Riksdagens protokoll 1971:11 Onsdagen den 20 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:11

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:11

Onsdagen den 20 januari

KL 19.30

Allmänpolitisk debatt

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

§  1  AUmänpoUtisk debatt (forts.)

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Herr talman! Många av de föregående talarna i den här remissdebatten har ju redan varit inne på samhäUsekonomiska problem, budgetläget, handelsbalansen m. m. Jag kan i dessa avseenden instämma med de talare från vårt parti som varit inne på dessa frågor. Jag avser därför inte att upprepa vad som redan har sagts.

Den strama budget som herr Sträng presenterar i årets statsverksproposition har på det hela taget inte mött några starkare invändningar från vårt håU. Det finns emellertid en minuspost i finansministerns budgetförslag, som jag tänker uppehåUa mig vid, nämUgen turistutgifterna. Turistbalansens underskott beräknas för innevarande år uppgå till 2 mUjarder kronor. Trenden i fråga om turistnettot, som finansministern trots underskott ändå vUl kalla det för, har haft en kraftig negativ utveckling genom åren. Är 1968 var underskottet I 054 mUjoner kronor, år 1969 I 229 miljoner kronor, är 1970 1 725 mUjoner kronor, och för 1971 beräknas som redan framhållits underskottet uppgå tUl 2 mUjarder kronor.

Herr talman! Det är klart att denna utveckUng måste ses med oro från samhäUsekonomisk synpunkt och från valutasynpunkt. Den utgör självfaUet en allvarlig belastning på vår valutareserv. Vissa förespråkare har förordat en lösning genom införandet av en särskUd turistskatt, som man skulle ta ut av aUa som reser på semester utomlands. Finansministern har varit ganska kallsinnig mot en sådan skatt. Personligen delar jag hans betänkligheter på den punkten. KontroUen skulle bli svår att genomföra, och rent principieUt kan man även diskutera rättvisan i en sådan åtgärd. Läget har väl nu förändrats dithän att nya socialgrupper har fått råd och lägenhet att se sig om i världen. Bara för ett tiotal år sedan var det en möjlighet förbehållen endast privUegierade grupper i vårt samhälle. Rent personligen tycker jag då att det kanske nu inte vore riktigt att komma med en extra skattebelastning på det området.

Likväl tror jag att underskottet i turistbalansen tUlhör de samhäUsekonomiska problem som måste bringas i ett bättre jämviktsläge. Det är några synpunkter på den frågan som jag helt kort vUl uppehålla mig vid i den här remissdebatten.

Jag tror att ett jämviktsläge inte bör skapas genom nya skatter och pålagor utan genom försök att få motsvarande turistströmmar till vårt

101

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

102

eget land. Jag tror att vi hittUls gjort aUdeles för Utet för att få människor i MeUaneuropa att intressera sig för Sverige som turistland. AUdeles speciellt vUl jag som norrlänning dra en lans för Norrland. Norrland har enligt mitt sätt att se stora förutsättningar att bli ett Eldorado, som nedstressade européer gärna skuUe söka sig tUl om vi verkligen gjorde ett aUvarUgare försök att propagera för att Uksom sälja Turist-Norrland. Det är synd att Norrlandssonen Arthur Engberg icke längre finns bland oss. Fä kunde som han ge färg och dragningskraft åt denna landsända. Efter hans dagar har Norrland upplevt en folkvandring som hotar att ödelägga många bygder. Det är dessa luckor jag nu skuUe vUja fylla ut, inte minst med en ström av utländska turister. Norrland har ju en rikt omväxlande natur, som året runt verkUgen borde passa alla smakriktningar. Våra fyra årstider med deras sceniska växlingar i naturen torde ge en utländsk besökare de upplevelser som Norrland i långa stycken nästan är ensamt om att kunna bjuda. Men eiUigt min mening har vi gjort alltför Utet för att locka hit turister från utlandet. De slumrande bygderna i odlingslandskapet, skogarna, forsarna, älvdalarna, fjäUvärlden och midnattssolen är attribut som, rätt presenterade, skulle vända turistströmmen tUl vårt land och ge oss ett värdefuUt tUlskott i turistbalansen.

Jag är inte främmande för att en sådan aktivitet från svensk sida skuUe leda fram tiU att åtminstone både danskar och tyskar skulle kunna bli semestrande sommartorpare i Dalarna, Hälsingland, Ångermanland, Jämtland m. fl. landskap. Det vore ett vida bättre öde för dessa landsdelar än att kulturlandskapet och odUngslandskapet på många håU buskas igen tUl ingen glädje för någon.

Men då vi bör göra någonting på detta område, menar jag att staten och de norrländska länens turistorganisationer i samverkan bör kunna göra något påtagUgt. Mitt förslag är att vi skuUe öppna turistbyråer i de stora städerna i Mellaneuropa och därmed också öppna vägen tUl Sverige och Norrland för människor som nu har ett Uvsrum på några kvadratmeter och som i stäUet skulle kunna erbjudas kvadratmU som strövområden med frisk luft och vatten som ju finns i Norrland.

EnUgt min meiung borde staten svara för turistbyråverksamheten och turistorganisationerna i länen för det lokala mottagandet. Såvitt jag vet pågår en statUg turistutredning, och jag skulle med vad jag här sagt bara vUja vidarebefordra dessa synpunkter tUl utredaren, som jag vet tUlhör denna kammare.

En allsidig presentation av de norrländska landskapen inom en vittförgrenad turistbyråverksamhet i de folkrika länderna i Europa skulle SäkerUgen ge ett positivt gensvar. Men jag skulle ändå vUja varna för att man inte skickar ner några gamla och sura gubbar att förestå dessa byråer. En statUg satsning på turismen i Norrland borde kunna vävas in också i ett regionalpoUtiskt handUngsprogram som nu lär vara att vänta från regeringen. Det skuUe bli ett värdefullt tUlskott för Norrland Uksom för vår krympande valutareserv.

Jag har med vad jag här anfört, herr talman, helt kort velat belysa en specialfråga som gäUer vår budget.

Jag skulle tiU sist bara vUja säga att vi understundom möter uttrycket "det fattiga  Norrland".  Det  är helt missvisande. Norrland är en rik

landsända med hänsyn tUl våra naturtUlgångar. Vi har malmen, skogen och vattenkraften såsom värdefuUa tUlgängar för ett lands ekonomi. Men människorna kommer vi kanske att sakna, om inte den regionala obalansen ändras. Detta kan vi klara genom en aktiv lokaliseringspolitik och en aktiv turistpropaganda.

Herr OLHEDE (s):

Herr talman! I socialdemokratins program och handlande har näringspoUtiken alltid spelat en central roU. Men det är som om de borgerliga partierna bUvit medvetna om detta först efter den socialdemokratiska partikongressen 1967. Efter denna partikongress blev begreppet "aktiv näringspoUtik" en central fråga i den poUtiska debatten.

EnUgt vad som fastställdes i proposition nr 121 är 1969 om bildandet av Statsföretag är näringspolitikens främsta uppgift att skapa förutsättningar för full sysselsättning och snabb ekonomisk tUlväxt genom att främja näringslivets struktureUa omvandling i former som tUlgodoser individens krav på trygghet och som medverkar tUl ökad utjämning av inkomster, förmögenheter och inflytande.

För att vi skaU nå de angivna målen måste oUka åtgärder vidtas inom ramen för en samordnad näringspoUtik. Som verktyg för denna politik har, utöver de mer traditioneUa finans— och skattepoUtiska medlen etc, efter hand tUlkommit bl. a. den moderna arbetsmarknadspolitiken, den aktiva regionalpolitiken. Investeringsbanken, Statsföretag och företagsdemokratidelegationerna .

Även om det förekommer viss överlappning i användandet av dessa instrument, 'vUket aldrig helt torde kunna undvikas — och en absolut differentiering torde inte heller vara eftersträvansvärd — är avsikten att vart och ett av instrumenten i princip skaU användas för oUka huvuduppgifter. Organisationerna skall ha oUka delmål eller verksamhets-imiktningar inom ramen för en fastställd näringspolitik.

För att vi skall få instrumenten att samspela stäUs stora krav dels på vad man kan kaUa en operativ precisering av orgaiusationernas delmål, dels på en samordning av deras aktiviteter för att nå näringspoUtikens mål i enUghet med de angivna värderingarna.

Vid Statsföretags tUlkomst fanns inte konkret utformade mål för detta företags verksamhet. Såsom angavs i propositionen ansågs det nödvändigt att först komma fram tUl en organisatorisk samordning av de statsägda bolagen. En målsättning i vad man kaUar operativa termer skuUe därefter utarbetas i samverkan meUan departement och dotterföretag. Det fanns, herr Ericsson, goda skäl för denna instäUning. När vi i den förberedande utredningen för Statsföretag gick igenom vart och ett av de statsägda företagen kunde vi inte finna ett särskUt skäl för att de kommit i statens ägo. Det fanns flera oUka skäl. Oftast var det fråga om företag som staten hade fått ta över i en krissituation för företagen. Motivet var nästan alltid av social natur. Trots att det inte har funnits detaljerade målsättningar, angavs det i propositionen genereUt att Statsföretag skulle eftersträva, för det första att nå en allt större arbetstUlfredsstäUelse för de anstäUda i företagsgruppen, för det andra att medverka i regionalpolitiken och på andra områden av betydelse för samhäUets utveckling och

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

103

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

104

för det tredje att medverka i strukturomdaningen av svenskt näringsliv i enUghet med de näringspolitiska värderingarna.

Det har angivits att förutsättningarna för att Statsföretag skulle kunna fuUfölja dessa huvuduppgifter var att de statsägda företagen har en inneboende expansionskraft, vUket i sin tur förutsätter en lönsam verksamhet. Lönsamheten är självfallet inte något mål för en verksamhet, men lönsamheten kan vara en förutsättning och ibland självfallet även ha en restriktiv inverkan på handlandet inte bara i regionalpolitiken utan också i andra sammanhang. Båda dessa aspekter har emellertid beaktats.

Motiven för att Statsföretag skall "under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion" angavs i propositionen vara följande:

1. Det är endast ett lönsamt expanderande företag som i längden har
möjlighet att ge den trygghet för arbetet och i arbetet, som är en av
förutsättningarna för en förbättrad arbetsmUjö och en aktiv företagsde
mokrati.

2.   Det är endast ett lönsamt expanderande företag som av egen kraft kan medverka i regionalpoUtiken. Det är främst genom nya projekt eller utvidgning av redan etablerad produktion, som möjligheter skapas för en ny verksamhet, vUken kan lokaUseras i enlighet med de näringspolitiska värderingarna på det regionalpoUtiska området.

3.   Det är endast ett lönsamt, expanderande och förhållandevis stort företag, som av egen kraft kan medverka i stmkturomdaningen av svenskt näringsUv.

Generellt gäUer således att Statsföretags aktiviteter enligt vad riksdagen har faststäUt utgår från ett lönsamhetskrav. Det bör emeUertid understrykas att detta krav inte är absolut. Statsföretag skaU nämUgen utöver vad som nu angivits även fullgöra andra uppgifter, som ägaren ålägger företagen. Om dessa uppgifter inte fyller lönsamhetskraven, skall ersättnmg utgå. Statsföretag skall ha skyldighet att mge offert på sådana uppdrag som ägaren - dvs. regeringen och i sista hand riksdagen — anger. Dessa uppdrag kan t. ex. vara av sysselsättnings- eller försvarsberedskaps-karaktär. De kan ingå som ett led i regionalpolitiken. De skaU behandlas från fall tUl faU.

EiUigt de generella målen skaU Statsföretag eftersträva att skapa en förbättrad arbetsmiljö och en fördjupad företagsdemokrati och även vidta andra åtgärder för att på så sätt skapa större arbetstUlfredsstäUelse för de anstäUda. Trots den korta tid som Statsföretag varit verksamt har åtgärder vidtagits för att påbörja denna utveckling. Samarbete har etablerats meUan Statsföretag och företagsdemokratidelegationen. Försöksverksamheten skaU utvidgas och håUer även på att utbredas tUl allt fler företag. I de flesta statsägda företags styrelser är de anstäUdas organisationer representerade. DärtiU har i vissa företag införts direktrepresentation i styrelsen för de anställda.

Något som också bör uppmärksammas i detta sammanhang är tUlkomsten av Statsföretagens förhandUngsdelegation, SFO.

Vad som uppnåtts är dock självfallet inte tUlräckUgt, utan åtgärder måste vidtas för att snabbare nå fram tiU önskat resultat.

Statsföretag skaU medverka i regionalpoUtiken. RegionalpoUtisk verksamhet är dock inte Statsföretags huvuduppgift och heUer inte att ingripa

i privatägda företag som råkat i ekonomiska svårigheter. För dessa uppgifter finns andra näringspoUtiska instrument. Tvärtom har riksdagen angivit att målen och viUkoren för de statsägda företagen inte fär vara sådan att deras verksamhet inskränks tUl områden som av en eUer annan anledning är mindre attraktiva för andra typer av företag.

Det är emellertid ovedersägUgt att när det gäUer dotterföretagens investeringar sä har dessa under Statsföretags första verksamhetsår markant präglats av satsningar på verksamhet inom stödområdet. De tre statsägda företagen NJÄ, ASSI och LKAB skaU under de närmaste fem åren investera för ca I 750 miljoner kronor i Norrbottens län. Statsföretag har även ingripit för att söka rädda vissa privatägda företag som kommit i svårigheter.

Under de år som Statsföretag existerat har företagets medverkan i stmkturomdaningen av svenskt näringsUv varit synnerligen begränsad. Statsföretag har ännu inte hunnit med att gå igenom samtliga dotterföretags verksamhet och ännu mindre fått tid tUl en strukturering av hela företagsgrappens aktiviteter.

Att påbörja ett internt struktureringsarbete är en av de mest väsentUga näraliggande uppgifterna för statsföretagsgruppen och en förutsättning för ett mer aktivt engagemang i den större uppgiften att medverka i straktureringen av svenskt näringsliv.

Under Statsföretags första år har verksamheten således inte genomgående kunnat präglas av fullt måUnriktad handling. Det är förklarligt om rådande omständigheter beaktas:

1.    Under första halvåret bestod Statsföretags organisation av endast tre fyra handläggande personer.

2.    En hel del synnerligen angelägna uppgifter ålades Statsföretag omedelbart. Trots en liten organisation måste vissa frågor penetreras ingående, och andra fick därför skjutas åt sidan. Ett exempel på större projekt där ställning måste tas är investeringsprogrammet för NJA.

3.    Avsevärd tid under andra halvåret har fått ägnas åt den interna uppbyggnaden av företaget, uppläggningen av rapporteringen från dotterföretag och ekonomiska system.

Jag tror, herr talman, att det är viktigt att detta framhålles, helt enkelt därför att det torde finnas få företag i det här landet som så snabbt vuxit in i det aUmänna medvetandet som Statsföretag. Detta gör att många har fått intrycket att Statsföretag som organisation redan har existerat en mycket läng tid, och detta har också medfört att det stäUs starka krav på företaget att agera i olika sammanhang. Jag tycker att det återigen bör understrykas att Statsföretag endast är ett av de näringspolitiska medlen. Statsföretag kan nämligen inte verka pä alla områden inom näringsUvet. På grund av ekonomiska och personella resurser måste en sträng prioritering göras i intim samverkan med de övriga näringspolitiska instmmenten. Jag viU säga till herr Ericsson att vi har ett hårt arbete framför oss. Vi måste formulera de operativa målen för dotterföretagen. Dessa mål skall självfallet i varje del överensstämma med de näringspolitiska värderingar som regeringen har angivit.

Det hade, herr talman, kanske ocksä varit lämpUgt att säga något om Stekenjokk, eftersom den frågan varit uppe i debatten. Men då jag vet att

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

105

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

106

det kommer att bli en interpeUationsdebatt därom, vUl jag begränsa mitt anförande tUl vad jag nu sagt.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! NäringspoUtiken utgör numera, och detta med aU rätt, ett mycket betydande inslag i den poUtiska debatten. Det är ju trots allt pä näringsUvet som vårt välstånd beror. Därför är det av yttersta vikt att företagsamheten får arbeta under så gynnsamma förhållanden som möjligt. Därom tycker jag att alla borde vara överens, vUken politisk riktning de än representerar.

Långtidsutredningens huvudrapport och konjunkturinstitutets höstprognos är en inte särskUt stimulerande läsning för den som tror att vårt ekonomiska välstånd är en självklarhet som vi egentligen inte behöver anstränga oss för att behålla. Det årligen återkommande underskottet i bytesbalansen är ett varningstecken som vi långt tidigare borde fäst större avseende vid än vad som skett. Långtidsutredningen räknar med en lägre årUg ökning av brattonationalprodukten än tidigare, och man anför att utrymmet för den privata konsumtionen måste bli ytterUgt litet.

För oss yrkesverksamma skulle enligt huvudrapporten en konsumtionsökning av endast 1,8 procent per år vara önskvärd och nödvändig för att realisera samhäUets andra angelägna syften.

Man kan onekUgen dela utredningens pessimism om vårt intresse av att hålla uppe vårt personliga sparande genom att avstå från en viss konsumtion. Konjunkturinstitutets rapport innebar naturligtvis vissa ljuspunkter i den annars — måste jag konstatera — ganska mörka bUden, men även här råder en högst försiktig attityd beträffande möjligheterna att radikalt förbättra vär ekonomi.

Vi måste i dag alltså vidta krafttag för att förbättra produktionstUl-växten, konkurrensförmågan och exportmöjligheterna inom näringsUvet.

Det är naturligtvis med glädje vi ser att finansministern i sin nya budget satsar på att stärka industrins slagkraft. Men det är beklagUgt att denna investeringsstimulans kommer så sent. För övrigt är det ganska betecknande för vär regering att man sätter in åtgärder på ett alltför sent stadium. Investeringslusten hos företagen har blivit mindre på grund av minskande lönsamhet. Det är i dag inte så många som vågar satsa stora pengar med dyra räntor som följd, när man vet att konjunkturen håller på att gå neråt och lönsamheten sjunker mot nollpunkten eller t. o. m. därunder. "Den hund som drivs i vall biter inga får", heter det. Jag tycker det är tUlämpUgt i denna fråga.

För övrigt behöver näringslivet inte bara investeringsmedel utan också kortfristiga krediter. Det finns, herr talman, åtskilUga små och medelstora företag i detta land som i dag har mycket svårt att skaffa fram medel för exempelvis inköp av de råvaror som man kanske behöver för att klara en stor order.

Det är framför allt denna starka kreditransonering — som egentligen inte är en ransonering utan ett totalstopp — som lett tUl att antalet konkurser i fjol beräknas ha stigit med ca 31 procent. När staten nu är återhållsam med sin upplåning är detta ett glädjande tecken, och det bör bidra tUl att öka tUlgången på kortfristiga krediter för företagsamheten.

Jag tror emeUertid att herr finansministern är aUtför optimistisk när det gäller statens lånebehov; vi får väl senare se hur det blir med detta.

Det centrala i dagens läge är enligt min mening att vi skall satsa på ett expansivt näringsUv — de flesta är säkerligen överens härom. Men det gäller också att vidta åtgärder för att förbättra lönsamheten och därmed öka lusten att arbeta och utveckla de enskUda företagen. Familjeföretagens betydelse känner •vi väl tiU. Hälften av våra löntagare inom handel och industri sysselsätts i mindre och medelstora företag. Dessa företags stora värde — antingen det gäUer att överbrygga konjunktursvackor, tjänstgöra som underleverantörer åt storföretag eUer bidra tUl ökad jämUkhet och medinflytande — tror jag att de flesta av oss i dag är vUliga att intyga.

Mot bakgmnden av förra årets ganska hätska angrepp mot de enskUda företagen och deras ägare är det i dag en lisa att studera det just i dessa dagar pubUcerade betänkandet om finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag. I detta vet man inte hur väl man vUl de mindre företagen — de tycks plötsUgt vara mycket ■viktiga för vår gemensamma framtid.

Jag sade nyss, herr talman, att det gäller att förbättra lönsamheten i famUjeföretagen, de s. k. egenföretagen. Denna lönsamhet är nämligen för närvarande skrämmande låg. Vi måste helt enkelt göra det möjUgt att driva företag lönsamt, vi måste ge incitament tUl nyföretagande och expansion som bl. a. innebär säkerhet och trygghet för våra anstäUda.

Konkurrensen om resurserna är i dag alltför hård. Det finns inte pengar och medarbetare i tiUräcklig utsträckning för aUt som vi vUl göra inom näringsUvet, och detta gäller också den offentliga sektorn. Därför måste vi prioritera eUer låna — det finns ingen tredje väg. Antingen får vi minska samhäUets krav på pengar och arbetskraft eller också låna pengar och arbetskraft från andra länder. Finansministern aviserar nu ett försök att stimulera industrin med ett 10-procentigt investeringsavdrag. Detta är naturUgtvis välkommet för de företag som i dag är vinstgivande.

På tal om vinst vore det väl nu ett lämpUgt tUlfäUe att göra det lättare att använda investeringsfonderna för att "förmå hästen att dricka" — ett välbekant uttryck som jag hörde på Bankföreningens årsstämma för en tid sedan. Men dessa medel vUl finansministern tydligen reservera för helt andra ändamål än vad som avsågs när systemet med investeringsfonder infördes. Jag känner tUl fall där framgångsrika företagare i en annars hårt trängd bransch utan motivering vägrats att ta sina investeringsmedel i anspråk för utbyggnad och rationaUsering, trots att företagen på det sättet kanske skuUe ha kunnat suga upp en del arbetslösa människor inom samma näringsgren. Större generositet från statsmakternas sida när det gäUer investeringsfonderna hade måhända skapat större investerings-vUja hos företagarna. Men lusten att delaljreglera näringsUvet är tydUgen aUtför stor hos regeringen.

Investeringsavdrag och fondmedelsdisposition hjälper emellertid föga de företag som inga vinster har. Tror finansministern t. ex. att företag inom TEKO- och skoindustrin kan investera sig ur sin nuvarande kris? För näringsgrenar som arbetar utan vinst behövs andra åtgärder än skattelindring, eftersom de inte har någon nytta av skatteavdrag.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

107

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

108

Det är för övrigt ganska anmärkningsvärt att regeringen inte har visat något nämnvärt intresse för TEKO- och skobranscherna. Här gäller det dock inte bara sysselsättningen för sä och så många anställda och företagare utan också försörjningsläget för vårt land vid en eventuell framtida avspärrning. Det sägs att vi i en krissituation inte skulle ha skor tiU svenska folket för mer än en mycket begränsad tid. Varför har detta inte tagits upp i någon debatt om hur hög vår självförsöriningsgrad skall vara beträffande kläder och skor för att trygga försörjningen vid en avspärrning? Sanningen är att i dessa branscher pågår en enorm kapitalförstöring genom nedskrotning av maskiner, genom sönderslagning av en hel produktionsapparat. Följden blir att vi vid en eventuell avspärring inte kan improvisera för en tUlräcklig produktion i folkhushållet. Då får vi måhända gä barfota.

Riksbanken har ju aviserat vissa lättnader i kreditrestriktionerna för exportindustrin. Sådana är i dagens läge en absolut nödvändighet och bör snarast följas av lättnader för näringslivet i övrigt, men det förutsätter en mycket snäv utgiftspoUtik från stat och kommun under den närmaste framtiden. Jag vUl i det avseendet säga att herr finansministern i årets budget har vågat göra ställningstaganden som vi inom näringslivet måste respektera.

Det finns emeUertid, herr talman, också undantag. Jag vill i det sammanhanget nämna vår manueUt arbetande glasindustri, som huvudsakligen är förlagd tUl Småland. Den utgör vid sidan av sko- och TEKO-industrierna ett stort problem i dag, och detta problem har under senare år accentuerats för att nu ha blivit verkligt besvärUgt. De för den småländska landsbygden så typiska och livsviktiga glasbmken läggs ned ett efter ett. Det innebär för de i sin yrkesutövning högt kvalificerade och meriterade anstäUda och deras anhöriga synnerligen svåra prövningar. Att få ett nytt, lämpligt arbete är i dag inte bara svårt utan nästan omöjligt, eftersom man många gånger blir hänvisad till en annan bransch, och det resulterar också rätt ofta i långa resor. Det vore ett hårt slag mot den småländska befolkningen, mot den småländska landsbygden och mot förtroendet för regionpoUtiken om glasindustrin skulle tiUåtas förtvina.

Många frågar sig ängsligt i dag; Är denna utveckUng nödvändig? Finns det inget hopp om bättre tider, finns det inga förutsättningar? Svaret är; Det finns verkligen både hopp och goda förutsättningar. Redan nu är den manueUa glasindustrin en i hög grad exporterande industri. 40 procent av årsomsättningen går på export. Exporten motsvarar för närvarande ett saluvärde av 50 mUjoner kronor. Men det är ändå litet. Vi vet att det finns stora, ännu ganska oprövade exportmarknader och att de som redan prövats och utnyttjas har betydligt mera att ge. Inte minst gäller det sistnämnda Förenta staterna. En intensifierad, rätt upplagd marknadsbearbetning där skulle utan tvivel ge en god utdelning och verksamt bidra tUl att stabiUsera branschen.

Problemet är emeUertid att kostnaderna för en effektiv marknadsföring i andra länder Ugger så högt att den manuellt arbetande glasindustrin med sina relativt små enheter inte kan klara av dem utan en ordentlig starthjälp. Staten har också - det viU jag här deklarera -uppmärksammat problemet och vidtagit vissa positiva åtgärder, för övrigt

efter beslut i riksdagen; bl. a. utgår för närvarande ett exportstöd pä cirka 500 000 kronor. Men om goda resultat skaU uppnås är den summan aUtför Uten. Därför har också branschen begärt drygt tre gånger så mycket för fem år framåt.

För att klara situationen måste man alltså göra en betydande, målinriktad satsning på att vidga exportmarknaderna samtidigt som en viss, oundvikUg koncentration måste tUl. Det krävs pengar för allt detta, och jag vågar hoppas att riksdagen kommer att visa större förståelse än vad regeringen nu har gjort i statsverkspropositionen. En helhjärtad satsning på den svenska konstglasindustrin skall — det är jag övertygad om — göra den tUl en lönande, nationalekonomisk tUlgång, och med sina konstnärliga produkter kommer den att skapa goodwill för Sverige i utlandet.

Herr talman! Jag har i detta mitt inlägg betonat nödvändigheten av sparsamhet med statens och kommunernas utgifter, bl. a. för att skapa utrymme för en expansion av industrin — och då i första hand exportindustrin. Trots detta hävdar jag att man måste stödja den manueUa glasindustrin. Jag har här försökt redovisa de sociala och ekonomiska skälen. Men — och det är för mig också väsentligt — ett stöd tUl svensk glashantering är även indirekt ett stöd tUl landets samlade exportindustri. Det har nämligen visat sig att svenskt konstglas ofta är en snöplog i främmande länder för andra svenska kvalitetsvaror.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr industrirrUnistern WICKMAN:

Herr talman! Denna remissdebatt har kanske inte fått precis det förlopp som en del av oss hade hoppats på men kanske det förlopp som många hade fruktat. Det har gått rätt lång tid innan de näringspolitiska frågorna kunnat komma upp tUl debatt, och jag vet att det är ganska mänga talare anmälda för att taga upp andra väsentliga frågor. Därför skall jag fatta mig kort. Jag har begärt ordet framför allt för att besvara vissa frågor som herr Gunnar Ericsson i Åtvidaberg strax före kvälls-uppehållet ställde beträffande de statliga företagen. Litet av vad herr SjöneU sade vUl jag också kommentera, ty liksom herr Gunnar Ericsson gav han uttryck åt förestäUningar som på sina håll är mycket vanliga.

Herr Olhede, som har det för en statssekreterare ovanliga privUegiet att samtidigt vara riksdagsman, vUket gör att han kan avlasta departementschefen besvarandet av en del frågor, har väl indirekt givit svaret på herr Ericssons fråga om det är lusta eUer nödvändighet som driver det statliga företagsengagemanget. EnUgt herr Ericsson är det tydligen lustan mer än nödvändigheten. Vad herr Olhede här redpvisade för kammaren tycker jag var värdefullt. Det gällde dels vardagens möda i Statsföretag, dels de ambitioner för organisation och vidareutveckling av den statUga företagssektorn som föreUgger inom företaget.

Herr Ericsson säger — och det är han inte ensam om — att många statUga företagsengagemang under de gångna två, tre åren har framstått som onödiga, obegripliga och — på många håll — orosskapande. Detta exemplifierade herr Ericsson, såvitt jag kan minnas, bara med ett fall när det gällde nyetablering, nämligen det statliga etableringsbolagets beslut — det är ännu inte verkstäUt — att etablera skidtUlverkning i Boden. 1 och

109

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

110

för sig är det naturUgtvis inte obegripUgt varför ett etableringsbolag med en lokaliseringspoUtisk målsättning etablerar en skidfabrik i Boden. Men det finns i dag tre skidfabriker i Sverige, och enligt kritiken mot engagemanget skulle tUlkomsten av ytterUgare en skapa sådana svårigheter för dem att den lokaUseringspolitiska effekten skulle så att säga upphäva sig själv genom negativa effekter på annat håll.

Denna kritik mot SVETAB har förekommit också i pressen och även i den kommun där det företag som känner sig mest hotat av den kommande konkurrensen är beläget. Detta är egentUgen rätt typiskt för vad som händer med statligt företagande. Hade ett privat företag blivit utsatt för konkurrens från ett annat privat företag skulle man ha accepterat detta som uttryck för marknadskrafterna, och det hade inte bUvit någon diskussion om saken. Nu är det aUtså ett statUgt företag som engagerar sig, och då får vi denna diskussion. Den förs också, som vi kunde se i tidningarna häromdagen, när det gäUer Kalmar verkstad, och vi kommer aUdeles säkert att få ytterligare exempel på detta. Det kan i och för sig Ulustrera skUlnaden meUan att bedriva statUg och privat företagande.

I första hand de ansvariga i etableringsbolaget har undersökt i vUken omfattning dessa farhågor är berättigade. Jag skall inte uppta kammarens tid med att redovisa materialet — dessutom vore det väl inte helt korrekt att göra det. Men jag skaU inför utskottet och gärna för Gunnar Ericsson personUgen redovisa de bedömningar som ligger bakom denna etablering. Såvitt jag kan bedöma är det en fuUt försvarbar och tUl sina lokaUserings-effekter önskvärd etablering som sker här, förutsatt att det hela går i lås. De svårigheter som kan komma att uppstå på annat håll kan man då kanske tUlskriva det statUga företaget. Men orsakerna kan trots detta vara helt andra.

Det skuUe ta för lång tid att gå igenom alla de nyengagemang som har skett, men jag tror att man som ett allmänt påstående kan säga att för varje sådant engagemang är det mycket lätt att anföra uppenbara, rationella och förståeUga motiv. Därmed är inte sagt att alla engagemang kommer att lyckas. Man kan ha olika bedömningar därvidlag, men själva avsikten med engagemangen är i aUa fall klar och redovisad.

Jag kan som exempel ta förvärvet av Dahlbergs industrier i Kramfors. Det var ett av lokaUseringsmedel uppexpanderat företag. Företaget hade UtomordentUgt stora svårigheter — det stod inför konkurshot. Då träder SVETAB in och förvärvar företaget. Det går med förlust i dag. Förhoppningen är att den förlusten skaU kunna nedbringas och fås att helt upphöra. Man kan ha olika bedömningar när det gäUer SVETAB :s kompetens att åstadkomma detta resultat. Men vad man inte kan ha mer än en bedömning av är vad som skulle ha skett i faU SVETAB inte hade trätt in. Företaget skuUe ha lagts ned med åtföljande allvarliga sysselsättningseffekter i Kramforsregionen.

Jag tror att man på detta sätt kan gå igenom engagemang för engagemang. I enskUda fall får kanske de rätt som säger att satsningen kommer att misslyckas. Men motiven för satsningarna är ändock klara och redovisade och borde inte behöva föranleda den typ av frågor som Gunnar Ericsson här framstäUt och som han inte alls är ensam om att

framstäUa. Därför är det naturUgtvis värdefullt att saken kommit upp tiU debatt.

Det är självklart att det har varit och kommer att vara ett viktigt mäl för de statliga företagen att medverka i lokaUseringspolitiken. Andra engagemang med andra syften är också tiU sina motiv klart redovisade. Jag reserverar mig där som i alla andra faU för att vi inte vet om engagemangen kommer att lyckas. Vi har ASEA-ATOM - det är ett engagemang som är riskfyllt men där vi bedömt saken så att det med hänsyn tUl de långsiktiga verkningarna är försvarbart att ta risken.

Jag kan också anföra ett exempel som Ugger rätt nära direktör Ericssons eget företag. Det är samgåendet mellan vårt utveckUngsbolag, SAAB och det amerikanska ITT i företaget STAN-SAAB. Vi har redovisat motivet för det engagemanget också. Jag skaU här inte diskutera sakfrågorna utan redovisar bara vårt motiv. Och vi tror att den företagskonstruktionen, sammanförandet av SAAB:s produktion och kompetens med den som finns inom Standard Radio, defirUtivt tUlför svensk elektronisk industri ökad konkurrenskraft. Det är det redovisade motivet, och det behöver inte uppfattas som uttryck för vare sig lusta eUer nödvändighet utan som en allvarUg strävan att med statUga ägarengagemang förstärka den svenska industrins konkurrenskraft och därmed sysselsättningstryggheten för de anstäUda.

Då kan man säga — och herr Olhede var inne på den saken — att det borde finnas en plan för det framtida handlandet med statliga företag; nu framstår det som händer som slumpmässigt och tUlfälUgt. Jag kan hålla med om att det Ugger en del i det talet. Vad som sker händer ju därför att det har uppstått problem som behöver lösas, och att ett statUgt företagsengagemang framstått som ett lämpUgt sätt att lösa det problemet. Men var de problemen och de situationerna uppstår bestämmer inte vi och inte heUer vår motpart, utan det är utvecklingen som genererar sådana tiUfäUen och problem. Och i den meningen kommer mycket — både för staten och för det privata företagandet — att med nödvändighet framstå som oplanerat. Däremot måste man ha en beredskap för att lösa problemen. Den beredskapen är vi inte alls färdiga med ännu, men vi är sysselsatta med att bygga upp en beredskap som givetvis i sista hand skall basera sig på en genomtänkt uppfattning av de oUka svenska industribranschernas önskvärda och rimUga framtida utveckling.

Detta är ett stort och svårt arbete, och självklart är att vare sig statUga myndigheter, verk, departement eller företag kan, och ännu mindre bör, bedriva det isolerat från industrin. Tvärtom är ett nära samarbete mellan samhäUe, företag och de anstäUda i branschen förutsättningen för en genomtänkt branschpoUtik. Det är också ett sådant samarbete som vi strävar efter att successivt bygga upp. Jag återkommer strax tiU detta, eftersom det har Utet att göra också med det som herr SjöneU var inne på.

Sedan gav herr Ericsson i Åtvidaberg oss rådet att Ugga stUla ett tag. Använd era personeUa och ekonomiska resurser tUl att konsoUdera de företag ni har, organisera dem och se tUl att de sköts ordentUgt, sade han. Jag håUer med Gunnar Ericsson om att det är en central uppgift för oss

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

111

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

112

under de kommande åren att konsoUdera de företag och engagemang vi har. Det måste vi ge prioritet. Med de krav på statUga engagemang i olika former som vi ständigt möter — inte bara från våra egna partivänner utan också från kommunalmän tUlhörande den borgerUga oppositionen och från olika företag — är det mycket ofta som vi tvingas säga att vi för närvarande inte har resurser för att ta upp problemen. Det är inte så, som somUga kanske tror, att så fort det dyker upp ett företag som är tUl salu, så står vi parata att ingripa. Vi har inte de resurserna inte heller för alla de engagemang vi i och för sig finner önskvärda.

De attityder tUl statligt företagande som herr Ericsson i Åtvidaberg redovisade möter jag också ibland i diskussioner när diskussionen förs på ett allmänt plan. Jag möter dem däremot inte i de faU där ett konkret samarbete verkUgen är etablerat. Min erfarenhet är att, såvitt jag kunnat bedöma, samarbetet med de konkreta projekten fungerat hyggUgt och med en aUdeles naturlig respekt och öppenhet från båda sidor.

Det är klart att statUga företag kommer aUtid — det är inte bara riksdagsdebatterna som är exempel på det — att vara föremål för en härdare och mera ingående kritik än vad privata företag är. Jag vet att det finns ledamöter i kammaren som anser att insynen i de statUga företagen ännu är för outvecklad. I varje fall är den betydligt mer utvecklad än insynen i de privata företagen. Och framför allt får den information som finns om de statliga företagen en spridning i massmedia och i andra informationsmedia som gör att vi får en mycket hårdare och mer öppen debatt om de statliga företagen än om de privata, trots vad som sägs om motsatsen.

Jag vUl i det här sammanhanget framhålla att den kritik av Förenade fabriksverken, som statens, dvs. ägarens eget revisionsverk har verkställt och offentliggjort, också är ett exempel på hur förutsättningar skapas för en mer öppen diskussion om ett statligt företags — i detta fall ett affärsverks — drift än vad som skulle ha skett om det varit fråga om ett privat företag med vUket detta företag då jämförs.

Jag är helt övertygad om att det också i flera av våra stora företag görs bedömningar av verksamheten som på många punkter sammanfaller med de som riksrevisionsverket har gjort av vissa grenar av Förenade fabriksverkens aktivitet. SkUlnaden är bara att när riksrevisionsverket säger något om Förenade fabriksverken är det en offentUg handling och det ges tUlfälle att diskutera den, inte bara i riksdagens utskott, utan vi har också tUlfälle att ha en öppen, allmän debatt om den i riksdagen och på annat håU.

De slutsatser som riksrevisionsverket har kommit tUl sammanfaller i många fall också med dem som verksledningen redan har kommit fram tUl. Det är väl inte en slump att slutsatserna sammanfaller i så hög grad. Vi har i departementet ännu inte haft tUlfälle att i detalj studera rapporten, och därför kan jag inte i dag ta ställning tUl den. Vi får alldeles säkert tUlfäUe att återkomma tUl den när vi s. a. s. på båda sidor haft tid att verkUgen smälta innehållet i den.

Jag vUl avslutningsvis säga ett par ord tUl herr Sjönell. Han menade att det inte blev så mycket av näringspoUtiken. Ja, han sade det inte men han menade att det faktiskt var ett propagandaberg som födde en råtta;

råttan skulle vara Investeringsbanken. Men herr Sjönells respekt för sanningen vaknade snabbt, kanske därför att han påminde sig att centerpartiet som bekant stödde förslaget om en investeringsbank i riksdagen är 1967. Efter denna reträtt skall jag inte i kväU ta upp tiden med att diskutera bankens verksamhet.

Det har inte hänt någonting, säger herr SjöneU, med undantag alltså för Investeringsbanken. UppenbarUgen har, att döma av den debatt som herr Gunnar Ericsson i Åtvidaberg inledde här, det tvärtom hänt alldeles för mycket åtminstone när det gäller de statUga företagen. Men låt mig understryka vad herr Olhede sade; de statliga företagen får icke identifieras med näringspoUtiken. De är ett av instrumenten, ingalunda det exklusiva instrumentet att bedriva näringspolitik. Det är ett egendomligt missförstånd som uppenbarligen bottnar i att man icke läser våra näringspoUtiska program eller inte vUl förstå dem. Den tekniska forsknings- och utveckUngspolitiken är ett näringspohtiskt medel som har utvecklats under de senaste åren. Länsplaneringen, riksplaneringen, den vidareutvecklade regionpolitiken, arbetsmarknadspoUtiken — allt detta är oUka instrument för att förverkliga näringspolitikens målsättningar. Därför är hela budgeten full av näringspolitik, och den debatt som skall äga rum senare här i dag om arbetsmarknadspolitik och regionpolitik blir också en näringspoUtisk diskussion. Därför är det en självklarhet, vilket jag avslutningsvis vUl upprepa, att näringspoUtikens kvantitativt viktigaste uppgift är att påverka den privatägda industrin. Det är de företagens konkurrenskraft, sysselsättningstrygghet och arbetsförhållanden, de företagens arbetsmUjö Uksom deras yttre mUjöeffekter som i det samhälle vi lever i måste vara huvudmälet för vad vi lägger in i begreppet näringspoUtik. Det är självklart att det är på det sättet, och det underströks också mycket starkt av statsministern i hans anförande i går.

Det finns en uppgift när det gäller näringspolitiken — och dä kan jag sammanknyta herr Ericssons i Åtvidaberg krav på en mera långsiktig plan för de statliga företagen och herr Sjönells efterlysande av en vidareut-veckUng av näringspoUtiken — som jag vill gå in på litet närmare, nämligen industripolitik i meningen en genomtänkt branschpolitik.

Herr Hovhammar tog exempelvis upp TEKO-industrin. Regeringens StäUningstagande tUl TEKO-utredningens slutbetänkande redovisas i årets statsverksproposition. Det är att göra våld på verkligheten, herr Hovhammar, att påstå att statsmakterna inte visat något nämnvärt intresse för TEKO-industrin. Det finns ingen bransch för vUken så stora och samlade insatser gjorts som för just TEKO-industrin. Att de insatserna icke räcker för att lösa hela branschens problem i meningen att bevara den oförändrad är självklart och har heUer aldrig varit avsikten. Också de beredskapsförsörjningsfrågor som herr Hovhammar tog upp har diskuterats och kommer, såsom också anmälts i statsverkspropositionen, att göras tUl föremål för en särskUd utredning. Det är en rätt kompUcerad fråga som jag inte skall gå in på; det kan vara skäl att nu låta den bli föremål för en mera genomlysande utredning.

Också den manueUa glasindustrin tog herr Hovhammar upp. Det är en industribransch som Uksom TEKO-industrin har specieUa svårigheter. När vi som här kommer in på de konkreta problemen visar det sig — och det

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

113

8 Riksdagens protokoll 1971. Nr 10-11

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

114

har vi aUtid hävdat — att det inte går att bara med genereUa medel lösa de svåra strukturanpassningsproblem som svensk industri är invecklad i. Det finns för närvarande ett speciellt exportprogram för glasindustrin. Det programmet fick, som herr Hovhammar mycket väl vet och som jag därför inte nämner för honom utan för kammarens övriga ledamöter, en sädan utformning att det skuUe stimulera tUl samordnade exportaktioner och därigenom skapa ett incitament hos de enskUda glasbruken att samarbeta med varandra. Jag tror att glasindustrin nu befinner sig en så pass svår situation att tiden börjar bU mogen för en mera genomgripande strukturdiskussion med branschen. Jag har sagt tidigare tUl branschen att vi är beredda att ta upp en diskussion om lämpUga former för statens medverkan i en sådan utveckling.

En annan industri, som dessutom regionalt sett Ugger inom delvis samma områden som glasindustrin, är träindustrin. Den är en industrigren beträffande vUken vi måste söka finna former som gör det möjligt att undvika alltför svåra produktions- och sysselsättningsproblem.

Varvsindustrin är en annan bransch, där industripolitiken har arbetat länge — mycket på utredningsplanet, vUket är nödvändigt och ofrånkom-Ugt. Där finns ett program för ett utvecklat forskningsstöd, större än för någon annan näringsgren i detta land. Det finns ett kreditgarantisystem, som har varit avgörande för varvsindustrins bestånd. För närvarande pågår, som alla intresserade har sig bekant, en diskussion meUan industridepartementet och de stora varven om lämpliga samverkansformer varven emeUan.

Om vi ser längre framåt i perspektiven — jag gör det i katalogens form för att peka på de näringspolitiska uppgifter som vi står inför — frågar man sig, hur den svenska skogsindustrin skall expandera. Hur bedömer vi virkestUlgången? Hur löser vi de svåra lokaUserings- och mUjöproblemen? Hur bestämmer vi inriktningen av den expansion som jag anser bör komma? Vi måste ta stäUning tUl den petrokemiska industrins utveckUng. Vi har dataindustrin som i de flesta betydande europeiska industrUänder är föremål för intresse från statsmakternas sida.

Dessa uppgifter tar tid. Det finns inte några färdiga enkla program. Jag har sagt att skaU vi komma fram tUl en väl underbyggd syn på dessa branschers framtidsproblem, krävs ett integrerat samarbete mellan samtliga parter. Detta är vi invecklade i för närvarande. Resultaten av detta arbete kommer att redovisas successivt. vUket betyder att vi kommer att få tiUfäUe under denna riksdag och under kommande riksdagar under 1970-talet att diskutera näringspoUtiken i aUa de former i vUka den bedrivs. Vi kommer också i högre grad att få diskutera den branschinriklade industripoUtiken.

Därför, herr talman, vUl jag framhålla att industripolitiken och näringspoUtiken inte är någonting som har uppfunnits på en socialdemokratisk partikongress i partitaktiska syften, utan den är uttryck för konkreta behov som föreligger i samhället. De problem utvecklingen aktuaUserat möter vi även i alla andra industriaUserade länder. Givetvis kommer våra lösningar att bestämmas av våra värderingar, på samma sätt som en borgerlig industripoUtik — även om vi kanske utgår från samma analys av verkUgheten  —  kommer att välja  andra  medel och andra

lösningar.

Nr 11

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att det var hederUgt och förhoppningsfuUt av herr Wickman att beröra de svagheter som även han själv känner i den statliga företagsamheten. Jag tycker ocksä att det var bra att vi fick ett löfte om öppnare insyn och en debatt. Jag tycker själv att det är roligt om ett StatUgt företag Uka väl som ett privat går bra.

Herr Wickman! Vanliga föreställningar behöver inte vara felaktiga föreställningar. Vi har talat om lustans drift och nödvändigheten såsom incitament för att skaffa företag. När det gäller skidfabriken — jag har bara tre minuter på mig — delar jag inte synpunkterna att den etableringen är riktig. Min uppfattning omfattas av träindustrin, och jag hemstäUer om omprövning.

När det gäUer samarbetet meUan SAAB och ITT tror jag det Ugger så tUl, att utveckUngskostnaderna är så höga att det där kanske finns skäl för samarbete. Det är nödvändigheten som har drivit fram det samarbetet.

Herr Wickman sade också att det ofta är en tUlfälUghet som avgör huruvida staten skall överta ett företag. All right. Men om staten har löst uppgiften och satt företaget pä fötter, skall då staten som läkare för evigt behålla patienten? Kan man inte skicka i väg honom ut på den fria marknaden igen?

Om man nu har fått tag på ett företag händer det ofta att man måste placera in det någonstans. Ja, då söker man ett motiv, och framför allt ■viU man kunna foga in det motivet i ett mönster. Men därvidlag kvarstår för mig lika mänga frågetecken nu som tidigare.

Herr Olhede talade så vackert om AB Statsföretag att jag blev riktigt rörd. Om aktierna vore noterade på börsen undrar jag, om jag inte skulle slänga in en köporder i morgon. Måtte den här romantiska bUden motsvaras av en Uka skön verkUghet, herr Olhede!

Onsdagen den 20 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

Hen SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ledsen över att jag inte ens efter industriministerns anförande, där han, om jag får uttrycka saken så, försökte skissera vad den socialdemokratiska näringspolitiken är för något, är särskUt övertygad om att jag hade fel i mitt förra inlägg. Jag kritiserade de alltför yviga parollerna om den näringspolitik som regeringen har initierat — eUer kanske det är den socialdemokratiska partikongressen som har initierat den. Denna näringspolitik har blivit alltför torftig, och man har inget samlat program. Jag skaU inom kort återkomma tUl det.

Herr Wickman tog nog alltför hårt vid sig. Mitt uttalande om Investeringsbanken var inte så Ula ment som han tolkade det. Investeringsbanken är en hjärtesak för herr Wickman, det vet vi alla, och han säger att jag i mitt förra anförande kritiserade Investeringsbanken genom att påstå att de stolta paroUerna om näringspolitiken verkade avslagna då berget födde en råtta. Och sedan tUlade jag, och jag ber nu att få citera ur mitt eget manuskript; "en del elaka människor kaUar denna råtta för Investeringsbänken, vUket jag faktiskt tycker är elakt".

115

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Men därefter kommer det väsentliga, det som sammanfattar min personUga instäUning tUl Investeringsbanken, som jag hade redan när centerpartiet behandlade propositionen i ärendet och då partiet intog en nästan tUl hundra procent positiv ståndpunkt. Enligt manuskriptet sade jag; "Investeringsbanken var ett riktigt initiativ som rätt skött kommer att vara av betydelse för det svenska näringslivet."

Litet längre fram i mitt anförande heter det: "Denna bank är aUtså ett positivt inslag, men den kan naturligtvis icke ensam vara och verka näringspoUtik." Just det! Jag tror inte man kan ta miste på att jag har en positiv instäUning tUl Investeringsbanken. Men jag har sagt att det har anförts kritik mot den och att kvintessensen är att Investeringsbanken inte ensam kan representera ett näringspoUtiskt program.

Herr Wickman pekade på Statsföretag, arbetsmarknadspoUtiken, lokaUseringspolitiken osv. AUt detta är bra, men vad jag efterlyste var ett samlat näringspolitiskt program där man sammanväger oUka element i arbetsmarknadspoUtik, lokaliseringspolitik osv. och där man även tidsmässigt anger vad som skall prioriteras. Först då kan det bli fråga om näringspolitik, inte förr.

Herr OLHEDE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att herr Ericsson i Åtvidaberg råkade koppla in fel kanal då han lyssnade på mig. Han sade att jag höll ett romantiskt anförande. Tvärtom, herr Ericsson, jag underströk - vUket kan läsas i protokollet — att vi har ett mycket hårt arbete framför oss inom den StatUga företagsamheten.

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp) kort genmäle; Herr  talman!    Om   herr   Olhede  nu  dementerar läget  beträffande Statsföretag AB får jag väl ta tUlbaka detta om min köporder i morgon.

116

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Industriministern sade att det inte bUr någon kritik om ett enskUt företag startas i konkurens med andra enskilda företag. Nej, det bUr det väl i allmänhet inte. Om ett enskUt företag, som lyder mycket hårt under de ekonomiska lagarna, sätter i gång en verksamhet, så finns det nog i allmänhet förutsättningar för att konkurrera på området och en ytterUgare marknad där. Så förhåller det sig inte när det allmänna engagerar sig för en företagsverksamhet.

Jag begärde ordet närmast när jag hörde industriministern säga att man har ett genomtänkt program för den nyetableringsverksamhet som statsmakterna bedriver. Det må vara att ni har ett sådant program, men jag kan inte underlåta att ställa frågan om det verkUgen finns ett genomtänkt program bakom när Förenade fabriksverken startar ett konfektionsföretag i Ängelholm, som Ugger i en överhettad zon. Resultatet bUr här att ett av det allmänna i stödområdet understött företag får släppa tiU sin tUlverkning för det nya statUga företaget.

Om det är den typen av genomtänkta program som ni följer när ni startar nya företag, då tycker jag att det fmns aU anledning att rikta kritik mot er nyetableringsverksamhet.

Det var intressant att höra industriministern här räkna upp den ena     Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

branschen efter den andra. — Han tog med nära nog halva det svenska näringsUvet — när det gäUer företag som har besvärligheter och som är föremål för hans omsorger och omtanke. Kan det inte möjUgen vara så, herr industriminister, att det är ett stort fel på den aUmänna ekonomiska poUtik som under de senare åren förts i vårt land, när vi kommit in i en sådan situation att så många branscher befinner sig i besvärUgheter?

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Industriministern erkände att regeringen inte fuUföljt den beredskap som behövts när det gäller skor och textU men att man nu äntUgen genom en särskild utredning försöker klarlägga situationen. Detta är i och för sig bra, men åtgärderna har i detta faU som i så många andra satts in för sent.

När det sedan gäller TEKO och skogsindustrin konstaterar jag här att investeringsavdrag och fonddispositioner inte hjälper de företag som inte kan redovisa några vinster och som befinner sig i en svår situation. Detsamma gäller i viss mån min egen bransch, glashanteringen. Här behöver man vidta andra åtgärder, och jag emotser med intresse de diskussioner som herr Wickman nu utlovat i fråga om glasindustrin. Jag tror att vi skuUe kunna diskutera oss fram tUl en hel del positiva synpunkter. Jag upprepar att vad som hittUls framkommit är aUtför Utet för att någontmg skall kunna uträttas.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Först ett klarläggande! Jag sade, herr Magnusson i Borås, att det för varje statUgt företagsengagemang som har genomförts under de gångna åren finns redovisade fullt rationella och begripUga motiv. Jag har inte gätt så långt att jag sagt att företagsengagemangen varit led i ett aUmänt genomtänkt program, men jag vUl bestämt hävda att det inte skett någon etablering framdriven — som herr Magnusson vUl göra gällande och som har gjorts gäUande i debatten över huvud taget -av någon doktrinär lusta att starta statUga företag. Varje engagemang har genomförts för att täcka ett klart föreUggande behov. Sedan har vi olika uppfattningar om detta är det riktiga sättet att täcka behovet, men då diskuterar vi en annan fråga.

Det konfektionsföretag som fabriksverken har förvärvat gällde inte — som herr Magnusson säkert vet — någon nyetablering, utan det var fråga om ett företag i Ängelholm som hotades av nedläggning. Fabriksverken hade inte kapacitet i sin egen verkstad att producera ifrågavarande konfektionsartiklar, och fabriksverken har faktiskt ända tUls herr Magnusson står här i talarstolen och påstår motsatsen trott att man härmed gjorde en insats också för att lösa ett problem för de inom konfektionsföretaget sysselsatta.

Jag känner inte tUl det andra företag som här nämndes och som skulle ha övertagit den produktion som aUtså var på väg att försvinna i Ängelholm. Jag vet inte om herr Magnusson är ute efter att man skulle ha låtit konfektionsföretaget falla och i stäUet flyttat över orderna tUl det andra företaget. Det var aUtså inte så att FFV etablerade sig som ny

117

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

företagare på konfektionsområdet i en överhettad zon, utan det var ett existerande och nedläggningshotat företag som FFV övertog.

En fråga som väl egentligen var retorisk och som framställdes av herr Magnusson var, om det inte är något fel på den allmänna ekonomiska politiken, när så många branscher som jag här räknade upp befann sig i svårigheter. Låt mig endast påpeka att jag inte sagt att aUa de branscher jag räknat upp hade svårigheter. Vissa av dem hade det naturligtvis, och det är ofrånkomligt att branscher med akuta svårigheter alltid kommer först när det är fråga om att göra insatser — de har en naturlig poUtisk prioritet. Flera av de branscher jag räknat upp är emellertid branscher som enUgt en allmän uppfattning är i behov av statliga insatser för att den expansionskraft som finns i branscherna verkligen skaU kunna tUlvaratas.

Jag nämnde exempelvis datatekniken. Det har varit en självklarhet i mycket större industrUänder än Sverige att det förs en politik för dataindustrin. Detta gör man i Tyskland, i Frankrike och i England. Det är helt naturligt att vi diskuterar hur denna politik skall se ut i Sverige.

Att den svenska TEKO-industrin har problem är riktigt, men det är problem som den sannerligen delar med TEKO-industrin i hela den industrieUa världen. Herr Magnusson bör nog söka hitta litet mer övertygande bevis för att den svenska ekonomiska politiken har varit felaktig än de argument han här använde.

Herr Ericsson i Åtvidaberg frågade; Kan staten aldrig sälja ett företag? Jo, det kan staten visst göra. Jag tänker då inte på en försäljning på grund av att verksamheten inte tUl rimliga kostnader kan drivas vidare, t. ex. Duroxfallet. Det fanns ett företag i Laxå som staten sålde till Rockwool AB av precis samma skäl som anförs i andra sammanhang och när det gäller andra företagsgrupper, nämligen att företaget bättre passade in i en annan konsteUation än i den statUga grupp det tUlhörde. På samma grunder överlät vi en gruva tUl Stora Kopparberg; den passade bättre i Stora Kopparbergs ägo än i statens ägo.

Det är ju målet i det konkreta faUet med det statliga företagandet som är det väsentliga — inte formen för företagandet.

118

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är helt riktigt - och jag har inte sagt något annat heUer - än att det var ett Utet företag i Skåne som FFV övertog. Men situationen är att detta företag har byggts ut väsentUgt på basis av ett avtal som slutits mellan Landstingens inköpscentral, LIC, och Förenade fabriksverken och att det avtalet har varit föremål för en ganska ingående kritik från näringsfrihetsombudsmannen. EiUigt de uppgifter jag har fått är det denna utökade produktion som sannoUkt kommer att konkurrera ut det arbete som i dag utförs av en fabrik i ett stödområde som erhålUt samhällets stöd. Jag skulle kunna nämna namnet på det företaget, men jag vUl inte göra det här i kammaren.

Jag tycker inte att man kan säga att det vittnar om ett genomtänkt program, om det allmänna skall driva sin näringsverksamhet på detta sätt.

När sedan herr Wickman säger att det alltid finns ett motiv bakom varje handlande kan jag inte låta bli att fråga; Vad fanns det exempelvis

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

för   motiv   som tomtbolag?

gjorde   det   nödvändigt   för   staten   att   köpa   Idars     Nr 11

Herr JOHANSSON i Norrköping (s) kort genmäle;

Herr talman! När nu herr Magnusson i Borås återigen varit uppe i talarstolen' kanske jag får återkomma och ge honom de siffror som jag inte hade tidigare.

Jag har räknat ut att den borgerliga oppositionen använde 114 sidor i protokoUet fr. o. m. i går fram tUl klockan 16.00 i dag. För man tUl oppositionen även vänsterpartiet kommunisterna har oppositionen tUlsammans använt 126 1/2 sida i protokoUet. De socialdemokratiska talarna - från regeringsbänken och i övrigt — har använt 51 1/3 sida under samma tid.

Jag anser att herr Magnusson skall ta tillbaka det han tidigare sade, att jag inte hade tagit hänsyn tUl att regeringen har rätt att använda hur mycket tid som helst. Siffrorna visar ändå hur skev debatten tidsmässigt hittUls har varit.

Jag skulle egentUgen inte blanda mig i saken, men när herr Ericsson i Åtvidaberg säger att han ångrat sig och inte är benägen att köpa aktier i Statsföretag, efter vad han nyss fått höra, så vUl jag gärna anföra en synpunkt. Herr Ericsson i Åtvidaberg, som är ordförande i ett börsnoterat företag, bör veta att det växlar på detta område. Ibland går kurserna uppåt och ibland nedåt — det har han nog själv erfarenhet av.

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl egentligen framställa en fräga tUl herr Wickman. Han sade nyss att det — såvitt jag förstod honom rätt — i vart och ett av de fall där Statsföretag hade ingripit fanns rationella överväganden och rationeUa motiv, även om han i och för sig medgav att det hela inte var insatt, och enligt hans mening ännu inte kunde vara insatt, i någon större sammanhängande plan med en mmer allmän målsättning.

Herr talman! Den fråga jag vUl framstäUa tUl herr Wickman äger anknytning tUl det anförande jag höll tidigare i dag. Dessa motiv med rationell bakgrund som herr Wickman nu åberopar står, såvitt jag kan finna, i mycket dåUg samklang med den målsättning av mer doktrinär typ — om jag får använda det uttrycket — som herr Wickman presenterade ganska snart efter 1968 års val. I den då angivna målsättningen kom verkUgen fram en lust att — jag tror att jag använder herr Wickmans eget uttryck rätt — för statUg företagsamhet förvärva en växande del av näringslivet över huvud taget.

Jag kommer inte ihåg exakt vUken procentsiffra, som herr Wickman då nämnde, men det var fråga om en hög siffra. Jag tror knappast att den kunde vara grundad på några rationeUa motiv utan snarare på en politiskt baserad önskan. Om det är så, herr talman, att vi med ledning av herr Wickmans senaste anförande kan konstatera att denna mera doktrinärt grundade önskan har försvunnit och att det nu finns en bättre grundval för rationella överväganden i diskussionen om olika handlingsalternativ när det gäller statens förvärv av eller samverkan med företag i enskUd ägo, har det skett en förändring i herr Wickmans inställning, som är värd att

119

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

notera. Om herr Wickman ville bekräfta detta, skulle jag för min del hälsa det med tUlfredsstäUelse.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Johansson i Norrköping tog återigen upp den Ulla debatt, som vi förde före middagspausen. Jag vUl bara säga tUl herr Johansson i Norrköping att jag inte har anmärkt på det förhållandet att en del statsråd har yttrat sig från denna talarstol under de två senaste dagarna. Vad jag gjort är bara att jag — efter det att herr Johansson hade redovisat hur många talare från den borgerUga oppositionen och från vpk, som hade yttrat sig i debatten under dessa två dagar medan endast ett mindre antal socialdemokrater hade gjort inlägg — påpekade att han samtidigt borde ha redovisat hur många timmar statsråden talat, aUdenstund de inte har någon tidsbegränsning vare sig i repliker eUer i huvudanföranden.

Jag är den förste att understryka att det för trevnadens skull är angeläget att det blir så korta anföranden som möjUgt i kammaren. Men att gå så långt som herr Johansson tydUgen önskar, dvs. att försöka sätta munkavle just på oppositionen, vUl jag inte göra. En debatt av detta slag har väl anordnats just för att bereda oppositionen tUlfälle att säga vad den tycker om regeringspoUtiken. Det är därför mindre klädsamt när en representant för regeringspartiet agerar som ett slags expert på hur oppositionen skaU uppträda.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vUl inte sätta munkavle på oppositionen — det torde också vara en skäUgen svår uppgift. Jag skall nu bara säga det tUl herr Magnusson i Borås att statsråden finns med i den beräkning som jag har gjort och som klart visar vUken dominans oppositionen haft i debatten. Herr Magnusson ville inte tro på detta under den diskussion vi hade före middagsrasten, men det är ett faktum att så är fallet. Läs protokollen och räkna själv! Jag har rätt i det påstående jag har gjort.

120

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Artigheten kräver att man svarar på en fråga, och jag skall också göra det, även om herr Wedén kanske blir besviken på svarets innehåU. Jag är dessvärre, herr Wedén, precis Ukadan i dag som jag varit tidigare. Vad jag nu sagt om statUgt företagande och om motiven därvidlag är precis detsamma som jag sagt vid många andra tUlfällen.

Det procenttal, som jag skulle ha angivit efter 1968 års val och som herr Wedén inte kunde erinra sig, behöver han inte anstränga sig för att komma ihåg. Jag har aldrig uppgivit något sådant procenttal. Det var en journaUst som aorde det.

SjälvfaUet kommer, förutsatt att den statUga företagspoUtiken lyckas, denna att växa i omfattning. Hur mycket den kommer att växa är något som jag vägrar att ha en fixerad målsättning för, eftersom tiUväxten kommer att ske i den takt som de statUga företagens egen kompetens möjUggör. Om t. ex. herr Olhede är duktig, kommer det hela att gå snabbare än om han är mindre skicklig.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Under de senaste åren har en rad initiativ tagits av regeringen för att bygga upp en aktiv näringspoUtik här i landet. Regeringen och riksdagen har etappvis skapat instrument för denna näringspoUtik, dock inte utbyggda tUl den kapacitet som många av oss önskar. I de sysselsättningssvaga delarna av landet har förväntningarna på den nya näringspolitiken varit särskUt stora, och där är samtidigt besvikelsen mycket stor över den privata storindustrins svaga intresse för medverkan tUl att åstadkomma ett regionalt väl balanserat sysselsättningsläge. Därför kommer ofta just från de nordligaste delarna av landet de kraftigaste ropen på vidare samhällsåtgärder på den näringspoUtiska sektorn.

En viktig målsättning för vår näringspolitik är att skapa en produktion som tryggar sysselsättningen och reaUöneutveckUngen. Hur Ugger det dä tUl med sysselsättningen? Vi kan konstatera att den bistra verkligheten under de senaste tre månaderna åtminstone för den åttondedel av landet som Västerbottens län utgör har korrigerat den beskrivning av sysselsättningsläget i de s. k. skogslänen som återfinns i årets statsbudget. På s. 2 i det avsnitt av budgeten som handlar om inrikesdepartementet talas om en påtaglig nedgång av arbetslösheten även i landets norra delar. Den beskrivningen var riktig för Västerbottens del fram tUl oktober månad i fjol, men under de tre senaste månaderna har det inträffat en mycket kraftig försämring av sysselsättningsläget. Arbetslösheten har ökat tUl längt över motsvarande månadsnoteringar de senaste åren, och utbudet av lediga platser har gått ned i samma takt. Man har tydligen börjat få känning av det bortfall av sysselsättning som blir en följd under 1970-talet av att den ökning av arbetstUlfäUena som en utbyggnad av Vindelälven hade beräknats medföra inte kommer tUl stånd.

Västerbotten har för närvarande en särskUt svår sysselsättningssituation. Sedan oktober månad har ett flertal företag i länet meddelat att de planerar driftinskränkningar och nedläggning av arbete. Redan nu har pä grund härav hundratals länsbor friställts, och ytterUgare flera hundra arbetstagare väntar på definitiva fristäUningsbesked. Vid januari månads räkning hade Västerbotten 3 400 arbetslösa. Det är ungefär 800 fler än vid motsvarande tid för ett år sedan. Likadant var det i november och december månad.

Vi kan ju tänka oss samma arbetslöshetssituation över hela landet. Då skuUe vi i dag ha haft betydUgt över 100 000 personer i arbetslöshetsköer på arbetsförmedUngarna rant om i Sverige, dubbelt så många som vi i verkUgheten har. Då skulle säkert riksdagsmän från alla delar av landet ha ropat pä extraordinära samhällsåtgärder och näringspolitiska satsningar för att åstadkomma arbete i sin landsända. Då skulle i detta inledande skede av den nya riksdagen interpellationer ha haglat över regeringens ledamöter med krav på omedelbara besked om nya jobb. Och den nu pågående remissdebatten skulle helt ha dominerats av inlägg om arbetslöshetsproblem.

Men nu är arbetslösheten inte ett problem jämnt fördelat över hela Sverige. Dagens fristäUda, utan möjUghet att snabbt få jobb inom sin egen landsända, finns huvudsakligen i de nordligaste länen. Därifrån kommer

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

121

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

122

ocksä de få ropen här i riksdagen under remissdebatten på åtgärder frän samhällets sida för att skapa jämlikhet i fråga om sysselsättningen oUka landsdelar emeUan, likaså kraven på ytterligare satsningar på de näringspolitiska instrument som samhället byggt upp och kraven på arbetsmarknadspoUtiska åtgärder. Detta är mycket angelägna krav från f. n. 23 000 norrlänningar och deras anhöriga, krav som alltid prioriterats inom arbetarrörelsen. Nu gäller det sysselsättningsproblem framför allt i en begränsad del av landet, men de är lika angelägna fördenskull.

Sedan många år tUlbaka har man ropat på åtgärder — huvudsakligen från regeringens sida — för att åstadkomma en näringspoUtisk utveckling som kan skapa arbete i Norrland. Industrin och den privata företagsamheten har kommit mycket lindrigt undan i diskussionen om den regionala obalansen. Ändå är det med den enorma dominans av privatföretagsamhet, som vi har här i landet och särskilt i Västerbottens län, just den privata industrin som haft de bästa förutsättningarna att genom en geografiskt riktigt avvägd näringslivsutveckling skapa en över hela landet jämn sysselsättning under de gynnsamma förhållanden som präglat vårt näringsliv en längre tid.

Industrin som naturligt borde ha tagit ansvaret för arbetskraften har sluppit ifrån detta. Samhället har fått ordna arbetare tUl de fabriker som industriägarna låtit bygga på de ur enbart snäva företagsekonomiska synpunkter lämpligaste platserna. Det har staten gjort genom en kraftig satsning på arbetsmarknadspoUtiken. Denna satsning har också inriktats på att skapa trygghet för den arbetskraft som företagarna funnit för gott att ställa utan arbete när konjunkturen svängt, när lönsamheten inte längre varit tUlräckligt god eller när den anstäUde av ålder, nedslitning eller av andra orsaker drabbats av handikapp.

De omflyttningar av arbetskraft som förekommit huvudsakligen frän norr tUl söder har varit dyrbara för samhället. Vad de kostar enbart i form av utökat bostadsbyggande och mera samhällsservice i utvecklingsområdena finns det dessvärre inga beräkningar på.

Något sentida tUlnyktrande från industrin i Syd- och Mellansverige med utvecklingsplaner har vi inte märkt sedan samhället startat satsningarna på den nya näringspoUtiken och på norrlokaUseringsstödet. Alltjämt planeras och nybyggs industrienheter för mUjardbelopp i delar av landet, där man redan nu har stor brist på arbetskraft, i områden där man i dag har upp tUl åtta lediga jobb att erbjuda tUl var och en som råkar bU arbetslös.

Att samhäUet satsar miljardbelopp på att försöka sprida industriell utveckling norrut tycks ha gått de flesta företagare i de övriga delarna av landet förbi. Den 1 juU i fjol drogs den nya lokaUseringspolitiken i gång. Den innebär ytterUgare fördelar utöver dem som gällde under den femåriga försöksperioden för företag som bygger i Norrland.

Hur har då denna förbättrade lokaUseringspoUtik tagits emot? Jag vUl vädja tUl regeringen och kanske närmast tUl industriministern att studera utvecklingen. Är den Ukadan i hela stödområdet som i Västerbotten, då finns det anledning tUl oro. I Västerbotten inlämnades under de sista sex månaderna 1970, aUtså det första halvåret med den nya lokaUseringspo-Utiken, endast tolv ansökningar om stöd. Under första halvåret med det

tidigare gäUande lokaUseringsstödet, alltså 1965, visade 54 företagare intresse av att lokaUsera tUl eller bygga ut i Västerbotten.

Detta kan vara ett tecken på att de norrländska företager :,om åren 1965—1970 tog den absoluta merparten av lokaliseringsstödet nu har mättat behovet av utbyggnad. SkuUe det vara så återstår för regering och riksdag endast att tUlgripa en starkare styrning från samhällets sida av vårt lands industrisektor. Förhoppningarna om att industrin själv genom den aktivitet som Industriförbundet utlovade 1969 skulle klara utveck-Ungsbalansen har inte infriats.

Nu säger man att bristen på information om Norrlands fördelar och näringsUvets utveckUngsmöjUgheter där bidragit tUl den situation som vi tycks ha hamnat i. Jag tror att det ligger en del i detta påpekande. TV-teaterns, radions och TV;ns program och reportage från Norrland, inte lokalt men centralt producerade, och skUdringar om landsbygden i storstadspressen och veckopressen samt framstäUningarna i många teaterpjäser har säkert bidragit tUl att skrämma industrin från att söka sig normt. Man har lyckats skapa en förestäUning om Norrland som en landsdel i snabb avveckling.

Turister i Norrland från Syd- och Mellansverige visar oftast stor förvåning när de finner ett annorlunda Norrland än det de väntat möta. De säger sig ha varit beredda att få se ödegårdar i massor, renskUjningar som skådespel och människor med en mängd problem. Men de har i stället funnit samhällen med en service som överträffar den som finns i andra delar av landet. De har med jämna meUanrum vintertid hört talas om köldrekord i Myrheden, men de har sommartid kunnat semestra i norra Norrland med ett sommarväder som under mänga år har varit det allra vackraste i landet. Det har m.an dock talat tyst om. Tack vare statUga skatteutjämningsmedel tUl kommunerna och statUga beredskapsarbeten har det varit möjligt att skapa en modern samhällsservice och samhäUsutveckling i så gott som alla Norrlandskommuner.

Vore företagare och andra som kan påverka näringslivets utveckUng i Norrland riktigt informerade om landsdelens aUa fördelar, skuUe det säkerligen vara betydligt lättare att vinna förståelse för de lokaUserings-poUtiska strävandena. Norrland har också en tUlgång som väger tungt i dag: en arbetskraftsreserv som väntar på jobb, en väl utbildad, stabU och erkänt påUtlig arbetskraft. Den tUlgången är långt större än vad arbetslöshetssiffrorna visar, eftersom här finns en okänd men säkerligen mycket stor dold arbetslöshet.

AUa dessa fördelar måste bli kända; landsdelen måste saluföras bättre om näringsUvsutveckhngen skall lyckas och lokaUseringspolitiken slå igenom. Lika väl som det går att med statsmedel ordna resor söderut för arbetslösa norrlänningar för att de skaU få titta på lediga jobb bör det gå att ordna informationsresor för industrifolk norrut för att studera förutsättningarna för lokaUsering där.

Jag vädjar tUl finansministern: satsa av de mUjoner som halvt om halvt har utlovats tUl ökad informationsannonsering pä att sprida information om Norrland! Det tror jag kommer att ge utdelning i form av en UtveckUng av näringslivet. Jag vädjar också tUl regeringen att den själv fortsätter att satsa på näringslivets utveckling i de norra länen.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

123

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

124

Det råder i dag i Västerbotten en mycket stor otåUghet över vad man kallar trögheten i det näringspolitiska utvecklingsmaskineriet. Förhoppningarna på SVETAB, Utvecklingsbolaget, Investeringsbanken och Statsföretag är mycket stora där uppe och man väntar kanske resultat snabbare än vad som över huvud taget är möjligt att åstadkomma.

OtäUgheten tar sig också uttryck lokalt: I VUhelmina väntar man besked om det företag bygden som nyårsgäva fick löfte om av Statsföretags ordförande. Storuman efterlyser ideUgen besked om förutsättningarna för fiberplattefabriken. Lycksele väntar otåUgt på utredningen om inlandets industricentrum. Bureå känner otålighet över att man inte får klarhet om den ersättningsindustri som man hoppats på i StäUet för de 175 jobb som inom kort går förlorade när Mo och Domsjö lägger ned fabriken i samhället. Och i Rundviksverken väntar man på klartecken för uppbyggnaden av den nedbrunna sågen.

Ständigt möter man också frågor om hur det går med taxeutredningen i televerket, med utredningen om krympning av antalet teletaxor och med utredningen inom kommunikationsdepartementet om möjligheterna att forma ett förslag tUl fraktnedsättningar i norr, Uksom för persontrafiken. Man vUl se några påtagUga bevis på Industriförbundets utlovade insatser för näringslivsutvecklingen i norr. Medan man väntar försöker många kommuner utveckla en viss aktivitet för att stimulera företag att lokaUsera sig i norr. Dorotea i Västerbotten har visat att det är en väg som kan ge resultat.

Norrland har de bästa förutsättningar för näringslivets utveckling. Där finns råvaror, arbetskraft, natur och mUjö, vUket saknas på många andra håU i landet. Låt oss bara få utnyttja tUlgångarna! Låt oss tUl fiUlo få utnyttja våra malmtUlgångar! Skynda på prospekteringsarbetet i Stekenjokk! Gruvdriften kan vara just det tUlskott som den delen av inlandet behöver för att den övriga samhällsservicen skall klaras utan extra samhällsstöd. Då kan de befarade riskmUjonerna för gruvdriften bli lättare att acceptera — klart försvarbara också från samhällsekonomisk synpunkt.

Låt oss utnyttja vattenkraften. Ritsemprojektet får inte äventyras! Det är klart lönsamt, det innebär ett nödvändigt tUlskott av elkraft och jobb för 400-500 famUjer i Norrbotten under ett antal år in på 1970-talet. Påskynda även arbetet med kraftverksprojekten i Ångerman-älven, Umeälven och SkeUefteälven!

Jag vUl också passa på att vädja tUl VattenfaU och tiU regeringen; Lägg inte bort planeringen för kraftverk i Vindelälven aUtför långt! Vi kan fortare än vi tror få behov av att genomföra åtnunstone en del av dessa projekt för att trygga vår industris kraftförsörjning. Sysselsättningsmässigt skulle det under ett årtionde lösa mycket stora problem i Västerbottens län.

Låt oss utnyttja skogen tUl fullo! Norrlands skogstUlgångar kan ge ytterUgare sysselsättning i norr, särskUt inom förädlingen.

Vad vi behöver är en aktiv näringspoUtik, imiktad på att trygga sysselsättningen och öka inkomsterna av produktionen. Många utvecklingsprojekt är på god väg. Påskynda dem! AUtjämt finns utvecklingshopp kvar i Norrland och framtidstro, men det bUr svårare att utveckla

näringsUvet där och klara balansen ju längre vi väntar med insatserna.

Min önskan, herr talman, är avslutningsvis; Infria alla förväntningar från industrins och samhällets sida 1971! Låt oss gemensamt från samhället och från den fria företagsamheten föra den regionala jämlikheten i hamn under detta år! Låt oss satsa näringspolitiskt på Norrland med förtur under de närmaste åren!

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag skall i denna något odiscipUnerade debatt inskränka rrug tUl en deklaration på cirka tolv minuter.

De människor utanför riksdagen som har hört den här debatten måste ha märkt hur Uka varandra de flesta deltagare uttrycker sig. De har aUa samma sätt att pUktskyldigt buga sig för mUjöproblemen. De använder samma fraser när de talar om tUlväxt och välstånd. De förutsätter aUa att välstånd är mera varor, större städer, fler bUar inne i städerna och mer pengar åt de kapitaUstiska företagen, så att de skall producera ännu mer varor.

Det är något falskt och sjukt över dessa fraser om mUjöintresse och välstånd. De uttrycker de härskande maktgruppernas vUja att dölja verkUgheten bakom fraserna. Man för med avsikt en skendebatt för att göra intryck på utomstående.

Det pågår här i landet en utveckling som innebär att det privata kapital, som bestämmer över produktionsmedlen, håller på att ständigt gå samman, koncentrera sig. De stora kapitalisterna 'vill ha större marknader, större omsättningö mer vinst. Därför äter det stora kapitalet ständigt ut det Ulla kapitalet. Under 1960-talet har det stora kapitalet., monopolkapitalet, starkt ökat sitt inflytande. Under inget årtionde tidigare har tUlbakagången i antalet jordbrukare och småföretagare varit så stor.

Kapitalets koncentration är som alla vet också geografisk. Över 40 procent av alla landets kommunblock och 28 av landets 70 arbetsmarknadsregioner drabbas för närvarande av stadig utflyttning. Inte bara glesbygden utan också stora tätortsregioner går tUlbaka. Norrland, Dalarna och Värmland har 20 procent av befolkningen men 40 procent av arbetslösheten och 60 procent av aUa i landet som går på beredskapsarbeten. De stora kapitaUsterna förtjänar på att ha denna reservarmé av folk i avflyttningsdistrikten. Det är lätt att öva tryck på folks löner med sådana medel.

Men storkapitalets företrädare tjänar också på att det ständigt måste byggas nytt och byggas dyrt i de stora stadsområdena. De spekulerar i markpriser. De gläds åt att riva och de förtjänar på aUa nya bUar som seglar omkring i city. De förtjänar på att folk i förstäderna har längre och längre avstånd tUl arbetsplats och service. Storföretagen och deras planeringsbyråer bygger bostadsområden som är överbefolkade, som snabbt förslits, som blir centra för en ny sorts fattigdom. De förtjänar på det. De säger att det är ett uttryck för ökat välstånd. De bygger betongslum åt arbetarna och invandrarna och förtjänar på det. De bygger påkostade vUlor åt medelklassen och förtjänar på det. Om de var tvungna att bygga för ett klasslöst samhälle, skuUe de förtjäna mindre. Därför vUl kapitalet inte tiU något pris ha det klasslösa samhäUet. Kapitalet vUl ha

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

125

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

126

segregation, bUar och en frasrik mUjövård som inte hindrar förstörelsen utan underhåller den.

Det stora kapitalet förvandlar oersättliga mUjöer tUl vinster och traktamenten. Detta sker från söder tUl norr — i det överexploaterade Sydskåne, där smutsen i luften de senaste dagarna nått nya rekord, i den norrländska skogens väldiga kalhyggen, som i katastrofal grad utarmar jorden på näringsämnen. StorkapitaUsterna behöver inte ta hänsyn tiU vUken förstörelse de lämnar efter sig. Kapitalet får som regel dispens av myndigheterna. Det finns nya skogar i Sydsverige som kan kalhuggas. Det finns nya möjligheter att tjäna pengar i Portugal, Rhodesia eUer andra framtida EEC-länder.

Allt detta som händer omkring oss gör också de ledande politikerna tUl fångar i utveckUngen. VUl man leva ihop med kapitalet, måste man också lyda dess bud och följa dess lagar. Ju större jakten efter vinster blir, ju mer kapitalet koncentreras, ju mer det smälter samman med utländska intressen, desto mer kräver det också av politiker och byråkrater att de skaU lägga politiken till rätta för kapitalet.

Detta måste poUtikerna förklara för folket. Och eftersom folket skulle bU misstänksamt om politikerna sade att de gick kapitalets ärenden, så måste poUtikerna försöka säga det hela på ett annat sätt. De måste skapa falska förestäUningar, koppla på sin charm, prata bort väsentUgheterna.

Det är därför man i dag har talat om den framgångsrika arbetsmarknadspolitiken — samtidigt som de senaste fem åren i verkligheten den registrerade vinterarbetslösheten stigit med 60 procent och sommararbetslösheten med 220 procent, samtidigt som antalet sökande tUl arbetsvärden de senaste tio åren stigit med 160 procent och arbetslöshetens längd per arbetslös de senaste fem åren ökat från 7 1/2 vecka tUl 10 1/2 vecka. Monopolkapitalet behöver en reservarmé av undersysselsalta. Staten har bidragit tUl att skapa den och kallar detta för effektiv arbetsmarknadspoUtik.

Det är också därför som man i dag har talat så mycket om mUjövård. Ju högre man talar om mUjövård, desto mer miljöförstöring släpps fram. Varje Brofjorden, varje Ritsem, varje Kaitum ledsagas av en fullkomlig skur av högstämd agitation om hur mycket politikerna tänker på mUjön. Det är poUtikerns sätt att arbeta — tala om en sak, göra något annat. Därför talas det ofta mycket om sådant som låter bra men som i verkUgheten inte finns. Det har talats utförligt om riksplanering, trots att de ledande poUtikerna vet att något arbete som förtjänar namnet knappast utförs på detta politiska fantasifoster. När man ett år, 1969, hade så stor utflyttning från skogslänen att det nästa år, 1970, inte fanns Uka många människor i flyttningsmogen ålder att flytta ut — då säger man att detta beror på den framgångsrika stödpoUtiken. Alla poUtiker talar sig varma om Norrlandsproblemen. Men de flesta av dem satt i riksdagen och röstade för det beslut 1964 där man godkände själva granderna för avfolkrungen och storstadskoncentrationen. AUa talar om ökad tUlväxt och ökat välstånd, trots att antalet offer för den nya fattigdomen — avfolkningsbygdernas, de klasskiktade storstadsområdenas, AMS—barackernas och socialvårdsköernas folk — under hela 1960-talet bUvit ständigt fler.

Alla talar om bruttonationalprodukten. Det är ingen som bryr sig om att mäta bruttonationalförstörelsen.

Men nu har ett ökande antal människor börjat förstå hur detta dubbelspel hänger Uiop. De har genomskådat poUtikernas manövrer. När de ser vattnet i Öresund tror de inte längre på den s. k. miljöpolitiken. När de ser en riksdag som tUl nära 90 procent består av män begriper de att kvinnorna — denna dubbelt utsugna del av befolkningen — inte kan vänta sig rättvisa frän det hållet. När de hör byråkraterna tala om hur bra det är i Tensta, Skärholmen, Kroksbäck eUer Rosengård förstår de att från det hållet har de ingen hjälp att få. Kapitalägarna och poUtikerna talar sitt språk, folket talar sitt. Orden rättvisa, välstånd, jämUkhet och god mUjö betyder oUka i dessa två världar.

Därför har det växt fram utomparlamentariska rörelser och grupper, folk som demonstrerar, kritiserar och strejkar — inte bara för att de har dåligt betalt utan för att de upplever systemet som sjukt.

I de storkapitalistiska kretsarna och bland övriga människor med befogenheter över andra kaUar man dessa rörelser odemokratiska och oansvariga. Man möter dem med hetsagitation, fördömanden eller poUsbatonger.

Det finns inget lärorikare än de härskande skiktens hysteriska reaktioner inför denna den enda verkUga oppositionen i samhället. Det är då de ledande politikerna visar var de står. Även på ministernivå kan man då ställa sig och offentligt påstå att strejkernas orsak ligger i att utlänningarna inte förstått reglerna pä den svenska arbetsmarknaden. Det är nu ett gammalt trick att skylla sociala kriser på oskyldiga minoriteter och påstådda yrkesbråkmakare. Men när en minister döljer de verkliga motsättningarna bakom strejkrörelsen och hetsar mot en grovt utnyttjad och poUtiskt försvarslös minoritet — dä är det inte bara ynkligt och föraktUgt. Det är också ett avslöjande ställningstagande i klasskampen.

En socialist som tar socialismen på aUvar kan aldrig ansluta sig tUl yrkespoUtikernas skådespel och deras roU som transportkompani åt den härskande minoritetsklassen. De utomparlamentariska rörelsernas kamp, de disciplinerade och av äkta solidaritet präglade strejkerna — som alla de fyra borgerUga riksdagspartierna behagar kalla vUda — hälsar vi socialister med entusiasm. Det finns inget viktigare för nedtryckta människor än en seger i en utompariamentarisk aktion som är deras eget verk. Det finns inget hoppfuUare än när de lönarbetande börjar se betydelsen av att organisera sig som maktfaktor utanför byråkraters och yrkespolitikers kontroU.

Det är en sociaUsts skyldighet att som parlamentariker föra också den utomparlamentariska oppositionens talan innanför detta välbevakade och av bankpalats omgivna skrytbygge. Vi bör också stå på deras sida — trots all hetspropaganda som kan komma mot oss — när de bUvit starka nog att förpassa utsugarnas, markroffarnas, byråkraternas, karriär- och eUtmän-niskornas samhäUe tUl historiens skräpkammare. Det är den solidariteten med de utestängda och nedtryckta som gör att en uppriktig sociaUst aUtid tvingas känna sig som en främUng i ett hus som detta.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

127

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

128

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag vill redan från början meddela att jag kommer att använda något andra ordvalörer än den föregående talaren.

Jag skaU här ta upp några aspekter på EEC-frågan, som jag tycker kräver en debatt. Den debatten har vi i alltför hög grad saknat hittUls. Det beslut som så småningom kan komma att fattas angående våra relationer tUl de europeiska gemenskaperna, eller EEC, kommer att få mycket stor betydelse för vårt land, inte minst från samhäUsekonomisk och näringspolitisk synpunkt, och det är främst där som jag vUl göra några reflexioner.

Verkningarna blir utomordentligt långsiktiga, och ett beslut om någon form av anslutning kommer att innebära en stark integration, successivt aUt starkare, av vår ekonomi tiU EEC-marknaden och därmed härda bindningar, utan att vi fördenskull avstår nationeU suveränitet genom ändringar i grundlagen. Mot detta bör naturUgtvis stäUas det beroende i det internationella sammanhanget som vi i vUket fall som helst har, även om vi inte skulle få en EEC-anslutning.

I inledningen tUl Romfördraget understryks det västeuropeiska samarbetets karaktär och successiva arbetssätt med orden "att grundlägga ett aUt fastare förbund mellan de europeiska folken". Det är inte någon särskUt preciserad målsättning, men det anger rörelseriktningen och vUjan att förverkliga integrationen i den takt som är politiskt möjlig. Därav också, som jag ser det, de svängningar som förekommer och har förekommit i EEC-debatten under 1960-talet med hårdare eller mindre hårda markeringar av det poUtiska inslaget.

Sammansmältningen av respektive länders ekonomi och näringsliv verkar som redskap för att uppnå detta allt fastare förbund. Den ena bindningen ger den andra, och det är bra att vi i varje fall har kommit ifrån en del av den löjliga diskussion som fördes under 1960-talet kring ekonomi och poUtik och gränsdragningen dem emellan. Det är en självklarhet att den ekonomiska integrationen och dynamiken i denna har ett direkt samband med våra möjligheter att bibehålla en utrikespolitisk rörelsefrihet, som i och för sig redan är begränsad men naturligtvis också har att göra med trovärdigheten i vår neutraUtetspolitik.

Det lär inte finnas möjligheter tUl någon "ångerperiod" i ett eventuellt EEC-avtal. Därför gäller det att ta ställning tUl de bindningar som integrationen successivt skapar, inte minst SamhäUsekonomiskt, och göra det långsiktigt från början. Vissa delar av denna debatt och de fakta det här rör sig om kan man bryta ut och göra förbehåll för, t. ex. beredskapsförsörjningen som herr Hansson i Skegrie utförUgt har behandlat här tidigare i dag. Men bindningarna blir successivt allt hårdare i en ekonomisk integration, och var går gränserna för integrationen på alla andra ekonomisk-poUtiska områden? Den frågan bör ställas.

När bUr ett förbehåll om utträdesrätt vid kris- eller krigsfara Ulusoriskt? Som jag ser detta bUr det till sist en fråga om ett politiskt avgörande, där vi vid en tUlspetsad situation har att välja mellan att bryta eUer suspendera gällande avtal, ta de ekonomiska olägenheterna av att göra detta och stäUa oss ensamma i ett tUlspetsat utrikespoUtiskt läge, med en neutraUtetspoUtik som i varje faU inte har vunnit i trovärdighet.

TUl sist är det fräga om ett val mellan att stå ensam med en kanske allvarUgt desorganiserad ekonomi eller att ta steget fullt ut inom samarbetets ram och gå in i en miUtäralUans. Det kan bli valet.

Som jag ser detta är det inte bara fräga om att sätta gränser när det gäUer att "acceptera en överflyttning av beslutanderätt från nationella till internationella organ inom ramen för en ekonomisk och monetär union", som det heter i regeringsdeklarationen av den 10 november förra året. Därmed undviker man inte bindningar av mycket reeU karaktär på det ekonomiska området. Dessa problem finns naturligtvis redan i en tullunion. Avgörande där bUr således vUken samarbetsgrad vi väljer från början. De som kräver ett svenskt medlemskap i EEC bör rimligen i första hand ha bevisbördan när det gäller att klarlägga var dessa gränser för rörelsefriheten går och i vilket läge utträdesrätt blir en Ulusion, förutsatt att EEC skulle vara berett att acceptera ett sådant förbehåU, vUket vi inte vet ännu. Att bryta sig ur en ekonomisk union är väl ungefär lika drastiskt som om Norrland skuUe välja att bU en självständig ekonomisk enhet, vUket man i och för sig kunde ha skäl tUl sett från egen utgångspunkt.

De ekonomiska fördelarna vid en svensk EEC-anslutning framförs oftast som ett huvudargument. De som ser poUtisk integration som ett mål i sig och eftersträvar ett federaUstiskt Europa är sannolikt inte så många.

Det är troUgt — därom är väl experterna ense — att den europeiska integrationen kan innebära en snabbare ekonomisk tUlväxt än vad vi annars skulle fä. Men det bör observeras, dels att det är fråga om ett välstånd mätt pä traditioneUt sätt i bruttonationalprodukttermer, dels att man bland experterna egentligen är mycket osäker om hur stort tUlskott integrationen kan komma att innebära. Bland de olika buden finns de som går ut på att den skulle medföra I /20 procent per år och de som går ut på 0,1 — 0,3 procent per år i snabbare ekonomisk tUlväxt.

Egentligen är det ganska anmärkningsvärt hur litet svenska ekonomer har sagt om dessa frågor i EEC-debatten — eller över huvud taget yttrat sig. Det skulle onekligen vara en fördel om debattinläggen blev fler frän det häUet. Inte för att jag tror att ekonomer aUtid kan befria sig från sina grundläggande värderingar, men det vore nyttigt ändå. I Norge exempelvis vet vi att många ekonomer är mycket tveksamma för att inte säga klart negativa tUl uppfattningen att tullunionen som sådan kan ge några större ekonomiska fördelar i vår del av världen.

På vUket sätt kan då den eventuella välståndsökningen vinnas? För det första finns naturligtvis ej utnyttjade stordriftsfördelar som kan tUlvaratas i ökad omfattning. Det gäUer självfallet både inom produktionen och marknadsföringen. För det andra bör konkurrenskraften öka i förhåUande tUl de länder som står utanför. MöjUgheterna ökar måhända att bättre utnyttja tUlgängliga produktionsresurser. Naturligtvis finns det fler punkter att ta upp, men låt mig stanna ■vid dessa båda en stund.

Att vi utnyttjar dessa fördelar har vissa konsekvenser. Även det som är rationeUt organiserat på den nuvarande marknaden kan vara orationellt på den stora marknaden om företaget eUer branschen har tuUmurar att klättra över och inte kan göra det obehindrat på gmnd av en fördelaktig

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1971. Nr 10-11

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

130

konkurrenssituation. Stora företag kommer ofta att ha ett försteg, både som producenter och som marknadsförare. Deras förutsättning — i den mån man inte är uppsplittrad pä flera produktionsenheter - är stora orter. I utnyttjandet ligger utan tvekan en starkt pådrivande kraft för ytterUgare koncentration av näringsliv och bebyggelse. Det innebär i varje fall under en övergångstid snabbare stmkturomvandUng. Dessutom kommer vi efter en eventueU anslutning tUl EEC att befinna oss inom ett område där man favoriserar fusioner av företag.

Den höjda konkurrenskraften innebär ännu större klyftor mellan de få rika västeuropeiska länderna och "det stora hav av fattiga" som fru Thorsson talat om tidigare under den här debatten — tyvärr alltför sent i går kväU , för övrigt i ett mycket intressant inlägg. Det innebär också att vi genom vårt försprång i konkurrensen kapar åt oss ännu mer av världens naturresurser för egen del på bekostnad av andra som skulle behöva dem bättre.

Det finns åtskUliga minusposter som bör redovisas samtidigt med de traditioneUt mätta ekonomiska fördelarna, bl. a. en starkare koncentrationsutveckling i näringslivet — det som populärt kaUas stmkturomvandUng. Det är inte av en tUlfälUghet som den starka koncentrationen av befolkningen hit tUl Stockholmsområdet motiveras just med att området måste vara folkrikt för att kunna konkurrera med de stora tätortsområdena i Europa.

VUka möjligheter har Norrland om dessa nya och starkare koncentrationskrafter släpps lösa? Det finns betydande risker för att stora delar av Norrland kommer att totalt avfolkas och bU ett strövområde för stressade centraleuropéer.

Problemet här gäller inte bara vilka möjligheter vi har att bedriva en egen regionalpoUtik inom EEC, eller vad EEC tUlåter i det avseendet. Det är bara en av frågeställningarna. Jag tycker för övrigt att aUtför många inslag i den aUmänna debatten går ut på att allt gott finns här i Sverige och allt ont i stort sett inom EEC. Det stämmer inte riktigt med verkUgheten. Det är viktigt att i stäUet ta upp frågeställningar som s. a. s. institutionellt hör samman med en ökad ekonomisk integration, t. ex. i tullunionens form.

Jag tog upp en av frågeställningarna: hur den stora marknaden påverkar koncentrationsutvecklingen. En annan gäller vUka möjligheter vi har att poUtiskt och med kända medel verkligen balansera de här gigantiska koncentrationskrafterna. Som jag ser det blir en mångdubbling av styrkan i insatserna inom regionalpoUtiken nödvändig. Det gäller inte minst stymingsåtgärderna från samhäUets sida. Vi har verkligen inte lyckats särskUt väl hittUls i vårt eget land, och här stäUs vi inför ännu mycket högre krav.

Strukturomvandlingen, för att nämna ett annat problem i sammanhanget, drabbar ofta hårt vissa grupper i samhället. Som nämnts tidigare här i debatten är det ofta så att ungefär 20 procent av dem som friställs vid företagsnedläggelser inte får något nytt arbete. I den gruppen återfinns i första hand äldre människor, svagt utbUdade och glesbygdsbor. Finansministern sade för några år sedan i finansplanen — och jag antar att han håUer fast vid den åsikten — att det finns en gräns för i vUken takt

man kan acceptera att strukturomvandlingen gär och samtidigt ha möjlighet att hälla människor som drabbas av den skadeslösa. Är vi beredda tUl de enorma insatser som krävs efter en härd anknytning till EEC? I dag är vi det uppenbarligen inte på vår Ulla marknad med vår relativt sett långsamma stmkturomvandUng. Den är långsam jämfört med den som vi kan förväntas få vid en hård anknytning tUl EEC.

Mot detta står naturligtvis att vi får ökade resurser enligt antagandet om en snabbare ekonomisk tUlväxt vid en EEC-anslutning. Avgörande är då den poUtiska vUjan att fördela denna tUlväxt rättvist, dvs. mer jämlikt. Tyvärr finns inga garantier för att det blir slutresultatet, vare sig nationellt eller internationeUt. Högre välstånd leder inte tUl större generositet vare sig hos individer eUer nationer; i varje faU finns inga påtagUga erfarenheter som pekar på det.

Inte heller inom fördelnings- eller arbetsmarknadspoUtiken bör man stirra sig bUnd på de regler och den politik som för närvarande tUlämpas inom EEC. Vad vi vet om en tullunion är att den är avsedd att favorisera de länder som deltar i samarbetet i förhållande tiU dem som står utanför, dvs. rakt på sak uttryckt: favorisera inåt och diskriminera utåt. Det är ju ett av de bärande motiven för att t. ex. Sverige inte vUl stå helt utanför denna ekonomiska integration. Det är inte heller för mycket sagt att denna diskriminering utåt hårdast drabbar de länder som redan i dag har den sämsta konkurrenskraften. Varje beslut inom Gemenskapen som går ut på att kompensera denna nackdel för de fattiga länderna beror på den politiska vUjan hos de styrande organ som kommer att fatta besluten. Naturligtvis har vi även i fortsättningen möjlighet att pä egen hand bedriva u-landspolitik.

Det sägs ibland att man genom en regional ekonomisk eller politisk samverkan kan komma tUl rätta med de gigantiska mångnationella företagen. Det är nog riktigt tUl en viss del, om den poUtiska vUjan finns. En annan viktig förutsättning är att det gäller företag som endast är verksamma inom de länder som samverkar. EEC stimulerar fusioner, som jag tidigare sade, och storleksrationaUseringar. Därför kan man vara tveksam om den poUtiska viljan finns där. Dessutom är de amerikanska direktinvesteringarna omfattande redan inom EEC-området. De företag som i reaUteten behärskas från USA kan endast kontrolleras genom mera omfattande överenskommelser meUan länder, exempelvis inom GATT;s ram, såvida länderna internationellt kan komma överens om gemensamma regler.

På aUa dessa kortfattat berörda områden — inom regional-, arbetsmarknads- och näringspoUtiken samt inom fördelningspolitiken här hemma och i biståndspolitiken — krävs, som jag ser det, mycket kraftiga höjningar av ambitionsnivån för att kompensera konsekvenserna av en snabbare tUlväxt i ekonomin — fortfarande mätt med traditionella mått. Frågan som bör ställas här Uksom i anledning av fru Thorssons anförande är, som jag ser det: Är det riktigt att i vår del av världen göra en ännu hårdare prioritering av ekonomisk tUlväxt — som ändå bara är en del av den totala välfärden — än den vi redan tUlämpar när vi med tyvärr alltför stor sannolikhet går mot allt större klyftor internationeUt och kanske mot en global mUjökris? Det rimliga svaret borde vara nej. Det poUtiska

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

131

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

svaret blir oftast ja, när vi försöker att få mer resurser för oUka angelägna behov. Det första steget för att förändra prioriteringen — att ge innehåll åt ett nytt välfärdsbegrepp — måste vara ett ständigt medvetande om att den ekonomiska tillväxten har sina minusposter och skördar sina offer.

Herr talman! Kennedyronden inom GATT med sin vida internationeUa syftning och sina generella tullsänkningar måste följas av ytterUgare framsteg i samma riktning, även om det möter svårigheter. Sverige bör där driva på. Målet bör, som jag ser det, vara att samordna nya internationella tuUöverläggningar med UNCTAD och de krav som där framförts om preferensbehandling av de fattiga länderna.

Visserligen sades det under gårdagen att vår EEC-debatt inte är särskilt avancerad vid en jämförelse med andra länders, men vi borde kosta på oss, tycker jag, att rensa bort de argument om antingen-eller — paradis eller motsatsen — visa vi våra relationer tUl EEC som ibland förekommer i debatten. Det är naturligt att vi också i framtiden kommer att ha en stor del av vår handel med länderna i vår närhet. Jag inkluderar då även Östeuropa. Någon sorts avtal med EEC är därför naturUgt.

Mot den bakgrunden var det intressant att tidigare i eftermiddags höra förre handelsministerns deklaration. Herr Lange Ukaväl som herr Johannes Antonsson fär naturligtvis sura kommentarer pä en del håll — herr Lange för sitt "samarbetsavtal" — men det är med stor sannolikhet så att båda herrarna är representativa för den allmänna opinionen, framför aUt bland ungdomen, på ett bättre sätt än de som förordar ett svenskt medlemskap i EEC. Det vore också en fördel om dessa inlägg kunde föra debatten ett steg vidare — bort från de allmänna deklarationerna tUl en argumentation kring de många sakfrågorna i EEC-problematiken och bort från de nedlåtande attityder som ibland förekommer mot oUktänkande i denna debatt och som t. ex. herr Bohman hängav sig åt i går genom att stämpla dem som inte har hans entusiasm för medlemskap såsom okunniga. Den sortens debatt väcker ingen respekt. För den sakdebatt som måste följa snarast behövs tUlgång tUl det material som presenterats i samband med de utredande samtalen i Bryssel, både för riksdagen och för allmänheten. Varje beslut i EEC-frågan, som inte är väl förankrat i en folkopinion i vårt land, kommer att vara ett dåligt beslut.

132

Herr EKSTRÖM (s);

Herr talman! Eftersom vi under nästkommande månad kommer att ha en ingående debatt i anledning av finansutskottets betänkande över den tUl statsverkspropositionen fogade finansplanen, skall jag för dagen inskränka mig tUl att ta upp en specieU fråga som är föremål för en livlig debatt såväl i vårt land som i alla andra industrialiserade länder. Det är mUjövården jag tänker på.

Utan tvivel kommer 1970-talet att präglas av ett forcerat arbete på miljövårdens område, och allt fler får glädjande nog klart för sig att naturen i vid bemärkelse men även människan förslits i takt med vårt stigande välstånd.

Ett uppvaknande har skett, och jag förestäUer mig att inte minst Svenska naturskyddsföreningen registrerar detta förhållande med stor

tUlfredsstäUelse. Man behöver inte gå så många år tUlbaka i tiden för att finna att människor, som oegennyttigt arbetade för att skydda vår natur och mUjö, betraktades som romantiker eller fjärUsvänner utan sinne för ekonomiska realiteter. Nu har det ibland tyvärr slagit över åt det andra häUet, och av den något yviga debatt som förts i vårt land framgår, att mUjövård är ett begrepp som används med mycket skiftande innebörd. Debatten kan ge sken av att vi skulle stå helt värnlösa mot mUjöförstöringen utan någon som helst front mot vad som pågår. Så är dock ingalunda faUet.

Jag bUr, herr talman, emellanåt orolig när man i den aUmänna debatten ständigt erinrar om att mUjökontroUutredningen inom kort skaU framlägga sitt betänkande och att man därmed skuUe undanröja alla de olägenheter som finns.

Det kommer inte att räcka med en vidgad lagstiftning. Det måste till ett ansvar, inte minst från näringslivets sida, för att vi tUlsammans skall kunna arbeta för att rädda den miljö som håller på att förstöras.

Det är att beklaga att strävandena att rädda mUjön och återställa det som kan återställas har blivit ett poUtiskt slagträ. Jag kan inte frita mig frän tanken att det finns vissa tendenser i den allmänna debatten att framställa socialdemokratin som mindre intresserad av miljövård än vad oppositionen påstår sig vara.

Centerpartiet har under de senare åren sökt framstäUa sig som mera mUjövänligt än andra partier. Ofta har vi fått höra att det var partimotionen tUl 1962 års riksdag som var inledningen tUl mUjövårds-debatten här i landet. Den åberopas i aUa möjUga sammanhang trots att den hade som rubrik "Den svenska socialpolitikens inriktning". Det skuUe vara frestande att gå in på den omfångsrika motionens innehåU, men det skaU jag avstå ifrån, eftersom vi säkerUgen kommer att få tUlfälle att ytterligare diskutera dessa frågor senare under riksdagen. Jag vill endast slå fast att jag skulle kunna lämna en hel katalog över mUjövärdsfrågor som initierades just vid denna tidpunkt från annat håU än centerpartiet. Det gällde då pågående utredningar och konkreta beslut som fattades av riksdagen.

TydUgen har emellertid folkpartiet känt sig irriterat och trott sig kunnat dra den slutsatsen, att centerpartiets valframgång föregående år tiU viss del skuUe kunna härledas av det förhållandet att partiet för väljarna framstått som särskUt mUjövänligt. Herr Hedlund sade i går att centerpartiet hade varit ganska aktivt när det gällt mUjövårdsfrågorna, och det tycker jag nog var en nyansering jämfört med vad man brukar säga i valtider.

Nå, folkpartiet anordnade en presskonferens tre dagar före riksdagens öppnande, varvid information lämnades om de motioner som folkpartiet ämnade väcka under allmänna motionstiden. I dessa motioner framförs ■vissa förslag, som för närvarande pågående utredningar är sysselsatta med att behandla. Eftersom partiet är representerat i utredningarna, hade synpunkterna med fördel kunnat föras fram där. Men då hade det förstås inte bUvit någon presskonferens.

Jag hade tänkt att helt förbigå 1970 års långtidsutredning, men eftersom långtidsutredningen den här gången tagit upp mUjövårdsfrå-

Nrll

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

133

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

134

gorna, kan jag ändå inte underlåta att erinra om vad utredningen anfört. Jag instämmer helt när utredningen säger att det är nödvändigt att i första hand söka faststäUa de mål som man vUl sätta för mUjövårds-politiken. Utredningen gör det tämUgen realistiska antagandet att miljöförbättringar endast kan uppnås genom att man avstår från något annat, och då bör enligt utredningen logiken säga att miljövården skaU drivas så långt att värdet av en ytterUgare mUjöförbättring är lika stort som värdet av det man avstår ifrån för att få denna mUjöförbättring.

Herr talman! Det är ganska lätt att tala om mUjövård, men det är betydUgt svårare att göra de ekonomiska avvägningar som måste komma tUl i de konkreta fallen.

Här kommer utredningen in på hur svårt det är att faststäUa värdet av en mUjöförbättring, när man inte vet hur konsumenten i marknadspriser värderar mUjön. Det är värdefullt att långtidsutredningen har tagit upp dessa problem även om de problemstäUningar som berörts är ganska begränsade. Utredningen har sålunda själv framhålUt att den ingenting sagt om den typ av mUjövårdsinvesteringar som syftar tUl att förändra produkter, så att deras användning i mindre utsträckning än nu ger upphov tUl miljöskador.

MUjövården är i högsta grad ett internationellt problem, och glädjande nog kan vi med aU rätt påstå att Sverige ingalunda Ugger efter andra jämförbara industrUänder. Flera stora mUjövårdsreformer har genomförts hos oss och man kommer att ta initiativ tUl nya reformer. Det kan finnas skäl att erinra om att totalt föreslås i statsverkspropositionen 350 rrUljoner kronor tUl mUjövårdsändamål under kommande budgetår. Det är en fördubbling sedan 1968/69.

Säkerligen har det förhåUandet att vi går i täten varit en av orsakerna tUl att FN har fattat beslut om att anordna en konferens under temat »Människan i miljön» år 1972 just i vårt land. Det blir den största internationella konferens som någonsin hållits i Sverige. Vi hoppas att det skall bli möjligt att tUl konferensen redovisa ytterligare initiativ som tagits i vårt land på mUjövårdens område.

I den poUtiska debatten mäts ett lands framåtskridande med olika kvantitativa begrepp. Bruttonationalprodukten är ett mått på ett lands framstegstakt. Det är där man får fram det totala värdet av all produktion under en viss period, vanligtvis under ett år. Men i produktionen läggs inte bara näringsUvets framställning av varor av oUka slag utan även framstäUning av såväl varor som tjänster inom samtliga samhällssektorer.

Det blir alltså, herr talman, en kvantitativ värdering, och det vore nog önskvärt om man kunde få fram nationalräkenskaper, som på ett bättre sätt än BNP kunde lämna mått på ett lands framstegstakt. Produktionsökningen tar ensidigt sikte pä människan som konsument av varor och betalda tjänster utan hänsyn tiU hennes övriga behov. Man skuUe faktiskt, som någon emellanåt gör, drastiskt kunna uttrycka det på det sättet, att enda möjligheten för närvarande att genom påverkan av bruttonationalprodukten få ett mått på värdet av friskt vatten är att först förstöra vattnet genom industri eUer annan åtgärd och sedan lägga ner kostnader på vattnets rening.

Vid konferensen Naturvård 70 framhöll statsrådet Ingemund Bengts-

son, vår rruljövårdsminister, att det inte längre går att mäta levnadsstandarden enbart i kronor och ören. Begreppet levnadsstandard måste rymma också andra värden som ger en mänskligare tUlvaro. Ett av dessa värden ärjust miljön.

Man skulle vidare kunna säga att sådana åtgärder som förbättring av en annars stressande eUer på annat sätt hälsofarlig arbetsmiljö f. n. endast ger utslag i produktionsökning, om ett ökat antal psykologer eUer läkare anstäUes, men inte om en produktionsprocess och ett samarbetsklimat förändras till det bättre på det sättet, att den t. ex. gör läkarvård onödig. BNP ger i dag ett mått på välfärden räknad i pengar. Graden av välfärd mätt i trivsel, anpassning eUer Uknande återspeglas däremot inte i detta mått.

Som jag tidigare framhöll ger inte heUer bruttonationalprodukten något mått på värdet av den miljöförstöring som produktionen orsakar. Detta värde borde rimUgen redovisas som en minuspost vid beräkningen av produktionsökningen. Och aUra sist; bruttonationalprodukten ger sannerligen inte något mätt på välståndets eller välståndsökningens fördelning inom samhället. Jag är väl medveten om att det säkerUgen finns mycket begränsade möjUgheter att objektivt och i kvantitativa termer mäta graden av trivsel, anpassning och liknande som ändå i stor utsträckning är subjektiva upplevelser. Amerikanska sociologer har försökt att komplettera det konventioneUa BNP-måttet med sociala indikatorer av oUka slag, men deras försök har inte mötts av så stor förståelse.

Av uppgifter som jag inhämtat lär man dock inom statistiska centralbyrån f. n. vara i färd med försök att få fram ett totalt mått på "individinriktad" konsumtion genom att tUl den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen som har "individinriktad" karaktär, såsom sjukvård, utbildning osv.

Anledningen tUl att jag tagit upp dessa problemställningar är att det ofta i den poUtiska debatten förekommer ett alltför ensidigt tänkande i kvantitativa termer, dvs. BNP. Vi poUtiker använder BNP-måttet vid jämförelser mellan olika tidpunkter i det egna landet och kanske i ännu större utsträckning meUan oUka länder. Jag vUl med detta ingalunda påstå att vi skulle avstå från att mäta på det sätt som nu sker, men vi bör kanske Utet mera än vad som nu är fallet vara på det klara med att det resultat som framkommer i vissa avseenden är ofullkomligt.

Jag tror att vi alla skulle med tUlfredsstäUelse hälsa en statistik som ett komplement tUl den nuvarande bruttonationalprodukten.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr GREBÄCK (c);

Herr talman! Jag vUl börja med att bemöta herr Ekström, som var mycket upprörd över att centerpartiet i valrörelsen försökte framställa sig som mer mUjövänligt än de övriga partierna. Jag vUl inte bestrida att en del av de valframgångar som centerpartiet hade kan ha berott på att väljarna uppfattade oss som mUjövänligare än de andra partierna. Men ingen kan bestrida att de andra partierna gjorde aUt de kunde för att framstäUa sig som minst lika mUjövänliga som vi — fastän det kanske inte var så lätt att leda det i bevis och övertyga väljarna om att så var fallet.

135

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

136

Jag vUl endast med glädje konstatera att alla de politiska partier som verkar här i kammaren är miljövänliga i dag.

Jag ämnade inte i första hand ta upp mUjöpoUtiken i mitt inlägg. Jag skaU utgå från den proposition som vi har fått frän inrikesdepartementet där det sägs att arbetet med den regionala utvecklingsplaneringen bedrivs med syfte att utforma ett regionalt handlingsprogram för hela landet. Avsikten är, att ett sådant program skaU föreläggas riksdagen under 1972. Det finns anledning att uttrycka en stUla förhoppning om att så också bUr fallet och att en ytterligare försening av denna för vår samhällsutveckling sä utomordentligt angelägna fråga kan undvikas.

"PoUtik är att vUja", men skall det vara någon mening med påståendet måste man också veta vad man vUl. FuUföljer man resonemanget vidare, kan man fråga sig om poUtikerna gjort klart för sig, vad de verkligen vUl i fråga om den framtida samhällsutvecklingen. Ja — men det är ju därför vi planerar, kanske någon svarar. Först måste vi väl planera för att få veta vad vi sedan skall göra. Planering är ett jobb för tekniker. Politikerna bestäUer planerna, teknikerna gör dem och sedan träder på nytt poUtikerna tUl och beslutar om planernas genomförande.

Men frågan är, om vår samhäUsplanering är inställd på tUlräckligt läng sikt. Har planeringen den sociala och ekonomiska målsättning som ur hela landets synpunkt är önskvärd eller är den planering som i dag sker endast en markfördelningsplanering, byggd på prognoser med utgångspunkt från den senaste tidens befolkningsutveckling inom enskilda kommuner eller kommunblock? Om det senare är fallet — och aUa tecken tyder på det — framstår behovet av en riksplanering snarast möjligt som dubbelt angeläget. Ett handUngsprogram för hela landet kan inte bara få bli en fråga om markfördelning, anpassad tUl den för stunden rådande befolkningspoUtiska trenden, utan det måste utformas med tanke pä hur sociala problem som t. ex. isolering, bristen pä sysselsättning i glesbygden samt slumbildning, mUjöskador och trängsel i storstäderna skall kunna bemästras. Hänsyn måste också i planeringsarbetet tas tUl sådana omgivningshygieniska problem som vatten— och luftföroreningar, buUer, risker för trafikolyckor, långa restider m. m.

Det behövs med andra ord en totalplanering med sikte pä att dels utnyttja våra mark— och övriga naturresurser pä rationellast möjliga sätt, dels skapa en livsmUjö, där människorna kan känna trivsel och trygghet.

Målsättningen måste vara att åstadkomma en utjämning inom och meUan oUka regioner i fråga om sysselsättning, inkomster, utbildning, kommunikationer, kulturaktiviteter och frUuftsliv — för att nämna några exempel. Det är riksdagens och regeringens uppgift att på riksnivå driva en poUtik med detta mål i sikte. Kommunalpolitikerna får inte tUlåtas att genom överdrivna ambitioner rubba denna rikspolitiska målsättning.

Men inom ramen för denna bör de givetvis ha så stor handlingsfrihet som möjUgt för att med kraft kunna fullfölja det regional- och kommunalpolitiska handlingsprogram som bör bUda underlaget för riksprogrammet. Ansvaret i beslutsprocessen bör därför i långt högre grad än vad nu är fallet delegeras ut på det kommunalpolitiska planet — annars hamnar vi ofelbart i en förlamande centralbyråkrati, som hämmar och fördröjer den samhäUsutveckling vi planerat för.

Teknikernas och planerarnas uppgift är att utföra de beräkningar och upprätta de planer, som poUtikerna behöver för att fatta sina beslut. Det är inte teknikerna och inte administratörerna som skall bestämma hur den sociala miljön skall utformas i samhället, utan det är människorna själva och deras på demokratisk väg valda ombud som skaU ha det slutliga avgörandet härvidlag. PoUtikerna måste vara beredda att ta pä sig detta ansvar, och det får inte bU så att de skyller ifrån sig på planförfattare och administratörer, när någonting inte går bra utan blir tokigt.

Det sista årtiondets intensiva mUjödebatt har väl fört det goda med sig att det framstår som helt klart, att de ekonomiska teorier, som hittUls varit dominerande i aU samhällsdebatt, inte längre räcker tUl för att forma det välfärdssamhälle vi eftersträvar. Vi kan inte längre nöja oss med att bara jaga vinst utan att ta hänsyn tUl konsekvenserna av vad denna jakt på standard och status får för inflytande pä vär omgivning och för våra medmänniskor. Vi måste först och sist ta hänsyn tUl de kvaUtativa faktorerna i välfärdsutvecklingen.

I frågorna om regional planering, lokalisering av nya företag och trafikpoUtikens inriktning har man enligt min mening i hög grad underskattat de s. k. basnäringarnas roU och betydelse för de oUka regionernas utveckUng och fortbestånd. Vi har fört en arbetsmarknads-och näringspoUtik, som gått ut på att så snabbt som möjligt flytta över kapitalresurser och arbetskraft tUl vad man bedömt som lönsammare näringsgrenar. Kortsiktigt har säkert stora ekonomiska vinster uppnätts pä detta sätt. Men konsekvenserna pä längre sikt av denna politik har man inte i tUlräcklig grad förutsett. Kostnaderna för mUjöskadorna, som blivit en följd av den ökade industriaUseringen och befolkningskoncentrationen, uppgår till mUjardbelopp och måste betalas av den nu yrkesverksamma generationen. Kapitalförstöringen i form av övergivna gärdar, byar och företag, nedlagda åkrar och försummad skogsvård är ett fuUbordat faktum och ingenting att göra åt.

Norska undersökningar visar att ett arbetstillfälle inom basnäringarna jordbruk eller fiske skapar två arbetstUlfällen inom förädlingsindustri och Uknande. Dessa tre arbetstUlfällen skapar i sin tur ytterligare tre arbetstUlfällen inom oUka servicenäringar. TUlämpat på svenska förhållanden med jordbruk och skog som underlag för en familjs försörjning skuUe detta innebära att en jord- och skogsbrukarfamilj inklusive sig själv skapar arbetstUlfällen för sex famUjer.

En annan intressant uppgift är att man i Norge kommit fram tUl att en jordbrukare, om han upphör med sitt jordbruk för att flytta tiU tätorten och fä arbete inom industrin, kostar den norska staten ca 250 000 norska kronor innan vederbörande kan utföra något produktivt arbete inom industrin.

EnUgt min mening är den tidpunkt inne dä vi radikalt måste tänka om i fråga om vår framtida näringspolitiks inriktning och utformning. Den unga generationen godtar inte längre de värderingar som hittills varit utmärkande för våra ekonomers och samhällsplanerares teoretiska spekulationer. Människorna i dagens samhäUe kräver mera än en hyggUg lön för sitt arbete. Möjligheter tUl en hög konsumtion av varor eller prylar, som det heter på modernt språk, är inte längre nog, utan känslan av att man

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

137

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

138

utför något vettigt och att man kan påverka det företag man arbetar i och att man också har ett ansvar för företagets bestånd och utveckling börjar att få en aUt mer framträdande roU i samhäUsdebatten. Man vUl också kunna påverka utformningen av den omvärld man lever och arbetar i, t. ex. bostäder, arbetsplatser och trafikförhållanden. Politikerna, sam-häUsekonomerna och planerarna måste lyssna pä dessa nya tongångar för att i sin tur analysera och ta vara på vad som är positivt och riktigt i denna debatt och omsätta detta i praktisk politik. Därför välkomnar vi inom centerpartiet alldeles särskUt propåerna om åtgärder för att förbättra arbetsmUjön. Härvid fär man hoppas att verkligt konkreta ting tas upp, även när det gäUer de anstäUdas möjUgheter att vara med om att bestämma sin arbetsmUjö. De enskilda människorna på verkstadsgolvet, vid de löpande banden, i kontorshaven etc. drabbas hårt av den psykiska press de är utsatta för.

Ett förhåUande som centern påpekat i många motioner under tidigare år är de stora löneklyftor som fortfarande existerar i vårt samhälle och som är orsakade av en ofta konstlad uppdelning i kategorier inom arbetslivets skUda områden. En stor del av orsakerna tUl otrivsel och psykisk ohälsa finns i den föråldrade och auktoritära uppdelning i arbetare, tjänstemän och förmän, som förekommer på de flesta arbetsplatser. Gränserna mellan dessa kategorier är flytande, men ändå nyttjas begreppen tUl det yttersta. Här skUjer det sig inte något mellan industrins och den offentliga förvaltningens system. Den senare, som ju är understäUd samhällets och poUtikernas kontroU, borde tjäna som ett föredöme inom vårt arbetsliv. Därför tänker centern återkomma med mera konkreta förslag, när förslaget från regeringen ligger på bordet. TUl dess kan vi hänvisa tUl de motioner centern tidigare väckt i frågan.

Jag påstod nyss att basnäringarnas roU och betydelse i samhäUsut-veckUngen inte i tUhäckUg grad observerats. Jag vUl något utveckla denna tankegång. Låt mig ta ett exempel. Det skulle utan tvivel vara möjligt att med modern teknik och med ledning av vad försök och forskning bestyrkt minska omloppstiden i de norrländska skogarna tUl två tredjedelar eUer kanske hälften mot vad som nu är fallet och därmed ocksä höja avkastningen i motsvarande grad. Vad skulle inte det betyda i fråga om sysselsättning och ekonomiska följdverkningar för de norrländska kommunerna?

EUer för att ta ett annat exempel: Vad skulle inte en reell satsning på jordbruket kunna betyda för att uppehålla och utveckla vår livsmedelsindustri, för att därigenom vidmakthåUa eller skapa sysselsättning inom denna sektor? Försvinner jordbruksproduktionen eller delar därav i en bygd, rycks underlaget bort för den förädlingsindustri och de serviceföretag som varit beroende av denna produktion. Men upphörande eUer minskning av jordbmksproduktionen kaUas på ett finare språk för resursöverflyttning. I stäUet får vi mUjövaruhus och livsmedelsmarknader placerade på våra bästa vetejordar i städernas utkanter. Denna utveckling är också ett uttryck för samhällsplanering, ty utan den hade dessa varuhus aldrig kommit dit. Men det är väl ändå inte den sortens planering vi med tanke på framtiden skaU ha? Vi har ett ansvar inför kommande generationer, och vi måste därför hushålla på ett rationeUt sätt med våra

naturresurser, så att vi kan behäUa dem i en uthålUg produktion.

Jag tror inte att det i det långa loppet finns något vettigt i att isolera vår jord- och skogsbrukspoUtik från övrig näringspolitik och fortsätta med att diskutera, om vi skall ha fuU livsmedelsförsörjning med svenska jordbruksprodukter eller 80 procents självförsörjningsgrad eller om vi skall utnyttja våra skogars produktionsförmåga tUl fullo eller om vi skall riöja oss med att ta ut bara 70—80 procent av tUlväxten där också. Marken och våra övriga naturresurser är våra viktigaste kapitaltUlgångar, och dem gäller det att bevara, förkovra och utnyttja pä rationellast möjliga sätt. All planering borde gä ut ifrån detta förhåUande. En regional planering borde bygga på en inventering av regionens naturliga förutsättningar och med dessa som bas borde planeringen steg för steg föras vidare. Inom ramen för dessa förutsättningar bör sedan regionen successivt tUlföras de ekonomiska resurser som behövs för att utveckla basnäringar och övrigt näringsliv på ett ekonomiskt försvarligt sätt. Men den sociala och mUjöpoUtiska målsättningen får aldrig släppas ur sikte i denna samhällsplanering.

Mitt inlägg i denna fråga grundar sig inte på kverulans eller en önskan att tUl varje pris komma regeringen tUl livs. Jag erkänner gärna att en hel del har gjorts, en hel del är på gång, men ännu är det mesta ogjort i fråga om framtidsplaneringen.

En sak vill jag dock tUl slut slå fast, och det är att vår jordbrukspolitik håller på att totalt misslyckas. Regeringen har fortfarande en chans att vid de pågående jordbruksförhandlingarna vrida den rätt igen. TUlmät sedan jord- och skogsbruket det värde, som dessa basnäringar har med tanke på framtiden, då det nya handlingsprogrammet på riksiuvå utformas med ledning av den regionala utveckUngsplaneringen.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HerrWlRTEN(fp);

Herr talman! "Allt är som oceanen. Allt flyter och vidrör vartannat. Rör du vid ett ställe, så spåras det i andra ändan av världen." Detta citat är hämtat ur Dostojevskijs "Bröderna Karamazov". Påståendet — eller erfarenheten — gäUer vår Uvssituation som helhet. Det är häpnadsväckande att denna tes så gruvligt nonchalerats under decennierna och att så görs fortfarande. Närmast tänker jag på de industrialiserade ländernas, inklusive Sveriges, lättsinniga sätt att utnyttja naturresurser från hela världen i den i och för sig vällovUga strävan att förbättra den materiella levnadsstandarden utan att beakta de nedsmutsningseffekter processerna medför.

Förorening av luft och vatten får effekter långt utanför det förorenande landets gränser. Dess bättre börjar det internationeUa ansvaret vakna på mUjöområdet. FN-konferensen här i Stockholm 1972 är ett tecken på det. Men att tala om mUjövård i dag är att tala om hela nationalbudgeten från en ny synpunkt. Vi har upptäckt att man inte längre kan avsluta beräkningen av nationalinkomsten sedan man visat upp hur mycket varor man fått ut av de använda råvarorna och av använd

139

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

140

energi. Den tidigare inkomstkalkylen tog inte hänsyn tUl de väsentliga kostnader restprodukterna vid framstäUningen av varorna ådrog samhället.

Atomerna Uksom energin är oförstörbara. Man får aUtså lika många atomer ut som man sätter in, men en stor del av dem kommer ut i form av skräp, alltså avfall, papper, sopor, skrot och oanvändbart plastmaterial, glaskross etc. Först sedan man redogjort för vart aUt detta tagit vägen har man fått ett verkligt mått på vad allas vårt arbete har åstadkommit. Om man börjar räkna på det sättet, råvaror plus energi är lika med nyttigheter plus skräp, och dessutom drar av från nationaUnkomsten aUa utgifter för att ta hand om skräpet — i ordets vidaste mening — kan man börja kalkylera mera realistiskt.

Jag har med detta velat ge bakgrunden tUl två av huvudteserna i folkpartiets mUjömotioner — de som herr Ekström nyss hävdade innehöU yrkanden beträffande frågor som egentligen redan utreds och som det därför skuUe vara onödigt att ta upp. Det påståendet •visar endast en sak, nämligen att herr Ekström inte har tagit del av våra motioner. Jag är, herr talman, övertygad om att den fortsatta framstäUningen kommer att visa det.

Jag vUl gärna ytterligare något utveckla dessa två huvudteser. För det första är ett ekonomiskt nytänkande nödvändigt för att komma åt miljöproblemen. För det andra måste man se jordklotet och dess resurser som en helhet — det internationeUa perspektivet.

För att tUlverka en vara betalar man löner, hyra och råvaror. Detta är emellertid inte de enda kostnaderna för tUlverkning; man belastar ocksä andra människor och samhällen med kostnader och obehag genom att man i högre eUer lägre grad förstör mUjön för dem. För att hindra det har samhället i huvudsak två olika medel - dels lagar och förordningar som förbjuder vissa utsläpp, dels avgiftstaxor som förbinder utsläppen med direkta kostnader för den förorenande. I Sverige har man egentligen endast använt det första av dessa medel. I många andra länder har man kompletterat förbudssystemet med vissa avgifter. Som exempel kan nämnas USA, Frankrike, Västtyskland, Ungern och Tjeckoslovakien. Vi anser från vårt håll att det är fel att dogmatiskt avskärma sig från möjligheten att använda avgifterna i kampen mot mUjöförstöringen och menar att alla medel förutsättningslöst bör prövas.

Det är svårt att i förväg säga vilkendera typen av ätgärder som är bäst under vissa givna förutsättningar — det måste prövas utan förutfattade meningar. Denna prövning föreslår vi bl. a. i den ena av våra partimotioner om mUjövården.

I den andra kräver vi att samtliga partier får bli representerade i den delegation som skall företräda Sverige vid mUjövårdskonferensen 1972. Vi finner det naturligt att de stora politiska partierna bUr representerade vid konferensen och också bereds möjlighet att ge sin syn på förberedelsearbetet.

I folkpartimotionen nämns några frågor som vi från vårt håU finner särskUt angeläget att de förs upp på dagordningen vid konferensen. Låt mig nämna våra förslag om skärpta konventioner och internationeUt samordnad lagstiftning för att komma tUl rätta med förorening av havet

men också den tUltagande exploateringen av havets naturresurser. Vi upprepar våra vid tidigare riksdagar väckta förslag om ett globalt nät av mätstationer för mUjöfaktorer och nödvändigheten av en internationell mUjödatabank. Det är gamla krav frän vårt håll.

I motionen framhävs vikten av att vi får en internationell konvention som förbjuder SST-plan att flyga med överljudsfart över land och över starkt trafikerade havsområden. Slutligen framläggs synpunkter pä hur en intemationeU miljövård bör organiseras. Det skulle vara av intresse, herr talman, att få veta hur regeringen har tänkt sig den politiska oppositionens medverkan och representation i 1972 års miljövårdskonferens.

Så nägra kommentarer tUl jordbrukshuvudtiteln, under vUken mUjövården huvudsakUgen hör. MUjövårdsforskningen har tidigare varit oerhört splittrad. En förbättring skedde för ett par år sedan i och med tiUkomsten av en särskild forskningsnämnd under naturvårdsverkets ledning. Men när man skall ta reda på hur mycket pengar som sammantaget anslås tUl forskning inom mUjövårdsomrädet i den nu framlagda statsverkspropositionen så är det detta tUl trots ett ganska mödosamt arbete. Man tvingas gå igenom en läng rad anslagsposter. Lika svårt är det att finna regeringens prioritering bland den mängd angelägna forskningsobjekt som föreligger. Även här skulle det vara av intresse med en kommentar från det ansvariga statsrådet, jordbruksminister Bengtsson.

Från folkpartiets sida har vi funnit det angeläget att i vår partimotion klargöra vUka forskningsuppgifter vi anser bör få prioritet i nuläget. I första rummet har vi nämnt forskning avseende biologisk kontroU, i andra rummet förbättrad avfallsbehandling och i tredje rummet åtgärder mot buller. En kort motivering tUl det urvalet kan vara på sin plats.

Alla kärmer tUl de allvarliga skador oUka gifter förorsakat i naturen. Debatterna kring DDT, PCB, hormoslyr, kvicksUver, bly osv. har vi i friskt minne. Vi vet också att ständigt nya kemiska preparat produceras. EnUgt uppgift kommer det fram ca 200 000 nya preparat per år, av vUka ett par procent kommer ut på marknaden — alltså ungefär 4 000. Flertalet är säkert helt ofarUga, men det obehagUga är ju ovissheten om icke förutsedda biverkningar, vUka ofta inte blir kända förrän läng tid efter det att preparaten börjat användas. Det här är problem som miljökontrollutredningen håller på att brottas med. Förslag från den har utlovats under 1971.

Det vi närmast åsyftar är att komma tUl rätta med de många bekämpningsmedlen mot skadeangrepp pä kulturväxter. Biologisk kontroU innebär att ha naturen som medspelare i skyddet av kulturväxterna. Man utnyttjar skadeinsekternas och ogräsens naturliga fiender. Det är väl inte troUgt att vi kan klara oss helt utan bekämpningsmedel av nu konventioneU art, men med intensifierad forskning skulle vi utan tvivel i många faU komma över tUl den mer naturrätta biologiska kontrollen. Men, herr jordbruksminister, var finns en mer uttalad vUja hos regeringen att verkUgen driva på den utveckUngen?

AvfaUsbehandlingen är en av de allra viktigaste mUjöfrågorna i dag. Sopmängden inklusive industriavfall är nu mer än 300 kg per person och år. DärtUl kommer ständigt ökande mängder slam från reningsverken. Strävan har hittills främst varit att bU av med eländet. Man har slängt det

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

141

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

142

ifrån sig, ofta utan att tänka på vilka miljöfaror en lättsinnig sophantering innebär. I själva verket är avfall en tUlgång, en råvara som så långt som möjligt skaU återanvändas. Vad vi behöver är att vår produktionsteknologi inriktar sig på att utvinna material ur avfaU med samma energi och uppfinningsrikedom som den visat när det gäller att ta fram nya naturtUlgångar.

Ett träd består tUl ungefär hälften av cellulosafibrer som man kan göra papper av. En vanlig sopbil, full med avfall från stadshushåU, innehåller ungefär samma proportion ceUulosafibrer. Ändå fär vi i dag större delen — ungefär 80 % — av vårt papper från trädet, inte från sopbUen, helt enkelt därför att det på vår nuvarande tekniska nivå lönar sig bättre. Men det finns inget skäl a priori tUl att vi inte skulle kunna satsa tUlräckligt med forskning på bearbetandet av avfallet, så att vi ur det kunde få ut en mycket större del av det papper vi behöver — eller för den delen även glas, järn, aluminium etc.

Det gäller här ett forsknings- och utvecklingsarbete som är synnerUgen viktigt, när aUa våra naturtillgångar häller pä att minskas — somliga i ganska snabb takt - medan sopor och skrot är den enda naturtiUgång som hela tiden ökar.

Vad slutUgen gäUer bullerfrågorna har vi från folkpartiet länge påpekat att de har behandlats styvmoderUgt. Det dröjde länge innan naturvårdsverket över huvud taget fick någon egen expertis på det området. Vid genomläsning av statsverkspropositionen finner man att naturvårdsverket påpekar att den nyinrättade bullersektionen inom luftvårdsbyrån praktiskt taget helt saknar teknisk utrustning. Jag tycker att detta är en anmärkningsvärd information, och det är väl motiverat att fråga jordbmksministern om han har säkerstäUt medel för att rätta tUl detta orimUga förhåUande. Den styvmoderliga behandlingen av bullerfrågorna tycks fortsätta.

Den arbetsgrupp som arbetat några år med att kartlägga följdverkningarna i landskapsbuden av den snabbt fortskridande nedläggningen av jordbruk har som bekant presenterat sina synpunkter och förslag i skriften »Landskapsvård i odUngsbygder». Där föreslås att försöksverksamhet skaU påbörjas med landskapsvårdande åtgärder tUl en kostnad av två mUjoner kronor under budgetåret 1971/72. Naturvårdsverket har slutit upp bakom detta förslag, men regeringen har avvisat detsamma med hänvisning tUl att det räcker med det som sker genom beredskapsarbeten.

Det är allvarligt att regeringen låter tiden gå utan att ta itu med detta problem. För varje år som går sker snabba förändringar. Vi kan alla konstatera hur det öppna kulturlandskapet med åker, äng och hagmark förfulas genom förbuskning eUer uppväxande skogsplanteringar. Vi har väntat aUtför länge på åtgärder. Nu kommer uppenbarUgen inte heller något att hända förrän tidigast 1972/73, såvida inte riksdagen beslutar sig för snabbare initiativ.

Herr talman! Jag började med att betona mUjöfrågornas gränslöshet, och jag vUl tUl sist återvända tUl den synen. Omedelbara åtgärder är direkt nödvändiga för att människan skaU ha fortsatta möjligheter att överleva. Här har Sverige en oppinionsbUdande uppgift som det är en gemensam skyldighet för oss aUa att fullfölja så långt vi förmår.

Men det måste också bli en ökad opinionsbildning för att klargöra att vården om vår miljö inte får göra halt med naturvården. I själva verket finns det inga gränser här heller, ty värnet om en frisk och ren natur förutsätter att en kamp också förs för sunda arbets- och boendemiljöer — och på de områdena återstår mycket att göra. Vi inom folkpartiet kommer att framlägga en partimotion i det ämnet som redovisar vär syn på de viktiga arbetsmiljöfrågorna. Det kommer således, herr talman, att bU anledning för oss att återkomma i den delen av detta viktiga ärende.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har, herr Wirtén, läst folkpartiets motioner mycket grundligt, och jag vUl bara erima om att så sent som den 24 november 1970 behandlade riksdagen ett motionspar från folkpartiet som innehåller i stort sätt de synpunkter som nu har framförts. I sitt utlåtande hade vederbörande utskott — i Ukhet med naturvårdsverket - uttalat bl. a. följande: "I likhet med naturvårdsverket anser utskottet att den av motionärerna förordade utredningen skulle tvingas invänta resultaten av andra pågående utredningar. Utskottet finner därför inte skäl tUlstyrka det i motionerna framförda utredningskravet."

Utskottet ansåg alltså — och riksdagen beslöt i enlighet därmed — att aUt det som folkpartiet föreslog i detta motionspar skulle kunna komma att fördröjas, om man satte i gång ytterligare utredningar.

Vad jag närmast fäst mig vid i folkpartiets nu avgivna motioner är följande uttalanden: "Tidsplaner måste faststäUas som anger successivt skärpta krav på rening och mUjövänliga produkter. En dynamisk utveckUng kräver nya styrningsmedel pä mUjöområdet. Vid sidan av lagstiftning bör därför även systemet med avgifter på mUjöskadUga produkter komma tUl användning."

Jag skaU i dag inte närmare kommentera detta med "avgifter på mUjöskadliga produkter". För mig framstår det som en mycket betänklig väg att gå om man skaU kunna köpa sig fri och fortsätta att förstöra vår natur.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det utskottsutlåtande som herr Ekström nu åberopade är väl bekant för mig, och den debatt vi förde med anledning av utlåtandet skall vi väl akta oss för att upprepa här. Det finns anledning att återkomma tUl att försvara vår kläm i motionsparet om en beredning på mUjövårdsomrädet.

Jag vUl bara kort säga att det är riktigt att här pågår en rad utredningar som tar upp en hel del av de frågeställningar som vi berör, och flera av de utredningar som nämns i utlåtandet är redan klara eller blir klara inom kort. Det gäller exempelvis den utredning som sysslat med landskapsvården och som jag tidigare talade om. Just därför är det motiverat att föra Uiop de erfarenheter vi har tUl en samlad syn pä mUjöpolitiken — en sak som för övrigt även naturvårdsverket medgav i sitt remissyttrande. Naturvårdsverket uttalade att vid vissa tUlfällen är det motiverat att göra sådana här samlade översyner — det har icke skett sedan naturresursutredningen gjorde sitt stora arbete vid 1960—talets mitt.

143

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Men låt mig litet mera konkret gå in på de yrkanden vi framför i motionerna och visa hur fel herr Ekström har. Vad är det som nämns i den sammanfattning vi gjort? Jo, vi säger att vi vUl skydda de orörda Norrlandsälvarna, Ritsem, Kaitum osv. VUl herr Ekström aUtså påstå att den saken redan är avklarad?

Det är ett värn som vi mäste upprätthålla. Vi säger att konkreta ätgärder skall sättas in för att hindra igenväxning av öppna landskaps-områden. Det har jag berört. Jag har visat hur regeringen här har avvisat ett välmotiverat förslag. Vi säger att det är nödvändigt att svenska vattentiUgångar inventeras och att vattenvårdsförbund och plan för vattenanvändningen upprättas. Det är ocksä ett fält som är relativt jungfmUg mark även om jag medger att riksplaneringen bör komma in på de områdena.

Jag skuUe kunna fortsätta aUa 16 punkterna igenom, herr Ekström, och visa att det ännu återstår mycket innan våra krav på miljöpolitikens område är uppfyUda.

144

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Eftersom herr Ekström aUdeles nyss höU ett anförande som i stort sammanföll med vad jag hade för avsikt att säga kommer jag att inskränka mitt anförande nu tUl några minuter och några korta reflexioner. Men först ber jag att få instämma i herr Ekströms anförande i dess helhet.

Därutöver vUl jag bara säga nägra ord om vår vattenrening. Situationen inom vattenvården i vårt land är i viss män svår att bedöma i dag. Naturvårdsverkets satsning har varit sä stor som man rimligen kan begära, men resultaten härav har väl ännu inte blivit av den omfattning och effekt som man haft som målsättning. På den kommunala sidan är eftersläpningen fortfarande ganska stor, kanske mest på grund av de långt utdragna projekteringstiderna. Storkommunfrågorna har också försenat besluten om utbyggnad av reningsverk på en del håU ute i landet. Därmed kommer byggnationerna och de ekonomiska satsningarna in i bUden.

För att inte göra de ekonomiska satsningarna för stora vid utbyggandet av avloppsreningsverk, i en tid dä ekonomisk åtstramning är nödvändig, bör man enUgt min uppfattning gä in för att med så små medel som möjligt komplettera befintliga reningsverk med närsaltsrening och effektivare slambehandUng. Man kan härvid få något ökade driftkostnader, jag är medveten om det, men i gengäld låser man sig inte för stora och långfristiga investeringar i en tid då utvecklingen går raskt och nya reningsmetoder utarbetas.

Vårt kunnande inom avloppstekniken och avloppsreningstekniken blir också allt större och har ökat raskt under de senaste åren. Där mäste det finnas möjligheter att exportera tekniskt kunnande och ingenjörsteknik tUl andra länder som har samma problem som vi men inte har hunnit lika långt med reningsåtgärderna. Inom industrin synes reningsåtgärderna inte vara Uka långt drivna som på den kommunala sidan. Problemen är kanske större inom industrin, och de är säkerligen dyrare att åtgärda, samtidigt som de är mera svårbemästrade. Dessutom kan föroreningstrycket från en stor industri vara av en helt annan storleksordning när det gäUer speciella

föroreningar än vad de är frän ett kommunalt utsläpp. Föratom att vidta    Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

reningsåtgärder bör man inom industrin inrikta sig på att återvinna pressvatten och fibermaterial. Härigenom blir den totala insatsen mera ekonomisk. Enligt vissa experter kan man t. o. m. göra återvinningen lönsam, sä att reningsåtgärderna inte behöver bli nägon nämnvärd belastning för industrin. Detta har stor betydelse för vår industris konkurrenskraft på den internationella marknaden.

Herr talman! Detta var några korta reflexioner utöver herr Ekströms anförande som jag ansett nödvändiga påtala i vattenreningsfrågan. Här har vi ännu mycket ogjort.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Det är säkert inte mänga av remissdebattens talare som har berört ett ämnesområde som inte på något sätt har haft samband med vår mUjö. I motsats tUl många andra områden är miljön och miljövärden inte avgränsad. MUjövården kan aldrig bli en delfråga för en enda poUtisk instans, och praktiskt taget aUa beslut vi fattar har miljöpolitiska aspekter.

Men mUjövården innebär också ett tvång och ofta ett dyrbart sådant. Därav följer att vi gärna talar om den, men ofta är obenägna att handla. Tvånget är oss pålagt genom föregående och nuvarande generationers respektlösa hanternade av våra naturtUlgångar men också av den tekniska utvecklingens krav på ökad urbanisering och i många faU livsfientliga levnadsbetingelser.

MUjövårdens huvudorgan i vårt land är naturvårdsverket. Men naturvårdsverket får inte bli ett avfallsverk dit alla problem slussas för att där i bästa fall lösas eUer begravas i en skrivbordslåda. Just därför att mUjövården är en tvärpolitisk verksamhet mäste naturvärdsverkets kanske allra viktigaste uppgift vara att lägga sig i andra verks och organisationers arbete. Det är en orimUg tanke att riksförsäkringsverket skulle lägga sig i SJ:s taxepoUtik eUer att statens skogsindustrier skulle försöka påverka riksbanken. Men när det gäller naturvärdsverket mäste liknande ingrepp i många fall vara önskvärda. Det är här som särställningen av ett ansvarigt mUjövårdsorgan kommer in. Detta innebär inte krav på en maktkoncentration men väl på ett ökad givande och tagande.

Från naturvårdsverkets sida finns säkert en god vUja att fungera på det sättet, men den socialdemokratiska regeringen i stort tycks inte vUja acceptera denna tvärpoUtiska funktion hos ett organ. Nog skuUe jordbruksdepartementet i detta avseende försöka ta kollegerna från socialdepartementet och industridepartementet under särskUd behandling.

Vattenfalls agerande i mUjövårdsfrågor har diskuterats åtskUUgt. Enligt uppgift finns hos Vattenfall naturvärdsexpertis — det mätte vara en ytterligt företagsbunden och partisk expertis. Hur kan man annars förklara de ingrepp som kontinuerligt aktuaUseras från Vattenfalls sida, ingrepp som hela tiden motiveras med ekonomiska beräkningar och vUkas mUjöförstörande verkan tonas ner tUl bagateUer i jämförelse med den vinst som ingreppen kan innebära. Jag syftar här givetvis i första hand på utbyggnaden av kraftverken i Norrland. Herr Henningsson står efter mig

145

10 Riksdagens protokoll 1971. Nr 10-11

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

146

pä talarUstan, och jag vet att han kommer att använda ekonomiska argument för att ursäkta vad jag vUl stämpla som obotUg förstöring av värdefuU naturmUjö.

Svårigheten ligger i, som det har framhållits tidigare i dag, att vi aldrig har kunnat sätta pris på mUjön. Det är inte ett dagspris det gäller, utan det är det kapitaliserade värdet av en naturvård som av statsministern i går karaktäriserades som önskvärd men stundom exklusiv.

Moderata samlingspartiet har hela tiden ansett vården av vår natur som en elementär uppgift. Exklusiviteten i denna verksamhet har varit oss obekant. Är det socialdemokraternas och regeringens uppriktiga mening att vi mäste betrakta naturvården som en exklusivitet, som egentligen borde beläggas med lyxskatt, då har vi kanske där en förklaring tUl de ingrepp som görs. Att ensidigt beräkna den ekonomiska vinsten av olika ingrepp, reglerande av vattendrag, kalhuggning av lövskog eller felaktig industrUokaUsering utan att betrakta alternativ som strängt ekonomiskt StäUer sig mindre fördelaktiga men vilkas genomförande ändå kan innebära en samhäUsvinst, det har kanske tyckts vara omöjUgt. Jag vUl dock säga att herr Ekströms uttalande om de mUjöpoUtiska aspekterna, sedda mot bakgrunden av vår bruttonationalprodukt, gladde mig.

För inte så länge sedan diskuterade vi här utbyggnaden av Ritsems kraftverk. Från vårt håU framfördes påståenden om att projektet hade samband med Kaitumprojektet. I dag framgår att tidsmässigt tycks i alla fall ett samband finnas. En sommar tUl, kanske två, kan Sjaunja fä förbli ett av världens mest unika fägelskyddsområden. Sedan kommer Vattenfalls bulldozers.

Denna enUgt mitt bedömande mUjövårdspolitiska ansvarslöshet kan inte förklaras bort, hur många ekonomiska argument som än framföres. Regeringen borde i högre grad än vad hittills skett lyssna på vad de naturvärdande myndigheterna har att säga. De måste få ett reeUt inflytande och inte vara ett slags remissinstans, vars åsikter respekteras när de överensstämmer med regeringens förslag men i övrigt slås sönder med ekonomiska argument.

Vattenfalls ingrepp är inte naturfientliga bara i Norrland. Ocksä i min hembygd, nordvästra Skåne, kommer vi att se spår av dess verksamhet. Här har Vattenfall agerat så att opinionen först sent vaknat. För att klara import och export av elkraft mäste en överföring äga rum. Det har framlagts ett förslag om att lägga en 400 kUovolts ledning mellan Söderåsens fot och kusten utanför Viken för vidare transport tUl Själland. När man ser förslaget frågar man sig vad Vattenfalls naturvärdsexpert sysslar med. Fågelskådar han i Sjaunja?

Vad man vUl är att "dekorera" Söderåsens sUuett med en gigantisk kraftverksledning för att sedan låta densamma förstöra den obrutna horisonten över nordvästskånska slätten, nordvästskånska slätten.

Jag finner det också vara märkvärdigt — och det vUl jag säga tUl jordbruksministern — att när herr Clarkson ställer en fräga till jordbruksministern, om denne tänker ingripa för ett mUjövänligare utförande av elkraftledningen, så överlämnas frågan tUl industriminstern, som skaU besvara den i morgon. Detta anser jag vara ett exempel på att man från regeringens sida vUl prioritera det strikt ekonomiska tänkandet

men avstå från att ge en miljöpoUtisk syn pä sitt agerande. Vi måste ha rätt att kräva att miljösynpunkterna blir beaktade men ocksä att de blir framförda av den mUjöansvarige departementschefen. Jordbruksministern kan inte avsäga sig ansvaret för andra regeringsmedlemmars agerande, när detta griper in på hans eget fögderi. I sä fall blir naturvärden verkligen en exklusivitet, men kanske inte i den betydelse statsministern lade i ordet i går.

Moderata samlingspartiet har i en partimotion om mUjövård berört frågan om mUjövårdens organisation. Den spUttring som finns såväl vad avser administration som ansvarsfördelning och kontrollmöjligheter är nunst sagt besvärande och inte befrämjande för en god mUjö. Vi begär en översyn, som vi anser måste komma tUl stånd.

MUjökontroUutredningen är ett steg på vägen, även om steget är taget sent. Enligt direktiven täcker den emellertid inte in hela frågan om vår användning av nuljöfarliga produkter. Vi lever i en förgiftad värld. Vår konstitution är dock genom vår Herres försorg god och vi tål ätskilligt. Tål vi inte, sä dör vi. Men det har kommit in en relativt ny synpunkt i vad gäller vårt ansvar för kommande generationer. Genom ett ohämmat utnyttjande av olika preparat kan vi genetiskt försämra kommande generationers konstitution. Människan har ocksä en ekologisk mUjö. Att handskas vårdslöst med naturens ekologi är i och för sig allvarligt; att handskas vårdslöst med vår egen kan innebära vår undergång.

Problemet har uppmärksammats runt om i världen. Sjukdomar som följd av luftföroreningar, förgiftningar genom vattendrag och en ökad missfaUstendens Uksom cancersjukdomarnas tUltagande frekvens har tjänstgjort som väckarklockor. Väckarklockor kan emellertid också skrämma, och jag vill här betona nödvändigheten av att man inte genom skrämseltaktik driver utvecklingen i fel riktning. Massmedia har i det avseendet utomordentligt stora möjligheter att påverka.

I dag har jag genom att lyssna pä programmet "Tvärs" i radio hört ett inlägg som jag klart kan beteckna som skräckinjagande och definitivt inte befrämjande för den utveckling vi vill skall komma till stånd när det gäller användningen av olika preparat.

Ätt ta del av framtidsforskningens prognoser är intressant. Människans förmåga att påverka sin utveckling kommer att öka, men det gäUer att veta i vUken riktning utvecklingen skaU ske. Detta är en uppgift för poUtiker, men det fordras ocksä ett samarbete med forskarna av hittUls okänt slag. I Sverige är det socialstyrelsen som har huvudansvaret för vär hälsa och fysiska välfärd. Jag har för inte så länge sedan i andra kammaren kritiserat giftnämnden för dess agerande, och jag lär få återkomma i den frågan. Vad jag vill understryka är behovet av ett ökat samarbete meUan jordbruksdepartementet och socialdepartementet. MUjöpoUtiken är tvärpolitisk. Den måste gripa in och ställa upp sina krav gentemot krassa ekonomiska beräkningar, men den måste också öva inflytande över det departement som svarar för vårt fysiska välbefinnande.

Vad betyder för den enskilda människan det starkt ökade bruket av giftiga preparat? VUka alternativ finns för bruket av kemiska preparat i odlingar av olika slag? Vi har från vårt partis sida under åratal fört fram

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

147

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

krav på biologisk prövning av bekämpningsmedel. Att vi har haft rätt har framkommit inte minst genom de skadeverkningar som användningen av fenoxisyror medfört. Vi kommer att fortsätta att ställa dessa krav, vUket bl. a. innebär en ökad forskning om alternativa bekämpningsmetoder.

Den enskildes frihet och valmöjUgheter har varit en grund för moderata samUngspartiets poUtik. Vi kommer aldrig att acceptera ett hårt centraliserat, uppifrån styrt samhälle, där den enskUdes eUer kommunens önskemål åsidosattes. Samtidigt upplever vi hur mUjövården stäUer krav pä vår livsföring och på vårt kommunala agerande. I samband därmed och inte minst mot bakgrunden av den miljöförstöring som har ägt rum kan en konflikt uppstå. Ingen torde emellertid ifrågasätta riktigheten av ett förbud mot en så enkel sak som nedskräpning. På samma sätt måste vi alla vara med och utforma bestämmelser som blir oss alla till gagn.

Det pågår i dag en fysisk riksplanering. ÅtskUliga av de föregående talarna har tagit upp och diskuterat en sädan. För min del anser jag det vara av betydelse att vi får ett samlat material för bedömanden som rör så ingripande företeelser som lokaUsering av kraftverk och av större industricentra, vattenförsörjningsfrågor samt skyddande av särskUt värdefuU natur. Men det finns en risk för att regeringen i sin centraliseringsvUja underkänner den enskUda kommunens förmåga — jag vUl särskUt trycka på ordet förmåga — att själv utforma sin miljö. En planering med uppgift att vara rådgivande får endast i nödfall innebära en begränsning av den kommunala beslutanderätten. AU planering måste bygga på samarbete. Inte minst när man lyssnade tUl statsministerns anförande i går måste man stäUa sig frågan: Hur kan socialdemokraterna i dag förena kravet på en central styrning av samhällsplaneringen — inte minst bostadsbyggandet - med talet om ett ökat inflytande för den enskUde samhällsmedborgaren? De kraven är oförenliga, och det vore betydUgt ärUgare om socialdemokraterna i dag öppet deklarerade, att talet om ett ökat enskUt inflytande mer är ett opium för oss alla för att döva obehagskänslan över vår maktlöshet inför samhällsutvecklingen.

TUl sist, herr talman! Herr Erlander ställde i dag angående mUjöpoUtiken frågan; Hur långt följs vi åt? Svaret från moderata samUngspartiet i vad gäller miljöpolitikens mål kan framgå genom ett studium av värt partiprogram. Målsättningen i betydelsen en god mUjö på alla områden, Uksom också innebörden i de orden, trorjag är gemensam för aUa de demokratiska partierna. Mitt svar är: Där följs vi åt hela vägen. Socialdemokraterna kan inte vinna något genom att ifrågasätta samtliga partiers goda vUja i det faUet. Den väsentUga poUtiska frågan är emellertid: Hur når vi vårt mål? Där har vi vår demokratiska rätt att ha skUjaktiga uppfattningar och att diskutera dem här i riksdagen. Det ligger säkert sanning i de ord som här tidigare har yttrats, nämligen att mUjöpoUtiken kanske bUr 1970-talets stora poUtiska fräga.

148

Herr HENNINGSSON (s);

Herr talman! Som en fortsättning av tidigare försök hade man vid denna debatt ordnat det så att varje talare skulle ange sitt ämnesområde i avsikt att man därigenom skulle få varje fråga debatterad för sig. Men det

där med uppgiften om över vUket ämne man vUle tala ger jag, herr talman, inte mycket för. Nära nog samtliga talare som uppträtt under begreppet aUmänpoUtik, utrikespoUtik, samhällsekonomi och näringspoUtik har talat i huvudsak om mUjöpoUtik. Det har blivit ett modeord, och det kan kanske finnas en förklaring tUl detta. Det har också uttalats mycket bestämda varningar mot en fortsättning av mUjöförstöringen.

När man kommer in på mUjöfrågorna kommer man utan tvivel underfund med att de har en oerhörd bredd. Man kan lägga mUjö-vårdsaspekter på nära nog allt det som omger oss, det må gälla bostaden, den närmaste omgivningen tUl denna, stadsplaneringen, trafiksituationen, våra förhållanden på arbetsplatserna, men även den mUjö vari vi befinner oss på fritiden. DärtUl kommer att variationerna av miljöstörande inslag i vårt dagliga liv är så stora. Störande inslag finns av så mänga oUka slag, samtidigt som uppfattningen om vad som är störande är starkt varierande mellan oUka individer. Det har vi märkt också under denna debatt. Vad den ena människan finner fullt i sin ordning finner en annan vara oerhört störande, och en tredje finner kanske situationen fuUständigt outhärdlig.

Även våra nyhetsmedia — press, radio och TV — har ägnat stort intresse åt mUjöfrågorna under de senare åren. Men man har fått en känsla av att mUjöstörningarna frän det hållet uppfattats som väldigt nya och nyss påbörjade. Det verkar som om man inte hade reda på att mUjöstörningarna är av mycket gammalt datum. Om jag skall gå tUlbaka tUl den bibliska historien, vågar jag påstå att mUjöförstöringen började när Eva plockade ned äpplet. När man därefter plockade ned fikonlövet för att dölja sin nakenhet, började mUjöangreppen.

Att de sedan har ökat i en ständigt stegrad takt är helt naturligt. De har ökat i takt med den industriella utveckUngen, men inte bara i takt med den. Man kan mycket lätt konstatera, att även det starkt ökade kommunikationsbehovet har sin del i den negativa utvecklingen av miljön, Ukaså det ständigt stegrade energibehovet. Även växtskyddet har under senare år kommit att uppfattas som mUjöförstörande, det gäUer såväl den växande grödan på våra åkerfält som våra skogar. Under den senaste tiden har de sistnämnda kommit aUdeles särskUt i förgrunden.

En annan detalj är nedskräpningen i naturen, ett område som kommit mycket starkt i blickpunkten, kanske därför att den rönt en mycket stark utveckling, vUken måste ses som en naturlig följd av den strukturom-vandUng som skett i handelsledet. Den snabba övergången tUl engågng-sförpackningar för en mängd varor som tidigare såldes i s. k. lös vikt har medfört en ökning av det vi brukar kalla sopor, som därtill har en viss benägenhet att placeras på därför icke avsedda platser. Våra rastplatser längs våra större vägar vittnar vältaUgt härom.

Den ständigt ökade användningen av eldningsolja av olika kvaliteter medför också problem som vi tidigare varit obekanta med. Riskerna för våra vattenreservoarer liksom för våra grundvattentäkter är uppenbara, men även för sjöfågeln har oljeimporten medfört problem, som vi inte tidigare varit medvetna om.

Men det är inte enbart vid transporten och lagringen av oljan som den kan medföra skador. Även vid förbränningen av oljorna får vi räkna med skadeverkningar. De varierande måtten av svavel i olika oljesorter ger med

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

150

nu använda metoder för förbränning svaveldioxid, som i sin tur angriper oUka metaller, med rost och andra frätskador som följd.

Men även byggnaders fasader angripes av svaveldioxiden. Framför allt gäUer detta fasader där kalkstensornamentik förekommer. Detta drabbar i hög grad våra offentUga byggnader, våra kyrkor och våra minnesmärken.

Men härvid måste man bemärka att de ätgärder som kan åstadkommas i vårt eget land genom lagstiftning inte räcker för att skydda oss, dä svaveldioxiden och även andra föroreningar följer med rökgaserna på mycket betydande avstånd. Det har konstaterats att vi får ta emot föroreningar i rökgaserna från såväl England som Centraleuropa i en omfattning som vi inte tidigare hade varit medvetna om. Det har konstaterats att flera av våra långt i norr avlägset belägna fjäUsjöar innehåller föroreningar av sådant slag att deras förekomst endast kan förklaras av att de har nått dessa trakter genom rökgaser från mycket långt avlägsna orter. Rökgaserna har sedan utfällts i de högre luftlagren av de av naturliga skäl lägre temperaturer, som förekommer på dessa breddgrader. Dessa föroreningar når sedan sjöar och vattendrag genom regnen.

Såväl inom luft- som vattenvården är vi således i hög grad beroende av i vad mån det kan skapas internationella överenskommelser. Vär egen lagstiftning kan inte ensam ge tUlfredsstäUande resultat. Som exempel kan jag nämna att om vi inte kan skaffa eldningsolja av det slag som genom lagstiftning bestäms tUl en låg svavelhalt, så kan vår egen elproduktion komma i fara. Vi har dä inte möjlighet att pä ett riktigt sätt driva våra värmekraftverk. Men dä står utvägen för oss att köpa elkraft från ett av våra grannländer, som inte har något slag av restriktioner för oljans kvaUtet beträffande svavelhalt. Vi köper elkraften frän detta grannland. Om vinden är ogynnsam får vi röken och svavlet med på köpet. Ocksä ett utslag av nordiskt samarbete!

Värt behov av eldningsolja är i ständigt växande, vUket i sin tur föranleder anläggningar för raffinering av råoljan. Även det slaget av anläggningar röner uppmärksamhet, och mycket kritiska röster har också givit uttryck för sin mening. Därvid kan man kanske konstatera och uppmärksamma att den starkaste kritiken ibland kommer från den kommunala enhet som inte fick anläggningen placerad inom sitt område.

Otvivelaktigt är vårt behov av olja sådant att vi behöver dessa anläggningar. Att ensidigt placera alla sådana anläggningar vid Östersjön kan inte vara försvarbart, då riskerna för skadeverkningar genom fartygsolyckor mä bedömas vara betydligt större för dessa jättetankers färder i och tUl Östersjön än i Nordsjön.

En annan faktor av mUjöstörande karaktär är våra bUars avgaser. Det som främst kommit i blickpunkten härvid är blyet i bensinen. Personligen är jag inte alls övertygad om att just blyet som sådant är den farUgaste ingrediensen i sammanhanget. De tUlsatser som har tUl uppgift att befria våra motorer från bly avsättningar är förmodligen farligare. Men blyet i sig självt är tUhäckligt farUgt för att vi skall önska att det helt försvinner. Men vi har då att ta hänsyn tUl vårt nuvarande bestånd av bUar som i många fall har sådana kompressionsförhållanden i sina motorer att de inte skulle fungera utan något slag av tillsats tUl bensinen.

Om man således hastigt och lustigt förbjuder blyet, vUket är önskvärt, riskerar vi att få andra slag av tUlsatsämnen som kanske är ännu farUgare. Mest sannoUkt är den rätta vägen att i lag föreskriva att vi här i landet inte tUlåter motorer över ett sådant mått på kompressionsförhällandet att de kan drivas tUlfredsställande med bensin med lägre oktantal. Naturligtvis förutsätter jag att en lagstiftning i detta ämne ger en rimUg övergångstid både för de nu i drift varande bUarna och för de ny tUlverkade. Jag vet att en utredning arbetar med dessa problem, och det är min förhoppning att den snart skall kunna framlägga ett förslag som kan föranleda ett beslut. I varje fall finns det möjlighet att få fram motorer som går utmärkt på lågoktanig bensin, fullt tillräckliga för att tUlfredsställa det behov av transporter som föreligger.

Kravet på renare luft i våra städer och tätorter kan inte tUlbakavisas. Jag ber om ursäkt, herr talman, för att jag använder ordet "städer" — alla sådana platser bör väl i fortsättningen benämnas tätorter eller skall vi säga bara orter så att det härvidlag inte uppstår någon olikhet.

EgendomUgt nog har det aldrig hörts något angrepp mot de mUjöförstöringar eller miljöstörningar som förekommer vid gruvdrift. Ibland får jag en känsla av en viss enögdhet i miljövärdsdebatten, ty nog är den formen av mUjöförändringar som förekommer vid en gruva med de ständigt växande slagghögarna minst lika mycket störande som de mUjöförändringar som förekommer vid byggande av ett vattenkraftverk. Men hittiUs har jag aldrig hört någon uttrycka nägon reaktion mot vad som åstadkoms vid gruvdrift. Det är verkligen egendomligt. Däremot kritiseras ofta ingreppen i våra grusäsar, i våra lertäkter samt vid anläggandet av våra trafikleder, våra landsvägar och motorvägar. Vi angriper ju våra grusåsar, därför att vi behöver grus. Vi angriper våra lertäkter och tar lera därför att vi behöver lera tUl tegel. Vi tar inte grus eller lera för nöjes skull, utan vi gör det därför att vi är nödsakade att använda grus och lera.

Slutligen har också de långa luftledningarna för våra huvudledningar för kraftproduktionen kommit i blickpunkten på ett alldeles särskUt sätt. Det har vid flera tUlfäUen tidigare föreslagits kabling av elkraftens huvudledningar såsom vida överlägsen ur naturskyddssynpunkt. Nog är detta riktigt, men när vi konfronteras med kostnader som ligger mellan 10 och 20 gånger högre för kabel än för luftledning av dessa slag, finns det nog anledning att tänka sig för, innan vi beslutar om sådana ändringar. Det är mycket lätt att säga att en kabel skulle vara mindre störande. Jag är inte övertygad om att det aUtid kan sägas att en luftledning genom ett landskap är någonting sä förfärligt störande. Mycket annat av det som skapats av oss i naturen är kanske betydligt värre, men detta tänker vi inte på. Det har ju bUvit modernt att tala om mUjö, och då tar man med även detta.

Herr talman! Trots en relativt läng utläggning har jag bara rapsodiskt berört olika detaljer i det som ingår i vår mUjö. Men nog kan vi alla vara ense om att det är anledning att vara både vaksam och beslutsam på dessa områden för vår egen och för våra efterkommandes skull. NaturUgtvis kan det sägas - och det har också sagts — att vi har gjort oss skyldiga tUl mycket stora försummelser på detta område och att det naturligtvis är

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

151

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

152

regeringen som har försummat sig — det hörde vi alldeles nyss. Ser vi på frägan i ett annat perspektiv än genom den optik som oppositionspartierna brukar använda, kan vi Ukväl konstatera att vi i vårt land nått längre i fräga om mUjöskyddande ätgärder än man gjort i de flesta andra länder i världen.

I den mån ingrepp inte gjorts tUlräckligt snabbt, beror det inte på bristande vUja, men man kan utan tvekan erkänna att mycket av det som inte har skett har berott pä att värt vetande pä dessa områden inte varit tUlräckUgt. Varken vetenskap eUer forskning har i tid varit så framme att de kunnat ge en riktig bild av vad som kommer att hända, om vi förorenar vatten och om vi förorenar luft. Vi har inte vetat detta förrän under senare år. När vi nu vet det kan det inte sägas annat än att vi också visat oss beredda att handla. Det är min förhoppning att vi skall fortsätta på den vägen.

Visst är det riktigt att påstå att den industriella utvecklingen medfört många föroreningar som, enligt vad vi nu vet, inte är önskvärda. Men när vi å andra sidan vet att denna mUjöförstöring påbörjades för mycket länge sedan — jag har sagt att den började i och med att människorna började bruka denna jord — bör vi vara medvetna om att utgångsläget för oss människor när det gäUer att försörja oss här pä jordklotet är att vi mäste utnyttja de råvaror, de tUlgångar som naturen bjuder oss att utnyttja. Vi kan resonera om detta hur vi vUl och vi kan propagera hur vi vUl — det finns ändå inget annat utgångsläge för oss människor än att vi måste utnyttja de naturtUlgångar vi har. NaturUgtvis bör vi se tUl att vi inte utnyttjar dessa tUlgångar på ett felaktigt sätt, men vi kan inte helt hastigt upphöra med att utnyttja de tUlgångar som finns.

Herr talman! Jag har ofta blivit förvånad över hur olika partier har utnyttjat miljöfrågorna i den politiska propagandan. Jag förråder inte på något sätt en hemlighet om jag säger att de som i första hand försökt uppträda som de enda och verkliga riddarna och försvararna av miljön är centerpartisterna. Förmodligen har de också vunnit icke ringa framgångar — vUket de också har medgivit. Detta har tydUgen oroat mittenbröderna i hög grad, och nu har slutligen ocksä representanterna för moderata samUngspartiet oroats, så att också de måste ställa upp och tala om mUjön som någonting mycket viktigt — och visst är den viktig!

Jag är emellertid mest förvånad över centerpartiets inställning — det skaU jag gärna erkänna. Den kategori av människor som först ingrep i vär natur och förändrade den var utan tvekan jordbrukarna. Det första skapandet av ett svedjeland var ett angrepp på naturen. Röjandet av skog för att skapa odlingsbara åkrar var också ett angrepp på naturen. Jag är inte förvånad över att detta gjordes - det var helt naturligt, eftersom dessa människor inte hade andra förutsättningar för att försörja sig — men jag konstaterar ändå att det var angrepp på naturen.

En lång rad av de åtgärder som vidtagits i jordbruket har varit direkt fientligt mot den natur som funnits vid tidpunkten för respektive ingrepp. När det är fräga om att återstäUa naturen, som det ofta talas om, i sitt ursprungliga skick kan man fråga: tUl vUken tidpunkt vUl vi återvända? Naturen har ideUgen genomgått förändringar, ofta utan mänsklig medverkan. Många av de åtgärder som vidtagits och som nu

kritiseras har otvivelaktigt också vidtagits tUl jordbrukets fromma. Låt rrug ta ett direkt exempel. Statsministern var faktiskt inne på samma ämne i går.

För några år sedan rönte kvicksUverförekomster ute i naturen stor uppmärksamhet. Våra rovfåglar dog, våra fasaner och en mängd arter av småfåglar dog just på grund av en riklig kvicksUverförekomst ute i naturen. Hur hade detta gått tUl? Jo, man kunde härleda en stor del av kvicksUvret i naturen tiU det betningsförfarande med kvicksUver som jordbrukarna använde för att förhindra angrepp pä utsädet. Detta kvicksUver fanns på våra åkrar och i våra vattendrag — vUket bl. a. gjorde att ingen vUle köpa insjöfisk frän vissa områden. Jordbrukarna själva var i stor utsträckning okunniga om vilka vådor denna kvicksUveranvändning medförde. De kände inte tUl de faromoment som var förknippade med detta förfaringssätt. Jag angriper inte dem för att de använde kvicksUver, men jag vUl konstatera att denna förgiftningsrisk obestridligt uppstod i samband med åtgärder som vidtogs för att skydda grödan och säkerstäUa en god avkastning av jordbruket.

Samma sak gäller för vissa slag av konstgödning. Visst förekommer det besvärUga föroreningar av vattendragen dä en häftig och stark nederbörd omedelbart föregåtts av en riklig konstgödningsgiv. Varför användes dessa slag av gödning? Jo, för att säkerställa så goda skördar som möjUgt för jordbruket. Detta torde kunna betraktas som vällovUgt, och jag anser också att så är faUet aUdenstund en god skörd för jordbruket måste betraktas som en tUlgång för landet i dess helhet.

En annan detalj är den besprutning som numera så ofta angrips därför att den innebär giftspridning i naturen. Varför användes då dessa metoder? Jo, enkelt uttryckt för att förhindra angrepp av skadeinsekter på växande gröda. Detsamma gäller giftspridningen över våra skogar. Helt naturligt har inte dessa gifter spritts av något slags UlvUja, nej endast för att ge förutsättningar för bästa möjliga avkastning för skogen.

Jag vUl också nämna något om föroreningar i våra vattendrag, orsakade av de industrier, som är direkt baserade pä skogsbruket. Våra sulfit- och sulfatfabriker och vär tUlverkning av sUpmassa har medfört föroreningar av oUka slag i våra vattendrag av en omfattning som vi i dag är medvetna om inte kan tUlåtas fortsätta. Det är emellertid något som vi tidigare inte varit medvetna om. Men när vi nu är pä det klara med att det är omöjligt att fortsätta på detta sätt, eftersom vattnets förmäga tUl självrening inte räcker tUl, mäste vi naturligtvis med alla tUl buds stående medel förhindra att skador fortsätter att uppstå.

Herr talman! Bakgrunden har emellertid hela tiden varit att man velat ge de oUka näringarna bästa möjliga förutsättningar att ge god avkastning. Om detta kan det inte råda delade meningar. Ätt man sedan på centerpartihåll, där man har en så stark anknytning tUl jordbruket och skogen, för en så ogenerad propaganda för sig själv som mUjöns och naturens speciella bevarare, trots att näringsutövarna inom dessa områden så starkt har bidragit tUl både giftspridning och föroreningar, är verkligen förvånansvärt. Jag betraktar det som en förgiftning av den poUtiska atmosfären. Eller har man inte på dessa håU själv varit medveten om sin roll i naturens förorening?

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

153

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

154

Men jord- och skogsbruk har inte varit ensamma om denna verksamhet. OUka slag av industrieU produktion har medfört föroreningar och förgiftningar i betydande omfattning. Jag tror att detta i många fall beror på att man inte heller inom industrin varit medveten om vUka risker, som dessa utsläpp har medfört. Jag är emellertid också klart medveten om att åtskUliga utsläpp inte kan tUlskrivas okunnighet utan är bevis på nonchalans.

Man kan väl ha rätt att förmoda att vi, när vi blivit medvetna om hur oUka slag av föroreningar inverkar på landskapet, på luften, på vattnet och även pä vär psykiska hälsa, skaU kunna finna möjligheter att förhindra ett fortsättande av deras utbredning. I detta avseende kan vi säkerligen påräkna intresse från alla samhällslager oavsett politisk tUlhörighet eUer sammansättning. Försök att göra politik av mUjö-debatten betraktar jag däremot som fullständigt befängda, då vi vet att varje levande individ i värt land medverkar tUl mUjöförstöringen.

Vi tvättar oss, vi badar, vi tvättar eUer låter tvätta våra underkläder, vi äter och dricker — vUket också har sina naturliga följder — vi åker bU, vi flyger, vi åker hiss, vi vill ha ljus, vi vill ha värme, vi vUl ha kyla för våra matvaror, vi använder en mängd oUka slag av produkter tillverkade inom hantverk och industri som samtliga, varifrån de än kommer, har tagits från Moder Jord. Något annat ställe att hämta den från, fru Sundberg, finns inte.

Herr talman! Vi kan tyvärr inte upphöra med dessa störningar, även om vi aUa viU det, men vi har rätt att hysa förhoppningen att alla goda krafter skall förena sig i ansträngningar att göra de olika ingreppen så Utet störande som möjligt och att vi sä längt möjligt får en frivUUg medverkan i dessa strävanden. Om denna inte räcker tiU, är det min förhoppning att vi fär en lagstiftning, som ger oss möjligheter att ingripa och pä ett effektivt sätt beivra förseelser på detta område.

Som invånare i Sverige har vi fått den oskattbara förmånen att ha rymd omkring oss, att ha en variation i naturen beroende på vårt lands placering på jordklotet, som skänker oss fantastiska skönhetsupplevelser inom det egna landets gränser. Mellan Skånes böljande slätter och Lapplands ibland helt förstummande fjällvärld ryms vyer och utblickar som vi inte vUl mista. Vi kan konstatera att vi lever i ett mycket vackert land, och vi har egentligen ingen anledning att trängas. Och nog är vi alla överens om att sä längt möjligt bevara detta land. Men vi vill även ha en hyggUg levnadsstandard i det.

Jag skaU nämna någonting om bostadsmUjön, eftersom tidigare talare varit inne på den. Vi har åstadkommit mycket stora förbättringar i bostadsbestånd och bostadsmUjö under efterkrigstiden. Vi har byggt nya bostäder i en omfattning som aldrig tidigare, och sett med internationella mått har vi en topplats given. Även om en del av det som nyskapats inte tUltalar alla, är dock dessa förändringar mycket betydelsefulla.

Också inom arbetslivet har det skett en hel del, även om man kan konstatera att det ännu återstår åtskUUgt för att få en bättre miljö på arbetsplatserna. Här har tidigare berörts frågan om den nya generationens motvUja mot industrieUt arbete. För mig är det fuUt naturligt att den som skaffat sig en god utbUdning inte vUl låta sig personligt nedvärderas av en

smutsig och tråkig arbetslokal. Någon sade under gårdagen att man inte alltid kan påräkna utländsk arbetskraft som tar de arbeten vi svenskar inte vUl ha. Jag hoppas, herr talman, att detta inte heller blir tUlätet. Det kan inte vara rimUgt att mUjön på vissa arbetsplatser är sådan att den svenska arbetskraften inte vUl ta arbetena i fråga och att vi skall Uta tUl import av utlänningar som har en annan bakgrund och en annan erfarenhet. Lika Utet kan jag tänka mig att vi skall fortsätta att låta våra 50-60-äringar slås ut från industriellt arbete. Att dessa människor blir utan jobb och vi i stället importerar utlänningar är ett förfarande som jag anser att vi inte kan få fortsätta med.

Herr talman! Det skulle ta aUdeles för lång tid att gä in på alla detaljer i detta omfattande ämne. Enbart de mUjöaspekter som kan läggas pä de frågor som sammanhänger med landets energiförsörjning skuUe vara tUlräckUga för ett inlägg på en timmes tid. Ett sådant anförande skall jag inte hålla. Jag skall inte gå in vidare på den frågan, även om jag anser att den är mycket viktig och har stor betydelse för vår framtid. Jag avser att återkomma till den i annat sammanhang.

Herr talman! Jag vUl sluta mitt anförande med att uttala förhoppningen att vi skall få en mera nyanserad miljödebatt under det kommande året och i fortsättningen, där envar miljödebattör gör klart för sig själv att inget slag av mänsklig verksamhet i försörjningshänseende är möjlig utan ingrepp på och i naturen. Vi kan aldrig förhindra förändringar av mUjön och naturen omkring oss, men sättet på vUket vi gör det och avsikten med förändringarna kan och bör diskuteras och planeras, innan slutligt avgörande fattas.

Vi kan vara övertygade om att den kemiska industrin kommer att ge oss nya och obehagliga överraskningar trots all försiktighet. Vi måste vidga vårt vetande beträffande såväl luftens som vattnets förmåga att bryta ned de föroreningar som förekommer. På dessa områden är vårt vetande inte i takt med föroreningarnas mångfald. Här bör vidgade resurser skapas, men med det tekniska kunnande som finns i övrigt måste vi ha förutsättningar att klara av också detta problem. Men glöm inte först och sist; vi är alla med om mUjöförstöringen.

Jag skall slutUgen nämna något om vad fru Sundberg sade. Jag tycker att hennes yttrande om VattenfaU är i hög grad kränkande för Vattenfall. Det finns ingen anledning för någon av oss här i riksdagen att yttra oss på det sättet om de tjänstemän som endast utför det arbete som regering och riksdag beslutat om. Man har ingen anledning att svartmåla dessa män, utan de förtjänar i stäUet i hög grad vår aktning. De har på ett mycket förnämUgt sätt medverkat tiU den industrialisering som ägt rum i vårt land och i hög grad bidragit till vårt allmänna välstånd. De har inte handlat självständigt, utan de har endast fuUgjort de uppdrag de fått.

När fru Sundberg sedan ger sig in på en del andra frågor beklagar jag att hennes vetande inte riktigt räcker tUl. Det är inte så enkelt att säga att man kablar en 440 kUovoltsledning. Den innehåUer i aUa fall 440 000 volt högspänning. Om man räknar ut vad det kostar att framställa en kabel med samma förmåga tUl överledning av effekt som luftledningen kommer vi upp i rätt höga siffror. Eftersom dessa ledningar korsar vårt land och sträcker sig från nordligaste Norrland ner tUl södra delarna av

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

155

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

landet är det lätt att räkna ut att sådana saker ger man sig inte på utan vidare.

Jag skuUe slutligen vUja säga tUl fru Sundberg att när man angriper en del av den giftspridning som sker bör man tänka på att det i fru Sundbergs hemtrakter finns något som kallas ärtodling. Vad skulle man säga om det utfärdades förbud mot alla de gifter som används för att skydda ärtodlingarna, fm Sundberg? Jag tycker man skall vara litet försiktig.

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Henningsson efterlyser en mera nyanserad mUjödebatt. Jag förmodar att det anförande som herr Henningsson håUit här är inledningen tUl denna.

Jag skulle vUja stäUa en fråga tUl representanterna för regeringspartiet. Ni är sä irriterade över centerns intresse för mUjöpolitik över huvud taget. Vi har stött de propositioner ni lagt fram, vi har arbetat för dem i utskotten, vi har hjälpt tUl som motionärer och vi har voterat för dem. VUl ni inte ha denna hjälp i fortsättningen? Det kan tänkas att ni kan komma att behöva den. Jag tror att jag kan försäkra att alla de åtgärder man över huvud taget vidtar för att förbättra mUjön skall ha centerns stöd även i fortsättningen.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag börjar bU van vid uttrycket att man inte behärskar ett ämne, men jag är något ovan vid att bli beskylld för att inte behärska ett ämne om vUket jag icke har yttrat mig.

Jag har icke talat om nedläggning av kablar i marken. Jag känner tUl kostnaderna och kan även bedöma att det ocksä eventuellt är orealistiskt. Men, herr Henningsson, jag har talat om sträckningen av luftkablar, att man mäste ta naturvårdshänsyn när man lägger ut den sträckningen och inte göra den med en linjal från punkt tUl punkt.

Jag fick en annan fråga också av herr Henningsson. Den gällde hur jag ställer mig tUl gifter som berör odlingen av nordvästskånska ärter. Jag vUl då bara säga att om herr Henningssons mUjöpoUtiska tänkande är bundet tUl hans personUga agerande — och det har jag faktiskt funnit skäl för att tro i samband med hans uttalanden i frågor angående giftämnen och även vattenkraften — så är det inte på samma sätt med mig. Jag inbillar mig åtminstone att jag kan se hela giftproblematiken som en helhet. Då finns det ingen orsak att göra särskUda undantag även om det kan beröra mig personligen.

156

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vUl först säga tUl herr Grebäck att jag inte på något sätt har angripit centerpartiet för att det vUl skydda grödan och få största möjliga avkastning av jorden, men jag kan inta låta bli att påtala det dubbelspel som förekommer. När man själv i så stor utsträckning har användning för de gifter som man fördömer på andra håll tycker jag att det är på sin plats att erkänna detta.

TUl fm Sundberg vUl jag säga att min sista fråga kanske var något

"artig". Men när man är så angelägen om att tala om miljön och om att det ena giftet efter det andra skaU förbjudas bör man vara medveten om vUka konsekvenser detta i vissa stycken skulle få. Jag har tidigare blivit hårt angripen för mitt agerande i giftnämnden. Även där tvingas vi, fru Sundberg, att i viss mån ta hänsyn tUl näringslivet — men när sä är nödvändigt är vi ingalunda rädda för att fatta ett beslut.

Det är många som före fru Sundberg har talat om kabling. När fru Sundberg sade att hon inte vUle ha luftledningar kunde jag inte tänka mig att fru Sundberg hade någonting annat än kabling i tankarna. Det har varit mycket resonemang om den frågan de senaste månaderna. Jag har svårt att förstå varför man alltid uppfattar luftledningar som så störande. Jag såg en gång en bUd — jag tror att det var i en journal som SJ hade givit ut som reklam. Den förestäUde ett stort, ödsligt snölandskap, och mitt genom detta rusade ett tåg — en kombination således av natur och teknik. Det var tåget som gav liv åt bilden. Man skall inte fördöma alla ingrepp i naturen — då får vi svårt att trivas pä jordklotet.

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

Hen MAGNUSSON i Grebbestad (s):

Herr talman! Under gärdagens debatt drogs Västkusten och dä särskilt Brofjorden upp som skrämmande exempel på hur regeringen behandlar miljövårdsfrågorna. Regeringen har, säger kritikerna, lämnat tUlstånd tUl ett nytt industriområde utan att invänta den pågående riksplaneringen; därmed har regeringen förbigått fritidsfolkets intressen. Den kritik som riktas mot regeringen med anledning av dess beslut om Brofjorden måste, anser jag, då ocksä drabba länsstyrelsen, landstinget, kommunerna och samtliga politiska partier på länsplanet, som aUa varmt tUlstyrkt att Lysehalvön upplåtes för industrielablering.

Jag har på mycket nära håU följt debatten om Brofjorden och tUlsammans med mina riksdagskamrater på Bohusbänken också försökt påverka regeringen att bifalla Lysekils stads hemställan om ett nytt industriområde med en djuphamn för oljetankers i Brofjorden. ÅtskUliga uppvaktningar har gjorts hos regeringen, och jag är helt övertygad om att den fattat sitt beslut efter mycket noggranna förarbeten. Den har också fattat beslutet i samförstånd med den bofasta befolkningen. Jag är glad över att få säga detta.

Däremot är vi något bekymrade för utvecklingen i den återstående delen av norra Bohuslän, dit man i fortsättningen inte kan räkna med att mUjöskadliga industrier förläggs. I detta område bor över 30 000 människor, och de kommuner som berörs är samtliga beroende av att få nya industrier.

Utflyttningen från norra länsdelen i Bohuslän har pågätt i över 40 år. Stenindustrin sysselsatte inom detta område 9 000 man av ■vilka endast ett tusental återstår. Fisket och jordbruket har minskat, och inte heller andra näringar som varit knutna tUl Bohuslän kan erbjuda samma syssselsättningsmöjligheter som tidigare. Det är därför helt naturUgt att kommunerna försöker att på aUt sätt knyta nya företag tUl bygden som i någon män kan vända de dystra utflyttningssiffrorna och återställa befolkningsbalansen.

Allt talar för att intresset för Bohuslän kommer att öka. Det finns så

157

Nr 11

Onsdagen den 20 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

158

mänga värden i detta landskap som varken industrin eller fritidsfolket kan undvara. Vi önskar ha en levande bygd där arbete och fritid kan enas om utrymmet. Så har det alltid varit, och jag har svårt att förstå att det icke skall kunna vara så även i framtiden.

Jag påtalar detta därför att så många har den uppfattningen att arbete och fritidsintressen är oförenliga. Det är icke så. Det är icke den avfolkade bygden som sommargäster och turister söker sig tUl, utan det väl utvecklade samhäUet som kan erbjuda omväxlande förströelse och god service. Det är därför enUgt min uppfattning felaktigt att göra en plan över Västkusten som icke skulle tUlåta en industrielablering, lät vara att nedsmutsande industrier icke bör fä förekomma. Att skUja på s. k. smutsig industri och ren industri lär inte vara svårt. TUl den rena industrin kan räknas alla industrier som, enligt vår nya mUjöskyddslag, kan ställa garantier för att efter rening av avfaUsprodukter inga mUjöskador uppstår i luft och vatten. De flesta av våra industrier kan säkert stäUa dessa garantier. Vi är alla intresserade av ett renare samhälle. Det är vår pUkt att på allt sätt medverka tUl att vi har ren luft och rent vatten och att nedskräpning av vär natur icke får förekomma. Men det är ocksä angeläget att de människor vUka bor inom områden som exempelvis Bohuslän icke hindras att utveckla näringar, som är nödvändiga i en levande bygd, genom alltför hårda restriktioner i tillståndsgivningen vid lokalisering av industri.

Det har varit och är väl fortfarande angeläget att det tUlskapas skyddade naturvårdsområden, dels för att bevara en säregen natur, dels för att tiUgodose aUmänhetens behov av strövområden. Inte mindre än 90 000 hektar har avsatts för dessa ändamäl. Naturvärdsområden måste ha tUlsyn. Denna tUlsyn får vi icke gratis. Skogsvårdsstyrelserna, som i regel har att svara för våra reservat, har svårt att klara uppgiften med de tUldelade anslagen. I Göteborgs och Bohus län har skogsvårdsstyrelsen anhåUit att 400 000 kronor mätte ställas till förfogande för det arbete som måste utföras. Naturvårdsverkets anslag stannade vid 180 000 kronor.

Samma bekymmer har vägverket med renhållningen längs våra vägar. Nedskräpningen är oroväckande, och den är i högsta grad oansvarig. Med den nya renhållningslagstiftningen, som trädde i kraft den I januari i år, har ett absolut förbud mot nedskräpning införts. Denna lagstiftning mäste efterlevas. Tyvärr lär det bli svårt att stäUa nedskräparen tUl ansvar, och i så fall får kommunen städa upp efter syndaren.

Kommunerna har också från den 1 januari i år ansvaret för renhållningen såväl vid bebyggelse som ute i naturen. Värdkommunerna för sommargäster och turister får ett stort ansvar. En kommun med 10 000 fast boende får under några sommarveckor sin befolkning mångdubblad. Det kommer att bli mänga bekymmer för dessa kommuner att få kostnaderna för renhållningen täckta. Fritidsbyggaren kan avgiftsbeläggas, men mera tUlfälUga gäster erlägger inga avgifter. Kommuner som varje år har en stark tUlströmning av turister och fritidsfolk bör erhålla statsbidrag i form av ordentligt tUltaget tUlskott av extra skattekronor. MöjUgheter för kommunerna att pä annat sätt få ersättning för de tjänster de är skyldiga att utföra lär knappast kunna

skapas.                                                                                       , Nr 11

Jag har velat framföra dessa synpunkter därför att det här rör sig om           ,_,    ,

problem som ständigt möter oss i ett kustlän. Västkusten är omtyckt av  ri • •   m

många, och naturligtvis är vi glada för det stora intresse som särskilt visas___ ____

Bohuslän. Turister och sommargäster är välkomna tUl Bohuslän, men Allmänpolitisk

förutsättningen mäste vara att länet samtidigt kan utvecklas med goda        debatt
arbetsmöjligheter, inte minst för de ungdomar som lämnar skolan och
som nu inte kan beredas ett meningsfullt arbete i sin hemort.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen tUl morgondagens plenum.

§ 2 På hemställan av herr talmannen beslöts att Kungl. Maj:ts propositioner nr 1 och 2 skulle sättas sist på föredragningslistan för morgondagens plenum.

§ 3 Kammaren åtskUdes kl. 23.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert