Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:109

Fredagen den 15 oktober

KL 15.00

Vid remiss av motioner

§ 1 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj ts propositioner och skrivelser

nr 118 tUl civUutskottet,

nr 119 tiU utrikesutskottet,

nr 120 till näringsutskottet,

nr 121 tiU socialutskottet,

nr 122 till ci-vUutskottet,

nr 123 tUl trafikutskottet,

nr 125 tUl utrikesutskottet och

nr 126 tlU trafikutskottet.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

skrivelse från bankofuUmäktlge med förslag tUl ändring i bankoreglementet tiU finansutskottet samt

skrivelse från riksdagens ombudsmän angående ändringar i lagen om aUmän folk- och bostadsräkning tUl skatteutskottet.

§ 3 Vid remiss av motioner

Föredrogs motionema nr 1489 — 1495,

Hen FÄLLDIN (c):

Hen talman! VI befinner oss nu när vi skaU börja riksdagsarbetet för hösten i en rätt ovanUg situation. Normalt lämnas mga motioner under höstsessionen annat än i anslutning tUl propositioner. Men när riksdagen samlades I går väcktes det mycket omfattande partimotioner från aUa partier utom regeringspartiet rörande den ekonomiska pohtiken och sysselsättningsläget.

Motiven för att så skedde är väl kända. Men jag vUl ändå nu när motionerna skaU remitteras tlU utskott föra fram några synpunkter.

Under de månader som riksdagen inte har varit samlad har den konjunkturnedgång, som började göra sig gäUande redan under våren, slagit igenom med fuU kraft. Det har gett upphov tUl en akut arbetslöshetskris, avskedanden och nedläggningar av företag I allt snabbare takt. Fortfarande går det inte att spåra några omedelbara förändringar tiU det bättre i denna utveckUng, Ett större antal människor än någonsin sedan krisperioden för flera decennier sedan är arbetslösa. Det råder givet-vis stor oro i tiotusentals hem I dag.

Man väntar sig naturUgtvis att regeringen i en sådan situation skall vidta kraftiga motåtgärder. Regeringen har ju aUtid möjhgheter att på egen hand utlösa ganska kraftigt verkande medel. Dessa möjhgheter har

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

man emellertid inte utnyttjat i någon större utsträckning. Inte heller har man i de faU som kräver riksdagens medverkan utnyttjat möjligheterna att använda sommaren och riksdagsuppehållet tUl att utarbeta förslag att föreläggas riksdagen vid dess början så att åtgärderna i anledning av de förslagen kan sättas in med minsta möjliga tidsförlust.

Det finns som jag bedömer det ett par förklaringar tUl att regeringen på det sättet låtit utveckhngen rinna sig ur händema. Först och främst är det väl klart att man har missbedömt utveckUngen I stort.

Redan under vårriksdagen gick bedömningarna meUan regering och opposition isär. Medan oppositionen reste krav på en förstärkning av beredskapen Inför en hotande konjunkturavmattnlng såg man på regeringssidan — och då inte minst finansministern själv — tiden an med ganska stor tUlförsikt, Ännu vid månadsskiftet juh—augusti, när regeringsledamöterna började komma tUlbaka från sina semestrar, bestred finansministem mycket energiskt att läget skuUe vara dystert — trots att arbetslöshetsslffroma hade skjutit i höjden på allvar.

De senaste månaderna har ingen kunnat undgå att Inse situationens allvar. Det har också från regeringens sida satts In en del punktvisa åtgärder, framför aUt på det arbetsmarknadspoUtiska området. Det kom också en halvprocentig räntesänkning I början av hösten. Det är bra åtgärder. Det är nödvändiga åtgärder. Men de räcker inte.

Detta att regeringen så att säga togs på sängen har lett tiU att man uppenbarligen inte förmått samla sig kring något målmedvetet program för att föra vårt land ur den mycket aUvarUga situation som det nu befinner sig i och för att trygga den fuUa sysselsättningen framöver. Intrycket av impro-visationer och dag-från-dag-pohtlk förstärktes ytterhgare när regeringen i går på den första riksdagsdagen presenterade ett antal skisser tUl i och för sig välkomna åtgärder i stället för att presentera konkreta förslag för riksdagen i form av en proposition. Regeringen visste ju lika väl som vi inom oppositionen att riksdagen började i går.

Denna regeringens svårighet att samla sig kring ett krisprogram ökar riksdagens ansvar. Initiativet tUl den samlade lösning som nu är nödvänchg måste under dessa omständigheter komma från riksdagen. Det är också bl, a. därför som vi från centerns sida har tryckt så starkt på behovet av en samlad utskottsbehandhng av de förslag som -vi visste skulle komma, och jag hälsar med stor tUlfredsstäUelse att det har gått att nå enighet mellan partierna om detta.

Beträffande den motion som vi har väckt skaU jag bara säga, att vi har lagt tyngdpunkten på åtgärder som har snabb och direkt verkan på sysselsättningen. Våra förslag omfattar både åtgärder för dem som redan går arbetslösa och åtgärder för att förhindra nya frlstäUnmgar, Sist men Inte minst tar våra åtgärder sikte på att lätta situationen för konsumtionssvaga grupper i samhället.

Finns den goda viljan borde det mte vara svårt att uppnå en mycket bred uppslutning kring ett handlingsprogram med den inriktningen. Vad som än händer får emellertid inte det hända att partiema gräver ner sig I var sina skyttegravar. Situationen är ändå den att mget parti i dag med riksdagens nuvarande sammansättning kan göra anspråk på att ensamt diktera besluten — lösningama måste sökas i samförstånd. När jag säger

det betyder det inte att vi i centern är beredda att ändra den inriktning av åtgärdema som jag nyss angivit och som syftar tUl sysselsättning och trygghet. Vi begär inte heller att något annat parti skaU ge avkall på sina principer. Men jag tror att det är nödvändigt att regeringspartiet I dagens situation uppger sin hittUlsvarande självgodhet, när de förslag som nu lagts i riksdagen skah behandlas i utskott och kammare.

Herr talman! Jag yrkar att motionerna remitteras tUl vederbörande utskott.

Hen DAHLÉN (fp):

Herr talman! Den som sover syndar Inte, säger ordspråket. Jo, det kan man visst göra. Regeringen har sovit eller halvslumrat i månader och på så sätt syndat mot de arbetslösa. Den har onödigt-vis försatt löntagare och företagare och deras anhöriga I svåra situationer. VI har nu en helt oacceptabel arbetslöshet. Den hade tUl stor del kunnat undvikas, Mänruskor vet detta mycket väl. De har också krävt insatser, men regeringen har fortsatt att slumra, AUa ekonomiska experter har krävt och kräver även i dag bl a. snabbt insatta konsumtionsstimulerande åtgärder. Finansministern har sovit gott mte bara om nätterna utan också på dagama.

Vems är felet? Olof Palme fick i TV i tisdags svara på den frågan inför svenska folket. Han bör nog vara tacksam att han slapp höra folkets kommentarer tiU svaret. Det var beklämmande att höra landets statsminister framstäUa sig som den förorättade oskulden utan delaktighet och ansvar. Borta var talet om det starka samhäUet, borta var löftet på den i dag mest svåråtkomhga socialdemokratiska valaffischen med texten "Prisökningarna skall bekämpas med stram ekonomi. Inte med arbetslöshet,"

De flesta hade enhgt Palme skuld tUl arbetslösheten, de flesta utom just den svenska socialdemokratiska regeringen. Nu spelar det kanske inte så stor roU, om Palme vUl framställa sig som ofelbar. Få tror honom. Ingen är nämhgen ofelbar. Men det finns ett allvarhgt Inslag i detta, Palmes inställning att vara ofelbar har låst regeringen i en felaktig och mot de arbetslösa grym pohtik.

Regeringens dvala är så mycket märkhgare som oppositionspartierna hela året varnat för riskema och i tid pekat ut lämpliga och nödvändiga insatser. Landets ekonomiska expertis har i stort stått bakom oppositionens bedömning.

Herr Palme har kritiserat oppositionen för att den inte har ett gemensamt förslag att komma med, I själva verket är enigheten påfaUande I partiemas grundläggande bedömning: stimulanser tUl näringshvet och omedelbara insatser för att öka konsumtionen, radikala åtgärder som snabbt kan ge effekt.

Men så händer något i det socialdemokratiska nattlägret. Höstriksdagen skaU ju böqa. Man väcks ur sin slummer, och yrvaket lägger man fram en presskommuniké om en del förslag som skah föreläggas riksdagen. Man är så oförberedd att det kommer att dröja veckor innan dessa 1 sin helhet kommer riksdagen tUl hända. Liksom herr Fälldin är jag verkhgen förvånad över detta.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Regeringen går nu med på en rad av de krav 'som folkpartiet och i många fall även centerpartiet och moderata samhngspartiet framfört under månader. Hen Sträng har tidigare awisat dem med en överlägsen axelryckning. Det är naturhgt-vls bra att herr Sträng — eller om det nu, som det påstås, är herr Palme — vaknat tUl och sett att aht inte är väl bestälh,

I regeringens presskommuniké i går står det att regeringen beslutat att industrin skaU få ta upp obhgationslån. Det är emeUertid riksbanken som sköter den saken, EUer har regeringen tvingat riksbankschefen Per Äsbrink att gå med på fler emissioner tUl näringsUvet? Folkpartiet förklarade redan I våras att Industrin måste få ökade möjligheter att ge ut obUgatloner, och sådana lån har också i ökad utsträckning släppts fram. Kommunikén säger att de här lånen nu skah få gå upp tUl 1 500 miljoner för 1971, Det låter imponerande, och det är givetvis det intrycket man viU ge.

Hur är verkhgheten? Fram tUl september I år hade industrin fått tUlstånd att ta upp lån på över 1 000 mihoner, och lånemöjligheterna har ökat för varje månad. Den nu utlovade summan innebär ingen som helst ökad stegiingstakt för resten av året. Jag tycker inte att stegringstakten har varit bra, men regeringen, som ju inte har att besluta om det här, gör ingenting för att utöva den opinionsbUdning som är önskvärd.

Det är sanningen om det som skuUe verka så handhngskraftlgt. Om någon påstår att regeringskommunikén på den här punkten är ett rent propagandatrick, så skaU jag Inte protestera.

Vidare: Kommunema skaU få ökad hjälp med vissa byggen och anläggningar. Det är givet-vis bra — under en förutsättning: att kommunerna kan skjuta tUl sin fjärdedel av kostnaderna. AUa vet att de flesta kommuner befinner sig I ett mycket ansträngt ekonomiskt läge. På de flesta håll har man dessutom redan gjort upp om utgifter och skatt för nästa år. Det finns då bara en lösning: ökade möjhgheter att få låna.

Särskilt Intressant i regeringspaketet är att Gunnar Heléns krav på att konsumtionen måste stimuleras nu accepteras av Gunnar Sträng. Så var Inte faUet för tre veckor sedan. Men jag håUer med LO:s andre ordförande Gunnar Nilsson om att det är obegripUgt att regeringen väntar tiU nästa år med att stimulera konsumtionen. Det är nu stimulansen behövs. Och det är nu bamfamiher och folkpensionärer behöver en skattelättnad.

Som aUa experter framhåUer dröjer det lång tid Innan stimulans tih mer investeringar i näringshvet och -via kommunema kan ge fler arbeten. Därför är de snabbt insatta åtgärderna för att uppmuntra konsumtionen nödvändiga. Man frågar sig varför socialdemokraterna hittUls sagt nej tiU detta.

Riksdagen står i dag i en unik situation. Det är säkert decennier sedan det varit nödvändigt för opposltionspartiema att tUl en höstsession lägga fram så omfattande förslag.

För vår del har vi i vår partimotion klart preciserat det program folkpartiet anser nödvändigt att genomföra för att snabbt få bukt med arbetslösheten. Där är bl a. en tUlfälhg momssänkiung ett enkelt, redigt och snabbt verkande medel. Kravet har fått stöd av näringshv och

organisationer, Mäimiskor har uttryckt sitt gUlande — inte bara därför att det är fråga om en skattelättnad, utan därför att det är radikalt nog att ge hopp om snabb nedskämlng av arbetslöshetens elände.

Samtidigt har vi förklarat att vi är vilhga att också pröva andra partiers förslag. För folkpartiets räkning kan jag i dag upprepa att den Inställningen också gäher sedan socialdemokraterna skickat ut en presskommuniké om vad de går och funderar på,

I ett avseende är dock folkpartiets hållning orubblig: konjunkturema måste stimuleras snabbare och kraftfuUare än i regeringens planer.

Efter att ha tagit del av centerpartiets och moderata samhngspartiets förslag och kommentarer tUl regeringens utspel kan jag med tUlfredsställelse konstatera att de tre oppositionspartiema härvidlag står på precis samma hnje.

Vi får nu vända Intresset mot finansutskottet. Det är ju detta utskott som ensamt skaU göra den sluthga bedömningen av de ohka förslag som lagts fram. Av vad jag sagt framgår att jag hyser gott hopp om att oppositionen skall kunna samlas kring nödvändiga åtgärder. Nu beror det på om den socialdemokratiska riksdagsgmppen kan visa samförståndsvilja i syfte att uppnå effektivare resultat. Ett gemensamt intresse att gå till attack mot arbetslösheten borde garantera ett sådant samförstånd.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Den restriktiva kredit- och finanspohtiken har åstadkommit en dämpning av den Inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln har förbättrats. En generell efterfrågeexpanslon är varken påkallad eUer tUhådhg med hänsyn tlU konjunkturutvecklingen andra halvåret 1971 och början av 1972.

Ja, herr talman, dessa komprimerade uttalanden känner vi aUa igen. De återger regeringens grandsyn på den svenska ekonomin under större delen av detta år.

Mot den optimism som kännetecknat den kungl, socialdemokratiska politiken har de tre borgerhga oppositionspartierna gemensamt hävdat en rakt motsatt verkhghetssyn, Föna årets extremt hårda kreditåtstramning, som — hur underhgt det än kan låta — ännu mte helt upphört, och skattehöjningar som Insattes i ett läge då efterfrågeinflationen aUdeles påtagligt började övergå i en kostnadsinflation, utgör den -viktigaste orsaken tUl dagens sysselsättningskris och tUl den sviktande InvesteringsvUjan, UtveckUngen har dessutom påverkats av den doktrinära socialdemokratiska näringspoUtiken och av de ekonomisk-pohtlska försyndel-ser, som mitt parti under de senaste åren kritiserat regeringen för,

130 000 arbetslösa, daghga varsel om driftsinskränkningar och företagsnedläggelser, vikande orderingång, otrygghet och pessimism inför framtiden. Vi har en svår vinter framför oss. Detta är — starkt koncentrerat — dagens svenska samhäUsekonorru,

Visst spelar den IntemationeUa konjunkturavmattningen också sin roU, framfor aUt då det gäUer investeringslusten i näringshvet. Självfallet Inverkar även den handfaUenhet och brist på pohtiskt mod och målmedvetenhet, som karakteriserat den officieUa svenska EEC-attlty-den. Men i allt väsenthgt är roten och upphovet tUl dagens bekymmer

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

den socialdemokratiska regeringens ekonomisk-politiska misstag.

Det var nästan patetiskt att I tisdags lyssna tUl regeringschefens bortförklaringar i den svenska televisionen. Att Förenta staternas president inte är en populär figur bland svenska socialdemokrater — och på annat håU också — det -visste vi förut. Men att han för den skuU Inte mindre än fyra gånger skuUe kunna utnyttjas som orsak tUl den svenska hemmamarknadsindustrins problem och vår stigande arbetslöshet, det hade vi viU ändå inte väntat. Man må tycka och tänka vad man vill om president Nixons försök att sanera den amerikanska ekonomin, en strävan som i varje faU på sikt också motsvarar det internationella varuutbytets och därmed också våra egna Intressen, Men att president Nixons i augusti framlagda krispaket skuUe ha utgjort grunden tih eUer ens bidragit tUl våra nu aktueUa svårigheter, det är rent ut sagt nonsens.

Vi har under månaderna januari—augusti ökat vår export med 11 procent i jämförelse med samma period förra året, och det är utomordenthgt glädjande. Vi har under samma period minskat vår import med 1 procent, vilket ur betalningsbalansens synvinkel också är glädjande men samtidigt utgör ett vittnesbörd om det svaghetstillstånd i vilket vår Inhemska ekonomi befinner sig, VI har inte fått vår arbetslöshet på grund av svårigheter på exportsidan. Däremot skuUe det möjligen kunna göras gäUande, att vi genom en minskning av Importen har ökat arbetslösheten utomlands. Starkt tiUspetsat skuUe man aUtså kunna hävda, att vi har mera exporterat än importerat konjunkturavmattnlng.

Och vidare. De rörhga växelkurser som bhvit en föhd av den amerikanske presidentens åtgärder har i varje fah hittUls medfört fördelar. De har möjhggjort en faktisk nedskrivning av den svenska kronans värde i förhåUande tUl ohka europeiska valutor, något som — I förening med motsvarande nedskrivning i våras — enbart varit tUl nytta för det svenska folkhushåUet och också befriat vår känshga regering från besvärhga, öppet redovisade ställningstaganden i devalveringshänseende.

Herr talman! Den motion mitt parti i går väckte om konjunkturpohtiska åtgärder för att förbättra sysselsättningen och förebygga en ytterhgare skärpning av krisen skaU bedömas mot denna bakgrund. Ända tUl de yttersta av dessa dagar har regeringen envist hävdat, att ekonomin inte befann sig i ett krisläge av det här slaget. Med hänsyn härtUl och till de fakta om vår sysselsättning, som har redovisats i arbetsmarknadsstyrelsens och SCB:s statistik, måste uppenbarhgen det som Inträffat nu I oktober betraktas som en händelse av den art, som avses I riksdagsordningens 55 §,

De krav som vi framför i vår motion är dhekt föranledda av sysselsättningsläget och av det oefterglvhga behovet av att omedelbart vidta stimulansåtgärder, åtgärder som — om vi hade haft den kraftfulla regering den själv ger sig sken av att vara — skulle ha insatts redan på försommaren. Hade det skett, hade 55 § i dag inte varit tUlämpUg,

Ärade kammarkolleger! Har ni tänkt på I -vUken besynnerUg politisk situation vi just nu befinner oss? VI har som bekant en socialdemokratisk regering — det är ett faktum som vi Inte kan komma ifrån. Den är visserhgen I sin egenskap av minoritetsregering beroende av kommunisternas stöd men kan ändå anse sig ha kvahficerad legitimation i ett nära

40-årigt socialdemokratiskt maktinnehav. Den borde aUtså vid det här laget ha lärt sig att regera. Regeringsansvar är förphktande. Det är regeringens skyldighet att stäha prognoser. Det ankommer på regeringen att handla. En modern regering har helt andra möjhgheter än vad det förflutnas hade att styra konjunkturutvecklingen eher i varje fall förebygga eller hndra dess följder. En regering av i dag har inte rätt att slå sig tUl ro I skyddet av luftiga visioner om att det säkert någon gång bUr bättre och att en konjunkturnedgång med -visshet så småningom kommer att ersättas av ett upps-ving.

Men det är just det som vår regering har gjort. Den har awisat varje anklagelse, varje antydan om dess ansvar för den rekordhöga arbetslösheten. "Icke skyldig", deklarerade statsministern i tisdags mför hela svenska folket. Skulden var den amerikanske presidentens.

Det är oppositionen som har varit framsynt. Det är oppositionen som har bedömt utveckhngen rätt. Det är oppositionen som har redo-visat lösningar. Det är oppositionen som har krävt åtgärder medan regeringen envist viftat bort aUa varningar. Kritiken är obefogad, har det hetat. Den elaka oppositionen -viU bara komma åt regeringen. Uttalandena har varit partitaktiskt betingade. Då de tre oppositionspartiemas rekommendationer mte har varit identiskt hka formulerade, har det tagits som utgångspunkt för anklagelser mot oppositionen för "sphttring och svaghet". Läs den socialdemokratiska pressen! Trots att de tre oppositionspartiernas framträdande under våren, sommaren och förhösten i sak har varit långt mera samstämmigt än vad man rimhgen kan begära av tre oberoende partier.

Vad som hände i går är karakteristiskt för minoritetsregeringens pohtik, den pohtik som utövas i vårt land. Först sedan oppositionspartierna med stöd av en undantagsregel i den svenska riksdagsordningen, som socialdemokratiska talare tUl en början ansåg icke tUlämphg, först då dessa oppositionspartier har lagt fram sina konjunkturpolitiska paket har regeringen känt sig tvingad — politiskt tvingad, om jag får återge vad finansministem sade I går — att själv framträda med en under några korta dagar tUlredd medlem mot den ekonomiska sjukan. Men det är ett intressant paket. Framför aUt därför att regeringen har lyckats med konststycket att med, såvitt jag vet, ett enda undantag — förmodhgen beroende på dåhg Information om ett tUläggsyrkande i moderata samhngspartiets motion — undvika att föreslå någonting av det som den borgerliga oppositionen har förordat.

Och resultatet? Ja, hen talman, jag har respektlöst vågat kallat det för ett plockeplnnspel. En hten tårtbit åt varje Intresserad grupp I det svenska folkhushåUet, En hoprafsad samhng icke preciserade förslag till en kostnad av upp emot 2 miljarder kronor, om jag får tro de uppgifter som lämnades under presskonferensen. Jag tycker, hen finansminister, att det hädanefter måste bh htet besvärhgt för finansministern att tala om lapptäcken utan att rodna — om nu finansministem kan rodna, vilket väl får hållas för antaghgt.

En fördel har regeringspaketet. Det innebär ett senkommet erkännande av att regeringen haft fel i sina bedömningar, att regeringen underskattat utveckhngens risker. Den har desavouerat sin egen passivi-

Nrl09

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 108-110

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

tet, skulle man kunna säga, och därmed är naturligtvis en del vunnet. Men det minskar Inte ansvaret för den kris, vars verkningar kunde ha väsenthgt begränsats, om åtgärderna hade vidtagits i tid.

Jag har ingen anledning att nu närmare kommentera regeringsförslagen. Däri linns, det vlU jag emellertid ha sagt, en del förslag som jag mte vUl kritisera i och för sig. ÅtskUUgt är emeUertid inte att hänföra tUl direkt konjunkturstlmulerande åtgärder utan är av allmänpolitisk natur och syftar tih att bota brister i prisstegringamas och skatteökningarnas Sverige, Andra åtgärder angriper symtom på missförhållanden, föhder av den socialdemokratiska pohtiken. Hit hör bl, a, bostadstUläggen, i och för sig nödvändiga ingredienser i vår socialpohtik, men ytterst beroende på en felaktig bostadspohtik, som har avskaffat konkurrensen och drivit hyreskostnaderna i höjden, Åtskilhgt medför höjda statsutgifter även på sikt och därmed behov av ökade skatter, också det på sikt, I sin tur motverkar det långtidsutredningens rekommendationer och även de deklarationer finansministem själv har gjort om behovet att öka Investeringsverksamheten på sikt och att därför begränsa det offentligas utgifter. En del åtgärder kan få effekt så sent att effekten inträder i den högkonjunktur som vi trots allt aUa väntar på, I vissa hänseenden kommer förslagen så-vitt man nu kan bedöma — vi har inte sett dem utformade i sin helhet ännu — att få skärpta marginalskatteeffekter i ett samhälle där just sådana effekter utgör ett av högskattepohtlkens mest svårlösta problem.

Och vidare: Regeringspaketets förslag kommer att ytterhgare öka det kommunala skattetrycket, i ett läge då Sveriges kommunalmän alltmera förenas över partigränsema i strävanden att få den kommunala utdebiteringen under kontroll I stäUet för att — som oppositionen föreslagit — underlätta sådana strävanden som ytterst motsvarar de svenska skattebetalamas Intressen genom att ta bort den I dagens läge orimliga skatten på arbetskraft och därmed lätta trycket på den kommunala ekonomin, skärper vår "kloka" regering just detta skattetryck.

De borgerhga partiernas förslag är inte identiskt hka — det har jag redan tidigare framhållit, och det har även de andra borgerhga partUedarna -vitsordat. Men målsättningen är gemensam. Kritiken mot regeringen är gemensam. Strävandena att sänka kostnaderna i näringsUvet och i kommunema och att stimulera investeringslust och framtidstro är gemensamma. Och man har samma grundsyn beträffande nödvändigheten att genom rejäla grepp sätta fart på efterfrågan och därmed på ekonomin och sysselsättningen. Ty sammantagna utgör de tre borgerliga partiernas förslag en katalog över tänkbara, stadiga grepp i ekonomin. Nog hade det, herr talman och herr statsminister, mot den bakgrunden gjort ett — för att använda ett milt uttryckssätt — trevligt Intryck om minoritetsregeringen hade försökt att lägga sig i närheten av de partier som trots allt har flera mandat än regeringspartiet här i riksdagen. Tror ni verkligen inte att vida kretsar av svenska folket skuUe ha uppfattat det som något positivt, som ett hälsotecken, om regeringen i ett läge som flertalet medborgare ändå uppfattar som krisartat hade strävat efter att ligga så nära

oppositionspartierna som möjhgt och Inte så långt Ifrån dem som möjhgt? Trots det, herr talman, vih jag sluta det här Improviserade remissanförandet med att uttrycka en förhoppning om att det skall visa sig möjligt att vid beredningen i finansutskottet — ett utskott som nu för detta speciella fall kommer att få den vidsträckta kompetens som jag själv tidigare vid upprepade tUlfäUen, ehuru förgäves, har förespråkat — nå enighet kring en konstruktiv och kraftfuU politik, som så snabbt som möjligt styr in den svenska ekonomin i rätta hjulspår, återställer förtroendet och löser sysselsättningens svåra problem.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Två inslag i den svenska ekonomin, vUka hotar framför allt arbetarklassens levnadsstandard, har ytterhgare förstärkts under sensommaren och den tidiga hösten.

Det ena är prisstegringama. Främst är det prisema pä hvsmedel som stigit kraftigt, dvs, priserna på den post som väger tyngst i de lågavlönades budget. Från december 1970 tUl juU i år steg Uvsmedelspriserna med 6,6 procent. Därefter har från juh tUl augusti aUtså på bara en månad, konsumentprisindex på Uvsmedel gått upp ytterhgare tio enheter eUer med 3,1 procent. Det innebär att Uvsmedlen har bhvit nära 10 procent dyrare på åtta månader.

Resultatet av årets avtalsrörelse för 1971 är redan uppätet. Samtidigt som arbetstakt och arbetsproduktivitet drivs upp hotar sjunkande reallöner. Detta är en orimhg utveckhng. De arbetandes reallöner måste försvaras och förstärkas.

En stor del i de kraftigt stigande priserna har den höjning av mervärdeskatten som trädde i kraft vid årets början. Denna skatt tas ut på alla nödvändighetsvaror, på de varor som tar en mycket större del av de lågavlönades inkomster än vad de tar av höginkomsttagarnas.

Samtidigt som denna orättvisa skatteform fått en allt stöne betydelse

— dvs, samtidigt som de pålagor som drabbar arbetarna hårdast har ökat

— har det förts en pohtik där skatterna på bolag och stora förmögenheter spelat en aUt mindre roll för statens skatteintäkter. Bolagen svarade 1950 för 15,3 procent av statens skatteinkomster, 1970 endast för 4,5 procent. Förmögenhetsskatten svarade 1950 för 2,8 procent av statens skatteinkomster och 1970 för knappt 1,2 procent. Denna pohtik, som innebär en inkomstomfördelnlng från de arbetande tUl de rika, måste brytas.

Den senaste tidens utveckUng med hotade reallöner för dem som har arbete och med minskade inkomster för aUa dem som stäUs utan arbete gör att en förändring av skattepoUtiken, -vUket är en -viktig fördelningsfråga, måste genomföras snarast. För försvaret av de arbetandes reaUöner ställer vi därför kravet att höstriksdagen skah besluta att befria Uvsmedlen från mervärdeskatt. Detta skuUe innebära höjda reallöner.

Samtidigt kräver vi skärpningar av arvs- och gåvoskatten, höjning av förmögenhetskatten, höjd bolagsskatt, begränsningar i avdragsrätten för skuldräntor, skärpt och utvidgad reklamskatt osv. Dessa krav motsvarar mer än väl det InkomstbortfaU för statskassan som borttagande av momsen på hvsmedel medför. Dessutom bryter de den konservativa skattepohtik som nu bedrivs.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Jag vih understryka vad alla känner tiU — att de borgerliga partiema inte endast stött den reaktionära Unjen i regeringens skattepolitik, utan också krä-vt att den indirekta beskattningen ännu mera skulle ökas. Och så sent som i slutet på maj var folkpartiet med och avslog en motion om att minska mervärdeskatten. Jag tror inte det berodde på att man sov.

Det andra Inslaget i ekonomin som hotar de arbetandes levnadsstandard är den stigande arbetslösheten. Myten om en bestående full sysselsättning under kapitahsmen har åter avslöjats. Regeringen sökte länge bestrida att arbetslösheten var ett stort problem och talade om att högkonjunkturen väntade "runt hömet". Så sade också på 1930-talet administrationen i Förenta staterna samtidigt som arbetslöshetssiffrorna växte och växte. Nu kan regeringen inte längre förneka att det rör sig om en kris och att läget är besvärligt. Det går inte längre att InbiUa de arbetslösa och dem som hotas av avskedanden att svårighetema beror på s, k, engångiiföreteelser, som snart är övervunna.

Jag skaU. här Inte kommentera enskildheter I de övriga partiemas program för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen. Det bhr senare tillfäUe tUl sådana debatter. Jag vill bara framhålla att det är intressant och tankeväckande för medborgama att se, hur partier som under de senaste tolv månaderna avslagit kommunistiska motioner om sänkning av mervärdeskatten, om förbättring av folkpensionerna, om höjning av bambldragen, om förbättring av famUjebostadstllläggen, nu själva ställer sådana förslag. Ibland går den poUtiska utveckhngen fort.

Vänsterpartiet kommunistema kommer självfallet att stödja varje förslag om åtgärder som på något sätt kan förbättra läget för den arbetande befolkningen och för penslonärema. Samtidigt måste vi påpeka att de förslag om sådana förbättringar som nu ställs av regeringen och av några borgehga partier är mycket blygsamma, särskUt sett mot bakgrunden av de kraftiga pågående prisstegringama, Inkomstklyftoma är stora och t, o, m, växande i Sverige. Avgörande förbättringar av de lågavlönades, av barnfamihernas, av pensionärernas, av övriga låginkomstgruppers levnadsstandard är trängande nödvändiga.

De förslag som regeringen i dagarna löst aviserat är delvis felaktiga, delvis steg i rätt riktning men mte tUlräckhga för att göra slut på arbetslösheten. Regeringens åtgärder löser mte aUs de långsiktiga arbetslöshetsproblem som hänör ur kapitalets koncentratlon och utstötnlng av arbetskraft hksom ur den felaktiga lokahseringspohtlken. Här krävs att staten ingriper direkt i näringshvet med egna Investeringar och nya företag, framför aUt I avfolkningsområdena, men det vill eller vågar regeringen hite göra.

Den grundläggande orsaken tiU den nuvarande krisen är givetvis att finna I det kapitaUstiska produktionssättet, Sverige är en del av den kapitaUstiska världen och i viss grad beroende av de intemationella ekonomiska förhåUandena, Det är ett samband, som ingen torde kunna bestrida, även om herr Bohman gjorde det nyss. Men de nuvarande sysselsättnmgsproblemen är väsenthgen en dhekt föhd av den pohtik som det svenska monopolkapitalet och statsmakterna har bedrivit såväl på lång som på kort sikt. Staten har aktivt medverkat i kapitalkoncentrationen och monopohseringen. Detta har lett tiU obalans i ekonomin.

avfolkat landsändar och näringsgrenar samt skapat en industrieU reservarmé. Monopolkapitalet har hämmat utvecklingen av nya företag och stött ut arbetskraft, som har ersatts med maskiner.

Den ekonomiska pohtiken under det senaste året har spelat en väsentlig roll för de negativa tendenserna i svensk ekonomi. Den har haft det uttalade syftet att kraftigt dämpa konsumentemas efterfrågan och har direkt bidragit tlU ökningen av arbetslösheten. Regeringens ekonomiska politik har förstärkt de internationella konjunktursvängningamas verkningar på landets ekonomi.

Det bör här också tUläggas att de borgerliga partierna inte endast har stött regeringen i alla avgörande frågor, utan också krävt att denna konservativa ekonomiska poUtik skulle drivas ännu hårdare, att man ännu mera skuUe gynna Industriföretagen och deras felaktiga Investeringar på bekostnad av konsumtionen och löntagama.

Enligt vår mening krävs en ny lokahserings- och näringspohtik, vilken som målsättning har fuU och effektiv sysselsättning åt vatie län och utan avfolkning. Det krävs en helt ny sysselsättningspohtik. Man kan inte acceptera att hundratusentals människor är arbetslösa, undersysselsatta eUer engagerade i icke meningsfuU verksamhet. Det är vanvettigt att arbetslöshet och undersysselsättning bringas att öka, samtidigt som socialt och mänskUgt viktiga områden på ett katastrofalt sätt försummas.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver därför att resurser ur statskassan och AP-fondema omedelbart sätts in för arbeten mom miljövården, för utbyggnad av barnstugorna och annan kommunal service, för att bekämpa krisen Inom vårdsektorn, för att öka de sociala och socialmedicinska insatsema, för att skapa ökad trafiksäkerhet och för att bygga ut den koUektiva trafiken, för att öka yrkesutbildningen, särskilt av kvinnor och ungdom, för att producera bra och bUUga bostäder och för att skapa statliga basindustrier, särskUt i avfolknmgsområdena. Målsättningen måste vara att göra slut på arbetslösheten, att i verkUgheten garantera allas rätt tlU arbete.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! I denna Improviserade debatt, som herr Bohman kallade för remissdebatt, kanske det kan vara anledning att återföra känsloma till en något lägre höjd. När man hör herrar Dahlén och Bohman tala, verkar det som om de siade om en nära förestående ragnarök.

Jag viU I detta sammanhang erinra om att vi sista veckan i maj i denna lokal förde en stor debatt om den ekonomiska politiken. Den fördes mot bakgrund av den dämpning I konjunkturerna som då kunde skönjas men vars styrka och omfattning mgen med -visshet kunde faststäUa därför att tendenserna var motstridiga. Den debatten handlade mycket om arbetsmarknadsläget, och aUa klargjorde att perspektivet fram emot hösten och vintern ingav en -viss oro. Men viktiga delar av underlaget för bedömningarna fattades då. Den senaste konjunkturutvecklingen ute i världen visste man inte så mycket om, och avtalsrörelsen här hemma var inte helt avslutad. Från socialdemokratiskt håh betonades det emellertid starkt att regeringen var beredd att med kort varsel sätta in åtgärder för den händelse läget på arbetsmarknaden försämrades. Vissa sådana hade satts

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

in redan under april månad — jag kan erinra om frisläppet av privata lägenheter och statsbidraget tUl kommunala industribestäUningar — men det viktigaste som jag ser det var att, beredskapsgraden höjdes för att samhället på bred front snabbt skuUe kunna ta upp kampen mot eventuellt ökande arbetslöshet.

Under sommarmånaderna har regeringen fattat en rad beslut som klart dokumenterar dess vilja att utan tidsspUlan gå från ord till handhng. Jag kan bara peka på frisläppen på bostadsproduktionens område, igångsättandet av vissa sjukhusbyggen och skolbyggen och en rad andra offentUga byggnader, de s, k, oprioriterade byggena, vidgade möjUgheter för företagare att använda Investeringsfonderna, tidigareläggning av industribestäUningar, materialköp tUl försvaret, utvidgad arbetsmarknadsutbildning och fler beredskapsarbeten för att skaffa sysselsättning åt männlskoma. Gemensamt för alla de här åtgärderna är att de var selektiva, alltså måUnriktade mot ett bestämt område där det gällde att klara sysselsättningen och mot vissa bestämda grupper, ahtså mot de arbetslösa. De var Inte uttryck för en aUmänt sangvlnlsk tro att man kan göra någonting och hoppas att det bhr bra, utan det här var åtgärder som vände sig direkt emot det som man ville råda bot på. Detta är Inte en händelse. Det finns en stark känsla Inom socialdemokratin för att konjunkturpohtlken skah se ut så här.

Man kan också peka på att den "sovande" regeringen och partistyrelsen som här talas så mycket om i höstas sandades tUl ett storrådslag, som flera hundra av partiets kommunalmän och andra medlemmar deltog I, ett stonåd slag där det rådde en enhälhg uppfattning om att dessa åtgärder var de riktiga och skuUe vidareutbyggas; det framlades en hel massa förslag på saker och ting som kunde genomföras. Mycket av det kom igen i regeringens utspel i går.

Väsentligt i det hela är alltså att Inriktningen av åtgärderna bör vara den som man anger, Borgerhgheten ''tror" mera allmänt på att vissa generella åtgärder kanske kan klara| upp problemen. Jag skall mte närmare gå in på dess förslag, Gösta Bohman sade här i talarstolen att det utspel regeringen gjorde i går är att hkna vid ett plockeplnnspel. Jag vill då bara betona att detta sägs av en opposition sphttrad på tre partier, som vart och ett går fram med sina motioner, vilka innehåUer praktiskt taget aUt meUan himmel och jord; alla grupper skall ha någonting av något parti i det här sammanhanget. Det är inte plockeplnnspel det! Man är så angelägen att föreslå populära ting för ohka grupper att man nästan glömmer bort de arbetslösa. Det var väl de ändå som skulle hjälpas!

De kommentarer I övrigt som man kan studera i den borgerhga pressen I dag är sura. Försöker man hjälpa hungrande människor genom att servera gröt, så säger oppositionen: "Nej, det är helt galet det där. De skall ha välhng i stället,"

Det finns ingen verkhg sammanhåUnlng, Inget verkhgt vett i oppositionens förslag. Men -vi återkommer tUl detta.

Det sades här att det nu är riksdagen som måste ta över; från oppositionspartierna, från de borgerliga måste förslagen om samlade lösningar komma. Regeringen kan Inte prestera några sådana lösningar. Jag tycker att vad jag sagt rent aUmänt om de borgerUga förslagen visar

hur mycket underlag det finns för det påståendet. Men utskottet skall pröva de här förslagen. Jag är helt övertygad om att det program som regeringen lade fram i går kan vara ett utmärkt underlag för samlande lösningar omkring det som dock är det väsenthga i detta sammanhang: att skapa arbete åt arbetslösa människor, att få samhällsekonomin i gång. När man försöker nedvärdera detta program till ett plockepinnspel vill jag säga tUl de borgerliga: Det är inte aUtld som pohtisk taktik kan ersätta ett kraftfuUt poUtiskt handlande. Jag tror att det handlandet nu måste bygga på regeringens förslag.

Herr talman! Jag yrkar remiss tiU finansutskottet.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Herr statsministern PALME;

Hen talman! Efter vad Ingvar Svanberg just har sagt kan jag fatta mig rätt kort.

Avsikten var ju inte att vi i dag skuUe föra någon längre debatt utan endast få korta deklarationer där oppositionspartierna presenterade de förslag som nu remitteras. Av en sådan presentation har vi hört väldigt htet — och det fmns väl naturhga förklaringar härtlU. Man har begränsat sig tUl att gräla på regeringen. Det var naturUgtvis Inte så roUgt att Inför kammaren redovisa den djupa spUttring som råder mellan de ohka borgerhga partiema och som vållat stor besvikelse Inom den borgerUga opinionen i landet. Inte ens i ett sådant här läge kunde man samla sig, och en presentation av de förslag som föreligger skuUe bara bU en Ulustration tUl denna spUttring,

Ett annat skäl tiU att denna presentation uteblev är väl att en del av dessa förslag är borta nästan i samma ögonblick som de presenteras. Det är ingen som stöder tanken på att det praktiskt taget enda som samhäUet skuUe göra för att möta konjunkturnedgången vore att företa en generell sänkning av momsen med 5 procent. Den tanken är borta. Det är heUer Ingen som tror att man kan möta konjunkturnedgången med endast en sänkning av den direkta skatten och med tyngdpunkten av sänkningen lagd på de högre Inkomsttagarna. Herr Bohman talade om Strängs tårtbitar tiU ohka grupper. Hen Bohmans tårtbitar koncentreras tUl dem som redan har en ganska stor tårta. Det förslaget är också borta.

Därför blev det inte mycket av presentation men desto mer av polemik, fastän det hela avslutades med htet samförståndsvädjanden. Jag vet inte hur aUvarUgt man skaU ta på de samförståndsvädjanden som hen Bohman framförde, I går kväU vädjade herr Bohman nästan patetiskt, för att använda hans eget ord, till kommunistema — eller mer än patetiskt; Tänk om kommunistema kunde stödja moderaterna och kanske även de andra borgerhga partiema! Då kunde man fälla regeringen. Han redovisade en beredviUighet att om möjhgt, i syfte att fäUa regeringen — det var huvudsyftet — rösta på kommunistiska förslag som högern i alla tider, hksom moderata samlingspartiet så länge det existerat, röstat emot.

Jag vet inte om hen Dahlén tycker att det är någon bra metod, Hans eget anförande bestod huvudsakligen av Insinuationer av ohka slag, I näst sista bisatsen khstrades samförståndstanken på. Men om man först efter bästa förmåga häller sina slaskhinkar över regeringen och sedan vill förhandla i utskottet, bhr förhandUngen något av en formalltet. Jag

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

tyckte att hen FäUdin på ett utomordentUgt välgörande sätt i sitt anförande skUde sig från den metodik som herr Dahlén är den kanske främste företrädaren för,

I sak helt kort föhande:

När vi såg att arbetslöshetssiffrorna steg satte vi In åtgärder som redan nu långt överskrider vad vi satsade under den senaste lågkonjunkturen — 1967/68. Det är en väldig satsning som omfattar arbetsmarknadspolitikens alla medel.

När socialdemokratin samlades tUl storrådslaget förklarade jag, att om det behövs så kommer vi att satsa som aldrig förr på att vända sysselsättningsutveckhngen. Jag sade detsamma på LO-kongressen, På storrådslaget gjordes en inventering av tänkbara möjhgheter och den skapade en fullständig enighet inom vår rörelse om hur vi borde gå fram, därest man ytterhgare skuUe ge en stimulans och en Injektion åt ekonomin.

Vi har inom regeringen intensivt förberett ohka alternativ under den senaste tiden. Det stod klart att vi skuUe ta ett sådant initiativ och få tiU stånd ytterligare stimulansåtgärder, när vi kunde ge ekonomin en injektion utan att behöva råka ut för balanssvårigheter. Det är ju höstriksdagen som skall ta stäUning tUl sådana förslag, och vi hade möjhgen tänkt vänta med förslagen tUls vi hade haft överläggningar med näringslivets organisationer och med löntagama, VI har också lämnat -vissa punkter öppna just för att ge möjlighet tlU diskussion vid sådana överläggningar, innan vi fastställer den definitiva utformningen.

Att vi presenterade förslagen på höstriksdagens första dag beror för det första på att vi är rätt säkra på bedömningen I fråga om Injektionen, För det andra är det i första hand riksdagen som skah få presentationen av förslagen.

Det tredje skälet var inte heUer så oviktigt. Den väldiga spUttringen på den borgerliga sidan med aUa de förslag som har yrt genom luften på den senaste tiden har ökat oron hos männlskoma, vUket kunde ha varit skadligt för pohtiken. Inte ens i en situation som den rådande kan oppositionen samla sig till någonting.

I detta läge — det sade jag redan i tisdags — är det nödvändigt att regeringen tar ledningen, går tih riksdagen med ett klart program och försöker att samla kraftema kring detta. Det har vi gjort. Jag bortser från alla insinuationer och aU polemik som har förekommit I dag. Nu har programmet lagts fram, och det väsenthga är att man i utskotten gör ett konstruktivt arbete, så att förslagen så småningom kan komma fram till beslut i riksdagen. Jag när fortfarande den förhoppningen att det skall vara möjUgt att skapa en bred samUng I Sveriges riksdag för att trygga sysselsättningen.

Herr DAHLÉN (fp);

Herr talman! Det var ett Intressant anförande som hen Palme höll, även i någon mån hen Svanberg, De talade båda två om för riksdagens ledamöter, att de förslag regeringen skaU komma med är de som man diskuterade för en månad sedan på det socialdemokratiska rådslaget. Det är då, hen Palme, väldigt egendomhgt att riksdagen ännu inte har

presenterats några av dessa förslag. Det herr Palme gjorde i går var att dela ut två stencUsidor tUl pressen om förslag, som skaU föreläggas riksdagen någon gång i november.

Tydligen finns det inte någon större insikt Inom den socialdemokratiska regeringen om att det råder ett ganska allvarUgt läge för närvarande. Den insikten är mte särskilt påtaghg, när man är så söhg. Riksdagen har Inte fått några förslag. Försök att komma ihåg detta, herr Palme, Det skulle kanske underlätta debatten.

Jag skaU inte ta upp talet om att recensera varandras inlägg. Jag tror att de människor som är arbetslösa mycket väl kan Instämma I den hårda kritik som vi har framfört från talarstolen i dag och I våra partimotioner, som lämnades i går.

Herr Svanberg var oförsiktig nog att erinra om den debatt som fördes i riksdagen i maj. Då sade nämligen herr Svanbergs finansminister: "I sommar tror jag Inte att vi har något aUvarUgt arbetslöshetsproblem att räkna med," Resultatet blev emellertid att vi för sommarmånaderna fick nästan 100 procent större arbetslöshet än 1970. Man behöver inte erinra om mer än detta, herr Palme, för att det skall stå klart att den kritik som från oppositionens sida riktats mot regeringen är berättigad. Att herr Palme skall tycka om den har vi aldrig begärt och kommer heller Icke att begära — faktum kvarstår I aUa fall.

Vad beträffar den situation som uppstod I somras tycker jag det är Intressant att jämföra hen Palmes argumentation I TV I tisdags med vad finansminister Sträng sade I augusti — enligt TT:s referat — när president Nixon hade gjort sitt utspel. Då sade hen Sträng: "VUka konsekvenser har vi nu att räkna med i anledning av det amerikanska utspelet? Rent konjunkturmässigt behöver åtgärdema inte betyda någon förändring I våra tidigare bedömningar av USA:s ekonomi, dvs, den förutsedda

konjunkturuppgången,-- , Mot bakgrund av vår goda exportkapacitet

och under 1971 aUt starkare betalningsbalans bör vi med relativt stort lugn awakta och bedöma utveckhngen," Detta uttalades i slutet av augusti.

Ja, att lugnet har varit stort vet vi, men henarna har tydligen inte kommit överens om argumenteringen. Det går Inte att skylla vad som hände i juni, juh och augusti, vilket herr Palme gör, på Nixons åtgärder i augusti Sedan förklarar hen Sträng att detta inte har spelat någon som helst roU.

Det var ytterligare en sak som var Intressant men också beklämmande hkformlgt uttryckt både I det anförande som herr Svanberg höll och i det som hen Palme höU, Dessa anföranden gav ingen som helst känsla av att det i oppositionens förslag kanske kunde finnas någonting som man kunde ta vara på. Hen Palme recenserade och sade: "Ingen föreställer sig numera att man skaU klara av svårighetema enbart genom att sänka momsen," Men vem har föreslagit något sådant, herr Palme? Finns det någon som har sagt att man enbart med detta skulle kunna klara av svårigheterna? I vaqe fall har Inget parti I riksdagen påstått detta. Om det är någon annan utanför detta hus som gjort det spelar mindre roU i sammanhanget.

Tycker herr Palme att de socialdemokratiska ledamöterna I flnansut-

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

skottet bör möta oppositionens förslag med att bara säga att det hela är överspelat? I så faU kommer nog kritiken att fortsätta, hen Palme,

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Liksom herr Dahlén blev jag åtskilhgt konfunderad över en del av hen Svanbergs och statsministems uttalanden. Herr Svanberg slutade sitt anförande med att yrka remiss till finansutskottet. Remiss av vad? Remiss av våra motioner? Vi har ju själva framfört ett sådant remissyrkande, EUer syftar kanske herr Svanberg på den press-release som vi fick ta del av i går? Är det den som nu skall remitteras — en sammanfa1:tning av icke preciserade förslag, som vid det här laget måste ha skapat åtskilhg förvirring ute hos de kommunala myndigheter som har att planera beredskapsåtgärder och mlhövårdsutbyggnader av ohka slag? Ingen vet vad dessa förslag innebär. Det enda vi vet är att regeringen någon gång under höstens lopp kommer med propositioner som då skall remitteras tiU riksdagen och som då skall ge anledning tUl motioner.

Detta förfaringssätt kommer att trassla till det för finansutskottet och riksdagen och leda till att de angelägna åtgärdema kommer att i allra högsta grad ytterhgare försenas.

Statsministern betonade att han har handlat i överensstämmelse med sina uttalanden inför stonådslaget här i höstas, då han hade förklarat att skulle situationen förvärras, var han beredd att omedelbart vidta nödvändiga åtgärder. Sedan har han och regeringen väntat, väntat och väntat. Intet är som väntans tider i det här sammanhanget, men det måste väl någon gång vara slut på väntandet; man måste övergå tUl att -vidta åtgärder. Medan gräset gror dör kon — om det nu är tillåtet med en sådan liknelse när det gäher den betydUgt aUvarUgare situation det är fråga om.

Vad det nu gäUer är att vidta snabba åtgärder för att vända utveckUngen och för att förhindra att den förvärras. Jag tror mte att herr Svanberg var riktigt på det klara med skillnaden mellan de selektiva åtgärder som han pekade på och de generella stimulansåtgärder som -vi på oppositionssidan talar om. Selektiva åtgärder kan nog vara bra och är nödvändiga för att mildra svårigheter som friställda arbetstagare drabbas av. Men generella åtgärder syftar ju tiU att förhindra att vederbörande blir fristäUd och till att i stäUet vända konjunkturutvecklingen. Visst skall man hjälpa den arbetslöse, det är vi alla överens om. Det är Icke någon som tvekar I det hänseendet. Men jag är säker på att det är viktigare för den arbetslöse och för arbetstagaren att det drivs en pohtik i landet som gör att han får ha jobbet kvar. Det är med andra ord bra att ha en brandkår som kan rycka ut när det brinner, men det är mycket bättre att försöka eUminera brandriskerna. Det finns en viss skUlnad mellan hälsovård och sjukvård.

Jag skaU mte kritisera någons dialektik vare sig här eller i andra sammanhang, herr Palme, men jag skuUe i aUa fall viha säga så mycket: Om argument och påståenden skall vara trovärdiga, skall de också möta en viss resonans. När herr statsmlnistem för en stund sedan talade i kammaren om den djupa sphttring som föreUgger på oppositionssidan, om de stora oUkhetema, om aUa dessa många förslag som man inte — vilket var underförstått — kunde ta på aUvar, så finns inte resonans därför

i dag. Vi är överens i det aUra mesta, och de ohkheter som finns är små i förhållande tUl det vi är överens om. När man kritiserar antalet förslag i de borgerliga motionerna och summerar dem, kommer man att kunna konstatera att förslagen från de tre borgerhga partiema är betydhgt fäne än de förslag som regeringen har redovisat i sitt plockepinnspel, som jag tUlåtit mig att kaUa det. Om man riktar en uppmaning tiU oppositionen att samla sig kring ett begränsat antal förslag, vill jag rikta den uppmaningen som en bumerang tUl regeringen: den bör också kunna samla sig tUl några få konstruktiva förslag, tUl att ta de grepp som behövs för att vi skaU vända den utveckhng som -vi befinner oss mitt Inne i, att försöka förebygga att den ytterhgare förvärras under den kommande mörka vintern.

Nr 109

Fredagen den 15 oktober 1971

Vid remiss av motioner

Hen FÄLLDIN (c):

Herr talman! Det kunde i och för sig vara rätt lockande att använda detta tiUfälle tiU att göra något slags jämförande studier av de oUka förslag som -vi vet att riksdagen får att behandla. Jag skall mte göra det. Jag har försökt ange vad som för oss inom centem är väsenthgt beträffande inriktningen av åtgärdema, och jag tror att det skulle försvåra den behandUng i utskott och kammare som alla tydUgen hoppas rätt mycket av, om vi nu I samband med remltterlngen skulle från ohka håll ge oss på att betygsätta och granska varandras förslag.

Eftersom jag tror att vi gör utskottsbehandhngen och den fortsatta riksdagsbehandlingen en tjänst genom att ännu en tid vänta med kommentarer, väljer jag herr talman, att vänta med dem.

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Jag ber hen Bohman om ursäkt för att jag råkade yrka på remiss av hans motion. Han får så gäma stå för det remissyrkandet aUdeles ensam. Jag har mte yrkat att någon press-release skaU skickas med samtidigt, även om det kanske vore ganska intressant för finansutskottets ledamöter att få någonting som innehöll en verkhg substans och inte bara dessa motioner. Låt mig säga att det kommer så småningom i form av propositioner.

SklUnaden mellan selektiva och generella åtgärder är jag nog klar över, herr Bohman, Det är bara på det sättet att jag anser att de genereUa åtgärder som ni föreslår Inte kommer att ha någon väsentUg Inverkan på det sätt som ni tror. Regeringens förslag Inrymmer en del genereUa åtgärder, dock riktade mot delar av näringshvet där man kan förvänta ett resultat.

Det är Utet aUmänna formuleringar här som jag mte skaU gå In på mera nu. Vi får diskutera det hela efter utskottets behandhng. AUmänna åtgärder av det slag ni föreslår kan varken klara den temporära arbetslösheten eUer förstärka näringsUvet. I det avseendet har vi tydligen ohka åsikter.

Överläggningen var härmed slutad.

N'' 109 Motionema nr 1489-1495 hänvisades tUl finansutskottet.

Fredagen den

15 oktober 1971 g Föredrogs och bifölls InterpeUationsframstäUningarna nr 125-159,

§ 5 Inteipellation nr 160 ang, åtgärder för att sänka boendekostnadema

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr WERNER i Tyresö (vpk), som yttrade:

Herr talman! Boendekostnadema fortfar att öka. Hyresutvecklingen tar sig bl. a. uttryck I att nyuppförda bostäder står outhyrda trots att ett faktiskt bostadsbehov föreligger. Enligt statistiska centralbyrån var under andra halvåret 1970 i statsbelånade flerfamlhshus 1 203, 730 och 508 lägenheter outhyrda under en, två respektive tre månader efter färdigställandet. Aktuellare rapporter från särskUt storstadsregionerna ger en än mer talande bUd av konsekvensema av hyreskostnadernas stegring. Ett annat uttryck är det ökade antalet famUjer som erhåUer bostadstUlägg, Detta antal ökade från december 1969 från 422 000 tUl 452 000 I december 1970, GenomsnittUgt är ökningen 7 procent och i storstadsområdena 17 procent. Även uppgifter om ett ökande antal familjer, som därutöver är nödgade att söka socialhjälp, belyser föhderna av hyressteg-rlngama.

Den höjning av lånetaket varom meddelats I dagama har givetvis en positiv inverkan på kostnadsläget inom bostadssektorn. Åtgärden borde ha vidtagits långt tidigare och därmed förhindrat fullständigt onödiga kostnadsstegringar, som tyvän kommer att drabba åtskilUga hyresgäster. Den avgörande och verkhgt tunga posten är dock räntan, Högräntepoh-tiken har starkt bidragit tUl att höja hyresnivån. Oaktat år från år upprepade krav såväl från fackligt håU som från hyresgäströrelsens sida och t, o, m, ställningstagande i prmclp för en stathg totalfinansiering av bostadsbyggandet från riksdagens sida råder aUtjämt ett hyresuppdrl-vande finansieringssystem mom bostadssektorn. Inte ens blygsamma diskontosänkningar har fullt ut fått inverka på de långa lånen och på de bundna fastighetskreditema och därmed kunnat mverka i hyressänkande riktning.

Fabriksarbetareförbundets kongress under hösten riktade uppmärk
samheten på nödvändigheten av att spräcka monopolkedjoma inom
byggmaterialbranschen. Vid ett flertal tUlfällen har vpk:s riksdagsgrupp
aktuahserat förstathgande av främst den tunga och utslagsgivande delen
av byggmateriahndustrln. Fabriksarbetareförbundets kongress uttalade
sig i samma riktning, Byggskandalen i Falkenberg ger en god belysning av
nödvändigheten av ett ingripande på detta område. De tre Inblandade
privatkapitahstiska storföretagen ingav så Identiska anbudshandlingar, att
t, o. m, exakt samma stavfel förekom i anbudshandhngarna. Markspeku
lationen fortsätter. Från årsskiftet 1966-1967 tUl 1970-1971 har
markkostnadema ökat med ungefär 28 procent. Kreditåtstramningarna
och de totalt otiUräckUga medelsanvisnlngama tUl den stathga marklåne
fonden lägger hinder i vägen för kommunerna att föha rekommendatlo-
7 g nema om en ökad markberedskap.

Hänvlsnlngama inledningsvis om outhyrda nyproducerade lägenheter Nr 109 respektive om det ökade behovet av bostadsstöd talar för nödvändigheten Fredagen den av ett förbättrat bostadsstöd. Men det är en bakvänd ordning att ökade 15 oktober 1971 samhäUeUga resurser bUr kanaUserade till banker och kreditinstitut och tUl profitörerna inom bostadssektorn. De avgörande åtgärderna måste därför sättas hi på att bryta det privatkapitahstiska inflytandet i denna sektor. Uppgiften måste vara att åstadkomma en vändning i kostnadsutvecklingen och möjhggöra en sänkt hyresnivå.

Med hänvisning tiU här anförda synpunkter hemställer jag om kammarens tUlstånd att tiU hen inrikesministem få rikta följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att skyndsammast möjligt medverka tUl en omläggning av systemet för bostadsbyggandets finansiering genom en stathg totalfinansiering förslagsvis genom en stathg bostads- och samhäUs-byggnadsbank?

2. Hur ser statsrådet på frågan om ett stathgt ingripande i syfte att bryta monopolkedjoma Inom byggnadsbranschen genom ett förstathgande av I första hand cementvarulndustrin samt andra åtgärder i syfte att öka samhäUets inflytande över byggnadsmateriahndustrin?

3. VUl statsrådet medverka tUl att den stathga marklånefonden får ökade resurser för att tUlgodose kommunemas behov av krediter för markanskaffning?

Denna anhållan bordlades.

§ 6 InterpeUation nr 161 om bistånd tiU Demokratiska repubUken Vietnam med anledning av översvämningar

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr TAKMAN (vpk), som yttrade:

Hen talman! Demokratiska republiken Vietnam drabbades I augusti av mycket svåra översvämningar som en föhd av skyfall I Röda flodens och Thal Binhflodens övre lopp och kraftig nederbörd också över deltaområdena. I ett tal den 1 september ägnade premiärminister Pham Van Dong ett längre avsnitt åt översvämningarna. "Kommittéerna för kamp mot översvämningen har arbetat dag och natt både centralt och på de ohka lokala platsema", sade han enhgt ett pressmeddelande, "De har mobiUserat statens resurser, de lokala partiorganisationerna och arbetar-ungdomens förbund, armén och folket och har kämpat utan vila med ett gränslöst hjältemod och I huvudsak lyckats besegra vattenmassorna och förebygga en stor katastrof"

Översvämningarna har drabbat områden som till mycket stor del
ödelades under de mer än tre år då Nordvietnam utsattes för Intensiva
ratlnmässiga bombningar. Även om den samhäUeliga organisationen är
utomordenthgt effektiv, något som motståndsförmågan i försvarskriget
vittnat så övertygande om, har de svåra översvämnlngama givetvis
försenat arbetet med att förbättra befolkningens levnadsviUkor, USA har
för övrigt genomfört omfattande bombningar av Nordvietnams södra
provinser efter översvämnlngama, särskUt den 21 september då enhgt 77

Nr 109

amerikanska uppgifter mer än 200 plan var engagerade.

Fredagen den Med anledning av vad jag anfört här anhåUer jag om kammarens

15 oktober 1971 tiUstånd att tlU utrikesministern få framstäUa föhande fråga:

VUka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att ge Demokratiska

repubUken Vietnam särskilt materieUt bistånd med anledning av de svåra

översvämningarna i augusti 1971?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 Inteirpellation nr 162 ang. den östpakistanska konflU(ten

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr TAKMAN (vpk), som yttrade:

Hen talman! Massakrema och det brutala förtrycket fortsätter i Bangla Desh (Östpakistan), Av landets 75 nuljoner Invånare har nu uppskattnings-vis 10 miljoner mom loppet av några månader flytt tUl Indien, Denna massflykt från hem och Invanda förhållanden till en existens, som fått sin prägel av btisten på husram, föda, dricksvatten och hygienisk organisation samt förekomsten av epidemiska sjukdomar, särskilt kolera, kan förklaras endast med de outhärdhga förhåUandena i hemlandet.

Västpakistans väpnade styrkor har sedan slutet av mars 1971 systematiskt massakrerat inte endast anhängare av Bangla Desh, ett oberoende Östpakistan. De har, som en mängd ögonvittnesskildringar visat, bbl a. Anthony Mascarenhas' stora rapport i Sunday Times (13 juni 1971), medvetet och planmässigt gjort befolkningen i allmänhet, musel-maner såväl som hinduer, tUl föremål för urskUhilngslösa massakrer. CMla har dödats med aUa medel. Byar har bränts. Städer eUer delar av städer har ödelagts. Uppgifterna om hur många som fått sätta hvet till som offer för massakrerna växlar meUan 250 000 och 1 miljon, Ytterhgare många tusen beräknas ha dött av svält och sjukdomar, inom landet eUer under flykten I Indien,

Tidigare har Östpakistan ända sedan Pakistans bildande 1947 fungerat som ett slags inre koloni, där den stora majoriteten av befolkningen varit utsatt för ett dubbelt förtryck, dels i sm egenskap av mycket fattiga, ett förtryck som de delat med majoriteten av Västpakistans befolkning, dels i sin egenskap av bengaler med eget språk och egna nationella traditioner. De makthavande i Västpakistan -visade sin avsaknad av hänsyn tiU den östpaklstanska befolkningen på ett flagrant sätt i november 1970, då många hundratusen människor fick sätta hvet tUl i en cyklon. De ansvariga västpakistanska myndighetema kände i god tid tiU cyklonens styrka och riktning men underlät att varna den östpaklstanska befolkningen, en underlåtenhet som anses ha medfört att flodvågen krävde minst tre gånger så många offer som den annars skulle ha krävt. Det efterföhande räddningsarbetet sköttes från de ansvariga myndigheternas sida med en sådan brist på initiativförmåga och energi att talet om aktivt sabotage föreföU motiverat, 78

vid de första allmänna valen I Pakistan den 7 december 1970 fick Nr 109 Awamiförbundet, som verkade för Pakistans ombildning tUl en federativ Fredagen den stat, 73 procent av rösterna i Östbengalen och erövrade 167 av de 169 15 oktober 1971

mandaten från detta område, Awamiförbundet fick därmed också

majoritet i allpakistanska natlonalförsamUngen, som har 313 platser. De förhandlingar som under våren 1970 fördes meUan den västpakistanska mlUtäriuntans ledare Yahya Khan och Awarruförbundets ledare Mujibur Rahman avbröts som bekant av den förre, som utan föregående varning anesterade Mujibur Rahman den 25 mars och samtidigt utlöste massakrerna mot Bangla Deshs befolkning,

Mujibur Rahman ställdes inför en mihtärdomstol, som enhgt International Herald Tribune (13 oktober) har förklarat honom skyldig till "landsförräderi" och rekommenderat dödsstraff Avgörandet beträffande dödsdomen har enhgt detta pressmeddelande hänskjutits tUl Yahya Khan, Samtidigt pågår i Bangla Desh en väpnad kamp som nu har antagit karaktären av ett nationellt befrielsekrig. Från många håh betonas de omedelbara riskerna för en hungersnöd av väldig omfattning om Inte effektiva hjälpåtgärder kan sättas in utan dröjsmål.

För att minska befolkningens hdanden och offer I Bangla Desh, för att bispringa Indien som på kort tid fått ta emot många mihoner utblottade, svältande och sjuka flyktingar och för att minska riskema för en väpnad konflikt, som kan utvecklas tUl ett storkrig, är det uppenbart att det krävs en snar pohtisk lösning av Bangla Desh-frågan, I första hand måste massakrerna stoppas, hungersnöd och epidemier förebyggas och flyktingama beredas möjlighet att återvända hem utan risk för repressaUer, vidare måste Mujibur Rahman försättas på fri fot. AU dhekt eUer indirekt hjälp tUl Yahya Khans mllitätiunta bör stoppas.

Med hänvisning tlU vad jag här anfört anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tiU herr utrikesministem få ställa föhande fråga:

VUka åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtagas från den svenska regeringens sida för att bistå flyktingarna och bidra tUl en poUtisk lösning av frågan om Bangla Desh (Östpakistan)?

Denna anhåUan bordlades.

§ 8 InterpeUation nr 163 ang. planering för civil produktion inom krigsmaterielindustrin

Ordet lämnades på begäran till

Herr ISRAELSSON (vpk), som yttrade:

Herr talman! Ett betydande antal människor inom landet är nu för sin försörjning beroende av svensk tUlverkning av försvarsmateriel. Bara inom de två största företagen som levererar dyUk materiel, SAAB-Scania och AB Bofors, kan antalet anstäUda som är försörjnlngsmässlgt beroende av försvarsmaterieltUlverknhig uppskattas tUl omkring 10 000 personer.

Utveckhngen I fråga om statens inköp av försvarsmateriel under
1970-talet beror på kommande beslut om försvarets framtida struktur
och nivå, 79

Nr 109 Enhgt min och mitt partis, vpk;s, mening är det nödvändigt att Sverige

Fredagen den uppehåUer ett försvar som syftar till värn av det nationella oberoendet,

15 oktober 1971 menar att en annan stmktur hos försvaret skulle kunna nedbringa

-------------------- kostnaderna avsevärt. Det betyder att -vi förordar en försvarsorganisation

som ej utgör en kopia av stormakternas offensiva mUitärapparater utan ett defensivt Inriktat försvar som tar till vara de erfarenheter som gjorts mom de nationeUa befrielserörelserna. En dyUk mriktning skuUe leda till att kostnaderna för Inköp av försvarsmateriel skuUe minska och då främst kostnaderna för offensivt inriktad dyrbar materiel.

Även om en dyhk inriktning av försvaret ej -vinner statsmakternas glUande kan en minskning av vissa materieUnköp emotses under de närmaste åren.

En minskning av bestäUnmgama på försvarsmateriel kan frigöra arbete och materiella resurser för samhäUsnyttiga ändamål. Men om tillräckliga förberedelser Inte vidtagits kan den också leda tUl betydande omstäU-ningssvårigheter för i första hand de företag som har stora leveranser till försvaret, I många faU är omstäUnhig mte möjlig, och då får respektive fabriker lägga ned sin tiUverkning,

Min hemort, Karlskoga, domineras av ett enda stort företag, AB Bofors, Omkring 40 procent av dess fakturering utgöres av försvarsmateriel, av vilket en mindre del exporteras och en större del levereras tiU svenska försvaret.

Enligt Information, som företaget lämnat tih kommunen, kan man mte utesluta att en nedgång I företagets leveranser av försvarsmateriel, på sikt, kan leda tiU att 2 000 tUl 3 000 anställda måste avskedas, om ersättningstillverkning ej kan kompensera bortfaUet i sysselsättning.

Med hänvisning tUl det anförda hemställer jag om kammarens medgivande att tUl herr Industriministem få stäUa föhande frågor:

1, FöreUgger eUer finnes under utarbetande någon plan för krlgsmate-
rielindustrins omstäUning tUl produktion för civila ändamål?

2. Om så mte är fallet, avser Industriministem att ta Initiativ tUl en
sådan planering?

Denna anhåUan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 164 ang. bidragen tiU olönsam koUektiv trafik

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk), som yttrade;

Hen talman! 1 det av vårriksdagen fattade trafikpolitiska beslutet
uttalades "att stor försiktighet bör Iakttagas vid nedläggandet av
trafiksvaga bandelar". Bakgranden tUl detta uttalande var givetvis den
växande kritiken mot trafikpohtikens utformning, en kritik som också i
hög grad riktats mot 1963 års trafikpohtiska beslut. Riksdagen har också
framhålht att nedläggningsfrågor inte får bedömas enbart från järnvägs-
ekonomiska synpunkter utan skaU avgöras med beaktande jämväl av ohka
sociala och näringspohtiska aspekter. Försörjningen med kollektivtrafik
gO måste håUas på en tiUfredsstäUande nivå. Om nedläggning av bandel ändå

måste komma till stånd skall såvitt möjligt sådan ersättningstrafik ordnas

att kravet på en god trafikförsörjning kan tiUgodoses, Fredagen den

Enligt uppgifter inhämtade av riksdagens upplysnmgstjänst pågår för 15 oktober 1971 närvarande nedläggningsundersökningar på 3 668 km av det trafiksvaga nätet. Nedläggningsbeslut förehgger för 290 km, 870 km är medtagna i SJ;s undersökningsplan, men undersökningen är ännu ej påbörjad, Ytterhgare 2 442 km tiUhör det trafiksvaga nätet, men banornas betydelse på sikt omöjUggör en nedläggnmg.

Det faktum att SJ;s krav på höjda taxor inte helt tillgodosågs av regeringen har föranlett generaldirektören I SJ, Lars Peterson, att uttala att nedläggning av persontrafik på ytterhgare bandelar nu måste bh aktuell,

SJ:s krav på taxehöjningar blev upptakten tUl en mycket Uvhg debatt om trafikpohtiken i vårt land. Denna debatt var, som förut påpekats, mycket kritisk mot den nuvarande trafikpoUtiken och har riktat uppmärksamheten på en rad bristfäUigheter och problem, inte minst frågan om nedläggande av s, k, olönsam trafik. Det är väl också utan tvivel så, att taxehöjningarna leder tUl sämre förutsättningar att upprätthåUa trafiken på trafiksvag bandel.

Flera aktuella fall visar att den senaste taxehöjningen drivit bort trafikanter och därmed fått tUl stånd ett sämre läge Inför en lönsamhetsundersökning. Servicen försämras dessutom ytterhgare, vilket i sin tur också påverkar trafikfrekvensen.

Den UvUga trafikdebatten är naturUgtvis positiv och bidrar på ett verksamt sätt tUl att få fram en ny syn på traflkpoUtikens utformning i vårt land. KoUektivtrafikens betydelse betonas aUtmera, nackdelama med en utan hämningar växande bihsm hkaså. I det sammanhanget påpekas aUt oftare att bUismens kostnadsansvar inte kunnat faststäUas. Enigheten tycks dock vara påfallande om att biUsmen inte på långt när betalar de kostnader den förorsakar samhäUet; det har här nämnts summor på åtskilhga miharder kronor. Man har I det sammanhanget påpekat det orimhga i att SJ åläggs ett extremt krav på uppfyUande av sitt kostnadsansvar, ett krav som för fram tiU nya taxehöjningar och återigen minskat trafikunderlag i en ständig kretsgång. Den s. k. koUektivbiljetten, statens ersättning tUl SJ för upprätthåUandet av s. k, olönsam trafUc, kan ju Inte på något sätt anses utgöra en insats från samhällets sida, som kan betraktas som likvärdig med den som görs för bilismen. Detta förhåUande bhr särskUt påtagUgt om man också beaktar att i dagens penningvärde ger statskassan Innevarande budgetår ut 30 mihoner kronor mindre för den s, k, kollektlvbUjetten än för det första budgetåret efter 1963 års trafikbeslut. Den aktuella summan är 230 miljoner kronor. Ej heller efterskänkning när det gäUer inbetalning av räntor kan förändra bilden av att SJ i det här avseendet befinner sig i en ogynnsam situation jämfört med bUtrafiken,

En fråga som också har sitt intresse I detta sammanhang gäher frågan
om bidragen tUl den s, k. ersättningstrafiken. Statens bidrag till sådan
utgör för närvarande 12 mihoner kronor om året. Det måste anses vara
ett absolut rättvisekrav att ersättningstrafik inte skaU behöva upphöra
kort tid efter det den insatts, även om trafikunderlaget kan betraktas som °

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 108-110

Nr 109

lågt. Vid riksdagens behandhng av denna fråga förutsattes att bussbidrags-
Fredagen den utredningen skall framlägga resultat av sitt arbete tUl 1972 års riksdag,
15 oktober 1971 Om inte detta bUr faUet måste det anses rimligt att riksdagen ändå
beslutar om höjning av bidragen till ersättningstrafiken,

TUl ovanstående resonemang bör fogas det faktum att SJ allt oftare kräver kommunerna på ersättning för upprätthållandet av olönsam trafik. Det är högst förståeligt om kommunema, mot bakgrunden av bl a, deras i regel ansträngda ekonomiska läge, mestadels värjer sig. Inom kommunerna synes den aUmänna meningen vara att ett sådant förfarande inte rimmar med 1963 års trafikbeslut; man menar att de liksom hittUls skaU klara sina tätortstrafikfrågor, men att glesbygdstrafiken och den mer regionala trafiken bör det vara statens sak att lämna ersättning till

Det är enUgt min uppfattning nödvändigt att regering och riksdag ger uttryck för en positiv syn på frågan om höjande av ersättningen för bedrivandet av s, k, olönsam trafik. Trycket på SJ att forcera fram nedläggningar skuUe kunna minskas och den för SJ ogynnsamma atmosfär, som det återkommande talet om nedläggningar ger upphov tUl, skulle kunna motverkas. Detta är vidare nödvändigt för att riksdagens beslut om stor försiktighet vid nedläggning av bandelar och om att en tUlfredsstäUande transportförsörjning skaU tryggas för landets olika delar skall kunna efterlevas. Det förhåUandet att ersättningen reeUt är mindre nu än för åtta år sedan ger emellertid inte på något sätt uttryck för en positiv syn på frågan. Det är därför, enUgt min uppfattning, nödvändigt att regering och riksdag snarast möjligt omprövar sin stäUning,

Med hänvisnmg tiU det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att tlU herr kommunikationsministern ställa föhande frågor:

Är statsrådet, med anledning av vårriksdagens trafikpolitiska beslut, beredd att framlägga förslag syftande tlU en betydande höjning av anslaget till ersättning för s, k, olönsam trafik?

VUl statsrådet medverka tUl en precisering i fråga om ansvaret när det gäller utbetalande av sådan ersättning I en för kommunema gynnsam riktning?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 InterpeUation nr 165 ang. erfarenhetema av viss social forskning

Ordet lämnades på begäran tUl
Herr WIKLUND I Stockholm (fp), som yttrade:
Hen talman! För några år sedan diskuterades med stor intensitet
frågan om behovet av social behandhngsforskning och hur denna skulle
kunna initieras och bedrivas. Bakgrunden var självfaUet att man förvänta
de sig att sådan forskning — särskilt om den fick karaktär av målforskning
— skulle ge resultat, som skulle kunna bidra till socialvårdsverksamhetens
rationaUsering i oUka hänseenden. Vården skuUe därigenom kunna ge
bättre rehabiUterande effekt och kanske även bedrivas till lägre kostna
der, ett i dagens läge I hög grad önskvärt utfaU av forskningsinsatserna.
82 Vissa åtgärder -vidtogs efter hand med det tUl synes direkta syftet att

möta behovet av social behandhngsforskning. Nr 109

Den 18 april 1969 tUlsattes sålunda samarbetskommittén för social Fredagen den forskning. Dess uppgift har en smula knapphändigt angivits vara att ta 15 oktober 1971 upp frågor om undersökningar av allmänt Intresse, som aktualiseras I det socialpolitiska arbetet, och främja samarbete i sådana frågor meUan förvaltningen och den vetenskaphga forskningen (jfr 1970 och 1971 års riksdagsberättelser). Kommittén består av ordförande — statsrådet Sven Aspling — och tolv ledamöter samt därtiU vissa experter. Under tiden november 1969—oktober 1970 har kommittén håUit fyra sammanträden. Det föreligger även den upplysningen, att kommittén verkstäUt en kartläggning av forskningsprojekt på det sociala området 1967—1969 (stencil S 1970:2). Andra resultat av kommittéarbetet har såvitt känt inte sammanställts och pubhcerats.

Vidare be-vihade riksdagen i år och förra året ett anslag på 2 mUjoner kronor tUl försöksverksamhet på det sociala området. Detta anslag torde kunna användas även för forskning eher forsknlngsllknande verksamhet. Ur anslaget kan sålunda bidrag utgå tUl "undersökningar, utveckUngsarbete och försöksverksamhet inom socialdepartementets verksamhetsområde". Det kan bl a. gäUa prövning och utvärdering av nya metoder mom det sociala området hksom undersökningar, som tar sikte på vidareutveckling av visst område i fråga om mål, metoder, organisation och resursanvändning.

Någon sammanstäUning av hur nu åsyftade anslag hittUls disponerats har veterhgen mte offentliggjorts, även om det är känt att bidrag ur anslaget lämnats tUl en del forsknmgsplanerlngar och pågående forskningsinsatser av den typ, som anslaget avsett att främja. Naturligt nog förehgger mte heUer någon resultatredovisning.

Företrädare för den kommunala socialvården brottas emeUertid nu som för några år sedan allvarUgt med de soclalterapeutiska frågorna i vidsträckt mening och känner sålunda behovet av stabUare kunskapsgrundval för socialvårdsverksamhetens organisation och praktiska bedrivande. Det finns därför aUtjämt ett djupt och vidsträckt Intresse för den sociala behandhngsforsknlngen och dess effektiva bedrivande bland dem som närmast är ansvariga för socialvården ute på fältet. Sannolikt gäller detta även stora, mera samhäUsmedvetna medborgargrupper med intresse för socialvårdens aktuella spörsmål. Då man i antydda kretsar alltjämt hyser förhoppningar om att forskning av här förevarande slag allteftersom resultat av denna redovisas skah kunna ge verkhg vägledning i försöken att lösa de många komphcerade mänskhga problem, som socialvården av i dag stäUs inför, har närmare besked om intentioner och arbetsplaner för den nämnda samarbetskommittén efterlysts. En översikthg redogörelse för de undersökningsprojekt som genom bidrag ur anslaget tUl försöksverksamhet på det sociala området erhålht stöd har också efterfrågats, varjämte önskemål uttalats om besked om tidpunkten för eventuella resultat av undersökrungar och forskningsarbete av här åsyftat slag.

Med stöd av vad sålunda anförts får jag anhålla om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministem få stäUa följande frågor:

1. Är socialministem vllUg redogöra för erfarenheter av arbetet inom 83

Nr 109 samarbetskommittén för social forskning och arbetsplanerna för denna

Fredagen den kommitté samt för de undersökningar och försöksprojekt, som hittills

15 oktober 1971 stötts genom bidrag ur det särskUda anslaget till sociala undersökningar,

------------------- utveckhngsarbete och försöksverksamhet?

2. När kan resultat av kommittéarbetet — speciellt i vad gäller social

behandhngsforskning — respektive av de bidragsstödda undersöknlngama

och försöken beräknas förehgga?

Denna anhåUan bordlades.

§ 11 InteirpeUation nr 166 ang. stämbandsoperationer på hundar

Ordet lämnades på begäran till

Hen HENMARK (fp), som yttrade:

Hen talman! Enligt pressuppgifter har stämbandsoperationer på hundar, med avsikt att förhindra hundens möjlighet att skäUa, utförts i vissa fall Enligt lag om djurskydd 19 maj 1944, § 2, skah "djur behandlas väl och såvitt möjligt skyddas för hdande". Jämhkt brottsbalkens kap, 16, § 13, skaU den som utsätter djur för otillbörUgt Udande dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.

Men hänvisning tUl det anförda anhåUer jag om kammarens tiUstånd att tUl hen jordbraksmlnistem få stäUa föhande frågor:

Anser statsrådet att stämbandsoperationer strider mot lagrummet i lag om djurskydd 19 maj 1944, att "djur skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot hdande"?

Om så är faUet, vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att dessa operationer skaU bringas att upphöra?

Denna anhållan bordlades.

§ 12 Inteirpellation ru- 167 om sysselsättningsfrämjande åtgärder för universitets- och högskoleutbildade

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen MOLIN (fp), som yttrade:

Hen talman! Under 1960-talet har tiUströmningen tUl universiteten
och högskoloma ökat mycket kraftigt. Vid 1960-talets början var antalet
nyinskrivna vid de högre utbUdningsanstalterna cirka 7 000 per år.
Läsåret 1970/71 uppgick antalet nyinskrivna tUl drygt 27 000, -vilket
Innebär att en fyrdubbUng ägt rum på tio år. Som en följd härav har
också antalet examinerade starkt ökat. Inom de s, k. fria fakulteterna vid
universiteten har antalet århgen examinerade mer än fyrdubblats, medan
ökningen vid de spanade utbUdnlngshnjema Innebär en dryg fördubbhng.
Den kraftigaste ökningen uppvisar de humanistiska och samhällsveten-
skaphga fakulteterna. Denna tendens kommer — i varje fall under de båda
närmaste läsåren — att bestå och antalet årUgen utexaminerade således att
84 kraftigt öka. Bara från de humanistiska och samhäUsvetenskaphga

fakulteterna kommer inom de två närmaste åren att examineras mer än Nr 109

15 000 personer. Fredagen den

Under 1960-talet skedde tlU en början en ökning av efterfrågan på 15 oktober 1971 högutbildad arbetskraft, som i stort sett svarade mot det ökade utbudet. Från och med 1969 har antalet nyexaminerade från universitet och högskolor överstigit efterfrågeökrungen på sådan arbetskraft. Procentandelen arbetssökande bland de nyexaminerade visar en svag ökning, vilket I absoluttal Innebär en stöne ökning med hänsyn tUl det ökade antalet utexaminerade. Den aktueUa arbetslösheten bland de högutbUdade är svår att exakt fastställa genom att beräkningarna baseras på olika metoder, men den torde uppgå tUl minst 2 000, Utöver den arbetslöshet som registreras i form av arbetslösa bland arbetssökande vid arbetsförmedlingarna finns på detta område en betydande dold arbetslöshet, som yttrar sig I att de nyexaminerade antingen fortsätter studier utöver grundexamen utan att dessa studier är erforderhga för avsedd yrkesverksamhet eller helt upphör med sina studier utan att övergå till yrkesverksamhet; det senare är särskUt vanligt bland nyexanunerade kvinnor, DärtUl kommer att ett antal av de arbetssökande som uppger sig ha arbete, sysselsätts Inom I förhåUande tUl utbUdningen helt Inadekvat verksamhet.

Arbetsmarknadssituationen för de eftergymnasialt utbUdade är således för närvarande starkt oroande, och problemen kommer att förvärras i framtiden; kulmen nås sannohkt 1972/73, Förutom de åtgärder av utbildnlngspohtlsk karaktär, som detta kan föranleda, krävs uppenbarligen nu speciella arbetsmarknadsåtgärder. Härvid kan först nämnas behovet av att erhåUa fuUständig och adekvat kunskap om arbetsmarknadssituationen. Dessa kunskaper måste sedan på ett effektivt sätt överföras till arbetstagare, arbetsgivare och studerande på de aktuella områdena.

Därutöver måste speciella åtgärder vidtas för att underlätta utträdet på arbetsmarknaden för nyexaminerade med högre utbUdning. De generella arbetsmarknadspoUtiska åtgärderna är ju i -vissa faU icke relevanta för dessa grupper. Bland speciella åtgärder, som ofta åberopats frän de berördas sida, kan nämnas en organiserad praktiktjänstgöring i samhäUeUg regi under ferietid samt en av samhäUet organiserad introduktionstjänstgöring för nyexaminerade inom både privat och offentlig verksamhet. Arbetsmarknadsverkets nuvarande akademikerförmedlare och prak-tikförmedhngar utgör en samhäUsorganlsation, tUl vilken sådana här speciella åtgärder för de högutbUdade skuUe kunna knytas. Det är uppenbart att åtgärder av det slag som här har efterlysts bör vidtas med det snaraste.

Med hänvisning till vad som här anförts anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tiU herr statsrådet Moberg få stäUa föhande fråga:

VUka ytterligare åtgärder planeras för att komma tiU rätta med den stigande arbetslösheten bland de universitets- och högskoleutbildade?

Denna anhåUan bordlades.

Nr 109 § 13 Interpellation nr 168 ang, stöd åt flskare vid ostkusten

Fredagen den

15 oktober 1971 Ordet lämnades på begäran till

------------------- Hen SCHÖTT (m), som yttrade:

Hen talman! Omfattningen av skadoma på ålbottengamen i samband med septemberstormarna på ostkusten börjar nu kunna överbhckas. Stormen hade sin största styrka vid Smålandskusten och 26 sekundmeter uppmättes -vid Ölands norra udde. För många fiskare betydde stormen rena katastrofen, särskUt därför att avsevärd del av ålfisketiden återstod.

Skadornas omfattning inom Kalmar län har fiskerikonsulenterna där beräknat tlU över 200 redskap eUer över 800 000 kronor. Däri ingår då inte InkomstbortfaU på grund av utebhvet fiske. Då den utebhvna fångsten beräknats tlU chka 50 ton, skuUe detta inkomstbortfall — efter ett pris av 1 5 kr,/kg — ha uppgått tUl cirka 750 000 kronor.

Skadorna och deras föhder är av sådan omfattning att stöd i en eller annan form erfordras, 1970 var också ett dåhgt ålfiskeår, och stormama under 1969 åstadkom därtill stora avbräck. Någon återhämtlng har alltså Inte kunnat ske. Är 1969, då stormen förstörde fiskredskapen längs delar av ost-, syd- och västkusten, stäUde riksdagen vissa medel till förfogande för bidrag till de svårast drabbade. Liknande hjälp bör sättas in även nu.

Med stöd av vad här anförts hemstäUes om kammarens tillstånd att tUl herr jordbraksmlnistem få rikta föhande fråga:

Har hen statsrådet för avsikt att vidta särskilda åtgärder för att hjälpa de fiskare efter ostkusten, som våUats svåra eknomiska avbräck genom stormama i september?

Denna anhållan bordlades.

§ 14 Interpellation nr 169 ang. sjötrafiken tiU Stockholm

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr WENNERFORS (m), som yttrade;

Herr talman! Lotsorganisationsutrednlngen föreslog 1968 att lotsser-vlcen vid Landsorts, Dalarös och Furusunds lotsplatser skuUe indragas och att all lotsnlng i Stockholms skärgård skulle koncentreras tUl leden Stockholm—Sandhamn, Förslaget utsätts för en nedgörande remisskritik, och riksdagens beslut föhde mte aUs utredningen i detta avseende.

Trots detta beslut i riksdagen för bara ett år sedan arbetas det för närvarande på ett projekt som indhekt Ugger i hnje med lotsorganlsa-tionsutrednlngens förslag att koncentrera aU trafik och lotsnlng tUl Sandhamnsleden, Stockholms hamnstyrelse har nämligen I skrivelse till sjöfartsverket begärt att leden Stockholm—Sandhamn uppmuddras tUl 15 meters djup samt att ledens bojar och prickar ersätts med bottenfasta fyrar och att leden förses med förbättrad utrustning för radamavlgering.

De naturvårdande myndigheterna avser att tankfartyg på

40 000-50 000 ton är absolut maximum för trafik i Stockholm skärgård.

Dessa båtai har ett djupgående på upp tUl 12 meter, I dag finns redan en

86 led som tlUåter ett djupgående av 12 meter, nämhgen Landsort—Dalarö-

Nr 109

leden. Sandhamn tUlater i dag ett djupgående av 11 meter.

Det bör vidare nämnas att sjöfartsverket föreskrivit att tankfartyg över Fredagen den en -viss storlek skall assisteras med bogserbåt under hela infarten till 15 oktober 1971 Stockholm, Detta måste ske genom bogsering vid passage av trånga sund, t, ex. vid Aspö i Landsortsleden och vid Revengegrundet i Sandhamnsleden, Emellertid säger det sig självt att det ohelastade tankfartygets kopphng tUl bogserbåt i oftast öppen sjö i trånga "90-graders"-passager i närheten av Revengegrundet är avsevärt mera riskfylld än motsvarande manöver i oftast helt sjöstilla vatten i Landsortsleden strax söder om Dalarö, Från sjösäkerhetssynpunkt talar många skäl för Landsortsleden, som dessutom redan är så djup som krävs. Vidare tUlkommer till Sandhamnsledens nackdel att den genomsnitthgt är blockerad av is mer än varannan vinter, T. o, m, extremt hårda vintrar kan däremot Landsortsleden hållas öppen,

I Stockholms hamnstyrelses skrivelse anförs som skäl att en containerterminal färdigställts i Frihamnen, De containerfartyg som anlöper Stockholm har ett djupgående av ca 4,5 meter. Järnvägsfärjornas djupgående är ca 5,5 meter, och de nyhgen bestäUda Finlandsfärjomas djupgående torde knappast överstiga 6 meter. Icke något av dessa fartyg kräver fördjupning av Sandhamnsleden, som i dag tUlåter ett djupgående av 11 meter.

Man pekar också på de ständigt ökande sjöfartsavgifterna och att bl, a. Införandet av lokal fyravgift skuUe försämra hamnens konkurrensförmåga. Detta påpekande står dock mte i överensstämmelse med förhållandet att lotsavgiften I motsvarande grad sänkts. Dessutom har praktiskt taget varje tankfartyg av den storlek som avses I skrivelsen lots hela vägen från Skagen,

Utöver alla de tungt vägande skäl som talar emot detta projekt tUlkommer kostnadsaspekten, Farledsfördjupnlngen, byggandet av bottenfasta fyrar och förbättrad utrustning av radarnavigeringen kan beräknas kräva en investering på 15—40 miljoner kronor. Att genomföra en så kostnadskrävande investering då en farled med det önskade djupgåendet redan finns är mte lämphgt. Vidare måste hänsyn tas till alla de skUda faktorer som är integrerade i den synnerUgen komplexa frågan. Jag tänker härvid icke minst på sjösäkerhetsfrågorna, som i sjöfartsverkets verksamhet under senare år aUtmer fått ge vika för snäva ratlonahseringstekniska och värdeekonorruska faktorer, MöjUgen kan företrädare för sjöfartsverket anföra att de försöker uppfyUa kravet på "affärsdrift", I så faU bör den svenska sjösäkerhetspolitlken omprövas.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tiUstånd att tiU herr kommunikationsministern få framställa föhande fråga:

Anser hen statsrådet det är lämphgt att investera i en farledsfördjupning av Sandhamnsleden i Stockholms skärgård när Landsort—Dalarö-leden redan uppfyller de framförda kraven?

Denna anhåUan bordlades,

§ 15 Anmäldes och bordlades Kungl. Majts proposition nr 127 med

förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623). 87

Nr 109 § 16 Meddelande ang. enkla frågor

Fredagen den

15 oktober 1971 Meddelades att föhande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 14 oktober av

Nr 299 Hen Hallgren (vpk) tUl herr försvarsministern angående militära

studiebesök m, m, i Sverige och NATO-länder:

Anser statsrådet ömsesidigt kadettutbyte och studiebesök från bhvande officerare från den svenska försvarsmakten och NATO-län-ders militära enheter lämpUga med hänsyn tUl Sveriges roll som neutralt land?

Nr 300 Fru Ryding (vpk) tUl hen socialministem angående semesterersättningen för ledighet vid barnsbörd:

Avser statsrådet att ta initiativ tUl ändring av bestämmelserna så att en kvinna som utnyttjar den laghga rätten tUl sex månaders ledighet vid barnsbörd också får rätt tUl semesterersättning för dessa sex månader och Icke som nu endast för tre månader?

Nr 301 Herr Måbrink (vpk) tUl hen utrikesministern om medlemskap

för Tyska demokratiska republiken i Världshälsoorganisationen (WHO):

Hur ser utrikesministern på frågan om Tyska Demokratiska

Repubhkens medlemskap i Världshälsoorganisationen (WHO) och

Sveriges hållning tUl detta lands ansökan om medlemskap?

Nr 302 Herr Stålhammar (fp) tUl herr utrikesministem angående rätten för minderåriga bam att leva tUlsammans med sina föräldrar;

Är regeringen beredd att vidtaga åtgärder för att påverka enskilda medlemsländer i FN tUl en bättre efterlevnad av FN:s konvention om de mänskhga rättighetema, speciellt när det gäller minderåriga bams rätt att leva tillsammans med sina föräldrar?

Nr 303 Fra andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) till herr finansministem om inflationsskydd i skattesystemet genom indexreglering:

Avser finansministern I nuvarande läge ompröva sin histäUnlng till Inflationsskydd i skattesystemet genom indexreglering?

Nr 304 Fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) till herr finansnunistem angående tidpunkten för tillsättande av utredning om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun;

När avser finansministem tillsätta den av tiksdagen beslutade utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun?

Nr 305 Hen Romanus (fp) tUl hen socialministern angående benämningen på stathga institutioner:

Anser statsrådet att statliga institutioner bör ges namn efter
regeringens ledamöter medan dessa fortfarande är i aktiv politisk
88 verksamhet?

Nr 306 Herr Äomanui (fp) tUl hen handelsministem om betalning med rMr lUV
check i detahhandeln: Fredagen den

VUl statsrådet medverka tUl att de som har checklön och andra 15 oktober 1971

checkkonton åter får möjlighet att betala med check i detahhandeln

om godkänd legitimation uppvisas?

den 15 oktober av

Nr 307 Hen Olsson i Stockholm (vpk) tUl herr socialministem angående bestämmelsema om ut-vidgad rätt tUl förtidspensionering:

Anser statsrådet att det finns anledning till förtydligande av

gällande bestämmelser om utvidgad rätt till förtidspensionering så att

syftet med 1970 års riksdagsbeslut säkerstäUs?

Nr 308 Herr Torwald (c) tUl herr försvarsministern om krigsplacering av

reservofficer vid hemvärnsförband;

VUl Försvarsministern klarlägga, huruvida en reservofficer (som på grand av sin levnadsålder ej längre är krigsplacerad vid fältförband) har möjlighet att — med bibehåUande av reservofficersskapet — kunna bli krigsplacerad på någon befattning vid lämphgt hemvämsförband på eher i närheten av hemorten?

Nr 309 Herr Brundin (m) tUl herr finansministern angående återbetalningen av överskjutande skatt;

VUl hen Statsrådet, med hänsyn tUl rådande konjunkturläge,

medverka tiU att återbetalningen av överskjutande skatt tidlgareläg-

ges?

Nr 310 Herr Måbrink (vpk) tiU herr utrikesmlnlstem om Inflytande för regeringen i fråga om statschefens utrikes resor;

Anser utrikesministern att regeringen bör ha något inflytande vid bestämmandet av målen för statschefens utrikes resor?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 16,21.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert