Riksdagens protokoll 1971:108 Torsdagen den 14 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:108

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:108

Torsdagen den 14 oktober

Kl 11.00

§ 1 Hälsningsanförande

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet med föhande ord: Jag hälsar kammarens ärade ledamöter välkomna till höstsessionen, som härmed förklaras öppnad.

§ 2 Upplästes föhande tUl kammaren Inkomna ansökningar:

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUes om ledighet från riksdagsarbetet under tiden 14—17

oktober för föhande riksdagsmän som deltar i utrikesutskottets resa tih

New York och Washington den 8—16 oktober;

Arne Geyer

Gunnar Helén

Bo Turesson

OUe Göransson

Johannes Äntonsson

Astrid Bergegren

Kurt Hugosson

AUan HemeUus

Sture Ericson

Ola UUsten

Stockholm den 6 oktober 1971

Dag Malm Sekreterare

TiU riksdagens kammare

Härmed får vi anhåUa om ledighet från riksdagsarbetet under nedanstående tider för deltagande i Europarådets konferens om de mänskhga rättighetema i Wien.

Stockholm den 14 oktober 1971

Astrid Bergegren	18-21 oktober
Gunnar Hedlund	19-21     "
AUan Hernehus	18-20     "
BertU Lidgard	15-22     "
Grethe Lundblad	18-21     "
Bengt SjöneU	18-21     "
Daniel Wiklund	18-20     "

Nr 108                   TUl riksdagens kammare

Torsdagen den

14 oktober 1971        Härmed anhåUes om ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m. den 14 tUl den

-------------------     26   oktober   1971   för   att  såsom  svensk   delegat   deltaga   i  Förenta

nationemas XXVI generalförsamUngs möte i New York.

New York den 20 september 1971 Torsten Bengtson

TIU riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet under tiden från höstsessionens början t. o. m. den 2 november för att deltaga I arbetet I FN:s generalförsamhng I New York.

Stockholm den 17 september 1971 Sven Gustafson

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUer jag om ledighet från riksdagsgöromålen fr. o. m. den 14 oktober t. o, m, den 22 oktober 1971 för fuUgörande av uppdrag som delegat i FN:s generalförsamhng.

Stockholm den 16 september 1971 Astrid Kristensson

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUer jag om ledighet från riksdagsarbetet från och med torsdagen den 14 oktober tUl och med fredagen den 12 november 1971 på grund av uppdrag som medlem i svenska delegationen tUl Förenta nationernas genralförsamlings 26.e session i New York.

Stockholm den 27 september 1971 Inga Thorsson

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbetet under tiden 24/10—23/12 1971 för deltagande i Förenta nationernas generalförsamUngs tiugosjätte ordinarie möte,

Stockholm den 13 oktober 1971 Anna-Lisa Nilsson

Till riksdagens kammare                                                                 Nr 108

Torsdagen den AnhåUer härmed om ledighet från riksdagsarbetet den 14 och 15 oktober      i oktober 1971 1971 för deltagande i ett nordiskt försvarsministermöte i Danmark.

Stockholm den 4 oktober 1971 Sven A ndersson

TUl riksdagens kammare

Undertecknad begär ledigt från riksdagsarbetet den 14—23 oktober 1971 p, g, a, deltagande i OECD:s vetenskapsministermöte i Paris samt officiellt besök i Tunisien,

Stockholm den 12 oktober 1971 Sven Moberg

TUl riksdagens kammare

Undertecknad, som under tiden 7—17 oktober 1971 befinner sig i Japan på en Internationell fackhg konferens, hemstäUer att få lechgt från riksdagsarbetet den 14 oktober.

Stockholm den 1 september 1971 Gertrud Sigurdsen

TiU riksdagens kammare

Härmed  anhåller jag  att tUl föhd  av utlandsresa  få vara ledig från riksdagen den 15 oktober 1971.

Sohnge den 2 september 1971 Tage Adolfsson

TUl riksdagens kammare

Undertecknad  anhåUer  om ledighet  från  riksdagsarbetet under tiden 14—22 oktober för fuUgörande av IntemationeUt uppdrag.

Åse, Trångviken den 5 oktober 1971 Nils G. Åsling

Kammaren biföU dessa ansökningar.

Nr 108                   § 3 Herr   talmannen   meddelade   att   enUgt   tiU   kammaren   inkomna

Torsdagen den      läkarintyg dels fröken SandeU var sjukskriven under tiden den 14—16

14 oktober 1971   oktober, dels herr Sundelin var sjukskriven under tiden den 14 oktober

tiUs vidare och dels herr Blomkvist var sjukskriven under tiden den 14

oktober—31 december.

Fröken   SandeU   samt   herrar   Sundehn   och   Blomkvist   beviljades

erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 4 Föredrogs en från hen Johansson I Ljungby inkommen skrivelse, däri denne avsagt sig sitt uppdrag som ledamot av talmanskonferensen. Kammaren beslöt godkänna avsägelsen.

§ 5 Meddelande ang. val

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela, att val av en ledamot i talmanskonferensen, en ledamot I finansutskottet, en suppleant i skatteutskottet, en suppleant i försvarsutskottet, en ledamot I soclalförsäkringsutskottet, en suppleant i lönedelegationen samt en medlem i Nordiska rådet kommer att ske torsdagen den 21 oktober.

§ 6 Meddelande ang. sammanträdestider m. m.

Hen TALMANNEN anförde:

TUl kammarens ledamöter har utdelats en prehmlnär plan för sammanträdena under höstsessionen, som beräknas pågå tUl och med fredagen den 17 december. Därav framgår bland annat att den första frågestunden äger ram torsdagen den 21 oktober med början kl, 14,00, Då besvaras frågor som Inlämnas senast kl, 12,00 i morgon. Kammarens första arbetsplenum håUs onsdagen den 27 oktober kl, 10,00,

En aUmänpoUtisk debatt anordnas onsdagen den 3 november kl, 10,00 med eventueU fortsättning torsdagen den 4 och fredagen den 5 november, båda dagama med början kl, 10.00. Vid torsdagens och fredagens sammanträden kan också utskottsbetänkanden upptas tUl avgörande. Även om den allmänpoUtiska debatten avslutas i sådan tid, att en del utskottsbetänkanden hinner slutbehandlas torsdagen den 4 november, torde det bU ofrånkomUgt att anordna arbetsplenum fredagen den 5 november.

I den mån behov därav förehgger kommer från och med den 11 november arbetsplena att anordnas också på torsdagarna. Dessa sammanträden hålls I anslutning tUl frågestunderna, som börjar kl. 14.00 utom under sessionens två sista veckor, då de tar sin början kl. 10.00.

Från och med den 26 november beräknas även fredagarna behöva användas för arbetsplena. Sammanträdena börjar då kl, 10,00,

jjag •vUl sluthgen erinra om att tiU kammarens ledamöter utdelats förteckningar över dels propositioner avsedda att föreläggas höstsessionen, dels uppskov tUl höstsessionen med behandhngen av vissa ärenden. Särskilda meddelanden har utarbetats angående riksdagens arbete m. m.

under höstsessionen, riksdagens utrikeskontakter och riksdagens skol-     Nr 10»
tjänst. Vidare bifogas en statistisk sammanställning angående tidningarnas     Torsdagen den
bevakning av riksdagsarbetet under tiden den 2 januari—15 juni 1971.        14 oktober 1971

§ 7 InterpeUation nr 125 om snabbare handläggning av ärenden angående ägoutbyte

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr FÅGELSBO (c), som yttrade:

Hen talman! För att förbättra möjhghetema att driva ett effektivt skogsbruk finns det på många håU behov av ändrad arrondering av skogsskiftena. Långa och smala skogsskiften samt stor spridning av skiftena försvårar ett rationeUt skogsbruk.

Ägoutbyten av skogsskiften för att förbättra arronderlngen betraktas av många skogsägare som något mycket positivt. Andra däremot stäUer sig mera avvaktande. Om man skall kunna få tUl stånd en aUmän positiv inställning tih de värdefuUa ägoutbytena är det nödvändigt att samhället för sin del medverkar tUl att de kan ske på ett så snabbt och smidigt sätt som möjUgt. Så är emellertid mte aUtid fallet för närvarande.

För att belysa de rådande förhåUandena skall här nämnas ett exempel på ägoutbyte av skogsskiften inom ett område i Mellansverige, som sattes I gång under stor uppmärksamhet I slutet av 1950-talet, År 1966 utfärdades awerknlngsförbud, för att förrättningen skuUe kunna genomföras. Förrättningen avslutades den 30 december 1968, Den 23 januari 1969 Ingavs tiU ägodelnlngsrätten besvär över förrättningen, varefter handlingarna den 29 januari 1969 överlämnades tiU överlantmätaren som har att yttra sig,

Ytterhgare har ärendet ej avancerat och någon avverkning har således Inte fått äga ram sedan 1966 på de skogsskiften som är berörda av besvären. Arbetet på att få till stånd bättre ägofigurer har därmed avstannat sedan snart tre år.

Ett förfarande som det här nämnda uppmuntrar givetvis inte till ytterhgare ägoutbyten för att rationalisera skogsbruket. Det är nödvändigt att erforderUga resurser ställs tlU förfogande för de berörda instanserna så att ett snabbt och smidigt genomförande kan ske under beaktande av rättssäkerhetsaspekterna.

Under hänvisning tUl det anförda anhåUes om kammarens tiUstånd att till herr civilministern få ställa föhande fråga:

Är statsrådet vilUg medverka tUl att resurser sätts in och att åtgärder vidtages för att åstadkomma en snabb och smidig behandhng av frågor om ägoutbyten av skogsskiften?

Denna anhåUan bordlades.

Nr 108 § 8 InterpeUation nr 126 om sänkning av pensionsåldem

Torsdagen den

14 oktober 1971       Ordet lämnades på begäran tlU

------------------- ------ Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c), som yttrade:

Herr talman! Trots att centem under många år — under senare tid med värdefuUt stöd från fackföreningsrörelsen — arbetat för en sänkning av den allmänna pensionsåldern är denna oförändrat 67 år. Det är fortfarande så att de som har fysiskt ansträngande sysselsättningar, den längsta arbetstiden och de lägsta lönema får vänta med att få fuU pension tUl 67 år medan andra får pension vid 65 år.

Föregående års tiksdag beslutade om ökade möjligheter för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension. Den som fyllt 63 år och har ett tungt och pressande arbete som han inte längre orkar med skall nu ha möjhghet att få förtidspension, om han har för avsikt att lämna förvärvshvet. Detsamma skaU gälla för äldre arbetstagare som på grund av företagsnedläggning mist sitt arbete och mte kan få något nytt arbete som han orkar med.

Som tidigare framhålUts från vårt håU är de •vidgade möjhgheterna till förtidspensionering en viktig åtgärd för att förbättra pensionssystemet. Därmed ehmlneras emeUertid inte den orättvisa som det förhåUandet utgör att en del pensioneras först vid 67 år.

Många har fäst stora förhoppningar vid de vidgade möjhghetema tUl förtidspensionering och många har efter ansökan fått förtidspension bevihad. Under senare tid har emeUertid ett par faU då förtidspension vägrats skapat oro och besvikelse hos många. Det har Inträffat att 65-årlngar med hela sitt yrkesverksamma hv i hårt kroppsarbete bakom sig hite kan beviyas förtidspension enhgt den lagstiftning som gjordes av riksdag och regering föregående år trots att de shtlt hårt hela hvet och har svårt att få arbete på sin ort.

Den effektivaste lösningen av hela problematiken med pensioneringen för dem som är 65 år och äldre är en sänkning av pensionsåldern tUl 65 år för alla dem som nu har högre pensionsålder. I direktiven tUl den arbetande pensionsålderskommittén förs resonemang för och emot en sänkning av den allmänna pensionsåldern. Det finns inte i direktiven klart uttryckt att målsättningen för kommitténs arbete skaU vara en sänkning av pensionsåldern till 65 år. Mera preciserade direktiv borde ges åt pensionsålderskommittén, som också borde få i uppdrag att med förtur framlägga ett förslag om sänkt pensionsålder. Givetvis skall det finnas stora möjligheter tUl rörlig pensionsålder.

Vidare bör det snarast komma tUl stånd en översyn av bestämmelserna om de vidgade möjhghetema tUl förtidspensionering. Syftet med översynen bör vara en större generositet mot dem över 63 år som har ett tungt och pressande arbete eller har svårt att få arbete på sin ort.

Under hänvisning tUl det anförda anhåUes om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministern få ställa föhande frågor;

Är   statsrådet   beredd   att   genom   tUläggsdirektiv   ge   den   sittande
pensionsålderskommittén ett preciserat uppdrag att med förtur framlägga
förslag om sänkning av den allmänna pensionsåldern tlU 65 år?
10                              Är statsrådet beredd medverka tUl sådan ändring av de sedan 1 juli

1970 gällande bestämmelserna om vidgade möjligheter för äldre förvärvs- Nr 108

arbetande att erhålla förtidspension i form av folkpension och ATP, att          Torsdagen den

en  generösare  tolkning  blir möjlig för dem  som  har ett  tungt och 14 oktober 1971
pressande arbete eller har svårt att få arbete på sin ort?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 InterpeUation nr 127 om skärpta straffbestämmelser för dobbleri

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HÖRBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! Straffskalan för anordnandet av äventyriigt spel, vUken återfinns i 16 kap. 14 § brottsbalken, utgör böter eller fängelse I högst sex månader. — Straffsatsen vid frihetsberövande medger inte anhållande och häktning. En höjning av straffmaximum tUl fängelse I två år skuUe bl. a. ge möjUghet tUl anhåUande och häktning av de personer som anordnar spel för att förhindra att de fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Dobbleriet har under senare år fått organiserade former i storstädema där spelklubbar eller s. k. spelhålor i växande antal inrättas. Att driva sådana spelhålor har blivit ett lukrativt yrke för anordnarna.

Som bevis för ett sådant påstående kan det räcka med ett exempel från Göteborg där beslag av roulettbord m. m. gjorts i samma lokal enligt föhande;

Beslagsdatum	Nytt spel startat	Berörda personer
lOokt. 1966	nov. 1967	S
29 mars 1968	en vecka senare	S
14nov. 1968	dagen efter	B,god väntUlS
21 mars 1969	samma eftermiddag	B
15aprU 1969	"	B
21 maj 1969	"	B
9okt. 1969	dagen efter	B

Roulettspelet i spelhålorna bedrives enligt internationeUa regler innebärande utdelning på upp tUl 35 gånger Insatsen, vUket är betydligt högre än som medges vid roulettspel på svenska restauranger. "Black Jack-spel" är ett kortspel som påminner om "21" och är livligt frekventerat i spelhålorna. - Såväl roulett- som Black Jack-spel är typiskt äventyrligt spel i den form de bedrivs.

SpeUokalerna har haft öppet aUa dagar utom lördagar. Stora summor har omsatts och spelarna har "bjudits" på sprit, vUket givetvis utgjort en lockelse tlU besök i lokalen och bidragit tlU ökade insatser i spelet.

Trots upprepade polisiära ingripanden i form av husrannsakan och
beslag har de personer, som anordnat spelen, mte upphört med
verksamheten utan omgående fortsatt i samma lokal. Den ekonomiska
vinningen synes vara god, vilket bl. a. visas av det förhållandet att ny
spelutrustning omgående anskaffas. Utdömda korta frihetsstraff har inte
fått någon återhållande effekt,                                                                            11

Nr 108                       Föhdverkningarna av dobbleriet blir ofta förödande inte bara för dem

Torsdagen den      som  lockas att spela utan även för deras anhöriga. Ekonomisk raln,

14 oktober 1971   spritmissbruk, förskingring, checkbedrägeri, inbrott, förstörda äktenskap

är exempel härpå.

När ändring skedde i rasdrycksförsähnlngsförordnlngen 1963 med straffhöjning tUl högst två år öppnades möjlighet tUl anhållande och häktning av berörda personer. Tack vare detta visade det sig möjligt att hålla de yrkesmässiga försäharna i schack och att mmska den olovliga rusdrycksförsäljningen. — Jämför man de båda typema av brott lär resultatet bli att de skadliga verkningarna av dobbleriet framstår som betydligt allvarligare än föhderna av den olovliga spritförsäljningen, framhåller överåklagaren i Göteborg I ett yttrande.

Överåklagaren I Malmö väntar sig en hknande utveckling som den i Göteborg och Stockholm. Rikspolisstyrelsen anser att samhällets reaktion är för mUd mot de grövre formema av dessa brott och tror att en straffskärpning har resonans hos en stor majoritet av aUmänheten. Överåklagaren i Stockholm anser att en snar skärpning av straffsatsen är angelägen och påpekar att maximistraffet för brott mot lotteriförordningen är fängelse I ett år. — Enhgt mitt förmenande kan dobbleri icke betraktas som ordningsförseelse, då anordnaren yrkesmässigt försöqersig på straffbelagd handling.

Riksåklagaren skriver i ärendet den 7 september 1971:

"Spelhåleverksamheten och vad därmed sammanhänger mnebär uppenbara problem mte bara i Stockholm och Göteborg utan också enligt vad som i andra sammanhang framkommit på flera andra håll i landet. Påtagligt är, att den klubbverksamhet vari dobbleriet vanhgen bedrivs har samband också med åtskUlig annan brottslighet delvis av aUvarlig art. Redan tidigare har härvidlag uppmärksammats olovlig msdrycksförsäljning, narkotikabrott, förskingring, olaga hot, ocker och utpressning. Vissa allvarliga former av misshandel, delvis med skjutvapen, samt skadegörelse som förekommit på senare tid synes också ha haft samband med spelhåleverksamheten."

Trots här redovisade fakta — tUl betydande del verifierade i riksåklagarens egen skrivelse — anser sig densamme inte finna att behov av straffskärpning för dobbleri är så starkt "belagt" att han nu viU göra någon framställning i sådan riktning.

Mot bakgrund av det anförda anhåUer jag om kammarens tiUstånd att tUl herr justhiemmlstern få stäUa föhande fråga:

Är statsrådet beredd att ingripa för att åstadkomma sådan straffskärp-nlng för grövre dobbleribrott att dessa effektivt kan beivras och denna pestböld i samhället därmed bringas att försvinna eller reduceras?

Denna anhållan bordlades.

12

§ 10 InterpeUation nr 128 ang. erfarenhetema av reformen om vidgad
rätt tUl förtidspension för äldre arbetstagare                                Torsdagen den

14 oktober 1971

Ordet lämnades på begäran tUl

Hert FREDRIKSSON (s), som yttrade;

Hen talman! En betydelsefuU social reform, lagen om vidgad rätt tUl förtidspensionering, trädde i kraft den 1 juli 1970. Initiativet till denna reform togs ursprungligen av Landsorganisationen, som I januari 1969 i en skrivelse till regeringen hemställde om utredning av frågan om att lagstiftningsvägen ge äldre personer med tungt och pressande arbete ökade möjligheter att erhålla förtidspension. Socialministem gav riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en snabbutredning av frågan. Utredningen låg tUl grund för en proposition på våren 1970 och riksdagen fattade beslut i frågan i maj samma år.

Redan på hösten 1970 riktades aUvarhga anmärkningar mot den praktiska tiUämpningen av reformen från företrädare för de fackhga organisationerna. Kritiken riktades mot att otUlräcklig information om reformens syfte och oklara tUlämpningsföreskrifter resulterat i att myndigheter, som hade att handlägga reformen, ej uppfattat statsmakternas intentioner. Arbetstagarorganisationerna uttalade farhågor för att de medicinska kriterierna fortfarande tiUmättes aUtför stor betydelse, medan det såväl i propositionen som i andra lagutskottets utlåtande i anledning av propositionen och I debatten i kamrarna klart hade uttalats att sociala och arbetsmarknadsmässiga förhållanden i ökad utsträckning skuUe vara avgörande för möjUghetema tUl förtidspension.

Denna kritik föranledde att en interpeUation framställdes från socialdemokratiskt håh under höstriksdagen 1970. Av soclalminlstems svar på interpeUationen framgick bl a., att det aUmänna intrycket var att reformen i allt väsentligt fungerade enhgt statsmakternas intentioner. De brister i informationen som påtalats hade rättats tUl eller skuUe rättas tUl Bl. a. skuUe ett nytt formulär för läkarnas utlåtande framställas för att därigenom understryka att arbetsförmågan I medicinskt hänseende skaU vara av underordnad betydelse.

Av frågans behandling i riksdagen framgår klart att äldre arbetstagare, som söker förtidspension därför att de mte längre orkar med sitt arbete eller därför att de förlorat sitt arbete genom företagsnedläggelse och arbetsmarknadsorganen inte tämhgen omgående kan bereda vederbörande nytt arbete utan omskolning eller flyttnmg tUl annan ort, skaU bevUjas sådan. Den medicinska prövningen blir då endast av formeU natur och närmast att betrakta som en kontroU och en beskrivning av den sökandes aUmänna hälsotUlstånd.

Det motiv som riksdagen anförde för att över huvud taget behåUa kravet på en medicinsk prövning var att en ahtför långtgående uppmjukning på den punkten skuUe kunna få tUl föhd att arbetsgivare bUr mindre benägna att behåUa eller anstäUa äldre arbetskraft, under hänvisnmg tUl att deras försörjning kan tryggas genom förtidspension.

Under senare tid har återigen den praktiska tiUämpningen av reformen
väckt kritik och debatt, närmast som föhd av ett uppmärksammat utslag i
försäkringsdomstolen. Det är uppenbart  att det föreligger risk för att                13

Nr 108                   domstolens utslag kan få prejudicerande Inverkan på försäkringskassomas

Torsdaeen den      ° riksförsäkringsverkets fortsatta bedömningar. Mot Jetta har anförts

14 oktober 1971         ' aUtid kommer att finnas svårbedömda gränsfall när en reform, där

____________     varje ansökan måste bedömas IndividueUt, skaU  omsättas i praktiken.

Men oaktat detta är det tydUgt att det förekommer olikartade tolkningar av mera principiell natur av rådande bestämmelser. Tolkningssvårigheterna synes fortfarande främst bestå i hur stor eUer snarare hur ringa roU den medicinska aspekten skaU spela. I fem faU som prövats av försäkringsdomstolen var domstolen inte enig, vilket bekräftar att svårigheter :råder att rätt tolka lagtexten och statsmaktemas intentioner. Med hänvisning tUl det anförda hemstäUer jag om kammarens medgivande att till herr socialministem framställa föhande frågor:

1.                               Är statsrådet i tUlfälle att redovisa erfarenheterna av reformen om
vidgad rätt tUl förtidspension för äldre arbetstagare?

2.    Anser statsrådet att tiUämpningama av reglema för vidgad rätt tUl förtidspension tillgodoser det av riksdagen uttalade syftet med reformen?

3.    Om så inte anses vara fallet, är statsrådet då beredd vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att den praktiska tUlämpningen av reformen skaU stå i överensstämmelse med statsmakternas intentioner?

Denna anhållan bordlades.

§ 11  InterpeUation nr 129 om åtgärder för att trygga fuU sysselsättning

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk), som yttrade: Hen talman! 1 riksdagens ekonomiska debatt den 27 maj 1971 erinrade jag om att rätten tUl arbete måste betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet. Den rätten måste tiUkomma de 53 500 som i mitten på maj månad registrerades som arbetslösa vid arbetsförmedUngen, den rätten har de närmare 100 000 människor som enligt arbetskraftsundersökningarna var arbetslösa, den rätten har de många flera hundratusen som enligt låginkomstutredningens beräkningar endast delvis eUer inte alls hade något förvärvsarbete.

I detta sammanhang stäUde jag föhande frågor tiU finansministern: "Kan regeringen stå tUl svars med att hålla alla dessa människor nere i arbetslöshet? Vad tänker regeringen göra för att avskaffa arbetslösheten? Kan ni inte avskaffa arbetslösheten och skapa varaktig fuU sysselsättning, eller vUl ni inte göra det?"

Frågorna lämnades obesvarade. I dag är de ännu mera berättigade och
hundratusentals människor stäUer dem. Arbetslösheten har fortsatt att
öka. Antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa utgjorde i mitten
på september enhgt arbetsmarknadsstyrelsens statistik 58 000 personer.
Enhgt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning för september
uppgick antalet på detta sätt beräknade arbetslösa tUl 113 000 personer.
Den starka ökningen under de senaste tolv månaderna av den såväl hos
arbetsförmedlingen registrerade som genom arbetskraftsundersökningar-
14                          na konstaterade arbetslösheten är desto allvarligare som den kommer

Nr 108

ovanpå   och   utöver   de   stora   langsiktiga   sysselsättningsproblem  som

redovisats av låginkomstutredningen. Det finns också viktiga samband     Torsdagen den mellan de bägge typerna av sysselsättningsfrågor. De regionala proble-     14 oktober 1971 men,   övriga   mera   långsiktiga  problem  och  konjunkturproblemen  är sammanknutna.

Den grundläggande orsaken tUl den nuvarande krisen är givetvis att finna i det kapitalistiska produktionssättet. Periodvis framträder i de ekonomiska kriserna konflikten mellan produktionens utvidgning och kapitalets värdeökning, dvs. mellan produktivkrafternas absoluta utveckhng och den samhäUeliga produktionens kapitahstiska organisationsform vUken hämmar denna utveckling.

Sverige är en del av den kapitahstiska världen och i viss grad beroende av de internationeUa ekonomiska förhållandena. Men de nuvarande sysselsättningsproblemen är väsentligen en direkt följd av den politik som det svenska monopolkapitalet och statsmakterna bedrivit såväl på lång som på kort sikt. Staten har aktivt medverkat i kapitalkoncentrationen och monopoliseringen inom näringslivet. Denna har lett tUl obalans i vårt lands ekonomi, avfolkat landsändar och näringsgrenar samt skapat en IndustrieU reservarmé. Monopolkapitalet har hämmat utvecklingen av nya företag och stött ut arbetskraft, som ersatts med maskiner.

Den ekonomiska politiken under 1970/71 har spelat en väsenthg roU för de negativa tendenserna i svensk ekonomi. Den har haft det uttalade syftet att kraftigt dämpa konsumentemas efterfrågan och har direkt bidragit till ökningen av arbetslösheten. Regeringens ekonomiska politik har förstärkt de intemationella konjunktursvängningamas verkningar på landets ekonomi i stället för att minska dem.

Det bör tUläggas att de borgerhga partierna inte endast stött regeringen i alla avgörande frågor utan krävt att denna konservativa ekonomiska politik skuUe drivas ännu hårdare, att man ännu mera skulle gynna industriföretagen och deras investeringar på bekostnad av konsumtionen och löntagarna.

Medan regeringen tidigare sagt sig såsom målsättning ha full sysselsättning har under detta år uttalanden gjorts som ifrågasätter denna princip. I den ekonomiska debatten den 27 maj yttrade sålunda finansmmistern; "Man kan naturligtvis diskutera vilken grad av sysselsättning man skaU ha. Jag tycker nog att den vi hade vid det här laget under fjolåret var överdriven." (Anm. I maj 1970 var vid arbetsförmedlingen anmälda 33 400 arbetslösa motsvarande 1,4 procent av medlemsantalet I arbetslöshetskassorna. Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar redovisade 54 000 arbetslösa för maj 1970.)

Detta ifrågasättande av den fuUa sysselsättningens princip är iUavars-lande, men det är mte förvånande mot bakgrunden av den ekonomiska politUc som faktiskt bedrivits. En övervägande majoritet av svenska folket och särskilt lönarbetarna torde anse att fuU sysselsättning är den enda godtagbara målsättningen och att alla resurser I dagens läge måste sättas In för att driva tUlbaka arbetslösheten och förverkliga alla människors rätt till arbete.

Med hänvisnmg tUl det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd
att tUl statsmlnlstem få stäUa föhande frågor:                                                   15

Nr 108                        ViU regeringen skapa varaktig full sysselsättning?

Torsdagen den          VlUca åtgärder avser den att vidta i detta syfte?

14 oktober 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 12 InterpeUation nr 130 ang. maktkoncentrationen inom det privata bankväsendet

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk), som yttrade: Hen talman!   Koncentrationen av produktion och kapital har gått mycket långt I Sverige. Den fortsätter i aUt snabbare tempo. Antalet fusioner och samarbetsavtal inom näringslivet ökar starkt för vatie år.

Inom de stora företagen innehar ett litet antal stora ägare den avgörande delen av aktiekapitalet. Enhgt koncentrationsutredningen var de 20 största ägarnas genomsnittliga andel av aktiekapitalet 41 procent I börsnoterade företag, 47 procent 1 företag med minst 1 500 anställda och 86 procent i industri- och handelsföretag med minst 500 anstäUda. Utredningen understryker att jämförelser med liknande undersökningar i USA och England visar att ägarkoncentrationen är högre i svenska företag.

Makten i de stora företagen är emellertid ännu mera koncentrerad än vad dessa siffror visar. Bolagsstämmorna behärskas i de flesta faU av en mycket liten grupp stora aktieägare eUer ombud för dessa. Och samma kartellgrupp av kapitalägare behärskar en lång rad av de dominerande företagen i landet. Av de 50 största industriföretagen med sammanlagt över 350 000 anställda motsvarande ca 40 procent av samtliga industrianstäUda var 41 "privata". Av dessa stod inte mindre än 38 i direkt sammanhang med någon av 15 finansfamUjer och enskilda finanskapitalister ("de 15 famUjerna"). Koncentrationsutredningen har sammanställt uppgifter om 17 stora ägargrupper och konstaterar beträffande dessa: "De 17 ägargrupperna hade år 1963 majoritetsintressen, dominerande eller starka minoritetsintressen i företag med 400 000 anställda i Sverige. Dessa företag svarade för 36 procent av Industrins totala förädlingsvärde. Ägargrupperna hade intressen av ovannämnt slag i ca två tredjedelar av börsnoterade företag andra än dotterbolag, banker och försäkringsbolag. FamUjen WaUenbergs ägarlntressen är långt mer omfattande än någon annan grupps. FamUjen hade majoritetsintresse, dominerande eUer starka minoritetsintressen (i vissa fall tiUsammans med annan ägargrupp) I företag med ca 150 000 anställda I Sverige. Dessa företag svarade för 15 procent av industrins totala förädlingsvärde. Dätiämte hade famUjen ett dominerande minoritetsintresse i Stockholms Enskilda Bank."

De två näst största ägargrupperna är Industrivärdengruppen och
Custos/Säfveångrappen närstående Svenska handelsbanken respektive
Skandinaviska banken. De tre största ägargrupperna har sålunda direkt
anknytning tUl affärsbanker. En sådan anknytning finns emeUertid i
själva verket även för en rad av de övriga finansfamiherna.
16                              De största affärsbankerna och med dem sammanknutna industri- och

handelsföretag spelar över huvud taget en dominerande roll i det svenska     Nr 108 näringshvet. De utgör finansieUa centra med makt över de utslagsgivande     Torsdagen den delarna   av   produktionen,   över   de   avgörande  investeringama,   över      14 oktober 1971 mUjontals människors dagliga arbete.

Sammanslagningen av Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank utgör den största fusion som någonsin förekommit i Sveriges ekonomiska historia. Koncentrationen och centralisationen av kapitalet tar ett språng i sin utveckling. Det handlar icke endast om en sammanslagning av två av de tre största affärsbankerna. Det handlar framför allt om en förening av de två största industrieUa furstendömena tUl ett dominerande finansimperium.

Sammanslagningen av de bägge storbankema skärper ytterUgare avgörande motsättningar inom det svenska samhäUet. Medan produktionen antar en alltmera samhällelig form behärskas de avgörande produktionsmedlen av en aUt mindre grupp finanskapitallster. Motsättningen mellan folkets stora flertal, som utgöres av lönearbetare vilka tvingas sälja sin arbetskraft för att kunna leva, och det egendomsbesittande fåtalet framträder med allt större skärpa.

Inget politiskt parti kan undvika att ta ställning tUl de avgörande samhällsfrågor som sammanslagningen av Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank ytterligare aktualiserar:

Är en sådan koncentratlon av makten över det privata kreditväsendet, över mvesteringar och över produktion tih ett fåtal banker och storföretag behärskade av en hten grapp finanskapitalister förenlig med en sund och positiv utveckhng av det svenska näringshvet? Är en sådan kapital- och maktkoncentration förenlig med demokratins, med folkstyrets principer och Ideal?

Med hänvisning tUl det anförda anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tUl statsministern få ställa följande frågor:

Anser statsmlnistem att sammanslagningen av Skandhiaviska banken och Stockholms enskUda bank har ökat eher minskat möjligheterna att utveckla en ekonomisk och social pohtik i folkflertalets Intresse?

Anser regeringen att åtgärder bör vidtagas för att bryta storfinansens maktställning? VUka är i så fall dessa åtgärder?

Avser regeringen att framlägga förslag om förstatligande av de stora privata affärsbankerna?

Denna anhållan bordlades.

§ 13 InterpeUation  nr   131   om  svenskt  erkännande av Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering

Ordet lämnades på begäran tUl

Fm MARKLUND (vpk), som yttrade:

Hen talman! Den nyhgen genomförda Vietnamveckan visade en stark
uppslutning i Sverige bakom kravet "USA ut ur Indokina". I detta
uttrycks också den svenska opinionens sympati för folken i Indokina,
som   kräver   rätt   att  i  fred  och  frihet  få  upprätta  människovärdiga          17

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 108-110

Nr 108                    levnadsförhållanden i sma länder.

Torsdagen den          En fredsuppgörelse, byggd på den plan i sju punkter, som framlagts i

14 oktober 1971    ris av Sydvietnams provisoriska revolutionära regerings chefsförhandla-

--------------------      re,  skulle kunna bUda upptakten tUl en sådan utveckling.  Ett starkt

uttalat svenskt stöd för sjupunktsprogrammet skulle därför ha betydelse, mte endast för att förkorta kriget och minska de nu dagliga och enorma förlusterna I människohv och materiel, utan också när det gäller att bidra tUl ett gott utgångsläge för den fredliga utvecklingen i de berörda länderna.

Sydvietnams provisoriska revolutionära regering har ett överväldigande stöd från det vietnamesiska folket. Den har befriat fyra femtedelar av landets territorium och verkar för nationeU oavhängighet och ett slut på det amerikanska angreppskriget. Sedd mot dessa fakta framstår Saigonjuntan i all sin ynklighet. Årets presidentval i Sydvietnam, som de styrande i USA viUe göra tUl en demokratisk kuliss, blev i stäUet en drastisk illustration av tiUståndet i den regim, som håUs uppe enbart med amerikansk hjälp.

Läget i Sydvietnam, som i utrikesutskottets motiveringar för avslag på motionsyrkanden om erkännande av PRR betecknats som "oklart" och "föränderligt", torde därför nu bara kunna bedömas på ett sätt: Det är Sydvietnams provisoriska revolutionära regering som representerar folket, och det är dess fredsplan i sju punkter som på ett avgörande sätt kan få utvecklingen i nya banor i hela Indokina.

Utifrån dessa konstateranden och med hänvisning till den obestridligen starka opinionen 1 Sverige för ett snabbt slut på krigföringen I Indokina är det nödvändigt att även officiella ställningstaganden bUr redovisade.

Med hänvisning därtUl ber jag om kammarens tUlstånd att tUl herr utrikesmmlstern få ställa följande frågor;

Avser utrikesministern att via den svenska FN-delegationen eUer på annat sätt uttala Sveriges stöd för kravet i PRR:s sjupunktsprogram att USA skaU lämna Indokina?

Hur ser utrikesministem nu på frågan om svenskt erkännande av Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering?

Denna anhållan bordlades.

§   14 InterpeUation nr  132 ang.  tidpunkten för tUlsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun, m. m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Hert ENGSTRÖM (vpk), som yttrade:

Herr talman! Kommunemas utgifter och den kommunala utdebite
ringen fortsätter att stiga i rask takt. Från 1960 tlU 1970 har
kommunemas utgifter stigit från 10,6 tUl 37 miharder kronor, en öknUig
med 135 procent räknat i 1960 års penningvärde. Medan stat och
kommun år 1960 använde ungefär lika stor del av brattonationalpro-
18                          dukten för konsumtion och investeringar — 13,5 respektive 14 procent —

så   var   motsvarande   siffror   1970   för   staten   11,9   procent,   medan     Nr lUö
kommunernas andel stigit tUl 20,2 procent.                                  Torsdagen den

Under samma period har den orättvisa kommunalskatten, som hårdast     14 oktober 1971 drabbar låg- och medelinkomsttagarna, stigit från en medelutdebitering på 14:63 tiU 22:54; en ökning med 54 procent.

Beräkningar utförda av Kommunförbundets kommunalekonomiska avdelning för något år sedan föratsåg en genomsnlttUg kommunal utdebitering på 25 kronor år 1975. Den för året avslutade skattebehand-Ungen i landstingen och den pågående skattebehandhngen i kommunerna tyder på att man redan i år i rask takt nalkas en medelutdeblterlng på 25 kronor. Många kommuner har redan genombrutit och kraftigt överskridit detta skattestreck.

Orsakerna tUl den snabba ökningen av kommunalskattema under 1960-talet är välkända. Kommunerna har av staten pålagts och på grund av samhäUsutveckllngen sett sig tvungna att ta på sig nya och kostnadskrävande utgifter. Statsbidragens andel av kommunernas totala inkomster har för samma period i stort sett förblivit oförändrade. Däratöver har nya ekonomiska bördor lagts på kommunerna bl. a. genom omsättningsskatten och den senare införda och nyligen höjda mervärdeskatten. Enbart den senaste höjningen har av Landstingsförbundet och Kommunförbundet uppskattats tUl 55-75 öre per skattekrona.

Folkomflyttningen tUl ur kapitalets synpunkt "produktiva och lönsamma regioner" får i hög grad betalas av landstings- och primärkommunerna såväl i avfolkningslän som i de växande storstadsregionerna. Såväl avfolknings- som expansionskommunerna har trots kraftigt ökad kommunal utdebitering stora svårigheter att klara en tUlfredsstäUande kommunal och social service.

Den 1966 inledda omläggningen av bostadspolitiken har lett tUl snabbt stigande hyror I nyproduktionen, vUket har lagt nya tunga bördor på kommunema. Statens åtgärder och stöd för en socialt inriktad bostadspolitik med sikte på att håUa hyroma nere har minskat. I stäUet för att pressa tUlbaka spekulationen i mark, byggnadsproduktion och byggande, vUket främst måste ses som en statlig uppgift, har hyroma tillåtits klättra i höjden som aldrig tidigare. Samtidigt har staten minskat sitt finansieUa engagemang för att hålla hyroma nere.

De statliga bostadstiUäggen uppgår tUl blygsamma 460 mUjoner kronor. Kommunerna har tvingats kompensera detta med kommunala bostadstillägg. I t. ex. Storstockholmsområdet beräknades dessa för 1971 tUl 35 mUjoner kronor. Siffran har senare fått räknas upp tUl 75 mUjoner. För 1972 räknar många kommuner med upp tUl en tredubbling av de kommunala bostadstUläggen jämfört med 1971. Trots kraftigt höjda kommunala bostadstihägg tvingas många kommuner gå in med kraftigt ökade socialbidrag för att hjälpa främst de unga bamfamUjema att klara rekordhyrorna i de senaste årens nyproduktion. De kraftigt ökade hyrorna höjer i rask takt även kommunemas utgifter för folkpensionärernas bostadstUlägg.

Bostadssegregationen ökar i rask takt inom kommunema och regioner
na. Kommuner med stor inflyttning av unga barnfamUjer och lågavlönade
tvingas att lägga en oproportionerligt stor del av de ökade utgifterna på          19

Nr 108                   kommunala bostadstUlägg och socialbidrag för hyreskostnaderna, medan

Torsdagen den      andra kommuner slipper mycket bUligt undan på detta område.

14 oktober 1971       Statens   uppgift   måste  vara  att  pressa  ned  rekordhyrorna  genom

Ingripande mot spekulationen i mark, byggnadsmaterialproduktion och byggande samt genom gynnsammare fmansierlngsviUkor. Så länge detta inte görs är det rimUgt att staten övertar kommunernas ökade kostnader för bostadstiUägg och socialbidrag.

Antalet daghemsplatser måste snabbt utökas. Huvudprincipen måste vara att alla kvinnor skall ha rätt tUl eget arbete och egen Inkomst. I nya bostadsområden tvingas båda makarna tUl förvärvsarbete om de skaU kunna klara rekordhyroma utan att begära socialbidrag. Gjorda utredningar visar att ökat barnstugebyggande inte Innebär ökade totalutgifter för samhället. Kvinnor, som går ut i förvärvsarbete genom att barntUlsynen ordnas, betalar i skatt tUlräckligt för att finansiera daghemsbyggandet. Men kommunerna, som har de högsta kostnaderna för daghemsbyggandet, kan bara tiUgodogöra sig en del av de ökade skatteintäktema och höjer i många fall i stället avgifterna. En stor del av skatteintäktema tUlfaller staten, som svarar för en blygsam del av barnstugekostnadema.

Kommimerna står nu inför den omöjliga uppgiften att snabbt tUlfredsställa såväl kraven på större insatser på service- och socialsektorn som att öka Investeringarna för att hjälpa upp sysselsättningen och samtidigt håUa igen på höjningen av de orättvisa kommunalskatterna, som hårdast drabbar låg- och medelinkomsttagarna. Staten har tih skUlnad från kommunerna möjligheter att finna nya mkomstkällor och att omfördela skattebördan i inkomstutiämnande syfte.

Vårriksdagen fömyade sitt krav på regeringen om en snabb utredning för ändrad kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna. Riksdagen underströk särskilt angelägenheten av statliga grandbidrag tUl kommunerna för folkpensionärernas bostadstUlägg.

Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunema var huvudfrågan vid Svenska kommunförbundets kongress i Luleå i juni. Kongressen underströk med skärpa angelägenheten av att staten tar på sig en större andel av kommunernas kostnader nu och att kommunerna ges vidgade lånemöjligheter.

Kommunförbundets styrelse har nu ytterligare konkretiserat kongres
sens krav i en skrivelse tUl regeringen. Styrelsen awisar på nytt mycket
bestämt att man först skall avvakta länsberedningens utrednmg om
uppgiftsfördelningen meUan staten och kommunerna och kräver att
utredningen om ändrad kostnadsfördelning göres utan dröjsmål samt att
Kommunförbundet bereds representation I utredningen. I likhet med vad
vänsterpartiet kommunistema upprepade gånger framfört anser Kom
munförbundets styrelse att en utredning om hela kostnadsfördelnings-
problemet mte får utgöra hinder för en omedelbar höjning av statsbidra
gen för sådana verksamheter där ökade statliga bidrag är särskUt
motiverade. Som konkreta exempel på detta nämner Kommunförbundets
styrelse ökade bidrag tUl barnstugeverksamheten för att säkerstäUa en
fortsatt nödvändig utbyggnad av denna, ökade anslag för kommunemas
väghållning, ökade statliga anslag tUl bostadstUlägg för barnfamUjer och
20                          stathga bidrag för folkpensionärernas bostadstiUägg. Dessa krav överens-

stämmer  helt  med   vad  vänsterpartiet  kommunistema fört fram som

omedelbara   områden   för  ökade   statliga   insatser   för  att   lätta   den    Torsdagen den

kommunala   skattebördan.   Kommunförbundets   styrelse   understryker     14 oktober 1971

också   mycket   kraftigt   angelägenheten   av   att   kommunema   bereds

väsentligt ökat utrymme på lånemarknaden. De nuvarande låneförhåUan-

dena för kommunerna är fuUständigt orimliga. Även när kommunema

bevUjats tiUstånd att ta upp lån saknar de garantier för att få låna pengar

tUl rimliga räntor. Kommuner med stort upplåningsbehov tvingas att på

den privata lånemarknaden betala räntor som med 3-4 procent överstiger

kommunlåneräntan och gällande diskonton för att klara beslutad och

tUlstyrkt upplåning.

Mot bakgrunden av vad som här anförts hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att få ställa föhande frågor tUl herr finansministem:

1.    När avser regeringen att tiUsätta den av riksdagen begärda utredningen om ändrad kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna?

2.    När avser regeringen att lägga fram förslag om statliga grundbidrag för folkpensionäremas bostadstUlägg?

3.    Avser regeringen att snabbt tUlmötesgå kommunernas krav om ökade statliga bidrag för i första hand snabb utbyggnad av barnstugorna, för kommunernas väghåhning och bostadstiUägg för barnfamiljer?

4.    VUka åtgärder avser regeringen att vidta för att öka kommunernas lånemöjllgheter och garantera att kommunlån fås tUl rhnliga räntor?

Denna anhåUan bordlades.

§ 15 InterpeUation nr 133 ang. principema för svenskt erkännande av aiman stat, m. m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru RYDING (vpk), som yttrade:

Herr talman! Frågan om ett svenskt erkännande av stater med vilka ännu inte diplomatiska förbindelser har upprättats har behandlats I riksdagen vid ett flertal tUlfäUen. I en InterpeUationsdebatt den 7 december 1967 ingick förre utrikesministern i svaromål om de allmänna principerna för sådana erkännanden. Han yttrade:

"Vid bedömningen av erkännandefrågor kan man anlägga oUka synpunkter. I Sverige brukar vi I första hand anse avgörande att den makt, som skall erkännas, har vunnit ett rimligt mått av självständighet utåt och som någorlunda allmänt godtagits av omvärlden. Vidare krävs en rimhg stabilitet inåt, genom att det finns statliga myndigheter som faktiskt upprätthåUer kontroU över ett visst territorium och där utövar suveräna befogenheter.

Enhgt praxis ges svenskt erkännande, när vi dels anser att minimikraven är uppfyUda, dels finner att mga särskUda skäl talar emot erkännande."

Varken nu eUer då detta yttrades torde kunna Ifrågasättas att de
allmänna kriterierna eUer mlnlmUcraven Inte uppfyUes då det gäller en av       21

Nr 108                    Jg   stater   vars   erkännande   på   sistone   vunnit   aUt   större  aktualitet.

Torsdagen den      nämligen Tyska demokratiska republiken. Återstår frågan om det finns

14 oktober 1971    några "särskilda skäl" som "talar emot" ett erkännande och vilka dessa i

så faU är. RimUgen bör då också tas med I övervägandena vUka skäl som talar för ett erkännande. Det vore mot bakgrunden av den onekligen nya situation som nu råder av stort intresse om utrikesministern vUle uttala sig i denna fråga.

Det kan inte gärna hävdas — i varje fall inte på sätt som tidigare varit fallet — att DDR befinner sig i "skärningspunkten meUan de oUka stormaktsintressen som är involverade här", vUket anfördes i debatten den 7 december 1967. En fyrmaktsöverenskommelse har slutits om Västberlin, och Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike har betecknat DDR som en suverän stat. Detta är fallet också med Tyska förbundsrepubliken, som Inlåtit sig på förhandlingar med grannlandet DDR. Vårt grannland Finland har vänt sig tUl de båda tyska staterna med förslag om upptagandet av normala diplomatiska förbindelser och därvid även uttalat sig för deras Inträde I Förenta nationerna. Onekligen är aUt detta uttryck för betydelsefuUa steg i riktning mot en normalisering av förbindelserna meUan Europas stater.

Sverige bör mte förhålla sig passivt avvaktande i denna situation utan lämna sin medverkan tUl att ytterligare främja en sådan utveckling. Detta skuUe bidra tiU en sådan positiv utveckling av Tysklandsfrågan som I flera sammanhang bedömts kunna öppna vägen tUl Inkallandet av en europeisk säkerhetskonferens. Ett skäl brukar dock anföras mot ett svenskt erkännande av DDR, nämhgen att detta skuUe verka "störande" på kontakterna meUan Förbundsrepubliken Tyskland och Tyska demokratiska republiken. Det bör påpekas att dessa kontakter Inte längre har karaktären av "dialog" utan är reeUa förhandlingar tUlkomna som ett resultat av fyrmaktsöverenskommelsen. De enda som kunde tänkas bU "störda" av ett svenskt erkännande av DDR är de reaktionära kretsar I Västtyskland som över huvud taget mte önskar en normalisering av relationerna tUl sitt grannland. En fortsatt svensk vägran däremot att erkänna det reella förhållandet, att DDR existerar som suverän stat i Europas mitt, är en tUlgång för den reaktionära propagandan i Västtyskland, som häri finner ett stöd för sin hållning.

Liksom fallet var då Sverige erkände Demokratiska republiken Vietnam, vUket överensstämde med de aUmänna kriterierna för ett svenskt erkännande av annat land, bör Sverige anlägga en egen bedömning på denna fråga och härav dra den logiska konsekvensen att erkänna Tyska demokratiska republiken.

Med stöd av de anförda synpunktema hemställer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr utrikesministem få rUcta föhande frågor:

Delar statsrådet för sin del de i denna InterpeUation refererade aUmänna principema för ett svenskt erkännande av och upprättandet av diplomatiska förbindelser med annat land, och hur ser statsrådet på deras tiUämpning när det gäller ett svenskt erkännande av Tyska demokratiska republiken?

22

Kan   ett   svenskt   erkännande   av  Tyska   demokratiska   republiken
emotses inom den närmaste tiden?                                              Torsdagen den

14 oktober 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 16 InterpeUation lu- 134 ang. begärd utredning om sänkt pensionsålder för arbetare inom gruvindustrin

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen HERMANSSON i Malmberget (vpk), som yttrade:

Hen talman! Höstriksdagen år 1968 beslöt med tUlstyrkan från ett enhäUigt lagutskott att bifaUa yrkanden i bl. a. en vpk-motion om utredning angående sänkt pensionsålder för undetiordsarbetande gruvarbetare. En mångårig och stark opinion från landets gravarbetare står bakom detta krav. Det förtjänar erinras om att kort före det riksdagen fattade detta beslut hade en grupp riksdagsledamöter företagit studiebesök i bl. a. gruvor och uppenbarligen tagit djupa Intryck av de arbetsförhåUanden och den arbetsmUjö de bhvit konfronterade med. De härav förmedlade intrycken var uppenbarligen inte utan inverkan på utskottets ställningstagande och riksdagens beslut. Mest sakkunniga torde dock obestridligen de gruvarbetare vara, som under decennier uthärdat och måste uthärda detta tunga och påfrestande arbete.

Senast riktades uppmärksamheten på det sakligt berättigade kravet om lägre pensionsålder för denna arbetarkategori genom ett i pressen refererat brev tUl partUedarna från gruvarbetarfackförenlngarna I Malmberget och Khuna, avdelningama 4 och 12 av Svenska gravindustriarbe-tareförbundet. De hemställde om partUedarnas medverkan för att förverkliga kravet om en tlU 60 år sänkt pensionsålder för berörda arbetare.

Det anmärkningsvärda har emellertid inträffat, att pensionsförsäkringskommittén, som av regeringen erhöU uppdraget att effektuera riksdagens beställning av en utredning i denna fråga, ansett sig kunna besluta om att någon sådan utredning mte längre var behövlig. Pensionsförsäkringskommittén lämnar detta meddelande i sitt slutbetänkande (SOU 1971:19). Anledningen anges vara att en överenskommelse om en lägre pensionering träffats den 9 juni 1969 meUan SAF;s aUmänna grupp jämte andra arbetsgivarorganisationer och Gruvindustriarbetareförbundet. I överenskommelsen stipuleras en pensionsålder av 65 år med viss angiven möjhghet tih pensionsålder vid 63 år.

Frågan huravida gruvarbetarnas pensionsfråga skall lösas lagstiftnings
vägen eller genom överenskommelse meUan parterna — sedan riksdagen
en gång för sin del uttalat sig för en utredning härom — bör tUlkomma
riksdagen själv att avgöra. Redan Innan riksdagen hösten 1968 bestäUde
denna utredning förelåg ett i begränsad mening träffat avtal år 1961 om
en lägre pensionering än den aUmänna pensionsåldern om 67 år.
Överenskommelsen ansågs emellertid av gravindustrins arbetare fuUstän
digt OtiUfredsställande. Riksdagen ansåg sig också för sin del oförhindrad
att oaktat denna överenskommelse hos regeringen begära en utredning         23

Nr 108                   om  lägre  pensionsålder  för gravarbetarna. Situationen har i sak inte

Torsdagen den      undergått  någon  förändring  sedan   den  åberopade  överenskommelsen

14 oktober 1971        träffades år 1969. Vid Gravindustriarbetareförbundets extra kongress år

-------------------      1970 riktades en mycket stark kritik mot denna överenskommelse. Det

faktum att två stora fackliga förbundsavdelningar i Norrbotten nu aktualiserat kravet om en pensionering vid 60 år, vUket stöds av 2 571 namnunderskrifter, vittnar ytterligare om den starka opinionen för en bättre lösning än den som träffades vid överenskommelsen den 9 juni 1969. Slutsatsen bör alltså bli att riksdagen ges möjlighet att - såsom förutsattes genom riksdagsbeslutet år 1968 - ta stähning tiU frågan om en lösning lagstiftningsvägen av gruvarbetamas pensionering.

Med stöd av det anförda hemställer jag om kammarens medgivande att tUl herr socialministern Aspling få rikta följande frågor:

1.    Fattades pensionsförsäkringskommitténs beslut om att icke efterkomma riksdagens beställning av en utredning om sänkt pensionsålder för arbetare i gruva i samförstånd med departementschefen?

2.    Om så icke är faUet är statsrådet beredd att i annan ordning låta fuUföha den av höstriksdagen bestäUda utredningen om lägre pensionsålder för underjordsarbetande inom gruvindustrin, som beaktar de aktualiserade kraven om pensionering vid uppnådda 60 år samt med en tUlfredsstäUande storlek av pensionen, och att utredningen utföres så att förslag skyndsammast möjligt kan föreläggas riksdagen?

Denna anhållan bordlades.

§ 17 InterpeUation nr 135 om en översyn av bestämmelsema angående utrustningen på motorcyklar

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr ANDERSSON i Örebro (fp), som yttrade:

Herr talman! I arbetet för en höjning av trafiksäkerheten i landsvägstrafiken krävs bl. a. fortgående överväganden huruvida nu gällande föreskrifter rörande fordons beskaffenhet och utrustning kan anses svara mot dagens behov, och om ändringar eller tUlägg är påkaUade. Sådana överväganden torde i första hand fås genom studier och undersökningar rörande trafikolyckornas orsaker.

Den tekniska utvecklingen på fordonsområdet har under senare år varit starkt framträdande, och motorcyklar är i det sammanhanget ej undantagna. De motorcyklar som I dag marknadsföres är utmstade med betydligt starkare motorer och har höjda prestanda i förhåUande tUl vad som tidigare var standard. Detta har medfört att man i andra länder och genom internationella organ har vidtagit trafiksäkerhetsåtgärder för att höja säkerhetskraven. På motsvarande sätt har de svenska kraven icke ändrats.

Några föreskrifter om att motorcyklar skaU vara utrustade med en ur

trafiksäkerhetssynpunkt så betydelsefuU utrustning som körriktnmgsvisa-

re och stopplykta föreligger icke. Även om modema motorcyklar i allt

24                          stöne   omfattning   utrustas   med   detta   som   standard,   borde   sådan

säkerhetsutrustning  krävas.  Det är ett känt förhåUande att förare av     Nr 108 motorcyklar ofta Inte föher föreskrifterna i 50 § 1 mom. vägtrafikförord-     Torsdagen den ningen om teckengivning med arm vid sväng och stannande. Detta torde     24 oktober 1971 tUl stor del bero på att teckengivning på sådant sätt är besvärlig, när föraren samtidigt skaU sköta gasreglage och koppling. För trafiksäkerheten är detta förhållande icke tiUfredsställande.

För motorcyklar föreligger ej heller krav på att dessa skaU vara utrustade med hastighetsmätare, vilket framstår som en brist ur trafiksäkerhetssynpunkt. Utan hastighetsmätare på fordonet torde det vara förenat med en betydande grad av svårighet för föraren att bedöma dess hastighet. Det framstår därför som angeläget för ett höjande av säkerheten i trafiken att åtgärder vidtages för att förbättra utrustningen på motorcyklar med stopplykta, könlktningsvisare och hastighetsmätare.

Med hänvisning till det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr kommunikationsministem få ställa föhande fråga:

Avser statsrådet att framlägga sådana förslag tUl nya föreskrifter rörande fordons utrustning att stopplykta, körriktnhigsvisare och hastighetsmätare krävs på motorcyklar?

Denna anhåUan bordlades.

§ 18 InterpeUation  nr   136   om   en  parlamentarisk  kommission  för utredning av vissa förhållanden inom den statUga företagsverksamheten

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr DAHLÉN (fp), som yttrade:

Hen talman! Allt fler uppgifter kommer fram om missförhållanden i en del statliga företag. I vissa faU uppges uppenbara oegentligheter ha förekommit Uksom svåra omdömesfel SjälvfaUet kan inte sådana påståenden få stå oemotsagda.

Det är därför värdefuUt, att justitiekanslern fått i uppdrag att utreda den rent rättsliga sidan av bl. a. sådana lånetransaktioner som utförts av förenade fabriksverken. Denna undersökning är dock mte tillräckhg. En närmare utredning om vissa grundläggande förhållanden inom Statsföretag AB och dess föregångare liksom om förhållandena inom vissa enskUda statsföretag som haft påtagliga svårigheter under senare tid bör verkställas. Man bör klarlägga vUken roU Statsföretag AB och dess föregångare haft I samband med de uppenbara svårigheter enskUda statsföretag haft. Riksdagen fastlade principer för relationerna meUan Statsföretag AB och enskUda statliga företag. Ett klarläggande av om dessa principer följts bör göras. Det är också angeläget att uppmärksamma, vUka lärdomar för framtiden som man kan dra av den nu vunna erfarenheten.

En parlamentarisk undersökningskommission bör tUlsättas med en representant för respektive riksdagsgrupp, gäma under ordförandeskap av en erfaren jurist. De former som finns för insyn i den stathga företagsverksamheten via de av riksdagen utsedda ledamötema är uppenbarligen inte tUlräckhga för denna mer djupgående undersökning.

Under hänvisning till det anförda hemställes om kammarens tUlstånd               25

Nr 108----------- att tUl herr industriministern få rikta följande fråga;
Torsdagen den statsrådet villig att tUlsätta en parlamentarisk undersökningskom-
14 oktober 1971         misslon med representanter för respektive riksdagsgrupp med uppgift att
-------------------      klarlägga de av mig påtalade förhåUandena inom den statliga företagsverk
samheten?

Denna anhållan bordlades.

§ 19 InterpeUation nr 137 ang. dataregistreringen av medborgare

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru ANÉR (fp), som yttrade;

Herr tiUman! Moderna läroböcker i företagsledning understryker numera unisont att när man mför ADB-teknik för att underlätta företagets drift på en eller flera punkter eUer mom företaget som helhet måste man från början samarbeta med de anställda. De anställda måste själva få vara med och säga ifrån hur datasystemet skall vara utformat för att tillgodose deras egna krav på en tUlfredsstäUande arbetssituation. Gör man Inte detta, uppstår en mängd medvetet eller omedvetet motstånd mot datorerna, som gör att dessa blir tUl mycket mindre nytta än som planerats, och/eUer kommer att kosta mycket mer än man beräknat.

Dessa socialpsykologiska fakta gäUer i oförminskad grad för samhällets användning av datorer. Här behövs i om möjligt ännu högre grad medborgarnas förtroende och samarbete för att de stora, invecklade och dyra datasystemen skall fungera tUl aUas bästa. Som JO Wennergren yttrat i ett föredrag; "De som skall lämna uppgiftema om sig bör också ha ett ord med i laget, både i en allmän debatt och genom sina företrädare i riksdagen." Dessa ord gäUde specieUt den senaste FoB-räk-nlngen och avsåg att motarbeta uppfattningen att endast konsumenter av data skuUe få vara med och bestämma hur datainsamlingen skuUe organiseras, medan dataproducenterna, dvs. alla i riket mantalsskrivna, lämnades helt utanför den närmare utformningen av frågeformuläret.

Nu planeras en rad nya, utomordentligt omfattande statliga informationssystem. Jag vUl särskUt nämna det centrala personregistret (CPR) och det personaladmmlstratlva informationssystemet (PAI), varav det första omfattar samtliga medborgare och det andra samtliga statsanställda. I det senare kommer aUtså att inflyta betydUgt intimare personuppgifter än i det föna. En lärares vistelse ett par månader på mentalsjukhus finns i ett sådant register, hksom omdömen om lokföraren som fick ett nervöst sammanbrott.

Om denna situation har professor Walter Goldberg vid handelshögskolan i Göteborg sagt: "Ju starkare och mera centrahserat samhäUet bUr, ju fler data om 'den svage' samhället självt genererar och använder med eher utan 'den svages' vetskap — som arbetsgivare, bidragsgivare, granskare, bedömare, domare och normgivare — desto större krav på neutrahtet och kontroU över databankerna bör resas."

Denna kontroU blir oöverkomUgt dyr, om den inte planeras in i
26                           ADB-systemen   från början,  EnUgt vad  direktör Per-Gunnar Vinge i

Industriförbundet  säger finns  det   t, ex,  ännu ingen säker metod att     ' 1"°
fastställa om termlnalfrågaren verkligen är den han utger sig för att vara.     Torsdagen den
Det   betyder   att   inget   säkerhetssystem   ännu   kan   garantera   att   de     14 oktober 1971
personliga uppgifterna i en viss databank, som i princip är skyddade av '

sekretesslagen, inte kan plockas ut av en oauktoriserad person. På många andra punkter är datasekretessens goda funktion helt beroende av att den på ett genomtänkt sätt planerats in ända från böqan i datorers uppbyggnad.

En väsentlig synpunkt härvid är att datasekretessen betraktas av den offentliga administrationen som en utgift den måste bära, medan de skador som kan åstadkommas genom att den enskilde medborgarens data missbrukas måste betalas av den enskUde, Motivationen för att göra sekretessen, dvs. datorernas laglydighet, så fuUständig som möjligt är aUtså ganska dålig hos den som har makt att utforma den och desto större hos den som mte har någon makt aUs. Dessa skeva förhållanden kan endast rättas tUl genom lagar som noggrant definierar rätten tiU skadestånd och risken för straff om datasekretessen brytes.

Lagar av denna art kommer, hoppas vi, att föreslås av nu sittande utredningar. Men ännu har vi inte sett dem och under tiden går t. ex. både CPR och PAI mot shi fuUbordan. Bör inte datorerna vänta på lagarna i stället för tvärtom?

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tiUstånd att tUl herr finansministern få ställa föhande fråga:

Kommer dataregistreringen av medborgare respektive statsanstäUda i CPR och PAI att stoppas, tUl dess de väntade lagarna om sekretesskydd i dataåldern har trätt i kraft?

Denna anhåUan bordlades.

§ 20 Interpdlation lu- 138 ang. möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension

Ordet lämnades på begäran tlU

Hen JONSSON i Mora (fp), som yttrade:

Hen talman! Genom riksdagsbeslut våren 1970 vidgades möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension. De nya bestämmelsema, som trädde i kraft den 1 juh 1970, syftade tiU att ge personer, som mte orkar med sitt arbete eUer som fristäUs utan att annat lämpUgt arbete står tUl förfogande, ökad möjlighet att efter Individuell prövning erhålla förtidspension. Vidare uppmjukades vissa andra krav för rätt tiU förtidspension.

Denna reform var mycket angelägen. Kraven på ändrade viUkor för
förtidspension hade då under flera år rests av folkpartiet. I bl. a. en
partimotion tUl 1967 års riksdag föreslogs en skyndsam utredning av
möjUgheterna att ge förtidspension åt äldre personer efter arbetsmark
nadskriterier. I en partimotion tih 1969 års riksdag föreslog folkpartiet
att en utredning skuUe tiUsättas med uppgift att bl. a. överse reglema för
förtidspension. Under 1969 utreddes också dessa frågor av riksförsäk-            27

Nr 108

ringsverket.   Vid   riksdagsbehandlingen   av   regeringens   förslag   kunde

Torsdagen den      folkpartiet i stort Instämma I detta. 1 utskottsreservationer uttalade sig

14 oktober 1971    dock folkpartirepresentanterna bl, a, för en lägre åldersgräns vid avgöran-

det av vad som borde anses som äldre arbetskraft.

De nya reglerna var dock generellt hållna och gav utrymme för tolkningar. Det gällde främst den medicinska prövningen, som är ett krav för erhållande av förtidspension. I fråga om dessa äldre personer gjordes det klart att arbetsmarknadskriterierna skuUe vara vägande. Det ifrågasattes dock vid riksdagsbehandlingen om medicinsk prövning I dessa fall var nödvändig. Utskottet ansåg emeUertid att kravet på en arbetsUivalldltet på medicinsk grund, sjukdom eller kraftnedsättnlng, skuUe upprätthåUas. Man hänvisade bl. a. tUl att en alltför långtgående uppmjukning skuUe kunna få den föhden att arbetsgivare blev mindre benägna att anstäUa äldre arbetstagare. Man framhöU dock att den medicinska prövningen inte behövde bli mer djupgående. Utskottet avstyrkte yrkanden i motioner om att äldre personer som fristäUs skuUe kunna förtidspensioneras utan medicinsk prövning. Man överlät vidare åt de tillämpande myndigheterna att avgöra hur prövningen borde utformas för att motsvara syftet med de nya bestämmelserna.

De nya reglerna har nu tUlämpats under drygt ett år. Det synes nu uppenbart att tolkningen av bestämmelserna medfört problem. I uppmärksammade utslag från sommaren 1971 har försäkringsdomstolen vägrat sökande förtidspension. I underliggande instanser har utslagen varierat. I åtminstone något av de aktuella fallen torde just frågan huravida den sökande varit dhekt medicinskt handikappad ha varit utslagsgivande. Utslagen i försäkringsdomstolen kan verka prejudicerande för lägre instansers ställningstagande. Risk finns aUtså för en snävare tolkning av bestämmelserna än som var riksdagens uppfattning. Försäkringsdomstolens utslag i några andra faU hksom förhållandet att domstolen inte var enig I vissa utslag Innebar vidare att vägledningen för försäkringskassoma är begränsad.

Det torde därför vara nödvändigt att klarare fastslå vUka krav som bör StäUas för att en äldre person, som av arbetsmarknadsskäl inte kan få arbete, skall erhålla förtidspension. Härvid är också viktigt att klart slå fast att den medicinska prövningen, om den inte helt kan avskaffas, ges underordnad betydelse och att i detta syfte lagstiftningen bör kompletteras, alternativt klara anvisningar om uttolkningen av lagstiftningen utges. Den mänskliga och generösa bedömningen I dessa förtidspensionsfall, som hävdats av folkpartiet och som riksdagen avsett, måste få fuUt genomslag.

Med hänvisnmg tUl det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministern Aspling få ställa föhande fråga:

VUl statsrådet medverka tUl sådan lagändring, alternativt att sådana anvisningar och rekommendationer utges, att den äldre arbetskraftens möjhgheter att erhåUa förtidspension inte försvåras genom en strikt tiUämpning av kravet på medicmsk prövning?

Denna anhållan bordlades.

28

Nr 108
§ 21  InterpeUation nr 139 ang. den planerade utbyggnaden av Marvi
kens kraftstation                                                                           Torsdagen den

14 oktober 1971

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr EKINGE (fp), som yttrade;

Herr talman! Gjorda undersökningar visar att elförbrukningen 1 vårt land sannolikt kommer att fördubblas under det närmaste decenniet. Om man skah kunna klara denna ökade efterfrågan synes det ofrånkomUgt med en ökning av elproduktionen genom anläggande av kärnkraftverk och ohekraftverk. Även om kärnkraftutbyggnaden i vårt land kommer att öka under 1970-talet och, enligt CDL:s prognoser, år 1980 utgöra den dominerande delen av utbyggnaden, måste man ändå räkna med att även ohekraftverk måste anläggas för att klara den ökade efterfrågan.

Samtidigt synes det uppenbart att ohekraftverken utgör ett starkt hot mot vår miljö. Detta blir särskUt märkbart om anläggningarna lokaUseras tUl platser, som genom sin karaktär av natur-, fritids- och rekreationsområden är särskUt känsliga. För att i görligaste mån eliminera dessa risker är det angeläget att den aviserade fysiska riksplanen framlägges utan dröjsmål. Skulle tiUstånd komma att ges tUl så stora utbyggnader som på senaste tiden föreslagits, utan att en fysisk riksplan föreligger, föregriper man syftet med denna plan.

Den utbyggnad av Marvikens kraftstation från nu planerad anläggning för ca 200 megawatt till en produktion av över 900 megawatt, som statens vattenfallsverk i september månad 1971 ansökt om tiUstånd för hos koncessionsnämnden, synes i många avseenden utgöra ett sådant mUjöhot som här nämnts. TUl detta kan också läggas de uppenbara riskerna för oheskador och luftföroreningar samt faroma för fiskbeståndet. I samband med den information som lämnats om den gjorda ansökan har även nämnts andra orter som tänkbara för lokalisering av ytterligare ohekraftverk utmed Sörmlandskusten. Att denna planering sker tUl synes utan hänsynstagande tUl de olika faktorer som måste vara vägledande vid upprättandet av en fysisk riksplan, måste anses otiUfredsställande och uige medborgarna i de aktueUa områdena en stark känsla av osäkerhet.

Med hänvisning tUl det anförda får jag anhålla om kammarens tiUstånd att tUl herr civUministem få framställa föhande fråga:

Överensstämmer den planerade utbyggnaden av Marvikens kraftstation med de värderingar som Ugger tUl grund för arbetet med den fysiska riksplanermgen?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 InterpeUation nr 140 ang, åtgärder för förbättrad trafiksäkerhet

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen STÅLHAMMAR (fp), som yttrade:

Herr talman! Folkpartiet har under fiera år föreslagit att ett program
för samordnad satsning på ökad trafiksäkerhet skuUe utarbetas i syfte att
åstadkomma en  minskning  av trafikolyckoma med I första hand 50                 29

Nr 108----------- procent. Regeringen har lika länge awisat kravet. Det är därför mycket
Torsdagen den glädjande att trafiksäkerhetsverket trots denna awisande attityd från
14 oktober 1971    regeringen ändock tänker presentera alternativa program för det fortsatta
-------------------       trafiksäkerhetsarbetet,

EnUgt pressmeddelande från trafiksäkerhetsverket kommer dessa alternativ att utgå från målsättningen om oförändrad omfattning respektive 20 procents, 40 procents och 60 procents minskning av trafikolyckorna. Det är mycket värdefuUt att debatten och anslagstilldelningen kan baseras på denna typ av målformuleringar, Kommentarema i pressen har också varit mycket positiva.

I årets partimotion angående trafiksäkerheten föreslår folkpartiet en rad åtgärder vars Inverkan på trafiksäkerheten är odiskutabel. Det är fråga om att i trafikpolitiken prioritera de säkra trafikmedlen, att effektivisera trafikutbUdnmgen för både bam och vuxna, att bygga ut trafikövervakningen, att genom lagstiftning och avgifter tvinga fram säkrare bilar, att planera och bygga om vägar och gator så att riskerna för trafikolyckor minskar etc. Alla dessa åtgärder kommer enligt tidningsuppgifter att finnas med i trafiksäkerhetsverkets alternatlvplanerlng. Vissa av dessa åtgärder är emeUertid mycket kostsamma. Det är därför angeläget att de olika programmen kompletteras med ingående kostnadsberäkningar.

Viktigt att komma Uiåg är emeUertid att det i de flesta faU inte är fråga om att öka totalkostnadema för trafiken. Kostnaderna för trafikolyckor bär samhället redan. De har beräknats tiU 2 500 mUjoner kronor per år, vUket snarare torde vara en underskattning än en övervärdering. En minskning av trafikolyckorna med t. ex. 60 procent skuUe föhakthgen innebära en reducering av de samhällsekonomiska kostnaderna med I 500 mUjoner kronor. De värdefullaste vinsterna med färre trafikolyckor är dock att tragedier och omänskligt lidande i motsvarande mån undvikes.

När effekterna av ohka trafiksäkerhetsprogram stäUs mot de rent StatsfinansieUa konsekvensema får mte kortsiktiga sparsamhetsskäl förleda regering och riksdag att a-wisa de i dag kostsammare altemativen, vars överlägset gynnsamma effekter utfaUer på längre sUct, I den hårda konkurrens om statens utgifter som nu finns måste emeUertid polltikema vara övertygade om att effektema för samhället motiverar vaqe kostnadsökning. Det kan med hänsyn tUl det utomordentligt angelägna behov som en helhjärtad satsning på förbättrad trafiksäkerhet är behöva bli fråga om nya finansieringskällor. En föratsättnmgslös diskussion om olika vägar att finanslera en ökad satsning på trafiksäkerheten måste därför fogas tUl de olika alternativa programmen.

Med hänvisning tUl det anförda anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr kommunikationsministern få stäha föhande fråga:

Är statsrådet beredd att redogöra för de altemativa förslag tUl förbättrad trafiksäkerhet som trafiksäkerhetsverket har utarbetat och för regeringens instäUning tiU de oUka förslagen?

Denna anhåUan bordlades.

30

§ 23 InterpeUation nr 141 ang. jämvägsnedläggelserna Nr 108

Torsdagen den
Ordet lämnades på begäran tUl                                                     ]4 oktober 1971

Hen OLSSON I KU (fp), som yttrade:                                              -------------------

Herr talman! Trafikutskottet redogjorde vid behandlingen av årets trafikpolitiska motioner i skrivelse tUl Kungl. Maj:t för sin syn på trafikförsörjningens betydelse för en positiv befolknings- och näringshvs-utveckhng i landets ohka delar. Utskottet underströk vidare den inställning som riksdagen tidigare gjvit uttryck för, nämligen att stor försiktighet måste iakttagas beträffande järnvägsnedläggelser. Den fortgående nedläggningen av trafiken på jämvägsnätet talar för att regeringen inte tagit denna riksdagens rekommendation på allvar. Det är så mycket mer anmärkningsvärt som regeringen, liksom andra bedömare av järnvägarnas roU i en med bl. a. regionalpolitiken, socialpolitiken och näringspolitiken integrerad trafikpolitik, torde sakna fuUgott beslutsunderlag.

Utskottet framhöU att behovet av ytterligare åtgärder samt utrednlngs-och utvecklingsinsatser som kan vara motiverade för att åstadkomma en regionalpohtiskt och samhällsekonomiskt riktig anpassning och utveckling av transportapparaten motiverade att ett lämpligt trafikpolitiskt organ fick utvärdera och följa upp de trafikpolitiska åtgärdema samt aktivt medverka i en samordning av utredningsarbetet. Tyvärr stannade utskottets majoritet för att rekommendera att trafikpohtiska delegationen skulle ges denna uppgift. Folkpartiets ledamöter reserverade sig för att uppdraget i stäUet skuUe ges åt en fristående parlamentarisk utredning. Det låga intresse som från departementets sida ägnats riksdagens fömyade propåer understryker riktigheten i kravet på en från departementet fristående utredning. Då nu trafikpohtiska delegationen givits denna uppgift är det angeläget att riksdagen Informeras om innehållet i de utvidgade direktiv som utskottets majoritet förutsatte att delegationen skulle ges.

Den starka kritik som riktats mot SJ;s sätt att tUlämpa 1963 års trafikpolitik, som lett tUl omfattande Inskränkningar i tågtrafiken och nedläggningar av stationer och bandelar, måste leda tiU att en aUsidig bedömning av järnvägarnas roll i en samordnad trafikpoUtik nu bUr en förstahandsuppglft för trafikpohtiska delegationen. Den samstämmiga och mycket allvarliga kritik mot SJ:s nedläggningspolitik som avgivits av berörda kommuner och landsting måste stäUas mot SJ:s egna motiv för driftinskränkningar respektive nedläggningar. Utifrån en sådan neutral kartläggning av ohka synsätt måste en precisering ske av de grunder efter vilka beslut om nedläggningar bör fattas. TUl dess delegationen givits tUlfäUe att med stor skyndsamhet inkomma med förslag tUl sådana rikthnjer bör SJ:s ansökningar om ytterligare driftinskränknmgar och nedläggningar som mte överensstämmer med berörda kommuners vUja awisas.

Utskottet underströk vidare i sitt betänkande från i våras att därest
nedläggning ändå måste ske skall sådan ersättningstrafik ordnas att kravet
på god trafikförsötinhig kan tUlgodoses. Eftersom regeringen under de
åtta år som den nuvarande trafikpoUtiken varit gällande inte gjort klart
för sig vUken Innebörd begreppet  "tUlfredsstäUande trafikförsörjning"            31

'' *"°                      skaU ges, har ersättningstrafiken oftast Inneburit en klar försämring av

Torsdagen den      trafikservicen i regioner som blivit utan järnvägstrafik. Det kanske mest

14 oktober 1971    iögonfaUande exemplet är ersättningstrafiken på Gotland. Där kräver SJ

nu ersättning för olönsam busstrafik av Gotlands kommun med motiveringen att Gotland är en kommun och inte en statsbldragsberättigad "region". Detta konstlade resonemang strider mot uttalanden som gjordes I samband med sammanläggningen av Gotlands kommuner, då det uttryckligen klargjordes att detta Inte skulle diskriminera Gotland. Jag utgår därför Ifrån att den uppmaning som Svenska kommunförbundet riktat tih regeringen kommer att följas. Kommunförbundet skriver; "I awaktan på att ansvars- och kostnadsfördelningsfrågan beträffande den koUektiva traflkförsötinmgen får en tUlfredsstäUande lösning bör enUgt styrelsens mening Inga ytterligare krav ställas pä kommunerna. De mycket omfattande krav på kommunala bidrag för olönsam busstrafik, som i första hand SJ har framfört, bör, åtminstone temporärt, inte tUlgodoses av kommunerna utan av statsmakterna."

I samband med att kommunikationsministem offentliggjorde personella förändringar i trafikpolitiska delegationen utlovades att en beräkning inom den närmaste tiden skulle presenteras angående kostnaderna för ett bibehållande av den nuvarande omfattningen av jämvägsnätet. Det måste vara angeläget att en sådan beräkning inte begränsas tUl att gälla de statsfinansiella konsekvenserna på kort sikt utan också belyser de samhäUsekonomiska konsekvenserna på längre sikt. Detta underlag måste vara av central betydelse för de förslag tUI riktlinjer som trafikpoUtlska delegationen bör ges i uppgift att inkomma med. För den fortsatta debatten vore det emellertid av stort värde om kommunikationsministem fortast möjligt vUle redogöra för dessa beräkningar även i riksdagen.

Med hänvisning tUl det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr kommunikationsministem få ställa föhande frågor;

1.    Vill statsrådet redogöra för innehåUet i de utvidgade direktiv som givits trafikpolitiska delegationen?

2.    Är statsrådet beredd att biträda förslaget om att inte besluta om ytterhgare nedläggningar eller inskränkningar av järnvägstrafik mot berörda kommuners vUja fönän trafikpolitiska delegationen beretts tUlfälle att närmare belysa dels jämvägarnas roll i en med bl. a. regional-, social- och. näringspolitiken Integrerad trafikpohtik, dels hur ersättningstrafiken vid nedläggningar som anses nödvändiga bäst skaU tiUgodoses?

3.    Är statsrådet beredd att biträda förslaget att Inga ytterligare krav får stäUas på kommunema beträffande bidrag tUl olönsam trafik fönän ansvars- och kostnadsfördelningen meUan stat och kommun för den koUektiva trafikförsötiningen är tUlfredsstäUande löst?

4.    Är statsrådet beredd att informera om de kostnadsberäkningar beträffande bibehållen järnvägstrafik som tidigare utlovats?

Denna anhållan bordlades.

32

§ 24 InterpeUation nr 142 om en översyn av bestämmelsema angående     Nr 108

bostadstUlägg tUl barnfamUjer                                                      Torsdagen den

14 oktober 1971 Ordet lämnades på begäran tUl

Herr STRÖMBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! BostadspoUtiken har sedan länge haft som mål att avskaffa trångboddheten och de omodema lägenheterna samt att den genomsnittliga hyran inte skuUe ta i anspråk mer än en femtedel av en uidustriarbetares lön.

En betydande förbättring i bostadsbeståndet och av bostadsförhållandena i allmänhet har ägt mm under 1960-talet. Fortfarande bor emeUertid många människor trångt och i omodema lägenheter. Kostnaderna inom bostadsbyggandet ökade starkt i början av 1960-talet fram tUl mitten av år 1966. Den därpå föhande perioden 1967—1969 var relativt stabil ur kostnadssynpunkt, varpå prisökningarna fortsatt.

De senaste åren har lägenhetsytan genomgående minskat, vUket har lett tUl en viss mmsknmg av hyran per lägenhet i Storstockholm och Stormalmö. I de övriga ortsgrupperna har däremot även hyran per lägenhet ökat. Minskningen av lägenhetsytorna får ses mot bakgrund av att det blivit svårare att omedelbart få avsättning för aUa nybyggda lägenheter.

Med den bostadspolitiska målsättningen att högst 20 procent av lönen skall behöva disponeras för hyran skulle en Industriarbetare i genomsnitt kunnat betala en hyra på 4 600 kronor år 1969. En lägenhet på tre rum och kök i allmännyttigt bostadsföretags nyproduktion kostade då emellertid 5 960 kronor i hyra i kommuner med mindre än 60 000 invånare och 7 590 kronor i Storstockholm.

Det nuvarande systemet för bostadstUlägg tUl bamfamUjer genomfördes 1 stället för ett förslag från famUjepoUtlska kommittén om ökat stöd åt barnfamUjer. Förstärkningen av det ekonomiska stödet till de barnfamUjer som har de största ekonomiska svårighetema skuUe utformas så, att det också medverkar tiU att höja famihemas bostadsstandard. De tidigare familjebostadsbidragen ersattes av nya inkomstprövade tiUägg. Ett grundbelopp som ökar med antalet barn i famihen skuUe utgå utan särskilda bostadsvUlkor. Dessutom skuUe ett tUläggsbelopp utgå i syfte att höja familjernas bostadsstandard. TiUäggsbelopp utgår nu tUl famUjer med antingen minst två ram och tre barn eUer minst fyra mm och två barn. Flera kommuner har väsentligt utvidgat det kommunala hyresan-knutna bostadstillägget, men detta synes inte vara tillräckligt. Ett starkt oroande inslag i utvecklingen är att kommunernas utgifter för socialhjälp har ökat väsentligt och att denna ökning tUl en del synes bero på svårigheter för hushåll att betala hyror i nybyggda hus.

Det måste vara något fel med samhäUets famUjepohtik när famUjer
med hyggliga fasta Inkomster måste få socialhjälp. Inte heUer föna årets
skatter har bhvit barnfamUjernas reform. Nu måste äntligen, efter många
års utredande, barnfamUjerna få förtur i reformarbetet. Många barnfamil
jer tiUhör de mellangrapper som fick en särskUt kännbar skärpning av
marginalskatterna genom skatteomläggningen. De upplever nu hur en
måttlig ökning av mkomsten helt äts upp av skatter och prishöjningar.              33

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 108-110

Nr 108                    DärtUl kommer minskade bostadstiUägg och i många faU en kraftigt höjd

Torsdagen den       daghemsavgift. I syfte att mUdra denna effekt bör inkomstreduceringen

14 oktober 1971    v bostadstiUäggen ses över. Det är bra att beslut redan föreligger om

------------------- höjning av den nedre gränsen för mkomstreduceringen från årsskiftet.

Även de däröver liggande inkomstgränsema bör emeUertid höjas.

De höga hyroma i nyproduktionen och sambandet meUan höga socialhjälpskostnader och bostadskostnader bör också leda tUl en höjning av det statliga bostadstUlägget och/eller statsbidraget tUl kommunala bostadstiUägg. Statsbidrag utgår högst med belopp motsvarande 5 kronor i månaden för helt 25-tal kronor, varmed famihens bostadskostnad överstiger 400 kronor i månaden. Vid beräkning av statsbidraget beaktas dock inte den del av bostadskostnaden som i fråga om familj med ett eUer två barn överstiger 525 kronor i månaden, i fråga om famih med tre eUer fyra barn 625 kronor i månaden och i fråga om famih nied fem eUer flera bam 725 kronor i månaden. I flera kommuner har hyreskostnadema föranlett mer generösa bestämmelser. De statliga bestämmelserna möjliggör mte ett beaktande av den nya trångboddhetsnormen.

Reglerna bör också ses över bl. a. i syfte att förenkla administrationen av bidragen. I det sammanhanget bör övervägas att skapa ett system i vUket bostadsstöd till barnfamUjer, handikappade, pensionärer och andra låginkomsttagare kan samordnas.

Inkomstreduceringen av de nuvarande bostadstilläggen tUl barnfamiljer sker med hänsyn tUl senast kända beskattningsbara inkomst. Detta inkomstbegrepp är en dåUg mätare på famUjens försötiningsförmåga. Beräkningen av bidragen bör bygga på den aktuella inkomsten och inte som nu på två år gamla uppgifter. En undersökning inom Täby kommun -visar att en sådan reform skuUe betyda att stödet effektivare skuUe nå dem som har ett verkhgt behov i dagsläget.

Med hänvisning tUl det anförda anhåUes om kammarens tiUstånd att tUl herr socialministern få framställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka tUl en höjning av mkomstreduce-ringsgränserna vid beräkning av bostadstUläggen samt en höjning av statsbidragen tUl kommunala bostadstUlägg och en översyn av övriga bestämmelser rörande bostadstUlägg tUl barnfamiher?

Denna anhåUan bordlades.

§ 25 Interpellation nr 143 om åtgärder mot svavelföroreningar i luften, m. m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr WIRTÉN (fp), som yttrade;

Herr talman! Utsläpp i atmosfären av svavelföreningar från uppvärm-
nlngsanordnhigar, Industrier och kraftverk har successivt framstått som
ett av våra allvarligaste mUjöproblem. Den olja som används innehåUer en
varierande andel svavel som förs ut i luften med rökgaserna. Skadeverk
ningarna är många.
34                              I en nyUgen pubUcerad rapport "Luftföroreningar över nationsgränser-

na - Mihöförändrlngar genom svavel I luften och nederbörden" redogörs     Nr 108

utförligt   för   dessa   skadeverkningar   och   deras  långsiktiga   effekter.     Torsdagen den

Rapporten har utarbetats av en svensk expertgmpp för FN:s mihökonfe-      14 oktober 1971

rens   1972.   Expertgruppen anser bl. a. att man inte kan utesluta att

långvarig  exponering även för låga koncentrationer svavelföreningar I

luften kan leda tUl ökad dödlighet. Skadorna på material genom t. ex.

korrosion   uppskattas   tUl   ca  300  mUjoner  kronor per  år  i  Sverige.

Rapporten anger också andra skador såsom sämre tUlväxt i skogarna,

försurning av sjöar och jordar. Slutsatsen är att ett fortsatt omfattande

Utsläpp av svavel har mycket allvarliga konsekvenser. Dessa är tidigare

dokumenterade, men rapporten ger en samlad bedömning som klart visar

nödvändigheten av kraftfuUa insatser för att begränsa utsläppen. Även

kostsamma insatser ger ekonomiska vinster.

Genom Kungl. Maj:ts förordning av den 20 november 1968 har den högsta tUlåtna svavelhalten i eldnmgsoha begränsats tUl 2,5 viktprocent. Kungl. Majt kan också bestämma om lägre värden. Så har skett. I ett antal kommuner i Stockholms län samt I Göteborg får fr. o. m. I oktober 1971 Inte användas eldnlngsoha som Innehåller över 1 procent svavel.

Naturvårdsverket lämnade den 30 september 1971 ett förslag om den fortsatta nedtrappnlngen av svavelhalten I eldnlngsoha. Fr. o. m. 1 oktober 1972 skuUe de strängare bestämmelserna gälla 1 ytterligare ett antal kommuner inom Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Jönköpings och HaUands län. I olika etapper skuUe dessa sedan införas i resten av landet, så att förbudet att förbränna eldnlngsoha med svavelhalt överstigande 1 viktprocent fr. o. m, I oktober 1972 skuUe omfatta hela landet. Avsikten med tidsplanen är bl. a. att ge producenter och leverantörer underlag för en mer långsiktig planering. Om naturvårdsverkets program genomförs skuUe halten svaveldioxid i tätorter minska tiU mindre än hälften av nuvarande värden. De totala svaveldloxldutsläppen skuUe dock år 1980 hgga ungefär på 1970 års värden. Naturvårdsverket aktualiserar också möjligheterna att med hjälp av mUjövårdsavgifter begränsa utsläppen, ett förslag som tidigare framförts av folkpartiet.

Svårighetema att nedbringa svavelutsläppen har samband med att tiUgången på naturligt lågsvavhga ohor är begränsad med höga priser som följd.

TiUgången på avsvavlad oha är dessutom beroende av möjhghetema att skaffa kapital för att bygga avsvavlingsanordningar.

Målet bör vara att kraftigt minska utsläppen av svaveldioxid och andra svavelföreningar. I princip kan man då väha två metoder. Dels kan oha med hög svavelhalt genom särskild behandling avsvavlas, dels kan man vid eldning med högsvavliga ohor utnyttja reningsanordningar, där svavelföreningarna tas bort ur rökgaserna. I båda fallen finns metoder som gör det möjhgt att utvinna svavel eUer svavelföreningar, som kan utnyttjas kommersiellt.

Två frågeställningar är speciellt relevanta vid bedömningen av de fortsatta åtgärderna mot svavelutsläpp. Är den tidsplan naturvårdsverket framlagt tUlräcklig eller är mer omfattande åtgärder motiverade av samhäUsekonomiska eher mUjöskyddande skäl?

Är   de   nuvarande   författnmgarna  och  den  metod  att  komma  åt              35

 1"°                       problemet som författningama ger uttryck för lämphga?

Torsdagen den          Naturvårdsverkets ambition är att mot slutet av  1970-talet få ned

14 oktober 1971    svaveldioxidutsläppen tUl nuvarande nivå. Men utsläppen kommer under

de närmaste åren att öka och under större delen av perioden att ligga över nuvarande värden. Detta kan jämföras med vad jordbruksministern anförde vid konferensen Naturvård 70, nämligen att siktet är inställt på att vid 1970-talets mitt använda eldnlngsoha med högst I procent svavel i aUa stöne tätorter. Detta är en något högre ambitionsnivå än den naturvårdsverket nu stäUt upp. I den svenska expertkommitténs rapport förordas vidare ett alternativ som tiU år 1982 skuUe sänka utsläppsnivån tUl hälften av 1965 års nivå. Därefter skuUe den bh oförändrad. Sedd i dessa relationer framstår naturvårdsverkets program som otUlräckUgt.

De författningar som är av betydelse för att begränsa utsläppen uppbyggs generellt på metoden att den oha som används skaU vara lågsvavlig. Det finns i författningama inte något incitament tlU utveckUng av det andra alternativet, nämUgen att rena rökgaser och därigenom förhindra utsläpp av svaveldioxid. Genom dispensförfarande kan rökgasrening dock tillåtas som ersättning för användning av lågsvavlig oha, ett undantagsförhåUande således. Men rökgasrenlngsmetodema har vissa fördelar som gör det angeläget att dessa stimuleras. Reningsgraden kan göras mycket hög, motsvarande användning av oha med mycket låga svavelhalter. Dessutom kan andra föroreningar i rökgaserna, t. ex. stoft, avsklhas. Flera olika metoder har utvecklats för avsvavling av rökgasema, bl. a. av svenska företag. Det finns starka skäl att ytterligare stimulera utveckhngen av rökgasrenare såväl författnlngsmässlgt som ekonomiskt. Enligt teknisk expertis finns det föratsättningar att utveckla effektiva och relativt blUiga anläggningar. Denna utveckling är angelägen. Därför är det enligt min mening tveksamt om man i så dominerande grad som föreslagits skall binda utveckhngen enbart vid avsvavhng av oha.

Ytterligare ett sätt att minska svavelutsläppen är att använda gas som bränsle. Naturgasen innehåUer mycket få förorenande ämnen och är från mUjösynpunkt ett attraktivt bränsle. TiUgången på gas i närheten av Sverige ökar. Dels finns gas i de stora Nordsjöfyndlgheter som nu böqat utnyttjas, dels byggs det östeuropeiska distributionsnätet ut bl. a. tlU Finland, Utsikter att öka tlUförseln av gas tUl Sverige finns aUtså,

Slutligen står det klart att en avsevärd del av de svavelföroreningar som faller ut över Sverige kommer från länder på kontinenten. Det är därför angeläget att Sverige IntemationeUt verkar för en begränsning av svavelutsläppen.

Med hänvisning tlU vad som anförts hemställer jag om kammarens tUlstånd att till herr jordbruksministern få stäUa föhande frågor:

1.    I vUken takt anser statsrådet att minskningen av svavelutsläpp I atmosfären från svenska källor genom bl. a. sänkning av svavelhalten I eldnlngsoha bör genomföras?

2.    VUka åtgärder, författningsmässiga och ekonomiska, avser statsrådet vidta för att stimulera utvecklingen av metoder för rökgasrening varvid bl. a. svavelföreningar kan utvinnas?

36

3. VUka åtgärder avser regeringen vidta för att stimulera ökad Införsel     Nr lOö
av mUjövänlig naturgas tUl Sverige?                                             Torsdagen den

Denna anhållan bordlades.

14 oktober 1971

§ 26  InterpeUation  nr   144  om  en begränsning av utbyggnaden av Marviken

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr STRINDBERG (m), som yttrade:

Herr talman! VattenfaUs planer på ett oljekraftverk å 200 MW vid Marviken har orsakat stor oro längs berörda delar av ostkusten och inte minst inom Vikbolandets kommun, som närmast är berörd av anläggningen. Sedan det nu blivit känt att VattenfaU avser att redan i den första etappen bygga ut bl. a. hamnen, ohelagrUigsanläggningar och reningsverk för en framtida utvidgning av ohekraftverket tiU 1 000 MW har oron för framtida skador å mUjön genom luft- och vattenföroreningar ytterligare ökat.

Marviken är beläget inom ett av vårt lands vackraste skärgårdsområden, och hotet om en framtida stor ohekraftsanläggning verkar i dag hämmande på byggnadsplanering och anläggningar för frUuftslivet. De som redan lagt ner stora kostnader på anläggningar och sommarstugor känner naturUgt nog osäkerhet inför framtiden liksom också yrkesfiskarna. Redan en anläggning på 200 MW kan orsaka betydande skador och en utbyggnad tUl 1 000 MW ter sig inom detta område som orimUg.

Med stöd av det anförda hemställer jag om kammarens tUlstånd att tiU herr jordbruksministem få ställa föhande frågor;

1, Är statsrådet beredd att medverka tlU att en utbyggnad av Marviken
begränsas tUl 200 MW och att anläggningen I så fall förses med alla de
reningsmöjligheter och säkerhetsåtgärder som är möjhga, även om detta
i initialskedet orsakar stöne Investeringskostnader?

2. Kan statsrådet upplysa om vem som skah svara för de kostnader
som eventueUt kan uppkomma genom framtida miljöförstöring?

Denna anhållan bordlades.

§ 27 InterpeUation nr 145 ang. principema för poUsutbUdningen

Ordet lämnades på begäran tih

Fru Gradin (s) som yttrade:

Hen talman! Stora krav stäUs på polisen som samhäUsorgan och på
den enskilde pohsmannen, Pohsarbetet är av mycket skiftande karaktär
och det måste ofta göras svåra awägningar, bedömningar och hänsynsta
ganden. Motsättningar kan uppstå i relationerna tUl olika grupper och
Intresseriktnmgar, Motstridiga krav och förväntningar stäUs och det yttre
trycket kan bli starkt. Samtidigt kan polisuppglfterna i sig Innehålla
moment av oförenhg natur. Det åligger pohsen, enligt pohsinstraktionen,
att upprätthåUa allmän ordning och säkerhet och att förebygga brott.              37

Nr 108                    Polisen skall också lämna allmänheten skydd, upplysning och hjälp och

Torsdagen den      fortlöpande  samarbeta  med  socialvårdsmyndigheterna.  Samtidigt som

14 oktober 1971    polismyndigheten är ett organ, som utövar en för samhället nödvändig

social kontroU, är den också ett organ för samhällets service gentemot de enskUda mjinniskorna. I den senare egenskapen är poUsen, som finns tUl hands dygnet runt, det mest vittförgrenade och lättast tiUgängUga av samhällets hjälporgan. En viktig men ganska ofta förbisedd uppgift för polisen är dess roU som medlare i konflikter såväl meUan enskilda som meUan ohka grupper I samhäUet.

De förhåUanden pohsen arbetar under, specieUt i storstäderna, stäUer stora krav på den enskilde poUsmännens uppträdande, balans, omdömesförmåga och tolerans. Det är egenskaper som måste tUlägnas genom att läras, tränas och praktiseras. Pohsens utbUdning är därför av mycket stor betydelse.

PoUsyrket är också människovårdande. Som i aUa andra sådana yrken är utbUdningen av avgörande betydelse både för den egna uppfattningen och för omgivningens uppfattning om möjligheterna att på ett tiUfredsstäUande sätt lösa ålagda arbetsuppgifter. För polisens möjligheter att samarbeta med andra myndigheter, t. ex. skola och socialvårdsorgan, är det nödvändigt att man, så långt möjligt, har en med dessa myndigheter gemensam grundsyn när det gäher t. ex. behandlingen av personer med ett awikande beteende. Detsamma gäller InstäUningen tUl hur brottsförebyggande och annan förebyggande verksamhet skaU bedrivas.

Kungl. Majt har nyhgen utfärdat cirkulär om intensifierat samarbete meUan barnavårdsnämnd, skola och pohs. Socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och rUcspohsstyrelsen har i dagama utkommit med gemensamma anvisningar beträffande detta samarbete. Detta syftar på sikt tUl bättre samordning och effektivare utnyttjande av samhäUets resurser och mer meningsfull hjälp tiU den enskUde. Samarbetsformerna skaU byggas upp stegvis. De är i hög grad beroende av vUja, förtroende och kunskaper hos befattningshavama i de medverkande organen. Av många skäl har detta samarbete, trots författnmgsstadganden och tidigare rekommendationer, hittUls varit otillräckligt. En av anledningarna har varit att polisen från många håU, kanske främst från socialvårdsmyndlghetemas sida, betraktats med viss reservatlon eller rent av misstro. En orsak tiU denna misstro har uppenbarligen varit polisens utbUdning och pohsarbetets natur.

Det är I många situationer ofrånkomligt att polisen måste uppträda
repressivt, använda fysiska tvångsåtgärder och demonstrera sin styrka.
Det brukar hävdas att pohsen, framför allt I storstäderna, har att arbeta i
en aUt hårdare och farligare mUjö. Den represslva sidan av pohsarbetet
har därmed blivit mera framträdande. ParaUeUt härmed har stora
förändringar i pohsens tekniska utrastning och en omstrakturerlng av
polisens organisation ägt rum, med ökad motorisering och uppträdande I
större enheter som följd. Denna utveckling Innebär att människomas
direkta kontakt med den enskilde polismannen har minskat. Polisen häri
mångas ögon bhvit ett opersonligt, hårt institutionaliserat samhällsorgan.
Det är därför desto viktigare att pohsmannen, när de visar sig och när de
tvingas ingripa, har de kunskaper och den psykologiska och sociala insikt
38                          som kan göra dem rastade att fungera rätt i svåra situationer.

På senare tid har händelser vid statens pohsskola riktat uppmärksam-     Nr 108 heten mot poUsutbUdningen. Det har ifrågasatts om man från rikspolis-    Torsdagen den styrelsens och från dess utbUdnmgslednings sida verkligen har sett det      14 oktober 1971 som sin primära uppgift att utforma polisutbildningen så, att polisen upplevs som integrerad med samhället i övrigt, som "vår polis". Kritiken mot   utbildningens   målsättning   och   utformning  kommer  också  från polisens egna led.

Med hänvisning tUl det anförda hemstäUer jag om kammarens medgivande att tUl herr justitieministern ställa föhande frågor:

1. Är statsrådet I tUlfäUe att redovisa de aUmänna principerna för
polisutbildningen - grundutbUdnmg och fortbUdning?

2. Anser statsrådet att gäUande kursplaner och utbildningens innehåU i
övrigt tillgodoser de av statsmakterna uttalade principema för poUsut
bUdningen i fråga om vidgat utrymme för psykologiska och sociala
kursmoment?

3.  Finns pedagogisk sakkunskap representerad i skoUednlng och
utbUdningsledning och sker utbildningen i enlighet med moderna
vuxenpedagogiska principer?

Denna anhållan bordlades.

§ 28 InterpeUation nr 146 om åtgärder för att påskynda arbetet med den kommunala beredskapsplanläggningen

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c), som yttrade;

Herr talman! I mitten av 1950-talet faststäUdes riktlinjer för civUförsvarets planläggning av de större tätortemas utrymning inför ett krigshot och för inkvartering av de utrymda stadsborna på landsbygden. I sm längst drivna form mnebär planerna för hela landet att över tre mUjoner människor skall kunna förflyttas och ges nya bostäder. För Älvsborgs län t. ex. gäUer det att kunna ta emot i runt tal 220 000 göteborgare och 8 000 uddevallabor. Länets befolkningstal skulle i ett sådant läge öka från 400 000 tUl över 600 000. Motsvarande gäller för andra delar av landet.

En sådan omflyttning, under de svåra förhållanden som man måste räkna med, skuUe stäUa mycket stora krav på kommunema, framför aUt på inkvarteringskommunerna. De skyldigheter och åtaganden som härvid ankommer på kommunerna har preciserats i 1964 års lag om kommunal beredskap. Där står bl. a. att kommun är skyldig att under civilförsvarsberedskap bistå inte endast den egna kommunens medlemmar utan också befolkning från annan kommun, som tUl följd av krigsskada eUer utrymning blivit i behov av särskUt bistånd. Vid denna biståndsverksamhet skaU särskUt tillses, att behoven av bostad och uppehäUe bhr tUlgodosedda samt att vård eller tUlsyn bereds den som är i behov därav.

Enligt den kommunala beredskapslagen skall kommunerna redan i
fredstid vidta de förberedelser som behövs för att de skaU kunna fuUgöra
sina   uppgifter   inom   totalförsvaret   under   beredskap   och   krig.   Om      39

Nr 108                   länsstyrelsen förordnat att förberedelserna skaU redovisas i en särskUd

Torsdagen den      plan  och sedan  godkänt  den  plan  som  kommunen  upprättat, utgår

14 oktober 1971    statsbidrag tiU kommunens planläggnmgskostnader. Vidare utgår statsbi-

------------------- drag för sådana reservanordningar för gas-, vatten- och elektricitetsför-

sötiningen   m. m.   som   kommunen   vidtagit   efter   länsstyrelsens   förordnande.

Det har nu gått sju år sedan lagen om kommunal beredskap antogs med alla de uppgifter den lägger på kommunerna. Men endast 27 kommuner har fått möjligheter att göra sin beredskapsanläggning färdig. I den stora huvuddelen av kommunerna finns inga eUer ringa förberedelser vidtagna för att kunna effektuera den utrymnings- och inkvarteringsverksamhet som civilförsvaret arbetar med sedan 15 år tUlbaka. Beredskaps-planläggningen har fördröjts på ett anmärkningsvärt sätt. För Älvsborgs län kan man nu räkna med att kommunerna kan ha planläggningen avslutad under gynnsamma omständigheter först 1977, dvs. 13 år efter beredskapslagens tillkomst. Denna otUlfredsstäUande situation har obestridligen sm orsak I förhållanden på den centrala nivån.

Naturligtvis kan det finnas rimhga förklaringar tUl dröjsmålet. Ett omfattande och tidskrävande arbete nedlades på utarbetande av närmare anvisningar för en kommunal beredskapsplanläggning. För att få fram en säkrare kostnadsbedömning genomförde riksnämnden för kommunal beredskap 1968—1970 en provplanläggning i ett begränsat antal kommunblock. I awaktan på resultatet härav uppsköts planläggningen i övrigt.

I sin promemoria 1970 konstaterade riksnämnden som ett resultat av provplanläggningen, att kostnaderna kunde begränsas avsevärt i jämförelse med tidigare beräkningar. Nämnden föreslog, att en landsomfattande planläggning skulle genomföras under åren 1971 — 1975. Altemativt kunde nämnden tänka sig att utsträcka tiden tUl 1977. De remissinstanser som yttrat sig över promemorian förordade att planläggningen genomförs under femårsperioden 1971 — 1975. Med den föreslagna planläggningstakten skuUe enligt riksnämnden för budgetåret 1971/72 erfordras ett bidragsbelopp av 2,5 mUjoner kronor. Det betydde, med hänsyn tUl förefintlig behållning på 1,6 mUjoner kronor, ett reservationsanslag av 900 000 kronor. I årets statsverksproposition upptogs emellertid anslaget endast till det formella beloppet av 1 000 kronor. Departementschefen konstaterade, att detta innebär att den fortsatta planläggningen av den kommunala beredskapen kommer att fortgå i något långsammare takt än vad riksnämnden förordat men angav ingen motivering.

Det är, såsom framhållits, ett mycket stort ansvar som genom 1964 års
beredskapslag lagts på kommunerna och då främst landsbygdskommuner
na. Utrymning av en betydande del av stadsbefolkningen och inkvartering
av den i landsbygdskommuner är en mycket svår uppgift, om den
situationen skulle uppstå. Planläggningen har på ett anmärkningsvärt sätt
blivit fördröjd. Desto angelägnare är det då att nu, sedan provplanlägg
ningen givit ett förbättrat underlag, skyndsamt stärka den kommunala
beredskapen, så att denna kan fylla sin uppgift i vår totala beredskaps
styrka. Då provplanläggningen visat att kostnaderna kan bil väsentligt
40                           lägre än enligt tidigare beräkningar, bör det rimUgtvis ekonomiskt sett

vara goda möjligheter att väsentligt påskynda arbetet. Nr 108

Slutsatsen av detta är att det nu är hög tid att stäha sådana resurser tiU     Torsdagen den förfogande, att kommunerna verkligen kan färdigstäUa de planer som      14 oktober 1971

behövs för att de skall kunna fuUfölja de uppgifter, som i händelse av     --------

beredskap eller ofred ålagts dem. Det gäller bidragsmedel men också möjligheter att få lämpliga planläggningsledare. Det har vid provplanläggningen visat sig fördelaktigt att en i totalförsvarsfrågor väl insatt person, som har lätt att samarbeta med olika kommunala funktionärer, tUlfäUigt anställes för att organisera och leda planläggningsarbetet. AUa färdigbUdade kommuner bör utan särskUd prioritering få möjligheter att anställa lämplig planläggningsledare. Att så långt möjhgt trygga tUlgången på erfarna planläggningsledare är av väsentUg betydelse, om den kommunala beredskapsplanläggningen nu skall kunna genomföras skyndsamt på tiUfredsställande sätt.

Med  stöd  av vad jag här har  anfört anhåller jag om kammarens tiUstånd att tUl herr civilministern ställa föhande fråga;

Avser herr statsrådet att skyndsamt vidta åtgärder i syfte att påskynda arbetet med den kommunala beredskapsplanläggningen?

Denna anhållan bordlades.

§ 29 InterpeUation nr 147 ang, erfarenhetema från tiUämpningen av den nya studieordningen vid de fria fakulteterna

Ordet lämnades på begäran tih

Herr WIJKMAN (m), som yrtrade;

Herr talman! Den 19 mars 1969 fattade riksdagen beslut om fastare studieordning -vid de fUosofiska fakulteterna. Motiven för det nya studiesystemet var flera. Dels var det angeläget, enligt propositionen, att bättre anpassa den högre utbUdningen tUl arbetsmarknaden, dels vUle man öka studietakten. Slutligen eftersträvade statsmaktema att spara pengar genom nyordningen. Drygt tvä år har nu gått sedan PUKAS-syste-met bötiade fungera. En analys av den nya studieordningens resultat framstår som ytterst angelägen.

Dagens höga arbetslöshet bland akademiker Ulustrerar väl att inriktningen av studierna vid de filosofiska fakulteterna varit skev. FörhåUandena därvidlag har inte förbättrats genom PUKAS-systemet. Hörnstenen i PUKAS utgjordes av de 17 fasta utbUdningslinjerna, vUka skulle medverka tUl en större anpassning av utbUdningen tiU arbetsmarknaden. I själva verket har dessa utbUdningslinjer visat sig passa Ula för i stort sett aU yrkesverksamhet utom läraryrket. Studentema har själva insett detta och väher i allt stöne utsträckning att konstruera egna utbUdningsaltema-tiv. Vad som från bötian var avsett som rena undantag har kommit att bh regel. Nära 40 procent av dagens nyinskrivna studenter väher nämUgen särskild utbUdnmgslinje. Det är således mer än var tredje student som finner de 17 fasta studievägarna otUlfredsstäUande. Ett mera nedslående resultat kunde systemet knappast uppvisa!

För att öka genomströmningstakten vid de fria fakulteterna infördes                41

Nr 108---------- det s. k. utspärrningssystemet. Redan långt före riksdagsbeslutet framför-
Torsdagen den      des häftig kritik mot denna konstruktion. Vid en analys av de första två
14 oktober 1971   ™" konstatera att kritiken var berättigad. Utspärrningen har
------------------ —     blivit ett totalt misslyckande.

Vid vissa universitet har inte en enda student utspärrats och vid andra rör det sig om ett par tiotal utspärrningar. Totalt har hittills inte ens 100 studenter blivit avstängda. Detta innebär inte att normalstudietakten har ökat. Tvärtom har studenterna haft avsevärda svårigheter att klara den studietakt som statsmakterna satte upp i samband med den nya studieordningen. Orsaken tUl att utspärmlngama har blivit så få står bl. a. att finna i organisatoriska brister. Registreringen och uppföhningen av studieresultat har visat sig ta så lång tid att hela apparaten har släpat efter upp till ett halvår. Dämtöver har dispenser bevihats i en mängd fall.

Genomströmningstakten har inte ökat vid de fria fakulteterna. Utspärrningen har icke fungerat enligt målsättningarna. Trots detta fortsätter utspärrningsapparaten att arbeta och ta avsevärda resurser från undervisning och studievägledning.

En viktig del av PUKAS-systemet skuUe enligt propositionen vara att sudlevägledningen avsevärt förstärktes. Detta har inte skett i önskvärd utsträckning. De tjänster som finns är dessutom icke hundraprocentigt utnyttjade. En stor del av studievägledarnas tid åtgår nämhgen tUl att övervaka utspärrningssystemet, som ju ändå inte fungerar.

Med hänvisning till vad som I det föregående anförts anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr statsrådet Moberg få stäUa följande fråga:

VUka slutsatser drar herr statsrådet av hittUls vunna erfarenheter från tillämpningen av den nya studieordningen vid de fria fakulteterna?

Denna anhåUan bordlades.

§ 30 Interpellation   nr   148   om   ökat   anslag tiU  investeringar inom televerkets verksamhetsområde under budgetåret 1971/72

Ordet lämnades på begäran till

Herr ENSKOG (fp), som yttrade;

Herr talman! Verksamheten inom televerket har under en följd av år legat på en relativt hög nivå både kvalitativt och kvantitativt. Verket har haft som målsättning att tUlhandahåUa sina tjänster vid rätt tidpunkt, med hög standard och tlU lågt pris. För att kunna nå upp tUl denna målsättning måste stora investeringar ständigt göras. Televerket har år efter år begärt mycket stora belopp i kronor räknat för Investeringar men har i regel fått äskandena mer eher mindre kraftigt beskuma, varigenom förskjutningar av målsättningen har måst vidtagas.

De investeringar som gjorts i televerket har varit lönsamma och de har
också successivt medfört standardhöjning av de tjänster som abonnenter
na erbjudits. En sådan rent tekniskt och ekonomiskt krävande Investering
som riksautomatiseringen har medfört mycket stora fördelar för kunder
na hksom för näringslivet och hela samhäUet, samtidigt som det medfört
42                           dels minskat personalbehov vid televerket, dels ökad lönsamhet.

Nr 108

Tyvärr har knappheten på investeringsmedel nu medfört att abonnenterna inte kunnat få den högre standard på servicen, som televerket i sin     Torsdagen den målsättning strävar efter att uppnå. Leveranstiderna för installerandet av      14 oktober 1971 nya abonnemang och flyttningar är aUdeles för långa och tenderar att öka, standarden på näten är på en del håll låg och den sjunker, vUket medför ökat antal fel, felavhjälpnlngstiderna blir längre osv.

Under innevarande budgetår är anslagen så nedbantade att det på en del håll visar sig vara svårt att kunna sysselsätta den befintliga personalen på bästa sätt. Man har t. ex. blivit tvungen att skjuta på sådana arbeten som kräver dyrbar materiel. Härigenom minskas sysselsättningen för dem som framställer denna materiel — kabelverk, de industrier som tUlverkar telefonapparater, växlar och kabelblock för att nämna några — med Inskränkningar eller risk för inskränkningar vid dessa företag som föhd. Det gäller både televerkets egna industrier och andra. Grävningsarbeten, som på en del håll sedan mycket lång tid tlUbaka utförts av entreprenörer, måste nu utföras av verkets egen personal, som är utbUdad för betydligt mera kvalificerat arbete än grävningsarbete osv. Inskränkningarna medför minskad konsumtion i andra hand, vUket i sin tur medför inskränkningar på andra håh.

I dagens ekonomiska läge borde man tUlåta ökade Investeringar vid televerket av flera skäl:

1.  Det skulle medföra ökad sysselsättning vid televerket och dess
underleverantörer.

2.     Det skulle medföra kortare leveranstider.

3.     Det skuUe medföra minskad spärr, dvs. bättre framkomstmöjligheter.

4.     Det skulle på sikt medföra minskat antal fel och därmed ge möjlighet tUl snabbare felavhjälpning.

5.     Det skulle på sikt också förbättra lönsamheten.

De medel, som i höst ställts tUl televerkets förfogande för extra investeringar, har gällt sådana objekt, främst husbyggnader, som gett personal utanför televerket sysselsättning. Det är dock minst lika viktigt att televerket får investeringsmedel som kan användas direkt i den vanhga verksamheten bl. a. för att bereda den redan anstäUda personalen arbetsmöjligheter på lönsamma objekt samtidigt som detta också för med sig följdförbättringar.

I anledning av vad jag anfört får jag anhålla om kammarens tUlstånd att tUl herr kommunikationsministem få ställa föhande fråga;

Har statsrådet föreslagit eUer kommer statsrådet att föreslå ökade Investeringsmedel för televerkets verksamhet under budgetåret 1971/72?

Denna anhållan bordlades.

43

Nr 108 §   31   InterpeUation  nr   149  ang.   projekteringen av meUanriksvägen

Torsdagen den Kkuna-Nordnorge

14 oktober 1971

Ordet lämnades på begäran till

Hen ÖHVALL (fp), som yttrade;

Herr talman! Norrbottens län hade i september månad 3 718 personer anmälda arbetslösa, vUket var 600 fler än vid motsvarande tid förra året. De höga arbetslöshetssiffrorna i länet kan inte bedömas vara enbart en följd av allmän och tiUfällig konjuktumedgång, utan har sin närmaste förklaring i en svag ekonomisk utveckhng med ständig undersysselsättning.

Av länsplaneringens material framgår att 17 000 arbetstUlfäUen måste nyskapas i Nonbotten fram tUl 1980. Den ensidiga avfolkningen måste hejdas. Det är nödvändigt för att behålla en tiUfredsställande ålderssammansättning hos befolkningen och därmed också behåUa grundförat-sättningen för en gynnsam ekonomisk utveckhng.

Bland de investeringsobjekt som under lång tid bedömts angelägna för att bl. a. förbättra de näringsgeografiska förhållandena i Norrbotten återfinns mellanriksvägen Klrana—Nordnorge. Sedan ett år tUlbaka pågår projektering av vägen. Men därest vägen i sin helhet skall färdigprojekteras innan byggnadsarbetet tUl någon del påbötias, torde den välbehövhga sysselsättningseffekten uppnås först år 1975. Derma tidsutdräkt är otUlfredsställande när så många människor, ofta ortsbundna, saknar sysselsättning. Åtgärder bör vidtagas för att snarast möjligt färdigprojek-tera en första etapp av meUanriksvägen.

Med hänvisning tUl det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr inrikesministern få ställa föhande fråga:

Har statsrådet för avsikt att vidtaga åtgärder för att påskynda färdigprojektering av en första etapp av meUanriksvägen Klrana-Nordnorge, för att därigenom snarast öka antalet arbetstUlfäUen I Nonbotten?

Denna anhållan bordlades.

§ 32 InterpeUation nr 150 ang. den östpakistanska konflikten

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen WERNER i Malmö (m), som yttrade:

Hen talman! Den östpaklstanska tragedin har djupt skakat människor i hela världen. Trots det kan man med fog stäha frågan om alla upptänkliga vägar att komma tUl rätta med problemen prövats. Exempelvis synes den passivitet som hittUls visats från Förenta natlonema svårligen förenlig med organisationens syfte att värna om de mänskhga rättigheterna, Sverige har i sammanhanget enligt min mening en skyldighet att - inte bara genom enskUda hjälpinsatser utan även genom Initiativ i intemationella organisationer — söka bringa de pågående ohyggligheterna att upphöra eher åtminstone att lindras.

Med hänvisning tUl vad jag här anfört hemställer jag om kammarens
44                           tiUstånd att tUl hen utrikesministern få rikta föhande fråga:

Är herr  utrikesministern beredd att  inför kammaren redogöra för Nr 108

regeringens  syn  på  den  östpakistanska konflikten  och  de  mänskUga     Torsdaeen den

problem denna medfört samt för de initiativ I denna fråga regeringen           14 oktober 1971

avser att taga?                                                                            -------------------

Denna anhållan bordlades.

§ 33 InterpeUation nr 151 om en snabbare utbyggnad av Norrtäljevägen, m, m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr WIRMARK (fp), som yttrade:

Herr talman! I det 1966 publicerade betänkandet "Europavägsförbindelse mellan Finland och Sverige med anknytning tiU Åland", avgivet av finska och svenska arbetsgrappen för färitrafiken mellan Finland och Sverige, bedömdes på svensk sida Kapellskärsområdet på Rådmansö utanför Nontälje som lämpligaste anslutningspunkt för fätitrafiken. Innan Kapellskär aUmänt skulle fungera som färjledens anslutningspunkt, rekommenderades bl. a. att den planerade utbyggnaden av vägen från Frötuna kyrka tUl Kapellskär skulle genomföras. Arbetsgrappen föreslog också att Europavägen E 3 inom Sverige förlängs från Stockholm längs riksväg 76, dvs. Nontäljevägen, tiU just Frötuna kyrka och därifrån vidare tUl Kapellskär och Norrtähe och att dessa båda färjhamnar inlemmas i Europavägssystemet med beteckningen E 3.

I dag är trafUcbelastnmgen både på Norrtähevägen och på nuvarande Kapellskärsvägen mycket stark, och vägstandarden är klart undermålig. Den starka bostadsexploateringen i den del av Stockholms län som betjänas av Nontähevägen, den växande trafiken tUl fritidsområdena i Roslagen och den hastigt ökande Finlandstrafiken har gjort trafiksituationen alltmer besvärande. Ansvällningen av Finlandstrafiken har överträffat aUa prognoser; år 1970 transporterades med Vikinglinjen över Kapellskär 866 064 passagerare, 130 952 personbilar, 2 590 bussar och 17 310 långtradare, och I år beräknas passagerarantalet gott och väl passera mUjonen; motsvarande siffror var för 1970 för Nontähe hamn 486 926 passagerare, 84 296 personbUar, 1351 bussar och 18 973 långtradare. Prognoser för 1971 pekar på ett passagerarantal sammanlagt gott och väl över 1,5 mUjoner och på över 50 000 långtradare, vUka så gott som utan undantag alla kommer att utnyttja tlUfartsvägen mot Stockholm. Inom loppet av några år kan Finlandstrafiken totalt sett över dessa båda hamnar beräknas bh fördubblad.

Det är sålunda uppenbart att en stor del av trafiken på dessa vägar är
av intemationell karaktär. Kungl. Maj:ts nyligen fattade beslut att på
angivet sätt förlänga Europavägen E 3 var därför självklart ett riktigt och
betydelsefuUt steg. Detta borde bana väg också för den högre prioritering
ur medelstiUdelnmgssynpunkt som är nödvändig för att skapa en snabb
och bekväm vägförbindelse mellan Stockholm och dessa båda färihamnar.
Enligt uppgift mnebär emellertid nuvarande planering inom vägförvalt
ningen att vissa delar av Nontähevägen beräknas bil utbyggda först under      45

Nr 108                    (je sista åren på   1970-talet eller i bötian på  1980-talet. En snabbare

Torsdagen den      utbyggnad av Norrtäljevägen, där redan nu störningar och köer i trafiken

14 oktober 1971    tUlhör vanligheten och inte undantagen, ter sig därför nödvändig.

------------- •               Beträffande KapeUskärsvägen,  som  redan får bära huvudparten av

trafiken med Finland, är läget mycket prekärt. Det är just denna del av den här berörda Finlandstrafiken som ökar snabbast. Ett förslag tUl nästan helt ny sträckning av vägen Frötuna kyrka - KapeUskär har utarbetats av vägförvaltningen, men det har förutsatts i enlighet med tidigare underhandsuttalanden från kommunikationsdepartementet att medel för detta vägbygge skuUe tUldelas i särskUd ordning vid sidan av ordinarie medelstiUdelning tUl riksvägar och primära länsvägar i Stockholms län.

Berörda både regionala och kommunala myndigheter har starkt understraldt angelägenheten av att detta vägprojekt snabbt förverkligas. För detta talar inte bara den hastigt ökande trafikvolymen utan också i aUt högre grad rena trafiksäkerhetssynpunkter. Betydelsen av dessa synpunkter understrykes också av det faktum att den nuvarande vägförbindelsen utöver Finlandstrafiken har att betjäna både den fasta ortsbefolkningen och de famUjer som bor i de över 5 000 fritidsfastigheterna i Frötuna och på Rådmansö.

Med hänvisning tUl vad som i det föregående anförts anhåller jag om kammarens tillstånd att tUl herr kommunikationsministern Norling få framstäUa föhande frågor:

1.   Är statsrådet efter beslutet om att förlänga Europavägen E 3 tUl Norrtälje och Kapellskär beredd att föreslå en snabbare utbyggnad av Norrtähevägen?

2.   När beräknar statsrådet att medel skah kunna stäUas tUl förfogände för byggande av den planerade KapeUskärsvägen?

Denna anhållan bordlades.

§ 34 InterpeUation nr 152 om ökat lokaliseringsstöd tiU Öland

Ordet lämnades på begäran tUl Hen BÖRJESSON i Glömmmge (c), som yttrade: Herr talman! Sysselsättningsläget i vårt land är mycket besvärligt, och friställningen av arbetskraft är mycket omfattande. En del orter och områden drabbas hårdare, andra kommer lindrigare undan. När nedläggning av ett företag sker i ett område med få företag och mycket små valmöjligheter tUl andra arbeten bUr föhderna mera kännbara för de arbetssökande och för vederbörande kommuner.

Ett område med svaga sysselsättningsmöjligheter, när fristäUning av arbetskraft Inträffar, är landskapet Öland. Den 1 oktober 1971 nedlade Ölands Ytong AB driften vid sin fabrik för tiUverkning av byggnadsmaterial i Grönhögen, för att vad man nu kan se icke återupptagas. Vid detta företag har ca 113 kollektivanställda och tjänstemän varit anställda.

För denna bygd är det ett hårt slag. Samhället Grönhögens Invånare
46                          har tUl överväldigande grad haft sin försötining av denna fabrik. Man

ifrågasätter rent av om samhället, om mget sker, kan fortleva. Någon    Nr 108
uppsugning av arbetskraften tUl andra företag i orten synes inte kunna    Torsdaeen den
ske, och en pendling till eventueUt lediga platser i Kalmar innebär ett    14 oktober 1971
pendlingsavstånd som är mycket över vad som räknas som önskvärt.------------        

Utöver nämnda faU är en lokalisering av företag som ger arbete ytterst välbefogad även till landskapet i övrigt. Ölandsbron, som närmar sig sin fuUbordan, har väl räknats bli tUl gagn för Ölands näringsliv och bör också kunna underlätta företagsamhet i området.

Utan t-vivel kan man göra den jämförelsen att det föreligger ganska hkartade förhåUanden beträffande svårigheterna att lokalisera företag tUl Öland som vad beträffar aUmänna stödområdet. Att införa bestämmelser om stöd för företagslokalisering tUl Öland med samma regler som gäller för allmänna stödområdet vore fuUt berättigat.

Med stöd av vad jag här anfört hemstäUes om kammarens tiUstånd att tiU herr inrikesministern få stäUa föhande interpellation;

Avser statsrådet att avge förslag om att de bestämmelser som nu gäller för företagslokallsering tiU allmänna stödområdet även införes att gälla för Öland?

Denna anhåUan bordlades.

§ 35 InterpeUation nr 153 ang, det fortsatta utrednmgsarbetet beträffande omlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen MUNDEBO (fp), som yttrade;

Herr talman! Under den senaste tiden har vissa uppgifter om det fortsatta utredningsarbetet rörande omlokahsering av viss statlig verksamhet lämnats i massmedia. I proposition 1971:29 varmed förslag tiU etapp I i detta ärende framlades för riksdagen omnämndes endast parentetiskt att utredningsarbetet skulle fortsätta och omfatta även affärsverk och stathga bolag. Däremot framgick varken av propositionen eUer av riksdagsdebatten direktiven för delegationens fortsatta arbete. Med ledning av erfarenheterna från första etappen borde det vara naturligt att nu i väsentliga avseenden vidga förutsättningama för utredningsarbetet. Såväl remissvaren som debatten i och utanför riksdagen visade på betydande svagheter i delegationens första rapport. Det måste därför vara mycket angeläget att när riksdagen senare skah ta stäUning till etapp H, detta kan ske utifrån en grundlig genomarbetning av alla olika aspekter på denna för svensk förvaltning och demokrati så centrala fråga.

Den första erfarenhet som borde kunna dras av första etappens
utredningsförfarande är att den berörda personalens åsikter och synpunk
ter skaU föras in i utrednmgsarbetet på ett tidigt stadium. Det kan inte
vara tiUfredsstäUande att Inhämta personalens synpunkter först när
utredningen ligger färdig. För att den breda erfarenhet som finns samlad
på respektive arbetsplats skall kunna ges tUlbörlig inverkan på det slutliga
förslaget måste denna inhämtas på ett tidigt stadium. Detta kan också i
positiv riktning påverka personalens InstäUning tUl ett eventueUt beslut         47

Nr 108                    om omlokahsering.

Torsdagen den          " andra erfarenhet som borde kunna leda tUl ändrade direktiv för

14 oktober 1971    delegationen är rekommendationen om delegering av beslutsfattande som

--------------------      altemativ tiU  utflyttning  av  ett  helt verk. Expertgruppen för regional

utveckhng (ERU) har I sitt delbetänkande Balanserad regional utveckhng framhållit att man inte bör flytta hela ämbetsverk eUer grupper av ämbetsverk utan i stäUet söka finna funktioner och sektorer inom respektive ämbetsverk och flytta dessa. Denna rekommendation gällde i synnerhet nytUlkommande enheter och rutiner. Ett annat tänkbart alternativ är att flytta ut delar av myndigheters och Institutioners verksamhet.

Att delegera arbetsuppgifter och befogenheter tUl regionala och lokala instanser bör vara ett ständigt återkommande övervägande i statlig förvaltning och ämbetsutövning. Det skuUe över tiden innebära en större regionalpoUtisk effekt och kunna genomföras med mindre drastiska förändringar än att klumpvis flytta stora delar av den centrala förvaltningen. Även om den senare metoden Inte skaU uteslutas bör den ständigt pågående decentraliseringen vara ett huvudalternativ i strävandena att motverka en alltför hård koncentration av förvaltning och ämbetsutövning i Storstockholmsregionen.

Ett tredje problemområde, som måste belysas bättre än i delegationens första rapport, är hur förvaltningens funktionsduglighet påverkas av altemativa förslag tUl förändringar. Hur förändras kontaktmönstret mellan ohka Institutioner och myndigheter och meUan förvaltningen och allmänheten? Hur påverkas möjligheterna tUl omorganisation inom en förvaltning, personalrekrytering, personalcirkulation etc? En föratsätt-nlngslös bedömrung av dessa effekter är nödvändig om riksdagen skaU kunna basera sin bedömning av ärendet på ett tUlfredsstäUande beslutsunderlag.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tlU herr finansministern få stäUa föhande fråga:

VUl statsrådet redogöra för omfattningen och inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet rörande omlokahsering av viss statlig verksamhet?

Denna anhåUan bordlades.

§ 36 InterpeUation nr 154 om indexreglering av skattesystemet

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen BOHMAN (m), som yttrade:

Herr talman! Den 1 januari i år konfronterades landets löntagare med
den skatteomläggning som beslutades av en majoritet i riksdagen förra
året. Det nya skattesystemet Innebar bl, a, ökade grundavdrag, skärpta
marginalskatter för mellanUikomsttagarna, en övervältring av skattebör
dan från famUjer där båda har arbete tUl famiher där bara en har arbete
samt slutligen slopad rätt tUl avdrag för erlagd kommunalskatt. Moderata
48                          samlingspartiet, som var det enda parti i riksdagen som klart och bestämt

gick   emot   skatteomläggningen,   yttrade   i   sin   partimotion   (11:1217)    Nr 108

f°'j"''                                                                                              Torsdagen den

"Under senare år har stora grupper Inkomsttagare fått uppleva att     ,a   i.*„Up   1071

deras levnadsstandard sjunkit eller upphört att stiga på grand av stigande     -

skatter och försämrat penningvärde. För flertalet av dem är, om regeringsförslaget genomföres, en allt snabbare försämring av levnadsstandarden ofrånkomUg.

För andra grupper, som enligt propositionen skuUe kunna påräkna en skattelättnad eller en oförändrad skattebelastning, kommer redan det första eller andra året som förslaget skuUe vara I kraft dess rätta innebörd av skattehöjningsförslag att vara uppenbar".

Mot detta anförde regeringen i såväl helsidesannonser i dagspressen som i StencU från finansdepartementet att "mer än två tredjedelar av alla inkomsttagare trots löneökningar och prisstegringar verkligen får en skattesänkningar 1971".

VI kan i dag notera en arbetslöshet som närmar sig 1930-talsnivån, en mycket hög prisstegringstakt på dagligvarorna och en under senare tid sjunkande konsumtionsnivå. Endast en tredjedel av alla inkomsttagare anser sig ha fått en skattelättnad. Det är uppenbart att tUl icke oväsentlig del den senaste skatteomläggningen bidragit tUl uppkomsten av de ekonomiska och sociala problem som vi nu brottas med. Det är därför nödvändigt att skattesystemet omedelbart ses över. En sådan översyn bör emeUertid icke förhindra att frågan om en indexreglering av skattema tas upp tUl särskild prövning. Därvid bör erfarenheterna från andra länder som Danmark och HoUand kunna tjäna tUl vägledning.

Med hänvisning tUl vad jag anfört hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr finansministern få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att omedelbart låta utreda frågan om mdexreglering av skattesystemet i syfte att — i Ukhet med vad som är fallet I t. ex. Danmark och HoUand — skydda inkomsttagarna mot sådan automatisk skatteskärpnmg som uppkommer tUl föhd av Inflationen?

Denna anhållan bordlades.

§ 37 InterpeUation nr 155 ang, verkningama av annonsbeskattningen

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen BOHMAN (m), som yttrade:

Hen talman! Aldrig tidigare under efterkrigstiden har tidningar och tidskrifter upplevt en så stark och långvarig försämring av annonskonjunkturen som under 1971. Under första halvåret sjönk annonsvolymen I genomsnitt för storstadspressen med ca 14 procent samt för landsortspressen med ca 8 procent, därav A-pressen med inte mindre än 14 procent. För tidskrifter var annonsminsknlngen I genomsnitt 15 procent eUer mera. De s. k. andratidningarna mom dagspressen har i flera fall drabbats särskUt hårt. Här finns exempel på annonsbortfaU på mer än 40 procent.

Samtidigt som tidningarnas annonsinkomster, som svarar för 60—70                49

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 108-110

Nr 108                    procent av tidningsföretagens intäkter, starkt minskat har kostnadema

Torsdagen den       stigit snabbare än tidigare. Det gäUer såväl löner, som utgör ungefär

14 oktober 1971    hälften av kostnaderna, som pappers- och distributionskostnader.

--------------------         Den exceptionellt försvagade annonskonjunkturen i förening med de

starkt ökade kostnadema för produktion och distribution av tidningar och tidskrifter har medfört att en rad tidningsföretag, som tidigare lyckats få sm ekonomiska verksamhet att gå Uiop, nu ställts Inför perspektivet att driva verksamheten med förlust eller att lägga ned den. Risken för en sådan utveckling har på ett ytterst allvarligt sätt skärpts genom införandet av annonsskatten från den 1 juli I år. Man måste därför räkna med att en rad tidigare självbärande tidningar genom den nya skatten råkar in i ett läge där Intäktema inte längre täcker kostnadema. Vidare tyder tUlgänglig annonsstatistik på att annonsskatten leder tiU en ytterligare mmskning av annonsvolymen framför aUt hos de andratidningar som skuUe stödjas genom de nya produktionsbidragen. Dessa bidrag måste av andratidningarna i första hand användas att täcka de Intäktsunderskott som uppkommit tUl följd av annonsskatten och den svaga annonskonjunkturen. Återstående del av bidragen kan därefter utnyttjas för att täcka de "normala" förluster som främst avsågs när förslaget om produktionsbidrag presenterades. Vissa andratidningar har träffats så hårt av annonsskatten och den svaga annonskonjunkturen att produktionsbidragen inte räcker tUl att täcka någon del av deras "normala" underskott.

Annonser är i varierande grad att betrakta som nyheter. När annonsvolymen tUl följd av annonsskatten minskar får andratidnlngama — trots presstödet — ökade svårigheter vid marknadsföringen av sina produkter tiU allmänheten. Därmed försämras deras ekonomiska läge ytterligare.

Med hänvisning tUl vad jag anfört hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr finansministem få stäUa föhande fråga;

Vilka slutsatser i fråga om beskattningen av reklam och annonsering drar statsrådet av nu tUlgängliga uppgifter om den hittUlsvarande annonsbeskattningen?

Denna anhåUan bordlades.

§ 38 InterpeUation nr 156 ang, väntetiderna vid ögonkUnikema

Ordet lämnades på begäran tUl
Hen BÖRJESSON I Falköpmg (c), som yttrade:
Hen  talman!   Väntetiderna vid landets ögonkliniker har under de
senaste åren ökat på ett oroande sätt. Det förekommer väntetider på upp
tUl ett år såvida det inte är fråga om akuta fall som behandlas med förtur.
Enligt en enkätundersökning som  Läkarförbundet genomfört  uppgick
den genomsnittliga väntetiden inom specialiteten  1970 tUl  146 dagar.
Åren 1968 och 1969 var väntetidema 116 respektive 121 dagar. På två år
hade således väntetiden ökat med drygt 25 procent.
50                              EnUgt av socialstyrelsen utfärdade rekommendationer skall ögonpati-

enter behandlas inom tre månader. Patienter med s. k. enkel förtur skall   Nr 108 behandlas Inom sex veckor och patienter med s. k. dubbel förtur mom en   Torsdaeen den vecka. EnUgt uppgifter hade av totalt 2 257 behandlade patienter under    14 oktober 1971

perioden april—maj 1971 338 utan förtur, 184 med enkel förtur och 198    -----

med dubbel förtur fått vård enhgt den rekommenderade tiden.

Orsakerna tUl denna ökning av väntetidema sammanhänger med bristen på ögonläkare. Den 30 november 1970 var antalet läkare med specialistbevis för ögonsjukdomar totalt 208 enligt uppgifter hämtade ur socialstyrelsens läkarregister över läkare med svensk legitimation. Uppgifterna avser såväl läkare vid ögonkliniker som privatpraktiserande.

Antalet läkartjänster vid landets ögonkliniker uppgick våren 1971 tUl 164, av vilka 14 var vakanta utan vikarierande läkare medan 20 tjänster upprätthöUs av medicine kandidater eller av utländska läkare med begränsad behörighet.

Läget vid landets ögonkliniker måste betecknas som klart otUlfredsställande. En ökning av väntetiderna på drygt 25 procent under två år anser jag vara så alarmerande att omedelbara åtgärder krävs för att bringa ner väntetiderna. Effektiva åtgärder måste sättas in för att häva bristen på ögonläkare emedan denna bristsituation är den främsta anledningen tUl de långa väntetidema. Det är angeläget att sjukvårdens huvudmän — inte minst socialstyrelsen — snarast vidtar de nödvändiga åtgärderna för att den vårdsökande allmänheten skaU få den vård den har rätt att kräva.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministem få ställa föhande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att bringa ner de långa väntetiderna vid landets ögonkUnUcer?

Denna anhållan bordlades.

§ 39 Interpellation  nr   157  ang.  sysselsättningsfrämjande  åtgärder i Norrbottens län

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr PETERSSON i Gäddvik (m), som yttrade:

Herr talman! Vid fjolårets höstriksdag Interpellerade jag Inrikesministern om hans syn på möjligheterna att uppfyUa målsättningen om 16 000 — 17 000 nya arbetstUlfäUen i Nonbotten före 1980, I sht svar redogjorde statsrådet för de av riksdagen beslutade regionalpoUtiska stödåtgärderna och framhöll som sin åsikt att de redan beslutade åtgärderna och den utveckhng som pågick gav anledning tlU optimism om möjligheterna att uppnå det uppställda målet.

Med stöd av uttalanden bl. a. av länsarbetsnämnden i Norrbotten anförde jag att för att uppnå den utlovade ökningen av sysselsättningen i Norrbotten måste statsmakterna utöka de regionpolitiska stödåtgärderna. Dessa synpunkter avfärdade statsrådet som grundade på ej aktuellt material.

I denna månad föreligger Norrbottens länsstyrelses förslag tUl regional
politiskt handlingsprogram, "Länsprogram 70". I detta har länsstyrelsen          51

Nr 108                   bl a.   gjort  en jämförelse  över hur de nu verksamma reglonpohtiska

Torsdagen den      åtgärdema Inverkat på sysselsättningen i Norrlandslänen. Av jämförelsen

14 oktober 1971    framgår hur specieUt Nonbotten fått en alltför ringa del av sysselsätt-

-------------------      nlngsöknlngen i förhållande tih det planerade behovet av arbetsplatser i

Norrbotten. Länsstyrelsen finner med ledning av de redovisade förhållandena under de fem första åren av planeringsperloden 1965 — 1980 att behovet av Insatser för Norrbottens län uppenbart underskattats och att detta är anmärkningsvärt med tanke på betydelsen av att länet kan fortsätta fungera på ett normalt sätt. Länsstyrelsen anför vidare:

"Ingen annan region I Norrland torde kunna peka på tUlnärmelsevis så stora produktiva resurser som Norrbotten. Att säkerställa dessa välfärds-tUlskott synes vara en riksangelägenhet. I stäUet kan konstateras att områden med kvantitativt sett mindre problem och därtlU representerande en mmdre del av rikets samlade resurser har stimulerats i betydhgt högre utsträckning än Norrbottens län genom den tUlämpade näringslivs-planeringen. Länsstyrelsen/planeringsrådet måste ifrågasätta om detta kan anses vara förenligt med en målinriktad regionalpohtisk planering.

Så långt länsstyrelsen/planeringsrådet kan bedöma är koncentrerade Insatser på Norrbotten nu ofrånkomhga om samhäUet har aUvarliga ambitioner att lösa Inte bara sysselsättningsproblemet på kort sikt utan även och friunför allt landsdelsproblemet på lång sikt."

I nuläget är tyvärr sysselsättningsläget i hela landet besvärande, och kraftfuUa åtgärder måste insättas för att förbättra näringsklimatet i hela landet. Detta nödvändiga agerande får dock inte medföra att regeringen underlåter att vidtaga koncentrerade insatser i Nonbottens län för att lösa de svåra sysselsättningsproblemen och därmed förhindra den landsdelskatastrof som annars enhgt "Länsprogram 70" är på väg.

Med åberopande av det anförda anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr inrikesministern ställa föhande fråga;

Vilka ytterligare åtgärder avser regeringen att vidtaga för att målsättningen 16 000 - 17 000 nya arbetstUlfäUen i Norrbotten före 1980 skaU bli verkUghet?

Derma anhållan bordlades.

§ 40 InterpeUation nr 158 om ökade beställningar av järnvägsmateriel

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr DAHLGREN (c), som yttrade:

Hen talman! Den föreliggande ekonomiska situationen kräver snabba åtgärder av skilda slag för att konjunkturen skall stimuleras. De Insatser som görs skaU givetvis så långt möjligt främja den ekonomiska tUlväxten i landet. Statliga beställningar hos den inhemska industrin är en av de vägar man har att beträda då det gäller att skapa nya arbetstUlfäUen.

Därvid synes extra beställningar av järnvägsvagnar och annan ruUande

SJ-materiel vara en lämpUg åtgärd. Det finns anledning erinra om att SJ

för innevarande budgetår inte fått sma önskemål tUlgodosedda. I sm

52                          anslagsframställning krävde verket   190,6 mihoner kronor tUl ruUande

materiel.  Departementschefen  föreslog och  riksdagen bevUjade  130,0     Nr 108
miljoner kronor.                                                                              Torsdagen den

Den genomsnittliga ökningen, mätt i tonkUometer, av SJ:s godstrafik      14 oktober 1971

var 4,7 procent per år under 1960-talet, enligt SJ:s anslagsframstäUning     ----

för budgetåret 1972/73. Av denna framstäUning framgår att godstrafiken ökade fram tUl sommaren 1970. Därefter har en viss minskning skett. Denna torde hänga samman med den konjunkturnedgång som ägt rum. När konjunkturen åter vänder får man räkna med att även efterfrågan på SJ;s tiänster kommer att öka. Det är för övrigt angeläget att den spårbundna godstrafiken, särskUt på längre sträckor, stimuleras. Inför den uppgång i trafiken som man sålunda kan se fram emot måste planeringen vara sådan att tiUgången på raUande materiel motsvarar behovet.

Uppgifter i pressen ger vid handen att den industri som tiUverkar materiel av ifrågavarande slag har sysselsättningsproblem. Det gäller bl. a. Aktiebolaget Svenska jämvägsverkstädema. Det är av stor vikt att de lediga produktionsresurserna används för att tUlgodose SJ:s uttalade behov av materiel.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens medgivande att tUl kommunikationsministern få ställa föhande fråga:

Är statsrådet beredd medverka tUl att extra bestäUningar av järnvägsvagnar och ruUande SJ-materiel i övrigt skyndsamt kommer tUl stånd?

Denna anhållan bordlades.

§ 41  InterpeUation  nr  159 ang, sysselsättningen för befolkningen i Vindelådalen

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr ÄNGSTRÖM (fp), som yttrade:

Herr talman! Den 1 april 1970 fattade regeringen beslutet att Vindelälven för all framtid skulle lämnas orörd beträffande vattenkraftsutbyggnad. I samband med att beslutet delgavs allmänheten meddelade statsministern i ett TV-framträdande, att speciella satsningar skulle göras i Vindelådalen för att bereda befolkningen varaktig sysselsättning. Detta meddelande uppfattades av folket i den berörda ådalen som en konfirmering av riksdagens uttalande i december 1967 att Vindelälvens bevarande var en riksangelägenhet och att bestående lokaliseringspoUtiska åtgärder borde -vidtagas som en kompensation för utebhvna arbetstUlfäl-len i kraftverksbyggen.

När beslutet om älvens bevarande kom hade debatten i frågan pågått
mer än tio år. Ovissheten under den långa väntetiden har haft en
förlamande inverkan på ådalens utveckling. Kommunala och enskUda
Initiativ har uteblivit ellet ställts på framtiden. Industrilokahsermgar har
uppskjutits då tillgången på arbetskraft varit oklar. Investeringar I jord-
och skogsbruk har blivit vilande då det kunde bh fråga om överdämning
och Inlösen, handel och servicenäringar har inte haft tUlräckligt underlag
för sina verksamheter och i många fah tvingats aweckla eUer flytta. Det
ovan beskrivna är endast en kort skiss av vad som hände i Vindelådalen          53

Nr 108                    under väntan på beslutet och ett klargörande av de starka motiveringar

Torsdaeen den       ° finns för att kompenserande åtgärder insattes.

14   Vt ber 1971         utlovade åtgärderna för att stärka sysselsättningen i Vindelådalen

--------------------      tände dock ett nytt hopp, och befolkningen såg fram emot den satsning

som regering och riksdag bebådat. Efter hand som tiden gått och inget påtagligt har hänt har förhoppningarna bytts mot besvikelse och misströstan. Kommer inte den utlovade hjälpen snart, sviktar befolkningsunderlaget I orterna längs ådalen på ett sådant sätt att det ej går att reparera, och samhällsservicen raseras. Läget i dag i Vindelådalen är ur sysselsättningssynpunkt rent krisartat, den svåraste situation som ådalen någonsin upplevt.

Med det anförda som bakgrund hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl statsmlnlstem få stäha följande InterpeUation:

VUka åtgärder är planerade för att hifrla de löften som regering och riksdag vid skUda tUlfäUen givit befolknmgen i Vindelådalen om bestående lokahseringspohtiska Insatser som kompensation för de arbetstiUfäUen som gått förlorade genom att Vindelälven bevarats outbyggd?

Denna anhåUan bordlades.

§ 42 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts propositioner och skrivelser;

Nr 118 med förslag tiU lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m.

Nr 119 med redogörelse för verksamheten mom Europarådets ministerkommitté under år 1970

Nr   120  med  överlämnande  av årsredovisning för Statsföretag AB

Nr 121 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Nr 122 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m. m.

Nr 123 med förslag tUl väglag m, m.

Nr 125 angående godkännande av Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt InternationeUa konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och fakultativa protokoUet tUl den senare konventionen m, m.

Nr 126 angående utbyggnad av TroUhätte kanal, m, m.

§ 43  Anmäldes och bordlades

skrivelse från bankofuUmäktlge med förslag tUl ändring I bankoreglementet

skrivelse från riksdagens ombudsmän angående ändringar i lagen om allmän folk- och bostadsräkning

§ 44 Anmäldes och bordlades föhande motioner;

Nr 1489 av hen Bohman m. fl. om konjunkturstlmulerande åtgärder
54                               Nr 1490 av herr Fälldin m. fl. om konjunkturstlmulerande åtgärder

Nr 1491 av herr Helén m. fl. om konjunkturstlmulerande åtgärder °

Nr   1492  av  herr Hermansson  i Stockholm  m.fl.   om ändring av    Torsdagen den
sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspohtiken                     14 oktober 1971

Nr   1493   av  hen Hermansson  i  Stockholm  m. fl.   om ändring av skattepolitiken

Nr 1494 av herr Ringaby m. fl. om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel

Nr 1495 av herrar Romanus och Ahlmark om höjning av de aUmänna barnbidragen

§ 45 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades på begäran tUl herr LIDGARD (m), som yttrade: Herr talman! Jag tUlåter mig hemställa att kammaren vUle besluta att tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Majts proposition nr 122 med förslag tUl lag om ändring i lagen om expropriation, m. m. måtte med hänsyn tUl ärendets omfattnmg utsträckas tiU det sammanträde som infaller näst efter 1 5 dagar från det propositionen kom kammaren tUl banda, dvs. första plenum efter fredagen den 29 oktober 1971.

Denna hemställan biföUs.

§ 46 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 14 oktober av

Nr 277 Herr Wikner (s) tUl herr kommunikationsministern angående persontrafiken på Inlandsbanan mellan Mora, Sveg och Brunflo:

Avser   statsrådet   att   vidtaga   några   åtgärder   för  att   förhindra

nedläggning av persontrafik på Inlandsbanan meUan Mora, Sveg och

Brunflo?

Nr 278 Herr Hedin (m) tUl herr industrimiiUstern angående handläggningsordningen hos koncessionsnämnden för mihöskydd:

Anser herr statsrådet det vara principieUt riktigt att koncessionsnämnden för mUjöskydd slutbehandlar en ansökan om utbyggnad av mUjöfarhg anläggning tUl viss omfattning samtidigt som sökanden hos koncessionsnämnden ansökt om en fortsatt utbyggnad med flerdubbel omfattning och därmed väsentligt ökade mihörisker?

Nr 279 Hen Larsson i Öskevik (c) tUl herr finansministern angående tidpunkten för tiUsättande av utredning om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun:

När avser statsrådet att tUlsätta den av riksdagen vid två tUlfäUen
begärda utredningen angående kostnadsfördelningen meUan stat och
kommun?                                                                                                             55

Nr 108----------- Nr 280 Herr Larsson  i Öskevik (c) tUl herr socialministern angående
ry     j          1--- bestämmelsema om vidgade möjligheter tUl förtidspension:
14 oktober 1971   Anser statsrådet  att bestämmelserna om vidgade möjligheter till
-------------------            förtidspension är tUlräckligt generösa?

Nr 281 Hen Richardson (fp) tUl herr statsrådet Moberg angående rekryteringen tUl universitetens fUosofiska fakulteter:

Är statsrådet Moberg beredd att låta undersöka, huruvida den minskade inskrivningen vid universitetens fUosofiska fakulteter lett tUl en förändring av rekryteringen vad avser, studenternas sociala bakgrund?

Nr 282 Herr Winberg (m) tUl hen kommunikationsministern angående järnvägstrafiken på sträckan Forsmo-Hoting;

Anser hen statsrådet att det finns föratsättningar att även i framtiden bibehålla järnvägstrafiken på sträckan Forsmo-Hoting?

Nr 283 Herr Karl Bengtsson i Varberg (fp) tiU herr utbildningsministern

angående läroböckernas behandling av famUjen och dess roU i samhäUet;

Anser statsrådet att läroböckemas behandling av famUjen och dess

roU i samhället står i överensstämmelse med målen i läroplanen för

grandskolan?

Nr 284 Herr Wikström (fp) tUl herr utbUdningsministern angående behandlingen av TRU- kommitténs förslag om produktionsresurser för radio och TV i undervisningen:

Avser statsrådet att awakta läromedelsutredningens slutbetänkande innan slutgUtig stäUnmg tas tUl TRU-kommitténs förslag ang. produktionsresurser för radio och TV i undervisningen?

den 13 oktober av

Nr   285  herr   Werner   i   Malmö   (m)   tlU   hen   utrikesministern   om

flyktingfamiljers förenande i Sverige:

Hur bedömer herr utrikesministern Sveriges möjhgheter att med stöd av FN;s deklaration 1948 om de mänskliga rättigheterna och FN:s deklaration 1959 om barnets rättigheter medverka tiU att bam tUl flyktingar som befinner sig i Sverige här kan förenas med sina föräldrar?

den 14 oktober av

Nr 286 Herr Levin (fp) tUl hen Inrikesministern om begränsning av kostnaderna för omskolning av frlstäUd arbetskraft;

Anser statsrådet det nu motiverat att med hänsyn tUl samhäUets höga och stigande kostnader för omskolning av friställd arbetskraft sådana särskUda bestämmelser införes, varigenom samhällsinsatsen i det enskilda fallet kunde begränsas tUl visst maxhnibelopp?

56

Nr   287  Herr   Levin   (fp)   tUl   hen   finansministern   om   höjning   av     Nr 108
avdragsbeloppet vid betalning av mervärdeskatt:                        Torsdagen den

Överväger finansministern i nu rådande, exceptioneUt dåliga kon-     14 oktober 1971 junktur att försöka underlätta omedelbara investeringar och därmed för företagama att sysselsätta arbetskraften genom att föreslå riksdagen   temporärt   medgiva   en   höjning   av   det   vid  momsinbetalning avdragsgilla beloppet?

Nr 288 Herr Wikström (fp) tUl hen utrikesministern angående medverkan av svenska ambassader vid överlämnande av nobelpris i utlandet;

Anser   utrikesmlnlstem   att   svenska   utrlkesrepresentationer   bör

medverka till att nobelpriset kan överlämnas tUl sådana pristagare som

icke kunnat komma tUl Sverige?

Nr 289 Herr Westberg i Ljusdal (fp) tiU herr kommunikationsministern angående statens järnvägars krav på bidrag från kommuner till olönsam koUektiv trafik:

Är SJ:s krav på kommunerna för olönsam koUektiv trafik I överensstämmelse med kommunikationsdepartementets intentioner?

Nr 290 Herr Hellström (s) tUl hen mrikesministern om sänkning av åldersgränsen för utbUdningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen;

Är statsrådet beredd att medverka tUl en temporär sänkning av åldersgränsen för utbUdningsbidrag i arbetsmarknadsutbUdningen?

Nr 291   Hen Gernandt (c) tlU herr utrikesministern om bistånd i vissa faU

tUl svenska massmediakorrespondenter i utlandet:

Vad kan utrikesministern göra för att med största kraft bistå svenska massmediakorrespondenter som kommit i besvärliga situationer vid tjänstgöring utomlands?

den 13 oktober av

Nr 292 Herr Burenstam Linder (m) tUl herr statsministern angående medverkan av svenska ambassader vid överlämnande av nobelpris i utlandet;

Efter vilka principer kan och bör enligt statsministerns uppfattning svenska ambassader medverka vid överlämnandet av nobelpris tiU pristagare som av olika skäl varit förhindrade att mottaga priset i Sverige?

den 14 oktober av

Nr 293 Fru Dahl (s) tUl herr försvarsministern angående säkerheten för den civUa luftfarten vid luftförsvarsövningar;

Förekommer i Sverige luftförsvarsövningar som kan tänkas hota

den clvUa luftfarten samt vUka åtgärder har statsrådet vidtagit för att

skärpa säkerhetsbestämmelserna i detta avseende?

57

Nr 108                    Nr 294 Hen Fiskesjö (c) tUl herr statsrådet Moberg angående försöks-

Torsdaeen den      verksamheten   med   samverkan   meUan   studerande,   lärare   och   övrig

14 oktober 1971    personal vid universitet och högskolor;

------------------- --------- VUka   åtgärder   har   regeringen   planerat   för   att   säkerstäUa  att

försöksverksamheten med nya former för samverkan meUan studerande, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor (FNYS) skall kunna fullföhas?

Nr 295 Herr Fiskesjö (c) tiU hen civUministem angående principema för förordnande av statliga representanter i länsstyrelser:

VUka principer har legat tUl grund för förordnandet av de statliga representanterna I de nya länsstyrelserna?

Nr 296 Herr KäUstad (fp) tUl herr utbUdningsministern om förbättrad redovisning och organisation vid de statliga skolorna för vuxenundervisning;

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förbättra redovisning och organisation vid de stathga skoloma för vuxenundervisning?

Nr 297 Fru Eriksson i Stockholm (s) tUl herr utrikesministem om omprövning av det svenska u-landsbiståndet tiU Iran:

Tänker regeringen ompröva det svenska u-landsbiståndet tiU Iran

med arUedning av den utmanande lyx, som utvecklats i samband med

Irans 2 500 års jubUeum?

Nr 298 Herr Nilsson i Tvärålund (c) tUl hen statsmlnistem angående utbyggnad av Vindelälven;

Har regeringen planer på en utbyggnad av Vindelälven?

§  47  Kammaren åtskUdes kl. 11.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert