Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:105

Torsdagen den 3 juni

Kl 10.00

§ 1 .Justerades protokoUen för den 25 maj,

§ 2 Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningen nr 124,

§ 3 Reglering av prisema på jordbmksprodukter, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 43 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m, m. jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bUaga 11, punkten C 2) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskUd proposition i ämnet till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1971/72 beräkna ett förslagsanslag av 103 000 000 kronor hade Kungl. Maj:t i propositionen nr I 16 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 30 april 1971 föreslagit riksdagen att

dels antaga förslagen tiU

1) lag om ändring i förordningen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,

2) lag om ändring i förordningen (1967:340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

3) förordning om ändring i tuUtaxan (1968:25),
dels

4) godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den 1 juli 1971 — den 30 juni 1974,

5) medge att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, statens jordbruksnämnd fick vidta de åtgärder som behövdes för att genomföra prisregleringen under regleringsåret 1971/72,

6) godkänna vad i propositionen föreslagits om användningen av införselavglftsmedel, som inflöt under regleringsåret 1971/72, och av andra i samband med jordbruksregleringen inflytande avgiftsmedel,

7) godkänna de förslag som lagts fram I propositionen rörande användningen av införselavgiftsmedel, som inflöt eller hade influtit under regleringsåret 1970/71 eller tidigare regleringsår och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

8) medge att återbetalningstiden för den rörhga kredit om högst 50 miljoner kronor som i riksgäldskontoret stod till förfogande för Svensk kötthandel, ekonomisk förening, fick förlängas till den 1 juU 1978,

9) godkänna vad i propositionen förordats angående ersättningen till jordbruket för dess förluster till följd av prisstoppet,

10) meddela regleringsföreningen Stärkelse- och brännerilntressenter

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

tUlstånd att överta betalningsansvaret för ett lån på ca 2,3 miljoner kronor,

11) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 103 000 000 kronor.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1971:116 anfördes följande:

"I anslutning till förslag som statens jordbruksnämnd avgett efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen föreslås höjningar av gränsskyddet för jordbruksprodukter vilka tiUsammans med ökat ianspråktagande av införselavgiftsmedel för att begränsa prishöjningarna för konsumenterna kan beräknas möjliggöra en inkomstförstärkning för jordbmket med 637 miljoner kronor successivt under treårsperioden den 1 juU 1971—den 30 juni 1974, Ändringarna av gränsskyddet skall ske den 1 juU vart och ett av åren 1971 — 1973 och beräknas motsvara inkomstförstärkningar med ca 362, 134 resp, 55 miljoner kronor. Vidare föreslås att Kungl, Maj;t eller efter bemyndigande statens jordbruksnämnd skall få besluta om ytterUgare justeringar i prissättningen av jordbruksprodukter under treårsperioden om utvecklingen av den allmänna prisnivån ger anledning därtill,"

I detta sammanhang hade behandlats

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1971:69 av herr Johansson i Holmgården m. fl,,

dels de i anledning av propositionen 1971:116 väckta motionerna

1. 1971:1481 avherr Hedin m. fl.,

2. 1971:1482 av herrar Jonasson och Persson i Heden,

3. 1971:1485 av herr Börjesson I Glömminge,

4. 1971:1486 av herr Hermansson i Stockholm m, fl,, vari hemställts att riksdagen skulle avslå proposition nr 116 och anhålla om nytt

förslag till reglering av priserna på jordbruksprodukter grundat på konsumentdelegationens beräkningar,

att riksdagen i skrivelse tUl regeringen begärde undersökningar om distributionskostnaderna för livsmedel och förslag om hur dessa skulle nedbringas,

att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde utredning om övergång till en lågprislinje för jordbruksprodukter,

5. 1971:1487 av herr Oskarson, vari hemställts att riksdagen vid
behandUng av proposition nr I 16 beslutade att införselavgift skulle utgå
vid import av s. k. fodermjölkspulver.

Utskottet hemställde att riksdagen dels

1, skulle avslå motionen 1971:1486, såvitt däri yrkats avslag på
propositionen,

dels skulle antaga till propositionen fogade förslag till

2, lag om ändring i förordningen (1961:381) om tUlverkning av och
handel med fodermedel m. m..

3. lag om ändring i förordningen (1967:340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,

4. förordning om ändring i tuUtaxan (1968:25),
dels

5. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1487 godkände de i detta betänkande förordade grunderna för reglering av priser m, m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den I juli I97l-den30juni 1974,

6. medgav att Kungl Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, statens jordbruksnämnd fick vidta de åtgärder som behövdes för att genomföra prisregleringen under regleringsåret 1971/72,

7. godkände vad I detta betänkande föreslagits om användrungen av införselavgiftsmedel, som inflöt under regleringsåret 1971/72, och av andra i samband med jordbruksregleringen inflytande avgiftsmedel,

8. godkände de förslag som lagts fram i detta betänkande rörande användningen av införselavgiftsmedel, som inflöt eller hade influtit under regleringsåret 1970/71 eUer tidigare regleringsår och av andra i samband med jordbruksregleringen under samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

9. medgav att återbetalningstiden för den rörUga kredit om högst 50 miljoner kronor som i riksgäldskontoret stod till förfogande för Svensk kötthandel, ekonomisk förening, fick förlängas till den I juli 1978,

10. godkände vad som förordats angående ersättningen tUl jordbruket
för dess förluster till följd av prisstoppet,

I 1. meddelade regleringsföreningen Stärkelse- och brännerUntressen-ter tiUstånd att överta betalningsansvaret för ett lån på ca 2,3 miljoner kronor,

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrakets område för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 103 000 000 kronor,

13. ansåg motionen 1971:1481 besvarad med vad utskottet anfört,

14. lämnade motionen 1971 :l482 utan åtgärd,

15. lämnade motionen 1971:1485 utan åtgärd,

16. lämnade motionen 1971:1486, såvitt den ej redan behandlats, utan åtgärd,

17. ansåg motionen I 97 1:69 besvarad med vad utskottet anfört,

18. som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande ikraftträdandet av vissa bestämmelser angående pristillägg på kött tiU jordbruket i norra Sverige.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Reservation hade avgivits av herr Takman (vpk), som ansett att utskottet bort hemstäUa, att riksdagen

1. I anledning av motionen 1971:1486, såvitt avsåg grunderna för reglering av priserna m. m. på vissa jordbraksprodukter för tiden den 1 juli 1971-den 30 juni 1974, m. m. skulle avslå Kungl, Maj:ts proposition 1971:116,

2. med bifaU till motionen 1971:1486, såvitt nu var i fråga, i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemstäUde om utredning och förslag rörande övergång

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

tUl lågprisUnje för jordbruksprodukter,

3, med bifaU till motionen 1971:1486, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört rörande behovet av undersökningar rörande distributionskostnaderna för livsmedel, m. m.,

4, med bifall tUl motionen 1971:1486, såvitt den ej redan behandlats, och I anledning av motionen 1971:1487 i skrivelse till Kungl, Maj:t skulle anhålla att Kungl, Maj t förelade höstriksdagen nytt förslag tUl reglering av priserna på jordbruksprodukter, grundat på konsumentdelegationens beräkningar,

5.-8. = 12.-15.1 utskottets hemställan, 9.-10, = 17,-18. i utskottets hemställan.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande angående rationaUseringsstöd tiU jordbruk med begränsade utveckUngsmöjUgheter av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Larsson i Borrby (c), Johansson I Holmgården (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp).

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! För att göra det hela kort hänvisar jag tUl reservationen och yrkar bifaU tUl den.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Det var ett mycket förståndigt anförande av herr Takman, inte enbart därför att det var föredömhgt kort men därför att den reservation och den motion som vpk har avlämnat är mycket besvärliga att försvara. Herr Takman är förmodUgen en god poUtiker som förstår att dra sig undan innan det bränner aUt för hårt. Men jag utgår ifrån att denna reservation och motion skall utgöra en av predikotexterna för vpk under sommarens övningar. Eftersom herr Takman är en värderad ledamot av jordbruksutskottet så vUl jag Inte att han skaU fara omkring med vilseledande läror, utan att han skall, som det heter i den franska vittneseden, tala sanning, hela sanningen och ingenting annat än sanningen.

Sedan framgår det klart av utskottsbetänkandet att om man undantar vpk:s demonstration - jag kallar det så — är utskottet enigt kring detta jordbruksprisavtal. Trots att utgångsbuden vid förhandUngarnas början var ganska långt ifrån varandra har man ändå kunnat nå fram till en överenskommelse, och det är bäst om man så kan göra. Man kan därför kalla denna överenskommelse för en kompromiss i hög grad där båda parter har gett och tagit men där man nog ändå får säga att det är jordbrukarparten som har fått göra de största eftergifterna.

Den satsning man här har gjort på mjölkproduktionens område var väl rent nödvändig, och det är att hoppas att den satsningen åtminstone skaU bryta den nedåtgående trend som har uppstått i den produktionen. Huruvida den sedan kommer att räcka för att det skaU bli någon nyinvestering återstår nu att se. Men det förminskar inte den goda viljan i denna överenskommelse i alla faU.

Vidare finns det väl en och annan tillgång som inte skall förbigås, t. ex. den förbättring av inflationsregeln som har gjorts så tiU vida att denna nu skall utlösas två gånger om året i stäUet för som tidigare en gång. Det betyder att jordbrukarnas mkomsteftersläpning i varje fall kommer att bli mindre än den har varit tidigare, eftersom den kan rättas tiU snabbare än förut. Det är aUtså en klar tillgång som jag vill notera här.

Men jag vUl ändå säga att man ingalunda skaU övervärdera inflationsregeln på det sätt som gjorts i vissa skrifter och tidskrifter. Inflationsregeln har ju som jag sade tUl uppgift att kompensera för de förluster som jordbruket har gjort under den tid som har förflutit. Den medför icke att reahnkomsten för jordbrukarna höjs, och därför skall man inte övervärdera den.

Jag vill bara nämna som exempel att vi tillämpat denna inflationsregel sedan flera år tiUbaka men att trots detta så har det reella producentpris-Indexet för jordbrukarna, om vi utgår från år 1966, faUit från 100 tiU 92,6 år 1970. Mellan åren 1969 och 1970, då det nominella producentprisindexet gick upp med inte mindre än 5 enheter, föll ändå det reeUa indexet från 94,4 till 92,6, vilket betyder att jordbrukarna trots uppgången av producentprisindex reellt sett förlorade under dessa år.

Jag vill bara säga detta till dem som tror att denna inflationsregel är bättre än den är. Men jag vill inte heller, som sagt, undervärdera den. Tvärtom — det är något av det bästa i denna överenskommelse. För de icke mjölkproducerande jordbrukarna är emellertid överenskommelsen mindre tillfredsställande, och för de enbart vegetablheproducerande är det nog en direkt dåhg överenskommelse. Den ger inte ens återhämtning av tidigare prissänkrungar för en betydande del av jordbrukarna. Man kan alltså slå fast att jordbrukarna även i fortsättningen kommer att vara vårt lands största låginkomsttagargrupp.

Trots detta anser en del att jordbrukarna inte ens borde ha fått det inkomsttUlskott som de nu fick. Jag syftar på konsumentdelegationen och naturligtvis också på vpk-gruppen. Jag vUl nu som sagt rätta tUl en del felaktigt använda siffror i den predikotext, som jag förmodar att vpk skall använda reservationen tiU. Man lämnar där en del uppgifter som enUgt min mening är vilseledande, även om jag gärna erkänner att det också finns andra delar som är mycket intressanta.

Jag viU beteckna det som ett olycksfall i arbetet att man har slukat konsumentdelegations förslag och gjort det tiU sitt eget. Jag förmodar att man inom vpk inte har haft tillräckUg information om hur konsumentdelegationens förslag var konstruerat. Där pratade man ju ner kompensationen tUl 500 miljoner kronor i stället för 637 miljoner. Därvid byggde man bl. a. på en preliminär beräkning av eventuella rationaUseringsvinster som jordbruket skuUe kunna göra under de aktueUa tre åren. Men denna beräkning ansågs av experterna så pass osäker att man inte vUle använda den. Man stoppade den helt enkelt i papperskorgen. Jag förmodar emellertid att det var med förtjusning som konsumentdelegationen fiskade upp den igen och gjorde den tiU ett fullt användbart dokument. Man kunde väl då inte ana att man skuUe locka vpk-gruppen att nappa på det betet. Nu vet jag ju inte vilka fordringar man från vpk ställer på sitt informationsmaterial, men det är möjligt att de inte är så höga, och då är

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Reglering av prisema på jordbmksprodukter, m. m.

det förståeligt att man använt dessa beräkningar.

Nej, detta konsumentdelegationens bud är så illa hopkommet att det är närmast barmhärtigt att man begraver det i så stor tysthet som möjligt. Jag vill gärna säga att det hedrar jordbruksministern att han i sin proposition icke har tagit upp eller kommenterat detta konsumentdelegationens bud. Det skulle, som jag sade, ge jordbmkarna 500 miljoner kronor, alltså 137 miljoner mindre än propositionen. Konsumenternas samlade utgifter för svenskproducerade livsmedel är I 5 600 miljoner. De 137 mUjoner som vpk vlU spara är I jämförelse med de 1 5 600 miljonerna en UtomordentUgt Uten summa. Det betyder bara några tiondels procent av konsumentutgifterna för svenskproducerade Uvsmedel.

Vi kan nog vara överens om att de 137 miljoner som reservationen vill spara betyder mycket Utet på en summa av 15,6 miljarder, men de betyder mycket mer för jordbrukarna. Sedan år 1966 har jordbrukarin-komsterna varit stillastående. Vissa har rent av minskat. En statlig utredning har visat att en jordbrukare med en 40 hektars gård på de södra slättbygderna, alltså i våra bästa jordbruksbygder, har fått en inkomstminskning under åren 1966-1970 på inte mindre än 3 000 kronor. Nu har det beräknats att den nya prisöverenskommelsen skall ge ett jordbruk på 20 ä 50 hektar en inkomstförstärkning av ungefär 3 400 kronor. Ställer man det beloppet mot förlusten på 3 000 kronor så betyder det I grund och botten bara att inkomsten har återställts till 1966 års nivå. Därför är det felaktigt att tala om inkomstförbättringar när det närmast är ett återställande av en tidigare minskad inkomst. En jordbrukare med ett 25 hektars jordbruk på de södra slättbygderna hade enUgt samma StatUga utredning 1966 en arbetsinkomst av 12 735 kronor, och 1970 var den 12 363 kronor, alltså en Uten tillbakagång.

Tycker verkUgen vpk att 12 363 kronor är en för hög årsinkomst? Det gäller dock 80 ä 85 procent av Sveriges jordbrukare. Är det för mycket, eftersom man både i motionen och reservationen vill minska denna inkomst?

Det förs i reservationen och även i motionen ett ganska intressant resonemang - det vill jag gärna erkänna - om höjningen av konsumentprisindex under de senare åren. Jag förstår att avsikten med det är att även med de siffrorna åskådliggöra att jordbrukarna har fått för mycket. De pilar man här har avskjutit träffar emellertid helt andra grupper än dem de skulle träffa. Man säger t, ex. i reservationen att från december 1968 tUl december 1969 steg konsumentpriserna på Uvsmedel enligt långtidsindex med 5,4 procent. Som bekant träffades det under år 1969 en uppgörelse Uknande den som nu har träffats. Den förelades riksdagen i proposition nr 107, Men den då beslutade prisändringen beräknades av departementschefen medföra en höjning av konsumentprisindex — märk väl hela konssumentprisindex och inte bara hvsmedelsprisindex - med 0,1 procent från den 1 juh 1969, Dessförinnan hade riksdagen Icke vidtagit någon höjning av jordbrukspriserna. De hade stått stUla tidigare. Riksdagsbeslutet 1969 betydde aUtså 0,1 procent. Men från vpk uppger man att det var en höjning med 5,4 procent. Då måste de 5,3 procenten ha kommit från något annat håU än från jordbruket i varje fall. Man säger att ökningen 1970 var ännu större. Då beräknades den i

konsumentprisindex till 7,2 procent. Ja, som riksdagens ledamöter torde erinra sig utlöstes inflationsregeln i jordbruksavtalet på sommaren 1970, alltså i fiol, vilket gav jordbruket ett inkomsttillskott om 318 miljoner kronor.

Enligt en uppgift som lämnats i pris- och kartellnämndens skrift nr 2 och 3 i år beräknades denna ökning i fjol innebära att konsumentprisindex steg med 1,4 procent. Men vpk säger i reservationen att ökningen var 7,2 procent. Varifrån har resten kommit då, alltså skiUnaden mellan 7,2 procent och 1,4 procent som pris- och kartellnämnden säger? Det kan Icke vara jordbruksprisavtalet som är skulden. Denna stora ökning måste ha hämtats från annat håll.

Man säger att ökningen under de gångna månaderna av 1971 varit 5,3 procent. Men det är på grund av mervärdeskatten, säger man också, och det är kanske riktigt. Det skall i varje fall inte lastas på jordbrukarna att mervärdeskatten åstadkommer en sådan höjning.

Det prisavtal som nu föreligger har beräknats innebära en höjning av konsumentprisindex för första året med 0,5 procent mot de 5,3 procent som vpk rör sig med i sin motion och sin reservation.

Nej, om vi skulle granska Utet närmare hur det har gått, skulle jag i korthet säga; Om vi utgår från år 1959 och säger att konsumentprisindex då var 100, hade det stigit tiU 172 år 1970, alltså med 72 procent.

Producentprisindex har under samma tid bara stigit med 33 procent. Sammanfattningsvis kan man aUtså säga: Vi utgår från 1959 och sätter den siffran till 100, Om vi gör en anhalt på halva vägen och säger att producentpriserna på Uvsmedel 1965 hade stigit från 100 till 107, så steg de för konsumenterna under samma tid till 125, alltså över tre gånger så mycket. Fortsätter vi, som jag sade, tiU 1970, har jordbruksprisindex stigit tiU 133, men konsumentprisindex har stigit tUl 172, alltså mer än dubbelt så mycket.

Efter dessa utflykter på matematikens område skall jag övergå till ett avsnitt i motionen som jag tycker är mycket intressant, och det är när man påtalar att det också är andra faktorer än jordbrukarna som påverkar och fördyrar livsmedlen, och det är aUdeles riktigt. Det konstaterandet är motionens största och enda förtjänst. Vpk har emellertid också här tyvärr fått tag på alldeles för gamla siffror som inte aUs gör rättvisa åt vad man vill ha sagt. Jag skaU nämna de senaste siffrorna så att man kan studera dem under sommaren.

Vi utgår då från att konsumenternas samlade utgifter för svenskproducerade Uvsmedel är ungefär 15,6 miljarder kronor. Därav går ungefär 2 miljarder kronor i skatt. Mellanhänderna - transport, förädling, förpackning och handel - tar 8,3 miljarder kronor. För jordbrukarna återstår 5,2 miljarder kronor. I procent räknat går till skatt ungefär 13 procent, till mellanhänderna 52 procent och till jordbrukarna 34 procent. De siffrorna är vederhäftigare än de som vpk har lämnat i sin motion.

Som jag sagt är utgifterna för svenskproducerade Uvsmedel 15,6 miljarder kronor. Det är den summan som man skaU räkna på. Vill man se efter hur mycket jordbruket betyder i den samlade konsumtionen finner man att det är relativt litet, Enhgt de senaste siffrorna för 1970 — de förehgger för övrigt numera i denna skrift som jag här har och som

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

kom ut i går eller som kommer ut i dag i bokhandeln — var de samlade utgifterna för den privata konsumtionen 82,4 miljarder. Av dem är jordbruksandelen 5,2 miljarder kronor, 6,4 procent av de samlade konsumtionsutgifterna går till det svenska jordbmket. Eftersom jordbrukarnas inkomster, som jag tidigare nämnde, stått stUla sedan 1966 och i en del fall gått tUlbaka är det niärkUgt att konsumentdelegationen och vpk ändå tycker att jordbrukarna har fått aUdeles för mycket.

Nej, mellanhandskostnaderna betyder mycket mer för konsumenterna än de direkta jordbrukspriserna. Det hade varit mera logiskt av både konsumentdelegationen och vpk att slå ned på mellanhandsvinsterna.

När avtalen eventuellt så småningom blir klara - det sades i går i tidningarna att man har ett bud på ca 30 procents förhöjning - skuUe jag tro att löneökningarna för Uvsmedelsarbetarna, transportarbetarna, handelsarbetarna osv, o,kommer att betyda mycket mer för de samlade hvsmedelskostnaderna än vad denna prisuppgörelse har gjort. Men då skriker inte konsumentdelegationen och då tiger vpk, antar jag.

Sedan har man tagit upp en annan intressant sak i motionen och reservationen, nämligen övergång till lågprissystemet. Det är mycket möjUgt att vi kommer att gå en bit åt det håUet, och detta års uppgörelse är ett visst steg i den riktningen. Men vi prövade den frågan i 1960 års jordbruksutredning. Den gav ut en ganska omfattande promemoria just om lågprissystemet. Man fann där att även om det fanns vissa fördelar med detta system var det också förknippat med betydande svårigheter, inte minst i fråga om kontroUen, och därför avvisade man det. Men, som jag sade tidigare, det är därmed inte uteslutet att man även i ett högprissystem kan använda inslag av lågprisprincipen, och det har man alltså börjat Utet grand med nu.

Det är en annan sak också när det gäller lågpris- och högprissystemet, och det är att inom EEC har man högprissystemet. När vi hgger — om jag får kaUa det så — i förhandlingar eller i varje faU gör undersökningar är det väl knappast klokt att övergå tUl ett prissystem som inte kan tillämpas inom EEC.

Herr talman! Jag beklagar att mitt anförande har bUvit längre än jag hade tänkt, men jag anser det vara så pass behövligt att de siffror som har uppgivits här i reservationen bhr tillrättalagda för den kommande debatten under sommaren, bl a, i tidningspressen, att det har varit nödvändigt att ta tiden i anspråk. Med det ber jag att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller medeltal, herr Hansson i Skegrie, är det mest intressant att se på de grupper som ligger i botten och de grupper som ligger högst upp - låt oss säga den fiärdedel som hgger lägst och den fjärdedel som ligger högst. 1 botten Ugger en stor grupp jordbrukare som arbetar orimhgt hårt för en utomordenthgt låg lön. Jag kan inte på rak arm säga om det rör sig om 50 procent eUer om det är de flesta av de 80-85 procent, som herr Hansson nämnde. Detta är ett problem med den här uppgörelsen hksom med de tidigare. Herr Hansson i Skegrie, som den kunnige man han är när det gäller jordbrukets folkloristik vet mycket

väl att det händer att när det regnar välhng har den fattige ingen sked. Om vi nu kan säga att det är ett välhngregn som faller över jordbrukarna, så finns där massor av jordbrukare som inte har någon sked att fånga upp det med.

Vi anser verkligen inte att majoriteten av de svenska jordbrukarna får för mycket för sitt hårda arbete, men det finns anledning betona — och herr Hansson i Skegrie nämnde detta inte utan gUlande - att vi syftar till en paketlösning. Vi vUl ha undersökningar beträffande distributionskostnaderna - det finns ett intressant material, som jag inte tänker ta upp tiden med att beröra här - och vi vill också ha en utredning om övergång till lågprislinje för jordbruksprodukter.

Jag vet inte om det var en lapsus när herr Hansson I Skegrie plockade in EEC i sammanhanget. Vi är motståndare till anslutning till EEC, och när den svenska högprisUnjen kom tiU hade det väl i aUa faU en viss anknytning till planerna på att få In Sverige i EEC. Kanske herr Hansson i Skegrie hade gått i spetsen för demonstrerande jordbrukare i protest mot EEC:s jordbmkspohtik, om han väl hade kommit in där. Jag är inte riktigt säker på var herr Hansson står i den här frågan nu, när vi lyckUgtvis inte är där.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna pä jordbmksprodukter, m. m.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var en intressant upplysning att vpk i sin motion har byggt på toppinkomsterna i jordbraket. Jag är väl medveten om att det finns många s, k. kvartiler, och det finns de som är gynnade av vissa omständigheter. Man kan ha ett mycket bra jordbrak, man kan bo i de mest gynnade trakterna, man kan ha relativt stor egen kapitahnsats etc. Men de siffror jag här nämnde för 40 hektars jordbruk och 25 hektars jordbruk visar ett genomsnitt av jordbruken i de bästa bygderna i vårt land. Där kommer man fram till att 40-hektarsjordbrukaren har fått en inkomstminskning på 3 000 kronor och 25-hektarsjordbrukaren står kvar vid ungefär 12 000 kronors inkomst. Det är genomsnittet. Och är det så att vi vill ha ett jordbruk i Sverige kan vi inte bara gå efter toppinkomsterna och rätta prissättningen därefter. Då slår vi ut alla andra jordbrukare. Jag skuUe tro att det är en utomordentUgt Uten procent som kan hänföras till det högsta skiktet.

Vidare var det ingen lapsus när jag talade om EEC, Sett ur herr Takmans synvinkel är det naturhgtvis en stor lapsus att över huvud taget tala om EEC, men det är ett faktum att t, ex, England — som i dag har lågprissystemet - måste gå över tiU högprissystemet för att komma in i EEC, Den stora striden i England har stått just om detta, och vi får också vara vänliga att anpassa oss, om vi skuUe råka komma med på ett eUer annat sätt.

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Det finns i och för sig ingen större anledning att kommentera den kommunistiska motionen och herr Takmans inlägg i större utsträckning än herr Hansson i Skegrie har gjort, och jag kan i stort sett instämma i vad herr Hansson anfört. Jag viU dock göra den deklarationen att vi i fråga om jordbrukspoUtik, Uksom på alla andra

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

områden, inte kan isolera oss från vad som gäller i de länder som vi har ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med. Därför anser jag det fullkomUgt orealistiskt att i dag uttala sig för en helt annan princip för prissättningen. Jag tror att det, även pä sikt, ur många synpunkter är det bästa att konsumenten betalar sina livsmedel direkt och inte via skattsedeln. Att man sedan i speciella fall, för speciella produkter, kan göra awikelser är jag införstådd med. Jag kan t, o, m. våga säga att det kanske är sannolikt att vi på sikt kommer att tvingas till en viss modifiering. Men det har egenthgen inget samband med jordbrukspoUtiken, utan det är en social fråga — en ren konsumentfråga och icke en producentfråga.

Herr talman! Med undantag av kommunistreservationen är det här ett enhälligt utskottsbetänkande, där de fyra stora partierna står eniga bakom utskottets skrivning. Jag anser dock att den prisuppgörelse som träffats innefattar en del så pass intressanta element att det finns anledning att i riksdagen något kommentera densamma.

Jag vill inte ta till överord och betrakta det här som något slags milstolpe I svensk jordbrukspohtik, men jag är faktiskt beredd att från denna talarstol ge jordbruksminister Bengtsson om inte en ros så i alla faU en Uten blomma. Jag tycker att det är värt att notera att en socialdemokratisk jordbruksminister i viss mån har gjort en nyansförändring i sin syn på den jordbrukspolitik vi bedriver i det här landet,

1 1967 års beslut, som fortfarande gäller i sina principiella delar, är inbyggt två motstridiga element — vUket jag har sagt tidigare i denna kammare. Ä ena sidan har man en prispress, och jag kan bara hänvisa till vad den dåvarande jordbruksministern skrev 1967, Han anförde, att prissättningen ej får leda till en sådan prisnivå att behovet för jordbrukarna att vidta rationaliseringsåtgärder minskar. — Det är det ena elementet.

Å andra sidan har riksdagen också fattat ett principieUt beslut att näringsutövarna inom jordbruket skall komma i åtnjutande av samma ekonomiska och sociala standard som människor i andra befolkningsgrupper. Det står väl klart att under de år som gått sedan 1967 har den här prispressmekanismen hårt och obönhörligt pressat de svenska jordbrukarna.

När den dåvarande jordbruksministern 1967 uttalade en förmodan om att högre priser skuUe leda tUl minskad rationaliseringstakt, så spådde han rätt, beträffande rationaUseringstakten, men orsakerna har varit helt andra. Man har haft en förhåUandevis låg prisnivå, som medfört att rationaUseringstakten har gått ned, och riksdagen har ju redan konstaterat att exempelvis för förra budgetåret kunde jordbruket för de här ändamålen inte utnyttja mer än halva kreditgarantiramarna.

Jag uppfattar den här propositionen som ett uttryck för en mera positiv syn från regeringens sida på frågan, och jag skall i och för sig inte tala om gamla synder, utan jag bara hoppas att de - visserligen ganska blygsamma — förbättringar som den här överenskommelsen innebär kommer att följas av förbättringar i den takt som det finns samhällsekonomiskt utrymme för.

Avtalet innebär ju en inkomstförbättring för jordbruket på 18 procent

under den kommande treårsperioden, och mot bakgrund av de siffror som utskottets ordförande redan har lämnat är det klart att förbättringen inte på något sätt innebär att jordbrukarna kommer i åtnjutande av samma ekonomiska och sociala trygghet som andra befolkningsgrupper. Men låt oss säga att det är en Uten lyftning, ett Utet steg på vägen — det innebär att man tar igen en del av eftersläpningen. Jag konstaterar att det utbyggda inflationsskyddet, som ju är det värdefullaste momentet i uppgörelsen, i realiteten innebär att man formellt tar i viss mån avstånd från hela det prispressresonemang som var ett av elementen i 1967 års beslut. Jag skulle vilja säga att man har lyckats lyfta upp inkomstnivån en liten aning, och sedan betraktar jag det här inflationsskyddet som en förtöjningstross, som innebär att efter den 1 juh, under den tid den här uppgörelsen gäller, skall man så att säga låsa jordbrukarnas inkomster relativt sett gentemot andra befolkningsgruppers, så att vi inte behöver uppleva dessa försämringar. Det är utomordenthgt positivt och av verkligt stort värde.

Sedan kan jag säga — och där tror jag mig kunna tala för alla jordbrukare I det här landet — att givetvis ser vi helst att inflationsregeln aldrig behöver utlösas. Jag ber bara att få framföra en önskan till regeringen, att man må kunna driva en sådan ekonomisk politik att påslagen bhr så små som möjligt, därför att jag har den uppfattningen att det är knappast någon näring som i reaUteten förlorar mer på en inflationsutveckUng än vad jordbruket gör.

Det finns ytterhgare en principieU sak att notera här, och det är att genom uppgörelsen har man väl också tagit avstånd från de propåer som har kommit från oUka håll om att man i framtiden skulle eftersträva ett jordbruk i vårt land som skulle bestå av ett mindre antal verkUgt stora enheter. Den passus i propositionen där jordbruksministern meddelar att han avser att ge lantbruksstyrelsen I uppdrag att företa en översyn av rationaliseringskungörelsen fattar jag så, att jordbruksministern avser att göra det möjligt att rationalisera det jordbruk som vi har. Jordbruksdelens lönsamhet skaU inte sättas som absolut riktmärke, utan det gäUer att ge stöd i ohka former utan att ta hela företaget i beaktande. Detta borde innebära goda förutsättningar att verkligen rationaUsera i åtskilUga regioner där detta hittills av formella skäl enligt gäUande kungörelse har varit omöjligt.

Sedan vill jag bara tillägga att vad som nu kommer att ske när det gäUer vårt lands förhållande tUl EEC vet vi mycket litet om, men vissa tecken tyder på att en del av EFTA-staterna kommer att vinna anslutning till EEC på det ena eller andra sättet, och då tror jag att det är reaUstiskt att räkna med att också vi under avtalsperioden skaU vinna anslutning tiU EEC i någon form. Och då är det väsentUgt — vUket vi redan i dag bör ta med i beräkningarna — att svenskt jordbruk får så god konkurrenskraft som möjligt. Jag tror nämligen att de flesta här i landet nu har kommit till insikt om att det bUligaste sättet att skaffa livsmedel åt svenska folket är att se till att vi har en tillräcklig och en lönsam jordbruksproduktlon inom landets gränser.

Herr talman! Med det anförda ber även jag att få yrka bifaU till utskottets hemstäUan,

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av prisema på jordbmksprodukter, m. m.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! I det utskottsbetänkande som riksdagen här har att ta ställning tUl redogörs för den uppgörelse som träffats mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation rörande prissättningen på jordbrukets produkter under en treårsperiod. Departementschefen har i propositionen 116 utförligt redogjort för uppgörelsens innebörd och för sin del godtagit den utan erinringar, och det har också utskottet gjort.

Jag vill här säga att den uppgörelse som träffats är ett fullföljande av det beslut som fattades 1967 om målsättningen för den framtida jordbrukspoUtiken. Jag tänker då också på det utskottsbetänkande som kommer närmast efter detta på föredragningslistan. Det är glädjande att så pass stor enighet har kunnat uppnås kring dessa frågor, och jag kan väl säga att det är speciellt glädjande sett från mitt partis synpunkt. Den minnesgode kommer säkert ihåg den bombastiska propaganda som fördes från borgerUgt håll just mot 1967 års beslut. Det tjänar dock ingenting till att här återge de överord som den gången fälldes, utan jag tycker att vi kan gräva ned stridsyxan i det faUet. Det är bra att vi nu har kunnat nå enighet I dessa frågor.

Jag hälsar också med särskild tillfredsställelse att den nu träffade uppgörelsen har kunnat ge mjölkproducenterna en betydande inkomstförstärkning. Detta har kunnat ske därför att vi inte har haft något överskott som vi varit tvungna att exportera. Det hittillsvarande överskottet har naturligtvis pressat priset. I stället har vi kunnat använda 86 miljoner kronor av införselmedel till att förbUliga just denna produkt för konsumenten. .

Jag har tidigare sagt att utskottets betänkande är enhälhgt, och jag skall därför inte nu uppehåUa mig mycket vid dessa frågor; det finns knappast någon anledning att göra det. Den reservation som är fogad till utskottets betänkande har ju herr Hansson i Skegrie och herr Takman haft en hten uppgörelse om. Det återstår väl att se vad det kan innebära i fortsättningen, dvs. om herr Hanssons undervisning möjligtvis har givit herr Takman någon tankeställare för framtiden. Jag skaU aUtså inte uppehåUa mig vid den reservationen.

Herr Hansson i Skegrie och de övriga borgerUga ledamöterna har till betänkandet fogat ett särskilt yttrande. Jag skuUe kanske inte behöva beröra detta, eftersom herr Hansson inte gjorde det, men jag hade tänkt säga ett par ord om yttrandet.

I propositionen har jordbruksministern uttalat att han har för avsikt att uppdra åt lantbruksstyrelsen att se över rationaUseringsbestämmelserna för att ge jordbmkare, som på grund av ålder eller andra omständigheter icke kan få sin försörjnmg på annat sätt, möjligheter att få lån och bidrag. I det särskilda yttrandet har de borgerliga ledamöterna kommenterat detta och framhålUt att denna övergångsbestämmelse bör ges en vid tolkning. Det har jag fattat så att man från de borgerUgas sida är inne på den tanken att vi inte bara skaU ge de här jordbrukarna bidrag och lån utan även ytterligare bygga ut dessa bestämmelser. Men jag tror inte att det kan vara av något intresse, vare sig ur jordbrukets eller samhällets synpunkt, att bygga upp jordbruk som på sikt icke ger sin

brukare en inkomst som är Ukvärdig med andra inkomsttagares. Det får vi väl ta ställning till när förslaget kommer från lantbruksstyrelsen.

Låt mig säga ett par ord om den diskussion som fördes mellan herr Hansson i Skegrie och herr Takman om hur kostnaderna för livsmedlen fördelar sig mellan å ena sidan jordbmkarna och å andra sidan t. ex. handel och distribution. Det är klart att man inte kan fälla något omdöme I den frågan med mindre än att man har undersökt hur dessa kostnader fördelar sig. Handelns folk kan ju inte räknas till de högavlönade, och i den mån de får en löneförhöjning, som är motiverad, kommer det självfallet att slå igenom på priserna. Men man skall också komma ihåg att jordbrukarna integrerat sin produktion ganska långt fram i leden, tiUs varan är nästan färdig. Men innan man har gjort en undersökning på det området vUl jag som sagt Inte kommentera det.

Herr talman! Jag tror att man håller mig räkning för att jag den här sista dagen inte vidare utvecklar de här synpunkterna; det är ganska svårt att göra det. Eftersom aUa har talat i ungefär samma fråga och enhälligt anslutit sig till uppgörelsen, har jag knappast något nytt att komma med. I den situationen vädjar jag till kammarens övriga ledamöter att de måtte enhälUgt avslå herr Takmans reservatlon och bifaUa utskottets hemställan — vUken jag ber att få yrka bifall tiU - i det betänkande som här föreligger.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Hen STRINDBERG (m);

Herr talman! Det kan måhända förefalla Utet överraskande att en Icke-jordbrukare blandar sig i debatten om priserna på jordbrukets produkter — jag har förstått det här på förmiddagen av en del spydiga kommentarer om trädgårdstäppor och balkonglådor. Men frågan om prissättningen på jordbrukets produkter angår faktiskt i så hög grad hela vårt samhälle att den inte bara skall diskuteras av jordbrukarna. Med hänsyn till det pressade tidsschemat skaU jag emellertid bara säga några få ord.

I det uttalande som gjordes av jordbrukets förhandlingsdelegation, när man förklarade sig acceptera jordbruksnämndens förslag till uppgörelse, påpekas dels att den ekonomiska situationen inom jordbmksnäringen successivt försämrats, dels ock att nu föreslagna prisförbättringar inte är tillräckliga men ett steg på vägen att bereda det rationella jordbruket den lönsamhet som är nödvändig.

Jag viU, herr talman, dela denna förhandhngsdelegationens förhoppning. Situationen — jag känner den mycket väl eftersom jag är verksam inom ett jordbrukarlän som Östergötland — är för närvarande, Uksom den varit under de senaste åren, ytterst bekymmersam. Avkastningen av exempelvis mjölkproduktionen har inte ens räckt till för det nödvändiga underhåUet och än mindre tUl nyinvesteringar. En ogynnsam prisutveckUng, kreditrestriktioner, ett högt ränteläge, en hög fastighets- och kapitalbeskattning och ständigt stigande kostnader har inte bidragit till någon större optimism och framtidstro hos våra jordbmkare, aUra minst som man ovanpå detta åtminstone tidigare vid ohka tillfällen tyckt sig sakna den rätta förståelsen för jordbmkets problem bland framträdande representanter för regeringspartiet. Denna negativa utveckling har avsatt

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

sina tydliga spår i jordbrukarnas lön för deras arbete liksom den åstadkommit en ofta negativ förräntning av insatt kapital.

Mot bakgrunden härav, herr talman, är det något förvånande att konsumentdelegationen i förhandlingsprotokollet av den 20 april delvis visat en så negativ attityd tUl den föreslagna prisuppgörelsen. Som representanter för konsumenterna borde vederbörande ha hälsat överenskommelsen med tillfredsställelse. För konsumenterna är det kanske ändå mest väsentUgt att det verkligen finns konsumtionsmjölk att tillgå. Det skulle ha varit en kortsiktig konsumentpolitik att alltför ensidigt se på mjölkpriset och därigenom riskera en fortsatt nedgång av mjölkproduktionen.

Jag tycker, herr talman, att konsumentdelegationen liksom vpk-reser-vanten resonerar ungefär som flickan i Albert Engströms historia. Hon kom ut på landet för att hälsa på en lantbrukare och fick se en ko. Så säger hon till lantbrukaren: "Vad i Herrans namn skall ni med kor till när det finns mjölkningsmaskiner?"

Nej, herr talman, det gäller verkligen nu att vända trenden. Vid årsskiftet 1970—1971 fanns det kvar endast ca 80 000 mjölkleverantörer här i landet. Detta innebar en avsevärt snabbare nedgång än prognoserna i början av år 1970 gav vid handen. Om inte denna utveckling kan hejdas står vi inför risken att snart få ett mjölkunderskott. Att hjälpa upp det med import skulle säkerligen drabba konsumenterna med prishöjningar av en helt annan storlek än vad som nu är aktuella. Om man dessutom genom det nu föreliggande förslaget kan komma en liten bit på väg mot infriandet av 1967 års principbeslut om inkomstlikställighet, vore mycket vunnet. Sveriges jordbrukare är i dag sannerligen i behov av att känna att det bland ansvariga poUtiker finns förståelse för jordbruksnäringens ekonomiska problem och en klar viljeinriktning att slå vakt om och vidareutveckla ett bärkraftigt inhemskt jordbruk.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag skulle normalt inte ha tagit till orda I diskussionen, eftersom jordbruksutskottet praktiskt taget enhälligt har ställt sig bakom den proposition jag har signerat.

Anledningen till att jag begärt ordet var det angrepp som riktades mot konsumentdelegationen. Jag vill något kommentera det och gärna försvara konsumentdelegationen. Men först:

Vi har kommit i en angenäm situation i vårt land när det gäller jordbruket, och som den ansvarige Inom regeringen för jordbruket intar jag nu i Europa en avundsvärd ställning. Vi står här och byter artigheter om jordbruket, medan mina koUeger ute i Europa har ett elände. Så långt har vi nätt med vår jordbrukspolitik att det inte är fråga om något annat än artigheter.

Nu tyckte jag emellertid att jordbruksutskottet av oss alla så högt värderade ordförande gjorde en Utet felaktig beskrivning av överenskommelsen mellan staten och jordbmkarna. Jag tror inte att herr Hansson i Skegrie vid möten med Lantbrukarnas riksförbunds lokalavdelningar beskriver uppgörelsen så som han beskrev den här, att det var en

direkt dåhg uppgörelse för dem som Inte var mjölkproducenter och att jordbrukarna gjorde de allra största eftergifterna. Jag tycker att det är fel att beskriva överenskommelsen så. Den beskrivningen begagnar inte heller ombudsmännen i Lantbrukarnas riksförbund. De talar om att det är en bra överenskommelse som jordbrukama har fått, och det kan vi väl också vara ense om här.

Varför fick då de som Inte är mjölkproducenter inte så stora förbättringar? Jo, det hör ju samman med att det vid de undersökningar som har gjorts i det gamla lantbruksförbundets regi har visat sig att lönsamheten har varit rätt hygghg på de gårdar där andelen mjölk- och nötköttsproduktion är mycket hten. Spannmålsodlarna har alltså haft det relativt hygghgt, medan mjölkproducenterna har haft det mycket sämre. Det var mjölkproducenterna man skulle koncentrera sig på.

Eftersom vi nu kan diskutera jordbrukspohtiken i en lugn och avspänd atmosfär, kan man titta htet på anledningarna tiU att det har förts en sådan prispohtlk beträffande mjölken. Den kraftiga höjning på mjölk som vi i dag föreslår har en förklaring. Efter föna överenskommelsen tUlsatte vi en särskild mjölkutredning, som skuUe se över vad vi behövde göra för att få en rimhg mjölkproduktion här i landet. Den gav oss en utmärkt bild av situationen. Vi hade nämligen tidigare från jordbrukets och statens sida varit ense om att det var nödvändigt att minska mjölkproduktionen. Prissättningen har inte stimulerat tiU tiUkomsten av rationeUa, moderna och stora enheter, utan priset har faststäUts så att det har givit relativt hygghgt åt gamla enheter, som bara har haft rörhga kostnader, men det har inte stimulerat till nyproduktion.

Nu har vi kommit ned i en sådan produktionsvolym att man bör ha ett pris, som stimulerar fram produktion i nya och moderna enheter. Det är därför vi nu skaU och måste fastställa ett så högt mjölkpris som överenskommelsen innebär. Det är min absoluta övertygelse — där är jag mycket mer optimistisk än vad herr Hansson i Skegrie är - att detta kommer att stimulera till nyinvestering.

Konsumentdelegationen har till uppgift att bevaka konsumenternas intressen; det är därför vi har tillsatt den. Delegationen skall inte föra förhandlingar för jordbrukarna, utan den skaU bevaka konsumenternas intressen. Nu förklarade sig konsumentdelegationen beredd att tUlstyrka en mycket kraftig satsning på mjölkproduktionen och att ge jordbruket 500 mihoner kronor under en treårsperiod. Delegationen önskade också att huvudparten av detta belopp skuUe gå till mjölkproduktionen genom en höjning av mjölkprlset.

Det förslag som riksdagen här behandlar innebär i stort sett att konsumenterna belastas med det belopp som konsumentdelegationen har tiUstyrkt. Jordbrukarna får 637 mihoner under en treårsperiod, men vi tar inte ut allt detta direkt av konsumenterna, utan vi har försökt att lägga på konsumenterna ungefär det som konsumentdelegationen tillstyrkt och sedan klara resten med införselavgifter och annat.

Man bör aUtså göra klart för sig att det förslag som jordbruksnämnden utarbetat och regeringen framlagt innebär att konsumenterna direkt belastas med ungefär det belopp som konsumentdelegationen anser sig kunna tillstyrka. Man har också föht konsumentdelegationens rekom-

Nrl05

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

mendation i det avseendet, att huvudparten av medlen går till mjölkproduktionen.

Jag har velat anföra detta för att förklara att konsumentdelegationen har till uppgift att bevaka konsumenternas intressen. Regeringen har i sitt framlagda förslag sökt tillmötesgå konsumentdelegationen, men det har också varit ett självklart intresse att få tiU stånd en överenskommelse med Sveriges jordbrukare för en treårsperiod så att vi även i framtiden skall kunna diskutera jordbrukspoUtiken i en lugn och avspänd atmosfär.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hörde statsrådet säga att han vUl försvara konsumentdelegationen, och jag begriper det mycket väl. Det hela blir emellertid intressantare om man ser htet närmare på siffrorna.

Som jag sade i mitt första anförande viU man spara 137 miljoner kronor på en summa av 15 600 miljoner. Det lär betyda ytterligt Utet ur konsumentsynpunkt, om man sparar dessa 137 miljoner eller inte, men det kan vara intressant att höra vad man vill dra in på.

Man vill inte dra in på mjölken, säger man. Prisavtalet och den framlagda propositionen innebär att 551 miljoner tas ut I form av pris-och avgiftshöjningar. Drar vi först de 137 miljonerna från de 551 miljonerna, blir det kvar 414 miljoner. Av dem tar mjölken 394 miljoner, och då återstår bara 20 miljoner kronor tUl förbättringar på andra områden,

VUka prutningar menar statsrådet att vi då skaU göra? Skall vi vägra spannmålsodlarna deras tillägg, eller skaU vi skära ned pristillägget på köttet, på fläsket eller på äggen? Var skall vi lägga resten, de 20 miljonerna?

Jag sade att detta är en dåUg överenskommelse för vegetabUieproduce-rande jordbrukare, och så kommenteras överenskommelsen också av dem. Att andra kommenterar den på annat sätt blir deras sak; för min del är jag fri från någon bundenhet, och därför kommenterar jag överenskommelsen som jag ser på den. De vegetablheproducerande jordbrukarna har icke ens fått det spannmålspris återställt som de erhöU för ett par tre år sedan, och de har inte heller utlovats någon förbättring på oljeväxtod-hngens område etc.

Vad sedan beträffar inkomstförstärkningen med de 637 miljonerna skall det i ärlighetens namn sägas att beloppet baserar sig på prisnivån den 1 juh i fjol, men sedan den I juli i fjol har konsumentprisindex stigit med 3,7 procent. Detta måste man rimhgtvis också ta hänsyn till.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Bengtsson sade vissa saker som inte kan lämnas oemotsagda. Det gäUer hans kommentarer till utveckUngen i fråga om mjölkpriset. Han menade att den låga nivå på mjölkpriset som vi tidigare haft i producentledet bidragit till att vi fått bort underskottet. De nya priserna skall enligt jordbruksministern ge en sådan stimulans, att

man skulle kunna börja med den nyetablering av mjölkproduktionsföretag som behövs.

Herr Bengtsson och jag har redan tidigare i år haft en debatt I kammaren om dessa frågor. Jag vill bara ytterUgare en gång påpeka, att den prisnivå vi kommer att få efter uppgörelsen inte innebär att man med nuvarande investeringskostnader kan uppnå lönsamhet I nyetablerade produktionsenheter; därtUl krävs faktiskt helt andra Insatser,

Vad som varit ödesdigert är att under perioden av den kallsinniga nedtryckningen av mjölkproduktionen har i stor utsträckning fel besättningar slagits ut. Många av de besättningar som nu försvunnit har varit av den karaktären att de borde ha funnits kvar. Normalt sett brukar det vid försäljning vara höga priser på nykalvande kor, men på åtskilliga håll i landet kan man fortfarande köpa sådana djur för i stort sett slaktvärdet. Detta om någonting är ett bevis för att den välbehövliga och nödvändiga ökningen av producentpriset på mjölk som vi fått på sikt icke är tillräcklig för att trygga landets mjölkproduktion.

Vi bör från aUa synpunkter fastslå detta i dag och inte ägna oss åt strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag är nog htet mera tiUfredsstäUd med herr Krönmarks senaste anförande än med det första, där han gav mig en blomma; med sådana blommor från herrarna kunde jag komma att framstå som en misstänkt figur.

Jag tillhör inte dem som skriver verksamhetsberättelser i förväg, och jag kan inte exakt ange hur det här kommer att slå i verkligheten. Jag gör bara en bedömning, och den baserar jag på de uppgifter jag får av de experter, som sysslar med dessa saker. På dessa grundvalar tror jag att det pris man nu fastställer för mjölken ger den stimulans som behövs. Verksamhetsberättelsen får vi se när verksamhetsåret ligger bakom oss.

Med mitt Ulla inlägg om mjölkpriset vUle jag bara erinra om att vi tidigare varit helt överens om att man borde få ned mjölkproduktionen. Jag vill fästa uppmärksamheten på att förra gången vi gjorde upp sträckte vi oss så långt att vi satsade 50 miljoner kronor i subventioner för att påskynda utslaktningen. Att denna kom att gå mycket fortare än vi hade räknat med, hörde samman med det dåhga skördeåret 1969, Men det iUustrerar att vi var helt ense om att produktionen borde minskas. Ingen människa kan förneka detta, som är ett historiskt faktum. Nu befinner vi oss i en annan situation, och produktionen har gått ned raskare än vi räknat med. Därför har vi bestämt oss för sådana åtgärder att vi får den mjölkproduktlon vi behöver.

Egentligen blev jag inte herr Hansson i Skegrie något svar skyldig. Han ville att jag skuUe redovisa vad man skuUe ha sparat om man hade följt konsumentdelegationens råd. Det gjorde inte jag, utan jag hemställde att jordbruksutskottet skuUe rekommendera riksdagen att anta den överenskommelse som träffades med jordbrukarna. Jag står för detta och har ingen som helst skyldighet att klara ut vad konsumentdelegationen skulle ha kunnat spara med sitt förslag.

Mitt svar finns alltså i propositionen, som herr Hansson i Skegrie nu tUlstyrkt.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av prisema på jordbmksprodukter, m. m.

Herr KRÖNMARK (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag konstaterar med tiUfredsställelse att statsrådet i sin replik när det gällde stimulansvärdet för mjölkförsörjnlngen lade in en välbehövlig reservation. Herr Bengtsson var betydUgt mindre självsäker i denna fråga nu än i sitt förra anförande. Jag vill bara ha detta fastslaget till protokollet.

Statsrådet Bengtsson vill inte ha någon blomma av mig, och jag har kanske i och för sig inte anledning att ge någon mera. Det erkännandet vill jag i alla fall ge att det var tiUfredsstäUande att han i sitt senaste inlägg var litet mera realistisk.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Hen talman! Jag tycker det var en mycket klok reträtt hen statsrådet gjorde nu. Han begärde dock ordet första gången, sade han, för att försvara konsumentdelegationen. Det var därför han gick i talarstolen. Nu säger han att han inte har någon anledning att försvara konsumentdelegationen, i varje faU inte att motivera varför han skulle försvara den.

Jag vill gärna ge mitt erkännande. Jag skall Inte överlämna någon blomma. Om jag någon gång gör det brukar det vara blommor av kaktusarter. Sådana är inte så vänliga att komma nära, men om det någon gång springer fram en blomma på en kaktus blir man utomordentUgt glad över den. Så bör nog herr statsrådet betrakta de blommor han får av oss en eller annan gång.

Hen jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag är mycket glad i kaktusar, även om de inte blommar, och jag tar gärna emot en sådan.

Ingen kan väl ändå ha missförstått mitt första inlägg, då jag säger att jag tycker det är orättfärdigt att angripa konsumentdelegationen. Den har till uppgift att företräda konsumenterna och gör alltså en bedömning av hur mycket den anser att konsumenterna skaU behöva betala. Den tillstyrker då ett visst belopp. Sedan är det ju regeringen som måste ta ansvaret och bedöma om man skaU ta hänsyn enbart till vad konsumentdelegationen sagt eller ta hänsyn också tUl andra faktorer.

Jag håller fast vid mitt försvar av konsumentdelegationen. Det är inte bara dess rättighet utan också dess skyldighet att bevaka konsumenternas intressen.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag är i stort sett nöjd med den proposition som föreligger. När jag säger detta, skall det absolut ses emot det faktiska förhållandet att pohtiken har varit mycket hård emot det svenska jordbruket.

En annan sak viU jag också klart och tydhgt säga ifrån: Den uppgörelse som ändå föreligger här ger mgalunda jordbrukarna inkomsthkstäUighet i förhållande tUl andra grupper. Att uppgörelsen kan accepteras, och att många fortsätter med jordbruk trots hårda förhållanden, beror på andra faktorer än de rent prispohtiska.

Jag skall inte utdela några blommor eller kaktusar, men jag viU ändå

med tillfredsställelse konstatera den sinnesändring som skett hos regeringspartiet. Därest detta är den nuvarande jordbruksministerns förtjänst kan jag väl så småningom överlämna en blomma eller hknande.

Hen Persson i Skänninge var förut inne på att det var vi från de icke sociahstiska partierna som gjort en förändring så att vi kommit närmare varandra. Jag vill bara till honom säga att den som vill läsa innantill och läser 1967 års jordbruksproposition måste väl ändå få klart för sig att det är regeringspartiet som ändrat sig.

Den utveckhng som har skett och sker på produktionssidan, speciellt när det gäUer mjölken, kan bli rätt ödesdiger för landet, inte minst för konsumenterna. Jordbruket måste nu stimuleras på alla sätt om trenden beträffande mjölkproduktionsmlnskningen skaU kunna ändras. Det måste ske genom bättre priser men också genom att man får smidigare rationaliseringsstöd. Propositionens förslag om en översyn av rationaUseringsstödet är ett steg i rätt riktning, och jag hälsar med tillfredsställelse att en sådan utredning kan komma tUl stånd. Men det är enUgt min mening inte riktigt tiUfredsstäUande att småbruket - som man i någon mån kan läsa ut ur propositionen - likväl kommer att ställas utanför. Skall man kunna stimulera mjölkproduktionen framöver tror jag att man måste gå alla vägar, och då måste man också ta till vara de möjligheter som småbruket har att producera mjölk - det betyder rätt mycket när det gäller marginalerna i den situation vi nu befinner oss i.

Därför har jag tUlsammans med herr Persson i Heden väckt en motion, nr 1482, med detta yrkande. Det Innebär alltså att vi vill att nämnda utredning skaU se på möjUgheterna att även stimulera ett bestående småbruk. Utskottet har inte tUlstyrkt denna motion, och jag skall heUer inte ställa något yrkande I den vägen.

I ett särskilt yttrande har dock de icke sociahstiska partiernas ledamöter i utskottet uttalat en förhoppning att de framtida bestämmelserna om ratlonahseringsstödet tiU det mindre jordbruket skall få en vid tolkning. Jag viU bara konstatera att om vi i framtiden skall kunna klara livsmedelsförsörjningen, speciellt på mjölksidan, måste vi få ett rationaliseringsstöd som främjar aUa produktiva insatser inom jordbruket. Det nuvarande stödet är alltför stelbent.

Jordbruksproduktionen är viktig för producenterna, men den är än viktigare för konsumenterna, och det kommer att visa sig alltmer I framtiden. Den hårda pohtiken har drivit ned mjölkproduktionen ganska starkt, och då säger jordbruksministern att nu är tiden kommen när vi skall försöka vända detta. För egen del vill jag säga att det hade bhvit betydhgt mer effektivt och betydhgt bUligare för hela det svenska folkhushållet om man förut hade drivit en mUdare poUtik gentemot jordbruket. Då hade det varit betydhgt enklare att klara dessa frågor. Nu har det bhvit mycket svårare.

Vi skaU inte skriva någon verksamhetsberättelse här i dag, men vi kan få uttala vad vi tror om framtiden. Jag tror inte att denna uppgörelse kommer att innebära någon så förfärligt stor uppgång av mjölkproduktionen. Här får vi problem att brottas med i framtiden.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

I detta anförande instämde herr Persson i Heden, fröken Pehrsson

samt herrar Pettersson Säffle (samthga c).

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Kvänum, Torwald, Dockered och Gustafsson i

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Herr talman! Det båtar ju föga att diskutera med herr Jonasson om vem som har undergått en sinnesförändring. Nu säger herr Jonasson att den läskunnige — jag förutsätter att alla i denna kammare är det - kan gå tillbaka tiU handlingarna, aUtså tiU 1967 års beslut, och se vad som skrevs då.

Ja, herr Jonasson, när vi träffade 1967 års beslut och under förarbetena tlU detta ansågs det - för att det skulle vara möjligt att stödja producenterna av bl. a. mjölk - nödvändigt att bringa ned produktionen av denna produkt så att man slapp det tryckande överskott som man fick exportera med betydande förluster. Det var en av målsättningarna då. Vi har lyckats med det, VI har inget pristryckande överskott i dag. Jordbrukarna som i princip skaU betala förlusterna vid avsättningen på världsmarknaden behöver inte tänka på några sådana kostnader. Vi kan i dag i stället använda 86 miljoner kronor till att förbilUga bl a, mjölken för konsumenterna.

Har vi, herr Jonasson, ändrat vår uppfattning när det gäller rationahse-ringspoUtiken? Det vore intressant att höra om herr Jonasson, som tydligen är mera läskunnlg än vad han tror andra ledamöter av kammaren vara, kunde läsa upp vad som visar att vi så att säga har gjort en reträtt.

Nå, herr Jonasson, låt oss nu inte gräla om vem som har gjort reträtten. Låt oss slå fast, som vi gjort här tidigare, att vi med tillfredsställelse kan hälsa att vi har lyckats nå fram tUl en enighet och har fått bort dessa frågor ur den pohtiska stridshnjen. Jag skall gärna medge att den grupp av jordbrukare som bl. a. producerar mjölk kanske behöver ytterligare förstärkning, och jag tror att vi skall kunna lösa dessa problem, om vi försöker gå fram pä enighetens väg.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Hen talman! Jag vill bara konstatera att enigheten väl inte var så stor 1967, Då förelåg om jag minns rätt ett tjugotal reservationer.

Herr Persson i Skänninge säger också att vi har lyckats minska mjölkproduktionen. Ja, jag måste konstatera att detta inte är något förhållande att skryta över med hänsyn tiU de svårigheter vi kommer att få att klara dessa frågor i framtiden.

Mjölkproduktionen är ju en tung apparat som man Inte hastigt kan ändra på. Trenden gick redan år 1967 mot att aUt fler upphörde med mjölkproduktionen. Vi hade då ett överskott, men det fick vi acceptera och försöka se frågorna på sikt.

Vidare frågar herr Persson i Skänninge: Vad har ändrats beträffande rationahseringspolitiken? Men det är väl ändå anmärkningsvärt, herr Persson, att jag skall behöva konstatera att Norrlandsstödet märkbart har förbättrats i vad gäUer jordbruket. Det kommer också att bli en märkbar förbättring genom att det nuvarande rationaliseringsstödet skaU ses över för framtiden i syfte att skapa stöne möjligheter i detta avseende. Det måste väl ändå vara väsentliga förbättringar.

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingalunda skrutit över att vi kunnat pressa ned denna produktion, men det har ju varit så, herr Jonasson, att jordbrukarna i princip skall betala de förluster som man gör på exporten av bl, a, smör. Åren 1967 och 1968 hade vi ett överskott av smör på omkring 30 000 ton. Jordbrukarna måste alltså betala exportförluster av bl, a, smör.

Vi resonerade så att det vore bättre att försöka bringa ned produktionen så att den bara täcker vad vi behöver av dessa produkter på hemmamarknaden. Då skulle vi sUppa betala detta exportstöd. Jag vill minnas att det gjordes uträkningar 1967 eller 1968, där man kom fram till att en jordbrukare som hade ett jordbruk på 40—60 ha fick lägga ut 2 400 kronor för att täcka de exportförluster som bl, a, gjordes på animalieproduktionen.

När herr Jonasson sedan tar upp Norrlandsstödet tycker jag att herr Jonasson skaU gå tiUbaka tUl handlingarna. Vi har nämligen tidigare sagt att vi får pröva dessa frågor, bl, a. Nonlandsstödet, när vi ser vart utveckhngen går. Vi har tagit konsekvenserna av detta uttalande och i år fattat beslut om ytterhgare stöd till det norrländska jordbruket. Så Ugger saken till, herr talman. Hen Jonasson måste'ha läst alldeles på tok när han sett på materialet i denna fråga.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Persson i Skänninge säger att jordbrukarna får betala exportförlusterna. Ja, vi vet ju vilket system som råder i det avseendet, och jag skall nu inte gå in på detta. Men det finns väl andra faktorer, dumpingimport och annat som också har en viss inverkan i detta avseende. Vad som har den största inverkan är dock att rätt många människor här i landet i ganska hög ålder har upphört med jordbruket. Vi skall ha klart för oss att det också till stor del är därför som vi har fått en minskning av produktionen. Men det fel som de ansvariga här i riksdagen har begått är, att man inte har stimulerat denna produktion på ett sådant sätt att yngre människor intresserat sig för den. Det är därför vi nu går denna ödesdigra situation till mötes.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Man kan väl säga att denna gång som så många andra, fastän kanske i år än mer accentuerat, förs debatten om jordbruksprisregleringen I riksdagens elfte timme. Att det har bhvit faUet nu är inte så märkvärdigt. Förhandhngarna har ju varit långt utdragna, beroende på I första hand att skillnaderna mellan utgångsbuden varit stora. Det har självfallet tagit tid att komma fram till någonting som är för parterna acceptabelt.

Om jag säger att det här avtalet med hänsyn tiU situationen är acceptabelt för jordbruket, så vill jag tillfoga att det är därför att vi från jordbrukets sida är mycket väl medvetna om den ram som vi har att röra oss inom med tanke på dels det samhällsekonomiska läget, dels den avtalskarusell som har snurrat under hela den här tiden. Vi har sagt oss att om vi i någon mån kan medverka till att balansera förhållandet mellan

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

de övriga avtalsslutande parterna genom att i förväg göra upp med statsmakterna om Uvsmedelspriserna så skaU vi göra det. Vi har sagt oss detta väl medvetna om att jordbruket ingalunda tjänar på den inflation som självfallet bhr en följd av en avtalsuppgörelse som Ugger alltför högt. Att vi har kunnat göra upp i förväg, ovetande om hur de stora avtalsuppgörelserna kommer att sluta, beror på att det här avtalet kan karakteriseras som ett hängavtal tiU de övriga avtalen genom att det har konstruktionen med en inflationsregel som kompenserar jordbruket — låt vara i en viss efterhand.

Under debattens gång har det delats ut rosor åt jordbruksministern, under det att konsumentdelegationen har kritiserats. Det framstår kanske för den som inte är alldeles invigd i förhållandena som om jordbruksministern skulle i slutomgången ha gått jordbrukarna tUl mötes, medan han däremot lämnat konsumentdelegationen åt sitt öde. Jag vill gärna säga i det här sammanhanget att det är en feluppfattning. Det är ingalunda på det sättet att jordbruket, trots vad jag tidigare sagt, är till freds med den här uppgörelsen. Men jordbruksministern gav ju i slutomgången ett besked att hit men mte längre. Och det är ju departementschefens uppgift att ge tUl känna. Då uppstår frågestäUningen för jordbrukets del - jordbrukarna är ju den part som är mest direkt beroende av att ett avtal kommer tUl stånd - om ändå inte försiktigheten och klokheten bjuder att man accepterar ett dylikt bud, även om det inte är i allo tillfredsställande, ty då har man ju ändå en rätt säker garanti för att riksdagen kommer att godta uppgörelsen. En sådan bedömning måste jordbrukarna göra, och det har i slutomgången varit avgörande. Självfallet har konsumentdelegationen andra utgångspunkter för sina bedömningar.

Jag viU säga detta som en förklaring, och jag vUl inom parentes tUlfoga att jag inte gått upp i talarstolen för att bedöma jordbraksmlnistem eller ge några blommor. Ändå viU jag säga att jordbruksministern har fått ett besvärligt arv att förvalta men att han förvaltat det utomordentligt väl, och det hoppas jag att han kommer att göra i fortsättningen också.

Jag beklagar att konsumentdelegationen inte har kunnat acceptera den nivå som det här avtalet hgger på. Jag tror att delegationen skuUe ha gjort det om den i tillräckhg grad hade diskuterat Igenom dessa spörsmål med jordbrukets representanter. Så har inte skett. Man har Uksom diskuterat i skilda rum, och då kommer man naturligtvis aldrig fram till pudelns kärna — vad är egentligen den rätta prisnivån? Jag önskar livhgt att man i högre grad skaU kunna komma tiU rätta med varandra I hknande situationer framöver.

Jag är väl medveten om att konsumentdelegationen, inte minst i den situation som för närvarande råder, ser som sin främsta uppgift att bevaka konsumenternas intressen, och de är naturhgtvis att konsumentpriserna inte skall stiga eller i varje faU stiga så Utet som möjligt.

Jag skaU inte tynga kammaren med några siffror, ty siffror ser ofta så konstiga ut när man får ner dem på jorden så att säga; det uttrycket kan man väl använda i detta sammanhang. Men om vi gör vissa jämförelser både med kostnadsläge, löneutveckhng och omdlspositionen av arbetskraftresurser i samhäUet, tror jag, att vi skaU komma fram tUl dels att denna nivå Inte är för hög, dels att den sannohkt måste höjas ytterligare.

dels också tUl att det icke är jordbrukets andel i konsumenternas kostnader som så att säga bringar konsumenterna i ekonomiskt avseende på knä i dagens och framtidens samhäUe.

Det är känt i varje fall för konsumentdelegationen att bakom mjölkprlsresonemanget har legat mycket noggranna kalkyler om vad det kostar att producera mjölk I stora och rationella besättningar. Man har rört sig med 40-60 kor, och det må vara tUlfredsstäUande med tanke på att det stora flertalet besättningar ligger långt under. Man har då funnit att kostnaden ligger ungefär vid det slutpris som vi kommer fram tUl när dessa tre år har gått. Men kom ihåg att man då räknat med en arbetskostnad på ungefär I 5 kronor i timmen. Vi vet att det har slutits ett avtal i detta land - jag nämner det för jämförelses skull - innebärande att strängt taget inget arbete på den offentUga sektorn göres under 20 kronor i timmen, alltså det lägst betalda. Jag vill ändå påstå att de människor som skall sköta dessa 40-50-60-korsbesättningar gör ett mycket mer ansvarskrävande och tungt arbete än vad många inom de här åberopade grupperna gör. Det leder fram tUl att de har rätt att ställa större krav på inkomst för sitt arbete. Redan härmed är denna kalkyl inte hållbar ens med de priser vi här diskuterar. Vi måste ändå räkna reahstiskt, ty den tid är förbi då jordbruket kan som någon sade leva på husröta. Den tiden är också förbi då vi hade en arbetskraftreserv i jordbruket som var kvar bara för att det inte fanns något annat att göra.

Någon sade att vi har 80 000 mjölkproducenter i detta land. Siffran är ständigt sjunkande, men jag nämner den, ty jag tror att den är användbar. Jag vet inte hur många jordbrukare vi har i dag. De är väsenthgen fler än mjölkproducenterna, men låt säga att det är ungefär dubbla antalet, kanske 150 000-160 000 människor.

Vi diskuterade förra veckan i den allmänna ekonomiska debatten samhällsutvecklingen framöver, och det slogs fast att den offentUga sektorn i detta land kommer att öka med 175 000 tiänster under de närmaste fem åren. Om man stäUer fakta som dessa i relation till varandra kan det ingalunda vara oöverkomUgt för den svenske konsumenten att betala en rimlig löneinkomst tUl de kanske hundratusen människor som kommer att vara sysselsatta inom jordbruket. Jag tror att det finns anledning att också göra dessa reflexioner. Om man hade gått till botten med denna problematik, skuUe kanske konsumentdelegationen ha kunnat rucka sig från den position man intagit.

Jag anklagar Inte konsumentdelegationen, jag har tidigare sagt att konsumentdelegationen har den uppgiften, men jag tror att det vore mycket värdefullt om vi kunde diskutera igenom problemen ytterhgare.

Jag vill herr talman, göra en mycket hastig bedömning av substansen i den här uppgörelsen. Man skaU komma ihåg - ingen har sagt det tidigare, möjligen var herr Hansson i Skegrie inne på det - att i dessa något över 360 miljoner kronor för det första året Ugger ett års inflationskompensation. Det är alltså fråga om I rätt hög grad en återställning, och den direkta förbättringen är väsentligt mindre än totalbeloppet. Jag tror att det bör sägas i sammanhanget.

Det har sagts att vi inte skaU gräva I vad som varit. Det kanske vi inte skaU göra, men jag tror ändå att kammaren tål att höra någonting om det

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna pä jordbmksprodukter, m. m.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

förflutna - i varje fall kan det vara nyttigt för de nya ledamöterna. Jag tror det var herr Persson i Skänninge som sade att den enighet som råder var glädjande att konstatera med hänsyn till den bombastiska propagandan 1967, som var så att säga ett övertramp eftersom 1967 års politik och målsättning har fuUföljts. Jag vUl bara fråga herr Persson i Skänninge: Var målsättningen för socialdemokratin verkligen att vi skulle göra dessa prishöjningar på exempelvis mjölken som nu är nödvändiga? Målsättningen var ju i stället att vi med den nya jordbrukspoUtiken skulle kunna sänka Uvsmedelspriserna framför aUt på mjölken, där vi t. o, m, hade en programmerad sänkning. Ingen är gladare än jag för att vi har kommit ur återvändsgränden, men jag tycker det är htet övermaga att i dag säga att detta är en fullföljning av målsättningen. Det är det inte.

Sedan kan man naturligtvis resonera som här har gjorts, att det var nödvändigt för oss att gå igenom denna eklut för att komma fram till en situation där det är möjUgt att höja mjölkpriset. De som hade ansvaret för 1960 års utredning borde nog kunnat skymta vad som skulle komma att hända oavsett om man framtvingat en sänkning av lönsamheten eller ej. Faktum är ju att vi hade fått denna utveckling i fråga om mjölken I alla fall - låt vara att den kanske Inte hade blivit så kraftig. Men därmed hade sannolikt ingen skada varit skedd.

Om jag får polemisera mot jordbruksministern på en punkt vill jag hävda att när vi för två år sedan kom överens om att 50 miljoner kronor skulle betalas ut av statsmedel för utslaktning av kor var det inte för att vi därmed skuUe få fler kor utslaktade utan för att vi visste att med den prissättning som vi hade på mjölken skuUe kor ändå komma att slaktas, och det skuUe förorsaka jordbrukarna stora förluster. Det var dessa förluster som vi kom överens om att ersätta. Det är Utet skiUnad på vad som är orsak och vad som är verkan.

Herr talman! Jag vill sluta med vad jag började med: Jag tror att jordbrukarna med hänsyn till situationen är till freds med den uppgörelse som har träffats och med att denna uppgörelse också sträcker sig över en så lång period som tre år; om det är någon näring som behöver arbeta under långsiktiga och betryggande förhållanden är det självfaUet jordbruket. Den något avspända debatt som har förts i kammaren i dag — och den debatt som har förts i jordbruksfrågan under hela denna vinter — är kanske ingen garanti för men inger i varje fall förhoppning om att jordbruksfrågorna även i fortsättningen skall kunna diskuteras i en lugn atmosfär och i större samförstånd än som tidigare varit faUet,

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har självfallet Inte anledning att polemisera mot herr Kristianssons i Harphnge hovsamma anförande. Han frågade mig emeUertid om vi 1967 hade som målsättning att vi i dagskuUe höja mjölkpriset med 10 öre. Nej, herr Kristiansson, det hade vi inte; vi räknade inte då på hur mycket vi skulle höja de ohka produktpriserna I ören. Målsättningen var ju då att vi skulle eftersträva en produktion som tiU ungefär 80 procent täckte vår konsumtion. Vi sade att om produktionen underskred denna gräns fick åtgärder vidtas för att vi så att säga icke skulle bli underförsörjda. Kommer den situationen att uppstå i fråga om mjölken

får vi alltså se till att det icke bUr brist på den varan.

Nr 105

Herr KRISTIANSSON i Harphnge (c) kort genmäle: Hen talman! Får jag ta herr Perssons anförande som ett erkännande av att 1967 års politik kan bh dyr för konsumenterna?

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan bara säga att vi är eniga i utskottet, och det har säkert herr Kristiansson i Harphnge sett. Utskottet har enhälhgt skrivit: "Enhgt utskottets uppfattning Ugger de framlagda förslagen I allt väsentligt i Unje med de principer för prissättningen och prisregleringens allmänna utformning som riksdagen fastställde år 1967,"

Till herr Jonasson vill jag säga, när jag ändå har ordet, att det kanske vore bra om herr Jonasson läste i handlingarna htet ytterUgare,

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Fru LINDBERG (s):

Herr talman! Jag ber kammaren om tillgift för att jag så här i elfte timmen tar tiU orda, men konsumentdelegationen har varit föremål för en uppmärksamhet som, om man vill tolka den välvilhgt, kan sägas vara smickrande. Jag tänkte inte säga någonting, eftersom jordbruksministern så vältahgt har förklarat konsumentdelegationens ställningstagande, men herr Kristianssons i Harphnge inlägg på den punkten har gett mig anledning att begära ordet ändå; jag tiUhör ju konsumentdelegationen.

Det är väl inte så vattentäta skott mellan de rum där vi sitter när vi diskuterar i konsumentdelegationen och i jordbrukarnas förhandlingsorganisation, utan vi har haft vissa kontakter. Jag vill hävda att konsumentdelegationens ställningstagande har gjort effekt och varit av betydelse för konsumentema. Det är också konsumentdelegationens uppgift att slå vakt om konsumentintressena. Att det sedan finns en skillnad mellan jordbruksministerns bud och det som vi ansåg oss kunna acceptera finner jag inte aUs märkvärdigt. Vid vår granskning har vi ju, vilket jordbruksministern har betonat, sett till vad vi anser att konsumenterna kan orka med.

Man har talat om att det är så mycket som försvinner genom mellanhänderna, och detta är riktigt. Det är emeUertid skäl att erinra om att jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse distribuerar så pass mycket av jordbruksprodukterna att en del av pengarna ändå stannar hos jordbrukarnas egna organisationer. Konsumenterna har inte sagt någonting om det, men jag tycker det är riktigt att påpeka det.

Jag skall inte blanda mig i debatten om 1967 års jordbruksuppgörelse, för den frågan behärskar jag nog inte till fullo. Men jag vill ändå påminna om att konsumtionsvanorna har förändrats så kolossalt att det kan vara en del av anledningen till att prissänkningar som man trodde på inte har blivit aktueUa. Vi hade ju den förestäUningen att man skulle kunna betala ett högre pris för smöret, men folk har helt enkelt inte fortsatt att konsumera den varan i samma utsträckning som förut. Konsumtionsförändringen har alltså sin betydelse.

Jag har inte velat uppfordra någon tUl att förlänga debatten, men jag står helt för det beslut som konsumentdelegationen har fattat. Jag viU

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

också erinra om att konsumentdelegationen är rådgivande. Vi har inte möjlighet att på något sätt påtvinga jordbruksministern vår uppfattning, och det är inte heller avsikten. Jag tror att vårt ställningstagande har gjort effekt och att vi har sparat pengar åt konsumenterna, och det är också vår uppgift. Jag känner mig Inte alls generad över att tiUhöra konsumentdelegationen, och jag känner mig inte heller besvärad av de slängar vi har fått; de har kanske varit berättigade, sett ur herr Hanssons i Skegrie synpunkt. Jag tror emellertid att vi gjorde rätt när vi ansåg oss inte kunna gå längre, eftersom vi skaU bevaka konsumentintresset.

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag har bara begärt ordet för att rätta tiU en missuppfattning som tycks vara ganska allmän. Två talare har varit inne på samma tema, och de säger att genom att jordbrukarna själva har hand om en del av distributionen och förädUngen torde en viss del av förtjänsterna I det ledet hamna hos jordbrukarna.

Emellertid bedrivs icke jordbrukarnas föreningsrörelse i vinstsyfte. Vi ger inte utdelning på aktier, eller någonting sådant, som privata företag gör. Jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse beträffande förädling och distribution går ut på att minska mellanhandsmarginalen så mycket som möjligt. Det ligger nämUgen i jordbrukarnas intresse att konsumenterna kan få Uvsmedlen så bllhgt som möjligt, ty därigenom kan konsumtionen öka. Det finns inget som helst intresse för jordbrukarna av att så mycket pengar rinner bort i mellanhandsledet. Tvärtom är det till nackdel för jordbrukarna, TydUgen föreUgger den uppfattningen här att jordbrukarna tjänar mycket på sin egen föreningsrörelse, men den drivs icke — som jag sade — i vinstgivande syfte.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 43 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av hen Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej - 12

Avstår - 1

§ 4 Jordbrukspolitiken

Nr 105

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 44 I anledning av motioner angående jordbrukspoUtiken.

TiU jordbruksutskottet hade hänvisats de av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motionerna

1. 1971:100 av herr Taube,

2. 1971:212 av herr Bohman m. fl, såvitt nu var i fråga,

3. 1971:979 av herr Antby m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t skulle anhåUa om en undersökning beträffande utveckUngen inom jordbruksnäringen efter år 1967 samt om förslag tiU riksdagen med anledning av de vid undersökningen gjorda erfarenheterna,

4. 197 1:980 av herr förste vice talmannen Bengtson m, fl,,

5. 1971:987 av herrar Boo och Dahlgren,

6. 1971:1003 av herr Hansson i Skegrie m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhåUa om en ingående utredning och kartläggning av det svenska jordbrukets situation vid en EEC-anslutning och hur vi därvid skulle kunna säkra en tillräcklig självförsörjning med livsmedel,

7. 1971:1004 av hen Hansson i Skegrie m. fl,,

8. 1971:1011 av herr Hedlund m. fl, såvitt nu var i fråga,

9. 1971:1025 av herr Kristiansson i Harplinge m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att en sammanfattande analys verkstäUdes av de faktorer som efter 1967 års riksdagsbeslut påverkat inkomst- och lönsamhetsutvecklingen samt rationaliseringsverksamheten i jordbruket.

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. lämnade motionerna 197 1:979 och 1971:1025 utan åtgärd,

2. lämnade motionen 1971:987 utan åtgärd,

3. lämnade utan åtgärd motionerna 1971:1004, 1971:212 och 1971:1011, de båda sistnämnda motionerna såvitt avsåg krav på lönsamhetsförbättring inom jordbraket m. m.,

4. lämnade motionen 1971:1011, såvitt avsåg punkt 3 i motionsyrkandet, utan åtgärd,

5. ansåg motionen 1971:1011, såvitt avsåg punkt 5 i motionsyrkan
det, besvarad med vad utskottet anfört,

6. lämnade motionen 1971:1011, såvitt avsåg punkt 6 i motionsyrkandet, utan åtgärd,

7. lämnade motionen 1971:1003 utan åtgärd,

8. lämnade motionen 1971:980 utan åtgärd,

9. lämnade motionen 1971:100 utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1, angående utvecklingen inom jordbruket efter år 1967 av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Johansson i Holmgården (c). Berndtsson i Bokenäs (fp) och Kristiansson i HarpUnge (c), som ansett att utskottet under I bort hemstäUa,

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört I anledning av motionerna 1971:979 och 1971:1025,

2. angående utredning om det svenska jordbrukets situation vid en EEC-anslutning av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Larsson i Borrby (c), Johansson i Holmgården (c) och Berndtsson I Bokenäs (fp), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen 1971:1003.

TUl detta betänkande hade fogats särskilda yttranden

1. angående inkomst- och lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Johansson i Holmgården (c). Berndtsson i Bokenäs (fp) och Kristiansson i Harphnge (c),

2. angående omfattningen av den svenska sockerbetsodlingen av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Krönmark (m), Larsson i Bortby (c), Johansson i Holmgården (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp).

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag hoppas att jag inte gör herr Persson i Skänninge besviken med mitt anförande nu, när han tror att vi har kommit överens om 1967 års jordbrukspolitik och att ingenting mer är att säga om den saken. Det lär inte vara riktigt på det sättet.

Det sades ju i 1967 års beslut att målsättningen för jordbrukspohtiken skall vara att de som sysselsattes inom jordbruksnäringen skaU ges samma standard som i andra sysselsättningar och att företagsekonomisk lönsamhet skall beredas åt rationella jordbruk. Detta är alltså ett riksdagsbeslut som så många andra, och därför bör det beslutet omsättas i verkhgheten, liksom andra beslut bhr omsatta som fattas här. Men det förefaller som om respekten för det här beslutet inte var hka stark som den är för vissa andra.

Som jag tidigare sagt har efter 1966 jordbrukets inkomststandard försämrats i stället för att ha förbättrats. Och det duger inte att komma och säga att jordbruket inte ännu har kommit upp i den rationaliseringsgrad som man utgick från 1967, därför att den nuvarande prisbUdningen och de beräkningar som föreligger vid prisförhandhngarna grundas ju på 20—50 hektars jordbruk i de bästa jordbruksbygderna, alltså på de främsta jordbruk som finns i det här landet och på de jordbrukare som kan såsom företagare tävla med vem som helst. Även när det gäUer de utländska yrkesbröderna tror jag man kan ta upp tävUngen med vilken som helst.

Det är alltså sådant underlag som man grundar prissättningen på, och denna prisberäkning utföres, som jag tidigare sagt, av en statlig utredningskommitté; den är aUtså icke gjord av jordbrukarna själva.

Det framhåUes i det med 1 betecknade särskilda yttrande som är fogat till utskottsbetänkandet att jordbrukets ekonomiska läge är synnerligen nedslående. Jag skaU inte göra någon utläggning om detta utöver vad jag tidigare har sagt. Jag vUl bara konstatera igen att efter 1966 har, som jag

sade, jordbrukarlnkomsten för 40 hektars jordbruk minskat med 3 000 kronor. Under samma tid har industriarbetarinkomsten, som vi tidigare jämförde vår inkomst med, ökat med 8 000 kronor. Det har alltså under de här första åren av den nya jordbrukspoUtiken åstadkommits en differens mellan jordbrukarlnkomsten och industriarbetarinkomsten på inte mindre än I I 000 kronor.

Det är alltså det dagsläget som vi nu skall se mot bakgrund av 1967 års beslut om företagsekonomisk lönsamhet och om samma standard för jordbruket som andra sysselsättningar har. Den gången menade man med företagsekonomisk lönsamhet att jordbrukaren skulle ha normal förräntning på nedlagt kapital och samma timlön som lantarbetare. Vi har ingetdera i dag, varken normal förräntning eller lantarbetartimlön,

I den ekonomiska debatten häromdagen sade finansministern: "Vi håller våra löften." Där får vi väl då göra ett undantag för löftet 1967 om företagsekonomisk lönsamhet för jordbmket. Det är ännu långt kvar tiU denna företagsekonomiska lönsamhet. Den senaste prisuppgörelsen är naturligtvis ett steg - men ett htet steg! — på vägen dit. Man har därför anledning ställa den frågan till regeringen: När tänker regeringen över huvud taget omsätta beslutet från 1967 i handhng? Vi från oppositionen var med och skrev under kravet om företagsekonomisk lönsamhet 1967, och därför har vi också rätt att begära att beslutet effektueras så snart detta är möjhgt.

Herr talman! Med hänsyn till den tidsnöd vi nu arbetar under skall jag inte med många ord kommentera de övriga reservationerna. I ett särskilt yttrande krävs att sockerbetsodUngen skall ökas ut tUl tidigare omfattning, 50 000 hektar, dvs. en ökning med 10 000 hektar. Jag är medveten om att vi i det fallet är bundna av ett avtal fram till 1 974, men detta bör inte hindra att man stegvis under tiden tUl dess bör kunna utöka sockerbetsodUngen. Det finns många starka skäl för att göra det. I jordbrukspropositionen 1967 sade man att vi skulle undvika förlustbringande överskott, men det är precis vad man har åstadkommit genom att sänka betodUngen. Därmed har 10 000 hektar jord lösgjorts, och på den odlas nu spannmål som vi inte kan sälja. Det strider mot 1967 års princip att undvika exportöverskott.

I reservationen 2 har vi sedan begärt att det skaU göras en mera allsidig utredning om det svenska jordbrukets situation vid en eventuell EEC-anslutning, Vi är medvetna om att tjänstemän på departementsplanet för närvarande håller på med en sådan undersökning, men vi anser att jordbruket i vårt land drivs under så ohka betingelser att den undersökning och kartläggning det här är fråga om bör göras med deltagande av representanter för jordbruket, som kan bedöma hur en EEC-anslutning kommer att slå för det sydsvenska, det meUansvenska och det norrländska jordbruket. All ära åt tjänstemannarepresentanterna, men jag tror inte att de har den förmåga tUl översikt som praktiska jordbrukare kan bidra med i den utredningen.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tUl de reservationer som fogats till jordbruksutskottets betänkande nr 44,

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Jordbmks-politiken

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

Hen KRÖNMARK (m):

Herr talman! Den debatt vi nu för har mycket intima beröringspunkter med den debatt vi hade om föregående ärende, och jag kan därför fatta mig ganska kort.

I detta betänkande behandlar jordbruksutskottet bl. a. en partimotion från moderata samhngspartiet, i vilken vi har tagit upp de problem som är förknippade med den kraftiga inkomsteftersläpningen för jordbruket. Som redovisades i den föregående debatten har vi i dag en statistik som visar den ekonomiska utveckhngen för jordbruket och jordbrukets situation I relation till andra näringar. Det behöver alltså inte undersökas mera. Däremot är det av intresse att analysera vilka faktorer som har gjort att vi fått denna utveckhng. Den omständigheten att det betänkande från jordbruksutskottet som vi tidigare behandlade var enhälhgt betraktar jag nämUgen som ett bevis på att man även inom socialdemokratin principiellt anser att de beslut som riksdagen en gång har fattat angående inkomsthkstäUighet skaU förverkUgas. Skall vi lyckas med det är det en nödvändighet att vi analyserar fram de faktorer som gjort att utveckhngen bhvit vad den är just nu. Därför tycker jag att det är beklagligt att utskottet på den här punkten Inte har kunnat bh enigt. Det här borde ju inte vara en fråga där det behövde förekomma några som helst partipolitiska motsättningar.

Vi har inte velat fullfölja motionen reservationsvägen, eftersom man nu träffat en överenskommelse om prissättningen - vi skall först se vad den kan leda tUl. VI inleder nu en treårsperiod under avtalsbundna former. Vi bör, som jag sade i en tidigare debatt, kunna räkna med att jordbrukets relativa inkomstnivå Inte skaU behöva sjunka. Då har man arbetsro för att verkhgen se över inkomstutveckhngen över huvud taget. Jag tror inte att man i och för sig behöver tUlsätta någon ny jordbruksutredning, men man skulle, utöver vad som föreslås i reservationen 1, nämligen en analys av orsakerna, kunna tUlsätta något slags arbetsgrupp, inte en arbetsgrupp av den gamla vanUga modeUen utan en arbetsgrupp med representanter för de statliga myndigheterna givetvis, för jordbrukets organisationer och även för de pohtiska partierna, för att göra en analys av hur man med bibehåUande i stort sett av de principer som gällde 1967 skuUe kunna göra de nödvändiga modifieringarna för att få en helt annan inriktning på utveckhngen.

När det gäller reservatlon nr 2, angående jordbrukets situation vid en eventuell EEC-anslutning, skall jag av tidsskäl inskränka mig till att helt och hållet instämma i vad utskottets ordförande på den punkten anfört. Även jag ber att få yrka bifaU tUl reservationerna I och 2.

Hen ANTBY (fp):

Herr talman! Den prisuppgörelse som kammaren godkände för en stund sedan präglas I högsta grad av de senaste årens utveckhng Inom jordbrukssektorn. Jag vlU för min del säga att den var reaUstisk med hänsyn tiU dagens situation. Den präglas av ansvar mot ohka kategorier i vårt samhälle.

Det räcktes en blomma till jordbraksmlnistem. Jag för min del skulle gärna viha räcka en blomma tiU dem som har att förhandla I dessa svåra

frågor. Inte minst jordbrukets förhandlare har verkligen en besvärhg situation; å ena sidan vet de med sig att de företräder en stor grupp som, såsom redan har sagts här, tillhör låginkomstgrupperna i vårt samhälle, och å andra sidan har man att ta hänsyn till de faktiska förhållanden som föreligger. Jag tycker att även de är värda en blomma.

Utvecklingen på jordbruksområdet just nu präglas framför allt av att vi har en stark minskning av nötkreatursstammen och därmed också av mjölkproduktionen. Den har minskat mycket snabbare än man förutsatte vid 1967 års beslut. I andra avseenden är trenden annorlunda - den visar en långsammare utveckling.

Den stora frågan nu synes mig vara om vi i framtiden skall få tUlräckhgt med mjölk här i landet. Det finns tydUga tecken på att antalet brukare som producerar mjölk kommer att minska kraftigt. Jag skaU å andra sidan gärna säga att de som sysslar med mjölkproduktion nu har goda möjhgheter att utöka produktionen. Detta bör vara relativt lönsamt med hänsyn tUl det nya avtalet.

AUtnog finner jag det angeläget att man noga följer utvecklingen. Jag tvivlar inte på att berörda myndigheter och andra gör det. Det är också angeläget - jag understryker vad som I det avseendet sägs i en av reservationerna — att vi får en sammanfattande analys av de faktorer som påverkar inkomst- och lönsamhetsutvecklingen samt rationaUseringsverksamheten inom jordbruket.

Det måste också vara angeläget att jordbruksfrågornas ställning i EEC bhr behandlade av en beredning med en bredare förankring än vad som nu är fallet. Det vore värdefuUt med parlamentariker och jordbrukare i beredningen. Jag tror att man därigenom skulle kunna förebygga en hel del missförstånd under frågornas fortsatta behandhng.

Herr talman! Med detta vill också jag yrka bifall till de vid betänkandet fogade reservationerna.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-po Ii ti ken

Hen MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det betänkande vi nu diskuterar anknyter, som det tidigare mycket riktigt har påpekats, till jordbruksutskottets betänkande nr 43 som vi nyss behandlade. De frågor som tas upp i motionerna berördes rätt mycket i diskussionen angående jordbruksutskottets betänkande nr 43, och det gör att det bhr en upprepning av vad utskottets talesmän anfört från socialdemokratiskt håll. Jag finner därför - och även med hänsyn till att vi föresatt oss att försöka sluta i dag - ingen anledning att nu ta upp någon större debatt och nöjer mig därför med att endast yrka bifaU till utskottets hemställan.

Hen TAUBE (fp);

Herr talman! I min motion nr 100 tar jag upp ett så stort problem att jag mycket väl förstår utskottets skrivning, framför allt meningen: "Utskottet viU framhålla att någon ändring av spannmålsreglerlngens utformning i nu förevarande avseende inte ifrågasatts för den kommande regleringsperioden."

Nej, det tar nog ganska lång tid innan man kan tänka om på denna punkt. Att jag i min motion tagit upp just förmalningsavgiften beror på

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

att jag bäst känner till just denna "punktavgift". Det finns förvisso andra, låt mig nämna den s, k, fettvaruavgiften och slaktdjursavgiften,

AUa dessa avgifter har ett gemensamt: de fördyrar alltför kraftigt — tycks det mig — våra hvsmedel. Dä man sedan på toppen av dessa kostnader - råvarukostnader, distributionskostnader och dessa avgifter — lägger momsen blir matpriserna orimligt höga. Det drabbar i allra högsta grad låginkomsttagarna och barnfamiljerna,

TUlåt mig, herr talman, påpeka att jag Inte för ett ögonbUck reflekterar på att på något sätt brandskatta regleringskassoma - det är viktigt att detta kommer fram - och att motionen Ingalunda har det syftet. Dessa kassor måste vi ha. Det enda jag vUl är att kassorna skall fyllas på genom ett annat system, så att vi helt eUer delvis kan ta bort dessa punktavgifter och på så sätt få Utet rimligare hvsmedelsprlser,

Förmalningsavgiften — om jag får återgå tUl den ett ögonblick - som 1961 var 5 kronor per deciton är i dag 27:75 kronor per deciton. Vi har för en liten stund sedan bestämt att den skaU höjas till 29:25, dvs, den har ökat från 1961 till 1971 med ca 500 procent. Det är ganska mycket, synes det mig.

Man kan över huvud taget diskutera om konsumenterna i vårt land skaU tvingas betala ett högre pris för en limpa bröd - det rör sig i alla fall här om 20—25 öre per hmpa, vilket inte är så Utet för en barnfamilj — därför att vi har en överskottsproduktion av spannmål, som måste avsättas på världsmarknaden tUl underpris beroende på den jordbrukspoUtik som förs i så gott som aUa länder. Jag tycker också att det är ganska orimUgt att konsumenterna av bröd skall subventionera exporten av foderspannmål, som under år 1970 uppgick tUl mer än 500 000 ton. Volymmässigt var denna export betydhgt större än exporten av brödspannmål.

Statens institut för folkhälsan och andra ansvariga myndigheter har enstämmigt förordat att som ett led i en allmän omläggning av kosten konsumtionen av spannmålsprodukter bör ökas med 25—40 procent. Då får vi de rätta livsmedlen och en sund Uvsföring. Kan denna målsättning helt eller delvis förverkUgas, får man även genom den minskning av spannmålsöverskottet som en ökad brödkonsumtion skuUe innebära betydande samhällsekonomiska vinster, Utveckhngen har tyvärr gått i helt motsatt riktning.

Bl. a, genom dessa punktavgifter och de idehga höjningarna av förmalningsavgiften, som jag sade med ca 500 procent, har mjöl- och brödpriserna gått upp mycket kraftigt. Den oförmånhga konsumtionsut-veckhngen har lett till att Sverige nu har Västeuropas lägsta brödkonsumtion. Kanske vi så småningom har den lägsta i hela världen. Vi äter nu ungefär 65 kg bröd per invånare och år, I Norge och Storbritannien är siffran 75 kg och i Finland 85 kg. Vi ligger alltså klart under. Samtidigt har vi ett stort spannmålsöverskott.

Herr talman! Jag vill inte under denna vårsessions absolut sista dag trötta kammarens ledamöter med någon längre utläggning, men jag vill hänvisa dem som är intresserade av detta problem till jordbruksdepartementets utredning år 1966 angående industrins råvarukostnadsutiämnlng. Jo 1966:16, Där påpekas bl, a. att det för de aUra flesta matbrödstyperna

gällde ett negativt tuUskydd, dvs. tuUarna motsvarade Inte ens mellanskillnaden mellan de svenska råvarupriserna, inklusive dessa avgifter, och världsmarknadspriserna. Då vi sedan dess har höjt dessa avgifter betydligt, har denna utveckling ytterhgare accentuerats.

Jag är, herr talman, övertygad om att såväl statsrådet Ingemund Bengtsson som ledamöterna i utskottet har sin uppmärksamhet riktad på detta problem. Frågan är bara om vi inte tämUgen snart måste få fram en mer rimlig fördelning av dessa, som jag schablonmässigt säger, punktavgifter. Om vi så småningom får en annan fördelning, vinner vi en hel del

För det första kan vi, som jag sade förut, sänka hvsmedelspriserna en hel del tiU båtnad för främst låginkomsttagarna och barnfamiljerna.

För det andra kommer genom en ökad konsumtion av bl, a. bröd vårt spannmålsöverskott att minska, och således minskar kostnaderna för att bh av med överskottet på exportmarknaden till underpris.

För det tredje — och det tycker jag är synnerligen viktigt — skulle vi ge de svenska bagerierna en möjlighet att konkurrera på hka villkor med utländska företag, vilket de för närvarande ingalunda kan göra.

Utvecklingen på detta område är tråkig. De senaste åren har vi haft en ständigt ökad import av bröd till Sverige. Eftersom vi har spannmålsöverskott är det ganska häpnadsväckande, att vi importerar mer och mer mjukbröd för varje år samtidigt som det är helt omöjhgt att exportera något mjukbröd. Det måste vara något fel i det systemet - det var väl från början rätt tänkt, men avgifterna har nu definitivt blivit för höga.

Av naturliga skäl, herr talman, avstår jag från att yrka bifall till min motion.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbrukspolitiken

Hen HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Jag tror inte att ett slopande av hela förmalningsavgiften som herr Taube önskat på något sätt skuUe underlätta vare sig vår export av bröd eller vår konsumtion av bröd. Det är nog inte den avgiften som är avgörande för brödpriset. Vi bör komma ihåg att förmalningsavgiften är till för att ge jordbrukarna bättre ptiser på deras produkter,

I den skrift som jag tidigare har visat kammaren och som kommer ut i bokhandeln i dag finns just ett exempel på vad råvaran i bröd betyder för prissättningen. Det har företagits en utredning om den saken, och jag skaU citera något av det som står om detta: "En långfranska med vikten 400 g kan beräknas ha kostat konsumenten 1,64 kr. i mars 1971 inklusive mervärdeskatt. Härav erhöll jordbrukaren för de Ingående råvarorna enhgt beräkningarna ca 37 öre — aUtså inklusive förmalnings-avgift." På en Umpa som kostar 1:46 är således jordbrukarandelen 37 öre.

Man anför wienerbröd som ett annat exempel. Där heter det så här: "Detaljpriset för det wienerbröd (35 g) kalkylen avser var 58 öre i mars 1971, Ingredienserna har i producentpris värdeberäknats till 4,4 öre," Av ett wienerbrödspris på 58 öre går alltså 4,4 öre till jordbrukarna. Där spelar förmalningsavgiften en relativt Uten roU; det är andra saker som är skuld tiU denna oerhört stora mellanhandsvinst. Jag kan meddela att på wienerbröd går 7,5 procent av priset tiU jordbrukarna, medan 92,5 procent går tiU annat håU.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbrukspolitiken

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Jag har inte deltagit i den föregående debatten i anledning av prispropositionen. Jag har deltagit i förhandlingarna och har godtagit förhandlingsresultatet, och jag har självfallet inte haft någon anledning att anmärka mot den proposition som har förelagts riksdagen,

I dag diskuterar vi frågor som rör ett kommande avtal och vad som möjligen kan göras innan man träffas för att återigen diskutera de priser som skaU gälla när detta treårsavtal har löpt ut.

Jag har inte tänkt utdela några blommor — inte åt någotdera hållet — i anledning av den uppgörelse som vi har träffat. När man från jordbrukar-håll säger att man accepterar avtalet, att man har godtagit detsamma, är det kanske framför allt beroende på Inte att det ger full lönsamhet utan att det ändå har brutit en trend som faktiskt i alltför hög grad har utarmat det svenska jordbruket. Den trenden, hoppas vi, har i någon mån brutits, så att man kan med någorlunda större tUlförsikt se framtiden an.

Men skall vi kunna behåUa ett jordbruk och skall vi få unga människor att satsa på ett jordbruk i framtiden, då måste det vara en större säkerhet på lång sikt än den vi har för närvarande. Det har diskuterats mycket om den jordbrakspoUtiska målsättningen från 1967, värdet av densamma har t. o. m. betonats, och man har velat göra gällande att konsekvenserna av den är sådana att det nu ändå visar sig att det beslutet var riktigt. Jag vill säga att den konsekvensen drar inte jag förrän man verkhgen visar att vad man sade 1967 har man tänkt Infria. Man sade att man skuUe ha en viss produktion i vårt land beroende framför allt på att man ville av beredskapsskäl se till att produktionen inte gick ner alltför mycket.

Det pågår för närvarande en utredning om var den nuvarande produktionen Ugger och hur stor den är. Det har varit uppe tUl diskussion under de förhandhngar som har varit. Vi har inte kunnat få fram några exakta uppgifter, men vi hoppas att vi under de här åren skall kunna få ett rätt klart besked om hur stor produktionen nu är. Vi är rätt övertygade om att de siffror som man kommer fram tUl kommer att visa att vi Ugger under den produktionsmålsättning som man vid 1967 års beslut ansåg vara den minsta som man skuUe kunna godta. 1967 sade man att man skulle se till att jordbruket fick den lönsamhet som krävdes för att behålla produktionen, för att behåUa intresset hos jordbrukarna att satsa på en produktion och satsa på investeringar i rationella företag.

Det är vad vi nu menar måste ske inom en rätt snar framtid, om vi över huvud taget skaU kunna behålla ett jordbruk. Mot den bakgrunden måste det vara riktigt att man begagnar de här åren för att få fram så riktiga uppgifter som möjUgt både om produktionens storlek och om vilka priser som behövs för att ge jordbrukarna den lönsamhet som krävs för att behålla rationella jordbruksföretag, för att kunna driva rationella jordbruksföretag.

Vi har i en motion som vi har väckt menat att det måste vara rimhgt att man begagnar den tidsfrist som vi nu har under detta treårsavtal för att få en ordentUg analys av 1967 års riksdagsbeslut och fä se hur det har påverkat inkomst- och lönsamhetsutvecklingen men också hur det har påverkat rationaUseringsverksamheten mom jordbruket. Tyvärr har ju situationen varit den under de senaste åren att den rationahsering som

man förutsåg skuUe följa av 1967 års jordbruksbeslut praktiskt taget har utebhvit. Den har upphört på grund av att jordbrukarna inte har haft något av den framtidstro och den förhoppning om ett lönsamt jordbruk som absolut krävs för att man skall göra de stora investeringar som behövs vid ett rationellt jordbruksföretag, I Ukhet med en del andra har jag följakthgen svårigheter att förstå att vi inte i utskottet kunde bh överens om att göra denna ordentliga analys av den situation som vi nu är inne i.

Låt mig också säga ett par ord tUl herr Taube i anledning av hans motion. Herr Hansson i Skegrie har ju rätt klart bevisat att det Inte är vare sig förmalningsavgifter eller priser på spannmål som är avgörande för priset på bröd. FöljaktUgen är det inte dessa faktorer som avgör att vi äter för Utet bröd. Det är kanske tvärtom så att vi haren standard i vårt land som gör att man konsumerar andra och dyrare produkter än bröd.

Hur långt vi än reglerar det svenska jordbruket kan vi aldrig komma ifrån överskott på vissa produkter. Tyvän är situationen den att ju mer vi minskar animaheproduktionen desto större arealer bhr tillgängUga för vegetabiUeproduktion. Om vi i någon mån vill håUa ett öppet landskap, är det risk för att vi under rätt lång tid kommer att ha ett överskott av spannmål. Frågan är om vi skaU ta de kostnader det innebär att säha en del spannmål utomlands med förlust. Vem skaU då ta dessa förluster? Skall jordbruket ensamt bära dem, eUer skall vi ha någon form av lågprishnje, där staten satsar de pengar som behövs för att lyfta ut denna överskottsproduktion?

Från jordbrukets sida har vi givetvis ingenting emot att statsmakterna tar dessa konsekvenser och betalar vad det kostar att lyfta ut överskottet. Men vi är inte övertygade om att staten kommer att göra detta, och så länge vi inte får någon garanti för sådant måste vi ha sådana här avgifter Uka väl som vi haft utomordentligt höga slaktdjursavglfter för att lyfta ut det överskott på kött vi fått på grund av bl, a, den stora utslaktningen av kor.

Herr talman! Jag viU i likhet med de övriga talarna yrka blfaU tiU de reservationer vi har till jordbruksutskottets betänkande nr 44,

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

Herr TAUBE (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det är fuUständigt riktigt att dessa avgifter inte har en avgörande betydelse. Det har jag inte heUer sagt. Men en viss betydelse har de dock, och vi måste ändå konstatera att 20—25 öre i ökat pris för en hmpa betyder en hel del för den kategori jag talade om.

Det är mycket intressant det här om lågprishnje. Jag börjar nog luta åt att vi bör tänka på att gå över tlU en lågprisUnje beträffande en del av Uvsmedlen,

Att vi icke skaU minska vår spannmålsodling är vi absolut överens om. Det skuUe bl. a. få miljöfördärvande föhder. Jag kunde där tänka mig att man genom Utet mer generositet från statens sida gentemot forskningen kunde få fram bättre brödspannmålssorter. Jag tänker då på att man kunde odla mer kvaUtetsvete och mindre normalvete — det är dock normalvete vi har det stora överskottet av.

Vi hade förut ganska dåhg råg här i Sverige, men nu har vi som väl är

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbrukspolitiken

fått bra råg och har inget importbehov. Detta är bl, a, ett resultat av forskningen på området.

Vi är väl överens om dessa saker, och jag lutar som sagt mycket åt att vi bör göra en omfördelning och att en del av avgiften bör gå över statsbudgeten.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi har i ett särskUt yttrande en rekommendation som vi tycker är rätt väsenthg och efter vUken man skulle kunna lösa en liten del av detta problem, nämligen att odla sockerbetor på ytterUgare 10 000 hektar i vårt land.

Men låt mig säga ytterhgare en sak. Om vi skuUe övergå till en lågprislinje så skall ju i aUa fall de pengarna också betalas på något sätt. Innebär det t. ex. att vi skaU höja momsen eUer annan skatt för att ta ut pengarna?

Det pratas så ofantUgt mycket om hur priset tiU producenten inverkar på konsumentpriserna, men det kan ju vara intressant att titta på vad t. ex. momsen gör när det gäller konsumentpriset. Låt mig göra en jämförelse. De totala inkomster som jordbruket har från sin produktion uppgår till ca 7 miljarder kronor. Det är vad konsumenterna betalar tiU producenterna för deras insats. Kring de 7 miljarderna är det rätt stor diskussion och debatt. Momsen på de livsmedel som konsumenterna köper kostar konsumenterna 3,5 miljarder.

Jag är inte övertygad om att man vUl ytterhgare höja moms eUer andra skatter för att få ut pengar att betala vad en lågprisUnje skulle komma att kosta.

Herr TAUBE (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte heller övertygad om det, men jag vUl Uksom föra debatten och fråga om vi är inne på rätt linje nu.

Jag talade också om momsen. Man kan vara tvivlande på att dessa produkter bhr belastade med dels en avgift, dels moms. Vi skaU nog inte bara se på summan som svenska folket betalar i avgifter och moms på hvsmedel. Vi skall se på att det främst drabbar låginkomsttagarna och barnfamiljerna. Det är dessa kategorier jag först och främst tänker på -detta dock utan att på något sätt gå emot vår modernäring, jordbruket.

Hert NISSER (m):

Herr talman! Alltsedan mänskUghetens gryning, eUer i varje faU alltsedan människorna började slå sig samman och bilda samhäUen och statsbildningar, har frågan om "brödet för dagen" intagit en av de mest centrala platserna. Alla känner vi till det gamla bibeluttrycket: I ditt

anletes svett skall du äta ditt bröd,--- ," Rent formeUt kan detta

kanske tolkas som en Henans straffdom över en något bångstyrig Adam, när detta nu begav sig. Dock kvarstår det faktum att förr i världen ända in I sen tid och för övrigt ännu i denna dag som i dag är, i stora delar av vår värld, kampen för brödfödan är en strid på hv och död. Lyckligtvis är vi i vårt land för dagen förskonade från detta s. k, hungerspöke, ett spöke, som dock var en bister för att inte säga fruktansvärd reahtet för

stora delar av Sveriges folk för endast drygt hundra år sedan och som i sin tur delvis låg som orsak till den stora emigrationen till Amerikas förenta stater.

Jag sade, herr talman, "för dagen förskonade", ty Ingen kan sia om hur en morgondag eventuellt kan te sig. Alltför många gånger har under historiens långa lopp tänder, som dignat av mjölk och honung, störtats ner och förvandlats till karga ödemarker med en mänsklighet klädd i trasor och med i mångt och mycket materiellt armod. Man må här bara tänka på länderna runt Medelhavet - Balkan, Främre Orienten, Nordafrika exempelvis, som under det antika romerska kejsardömets glansdagar var till stora delar grönskande trädgårdar och kornbodar åt den dåtida världsmetropolen Rom men som sedan, genom mänskUg vanvård och försummelse, förfalht tiU vad de i dag är: ur jordbrukssynpunkt karga och i stort sterUa ökenlandskap, VI får verkUgen innerUgt hoppas att detta grymma öde i en framtid icke skaU drabba oss eller rättare sagt våra efterkommande släktled. Men dock må det här vara på sin plats att idehgen, idehgen med skärpa poängtera att människorna städse måste vara på sin vakt, så att de inte i kortsiktigt nit, för att nå kortsiktiga materiella förmåner, förstör grunden för folkets välfärd — en jord eller natur ur vilken man kan hämta det daghga brödet.

Nu frågar sig, måhända med rätta, någon vän av ordning och reda vad detta har med den prisuppgörelse vi nyss har fastställt att göra. Vid ett flyktigt betraktande kan det onekUgen tyckas att det ena är en naturvårdsfråga och det andra mera en teknisk produktionsfråga. Men ser man på hela detta problemkomplex ur en vidare synvinkel, vidare både i tid och rum, skall man dock finna att i själva verket allt detta - priser, bedrivande av jordbruk och naturvård — hänger intimt samman. Ja, så intimt att ruckar man för mycket på det ena, återspeglar sig detta rätt omgående och ingripande i de övriga leden. Dåhga priser ger dåhgt underlag för jordbruks bedrivande, det lägges ned och därmed eUer därav uppstår en ej godtagbar naturvård.

Att ett alltför hårt nedbantat jordbrak i sin tur på sikt medför en alltför osäker plattform för ett lands Uvsmedelsberedskap har här I kammaren mänga gånger med vältaUg skärpa framhåUits och poängterats. Det som dagens medborgare dock särskilt bör betänka är, att det är mycket lätt att aningslöst riva ner en produktionsgren som exempelvis jordbruket men att det sedan tar i sämsta faU kanske en eller två generationer att bygga upp igen det som förstörts, "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" säger det gamla ordspråket. Sanningen i detta uttryck har sannerligen de länder fått erfara som Icke i tid sett om sina hus. Man kan här som exempel ta England som under andra världskriget var ytterst nära att duka under för ett nazistiskt barbari, icke bara på grund av den s. k. Blitzen mot bl a, London utan också på grund av ett evigt hotande hungerspöke tlU följd av en under många år alltför lättsinnigt nedprutad livsmedelsproduktion.

Dagens prisförslag i fråga om jordbrukets produkter är ett ur jordbrukets synpunkt ganska gott steg I rätt riktning. Må så vara att ur konsumentsynpunkt "lönelyftet" för jordbrukarna bhr kraftigt och att hvsmedelspriserna därigenom också kraftigt skjuter i höjden. Att många

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

konsumenter, särskilt de som har lägre inkomster eller har stora barnkullar, med viss bävan ser framtiden an är till viss del förståeligt. Men två saker bör då konsumenterna veta: För det första faller en mycket ringa del av prisstegringarna på livsmedlen i bondens ficka - merparten försvinner på andra håll. För det andra börjar vi trohgtvis, för att inte säga säkerligen, nu komma in i ett skede i mänsklighetens historia där människorna tvingas att se fram mot tvenne alternativ: antingen mat till priser, som motsvarar matens rätta värde, eller också I värsta fall kanhända Ingen mat aUs.

Vare sig vi vill eUer inte kommer vi mom en ej aUtför avlägsen framtid att tvingas se hvsmedelsproduktionen, dess vUlkor och förutsättningar i ett mera globalt perspektiv. Om inte förr så åtminstone då kommer bl a, överbefolknlngsproblemet, det vid horisonten sig alltmer upptornande s, k. världshungerspöket och en på ännu alltför många håU slentrianmässig jordbrukspoUtik att konfronteras med varandra på ett sätt, som antagligen kommer att undanskymma de flesta av våra dagars s. k, stora problem. Man kan sålunda troUgen vara ganska förvissad om att dagens lönelyft för jordbrukarna med påföljande prishöjningar på våra hvsmedel, på sikt, trots att det för dagen svider hos många, dock i det längre perspektivet är ett steg i rätt riktning i strävandena att bevara och förstärka vårt svenska jordbruk.

Vad som dock i detta sammanhang bör framhåUas är att de nu föreslagna förbättringarna för jordbrakarna när det gäller "lönen för mödan" blott och bart är en "Döbelns något beska medicin". De kan i bästa fall något dämpa nedläggningstakten i vad det gäller jordbruken och kanske framför aUt mjölkproduktionen. I längden kommer dock produktionen att obönhörhgt minska, om vi inte ser upp medan tid är. Man frågar på vad grund. Ett ovedersägligt faktum är att få yrkeskårer här i landet är så överåriga som just jordbrukarkåren. Mer än 50 procent av denna kår är över 50 år, och vad kanske värre är: mer än 70 procent av den s. k. småbrukarkåren går mot de 60 vårarna. Och dock skall vi veta att en synnerligen stor del av vår mjölkproduktion kommer just från denna senare kår. Ingen prishöjning i världen kan förhindra ålderdomen att taga ut sin rätt. Med en ödesbunden säkerhet kommer dessa producenter att försvinna. Vad som dock är än värre i detta sammanhang är, att prishöjningarna bl a, på mjölk tyvän Icke inbjuder tiU nyuppsättning av jordbruk eller startande av mjölkproduktlon.

Den nu avtalade prishöjningen är sålunda endast en början tiU ett igenfyUande av det lönesvalg som ännu de facto skiljer jordbrukarna och i synnerhet småjordbmkarna från majoriteten av de svenska löntagarna och företagarna. Men i och med att aUtför få nya och aUtför få yngre anser det mödan värt att starta jordbruk från början så att säga, så står vi inför det kusUga faktum att vårt jordbruk på sikt till aUtför stora delar tynar ut och vår landsbygd desslikes tynar ut. Bygder med "lanthg ro", för att utttrycka sig litet patetiskt, försvinner sakta men säkert. Och, hen talman, vi må vara stadsbor eller landsbor, män eller kvinnor, gamla eUer unga, socialdemokrater, kommunister eller borgerUga - ingen vill i själ och hjärta denna utveckhng. Alla vill vi ha kvar den landsbygdstavla som vi ännu har. Det må bero på sentimentahtet eller romantik, men det

kanske är så, herr talman, att mycket i allas vår tUlvaro är uppbyggt av ett slags sentimentahtet eller romantik, och varför skuUe för övrigt inte denna vackra ros få blomma t. o. m. i denna av rationalistisk effektivitet genompyrda högborg vid Sergels torg i en stenöken, som med förlov sagt bitvis mera hknar ett av bomber upplöjt slagfält under andra världskriget?

Dock må vi först som sist göra klart för oss, ju förr desto bättre, att skall vi få behålla vårt svenska jordbruk I rimUg omfattning och därmed också vår nuvarande landskapsbUd, så får vi betala priset för detta. Vi får ingenting gratis här i hvet — aUt tarvar sitt offer. 1 detta fall får vi finna oss i att om vi vill ha kvar de omisthga värden som ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd Innebär för hela vårt folk, så får vi betala detta i form av skähga priser för de produkter som framstäUs av våra bönder.

Jag vill sålunda, herr talman, med förnöjelse biträda den prisuppgörelse som nyss har träffats men viU också säga att jag och många med mig med förnöjelse om tre år vill verka för en ytterligare förbättring för våra bönder, vare sig de är stotiordbrukare eller småjordbrukare. Alla är de nämUgen nödvändiga för hela vårt folks välfärd. Jag yrkar därför, herr talman, bifaU till reservationerna I och 2 vid jordbruksutskottets betänkande nr 44.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Jordbmks-politiken

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på blfaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Hansson i Skegrie m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 44 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 139 Avstår — 1

Punkterna 2-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Punkten 7

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hansson i Skegrie m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 44 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren blfaUlt reservationen nr 2 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 138

Avstår - 3

Punkterna 8 och 9

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

§ 5 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 46 angående uppskov med behandlingen av visst utskottet tiUdelat ärende.

Utskottets hemstäUan bifölls. § 6 Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 27 i anledning av proposition angående statUga åtgärder inom svensk varvsindustri jämte motion.

I propositionen 1971:117 hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att på de villkor och enhgt de grunder som angetts I propositionen

1) tiU Lån tUl AB Götaverken på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 på kapltalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor,

2) tiU KapitaltUlskott tiU Statsföretag AB för teckning av aktier i Uddevallavarvet AB på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 på kaphalbudgeten under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 105 000 000 kronor,

3) godkänna att staten förvärvade de aktier i Uddevallavarvet AB, som nu tiUhörde Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, samt överlät dem tiU Statsföretag AB,

4) tUl Ersättning tUl Statsföretag AB för vissa räntekostnader på tilläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 1 900 000 kronor.

5) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten

dels garantier tUl svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 3 500 000 000 kronor avseende kreditgivnlng i anslutning till produktion av fartyg under åren 1972 till 1976,

dels garanti för ett obUgationslån på 75 000 000 kronor, som AB Götaverken avsågs emittera,

dels borgen, soUdarlskt med Salénrederierna AB och Rederi AB Salénia gemensamt, för lån till AB Götaverken på 35 000 000 kronor.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

I anledning av propositionen hade väckts motionen 1971 ;1488 av herr Hermansson i Stockholm m, fl., vari anhålhts

att riksdagen skulle avslå hemställan i propositionen 1971:117 under punkterna 1) och 5), den senare i vad avsåg garanti för obhgationslån och borgen,

att riksdagen vid behandhng av förslaget I propositionen under punkt 5) vad avsåg bemyndigande till fuUmäktige i riksgäldskontoret att Ikläda staten garantier till svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 3 500 000 000 kronor avseende kreditgivnlng i anslutning tUl produktion av fartyg under åren 1972 tiU 1976 skulle uttala att de anstäUda, stat och kommun skuUe tillförsäkras ett verkUgt Inflytande i de företag som utnyttjade kreditgarantierna,

att riksdagen tUl Kapitaltillskott till Statsföretag AB för teckning av aktier i AB Götaverken på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1970/71 på kapltalbudgeten under fonden för statens aktier skuUe anvisa ett investeringsanslag av I 50 000 000 kronor samt

att riksdagen vid behandhngen av propositionen skulle uttala att staten icke borde medverka i kartellavtal mellan privatkapitaUstiska företag.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1971:1488 såvitt den gällde anslag till kapitaltUlskott till Statsföretag AB för teckning av aktier i AB Götaverken,

b) med bifall till propositionen 1971 ;l 17 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1971:1488 i ifrågavarande del tiU Lån tiU AB Götaverken på tilläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor,

c) med bifaU till propositionen 1971:117 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1971:1488 i ifrågavarande del bemyndiga fuUmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten

dels garanti för ett obUgationslån på 75 000 000 kronor, som AB Götaverken avsåg emittera,

dels borgen, solidariskt med Salénrederierna AB och Rederi AB Salénia gemensamt, för lån till AB Götaverken på 35 000 000 kronor,

2. att riksdagen med bifaU tUl propositionen 1971:117 i ifrågavarande
del skulle

a) godkänna att staten förvärvade de aktier i Udde valla varvet AB, som nu tiUhörde Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, samt överlät dem tiU Statsföretag AB,

pj IQ5 b) tUl KapitaltUlskott tiU Statsföretag AB för teckning av aktier i

Uddevallavarvet AB på tiUäggsstat Hl tUl riksstaten för budgetåret

Torsdagen den 1970/71 på kapltalbudgeten under fonden för statens aktier anvisa ett

3 juni 1971____ investeringsanslag av 105 000 000 kronor.

Statliga åt- c) tiU Ersättning till Statsföretag AB för vissa räntekostnader på

gärder inom tilläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 anvisa ett reserva-

svensk varvs- tionsanslag av I 900 000 kronor,

industri 3. att riksdagen skulle

a) med bifall tUl propositionen 1971:117 i ifrågavarande del bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 3 500 000 000 kronor avseende kreditgivnlng i anslutning till produktion av fartyg under åren 1972 tiU 1976,

b) avslå motionen 1971:1488 såvitt den gäUde uttalande i fråga om inflytande för stat, kommun och anställda i företag som utnyttjade stathg kreditgaranti,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1488 såvitt den gällde uttalande angående statens medverkan i kartellavtal.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande rekonstruktion av AB Götaverken av herr Svensson i
Malmö (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen skulle

a) med bifall tiU motionen 1971:1488 i ifrågavarande del tiU Kapitaltillskott till Statsföretag AB för teckning av aktier i AB Götaverken på tUläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1970/71 på kapitalbudgeten under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor,

b) med bifaU tiU motionen 1971:1488 i ifrågavarande del avslå propositionen 1971:117 såvitt den gäUde anslag till lån till AB Götaverken,

c) med bifall till motionen 1971:1488 i ifrågavarande del avslå propositionen 1971:117 såvitt den gällde garanti och borgen för vissa av AB Götaverken upptagna lån,

2. beträffande fartygskreditgarantier av herr Svensson i Malmö (vpk),
som ansett att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen skulle

a) i anledning av proposUionen 1971:117 i ifrågavarande del bemyndiga fuUmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier tiU svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 3 500 000 000 kronor avseende kreditgivnlng i anslutning tUl produktion av fartyg under åren 1972 tiU 1976,

b) med bifall tiU motionen 1971:1488 i ifrågavarande del som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört i fråga om inflytande för stat, kommun och anstäUda i de företag som utnyttjade StatUg kreditgaranti,

3. beträffande ökad varvssamverkan av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa.

att riksdagen skulle med bifaU tUl motionen 1971:1488 i ifrågavarande del som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört om statens medverkan i varvssamarbete.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Vad vi nu skaU behandla är en stor och viktig fråga, och det är att beklaga att den har kommit upp i vårriksdagens sista minut. Det gäUer här ett ärende där inte bara miljontals kronor är inblandade, miljontals kronor av skattebetalarnas pengar, utan det är också en fråga av stor principiell räckvidd.

Att detta ärende rönt ett aUdeles särskilt stort intresse i min hemstad Göteborg med tre stora varv är helt förståeUgt, men ärendets behandling är också av allra största betydelse för hela vårt land.

Vad först beträffar rekonstruktionen av Götaverken måste man på två punkter anmärka på själva proceduren: dels manglar utskottet Igenom denna viktiga proposition efter en knapp halvtimmes diskussion, dels har - långt innan riksdagen har behandlat frågan och fattat beslut - vissa avsnitt av denna överenskommelse, som riksdagen måste godkänna för att den skaU bli gUtig, börjat genomföras. Jag avser då leveranserna till Götaverkens största kunder med pristUlägg som redan börjat tillämpas. Det anges i utskottsbetänkandet och innebär aUtså att punkten 6 i överenskommelsen, s. 10 i propositionen, redan har börjat verkstäUas,

När man sedan kommer till själva sakinnehållet i överenskommelsen mellan staten och Salénrederierna finner man i avsnitt efter avsnitt helt häpnadsväckande förhållanden. Det är Inte bara så att Salénrederierna skall köpa sig en maktställning över Götaverken tiU priset av 1 st. båt, som de själva sedan bUr ägare tiU eftersom de får aktiemajoritet i Götaverken; staten skaU dessutom låna Salén och Götaverken 75 miljoner kronor med tre års ränte- och amorteringsfrihet, garantera ett obligationslån samt borga sohdariskt för kundernas treårslån med 35 miljoner kronor tiU Götaverken. Om det stathga lånet förvandlas till aktiekapital är staten dessutom skyldig att lösa In en del av de gamla Götaverksaktier-na som Salén har förvärvat, och då skall staten betala ränta med 8 procent för den tid då aktierna befunnit sig i Saléns ägo.

Herr talman! Det måste betraktas som fuUständigt fantastiska förmåner som skattebetalarna får bekosta åt finanshuset Salén, Är det så underhgt att många hävdar att ingen är så flat och lättlurad i affärer som staten? Ständigt nöjer sig staten med en andrahandsroU utan något avgörande inflytande samtidigt som den med skattebetalarnas pengar bekostar förmåner åt det privata storkapitalet.

Sådana förfaringssätt har tyvärr upprepats aUtför ofta de senare åren. Detta ständigt återkommande handhngssätt är ett systematiskt förmåns-givande åt storkapitalet. Det kan ges många exempel på det, och det har också I denna kammare givits exempel på den tiänarroll som staten ständigt tUlåter sig att spela. Det är ett bedrägeri mot skattebetalarna, eftersom det är deras pengar man rör sig med. Skattebetalarna får i regel aldrig någon information om hur arrangemangen verkligen är upplagda, eller också försöker myndigheterna ge sken av att frågorna är så svåra och komplicerade att gemene man inte ens skaU försöka att sätta sig in i

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

spelet.

Av utskottets betänkande med avstyrkande av vår motion nr 1488 framgår tydligt att utskottet vill komma undan en diskussion om själva maktfrågan, om principerna för statens handlande. Det gör utskottet på så sätt att man avlägger en generell trosbekännelse tUl förmån för den s. k. biandekonomin. Sådana anangemang som man nu gör är helt riktiga i en biandekonomi, säger man. Allt annat skulle vara onaturligt för ett sådant system. På denna punkt är de borgerUga partierna och socialdemokraterna i utskottet eniga, och man ställer sig därför osökt frågorna: Är detta verkligen hela socialdemokratins och alla de socialdemokratiska riksdagsledamöternas önskan? Överensstämmer detta med deras ideologiska syn? Skall den nuvarande kapitaUstiska ekonomin eller - låt oss vara hyggliga och säga som socialdemokraterna gör - biandekonomin enhgt socialdemokraternas sätt att se förbli i evighet? Är agerande i sådana här anangemang den enda roU som man förutsätter att staten skall få lov att spela gentemot det privata kapitalet?

Utskottet säger vidare att frågan om inflytande för stat, kommun och anställda vid företagsrekonstruktioner är alldeles för vittgående för att ens prövas i sådana här sammanhang. Men, herr talman, när skall då frågan över huvud taget prövas? SkaU staten aldtig kunna utnyttia läget för att pressa tiUbaka det kapitaUstiska inflytandet och öka de anstäUdas och kommunernas inflytande? Är inte varje transaktion från staten av den art som vi i dag diskuterar i själva verket en chans att driva in kUar i den annars mycket kompakta struktur som storkapitalet bygger upp häri Sverige? SkaU därför inte just den här frågan stäUas vid varje sådant tiUfälle som det vi har i dag: Hur tror sig socialdemokraterna någonsin kunna förändra någonting, om inte uppkomna möjligheter får lov att utnyttjas? Det kan väl i aUa faU inte vara så, att strävan efter att gynna privatkapitalismen är så oerhört mycket starkare än viljan att nå ens en ofuUständig och blygsam reformering av maktstrukturen i enskilda företag, när staten får tiUfälle att agera?

Vänsterpartiet kommunisterna kan inte godkänna propositionen 117 1 förevarande skick, och vi har i vår motion 1488 också redovisat vad vi kräver och hur man borde förfara, TUl näringsutskottets betänkande har vi fogat tre reservationer, som jag sluthgen helt kort vUl beröra.

Reservationen 1 gäller själva rekonstrueringen av Götaverken. Här säger vi - och det är viktigt att ta fasta på det; "Då ett stathgt ingripande får anses nödvändigt från sysselsättningssynpunkt är det rimliga i stäUet att Statsföretag AB tecknar hela det nya aktiekapital i Götaverken som erfordras för en rekonstruktion." Vi föreslår att riksdagen anvisar ett investeringsanslag på 150 miljoner kronor. Det är mycket pengar, men med detta kapitaltillskott för teckning av aktier i Götaverken kommer Statsföretag AB att bh den dominerande ägaren av Götaverken, och då bör behovet av garantier för obligationslån och borgen kunna tUlgodoses genom Statsföretag. Jag yrkar därför bifall till reservationen 1.

Sedan tUl reservationen 2. I denna har vi anmärkt på kreditgarantierna i deras nuvarande utformning därför att de till övervägande del utnyttias av de stora privatkapitalistiska företagen. För att ingen senare skall kunna påstå, i tal eller skrift, att vänsterpartiet kommunisterna genom sitt

uppträdande skuUe vilja sända tiotusentals varvsarbetare ut i arbetslöshet viU jag poängtera vad vi klart och tydligt skriver i reservationen: "Om sysselsättnlngsskäl under en övergångstid kan anses motivera statliga kreditgarantier måste dessa kombineras med ett verkhgt inflytande för de anställda samt för stat och kommun i de företag som utnyttjar kreditgarantierna." Det var detta inflytande som utskottet ansåg ha en så vid syftning att man nu inte kunde göra någonting aUs,

Herr talman! Vi är inte av den meningen, och jag ber därför att få yrka bifall också tiU reservationen 2,

Med reservationen 3 viU vi att riksdagen som sin mening uttalar att det är oriktigt att staten själv tar initiativ till och medverkar i monopoh-serlngsprocessen med anledning av det aktuella konsortialavtalet för de fyra storvarven. EnUgt vår uppfattning hade i stället en natlonaUsering av hela - eller avgörande delar av - varvsindustrin klart varit att föredra, även om vi på vårt håll under nuvarande samhäUsförhållanden anser att en sådan natlonaUsering inte leder tiU några avgörande inbrytningar i kapitaUsmen och inte heUer tUl någon verkUg demokratisering av ekonomi och samhällsUv, En nationaliserhig skuUe ändå kunna medföra en förbättrad offentUg ansvarighet och även vissa möjhgheter för de lönearbetande inom branschen att intressepohtiskt hävda sig på ett bättre sätt än vi kan för närvarande.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen 3,

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Den fråga vi här behandlar är, precis som fru Ryding säger, av mycket stor betydelse och omfattning, och det är väl att beklaga att den har bhvit föremål för så pass summarisk behandling i utskottet — dock inte bara en halvtimme som det sades här. Vi har haft föredragningar om frågan och behandlat den i utskottet. Den har kommit mycket sent på året av kända skäl — det är ingenting som vi här behöver diskutera. Vi är alla medvetna om varför det har varit på det sättet; förhandhngarna och undersökningarna har dragit ut på tiden. Därför är det väsentligt att vi här försöker komma tiU ett beslut utan att vi i varje detalj prövat det.

Det är här fråga om att åt svensk industri garantera en fortsättning av varvens verksamhet. Detta är en mycket viktig del av svensk Industrisysselsättning. Det gäller I varje fall 7 000 människors sysselsättning, och det gäller en industrigren där Sverige är väldigt betydelsefullt på världsmarknaden. Trots att vi är ett mycket Utet land har vi en mycket betydande varvsindustri i konkurrens med många av världens stora och starka nationer. Vi har att utstå en konkurrens från mycket betydelsefulla industrUänder. Att Sverige ändå har hävdat sig så bra på detta område är väl ett gott betyg åt svensk företagsamhet och svensk varvsindustri.

De problem som har uppstått Inom bl. a. Götaverken behöver jag Inte närmare gå in på. Det är en lång process, och man har stått inför mycket stora svårigheter, som kunde ha lett tUl att vi fått en väldig friställning av arbetskraft - det skuUe ha gäUt 7 000 personer. Därför har från

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

StatUga åtgärder inom svensk varvsindustri

samhällets sida gjorts mycket stora ansträngningar för att klara av svårigheterna. En särskild kommission har på industriministerns uppdrag arbetat med dessa frågor. Det har förts förhandlingar med privata företagare, och det har gällt att ta ställning tiU mycket intrikata problem på ett område där den internationeUa konkurrensen, som jag sade, är mycket betydande.

Man kan naturligtvis, som Gunvor Ryding gjorde, nagelfara de uppnådda resultaten undan för undan och finna att den och den detaljen kanske kunde ha varit bättre. Men jag skulle vUja göra den karakteristiken att det ändå är ett mycket gott totalresultat som har uppnåtts. Det blir en fortsatt drift vid de här varven, det bhr litet ändrade ägarförhåUanden och det bhr ett bättre samarbete mellan varven. Det sker ändå utan att samhället går in med några överdådiga kapitahnsatser.

Låt mig konstatera detta övergripande innan jag går in pä detaljer som fru Ryding tog upp.

Man kan säga att vad det här rör sig om är flera saker. Det gäller att se tiU att driften fortsätter vid Götaverken, att Salénrederierna övertar det, att staten går in med vissa pengar i det sammanhanget, att man får en ordentUg drift där, att man i samhäUets ägo överför Uddevallavarvet och att man får ett konsortialavtal Man får ett samarbete mellan de här storvarven, och det är värdefulla ting, som jag ser det, på sikt därför att det inte bara är fråga om att rädda dagens sysselsättning, utan det gäUer att göra det möjUgt för svensk varvsindustri att fortsätta att utvecklas och att existera.

Fru Ryding tycks anse att själva detta att utskottet är enigt, med undantag av vänsterpartiet kommunisterna, är ett fel I uppläggningen -det skulle ligga något oriktigt bara i att vi har kunnat bU eniga. Jag tycker inte det är så, utan jag tror att det finns rätt värdefulla ting i den enigheten.

Fru Ryding säger så där utan vidare att det verkar som om inga är så lättlurade som statens representanter - de är flata och lättlurade som ingen annan, och de åtar sig en tjänarroU åt det privata kapitalet. Det är väl ord som man kan säga i en debatt, men jag tror inte att det finns täckning för påståendet vare sig i detta eller i andra sammanhang. Jag skuUe tro att de på den privata sidan som har varit utsatta — om jag får använda det uttrycket — för statens förhandlare ingalunda uppfattat dem som några lydiga redskap åt privatkapitalet,

I reservationen 1 tar man framför aUt upp detta att Salénrederierna skulle bU ägare tUl Götaverken, som det sägs, utan att egentligen betala in några pengar alls. Det är en väldigt stor kapitalsubvention till privatkapitalet, hävdar man. Salénrederierna går dock in i det här företaget med visst kapital, även om inte det är utslagsgivande. Det betydelsefulla I att Salénrederierna kommer med Ugger ju främst i att man då får erfarenhet på företagsledningens område och know-how på skeppsbyggnadsområdet, så att man kan räkna med en sakkunnig drift i fortsättningen. Det är inte så enkelt för, som det sägs här. Statsföretag att gå In och ta över också detta och plötsUgt etablera sig som storvarvsägare och storföretagare i rederibranschen. Det är inte bara att äga ett företag och så bUr det bra -det föratsätter väl också att det finns företagarerfarenhet och möjlighet

att leda just den här specieUa fabrikationen.

Vi ser det från utskottsmajoritetens sida inte så att här sker något ohemult — att det bara är hksom att kasta över så mycket pengar som möjligt på Salénrederierna. Nej, vad det här gäUer är att garantera en kontinuerlig drift, att kunna låta den verksamheten fortgå och få en lyckosam utveckhng, och det är då värdefuUt att få med Salénrederierna — inte för att berika dem.

Hade det här varit en så förfärligt märkvärdig affär, en bra affär för privatkapitalet att göra med oerhört stora vinster att ta över, så hade väl knappast staten behövt engagera sig så mycket som den gjort. Då hade säkerligen privat kapital stått till förfogande och velat göra de verkligt stora vinsterna, velat vara med när man öser guld med snöskyffel, som det av fru Rydings yttrande föreföU att man skulle göra.

Jag vill på den punkten ta avstånd från reservationen I och säga att detta är, tvärtemot att det skulle vara ett ohemult gynnande av Salénrederierna, ett som vi ser det i stora stycken vettigt avtal. Detaher kan man aUtid diskutera, men i stort tror jag det är lyckosamt.

Sedan är det fråga om fartygskreditgarantiema. Det är ju ingen ny historia — det gäUer visserhgen någon omläggning av själva principerna för dem, av sättet på vilket garantierna meddelas, men själva systemet att staten går In och stäUer kreditgarantier för varven - i viss mån för annan industri också - är ju ingen nyhet, ingenting som man har uppfunnit i den här förhandhngskommissionen. Det vore ganska groteskt att säga att det här är något förfärligt märkvärdigt. Den svenska varvsindustrin skulle inte kunna få kreditgarantier — när vi vet att den arbetar på en världsmarknad, där andra länder subventionerar sin varvsindustri mycket starkt. Där ställer man Inte bara kreditgarantier utan bidrar också med biUiga lån osv. Sverige är egentligen en småfuskare när det gäller att stödja varvsindustrin, om man jämför med flera andra och mycket stora stater ute i världen. Jag finner därför att frågan om garantierna för fartygskrediterna mindre än något annat är en anledning tiU oro. Det är ingenting som kan ge anledning att säga att det sker något ohemult på detta område. Jag tror att det är en vettig historia.

I utskottets betänkande sägs att det rådande biandekonomiska systemet kan vara en vettig och användbar väg att gå. Detta tolkar fru Ryding så att socialdemokratin utfärdar en generell trosbekännelse tUl biandekonomin, som hon uttryckte saken. Nej, vi utfärdar inte någon trosbekännelse aUs till biandekonomin, utan vi konstaterar bara att under rådande förhållanden är det en acceptabel och användbar form. Vi ser att världen är som den är, och vi tar inte upp någon teologisk lärotvist om hur den borde vara. Därför finner vi att man kan se saken på detta sätt i det system som nu råder.

Men det väsenthga är inte denna teologiska tvist om kreditgarantier eller inte, utan det väsentliga är att man här har kommit fram tUl att de anställda samt stat och kommun borde tUlförsäkras ett större Inflytande. Naturligtvis är det en i och för sig riktig tanke, att när samhället här gör en insats, så borde de anstäUda och samhället också ha ett stöne inflytande över företagets skötsel. Jag är i långa stycken överens med reservationen på den punkten, men jag tror det är orimligt att i

Nr 105

Torsdagen den 3juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

nuvarande läge kräva detta av just det företag vi här diskuterar. Jag anser att kravet på ökat inflytande är något som skall gälla för svensk industri över huvud taget. 1 det parti som jag representerar ser vi det som något väsentligt att de anställda och samhället får större Insyn och medbestämmanderätt i företagen, men att här försena åtgärderna med en lång utredning om hur detta inflytande bör garanteras och på vilket sätt de frågorna skaU lösas är knappast vettigt. Det har i sammanhanget talats om att man skall garantera sådant inflytande i proportionerna 25 procent för de anställda, 15 procent för staten och 10 procent för kommunen, men hur detta skaU ske och efter vUka former det skall verkställas säger man ingenting om. Kan vi inte bara vara överens om att grundtanken att de anställda och samhället bör få ett större inflytande är riktig men att detta inte gäUer specifikt för varvsnäringen? Vi diskuterar ju dessa frågor mycket ofta och ingående, och jag hoppas att vi i en inte alltför avlägsen framtid där skaU kunna komma fram till ett gott resultat. Men jag menar som sagt att det då gäller hela den svenska industrin, inte bara varvsnäringen.

1 reservationen 3 talas det om den ökade samverkan mellan varven och att man får en trustbUdning och en monopoUsering genom detta konsortialavtal osv. Jag tycker inte att det är någonting att tvista om med tanke på vUken värld vi lever i och vUka länder som Sverige konkunerar med på varvsområdet. För några år sedan var jag med en avdelning av statsutskottet i Japan, där vi bl a. studerade varvsindustrin. Frågorna om varven är ju ingenting nytt i den svenska riksdagen. Vi fann då att de japanska företagen i varvsindustrin inte alls var jämförbara med våra varv. Här räknar vi med omkring 7 000 anstäUda vid ett storvarv; vid ett av de varv vi besökte i Japan hade man 120 000 anställda. Det ansågs ändå inte särskilt mycket. Om vi skaU konkunera med Japan, så får vi väl Inte hindra vår varvsindustri från att samverka. Det är ju ett intresse för hela landet, för sysselsättningen inom näringen och för hela den svenska varvsindustrin att vi får ett samarbete mellan varven, så att vi kan hävda oss på världsmarknaden. En sådan samverkan avser ju inte att motarbeta de anstäUda osv., utan avsikten är att vi ute på världsmarknaden skall kunna kämpa mot varv av helt andra dimensioner. Jag tror att det vore mycket oklokt om vi här i Sverige gick den motsatta vägen och försökte sprida vår varvsindustri och hindra varven från att samarbeta. Det här är, tycker jag, ett område där vi har all anledning att se tUl att vi får vettiga företag, företag av en sådan storleksordning att de verkligen kan göra sig gällande ute på världsmarknaden. Förslaget i reservation 3 finns det därför ingen som helst anledning att närmare diskutera i det här sammanhanget. Jag tror att detta är en riktig utveckUng, oavsett om staten medverkar eUer inte, om vi i Sverige skaU kunna skapa en varvsnäring som kan konkurrera ute i världen.

Slutligen sade fru Gunvor Ryding att när man nu här skulle kunna lyckas med att pressa tUlbaka storkapitalet, så gör man det Inte, Hon StäUde htet uddigt frågan: När någonsin skall man kunna förändra någonting, om man inte gör det nu? Kanske är det sä att viljan att bevara kapitaUsmen är starkare hos socialdemokratin än vUjan att göra någonting på detta område? Jag tror jag kan försäkra Gunvor Ryding att intresset

från socialdemokratins sida att speciellt stärka det svenska storkapitalet är obefintUgt, Men här är det fråga om att klara sysselsättningen och att klara en svensk industriproduktion, 1 stäUet för att ta upp rent teologiska tvister bör.man se det här som en möjUghet att garantera människorna sysselsättning och se tUl att den här industrin lever vidare och kan utvecklas i konkurrensens värld. Vi tar upp hela vår syn på samhäUet, ägandeförhåUandena och aUt detta i ett sammanhang där det här bara är en del — det är ju inte så att vi kan använda varven som någon prototyp för svensk socialisering.

Den här propositionen har kommit att passera mycket snabbt genom riksdagen. Den har väl inte direkt forcerats, men den har behandlats mycket snabbt. Låt oss konstatera att vi kanske hade vunnit på att ha möjhghet att diskutera den längre tid. Det har av rent praktiska skäl inte varit möjligt. Det har varit nödvändigt att ta det på det här sättet. Jag tycker att man helt enkelt kan konstatera att det här har gjorts ett gott arbete. Det är ett resultat som man kan acceptera, även om det ideala hade varit att man hade kunnat få diskutera förslaget mer än som varit möjligt. För mig finns det ingen anledning att se det så att vi från socialdemokratisk sida bör skämmas över det - tvärtom tycker jag att detta är ett mycket gott resultat av svensk stathg företagsamhets förmåga att förhandla med den privata industrin.

Jag yrkar bifaU till utskottets hemställan, herr talman.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Att i ett kort genmäle ta upp alla de frågor som herr Svanberg berörde är omöjligt, men jag skaU ta några stycken som jag finner viktiga.

Herr Svanberg sade att vi för att stärka konkurrenskraften i förhållande tiU de utländska varven måste handla som vi har gjort. Jag kan inte fatta att herr Svanberg tror att konkurrenskraften skulle förbättras genom att staten ställer upp på en enskild kapitalgrupps sida, som man har gjort i det här fallet.

Sedan säger man att det är väldigt värdefuUt att få just Salénrederierna som ägare tiU Götaverken, därför att det företaget skulle garantera dels fortsatt drift, dels en bättre drift än om Statsföretag hade övertagit Götaverken, såsom vi har föreslagit i motionen. Efter de föredragningar och redovisningar som skett, inte minst här i kammaren, föreställde jag mig att man inom Statsföretag numera har vidtagit sådana förändringar och upprensningar att man skuUe ha möjUghet att efter de utfästelser som gjorts behålla den personal som finns pä Götaverken. Det finns många skickUga både arbetare och tjänstemän som är väl värda att satsa på — och som kan uppehålla driften.

Vidare sade herr Svanberg att kreditgarantier inte är någon nyhet. Nej, det är ingen nyhet aUs. Det är inte fel att det, som jag sade, ställs vissa krav på insyn och medbestämmanderätt när man får sådana. Men, sade herr Svanberg, just i detta faU var det inte så lämpligt. Men det har aldrig varit lämpligt, inte i något faU. Staten har faktiskt varit rätt så flat. Jag viU bara peka på Uddcomb och Ellemtel, som inte är så förfärUgt gamla företeelser. Där har man inte ställt några krav på bättre insyn för de

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

anställda, för stat eller för kommun, och de har heller inte fått det.

Herr Svanberg talar väldigt mycket om teologi - teologi kan jag inte, varför jag tyvän inte kan följa honom i aUa hans svängningar. Men han säger att viljan att stärka den svenska storfinansen sannerligen inte finns hos socialdemokraterna. Det är möjligt — jag vill gärna tro honom på hans ord att viljan inte finns. Men det vore mycket bättre om socialdemokraterna då hade låtit även handhngama visa det.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Ryding finner det underhgt att jag säger att det gäller att stärka konkurrenskraften utåt. Hon menade att det enhgt mitt resonemang skulle ske genom att stärka det privata företagarintresset här hemma i Sverige och att det skulle vara till fördel att driften i stället för av Statsföretag skötes av Salénrederierna. Man kan naturUgtvis uttrycka det på det sättet. Jag säger att det gäller att stärka konkurrenskraften hos svenska företag gentemot utlandet. Det är det väsenthga när det gäller att garantera den här sysselsättningen. Det kan inte vara något svenskt intresse att denna sysselsättning flyttas till Japan, Tyskland, Italien eller någon annan varvsnation.

Jag vågar tro att detta arrangemang att direkt — det är inte fråga om att ta över Götaverken sedan företaget varit nedlagt under tre eller fyra år - låta verksamheten fortsätta är en mycket vettig väg.

Statsföretag är ett mycket bra företag — man behöver inte tala om att här har "rensats upp" eller någonting sådant. Det är inget fel på Statsföretag, Men Statsföretag måste liksom varje annat industriföretag få växa organiskt. Man kan inte slänga över företaget hur mycket som helst varje sekund och begära att de skall klara allting utmärkt. Att begära att Statsföretag nu också skuUe ge sig in ytterligare på varvssidan är väl i princip inte felaktigt. Men att i detta sammanhang begära att företaget också skuUe bli större varvsägare och klara det jämsides med aUa andra problem vore att ställa helt orimhga krav på Statsföretag,

Fru Ryding säger vidare att Statsföretag naturUgtvis skulle ha övertagit personalen. Det är självfallet inget fel på de anstäUda, och det är naturUgtvis de som utför det väsentliga arbetet i Götaverken, Men det skall också finnas en varvsledning, en försäljningsorganisation och en organisaton ute på världsmarknaden. Jag tror att Statsföretag mycket väl kan klara denna uppgift framöver, och det finns ingen anledning att göra gällande att vi med detta har sagt att Statsföretag är odughgt. Tvärtom är det ett mycket bra företag.

Fru Ryding säger också att vad jag sagt om kreditgarantier inte är någonting nytt och att man borde ha tagit upp frågan om inflytande nu när man hade en möjlighet att göra det. Detta har inte skett när det gäller Uddcomb och inte heller i något annat sammanhang, säger fru Ryding — det är för henne ett bevis på att statens förhandlare är flata. Jag vidhåUer att det inte finns någon som helst lust hos socialdemokratin att speciellt stärka svensk storfinans. Vad det i detta specifika faU gällt är att snabbt genomföra en rekonstruktion och att snabbt rädda sysselsättningen. Frågan om hur stathg och enskild företagsamhet skall samverka i detta land är vi beredda att diskutera i aUa möjliga sammanhang, dock inte lösryckt när det gäUer ett enda företag.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Bara helt kort. Det gäUde 150 miljoner kronor som Statsföretag kunde köpa aktier för I Götaverken, Det gäller inte själva driften av varvet. Götaverken har i många herrans år byggts upp av en skickhg arbetarstam och drivits av en företagsledning som helt stått utanför Statsföretag. Men nu fattades pengar, och de pengarna viU vi att Statsföretag skuUe få i anslag av staten för att kunna köpa aktier. Man skall I detta faU skilja på ägandeförhållandet och företagsledningen.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Jag känner behov av att framhålla ett par saker i samband med behandhngen av detta utskottsbetänkande.

Den ena är att jag viU ge ett erkännande åt industriministern för det sätt på vUket han har skött frågan om en rekonstruktion av Götaverken. Den andra är att det erkännandet också skaU gå tiU den kommission som fick i uppdrag att på mycket kort tid presentera en lösning på denna mycket besvärUga fråga.

Vad det ytterst gäUde var som bekant att rädda sysselsättningen för drygt 8 000 anstäUda inom Götaverkskoncernen. Det kan kanske sägas att koncernen bedriver det mesta av sin verksamhet i en expansiv del av vårt land, där det finns gott om sysselsättning, men vi skaU ändå vara på det klara med att det hade kommit att stäUa sig ytterst svårt att skaffa alternativa sysselsättningar för de anställda om verksamheten hade kommit att upphöra. Och att så hade bhvit fallet, om man från statens sida hade misslyckats med rekonstruktionen, står i dag helt klart för mig,

1 min egen hemkommun, Landskrona, Ugger Öresundsvarvet, som är en del av koncernen och sysselsätter ungefär 2 400 man, DärtUl kan jag lägga det av Öresundsvarvet ägda dotterbolaget Bruces mekaniska verkstad, som också det är beläget i Landskrona och sysselsätter ungefär 100 man. Vad det skuUe ha kommit att innebära för vår kommun med ett invånarantal av i runt tal 34 000, om konkursen hade bhvit ett faktum, är inte svårt att bUda sig en uppfattning om. Det innebär att mellan 25 och 30 procent av vår kommuns befolkning för sin försötinhig är beroende av varvsrörelsen. Att jag mot denna bakgrund känner tiUfredsstäUelse mot dem som har medverkat I rekonstruktionen förvånar väl därför ingen.

Vi är väl aUa på det klara med de svårigheter som svensk varvsindustri har haft, i stor utsträckning betingade av den internationeUa konkurrensen. Det har inte kommit att bh en konkurrens på helt likartade villkor, eftersom de flesta andra länder mer eUer mindre starkt har subventionerat sin varvsindustri, något som vi som bekant inte har velat inlåta oss på. Men just nu verkar det som en förbättring är på gång, då subventionerna tydligen har bhvit allt för betungande för staterna i fråga.

Men de svenska varven har under de senaste åren själva medverkat till att försämra sin egen ekonomiska stäUning, Kommissionen redovisar vad vi väl aUa tidigare visste, nämUgen att inte mindre än I 8 procent av de vid varven sysselsatta var så kallad grå arbetskraft. Enbart för Götaverkens del har merkostnaden under fjolåret bhvit omkring 10 miljoner kronor till följd härav, och enhgt en annan beräkning är merkostnaden betydligt

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

större. Förhållandena vid andra varv är, som vi alla vet, ungefär likartade i detta avseende. Den självsanering som är nödvändig för att komma till rätta med detta problem måste varven i vårt land nu på allvar ta itu med. Därigenom förstärks också deras konkurrenskraft.

Jag hälsar därför med tiUfredsstäUelse det samarbetsavtal som nu har slutits meUan de svenska storvarven, och som bl, a, också som en av sina målsättningar har att lösa problemet med den grå arbetskraften. Men samarbetsavtalet kommer också på sikt att stärka den svenska varvsrörelsens konkurrenskraft. Att samarbete beträffande produktionshiriktning och marknadsföring liksom den planerade gemensamma motorproduktionen och de andra frågor man reglerar i samarbetsavtalet kommer att stärka företagens konkurrenskraft och därmed deras lönsamhet hälsar jag med verkhg tUlfredsställelse. SkaU svensk varvsindustri kunna hävda sig på den internationeUa-marknaden är det nödvändigt att man samarbetar och därvid använder våra resurser på ett förnuftigt sätt. Det är synd att detta avtal inte har kommit att slutas långt tidigare, eftersom resultaten inte visar sig omedelbart, utan först på htet längre sikt.

Herr talman! Jag tror att den satsning som nu görs på Götaverken och Uddevallavarvet ur många synpunkter är riktig, inte minst ur sysselsättningssynpunkt. Men jag tror också att genom det grepp som nu tas inom hela näringsgrenen, denna kommer att stå bättre rustad för framtiden. Vi bör komma ihåg att enbart de fyra storvarven under år 1970 hade en fakturering på 2,1 miljarder kronor, varav det mesta som bekant gäUer export, I detta Ingår stora mängder fartygsplåt och profUer, tUlverkade vid svenska järnverk och företag. Direkt och indirekt betyder den svenska varvsindustrin mycket för vårt land. Vi har därför all anledning att se tiU att den kan stärka sin konkunenskraft för framtiden.

Hen talman! Med det anförda hemstäUer också jag om bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Hen HUGOSSON (s):

Herr talman! Den fråga om statliga åtgärder Inom svensk varvsindustri som vi nu har att behandla I 1970 års vårriksdags elfte timma är av utomordentligt stor betydelse för svensk varvsindustri i allmänhet och Götaverken i Göteborg i synnerhet. Jag skaU I mitt inlägg något beröra den krissituation som Götaverken hamnat i och de åtgärder som föreslås för att garantera företagets fortbestånd och därmed sysselsättningen för ca 7 000 i Göteborg och indirekt kanske 5 000-6 000 människor i landet.

Redan 1967 stod det klart för de anställdas representanter i företagsnämnden att Götaverkens ekonomiska situation var bekymmersam, och från den fackhga sidan har man hela tiden önskat en rekonstruktion av företaget och en förstärkning av dess ekonomiska situation. Från samhällets sida - från statens sida — försökte man få till stånd ökat samarbete mellan varven i Göteborg, men varje förslag i den riktningen möttes med kaUa handen. Företagsledningen och Götaverkens styrelse lät utveckhngen gå vidare, och i början av år 1970 var det alldeles uppenbart att Götaverkens finansieUa situation var sådan att statUga åtgärder var nödvändiga. Redan den 3 februari 1970 tog man från

industridepartementet kontakt med företaget och erbjöd förhandlingar om situationen. Intresset från företagets sida var tydligen inte särskilt stort; trots upprepade påstötningar från industridepartementet och trots ett tryck från den stathga sidan kom första sammanträdet till stånd den 20 augusti. Vid detta sammanträde deklarerade Götaverkens representanter att den internationella varvskonjunkturen förbättrats kraftigt sedan varvskommittén hade avlämnat sitt betänkande i februari 1970. Ledningen för Götaverken beräknade då - den 3 febraari - företagets förluster för de två närmaste åren tiU 150-180 miljoner kronor. Man föreslog därför från Götaverkens sida att staten skulle lösa företagets Ukvldltets-krls genom att ställa en garanti som skuUe göra det möjligt för företaget att ta upp ett långfristigt lån på den beräknade förlusten.

Industridepartementet kunde inte acceptera det underlag som företaget presenterat. Jag skall inte närmare här beskriva vad som sedan hände under hösten 1970 och våren 1971, eftersom händelseförloppet framgår med uppenbar tydlighet av propositionen. Jag vill bara, herr talman, göra ett par signifikativa konstateranden.

När departementet i slutet av oktober 1970 krävde att en särskild arbetsgrupp skulle tUlsättas för att i detalj analysera fram det kapitaltillskott som erfordrades för företagets fortbestånd, gick man från företagets sida med på detta, men redan efter en månad måste arbetsgruppen konstatera, att man inte kunde arbeta vidare, då företaget inte ställde erforderUgt material till förfogande. Under hela den akuta krissituationen har företagets ledning och styrelse visat en uppenbar nonchalans, och detta exempel som jag här har redogjort för bland många andra som skulle kunna nämnas visar en cynism och brist på ansvar för de anstäUda som torde sakna motstycke i svensk företagshistoria. Låt mig ge några exempel på hur företagsledningen har bedömt situationen.

Den 20 augusti 1970 bedömde företagsledningen kapitalbehovet för Götaverkens del tUl 150-180 rruljoner. Den 22 december 1970 kom den utredningsgrupp inom departementet som fick fram visst material från Götaverkens sida tUl det resultatet att behovet av kapitaltUlskott torde utgöra minst 250 miljoner. Den 29 januari 1971, alltså ungefär en månad senare, framlade företaget vid ett sammanträde kalkyler som tydde på att det kapitaltillskott som erfordrades uppgick tiU ca 350 miljoner. Vid samma tillfälle, alltså den 29 januari detta är, presenterades resultaten av en omfattande analys som gjorts av en engelsk revisionsfirma, EnUgt denna analys skuUe förlusterna för företaget uppgå till ett mer än dubbelt så högt belopp som Götaverken själv senast redovisat. Med tUlägg för erforderlig likviditetsreserv skuUe enhgt den engelska firmans analyser det erforderUga kapitaltlUskottet för Götaverkens del utgöra ca 600 mUjoner kronor. Här har alltså skett en ökning från 150 miljoner till 600 miljoner på en mycket kort tid.

I detta sammanhang är det skrämmande att kunna konstatera att företagets tjänstemän redan i september 1970 väl hade känt till hur allvarUg situationen var men att Götaverkens ledning hade underlåtit att lämna den informationen såväl till de förhandlare som fanns på industridepartementet som tUl de anstäUdas representanter.

Låt mig, herr talman, citera en passus ur propositionen som jag tycker

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

på ett UtomordentUgt bra sätt belyser hur detta privata företag - med en aktiv folkpartiledamot i Göteborgs kommunfullmäktige som ordförande I styrelsen för Götaverken — har agerat under den tid man från samhällets och den fackliga rörelsens sida försökt få klarhet i situationen. Jag citerar ur propositionen: "Trots initiativ på ett tidigt stadium och fortlöpande ansträngningar att bringa klarhet I situationen och skapa underlag för beslut om lämpUga åtgärder inträdde ett läge där tiU slut endast dagar återstod innan företaget utan ett statUgt ingripande skuUe tvingas inställa betalningarna med aUt vad detta skuUe ha inneburit för den fortsatta produktionen och därmed för de anställda,"

Jag vill, herr talman, i dag understryka den tacksamhet som de anställda vid Götaverken känner för statens engagemang I samband med rekonstruktionen av Götaverken.

När man anmärker på samhäUets engagemang här vill jag erinra om att det är en enig varvskommission som föreslagit denna lösning för rekonstruktion av Götaverken. Därmed garanterar man fortbeståndet av företaget och sysselsättningen för de anställda. Låt mig vidare slå fast att i den varvskommissionen ingår ordföranden i Metalls avdelning 41 i Göteborg som representant för de anstäUda, Därutöver finns en representant för Göteborgs kommun.

Man säger också att samhället här stöder ett storkapltalistlskt företag och därmed hjälper kapitaUsmen i det här landet. Detta är fel. Vad samhället här gör är att man genom denna lösning ser till att ett företag får fortbestå och att man garanterar sysselsättning för 7 000 varvsarbetare i Göteborg och indhekt för kanske 5 000—6 000 anställda i andra företag som är underleverantörer tUl detta företag. Visst flyttar samhället fram sina positioner inom varvsindustrin! Den som påstår det motsatta har antagligen inte läst propositionen eUer satt sig in i den fråga varom vi nu skall fatta beslut.

Genom det beslut vi i dag skaU fatta garanteras alltså sysselsättningen vid Götaverken i Göteborg, och svensk varvsindustri kan som en följd av samhällets engagemang bevara sitt internationella anseende.

Samhällets, och socialdemokratins, närlngspohtik har varit föremål för stark kritik under den senaste tiden från den borgerliga sidan. Förluster inom stathg företagsamhet på 15 tiU 20 miljoner har tagits som utgångspunkt för att skjuta den socialdemokratiska näringspohtiken i sank. Låt mig då konstatera att därest socialdemokratin hade föht de borgerUgas råd då de näringspoUtiska instrumenten tillskapades och ökad samhälleUg aktivitet på näringslivets område påbörjades, hade vi i dag för Götaverkens del fått uppleva den största företagskraschen inom svenskt näringsliv sedan Kreugerkraschen i början på 1930-talet.

Det har varit väldigt tyst i den politiska debatten på den borgerliga sidan när det gäUt att diskutera Götaverken. Det har stått spaltkilometer i våra svenska tidningar om en distributionsbil som hette Tjorven, men man har bara på undanskymda platser berört den utomordentUgt allvarUga situation för det privata näringshvet som hade uppkommit om Götaverken hade gått i konkurs.

Samhällets aktivitet inom svensk varvsindustri torde behöva fortsätta även i framtiden. Det är dock min och de anställdas förhoppning att

Götaverken efter denna rekonstruktion med en ny styrelse och ny ledning som ett av våra största varv med ett dokumenterat gott anseende som fartygsbyggare och med tiUgång tUl utomordenthgt kunnig personal på produktionssidan skall gå en ljusare framtid till mötes.

Ökad samverkan inom svensk varvsindustri och ytterligare engagemang från samhällets sida i vad gäller Insyn och medbestämmanderätt är önskemål man ställer för framtiden.

Låt mig också ge uttryck för den förhoppningen att det nya Götaverken snabbt skall göra sig av med den s, k, grå arbetskraften. Herr Bengtsson i Landskrona var inne på den frågan i sitt inlägg. Vid senaste räkningstillfället — vecka 20 - utgjorde den inhyrda arbetskraften 980 personer vid Götaverken. Detta är en situation som ur såväl ekonomiska som produktionsmässiga synpunkter är otUlfredsstäUande. Den lagstiftning som snart träder i kraft på detta område och som innebär straffansvar för företagen att tUlämpa denna typ av anstäUnlngsförfa-rande hoppas jag snabbt skaU ge resultat.

Till slut, herr talman, vill jag göra en randanmärkning om näringslivsstrukturen i Göteborg, I december då vi behandlade propositionen om lokaliserlngssamråd redovisade jag i debatten siffror som angav hur antalet industrisysselsatta i Storgöteborg under de senaste åren har reducerats. Samtidigt har en omstrukturering av industrin ägt rum som lett tiU att antalet sysselsatta inom transport- och varvsindustrierna ökat medan övriga industrigrenar minskat sin andel högst väsentligt, Göteborgs näringsliv har aUtså under de senare åren kommit att bU alltmer ensidigt inriktat och därmed också konjunkturkänsUgare, Det är en utbredd missuppfattning som torde omfattas av många av kammarens ledamöter att näringsUvet expanderar snabbt i storstadsregionerna. Så är aUtså inte faUet, men en koncentration och en omstrukturering äger sakta rum som ökar känsligheten i dessa områden. För Göteborgs del är det därför av UtomordentUg betydelse att näringslivet får en mera mångskiftande struktur för att undvika att konjunktur- och sysselsättningskänsUgheten ytterligare skall öka I framtiden. En dylik Inriktning på näringspoUtiken är - och det vUl jag starkt understryka — inte Uktydig med en total ökad expansion i storstadsområdena.

Herr talman! Det är med stor tUlfredsställelse och med vetskap om att jag har bakom mig en enig fackhg rörelse i Göteborg som jag yrkar bifall tUl näringsutskottets betänkande nr 27,

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

I detta anförande instämde herr Bergqvist (s).

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Frågan om statliga åtgärder inom varvsindustrin är det sista ärende som kommer upp tUl diskussion vid denna riksdags vårsession. Det är också en av de sakhgt största frågorna som denna riksdag har att behandla. Att den kommer upp så sent beror på att propositionen inte kunnat framläggas fönän I maj månad, och det berodde i sin tur inte på, som vi ofta annars anklagas för, bristande organisationsförmåga i kanslihuset, utan det berodde på omständigheter som kammarens ledamöter känner väl tUl - de är redovisade i

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

propositionen — och som vi inte har rått över.

Dessutom gäller om detta ärende att den borgerUga oppositionen helt har anslutit sig tUl regeringens förslag. Det kunde därför både på grund av den stora enigheten och på grund av tidsbristen vara frestande för mig att i dag nöja mig med en hänvisning tUl propositionen och till utskottets betänkande.

Men trots detta, herr talman, ber jag att få ta kammarens tid i anspråk för några synpunkter som är av mera aUmän karaktär. Jag vill göra det bl. a, av den anledningen att den enighet som för tUlfället råder mellan oss och de borgerliga i denna fråga — hur glädjande den än i och för sig kan vara — inte alls har varit given och självklar. Det förslag - det var herr Hugosson inne på — som hgger på riksdagens bord är nämligen resultatet, ett praktiskt och påtagligt resultat, just av den aktiva näringspoUtik som den borgerliga oppositionen inte minst denna vår i så hög grad har sökt misstänkhggöra och motarbeta. Jag skaU strax närmare motivera det påståendet.

Dessförinnan vUl jag erinra om att vår näringspolitik bejakar straktur-anpassnlngen som en nödvändig förutsättning för ekonomisk utveckling i det här landet, 1 det bejakandet ligger samtidigt växande åtaganden från samhällets sida för att anpassningen skaU kunna ske i former som svarar mot våra grundläggande värderingar om trygghet och medinflytande. Samtidigt säger vår industripohtik nej tUl statUga subventioner som ett medel att lösa näringshvets problem.

Det kan vara värt att erinra om den sista punkten just i dag. När riksdagen för exakt ett år sedan behandlade varvsindustrins problem följde nämligen den borgerliga oppositionen subventlonshnjen. Hade regeringens varvspohtik den gången varit lika bekväm och kortsiktig som den borgerliga oppositionens, hade vi i dag fått bekosta statUga subventioner, som visserUgen skulle ha gjort hvet något angenämare för vissa av varven men som ingalunda skulle ha förhindrat katastrofen för det verkUgt utsatta varvet. Det sade vi redan då. I dag vet alla detta, men för ett år sedan var det ett Impopulärt och av de borgerUga hårt kritiserat Inslag i den socialdemokratiska näringspoUtiken,

Vi avvisade aUtså i fjol generella subventioner men förklarade samtidigt att vi var beredda till selektiva stödåtgärder tUl varv som befann sig i temporära svårigheter. Det visade sig att inget varv ansåg sig vara i sådana svårigheter. I varje fall gjordes inte självmant några framställningar i tid. Följden av den passiviteten — man skuUe kanske snarare kunna säga: följden av den sangvinismen — hade lätt kunnat bli att de stödåtgärder som det i och för sig fanns utrymme för hade kommit för sent. Och hade det som nu har Inträffat i stället ägt rum för ett par år sedan, skulle den mest sannoUka utvecklingen just ha varit denna.

Men dess bättre har vi inom den stathga sektorn börjat bygga upp resurser — de är ännu ingalunda färdiga - för att bedtiva vad man skulle kunna kalla en uppsökande näringspoUtisk verksamhet. Det är genom att utnyttja de resurserna som vi trots anmärkningsvärt stora svårigheter lyckats bringa så mycken klarhet i Götaverkens situation att en insats kunde göras innan konkursen blev ofrånkomUg.

Jag skaU strax återkomma tUl några av de inslag i rekonstruktionen

och i varvspolitiken som särskilt har behandlats av utskottet. Men i förbigående vUl jag peka på en omständighet som har en viss aUmänpolitisk betydelse. Regeringen och framför allt dess industriminister har ju ofta utpekats för att ha ambitionen att programmatiskt och dogmatiskt vilja utvidga den stathga företagssektorn. Ja, man har som bekant med uppbjudande av stora pubhcistiska resurser velat skapa föreställningen att detta egentligen skuUe vara hela innebörden av den stathga näringspohtiken.

Jag kommer ihåg att för ett år sedan lanserade herr Heléns företrädares företrädare som folkpartiledare, nämligen herr OhUn, teorin att anledningen tUl att vi avvisade generella räntesubventioner inte aUs var den som vi redovisade. Den verkUga anledningen skuUe vara att jag önskade köra ner de svenska varvsföretagen i botten för att sedan få chansen att på ett bUhgt sätt förstatliga dem. Detta är också, herr talman, ett för de borgerhga typiskt sätt att resonera om de aUvarliga frågor näringspohtiken handlar om.

Hur gick det när denna teori nu konfronterades med verkligheten? I fallet Götaverken hade regeringen onekhgen ett utomordentUgt och osökt tillfälle att i ett steg öka den statliga industrisektorn med inte mindre än 25 procent, mätt i antalet sysselsatta. Det skuUe ha varit en operation som jag tror att man inte ens på borgerhgt håll skulle ha haft kraft att särskUt hårt opponera mot. Den s, k. hjälpgummefunktionen har ju blivit respektabel i de vidaste kretsar när det gäller att tillmäta det StatUga företagandet dess plats och legitima roU i svensk Industri,

Jag är ledsen att karikatyristerna på den borgerliga sidan har blivit besvikna genom att jag vidhåUer inte bara i ord utan också i handling att jag faktiskt inte har den dogmatiska synen på stathgt företagande. Kan ett privat företag lösa en samhälleligt angelägen uppgift på ett bättre och från skattebetalarnas synpunkt bUUgare sätt än ett stathgt företagande, så är det självklart att vi, som i det föreUggande fallet, förordar en sådan lösning. Det är inte så, som herr Svanberg också sade, att Statsföretag i och för sig inte skuUe ha kompetens att ta hand om ansvaret för Götaverken, En viss erfarenhet har den stathga företagsgruppen på varvsområdet. Men vad jag viU understryka är att det finns tillräckligt många och krävande områden där det inte ges något alternativ tiU statliga insatser för att vi skaU få full och mer än full användning för de personeUa och finansiella resurser som i dag kan uppmobihseras inom den stathga företagssektorn.

Det finns ytterhgare en aUmän synpunkt som jag särskUt vUl framhålla. En aktiv industripolitik skaU inte syfta till och syftar inte heller tUl främst att lösa uppkommande kriser, även om det naturhgtvis är viktigt att ha tiUgång tUl en apparat - och en successivt förbättrad apparat — för att lösa kriser, som vi vet att vi inte kan utesluta. Uppgiften är främst att förutse och förebygga framtida svårigheter innan de har fått karaktären av akut kris.

De åtgärder som riksdagen i dag har att ta ställning till innebär i och för sig inte någon slutUg lösning på den svenska varvsindustrins problem. Visserligen kan vi med betydande säkerhet förutse ett par relativt goda år mot mitten av 1970-talet, ty det är under de närmast framförliggande

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

åren som de senaste årens fördelaktiga kontrakt mognar ut. Men vad som händer sedan vet vi naturhgen föga om.

Därför har vi inte nöjt oss med att föreslå åtgärder för att lösa Götaverkens akuta Ukviditets- och solvensproblem och inte heller nöjt oss med att genom en fortsatt stathg garantigivning underlätta varvens planering och refinansiering av fartygskrediterna, utan vi har därutöver fullföljt våra gamla strävanden att effektivisera, bygga ut och fördjupa samarbetet mellan de fyra storvarven. Och det samarbetet är heller inte något självändamål. Jag är i dag mer övertygad än någonsin om att en ökad samverkan och speciaUsering är en förutsättning för att svensk varvsindustri skaU kunna hävda sig i den internationella konkurrensen också sedan nuvarande uppåtgående varvskonjunktur har brutits.

Jag är därför glad att vi genom det konsortialavtal mellan de fyra stora varven som industridepartementet har drivit fram har fått underlaget för ett sådant närmare samarbete. Det här avtalet är förverkligandet av ett gammalt krav från regeringens sida. Vi har fastslagit och vidhålUt att ett sådant samarbetsavtal har utgjort en förutsättning för och en integrerad del av de förslag om svensk varvsindustri som nu föreligger.

Jag vill gärna passa på tillfället att deklarera att de förhandhngar som I slutet av april ledde fram tUl detta samarbetsavtal kunde föras i en atmosfär som präglades av en gemensam uppfattning av den svenska varvsindustrins problem. Det var som bekant inte faUet för ett par år sedan.

Det är framför aUt två varv som vi direkt behandlar i dag, och det är kanske något av ödets ironi att vi har att ta stäUning tUl statUga insatser för Uddevallavarvet - det varv som i den borgerUga propagandan så ofta har framställts som ett socialfaU — samtidigt som vi behandlar frågan om Götaverken, det varv som tidigare har framställts som den svenska varvsindustrins speciella flaggskepp. Nu vet vi att båda uppfattningarna har varit i grunden felaktiga, UddevaUavarvet har successivt arbetat sig upp till en konkunenskraft I nivå med varvsindustrin i övrigt, medan Götaverken visat sig vara svensk varvsindustris stora problembarn.

Redan I början av förra året hade vi anledning förmoda att Götaverken snart kunde komma i en situation där en statlig hjälpinsats skulle aktuaUseras. Jag behöver inte trötta kammaren med en detaljerad översikt över industridepartementets vedermödor i arbetet med Göta-verksfrågan under de senaste ett och ett halvt åren. De är redovisade i propositionen, och herr Hugosson har dessutom på ett mycket klargörande och engagerat sätt beskrivit problemen. Jag vill i denna fråga därför nöja mig med ett par randanmärkningar.

När ett stort företag råkar i svårigheter, som hotar sysselsättningen, är detta en fråga som angår — förutom de anställda - statsmakterna i minst lika hög grad som ledningen för företaget. Regeringen har då ett starkt intresse av att finna lösningar som så långt möjUgt uppfyller de industripoUtiska och sysselsättningspoUtiska målsättningarna. Men att utarbeta sådana lösningar kräver ofrånkomhgen en viss tid. Det var därför som jag på ett tidigt stadium tog initiativ till åtgärder för att få klarhet I Götaverkens ställning. Jag kan bara beklaga att företagsledningen inte på ett tidigt stadium öppet ville eUer kunde redovisa karaktären och

omfattningen av företagets problem. Jag kan dock fastslå att industridepartementets långvariga arbete med Götaverksfrågan inte varit förgäves. Jag vågar påstå att denna arbetsinsats var en grundfömtsättning för att den speciella varvskommission som tUlsattes i februari i år, kunde arbeta så snabbt och finna en konstruktiv lösning på problemet.

Jag behöver inte här redovisa de oUka elementen i den föreslagna rekonstruktionen av Götaverken, Innebörden av förslaget är att genom insatser från staten. Salénrederierna och beställarna tillförs Götaverken sammanlagt 475 miljoner kronor, EnUgt föreliggande kalkyler bör detta vara tillräckligt för att klara Götaverkens finansieUa svårigheter under de närmaste åren.

Det direkta finansiella engagemanget från statens sida inskränker sig tUl ett lån som motsvarar mindre än en femtedel av detta belopp. För att lösningen skall komma tiU stånd krävs att en rad villkor uppfylls. De är alla redovisade i propositionen. Ett av dessa är att Götaverkens aktieägare fattar de nödvändiga besluten vid det antal bolagsstämmor som aktiebolagslagen föreskriver. Jag kan i dag med tUlfredsställelse konstatera att man på den första bolagsstämman stött den föreslagna lösningen. Salénrederierna har nu förvärvat 70—80 procent av de nuvarande aktierna i Götaverken. Därmed kan vi i praktiken anse det vara klart att den föreslagna lösningen kommer att genomföras.

Jag sade att man med de 475 miljoner kronorna bör kunna lösa Götaverkens finansiella problem, men detta räcker inte, ty företagets svårigheter ligger djupare än så. SkaU Götaverken kunna sättas på fötter och åter bU ett konkunenskraftigt företag krävs det även stora insatser på företagsledarplanet. Det krävs mer än ett kapitaltillskott. Det krävs mer än en ommöblering av företagets styrelse. Företaget måste I ordets verkUga mening rekonstrueras.

De bästa utsikterna att lyckas med detta har man om ledningen för ett stort, kompetent och på området erfaret företag tar sig an saken. Detta har för mig varit ett mycket tungt vägande skäl för att förorda den föreslagna lösningen. Götaverken har en i många hänseenden modern produktionsapparat. Men den måste användas på ett effektivt sätt och avpassas tUl rådande marknadsförhållanden, om företaget äter skall bli lönsamt,

I den enda motion som väckts i anslutning tUl propositionen har man ställt sig kritisk tiU den föreslagna lösningen av Götaverkskrisen, bl, a, mot bakgrund av de skattemässiga fördelar som man anser att Salénrederierna har erbjudits. Till detta vUl jag säga att om en viss åtgärd skaU betraktas som skattemässigt fördelaktig eller inte beror på vad man jämför den med för slags handhngsalternativ. Hur Salénrederierna skulle ha disponerat sina tUlgångar om de inte hade engagerat sig i Götaverken känner jag inte till, men det väsenthga när det gäller skattefrågan är att Salénrederierna självfallet inte har erbjudits någon skatteförmån som går utöver gällande skattelagstiftning. Salénrederierna har med andra ord utnyttjat den existerande lagstiftningen vid genomförandet av denna transaktion. Detta betyder att det inte finns någon som helst anledning att vända sig mot denna transaktion av skattemässiga skäl, utan i så faU får man vända sig mot den existerande skattelagstiftningen, Skattebeta-

Nrl05

Torsdagen den 3juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

lama som kollektiv gör inte någon uppoffring som de inte hade fått göra genom någon alternativ transaktion, som Salénrederierna mycket väl hade kunnat genomföra.

Då tycker jag det är viktigare att understryka — herr Hugosson var inne på det — att hela det paket som i dag ligger på riksdagens bord innebär en mycket markerad framskjutning av samhäUets och de anställdas positioner när det gäUer svensk varvsindustri. Först och främst innebär konstruktionen att staten får en effektiv insyn i Götaverken både genom styrelserepresentatlon och genom rätten att tillsätta särskilda revisorer. Dessutom är avtalet så utformat att staten har möjlighet att också få del av de vmster som den stathga insatsen har medverkat till.

Jag menar därför att den föreslagna lösningen uppfyller alla rimUga krav. Vi har nämligen rätt - det har kanske inte tillräckUgt mycket kommit fram i debatten om denna rekonstruktion — att fr, om, år 1975 från vår sida påkalla en omvandUng av det statliga lånet till aktiekapital. Gör vi detta kommer staten att tUl en tredjedel bU ägare av Götaverken och får därmed naturUgtvis motsvarande andel styrelseledamöter. Staten får också andel i den värdestegring som företaget kan komma att uppvisa.

Ä andra sidan ligger i konstruktionen att om utveckUngen skulle gå i negativ riktning har den privata parten rätt att kräva en omvandhng av det statliga lånet tiU aktiekapital, vUket innebär att staten i det läget åtar sig halva ägaransvaret för Götaverken. Staten uppträder alltså ingalunda som bara en passiv, generös långivare till företaget, utan staten har iklätt sig ett både dhekt och indhekt ansvar för den fortsatta utveckhngen,

Sluthgen bör väl också några ord sägas om vårt eget varv — Uddevallavarvet. Det har ofta framstäUts som ett speciellt problembarn i svensk varvsindustri, inte bara i detta hus utan också, som alla vet, från de andra varvens sida. Det är ett rätt oförtjänt omdöme om UddevaUavarvet, menar jag. Visst var varvets förutsättningar ganska dåUga i början av 1960-talet, och visst har skattebetalarna fått göra betydande finansiella insatser för att få varvet in i en mer gynnsam utveckling. Men detta hänger framför allt samman med att den kraftigaste konjunkturnedgång som svensk varvsindustri upplevt har infaUit just under den period då staten haft ansvaret för varvet. Den konjunkturnedgången medförde för alla de stora varven utomordentliga påfrestningar, och Uddevallavarvet hade mindre resurser än de andra varven att möta de påfrestningarna,

UddevaUavarvets totala förluster under de åtta år som gått sedan staten på grund av sitt ansvar för sysselsättningen fick ta på sig det reella ägaransvaret för varvet uppgår till ca 130 miljoner kronor, och för de närmaste två åren har vi att vänta ytterUgare förluster på ca 50 miljoner kronor. Men efter de två åren kommer överskotten, och man kan i dag beräkna att de skall kunna bli så stora att varvet — det är inte säkert men det är sannoUkt - kommer att bli i stånd att återbetala statens hela lånefordran på det, som uppgår till I 15 miljoner kronor.

Vi har varit angelägna om att hela tiden öppet redovisa Uddevallavarvets situation. Ibland när vi diskuterat statliga företag har de anklagats för en dåhg redovisning, oviha att ge en ordentlig insyn. Det kan därför vara skäl att påpeka att den redovisning som har lämnats för Uddevallavarvets affärer är öppnare än vad som gäller för något annat stort svenskt

varv. Det är Utet tråkigt att jag skaU behöva påpeka detta; det hade varit glädjande om någon gång också någon borgerlig politiker skuUe vilja berömma ett statUgt företag när det finns skäl för det. Den som har gjort det är naturhgtvis - höU jag tyvärr på att säga — inte någon borgerUg politiker utan en obunden person som kan rätt mycket om Uddevallavarvet och svensk varvsindustri, nämligen Josef Anér, som i en artikel i Ekonomisk Revy år 1969 aUdeles särskUt komplimenterade varvet just för den utomordenthgt öppna redovisningen av aUa relevanta förhållanden.

Jag skulle också våga påståendet att om man på samma sätt som vi har gjort inför offenthgheten när det gäller UddevaUavarvet skulle skärskåda de andra storvarvens resultat under den nu berörda tioårsperioden -1963-1972 - skuUe de totala förlusterna vid UddevaUavarvet sannerligen inte framstå som särskilt uppseendeväckande.

Det finns ett förhållande som i särskilt hög grad är ägnat att inge respekt för UddevaUavarvets utveckling och ledning under de gångna åren, och det är att denna utveckUng har kunnat äga rum med en så pass begränsad nyinvesteringsverksamhet utan att man därför i dag kan säga att varvet skulle ha tekniskt förshtits. Det är klart att sparsamheten på investeringssidan i stor utsträckning har betingats av att man velat i görligaste mån undvika stora investeringsutgifter, som inte med visshet kunde beräknas bli räntabla. Det skedde en begränsad Investering i Sörviksvarvet 1968/69 - den var inte stöne än 15 miljoner kronor men den möjUggjorde ändå byggandet av 230 000-tonnare vid varvet. Man har aUtså med relativt små medel här kunnat skapa vad som nu visar sig vara en mycket effektiv produktionsenhet. Men den fortsatta utveckhngen vid varvet kommer att kräva en del nya investeringar, och de får bedömas inom ramen för den totala varvssamverkan som det nu träffade konsortialavtalet kommer att reglera.

Jag räknar med att det investeringsprogram som Uddevallavarvet så småningom kommer att ta ställning tiU skaU kunna finansieras inom ramen för varvets egna resurser inklusive Statsföretags, Med den ökning av aktiekapitalet som vi nu har föreslagit riksdagen och med den överkurs som det är fråga om bör Uddevallavarvet ha blivit i stort sett UkstäUt med de andra varven. De framtida behoven av förändringar i den svenska varvsindustrin bhr något som för Uddevallavarvets hksom för de övriga storvarvens del får behandlas inom ramen för den varvssamverkan som nu har etablerats.

Det är omöjligt att diskutera svensk varvsindustri och svensk varvspohtik utan att också i någon mån ta in den internationella bilden. Då vill jag särskilt uppehålla mig litet grand vid den internationella varvspoUtiken, eftersom detta är en näring som i hög grad är beroende just av den internationeUa poUtiken, Jag tror det kan vara värdefuUt att påpeka att samtUga de varvsländer som har bedrivit en generell subventlonspoUtik nu är på väg att tänka om. Jag hade tUlfälle för ett par veckor sedan att besöka Holland, och då kunde jag konstatera att den holländska regeringens syn på varvsindustrin och varvspohtiken nu är praktiskt tagit identisk med den svenska regeringens. Utveckhngen är i verkligheten påfallande parallell i våra båda länder. Ett mycket stort varv I HoUand är

Nr 105

Torsdagen den 3juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Verolmevarvet. Detta varv hade fått 250 miljoner kronor i lån av den hoUändska staten, men det stod, precis som Götaverken, praktiskt taget inför konkurs. Man hade i sin orderportfölj 24 stora tankers, tagna tiU fasta priser och utan hänsyn till den kommande kostnadsstegringen. På förslag av en statUg utredningskommitté — en direkt parallell tUl vår Götaverkskommission — har man nu i HoUand åstadkommit en fullständig fusion mellan de två stora varvskoncernerna Verolme och Rijn-Schel-de. Genom speciaUsering, samordnade investeringar och andra resurser räknar man med att få sådana rationahseringsvinster att det nya varvet kan bli självfinansierande.

Man har också - vUket kan vara intressant att Inhämta — skaffat sig dhekt insyn i det fuslonerade varvet genom statliga observatörer i den nya koncernstyrelsen. Det betyder att vi i ett av EEC-länderna finner precis samma diskussion och utveckhng som den borgerUga oppositionen här hemma betraktar som utslag av en dogmatisk sociahsm. I detta borgerligt styrda land framstår det som ett naturUgt svar på utvecklingen att låta det allmänna intresset bh representerat i företagsstyrelserna.

Det tyska handelsministeriet har först gjort av med 600 mUjoner D-mark i genereUt varvsstöd. Även där tänker man om, och i slutet av förra året uppdrog man åt tre stora konsultföretag att gemensamt utarbeta en rationaUsermgsplan för de tyska storvarven.

Också den nya engelska regeringen har på varvssidan börjat sin storstädning i subventionsfloran.

SlutUgen vill jag nämna — vi berörde den saken litet för ett år sedan - att det Internationella förhandUngsarbete som har startat, för resten på den svenske finansministerns Initiativ, Inom OECD redan har lett till betydande framgångar när det gäller att avveckla de generella subventionerna. Det finns nu ganska goda skäl att hoppas på att de särskilda varvssubventionerna före 1975 skaU bh helt och fuUständigt avvecklade.

Jag tycker att en sådan här mycket kort resumé av hur staterna i Europa som varvsländer ser på varvspolitiken kan vara rätt lärorik också för den svenska borgerUga hemmaopinionen. Det är ju vanligt att EEC-länderna i den svenska debatten utpekas som styrda enbart av kapitalistiska intressen och helt fångna I en utpräglad marknadsideologi. Den bilden av EEC-länderna gör dem dels väldigt impopulära på visst häU, dels i motsvarande grad populära på det andra hållet. Men vi kan i det här fallet som i andra faU konstatera att schablonerna mycket säUan motsvarar verkligheten.

Den slutsats vi kan dra är att den varvspolitik som den svenska regeringen har fört och som från borgerhgt håU har utmålats som uttryck för socialistisk klåfingrighet och dogmatism, faktiskt är den politik som man på rent praktiska, pragmatiska grunder har kommit fram tUl också i de andra europeiska varvsnationerna. Det kan vara rätt nyttigt att resa runt litet grand i Europa, och jag tycker att inte minst våra ivrigaste EEC-anhängare på den borgerhga sidan skuUe ha nytta av att ta hem litet även av denna erfarenhet från det europeiska samarbetet.

För att sammanfatta, herr talman: De förslag som riksdagen i dag tar ställning tUl innebär att en akut företagskris, som direkt berört 8 000 anställda och indirekt säkert åtminstone 12 000, har kunnat avvärjas och

detta på ett sätt som också inger förhoppningar om att man har nått en långsiktig lösning på företagets problem. Efter fyra års arbete har även ett samarbetsavtal kommit till stånd meUan de svenska storvarven, vilket är en förutsättning för att den svenska varvsindustrin på sikt skaU kunna bevara sin internationeUa slagkraft. Och slutligen får vårt eget varv, UddevaUavarvet, genom den föreslagna ökningen av aktiekapitalet jämbördiga viUkor med övriga storvarv och bör därigenom i fortsättningen kunna både bidra tUl lösningen av Uddevallaregionens sysselsättiungspro-blem och lämna sitt positiva bidrag tUl den svenska varvsindustrins samlade slagkraft.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att gå in i detalj i debatten om förhållandena när det gäUer vår varvsindustri - det kommer ledamöterna av näringsutskottet och andra talare att göra — utan min avsikt är att som representant för Göteborg uttrycka min stora tillfredsställelse med att man nu har nått en lösning som garanterar den fortsatta verksamheten vid Götaverken och sysselsättning för så många tusen personer i vår stad.

Men vi har ju hört herr Hugosson avlossa en gruvlig salva. Han etablerade sig som något slags enmanskommission och anklagade Götaverkens ledning för en cynism som saknar motsvarighet i svensk företagshistoria! - Det kan riktas kritik mot Götaverkens ledning, men jag skulle vilja be herr Hugosson att gå in i sin kammare och fundera på innebörden av sina ord, innan han upprepar denna djupt orättvisa och nedsättande beskyUning.

EnUgt hen Hugosson skuUe det närmast vara så att en helt inkompetent företagsledning var orsaken tUl svårigheterna över huvud taget för Götaverken, Men vi har ju fått belyst, inte minst genom industriministerns anförande, att det här är fråga om en intemationeU kris där varv som har fått stora subventioner från staten ändå befinner sig i så svårt läge att deras fortsatta verksamhet är hotad.

Jag tycker att det kan vara lämphgt att påminna om detta och påminna om att det varv som vi också talar om i detta sammanhang, UddevaUavarvet, trots ledning av experter från såväl statlig sida som enskilt varvsföretagande har behövt en mer omfattande stödverksamhet än Götaverken. Man bör ju påminna sig — inte minst efter herr Hugossons anförande — att den insats som staten gör finansieUt är av relativt blygsam omfattning. Staten ikläder sig garantier och den ger ett lån, men om varvskommissionens uppskattning är riktig, att de ekonomiska utsikterna för Götaverken åren närmast efter 1973 bUr mera tUlfredsstäl-lande, så kommer statens finansieUa stöd att inskränka sig tUl räntan på 75 miljoner kronor under fyra år. Jag tror det kan vara nyttigt att ha den uppgiften i tankarna när man bedömer den här saken.

Det har alltså varit möjUgt att i samarbete med det privata näringsUvet och under statlig medverkan finna en lösning som vi hoppas skaU bU tiUfredsställande för alla parter.

I en kommunistisk reservation sägs att Statsföretag AB borde ha gått in som ägare av Götaverken. Det finns i sammanhanget anledning

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

påminna om vad AB Statsföretags revisorer skrev i sin revisionsberättelse av den 22 april 1971, De skrev följande; "Upprustningen av de övriga företagen tUl bärkraftiga enheter" — aUtså övriga företag utom de fyra som går med vinst - "kommer med all sannoUkhet i tlera fall att vara förenad med problem som för sin lösning ställer stora anspråk på Statsföretags personeUa och ekonomiska resurser. Vi anser det därför önskvärt att de närmaste åren i största utsträckning ägnas åt konsolidering."

Jag tror att det också från de utgångspunkterna är tiUfredsstäUande att vi har funnit den form av lösning som här har föreslagits.

Hen HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag har inte försökt framstäUa mig som någon enmanskommission. Däremot har jag redovisat vad som står att läsa i propositionen och redogjort för varvskommissionens resultat. Men jag vidhåller att den nonchalans som ledningen för Götaverken har visat från våren 1970 fram tiU den dag då det blev aktuellt att företaget eventuellt skulle träda I konkurs eller likvidation är av det slaget att den torde sakna motstycke i svensk företagshistoria. Om man skaU kalla detta för cynism eller inte tycker jag är oväsentUgt.

Men det är obestridligt,, herr Gustafson i Göteborg, att den 20 augusti 1970 uppskattade företaget förlusterna till 150 ä 180 mUjoner, den 20 december var förlusterna 250 miljoner och den 29 januari 350 miljoner. Och samma dag redovisades analyserna av den engelska revisionsbyråns resultat, som pekade på att förlusterna och behovet av kapitaltillskott uppgick tUl 500 å 600 miljoner. Det som för mig, för de fackUga representanterna i Göteborg och för de anställda vid Götaverken har framstått som oförklarhgt är, att företagets ledning inte velat medverka tUl att I tid ta fram det underlag som kunde göra det möjligt att bedöma hur allvarhg situationen var.

Det var utifrån de utgångspunkterna som jag i mitt anförande - kalla det gärna för en gruvUg salva — tog fram dessa uppgifter och konstaterade på vilket sätt detta privata företag hade skött sig. Industriministern sade att när ett stort företag råkar I bekymmer är det företagets skyldighet att medverka till en lösning. Om herr Gustafson i Göteborg tycker att statens insatser i detta faU är obetydhga, så får det stå för herr Gustafsons räkning. För mig och för de anställda vid Götaverken i Göteborg är det ingen obetydhg insats att sysselsättningen garanteras,

HärtiU kommer att det inte bara är fråga om 75 miljoner, utan det gäller 75 mUjoner plus ränta plus ytterligare 75 miljoner. Det kan alltså totalt bli fråga om 150 miljoner, och dessutom ställer Investeringsbanken pengar tUl förfogande.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäUer de 75 mUjonerna i lån så är ju avsikten att de pengarna antingen skall återbetalas eller också gå över som aktiekapital. Jag talade om det finansiella stöd som staten ger och redogjorde bara för hur det i verkUgheten förhåUer sig med det.

Sedan kan man kritisera Götaverken för att företaget skrev stora

kontrakt tUl fasta priser, men det gjorde man ju med motiveringen att trygga sysselsättningen vid varvet. Det är därför jag tyckte att beskyllningen för en cynism som saknar motsvarighet i svensk företagshistoria var djupt orättvis. Nu har herr Hugosson åtminstone till hälften tagit tiUbaka den, och det betraktar jag som ett framsteg.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte tagit tiUbaka någonting av vad jag sagt här. Jag vidhåller att det som i det här fallet är så frapperande är att företagets ledning icke har velat aktivt medverka när det gäUt att få fram ett ordentligt underlag för att bedöma hur aUvarUg situationen är.

Herr Gustafson i Göteborg hänvisade tUl att vi har en internationell varvskris. Ja, visst föreligger det svårigheter för hela den svenska varvsindustrin. Men det är ju bara ett enda varv i det här landet, nämhgen Götaverken, som har körts så i botten att företaget håller på att gå i konkurs, och där kapitaltUlskottet uppgår tiU de många hundra miljoner som jag förat redovisade. Titta på Uddevallavarvets utveckUng! Det hade 30 miljoner i förlust förra året, 19 miljoner i år. Eriksberg hade förra året en vinst på, om jag nu minns rätt, 17 miljoner och har I år en förlust på 10 miljoner. Detta är siffror som man skaU jämföra med de 400-500 miljoner som det gäller för Götaverken. Det är därför jag tycker att ledningen för Götaverken tydUgen icke har bemästrat situationen. När den därtUl inte har velat aktivt medverka tUl att ta fram ett ordentUgt underlag, har jag reagerat.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Hen talman! Innan herr Hugosson kommer med uppgifter om förhåUandena inom de andra svenska varven och innan han fortsätter att smutskasta Götaverken bör han gå hem och läsa på litet bättre i deras resultatredovisningar.

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Statsrådet Wickman har gjort en återbUck på regeringens varvspohtik och givit den betyget "riktig". Han ställde den i skarp kontrast tiU oppositionens uppfattningar och poUtlk. Det skulle betyda att oppositionens politik hade varit oriktig. Detta exemphfierar statsrådet Wickman genom att erinra om att det i fjol från oppositionens sida rekommenderades att man skulle bevilja den svenska varvsindustrin generella subventioner, medan däremot regeringsUnjen var att man skuUe gå fram med selektivt understöd. Jag tycker inte att det finns någon som helst anledning att nu i efterhand i efterklokhetens tecken kritisera oss inom oppositionen för att vi vid det tUlfället var inne på tanken att också svensk varvsindustri skuUe få åtnjuta genereUa subventioner - jag betonade detta "också", därför att vad som förde oss fram tiU ställningstagandet var det faktum att konkurrerande varv i andra länder vid den tidpunkten åtnjöt sådana fördelar.

Jag har inte gått tiU protokoUen, men jag tror mig ha rätt när jag säger att jag för min del I den diskussionen försökte göra gäUande att detta kanske delvis var en terminologisk fråga. Att kaUa det för subventioner.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

när man låter en Industri, arbetande i hård internationell konkurrens, få åtnjuta samma förmåner som konkurrenterna i andra länder, det är kanske inte helt korrekt. Det innebär att man ger den svenska industrin lika villkor, något som vi ansåg vara befogat i ett sammanhang där den internationella sammanflätningen är sådan som den är just inom varvsindustrin.

Statsrådet Wickman underströk ju själv varvsnäringens starka internationella beroende. På den punkten tycker jag alltså inte att vi som framförde och försvarade idén har något att förebrå oss. I den mån nu detta "missbruk" av stathga pengar - det var väl egentUgen japanerna som började med det — hade genomgående införts världen över i alla länder med varvsindustri — alltså också i vårt — skulle förutsättningarna ha varit större att komma ifrån detta besvärande och besvärliga system. Det var nämhgen naturligtvis så, att de som införde systemet var ute efter att skaffa sin industri relativa fördelar i förhållande tiU konkurrenterna. I den mån företagen i andra länder fick motsvarande förmåner blev det ointressant med de skattepengar som stöttade de japanska varven och varven i andra länder som relativt tidigt införde dessa genereUa subventioner. Dit har man nu faktiskt kommit; genom att så många länder fann det nödvändigt att införa generella subventioner försvann de relativa fördelarna för de länder som hade startat tidigt med detta system. Vi har nu kommit fram till ett läge där det, som statsrådet Wickman påpekade, har bUvit möjligt att trappa ned eller rent av helt avskaffa de statliga subventionerna.

Att det nu är möjligt att resa runt och konstatera att man i olika länder agerat på ungefär samma sätt som vi har agerat här hemma är ett nytt besked om de lika villkor som måste gälla för industrier vilka arbetar i hård internationeU konkurrens.

Utöver vad jag nu sagt skall jag be att få knyta an tUl vad redan första talaren, fru Ryding, yttrade. Hon började sitt anförande med att säga att det här föreligger ett ställningstagande av stort principiellt Intresse, Jag förestäUer mig att den omständigheten att talarlistan upptar både statsministern och andra partUedare är en borgen för att de principiella synpunkterna kommer att debatteras också i dag, Jag skaU som ledamot av utskottet bara göra några randanmärkningar och knyter dem tUl de två sista styckena på s. 5.

Det näst sista stycket innehåller ett resonemang som jag är glad över att vi lyckades fä med och få samthga utskottsiedamöter att ställa sig bakom. Det är ett resonemang som går ut på att vad som nu åtgörs har sin direkta siktning på varvens situation och på varvens situation i dag. Utskottet använder formuleringen, att åtgärderna är "anpassade efter de specifika förhållanden som råder i ifrågavarande fall". De ifrågavarande fallen är situationen för Götaverken och situationen för Uddevallavarvet. TUl yttermera visso säger man: "Den lösning som valts i detta faU bör alltså inte uppfattas som prejudicerande för stathga insatser i kriser som kan drabba andra företag,"

Från oppositionens sida har vi ansett att detta varit en riktig lösning i ett svårt läge. Men vi är angelägna att understryka — och vi är glada att vi fått aUmän uppslutning kring detta — att det icke bör uppfattas som

prejudicerande för statliga insatser i andra sammanhang.

AUra sist några ord om nästa stycke i betänkandet som handlar om konsortialavtalet, det samarbetsavtal som man räknar med skall komma tUl stånd inom varvsindustrin. Bland parterna finns ett statsägt företag och ett företag där man, som statsrådet Wickman sade, bör kunna räkna med att staten kommer att bh representerad på styrelsenivå. När de ohka varven så småningom skickar sina representanter till den styrande kommitté, eller vad det kommer att heta, som har att göra vissa överväganden och kanske träffa vissa beslut, förestäUer jag mig att det är väsentligt att de som där företräder de stathga intressena inte i alltför stor utsträckning representerar en personunion med departementet. Om man inte iakttar detta, kommer de statliga företrädarna på en annan våglängd än företrädarna för de andra i samarbetet ingående parterna. Det skuUe innebära att man avhänder departementet möjligheten att fritt ta stäUning tiU problem som kan uppstå och som man kan ha anledning bedöma inom departementet,

1 olika sammanhang här i landet har man kunnat se en benägenhet att i en instans, där departementet borde spara sina möjligheter att agera, departementet inte varit så försiktigt utan placerat eget folk, som på ett aUtför tidigt stadium kanske har givit uttryck för regeringens synpunkter eller bundit sig och därigenom bundit regeringen och dess ställningstaganden. Det är kanske Utet teoretiskt tänkt, möjligen Utet snusförnuftigt, men jag tror ändå att det Ugger någonting i det och skulle vara tacksam om man övervägde detta när det bUr aktueUt att utse representanter I varvens samarbetskommitté.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag kan omedelbart svara på herr Regnélls fråga, men låt mig innan jag gör det komma tillbaka tUl frågan om de generella subventionerna.

Jag tror att det, fastän tiden inte tillåter det, över huvud taget kunde vara rätt lärorikt att jämföra tonfaUen i dagens debatt med tonfallen i den debatt vi hade för ett år sedan i denna fråga. Inte minst gäUer detta herr Gustafsons i Göteborg i dag mycket timida uppträdande i debatten jämfört med de uttalanden han gjorde för ett år sedan.

Jag uppfattade herr RegnéU på det sättet att han står fast vid att det förslag som oppositionen hade i fjol beträffande genereUa subventioner egentUgen inte bara då utan även nu sett i efterhand var ett rätt rimhgt förslag. Jag viU bestämt hävda att det av flera skäl hade varit olyckhgt om vi hade accepterat det borgerhga förslaget vid den tidpunkten.

Först och främst kan man inte föra ett så lättsinnigt resonemang som herr Regnéll gör och säga att vi här skaU ha konkunens på hka villkor. Det låter väldigt enkelt, men där tar i hög grad ett populärt ord överhand över tanken. Läget är nämligen inte detsamma för svensk uidustri och svensk samhäUsekonomi i detta fall som för de på detta område med oss konkurrerande nationerna, eftersom den svenska varvsindustrin utgör en

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

så vida mycket stöne andel av svensk industri än vad varvsindustrin utgör i andra länder. Att i det läget fatta ett beslut att generellt subventionera en så stor del av vår industri som herr Regnéll föreslår, hade varit ett industripoUtiskt mycket farhgt och för vår framtida utveckling utomordenthgt ödesdigert beslut. Dessutom var den tidpunkt då förslaget frainstäUdes mycket olämphgt vald. Vi skall komma ihåg att vi då var hårt engagerade i en internationell förhandhng om att aweckla subventionerna. Jag kan inte tänka mig en sämre förhandUngsteknik, när vi stod inför utsikterna att nå framgång i förhandlingarna, än om den nation som hade tagit initiativet till förhandUngarna skulle ha infört de subventioner soni förhandUngarna syftade tUl att avskaffa.

Den andra delen i den internationella jämförelsen ville herr RegnéU tydligen inte förstå poängen i. Vi har ju här — först och kanske mest emfatiskt finansministern redan för ett par år sedan, men sedan dessa frågor flyttades över till mig har jag fuUföljt hans politik — från regeringens sida ställt krav på ett ökat samarbete mellan de svenska varven. Det kravet har av den borgerUga opinionen, och till en del också tidigare av varvsföretagen själva, tiUbakavisats som ett övermaga och av okunnighet framsprunget krav. Det var mot den bakgrunden som jag rådde våra borgerliga poUtiker att litet grand studera förhållandena utomlands, där en sådan pohtik inte bara uppfattas som fullkomligt naturhg utan nu också är etablerad.

Slutligen som svar på den direkta frågan: I den styrande kommittén kornmer - vilket framgår av propositionen - de oUka varven att representeras av sina styrelseordförande och verkställande direktörer. Styrelseordföranden I Uddevallavarvet är, vUket är offentUgt känt efter bolagsstämman, Sigurd Ljungcrantz; han är inte anställd i industridepartementet, som herr RegnéU torde veta. Dessutom ingår verkställande direktören i Uddevallavarvet. De statUga och statsinfluerade varven är sålunda representerade på precis samma sätt som de rent privata varven. Ordförande i kommittén bör däremot, om kommittén skall få det arbetssätt och nå de resultat som är rimUga, vara en person som I den ena eller andra formen är nära knuten till regeringen.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Trots vad statsrådet Wickman säger anser jag mig kunna stå fast vid påståendet, att det i det läge som rådde för ett år sedan alls inte var någon orimlighet att föra fram idén om generella subventioner för de svenska varven,

.Statsrådet Wickman pekade på att detta skulle ha blivit en mycket dyrbar historia för staten genom att varvsindustrin är en så betydande näringsgren här hemma. Det hade det blivit, det är alldeles riktigt. Nu fick de stora kostnaderna i stäUet bäras av varven själva, och det, statsrådet Wickman, måste väl ha varit en av orsakerna - en av orsakerna säger jag; naturhgtvis mte den enda - tUl varvens svårigheter och till att staten måste rycka ut som hjälpgumma.

Statsrådet Wickman menar också att det hade varit fuUständigt orirnUgt att följa den linjen just när vi befann oss i ett förhandhngsläge där vi arbetade för att avskaffa de generella subventionerna. Jag har

visserligen aldrig deltagit i några handelsförhandlingar, men det påstås att man ibland, när man eftersträvar nedsatta tullar, förbereder sig till detta genom att själv höja sina tuUar för att ha något att ge efter på. Det förefaUer inte helt orimligt att så kan ha hänt någon gång, men i så faU bör det inte heller förefaUa helt orimligt att man själv inför genereUa subventioner för att sedan kunna säga tUl de andra: "Vi tar och avskaffar det här alUhopa! "

Så till de "hka villkoren" för varvens del. Det är riktigt att den svenska varvsindustrin, även om vi hade fått fram generella subventioner till den och på den punkten försatt den i samma läge som konkurrenterna i andra länder, ändå inte hade kunnat arbeta på lika viUkor; det har naturligtvis statsrådet Wickman rätt i. Svensk industri betalar nämhgen, som vi alla vet, väsentligt högre löner än vad som görs på annat håll. Inte minst gäUer detta när man jämför svensk varvsindustri med varvsindustri i många andra länder, men vi hade uppnått "likare" förhållanden - för att ta till ett ord som väl inte finns — och det hade gjort situationen lättare för de svenska varven.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! När vi diskuterade varvsfrågorna för ett år sedan sade jag att man kan fordra av ett varv att det skall kunna producera båtar lönsamt, men om man på grund av internationella statUga subventioner får svårigheter med finansieringen, finns det anledning för staten att överväga vUka åtgärder som skaU tillgripas för att åstadkomma mera Ukvärdiga vUlkor.

När det gäller förhandlingstekniska och förhandUngstaktiska åtgärder lutar jag snarare åt herr Regnélls uppfattning än åt industriministerns.

När industriministern här säger att jag är mera timid nu än jag var för ett år sedan är detta rätt så till vida, att det har visat sig att Götaverken under det senaste året inte har kunnat producera båtar på ett lönsamt sätt. Det är därför som denna rekonstruktion är nödvändig. Det finns anledning att rikta kritik mot bristande effektivitet i enskUda företag lika väl som i StatUga.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Det är en stor fråga som vi har uppe. Den rör betydligt mera pengar än den långa debatt vi hade kring Ritsem nyhgen. Även om det här gäUer i viss mån andra principer är detta en fråga där samhället håller på att engagera sig och som vi förstår av vad Krister Wickman sade här också för framtiden kommer att behöva vara engagerat i.

Det är en fråga som också har principiell räckvidd. Den lösning som vi här kommer fram tUl är betydelsefuU inte bara för Götaverken i det här ÖgonbUcket utan också för hur vi kan behöva se på varvsfrågorna på htet längre sikt. Varvskonjunkturerna går alltid i vågor, och även om vi nu är på den övre sidan av vågrörelsen, så vet vi att det finns en annan utveckhng som väntar och då kommer relationerna mellan samhäUet och den betydelsefuUa näringsgrenen att behöva aktuahseras igen.

Varvsindustrin sysselsätter ungefär 25 000 människor direkt och bortåt 50 000 indhekt i material- och utrustningslevererande företag.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Ungefär 70 000-75 000 av den svenska arbetskraften är berörd av hur våra varv utvecklar sig, om man Inte kan hitta några alternativa sysselsättningar,

Krister Wickman nämnde med exempel från HoUand, från Tyskland och från England hur den InternationeUa varvskonjunkturen där utvecklat sig på ett negativt sätt. Vi vet ju också hur japanerna sedan lång tid har drivit en medveten varvspohtik och genom den vuxit från nästan ingenting för en 15—18 år sedan till att nu omfatta meUan 45 och 50 procent av världens varvsproduktion. En medveten långsiktig närlngspohtik har i det landet givit tUl resuhat att landet har kommit fram till en så pass hög andel Där drar man nu andan. Man vill inte ha en högre världsmarknadsandel, men man vUl heUer inte ha en lägre. Man kommer att håUa den här andelen. Det är många tecken som tyder på det. Japanerna viU bygga ut sin stålindustri. För det är de angelägna om att ha köpare bland sina varv. De är på väg att bygga ut sin egen rederinäring — för det viU de också ha sina varv — och de säljer ute i världen, men de behöver inte pressa priserna så mycket nu som de gjorde förut, när de behövde tränga sig in på marknaden. Nu är de inne på marknaden. Nu kan de lätta Utet. Det gör situationen bättre för oss.

Det har talats om att den något högre ränta, som man kommer att fordra av redarna, kommer att vara fördelaktig för oss. Den räntehöjningen enhgt OECD-överenskommelserna slår igenom så småningom. Den gäller för nytecknade kontrakt. Det betyder alltså leveranser om tre å fyra år. Först efter den tidpunkten försvinner successivt de svårigheter som vi nu har.

Om, som industriministern förmodade, man så småningom i OECD kommer fram till en ny uppgörelse om varvssubventioner och den blir gällande från mitten på 1970-talet, kan vi väl förmoda att den gäller leveranser ytterhgare tre ä fyra år senare. En sådan utveckhng kommer att vara tUl fördel för oss någon gång efter 1978. Den bör vi då hälsa med tiUfredsstäUelse.

De problem som vi nu har i svensk varvsrörelse är jämförbara med ett dike — det gäUer att komma över diket och få fast mark på andra sidan. De internationella förhåUandena råder vi inte över. Men vad vi råder över är, att vi kan bestämma oss för att vara kvar i branschen trots några års uppenbara svårigheter på grund av internationeU subvention i länder, som inte driver en hka hberal ekonomisk poUtik som vi, VI bör inte ge upp andan för att vi är i tlUfäUlga svårigheter. Vi bör med en gemensam ansträngning ta oss över detta dike och därigenom trygga sysselsättningen för de 25 000 inom varvsindustrin och de 50 000 i industrier som levererar sina produkter tiU varvsindustrin.

Denna problematik är någonting som vi kommer att behöva uppleva också på andra områden än varvsområdet. Japanerna framhåUer så ofta, att Japan är ett kapitalfattigt land. Därför viU de inte subventionera varven hur långt som helst. Nu behöver de heUer inte göra det. De har nått sin världsmarknadsandel. Den kommer de att kunna hålla utan hka stora subventioner som förr. I stället kommer de, så långt vi kan bedöma det, att föra över sina begränsade kapitalresurser till att stödja nya näringsgrenar. Det betyder att andra näringsgrenar I vårt land kommer att

få känna av en motsvarande japansk konkurrens som den de svenska varven fått känna av under de gångna åren.

Det betyder att vi har anledning att se på varvssituationen som den har utvecklat sig och på varvspohtiken som den har förts eller hade kunnat föras på ett sådant sätt att vi av det kan dra lärdomar inför framtiden för den industripolitik vi kommer att behöva föra också på andra områden än varvsindustrin.

Ett sådant område kan gälla bUindustrin. Där har vi mer folk än inom varvsindustrin; omkring 70 000 människor är beroende av svensk bihndustrl Vi ser hur japanerna nu tar fram montagefabriker i med EEC-staterna associerade länder. Kanske kommer de relativt snart rakt in i Europa med egna montagefabriker.

Lika intressant för oss och våra bUindustrier och deras exportmöjligheter och därmed sysselsättningsmöjhgheter är vad som händer på den amerikanska marknaden. Där är den japanska bihndustrin på mycket stark framryckning. Man har en export som är tio gånger stöne än Volvos — och Volvo har håUlt på under många år. Japanerna har inte bara export. De går medvetet in med pengar som måste ha något ursprung och bygger upp serviceindustrin, försähningsapparaten, reservdelsförsälj-rUngen och vad som måste vara tlU för att Industrin och försähningen skall fungera och sysselsättningen upprätthåUas inom produktionen. Där finns också lärdomar för oss som vi har aU anledning att ta vara på. Antingen vi giUar eUer ogiUar det är världen sådan som den har visat sig vara för vår varvsindustri Den är allt annat än hberal. Det kommer den också att visa sig vara för andra av våra industribranscher.

Det är ytterligare en anledning att understryka att vi behöver en mer långsiktig näringspohtik i detta land för att säkerställa vår egen fulla sysselsättning. Den behövs för att göra det möjligt att uppnå de reaUöneförbättringar som löntagarna i dessa dagar genom sina fackliga förhandhngar eftersträvar och också för att vi skall kunna få ett ekonomiskt underlag för att driva den omfattande socialpoUtik och UtbUdningspoUtik som vi önskar upprätthålla i vårt land.

Den generella varvssubventioneringen — räknat jämnt över i världen — hgger någonstans på mellan 10 och 15 procent. Ett Uberalt land som Förenta staterna är uppe I 45 ä 55 procent subvention på ett fartygspris. Det har varierat htet meUan ohka år, I Sydeuropa har vi sett subventionssiffror runt 20—25 procent, och 15 — 20 procent har förekommit på andra håll i Europa,

Det är mot den bakgrunden som den svenska varvsindustrin har fått arbeta. Jag för min del har bara gått och väntat på att situationen skulle utveckla sig så för varven som den nu har gjort för Götaverken, Det var ganska självklart att det skuUe ske - förr eller senare. Vi såg hur det ekonomiskt svagaste varvet, som Krister Wickman mycket riktigt karakteriserade UddevaUavarvet, fick faUa på knä redan någon gång 1956—1957 när varvskonjunkturen slog om från att man förut fick betalt när man levererade ett fartyg tiU att man därefter måste sälja fartyget på kredit och skaffa pengar åt redarna.

De gamla varven hade tiU skiUnad från Uddevallavarvet egna pengar, som de hade tjänat under de från varvssynpunkt sett gynnsamma

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Koreaåren. De kunde fortsätta sin produktion längre än Uddevallavarvet, Men den dag skulle komma när också de rikare varvens rikedomar skulle vara uttömda. Vi är framme i den situationen i dag.

Det är stora förphktelser som staten tar på sig genom direkta satsningar men ännu större genom indirekta, även om vi inte räknar med att de skall behöva utfalla. Jag tänker bl. a, på de garantier som staten lämnar åt varven för att de skall kunna låna pengar när de själva inte har säkerheter att låna emot. Det är statsgarantier som lämnas för att varven skall kunna låna upp pengar på Londonmarknaden eller på andra håll I världen.

Det som nu gäUer speciellt för Götaverken är att man tUlför företaget — har det sagts — 475 miljoner kronor. Jag menar att beloppet är ytterligare 25 miljoner större, dvs. 500 miljoner kronor. Det är 150 miljoner kronor genom Salén, Det är en båt i första hand. Det är seglatlonsinkomster från båten i andra hand. Det kan bh lösa pengar så småningom. Därutöver är det det statliga räntefria och amorteringsfria lånet på 75 miljoner. Ett lån som är räntefritt och amorteringsfritt under fyra år betyder ju mer än 75 miljoner. Det betyder ytterligare 25 miljoner i subvention. Därför viU jag som sagt höja siffran från 475 tiU 500 miljoner.

Vidare det obUgationslån som staten skall garantera. Vidare tiUkommer redarnas bidrag med 140 miljoner plus 35 miljoner i lån garanterat av staten och Salén gemensamt.

Det är mycket pengar. Hur mycket pengar är 500 miljoner för Götaverken, om vi jäniför med de tiUskott av kapital som vi under årens lopp har behövt göra till Uddevallavarvet? Där gick staten in från början med 20 miljoner. Staten garanterade därutöver ytterligare 20 miljoner från ägarhåU, nämligen genom att skriva en borgen åt Broströmkoncernen som genom Eriksbergsvarvet kom med där. Det blev aUtså 40 miljoner. DärtUl ett lån med statsgaranti på 130 miljoner kronor. Därutöver har staten i två fall av ägartUlskott fört dit 115 miljoner kronor, summa 245 miljoner kronor.

Eftersom Uddevallavarvet, räknat på en av de senare årsproduktionerna, Ugger på ungefär 11 procent av den svenska varvsproduktionen och Götaverken med sitt dotterbolag på 37 procent är aUtså Götaverken 3,3 gånger större än Uddevalla, och 3,3 gånger 245 miljoner är detsamma som 800 miljoner kronor. Alltså Uddevalla omräknat tiU ett varv av Götaverkens storlek har tiUförts pengar, där vi från samhällets sida har medverkat, tiU ett belopp av ungefär 800 miljoner kronor.

1 Götaverkens faU är det nu fråga om 500 miljoner kronor. Att det rör sig om en relativt stöne summa för Uddevallavarvet är naturUgt mot den bakgrund som Krister Wickman skisserade, nämligen att det från början var ett svagare varv som aldrig hann fondera sig ordenthgt innan varvskonjunkturen slog om strax efter mitten på 1950-talet.

Svårigheterna har varit ungefär hkartade för Uddevallavarvet och för Götaverksgruppen - och ungefär hkartade också för de andra varven, fast det av ohka skäl inte har synts lika tydhgt.

Det är intressant att se också hur stora förlusterna kan vara i de två företagen. Vi uppskattade först att årsförlusterna i Uddevallavarvet varit i

runda tal 20 miljoner kronor på grund av ränteförluster. Uddevallavarvet har alltså måst låna pengar till högre ränta än vad det har kunnat låna ut dem för tiU redarna. Detsamma har gällt för Götaverken, Götaverkens siffra har kanske legat vid 55 ä 60 mUjoner kronor. Det är aUtså fråga om en summa som är ungefär 3 gånger så stor som Uddevallavarvets, och Götaverken är i storlek 3,3 gånger Uddevallavarvet,

Övriga förluster varierar kraftigt från år tiU år, UddevaUavarvet ligger någonstans omkting 10 miljoner kronor och Götaverken någonstans omkring 50 mUjoner kronor det senaste året, 1 detta avseende har Götaverken en större förlust än Uddevallavarvet,

Men till den bUden kommer sedan det som industriministern nämnde när han sade att man i Uddevallavarvet har måst vara sparsam med investeringar. Det betyder i andra ord att man har eftersatta investeringar i Uddevalla — liksom också inom Götaverken, dock kanske inte i samma höga grad eftersom man där fick ett varv färdigt i början av 1960-talet, som kostade ungefär 250 miljoner kronor, Arendalsvarvet. Det finns aUtså större eftersläpningar i fråga om investeringarna i Uddevalla, även om det är bra investeringar som har gjorts på sätt som angavs. Också en förlustjämförelse mellan varven tyder på hkartade problem, naturhgtvis med hänsyn tagen tiU att varven är oUka stora.

De eftersatta investeringarna är ett betydelsefullt problem. Jag skulle viha exempiifiera saken på det sättet, att så snart som de 47 meter breda Arendalsdockorna var byggda, hade man behövt uppföra nya dockor vid Arendalsvarvet med betydhgt större bredd. Vid den tidpunkten hade emeUertid Götaverken inte kvar så mycket av sina rikedomar, som man hade tjänat in på 1950-talet, att varvet kunde göra nya investeringar och bygga ytterligare en stöne docka, något som för landet och Industrin i dess helhet hade behövts redan i mitten på 1960-talet.

Om vi skaU driva en samhälleUg näringspoUtik, bör den vara ute i tid; i det här faUet när de första Arendalsdockorna var klara, dvs. 1963. Då hade behövts ett finansiellt stöd för nästa steg i den tekniska utvecklingen, som var fullt synUg ute i världen. Därmed skulle vi haft möjligheter att i mitten av 1960-talet ha bredare och modernare dockor klara. Det är i dessa bredare dockor man har kunnat bygga de större fartyg som ger bättre priser och som bättre skuUe ha säkerstäUt sysselsättningen och klarat finanserna — dock med ett undantag. Ju bättre utrustning man arbetar med, desto större bhr produktionen och därmed lånebehovet. Då ökar också förlusten, eftersom man förlorar genom att låna pengar i London tUl 10—12 procents ränta och sedan lånar ut dem till redarna från Grekland och Norge tiU 6 procents ränta.

När vi vUl driva näringspoUtik måste vi besluta oss, även när vi ser att UtveckUngen ute i världen är på väg mot vad vi moraUskt sett skuUe vilja beteckna som en icke önskvärd riktning. Då måste vi i vår näringspoUtik bestämma oss för att vara med eller icke vara med i en bransch. Det är farhgt att vänta på att de rika företagen först skall tappa sina rikedomar och därmed eftersätta sina investeringar, dvs. inte ha moderna anläggningar åt de anstäUda. Utan moderna anläggningar går det ju inte att ta ut hygghga löner. Här måste vår näringspolitik förenas med den fackliga pohtikens krav på bättre löner och med våra sociala krav på bättre

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3junil971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

förhållanden inom samhället.

Jag hade velat ha ett snabbare framtagande av en varvspohtik. Staten haf haft fuUt synUga bevis i sin egen verksamhet för hur kinkig situationen varit och varthän utvecklingen pekat. Staten hade ju intressen i UddevaUavarvet från 1950-talets mitt. FörhåUandena i världen. Londonräntan och annat verkar ju på samma sätt antingen ett varv Ugger i Uddevalla, Göteborg eller Malmö.

Nå, vad sker nu? I det här läget går staten med. De investeringar som är eftersatta är eftersatta. Vad som är gjort behöver vi inte nu diskutera. Det är många pusselbitar som skulle behöva passa in på ett bättre sätt för framtiden, och jag är helt vUhg att understryka vad industriministern har sagt, nämhgen att vissa - inte aUa - i ledningen för Götaverken icke i tid velat samarbeta med samhäUet på det här området. Å andra sidan har det väl heller inte funnits en varvspohtik inom industridepartementet, eftersom detta departement kom tiU relativt sent under 1960-talet. Det tar också tid att bygga upp den personalorganisation och skaffa de erfarenheter man behöver ha i ett departement för att syssla med dessa frågor. Om man skaU göra någonting, så behövs det pengar, det behövs organisation, det behövs folk och det behövs en medveten långsiktig politik. Man skaU veta vad man viU.

Japanerna har byggt upp en sådan organisation sedan 15 år i sitt ministerium för industri och internationeU handel, MITl. Där har de folk, där har de pengar, där har de kunnat ställa bakom varven en utveckUngspohtik som varit gynnsam för varven. Trots att Japan är ett kapitalfattigt land i förhållande tiU vårt, har japanerna ändå kunnat genomföra detta. De har byggt upp sin industri på det sättet. Där finns aUtså en del som visar vad vi behöver göra här i landet, organisatoriskt sett, och som Ingvar Svanberg sade, för att utveckla företagserfarenheten och ha den tiU förfogande inom organisationen. Vidare behövs pengar och former för finansiering pä området som gör att man i tid kan vara med i utveckhngen.

Det här är på inget sätt någon anmärkning mot dem som har agerat i det här fallet. Jag anser att statsrådet har gjort vad han har kunnat, statssekreterarna har också gjort ett gott arbete på området. Och man anställde i höstas en f.d, konsult, visserhgen inte med branschkännedom men en person med arbets- och metodfrågor — MTM-frågor och liknande — som specialitet. Denne får nu hand om varvskontakterna på heltid. Penningfrågan, att i tid ha pengar framme, att veta hur mycket man har och efter vilka regler man kan använda dem, är en sak som vi också behöver titta på för sådana här faU i framtiden. Ännu har vi inget MITI, Vi behöver se över vår näringspohtik. Det gäUer inte bara varvsfrågan, som är aktuell i dag, utan det gäUer generellt.

Här föreligger i dag också ett avtal om ytterhgare varvssamarbete. När vi läste igenom detta papper i utskottet måste vi konstatera att det är synnerhgen löst skrivet. Det är inget färdigt samarbete, och vi vet också att Salénrederierna som går in här som en part inte har velat vara bundna av detta avtal utan viU att det skall bh en ny Götaverksstyrelses sak att titta närmare på dessa överenskommelser. Det förhåUandet kan också ha bidragit tiU den mycket lösa skrivningen. Vi kan t, ex. inte ur den

skrivningen läsa ut om det bhr något samarbete meUan varven i syfte att bygga upp en motorindustri som kan ge sysselsättning åt folk, låt säga i Trollhättan, där man kanske har räknat med en sådan möjhghet.

Vi har också kommit In i en ny situation. UddevaUavarvet och Götaverken svarar för nästan 50 procent av den svenska varvsindustrin. Nu bygger man upp ett nytt intresse i Götaverken, ett starkare varv som ligger i förbindelse med ett rederi. Det är bra i och för sig. Det är bra för sysselsättningen. Det blir emeUertid en svårare part för staten att förhandla med när man skaU komma in på detaljer om hur man skaU styra ihop detta förhandhngssamarbete tUl ett varvssamarbete. Det betyder också att vi inte bara har varv som behöver samarbeta — Götaverken, Eriksberg osv, - utan vi har rederier: Broströmkoncernen bakom Eriksberg och Salén bakom Götaverken, som har speciella Intressen i ett sådant samarbete. Från dessa utgångspunkter tror jag att möjligheterna att i praktiken förverkhga avtalet och genomföra ett vidgat samarbete, modeU "paraplybolaget", som man talat om förut i industridepartementet, är betydUgt mindre för framtiden än de var i det ÖgonbUcket när Götaverken var svagt och därmed ytterst förhandhngsvil-llgt.

Det är svårt att ur avtalet läsa fram något om det fortsatta tekniska samarbetet. Det är också svårt att ur de mycket försiktiga och vaga formuleringarna läsa ut någonting om fortsatt finansieUt samarbete. Men på en punkt skulle jag önska att man från regeringens sida tittade över formerna. Jag tror inte att det behöver ske under konfliktsvårigheter med de berörda varven. Det gäller utformningen av fartygskreditgarantier som vi också skaU besluta om här för ytterhgare några år. Fartygskreditgarantierna från statens sida består i att staten skriver under ett papper som gör att varvet kan låna pengar utan att ha säkerhet bakom lånet. Staten står som lånegarant. Varvet i samarbete med det rederi som köper båten skaU uppfylla förpUktelserna. Dessa skall alltså inte Ugga på staten. De har inte heUer behövt hgga på staten hittUls annat än som en garanti som aldrig behövt utfalla. Men de garantier som nu lämnas avser en 15-årsperiod, Under den l5-årsperloden kan man bara använda en fjärdedel av garantiramen såsom texten nu är utformad. Eftersom varvsgarantierna bara Ugger på åtta år och amorteras från sitt fuUa värde första året tiU noUvärdet det åttonde året bhr det i praktiken bara hälften av de femton åren som utnyttjas, och under den tiden bhr det bara halva kapitalbeloppet som tas i anspråk. Därmed är man framme vid att bara en fiärdedel av kreditramen under denna tid bhr ianspråktagen.

Därutöver skulle det vara ändamålsenUgt om man i det fortsatta samarbetet mellan varven och departementet kunde komma fram till någon form av finansieUt samarbete. Det står på någon punkt att industriministern förutsätter att om det är gynnsammare rent privateko-nomiskt för ett varv att låna pengar på ett visst sätt skall varvet göra det. Men jag tror att man från svensk sida bör försöka låna pengarna i annan form än för närvarande för att få en fördelaktigare ränta än man får i dag. Man borde kunna komma fram till en gemensam ram för varvsindustrin för upplåning på den internationella marknaden. Inom den ramen skulle man sedan kunna göra sina avrop av krediter vid oUka tidpunkter på året

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

och på det sättet anpassa upplåningen tUl totala kapitalbehovet och inte knyta den tiU de behov som uppstår för fartyg efter fartyg, som det hittills varit i praktiken. Tyskarna är inte intresserade av att låna ut 65 mUjoner kronor till ett visst fartyg från Götaverken - de ar intresserade av att sköta sin kapitalmarknad så att de lånar ut pengar på ett för dem gynnsamt sätt. Likadant är det i andra länder. Alltså skaU man betrakta detta som ett kapitalmarknadsproblem och inte se det så låst som man hittUls gjort. Med en annan uppläggning bör vi komma fram till förmånligare räntor och därmed lägre kostnader och mindre förluster för varven.

Den lärdom som vi får när vi ser på varvspoUtiken, hur den har utvecklats och hur den sakta men säkert ruUat fram under de år som staten direkt varit engagerad inom den, dvs. nästan 1 5 år, måste föra oss in på ett resonemang om hur vi skaU driva en medveten och långsiktig näringspoUtik för att i tid stötta industrierna. Vi kommer nu att gå in i en betydligt hårdare värld internationellt och ekonomiskt sett, där 600-800 multinationeUa företag har hand om halva industriella världsproduktionen och delar också av vår industri. De företagen och andra kommer att ta vara på biUig arbetskraft. Det finns gott om sådan i u-länderna, i Nordafrika, Sydeuropa och på en del andra håll.

Mot dessa multinationeUa företag måste vi slåss på den svenska arbetsmarknaden. Svårigheterna för oss att upprätthåUa ett relativt hyggligt löneläge kommer att bh mer och mer uppenbara. Genom de internationeUa avtal som vi är bundna av och kommer att bh ytterligare bundna av bhr det lättare för svensk industri att flytta ut sina ny tillverkningar och för de internationeUa företagen att förlägga sina industrier till de områden där de kan köpa arbetskraft bUligt för att sedan sälja sina produkter bl. a. på vår marknad. Därför bhr det nödvändigare för oss, inom den snävare handhngsmarginal som vi har för framtiden, att föra en mycket mer medveten, långsiktig och klar näringspohtik så att vi i tid förbereder oss för kommande, hårdare utveckUng — inte väntar tills så och så många företag befinner sig nära konkursens brant. Det gäUer många av våra industrier, för att de inte skaU gå samma väg som textilindustrin. Jag har nämnt bUindustrin - den kan vara ett sådant område som är värt att se på. Träindustrin är ett annat område, där vi av olika skäl har anledning att titta över förhållandena innan det är för sent och sysselsättningssvårigheter dykt upp i många bygder.

På två generationer har det här landet förvandlats från ett jordbrukssamhälle tUl ett industrisamhälle. Omvandlingen kommer att gå vidare och i snabbare takt. På en generation kommer vårt land att förvandlas från ett industrisamhäUe tiU ett efterindustrieUt samhäUe, Det kommer att StäUa många människor i svåra personUga situationer. Det sker genom att sysselsättningen går ned i deras branscher. De får inte jobb i andra branscher, där de inte är tränade, och på andra orter, där de har svårt att flytta in. Vi behöver en aktiv arbetsmarknadspohtik i kombination med vår näringspohtik, vi behöver en sådan utformning av finansieringspolitiken att vi kan klara den här utveckhngen. Vi måste ha organisation för det och folk för det, VI måste ha dragit upp riktlinjerna i tid och förutsett utveckhngen, så att vi hinner med de år av förberedelser — fem sex sju

år - som behövs innan situationen är akut och vi står i ett för sysselsättningen riskabelt läge.

Detta tror jag är den generella lärdom som vi måste dra av varvsutvecklingen och som vi behöver ta vara på för vår allmänna näringspolitik framåt i tiden. Det blir nog på det här området som partierna kommer att behöva rikta in sin uppmärksamhet mera än på socialpohtikens, där vi nu håUer på att bli mer och mer överens i huvuddragen men där det gäller att kunna fortsätta utvecklingen. Vi måste trygga ungdomens yrkesutbildning i en hårdare värld och ge den möjligheter till jobb i en tid när de internationella förutsättningarna blir helt annorlunda än hittills. De lärdomarna, som vi har fått från varvspolitikens område, visar att vi behöver en medveten, långsiktig näringspolitik.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Det har varit intressant att lyssna tiU den här debatten. Den ger ett bra exempel på en aktiv näringspolitik. Den har lett fram till en konstruktiv lösning i samarbete mellan staten och enskUt näringsliv som har räddat en stor och viktig industri och säkrat den omedelbara sysselsättningen för 9 000 människor, en lösning som har fullt stöd från löntagarnas egna organisationer. Det fanns mycket htet av de glada fanfarerna från tidigare debatter hos de talare i dag som förut har velat kritisera näringspolitiken. Men jag skall inte fördjupa mig ytterligare i den här debatten — där har väl det mesta sagts - utan jag skall i största korthet säga några sammanfattande ord efter denna riksdagssession.

Om en stund kommer 1971 års riksdag att ha avslutat sin första session. Vi har prövat enkammarriksdagen, vi har kämpat oss fram genom långa kvällsplena. Ett rejält dagsverke står inför sin avslutning. Det kan därför vara skäl att säga några ord av sammanfattning.

Denna riksdagssession föregicks av många spekulationer, gissningar och mer eller mindre tvärsäkra framtidsbedömningar. Sibyllor var flitigt i farten. Det fanns åtskilliga som fruktade att vi skuUe hamna i 1920-talets parlamentariska sönderfaU, Felet med den tidens minoritetsregeringar var i och för sig inte att uppgörelser fick träffas i utskott och att riksdagens makt ökade. Felet var att riksdagen inte förmådde samla sig till beslut i viktiga ärenden och att statsmakterna därigenom kom att sakna handlingskraft i de för människorna avgörande frågorna. Om detta skulle återupprepas vore det ett allvarligt framtidsperspektiv, I ett läge där inte minst oron i den internationella ekonomiska utvecklingen gör en fast ekonomisk politik tUl en bjudande nödvändighet skulle en 1920-talssitua-tion få förödande konsekvenser, I ett läge där människorna med rätta ställer stora krav på regering och riksdag för en lösning av sina väsentliga problem skulle det för demokratin vara ytterst olyckligt om riksdagen skulle sakna handUngskraft,

Det är inte att förvåna om man under höstmånaderna och i början av året flitigt diskuterade möjligheterna tiU samförstånd i vårt parlament, I remissdebatterna på hösten och i januari försökte jag dra upp riktlinjer för socialdemokratins handlande i den givna parlamentariska situationen, I höstremissen sade jag följande:

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

"Vi kommer inte att söka strid för stridens egen skull, inte heller kommer vi att söka ett samförstånd som är föga mer än aUmänna fraser eller innebär ett utplånande av de ting som är av grundläggande betydelse för de människor som givit våra idéer och vårt program sitt stöd. Frågan om strid eller samförstånd kan inte avgöras genom allmänna talesätt. Svaret på den frågan kan endast ges genom partiernas stäUnlngstaganden tiU de konkreta sakfrågor, som kommer upp tiU den nya riksdagens behandling under den kommande perioden."

Jag följde upp detta under vårriksdagens remissdebatt med följande ord:

"Det ligger utan tvivel ett värde i samlande lösningar i Sveriges riksdag. Det förutsätter en förmåga till öppenhet och hänsyn. Man skall inte vara så svag att man låter prestige och futtiga smågräl stå i vägen för en uppgörelse, när denna är möjlig. Socialdemokratin kommer för sin del att för riksdagen lägga fram den pohtik som vi format ut efter en intensiv diskussion inom vår rörelse och som vi lagt fram för väharna inför valet. Det blir sedan oppositionspartiernas sak att ta stäUning, Erfarenheten får visa hur långt samförståndet räcker,"

Men jag gjorde två tiUägg:

"Jag viU än en gång understryka att vårt ekonomiska läge kräver fasthet och handlingskraft i poUtiken, En överbudspolitik som skulle medföra en försvagning av finanspohtiken kan endast leda till en påspädning av inflationen eUer tUl en åtstramning av kreditpolitiken som drabbar den önskade ökningen av industrUnvesteringarna, Socialdemokratin kommer att slå vakt om den på kort sikt möjligen impopulära men på längre sikt nödvändiga stramheten i den ekonomiska politiken.

Vidare: Det parlamentariska läget kan erbjuda frestelser till taktiska manövrer, till ett spel med nålstinget som mål och endagsrubrlken som pris. Vinsten får dagsländans karaktär. Det kan däremot allvarUgt skada respekten för poUtiken bland medborgarna och därmed de demokratiska värden de poUtiska partierna skall värna,"

Dessa uttalanden väckte hård kritik på en del borgerhgt håll. Man myntade beteckningen Palmedoktrinen. Denna doktrin skuUe utgöra ett hinder för ett förnuftigt samförstånd i svensk pohtik, ty den innebar att den socialdemokratiska partiledningen upplever det som en stark förpliktelse att i praktisk gärning söka förverkliga partikongressens riktlinjer och beslut. Palmedoktrinen är en alldeles för ärofuU beteckning på denna självklara lojahtet mot våra idéer och mot de människor som givit oss sitt stöd. Men den utesluter på intet sätt en positiv vilja till samförstånd med andra meningsriktningar och en beredvillighet att acceptera justeringar i de egna förslagen, om de går att förena med pohtikens huvudlinjer. Den handlingslinjen har vi följt under vårriksdagen.

Vi kan nu avläsa resultatet av riksdagens arbete.

För det första; Det har gått att föra en stram ekonomisk politik. Vi lade fram en stram budget i januari. Den har i allt väsentligt håUit, Denna strama ekonomiska pohtik har också i aUt väsentUgt haft stöd av de borgerliga partierna. Jag vUl oförbehållsamt understryka att detta varit en tiUgång för landet. Visst har det förekommit överbud. Mittenpartiernas

budgetförsvagning t, ex. uppgår enhgt våra beräkningar till i runt tal 300 miljoner kronor, men vi har varit vana vid det dubbla eller det tredubbla eUer det fyrdubbla. De mycket långtgående löften som under valrörelsen framfördes från oppositionens håll har förts i bakgrunden, och det är en glädjande tillnyktring. Men på den här punkten kan man ändå i två avseenden rikta viss kritik mot oppositionen.

Kväll efter kväll har vi suttit här i riksdagshuset och debatterat och voterat om utgiftsökningar på 100 000 kronor eller en halv miljon eller en miljon, PoUtiskt skall inte vi klaga - det har underminerat trovärdigheten i oppositionens ständiga tal om återhåUsamhet med statsutgifterna — men jag skuUe tro att många finner den aktiviteten föga meningsfuU,

Man har också varit återhållsam när det gäUt preciserade yrkanden om ökade utgifter eUer minskade inkomster. Denna återhåUsamhet återkommer inte när det gäller att genom utredningskrav göra beställningar för framtiden. Det är mycket stora växlar på ekonomiska åtaganden för framtiden som man där har ställt ut.

För det andra: I stort sett alla frågor har under riksdagssessionen genomförts med breda majoriteter i kammaren. Låt mig i korthet sammanfatta!

1, Det gäller de viktiga reforminslagen i budgeten; förbättringen av de äldres villkor, utbyggnaden av arbetsmarknadspoUtik och regionpolitik, förbättring av arbetsmiljön genom företagshälsovård och arbetarskyddsfond, de ökade resurserna tUl arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska institutet, den fortsatta satsningen på forskning och utbUdning och mycket, mycket annat. På bostadspoUtlkens område var det endast moderaterna som skilde ut sig mera märkbart,

2, De nya lagarna tiU stöd för den äldre arbetskraften genomfördes med stor majoritet. Endast moderaterna röstade mot lagen om sysselsätt-ningsstödjande åtgärder for äldre,

3, Vår ståndpunkt i EEC-frågan vann så småningom bred anslutning. Endast moderaterna gick emot,

4, Beslutet om utflyttning av statliga verk togs av en i de principiella huvudfrågorna nära nog enhällig riksdag, I pressen har beslutet hårt kritiserats. Man har egentUgen gett en aUdeles orimlig skildring av riksdagens behandhng. Det är i själva verket ett gott betyg åt riksdagens handlingskraft att den trots de naturliga lokala motsättningarna kunnat samla sig till beslut. Decentralisering kräver styrka hos den centrala statsmakten,

5, Fredslagen på arbetsmarknaden mötte motstånd endast av halva moderaterna och hela vpk,

6, Stödet till en fri och aUsidig samhäUsdebatt i pressen genomfördes med betydande majoritet,

7, Lagstiftningen om fortsatt hyreskontroll vann bred anslutning. Moderaterna gick emot,

8, Riksdagen var enig om riktUnjerna för trafikpohtiken. Endast folkpartiet skUde sig ut,

9, På konsumentpoUtikens område har ett brett program med bl. a. lagen om otiUbörUga arbetsvillkor, ångerveckan och hvsmedelslagen

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

genomförts under bred uppslutning.

10. Den största näringspohtiska frågan vid årets riksdag, krisen vid Götaverken, kommer att genomföras under bred anslutning. Detsamma gäller de stora satsningarna på Nonbottens järnverk och UddevaUavarvet. Hela kritiken mot näringspohtiken och den statliga företagsamheten har knappast lämnat efter sig några konkreta förslag alls från borgerligt håll.

Jag tror att detta kan räcka, även om en del finns att tillägga. Det är en rätt god sammanfattning av de större frågorna.

I den borgerliga pressen har frågan om regeringens förestående nederlag i riksdagsvoteringarna fått ett utomordentUgt stort utrymme, i varje fall innan dessa voteringar har ägt rum. På ledarplats och i nyhetskommentarerna har man i det oändliga spekulerat över alla de motgångar och besvikelser som regeringen skuUe möta i voteringarna. Detta måste ha blivit en spänd förväntans upplösning i nästan ingenting. Vi har förlorat en votering om författarstödet, en om landsbygdens elektrifiering, en om ett utredningskrav och ytterhgare några i ett par små frågor. Det är i stort sett allt, och det är faktiskt inte mer än normalt i helt andra parlamentariska lägen. Och de justeringar som skett under riksdagsbehandlingen har inte påverkat huvudlinjen I pohtiken; den har man varit beredd att acceptera.

En annan stor fråga i förhandsspekulationerna var socialdemokratins förmenta beroende av kommunisterna. Den frågan har nästan försvunnit, I nära nog aUa stora frågor har vi fått stöd också från ett eller flera av de borgerliga partierna. Kommunisternas röster har därmed inte varit avgörande. Vidare har de borgerliga partierna visat sig vara tiU ytterlighet angelägna om att själva få kommunisternas stöd — eUer stödja kommunisterna — i ohka frågor. Nästan rörande var en borgerlig tidning, som i Rltsemfrågan först nyttjade kommunisternas stöd för att jubla över en förestående borgerUg seger. När vpk sedan stödde det modifierade förslaget utmålades detta som ett bevis för socialdemokraternas beroende av kommunisterna. När alltså kommunisterna stöder de borgerUga skildras detta som en borgerUg seger; när de röstar med oss skildras detta som en seger för kommunisterna. Det är skiUnaden,

Utanför riksdagen har det under våren i pressen och i vissa andra kretsar bedrivits en frän kampanj mot socialdemokratin och regeringen, stundom med användande av metoder som dess bättre är säUsynta i svensk poUtik. Man har tydhgen haft förväntningar på mycket hårda motsättningar i riksdagen. Men den bUd som tecknats i en del borgerliga tidningar stämmer inte med den verkUghet som vi upplevt i riksdagsarbetet. Det finns en uppenbar motsättning meUan den kampanj som bedrivits utanför riksdagen och det praktiska arbete som har ägt rum i riksdagens utskottsrum och plenisal, och i längden är det det praktiska arbetet som avgör.

1971 års vårriksdag har i en på många sätt besvärlig period ställts Inför betydelsefulla avgöranden. Den demokratiska arbetsmetoden ställs i det moderna samhäUet inför bestämda prov. De proven har riksdagen bestått. Den svenska riksdagen har samlat sig kring beslut i frågor som ingen pohtiskt vald församhng får skjuta ifrån sig. Riksdagen har visat sin handhngskraft. Reformarbetet har gått vidare, tUl gagn för medborgarna

och för landet. Det är en vital demokrati i arbete.

Jag vill uttala min tillfredsställelse över att oppositionen i de konkreta stäUningstagandena i så hög grad har slutit upp bakom huvudlinjerna i regeringens pohtik och därigenom medverkat tiU ett gott resultat av enkammarriksdagens första session.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Vi fick väl under vissa passager av statsministerns tal det Intrycket att sommarlovets milda IjuvUgheter redan hade brett ut sig över oss aUa; men ännu återstår säkert någon timme innan vi kan skiljas åt.

Vi måste väl alla konstatera att statsministerns uppläggning i början av anförandet i hög grad var resonabel Den process han sedan förde var främst riktad mot massmedia och jag har ingen anledning att lägga mig i den.

Jag tänker inte heUer spilla många ord på att bemöta det vanliga påståendet att vi skulle ha lagt fram överbud på flera hundra mUjoner kronor; påståendet är felaktigt och det saknar dessutom numera all trovärdighet.

Den lista över regeringens voteringsnederlag som statsministern gav var ofullkomlig och htet överslätande. Det är ändå så att vi, vid några av dessa frågor som har lett tUl nederlag för det socialdemokratiska regeringspartiet, har kommit in på väsentliga pohtiska spörsmål. Jag tänker inte minst på riksdagens krav att kostnadsrelationerna mellan stat och kommun nu änthgen skaU omprövas. Det är inte bara fråga om ett formellt utredningskrav, utan det är fråga om att gå in i den hetaste politiska problematiken — den som i mycket hög grad verkar som dynamit i dagens situation på avtalsfronten. Vi vet nämligen att de i höstas beslutade kommunalskatterna och de väntade kommunal- och landstingsskattehöjningarna på kanske inemot 3:70 — som är en föhd av åtgärder där staten i stor utsträckning har varit initiativtagare - verkar starkt försvårande, inte minst i de stora industriarbetargrupper där man redan har en marginalskatt på 50 procent och där en ytterligare höjning med 3:70 per hundralapp verkhgen känns.

Statsministern betonade flera gånger i sitt anförande att det nu finns en vilja här i riksdagen att åstadkomma samlande lösningar och han tog upp sådana faU där partierna har kunnat enas. Jag är också glad över att det finns åtskilliga sådana faU, För min del inledde jag vårsessionen med att betona, att om regeringen sökte samförståndslösningar mot mitten skulle den inte finna oss Uberaler nedgrävda i partipolitiska skyttegravar. Men det går ändå inte att komma ifrån, herr talman, att den bild som statsministern har tecknat i sitt anförande endast täcker en bit av verkUgheten; det är så att säga riksdagsbUden, och tUl på köpet egentUgen bara den formella riksdagsbUden,

När herr Palme beskriver regeringens situation verkar det som om aUt skuUe vara bra här i landet och som om vi hade en mycket framgångsrik regering. Men om regeringen är så bra och så framgångsrik, hur kommer

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

det sig då att de ekonomiska problemen hopar sig och att många upplever problemen som någonting som angår dem personUgen och som ingriper i den egna familjen? Den frågan ställer oss mitt ute i den sociala och politiska verklighet som fick ganska liten plats i statsministerns anförande. De människorna — i många fall även sådana som tidigare har stött socialdemokratin - tycker att den nu har misslyckats med att bygga under för en ekonomisk utveckling som ger trygghet, tillväxt och sysselsättning.

Vi känner ingen hemlig eUer öppen glädje över att regeringen har det svårt. Det här är svårigheter som vi gemensamt skall ta itu med. Det finns för små resurser för de väldiga reformkrav som vi aUa har varit med om att skapa opinion för och det är något som vi verkhgen har anledning att grubbla över. Men vi måste också notera att det är en reahtet som hgger tiU grund för reaktionerna hos aUa löntagare - och även alla andra grupper i samhället. Vi tänker därför - även om vi i regel bhr lönade med ganska mycket otacksamhet från regeringens sida — fortsätta att försöka ge konstruktiva bidrag för att öka kapitalbUdningen, säkra den ekonomiska tillväxten och därmed trygga sysselsättningen — aUdeles oavsett om vi själva får vara med och genomföra förslagen.

Min främsta invändning mot herr Palmes bUd är alltså Inte vad den innehöll utan vad den inte innehöU, Jag unnar honom väl att fröjda sig åt regeringens knappa voteringssegrar, när han nu sammanfattar den pohtiska vårsessionen. När statsministern förra året i den gamla andra kammaren avslutade 1970 års riksdag och summerade dess arbetsprogram, lät det ganska annorlunda. Då trumpetade han i stridslurarna inför valet, och det var nästan ingen hejd på alla framsteg och allt förträffligt som socialdemokratin hade gjort och skuUe komma att göra under den närmaste tiden. Då fick vi också höra att regeringsprogrammet skulle bU just valprogrammet - Kramforsmanifestet, som väl redan då var förberett.

Nu ett år senare stämmer inte den bUden, Av det programmet är det relativt Utet som har kunnat genomföras, BUden bhr så ljus som den målades av statsministern huvudsakhgen därför att han inte går in på det som regeringen inte har klarat av. När herr Palme skyler över att arbetslösheten är den största på mycket länge och att den besvärhga ekonomiska situationen beror bl, a, på det valtekniskt betingade felgreppet att låta penningpohtlken aUtför länge bära hela bördan, beror det på att han inte viU tala om att regeringens huvudhnje före valet var att sopa problemen under mattan och att ta fram dem tiU beskådande först efter valdagen.

Han talar inte heller om att regeringens skattereform har visat sig innehålla just de svagheter som vi påpekade redan förra året och som satt inte minst barnfamiljerna i en besvärlig situation. När han summerar regeringens voteringssegrar glömmer han bort att påpeka att regeringen tydligen även I framtiden tänker låta inflationen höja skatten och att regeringen åtskiUiga gånger har utmanat opinionen genom att inte ta fram den fysiska riksplan som skuUe ha gjort att flera av de konkreta misstagen på det området kunde ha undvikits.

När han talar om näringspoUtiken viU han inte heller erkänna att det

var socialdemokratin själv som genom att tala om hur den starkt expanderande stathga företagsamheten skulle vara ett inslag i denna näringspoUtik, skapade förväntningar som lett till besvikelse, vilken har avsatt inte bara dåliga resultat I en del företag utan dessutom en ordförande i Statsföretag AB. Vi medger gärna att näringspolitiken måste vara någonting mycket bredare och väsenthgare än denna diskussion om UtfaUet i dessa enskUda företag. Och dagens debatt har ju visat att det finns andra dimensioner på näringspohtiken. Men nog är det socialdemokratin som har medverkat till att debatten har fått denna inriktning genom de orimhga förväntningar man skapade kring Statsföretagsgruppen,

Att regeringen har sin del I ansvaret för att avtalsfrågorna ännu i dag befinner sig i ett aUvarligt läge går det ju inte att komma ifrån, eftersom regeringens paroUer i avtalsrörelsens början bidrog till att skapa konfrontationer sä att regeringen till sist i mars var tvungen att söka stöd hos riksdagen för att åtminstone tillfälUgt klara landet ur en svår situation.

Det är alltså både på sikt och i nuet vissa svårigheter som måste tas med i bilden och som det vore välgörande om statsministern I sin aUmänna samarbetsanda ville samla krafterna omkring, inte bara genom aUmänt hållna paroUer utan även genom direkta uppslag om hur dessa svårigheter skaU lösas.

Jag tänker på de prishöjningar som man har stoppat undan och som nu börjar krypa fram; man har redan blivit tvungen att släppa efter på flera håU där lönsamhetsmarginalerna blev orimliga. Hur länge dröjer det innan posten, televerket och SJ på nytt måste, för att klara sin situation, få sina taxehöjningar?

Men det allvarliga är naturligtvis att hela situationen inför 1970-talet innehåUer så många hårda och svåra inslag. Strukturrationaliseringen har inte minskat i takt. De omplaceringar och friställningar som följer kommer snarast att öka av det utfaU som man kan vänta av avtalsrörelsen. Koncentrationstendenser till storföretag och tätbefolkade områden kommer rimligen att påskyndas av avtalsrörelsens upplösning.

Vi vet också att genom omständigheter, som poUtikerna mycket litet kan verka över, drivs arbetstakten upp. Vi vet att genom våra egna förslag till genomförda skolreformer har behovet av en återkommande utbildning blivit någonting självklart, ibland omskohiing för ett helt nytt yrke. Det är någonting som skapar just en känsla hos många människor av att samhället är ganska hårt. Fördomar mot den äldre och kvinnliga arbetskraften existerar fortfarande. De bekämpas från den stathga sidan, vilket är värdefuUt, men vi har ännu inte kommit så långt att dessa fördomar har kunnat brytas.

Tar man detta I samband med den senaste tidens ekonomiska UtveckUng, är det alldeles uppenbart att många upplever hela utvecklingen just nu som om den gick åt det hårdare hållet. Vi får inget mänskligare samhälle, om vi tillåter utveckUngen att mUa vidare utan att gå in på en verkligt förutsättningslös diskussion om vad det moderna välfärdssamhället kan inrymma, SamhäUet bör inte bh hårdare, utan mänskligare. Det var vårt tema i 1970 års valrörelse, och det är ett tema som vi kommer att fuUfölja, Då måste vi i hög grad känna att vi arbetar med de

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

många människorna, även dem som befinner sig utanför de politiska partierna.

Vi sade htet utmanande i en av våra valparoller: Lägg dig i — närdemokrati! När vi startade den debatten fick vi höra av statsministern att det var fel debatt vi förde. Nu har vi vid avslutningen av vårriksdagen av finansministern fått veta att de metoder vi vill tiUråda inte är tillämpbara t. ex. när det gäller utlokahsering av statstjänstemän. Det måste gå till precis så som regeringen har skött det, annars blir det ingenting av med en fortsatt decentraUsering,

Vi är alldeles övertygade om att det är en attityd från socialdemokratin som inte kommer att kunna stå sig, för här sker ute bland människorna en utveckling. De förutsätter att också mellan valtillfällena kunna direkt påverka sina valda förtroendemän.

När vi i en annan ingrediens i vårt valprogram krävde den fysiska riksplanen, var det många som mte såg det samband som finns mellan en riksplan för mUjövård och de faktiska beslut som riksdagen under hösten och vintern skulle komma att fatta. Många trodde att detta var någonting ganska diffust. Jag skulle kunna knyta an tiU de många utmärkta tal som Olof Palme höll I slutet av 1960-talet om behovet av att planera så, att orörd natur kunde bevaras för framtiden paraUellt med en utbyggnad av industrin. De talen övertygade då men inte lika mycket nu efteråt, när statsministern har brutit mot en hel del av de löften som han ställde ut som kommunikationsminister.

Ett tredje avsnitt i vår valuppläggning innebar att vi sade: Det måste löna sig att arbeta! Vi knöt an den tanken dhekt till kravet på ett inflationsskydd mot automatiska skattestegringar. Regeringen har ansträngt sig att hålla prisstegringarna tiUfäUigt tiUbaka, men den ekonomiska poUtiken har inte gjort det möjligt att skapa en stabilitet på längre sikt.

När det gäller kravet att löntagarna i själva avtalsrörelsen skall känna att de inte behöver begära kompensation även för en väntad penningvärdeförsämring är regeringens försummelse att Inte vilja indexskydda skatteskalor och avdrag någonting mycket väsenthgt. Det vore bra om herr Palme ville använda några sommarveckor till att fundera över den saken och verkhgen komma tillbaka och säga: Vi inser att det är nödvändigt att skapa detta inflationsskydd.

Vi kommer från vår sida att fortsätta att driva dessa frågor. Vi viU göra det med realism och i nära anknytning tiU den svåra ekonomiska situation som råder. Då kan man Inte stäUa ut några stora växlar, inte skapa förväntningar av ett slag som människorna känner att det inte är möjligt att uppfylla. VI tror självfaUet Inte ett ögonblick att vi ensamma skulle ha svaret på alla frågor och att regeringen skuUe sakna svar på aUt. Men vad vi tror är att UberaUsmens Idéer möts av stöne förståelse utanför de organisatoriskt bundna grupperna som har möjlighet att direkt känna att de har inflytande inom partierna. Att vara ett parti som mer än andra viU företräda de anonyma människorna i praktiskt politiskt arbete uppfattar vi inte bara som ett ansvar utan också som en utmaning,

I den enkammaniksdag som liberala insatser drev fram kommer dessa Uberala idéer att föras fram med beslutsamhet. Det förhållandet att vi

aUtjämt står öppna för resonemang i enskilda sakfrågor och i större pohtiska sammanhang betyder sannerligen inte att vi avstår från att driva vår egen linje.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! När jag nyss lyssnade på statsministern kände jag mig, Uksom kanske många av kollegerna här i kammaren, som ung på nytt — det var som på gamla tiders skolavslutning, när inspektor tackade eleverna för ett gott arbete och gav goda betyg till eleverna därför att det skuUe återfaUa på läraren, på magistern själv. Det var nästan så att man fick lust att börja sjunga "Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor" - men nu är jag inte hka musikahsk som finansministern, så jag skall bespara kammaren den prövningen.

Men nu var det Götaverken vi egentligen skulle tala om. Jag har en känsla av att det anförande som statsministern höU föU en aning utanför protokollet. Jag vill ge talmannen en komphmang för den tolerans han I det sammanhanget, liksom så ofta tidigare, har visat talare som har varit benägna att gå utanför gränserna för det I vanliga fall tiUåtna, Jag skall fortsätta att göra som statsministern och herr Helén: hta på herr talmannens tolerans.

Men i Götaverksfrågan - för att vi Inte aUdeles skall glömma bort att det var den vi skuUe tala om - vill jag gärna ge riksdagsman Hans Hagnell, min gamle motståndare sedan förr i tiden i den gamla andra kammaren, en komplimang för det mycket sakkunniga, sympatiska och balanserade anförande han höU och den rundblick över näringspohtik som han gav inför kammaren. Det är bara att beklaga att så få av kammarens ledamöter var inne och fick tUlfäUe att lyssna på honom. Om man för en näringspohtisk debatt på det sättet, då kan herr statsministern och herr finansministern och hela det socialdemokratiska partiet räkna med att vi skaU delta i den debatten med stort intresse och med en helt positiv inriktning. Hasse HagneU lyckades göra vad inte aUa lyckats med, nämUgen att avpoUtisera den stora frågan om de näringspoUtiska satsningar som vi i framtiden kan komma att stäUas inför i vårt land Uksom i alla länder med hög teknisk utveckling.

Statsministern började sedan tala om alla de spekulationer som oppositionen ägnade sig åt när denna riksdag tog sin början. Personligen sysslade jag mycket Utet med spekulationer den gången. Jag överlämnade åt den här sessionen att avgöra vad som egenthgen skulle hända, men jag skaU be att få upprepa vad jag sade i januari, eftersom statsministern själv citerade vad han sade.

Jag påpekade att de tre valen våren 1966, 1968 och 1970, som visade stora kastningar i valresultaten, som vi verkhgen mte är vana vid i vårt land, markerade en helt ny rörlighet bland väharskarorna, en rörhghet som ur demokratisk synvinkel är uppmuntrande och som måste framtvinga ett stöne hänsynstagande tUl de enskUda väljarna och en skyldighet för oss att lyssna mycket mer än vad vi kanske har varit benägna att göra tidigare, då man kunde räkna med att vissa grupper av väljare mer eller mindre automatiskt stödde de tidigare partUinjerna vid sitt voterande.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

jj JQ5 Jag tUlade att det nyttar föga för en oppositionspoUtiker att fundera

över den taktik som kan bU regeringen Palmes i det här nya läget. Vi kan

lorsdagenden spekulera, sade jag, över regeringens viha och över dess möjligheter att

3 juni 19/1_____ driva den målmedvetna och kraftfuUa poUtik som inte minst vår

Statliga åt- samhäUsekonomi kräver, och vi kan hysa farhågor för att dess handlande

gärder inom kommer att präglas mera av kortsiktiga partitaktiska hänsyn än av det

svensk varvs- ansvar för vår ekonomi och landets bästa på sikt som tidigare talmannen

industri Boheman hade talat om. Men sådana här funderingar, sade jag, har bara

akademiskt intresse i dag, för det bhr regeringens praktiska åtgärder som ger oss svaret, och de kommer att betygsättas av väljarna hksom också regeringens förmåga att efter valstridens överord och utmaningar åstadkomma samverkan i väsentUga frågor med de andra demokratiska partierna.

Vidare hänvisade jag tUl Tage Erlanders inledningsord, då vi öppnade den nya riksdagen, och jag menade att den ekonomi som vi befann oss i - och som socialdemokraterna obestridhgen är medansvariga för -förpliktar tUl hänsynstagande och samarbete med den demokratiska oppositionen, och domen kommer att bh hård, om herr Palme väher att bygga minoritetsregeringens handlande på uttalad eller underförstådd medverkan av herr Hermanssons 1 7 kommunister.

Vad har nu hänt? När man lyssnade på hen Palme fick man en känsla av att här har det varit samverkanspoUtlk I mycket stor utsträckning där aUa partier i den här kammaren i stort sett har varit ense. Jag återkommer tiU de awikelser härifrån som han särskilt berörde,

I själva verket har det väl ändå varit så, att i ett mycket stort antal ärenden besluten har fattats med några tiotal rösters majoritet, och det har i regel varit socialdemokraternas och kommunisternas röster som har fällt avgörandet. Det kan vara en slump, det kan vara samförstånd, det kan vara förhandlingar som hgger bakom; jag konstaterar bara att detta är ett faktum, I ett par faU har förhandUngar ägt rum med andra partier, och det gäller två fall som jag tycker skall betraktas som olycksfaU i arbetet; annonsskatten och valet av JO,

Statsministern apostroferade den "strama" pohtik som har förts och
gav uttryck åt en positiv inställning tiU oppositionen för att den i stort
sett hade accepterat, som det hette, regeringens Unje men menade att vi
ändå hade gjort oss skyldiga tiU åtskilliga överbud. Man får nog ändå ha
sinne för proportioner när man bedömer de ett par hundra miljoner
kronor mera som oppositionspartierna, antingen alla eUer ett par ihop,
har menat att man skulle kosta på sig i olika sammanhang. Den summan
måste ses mot bakgrunden av att finansministern eller regeringen prutat
bort ungefär 4 miljarder kronor av de äskanden som myndigheterna hade
framfört tUl regeringen. Det skuUe vara en onaturlig opposition, om vi på
alla punkter hade funnit oss i att bara acceptera de prutningar som
regeringen hade kommit fram tiU. Om man inte på en budget som
överstiger 60 miljarder kronor skuUe kunna plocka fram några hundra
miljoner för att tillgodose angelägna anspråk, skuUe det vara skräp med
oppositionen. Man skaU också ta hänsyn tiU att konjunkturerna är i varje
faU så vikande att de där pengarna spelar väldigt liten roll ur
88 samhällsekonomisk synpunkt.

Ett grundläggande drag i statsministerns anförande i övrigt var att vi i stort sett hade varit ense, någonting som statsministern gav uttryck åt i en positiv uppskattning. Jag tror att man, när man gör en bedömning av hur vårt arbete bedrivs och vilka ställningstaganden vi gör, skall vara klart medveten om hur utvecklingen i ett modernt Industrialiserat samhäUe förlöper, att tekniken och händelseutvecklingen i och för sig framtvingar enighet i det avgörande flertalet av frågor. Vilken regering som än hade suttit skuUe med säkerhet i flertalet frågor slutresultatet, med vissa nyanseringar naturhgtvis, ha bhvit detsamma. Om vi som representerar den borgerhga oppositionen hade suttit i regeringen, hade vi sannolikt lagt fram förslag på många punkter som I mycket stor utsträckning skuUe ha överensstämt med de förslag som regeringen Palme har lagt fram, I en modern industristat med den utveckhngsnivå som vi har hgger det i sakens natur att utvecklingen själv driver fram vissa frågor till avgörande och att regeringen är piskad att föra fram dem, om det inte skaU inträffa "olyckshändelser".

När finansministern, nej statsministern — jag är så van att debattera med herr Sträng så att jag berömmer statsministern av att vara finansminister, vilket är att ta till i överkant - alltså när statsministern som bevis på hur vi hade avstått ifrån att föra vår demonstrationspolitik på det näringspohtiska planet tog upp Nonbottens Järnverk och Götaverken, viU jag uttryckUgen ha sagt att de satsningar som det där är fråga om är just det slags åtgärder som jag menar att en modern industristat måste göra. Det hgger också - med en ny apostrofering av herr Hagnell - i sakens natur att det slagets satsningar måste vi göra i en modern industristat om vi skall kunna följa med i utveckhngen. Vi är inte oberoende av vad som sker ute i världen. Vi kan aldrig frigöra oss från den industri- och näringspolitik som bedrivs i andra med oss konkurrerande länder, 1 åtskiUiga av dessa länder driver man en längre gående näringspolitik än vad vi gör i Sverige, Det väsenthga är att man undviker att driva pohtiken doktrinerat - att man exempelvis bygger sina åtgärder på en partipohtlsk övertygelse om att socialisering är bättre än fri företagsamhet. Insatserna skaU ske därför att de behövs för att lösa besvärhga teknisk-ekonomiska problem, för att se till att konkunens-kraften i industrin upprätthåUes och att sysselsättning ges åt ett stort antal människor. Sådana satsningar kommer att behövas i fortsättningen.

Jag vet inte om det var med väUust eUer med olust som statsministern påvisade att det parti jag representerar, moderata samlingspartiet, på många punkter hade manat sig ut ur den aUmänna enighet som statsministern ansåg hade rått. Jag tror att om man tittar på de punkter där vi har gått emot, kan man konstatera ett genomgående drag, nämligen att vi har vänt oss mot fortsatta regleringsåtgärder på ohka områden där socialdemokraterna menat att reglering, kontroUåtgärder och restriktioner fortfarande erfordras. Vi har i vissa faU åberopat den argumentation som regeringspartiets företrädare under ett flertal år själva har bedrivit, då det gäUt att utdöma hyresregleringen som ett system för att lösa bostadsfrågan eller då det gäUt att utdöma prisreglering som ett system för att klara en effektiv prisbildning, för att ta bara ett par exempel. Det har varit ett genomgående drag från vår sida att vända oss mot ohka

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

uttryck för reglerlngsekonomi.

Vi har också på ett par punkter försatts i ett tvångsläge där vi, vare sig vi velat eUer inte, bUvit tvingade att följa den politik som regeringen i kraft av sin initiativrätt kan vidta. Vi kan peka på fullmaktslagen. Genom den accelerering av motsättningarna på arbetsmarknaden då det gällde tjänstemännen och genom den pohtisering av förhandlingarna som regeringen och avtalsverket själva hade medverkat tUl hade vi kommit i ett helt ohållbart läge, där vi på oppositionssidan fann oss inte kunna underlåta att medverka, fastän vi menade att regeringen i stor utsträckning var skuld tUl det som hade inträffat.

Jag bedömer den brådstörtade åtgärden om decentrahsering av stathga företag på samma sätt. Med en förnuftig regionpoUtik och med en målmedveten decentraUseringspoUtik skuUe man redan i början av 1960-talet ha kunnat åstadkomma betydhgt större effekt utan de störningar som nu inträffat, om man hade målmedvetet flyttat ut eUer nylokaUserat företag utanför Stockholm. Om man planmässigt och målmedvetet hade siktat på att vidtaga dessa åtgärder när man skapade nya ämbetsverk och nya funktioner i ämbetsverken, hade man inte försatt sig i det läget att man över en natt måste flytta ut 3 600 anställda, eller vad det är, ifrån Stockholm, med aUa de konfhkter och problem som följde i spåren. Att vi sade ja berodde på att man någon gång måste börja med denna del av decentrahseringspolitiken. Men vi tycker att den var handlagd på ett dåhgt sätt och att man borde ha vidtagit åtgärder tidigare. Vi befann oss i ett tvångsläge. Man måste göra någonting för att någon gång börja med den decentrahsering som det i så många år hade talats om.

Sedan är det naturhgtvis riktigt som herr Helén säger, att när statsministern talade blev det nästan enbart själva riksdagsarbetet som berördes. Och det är väl rätt naturhgt att en inspektor talar om arbetet ;' skolan. Men ser man htet längre och bedömer det pohtiska läget ur en vidare synvinkel är förhåUandena verkligen inte, som herr Helén påvisade, fullt så bra som man kunde få ett Intryck av när man lyssnade på statsministern.

Finansministern och jag hade en debatt häromdagen då vi diskuterade det nya skatteförslagets konsekvenser. Finansministern viftade med skattetabeller och jag sade; Gå ut och fråga folk, skattebetalarna själva, hur de upplever sin situation i dag när de tittar efter vad de har kvar i plånboken och vad de kan få för de pengar de har kvar i plånboken och jämför med hur de hade det året fömt. Då svarade finansministern: Nej, de här tabeUerna talar sitt tydUga språk! Ja, det har ju varit vanhgt att man inom socialdemokratin har menat att man skaU "lyssna till rörelsen", gå ut och fråga folk. Jag tror att ni har menat aUvar, Ni har gjort försök. Men jag tror att det finns anledning att ännu mera och ännu bättre lyssna på stämningen ute bland människor i 1971 års Sverige, Om man gör det kan man inte dra riktigt så optimistiska och positiva slutsatser som statsministern gjorde.

Vad jag är övertygad om att svenska folket framför allt upplever som hårdast och starkast i dag är det som jag brukar kaUa för konfrontationspolitiken - motsättningarna mellan männlskoma, motsättningarna mel-

lan grupper av människor, ett aUmänt missmod ute i de djupa leden, I de led som även ni har kontakt med, kanske bättre kontakt än vad jag har, det skaU jag gärna erkänna. Jag har förut i år citerat ett uttalande av Vilhelm Moberg, som ju ibland gör sig skyldig tUl överdrifter, det skaU jag gärna medge, ungefär som somhga pohtiker. Jag ber att få citera uttalandet nu också: "Vi har ett välfärdssamhälle där alla människor är missnöjda och besvikna. Jag tycker att Sverige aUtmer Uknar en

ofärdsstat där man har börjat med ett allas krig mot aUa ," Med

alla sina överdrifter tecknar det en väldigt riktig bild av hur många människor känner det.

Varför är det så här? Vi vet aUa att det i stor utsträckning beror på att prisutveckhngen, inflationen, berövar människorna och familjerna, framför allt barnfamiljerna, alltför mycket av deras köpkraft. Den typ av marginalskatter som ju bär socialdemokraternas prägel gör att den kompensation som de sedan får för prisstegringarna ingenting bhr värd. Den äts upp av skatterna. Många upplever det faktiskt på det sättet. Även om vi har det bra i det här landet - det har vi trots allt - upplever många det så att de inte får lön för mödan. Pengarna räcker inte, och det gäller framför aUt barnfamiljerna, dessa "nya fattiga" som med skattebelastningen, med sin försörjningsbörda och med sina hyresutgifter inte kan klara sig utan stöd från det allmänna. Många upplever det som en förödmjukande situation att det skaU vara på det sättet i Sverige, fortfarande ett av världens rikaste länder, och många människor, inte minst de högre betalda LO-arbetarna och många tiänstemän i medelinkomstlägena, får I dag Inregistrera påtaghga standardsänkningar.

De får det bättre på annat sätt, säger säkert socialdemokraterna och regeringens talesmän. Men de kan ändå inregistrera klara standardsänkningar, om inte det skulle hända ett mirakel i avtalsrörelsen, ett mhakel som vår samhällsekonomi Inte har råd med.

Det är inte bara den materiella sidan som människorna upplever på detta destruktiva sätt. Det finns en aUmän osäkerhet i samhället - sådan osäkerhet kanske finns i många andra samhällen, men vi talar nu om Sverige - ett främlingskap inför den byråkratisering som en växande kommunal och stathg apparat har medfört, där centrahseringstendenser-na förmärks på alla områden, även mom fackföreningsrörelsen och i affärshvet och inte minst inom den offenthga sektorn, där vi i dag har hka många anstäUda som vi har inom den tUlverkande industrin. Detta skapar naturUgtvis en mängd föreskrifter och ett förmyndarsamhäUe där den enskilde känner sig utsatt för beslut av beslutande instanser. Och avståndet mellan honom och dem som beslutar upplever han som väldigt långt.

Jag vet inte om socialdemokraterna har gjort så många försök som vi för att analysera den poUtiska utveckUngen med de hjälpmedel som man har i t. ex. SIFO, Ett genomgående drag i alla dessa undersökningar har i varje faU varit den känsla av främUngskap som finns i de djupa leden i vårt samhälle. Oavsett pohtisk uppfattning har man i aUa kretsar känslan av att stå utanför beslutsprocessen, att inte få vara med och besluta om sin egen miljö och sin egen framtid. Det är på det sättet, och det vet också ni, även om ni inte kommer att erkänna det i debatten eUer kanske

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

har andra recept än jag för att komma åt en företeelse som är mycket aUvarUg,

Jag tycker att historien om almarna är beklämmande ur två synpunkter: dels därför att man inte lyssnade på dem som ville ha kvar de här gamla träden, dels därför att man föU undan för våldet. Jag tycker att handlandet är beklämmande också I Rltsemfrågan herr statsminister. Även om Ni vann en poUtisk seger, var det en ur denna synvinkel allvarlig handläggning. Jag tycker också att annonsskatten är ett typiskt exempel på hur man taktiskt spelar med betydelsefulla frågor. Men jag vet att vi har olika meningar om detta.

Vi är också medvetna om hur man upplever den bristande rättstryggheten i samhället. Det finns gamla och unga människor som inte vågar gå ut på gator och torg. Det är mycket värre i Amerika, säger man. Ja, visst är det så, i varje faU på många håll, men vårt land har nu en gång i tiden varit känt för sin hederhghet och trygghet. Och det som händer nu har inte hänt förut. Man frågar sig: Vad gör samhället? I de brev jag får från mina väljare - och jag får många - är detta en av de frågor som oftast tas upp: Vad gör samhället och varför kan vi inte gå trygga på gatorna?

Vi har också narkotikaproblemet, där regeringen ibland är alltför undvikande när det gäller att ta stäUning. Det är klart att ni sitter där och har problemen framför er. Ni vet hur svårt det är. Det är lättare för oss som inte sitter i kanslihuset att kritisera. Jag skall medge det. Men ni kunde, när vi från vår sida kräver att ni skall göra något, visa htet större förståelse i stäUet för att förminska problemen och påstå att vi överdriver. Vi överdriver inte.

Jag är också övertygad om att bakom denna utveckhng, bakom känslan av främUngskap ligger — jag har tagit upp det här förut, men nu är det skolavslutning och då får man ju repetera — de bristande normerna i det svenska samhäUet, VI har brutit sönder ett gammalt samhäUe, och vi har skapat ett nytt, men vi har inte överfört normerna från det gamla samhället, och vi har inte skapat några nya. Bristen på normer och värderingar för hur människor skall leva tiUsammans är en av anledningarna tiU det som alltför många människor i Sverige upplever som djupt oroande.

Jag skall inte fördjupa mig i utbUdningsfrågan, men vi vet att kvaliteten inte är vad den bör vara. Vi är medvetna om akademikeröverflödet, där brist på kvaUtet och för stor kvantitet är två sidor av ett stort problem.

Ja, hur skall man lösa det här? Det är lätt att stå och "kvhra" och att vädja tiU missnöje, brukar det ibland heta. Självfallet genom att lyssna, vara lyhörd och inte vara så säker på att man själv alltid har rätt. Samarbete i stäUet för konfrontation. Vårt parti talar om samverkan, rättvisa och ansvar. Det finns naturUgtvis andra appeller som kan ge uttryck för samma sak, nämligen att vi måste i samverkan lösa de bristproblem som vi har kvar i det svenska samhället.

Men det behövs också en stimulanspolitik — och nu trampar jag kanske också finansministern på tårna — som är inriktad på att ge människorna en lust att jobba och att göra Insatser, På många håll saknas den, bl. a. Inom den företagsamhet som vi behöver för att bygga ut våra

produktiva resurser, vår kapacitet och våra investeringsmöjUgheter för framtiden — ty först därigenom får vi, som herr Hagnell framhöU, möjligheter att lösa de problem som jag nyss talat om och som vi alla borde vara medvetna om.

Var är Olof Palme, herr statsminister? Var är hela landets statsminister? När får vi se Olof Palme uppträda som vårt lands statsminister, inte bara som det socialdemokratiska partiets statsminister? Jag tror fortfarande att folkhemspohtik av gammah gott märke ändå trots allt på lång sikt är mycket bättre än den konfrontationspoUtik som vi tycker oss uppleva just nu.

Jag säger det här i all vänUghet, Jag tror att det skuUe vara bra för oss alla, om man kunde minska de hårda motsättningarna, konfrontationerna, och gå över till mera samverkan. Jag tror också - och det bör väl vara med i bUden - att det skulle vara bra för det socialdemokratiska partiet. Vi får väl ta den olägenheten med hänsyn tiU de stora fördelar som en samverkanspolitik skuUe få för hela vårt samhälle.

Nr 105

Torsdagen den 3junil971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Hen FÄLLDIN (c):

Herr talman! Det är inte min avsikt att försöka mig på något slags remissdebatt i efterhand, utan jag skall bara ge uttryck för några korta reflexioner med anledning av statsministerns tal

Får jag börja med att säga att jag satt i min bänk och funderade över de motiv som hade drivit statsministern till att gå upp och göra en sammanfattning i det här skedet av riksdagen. Det var, som jag uppfattade det, ett försök tUl historieskrivning över denna första session i enkammaren. Jag kan inte hjälpa det, men denna historieskrivning kräver invändningar på rätt många punkter.

För att fatta mig kort skulle jag vilja säga att trots alla djupdykningar som statsministern gjorde i sina gamla tal och numera också i doktriner som stöd för regeringens handlande under den här sessionen så kvarstår ett bestämt intryck: statsministern och hans kolleger regerar för att överleva. Det hgger ingen nedvärdering i det. Det är bara ett konstaterande. Det är självklart att det kan prägla en minoritetsregerings sätt arbeta.

Statsministern räknade upp åtgärder som regeringen har fått igenom med större eUer mindre majoriteter. Att räkna upp en rad riksdagsbeslut som tagits med större eller mindre majoriteter och notera det som en framgång för regeringen imponerar inte särskilt på alla som känner till hur oppositionen har drivit på regeringen i de här frågorna. Om man mot den bakgrunden inkasserar som en seger att oppositionen stöder regeringens förslag, har man en egendomUg instäUning tiU den här verksamheten. Det gäUer t. ex, lokaUserings- och regionalpolitiken, det gäller de äldres situation, det gäUer miljöpoUtiken och det gäller trafikpoUtiken, för att ta några exempel.

Vi noterar med tiUfredsstäUelse att regeringen har kommit med sådana här förslag, och det är en självklarhet att stödja deras principiella inriktning. Jag viU gärna säga att jag för egen del upplever det som självfaUet att vi inte bör överdriva motsättningarna mellan de olika partierna. Jag tror helt enkelt inte att vi mot bakgrunden av den allmänna

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

situation vi befinner oss i har råd att överdriva dem.

Statsministern viUe försöka ge intryck av regeringens handhngskraft, men han nämnde ingenting om de frågor där socialdemokraterna har gått emot förslag som vi har rest. Jag skaU ta några exempel; förslaget om att landstingen skall byggas ut till regionala självstyrelseorgan med ansvar för en regional samhällsplanering, förslaget om minskad stathg styrning över kommunerna, förslaget att riksdagen skuUe uttala att väsentliga statUga förvaltningsuppgifter bör decentrahseras tUl regional och lokal nivå, förslaget om att statsmakterna skaU arbeta för ett decentrahserat samhälle, förslaget om en parlamentarisk besparingsutredning, våra förslag beträffande den ekonomiska poUtiken, vårt förslag tiU näringspohtiskt program, förslag om en plan för barnstödets fortsatta utbyggnad samt förslaget om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun — det sistnämnda en fråga där regeringen förlorade voteringen. Om jag inte hörde fel, klassificerade statsministern den frågan som en mindre och inte så betydelsefuU fråga. Det skuUe höra till de där olycksfallen som kan hända vilken regering som helst. Jag tycker att det är en rätt märkhg klassificering.

Får jag säga att jag uppfattar detta som förslag som skaU ge större trygghet och bättre jämlikhet. Det är vår bestämda mening att det sker bäst i ett decentraliserat samhälle. Vi måste försöka få en kraftig dämpning av tiUväxten av storstadsregionerna. Det är inte mycket som man lyckas åstadkomma hittiUdags, det har enhgt vår mening saknats viha hos regeringen. Det är Inte rimhgt att Stockholmsregionen i fortsättrungen skaU ha en större andel av landets befolkning än vad regionen har i dag. Det är helt enkelt så att om omflyttningen fortsätter, blh det Ingenting över för att förbättra miljön för dem som redan bor där. Jag träffar åter och åter kommunalmän som framställer sin situation på det viset — alla pengar går åt till finansiering av investeringarna för att klara dem som flyttar hit.

Det var ett par andra avsnitt i statsministerns anförande som jag också gärna viU kommentera. Mittenpartierna skuUe enUgt herr Palmes beräkningar ha lagt fram förslag som innebär en budgetförsvagning med 300 miljoner kronor. Jag hoppas verkligen att man i regeringskretsar inte alltid handskas så slarvigt med beloppen, när man gör sina överslag. Det skulle helt enkelt få förödande verkningar. Alla regeringar måste ju räkna med att det finns vissa felmarginaler i budgeten osv,, men i detta faU är det tydUgen fråga om någonting som bara slunkit ur statsministern. Jag tycker för övrigt att han föU på eget grepp, ty några sekunder senare sade han, att här har vi suttit sena vårkvällar och debatterat och voterat om ohka anslag på 100 000 kronor eller kanske 1 miljon. Statsministern måste ha suttit här många fler kväUar än vi andra om han skulle komma upp tiU 300 miljoner kronor fastän beloppen bara rört sig om 100 000 eUer 1 miljon. Plenidagarna skuUe helt enkelt inte ha räckt tUl för att komma upp tUl de 300 mitionerna.

Oppositionen skuUe också ha kommit med långtgående löften i valrörelsen, men sedan stämt ner tonen. Det karakteristiska för valrörelsen var ändå att vi från oppositionens sida sade ifrån t. ex, vilka åtgärder som behövde vidtas beträffande den ekonomiska pohtiken. Jag hade själv

tillfälle att fråga företrädare för regeringen, om man före valet skulle ge besked om var socialdemokratin stod. Men man ville inte ge besked före valet. Efter valet kom besked, och man genomförde en del av vad vi hade föreslagit i valrörelsen. Detta är en mera korrekt beskrivning om vad som skedde den senaste valrörelsen.

Får jag sedan säga att sysselsättningsfrågorna, arbetshvets viUkor, vårt näringsUvs möjligheter att utvecklas i framgångsrik tävlan med konkurrenter i andra länder, är frågor som i hög grad stått i centrum för det pohtiska arbetet under de senaste åren. Allting tyder på att så kommer att bli faUet under resten av 1970-talet.

Regeringens och socialdemokratins insats på det området kan i stor utsträckning föras tillbaka på det program som antogs vid partikongressen 1967, Den poUtiken som socialdemokratin sökt förverkliga har i första hand tagit sikte på att lösa sysselsättningsfrågorna med en rad punktinsatser, inte minst i form av statliga företagarinsatser. Man har också den vägen kunnat klara ett antal akuta situationer. Den fråga som vi här strax skaU ta stäUning tUl är ett exempel på detta. Men som helhet har den politiken inte på något avgörande sätt kunnat bidra till att lösa de många och svåra omstäUningsproblem som följt med den aUt snabbare strukturomvandUngen. Och det lär Inte gå att förneka att besvikelse följt i dess spår både inom och utom partiet.

Regeringen som företagare har fått inregistrera en rad motgångar de senaste åren. Men värre är att man tydhgen aldrig har ställt sig frågan hur företagsamhetens allmänna viUkor och förutsättningar har utvecklats. Den svaga investeringsverksamheten inom industrin — ett akut problem just i dag -, svårigheterna för hemmamarknadsindustrin och de mindre företagen, alla friställningar från företag som måste läggas ned eUer inskränka driften och den fortgående maktkoncentrationen inom näringslivet är bl. a. besked om klara brister i den socialdemokratiska näringspolitiken.

Jag tror att dessa brister i hög grad beror på att regering och riksdag aldrig fått ta stäUning tUl några bindande riktUnjer för näringspolitiken. Därmed har också helhetsperspektivet i den pohtiska debatten och i de politiska åtgärderna gått förlorat. Socialdemokratisk näringspoUtik har bhvit en politik för de fem procent av företagen som staten äger, medan företagen i övrigt på område efter område fått allt svårare att leva vidare och utvecklas.

Jag tycker att det är ett framsteg att LO och socialdemokratiska partiet nu har tUlsatt en arbetsgrupp för att revidera det socialdemokratiska programmet från 1967, men det räcker naturUgtvis inte att varje parti för sig gör sådana program - det behövs också enligt vår mening av riksdagen antagna rikthnjer. Detta har vi föreslagit flera gånger. Ett sådant program kan och bör givetvis spänna över många delområden. Det viktiga är emeUertid att man då verkligen har en bestämd målsättning att hålla sig tUl, att man kan få en samordning inte bara när det gäUer näringspoUtiken i snäv bemärkelse utan också i fråga om utbyggnad av kommunikationerna, förbättring av yrkesutbildningen, reformering av företagsbeskattningen — för att ta några exempel.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Det är väl mer en tillfällighet att en avslutande partUedardebatt kommit att anslutas till behandlingen av varvspropositionen, men faktiskt är tiUfäUet inte äla valt. Här finns nämUgen de viktigaste ingredienserna tiU en debatt om avgörande ideologiska frågor och om huvudhnjerna i partiernas poUtik, Den debatten får föras mer UtförUgt en annan gång, men mycket kort viU jag framhålla att den linje som regeringen här vill genomföra kommer att försvåra även vad man kan kalla en progressiv refornustisk poUtik,

Statsföretag kunde ha tagit över Götaverken, men industriministern viU i StäUet lugna de borgerUga och försäkrar att deras farhågor för att regeringen skuUe driva vad han betecknar som en dogmatisk politik har kommit på skam. Eftersom dogmatisk hos industriministern är hktydigt med sociaUstisk kunde han hellre ha sagt att vad som kommit på skam är många socialdemokraters förhoppningar att regeringen skuUe driva en radikal näringspoUtik i sociaUstisk riktning. Nu knyts stat och finanskapital allt närmare till varandra, kapitaUstiska intressen och hänsyn penetrerar själva statsapparaten, storfinansen bUr mäktigare. Detta gynnar inte den socialistiska arbetanörelsens intressen.

Det finns andra möjligheter att driva näringspoUtik, att driva sysselsättningspolitik, men dem utnyttjar inte regeringen. Detta har visats också under denna vårriksdag, och dess avslutning är symtomatisk. Man räddar sysselsättningen vid Götaverken, men man "räddar" också stora vinster åt familjen Salén, Hur stora är t, ex, de skattevinster Saléns gör på affären? Det har vi inte fått klart besked om. Kanske herr Hagnell, som följt varvsfrågorna och fick så varmt beröm här för sin inställning, kan upplysa om den saken?

Herr talman! En riksdagssession på fem månader kan inte ses Isolerad även om den har en ny organisatorisk form och även om den har nya majoritetsförhållanden. Den första sessionen av den nya enkammarriksdagen har — det bör erkännas — också kännetecknats av vissa framsteg. Vårt parti ser det t, ex, som väsentligt att den äldre arbetskraftens problem nu aUvarUgt uppmärksammas. Vi har upprepade gånger tidigare tagit upp frågan i riksdagen, men då inte lyckats vinna gehör för linjen att lagfäst skydd skulle beredas de äldre arbetarna. Opinionsrörelsen ute på arbetsplatserna har nu växt och blivit så stark att den framtvingat en lösning, låt vara att denna fortfarande har brister.

En annan fråga i centrum för intresset hos arbetsplatsernas folk är tvångslagstiftningen mot fackföreningsrörelsen och företagsledningarnas diktatoriska makt i kraft av paragraf 32, Vårt parti har sett som en avgörande uppgift att driva agitation mot dessa odemokratiska bestämmelser, och rörelsen för demokratiska förhåUanden på arbetsplatserna har under de senaste åren vuxit sig stark. Riksdagskravet på en utredning ser vi som en framgång för denna rörelse, men vi är samtidigt medvetna om att starka krafter nu söker en ny samförståndslösning mellan kapital och arbete, en ny Saltsjöbadsöverenskommelse som tar hänsyn tiU den allt intimare samverkan mellan den kapitalistiska staten, de ledande kretsarna Inom det privata näringsUvet och de fackhga rörelsernas toppar.

Vid diskussionerna här i riksdagen om tvångslagen, eller fullmakts-

lagen, på arbetsmarknaden såg vi hur denna aUians fungerade när socialdemokratin och de borgerliga partierna med instämmande av fackliga toppledare antog den nya tvångslagen, som var riktad mot hela fackföreningsrörelsen. Lagen stärkte allmänt arbetsköparsidan och har därmed bidragit tiU den förlängda avtalsrörelsen och Arbetsgivareföreningens vägran att gå med på rimliga lönekrav. Opinionen ute på arbetsplatserna var negativ tUl denna tvångslag. Man kräver nu ett slut på länghalningen i avtalsrörelsen och att Landsorganisationen skall utnyttia den makt som miljonarmén besitter.

Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp har sett det som sin avgörande uppgift här i riksdagen att föra fram den växande opinionen ute på arbetsplatserna, i bostadskvarteren, i de nya frontorganisationerna och arbeta för lösningar som tUlgodoser de berättigade radikala krav som framförs. Det gäller framför allt tre frågekomplex;

1. Arbetsplatsfrågorna i vid mening, särskilt kraven på en avgörande förbättring av arbetsmiljön och nedtrappning av sjukdoms- och olycksfallsriskerna. Kampen mot tvångslagarna och paragraf 32 och för makt åt lönearbetarna.

2. Hyresgästernas krav på effektiva åtgärder för att stoppa hyressteg-ringen och i stället åstadkomma en sänkning av de rekordhöga hyrorna särskilt i nyproduktionen. Kamp för verkhgt inflytande för de boende över stadsmiljö och bostadsmiljö.

3. Ökad styrka bakom kraven att USA omedelbart skall lämna Indokina. Erkännande av den provisoriska revolutionära regeringen i Sydvietnam. Verksamt stöd till befrielserörelserna. Kamp mot alla former av EEC-anslutning.

Det avgörande fältet där striden för dessa krav kan vinnas är inte här i riksdagen utan på arbetsplatserna, i bostadskvarteren, i agitationen bland människorna. Men rörelsen för dessa krav kommer att växa och den kommer att framtvinga progressiva beslut i denna församhng.

Utvecklandet av en demokratisk massrörelse är desto mera nödvändigt som stora och växande problem inte fått någon lösning. Koncentrationen av människor och företag fortsätter. Den regionala obalansen tilltar. Människor tvingas aUtjämt bort från skogslänen och till storstädernas trängsel, hets och betongkvarter.

Sysselsättningsfrågorna har inte lösts utan förvärrats under de senaste månaderna. Regeringens pohtik i dessa frågor präglas av en påtaglig brist på initiativ och handlingskraft, där den inte driver en hnje som direkt förvärrar läget för lönarbetarna. Hänsynen tUl kapitalets krav tillåts att begränsa och bestämma politiken.

Att regeringens linje I aUmänhet ändå framstår som överlägsen jämfört med vad de borgerUga partierna presterat är inte regeringens förtjänst. Borgerlig poUtik under denna riksdagssession har kännetecknats av ett enkelt lurpassande, och höjden av statskonst har varit att kunna hänga sig på någon vpk-motion. Det är verkhgen ingen imponerande bUd av målmedveten pohtik som de borgerhgas agerande erbjudit.

För vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp har denna session varit av specieUt intresse bl, a, med hänsyn till majoritetsförhållandena i riksdagen och tUl att vi för första gången haft ordinarie ledamöter i ett

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

1 Riksdagens protokoU 1971. Nr 105-107

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

antal utskott. Vi har sökt att sakhgt värdera de förslag som ställts både av regeringen och av övriga partier, och vi har tagit ställning utifrån de grundläggande idéer och intressen vårt parti viU företräda.

Det är, herr talman, av intresse att konstatera att varken regeringspartiet eller de borgerUga partierna kunnat vidmakthålla de s. k, stronga attityder som man intog omedelbart efter valet. Regeringen har helt naturhgt tvingats tiU överläggningar med vårt parti i vissa frågor; de borgerliga partierna har tvingats acceptera vår närvaro i utskotten. Jag kan inte underlåta den reflexionen att det hade varit klokare om man från början accepterat det faktiska läge som förehgger i den nya enkammarriksdagen.

(Med anledning av att en person på åhörarläktaren tog till orda erinrade herr talmannen om att meningsyttringar från åhörarna ej var tiUåtna.)

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Det är Inte aUdeles lätt att bringa reda i den rikhaltiga flora av synpunkter som har kommit från den här talarstolen under de senaste fyra anförandena.

Jag begränsade mig tiU en ganska kort sammanfattning av det jobb som utförts här i riksdagen och redovisade aUa de viktigare besluten. Dessa beslut har inte tillkommit på en slump. De stämmer med våra grundvärderingar, som återfinns i 1969 års partikongress beslut, och i det s, k, Kramforsmanifestet, Vi har inte helt genomfört detta valprogram, vi har inte genomfört alla 1969 års kongressbeslut, men vi har kommit en bit på väg.

När framför aUt de borgerUga talarna här gick upp i talarstolen, hade de en tendens att fly undan från riksdagen och tala om det allmänna poUtiska läget. Därmed har de bevisat ett par väsentliga ting som jag i och för sig inte vill kritisera dem för.

Det första är att de inte har återkommit med sina valprogram vid denna riksdag. Herr Bohman säger att man skuUe ha fört en ungefär hkartad politik. Men hur skulle den pohtik se ut som varit byggd på de borgerhga valprogrammen med deras väldiga löften?

Det andra som de visar klart är att vi socialdemokrater har fuUföljt vår politik. Vi har fått en bred uppslutning kring den och vi har varit beredda tiU samförstånd kring den. Det är vi naturligtvis glada för, men av de tre anförandena framgår samtidigt att det inte finns något borgerUgt alternativ tUl regeringspolitiken.

När herr Helén skuUe ta upp någon stor fråga för oppositionens del, så valde han voteringen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Men det var ju ett utredningskrav. Det hade varit en helt annan sak om ni hade sagt; "Nu skall vi betala ut av statsmedel så och så mycket tiU kommunerna, som vi skall ta från budgeten," Det var ju detta som framför allt centerpartiet i valrörelsen gick fram med i yviga löften. Men det försvann som konkret yrkande och kom tUlbaka som ett utredningskrav.

När herr Fälldin talar om att vi efter valet vidtog de åtgärder som

centerpartiet förordat, så hoppas jag att den där berömda valberedningen inte var nere och lyssnade på honom; man kunde kanske då ha fått ett egendomligt intryck av honom. I själva verket gick hela vår valrörelse ut på att slå tUlbaka framför aUt centerns väldiga överbudspolitik.

Och vad är det då för andra förslag centern har framfört? Ja, inga konkreta ting, utan det är att man eftersträvar, som herr Fälldin sade, att statsmakterna skaU arbeta för ett decentraliserat samhäUe, All right -men vad är det för konkreta beslut som riksdagen skuUe fatta? Man skaU göra en utredning om en plan för ökning av stödet tiU barnfamiherna. Vad är det för konkret stäUningstagande?

Nej, skälet tUl att ni hade svårt att ta upp de saker jag talade om är att ni inte har kunnat konkretisera några andra ställningstaganden än de som riksdagen har kommit fram tiU. Det är bara ett konstaterande.

Det vore oerhört frestande att närmare gå in på dessa ting, men med hänsyn tiU tiden skaU jag inte göra det. Jag vill bara säga några ord till herr Helén med anledning av att han beklagar sig över regeringens paroUer i avtalsrörelsens början. Vad var det för paroller? Jo, det var att regeringen anser att lönehöjningar i första hand bör komma de sämst ställda tiU godo. Detta accepterade då mittenpartierna. Var det bara en läpparnas bekännelse?

Och när herr Helén flyr utanför huset och säger att många människor känner missnöje och ekonomiska bekymmer, så är det alldeles sant i ett läge då man arbetar på 1970 års löner med 1971 års priser. När avtalsrörelsen inte är klar måste det vara så. Däremot kan det ju inte ur herr Heléns synpunkt sett bero på skatterna, eftersom ni röstade för förra årets skattereform och eftersom ni inte ställt något konkret ändringsyrkande, såvitt jag har kunnat finna, vid denna tiksdag, utan det är som vanligt fråga om utredningskrav.

Eftersom jag bara ämnar tala ett par minuter skaU jag begränsa mig tiU detta och sedan ta upp en av herr Bohmans synpunkter.

Herr Bohman återkom igen och igen i sitt anförande till vad han kaUade konfrontationspoUtlken — i och för sig ett intressant uttalande från ett parti som enhgt egen utsago varit mer isolerat i ställningstagandena här än något annat parti. Vad är det socialdemokratin gör som herr Bohman kaUar konfrontationspoUtik? Jo, vi har sagt att risken för ökade klasskillnader utgör ett ont i vårt samhälle och ett hot mot hela den lugna och stabila samhäUsutveckUng som vi vUl ha, och vi har sagt att klasskillnaderna och inkomstklyftorna måste angripas.

Detta är utgångspunkten för den sociala reformpoUtiken och för arbetsmarknads- och näringspoUtiken. Det präglar vår skattepohtik. När herr Bohman klagar över skatterna har han nog inte träffat dem som genom skattereformen har fått en reell skattesänkning. Och samma prägel av utjämning har avtalsrörelsens uppläggning på den offentUga sektorn.

Jag kan som exempel ta en gift banarbetare i Borås med hemarbetande fru och två barn. Om jag jämför hans lön i fjol före skattereformen och före det bud som hgger på den stathga sidan, så får han trots en höjning av landstingsskatten med 50 öre i år 245 kronor per månad mer än I fjol att röra sig med, dvs. 2 940 kronor mer i år än förra året. Genom skattereformen och genom avtalsrörelsen får han aUtså sammanlagt en

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Nr 105

Torsdagen den 3juni1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

100

förbättring på ungefär I 5 procent. Det är i och för sig ganska betydande.

Det är otryggheten och klasskUlnaderna, herr Bohman, som innebär den verkUga konfrontationen. Vem bedriver konfrontationspoUtik mot låginkomsttagarna, herr Bohman? Gör socialdemokratin det, när vi genomför en sådan lönerörelse på den statUga sidan, en sådan skattereform som jag här har talat om, eUer är det herr Bohmans eget parti som gör det med sina krav på skattesänkningar för högre inkomsttagare, nedskärning av den offentUga sektorn och stöd åt höglönegrupper? Jag kommer ihåg att ni i en valrörelse för några år sedan hade en textllarbeterska som argument för edra skattesänkningslöften. Vem bedriver konfrontationspohtik mot henne, herr Bohman? Hon har fått sänkt statsskatt genom det skatteförslag som ni i första omgången yrkade avslag på.

När vi genom en lagstiftning ger den äldre arbetskraften ökad trygghet i arbetshvet och högern går emot, vem driver då konfrontationspohtik mot de äldre arbetstagarna? Tror herr Bohman att man måste tvinga på äldre människor ett bättre skydd på arbetsmarknaden? Nej, det är högern som i riksdagen bedriver konfrontationspolitik mot riksdagsmajoriteten och mot de äldre.

När herr Bohman talar om konfrontation menar han därmed att blåsa tiU strid mot utjämningspolitiken. Detta betyder att herr Bohman fuUföljer den gamla högerns motstånd mot social förändring och utveckling. Men det betyder också att herr Bohman underkänner möjligheterna att i det svenska samhället och bland medborgarna skapa samUng kring en handhngslinje med utjämning som ett av de främsta målen. Herr Bohman tror inte att man också kan vinna de bättre stäUda för soUdaritet och utjämning. Han skaU gå tiU strid, när de sämre stäUda vill ha en relativt större förbättring. Där går en skUjelinje.

Herr Bohman frågade också när jag skall bh hela landets statsminister och återgå till den gamla goda folkhemstanken. Herr Bohman har tydligen glömt vad den tidens högermän ansåg och insåg, nämhgen att folkhemmet inte var ett stiUastående samhäUe utan just det goda hem som i första hand skall hjälpa de sämre ställda medborgarna. Av en slump har jag Per Albin Hanssons första uttalande om folkhemmet med mig här. Han sade så: "Skall det svenska samhäUet bh det goda folkhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."

Kring ett program av den innebörden sökte socialdemokratin på den tiden samförstånd om det var möjhgt, tog striden om det var nödvändigt - och det var i själva verket ett krav på en mycket genomgripande förändring av det svenska samhället.

På den vägen har vi varit sedan dess. Vi har inte nått fram till ett samhäUe där folkhemmet med sin utiämningstanke, med sin demokratisering av det ekonomiska livet ännu är genomfört. Vi har tagit många strider i det förflutna för att förändra det svenska samhället i den riktningen. Vi har många gånger skapat ett samförstånd i efterhand. Vi kommer att stå öppna vare sig det bhr strid eller samförstånd — det är Inte vi som väljer - men vi kommer Inte att svika de gmndläggande

idéerna.

När herr Bohman talar om hela landets statsminister är jag rädd för att det är ett gammalt auktoritärt ideal som föresvävar honom. Om man skall företräda hela det svenska samhäUet tror jag det är viktigt att man i första hand ställer sig på de sämre lottade gruppernas sida. Det är de som i första hand behöver samhällets stöd; det är de som i första hand är intresserade av samhällets förändring. Och jag tror att sohdarltetskänslan i det svenska samhäUet är och kommer att bh så stark att det går att få aUa samhällsgruppers stöd för en sådan poUtik,

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom debatten aUtjämt gäUer det betänkande som rör varvsproblemen kanske det är tiUåtet att svara på den fråga som herr Hermansson i Stockholm tog upp, nämligen vUka fördelar som uppstår för Saléngruppen när den nu går in i Götaverken,

TUl att börja med är det mgen som tror att Saléngruppen går in i varvsrörelsen och där riskerar 150 mUjoner kronor av vinsterna från rederirörelsen enbart för att rädda sysselsättningen i Göteborg och Landskrona. Så långt jag kan bedöma, uppkommer enligt gäUande skattelagstiftning en möjlighet för Salénrederierna att i varvsrörelsen skriva bort kommande vinster från rederierna på 400 å 500 mUjoner kronor. Det betyder en möjlighet att minska de på rederiet annars kommande skatterna med ca 200 miljoner kronor under en perlod av kanske fem år. Det är föga tvivel om att Salénrederierna, med det stöd som staten lämnar, kommer att göra en på sikt mycket god affär.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Det föU sig så olyckligt att statsministern påstod att oppositionen sökte fly undan från den sociala verkligheten. Den måste väl i allra högsta grad vara det som vi har skyldighet att ta med oss hit tiU kammaren. Nu råkade den tränga in ett ögonblick från läktaren; någon tyckte kanske att det var pinsamt, men dessa problem är vad människor begär att vi skaU syssla med och verkUgen bidraga till att försöka lösa. Då kan det inte vara orimligt att vi i en sammanfattning av vårsessionen också får in de faktiska problem som regeringen har att kämpa med -och som den skjutit framför sig och inte kunnat lösa.

Statsministern vill då vrida det därhän att vi skulle ha lagt våra valprogram åt sidan därför att vi inte fört fram dhekta kostnadsförslag på varje enskUd punkt - att genomföras redan under år 1971. Till det är väl att säga: Var inte Kramforsprogrammet en verklighet? Hur mycket skulle det inte ha kostat? Har regeringen lagt fram förslag på varje punkt att genomföras under 1971? Nej, självfaUet inte.

Men vi har i ett tjugotal partimotioner tagit fram det som var grunden i vår valrörelse och som hade arbetats fram under Samråd 69, som beslöts av landsmötet. I den mån det inte biföUs av 1970 års riksdag, återfinns det i våra partimotioner i år. Men de flesta av dessa är bordlagda till hösten, och det kan ju vara en teknisk förklaring till att de Inte kunde komma med i statsministerns redogörelse. Men de finns kvar, och de kommer att prägla vårt program under 1970-talet tiU dess de är

101

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

genomförda.

När det gäUer skattereformen är det aUdeles felaktigt att säga att vi inte gjorde några erinringar i fjol. Vi hade klara och konkreta ändringsförslag för låginkomsttagarna, för hemmamakarna, för de faktiskt sambeskattade och för pensionärerna. Kraven på ändringar som var mer komphcerade eUer krävde ett betydande skattebortfall kunde vi inte driva i det läge som då rådde, men de fanns med som direkta förslag, och vi har återkommit till dem. Jag kan inte annat än beklaga att regeringen i det läge som avtalsrörelsen har präglat så länge Inte valde att gå med på kravet att Indexskydda skatteskalor och avdrag. Då skulle sannoUkt det svåra läge som avtalsrörelsen för dagen befinner sig i ha mildrats och avtalsrörelsen ha fått en mjukare upplösning.

102

Hen BOHMAN (m):

Hen talman! Det var faktiskt i aU vänhghet som jag talade om hela landets statsminister. Jag tror att herr Palme bättre skulle fylla sina uppgifter om han inte betraktade sig som statsminister bara för en viss grupp av människor utan var sohdarisk mot aUa grupper i det svenska samhället.

Jag vidhåUer att regeringen driver en konfrontationspoUtik.

För det gör man:

1. När man ställer grupper av människor mot varandra. Om man, för att på nytt konkretisera, säger att man skall sänka skatterna för två tredjedelar av befolkrungen och att skattesänkningen skall betalas genom sänkt levnadsstandard för en tredjedel, är det exempel på den typ av utjämning som jag inte accepterar. Däremot accepterar jag en utjämning som innebär att man ser till att de som har det sämst får det bättre. Men det behöver inte ske på bekostnad av en stor grupp människor. Då blir det motsättningar - dessa människor kommer inte att acceptera att deras standard skaU sänkas på det drastiska sätt som det i så fall blir fråga om,

2. När man beskriver det svenska samhäUet som ett samhäUe av orättvisor och klassmotsättningar. Vi har, herr statsminister, väldigt stora olikheter I det svenska samhället. Vi har motsättningar av alla de slag, men vi har inte klassmotsättningar I vedertagen bemärkelse i det här gamla samhället, där chkulationen verkligen är i gång. Hur många av kollegerna här i kammaren är inte företrädare för ett ståndscirkulationssamhälle av bästa märke? Jag tycker att det är ett föråldrat samhäUe som Ni, herr statsminister, beskriver, när Ni vill göra gäUande att det här samhäUet är skiktat i klasser. Det är inte skiktat i klasser - det är skiktat i människor som har det bättre och människor som har det sämre på ohka sätt.

3. När representanter för regeringspartiet går ut och talar om 10 000-tals företagare — jag vUl inte påstå att Olof Palme gjort det nu, men företrädare för regeringen och det parti Ni representerar har gjort det - som människor som saknar samhäUsansvar, som drivs av egoistiska bevekelsegrunder, som säljer arbetarnas trygghet för småpengar och aUt möjUgt sådant. Det är företagare som lyssnar på vad som sägs och känner sig stå utanför den solidaritet som vi behöver i det svenska samhället.

4. När man viU göra gäUande I den här Inflammerade lönedebatten att

SACO:s och SR:s krav egenthgen bara syftar tUl att ge några professorer och generaldirektörer högre löner, då det i själva verket är fråga om ett mycket stort antal människor som verkUgen inte kan "beskyllas" för att vara högavlönade. Det utlöser hos dem bitterhet, och de känner sig stå utanför den gemenskap som de helst av allt vUl tiUhöra,

5. När man avsikhgt missförstår motiv och bevekelsegrunder hos sina motståndare, vilket Ni gör, herr statsminister, när Ni talar om att "högern" som det heter — plötshgt är den minnesgode statsministern totalt glömsk - är ute enbart efter att sänka skatterna för höglönegrupper. Statsministern vet att det påståendet är felaktigt.

När man nu som jag beskyller socialdemokraterna för att driva konfrontationspoUtik — jag vidhåller den beskyllningen — använder man det gamla knepet från skolan och säger; Det var du som började. Man påstår att vi bedriver konfrontationspoUtik, när vi vill åstadkomma ett skattesystem med större stimulanseffekter och ökad rättvisa, ett system som inte skuUe behöva innebära att en grupp med sänkt levnadsstandard skall betala det skattesystemets fördelar för andra.

Så tar statsministern såsom ett annat exempel på vår konfrontationspoUtik upp att vi har gått emot det lagförslag som innebär att länsarbetsnämnderna skaU kunna ålägga arbetsgivare vissa saker, kunna blanda sig i skötseln av företagen, den maskineUa utrustningen och annat för att övertyga företagarna om att företagen skall drivas på ett annat sätt än företagarna själva viU för att sysselsätta äldre arbetskraft.

Vi är helt överens om att vi skaU göra vad vi kan för att ta till vara den äldre arbetskraften. Vi vet aUa att den äldre arbetskraftens problem framför allt beror på att våra låglöneindustrier under de senaste åren har slagits ut i konkurrensen med utlandet och att det är de äldre arbetstagarna i de industrierna som har svårast att få nytt jobb. Det är ett verkUgt problem, och det problemet beror i mycket stor utsträckning på den ekonomiska poUtik och den fria Uberala handelspohtik som vi i och för sig med rätta har fört. Detta har skapat problemen. Att det Inte minst är arbetskamraterna i företagen som är hårda mot sina koUeger i murarlag och annat vet aUa som har sysslat med den verksamheten,

I företagen är man generellt sett — det finns naturhgtvis undantag — mera mån om att behålla den äldre arbetskraften för den är ofta mera ansvarsmedveten, kunnigare och phkttrognare än vad många av de yngre är. Man vUl behålla den. Men när man råkar ut för detta problem löser man det Inte genom att byråkratisera på det sätt som sker genom detta lagförslag. Det är ju därför vi har gått emot det, inte av någon bristande känsla av soUdaritet för just dessa människor. VI är rädda för att lagen kommer att motverka de äldres intressen genom att det bhr svårare för företagen att driva sin verksamhet så, att de ökar våra tUlväxtresurser I det svenska samhäUet och ger bättre möjhgheter att anställa just dessa arbetstagare.

TiUväxten får vi inte glömma bort. Jag kommer tillbaka tiU detta. Ni skrattar åt mig när jag talar om dynamik, tUlväxt och stimulans. Det är reella begrepp för det framtida Sverige och för vår utveckhng.

Jag vet inte om statsministern lyssnar på radio. Det gör väl Ni som andra människor. För någon månad sedan en söndagsmorgon berättade

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

103

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Rådmansögubben — Kar de Mumma - i pensionärsradion följande historia. Han hade träffat en gammal dam som sade tUl honom; "Säj, skriftställarn" — Kar de Mumma kallas ju så i detta sammanhang - "här talar alla människor om att vi skaU dela den gemensamma kakan. AUa talar och talar om att dela kakan, men medan de pratar så dör bagaren,"

Herr FÄLLDIN (c);

Herr talman! Jag känner mycket starkt kammarens tryck att vi skaU sluta denna debatt. Därför skall jag inskränka mig tUl en "enda kommentar.

Statsministern klagade över att vi från centerns sida har ställt sä föga preciserade förslag att han och socialdemokraterna inte kunde ta stäUning till dem. Då vi kommer med ett konkret förslag om ett grundbelopp när det gäller partistödet att utgå tUl alla partier väljer herr Palme - I varje fall hans partikamrater i konstitutionsutskottet - att säga: Nej, ett konkret förslag kan vi inte ta, men vi kan tänka oss en utredning. Statsministern får lov att bestämma sig.

104

Herr statsministern PALME:

Herr talman! 1 det sista faUet var det ju fråga om att de borgerUga partierna ivrigt försökte rösta på den kommunistiska motionen om grundbidrag, men detta misslyckades genom att man vidgade begreppet i den utredning om partifinansiering som inom kort kommer att tUlsättas. Där tror jag att man på borgerUgt håll helt enkelt var Utet övertaktisk genom att så nära ansluta sig tiU kommunisterna i förhoppningen att därigenom segra. Det är väl den väsentligaste lärdomen av den speciella voteringen.

Sedan till herr Bohman: Jag vet inte om hans radiohistoria var ett exempel på vänsterindoktrinering inom Sveriges Radio, men det är så att kakan alltid måste delas. Man måste alltid bestämma sig. Men jag tror att det är en väsentlig dynamik i samhället att de lägre inkomsttagarna kan känna att deras villkor förbättras. Det räcker inte med att säga att det inte finns några klasskiUnader i Sverige. Det finns bara de som har det bättre och de som har det sämre, sade herr Bohman, Detta är en ganska rörande tanke, men det finns många som har det så mycket sämre att de i väsentUga avseenden känner sig stå utanför det svenska samhället och känner så mycket orättvisor i sin arbetssituation att de verkhgen starkt upplever det främlingskap som herr Bohman I marxistisk anda talade om. Att bryta det främhngskapet genom att ge människor större inflytande på sina arbetsplatser och att bryta känslan av utanförstående genom att ge de sämre ställda människorna bättre vUlkor, det är att skapa en vidgad samhällssohdaritet. — Så enkelt ser jag den problematiken.

Slutligen tUl herr Helén! Det är rätt fantastiskt att höra honom säga: "Vi röstade för en rad förbättringar i skatteförslaget! " Ja, visst gjorde ni det. De skuUe kosta massor av pengar, och ni talade hite om hur de skuUe betalas, men ni klagade samtidigt över att flnanspoUtiken var för svag, I år återkommer ni med en del förslag, men ni har inte ställt ett enda konkret yrkande om ändringar i skattepohtiken, utan bara fört fram allmänna utredningskrav, och de är i och för sig meningslösa.

AUra sist - det blev ju en väldig röra av synpunkter i den här debatten - återkommer jag tUl det som jag började med att säga, att jag är glad över riksdagens medverkan i att genomföra vårens arbetsprogram med så bred enighet. Över det känner vi uppriktig tUlfredsställelse, Jag konstaterar - på ett mera neutralt plan - att denna debatt återigen har visat att det inte finns något borgerhgt alternativ till regeringspoUtiken,

Hen HELÉN (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet bara för att säga att jag tyckte det var synd att statsministern skulle avsluta debatten med två rena osanningar: dels om vår inställning i skattefrågan, dels om det som skedde i konstitutionsutskottet, där de tre oppositionspartierna tUlstyrkte en motion, skriven av partierna själva.

Tyvärr - måste jag tUlägga - slutade statsministern med en tredje oriktighet, men vi får återkomma tiU den saken en gång i framtiden.

Nr 105

Torsdagen den 3 juni 1971

Statliga åtgärder inom svensk varvsindustri

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Bortsett från oriktigheterna tycker jag att herr statsministerns sista inlägg var rätt sympatiskt, och jag skall be att få önska herr inspektorn en glad sommar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av hen Svensson i Malmö, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 27 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr I av herr Svensson i

Malmö,

Vid omröstning genom uppresrung förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 276

Nej - 13

Avstår - 1

Herr Takman (vpk) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

105

Nr 105 Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls. Torsdagen den

3 juni 1971 Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den föna propositionrn vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övevägande ja besvarad,

§ 7 Föredrogs finansutskottets betänkanden;

nr 31 i anledning av Kungl, Majts förslag om anslag för budgetåret

1971 tiU avskrivning av nya kapitaUnvesteringar,

nr 32 i anledning av Kungl, Majts proposition 1971:75 angående

utgifter på tiUäggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad

avser avskrivning av nya kapitalinvesteringar samt

nr 33 angående tilläggsstat II och tiUäggsstat III tiU riksstaten för

budgetåret 1970/71.

Sedan kammaren bifallit utskottets framstäUning om att ärendena skuUe företas tiU avgörande efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemstäUt i dessa betänkanden,

§ 8 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 34 angående statsregleringen för budgetåret 1971/72,

Kammaren biföU utskottets hemstäUan att ärendet skuUe företas tiU avgörande efter endast en bordläggning.

Punkterna 1, 2, 17 och 18 Lades tiU handlingarna.

Övriga punkter

Kammaren blföU vad utskottet hemstäUt.

§ 9 Meddelande ang. tid för justering av återstående protokoll

Hen TALMANNEN yttrade:

Jag får meddela att kammarens vid vårsessionens slut återstående ojusterade protokoU framläggs tiU godkännande tisdagen den 15 juni kl. 12.00 och tisdagen den 29 juni kl 12.00.

106

§ 10 Vårsessionens avslutnuig Nr 105

Hen TALMANNEN yttrade: Torsdagen den

Ärade kammarledamöter! Efter ett par mycket Intensiva arbetsveckor "__

har vi nu kommit tUl avslutningen av enkammarriksdagens första Vårsessionens
vårsession, avslutning

Redan under de förberedande organisationsutredningarna före övergången tiU en enkammarriksdag med 350 ledamöter förutsattes att tiden för plena skulle komma att bh avsevärt längre än i andra kammaren. Dessa förutsägelser har besannats och vi har nu bakom oss en mycket arbetstyngd session. Av den jämförelse som gjorts mellan arbetsbelastningen i andra kammaren vårsessionen 1970 och den session som nu skaU avslutas framgår bl. a. att antalet plenitimmar ökat från 303 tiU 408, Interpellationema från 73 tUl 123 och enkla fiågor från 194 tlU 276. De erfarenheter vi nu fått från arbetet i enkammarriksdagen bör läggas tiU grund för överväganden och överenskommelser som kan leda fram tiU en bättre planering och organisation av arbetet. SärskUt angeläget är det att åstadkomma en jämnare fördelning av ärendena så att arbetsbördan ej bUr orimUgt stor i sessionens slutskede.

Vi har emellertid anledning att konstatera att även om berättigade anmärkningar kan göras mot den senaste månadens hårda arbete och långa debatter, så har den nya riksdagen med dess helt nya utskottsorganisation i stort sett fungerat väl. Beslut har fattats i många betydelsefuUa frågor som berör skUda områden av samhällsUvet, beslut som vi hoppas skaU främja samhällsutveckUngen och vara tUl gagn för medborgarna i vårt land.

Jag tackar kammarens ärade ledamöter för energiska och värdefulla msatser i riksdagsarbetet. TUl vice talmännen ber jag att få framföra ett tack för värdefuU hjälp och gott samarbete. Jag framför också kammarens tack tUl vår sekreterare för hans säkra och skickhga arbete. Likaså viU jag ge uttryck för kammarens tacksamhet tUl kansllpersonalen, stenograferna och vaktmästarkåren för deras värdefuUa arbetsinsatser och beredviUighet även då arbetsbördan stundom varit orimhgt stor.

Jag önskar kammarens ärade ledamöter och personal en skön och angenäm sommar med möjhgheter tUl avkoppUng och rekreation så att vi kan mötas med friska krafter tiU höstens arbete. Jag förklarar 1971 års vårsession avslutad.

§ 11 Kammaren åtskUdes kl. 17.30.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert