Riksdagens protokoll 1971:104 Onsdagen den 2 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:104

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:104

Onsdagen den 2 juni

Kl. 19.30

Rennäringslag, m. m.

Förhandhngarna leddes tiU en början av herr tredje 'vlce talmannen.

§  1 Rennäringslag, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen angående jordbruksutskottets betänkande nr 37.

Hen HÄLL (s):

Herr talman! Samer och samefrågor har verkligen varit ett tema i den senaste tidens riksdagsdebatter, I dag har vi att behandla förslaget tUl ny rennäringslag. Det är i högsta grad en angelägenhet som handlar just om samer och deras framtida möjligheter att bibehålla och utveckla sitt näringsfång,

I det avseendet måste man hälsa förslaget med tillfredsställelse. I allt väsentligt torde förslaget innebära klara förbättringar för just samerna och rennäringen. Men jag måste trots det positiva i propositionen anmäla oro för ett inslag som vittnar om att man ägnat alltför hten uppmärksamhet åt den bofasta befolkningens problem. Främst viU jag emellertid kommentera en del av de motioner som väckts i anslutning till lagförslaget. Jag vUl återkomma bl. a. tiU den borgerhga flerpartimotio-nen nr 1367.

I motion nr 1368 som några partikamrater och jag själv avlämnat i ärendet har vi velat påtala nödvändigheten att försöka bibehåUa förutsättningar för en harmonisk samlevnad mellan samerna och den bofasta befolkningen. Det finns här i landet många människor som har den uppfattningen att den bofasta befolkningen betraktar samerna som ett annat slags folk än vi andra. Många tror tydligen att samerna utsätts för en förnedrande och diskriminerande behandUng. 1 herr Takmans motion görs jämförelser med USA:s indianer och med Austrahens urinvånare. Jag vet inte vem som har varit herr Takmans sagesman, men jag har så svårt att förstå att en sådan uppfattning har kunnat vinna sådan tilltro att den kommer tiU tryck i en riksdagsmotion.

Jag är inte infödd norrbottning, men jag har mångårig erfarenhet av samvaro och samarbete med samer. I våra samhällen där uppe arbetar samer tiUsammans med icke-samer i de flesta yrken: inom sjukvården, i servicenäringarna, i våra gruvor och inom skolväsendet. Jag har aldrig märkt eUer hört från någon av dessa samer att de upplever sin tillvaro annorlunda än andra människor.

När man nu så intensivt arbetar för att skapa bättre betingelser för sameminoritetens fortsatta existens måste man enligt min mening ta hänsyn till att en stor del av samerna själva väljer att leva och arbeta I samhäUet som vUken annan människa som helst. Ett uttryck för detta

107

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

108

önskemål är att ett allt större antal samebarn väljer att få sin utbildning i den allmänna grundskolan i stäUet för i de speciella nomadskolorna.

Vid yrkesskolan i Malmberget inrättades på begäran en särskild renskötarlinje. Läroplanen utarbetades av lantbruksstyrelsen och SÖ. Denna utbUdning väckte emellertid ett mycket svagt Intresse från samernas sida, och därför gjorde skolstyrelsen en undersökning om orsaken tUl det svaga intresset. Det visade sig att man inte var nöjd med läroplanen, utan viUe ha en läroplan som gav bättre förutsättningar för fortsatt utbildning och framför aUt för ett differentierat yrkesval.

Jag viU, hen talman, ge kammarens ledamöter några exempel som visar att samerna inte har kommit i någon strykklass när det gäller samhällets stöd. Förutom att samerna har de förmåner som tillkommer varje svensk medborgare har de extra förmåner i följande sammanhang:

1, Samer äger rätt att fullgöra sin skolplikt i nomadskolan i stället för
i den allmänna grundskolan. Detta medför bl, a, möjUghet att bo i av
staten betalda elevhem,

2,    Samer äger att fritt fiska och jaga i våra nationalparker — även för försäljning. Undantag görs för högvilt,

3,    Samer är befriade från skyldighet att betala jaktvårdsavgift enhgt bestämmelse I byggnlngabalken,

4,    Enhgt taxeringsförordningen 32 § är samer icke skyldiga att i självdeklarationen uppta inkomst från renskötsel eller i renskötseln nedlagd förmögenhet. Jag är angelägen att understryka att detta inte betyder att samerna är befriade från skatt, men man har alltså en schablonbeskattning, som är avpassad, som jag uppfattar det, för att tiUmötesgå de krav som detta speciella näringsfång stäUer,

5,    Det finns i inskrivningsförordningen en rätt för samerna att få befrielse från värnphktstjänstgöring om renskötseln kräver detta. Sådan befrielse kan man få för ett år I sänder,

6,    Samema erhåller skatteäterbäring på bränsle tiU de snöskotrar de använder i rennäringen. Denna återbetalning går tiU Svenska samemas riksförbund, som äger rätt att besluta om hur dessa medel skall användas,

7,    Enligt ett beslut 1956 utgår 75-procentiga statsbidrag över kommunerna tlU bestridande av socialvårds- och bamavårdskostnader för samer.

8,    När det gäller samemas bostäder, vUka har berörts tidigare i debatten, har samerna möjlighet att få ett ränte- och amorteringsfritt stående lånebelopp, som nu är lägst 14 000 kronor, med undantag för Karesuando, där beloppet är 20 000 kronor. Detta belopp kan man säga motsvarar den insats som en egnahemsbyggare har att erlägga,

9,    Utöver detta har samema specieUa rättigheter som återfinns i nu gällande renbeteslag och som också kommer att finnas i den lag vi om en stund skall fatta beslut om.

Denna Usta gör inte anspråk på att vara helt komplett, men jag har anfört dessa synpunkter därför att det skall ge en bild av att man från samhällets sida Inte har lämnat sameminoriteten åt det oblida öde som många tydhgen tror är fallet.

Bland de motioner som har avlämnats i anledning av propositionen -vill jag särskilt uppehålla mig vid den som hen Carlsson i Vikmanshyttan och representanter för de borgerhga partierna har väckt. Jag märkte att hert

Carlsson här sade att denna motion egentligen har velat visa vad samema önskar i detta sammanhang. Jag kan förstå att det är ganska besvärhgt att motivera ett yrkande, som jag närmare viU kommentera, nämUgen yrkandet att all mark ovan odlingsgränsen skall upplåtas åt samerna.

Jag är ganska övertygad om att man inte kan överblicka konsekvenserna av ett bifaU tiU ett sådant yrkande. Dess bättre, får jag säga, har utskottet insett detta och har alltså i övergångsbestämmelsema angl-vit hur det hela skall se ut i awaktan på de andra aktiviteter som pågår i sammanhanget. Jag höU på att säga att det förefaller som om hen Carlsson i Vikmanshyttan försöker konkurrera med de verkligt stora historiska namnen när det gäller att ge förläningar. Däremot hörde jag inte att herr Carlsson i övrigt berörde sin motion särskilt mycket.

Nu kan det invändas att detta inte är något nytt krav. Det finns i princip med i 1928 års renbeteslag, men för mig är det en orimUghet att man i dag skuUe kunna säga att en lagtext från 1928 skulle göras tiU lag 1971. Då har man verkligen inte tagit särskilt allvarligt på problemet eUer över huvud taget tänkt på den utveckling som har skett på detta område under aUa dessa år. Såvitt jag förstår är det ett yrkande, som om det skuUe bifallas, skuUe få de mest fantastiska konsekvenser.

Att Samernas riksförbunds företrädare nu ställer ett sådant här krav tycker jag är en sak, men när pohtiker i denna riksdag, som är valda, såvitt jag förstår, för att tillvarata aUa människors intressen, stäUer ett Uknande krav, tycker jag att det hela på en gång bhr mycket allvarligare. Det bUr inte mycket bättre av att det fmns representanter för Nonbotten som har undertecknat denna motion. Jag tänker då på Per Petersson i Gäddvik, som är en av motionärema. Jag tror mig våga påstå att herr Petersson mycket väl kan förestäUa sig vad ett genomförande av detta krav skulle innebära för Norrbottens framtida utveckUng, Jag skulle, trots att det är tidsnöd, sätta mycket stort värde på om motionärerna vUle närmare motivera sitt yrkande. För min del anser jag att ett sådant krav som det jag nyss talade om sannerligen inte är ägnat att förbättra relationerna mellan samer och icke-samer, relationer som jag vet I vissa områden kan vara ganska spända och som vi med vår motion har velat göra aUt för att förbättra.

Jag sade inledningsvis att jag kände viss oro för ett inslag i propositionen — det gäller den paragraf som talar om förlängning av tiden för vinterbetet. Jag delar i princip den uppfattning som kommer tUl uttryck i Kungl, Majts förslag när det gäUer annan mark än kronomark, men det kan, så-vitt jag förstår, komma att ställa tiU ganska betydande svårigheter, främst för två kategorier renskötare.

Den första kategorin gäller de samer som bedriver renskötsel på Jämtlands renbetesfjäll. Dessa renbetesfjäll är i huvudsak inringade just av privat mark eller skogsbolagsmark, och där kan det uppstå ganska stora svårigheter, eftersom även där markägarnas tillstånd krävs.

Den andra gruppen av samer är de som bedriver renskötsel i skogsområdet mellan odlingsgränserna och lappmarksgränsen på marker som är delvis kronomark och delvis privatmark. Även där skuUe det alltså vid ett uppkommet behov av förlängning av renbetestiden kunna bh ganska besvärhgt.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

109

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

110

Jag -vill i det sammanhanget hemställa tUl jordbruksministern att man vid den fortsatta handläggningen och vid utskrivningen av följdförfatt-ningarna tiU denna lag skapar det rådrum som erfordras för att se över de praktiska svårigheter som jag här har velat belysa. Jag vill uttala förhoppningen att man den vägen verkligen skaU kunna lösa de svåra problem som uppstår för just de berörda kategorierna.

I vår motion nr 1368 har vi bl. a, yrkat att fjäUkommunemas invånare skaU få tillgång tiU jakt och fiske genom mera generösa upplåtelser. Vi är, som vi säger i motionen, helt övertygade om att sådana generösa upplåtelser är möjhga utan att man träder samemas intressen för nära.

För gruvarbetarna uppe i malmfälten är friluftshv, jakt och fiske den mest uppskattade formen av rekreation. Detta beror till mycket stor del på att de har sitt tunga jobb långt nere under jord och därför har stort behov av att komma ut i skog och mark. Jag -viU t. o, m, gå så långt att jag påstår att om förutsättningarna för den formen av rekreation aUvarligt skuUe inskränkas, skulle därmed också i ganska påtaglig grad förutsättningarna försämras, både för fortsatt gravdrift och för industrialiseringen i dessa områden. När det gäller den framtida förbättrade industriah-seringen av övre Nonlands Inland tror jag att vi Inom samthga partier är överens. Följakthgen bör man slå vakt om möjligheterna, också för de människor som väljer att arbeta där uppe, att få tUlgång tiU just denna form av rekreation. Det vore felaktigt att säga att dessa områden i andra sammanhang är helt jämförbara med andra områden i landet, men jag vUl påstå att vi sätter synnerUgen stort värde på jakt och fiske som rekreation, och vi viU därför skapa de allra bästa betingelser för människorna att komma ut I skog och mark.

Det skuUe vara mycket beklagUgt om dessa behov skulle råka i en sådan motsatsstäUning tiU samernas intressen, att det skuUe uppstå försämrade relationer grupperna emeUan,

Jag har tidigare i mitt anförande givit exempel på de speciella förmåner som tiUkommer samerna. Detta får dock inte tolkas som att jag skuUe mena att jag missunnar dem dessa eller att det skulle vara fråga om någon oskäUg favorisering, Samernas renskötsel — och deras arbete över huvud taget — är ett sUtsamt och ofta dåligt lönsamt arbete. Jag vet det; jag har följt det på nära håU. De tvingas av omständlghetema att bo ytterst primitivt under sitt yrkesutövande i fjällen. Väder och vind, som de ständigt har att brottas med, är inte aUtid vänUga makter i den delen av landet. Jag vågar påståendet att det inte Ugger särskilt mycket av vildmarkslivets romantik över det här arbetet.

Det finns exempel på hur människor efter en tids vistelse i fjällen som turister har gripits just av romantiken i samernas hv på de fria vidderna och stannat för att arbeta som hjälpare åt någon renskötare, men jag vet också att dessa människor har åkt hem ganska snart. De har botats från sina romantiska griller, och det är bra, men de har dessutom kommit hem med en ganska klar bild av renskötamas vardag.

Den nya rennäringslagen ger samema bättre förutsättningar att med god lönsamhet bedriva sin näring, och det har vi all anledning att glädja oss åt. En annan nödvändig fömtsättning är att denna näring kan kombineras med utveckUngen i övrigt.

Våra fjällkommuner har i sin natur värden som kommer att efterfrågas av ett allt större antal människor i framtiden. Det gäUer aUtså att förbereda sig för bl, a, en tilltagande turism. En sådan utveckling bör kunna ske i god samklang med renskötselns behov av utrymme. Vi har stora markområden att tillgå.

En utveckhng av turism bör kunna skapa förutsättningar för alternativa sysselsättningar även för samerna. Det finns goda exempel på detta. Jag vUl bara peka på den turistanläggning som samer utvecklat i Nikkaluokta, Den föder sin man. Jag har heller inte hört att den har påtalats som något allvarligt hinder för renskötseln i området.

När det gäller upplåtelser ovan odlingsgränsen har vi i vår motion hävdat att dessa frågor bör handläggas av länsstyrelsen. Utskottet har inte velat vara med på detta. Låt mig säga att vi, trots vad utskottet i detta avseende framför, fortfarande tror att vårt förslag är det riktiga. På länsstyrelsen har man under årtionden förvärvat rik erfarenhet av handläggning av sådana här ärenden. Nu kommer dessutom länsstyrelserna att utbyggas med ett starkare lekmannainflytande och bör, som vi ser det, lämpa sig sig för att handlägga upplåtelsefrågor även i framtiden.

Vi är i kommunerna där uppe oroade för att den nya ordningen kommer att medföra svårare kommunikationer och större svårigheter vid handläggning av dessa frågor, som ofta är av känshg natur.

Nu säger lagen att upplåtelsefrågor enhgt 32 § skall prövas av Kungl, Maj:t eller av den myndighet som Konungen bestämmer. Det är då vår förhoppning att våra synpunkter skaU tillmätas sådan betydelse att Kungl, Maj:t vid utfärdande av följdförfattningen tiU rennäringslagen skall beakta vad vi i motionen framfört.

Låt mig, hert talman, avslutningsvis säga att vi alla bär ansvaret för att rennäringens utövare ges de förutsättningar som är nödvändiga för att denna närings utveckhng skaU bU så bra som möjhgt. Vi får emellertid inte glömma bort att sameminoritetens framtid är starkt beroende av hur väl vi kan få ohka gruppers Intressen att sammanfaUa, till förmån Inte minst för framtida goda relationer.

Jag ber, herr talman, att med det anförda få yrka bifaU tUl reservationerna 1 och 3 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Onsdagen den 2juni1971

Rennäringslag, m. m.

Fru BERGLUND (s);

Herr talman! Det förslag till rennäringslag som vi diskuterar i dag är säkert ett av denna riksdags betydelsefullaste ärenden. Lagen kommer att vara aktuell praktiskt taget varje dag för de människor som sysslar med renskötsel. Den kommer vidare att sätta sin prägel på den samexistens som är en natumödvändighet för människorna I det Inre av Norrland, Där måste finnas livsrum för renskötare och icke-renskötare, för samer och icke-samer.

Det måste vara en bjudande phkt för samhäUet att på allt sätt söka främja en harmonisk samlevnad mellan oUka grapper av människor som nödgas söka sin utkomst i en karg natur, där besökaren hänförs av naturens storslagenhet medan ortsborna grubblar över var man kan finna ett objekt för beredskapsarbeten så att man kan få arbetslöshetens spöke att   försvinna   åtminstone   för   en   kortare   tid.   Det   är  aUtid   många

111

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

112

avväganden man måste göra uppe i fjäUvärlden,

Den nya rennäringslagen löser ur många synpunkter rennäringens problem på ett tiUfredsställande sätt. Stödet till rennäringen får fastare former än hitintiUs, något som självfaUet bör hälsas med stor tillfredsställelse. Här har jordbruksministem med reahsm och framsynthet sökt finna former för stödet som utan tvivel tillmötesgår samernas mycket ambitiösa anspråk men som samhäUet bör kunna acceptera med hänsyn tiU de aUdeles speciella villkor som gäller för renskötseln.

Stödet tlU rennäringen bedöms generösare t, ex. i fråga om lönsamhet, som vUlkor för stöd, än vad som är fallet mom jordbruket. Därmed är det också sagt att det, såvitt jag kan se, inte finns någon näring i vårt land som har ett bättre stöd än rennäringen när den nya ordningen träder i kraft. De ekonomiska villkoren har utformats i en generös anda, ett förhållande som jordbraksmlnistem bör uppfatta som ett erkännande för denna del av sin uppgift.

Även tillkomsten av samebyn som fast organisation torde vara ägnad att fränxja renskötselns allmänna lönsamhet. Man kan väl förstå de äldre samer som är indivlduahster kanske i högre grad än de unga, när de känner en viss tveksamhet att gå in i vad de uppfattar som ett stöne kollektiv. Men mycket mom renskötseln är redan nu av gemensamhets-karaktär — renvaktarstugor, skiljehagar och stängsel för att Inte tala om själva arbetet I renskogen som ju redan det är ett typiskt lagarbete. Mot den bakgrunden bör den nya ordningen kunna accepteras av aUa som ett uttryck för tidens krav.

Den rennäringslag som nu antas bhr den tredje i ordningen. Den lag som antogs år 1886 kom tiU före industriahsmens genombrott i vårt land. Ingen visste då att en febril ekonomisk verksamhet en gång skulle få upplevas i vissa delar av vlldmarksområdet, som vid den tiden i så hög grad tillägnades renarna och renbetet. Det var helt naturhgt att mulbetet för renama då gavs denna prioritet.

En liknande situation om än Inte i samma grad förelåg år 1928 då vår nu gäUande renbeteslag trädde i kraft. Så trångt som det var i Norrbottens fjällvärld under 1920- och 1930-talen har det aldrig varit. Samerna och de bofasta var ofta inbegripna i svåra konfhkter på grund av att renarna åt upp de bofastas kreatursfoder på naturängama i skogslandet och fjällvärldens gränsregioner. Då fick samhäUet förordna särskilda förlikningsmän att bilägga tvisterna. Då var det Uvets hårda reahteter som sökte placera samerna och de bofasta på olika sidor om barrikaderna. Då fanns vUjan på båda sidor att inte förstora motsättningarna, och man kunde håUa aUt inom rimliga gränser. Då saknades professionella påhejare utan personhgt ansvar, som det nu finns så gott om.

Herr talman! Det är många som hoppas att 1971 års rennäringslag på ett reahstiskt sätt skall anpassa utveckhngen i övre Norrlands inland tiU den faktiska situation som vi i dag har. Vakthållningen kring historiska traditioner är en sak, levebrödet för vardagsmänniskan i fjäUvärlden är en annan, Männlskoma i Nonbottens inland behöver förvisso frisk luft och kan som andra hänföras av fria vidder, men för att upprätthålla hvhanken fordras också annat, nämhgen arbete och Inkomster. Här gäller det I första hand renskötarna, men rennäringslagen Ingriper mycket bestämt

också I andra människors förhållanden. Därför måste hänsyn tagas tUl både renskötare och icke-renskötare, tiU samer och icke-samer, när en god renskötarlag skaU utformas. Upplåtelse- och nyttjanderätten bör exempelvis inte lägga hinder i vägen för Inlandskommunernas strävanden att utveckla ohka aktiviteter, som främjar fjällturism och annan utveckhngsbar företagsamhet i dessa trakter. Befolkningen i våra gruv-samhäUen i Lappland har rättmätiga behov att söka sig tiU naturen i omgivningarna. Fjällvärldens exklusiva fiskevatten och andra begivenheter är givetvis det som tiUdrar sig största intresset.

Man frågar sig: Bhr den här rennäringslagen en god lag? Propositionen är en bra grund. Det beror på Kungl. Majt om slutresultatet bhr bra. Lagen lägger i Kungl, Maj:ts hand att utfärda de författningar som fordras för att föra reformen ut i livet. Om man vid utformningen av dessa författningar tar hänsyn tiU våra yrkanden i motionen 1368 kan resultatet bh acceptabelt för alla parter,

I det senaste numret av tidskriften Samefolket, som också jordbruksministem tidigare har refererat till, omtalas det att samerna har haft en företrädare — som i sin tur dessutom har haft två personer I Samemas riksförbund som referensgrupp - som stått i ständig kontakt med propositionsskrivarna i departementet. Jag viU understryka att det är gott och väl och ger oss anledning att förutsätta att samemas synpunkter har beaktats i all den utsträckning som varit möjlig. Jag har dock den uppfattningen att om exempelvis en gravarbetare eller en småbrakare från våra fjällkommuner fått vara med i diskussionerna inom departementet hade propositionen vunnit på en sådan åtgärd.

Jag vUl faktiskt vädja till jordbruksministem att han i det fortsatta arbetet låter både samer och icke-samer få bh hörda — detta därför att rennäringslagen och dess följdförfattningar reglerar förhåUandena i fjällvärlden för så lång tid framåt att ingen av oss i denna riksdag torde få vara med om att besluta om en ny rennäringslag sedan den nu föreslagna lagen antagits.

Herr talman! Genom en stark förenkling av problematiken i den aUmänna debatten har man fått den uppfattningen att samema står på den ena sidan och byråkraterna inom riks- och länsförvaltningen på den andra sidan. Psykologiskt har det naturligtvis varit klokt av vad jag skulle vilja kalla "storstadssamesakkunniga" att lägga upp problemet just så. Vem vUl ha förbarmande med byråkraterna, om man kan gynna samema? har varit den tysta frågeställningen. I verkhgheten är det inte byråkraterna — varken central- eller regionaladministrationen — som kommer i kläm om man krymper hvsrammet för icke-samema i fjällvärlden. Det är i stället arbetama och småbönderna, fjällstuguåborna och gmvsamhällenas lärare, läkare, ingenjörer, småföretagare och andra som kommer i kläm fast man Inte låtsats om deras existens.

Under gruvkonfhkten för drygt ett år sedan antyddes det i ohka sammanhang att det Inte var underhgt att gruvarbetama strejkade, eftersom regeringen inte ens tiUät dem att jaga och fiska i den vildmark, där de slet fram rikedomar tiU hela nationens bästa. Då var det opportunt att ställa sig på gruvarbetarnas sida, I dag tycks det vara hka opportunt att låtsas som om inte gruvarbetama existerade längre och att de inte

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

113

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

114

behöver visas någon hänsyn.

Det är sådana intryck jag har fått när jag har läst den borgerliga trepartimotionen och herr Takmans motion. Jag skaU inte häckla mina vänner vänsterpartisterna från Norrbotten, som har skrivit på den Takmanska motionen. Jag ser det som ett olycksfall i arbetet, och jag hoppas att de tar det som en varning för framtiden.

Herr talman! Detta är första gången som jag varnar någon för att alltför lättvindigt följa doktoms ordinationer, men jag skulle vilja varna hen Takmans medmotionärer för att aUtför lättvindigt följa med honom. Jag vill också allvarUgt varna samerna på en punkt för herr Takmans medicin. Han kan faktiskt ta kål på renskötseln, om hans reservation bifalles och om det -vill sig Illa. Herr Takman -viU att samebyn skaU kunna ägna sig åt vilka affärer som helst. Han tycks mena att renskötseln skaU vara säkerhet även för förlustmässiga affärer. Det är klart att byns tillgångar i första hand skall svara för de förpUktelser som samebyn ikläder sig. Jordbruksministern har gjort samema och renskötarna en tjänst genom denna awägning. Hen Takman tycks också lägga aUtför mycket av arbetslöshetsproblematiken och tillskottssysselsättningen på samemas ansvar medan statsrådet och utskottet i första hand lägger ansvaret där det bör ligga, nämhgen hos de samhälhga organen. Detta innebär inte att samerna skulle uteslutas från Initiativ och praktiska åtgärder. Tvärtom — deras börda blir nu bara mera rimhg.

Jag vill också säga några ord om förvaltrUngen, I områdena omkring och ovanför odhngsgränsen har man de besvärhgaste arbetsmarknadsförhållandena i de två nordligaste länen. Arbetsmarknadsfrågorna kräver en allsidig bedömning, och jag frågar mig om inte de regionala organen är lämpade för denna uppgift. Jag vädjar därför till jordbruksministem att innan ny praxis utformas på detta område klarlägga dessa frågor ordenthgt.

Vi hade också i vår motion tagit upp frågan om rättegångskostnaderna, men med hänsyn till utskottets skri-vning hksom till den hänvisning som gjorts till den nya expropropriationslagen kommer jag inte att diskutera den frågan, utan jag förutsätter att de olägenheter som för närvarande finns kommer att elimineras.

Hen talman! Jag har tidigare poängterat betydelsen av att -vi skapar förhållanden som möjhggör en harmonisk samexistens mellan ohka grupper av människor och innevånare. Jag skall med ett exempel belysa htet av vardagsproblematiken som man upplever den i våra kommuner. Exemplet är hämtat från Arjeplogs kommun, där man med AMS-medel byggt en väg upp tUl Tjämberg, där samema har en slaktplats. Under turistsäsongen juli-augusti 1970 ansökte kommunen om att få utnyttja vägen för turism. Renarna var då 10-15 mil därifrån och beräknades inte komma ner fönän i slutet på september. Kommunen fick tUlstånd att utnyttja vägen, men man skulle erlägga en rundhg grindslant, 3 000 kronor. Kommunen begagnade inte detta tillstånd, eftersom man menade att det skulle bU ett prejudikat, om man började betala. Beslutet uppfattades också som mycket ogint mot kommunen. Vi får komma ihåg att Arjeplogs kommun är en av de kommuner där man med ljus och lykta söker efter arbetstillfällen både för samer och icke-samer. Dessutom var

ju vägen bekostad med skattemedel. Självfallet gör sådana här beslut inte att den harmoniska samexistensen befrämjas. Jag har tagit detta som ett htet exempel därför att man sällan hör att de negativa verkningama drabbar någon annan än samema.

Hen talman! När jag läste sidorna 39 och 40 i jordbruksutskottets betänkande nr 37 om förlängning av tiden för vinterbetet, noterade jag med en viss tUlfredsstäUelse att den borgerliga utskottsmajoriteten inte ansåg enskild mark vara mer heUg än Kronans, Det enskilda ägandets ideologi har fått ge vika för samernas önskemål att kunna disponera marken även mot markägarens vilja. På den punkten kommer jag att rösta för reservationen. Jag bedömer det så, precis som jordbruksministem sade, att det bhr ett smidigare samarbete meUan renskötare och markägare. Det förslaget är en kompromiss. Som hen Häll sade, innehåller vår motion förslag till dämpningar för att undvika kolhsion mellan samer och icke-samer, mellan renskötare och icke-renskötare.

Vid det här tiUfället skuUe jag också vilja rikta ett tack tlU jordbraksutskottet som a-wärjde en totalförlamning av Norrbottens inland när det avstyrkte den borgerUga motionen. Vi har i inlandet en sådan situation att det på sträckan Karesuando—Arjeplog behövs ungefär 4 000 nya arbetstiUfäUen, Hur skulle man ha kunnat förverkhga det önskemålet, om motionärema vunnit gehör för sina krav? Kommunalmännens oro I inlandskommunema var berättigad, och den är också mycket lätt att förstå. Om de borgerliga partierna och vänsterpartiet kommunistema hade fått majoritet för sitt förslag, så hade de kunnat hindra åtgärder som varit till nytta för enbart samerna men också åtgärder som varit tiU nytta för både samer och andra och naturUgtvis även sådana åtgärder som endast varit tlU nytta för andra än samema.

För mig verkar det som om motionärema hade falht offer för den propaganda som tycks utgå Ifrån att bara en åtgärd är till förfång för icke-samer så är den enbart därigenom att betrakta som ett utslag av högsta samevänhghet, även om den i verkligheten är till förfång också för samema.

Jag vill poängtera att renskötselns och samemas problem är ett delproblem i det nonländska inlandets stora regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga strukturproblem. Den debatt som förs i dag, inte här i riksdagen men i pressen och på många andra håll, har kommit på sned, och det är min förhoppning att debatten skaU vridas rätt och att man får en upprensning i den djungeln.

Det är aUmänt omvittnat att 1928 års lag tillämpats mycket restriktivt av de myndigheter som beskyllts för att vara samemas förmyndare. Verkningarna av det förmenta förmynderiet har i detta fall drabbat andra än samerna. Jag har t. ex. nämnt vägen till Tjämberg.

Herr talman! Nu när lappväsendet kommer att försvinna vUl jag i kammarens protokoll ha antecknat en erkänsla tlU de lappväsendets tjänstemän som i alla väder har slagit vakt om samernas Intressen. Tjänstemännens uppgift har varit svår. De har gjort sin phkt på uppdrag av samhället. De har förtalats och kränkts, inte av samerna men av ovidkommande som vet aUting bättre än samema, dvs, sett från huvudstads- och Uppsalahorisont, Vi i Norrbotten har upplevt detta som

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

15

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

ett olustigt skådespel med påfallande drag av pajasaktighet. Jag vUl understryka vikten och värdet av att samema och myndigheterna samarbetar även i fortsättrungen. Det var en glädje för mig att notera att jordbruksministern framhöll det goda samarbetet meUan samema och lappväsendets tjänstemän.

Herr talman! TUl slut vlU jag framföra den förhoppningen att 1971 års rennäringslag tillsammans med följdförfattningar som Kungl, Majt skaU utfärda kommer att i praktiken fungera så att den på bästa möjliga och samtidigt på ett reahstiskt sätt tiUvaratar alla möjUgheter som kan finnas för att öka den ekonomiska aktiviteten inom renskötselområdet till fromma för såväl renskötare som andra yrkesgrapper som har stora sysselsättningssvårigheter. Det är också min förhoppning att den samtidigt bhr en grogrund för harmonisk samexistens mellan ohka grupper av människor I våra inlandskommuner.

116

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Jag skuUe vilja uppmana fru Berglund att verkligen läsa den motion som hon talat om, nr 1048. Hela den motionen går ut på att man skaU utveckla Norrbottens Inland från den u-landsstatus som länet för närvarande har så att det bhr hvsdughgt både för samer och icke-samer. När man hörde fru Berglund och även herr Häll fick man en känsla av att det inte fanns mycket tanke på samema. Det var de bofastas rätt. Jag har ingenting emot att de s, k, bofasta — jag betraktar samerna som bofasta också, de är inte nomader längre — också har bra möjhgheter i Nortbotten, Men den svenska arbetanörelsens pionjärer hade en känsla som tycks saknas hos somhga av dem som företräder arbetarrörelsen nu — en sorts instinktiv känsla för de undanskuffade och förtryckta i samhället. Det finns mycket att säga i kritisk riktning mot den riksdag som antog 1928 års renbeteslag med hela dess koloniala mentahtet, men i debatten i andra kammaren den 16 maj 1928 fanns det ändå också en del formuleringar som jag är övertygad om att t. o. m. vår tids samer kan läsa med beundran. Det gäller t, ex, följande rephk av Charles Lindley, Rephken gällde de bofastas rätt. Så här sade Charles Lindley, den legendariske arbetarrepresentanten;

"Hen NUsson i Antnäs talade om de bofastas uråldriga rätt. Ja, det är sant, att deras rätt är uråldrig, men har inte även lapparna en uråldrig rätt? De kom hit vid tiden för Kristi födelse, då andra ännu inte hade någon aning om dessa trakter, och vi måste se tiU att även deras rätt hävdas."

Med tanke på den bedrövliga statistik som herr HäU och fru Berglund m, fl. snickrat ihop om stödåtgärderna för rennäringen — jag hinner inte ta upp den i detalj nu, men jag skaU kanske begära ordet för ett extraanförande senare — kan det vara av intresse att notera att samma argument förekom i debatten 1928, den gången från en högerman. I samma rephk som den jag just citerat sade Charles Lindley;

"Så vill jag säga tiU hen Grapenson beträffande tablån över vad lapparna i Sörkaitum fått av statsmedel tiU inköp av renar, att hen Grapenson kan förebringa den hka väl som jag, men i väntan på denna från hen Grapensons sida vill jag tUl kammaren säga, att kammaren skaU

icke låta skrämma sig av detta tal om statsmedel, ty dessa medel tagas ur lappfonden."

Den gången, 1928, hen Häll och fru Berglund, fanns det ingen socialdemokrat tUl höger om högern.

Fru BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Hen Takman säger att det inte finns någonting i motionen som skulle ha kunnat göra att man inskränkt t, ex, kommunernas möjhgheter att utöka turismen, men det står att en mycket snäv tolkning måste ges vad som kan anses vara ändamål av väsenthg betydelse från allmän synpunkt. Det är svårt att veta vad "en mycket snäv tolkning" innebär, men den begränsar i alla fall rörelsefriheten.

Vi har sagt, herr Takman, att samerna har aUa de rättigheter som andra svenskar har. Dessutom har hen HäU redogjort för en del rättigheter som de har i fjällvärlden och som inte andra har. Man kan Inte jämföra en same med t, ex. en lärare i Stockholm, Jämför samema med de människor som bor grannar med dem — fjällstugeåborna, småbönderna! Samerna är inte på något sätt diskriminerade i dagens samhälle om man jämför dem med de människor som bor där uppe.

När man säger att samema är diskriminerade, att de inte har samma rättigheter som andra svenskar, har debatten kommit på sned. Man hjälper inte samema med att säga att deras problem är annorlunda. Samhället kan lösa de problemen på samma sätt som det måste lösa andra problem som gäller arbetsmarknadsfrågor.

Jag sade tidigare att debatten har kommit på sned. I Le Monde för oktober 1970 säger man att i Sverige är det endast humanister, sociologer och jurister som målmedvetet försöker skaffa samerna bättre levnadsförhållanden; det är endast de som inte accepterar samernas nuvarande levnadsviUkor,

Jag tror att hen Takman har ett ärhgt uppsåt, men han bör komma ned på jorden och inte sväva i det blå när han resonerar om samema.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Hen TAKMAN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Vi har velat ha en mycket snäv tolkning av 26 § därför att vi verkhgen vill begränsa rörelsefriheten för hänsynslösa exploatörer.

Men det finns mark nedanför odhngsgränsen i Nonbotten, fru Berglund. Varför är det dåhga konjunkturer där? Det råder kronisk arbetslöshet i Haparanda, där man inte har några samer att skylla aUtmg på - i varje faU inte samer med de privilegier som fru Berglund och hen HäU har talat om.

Det finns anledning att vara försiktig med turismen uppe i dessa vackra trakter. Om det fanns enbart kultiverade turister skulle man kunna ha hur många turister som helst där, men tyvärr finns det dessa primitiva vita stammar som lämnar drivor av engångsglas och konservburkar efter sig. Jag skulle för min del helst se att de över hu-vud taget inte hade tiUträde till några fritidsområden vare sig ovanför eller nedanför odUngsgränsen,

När man hör fru Berglunds oförståelse för sameproblemet — den är så övernaturhgt  massiv att  hon  inte ens erkänner att det finns etniska

117

minoritetsproblem befrielserörelser.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

förstår man lättare varför det uppstår nationella

Fra BERGLUND (s) kort genmäle;

Vem har sagt, hen Takman, att det måste vara hänsynslösa exploatörer? Jag tänker närmast på att Kungl, Maj:t helt nyligen har bemyndigat länsstyrelsen i Norrbottens län att tillsammans med arbetsmarknadsstyrelsen rusta upp de befintUga fjällederna. Det kommer att kosta ungefär 8 miljoner kronor och beräknas pågå tre, fyra år. Vad är det som säger att man kunnat fullfölja dessa planerade arbeten om den borgerUga motionen, stödd av vänsterpartiet kommunisterna, hade gått igenom?

Jag ser sameproblemet på marknivå. Jag ger mig inte ut för att vara samesakkunnig på något vis, men min kontakt med samema fick jag redan i min spädaste barndom. När vi umgicks med samerna var det aldrig någon skUlnad meUan samer och icke samer.

Vi har tagit upp de här frågorna i vår motion — det var herr Karlsson från Övre Soppero, en partivän till herr Takman, som lämnade den målande beskrivningen när RIFO var i Karesuando — man bör inte göra det tiU så förfärUgt märkvärdiga saker. Vi måste ändå stå på jordplanet och se vad det är vi pratar om, annars hjälper vi inte samemas sak.

Och hur har debatten sett ut? Man läser i tidningama: Hippies är på väg till lappmarken. De känner själsgemenskap med samerna.

Det är sådana saker som stöter mig, för samernas problem och hippies problem är inte på samma nivå, och det är inte den debatten jag tycker att man skall föra.

Herr tredje vice talmannen anmälde att hen Takman anhålUt att tUl protokoUet få antecknat att han Inte ägde rätt tUl ytterUgare repUk,

118

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Bara två korta anmärkningar!

Herr Takman har haft en underbar förmåga att botanisera i år 1928. Han har ägnat den mesta tiden åt det, men jag har inget som helst ansvar för vad som hände 1928 och jag hade ingen möjlighet att påverka vare sig inläggen i debatten då eUer lagens utformning. Vad vi i dag har framför oss är ju det reformförslag som lagts fram 1971, och det vore intressantare att diskutera det och de eventuella felaktigheter som det förslaget har än att tala om vad man sade och tänkte 1928.

Detta var egenthgen inte min huvudinvändning mot herr Takman, utan den hänför sig tiU hans något vårdslösa inlägg beträffande turismen. Han vUle strängt taget förbjuda all turism i non därför att en massa, som han sade, vita stammar strör omkring sig tomglas av ohka slag där uppe. De där vita stammarna är ju präktigt folk som gärna viU turista, men bortsett från detta är det väldigt farligt att föra ett sådant resonemang, Enhgt min mening är det viktigt att turismen såsom näring utvecklas i de här områdena och att samema verkligen använder turistnäringen som bisyssla. Vi skaU alltså inte lyssna till herr Takman, utan vi skall åka dit — men det är klart: vi skall inte slänga ölburkar omkring oss - och bidra tiU

att utveckla turismen. Det är nödvändigt för samema att få en sådan bisyssla.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Det senaste om att man inte skaU slänga ölburkar kring sig accepterar jag. Det erinrar mig äntligen om att jordbruksministern också är miljövårdsminister.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! När vi skildes före middagsrasten var jag aUdeles övertygad om att man kunde säga vad vi under utskottsarbetet varit ense om, nämligen att den samiska kulturen är någonting som det finns anledning att bevara och att den bevaras främst och bäst genom att renskötseln upprätthålls. Jag hoppas att man kan säga det också nu, även om man kan känna en viss tveksamhet.

Låt mig i alla fall helt instämma med dem som har menat att det för såväl samer som de övriga människor som bor där uppe är utomordenthgt angeläget att det sker ett samarbete mellan de ohka intressegrupperna. Utan detta kan det inte bh en utveckhng till gagn för vare sig samer eller andra i samhäUet och i de bygder där samema sedan urminnes tider har funnits — långt före andra.

Jag menar nog ändå att man har gått en aning till överdrift i den här debatten när man har talat om vilken utomordentlig risk som förehgger för att samerna skaU få aUtför stor makt och myndighet och möjlighet att påverka utveckhngen ovan odhngsgränsen. Man har t, o, m, i denna debatt tagit upp frågan om jakträtten för gruvarbetare och rätten att ströva i skog och mark. Jag tror ändå inte att det finns någon som vUl ta bort den rätten och den möjhgheten. Här skaU jag inte redovisa siffrorna för den areal på vilken Kiruna jakt- och fiskevårdsklubb har rätt att fritt verka och arbeta. De siffroma skulle nog te sig rätt astronomiska, åtminstone för dem som befinner sig i den här delen av landet. Likadant är det med gruvarbetarna i GälUvare-Malmberget. Jag säger inte detta därför att jag missunnar dem; jag menar att det är självklart att även de männlskoma skaU ha möjlighet att ströva i naturen och där idka den hobby som ju är så utomordenthgt väsenthg för dem. Den rätten har aldrig ifrågasatts under de här åren, men det krävs ju en viss form av samarbete mellan de oUka människoma och de ohka intressena.

Men jag begärde ordet främst I anledning av att först herr Mossberger och sedan hen Häll visade sig anse att de hade som sin uppgift att tillvarata småböndernas intressen i fråga om betestidens längd. Jag är utomordenthgt tacksam för aU den omsorg ni känner, och jag hoppas att det inte bara är en läpparnas bekännelse som vi får höra vid det här tiUfäUet utan att vi också kan få notera denna omsorg vid andra tiUfällen när frågor av väsentlig betydelse för dessa småbönder kommer att behandlas här i riksdagen.

Det har skrivits en reservation som, när man som hastigast läser den, gör att man frågar sig — jag skulle tro att det är några av riksdagens ledamöter som har läst reservationen och stäUt sig den frågan - vad som egenthgen  är meningen och om vederbörande har blivit tvingade att

119

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

120

skriva en reservation. Jag har suttit med I jordbruksutskottet vid den här frågans behandhng, och jag vågar ändå säga att jag i mitt handlande hittills när det gällt sådan här verksamhet har känt som min uppgift att föra jordbrukarnas talan. Den reservatlon det här gäller låter vacker, och jag skulle nästan vilja säga att den passar rätt bra i den valhandbok som ni skriver inför 1973, men i den praktiska verksamheten har den ingen större uppgift att fylla.

När vi tagit ställning tiU den här frågan har vi förordat följande formulering av 4 §: "Betestid enhgt 3 § första stycket 2 kan av lantbruksnämnden förlängas, om det behövs på grund av ogynnsamma väderleks- eller betesförhåUanden eller av annat särskilt skäl," Vi menar att enligt formuleringen i Kungl. Maj:ts förslag skulle såväl samer som jordbrukare komma i en situation som var utomordentUgt svår att få någon reda i. Vi känner ändå väl tiU att i dessa bygder — både I Jämtlands fjäUvärld och I Nonbotten och Västerbotten — är det på de enskilda markema en mycket stor ägosphttring. Det vet ju herr jordbruksministern. Och skuUe man då skriva en lag som innebär att samema för att förlänga betestiden några dagar skulle vara tvingade att gå hem till varje enskild markägare och få tillstånd att vara på markerna i t. ex. tio dagar tiU, så är det ju bara att konstatera att samerna hinner aldrig vandra de vägama och söka reda på de markägarna under dessa tio dagar. Risken är enhgt mitt sätt att se att det bhr någon enstaka markägare som kontaktas och som möjhgen ger sitt tiUstånd, och då får de andra finna sig i att renarna är kvar där.

Vi har sett det som lämphgt och riktigt att lantbraksnämnden, som ändå känner tiU förhållandena rätt väl, får en möjhghet att om det absolut behövs förlänga betestiden med de dagar som kan vara aktuella. Då är samema skyddade — de kan rätt lätt ta de kontakter som behövs för att få den förlängning som de måste ha — men också vi jordbrukare har möjhghet att vid kontakter med lantbruksnämnden påtala eventuella olägenheter och också kräva att lantbruksnämnden skall se till att renarna kommer ifrån området, om -vi anser att det är olämphgt att de befinner sig där och att tiden är oriktig.

Sedan måste jag ju säga att av både hen Mossberger och hen HäU skulle man närapå kunna begära att de hade ett visst förtroende för lantbruksnämnden, för de har i alla faU sett tiU att de har en majoritet i nämnden, åtminstone i mitt län och väl också i hen Mossbergers. Och när följaktligen jag kan ha ett -visst förtroende för lantbruksnämnden skuUe man nästan kunna räkna med att även herrar Mossberger och Häll hade det.

Nåja — om det innebär en viss kritik mot herr statsrådets skrivning på den här punkten, så tror jag att han kan bära den kritiken lätt. Även om han har haft kontakter med samema kan det ju vara så att erinringar från oss som lever och bor i de här bygderna och som faktiskt har känning av samemas renar vid vissa tiUfällen, då vi inte tycker det är lämpUgt, också kan ha ett visst värde i sammanhanget.

Jag skall inte tröska igenom alla de övriga frågor som man har varit inne på och där representanter för utskottet tidigare har gett svar. Men det  är en  sak  som jag faktiskt skaU ta upp, och det är frågan om

samebyns ekonomiska verksamhet. Jag gör det inte därför att jag inte skuUe ha utskottets majoritet på min sida — jag är på den sida som står för majoritetsskrivningen, och det är herr Takman som har skri-vit en reservation på denna punkt. Jag måste säga att jag i ett inledande skede hade rätt stor respekt för den skrivning som hen Takman föreslog och som också finns i den motion som hen Carlsson i Vikmanshyttan väckt i frågan. Man menar där att samema skulle ha en stöne möjlighet tiU kombinationsnäringar, till de tillskott som de säkert behöver av inkomst från andra fång än renhanteringen. Jag böjde mig emeUertid för det resonemang som fördes, när man sade att det ändå var renskötsehi som var det primära och att man, eftersom situationen var den att vederbörande renägare hade satt in hela sitt kapital i samebyn, inte kunde ta risken av att där upptogs en verksamhet av annan karaktär, även om det kunde vara önskvärt att samema hade möjlighet att bedriva sådan verksamhet.

Här har också av herr statsrådet framhålhts vikten av att de kan på annat sätt ta upp sådana här verksamhetsgrenar — i ett bolag, en förening eller liknande. Det kan uppstå brist på kapital, vilket jag menar skulle bU tiU förfång och är något som vi skaU försöka undanröja. Nu har jordbruksministem stäUt sig positiv, och därför uttrycker jag förhoppningen att han kommer att medverka tlU sådana kombinationsnäringar som kan ge samema det kapital de behöver sätta in i sådan verksamhet som kan ge dem en bättre utkomst.

En annan sak som vi inte har diskuterat i utskottet men som jag har funderat ganska mycket över är att samebyn, efter vad det sägs, i någon mån har byggts upp efter mönster av föreningsrörelsen, vilket ju vi som arbetar inom jordbrukets föreningsrörelse kan vara stolta över. Om jag har fattat saken rätt finns det emellertid där en skillnad, nämhgen den att renägare eller renskötare för att komma med i samebyn måste stå som garant med hela sitt kapital, I föreningsrörelsen garanterar man som bekant ett visst insatsbelopp, som är beroende av omsättningens storlek. Det kan alltså här förehgga risk för att den som har mer kapital får stå en större risk än den som har ett mindre. Jag kan här inte lägga fram något ändringsförslag på den punkten men anser att man bör följa denna fråga med uppmärksamhet, och om det visar sig att det uppstår olägenheter bör en ytterhgare översyn av samebyns organisation göras för att åstadkomma en ändring. Jag förutsätter också att jordbruksministem är vUUg att medverka härtUl,

Hen talman! Det finns naturligtvis flera frågor som jag skulle kunna ta upp i detta sammanhang, men tiden tiUåter inte att jag går in på ytterligare detaljer.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Hen Johansson i Holmgården menade att reservationen om hur den förlängda vinterbetestiden skall ordnas har tiUkommit för att det gjorde sig bra i den socialdemokratiska valhandboken. Då viU jag säga att det är mitt förslag som ligger bakom reservationen, och det förslaget har stötts av herr Mossberger. Vi kommer båda två från Hallands län, och mig veterligt har aldrig en ren initerat någon bonde i det länet. Vi

121

Nr 104

Onsdagen den 2juni1971

Rennäringslag, m m.

kommer därför inte att få vare sig fler eUer fäne röster för den bestämmelsen.

Vad som föranlett mig att framlägga detta förslag är, som jag här gång på gång har försökt framhålla, att kronomarken dominerar, och där får samema ha sina renar mycket längre än nu. Där bhr det en förlängning och en förbättring. Lantbruksnämnden går nämhgen in där, och det är inte den nuvarande lantbraksnämnden utan en nämnd med rennäringsdelegation med samer, 1 Norrbottens län är 70 procent av markerna kronomark, I Jämtlands län är det däremot mera privat mark, det är riktigt.

Med anledning av den irritation som råder bland bondebefolkningen på grand av att renama finns kvar längre I markerna, har jag sagt mig att vi tiUs vidare inte skaU tiUmötesgå samernas önskemål att förlänga tiden för vinterbete tlU den 10 maj, eftersom det medför stora besvärUgheter för böndema i deras näring. Låt oss i stäUet ta denna bestämmelse, ty den förlängda betestiden är ju någonting som bara skall förekomma 'vld enstaka tiUfäUen. Det vet ju alla som sysslar med den här frågan. Varför kan inte då den enskilde bonden få träffa en överenskommelse med samema om det, gäma i lantbruksnämndens regi?

Förslaget får alltså inte betraktas som ett försök att vinna röster utan som ett försök att nå en kompromiss mellan bönderna där uppe och samema. Jag fotar min uppfattning på den erfarenhet jag har fått under de här åren som jordbruksminister, en erfarenhet som visar att det finns en irritation och att man kan komma ifrån detta genom att lösa frågan på det här sättet. Men det skall som sagt inte betraktas som ett försök att värva röster, hen Johansson i Holmgården, utan snarare som ett försök att komma ifrån en hriterad situation.

122

Hen JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Hen talman! Jag skaU ge herr statsrådet rätt i att han absolut inte kommer att få några röster nere i HaUand på den här utformningen av 4 §, Men när jag har sagt detta, vill jag till hen statsrådet säga att det mot bakgrunden av hur vissa tidningar har agerat rätt fhtlgt under behandhngen av den här renbeteslagen det Inte har varit några större svårigheter att Inse vad man var ute efter.

Sedan delar jag helt statsrådets mening om att man måste söka fhina en utformning som gör att man eliminerar de konfhktrisker som förehgger och som faktiskt finns även i mina bygder trots att en så hten andel där är enskild mark. Jag kan försäkra herr statsrådet att jag i egenskap av ordförande för LRF:s länsförbund under de gångna åren gång efter annan haft uppvaktningar ifrån jordbrukare som har ansett sig ha fått sina marker förstörda av renar. De har inte sett någon som helst möjlighet att kunna komma tiU rätta med det här problemet.

När det nu har sagts i den här debatten att det här förslaget som vi har lagt fram egenthgen motsvarar den situation som vi har haft under de gångna åren, så är det ju fullständigt felaktigt. Hade det varit så, skulle jag aldrig i mitt hv ha godtagit förslaget. Det förslag som vi nu skaU få genomfört ger jordbrukama en möjhghet att ej behöva springa ute i obygden och söka reda på samerna utan gå på lantbruksnämnden och

säga att nu får ni se tiU att renama kommer ifrån våra marker. Jag tror att man på det sättet lättast eUminerar de konfUktrisker som kan förekomma.

Hen MOSSBERGER (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte alldeles säker på om jag minns rätt. Men om jag gjorde det var väl hen Johansson i Holmgården nästan på samma hnje som den som föreslås i propositionen, när vi diskuterade frågan i utskottet. Jag tror herr Johansson uttryckte sig på det sättet att om han hade varit närvarande vid sammanträdet när vi diskuterade denna fråga då skulle aldrig utskottets förslag ha bhvit som det blev. Jag är inte säker på att jag minns rätt men det var någonting i den stUen,

Sedan säger herr Johansson att det är bara att säga tUl lantbruksnämnden: Ni skall se till att renama kommer härifrån. Så-vitt jag kan förstå kan inte lantbruksnämnden göra det. Den kan göra det, om det gäUer kronomark, men på den enskildes mark kan väl lantbruksnämnden inte säga tlU samerna: Här får ni inte ha renar. Jag kan inte förstå att lantbraksnämnden kan göra det. Samema kan ju bara låta renarna gå där, därför att det står ju i lagen att de har rätt att vara där enhgt ert förslag. Vad jag viU reagera mot är att om utskottets förslag går igenom här betyder det ju att samema får ha renama på marken, vare sig det är privat mark eUer kronomark. Man kan aldrig ålägga lantbruksnämnden att köra bort renarena ifrån den privata marken när man har fått igenom detta förslag, för lantbruksnämnden kan ge tillstånd utan att vare sig markägare är med på det eUer inte.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Hen HÄLL (s) kort genmäle;

Hen talman! Herr Johansson i Holmgården säger att jag varit förespråkare för den bofasta befolkningen och därmed glömt samema. Jag har tydhgen misslyckats i mitt uppsåt som egenthgen var att försöka tala om att det är nödvändigt att seriöst sammanväga de ohka intressena.

1 fråga om rätten för gruvarbetama att fiska och jaga har jag aldrig påstått att dessa inte har sådan rätt. Men jag tycker att hen Johansson i Holmgården som känner tiU detta borde ha kunnat upplysa kammaren om det förhåUande som är irriterande — då hade jag sluppit göra det. Man upplever nämligen väldiga spänningar mellan de samer som arbetar t. ex. i gruvan — jag tänker alltså Inte på de renskötande samerna — och gruvarbetaren Johansson eller vad han nu heter när det gäUer rätten till jakt och fiske. Om samen-gruvarbetaren har kvar sitt medlemskap i samebyn har han aUtså rättighet att fiska, jaga och åka snöskoter på de områden som är stängda för andra gruvarbetare. Det är nödvändigt att minska dessa spänningar.

Sedan är det rätt intressant att höra att hen Johansson i Holmgården inte är ett dugg intresserad av att renama stannar på privat mark utan att markägaren har någonting att säga till om. Kan det möjhgen bero på att herr Johansson själv känner sig ganska trygg, eftersom skador på odlad mark enhgt lagens bestämmelser, såvitt jag förstår, kommer att faUa under reglema för det strikta skadeståndet.

Jag har påtalat de svårigheter som jag har kunnat utläsa på vissa

123

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m m.

områden och som jag förmodar att jordbruksministem har noterat. I övrigt kan jag helt acceptera den lydelse som lagtexten fått i Kungl. Maj;ts förslag.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c) kort genmäle:

Herr talman! Det kan inte hjälpas att jag bhr en aning konfunderad över hen Mossbergers uttalande. Om jag fattat lagtexten rätt Innebär den att samema kan hålla renar på de områden vi nu diskuterar under en viss tid av året — fram tiU den 1 maj. Herr Mossberger säger att om den föreslagna skrivningen, enUgt vilken lantbraksnämnden kan förlänga denna tid med någon dag, antages av riksdagen, så kommer samerna att få rättighet att alltid ha renarna på denna mark. Det kan inte vara rimligt att ge denna paragraf en sådan tolkning. Jag kan för övrigt nämna att jag talat med dem som deltagit i arbetet med detta lagförslag, och de har inte alls avsett att lagen skall tolkas på det sätt som hen Mossberger gör gäUande,

När det gäller diskussionen i utskottet har jag aldrig förnekat att jag var närvarande när detta ärende behandlades. Jag var en aning konfunderad ett tag och ansåg att man kanske borde kunna uppnå enighet. Men jag är nu efter justeringen utomordentligt glad över att det inte blev någon kompromiss; ju mer jag tänkt på denna sak har jag funnit att den skrivning som utskottet stannade för är den absolut riktiga. Det beror inte på att vi får rätt tiU ersättning för de skador som renama vållar, utan det beror på att man därmed kommer ifrån de konfUktrisker som alltid uppstår om varje enskild markägare skaU ta upp diskussioner med samema. Det är mycket bättre att den diskussionen förs med lantbruksnämnden. Den lantbruksnämnd finns inte som — i varje faU upprepade gånger — medger rätt tiU bete under tid då detta är olämpUgt för jordbrukarna, annat än om det är absolut nödtvunget. Den hänsynen måste lantbruksnämnderna ta. Den föreslagna skrivningen kan aUtså inte leda tiU att samerna alltid skaU ha rätt att ha sina renar på dessa marker. Om herr Mossberger tror det har han tolkat skrivningen fullständigt felaktigt.

124

Herr CARLSSON I Vikmanshyttan (c);

Hen talman! Jag funderade på att avstå från detta inlägg och från att bemöta vad herr HäU och fru Berglund här anfört. Deras båda inlägg talar egenthgen för sig själva. Men eftersom jag harangerades för att jag stod såsom första namn under motionen 1367 och man ville göra gällande att det fanns vissa värderingar och syften bakom detta, måste jag ändå reagera.

Får jag påminna om att även jag kommer från ett län, där det finns en sameby med samer, nämhgen Idre, Jag är inte aUdeles främmande för den diskussion som jag här för. Även om inte fru Berglund eUer hen Häll har upptäckt det, hoppas jag att det finns andra i denna kammare som har fått den saken klar för sig.

Får jag sedan säga tiU herr Häll beträffande detta med en diskriminerande behandhng att jag i mitt första inlägg hänvisade till en artikel i en bok. Jag skulle vilja rekommendera herr Häll och andra i denna kammare

att ta del av denna artikel, som vice ordföranden i Svenska samernas riksförbund, hen Per Idlvuoma i Lannavara, har skrivit. Han har berättat sina egna erfarenheter av hur man har behandlat och behandlar samer i viss omfattnmg såsom en minoritetsgrupp och ger dem en diskriminerande behandhng.

När man diskuterar frågan om en samexistens och framhåUer att man skaU leva sida vid sida, vill jag säga att det skaU ske på det sättet att man inte skall återgå tiU vad som har varit, Samerna har rätt att hävda sina gamla rättigheter utan att vara tvungna att vika undan i den delen. Skall inte det vara förutsättningen för samexistens, då är vi tiUbaka i den gamla ordningen som man ändock ville befria sig ifrån genom att ge samma värderingar, möjligheter och förutsättningar för både samer och andra att göra sin röst hörd.

Hit hör frågan om 56 § i 1928 års renbeteslag. Vad har den lagen givit för olägenheter egenthgen? Har den försvårat den industriahsm som fru Berglund talade om? Har den lett till en "total förlamning" i dessa bygder? Titta på hur Kiruna har byggts ut. Se på Malmberget, Gälhvare och Svappavaara för att nämna några namn. Den nuvarande lagen har inte lett tiU någon förlamning, och jag tror inte att den kommer att göra det heUer.

Vakthållning om traditioner och bröd för dagen behöver man inte StäUa emot varandra, eftersom de kan förenas. Den nya lagen syftar nämUgen tiU att man skaU ge samerna sådana möjhgheter inom rennäringen att de kan få en utkomst jämförUg med andra människors och den standardhöjning som andra har. Som jag har sagt här tidigare är det angeläget att se till att inte samerna minskar så starkt i antal att de förlorar underlaget för den kultur och den tradition som ändå har sin förankring i rennäringen.

Samexistens innebär förståelse för och hänsyn till varandra. En bra lag bhr en lag, som har underlag i folkmeningen. Det är min förhoppning att denna lag skaU få ett sådant underlag i folkmeningen att det blir möjhgt för samema såsom en minoritet att leva kvar och kunna hävda den kultur samema ändå är bärare av. Skulle lagen få den innebörd som fru Berglund har anfört, tror jag inte att man kommer att behöva någon ny lag i framtiden. Detta enär det knappast kommer att finnas kvar någonting varken av samema, deras näring eUer deras kultur för en kommande generation. Det är ändå inte dit vi syftar.

Jag har förut sagt att vi har ett ansvar för att de renskötande samema, att samekulturen verkligen får en framtid i detta land och i Norden. Låt oss då också besluta på ett sådant sätt, att dessa förhoppningar kan bh verkhghet.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

125

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m m.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Mossberger m, fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mossberger begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU att kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 37 punkten 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av herr Mossberger

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  163

Nej -  144

Avstår -      3

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 37 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herr Takman,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  289

Nej -    15

Avstår —      5

Punkten 5

Utskottets hemstäUan biföUs,

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mossberger m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Mossberger begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

126

Den  som vUl  att kammaren bifaUer jordbraksutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punkten 6 röstar ja.

den det ej viU röstar nej. Nr 104

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 3 av herr Mossberger   Onsdaaen den

'"•-                                                                            2 juni 1971

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda   RennanngsUig, angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes,    " '■ Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  152

Nej -  157

Avstår —       2

Punkterna 7-10

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 12-17

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Takman, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 19

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Carlsson i Vikmanshyttan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 37 punkten 20 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 6 av herr Takman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 264
Nej -    36
Avstår -     10                                                                               127

Nr 104

Onsdagen den

2 juni 1971___

Vissa anslag inom jordbmksdeparte-mentets verksamhetsområde

Punkterna 21-24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 25 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Takman, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 25 b och 26

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 27 a

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Takman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

128

Punkterna 27 b och 28-34

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 2 Vissa anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 38 angående vissa anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Hen TAKMAN (vpk):

Hen talman! Som jag sade i den tidigare debatten upptäckte jag inte fönän på ett sent stadium det här förhållandet, som jag tar upp i ett särskUt yttrande, och kunde därför inte avge någon reservation.

Som jag då sade tycker jag att det är stötande att man flyttar över lappväsendets tjänstemän till lantbruksnämnderna, tydUgen utan att ledigförklara tjänsterna. Jag förutsätter, efter den uppmärksamhet som detta förhållande har väckt, att tjänstema utlyses i vanlig ordning och naturhgtvis att inte de nuvarande tjänstemännen inom lappväsendet diskrimineras när de söker dessa tjänster men att inte heller samer som är kvaUflcerade för tjänsterna diskrimineras.

Jag tycker för övrigt att det är en oerhörd diskrepans meUan de belopp som ställs tlU förfogande. Den regionala och centrala tjänstemannaapparaten för enbart rennäringen får bortåt 2,5 miljoner kronor per år, och samtidigt vet man att Svenska samemas riksförbund även med en planerad utökning av personalen kommer att få nöja sig med 415 000 kronor per år. Jag är inte ens säker på att man får mycket av detta belopp utan måste begära tillskott.

Jag hoppas därför att jordbruksministem utövar sitt inflytande så att man ur samefonden kan ställa pengar tiU Svenska samemas riksförbunds förfogande samt nästa gång i statsverkspropositionen arbetar in ett rimhgt belopp så att samemas riksorganisation skall kunna fungera. Den kommer att få utomordenthgt många och komplicerade uppgifter nu när samebyarna bhr ekonomiska föreningar. Den måste sända ut instmktörer, hjälpa till med att starta dessa ekonomiska föreningar och den måste

också föra rättskampen vidare för samerna. Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

InternationeU miljörvård m. m.

§ 3 Internationell miljövård m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 39 i anledning av motioner angående internationell miljövård m, m,

TUl jordbraksutskottet hade hänvisats följande av utskottet tiU behandhng i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1971:29 av hen Helén m. fl.,

dels motionen 1971:1010 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Majt skulle anhålla om tillsättande av en idégrupp bestående av forskare och pohtiker med uppgift att enhgt motionens syfte utarbeta ett förslag tlU riktlinjer för ett intemationeUt miljövårdsprogram att föreläggas 1972 års FN-konferens om miljön,

dels motionen 1971 ;1044 av fru Sundberg m. fl., såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1971 ;1016 av herr Johansson i Norrköping m. fl.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1.    lämnade motionen 1971:29 utan åtgärd,

2.    lämnade motionen 1971:1010 utan åtgärd,

3,    lämnade motionen 1971:1044, i här förevarande del, utan åtgärd,

4,    lämnade motionen 1971:1016 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av henar Hansson i Skegrie, Jonasson och Larsson i Bonby (samthga c), vilka ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1010 skulle anhålla att Kungl, Majt vidtog åtgärder i syfte att inom FN skuUe tiUskapas ett organ för ledning och kontroll av det internationella miljövårdsarbetet.

Herr HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Som bekant finns mom FN ett säkerhetsråd vars uppgift bl, a, är att svara för Internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet har befogenhet att fatta självständiga beslut, och det har bhvit mest bekant i samband med att krig hotat någonstans eller att andra mihtära förhållanden krävt ett ingripande.

Vi behöver även ett annat säkerhetsråd inom FN, nämligen ett IntemationeUt säkerhetsråd för miljövården, eller rättare sagt ett säkerhetsråd för den intemationella miljövården. Ett sådant råd är, som vi ser det, hka befogat som det nuvarande, och det finns också ganska många arbetsuppgifter för detsamma. Det räcker Inte med att ett land går m för åtgärder på miljövårdens område om åtgärdema motarbetas i ett

5   Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

129

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

InternationeU miljövård m. m.

130

annat land eller rent av saboteras.

Förstöringen av miljövärden har på sina håll nått sådana proportioner att globala åtgärder måste tiU för att man skall kunna råda bot på den. Det behövs också ett globalt bevakningssystem för att klara av den här kontroUen. Den förstörelse av människornas existensmöjligheter som kan åstadkommas genom att man förändrar deras levnadsmiljöer, den kan vara lika allvarUg som den förändring som man kan vidta genom mihtära åtgärder.

I motionen 1010 påpekas det faktum att vår tids människor visserhgen genom vetenskapens och teknikens landvinningar har fått möjligheter att skapa välstånd och värden som bara för några årtionden sedan knappast kunde anas. Men vi har också fått nya medel, med vilka vi kan totalförstöra vad vi själva har byggt upp och vad som genom miljontals år har åstadkommits genom naturens egen utveckhng.

Jag behöver bara peka på atomkraften. Vi har tekniska möjhgheter att med den ödelägga stora landområden och befolkningscentra om vi -viU använda den på det sättet. Men även de provsprängningar av atomkämor som nu sker under fredUga förhållanden kan innebära en sådan påverkan av atmosfären som kan bli ödesdiger för såväl människor som djur och växtlighet — på både kort och lång sikt. Det sker, som vi alla vet, genom den radioaktivitet som bildas vid de här sprängningarna. De ekologiska förhåUandena kan påverkas genom rubbningar i vad naturen under tidemas lopp har utformat och man kan förstöra det skyddssystem som naturen själv har byggt upp.

Vi menar att levnadsbetingelsema i vår värld aldrig tidigare har hotats av så stora faror som dem som nu har uppstått på relativt kort tid. Verkningarna kan därför bh så katastrofala att det — om inte ett Intemationellt skyddsinstrument skapas — kan bU för sent för oss att råda bot på de skador som håUer på att ske. Tyvärr kolUderar dessa globala mUjövårdslntressen ofta med ekonomiska intressen och mUitära intressen — dessa senare intressen är de starkaste och de som kommer att avgå med seger. Konkurrensen meUan länderna är ofta så stark och så hård att man ser genom fingrarna med miljöförstörelsen om man därmed kan förtjäna pengar eller skydda vissa andra intressen. Kan vi t, ex. räkna med att man 1 England eller Ruhrområdet kommer att kosta på sig att extrahera svavlet från kol och olja för att därmed förhindra att svaveldioxid skall förstöra luften i andra länder? Det är inte säkert.

Jag nämnde att atomsprängningarna är exempel på sådana ingrepp där både mihtära och ekonomiska intressen ibland säkert får ta över miljövårdsintressena. Den radioaktiva strålning som drabbar människoma kan drabba sådana som bor långt bort från den plats där sprängningen har inträffat. Det har t. ex. visat sig att eskimåema — som man tycker borde leva på ett ganska betryggande avstånd från de här riskabla företeelserna - har en mycket hög grad av radioaktivitet i kroppen. Det beror på att de äter ganska mycket renkött. Renarna i sin tur äter lav och det finns inga växter som absorberar radioaktivitet så mycket som just laven gör. Det är dock inte eskimåerna som har sprängt atomerna, det är andra som gjort det, men följdema drabbar ett folk som Inte rår för sprängningama alls.

Det finns många sådana exempel Jag kan nämna ett som visar hur

människor förstört betydande värden för andra. Den indiska Rajputana-öknen var en gång i tiden en fruktbar trakt med skogar och åkerjord. Det är i dag en öken, men det var Inte indierna som högg bort skogen och släppte lös erosionen utan det var andra som gjorde det. Det förekommer på samma sätt i dagens värld att man skövlar skog inom vissa områden, där erosionen sedan förstör marken. Man får emellertid ut en ekonomisk vinning av att göra det i dag. Vad det kommer att kosta i framtiden bekymrar man sig inte om,

1 dagens värld måste samexistensen människoma emellan gå före expansionspolitiken. Vi har bhvit alltmer beroende av varandra för vår existens, och därför kommer vi förr eller senare att t-vingas tUl globala åtgärder — om inte förr så när vi börjar närma oss den s, k, förgiftningsgränsen. Det finns länder som är på väg mot den i dag och de är inte så långt därifrån, I Japan får man t, ex, nu ta in trafikpoliser efter ett fyratimmarspass för att avgifta dem. Så kraftiga är luftföroreningarna där borta.

Om vi hade ett miljövårdens säkerhetsråd, skulle vi bättre kunna samordna teknik och forskning än vad vi gör nu. Man skulle kunna bevaka miljöproblemen världen över. Pohtikernas roll i ett sådant säkerhetsråd bhr att bestämma hur vetenskapens och teknikens landvinningar skall utnyttjas med hänsyn just till miljöintressena. Därför bör ett sådant säkerhetsråd utrustas med ganska stora möjligheter att ingripa mot dem som hotar den globala miljön.

Nu skaU det hållas en internationeU miljövårdskonferens i vårt land nästa år, och det är bra. Det är en heder för oss att vara värdar för den konferensen. Vi anser ju här i Sverige att vårt land är något av ett föregångsland när det gäller miljövård och naturvård. Vi anser det i aUa fall själva.

Hit kommer nästa år miljövårdsexperter och naturvårdsexperter från hela världen för att dryfta dessa spörsmål, och i det sammanhanget kommer sannohkt många kloka och väl underbyggda tankar att framföras. Jag är övertygad om att man kommer att bedyra sitt intresse för miljövården globalt. Men vad kommer därefter? Vad kommer sedan konferensen är slut? Ja, tyvärr finns det många exempel på att vackra tal vid kongresser får ungefär samma verkan som ett uttalande i en rapport vid ett tiUfäUe från upphovsmannen tlU den ryska vätebomben, Andrej Sacharov. Denne framhöll där att civilisationen hotas av kämvapenkrig, hungersnöd, degenererande masskultur och byråkratisk dogmatism. "Under sådana förhåUanden", sade han, "kan endast världsomfattande samarbete rädda civihsationen." Han föreslog en speciell avgift för miljövård under en femtonårsperiod för att stabilisera läget. En annan vetenskapsman kommenterade verkningarna av Sacharovs uttalande med föhande ord: "Den tystnad som hälsade hans förslag kunde höras världen över."

Man får hvhgt hoppas att den konferens som skaU hållas här nästa år Inte kommer att följas av en hkadan tystnad utan att det kommer att hända någonting med anledning av konferensen. Det beror helt på om man i ohka länder världen över är vilhg att ge miljövården den plats den bör ha vid sidan om konkurrerande intressen. Som jag sade i början har

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

InternationeU miljövård m. m.

131

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

InternationeU miljövård m. m.

det tyvärt varit dåligt med detta hittills.

För att konkreta insatser skall följa på denna konferens har vi från centerns sida ansett att konferensen bör följas upp med förslag i FN om att ett säkerhetsråd för intemationeU miljövård skapas vid sidan om det säkerhetsråd som nu finns för andra syften. Och det bör enhgt vår mening vara logiskt att det lands regering som varit värd vid denna världsomfattande konferens tar detta initiativ i FN. Vi har därför i en reservation tUl detta betänkande begärt att riksdagen ger den svenska regeringen ett sådant uppdrag.

Därmed ber jag att få yrka bifall tiU reservationen.

132

Fra THORSSON (s):

Herr talman! Den reservation som är fogad tlU jordbruksutskottets betänkande nr 39 och som utskottets värderade ordförande just har yrkat bifall till går tiUbaka på en motion av centerpartiet. Som framgår av betänkandet har utskottet haft ett antal motioner tiU behandling som aUa tagit upp och diskuterat miljövårdens intemationella aspekter.

Det är naturUgt och mycket angeläget att riksdagen ägnar dessa aspekter av miljövårdsarbetet uppmärksamhet. Detta utgör endast en ytterhgare markering av vår medvetenhet om att de är utomordentligt viktiga, ja, avgörande för våra utsikter att få bukt med miljövårdsproblemen också inom vårt eget lands gränser, att åtskilliga av dessa problem helt enkelt inte kan lösas annat än internationellt och att vi i fråga om andra kan lära mycket av ett samråd på InternationeU nivå.

Överväganden av detta slag låg ju också, som riksdagen är väl medveten om, till grund för det svenska initiativet till nästa års FN-konferens i Stockholm, den konferens som måste komma att bilda upptakten tiU ett långtgående intemationellt samarbete, om världen och människoma, inklusive vi själva, skaU kunna räddas undan de negativa följderna av att vetenskapliga och tekniska land-vinningar utnyttjas kortsynt för kortfristiga ekonomiska framsteg. Jag instämmer helt med utskottets värderade ordförande i uppfattningen att vi här hotas av stora faror och att det sannerhgen är att hoppas att inte samma tystnad världen över som hälsade Sacharovs förslag kommer att följa på konferensen i FN:s regi här i Stockholm nästa år.

Över hela den industriahserade världen är man alltmer skärpt medveten om att i vår tid ekonomiskt välstånd, ekonomisk tillväxt i sig köpes tiU ett högre pris, i många faU ett fruktansvärt högt pris. Och det råder en glädjande överensstämmelse mellan vad som sagts från svenska regeringens sida i förberedelsearbetet för FN-konferensen och vad som framhåUes i de partimotioner från folkpartiet och centern som behandlas i det här föreliggande betänkandet. Detta vittnar gott om möjhghetema att göra en stark svensk insats för att, både på konferensen och därefter, det internationella samfundet skaU kunna bygga upp ett effektivt gemensamt och handlingsinriktat miljövårdsarbete. Exempel på områden som här kommer att bli aktuella och på arten av de internationeUa åtgärder som måste komma till stånd kan studeras i bilaga 2 tiU utskottets betänkande, en bilaga som återger i detta sammanhang relevanta delar av den av svenska regeringen tiU FN Insända national-

rapporten rörande miljöförhållanden i Sverige, De svenska förslagen anknyter tlU konferensens föreslagna huvudämmnesområden, och eftersom utskottet i full enighet noterat dem och beslutat redovisa dem för kammaren i denna bilaga tiU betänkandet, finns det ingen anledning att ta upp kammarens tid med att här närmare analysera dem. Låt mig bara framhåUa att förberedelsearbetet för konferensen, som bedrives av en av FN:s generalförsamUng tillsatt kommitté med 27 medlemmar, däribland Sverige, samt av det specieUa konferenssekretariatet, nu befinner sig i ett beträffande konferensens sakinnehåll betydelsefuUt stadium. Fram tUl kommitténs tredje möte i september i år skaU fem meUanstatliga arbetsgrupper ha utarbetat rekommendationer rörande möjliga och lämphga beslut om internationella åtgärder på sådana områden som havsföroreningarna, erosion och andra former av jordförstöring, mätning av mUjöförändringar och kriteria för miljökvahtet samt naturvård — allt sådant som man hoppas skaU kunna bh föremål för beslut redan vid konferensen nästa år.

Konferensens prehminära dagordning upptar några andra punkter som emellertid förtjänar några korta kommentarer. En sådan punkt kallas "Utveckling och miljö ", Konferensen avses här ta upp tiU behandhng de miljöproblem som med ökande styrka anmäler sig för u-länderna i deras ekonomiska och sociala utveckhngsarbete. Miljöproblemen har ju genereUt sin rot i tre omständigheter, som kännetecknar, på gott och ont och i växlande grad, mänskhghetens tillvaro, nämligen den explosionsartade befolkningsökningen, en aUtmer tekniskt dominerad industriprocess och en våldsamt tilltagande urbanisering. Vi måste vara medvetna om att snabbaste möjliga modernisering av jordbruk och industri, som är nödvändig för att besegra världens fattigdomskris, just är de utvecklingselement, som vi i den rika världen vet innebär allvarUga, mycket allvarUga, miljörisker. Men vi måste samtidigt vara medvetna om att under det att vi i den rika världen nu, som väl är, anser oss kunna, och böra, beakta dessa risker som på lång sikt så allvarUgt hotar vår mänskliga tillvaro och vår mänskhga framtid, så framstår för u-ländema tUlväxt och utveckhng som det övergripande målet, i syfte att övervinna fattigdomskrisen, och miljöfaroma som en risk som man i vissa avseenden måste ta för att nå detta mål. Vi kan tycka det vara hårt att u-länderna skaU komma ur fattigdomskrisen i välståndskrisen eller, som faktiskt är det paradoxala förhållandet, tvingas att uppleva både fattigdomskris och välståndskris samtidigt. Men -vi måste acceptera att för u-länderna ter sig denna problematik annorlunda, delvis, och inte minst, därför att de har anammat de värderingar som så länge har dominerat vår ekonomiska tUlvaro, nämligen den ekonomiska tillväxten i sig som det prehminära målet, en värdering som vi nu börjar nyansera, kanske rentav, hoppas jag, förändra. Under tiden krävs det ett mycket tålmodigt och mödosamt arbete på att få u-länderna aktivt medagerande i ett globalt miljövårdsarbete genom att de, i och med identifiering av sina egna miljöproblem, kan se dem som en integrerande del av sina egna något mer långsiktiga utvecklingsansträngningar. Jag kan i detta sammanhang helt instämma i vad som sägs på denna punkt i folkpartiets partimotion, som ju överensstämmer med vad som sagts från svenskt håU i FN-sammanhang

alltsedan 1968,

Nr 104

Onsdagen den 3 juni 1971

IntemationeU miljövård m. m.

133

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

InternationeU miljövård m. m.

134

En annan punkt på konferensens prehminära dagordning kaUas "de InternationeUa organisatoriska impUkationerna av handhngsförslag". Denna något invecklade rubrik är ett uttryck för vad man också från svensk sida från första början av förberedelsearbetet har markerat, nämUgen att konferensen skaU vara handhngsinriktad, att den skaU vara inte ett slut utan en bötian på ett intemationellt samarbete på miljövårdsområdet och att de organisatoriska artangemangen för ett aktivt och kraftfuUt uppföljningsarbete måste fastställas vid konferensen nästa år.

Låt mig, herr talman, redovisa vad som i det sammanhanget har sagts i förberedelsearbetet på FN-nlvå för konferensen nästa år, där man i annoteringama till den preUminära dagordningen har fört in följande element som måste diskuteras här i Stockholm om ett år när det gäller de organisatoriska konsekvenserna av FN-konferensen:

1.   Övervägande av de funktioner som måste fyUas på det mternatio-nella planet, om konferensens handhngsförslag antas.

2.   Översyn av nuvarande organisatoriska situation på internationeU nivå, pågående och planerad aktivitet inklusive kapaciteten inom existerande organisationer, särskUt med avseende på FN-systemet.

3.   Övervägande av altemativa metoder att fylla erforderUga funktioner särskilt med avseende på FN-systemet, metoder för att möta u-ländemas speciella behov, särskilda organisatoriska krav för att möta behoven på reonal nivå.

Herr talman! Enligt min, och troligen många andras, personhga åsikt måste dessa organisatoriska arrangemang på det internationella planet, som aUdeles uppenbart kommer att diskuteras -vid FN-konferensen nästa år, reflektera det absoluta behovet av att det IntemationeUa organet kan komma att agera med behövlig kraft och auktoritet för att medverka tlU att de nödvändiga internationella åtgärderna också kommer att genomföras och respekteras. Detta är den ganska självklara slutsats som en intellektueU analys av den intemationella miljövårdsproblematiken leder tiU. Det föreUgger med andra ord inga delade meningar härvidlag meUan reservanterna i jordbruksutskottet och utskottsmajoriteten I detta avseende. En helt annan sak är hur denna slutsats I de intemationella sammanhangen skaU kunna omsättas i förslag, beslut och handhng. Och här kommer jag in på den av utskottets centerpartistiska ledamöter avgivna reservationen tiU betänkandet nr 39.

Det är lätt, hen talman, det är mycket lätt, att säga att riksdagen skaU uppdra åt regeringen att i förberedelsearbetet till och vid FN-konferensen driva en viss hnje i detta sammanhang, som representerar vad man kan anse vara nödvändigt att uppnå. Jag kan här hänvisa till reservationens motivering och det anförande som jordbruksutskottets värderade ordförande nyss har hålht. Vi måste emellertid ständigt håUa i minnet att FN med sitt aktuella agerande på miljövårdsområdet gripit sig an med uppgifter, där det internationeUa samfundet ställs inför en konflikt meUan den hittills aUmänt accepterade grunden för dess arbete, nämUgen det nationeUa suveränitetsbegreppet, och de krav som ett effektivt IntemationeUt agerande stäUer. Detta och åtskilhgt annat gör att denna

fråga kanske är det mest ömtåhga ärendet av alla på FN-konferensens dagordning. Därför måste man här gå fram med varsamhet och försiktighet för att Inte låta det bästa bh det godas fiende. Det vore enligt min mening ytterst riskabelt för den slutliga lyckliga utgången av det arbete som nu har igångsatts, om riksdagen här på förhand skulle binda regeringen för att agera efter sådana rikthnjer som reservanterna vUl skriva in i utskottets motivering. Dessa är alltså enligt min uppfattning okloka, med tanke på vad både motionärema och utskottsmajoriteten viU uppnå. Men, herr talman, reservationens kläm är, såvitt jag förstår, direkt meningslös — frågan om tillskapande av ett organ för ledning och kontroU av det internationeUa miljövårdsarbetet är redan uppförd på konferensens dagordning, och en riksdagens skrivelse tiU Kungl. Maj:t i enUghet med reservationens kläm bhr därmed ett slag i luften. Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

IntemationeU miljövård m. m.

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag uppskattar på det högsta den positiva inställning som fru Thorsson här lade i dagen i fråga om behovet av Intemationella mlljövårdsorgan för kontroll, men jag blev väldigt besviken när hon inte ville vara med om att ta initiativ till att något sådant organ tUlskapas. Om regeringarna i aUa länder som är representerade vid konferensen här nästa år resonerar på samma sätt som fru Thorsson, då bhr resultatet precis detsamma som det som följde på Sacharovs tal. Det bhr en tystnad och så händer ingenting mer. Det bhr en mängd vackra tal som tas upp i ett protokoll, men ingen vågar håUa i skaftet när dessa vackra ord skaU omsättas i verkligheten. Som jag sade tidigare finns det nämhgen starka ekonomiska intressen som man kommer i konflikt med, och det finns starka mihtära intressen som också skulle få rubba på sig, och då är det inte första gången som de kommer att gå segrande ur dragkampen. Det vore därför på sin plats att det land som har fått förtroendet att vara värd för en internationeU konferens också tog detta initiativ. Det är inte vår mening att det skaU tas vid nästa års konferens i Stockholm, det är vår mening att det skall tas i FN-församhngen av den svenska regeringen.

Jag skaU inte förlänga mitt inlägg med exempel, men det vore väldigt lätt att rada upp en hel mängd exempel som visar att vi redan i dag har internationeUa bestämmelser ländema emellan om att respektera miljövärden som man emellertid inte bryr sig om, därför att det är bekvämt att inte följa dem och framför allt därför att det är ekonomiskt att inte följa dem.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Jag har litet svårt att göra klart för mig vad jordbruksutskottets herr ordförande egentligen är ute efter när han hävdar att jag personligen — för att nu ta mig som exempel — inte vUl vara med om att ta initiativ tiU att ett organ skapas genom FN för en sådan miljövårdskontroU som utskottsmajoriteten och utskottsminoriteten är helt eniga om är önskvärd och absolut nödvändig. Jag har den personhga åsikten att det Internationella samfundet måste ha ett organ med vissa mandatära befogenheter på det internationella planet för att

135

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Internationell miljövård m. m.

där garantera de miljöskyddsåtgärder som måste genomföras internationellt. Men vad jag har hävdat, hen talman, är att FN-konferensen nästa år kommer att diskutera sådana förslag. Föreberedelsearbete är redan i gång inom konferenssekretariatet för att utarbeta ett sådant förslag att föreläggas FN-konferensen nästa år — det är uppfört på konferensens dagordning.

I den situationen, herr talman, har jag hävdat att det icke är klokt, utan motsatsen — är oklokt — att i detta läge nu binda regeringen genom en riksdagsskrivelse för att regeringen skaU i FN-sammanhang följa en viss bestämd hnje, när vi ännu inte har sett vad konferenssekretariatet kommer fram till att föreslå FN-konferensen.

Jag viU gäma säga, hen talman, att jag inte känner igen de gamla måttfuUa och försiktiga centerpartistema, som nu är beredda att ge sig in på utrikes äventyrhgheter av det här slaget, som kan sätta på spel vad både de och vi viU genomföra. Det förfärar även en intemationell aktivist som mig.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag tror inte att det kan kaUas för några intemationella äventyrUgheter. Fru Thorsson är av samma mening som jag, att detta är nödvändigt. Då är det väl en internationeU äventyrlighet vem som än tar initiativet tiU det.

Jag är inte alls förvånad över att fru Thorsson inte viU vara med på det här. Det är inte första gången som vi centerpartister fått mothugg när vi har tagjt initiativ som gått htet längre än vad vi tidigare varit inne på då det gäUt miljövården. Det är vi vana vid.

Men om den svenska riksdagen uppdrar åt sin regering att ta Initiativ till detta, så är det något som riksdagen är fuHt suverän att göra. Jag kan inte begripa att man binder regeringen för någonting, om vi är överens, fru Thorsson och jag, om att det är riktigt att man skapar ett sådant miljövårdsorgan. Det är ju tvärtom en heder för den svenska regeringen att få det uppdraget och föra det vidare i intemationella sammanhang.

136

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Det måste nog betraktas som en intemationeU eUer utrikes äventyrhghet att binda en regering för en viss linje på ett ytterligt ömtåhgt område bland de frågor som står på FN-konferensens dagordning innan man har sett vad det ansvariga konferenssekretariatet kommer fram tUl för förslag. Det är just detta som är innehållet i utskottsreservationens motivering — att den svenska regeringen skuUe inom FN, vare sig det sker i generalförsamhngen i höst eller vid FN-konferensen nästa år, ta initiativ tiU ett miljövårdens säkerhetsråd, utrustat med vissa maktbefogenheter. Jag vet inte om hert Hansson I Skegrie har klart för sig hur långtgående detta förslag är. Jag kan i varje fall inte beteckna det som annat än en äventyrhghet i nuvarande läge.

Äventyrligheter kan behövas ibland för att lösa vår tids problem — de är så aUvarUga och så stora. Men det -vill allt till att äventyrlighetema är kloka och väl planerade, annars kan det ta en ända med förskräckelse, och då missar man det man egenthgen ville uppnå.

överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hansson i Skegrie m, fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som  viU  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan I

betänkandet nr 39 punkten 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herr Hansson i Skegrie

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej -    65

Avstår —      7

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 4 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 40 angående uppskov med behandhngen av vissa tiU utskottet hänvisade ärenden.

Utskottets hemstäUan biföUs.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag m m.

§ 5 Livsmedelslag m, m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 41 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1971:61 med förslag tiU Uvsmedelslag m.m., jämte motioner.

Genom en den 26 februari 1971 dagtecknad proposition, nr 61, hade Kungl Maj;t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till livsmedelslag, dels   avge   yttrande   över  ett  -vid   propositionen   fogat   förslag  tiU kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663),

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Propositionen   grundar  sig   på   ett   av  hvsmedelsstadgekommittén (LSK)  avgivet  betänkande  (SOU   1970:6 och 7) Ny hvsmedelsstadga m, m, och på de remissyttranden som avgetts över betänkandet,

I propositionen föreslås en ny hvsmedelslag som tillsammans med tillämpningsföreskrifter är avsedd att ersätta 1951 års Uvsmedelsstadga,

5 riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

137

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag rn m.

Bestämmelsemas väsentUga syfte är att på ohka sätt tUlgodose konsumentemas intressen. Lagförslaget innehåller grundläggande bestämmelser om hvsmedels beskaffenhet, hantering, märkning och saluhållande. Det innehåller vidare regler om personalhygien, hvsmedelslokal och tiUsyn. De närmare tillämpningsföreskriftema föreslås bU meddelade av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majts förordnande, av en ny central förvaltningsmyndighet för hvsmedelsfrågor, statens hvsmedelsverk.

Genom den nya lagstiftningen skärps nuvarande bestämmelser om hvsmedelstUlsatser och berlkningsmedel Vidare blir det möjhgt att meddela strängare föreskrifter i fråga om bekämpningsmedel, kvicksilver och andra främmande ämnen I hvsmedel. Skyldighet införs att lämna bl. a. detaljerad innehållsdeklaratlon beträffande Uvsmedel och uppgift om livsmedels hållbarhetstid. Bestämmelserna om hvsmedelslokal skall gälla inte bara som nu i fråga om byggnader utan också ohka slags transportmedel. Läkarundersökning och annan hälsokontroll av personal i viss hvsmedelshantering bhr obligatorisk och regelbunden. Skyldighet införs för näringsidkare inom hvsmedelshantering att utöva en särskild egentlUsyn av sin verksamhet."

Med anledning av propositionen hade väckts motionerna

1.     1971:1403 av hen Henmark m. fl.,

2.     1971:1424 av herr Åsling m. fl., vari hemställts

a)    att riksdagen vid behandhngen av Kungl. Maj;ts proposition 1971:61 skuUe besluta om sådana ändringar att 11, 13 och 29 §§ fick en lydelse motsvarande den som föreslagits av hvsmedelsstadgekommittén, samt

b)    att riksdagen skulle uttala att vid tiUämpningen av livsmedelslagen sådana undantag från lagens generella bestämmelser borde göras att viss särpräglad produkttUlverkning även fortsättningsvis kunde ske i fäbodar och liknande lokaler i landets glesbygder,

3.                                   1971:1451 av fru Mogård,

4.     1971:1453 av fru Anér och fru Hambraeus, vari hemstäUts att riksdagen vid sin behandhng av proposition nr 61 skulle besluta att besvärsrätt över beslut enligt livsmedelslagen eller med stöd av Konungens förordnande enhgt lagen skulle tiUkomma samtUga konsumenter,

5.     1971:1454avherr Brundin m. fl..

138

6.  1971:1455 av herrar Johansson i Holmgården och Pettersson i
Kvänum, vari hemstäUts

a)    att riksdagen vid behandhngen av Kungl. Maj:ts proposition 1971:61 skuUe besluta om ändring av 19 § så att den fick i motionen föreslagen innebörd, samt

b)    att riksdagen skulle besluta om att en bestämmelse om obUgatoriskt slakteritvång för fjäderfä infördes i lagen,

7.     1971 ;1456 av herr Norrby i Åkersberga m. fl.,

8.     1971 ;1457 av herrar Romanus och MöUer I Göteborg.

Utskottet hemstäUde

A.  att riksdagen - med förklaring att propositionen 1971:61 inte
kunnat oförändrad bifallas - för sin del skulle antaga av utskottet
föreslagen lydelse av 7 § livsmedelslagen,

B.  att riksdagen lämnade motionen 1971:1451 i vad den avsåg
uttalande angående obhgatorisk berikning av hvsmedel utan åtgärd,

C. att riksdagen - med förklaring att motionen 1971:1424 i
förevarande del fick anses besvarad genom vad utskottet i detta
betänkande uttalat - skulle antaga 11 § i förslaget tiU livsmedelslag,

D. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1424 i vad den avsåg
ändring av inledningen tUl 13 § i förslaget till hvsmedelslag skulle antaga
Kungl. Maj:ts förslag I denna del,

E.  att riksdagen lämnade motionen 1971:1454 i vad den avsåg
utformning av innehållsdeklaration enligt 13 § första stycket 2. i
förslaget tiU Uvsmedelslag utan åtgärd,

F.      att riksdagen lämnade motionen 1971 :l456 utan åtgärd,

G. att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1451 och 1971:1454
i vad de avsåg hållbarhetsmärkning m. m. skulle antaga 13 § första
stycket 5.1 förslaget tiU Uvsmedelslag,

H. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1424 i vad den avsåg vissa uppgifter om importör och på motionen 1971:1451 I vad den avsåg uppgift om förpackningsdag skulle antaga 13 § första stycket 6. i förslaget tiU livsmedelslag,

I. att riksdagen lämnade motionen 1971:1457 utan åtgärd,

J. att riksdagen lämnade motionen 1971:1451 I vad den avsåg visst uttalande angående märkningsföreskrifter utan åtgärd,

K, att riksdagen med avslag på motionen 1971:1455 i vad den avsåg ändring av 19 § i förslaget tiU Uvsmedelslag skulle antaga Kungl, Maj;ts förslag i denna del,

L. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1424 i vad den avsåg ändring av 29 § i förslaget till livsmedelslag skuUe antaga Kungl. Maj;ts förslag i denna del,

M. att riksdagen lämnade motionen 1971:1451 i vad den avsäg försäljares ansvar gentemot konsument utan åtgärd,

N. att riksdagen i anledning av motionen 1971:1453 som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

O.  att riksdagen lämnade motionen 1971:1403 utan åtgärd,

P. att riksdagen lämnade motionen 1971:1424 i vad den avsåg viss UvsmedelstUlverkning i glesbygder utan åtgärd,

R. att riksdagen lämnade motionen 1971:1455 i vad den avsåg slakteritvång för fjäderfä utan åtgärd,

S. att riksdagen skuUe antaga förslaget till Uvsmedelslag i de delar som inte berörts I utskottets hemställan I det föregående,

T. att riksdagen lämnade förslaget tUl kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:663) utan erinran.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag m. m.

Reservationer hade avgivits

vid H. i utskottets hemställan

1) beträffande frågan om märkning av färdigförpackat livsmedel med

139

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag m m.

140

"importörens namn eller firma samt hemort" av herrar Hansson I Skegrie, Jonasson och Larsson i Borrby (samtliga c), som ansett att utskottet under H bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifallas — i anledning av motionen 1971:1424 och med avslag på motionen 1971:1451, båda motionema såvitt nu var i fråga, för sin del skuUe antaga av reservanterna föreslagen lydelse av 13 § första stycket punkten 6 Uvsmedelslagen, innebärande att alla importerade färdigför-packade Uvsmedel skuUe märkas med uppgift om importörens nam.n eller firma samt hemort,

vid K. i utskottets hemställan

2) beträffande frågan om sättet att marknadsföra nya livsmedelstyper eller s. k. ersättningsprodukter för redan välkända livsmedel av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c) och Larsson i Bonby (c), som ansett att utskottet under K bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifallas - i anledning av motionen 1971:1455, såvitt nu var i fråga, för sin del skulle antaga av reservanterna föreslagen lydelse av 19 § Uvsmedelslagen, innebärande förbud mot att vid saluhåUande av hvsmedel i text eller på annat sätt lämna uppgifter, där beteckningen för ett redan välkänt livsmedel Ingick eller som antydde Ukhet därmed.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande beträffande frågan om utformning av innehållsdeklaration för färdigförpackade livsmedel av herr Hedin och fru Sundberg (båda m).

Herr LARSSON i Bonby (c):

Herr talman! Proposition nr 61 från jordbruksdepartementet förelägger oss ett förslag tiU ny hvsmedelslag. Lagförslaget är inte särskilt kontroversiellt, och det kan alltså tänkas att -vi kan anta det utan alltför mycket delade meningar.

Sedan 1951 har någon justering av livsmedelsstadgan inte gjorts, men vi har nu fått ett nytt och modemt förslag som handlar om Uvsmedels beskaffenhet och livsmedels hantering, märkning och saluhåUande. Jag kan säga att förslaget har fått ett positi-vt mottagande i jordbruksutskottet, och man har accepterat det under mycket stor enighet. Det är bara på ett par mindre punkter som meningarna är delade.

Om jag skulle tiUåta mig att vara fundersam kunde jag säga att det bUr ett nytt verk, ett livsmedelsverk — antalet nya tjänster är dock bara 34, eftersom man skaU göra en samorganisation mellan verk som tidigare skött motsvarande uppgifter — som skaU följa upp denna lag. Då kan man ju fråga; Är detta vad vi förväntar oss och vad människorna betraktar som det mest angelägna just nu? Kommuner, landsting och städer har ont om pengar, och den enskilde vill inte att hans levnadskostnader skall öka, men vår ambition är stor och vi viU ha en allt större perfektionism, i detta fall när det gäller våra livsmedel. Men man kan ju undra om detta är alldeles nödvändigt och om detta just nu är vad som bör angelägenhets-graderas först. Jag -viU inte avge något direkt svar på den frågan. Nu föreUgger lagförslaget, och det har biträtts under stor enighet i utskottet. Det kanske är bra. När vi nu mer och mer hänvisas till färdiglagad mat

och högt förädlade hvsmedel är det måhända helt korrekt att konsumentema får klara besked om vad de födoämnen innehåUer som de har för avsikt att äta - även om jag personligen inte riktigt hänger med i de överdrifter man ibland får höra när det gäller kraven på hvsmedlens innehåll. Människan tål mycket mer än man tror.

Vid två punkter i utskottets hemställan har det anmälts avvikande meningar. Den första är reservationen 1 av hen Hansson i Skegrie m. fl. Där har vi reservanter velat gå ett stycke längre än propositionen. Denna reservation gäller Importerade Uvsmedel, och där har vi föreslagit att man

tiU   13 §   första stycket skall göra följande tUlägg: "            samt, om

livsmedlet  färdigförpackats  utomlands och införts till riket, därjämte

motsvarande uppgifter om importören,- ." Vi menar att det även

för importerade livsmedel skall vara lätt för konsumenten att kontrollera och göra de anmärkningar som kan vara befogade, och då är det kanske riktigt att lagen föreskriver skyldighet att ange importörens namn och adress. Detta är alltså innehållet I reservationen 1 vid H i utskottets hemstäUan, och jag ber att få yrka bifall tUl den reservationen.

Reservationen 2 av herr Hansson i Skegrie m. fl. gäller frågan om marknadsföringen. Där har vi sagt att vi inte gärna i framtiden vill acceptera en marknadsföring av nya Uvsmedel eller s. k. ersättningsprodukter under namn och etikett för redan välkända livsmedel. Vi har alla i reklamen mött nya produkter, som har lanserats på marknaden, och där man t. ex. talar om att produkten kan användas som smör. Det är ju I och för sig en bra upplysning för konsumenten. Men det kan hända att den är en hten aning vilseledande. En mera korrekt beskrivning — om man nu behöver en bruksanvisning för användningsområdet — skulle vara; Här är en ny produkt, som kan användas för att breda på bröd. Det är ju också en anvisning om vad produkten kan användas tiU.

Vi har i den reservationen föreslagit detta tillägg till 19 §; "Ej heller får sådant hvsmedel saluhåUas under uppgift i text eller annorledes, vari den förbehåUna beteckningen Ingår eller som antyder Ukhet därmed." Det är alltså ett förbud.

Detta redovisas i reservationen 2 vid K i utskottets hemställan. Jag ber, herr talman, att också få yrka bifaU till den reservationen.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Olika skäl har angivits som orsak till att 1951 års livsmedelsstadga inte längre är fullt användbar som underlag för produktion, distribution och konsumtion av hvsmedel. Som huvudskäl har oftast angivits konsumentintressen. Med tanke på det ökade utrymme som ges i massmedia för vetenskapligt mer eUer mindre underbyggda sensationsuppgifter om risker med olika livsmedel är det inte att undra på om konsumenten känner sig otrygg. Otryggheten vad gäller UvsmedelstiU-satser, svårigheten att verkhgen veta vad man äter, men också bristande kunskaper om vad man bör äta har bidragit tiU denna osäkerhet. Den nya hvsmedelslagstiftningen kommer troligen på sikt att kunna skänka konsumenten trygghet. Vad som däremot är mera osäkert är i vilken grad den kan bidraga tiU att göra konsumenten mera kunnig och medveten.

Det  huvudsakhga skälet till den nya Uvsmedelslagstiftningen torde

141

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m m.

142

dock ligga i den samhällsförändring som har ägt rum och som i hög grad gått ut över såväl våra kostvanor som hvsmedelsframställning och distribution. Den tid är fjänan när majoriteten av oss själva producerade våra råvaror, tillagade och konsumerade aU mat i hemmet. I dag är konsumtionsmönstret helt förändrat. Ungefär en miljon måltider serveras varje dag I storhushåU, varannan gift kvinna förvärvsarbetar, och tiden för matberedning i hemmen har sjunkit till en bråkdel mot tidigare. Maten tillverkas centralt, distributionen sker i stor skala, och lanthandeln är utbytt mot all-Uvsbutiker. Färdiga produkter efterfrågas aUtmer, brödet och pålägget skall vara skivat, saften färdigutspädd och fisken formad tiU pinnar. Men en faktor är oförändrad - kostnadsaspekten. Man är viUig att betala mer för bekvämlighet, men man är inte vilhg att betala hur mycket som helst, och den intressanta frågan i dag är; Hur mycket mer är man vUUg att betala för tryggheten?

Propositionen bygger på två huvudprinciper, dels det hygieniska kravet att skydda konsumenten från skadliga och otjänliga hvsmedel, dels det ekonomiska att främja redlighet i handeln med hvsmedel. För konsumenten tiUkommer ytterligare ett intresse: att inte varoma bhr för dyra. Varje krav på hygien och redhghet måste aUtid sättas i relation tiU kostnadseffekten.

Låt mig ge ett par exempel Om inga ägg som var mer än en vecka gamla fick säljas skulle detta innebära en kraftig prishöjning på ägg och om alla konditorivaror måste säljas förpackade skulle de fördyras.

Det lagförslag som riksdagen här har att behandla är enhgt min uppfattning i det stora hela väl avvägt. Det är en fullmaktslag som visserhgen ger det nya hvsmedelsverket stora befogenheter men samtidigt drar upp rikthnjerna för de åtgärder som kommer att vidtas. Jordbruksutskottet har också med ovanhgt stor enighet godtagit propositionen.

Lagstiftningen kommer att medföra prishöjningar, och det är inte mycket att säga om det. Men en lagstiftrung som denna får inte betydelse förrän den praktiskt tillämpas, och det intressanta är, om hvsmedelsverket och Kungl, Majt kan utforma nödvändiga bestämmelser, så att konsumentintresset vad gäller hygien och redhghet fullt tillgodoses utan att konsumenten bUr Udande ekonomiskt i så hög grad att hon avstår från att köpa en produkt eller avstår från den av henne egentligen eftertraktade bekvämhgheten i produktvalet.

Ibland hör man påståendet att hvsmedel inte är särskilt priskänsUga; äta skall ju aUa, Just före pingst redovisades bl, a, från KF;s sida att en kraftig konsumtionsförskjutning skett inom Uvsmedelsområdet, Vi har plötshgt börjat äta mer fläsk än oxkött, brödförsäljningen har gått ner och fläskförsäljningen har ökat. Människor har fått mindre pengar att röra sig med, och det går ut såväl över sådana varor vars konsumtion är önskvärd, t, ex, frukt och grönsaker, som över förberedda varor vilkas användning är ett viUkor inte minst med tanke på den stigande kvinnUga förvärvsverksamheten. Bägge dessa sidor måste beaktas vid utformningen av tilläggsbestämmelserna.

Socialstyrelsen har redovisat i sin broschyr Kost och motion, den där AUmänna förlaget lämnade åtta sidor blanka, negativa följder för folkhälsan av de förändrade kostvanorna. Den ökade förbrukningen av

fett och socker har medfört att dagens kost innehåUer mindre, av näringsriktiga ämnen per energienhet än den gjorde förr samtidigt som vår totala energikonsumtion minskar med den avtagande fysiska aktiviteten. En onödig höjning av framstäUnlngskostnaderna för hvsmedel skulle kunna förstärka denna negativa tendens och gå rakt emot socialstyrelsens önskemål; en bättre folkhälsa — vilket väl samtidigt är det aUra starkaste konsumentkravet. Alltför rigorösa märkningskrav skuUe också kunna få en prishöjande effekt som icke skulle stå i relation till konsumentintresset i övrigt.

Herr talman! Herr Hedin och jag har till jordbruksutskottets utlåtande fogat ett särskilt yttrande. Det tar upp just frågan om utformningen av innehållsdeklarationen på hvsmedel. Utskottet har den uppfattningen att konsumenternas behov av information om livsmedlens sammansättning kräver i princip fuUständig innehållsdeklaratlon rörande Uvsmedlens oUka beståndsdelar. Man medger dock att vissa undantag må kunna göras.

Vårt särskilda yttrande visar överensstämmelse i principuppfattningen. Vi anser emeUertid att en aUtför rigorös tiUämpning av innehållsmärkningen kan få konsekvenser som för konsumenten är klart negativa. Risk finns nämligen att om kraven sätts alltför högt kommer bestämmelsen att få handelshindrande och konkunensbegränsande effekter. Detta medför dessutom i allmänhet prishöjningar.

Låt mig ta ett exempel! För svenska producenter av ketchup, gjord på tomatpulp, vore det givetvis utmärkt om importen av amerikansk ketchup gjord på färska tomater försvårades på grund av att tillverkaren Inte vlU ange det exakta förhåUandet meUan oUka ingående råvaror. Men något konsumentintresse är detta givetvis inte.

Sverige har i ohka IntemationeUa sammanhang — främst inom GATT — med hänsyn tiU sina exportintressen också inom Uvsmedelsområdet energiskt arbetat för ett avskaffande av sådana märkningsbestämmelser vilka visat sig alltför kompUcerade och därför i reahteten utgjort s. k. icke tariffära handelshinder. Mot denna bakgrund är det angeläget, att de märkningsbestämmelser som nu föreslås för importerade konsumentför-packade hvsmedel ges en sådan konstruktion och framför aUt en sådan praktisk tiUämpning, att våra exportländer gentemot Sverige inte kan Invända att de föreslagna märkningsföreskrifterna kommer att utgöra handelshinder av samma slag som från vår sida tidigare har klandrats.

Herr talman! Jag skuUe vilja ta upp en sak tiU som det egentUgen inte står någonting om i propositionen, något som förvånar mig. Det gäller frågan om altemativ näringsdeklaration av Uvsmedel, För en konsument i dag måste det vara betydUgt mer angeläget att få besked om en varas halt av protein och fett — inte minst mot bakgrunden av den kostpropaganda som startats av socialstyrelsen. Detsamma gäller för många kalorilnne-hållet. Detta måste, som jag ser det, vara ett betydhgt större konsument-Intresse än att känna antalet gram stärkelse eller socker i en produkt. Jag skuUe gärna se att jordbruksministern, om han kommer att delta i debatten, berör frågan om näringsdeklaration. Jag ser detta som det mest väsenthga konsumentintresset.

En annan viktig sak är att märkningen görs lättförståehg. Det har sagts att det innebär att texten Inte skall avfattas på engelska eller något annat

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag m. m.

143

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag , m. m.

främmande språk och att den inte sätts med för hten stil. Men för många av oss kan en märkning vara svårförståeUg även om den är skriven på svenska och med stora bokstäver. Låt mig ta ett exempel som vi ofta ser i dag. En produkt innehåller ett visst antal kalorier. Samtidigt anges i näringsdeklarationen viktprocenten fett respektive protein. Men det intressanta, inte minst med hänsyn till socialstyrelsens satsningar, är hur stor del av vår kalorikonsumtion som utgörs av fett respektive protein. Jag är inte kapabel att vid en snabbköpshylla göra denna omräkning och jag undrar om någon annan kan göra det utan tillgång till papper och penna. En detaljerad viktangivelse av ingående ingredienser, som har diskuterats, tillfredsställer konsumenters och kanske också i hög grad konkunenters nyfikenhet, men den ger ju ingen verklig information om varans näringsvärde.

Herr talman! Jag skulle vilja stäUa ett par frågor, när jag nu har tillfäUe tiU det. Utskottet har behandlat propositionen och har gjort det ganska noga, men det är ett par saker som inte, såvitt jag vet, finns med i propositionen.

Jag viU då fråga: Kommer regler att utformas för hur sista förbrukningsdag skaU fastställas? Här har diskusionen rört sig om förpackningsdag och förbrukningsdag, men intressant är att konstatera att stadsveterinär Lennartsson vid Stockholms stads hälsovårdsnämnd fann vid en undersökning som han gjorde på förpackade livsmedel att 85 procent av varoma hade bakteriella anmärkningar innan de uppnått sista förbrukningsdag. Jag viU ställa frågan; Har producenten full frihet att sätta praktiskt taget vilket datum han viU? Varan får väl dock inte bU alltför grön eUer börja lukta.

En annan sak som jag skuUe vilja ha klarhet i är följande. Det är utomordentligt viktigt för lagring av Uvsmedel att lagringen sker vid tiUräckUgt låg temperatur. Det gäller framför allt djupfrysta varor där man i propositionen sätter gränsen vid 18 grader. Vi vet kanske åtskilliga av oss att det för glass vore önskvärt om temperaturen vore ännu lägre. När det däremot gäller s. k. kylvaror har vi inga fasta bestämmelser. Jag vill där fråga: Kommer bestämmelser att utfärdas för kontroU av temperaturen i frys- och kyldiskar? Man kommer ju att få möjlighet att i butikema kontrollera vikten på produkten. När det gäller förvaringen vore det, som jag ser det, Uka viktigt med en kontrollmöjUghet.

Ja, herr talman, jag skulle kunna stäUa åtskUUgt fler frågor, men detta är en fullmaktslag och det återstår bara att hoppas att verket kan fyUa alla de krav som kommer att ställas på det, inte minst från konsumenternas sida.

144

Fru LINDBERG (s):

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande nr 41 kan nog inte få känsloma i svallning på samma sätt som det betänkande som vi förut under åtskUUga timmar har behandlat. Jag tänker då närmast på rennäringslagen. Men som jag ser det är den en för oss alla så viktig iag, och jag skuUe vilja säga att den är viktig inte bara för samerna och Norrlands befolkning utan betyder väldigt mycket för hela svenska folket. Det är klart att den har ett ganska prosaiskt innehåll och ändå är

den av så stor vikt för oss alla.

Jag vill inledningsvis säga att vi i utskottet, om jag då ser till majoriteten, inte alls har varit så tveksamma som herr Larsson I Borrby när det gäller nödvändigheten av denna lag.

När vi diskuterade rennäringslagen — om jag ytterhgare ett ögonbhck får gå tillbaka till den — -visade det sig där att man hade hålht på i ganska många år med förberedelsearbetet Innan lagen kom till, och ungefär samma tid har gått åt till förberedelsearbetet för den viktiga lag som vi nu är beredda att anta. Livsmedelsstadgekommittén arbetade nämligen i ungefär sex år innan förslaget från kommittén angående ny Uvsmedelslag överlämnades till socialministern.

Efter en ingående remissbehandhng hos myndigheter och övriga av förslaget berörda kom sedan propositionen från jordbruksministem om ny hvsmedelslag.

Den föreslagna lagen ställer strängare krav i olika avseenden om man jämför med nu gällande hvsmedelsstadga. Jag tror att jag talar på hela utskottets vägnar när jag understryker att den nya hvsmedelslagen tillgodoser högt ställda anspråk på att väma om konsumenternas intressen.

Efter detta konstaterande vill jag också understryka, liksom herr Larsson i Borrby gjorde, att utskottets betänkande är enhälhgt så när som på två punkter eller detaljer, skulle jag vilja kalla dem, som jag i det följande närmare skall redogöra för.

Den första reservationen gäUer utformningen av 13 § angående märkning av importerade livsmedelsförpackningar. Livsmedelsstadgekommittén föreslog I sin 17 § under punkten 5 följande lydelse; "Färdigförpackat    livsmedel   skall   märkas   med   följande   uppgifter;

------ förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller

också endast firman eUer förkortning därav, om denna är allmänt känd.

Härutöver skaU tUl riket Infört Uvsmedel, som färdigförpackats utomlands, märkas med uppgifter om importörens namn eller firma samt hemort eller också endast firman eller förkortning därav, om denna är aUmänt känd. Om särskilda skäl finns äger livsmedelsstyrelsen föreskriva att sådant livsmedel även skall märkas med uppgift om det land varifrån däri ingående råvara härrör."

Departementschefen har inte ansett sig kunna biträda livsmedelsstad-gekommitténs förslag i denna del.

Motiveringen till departementschefens stäUningstagande finner vi på s. 193 i propositionen, där han uttalar följande:

"På grund av de praktiska svårigheter som skulle uppkomma vid en sådan kompletterande märkning kan kravet på en sådan märkning nämligen komma att verka som ett handelshinder och bh konkurrensbe-gränsande. För att tillgodose syftet med nu ifrågavarande märkning föreslår jag emellertid att den som importerar livsmedel skall vara registrerad hos den centrala hvsmedelsmyndigheten. Vidare bör tullmyndigheterna i de orter där import sker ha förteckning över de registrerade hvsmedelsimportörema. Ett utländskt hvsmedelsparti bör inte få införas i landet, om det inte finns någon för varorna registrerad importör. Genom ett sådant förfarande ges möjhghet att få kännedom om importören."

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m. m.

145

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Livsmedelslag itt m.

146

Reservanterna anser att det av departementschefen föreslagna tillvägagångssättet inte är tillfredsställande ur konsumentsynpunkt. Man anser att det uppstår svårigheter för en konsument som vill framföra klagomål på en erhåUen vara. Detta har också herr Larsson i Borrby framhåUit. Konsumenten måste gå vägen över myndigheten för att kunna få uppgift om importörens namn eller firma. Reservanterna yrkar därför bifall tUI motionen 1424, I vilken förordas att alla Importerade Uvsmedel skall märkas med uppgift om den svenska importörens namn eller firma samt hemort.

Utskottsmajoriteten kan inte dela denna uppfattning. Vi tror inte att det är realistiskt att anta att konsumenten i första hand vill komma i kontakt med importören när konsumenten av något skäl vill framföra ett klagomål på en vara. Om kvaUteten är undermåUg eller varan på annat sätt inte motsvarar de krav som konsumenten kan ställa på varan, är det naturUgt att han vänder sig tiU den affär där livsmedlet har inköpts. Det torde också vara ett intresse för detaljhandeln att, om varans kvalitet är undermålig, ta en sådan kontakt med importören, detta bl. a. av det skälet att fler kunder därigenom förhindras att få varor som inte håller den kvalitet som kunden kan fordra.

Vi tror också att detaljhandeln är angelägen om att ge en sådan service. Genom att importören är registrerad kan konsumenten ändå få upplysning om vem som är Importör, om han vUl ha den upplysningen.

Utskottsmajoriteten upplever inte alls departementschefens ställnings tagande som ett hot mot konsumentens trygghet. Vi anser därför att vi kan biträda departementschefens förslag i denna del.

Den andra punkt där meningarna går isär gäller formuleringen av 19 §, som behandlar frågan om att särskild beteckning förbehålls -visst slag av hvsmedel.

Livsmedelsstadgekommittén understryker vikten av att utvecklingen av nya produkter inte hämmas. Ur konsumentsynpunkt är det viktigt, anser kommittén, att konsumenten får ett ur pris- och kvalitetssynpunkt så rikhaltigt sortiment som möjligt att välja mellan. Man framhåller också att nya hvsmedel kan vara fullt jämförbara i näringsvärde och kvalitet med huvudvarorna.

En annan viktig motivering för att jämförelser skall få göras är att konsumenten skall få kännedom om hur de nya varorna skall användas. Därför kan det inte anses orimUgt att en produkt, när den presenteras för konsumenten, anges kunna användas på samma sätt som eller i stället för huvudvaran. Här är det bara fråga om själva användningsområdet.

Livsmedelsstadgekommittén gör också ett annat viktigt påpekande som jag anser förtiänar nämnas. Kommittén erinrar om att utveckhngen vad det gäller produkter på Uvsmedelsområdet varit snabb och effektiv. Konventionella Uvsmedel vidareutvecklas och förändras samtidigt som helt eUer delvis nya produkter kommer fram. Syftet är att tUlgodose konsumenternas önskemål att få hvsmedel som passar levnadsvanoma i det moderna samhället.

Bl. a. av det skälet bör hvsmedelslagstiftningen utformas så att den inte försvårar eller hindrar produktutveckling när det gäller Uvsmedel med en från folkhälsosynpunkt lämphg beskaffenhet. Och inte heUer bör

det finnas bestämmelser som huvudsakligen syftar tiU att skydda vissa Uvsmedel mot konkurrens från andra varor med samma eller Ukartade användningsområden. Kommittén understryker också vikten av konkurrens på Uka viUkor meUan olUca hvsmedel. I den mån det kan finnas skäl att skydda andra, t. ex. jordbmkspohtiska intressen, bör detta ske utanför livsmedelslagens ram.

Departementschefen framhåller att det är av betydelse att varubeteck-ningen är sådan att man inte av misstag förväxlar t. ex, en ny produkt med en annan mera välkänd. Det tycker jag att hen Larsson i Borrby skall lägga märke till,

I det sammanhanget viU jag också erinra om att departementschefen uttalat att inga andra restriktioner bör uppstäUas för vare sig nya eller gamla livsmedelstyper än sådana som kan motiveras av Uvsmedels-hygjeniska eller näringsmässiga skäl eller eljest med hänsyn tUl konsumentens intressen.

Utskottsmajoriteten har funnit att den av departementschefen föreslagna formuleringen av 19 § mycket väl tillgodoser konsumentens intressen.

TUl utskottsbetänkandet har också fogats ett särskilt yttrande, och fru Sundberg har I sitt anförande tiU en del uppehålht sig vid detta. Yttrandet tar upp ett yrkande i motion 1454 som går ut på att uppgift om hvsmedels sammansättning må avse en redovisning av beståndsdelarna i fallande ordning utan angivande av vikt eller proportion.

Departementschefen har uttalat, att uppgift om den genomsnittliga kvantiteten av eller proportionerna mellan ett Uvsmedels beståndsdelar som regel är nödvändig för att konsumenterna skall få en riktig uppfattning om Uvsmedlets sammansättning. Utskottet har också följt departementschefen i denna detaljfråga. I det särskilda yttrandet påpekas att det är angeläget att Kungl. Maj:t eUer Uvsmedelsverket vid tiUämpningen av de bestämmelser som reglerar angivelse av kvantitativ redovisning beaktar de prishöjande, handelshindrande och konkurrensbe-gränsande effekter kravet på innehållsdeklaration kan medföra.

Herr talman! Jag anser inte att utskottets uppfattning i denna fråga skiljer sig från den som har redovisats i ett särskilt yttrande, och det har fru Sundberg också själv understrukit. Jag har förståelse för den brasklapp som det särskilda yttrandet innebär, men utskottet har ju varit enigt på denna punkt.

Herr talman! Med det anförda viU jag slutUgen tiU aUa delar yrka bifaU till jordbruksutskottets hemställan i betänkande nr 41.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m. m.

Under detta anförande övertog hen talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Hen talman! Först ett Utet förtydligande beträffande den s, k, tveksamhet som fru Lindberg talade om.

Jag har inte stäUt mig tveksam till propositionen utan är positiv tiU den. Jag tiUät mig bara att göra en Uten försiktig fundering för mig själv vid  sidan av det konventioneUa utskottsresonemanget och säga: I en

147

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m. m.

situation, då en mycket stor del av världens människor svälter, sysslar vi med att riktigt pricka in sista förbrukningsdag för livsmedel och eventuellt diskutera hur det skall gå till att destruera dessa Uvsmedel dagen efter det de borde ha varit förbrukade.

Det var en liten fundering bara och skall väl inte tolkas som tveksamhet mot den här lagen. Det kanske mera är en fundering över hur pass stora eller små våra egna problem egentligen är.

Sedan vUl jag varna fru Lindberg för att vara alltför aningslös som konsument när det gäUer att använda välkända benämningar på nya och okända livsmedel. Är det smör skaU det kallas smör och är det biff skaU det kallas biff, men är det någonting annat och nytt eller något ersättningsmedel skaU det varken kaUas smör eller biff, för då är det inte konsumentupplysning utan någonting annat man är ute efter. Jag vill uttrycka en Uten vaming även tiU fru Lindberg som konsument att inte alltför lätt nappa på den sortens konsumentupplysning. Det är en vaming i all vänlighet.

Fru LINDBERG (s) kort genmäle:

Hen talman! Det är klart att jag är tacksam för den varningen, men jag kanske inte är fuUt så aningslös som herr Larsson i Borrby förutsätter.

Jag tror att han försöker blanda bort korten en smula, därför att propositionen innehåller inte alls någon rätt att på det sättet använda vad jag skulle vilja kaUa falsk varubeteckning. Vad jag menade var att för att konsumenterna skaU kunna få en uppfattning om de nya varorna, som kan vara av precis lika god kvalitet, fast av annat slag, bör konsumenterna också kunna få upplysning om hur varorna skaU användas. Skall man introducera nya varor anser jag det självklart att man också måste ge information. Jag tror inte att jag och andra konsumenter är fullt så aningslösa som hen Larsson i Borrby anser. Vad man skaU fordra är att de nya varorna skall presenteras på ett sätt som gör att konsumenten vet vad han har att välja på. Det kan väl herr Larsson I Borrby och jag vara överens om.

148

Hen WIRTÉN (fp);

Herr talman! Den nya livsmedelslag som i dag hgger på riksdagens bord är en modernisering och förbättring av 1951 års hvsmedelsstadga. Lagen är, i enhghet med det sätt att skriva lagar som är modernt i dag, en paraplylag eller, för att använda ett mer elegant uttryck, en fuUmaktslag. Den innehåUer få konkreta bestämmelser om vilka ämnen som skaU tiUåtas eller inte tillåtas utan ger i stället föreskrifter om att alla livsmedelstiUsatser skall godkännas av det hvsmedelsverk som nu också inrättas och som bUdas av delar av veterinärstyrelsen och folkhälsoinstitu-tet. Den innehåUer vidare bestämmelser om att aUa Uvsmedel skall förses med fuUständig innehållsredovisning samt redovisning för hållbarhetstid. Kraven på transport av hvsmedel och på de hygieniska förhållandena i hvsmedelslokalerna skärps.

Om denna lag är mest gott att säga, och jordbruksutskottet har, som här tidigare har framgått, inte haft många ändringar att göra, I folkpartiets konsumentmotioner i år och i fjol har vi kraftigt talat för att

varudeklaratlonsphkt införs på för konsumenterna väsentliga områden, och det är med stor tillfredsställelse vi nu ser att den nya livsmedelslagen går så långt som den gör när det gäller födoämnen.

Jag skall, herr talman, bara ta upp tre frågor till diskussion. I motionen 1424 krävs att märkning på utländska språk som regel inte skaU godkännas. Även motionen 1456 av herr Norrby i Åkersberga anmärker på att innehållsdeklaratlon skall kunna finnas på annat språk än svenska.

Utskottet påpekar nu att enUgt lagen krävs det att texten skall vara "otvetydig" och finner detta vara tiUräckligt. Men man går också in på sakfrågan och påpekar att ommärkning till svenska språket betyder att varoma blir a-vsevärt dyrare, vilket man inte tror att konsumenterna nödvändigtvis skulle uppskatta. Man föreslår i stäUet att butikerna själva får i uppdrag att på lämpUg plats sätta upp en svensk översättning av de innehållsdeklaratloner som kan komma i fråga. Kravet på otvetydig märkning bör tolkas så att så snart det över huvud taget är möjligt med märkning på svenska skaU sådan finnas.

Ett konsumentkrav som tagits upp i en motion är det på obUgatorisk ä-pris-märkniiig. Herr Romanus och hen Möller i Göteborg har i motionen 1457 yrkat att sådan märkning skall vara obUgatorisk på färdigförpackade livsmedel. Utskottet anser att det bör få ankomma på Kungl. Majt att bedöma en sådan bestämmelse om tvingande föreskrifter och att de erfarenheter som redan gjorts genom den nuvarande frivilUga märkningen då kan tjäna som vägledning för Kungl. Maj;ts beslut. Eftersom departementschefen i propositionen mycket klart har uttalat sig tiU förmån för ä-prismärkning kan man, hoppas jag, med ett visst förtroende se fram emot att sådan märkning bhr genomförd, om inte totalt så ändå i sådan utsträckning att konsumenternas intresse bhr tillgodosett. Att en ä-prismärkning av alla förpackningar som lämpar sig för och behöver en sådan märkning hgger i propositionens anda torde vara ställt utom tvivel.

För det tredje, herr talman, skulle jag vilja beröra frågan om besvärsrätten. Jag började med att säga att det här är en fuUmaktslag, inte en lag som innehåller bestämmelser i sak. Det är i viss mån nödvändigt att ha en sådan lag, eftersom utveckhngen går fort och det kan behövas snabbare ingrepp än sådana som skall ske den långa vägen över riksdagen. Men just fördenskull måste i lagen Inbyggas någon annan form av garanti för att den tillämpas så som riksdagen har tänkt sig. Det är därför värt att observera att fruarna Anér och Hambraeus kan inregistrera att utskottet Intagit en positiv ställning till deras förslag i motionen 1453, som rör besvärsrätten enUgt Uvsmedelslagen.

Motionärerna har särskilt tänkt på de faU då en tiUverkare eller importör får tillstånd respektive blir förbjuden att använda någon viss Uvsmedelstillsats. Hittills har sådana frågor prövats av kommerskollegium, och fabrikanten har haft rätt att besvära sig över beslutet. Enhgt hvsmedelslagen skall fortfarande den "som beslutet angår" kunna besvära sig. Motionärema vill att någon sorts besvärsrätt skall tiUkomma även konsumenterna, exempelvis i det fall då Uvsmedelsverket tillåtit en tillsats, men beslutet kan vara diskutabelt i något hänseende. Det har hänt, som bekant, att ett ämne plötsligt bhr känt som farhgt — sedan det

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m. m.

149

Nr 104

Onsdagen den 2juni1971

Livsmedelslag m. m.

i många år använts både här och i utlandet. Man har då fått veta att de farliga egenskaperna i själva verket redan länge varit bevisade genom experiment, men uppgifter härom har av en eUer annan anledning Inte nått en vidare offenthghet. Sådana faU kommer att inträffa igen och det är mot den bakgrunden som motionärema har föreslagit att konsumentema skulle ha rätt att överklaga ett beslut om frisläppande av hvsmedelstiUsatser eller någon annan åtgärd av Uvsmedelsmyndigheterna som berör en stor del av allmänheten.

Utskottet har ansett att man inte kan ge varje enskUd konsument en sådan besvärsrätt, och jag vill gäma håUa med om att administrationen skuUe kunna bU alltför otympUg. Utskottet medger emellertid att det inte kan fömekas att det ur vissa synpunkter framstår som otUlfredsställande att konsumenterna inte har någon egen besvärsrätt aUs. Utskottet nämner som tänkbara möjligheter att sammanslutningar av konsumenter eller löntagare skulle kunna få denna besvärsrätt eller att en särskild myndighet skulle kunna få handlägga dessa ärenden, exempelvis i samarbete med det framtida konsumentverket. Utskottet finner starka skäl tala för att Kungl. Maj;t i dessa sammanhang prövar frågan om en utvidgad besvärsrätt enligt livsmedelslagen för att ta tiU vara konsumentemas intressen och föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört.

Detta uttalande öppnar intressanta perspektiv, som jag här inte ytterhgare skall utveckla men som visar att det verkUgen finns anledning att tro att medborgamas möjligheter att göra sin röst hörd när det gäller sådant som bokstavligen går dem själva in på hvet skall bli tillgodosedda genom de nya lagar som under de närmaste åren kommer att stiftas.

Herr talman! Jag har inget yrkande utöver det som redan framstäUts och jag ber att få yrka bifaU tiU utskottets hemstäUan.

150

Hen HENMARK (fp);

Herr talman! Svensk kvaUtet bör hållas hög. Kvahtetskraven på en svensk vara bör icke sänkas. Jag förvånas över och protesterar mot - tiU den verkan det nu kan ha — att jordbruksutskottet trots yrkande i en fyrpartimotion om motsatsen godkänner en kvahtetssänkning på juice och nektar. Utskottet säger visserhgen att de svenska tlUverkama alltjämt kan behålla nuvarande kvahtet, varvid de kan ge sin produkt ett annat namn. Man har t, o, m, lämnat förslag tiU namn på sådan juice, nämUgen "naturren juice". Däremot har man undvikit att ange ett nytt namn på nektar, kanske därför att det är svårare att hitta något sådant.

Att svenska tiUverkare för att kunna bibehålla och saluföra en kvahtetsmässigt bättre och därför sannohkt dyrare vara skall behöva använda och marknadsföra en ny benämning anser jag inte vara riktigt. Det borde inte vara omöjhgt att man i de internationella reglerna, som det ju är avsikten att vi nu skaU anpassa oss till, kunde ange att vissa svenska produkter är av högre kvahtet. Jag kan inte Inse att det skulle Innebära något handelshinder eller svårigheter i fråga om kommunika-tionema meUan ländema. Det är ur alkoholpohtisk synpunkt väsenthgt att ett attraktivt altemativ tiU alkoholhaltiga drycker finns. Juice och nektar har varit sådana alternativ här i vårt land.

Herr talman! Jag -vill ännu en gång uttala min och en betydande opinions protest mot den kvahtetssänkning som nu tycks komma att medges.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A-G

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten H

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 41 punkten H röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av hen Hansson i

Skegrie m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 246

Nej -    66

Avstår —       1

Punkterna I och J

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten K

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 41 punkten K röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herr Hansson i

Skegrie m. fl.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Livsmedelslag m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha  röstat   för ja-propositionen.   Då  herr  Larsson i Borrby

151

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Inrättande av statens livsmedelsverk m. m.

begärde   rösträkning   verkställdes   votering   med   omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	23u
Nej -	79
Avstår -	4

Punkterna L—T

Kammaren biföU vad utskottet I dessa punkter hemstäUt.

§ 6 Itu-ättande av statens livsmedelsverk m. m.

152

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 42 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående inrättande av statens livsmedelsverk m. m. jämte motion.

Genom en den 26 februari 1971 dagtecknad proposition, nr 62, hade Kungl. Maj;t, under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden föreslagit riksdagen att

1.   godkänna de riktUnjer för organisation av livsmedelskontroU m. m. som framgick av vad departementschefen anfört,

2.   besluta att en central myndighet för hvsmedelsfrågor skuUe inrättas den 1 januari 1972,

3.   besluta att en veterinäravdelning provisoriskt skulle Inrättas vid lantbruksstyrelsen den 1 januari 1972,

4.    besluta att den omgivningshygieniska avdelningen vid statens Institut för folkhälsan provisoriskt skulle föras över till statens naturvårdsverk den 1 januari 1972,

5.    besluta att statens institut för folkhälsan och veterinärstyrelsen skulle upphöra vid utgången av är 1971,

6.    godkänna att länsveterinärerna inordnades i länsstyrelserna den 1 januari 1972,

7.    bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

8.    tiU Statens institut för folkhälsan m. m. för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 813 000 kronor,

9.  a. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid lantbruksstyrelsen den 1 januari
1972 inrätta två extra ordinarie tjänster för chef för byrå,

b. tUl Vetermärstyrelsen m. m. för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 464 000 kronor,

10. a. bemyndiga Kungl. Majt att vid hvsmedelsverket fr. o. m. den 1
januari 1972 inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteck
ningen p., tre extra ordinarie tjänster för chef för avdelning samt åtta
extra ordinarie tjänster för chef för enhet,

b. tiU Statens Uvsmedelsverk för budgetåret under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 873 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes följande;

"I propositionen föreslås att en ny central förvaltningsmyndighet för

hvsmedelsfrågor,  statens hvsmedelsverk,  inrättas  den  1 januari  1972.

Onsdagen den 2 juni 1971

Verket  ersätter  den f. n, relati-vt splittrade centrala organisation som     Nr 104 handlägger frågor om hvsmedelskontroU m, m. Verket skaU fullgöra de arbetsuppgifter som aktuaUseras av den nya Uvsmedelslagstiftningen,

I det nya verket kommer att ingå huvuddelen av veterinärstyrelsen, hvsmedelsavdelningarna vid statens institut för folkhälsan och en mindre     Inrättande av del av kommerskoUegium,  Veterinärstyrelsens byråer som handlägger     statens livsmedelsfrågor om hälso- och sjukvård av djur överförs till lantbruksstyrelsen och     verk m. m. bUdar där en veterinär avdelning. Lantbruksstyrelsen blir huvudman för distriktsveterinärorganisationen.  Samtidigt inordnas folkhälsoinstitutets omgivningshygieniska avdelning provisoriskt i naturvårdsverket. Därmed upphör veterinärstyrelsen och folkhälsoinstitutet som självständiga myndigheter.

Livsmedelsverket föreslås få en styrelse med. företrädare för konsumenter, handel. Industri och jordbruksnäring, TiU verket knyts ett vetenskapUgt råd. Verket föreslås bestå av en Uvsmedelshygienavdelnlng, en undersökningsavdelning och en administrativ avdelning.

Livsmedelsverket kommer enhgt förslaget att få 186 tjänster. Av dem utgör 152 befinthga tjänster som förs över från veterinärstyrelsen, statens institut för folkhälsan, kommerskoUegium och statens jordbruksnämnd. TUl Uvsmedelsverkets förfogande ställs 1 179 000 kr. för livsmedelsundersökningar m, m. Länsveterinärema föreslås bU inordnade i länsstyrelsen,"

I detta sammmanhang hade utskottet behandlat motionen 1971:1312 av herrar Johansson i Holmgården och Josefson I Arrie, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att I styrelsen för statens Uvsmedelsverk skulle förutom en representant för den primära jordbruksproduktionen även ingå en representant för av jordbrukets föreningsrörelse ägd hvsmedelsin-dustri och handel.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1.    med bifaU tiU Kungl. Majts förslag och med avslag på motionen 1971 ;1312 godkände de riktlinjer för organisation av hvsmedelskontroU m. m. som framgick av vad i betänkandet anförts,

2.    beslutade att en central myndighet för livsmedelsfrågor skuUe inrättas den 1 januari 1972,

3.    beslutade att en veterinäravdelning provisoriskt skulle inrättas vid lantbruksstyrelsen den 1 januari 1972,

4.    beslutade att den omgivningshygieniska avdelningen -vid statens institut för folkhälsan provisoriskt skulle föras över till statens naturvårdsverk den 1 januari 1972,

5.    beslutade att statens institut för folkhälsan och veterinärstyrelsen skuUe upphöra vid utgången av år 1971,

6.    godkände att länsveterinärerna inordnades i länsstyrelserna den 1 januari 1972,

7.    bemyndigade Kungl, Majt att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för förslagens genomförande,

8.    tiU Statens insitut för folkhälsan m, m, för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 7 813 000 kronor.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Inrättande av statens livmedels-verk m. m.

9.  a. bemyndigade Kungl. Majt att vid lantbruksstyrelsen den 1
januari 1972 inrätta två extra ordinarie tjänster för chef för byrå,

b. tiU Veterinärstyrelsen m. m. för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 2 464 000 kronor,

10, a, bemyndigade Kungl, Maj;t att vid hvsmedelsverket fr. o. m. den
1 januari 1972 Inrätta en ordinarie tjänst för verkschefen med beteck
ningen p., tre extra ordinarie tjänster för chef för avdelning samt åtta
extra ordinarie tjänster för chef för enhet,

b. tUl Statens Uvsmedelsverk för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 7 873 000 kronor.

Reservation hade avgivits av henar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Larsson i Bonby (c) och Persson i Heden (c), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl Kungl, Maj:ts förslag och i anledning av motionen 1971:1312 godkände de riktlinjer för organisation av hvsmedelskontroU m, m, som framgick av vad i reservationen anförts.

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! I detta betänkande behandlas förslaget om inrättande av det verk som har att handlägga och uppfölja den lag som riksdagen nyss antagit. Detta förslag är framlagt, också det, i mycket stor enighet. Det är endast på en punkt som det bhvit en reservation; det gäller sammansättningen av verkets styrelse.

Jag skall fatta mig mycket kort, herr talman. Bland ohka Intressen som avses bh representerade i styrelsen har man också nämnt jordbruket. Reservanterna har velat rikta uppmärksamheten på att genom uttrycket "primär jordbraksproduktion" jordbruket i sin helhet inte kan anses vara representerat. Vi har velat erinra om att den andra väsenthga sektorn i sammanhanget, den s, k, sekundära sektorn, som består av förädUng, distribution och hantering, bör ha möjUghet att vara representerad.

Det är detta som vi har skrivit i vår reservation, som jag ber att få yrka bifaU till,

I detta anförande instämde hen Hedin (m).

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr Larsson i Borrby säger att vi är eniga i utskottet utom på en punkt. Det föreslås att i verket skaU finnas en styrelse på nio personer som skaU företräda oUka intressen bl, a, den primära jordbruksnäringen. Reservantema vlU att en representant för jordbrukskooperationen också skaU ha säte i denna styrelse. Utskottsmajoriteten anser att den sammansättning som styrelsen får enligt det redovisade förslaget är tUlräckUg,

Jag ber, hen talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemstäUan.

154

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner  gavs   på   bifall   tiU   dels   utskottets   hemställan, dels

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall tiU reservationen av herr Hansson i Skegrie m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Borrby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 42 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemstäUan med den ändring

däri som föranleddes av bifaU tiU reservationen av herr Hansson i Skegrie

m, fl.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Svenskt medlemskap-i Internationella naturskyddsunionen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Borrby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  231

Nej -    80

Avstår —      2

§ 7 Svenskt medlemskap i Internationella naturskyddsunionen

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 45 i anledning av motion om svenskt medlemskap i IntemationeUa naturskyddsunionen.

I motionen 1971:1053 av herr Werner i Malmö m. fl. hade hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att vårt land skuUe ansöka om medlemskap i Internationella naturskyddsunionen, lUCN.

Utskottet hemstäUde att riksdagen lämnade motionen 1971:1053 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c) och Wirtén (fp) samt fru Sundberg (m) och fru Anér (fp), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:1053 I skrivelse tiU Kungl. Maj:t skuUe anhålla att vårt land ansökte om medlemskap i InternationeUa naturskyddsunionen (lUCN).

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! I detta betänkande behandlar jordbruksutskottet en fyrpartimotion i vilken hemstäUes att Sverige måtte ansöka om medlemskap i Internationella naturskyddsunionen, lUCN. Denna hemstäUan har utskottet avstyrkt. Jag ber emeUertid att få yrka bifaU till den vid betänkandet fogade reservationen av utskottets ordförande herr Hansson i Skegrie m. fl.

155

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Svenskt medlemskap i Internationella naturskyddsunionen

lUCN är en utomordenthgt väsentlig och framgångsrik InternationeU organisation för att tiUvarata naturvårdens intressen. Den bildades på initiativ av UNESCO och har hela tiden haft ett intimt och fraktbart samarbete med FAO och UNESCO. Den stiftades av tre nationer, Belgien, HoUand och Luxemburg, och dessutom av 75 nationeUa naturvårdsorganisationer, bland dem Svenska naturskyddsföreningen. Numera är 30 regeringar medlemmar.

Vid den senaste generalförsamlingen 1969 ändrades röstningsreglerna så att regeringsrepresentanter skulle få tre röster var mot en röst var för icke-statUga organisationer. För Sveriges del är statens naturvårdsverk, domänverket. Vetenskapsakademien och ytterligare några icke-stathga organisationer för närvarande medlemmar av lUCN, Om Sverige som stat skuUe gå med, skuUe de svenska röstema utgöra åtta mot för närvarande sex. Det väsenthga är emellertid att om svenska staten ingick som medlem skuUe det visa ett påtaghgare intresse för vad som uträttas inom lUCN.

För att visa vad lUCN verkhgen har betytt för världens naturvård räcker det att peka på några få fakta.

Det var lUCN som drev fram och lade grunden tiU den afrikanska naturvårdskonventionen av.1968, som numera är undertecknad av en rad statschefer i Afrika och vars bestämmelser är mycket långtgående. Det var lUCN som tog initiativet tUl IntemationeUa biologiska programmet, som antogs 1964, och som sedan dess vuxit till en imponerande global vetenskapUg organisation, nu avsedd att fortsätta i det s. k. Man and Biosphere-programmet. Det var vidare lUCN som redan 1950 varnade för biocidfaran utan att på länge bh hörd av vare sig vår regering eUer någon annan. Slutligen tog lUCN initiativet tUl den s. k. biosfärkonferensen 1968 i Paris, den omedelbara föregångaren till vår FN-konferens om miljövård i Stockholm 1972.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande antytt att man skulle kunna låta naturvårdsverket i fortsättningen betala medlemsavgift som för regering. Det vore ett sätt att tUlgodose motionäremas önskemål och låta Sverige inte bara i ord utan också i handhng visa sitt intresse för den IntemationeUa organisation som mest kraftfuUt arbetat för att bevara jordens naturmiljöer för framtiden. Det har gått att övertyga u-landsrege-ringar om den saken; det borde gå att övertyga vår om det också.

Jag yrkar således, hen talman, bifall tiU reservationen.

156

Hen WERNER i Malmö (m):

Hen talman! IUCN:s väsentUga vetenskapliga verksamhet kan jag gå förbi. I det stycket instämmer jag helt med herr Wirtén.

När det sedan gäUer medlemskapet i lUCN, vilket är uttytt Intematio-nal Union for Conservation of Nature and Natural Resources, kan man få den uppfattningen av utskottets skrivning, Uksom också av naturvårdsverkets yttrande, att organisationen lUCN inte är särskUt Intresserad av nationsmedlemmar utan hellre skuUe vilja satsa på icke-stathga organisationer. Naturvårdsverket menar sig läsa ut detta ur IUCN:s kommentarer till stadgeändringsförslaget och anför: "Genom tiUströmningen av regeringsrepresentanter under senare år beräknades nämhgen den röstövervikt

för icke-stathga organisationer som rått intiU år 1969 att inom kort förbytas I en röstminoritet."

Det kan väl hända att den utveckhngen är tänkbar, men det ser man ingalunda i Geneve som något mindre önskvärt. Organisationens generaldirektör Gerardo Budowski är mycket angelägen om att just stater ansluter sig som medlemmar och synnerhgen angelägen om att Sverige så skaU göra; han har understrukit det aUdeles särskilt i ett par brev tiU mig. Han hoppas Innerligen att de åtgärder som är vidtagna för att Sverige skall få medlemskap i unionen inte skaU gå om intet, skriver han; "I am

extremely confident---- that thls wiU now become a reahty- ."

Han hoppas alltså att det skaU bU en reaUtet, men han bhr måhända besviken över voteringen här något senare.

Naturvårdsverket anför också att många av de länder som anslutit sig skulle ha gjort det därför att de inte har egna institutioner som tiUgodoser miljövårdsintressena. Det skulle vara intressant att veta vad det är för europeiska länder som saknar sådana institutioner. Att u-länderna gör det är väl rätt naturUgt. Man har inte kommit därhän än, men det har skett en utveckling så tUl vida att dessa länder har anslutit sig tiU unionen och där animerats att själva upprätta dyUka institutioner. Indien är ett utmärkt exempel på det.

Naturvårdsverket avslutar sin skrivning med att "lUCN framför aUt

har  en   uppgift----- som  ett  internationellt  organ  för de ideella

naturvårdsorganisationema". Generaldirektör Budowski har emeUertid i uttalanden från Geneve gång på gång just framhålUt att lUCN inte skaU vara, som han säger, "en sentimental naturskyddsorganisation" utan ett organ som verkligen har en mycket bestämd och vetenskaphg uppgift.

Jag finner, herr talman, inga som helst bärande skäl för att Sverige inte borde ansluta sig som medlem.

Det är en truism att säga att miljövårdsproblemen inte bara är lokala utan globala, och därom har det anförts mycket vältaligt i den tidigare miljövårdsdebatten här i dag. Vi har aU anledning att engagera oss inte bara med vissa ämbetsverk och organisationer utan också som nation med mandat från riksdag och regering.

Jag vlU, herr talman, med detta yrka bifaU tUl reservationen i ärendet.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Svenskt medlemskap i Internationella naturskyddsunionen

Fru THEORIN (s):

Hen talman! Reservanterna yrkar i hkhet med motionärerna i motionen 1053 att vårt land måtte ansöka om medlemskap i InternationeUa naturskyddsunionen lUCN.

lUCN är ett internationellt organ för ideella och nationella naturvårds-organisationer av Icke-stathg karaktär och ett fristående forum för ekologisk och naturvetenskaplig expertis. IUCN;s stadgar medger dock medlemskap även för regeringar, statliga myndigheter och internationella organ. Svenska medlemmar I lUCN är flera statliga verk och organisationer - statens naturvårdsverk och domänverket har nämnts här tidigare; Vetenskapsakademien, Nordiska museet. Skansen, Svenska jägareförbundet och Svenska naturskyddsföreningen är andra medlemmar.

Flertalet   av   de   regeringar   som   är   medlemmar   i   lUCN   tiUhör

157

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Svenskt medlemskap i Internationella naturskyddsunionen

utvecklingsländerna. De saknar Uksom även flertalet europeiska länder självständiga ämbetsverk av svensk typ. Den svenska regeringen har hittills agerat inom ramen för befintliga meUanstatliga organ av FN-karak-tär Som FAO, UNESCO etc. De självständiga statliga verken är däremot ibland medlemmar i motsvarande internationeUa ideella organisationer av IUCN;s karaktär. Det gäller på ett helt annat område t. ex. socialstyrelsen, som är korrespondent för International Social Service i Geneve. Därtill övervägs för närvarande medlemskap för socialstyrelsen i InternationeUa Rädda barnen.

I reservationen sägs i anslutning tiU redovisningen av initiativet med det internationeUa och biologiska programmet, som antogs av de internationeUa sammanslutningarna av naturvetenskapliga forskarorgani-sationer år 1964, att "det har sedermera utvecklats ytterligare och vuxit till en imponerande över hela världen förgrenad organisation, vars arbetsprogram också upptar naturvård". Sakförhållandet är att den InternationeUa sammanslutningen av naturvetenskapliga forskarorganisa-tioner tiUsammans med UNESCO har genomfört ett ekologiskt femårsprogram som nu inom kort utlöper och inte kommer att förnyas. Erfarenheterna från detta program — och eventueUt även vissa element i det - skaU dock fogas in i UNESCO:s kommande mänskliga biosfärspro-gram, som även herr Wirtén talade om.

I reservationen sägs också att Sverige i motsats till många andra länder inte har följt den av FN;s generalförsamling 1962 enhälligt antagna resolution som rekommenderar regeringarna att stödja lUCN och övriga intemationeUa naturvårdsorganisationer. Men detta är just vad Sverige har gjort genom sina fristående självständiga verk — naturvårdsverket och domänverket.

I motiveringen för regeringens medlemskap i lUCN anför reservanterna ätt om regeringen går in som medlem får Sverige åtta röster mot för närvarande fem, och att därför Sverige bör ansöka om medlemskap eller att eventuellt naturvårdsverket medges att erlägga medlemsavgift som för regering. Det bör här understrykas även för herr Werner i Malmö att IUCN dock i kommentarerna tiU stadgeändringen mycket klart har slagit fast att man önskar bibehåUa karaktären av icke-statlig organisation. VUka konsekvenser som det röstningsmässigt skulle få att naturvårdsverket skulle medges att erlägga medlemsavgift som för regering framgår inte. Utskottet avvisar det förslaget och påpekar att nuvarande form för medlemskap bör bibehållas, dvs. via statUga ämbetsverk. Någon anledning att iindra detta förhållande finns det inte enligt utskottets uppfattning.

I reservationen hemställs att vårt land måtte ansöka om medlemskap i InternationeUa naturskyddsorganisationen. Sverige är, som jag tidigare sagt, medlem i IUCN genom naturvårdsverket och domänverket, och reservanternas yrkande framstår för utskottets majoritet som obefogat.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan i betänkande nr 45.

158

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr   talman!    Fru   Theorin   framhåUer   att   det   finns   europeiska medlemsländer som saknar självständiga ämbetsverk av svensk typ. Jag

undrar vilka europeiska medlemsländer det är. Är det månne Nederlän-dema eller Västtyskland eller vilka är det? Att u-länderna gör det framhöll jag — det är ju rätt naturligt.

Sedan kan jag bara referera till generaldirektören Budowski, som är mycket angelägen om att nationer skall ansluta sig till denna union och i synnerhet att Sverige skall göra det. Man framhåller att vårt land har tagit många initiativ på miljövårdens område som det vore värdefullt att få förmedla vidare. Och det är klart att ett mandat som representeras av den svenska regeringen har en mycket större tyngd än om det bara är en representation för enskilda verk.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Svenskt medlemskap i InternationeUa naturskyddsunionen

Fru THEORIN (s);

Herr talman! I sitt första inlägg sade herr Werner i Malmö att det fanns länder som saknade naturvårdsverk av svensk typ, och det gör väl de flesta länder. Men de flesta länder saknar också självständiga statliga ämbetsverk av svensk typ. Jag kan åberopa ett par länder som reservanterna har anfört som medlemmar genom sina regeringar i IUCN, och det är Danmark och Finland. De saknar också självständiga statliga ämbetsverk av svensk typ.

Sverige har ett helt annat system uppbyggt än de flesta övriga länder, och det finns ingen anledning att man skuUe — om jag får uttrycka det så kraftigt — desavuera de verk som är medlemmar. IUCN är en Ideell, Internationell organisation och framför allt ett fristående forum för naturvetenskapUg forskning. Där kan vi enligt utskottets mening fortfarande ha medlemskap genom de stathga verken, naturvårdsverket och domänverket.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Finland var verkligen inte något vällyckat exempel, för Finland har ju en organisation av ämbetsverken av just vår typ.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirtén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som -vill att kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 45 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Hansson i Skegrie

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirtén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

159

161

151

1

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

Ja

Nej Avstår

§ 8 Allmänna förvaltningsdomstolar, m, m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 36 i anledning av proposition med förslag tiU lag om aUmänna förvaltningsdomstolar, m. m,, jämte följdmotioner.

Sedan Kungl, Maj:t i statsverkspropositionen (prop, 1971:1 bil. 4 s, 41) föreslagit riksdagen att, i a-waktan på proposition om en omorganisation av förvaltningsrättskipnlngen, för budgetåret 1971/72 beräkna till Regeringsrätten ett förslagsanslag av 5 900 000 kronor och tUl Kammarrätterna ett förslagsanslag av 13 200 000 kronor, hade dessa frågor upptagits i proposition 1971:30 med förslag tiU lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m. 1 nämnda proposition hade Kungl. Maj:t — under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 20 mars 1970, den 14 januari 1971 och den 12 mars 1971 samt av lagrådets protokoll den 27 februari 1971 och den 8 mars 1971 ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse tUl kyrkomötet den 24 juU 1970 (nr 1) och kyrkomötets skrivelse den 22 september 1970 (nr 1) -

A. föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag tUl dels

1)  lag om aUmänna förvaltningsdomstolar,

2)  förvaltningslag,

3)  förvaltningsprocesslag,

4)  lag om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

dels 120 följdförfattningar.

160

B. begärt riksdagens yttrande över 13 vid propositionen fogade förslag
till följdförfattningar,

C.     föreslagit riksdagen att

a)   godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade riktUnjerna för organisationen av regeringsrättens kansli- och föredragandeorganisation,

b)  bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för chef för regeringsrättens kansh med beteckningen r,

c)   besluta att en kammarrätt i Göteborg Inrättades den 1 januari 1972,

d) godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade
riktlinjerna för kammarrättsorganisationen i övrigt,

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för president
i kammarrätten i Göteborg med beteckningen o,

f)  bemyndiga Kungl, Majt att den 1 januari 1972 inrätta dels nio
ordinarie yänster för kammanättslagman med beteckningen o i utbyte
mot nio sådana tjänster för kammarrättsråd och divisionsordförande i

kammarrätten i Stockholm, dels sex ordinarie tjänster för kammarrättslagman med beteckningen o i kammarrätten i Göteborg,

g) bemyndiga Kungl, Maj:t att den I januari 1972 Inrätta tiänster för kammanättsråd I Co 1 i kammarrätterna till det antal som förordats i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971,

h) till Regeringsrätten för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 900 000 kronor,

i) tiU Kammarrätterna för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 13 200 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakUga innehåU anfördes bl, a, följande:

"I propositionen föreslås tre nya lagar av central betydelse på den offentUga förvaltningens område: lag om allmänna förvaltningsdomstolar, förvaltningsprocesslag och förvaltningslag. Förslagen innebär dels att rättskipningen i regeringsrätten och kammanätt omorganiseras, dels att allmänna förfaranderegler för förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter införs.

Genom förslagen flyttas tyngdpunkten i den domstolsmässiga besvärsprövningen i förvaltningsärenden från regeringsrätten till kammarrätt, Kammanätt får stäUning av allmän förvaltningsdomstol närmast under regeringsrätten med i stort sett samma målområde som denna, I samband därmed byggs kammarrättsorganisationen ut kraftigt.

För regeringsrättens del innebär förslagen att domstolen huvudsak-hgen får stäUning av prejudikatinstans. Mål, som fullföljs från kammarrätt till regeringsrätten, skall prövas av regeringsrätten bara om denna meddelar prövningstillstånd. Tillstånd skall meddelas, om det är av vikt för ledning av rättstUlämpningen att frågan prövas av regeringsrätten eller om det föreUgger synnerliga skäl tUl sådan prövning, såsom att resning annars skuUe kunna ha beviljats."

I ärendet hade väckts sju motioner, nämligen

1971:1389 av herrar Boo och Svanström, vari hemställts att vid utskottets behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 30 skulle beaktas vad i motionen anförts,

1971:1390 av henar Bötiesson i Falköping och Norrby i Gunnarskog,

1971:1391 av herr Eskel m. fl.,

1971:1392 av fru Jonäng,

1971:1393 av fru Kristensson,

I 971:1394 av herr Oskarson m. fl. samt

1971:1395 av herrar Winberg och Olsson i Sundsvall.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen

1.   med avslag på motionerna 1971:1390 och 1971:1394, båda såvitt nu var i fråga, skuUe antaga det i propositionen 1971:30 framlagda förslaget tlU lag om allmänna förvaltningsdomstolar (nr 1),

2.   skulle avslå motionerna 1971:1390 och 1971:1394 såvitt de avsåg tidpunkten för de föreslagna reformernas ikraftträdande och inte behandlats under 1,

161

6  Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 104

Onsdagen den 2juni1971

AUmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

3.   förklarade motionema 1971:1392 och 1971:1395, i vad de avsåg Inrättande av en kammarrätt i SundsvaU, besvarade med vad utskottet anfört,

4.   förklarade motionen 1971:1391 besvarad med vad utskottet anfört,

5.    med avslag på motionen 1971:1389 skulle antaga 36 § i det i propositionen 1971:30 framlagda förslaget till förvaltningsprocesslag (nr 3),

6.    skulle antaga förslaget tUl förvaltningsprocessslag i vad det ej behandlats under 5,

7.    skuUe antaga övriga i propositionen 1971:30 för riksdagens beslut framlagda författningsförslag (nr 2 och 4—124),

8.    i skrivelse tiU Kungl, Maj:t anmälde, att riksdagen inte funnit anledning till erinran mot de för riksdagens yttrande i propositionen 1971:30 framlagda författnlngsförslagen (nr 125-137),

9.    godkände de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade riktlinjerna för organisationen av regeringsrättens kansli- och föredragandeorganisation,

10.   bemyndigade Kungl. Majt att inrätta en ordinarie tjänst för chef för regeringsrättens kansh med beteckningen r,

11.   med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1393 beslutade att en kammanätt i Göteborg inrättades den I januari 1972,

12.   med bifall tiU Kungl. Maj;ts förslag och med avslag på motionen 1971:1394 I vad den inte behandlats under 1 och 2 godkände de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade riktlinjema för kammarrättsorganisationen I övrigt,

13.   med blfaU till Kungl. Majt att inrätta en ordinarie tjänst för president i kammarrätten I Göteborg med beteckningen o,

14.   med bifaU till Kungl. Majts förslag och med avslag på motionerna 1971:1392 och 1971:1395, båda motionerna I vad de Inte behandlats under 3, bemyndigade Kungl. Maj;t att den 1 januari 1972 inrätta dels nio ordinarie tjänster för kammarrättslagman med beteckningen o i utbyte mot nio sådana tjänster för kammarrättsråd och divisionsordförande i kammarrätten i Stockholm, dels sex ordinarie tjänster för kammarrättslagman  med  beteckningen  o  i  kammarrätten i Göteborg,

15.   bemyndigade Kungl. Maj;t att den 1 januari 1972 inrätta tjänster för kammarrättsråd i Co 1 i kammanättema till det antal som förordats i StatsrådsprotokoUet den 12 mars 1971,

16.   för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln anvisade

a)   tUl Regeringsrätten ett förslagsanslag av 5 900 000 kronor.

b)  till Kammarrätterna ett förslagsanslag av 13 200 000 kronor.

162

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernehus (m), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Molin (fp) och Olsson i SundsvaU (c), vilka ansett att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med förklaring att riksdagen inte kunnat i oförändrat skick antaga 36 § i det i propositionen 1971:30 framlagda förslaget till förvaltningsprocesslag (författningsförslag nr 3) för sin del — i anledning

av motionen 1971:1389 — skulle antaga 36 § I nämnda förslag med den ändring att paragrafen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande att möjlighet till prövning i regeringsrätten ej skulle inskränkas till mål av prejudikatbildande karaktär samt till mål där skäl för resning förelåg eller där målets utgång i kammarrätten berodde på grovt förbiseende eller grovt misstag utan att det också skulle vara möjhgt att medge prövningstiUstånd om intresset av enhetlighet i rättstUlämpningen och hänsynen tUl den enskildes rättstrygghet med styrka talade för en sådan fullföljd.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

Herr BOO (c):

Herr talman! Frågor om de enskilda medborgarnas rättssäkerhet inom förvaltningen bör inta en förgrundsplats i rättspohtlken i en modern välfärdsstat. Det måste därför hälsas med tUlfredsstäUelse att denna problematik har aktualiserats genom det reformpaket som nu hgger på riksdagens bord.

Det är svårt för riksdagen att göra en självständig insats i lagärenden av denna omfattning, då de äntligen har nått fram tiU det sista stadiet i den långa beslutsprocessen. Frågorna är tekniskt komplicerade och invävda i varandra, och därför är det svårt att rubba på någon av byggstenarna utan att det föranleder justeringar på andra områden. Men det finns ju vissa möjligheter, och de skall självfallet begagnas, att göra korrigeringar. Jag tillåter mig därför att ta kammarens tid i anspråk för några korta anmärkningar.

Den del av reformpaketet som rör förvaltningsdomstolarna innebär genomgripande förändringar på det organisatoriska planet. Jag är emeUertid tveksam om huruvida resultatet kommer att bh någon påtaghg förbättring från de enskilda medborgarnas synpunkt. Huvudinnebörden är att kammarrätten bhr sista instans i flertalet förvaltningsmål. Regeringsrätten skaU bara bli prejudikatinstans.

I motionen 1389 har jag vänt mig mot den föreslagna fuUföljdsbe-gränsningen som alltför drastisk. Motionen har följts upp i en reservation till utskottets betänkande, i vUken föreslås en viss uppmjukning av propositionens förslag. Enligt min mening skulle bifaU till denna reservation vara av stort värde för den enskilde utan att ändra huvudprinciperna i propositionens förslag. Rätten att "gå till kungs" och få sin sak prövad i högsta instans upplevs av gemene man som mycket viktig, och man bör gå varhgt fram med begränsningar. Jag betvivlar att människor i allmänhet kommer att uppfatta en kammarrättsavdelning som mera auktoritativ och kvahficerad än länsrätt och är därför något tveksam inför den tekniska lösning som valts. Den har förestavats av en i och för sig begriplig önskan att avlasta regeringsrätten. Inte I första hand av hänsyn tUl de enskilda parterna.

Nu får emeUertid den föreslagna instansordningen godtas. Det är inte möjligt att ifrågasätta huvudprinciperna i förslaget på detta sena stadium. Men då detta sker bör det vara en angelägen sak för riksdagen att visa så stor generositet som möjhgt mot de enskilda. Det borde enligt mitt sätt att se vara värdefullt, om man kunde följa det förslag som finns i reservationen, tills man vunnit närmare erfarenheter av omläggningen i

163

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

fråga. Jag yrkar därför i det här avsnittet bifaU till reservationen.

Ett led I reformen som kanske har kommit litet i skymundan i det större sammanhanget är förvaltningslagen. Jag vill också kommentera den helt kort,

Lagen avser att ge vissa grundläggande regler för förfarandet hos myndigheterna, Enhgt min bedömning skulle en sådan lagstiftning kunna medföra en väsenthg förbättring från de enskilda parternas synpunkt. Det är också den inställningen som torde ligga bakom det långvariga utredningsarbetet. Den främsta produkten av detta arbete var väl besvärssakkunnigas betänkande 1964, De sakkunniga siktade till en lagstiftning av stor räck-vidd och omfattning och tänkte sig väl ett slags rättegångsbalk för förvaltningen. Jag skaU inte gå in på de skäl som utvecklats i propositionen för att man har ändrat målsättningen. Jag konstaterar bara att vi fått en lagprodukt av begränsat innehåU. Jag tror inte att man skall avföra den här frågan från dagordningen utan i stället uppfatta förslaget I dag som ett första steg mot en ordentUg förfarandelagstiftning.

Jag har svårt att föreställa mig att den föreslagna förvaltningslagens 20 paragrafer med i huvudsak mycket elementärt innehåll kan medföra någon väsentlig förbättring av den enskilde medborgarens rättsskydd. Jag har också konstaterat att utskottet inte kommenterat denna del av förslaget. Vi har ju ändå haft den här frågan uppe i konstitutionsutskottet åtskUUga år vid vår granskning av statsrådsprotokollen, och då har det gjorts ingående studier just beträffande förfarandefrågor. Jag riktar inte på något sätt kritik mot utskottet. Jag viU bara påpeka detta som ett skäl för vad jag tidigare sagt, nämhgen att man kanske inte har diskuterat den delen av förslaget särskilt ingående.

Jag skaU som sagt inte utveckla några närmare synpunkter I den här delen heUer, Jag vill bara påminna om att centern i en partimotion tagit upp frågoma om de enskildas rättsskydd inom förvaltningen. Den motionens behandhng har uppskjutits tiU höstriksdagen. Vi får alltså tUlfäUe att återkomma tUl ämnet.

Jag vill med det här bara säga att det är ett värdefuUt reformpaket vi har men att jag betraktar det som ett steg på vägen när det gäller att stärka den enskildes rättsskydd i förvaltningen. Vi får och skaU räkna med en fortsatt diskussion omkring de här frågorna.

164

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Att felaktiga beslut av stor räckvidd för den enskilde som fattats av domstolar eller myndigheter skall kunna prövas av högsta rättshga instans är en del av en god svensk rättstradition. När det nu av praktiska skäl har visat sig nödvändigt att begränsa fullföljdsrätten tiU regeringsrätten vill vi försäkra oss om en prövningsmöjhghet också I andra fall än rena prejudikatsärenden. Vi har därför från reservanternas sida föreslagit en mindre ändring av den aktuella paragrafen, och vi har där anslutit oss till det förslag som en ledamot av lagrådet, justitierådet Bernhard, har framfört.

Jag viU säga att det här är naturligtvis en ganska hten förändring jämfört med propositionen. Huvudtanken om en begränsning av fuU-

följdsrätten tiU regeringsrätten ifrågasätts inte av reservantema. Vi har bara, med tanke på den enskildes rättstrygghet, velat göra en liten utvidgning jämfört med propositionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Nelander (fp).

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet i egenskap av både motionär och utskottsledamot. Eftersom vi nu befinner oss i riksdagens slutskede avser jag att fatta mig kort och endast uppehålla mig vid den föreslagna kammarrättsorganisationen.

Mot bakgrunden av att kammarrättema får en ställning som aUmänna förvaltningsdomstolar närmast under regeringsrätten föreslås en avsevärd utbyggnad av kammarrättsorganisationen. Förutom kammarrätten i Stockholm, som omfattar nio avdelningar, föreslås en självständig kammanätt för södra och västra Sverige i Göteborg med sex avdelningar. Två avdelningar inom kammarrätten i Stockholm föreslås bli placerade som fihal i Sundsvall. Denna fiUal omfattades av det förslag till omlokaUsering av statlig verksamhet som riksdagen behandlade förra veckan — filialen utgör alltså ingen extra lokahsering tUl SundsvaU.

Orsaken tiU att mer än en kammarrätt föreslås synes enUgt propositionen vara dels kammarrättsorganisationens storlek, dels lämpligheten att undvika koncentration av denna kvahficerade förvaltningsrättsskipning, dels regionala kammarrätters gynnsamma återverkningar på den lokala och regionala förvaltningsverksamheten, dels sluthgen fördelen av att kammanättema Inte ligger alltför långt ifrån medborgarna, även om munthga förhandlingar i kammarrätterna Inte torde bh så vanliga.

Förslaget att imätta en Sundsvallsfihal har föranlett tre motioner. Herr Oskarson m. fl. har motionerat om avslag på förslaget att inrätta en fihal i SundsvaU, medan fru Jonäng Uksom herr Winberg och undertecknad har motionerat om att en självständig kammarrätt för Norrland borde inrättas i stället för den fiUal som föreslås i propositionen.

Den närmare motiveringen för inrättandet av en självständig kammarrätt framgår av motionema. Ur aUinän regionalpoUtisk synpunkt, vad det gäller spridande av både arbetstiUfäUen och beslutanderätt, anser jag det vara väl motiverat med självständiga kammanätter för olika delar av landet. Ur personal- och rekryteringssynpunkt torde en självständig enhet vara att föredra framför en fihal. Personalens cirkulation mellan oUka avdelningar synes få tiU följd att ämbetsmän vid kammarrätten i Stockholm under några år i sänder blir placerade i SundsvaU. Detta förhållande bhr inte tUl fördel vare sig för personalen eller för den ort dit flUalen förläggs. Personalfrågorna kommer herr Winberg att beröra senare i debatten.

Remissinstansema hade ohka meningar beträffande förslaget att uppdela kammarrätten. Jag viU påminna om att förutom myndigheter och organisationer med anknytning till Norrland även riksskattenämnden och LO uttalade sig för en självständig kammanätt i Norrland.

Som motiv mot inrättandet av en självständig kammarrätt där har

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

AUmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

165

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

angetts att denna skulle bU för liten för att kunna bilda en fullständig enhet. Minimistorleken för en självständig enhet torde enligt uppgifter som lämnades inför utskottet vara tre avdelningar. Eftersom måltillströmningen synes stå i proportion tlU befolkningstalet i oUka delar av landet borde Norrland tUlsammans med Kopparbergs län kunna bilda en lämpUg domkrets för en kammarrätt med tre avdelningar.

Jag viU göra en jämförelse med hovrätterna. Dessa har utformats med lämpUgt antal avdelrUngar för respektive domkrets. Några olägenheter för de mindre hovrätterna ur effektivitets-, rätts- eller rekryteringssynpunkter har ej påvisats.

Herr talman! Jag har haft förmånen att få delta I konstitutionsutskottets behandUng av detta ärende. Med tillfredsställelse vill jag notera utskottets enighet i stäUningstagandet till kammarrättsorganisationen, liksom jag givetvis gläder mig över utskottets hemstäUan att riksdagen skaU avslå herr Oskarsons m, fl. motion.

Vad det gäller behandlingen av fru Jonängs motion samt herr Winbergs och min motion är jag nöjd med den positiva skrivning som vi kunnat enas om i utskottet och som utmynnar i att utskottet hemstäUer att dessa båda motioner skall förklaras besvarade med vad utskottet anfört. Utskottet framhåller visserligen att det inte kan ansluta sig till motionsyrkandena om inrättande redan nu av en fristående Norrlandskammarrätt. Men utskottet anför senare i betänkandet att så snart erfarenheter av den nya kammarrättsorganisationen vunnits bör förutsättningarna prövas att omvandla fihalen i SundsvaU tiU en självständig kammarrätt för norra Sverige.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU utskottets hemställan på samtUga punkter i detta betänkande utom beträffande punkten 5 angående möjligheterna tUl prövningstiUstånd, där jag yrkar bifall till reservationen av hen Larsson I Luttra m. fl,, en reservation som herrar Boo och Molin nyss har motiverat här,

TUl slut, herr talman, viU jag mot bakgrunden av det anförda samt utskottets skrivning angående kammarrättsorganisationen uttala förhoppningen att vi efter hand kommer att få en självständig kammarrätt även för norra Sverige,

I detta anförande instämde fru Jonäng (c).

166

Hen DOCKERED (c):

Herr talman! Det har sagts att detta är en stor och omfattande fråga och jag viU Instämma i det.

Det finns en särskild anledning till att jag tar tiU orda. Vi prövade ju för någon vecka sedan möjUgheterna att i aUmänna domstolar gå tiU högsta domstolen med de enskilda målen, och då påtalades det StäUningstagande som eventuellt var under utarbetande i KU. Jag viU anföra ett par synpunkter på detta.

KU har ju godtagit stora delar av den kungUga propositionen, men det förslag som herr Molin räknade såsom en Uten förändring kan ha avgörande betydelse här.

Jag kan erinra kammaren om att mina första erfarenheter och intryck

i riksdagen fick jag just vid behandlingen av dessa ärenden. Varje år hade vi en mycket häftig och ibland Udelsefull debatt omkring dessa förvaltningsrättsfrågor. TiU slut tillsattes en utredning, som var begärd, för att göra en översyn av förvaltningsrättsorganlsationen. Jag minns ännu med vilken glädje ledamoten i första lagutskottet, lagman NUs Frödlng, omfattade det beslutet och det besked som då kom.

Sedan gjck många år och förvaltningsdomstolsutredningen arbetade. Alla försök att få I gång de hetsiga förvaltningsrättsdebattema igen bromsades av den utredningens arbete.

Förvaltningsdomstolskommitténs förslag Ugger till grund för den proposition som är avlämnad, och vi som arbetade i utredningen har väl anledning att vara tacksamma över att se våra förslag uppföljda i en kungUg proposition och i det beslut som nu föreUgger i konstitutionsutskottet.

Vi kommer ju i kontakt med problemen och har konstaterat den stora balans som finns i regeringsrätten, där det kunde gå sex till sju år från processens början tUl dess den avdömdes. Den balansen ökades ju år från år trots att man tillsatte flera regeringsråd för att så att säga få vidare, effektivare och snabbare beslut i högsta instans.

Förvaltningsärendenas antal ökar i vårt komphcerade samhälle. Detta har också gjort sitt till för att vi fått pröva oUka åtgärder för att mmska balansen i regeringsrätten. Vi fann att det inte var tänkbart att öka summa revisibiUs för att på den vägen bromsa tUlströmningen till sista instans, regeringsrätten, utan man fick söka andra vägar. Vi kom fram till att den enda väg som också tryggade den enskildes säkerhet var att förverkhga det gamla kravet på en mellandomstol och ge den en sådan förstärkning att den kunde verka som slutinstans. Förslaget blev en förvaltningsdomstolsorganisation, där kammarrätten skulle utgöra sista instans, medan regeringsrätten skulle bU i huvudsak prejudikatprövande.

Om man nu följer reservanternas förslag, som herr Mphn betecknade såsom en hten förändring, riskerar man den viktiga principen att lätta regeringsrättens arbetsbörda. Även om man inte lyckas få fram förvaltningsärendena till beslut i regeringsrätten, kommer regeringsrättens arbete att bli belastat av prövningen, huruvida synnerUga skäl eljest föreligger - det är den formuleringen som reservanterna har anslutit sig till.

När man läser utskottsbetänkandet och reservationen, där utskottets ledamöter har delat upp sig i socialdemokrater och borgerliga, kan man få den uppfattningen, att rättssäkerheten bedöms olika i de bägge lägren. Jag vill understryka att så Inte är faUet. Det är kanske mest därför som jag har tagit tlU orda här. Det har inte varit så i utredningen, och jag är övertygad om att det inte heller här är på det viset. Utredningen bestod inte bara av min ringhet, utan där deltog från folkpartiet docenten i förvaltningsrätt Gustaf Petrén och från moderata samhngspartiet nuvarande partUedaren Gösta Bohman. Jag kan försäkra att på denna specieUa punkt var vi helt eniga.

Jag kan också erinra om de utredningar och undersökningar som vi i kommittén gjorde innan vi kom fram till vår bedömning. Jag är fortfarande övertygad om att de skäl väger över som man kan ha för att följa den gamla traditionen, som har en romantisk klang, att den enskilde med-

Nr 104

Onsdagen den   . 2 juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

167

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

AUmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

borgaren kan gå med sina bekymmer till kungen som sista instans; men att den enskildes rättssäkerhet därmed skuUe komma i ett bättre läge betvivlar jag starkt, hen talman.

Jag viU sluta mitt anförande med att vama för att ge det intrycket att denna nya organisation i princip stödes av en socialdemokratisk majoritet och att den kan misstänkliggöras av en borgerlig minoritet. Det är inte på det sättet, och det bör inte vara på det sättet. Rättssäkerheten får inte bh en partipohtlsk fråga; jag vill varna för det, och jag vill säga att på den vägen skall vi inte kivas. Det framtida förtroendet för den organisation riksdagen nu beslutar om tror jag kan bil skadat, om man driver detta för långt med den formation som man här har redovisat.

Jag kan sluta här, herr talman. Jag vill anmäla att jag icke kommer att stödja reservationen, utan jag viU ansluta mig till utskottets hemställan, med de motiveringar som jag här har anfört.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Såvitt jag kan finna bygger herr Dockereds anförande på ett missförstånd. Han säger att ett bifall till reservationen skuUe riskera den viktiga principen att avlasta regeringsrätten. Så förhåller det sig naturligtvis inte. Ett bifaU tiU reservationen skulle visserligen öppna en ytterUgare möjUghet till fullföljd, men det är en möjlighet som bara kan komma att utnyttjas i ett fåtal fall Flertalet av de ärenden som nu kan föras vidare till regeringsrätten kommer vid ett bifall till reservationen att stanna i kammarrätten.

Hen DOCKERED (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är helt överens med herr Molin om vad han nu påpekade, att huvudparten ärenden kommer att stanna i kammarrätten. Men om målen skall bedömas efter den lagformulering som reservanterna givit kommer det att medföra att regeringsrätten får på sitt ansvar att pröva huruvida dessa särskilda skäl förehgger. Det är det som är skillnaden, och den är rätt så väsenthg. Det har ingenting med den enskildes rättssäkerhet att göra, och det är ju den vi diskuterar.

168

Herr PETTERSSON I Visby (s):

Herr talman! Jag tror att man skall hålla i minnet att det här är en mycket genomgripande förvaltningsrättsreform. Tyngdpunkten Ugger mte i frågan om prövningstiUstånd för att få ett mål upp till regeringsrätten utan i den förändring och förstärkning som sker på planen under.

Beslut har redan fattats, och ytterhgare beslut skaU fattas i ett ärende berett av skatteutskottet, att det vid länsstyrelserna skaU inrättas länsrätter och skatterätter med inslag av lekmän, och det är en väsenthg förändring i förhållande till nuläget. Man måste väl också ha den uppfattningen, att även första instans består av ledamöter som i varje fall strävar efter att uppnå rättssäkerhet för den enskilde. Vidare sker en väsenthg förändring vad gäller kammartätten, som ju kommer att bh en allmän förvaltningsdomstol från att tidigare framför aUt ha varit en skattedomstol. Det bhr en mycket kraftig utbyggnad av kammarrättema.

Vi har hört att det kommer att Inrättas en kammanätt i Göteborg, och vi får en kammarrätt som i varje fall i inledningsskedet skall ha en fihal i Sundsvall och arbeta på två avdelningar.

Jag är helt övertygad om att man måste hta till de s, k, underrätterna, såväl länsrätt och skatterätt som kammanätt,

I fråga om regeringsrätten behöver jag inte säga något utöver vad herr Dockered har anfört. Han har suttit med i utredningen och han yttrade sig i debatten när vi hade frågan om högsta domstolens stäUning uppe till behandhng. Han talar alltså på grundval av rätt djupa studier i dessa frågor.

I ärendet om högsta domstolens ställning fanns det en reservation av Uknande slag som den nu föreliggande, men kammaren sade med en mycket stor majoritet nej till den därför att det hade kunnat inregistreras att över 50 procent av arbetstiden gjck åt till att pröva vilka ärenden som skulle få tas upp i högsta domstolen.

Anhopningen av ärenden hos regeringsrätten har hittills varit mycket besvärande. Reservanternas förslag innebär att domama får sitta och pröva olika ärenden för att kanske finna att det inte finns skäl att ta upp dem. Det är väl ändå att ödsla med tid. Jag tror att det är riktigare att följa vad utskottet här har kommit fram tiU. Det var ju också bara en av lagrådets medlemmar som hade samma uppfattning som reservanterna, medan de andra hade en annan uppfattning. Jag tror att utskottsmajoritetens uppfattning är fuUt hka riktig som om inte riktigare än reservanternas.

Hen talman! Jag viU med detta och med instämmande i de synpunkter som herr Dockered har framfört yrka bifaU tlU utskottets betänkande.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Det finns aU anledning att hälsa den nu aktueUa reformen på förvaltnlngsrättskipningens område med tiUfredsstäUelse. Den här reformen berör ett vitt fält och I hög grad kammanättsorganisa-tionen, eftersom kammarrätterna nu, som herr Pettersson i Visby nyss sade, kommer att förvandlas tiU allmänna förvaltningsdomstolar från att hittUls huvudsakligen ha varit skattedomstolar.

Departementschefen anför i propositionen att mellaninstansen måste få tiUräckUg slagkraft för att tillfredsställande kunna svara för den slutgiltiga rättskipningen i det övervägande antalet mål, eftersom högsta instans nu bhr en ren prejudikatinstans. Mot bakgrund därav föreslås antalet kammarrättsavdelningar öka från 9 till 15. Kammanättsorganisa-tionskommittén har för sin del t. o. m. kommit fram tiU att organisationen om några år behöver bestå av ytterhgare två avdelningar för att kunna avgöra det antal mål som beräknas komma in under ett år.

Med en så stor ökning av antalet kammanättsavdelningar som nu är aktuell är det naturhgt att frågan om en uppdelning av den nuvarande kammarrätten på flera enheter kommit i bhckpunkten. Både i förvaltningsdomstolskommitténs betänkande från år 1966 och i den nu förevarande propositionen finns åtskilUga skäl angi-vna som talar för en sådan uppdelning. Jag skall Inte uppta kammarens tid med att räkna upp

169

6* Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

170

dessa skäl. Jag är medveten om att det i debatten kring den här reformen också har framförts skäl som talar mot en uppdelning, bl a. från befattningshavare inom kammarrätten. Eftersom enligt min mening de skäl som talar för en uppdelning väger över dem som talar mot ansluter jag mig tUl departementschefens uppfattning, att det är lämphgt att förlägga kammarrättsverksamhet på tre platser i landet och där i stora drag varje landsdel skall utgöra domkrets för var och en av de tre enheterna. Konstruktionen att göra den kammanättsenhet som skall ha Norrlandslänen som sin domkrets och som är avsedd att placeras i Sundsvall som en filial till den föreslagna Stockholmskammarrätten, anser jag däremot inte vara särskilt praktisk. Hen Martin Olsson och jag har också väckt en motion i den frågan, och eftersom herr Olsson nyss har berört motionen kan jag hänvisa till vad han har sagt om den och om utskottets ganska positiva bemötande av den motionen.

Ett argument — och kanske det tyngsta — mot en tredje självständig kammanätt för Nonland har varit, och det framgår också av utskottets betänkande, att den inte skulle bh tillräckligt stor för att utgöra en lämpUg administrativt självständig enhet. Vi antydde I vår motion att det argumentet kunde komma att bU mindre vägande om kammarrättema i framtiden fick en annan administrationsform. Nu har domstolsverksutredningen i dagarna lämnat sitt betänkande Ny domstolsadministration — jag tror att det har skett efter det utskottsbetänkandet avgavs — och utredningen föreslår där att ett domstolsverk, som skall vara central förvaltningsmyndighet för de aUmänna domstolama och för de allmänna förvaltningsdomstolarna, skall inrättas från den 1 juli 1972. Om statsmakterna följer domstolsverksutredningens förslag och kammarrätterna i vad gäller deras administration kommer att ingå i ett domstolsverk har, enligt min mening, invändningen att den norrländska enheten skuUe bh alltför hten för att vara självständig väsenthgt minskat i tyngd.

En fråga som givetvis är värd största uppmärksamhet och som uppkommer i samband med den nya kammarrättsorganisationen är den berörda personalens situation. För de befattningshavare för vilka utflyttning från Stockholm bhr aktuell bör rimhgen de principer tillämpas vilka antogs i samband med behandhngen av propositionen angående omlokahsering av viss stathg verksamhet. En stor del av kammanättens personal är, såvitt jag kunnat erfara, negativt instäUd till tanken på en flyttning från Stockholm och motsätter sig vad de anser vara en tvångsförflyttning. Läget är så tUl vida sämre för denna personalkategori än för de utlokaliserade verkens personal, eftersom den nya kammarrättsorganisationen — enUgt både propositionen och utskottets betänkande - om möjhgt skall börja byggas upp redan den 1 januari 1972. Av så mycket större vikt är det att man från arbetsgivarens sida handlar i en positiv anda gentemot personalen och tar hänsyn tiU att en besvärlig situation uppstår för många anställda. Jag tror att den personal som berörs av den här omorganisationen skuUe sätta värde på om justitieministem här i kammaren ville bekräfta min förhoppning att arbetsgivaren kommer att inta en generös attityd till personalens önskemål.

Inrikesutskottet underströk i betänkandet angående omlokahseringen.

som kammaren behandlade för några dagar sedan, betydelsen av olika åtgärder för att ändra de anstäUdas negativa attityd tiU tanken på utflyttning; vidare uttalade sig utskottet för ett starkt medinflytande för personalen i det fortsatta planeringsarbetet hksom för att omstatione-ringsskyldigheten inte skulle göras gällande genereUt. I samband med det sistnämnda anförde utskottet; "Finns det 'vägande skäl' skall undantag kunna göras. Som exempUfiering av dessa skäl har i propositionen angetts makes förvärvsarbete, vård av anhörig, nära förestående pensionsavgång och hälsoskäl. Även andra skäl kan alltså komma i fråga. Om prövningen av framförda skäl sker i en generös anda, anser utskottet att omstatione-ringsskyldigheten I reahteten Inte behöver hävdas annat än I särskilda faU."

Jag hoppas nu verkhgen att detta i tillämpUga delar också kommer att gälla för kammarrättens personal, och jag utgår från att det förhåUandet att Norrlandskammarrätten från början blir en filial tiU Stockholmskammarrätten inte skall göra situationen ur personalens synpunkt sämre än om den nonländska kammarrätten från början hade bUvlt självständig.

Herr talman! Med dessa synpunkter yrkar jag I den del av utskottets betänkande som jag har berört bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Det är ett stort och omfattande lagstiftningsarbete vi står inför just nu. Det är ett arbete som har begärts under decennier, och det är med glädje man nu ser ett resultat, som är av stor betydelse för enskUds rättsskydd och som ger fasta regler, där regler förut inte funnits eller där reglerna varit ganska lösa. Det är betydande vinster som i detta avseende åstadkoms. Det finns också utrymme för kritik. Herr Boo antydde en del synpunkter i den vägen. Han sade att man kanske i vissa delar får betrakta detta som ett första steg, och det ligger mycket I detta konstaterande.

Det finns också en del speciella detaljer att glädja sig åt i detta sammanhang. Det förefaUer mig som om man genom förvaltningsrättslagen och genom länsstyrelseorganisationens omdaning skulle kunna få till stånd ett växelspel mellan personal i olika instanser på ett sätt som förut inte har varit möjhgt — till befordran för juridiken och juristerna men därmed också för den enskilda medborgaren och rättssäkerheten. Det är möjhgt att man här i det långa loppet skuUe kunna skapa en motsvarighet till hovrättskarriären och kanske också i en framtid att bygga bättre växelspår mellan hovrätten och den form av karriär som här öppnas. Men det är en liten detalj i det stora sammanhanget.

Det finns en reservation i detta ärende. Den har kritiserats av herr Dockered, och så tiU vida har kritikerna aUdeles rätt att det vid ett bifall till reservationens förslag inte skulle bli paralleUitet mellan högsta domstolens och regeringsrättens regler i fråga om fullföljd. En sådan paralleUitet är självfallet önskvärd. Den skillnaden skulle föreligga att man skulle få en fuUföljdsmöjlighet där "eljest synnerliga skäl förehgger", en möjhghet vilken inte skulle föreligga i rättegångsbalken enhgt det beslut riksdagen nyhgen har fattat.

Jag medger att detta inte är logiskt. Vad är då skälet för denna brist i

171

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

AUmänna förvaltningsdomstolar, m. m.

logiken? Ja, skälet är helt enkelt att kammanätten genom denna lagstiftning får helt nya och vidgade befogenheter. Kammarrätten tiUförs ärenden med vilka den icke tidigare har sysslat, och därför är det, menar reservanterna, något av ett vågspel att praktiskt taget obönhörligen göra kammarrätten till högsta instans i alla dessa ärenden. Det ges i de nya reglerna i rättegångsbalken möjligliet tiU resning, om målets utgång tidigare har berott på grovt förbiseende eller grovt misstag, men eftersom detta ju nästan innebär beskyllning för ämbetsbrott har reservanterna, när det gäller prövningstiUstånd, med hänsyn tiU kammarrättens nya uppgifter velat sätta in orden "eller om eljest synnerliga skäl förehgger". Det är ingen märklig ändring, och den har, som tidigare framhålUts här, föreslagits av ett av de tre justitieråden.

Nu säger herr Dockered att regeringsrättens arbetsbelastning var ytterhgt oroande, och det har han aUdeles rätt i. Vi har ofta i denna kammare diskuterat regeringsrättens arbetsbelastning och uttalat vår oro häröver, inte minst med hänsyn tiU rättssäkerheten för personer, som haft att vänta i åratal på att få sina ärenden avbörda. Det var nödvändigt och önskvärt att något gjordes, och åtgärderna borde inte låta vänta på sig.

Ett mycket effektivt medel att minska regeringsrättens arbetsbelastning är naturhgtvis att flytta bort målen från regeringsrätten. Det är vad man skulle kunna kalla ett Alexanderhugg. Reservanterna har tyckt att man gått htet för drastiskt fram i detta sammanhang när man sä drakoniskt avskär besvärsrätten, och därför har reservantema yrkat på tillägget "eUer om eljest synnerhga skäl föreligger".

Jag tror att det vore värt att pröva en sådan anordning innan kammarrätterna hunnit växa in i sina nya uppgifter och förvärvat den vana vid handläggningen av de helt nya målen och ärendena som de i dag inte kan ha. Låt oss gäma säga att det skulle betraktas som en övergångsbestämmelse för en tid framöver, om kammaren skulle bifalla reservationen. Jag tror emellertid att det från rättssäkerhetssynpunkt är önskvärt med en sådan övergångsbestämmelse.

172

Hen ERNULF (fp):

Herr talman! Jag skall nämna ett par exempel där det enligt min mening borde finnas reservationens rätt och möjhghet till prövning vid regeringsrätten, trots att det inte förehgger något prejudikatsfaU.

Kammarrätten skall ju enhgt den nya lagen döma bl a. i mål om administrativa frihetsberövanden, t. ex. det fallet att en ungdom omhändertas för samhäUsvård och berövas sin frihet för vård på anstalt. Vi kan ta det faUet att underrätten anser att omhändertagande av barnet inte bör ske utan att barnet bör få stanna hos sina föräldrar tUls -vidare för vård i frihet. Kammarrätten anser däremot att barnet skall berövas friheten. Så fuUföljer barnet eller dess föräldrar med en ansökan till regeringsrätten att få talan prövad där. Regeringsrätten konstaterar i det angivna fallet att det Inte är fråga om ett prejudikatsfaU men säger sig ändå vid studium av handhngama att det är sannolikt att en prövning, om den finge ske, skulle leda tUl att frihetsberövandet upphävs. Jag tycker att det skulle vara   otiUfredsställande   ur rättssäkerhetssynpunkt  att  regeringsrättens

prövningsavdelning måste säga: Visst skuUe vi ha ändrat beslutet och avstått från frihetsberövandet, om vi hade kunnat pröva frågan i sak, men eftersom barnet inte är ett prejudikatsfall så får det stanna på den institution där det befinner sig.

Motsvarande exempel kan gälla inom nykterhetsvården. Även där tycker jag att det är otiUfredsstäUande om regeringsrätten skulle säga sig vid en ansökan om prövningstillstånd att kammarrättens beslut om frihetsberövande nog skulle ändras, om saken fick prövas. Men mannen eller kvinnan i fråga är inget prejudikat, alltså kan regeringsrätten inte göra någonting åt saken. Om det enUgt regeringsrättens bedömning finns synnerUga skäl att ta upp målet så tycker jag att man i enlighet med reservantemas förslag också borde ha rätt att göra det, i de undantagsfall som det kan bU tal om.

Jag skuUe vilja ta ett tredje exempel. Om en domstol i ett hemskillnads- eller äktenskapssklUnadsmål bestämmer vilken av föräldrarna som skaU ha vårdnaden om barnet — det är ju den vanhga situationen — så kan överförandet av barnet från den ena av föräldrama till den andra I de fall detta behövs vara mycket vanskligt och vara skadhgt för barnets psykiska hälsa. Omständigheter kan också ha Inträffat efter domstolens beslut som gör att ett sådant överförande helt enkelt Inte bör ske.

1 första hand är det länsstyrelsen som har att besluta härom. Andra Instans är kammanätten, ,\nta att länsstyrelsen säger att för barnets skull får ett överförande Inte ske nu. Kammarrätten finner emellertid hinder inte föreligga. Så kommer en ansökan om fuUföljdstillstånd tiU regeringsrätten, som säger att bamet inte borde flyttas över i det läge som nu föreUgger, men eftersom barnet inte är ett prejudikatsfall så finns Ingenting att göra åt saken. Regeringsrätten får inte lov att pröva ärendet trots att den anser att det finns mycket starka skäl för att göra det.

Jag tror att många människor har svårt att förstå att den här handläggningen av deras ärenden inte får ta sikte på parternas intresse utan enbart på frågan om det gäUer prejudikatsfaU eller inte.

Herr talman! Jag tycker att den mycket försiktiga uppmjukning, den mycket begränsade möjlighet som reservationen lämnar att tiUgodose sådana här rättstrygghetsbehov för enskilda människor borde kunna beslutas av riksdagen. Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

Nr 104

Onsdagen den 2juni1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m. in.

Hen PETTERSSON i Visby (s):

Hen talman! Jag finner det angeläget att på nytt framhålla vad som händer beträffande underrättsorganisationen. Vi kommer där att få en mycket stark förstärkning, både kvahtativt och kvantitativt, genom inrättandet av länsrätter och skatterätter samt genom förstärkningen av kammanättema. Om vi nu vidgar möjhghetema att få mål prövade i regeringsrätten - med den ghdning som reservationen innebär — kan samma situation uppstå som i högsta domstolen, där över halva tiden åtgår för skickliga jurister att sitta och pröva om tillstånd skaU ges att föra ett mål tiU högsta domstolen.

Jag tror att det är riktigt att följa den tankegång som ligger bakom förslaget om denna genomgripande förvaltningsreform, nämhgen att se tiU att regeringsrätten kan fungera som framför allt en prejudikatsdomstol.

173

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

A llmänna förvaltningsdomstolar, in. m.

Här kan jag tiUägga vad utskottet sagt, nämUgen att enligt utskottets mening ger de föreslagna bestämmelserna regeringsrätten möjUghet att bevilja prövningstillstånd förutom i prejudikatsfall vid alla sådana undantagssituationer, där det skulle framstå som stötande för den aUmänna rättskänslan om överprövning inte kunde ske.

De mål som hen Ernulf konstruerade — det är lätt att göra det -innebär ett underkännande av de domare som sitter i länsrätt och kammarrätt. Det kan dock hända att de målen om det, som herr Ernulf säger, skulle vara stötande för rättskänslan om de inte kom till prövning i högsta instans skulle kunna bU prövade i regeringsrätten.

Jag tror man får se tiden an något innan man ändrar på detta förslag. Vi kan få samma bekymmer som vi haft beträffande regeringsrätten I många år med anledning av den stora ärendeanhopningen.

Hen DOCKERED (c):

Herr talman! Jag är i viss mån förekommen av herr Pettersson i Visby. Jag tänkte på precis samma sak. Vi måste komma ihåg att vi skall få en länsrätt där lekmannarepresentanter skaU diskutera fallet med juristerna och döma. Och så skaU vi få en kammarrätt där vi ställer höga krav på juristerna. De skaU, som herr Hemehus sade, ha hovrättskompetens. Det har vi menat.

Sedan är det klart, som herr Pettersson sade, att man kan konstruera faU med en massa "om" i. Men inte utgår väl vi ifrån att underrätterna och deras dömande avdelningar skall vara villfarna i fråga om samma lag som dock skall tillämpas också I sista instans om vi behåller möjligheterna för regeringsrättens prövning. Denna konstruktion kan man enligt min mening göra hur som helst, men det imponerar inte, även om det är en domare som säger det.

174

Hen ERNULF (fp):

Herr talman! Jag har ingen önskan att imponera med min vädjan om hänsyn tUl den enskildes rättstrygghet. Men till herr Pettersson i Visby vill jag säga att en möjUghet tiU fullföljd naturligtvis inte är ett underkännande av de lägre instansernas kompetens. I så faU skulle vi ju genom den -vidsträckta rätt tUl fullföljd som vi har underkänna det stora fiertalet av våra domare både i de allmänna domstolarna och i förvaltningsdomstolarna, och det är självfallet varken utskottets eller reservanternas mening.

I de tre fall som jag nämnde kan jag inte se att det föreUgger fuUföljdsrätt tUl regeringsrätten enligt majoritetens förslag. Får jag därför fråga herr Pettersson i Visby om han inte tycker det är stötande för rättskänslan att regeringsrätten inte kan pröva frågan därför att den inte är prejudicerande, trots att den säger sig att "hade vi fått pröva frågan skuUe vi ha ändrat tUl förmån för den enskilde". Den situationen är för mig stötande.

Anser herr Pettersson möjligen i stället att de fall som jag har nämnt går in under vad utskottet anger som möjlighet till fullföljd skulle det vara mycket intressant — det skulle vara en tolkning som jag inte tror på

men den skulle visa att majoriteten och reservanterna har samma avsikt fastän de har uttryckt sig ohka.

Hen HERNELIUS (m);

Herr talman! För det första måste viss prövning göras även enhgt Kungl. Maj;ts förslag, eftersom man skall pröva om grovt förbiseende eller grovt misstag förekommit i de fall som förs tUl regeringsrätten.

För det andra får man väl inte i denna kammare ha den förestäUningen — och det bekymrade mig att höra vad herr Dockered sade här — att en besvärsrätt innebär en tro på att underinstanser som avgjort ett ärende är villfama. Jag kan försäkra herr Dockered att även högsta domstolen och regeringsrätten kan göra fel; det kan varje domstol göra. Det är ju därför man har en besvärsinstans, en fuUföljdsanordning — det är för att trygga den enskilde medborgaren mot att fel begås.

Här kommer det alldeles särskilda fallet att man låter en domstol bli högsta instans för ett visst antal ärenden — en domstol som aldrig sysslat med sådana frågor och inom vilken rekrytering och utbildning inte har legat på dessa ärenden utan på helt andra fält. Det är den stora, principieUa nyheten. Det är därför som jämförelsen med rättegångsbalken och det aktade justitieutskottets förslag för en tid sedan faller. Det finns ingen paraUelhtet, det är skillnaden. Hovrätterna är vana att syssla med aUa de mål för vUka de nu bUr slutinstans; kammarrätten är inte van att syssla med sådana mål annat än i en del fall.

Sedan viU jag bara göra en Uten reflexion som jag tyvän glömde i mitt första inlägg; jag missbrukar replikrätten genom att framföra den nu, men den skall bU mycket kort. Jag beklagar att vi behandlar detta viktiga lagförslag vid detta sena skede av riksdagen. Det har tyvärr påverkat behandlingen både i utskottet och naturUgtvis i riksdagen, eftersom vi alla arbetar I tidsnöd.

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Allmänna förvaltningsdomstolar, m m.

Herr PETTERSSON i Visby (s):

Herr talman! Hen Emulf ställde en fråga till mig; han vUle att jag skulle svara på om de tre fall som han muntligen redogjorde för skulle kunna leda tiU prövningstUlstånd. Arbetar herr Emulf på det sättet när han som domare har att avgöra ett ärende tycker jag att han arbetar htet lättvindigt. Så lättvindig viU jag inte vara.

Hen ERNULF (fp);

Herr talman! Eftersom jag tyckte att hen Petterssons i Visby första uttalande om att han inte viUe att rättskänslan skulle stötas var något oklart hade det varit av Intresse att få reda på om de fall som jag tog upp var stötande för hans rättskänsla eUer Inte. Det hade naturhgtvis varit ännu bättre om utskottet hade funderat över sådana här fall, som ju är mycket lättfunna.

Överläggningen var härmed slutad.

175

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri som föreslagits i reservationen av hen Larsson i Luttra m, fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Molin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 36 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht utskottets hemställan med den ändring

däri som föreslagits i reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mohn begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  168

Nej -   141

Avstår —       1

§ 9 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 35 I anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag tiU lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m. och tiU förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308).

Utskottets hemställan bifölls.

§  10 Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 41 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till ändring i tulltaxerlngsförordningen (1960:391), m. m. jämte motioner.

176

I proposition 1971:93 hade Kungl. Maj;t under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 april 1971 föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag tiU förordning om ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960:391),

dels antaga rekommendationen den 9 juni 1970 av rådet för samarbete på tuUområdet rörande ändring av nomenklaturen för klassificering av varor i tuUtariffema.

1 propositionen hade föreslagits att tuUpreferenser i form av tuUfrihet skulle införas för import av halvfabrikat och färdigvaror från utvecklings-ländema.

Vidare hade föreslagits att en rekommendation den 9 juni 1970 av rådet för samarbete på tullområdet rörande ändring av nomenklaturen för klassificering av varor i tulltarifferna godtogs för svensk del.

I detta betänkande behandlades

dels de i anledning av propositionen väckta motionerna 1971:1452 av herr Hansson i Skegrie m. fi.,

1971:1458   av   henar   Magnusson   i   Borås   och   Hovhammar,   vari hemstäUts att riksdagen beslutade

1. att de i motionen närmare angivna glasvaroma skulle undantas från
preferensbehandhngen,

2.     att  de  preferensberättigade  länderna  skulle begränsas på sätt i motionen anges och

3.     att   omfattningen av tullpreferenserna  skulle  komma  tiU klart uttryck i tuUtaxeringsförordningen,

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1971:580 av herr förste vice talmannen Bengtson, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att i skrivelse tiU Kungl. Maj;t anhålla

1.   att bestämmelser utfärdades så att i fråga om undervisnings- och hknande film tUl film hänfördes såväl negativ som positiv fUm, samt

2.   att enklare och klarare bestämmelser utfärdades för import av undervisnings film.

Utskottet hemställde att riksdagen

A.     med bifall tUl proposition 1971:93

1.   skuUe avslå motionema 1971:1452 och 1971:1458 och antaga det vid propositionen fogade förslaget tiU förordning om ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960:391),

2.   skulle antaga rekommendationen den 9 juni 1970 av rådet för samarbete på tuUområdet rörande ändring av nomenklaturen för klassificering av varor i tulltarifferna,

B.     skulle avslå motionen 1971:580.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Magnusson i Borås och NUsson i Trobro (båda m), vUka ansett att utskottet under punkten A 1 bort hemstäUa,

att riksdagen med avslag på motionen 1971:1452 och med anledning av motionen 1971:1458 och propositionen 1971:93 skulle antaga propositionen och det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960:391) med den ändringen att i bilaga 2 till propositionen även skuUe upptagas tulltaxenr 70.13 och 70. 14, samt att riksdagen beslutade att erbjudandet om tullpreferenser skuUe avse i BUaga 4 tUl propositionen angivna länder samt Israel, Cuba, MongoUska Folkrepubliken och Västra Samoa,

2. av herrar Eriksson i Bäckmora, Josefson i Arrie och Björk i Gävle (samtliga c), vilka ansett att utskottet under punkten B bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:580 i skrivelse till Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om enklare och klarare bestämmelser för import av undervisningsfilm i de avseenden som påtalats i motionen.

177

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 41 behandlar ett framlagt förslag om tullpreferenser för vissa u-länder vid deras export tUl i-länderna. Vi ser här ett resultat av de s, k, UNCTAD-överläggningarna. Det har nu visat sig att de stora i-länderna förbehållit sig rätt till undantag från preferensbehandhngen. Norden har uppträtt med gemensamma krav. Detta innebär att Sverige för sin del i en undantagslista förbehållit sig att från preferenserna undanta vissa varor som för närvarande är föremål för mycket hård konkurrens från vissa u-länder. Sverige har också förbehållit sig att införa importrestriktioner eller återinföra tullar om speciella störningar skulle uppstå för vissa delar av näringsUvet. Det är fuUt förklarligt att vi har gjort så.

I den hsta över varor som undantagits saknas emellertid varor från glasindustrin. 1 en motion har vi föreslagit att man redan nu undantar dessa varor från preferenserna, då här redan existerar en konkunens av den arten att den aUvarligt skadar och försvårar sysselsättningen för denna industri. Sålunda har redan tre glasbruk permitterat på grund av konkurrens från Jugoslavien.

Vidare har vi inte kunnat anse det lämphgt att utöver den s, k, 77-gruppen och vissa andra u-länder som ingår i UNCTAD ta med även andra länder i preferenshänseende. Motivet bhr då, som utskottsmajoriteten också påpekar, icke handelspohtiska skäl utan utrikespoUtiska bedömanden, och det kan ju inte vara meningen att man skaU blanda in sådana problem I detta sammanhang. Då skulle man säkerligen på samma grunder behöva ta med även en del andra länder,

Kungl. Majt viU också ha fuUmakt att ge preferenser åt andra utomeuropeiska områden och länder för vilka i-ländema svarar. Detta skuUe kunna innebära att man även tar med t. ex, Hongkong, vUket skulle kunna få allvarliga verkningar för sysselsättningen i vårt land.

Vi motionärer och reservanter anser därför att såväl hstan över undantagsvaroma som de länder som får del av preferenserna bör ingå i författningen så att riksdagen får ta stäUning tiU om några varor skaU försvinna från undantagslistan eller om nya länder skaU få preferenser på tuUområdet,

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU tiU reservatlon nr

178

Hen förste vice talmannen BENGTSON (c):

Hen talman! I detta betänkande behandlas bl, a. tuUfrihet för import av undervisningsfilm. Sådan film skaU i princip vara tullfri, men nu är enUgt motionärernas och reservantemas mening bestämmelserna så svårtolkade och oklara att det är nästan omöjhgt att tolka vad som skall gälla. Det enda som begärs av motionärerna och reservanterna är att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om enklare och klarare bestämmelser för import av undervisningsfilm.

Den blygsamma begäran som reservanterna gör har avfärdats av utskottsmajoriteten, som säger; "Även om vissa importbestämmelser kan te sig krånghga," — utskottet erkänner således I viss mån att de är krånghga — "synes det enhgt utskottets mening Inte motiverat att med

utgångspunkt i det aktuahserade fallet genomföra några väsentUga ändringar av införselbestämmelserna för undervlsningsfUm, vUka torde få betecknas som Uberala." Det har inte bestritts från reservantemas sida att bestämmelserna är liberala, men oklarheten kvarstår.

Jag vill bara hänvisa tlU en PM som finansdepartementet har lämnat till utskottet. Där står i den första punkten att exponerad och framkallad negativ eUer positiv film, avsedd att användas uteslutande för kopiering, är tuUfri enhgt tuUtaxan. Men htet längre ned på samma sida, beträffande tuU- och skattefrihet i vissa fall, står det att med film kan här Inte avses annat än sådan för ändamålet omedelbart användbar film. Vad menar man med det? Det är aUtså bara kopior som i det fallet är tuUfria. Hur är det med negativet i så fall?

I denna PM som finansdepartementet har sänt över står vidare att generaltullstyrelsen anser att filmen direkt skall komma tUl användning för avsett ändamål för att skattefrihet skall medges. Är det om Igen samma sak, att om man importerar ett negativ som man tänker göra kopior av och visa, så är det tullfritt, men däremot inte om man bara importerar bara negativet? Hur kan man säga att detta är enkla bestämmelser?

Och om det nu är på det sättet, så säger utskottet i betänkandet någonting som inte gör saken bättre. Utskottet anför ett exempel och skriver "Filmen var vidare inte införd för undervisningsändamål utan för kopiering." Ja, nu är det inte utan särskilda anordningar möjhgt att visa ett negativ i en filmapparat, utan man måste göra en kopia. Och utskottet menar väl ändå inte att man tar det här negativet och gör kopior för att lägga dem i ett skåp och inte använda dem tUl någonting, utan meningen är väl att man skaU göra dem tillgängliga för den undervisning de är avsedda för, alltså göra en kopia och visa den.

Därför vUl jag veta om utskottet anser att bestämmelserna är klara. Då kan vi ju få ett besked. Är det så att negativ räknas tiU film och således kan importeras tullfritt när det gäller undervisning, eUer är det Inte det? Det är en mycket betydelsefuU sak, därför att utskottets uttalande tyder på att negativ Inte är möjliga att ta in tuUfritt, och det skulle betyda att man Inte skaU ta in ett negativ utan låta jobbare I laboratorier i ett annat land - Tyskland exempelvis — kopiera, och så tar man in de färdiga kopioma och får därmed tullfrihet. Är det sådana bestämmelser man vlU ha, så att man skall hindra svenska laboratoriearbetare från att jobba med detta och i stället låta göra det i ett annat land?

Det är denna fråga som jag i första hand med spänning väntar på att utskottets talesman skall besvara, för det kan ju vara vägledande för generaltuUstyrelsen när det gäUer hur man egentligen skaU behandla dessa ärenden.

Utskottet har refererat ett mål och skriver: "En av huvudpunkterna i målet torde ha varit att undervisningsfilmen i detta fall Importerades av en distributör och Inte av någon som skulle använda den för undervisning." Menar verkUgen utskottet att skolorna i hela Sverige skulle ha möjligheter att själva överbhcka utlandsmarknaden och var och en importera filmer för att visa I respektive skolor? Kan man tänka sig att det   inte   skaU   vara   en   distributör   som   tar  in   detta   och   kanske

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

179

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

tillhandahåller det tUl 50 skolor utan att varje skola - en i Ystad och en i Haparanda och en i Södertälje osv. — skuUe känna tUl fUmmarknaden, ta in filmerna och, som det heter, versionera dem — dvs. förse dem med lämphg speakertext och sådant? Är det detta utskottet har menat med sin skrivning?

Ja, den enkelhet som utskottet talat om får man verkligen leta efter. Det har t. o. m. hänt att man har tagit in samma film på olika vägar och i det ena fallet fått den bedömd så att den skulle vara tullfri, medan den i det andra faUet har belagts med tull. Och fortfarande skulle detta aUtså vara klara och enkla bestämmelser som någon skall kunna arbeta efter!

Nu har jag med några exempel — jag har begränsat mig för att det inte skaU bh alltför långt, men jag kunde leta upp många fler — visat på hur det är med denna av utskottet som enkel betecknade regel för import av undervisningsfilm. Jag måste säga att för mig förefaller den krånglig — ja, det är rent obegriphga bestämmelser för hur importen skall gå tUl

Jag vill tUlägga en sak, och det är att när det kommer en undervisningsfilm tlU tullen, så har ju Inte tullnämnden några filmprojektorer så att de kan börja köra denna film. De har helt enkelt ingen aning om vad det är de tar emot, utan man måste gå ytterligare en omväg och be den som skall använda filmen att intyga att det är undervisningsfilm. Skulle det sedan bli så att man kör den här filmen I en skola och det visar sig att den inte skuUe ha gått in tuUfritt, så har ju skolans tjänstemän egentligen begått tjänstefel, för då har de kört underhållningsfUm, vilket de inte får köpa in och köra i en skola.

Jag kunde fortsätta med ytterhgare exempel. Om någon kan säga Ifrån att det här är enkla bestämmelser, så är det ju obefogat att begära hos Kungl. Maj:t att de skall förenklas. Enligt min uppfattning är bestämmelserna emeUertid så oklara att de behöver rättas till.

Herr talman! Detta korta anförande — jag skulle kunna exempUfiera mycket mera — tror jag är tiUräckligt för att visa att bestämmelserna är mycket oklara. Vår blygsamma begäran återfinnes i reservationen 2, som jag ber att få yrka bifall till.

I detta anförande instämde herr Eriksson i Bäckmora (c).

180

Herr BRANDT (s):

Hen talman! Jag tror inte att jag på ett enkelt sätt kan klara ut denna fråga. Men vi har inte skrivit i utskottets betänkande att bestämmelserna är enkla, och inte heller har vi sagt att de är krånghga. Vi har bara skri-vit att de kan se krånghga ut, och det är en helt annan sak.

Enhgt UNESCO-konventionen kan tullfrihet komma i fråga för bl. a. undervisningsfilm. Som utskottet framhåUit gäller herr Bengtsons motion inte så mycket tullen på sådan film utan i stället den mervärdeskatt som utgår på importerad fUm.

Om en negativ eller positiv film importeras uteslutande för kopiering — även en positiv film kan ju bearbetas — så bUr den tullfri. En positiv film som förs in för att visas beläggs däremot med en tull på 480 kronor för 100 kg. Detta innebär alltså att vi har ett tullskydd för inhemskt kopieringsarbete för att inte fördyra det arbetet. Konstigare är det inte. I

båda fallen utgår mervärdeskatt vid import, men skatten beräknas inte på värdet av inspelningskostnadema och inte heller på visningsrätten utan på tuUvärdet plus tull, alltså ett rent råvaruvärde.

Det finns emellertid ett undantag från dessa regler, och det är undervisningsfilm som införs för undervisningsändamål. Sådan film är enUgt UNESCO-konventionen fri från både tuU och mervärdeskatt. Förutsättningen för att slippa mervärdeskatten är dock att det gäller en färdig kopia, eftersom den film som förs In för kopiering ju inte är införd för undervisningsändamål.

Här anförde nu herr Bengtson företaget Sol-Film som exempel. Det företaget importerade två filmer om den franska revolutionen och fick betala skatt för dessa. Men det målet handlade om huruvida införandet skulle vara skattefritt eller inte, dvs. fritt från den aUmänna omsättningsskatt som då gäUde, inte mervärdeskatten. Om filmerna hade varit tuUfria enligt UNESCO-konventionen hade det heller inte utgått någon skatt — det är enkelt, och det förstår alla. Nu är emellertid Sol-FUm en distributör av kopior, och följaktligen bhr dess import tullfri, men företaget skall erlägga skatt. Det här bhr enklare och enklare, som alla hör. Man skiljer aUtså på vanUg distributör av undervisningsfilm och sådan distributör som importerar för att sedan antingen hyra ut filmen eller sälja den. Ett skoldistrikt som importerar film för undervisning behöver inte erlägga vare sig skatt eUer tull. Om det gäller import av negativ eUer positiv film för bearbetning i Sverige utgår emellertid skatt men ingen tuU. Importören måste deklarera eller styrka hur filmen skaU användas, vUket herr Bengtson sade, det är riktigt. Han skaU styrka om det är import för undervisning eUer om det är frågan om att filmen skall uthyras eller försäljas.

Nu medger vi att det här kan se krångligt ut, men det är väldigt enkelt, som alla hör. Vi medger att tillämpningen inte heUer alla gånger har varit så lyckad. Men vi har inte ansett att man kan rikta några invändningar mot de principer som reglerna bygger på. Jag undrar ändå om det är så vanhgt som herr Bengtson säger, att någon låter en film bearbetas i utlandet. Jag skuUe tro att det är mycket sällan förekommande att det går till så i praktiken. Antingen bearbetas säkerUgen importerad film här i landet eller också rör det sig om färdig film.

Nu har generaltuUstyrelsens revisionsbyrå I ett annat mål tagit upp frågan om reglernas tUlämpning, och även om vi inte har skrivit ut det direkt, tror jag nog att jag å utskottets vägnar kan säga, att vi förutsätter att Kungl. Maj:t prövar - det har nämligen Kungl. Maj:t möjlighet till -reglernas nuvarande tillämpning. Men om så sker, tror jag resultatet av det bUr att även undervisningsfilmen bhr skattebelagd. Det är nämhgen nästan enda möjhgheten att få en samordning, och det kan hända att det inte var herr Bengtsons syfte.

Det övriga som står i betänkandet skaU jag inte säga något om för alla viU ju gå hem. Det är sent.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

Herr talman!  Efter herr Brandts anförande har man en stark känsla av

181

Nr 104

Onsdagen den 2 juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m. m.

att den som handhar det här väl har arbetat efter principen; varför göra en sak enkel om den kan göras krånglig? Det verkar vara ledmotivet och jag måste säga: Stackars de tullmän som skall behandla det här och tolka hur det skall gå till! Jag är inte alls förvånad över att samma film i ena fallet, som jag sade tidigare, tas in som tullfri och i andra fallet beläggs med tuU.

Herr Brandt talade om tullskyddet för kopieringen. Men om nu ett negativ inte bUr tuUfritt infört är det väl Inte skydd för kopieringen. Då hindrar man ju svenska laboratoriearbetare att utföra kopiering. Herr Brandt sade att det inte är säkert att man gör det utomlands. Jo, visst gör man det. Det är klart att om negativet Inte är tullfritt så tar man och för in tullfria kopior i stäUet. Jag kan inte förstå varför man skiljer på sådant. Film är enligt min uppfattning både negativ och kopior. Film är ett medel för att visa en bild på duken, eventuellt med ljud, och då skall man räkna både negativa och positiva filmer.

Sedan kommer detta tUlbaka med Sol-Film som var distributör, men hen Brandt svarade inte på om han menade att det var lämpligt att Sveriges skolor själva var och en skall ta In en film från utlandet som kan vara bra. Nu är det så att en importör av kopior måste i varje enskilt fall med inköpsorder från vederbörande AV-central vid skolan styrka att filmen i fråga skaU användas för undervisningsändamål. Då skulle saken vara klar. Men trots detta beslutar tullmyndighetema ibland godtyckligt att vederbörande film inte är att betrakta som undervisningsfilm. Och då har ju skolan samma svårighet igen, därför att då har ju tullen sagt att det inte var någon undervisningsfllm. Man kan fråga sig -vilken kompetens tuUen har att bestämma vilket som är undervisningsfilm och vilket som Inte är det.

Med anledning av att herr Brandt säger att jag skulle -vilja att vi skulle ha undervlsnlngsfilmen skattebelagd också viU jag framhålla att det är ett absolut felaktigt påstående. Jag vill naturligtvis ha den fri. Principerna har vi inga skilda uppfattningar om. Undervisningsfilm bör vara skattefri, men bestämmelserna bör bli sådana att de kan tolkas och begripas av tullmännen och dem som skall importera film. Jag tycker att herr Brandts anförande gav ett mycket gott stöd för att det finns aU anledning att blfaUa reservationen 2 och därmed få htet klarare bestämmelser.

182

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag tror att alla är övertygade om att det här Inte är så krånghgt!

Man måste skilja på om fUmen importeras av en distributör, som själv inte skaU bedriva någon undervisning med filmen, eller av den som skaU använda fUmen för undervisning. Vidare måste man skilja på färdig fUm och negativ fUm - detta för att skydda inhemsk bearbetning.

Naturligtvis kan de förmåner en "undervisare" — om jag får använda det uttrycket — som importerar filmen har åtnjutas även av en distributör, nämligen om han är kommissionär och låter filmen ligga kvar I frihamn.

Detta är aUtså inte så krångligt som det låter när vi diskuterar — det går inte att förklara det enklare. VUl man rätta till detta måste Kungl

Maj;t besluta om mervärdeskatt även på den film som nu Inte är beskattad — då bhr det en samordning. Någon annan utväg tror jag inte det finns.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 104

Onsdagen den 2juni 1971

Ändring i tuUtaxeringsförordningen, m.m.

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller  skatteutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 41 punkten A 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Magnusson

i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 271

Nej -    36

Avstår —       2

Punkten A 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B

Propositioner gavs på blfaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen förste vice talmannen Bengtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   •vill   att   kammaren   bifaller  skatteutskottets   hemställan   I

betänkandet nr 41 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr förste vice talmannen Bengtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

183

Nr 104                                                               Ja - 210

Onsdagen den                                                 Nej -    87

2 juni 1971                                                   Avstår -     12

Andnng i tull-              p| förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen

taxeringsforord-     återstående ärenden på föredragningslistan tiU morgondagens samman-

ningen, m. m.          tj-äde.

§ 11 Herr talmannen meddelade att de i dag en gång bordlagda ärendena skuUe uppföras efter de två gånger bordlagda ärendena på föredragningsUstan för morgondagens sammanträde.

§  12 Kammaren åtskildes kl. 0.38.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert