Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:103

Onsdagen den 2 juni

Kl. 10.00

Ritsem- och Kaitumprojekten'

§ 1 Justerades protokollet för den 24 maj.

§ 2 Meddelande ang. arbetets ordnande under återstoden av vårsessionen

Hen TALMANNEN yttrade:

Cirka 60 talare är förhandsanmälda tUl debatterna angående återstående utskottsbetänkanden. Beträffande åtskUliga ärenden är talarlistorna dock ännu långt ifrån fullständiga. Det är därför omöjUgt att ange hur många timmar kammardebattema i dag och i morgon kommer att pågå. Inhämtade uppgifter om beräknad taletid visar emellertid att det inte blir nödvändigt att ytterligare förlänga vårsessionen. Däremot kan det ännu inte bedömas huruvida kväUsplenum behöver anordnas även i morgon.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter näringsutskottets betänkande nr 27.

§ 4 Ritsem- och Kaitumprojekten

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 26 i anledning av förnyad behandling av Kungl. Maj:ts framställning i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 till statens vattenfallsverk jämte motioner.

I sitt betänkande 1971:15 behandlade näringsutskottet propositionen 1971:1 bilaga 15 såvitt gällde punkten l.F:l under kapitalbudgeten (Statens vattenfaUsverk: Kraftstationer m. m.) samt motioner med anknytning därtiU, avseende dels Ritsemprojektet, dels Kaitumprojektet, Sedan kammaren den 12 maj 1971 återförvisat ärendet till utskottet för ytterligare utredning, avgav utskottet nu nytt betänkande i ämnet,

Kungl. Maj:t hade (punkten I,F:l) föreslagit riksdagen att

2, tUl Kraftstationer m, m, för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag av 975 000 000 kronor,

3, bemyndiga Kungl, Maj;t att fr, o, m, budgetåret 1971/72 medge statens vattenfallsverk att teckna borgen intill sammanlagt 75 000 000 kronor för varje budgetår,

4, bemyndiga Kungl, Maj;t att vid statens vattenfallsverk inrätta två tjänster för byråchef i Ce 1,

Yrkanden angående det i propositionen angivna Ritsemprojektet hade framförts i motionerna

1971:277 av herr Hedlund m, fl,, vari hemstäUts

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

1. att riksdagen skulle besluta att anslag förknippade med det s, k, Ritsemprojektet inte skulle beviljas,

2. att riksdagen under förevarande punkt skuUe för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kronor,

1971:278 av hen Helén m, fl,, vari hemställts

3, att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut skulle besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej skulle medges,

4, att riksdagen skulle besluta att några anslag förknippade med det s, k, Ritsemprojektet ej borde beviljas,

5, att anslaget för budgetåret 1971/72 under förevarande punkt skulle utgå med ett i förhållande tiU Kungl, Maj;ts förslag med 1 700 000 kronor minskat belopp av 973 300 000 kronor.

1971:432 av herr Bohman m, fl,, vari hemställts

1. att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut skulle besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej borde medges,

2. att riksdagen skuUe besluta att några anslag förknippade med det s, k, Ritsemprojektet ej borde beviljas,

3. att riksdagen under förevarande punkt skulle för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kronor,

1971:1071 av herr Hermansson i Stockholm m, fl,, vari hemställts att riksdagen skuUe avslå proposition 1971:1, bUaga 15, i vad den gällde det begärda anslaget för Ritsems kraftstation.

Det av statens vattenfallsverk planerade Kaitumprojektet behandlades i motionerna

1971:153 av herrar Stridsman och Johansson i Ilolmgården, vari hemställts att riksdagen skulle uttala sig mot ett genomförande av Kaitumprojektet,

1971:1058 av herrar Ahlmark och Wirtén, vari hemställts att riksdagen skulle uttala att någon utbyggnad av Kaitum för kraftändamål ej borde komma tiU stånd.

Utskottet hemställde 1, att riksdagen

1. som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna vad utskottet anfört beträffande Ritsemprojektet,

2. beslutade om en sådan ändring av sitt tidigare bemyndigande för Kungl. Maj:t att medge intrång i Stora SjöfaUets nationalpark som framgick av vad utskottet anfört,

3. med bifall i övrigt tUl Kungl. Maj:ts förslag tUl Kraftstationer m. m, för budgetåret 1971/72 anvisade ett investeringsanslag av 975 000 000 kronor.

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitu mprojekten

d) skulle avslå motionerna 1971:277, 1971:278, 1971:432 och Nr 103 1971:1071,

4. att riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:t att fr, o, m, budgetåret 1971/72 medge statens vattenfallsverk att teckna borgen intill sammanlagt 75 000 000 kronor för varje budgetår,

5. att riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:t att vid statens vattenfallsverk inrätta två tjänster för byråchef i Ce I,

6. att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1971:153 och 1971:1058 som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört rörande Kaitumprojektet.

Reservation hade avgivits av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), SjöneU (c) och MöUer i Göteborg (fp) samt fru Hambraeus (c), som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU till motionerna 1971:277, 1971:278, 1971:432 och 1971:1071 till Kraftstationer m.m, för budgetåret 1971/72 anvisade ett investeringsanslag av 973 300 000 kronor och därvid uttalade att det föreslagna Ritsemprojektet och därav föranlett intrång i Stora Sjöfallets nationalpark icke skulle komma till stånd.

Till detta betänkande hade fogats särskilda yttranden

1, av herr Holmberg (m),

2, av fru Marklund (vpk).

Hen REGNÉLL (m);

Herr talman! För att inte i onödan upprepa argumenten från diskussionen den 12 maj skall jag håUa mig tUl kompletteringar och tiU bedömningar av vad som skUjer det nya, det s, k, modifierade, förslaget från det förkastade.

Den 12 maj beklagade en av socialdemokraternas talesmän herr Henningsson, att inte teknisk och vetenskaphg expertis stod till riksdagens förfogande. Helt utan konsulter har vi väl inte varit. Utskottet har haft sakkunskap inkaUad, och jag hänvisade för min del till seminarier i regi av Sällskapet riksdagsmän och forskare.

Våra parlamentariska former tillåter tyvärr inte att konsulter går upp i talarstolen här. Det skuUe väl annars i och för sig varit det mest praktiska. Men jag har tagit fasta på hen Henningssons uttalande och samlat in ytterligare besked från expertis, sådant som de redan skrivit eUer sådant som de varit vänUga att ställa till mitt förfogande just för detta ändamål.

Jag börjar med ekonomin. I en bok om miljöfrågor som kommit ut i vår under titeln Delat ansvar finns bl a. en uppsats av en medarbetare vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid handelshögskolan här i Stockholm, BertU Thorngren. Han ger en för oss pohtiker nyttig översikt över miljöekonomins teori och praktik och diskuterar vUka miljöskador som är miljöekonomiskt mest oacceptabla.

Inte oväntat betecknas oåterkaUeliga skador som de mest oacceptabla och inte oväntat nämner Thorngren som första exempel på oåterkalleliga skador just reglering av älvar, TiU god ledning för vår debatt har han tagit

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

med en grafisk framställning, ett förslag till modell som avser att beskriva vad han kaUar Kaitumprojektet och dess konsekvenser stäUda i relation tiU två alternativa aktiviteter.

När man studerar modellen, vilket jag hoppas att många av kammarens ledamöter kommer att göra, bhr man verkligen betänksam.

Nå, säger man kanske, här har RegnéU jagat upp en udda ekonom som kan anlitas som slagträ i debatten. Var skulle vi hamna, säger man kanske, om vi började krångla tiU de ekonomiska reaUteterna genom att räkna med samhälleUga kostnader, upprätta "nyttokostnadskalkyler" och syssla med andra besynnerligheter.

Min replik bUr då: Thorngren är sannerUgen inte ensam om sitt resonemang när han kräver att man tar hänsyn inte bara tiU företagsekonomiska omständigheter utan ser det hela i ett vidare perspektiv. Låt mig för att styrka det påståendet hänvisa till att professor Erik Dahmén redan tidigt var framme med de idéer, som han har sammanfattat i boken Sätt pris på miljön, eller tiU professor Folke Kristenssons arbete Människor, företag och regioner, där det starkt betonas att man i en realistisk lönsamhetsberäkning måste ta hänsyn också tUl miljövården.

Jag kan också erinra om att Industriförbundets verkstäUande direktör Axel Iveroth vid flera tillfäUen, bl a. nyligen vid en internationell konferens nere i Schweiz, gjort uppmärksammade och mycket positiva inlägg i mUjödebatten, Allt mer har man inom industrin blivit medveten om att lönsamhetskalkyler i kronor måste bedömas och konigeras med hänsyn tiU negativa sidoeffekter. Den msikten och den ansvarskänslan borde hgga ännu naturligare till för beslutsfattare inom den offentliga sektorn.

Jag har sökt att mobihsera forskare och tekniker, som skulle kunna ge ytterligare besked om möjligheterna att bemästra de miljöskador som för närvarande svaveldioxiden ställer tiU med och som naturhgtvis är ett bekymmer för oss som ibland hänvisar till oljekraftverk som ett av alternativen till att exploatera Ritsem.

Visserligen tycker jag kanske att jag redan i debatten den 12 maj gav underlag för påståendet att man - därtUl nödd och tvungen - skall komma att kunna bemästra problemet med utsläpp av svaveldioxid. Jag hänvisade tiU uppsatser pubUcerade i år av Nordforsks miljövårdssekretariat i Helsingfors, och jag refererade till erfarenheter, som en delegation från Ingenjörsvetenskapsakademien för några veckor sedan hade gjort vid ett besök i Ruhrområdet,

Jag har nu läst mera och hört mig ytterhgare för med tekniker, Alla har vi kunnat ta del av en uppsats av en österrikisk fysikprofessor, som stod att läsa i majnumret av Efta-BuUetin, som vi får i egenskap av riksdagsledamöter. Jag kan också hänvisa tUl en uppsats i Teknisk tidskrift nr 18 i fjol, där det finns en mycket instruktiv artikel om svaveldioxid. Den har följande underrubrik: "Vården av miljön behöver inte vara en ekonomisk belastning för samhället."

Det är synd att man inte, herr talman, kan tUlämpa den tekniken att man lägger bUagor tUl kammarprotokoUen. Hade man kunnat det, skulle jag ha funnit att det var på sin plats att lägga den artikeln som bilaga till dagens debattprotokoU.

Inte så långt från detta hus bedrivs faktiskt avsvavhng av rökgas i inte så liten skala. Det är Södersjukhuset som tillämpar den svenska Bahcoprocessen I 20 megawatts instaUation. Merkostnaden per kubikmeter eldningsolja, som håUer 2,5 procent svavel, anges vara ungefär 14 kronor. Reningseffekten bUr sådan att utsläppen reduceras till ungefär 2 procent av vad de skuUe ha varit utan denna s, k, S02-skrubber.

Är sådan rening möjlig också vid värmekraftverk?

Jag lät den frågan gå till det svenska företagets industriavdelning, och där visade man sig imponerande snabb i vändningarna. Daterat den 28 maj har jag här ett brev, där man anger kostnaderna för att enhgt den vid Södersjukhuset tillämpade metoden ta bort huvuddelen av både stoft och svaveldioxid i rökgaserna från ett 500 megawatts värmekraftverk, i drift 7 000 fullasttimmar per år, dvs. i det närmaste kontinuerUgt. Man.har satt avskrivningama tiU 10 år och räntefoten tiU 8 procent.

Summerade drift- och kapitalkostnader ger en merkostnad av 6 kronor å 6:50 per ton olja och procent svavel eller ca 0,35 öre per kilowattimme. Den extra kostnaden, 0,35 öre, för att så gott som fullständigt eliminera stoft och svaveldioxid kan jämföras med att överföringskostnaden från Ritsem till konsumtionsområden i MeUansverige kan sättas till ungefär 0,5 öre.

I debatten den 12 maj talades om de "utomordentliga risker för vår kraftförsötining i mitten av 1970-talet" - det var industriministerns formulering - som ett nej tiU Ritsem skulle Innebära. Vi som viU säga nej till exploateringen menade att det finns alternativ.

Jag har — fortfarande med herr Henningssons önskemål i tankarna — frågat professorn i ångteknik vid tekniska högskolan, Ingvar Jung, som varit vänlig att ge mig en sifferspäckad promemoria. Den bekräftar först vad som sades i debatten den 12 maj: ett utbyggt Ritsem skulle ge mindre än 10 procent av den årliga ökningen — märk väl den årliga ökningen -för det år, 1976, då produktionstiUskottet programmerats in. Ritsems bidrag tUl den totala energiförsörjningen då skulle uppgå tiU omkring fem tusendelar. Det framgår redan av näringsutskottets betänkande,

VUl verkUgen industriministern eller andra ansvariga göra gäUande att vi arbetar med så smala marginaler att bortfaUet av en tiondel av årstillskottet ett enstaka år respektive ungefär fem tusendelar av den beräknade totalproduktionen det år när Ritsem skulle träda i funktion skulle innebära "utomordentUga risker för vår kraftförsörjning"? Om så är fallet, måste man tyvärr beteckna planeringen som synnerligen dålig.

Professor Jung har ett alternativ. Jag lämnar gärna kopior av hans uträkningar tiU alla intresserade och skaU här bara presentera slutsatserna av ett förslag som han har att bygga ut fjärrvärme i Kiruna, Sundsvall, Piteå och Umeå. Jag läser direkt från hans promemoria:

"Om de föreslagna utbyggnaderna av fjärrvärme väljes i stället för Ritsem blir

Investeringen gynnsammare Arbeten i kustdistriktet mer bestående Sysselsättningsvärde av samma storlek som i RitsemfaUet KontinuerUgt arbete i kraftstationerna Bättre miljö i Ritsem

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Bättre mUjö i fjärrvärmestäderna Långtidsbesparing av bränsle i fjärrvärmestäderna Möjlighet att få kraft över vid torrår Möjlighet att vid vattenbrist fyUa vattenförräden

Arbetena på fjärrvärmenät och fjärrvärmestationer kan förläggas till resp. 100% och ca 40% lokalt tiU industrier i Nonland och till fjärrvärmestädernas kommuner."

Professor Jungs alternativ och hans sätt att väga det mot Ritsemprojektet förefaller mig stämma bra överens med den modell som ekonomen Thorngren ritat i den artikel jag tidigare nämnt.

Utöver med ekonomer och krafttekniker har vi när vi skall ta ställning tiU Ritsemprojektet naturUgtvis anledning höra med naturvetare, främst ekologer. En sådan är förre intendenten Kai Curry-Lindahl som nu är verksam som FN:s och UNESCO:s expert på ekologi i Afrika. En artikel av honom finns i den bok. Delat ansvar, som jag redan nämnt. Där heter det på s. 80:

"Statsmakternas under decennier visade kaUsinnighet och brist på förståelse för naturvårdens krav och deras ovUja att lyssna på argument har inom snart sagt varje sektor av planering och exploatering, som helt eller delvis berör förnyelsebar och levande natur, medfört onödig förstörelse av för ett modernt samhäUe omistUga värden. Mycket är för aUtid förstört, annat torde gå att återstäUa på lång sikt och med stora kostnader. De senaste decenniernas förvaltning av Sveriges levande naturtillgångar kommer att för framtida generationer svenskar framstå som den stora vanvårdens tid."

På nästa sida läser vi:

"För närvarande utsätts hjärttrakterna i Stora Sjöfallets nationalpark och delar av Sareks nationalpark för en omfattande förstörelse i Vattenfallsverkets regi. De enastående värdefulla sjökedjorna Sitasjaure-— Satisjaure och Tjaktjajaure —Rittakjaure med kringUggande områden förändrar helt karaktär, storartade urskogar och myrar med unik fauna bUr överdämda eller utsätts för förstörelse. . .Det är omöjligt att komma ifrån den uppfattningen att här har begåtts inte bara en vandalism utan också en kortsynt dumhet som man nu synes vara på väg att upprepa i Kaitumjaurekomplexet inom Sjaunja fågelskyddsområde."

Hittills har jag mest talat om ekonomi, teknik och naturvetenskap. Socialdemokraterna menar att man bör begränsa sig tiU detta. Håll er till sakliga argument, sades tUl oss gång på gång i debatten den 12 maj. Från socialdemokratiskt håll gjorde man sig i förra debatten lustig över att jag citerat en skald. Hur skulle det gå, frågade man, om sådana fick påverka viktiga beslut?

En socialdemokrat sade också: Den tekniska utvecklingen går så snabbt, och vi måste anpassa samhäUet därefter. Av fm Hambraeus, motståndare tiU exploateringsprojektet, fick han repliken; Jag tycker man skall anpassa tekniken till människan i stället.

Kanske är det djupast sett den viktigaste skUjelinjen som går här i debatten i dag. Vem har rätt? Det är ett humanistiskt problem. En humanist, historieprofessorn Birgitta Oden i Lund, medlem av forskningsberedningen, svarar så här:

"Ett av de intressantaste dragen i 1960-talets miljövård är den utomordentligt snabba opinionsförskjutning som ägt rum. En opinionsmätning 1969 visade att 80 procent förklarade sig acceptera en höjd kommunalskatt, om pengarna användes till en förbättrad vattenrening. Inte mindre än 54 procent av de tUlfrågade ansåg det önskvärt att svenska folket i framtiden avstår från den årUga standardökningen tiU förmån för åtgärder mot miljöförstöringen,"

Herr talman! Jag har under den tid som stått tUl buds sedan den 12 maj sökt följa den befogade maning som då riktades till oss: Hör med vetenskapare och tekniker! Vad jag hört och delvis redovisat här i dag är efter min bedömning ett massivt besked om att det ursprunghga förslaget var helt orimhgt. Men gäller detsamma beträffande det s, k, modifierade förslaget?

Naturligtvis har vi inom oppositionen skyldighet att på nytt gå igenom varje post för sig. Jag har försökt göra det - och då också stött mig på den granskning av alternativ som vi redan tidigare har gjort inom vårt parti — och är nu framme vid summeringen.

Vattenfall awisade så sent som i januari 1970 det nu aktuella förslaget för dess otUlfredsställande lönsamhet. Nu har man lyckats få näsanöver vattnet genom att hänvisa till att kostnaderna har stigit för annan sorts elproduktion. Långtidsbedömningen måste ha varit fel antingen för 18 månader sedan eller också nu, Företagarvinsten i det gamla projektet var ungefär 2 miljoner kronor; det betyder 25 öre per svensk. Nu rör det sig kanske om några ören. Kan vi avstå från dem?

Så katastrofargumentet — industriministerns tal om utomordentliga risker för vår kraftförsörjning om inte Ritsem träder i funktion i slutet av 1976 med sina kanske fem tusendelar av vår kraftproduktion. Den maktlöshetens politik godkänner vi inte. Att fullt godtagbara alternativ finns har jag redovisat i dag, bl a, med hjälp av professor Jungs förslag.

Sysselsättningsproblemet kommer att kommenteras av andra. Diskussionen tycks här förresten redan ha varit av viss nytta.

De renskötande samernas nej står fast - också här kommer andra talare att ge närmare besked.

Ekologernas syn har jag redovisat med hjälp av intendent Curry-Lindahl, Man invänder kanske: Sedan dess har förslaget modifierats. Jag skall därför i all korthet komplettera med ett yttrande av zoologen Peter Lindberg, som sedan 1967 har arbetat med området på bl, a, naturvårdsverkets uppdrag. Han skriver: "Vägar, tunnelsprängningar, grustäkter kommer att bli lika omfattande och totalförstörande för miljön som i det tidigare förslaget."

Lägre lönsamhet, lägre kraftutvinning, kvarstående grova skador i naturen och bekymmer för samerna har fått oss som förra gången sade nej till det helt orimliga ursprungliga förslaget att säga nej också nu. Vi gör det i förvissningen om att värdet av levande vatten och ursprunghg natur i framtiden kommer att bh högre än i dag, och vi gör det med ett krav på att dagens bekymmer för sysselsättning, som det med kanske okonventionella ord heter i vår reservation, skall mötas med resoluta och skyndsamma åtgärder.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

I* Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

I detta anförande instämde herrar Strindberg (m), Nilsson i Agnas (m), Magnusson i Borås (m) och Sjöholm (fp).

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Hen talman! När åtminstone jag upplever behandlingen av detta ärende så att man med kört tids mellanmm diskuterar samma förslag för andra gången är det naturligtvis svårt att undvika att upprepa vad som framhölls vid den första behandlingen, men jag skall försöka göra mitt bästa.

Det förra förslaget innebar en uppdämning av både Autajaure och Sitasjaure. Det förslag som nu lagts fram har modifierats och omfattar endast uppdämning av Sitasjaure, Man har även kommit fram till nya siffror för kostnaderna. På grund härav kan man naturligtvis se frågan ur andra synvinklar. Jag vill inte förneka att situationen har förändrats. Men situationen har inte förändrats på sådant sätt att jag anser att det finns skäl att ändra sin syn på den här frågan och därmed ändra votum.

Då det tydUgen var så att riksdagens majoritet hade kommit att stjälpa det förra förslaget, så remitterades det tillbaka till näringsutskottet. Statens vattenfaUsverk har nu snabbskisserat ett nytt förslag med en totalkostnad angiven tUl ca 190 miljoner kronor, medan den föna ramen var angiven tiU 154,9 miljoner. Om den här återremissen, som nu har ändrat situationen, kom tiU med eller utan herr Holmbergs medverkan vet jag inte, men i varje faU blev den ett faktum.

Man gör nu gäUande att detta förslag innebär ett betydligt mindre ingrepp och i stort sett också mindre skador för rennäringen. Men fortfarande är meningarna oerhört delade just i fråga om hur ingreppet i naturen inverkar på fauna osv. och på samernas rennäring.

Från regeringens och utskottsmajoritetens sida har man mycket kraftigt understrukit hur betydelsefuUt det är att skaffa nya arbetstillfällen åt människorna i Norrbotten och ät de av Vattenfall anstäUda anläggningsarbetarna m, fl Jag vill instämma i det; jag tycker också att en av de väsentligaste frågorna i detta ärende är att ge dessa människor i Norrbotten arbete och utkomst.

Man har också framskjutit det förhållandet att många anställda i Vattenfall skulle stå inför risken att förlora sin pension om de skiljs från företaget några år före pensionsåldern, och det skulle vara många som inte har så långt kvar till den. När det gäller den äldre arbetskraften bör dock Vattenfall kunna ha möjligheter att reglera sin arbetsstyrka så att ingen skaU behöva Uda någon pensionsförlust med hänsyn till den nu praktiserade pensionsåldern. En sådan planering av arbetstiUfäUen inom verket kan och bör ändå skapas - för aU framtid — att man inte skaU hamna i den situationen. Man skaU inte behöva bygga en anläggning, som det av naturvårdsskäl och andra skäl råder så starkt delade meningar om, bara för att skaffa kortsiktig arbetstillgång och klara pensioneringen.

Om jag inte är fel underrättad har VattenfaU minskat sin arbetsstyrka under de senaste 20 åren med ca 50 procent. Alternativa sysselsättningar som ersättning för detta projekt bör kunna skapas och måste naturligtvis också skapas i Norrbotten. Man kan ju inte låta hela Norrbottens framtid vila just på byggandet av detta projekt. Vi har i vår reservation angivit

områden som skaU ge arbete på annat sätt.

Parterna på virkesmarknaden inom det här området har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om åtgärder från samhällets sida för att öka den framtida virkesproduktionen. Vi anser att just de skogliga åtgärderna har en mycket stor betydelse i detta sammanhang.

Enhgt den framställning tiU regeringen som intressenterna på det skogliga området har gjort, skulle den långsiktiga ökningen av virkesproduktionen i Nonbotten — om man kan åstadkomma en sådan — också medföra omfattande arbetsinsatser. Skogen har en så dominerande StäUning för näringslivet i detta område att man måste se aUvarligt på den här åtgärden. Den bör också ha den högsta angelägenhetsgraden.

Skogen är här en väsentUg basindustri och ger framtida arbetsmöjligheter på ett helt annat sätt än ett enskilt vattenkraftbygge som, när det är färdigt, inte ger arbete åt så många i fortsättningen. Enligt en skrivelse, som vi har tagit del av från skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län till jordbruksdepartementet och som är daterad den 15 augusti 1970, beräknas att det för år 1970 förelåg en virkesbrist i området på 1,2 miljoner kubikmeter och att denna virkesbrist år 1975 skulle vara uppe i 4 miljoner kubikmeter. Skogsvårdsstyrelsen säger också att åtgärder mot den kommande virkesbristen bör igångsättas snarast.

Övriga åtgärder för att skaffa sysselsättning och arbete har fått stort utrymme i den här debatten. Vi har också i reservationen angivit anläggande av en meUanriksväg mellan Kiruna och Narvik, ett projekt som man bör allvarUgt överväga. Jag skuUe tro att denna väg kommer att bli mycket aktuell i debatten i framtiden och att man förr eller senare kommer att genomföra projektet.

Vi har även hänvisat till vägplanen och de arbeten som enUgt denna är angelägna och som till sin natur innebär arbetsuppgifter Uknande kraftbygget och vägen dit. Det blir så att säga ingen ändring i arbetsmiljön för dem som är vana vid anläggningsarbete.

Enligt behovsplanen för tiden 1970—1985 över det primära, sekundära och tertiära vägnätet samt de statsbidragsberättigade vägarna i städerna för Norrbottens län skuUe här föreUgga en totalinvestering av 530,6 miljoner kronor. När man granskar de av ohka myndigheter föreslagna åtgärderna har man svårt att riktigt ta på aUvar talet om att det skulle föreligga projektnöd i Nonbotten, vUket understrukits ibland.

Beträffande kostnadskalkylen för det modifierade förslaget om utbyggnad av Ritsem, som herr Regnéll här ingående har redogjort för, är det naturligtvis väldigt svårt för den enskUde ledamoten av riksdagen att ta ställning och få klart för sig om den håUer efter den här sista snabbomräkningen. Vad man fäster sig vid i kalkylen är att det inte synes ha stora säkerhetsmarginaler. De sammanlagda summorna är t. o, m, avrundade nedåt, vilket ju i allmänhet inte förekommer; man brukar avrunda uppåt. Samtliga kostnader synes vara angivna enligt 1969 års prisnivå. Om dessa kostnader - 190 miljoner kronor, som Vattenfalls senaste kostnadsberäkning slutar på — är ekonomiskt håUbara kanske inte någon vet förrän om sju eller åtta år. 1 den beräkningen Ugger så osäkra faktorer som oljepriser och priser på utrustning av andra typer av kraftverk på världsmarknaden.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Sakkunniga utanför Vattenfall gör mycket starkt gällande att tunnelkostnaden är för lågt beräknad och att hela Ritsemprojektet är för lågt beräknat om man jämför det med andra liknande kraftverk. Man har sagt att innerklädnad i tunneln saknas och att bergbeskaffenheten skulle vara ganska splittrad — det skuUe inte vara fast granitberg, vilket gör att man kanske behöver ha en innerklädnad i tunneln. Man har sagt att transporterna blir dyra osv. Här står uppgift mot uppgift från de sakkunniga.

Så vill man gärna föra in tankarna på frågan: Om ett företag erhållit tillstånd av vattendomstol att bygga ett kraftverk av en viss storlek och genomföra härför erforderliga regleringar av sjöar och vattendrag, äger då företaget att utan ny prövning av tillåtligheten vidtaga avsevärda ändringar i ett sådant projekt? Den frågan har ju ställts av många. Mot bakgrund av de erfarenheter man har i fråga om konsekvenserna för enskilda människor och företag som ändrat på tillståndsgivna projekt frågar man sig om det går att genomföra ens den modifierade utbyggnaden utan komplikationer på tillståndsgivningssidan och yttranden från myndigheter och enskUda. Men jag vUl gärna först som sist understryka att det är naturligtvis oerhört viktigt med arbetstillfällena och att de arbetstiUfäUen som vi har berört i vår reservation allvarUgt kommer upp till prövning, Uksom naturUgtvis VattenfaUs pensioneringsfråga behöver penetreras och få en lösning som är till de anställdas bästa.

Med tanke på att jordbruksministern den 12 maj från denna talarstol framhöll att det var sakkunnigt utrett att ersättningsområden finns för samernas rennäring på annat håU än i de översvämmade områdena frågar man sig naturligtvis varför utskottet nu säger att renbeteslanden tas i anspråk i väsenthgt mindre utsträckning. Och samtliga samer från området som man har varit i kontakt med säger att det är inte riktigt att det skuUe finnas några andra renbetesland. Nu vet vi att den sidan har förändrats och att renbeteslanden skyddats i ganska väsentlig utsträckning i det nya projektet. Jag skulle vilja säga att om det här projektet förskjutes föregriper det ingenting i framtiden, men en utbyggnad i dag kan ju aldrig göras om.

Jag yrkar bifall till reservationen.

I detta anförande instämde fru Hambraeus och herr Johansson i Växjö

(båda c).

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! När vi för ca två veckor sedan debatterade Ritsemprojektet var det en lång debatt under en hel dag, och mför ett säkert voteringsnederlag här i kammaren yrkade den socialdemokratiske gruppledaren herr Johansson i Ljungby på återremiss. Motiveringen för detta var efter vad man kunde förstå det anförande som herr Holmberg hade hållit tidigare på dagen och där han sade att det i viss mån skulle bli ett förändrat läge om Kaitumområdet skulle lämnas i fred. Det blev en frälsarkrans för regeringsförslaget, så att man skulle kunna fortsätta en exploatering av de här värdefulla naturvårdsområdena.

Men det är alldeles uppenbart att i den debatt som vi hade i kammaren

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

sades det klart ifrån av de socialdemokratiska talarna — däribland Nr 103 utskottets ordförande - att någon sammankopphng av Ritsemprojektet och Kaitumprojektet förelåg inte. Detta framgick ju också av utskottsbetänkandet. Det var alltså två skilda punkter.

Men när näringsutskottet sammanträdde dagen därpå fick vi ett helt nytt förslag presenterat för oss. Det var inte något fullödigt material. Vi fick en karta att studera, där man hade ritat in en annan sträckning av tunneln ner till det bUvande kraftverket. Det projektet skulle med denna ändring bli ca 30 mUjoner kronor dyrare, räknat i 1969 års priser, och det framgick också klart att lönsamheten skulle reduceras med det omarbetade förslaget. Inte heller skulle nationalparken lämnas i fred. De invändningar som vi rest mot det förra förslaget har därför inte minskat i styrka.

Det modifierade förslag som vi skaU ta ställning till i dag medför vissa förbättringar, det vill jag inte undanhålla, eftersom kalvningslandet vid Auta inte spolieras och naturstörningarna inte bhr så stora kring Autajaure. Men projektets skadeverkningar ur naturvårdssynpunkt är fortfarande av den storleken att vägande invändningar kan göras mot dess genomförande. Sjön Sitasjaures yta bhr genom dammbyggnaden höjd och landskapsbUden förändrad. Vattenflödet nedanför Sitasjaure bhr obetydUgt, vilket medför att Teusadalen får ett obetydUgt vattenflöde och vissa tider kommer att bh så gott som torrlagd. Från naturvårdshåU bedöms dessa förändringar i naturen få så stora negativa verkningar för djur och växter att man med starka skäl kan ifrågasätta de planerade ingreppen. Näringsutskottet har också mottagit en skrivelse från Norrbottens läns inlandsfiskare, där man påtalar dessa negativa verkningar av även det modifierade förslaget.

Vi reservanter i näringsutskottet har haft den ambitionen att dela upp de ohka avsnitten i denna fråga, så att vi undgår att upprepa argumenten. Herr RegnéU har redan talat om ekonomin, och herr Bötiesson i Glömminge har talat om arbetskraftssituationen där uppe i norr, och jag behöver därför inte gå in på de frågorna.

Vi har tidigare hävdat att den planerade vägen till Ritsem är olyckUg ur naturvårdssynpunkt. Genom den bhr ju inte bara landskapsbilden påverkad negativt, utan vägen kommer också att medföra ökade störningar genom en efter vad man kan förmoda ganska stark trafik, som kommer att vara ett störande moment för djurUvet. Nu vill exploatörerna påstå att vägen är till fördel för samerna, men man kan fråga om det påståendet verkhgen är riktigt. Överensstämmer det med samernas uppfattning? Näringsutskottet har mottagit en skrivelse från Sörkaitums lappby i vUken man tar avstånd från vägplanerna och säger ifrån mycket bestämt att man inte viU veta av vägen. Samerna har också inför förste konsulenten i lappväsendet anfört samma synpunkter,

Samerna har ju erfarenheter av vägbyggande och ingrepp i sina områden, och de erfarenheterna får väl tillmätas stor betydelse. Den tilltänkta vägen mellan Ritsem och Sitasjaure går genom viktiga kalvnings- och renbetesland.

Utskottsmajoriteten hävdar att en väg är av betydelse för den framtida turismen. Ja, det är klart att framkomligheten blir större. Men det är

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

också klart att den ökade motortrafiken kommer att bh i hög grad störande. Tidigare har båttrafiken i stor utsträckning klarat av det turistiska behovet.

Ett ur naturvårdssynpunkt stort frågetecken är var man skall göra av de väsentligt ökade sprängmassorna av sten från den 16,7 kilometer långa tunneln. Här har Vattenfall inte gjort klart för de beslutande myndigheterna var man tänker lägga sprängmassorna. Om man lägger stenen på marken, bhr det ett fem meter tjockt lager på en yta av sex hektar. Dessa väldiga stenmassor blir till skada både för området i sig självt och för rennäringen, Samerna har bedömt det så att det kommer att inverka störande. Men framför aUt blir landskapsbUden förändrad.

Nu säger utskottsmajoriteten att de invändningar som från olika håll riktats mot det ursprungliga förslaget tUl väsenthg del måste anses falla bort vid den förändring som föreslås. Som stöd för detta antagande anger utskottsmajoriteten att de regleringar som nu föreslås bUr avsevärt mindre. Man menar att skadorna för rennäringen bortfaller, när inte något kalvningsland behöver dämmas över. Utskottsmajoriteten föratsätter att samerna i de områden som påverkas av byggnadsprojekten skaU få ersättning från vattenfallsverket. Därmed anser utskottsmajoriteten allt vara gott och väl; när nu samerna får ersättning skaU de väl vara nöjda!

Men det framgår klart av en skrivelse som näringsutskottet har mottagit att samerna sannerUgen inte är nöjda. De vUl inte ha den här exploateringen av sina marker. De behöver dem för sin näring. Samerna vet av erfarenhet vad det betyder när grävskopor och lastmaskiner kommer in på deras rennäringsområden. De vet av erfarenhet vad en väg innebär i fråga om störningar. Den planerade vägen har någon betecknat som konservöppnare tUl det förut orörda området. Det är förståeUgt att en minoritetsgrupp som samerna känner sin existens hotad genom beslut som påverkar deras levnadsförutsättningar. Även om en viss del av skadeverkningarna kompenseras genom ekonomisk ersättning, ger det på längre sikt inte fuU kompensation.

Jag tycker det hade funnits skäl för utskottsmajoriteten att lyssna litet mer på samernas synpunkter. Det är ju aUdeles klart att samerna genom utskottsmajoritetens ställningstagande tycker sig inte ha fått gehör för rimhga synpunkter.

En samebys hållande av renar är, sett i det stora perspektiv som kallas balans i naturen, någonting så överlägset all annan produktion av livsmedel att vi verkUgen borde tänka oss för innan vi beskär den.

Vi talar så ofta om att människor skall ha möjlighet att välja det arbete de trivs med - det är en riktig tanke, och det skall vi också hålla på. Men när det gäller samerna är vi inte Uka generösa. De får maka på sig för exploatörerna. De får svårigheter att utöva sitt näringsfång, som de trivs med. En människa i den miljö där hon trivs är som människa en tillgång av oskattbart värde, 1 aU vår materiahsm har vi gjort det så trångt för sådana att överleva att det är dags att stanna upp, Samerna är trots aUt den ursprungliga befolkningen i de här områdena. Det är fuUt förståeUgt att de känner sig trängda.

Vattenfall och utskottsmajoriteten har motiverat förslaget med att arbetskraftssituationen i Norrland är så besvärlig och att Ritsemprojektet

kommer att medföra en lättnad i sysselsättningssvårigheterna, och det är vi fuUt på det klara med. Men andra förslag tUl sysselsättningsfrämjande åtgärder har framförts från vårt håU både i reservationen och av herr Börjesson i Glömminge. Den sysselsättning som Ritsemprojektet ger är ju av temporär natur.

Det är alldeles klart att Ritsemprojektet ur naturvårdssynpunkt - och vi har bedömt det ur den synpunkten — är en mycket negativ faktor i våra mUjövårdssträvanden. Vi anser därför att vi har samma anledning nu som tidigare att ta avstånd från projektet. När vi från folkpartiet i ett tidigt skede tog avstånd från exploateringen av Stora Sjöfallets nationalpark och därmed sammanhängande sjösystem, bedömde vi saken ur i första hand naturvårdssynpunkt och med hänsyn till samernas möjlighet att bedriva sin näring utan intrång. Vi anser också att vår nästa generation skaU få möjUghet att uppleva och studera naturhga miljöer. Bevarandet av ett högnordiskt fjällandskap i naturhgt tillstånd anser vi värdefullare än att teknokraterna får genomföra Ritsemprojektet, även i modifierad form. Och, som herr Regnéll tidigare sade, utdelningen kommer att bli fem tusendelar av vår kraftproduktion.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifaU tUl reservationen.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

1 detta anförande instämde herr Rydén (fp).

Hert HOLMBERG (m):

Herr talman! Det är inte någon pohtiker i dag som vill bestrida att miljövården i dag är en av de stora och viktigaste samhällsfrågorna. Men det är också ett problem som väcker starka känslor och hdelser. Allt fler har börjat inse att vår hälsa, vår trivsel men även våra inre utveckhngsmöj-hgheter är direkt beroende av att vi kan bevara vad som är värdefullt i vår omgivning. Miljövården har härigenom under senare tid blivit något av en folkrörelse. När det kommer upp en fråga om ingrepp i naturen och i landskapsbilden eller när frågan om hur vi skall kunna bevara renheten i luften och vattnet aktuahseras, växer det snabbt upp en opinion med sikte på att rädda de hotade miljövärdena och stoppa den planerade förstörelsen.

Jag skall gärna medge att goda skäl ur miljövårdssynpunkt ofta framföres för att t. ex. förhindra att ett storflygfält anlägges, att ett raffinaderi uppföres, att en oljehamn byggs ut, att ett vattenkraftverk anläggs eller att en motorväg dras fram. Jag kunde också nämna städernas nya bebyggelse med dess cementklossar tiU hus som tUlåts tränga ut i städernas vackra, natursköna omgivningar.

Men vem kan eller vill i en sådan här diskussion hävda att miljösynpunkterna endast är och får vara en del av ett komphcerat läggspel, där ekonomi och teknisk utveckhng, sysselsättning och internationeU konkurrens är faktorer som ständigt måste vägas mot kraven på att våra vatten inte förstörs, att våra natursköna kuster och fjällandskap bibehåUes och att luften vi andas håUs ren? Många viU inte göra det, helt enkelt därför att opinionen just nu är så starkt engagerad i natur- och miljöskyddet. Många kan inte göra det, därför att alla vet att under årens lopp har samhället och framför aUt de pohtiska partier som vi aUa

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

representerar - jag undantar inte aUs mig själv i det fallet — försummat att i tid planera för och satsa pengar på den miljö- och naturvård som vi i dag anser mer och mer oundgänglig.

För några är sedan tycks det emellertid som om vi vaknade upp. Motioner om miljövård skrevs på löpande band, regeringen vidtog åtgärder på det administrativa planet, forskningen intensifierades och även på det internationella planet var vi överens om att starkt markera Sveriges intresse på miljövårdens område.

Sådana åtgärder har det varit lätt att få politisk enighet kring. Varför? Jo, därför att ingen heUer har uppfattat miljövårdsfrågorna som i egentlig mening pohtiskt partiskiljande, AUa har i stället varit besjälade av tanken att nå praktiskt genomförbara resultat, vare sig det har gäUt att hejda den luft- och vattenförorening som följer av urbaniseringen och av industrialiseringen eller det har gäUt att bevara den traditioneUa landskapsbild som hårt skadats, inte bara av en nödvändig utbyggnad av våra vattenfaU utan Uka mycket av den igenbuskning som har följt i spåren av en nödvändig rationaUsering av jordbruket.

Vad är det då för skillnad på det ärende som vi i dag behandlar för andra gången här i kammaren, nämhgen förbudet att i framtiden exploatera Kaitumområdet och slutföra utbyggnaden av Lule älv genom att anlägga ett kraftverk i Ritsem och reglera sjön Sitasjaure, jämfört med de beslut som ansvariga pohtiker från alla partier i skilda församUngar har fattat t. ex, om anläggandet av ett oljeraffinaderi i Stenungsund, ett atomkraftverk i Väröbacka, ett annat i Oskarshamn, ett storflygfält i Stump, i en av Skånes naturskönaste trakter, en massafabrik i Nymölla och liknande? Vi vet alla att dessa beslut har varit förenade med allvarliga ingrepp i naturen och att både vatten och luft har påverkats. Men vi har måst acceptera ingreppen, därför att vi inte kan vara utan industri, elkraft, olja och kommunikationer i detta land, om standard och sysselsättning skall kunna upprätthällas. Vi lyckas visserligen — och det tycker jag är en stor vinning under de senaste åren - genom ekonomiska och tekniska åtgärder begränsa skadorna i naturen; men de finns där Ukväl.

Vad som har skett i dessa fall och som måste ske i hundratals fall i framtiden är att vi utan pohtiska biavsikter måste väga miljövårdsintressena mot andra önskemål, mot kraven på ekonomisk, teknisk och industriell utveckling, mot nödvändigheten av att upprätthåUa vår internationella konkurrenskraft samt mot behovet av att öka sysselsättningen och trygga den för framtiden.

Jag medger gärna, herr talman, att detta är ett principieUt resonemang. Men lämnar man denna princip eller har man inte denna princip ständigt för ögonen i varje enskilt faU utan låter sig styras av ensidiga och utomstående hänsynstaganden, är det oerhört lätt att komma fel i besluten.

Jag tycker att Kaitum-Ritsemfrågan och dess behandUng i riksdagen bUvit ett typiskt exempel på hur lätt diskussionen och därmed besluten kan komma på sned i en mUjöfråga genom att man antingen överdimensionerar eller undervärderar de andra värden som skall vägas mot kravet på att bibehåUa ett som vi aUa tycker stycke oersättlig svensk fjällnatur.

Alternativet för mig då det gäller den ömtåUga frågan att utvinna elkraft från Ritsem och Kaitum har varken varit ett obetingat ja till regeringens förslag eUer ett obetingat och onyanserat nej. Frågan är alltför viktig och alltför komplicerad och hade därför vunnit på att få en långt lugnare och mer eftertänksam behandling i utskott och riksdag än vad som skett.

Den låsning av frågan vi haft har ju inte heUerhelt kunnat brytas upp genom återremissen tUl utskottet. Varför? Ja, tiden visade sig vara för knapp för att man med ny och oförvillad bUck skuUe kunna ta upp det nya och, som jag tycker, på andra förutsättningar grundade förslaget om en modifierad utbyggnad av Ritsem, där uppenbarUgen naturvårdssynpunkterna fått väga särskilt tungt.

Någon mer ingående analys av projektets lönsamhet har heller inte kunnat göras. Vi har denna gång Uksom även i det tidigare fallet fått mer eller mindre Uta på VattenfaUs ord. Inte heller har vi den här gången kunnat närmare undersöka den kvarstående miljöskada som framför aUt regleringen av Sitasjaure medför.

VisserUgen är det helt klart att Ritsemutbyggnaden i sin nya tappning är långt bättre ur miljösynpunkt än det tidigare förslaget. Naturvårdsverket hade för övrigt redan 1969 i samarbete med kammarkollegiet varit inne på de tankegångar som Ugger bakom det modifierade förslaget; det var bara synd att vi inte tidigare fick upp detta alternativ i riksdagen. Inför utskottet anförde inte heller i den slutUga omgången naturvårdsverkets chef några vägande invändningar mot det nya projektet, men självfallet hade man fått större säkerhet i bedömningen av naturvårdssynpunkterna och lönsamheten, om de myndigheter och organisationer, som tidigare yttrat sig, även denna gång kunnat avge sedvanUga remissyttranden.

Dä hade det också - och detta är viktigt — bUvit lättare att göra jämförelser med andra alternativa möjligheter att anskaffa motsvarande energiresurser. Även det av professor Jung nu av herr Regnéll i kammaren här refererade alternativet att satsa på vissa värmekraftverk i Norrland hade då kunnat tagas upp till prövning.

Det alternativ som emeUertid närmast erbjuds till det föreliggande förslaget är att anlägga ett oljekraftverk. Trots vad som sagts om att den tekniska utveckhngen ger större möjligheter att minska miljöförstöringen genom svavelutsläppet i luften från oljekraftverk kvarstår ändå i dagens läge att oljekraftverken medför betydande miljöskador. Ett par tre tusen ton svavel kommer att släppas ut varje år av ett oljekraftverk av den storleksordning som i stort sett motsvarar utbyggnaden av Ritsem, även om man övergår tUl lågsvavUg olja. Dessutom skaU vi komma ihåg att olje kraftverken inte är nämnvärt driftsäkra, åtminstone inte när man ser på de verkhgt stora verken, t. ex. Stenungsund med sina 860 megawatt. Missödena där mitt under den besvärhgaste elkraftsbristtiden torde stämma till en viss eftertanke.

Varje fundering på att ersätta utbyggnaden av Ritsem med ett atomkraftverk - som också förekom i diskussionen i riksdagen förra gången vi debatterade frågan — måste också awisas som helt orealistisk. Ett atomkraftverk producerar ju inte den lättillgängliga och nödvändiga

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

toppkraft som ett vattenkraftverk eller ett Utet oljekraftverk kan ge.

Men - och det tycker jag vi har anledning att komma ihåg i den här diskussionen — det finns anledning att vara försiktig ur miljö- och risksynpunkt även då man stäUer sin Ut till att atomkraftverken i framtiden skaU kunna klara vårt behov av elkraft, I Amerika har så sent som i år - aUtså efter flera decenniers experiment och praktisk utbyggnad av kärnkraftverken där — framförts stor tveksamhet i den politiska debatten i senaten inför kärnkraften med hänsyn till omgivningen och mUjön. Man har t. o. m. velat hejda den starka utbyggnaden av kärnkraften. Man har pekat på riskerna för radioaktivt utsläpp och på det värmespill som påverkar vattnet och fisket, och man har också pekat på risken för haverier. I Amerika viU därför många att man i större utsträckning skaU koncentrera den vetenskapliga forskningen på att utvinna fusions- och solenergi för att trygga sig mot atomkraftens miljörisker.

De alternativ som här i korthet har diskuterats borde vi alltså enUgt min mening ha fått tUlfäUe att i lugn och ro gå igenom i utskottet när Kaitum-Ritsemfrågan behandlades. Vi hade då med större säkerhet kunnat fatta ett beslut och väga nytta och skada mot varandra. Så har emeUertid inte bhvit faUet, och för att markera nödvändigheten av att ett sådant här ärende inte får rusa igenom ett utskott har jag för avsikt att nedlägga min röst i dag.

Men det hindrar inte att man på det material som finns kan ha en uppfattning. Redan nu tycker jag att på föreliggande material är den från miljösynpunkt modifierade — jag understryker uttrycket modifierade — utbyggnaden av Ritsem försvarlig, om man jämför med de alternativ som omedelbart erbjudes och dessutom tar hänsyn till behovet av att säkra sysselsättningen för Vattenfalls anläggningsarbetare till dess nya arbeten på längre sikt kan erbjudas.

Jag tycker att diskussionerna kring utbyggnaden av Ritsem och Kaitum har givit den erfarenheten att man inte bör se ett enstaka projekt för utbyggnad av våra energiresurser som en isolerad företeelse från miljösynpunkt. Vid varje utbyggnad av energiresurserna måste i stäUet en avvägning ske mellan olika former för miljöintrång beroende på på vilket sätt energin utvinnes.

Det är troUgt, herr talman, att vattenbyggnadsepoken i Sverige i stort sett är över och att en allt stöne del av energiförsörjningen kommer att tas över kärnkraft och fossUa bränslen. Men detta leder inte tUl att vi kommer att befrias från miljöintrång. Både kärnkraftverk och oljekraftverk kommer i framtiden att medföra betydande miljöpåfrestningar.

Mot denna bakgrund och under hänsynstagande till de bestående kraven på en fortsatt utveckling av landets industri och servicenäringar tycker jag att man borde göra en samlad undersökning av den miljöförstöring som är förenad med den framtida utbyggnaden av landets energiproduktion. Härigenom skuUe man också få ett bättre underlag för att bedöma den från miljösynpunkt mest lämpUga formen att tUlgodose vårt energibehov. Regeringen borde på det här området ta ett initiativ. Det här kan mera betraktas som en samhällsfråga, där det fordras ett initiativ från statsmakternas sida, än uteslutande en teknisk fråga som

exempelvis CDL kan ägna sig åt.

Herr talman! 1 ett avseende tycker jag att det nya förslag vi i dag här diskuterar från miljö- och naturvårdssynpunkt är en utomordenthgt stor vinning. Pohtisk enighet har kunnat nås i utskottet om att avvisa aU exploatering av Kaitumregionens vattensystem. Härigenom har samtliga i riksdagen representerade partier iklätt sig ett politiskt ansvar för att i framtiden bevara Kaitumregionen intakt. Jag tycker att detta är en styrka i förhållande tUl det läge som vi hade för två veckor sedan här i riksdagen. Det är visserUgen sant att vi då hade möjhghet att vinna en seger, där vårt förslag om att avvisa Kaitum från varje utbyggnad hade vunnit med några röster, den segern hade emellertid vunnits med en ganska svag poUtisk marginal, och risken hade då funnits för att beslutet inte hade hålht för framtiden. Den poUtiska enigheten nu ger en helt annan styrka åt beslutet. Men vi vet att vindarna kan svänga snabbt, även om riksdagen har varit enig. Det kommer ju nya val, och nya riksdagsmän kommer att inta våra platser. För att få ytterhgare garantier för att en utbyggnad av Kaitum icke skaU ske bör regeringen därför även här ta initiativ tiU att fridlysa berörda delar av detta område. Då får man förutom det poUtiska beslutet en formell bindning som ger ännu större trygghet för att dessa vackra naturområden verkhgen skall stå orörda i framtiden.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Hert WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag tänker inte upprepa alla de argument för och emot kraftverksbygget i Ritsem som användes i debatten här den 12 maj utan i stället huvudsakUgen använda tiden tUl att ta upp några av de argument som har anförts när det har gäUt sysselsättningsproblemen i Nonbotten,

Men först några ord i frågan om det nya eller s, k. modifierade förslaget om Ritsemprojektet från regeringen. Vi betraktar det förslaget som ett resultat av en stark opinion som med hänsyn till naturvårdsintressena har motsatt sig regeringens ursprunghga förslag. Denna opinion har tvingat regeringen tUl reträtt från en enligt vår mening felaktig inställning. Man har tagit intryck och hänsyn tUl de välgrundade invändningar som har rests inte minst från vårt håll. Det märkhga i sammanhanget är emellertid att regeringen lade fram sitt ursprungUga förslag trots att man måste ha varit medveten om att det sedan september förra året inte funnits någon majoritet för detta förslag. Det hade varit bättre ur aUa synpunkter att man på en gång dragit konsekvenserna av detta och avstått från att lägga fram ett förslag som redan från början var dömt att avslås. Man har därigenom också bidragit tiU att det nya förslaget har fått behandlas under tidsnöd på ett mycket otiUfredsställande sätt.

Efter det att man hade lagt fram det ursprunghga förslaget gick man tiU våldsam attack mot alla dem som Inte ansåg sig kunna acceptera detta förslag, och det har inte varit någon hejd på aU den demagogi som har utvecklats här i kammaren och inte minst i Nonländska Socialdemokraten som tUl 105 procent har stött regeringens förslag. Till dem som också har legat och rotat i botten på argumentsäcken när det gäUt att attackera vårt parti måste jag nog räkna m herr Nygren i Umeå som i debatten den 12 maj försökte göra gäUande att vi nonchalerar arbetslösheten i Norrlandslänen och att jag och C,H, Hermansson skuUe stå skuldra vid

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

skuldra med henar Bohman, Helén och Hedlund, Vad är detta, herr Nygren, om inte ett kvalificerat struntprat - för att inte använda ett något folkUgare uttryck, vilket vore ett mera adekvat uttryck för vad herr Nygren försökte göra gällande.

Jag tror också att de som har organiserat de spontana uppvaktningar som har ägt rum i frågan skuUe ha regisserat dem något bättre, eftersom effekten annars lätt kan bh den motsatta mot den man vill uppnå. Vi lyssnar gärna på uppvaktningar från olika håll och är mycket lyhörda för vad olika grupper har att säga, men ingen skaU inbUla sig att vi låter oss påverkas vare sig av öppet eller förtäckt hot i sådana sammanhang.

Vi har från vänsterpartiet kommunisterna värderat de negativa och de positiva sidorna av regeringens olika förslag och ansett att det ursprungUga förslaget var behäftat med så många svagheter att vi inte kunde stödja det. Efter att regeringen har tagit hänsyn till de invändningar som rests och i sista stund kastat fram ett nytt förslag har vi värderat även detta. Vi har därvidlag kommit fram tiU att det är, som jag sade, en stor reträtt från de ursprungUga utbyggnadsplanerna därför att man i detta nya förslag på vissa väsentUga punkter tar hänsyn till vad sorn har anförts i kritiken mot det gamla förslaget. Dit hör bl, a.:

a) Regeringen har lovat att för alltid spara Kaitum,

b) Den viktiga sjön Autajaure räddas.

c) Skadeverkningarna på såväl natur som rennäringens förutsättningar begränsas betydligt.

Alternativet innebär ingen överdämning av mark vare sig i nationalparken eller på annat stäUe, och vägbygget kommer till stånd enligt det tidigare förslaget. Vi betraktar det nya förslaget som en stor framgång i kampen mot det hårt kritiserade Kaitumprojektet som hela tiden funnits i bakgrunden tiU debatten om Ritsem och som skulle bh det verkligt stora ingreppet om det kom till stånd.

Vår riksdagsgrupp har därför efter diskussioner så när som pä något undantag kommit fram till den slutsatsen att regeringens nya förslag kan tiUstyrkas, Det är inget lätt avgörande att fatta eftersom det i ett ansträngt sysselsättningsläge kan vara svårt att stäUa en awägningsfråga mellan sysselsättning och miljö på ett riktigt sätt. Vi har mycket stor respekt för dessa ohka miljövårdsgrupper som på ett aktivt sätt vill slå vakt om och bevara väsentliga naturvårdsintressen. Men dessa grupper skall samtidigt vara medvetna om att det i det läge vi befinner oss i är mycket svårt att gå emot en troligtvis ganska stor majoritet i den aktuella landsändan som accepterar det senaste förslaget från regeringen.

Även om denna utbyggnad enligt regeringens nya förslag kommer till stånd kvarstår hela frågan om en mer bestående lösning av sysselsättningsproblemen i Norrbotten, särskilt i dess inland - förhållanden som utförhgt har berörts i vår riksdagsgrupps skrivelse till regering och näringsutskott. Vi har också tagit upp anläggningsarbetarnas speciella pensionsrättsliga problem och kräver att den frågan löses snarast. Jag hade tillfäUe att i går diskutera den frågan med statsrådet Löfberg, som dock tyvärr knappast stäUde i utsikt någon snar lösning — det är därför att hoppas att det skall gå lättare att få någonting gjort efter att vi har beslutat här i dag i enhghet med utskottets förslag, där man säger att man

"förutsätter att vattenfaUsverket genom omplaceringar bland sina anställda förebygger att äldre arbetare med intjänt pensionsrätt går förlustiga denna" i samband med permitteringar.

Regeringen har vid flera tillfällen talat om sitt behov av andrum. Det andrum som man nu får bör användas bl. a, till att framlägga en samlad plan över utbyggnaden av energiförsörjningen i dess helhet — inkluderande de privata investeringarna — en plan som sedan bör föreläggas riksdagen och ligga till grund för beslut i fortsättningen. Vi har i vårt brev till regeringen i detta sammanhang pekat på möjligheterna att anlägga ett eller flera atomkraftverk vid Nortbottenskusten,

Vidare har vi sagt att man grundligt bör överväga möjligheterna att genom rörledningar importera naturgas från Sovjetunionen via Finland, Men huvudfrågan är nu att regeringen använder det ökade intresse för sysselsättningsproblemet i Norrland som omvittnats från alla håll i denna debatt så, att man tar ansvaret för tidigare försummelser och går in för kraftfulla och genomgripande åtgärder för att säkra fuU och varaktig sysselsättning åt Norrbottens befolkning.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid upprepade tillfällen rest krav på en helt ny regionpolitik och på initiativ, som om de utretts och genomförts skulle ha inneburit ett bättre utgångsläge i fråga om arbetstillfällen i dagsläget. I riksdagen har partiet många gånger krävt en förändring av det regionalpohtiska betraktelsesättet. Senast har vid årets riksdag motioner väckts med krav på att avfolkningspoUtiken skall upphöra, allmän investeringsstyrning genomföras och andra faktorer än profiten sättas som vägledande för ett aktivt regionalpolitiskt handlande.

Inget annat parti har emellertid varit benäget att inskränka den geografiska rörelsefriheten för det privata storkapitalet som oundvikligen måste leda tUl minskad sysselsättning över hela Norrland. Tvärtom bekräftades t. ex, vid behandUngen av 1969 års statsverksproposition, att regeringen icke var benägen att acceptera någon annan målsättning för t. ex. Norrbotten än den som i stort framgick av kapitalets "spontana" rörelsetendenser. Statsverkspropositionen awisade nämligen kraven från länsstyrelsen och planeringsrådet i Norrbottens län på att målsättningen för länet fram tiU 1980 skuUe vara oförändrad befolkning. Länsstyrelsens och planeringsrådets målsättningsförslag för Luleåregionen vann ett visst beaktande endast under förutsättning att satsning på regionen också innebar en inre omfördelning av resurser i länet till inlandsområdenas nackdel. Mot denna bakgrund måste rimligen det politiska ansvaret för den generella sysselsättningssituationen i Norrbotten falla på dem som avvisat för länet mer positiva målsättningar och riktUnjer,

I ett flertal sammanhang har vårt parti tagit upp mer konkreta frågor och förslag av betydelse för sysselsättningsläget i Nonbotten, Krav på statlig verkstadsindustri i Norrbotten framfördes i motion till 1965 års riksdag och upprepades 1967. I interpellationer 1967 och 1968 berördes frågan om den vikande sysselsättningen inom den statliga företagssektorn i Norrland. Från vederbörande statsråd svarades 1967 att undersökning pågick för att utveckla det statliga företagandet i landsdelen, och i interpellationssvaret 1968 hävdades att förädlingsproduktion i statlig regi var enda vägen att vidga sysselsättningen inom den statUga sektorn. Även

Nr 103

Onsdagen den 2juni1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

vid detta senare tUlfäUe hänvisades tiU att undersökningar pågick kring dessa frågor. Undersökningarna har ännu ej gett några resultat. Det måste beklagas att regeringen varken på det aUmänna eller det mer konkreta — planet förverkUgat de idéer och initiativ som sedan länge framförts av opinionen i Norrbotten,

En ÖverskådUg sammanfattning av dessa initiativ återfinns i den skrivelse som vårt partidistrikt i Norrbotten nyligen överlämnat till länsstyrelsen i Nonbotten med förslag och synpunkter tiU Länsprogram 70. I denna skrivelse kritiserades skarpt att antalet anställda inom den StatUga företagssektorn i länet minskats med flera tusen lönarbetare utan att initiativ tagits att kompensera detta med nya arbetstillfällen. Såsom nödvändiga åtgärder föreslogs bl. a.:

Fortsatt utbyggnad av Norrbottens järnverk, anläggning av statUgt ägd maskin-, verkstads- och bUindustri, ökad gruvbrytning, ökad vidareföräd-Ung av skogsprodukter, bl a, tillverkning av hus och byggnadsmaterial, utveckhng av jordbruk och trädgårdsskötsel, ett stathgt tryckeriföretag och produktion av sjukvårdsmateriel och läkemedel samt placering av huvudkontoren för LKAB, ASSI, domänverket och vattenfallsstyrelsen tiU Norrbotten.

TUl sist, herr talman! Den avgörande uppgiften för att varaktigt lösa Norrbottens syssels'ättningsproblem år att utveckla och bredda områdets industriella bas. Detta kan endast åstadkommas med genomförandet av en långsiktig plan för statliga IndustrUnvesteringar, särskilt i skogslänen, med utnyttjande av medel ur AP-fonderna, vilket vi också föreslagit i motion till årets riksdag med anledning av kompletteringspropositionen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Min argumentation i den föregående debatten tycks ha irriterat herr Werner i Tyresö mycket grundligt, att döma av hans anförande i dag. Vad det gällde i den debatten, herr Werner, var att ta ställning tUl två saker. Å ena sidan gäUde det vårt behov av elkraft och den sysselsättningseffekt som kraftverksbyggena skulle ha, en sysselsättningseffekt som man i Norrbotten har räknat med under hela 1960-talet sedan freden i Sarek slöts. Sedan dess har ju Ritsemkraftverket varit med i planeringen. Ä andra sidan hade vi naturvårds- och miljövårdsintressena.

Det var mellan dessa ting avvägningen stod, och det var i den debatten som jag sade att vänsterpartiet kommunisterna hade ställt sig skuldra vid skuldra med herrar Bohman, Helén och Hedlund och var berett att medverka tiU ett avslag som skulle ha inneburit att utkomstmöjligheter gått förlorade under fyra år för 1 000 människor i Norrland. Detta ansåg jag att Norrland inte hade råd med med tanke på den utveckUng som vi har drabbats av under en lång period. Jag kan än en gång erinra om att Nonland under en tioårsperiod har avtappats på 82 000 människor. I den situationen är man känslig för varje försök att plocka bort ytterUgare sysselsättning.

Det var väl ändå så, herr Werner, att det var först sedan vattenrallarna från Västerbotten och Norrbotten kom ner och resonerade allvar med vänsterpartiet kommunisterna som ni fann anledning att byta fot och bli Ute känsUgare för sysselsättningsargumenten?

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle: Nr 103

Herr talman! Herr Nygren klampar på och understryker ju ytterUgare     Onsdagen den
att jag hade rätt när jag karakteriserade hans inlägg förra gången som rena     2 juni 1971
buskpropagandan.                                                                        ~--------- —-----

När han säger att det har skett en avtappning på 82 000 människor, så .
understryker det ytterhgare den felaktiga poUtik som förts, och de som ■

bär ansvaret för den skall inte försöka skylla ifrån sig på andra.

Vi har sagt i vår skrivelse till regeringen att till det nuvarande läget måste den reflexionen göras att den snabbare aktuaUsering av sysselsättningsproblemen för anläggningsarbetarna som Ritsemprojektets inställande innebär får sin aUvarliga bakgrund genom sysselsättningspoUtiska förhållanden som inte har med Ritsem som sådant att göra. Det finns i det här landet, herr Nygren, nära 100 000 arbetslösa. Det finns en reservarmé av undersysselsatta som är flerdubbelt större, och det fanns när vi skrev den här skrivelsen över 3 000 byggnadsarbetare arbetslösa i Storstockholmsområdet. Det är dessa aUmänna problem som starkt har förvärrat situationen i Norrbotten, och de påverkas inte av om Ritsem kommer till stånd eller inte. De påverkas däremot av om man släpper fram en lönepohtisk satsning som kan stärka den inhemska efterfrågan och underbygga en snabbare tUlväxt av sysselsättningen.

Man kan inte, herr Nygren, angripa dem som inte ville bygga ut Ritsem och samtidigt godta den arbetsmarknads- och lönepohtik som staten och privatkapitalet gemensamt har sanktionerat.

Herr NYGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns ändå protokoU bevarade, hen Werner, från
debatten den 12 maj, och de ger bevis för vad som sades den gången från
vänsterpartiet kommunisternas sida. Bl, a, sade en av vpk:s talesmän från
talarstolen här att man inte rabbas i gruppens ställningstagande. "Vi
fäster nämUgen större vikt vid den opinion som nu tar sig uttryck genom
de människor som samlas nere i Kungsträdgården för att försvara almarna
mot socialdemokraten Mehrs regionplan. Vi är också beslutna att i denna
fråga inte bh något objekt för poUtisk utpressning eller köpslagan. Vi är
beslutna att skilja oss från denna riksdagsfråga med bibehåUet ansvar
inför kommande generationer- ,"

Det var den inställning som vpk hade den gången, och det var den som jag kritiserade, som jag ansåg vara ett allvarligt hot mot sysselsättningen för människorna i Norrbotten, Och det var den inställningen som jag betraktade som ett bevis för att man från vpk:s sida den 12 maj tydUgen var beredd att stå sida vid sida med de tre borgerliga partierna och då fälla ett sysselsättningsprojekt som var mycket betydelsefullt för vattenrallarna uppe i Nonbotten och Västerbotten,

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om jag skaU tolka herr Nygrens förgrämdhet
på så sätt att han vill att vi skall ändra oss. Jag beklagar att det finns
socialdemokrater som herr Nygren som sedan vi tagit del av ett nytt
förslag från regeringens sida och noga övervägt detta - jag vUl säga som
jag sade tidigare, att det inte varit något lätt stäUningstagande - nästan 23

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

försöker provocera oss till att gå ifrån det förslaget och ställa oss på en annan ståndpunkt bara för att det skulle passa herr Nygrens syften bättre.

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! I denna fråga är väl den argumentation som bygger på fakta så genomtröskad vid detta laget att det inte finns stor anledning att hålla något längre anförande. Jag tycker att det mesta sades förra gången vi debatterade denna fråga.

Då framlades från utskottets och regeringens sida ett förslag som — det vill jag ännu en gång betona — vi anser som det bästa. Det gav en bra elkraftsproduktion, det gav sysselsättning och var på många sätt bra. Men det visade sig under debatten att det tydhgen inte fanns någon möjlighet att få igenom det utan det skulle ha fäUts här.

På socialdemokratiskt håll hade vi framför allt en sak i tankarna, och det var att dels klara denna elkraftsproduktion, dels garantera sysselsättningen. Sedan det under debatten framkommit vissa tankar, som visade att det inte var bara Kaitumprojektet det gäUde att komma bort ifrån, utan att det fanns möjhgheter att resonera om andra lösningar, kom förslaget om en återremiss tUl utskottet för att man där skulle utarbeta ett modifierat förslag. Detta förslag har också framlagts i utskottet, dock inte, herr Andersson i Örebro, dagen efter återremissen utan sju dagar senare. Återremissen skedde den 12 maj. För utskottet presenterades det nya förslaget vid tisdagens utskottssammanträde den 18 maj.

Jag vill gärna säga att detta nya förslag visar på sämre lönsamhet, men det ger samma sysselsättningseffekt, och det kan tas fram snabbt för att det i vissa delar presenterats tidigare. Vi har sagt att vi vill ha kraftproduktionen, vi vill ha sysselsättningen, och därför var vi från socialdemokratiskt håll beredda att kompromissa. Detta kompromissförslag företeddes för alla partigrupper, det vill vi poängtera, men det var endast vänsterpartiet kommunisterna som fann sig föranlåtet att ta förslaget.

Vad innebär då det nya förslaget i stort? Man kan säga att det kort och gott innebär att Autajaure inte dämmes — den damm på 33 meter som skulle uppföras där kommer inte tUl stånd. Det som man tidigare talade så mycket om i debatten här, nämligen att man skulle överdämma kalvningsland, förekommer inte i det nya förslaget. Man går förbi Autajaure och går direkt på sjön Sitasjaure som endast dämmes en halv meter. Man kan säga att Autajaure kommer att få mindre vattentillgång — det blir en sänkning av vattenståndet med ungefär en meter - men VattenfaU är berett att där uppföra grunddammar så att man håUer uppe sjöns vattenstånd precis som i Teusajaure, men naturUgtvis bhr vattenför-Ingen vattendragen emellan mindre.

Man kan säga att här har skett en radikal omstöpning. De ingrepp i naturen som man nu kan peka på har framför allt i den efterföljande debatten koncentrerat sig kring frågan om vägen genom området. Diskussionen huravida vägen är värdefuU eUer inte för samerna skall jag inte ge mig in på; det finns delade meningar bland samerna - en del av dem anser att vägen är bra och andra anser att den är till skada, och jag

tycker att de uppfattningarna tar ut varandra. Men när man så häftigt angriper vägen skuUe jag vilja fråga; Betyder det ingenting för herrarna att Gälhvare kommun med denna väg vill komma ut till detta område och viU få dit turister? Har inte gruvarbetarna i Gällivare rätt att via en väg komma ut i detta fritidsområde? Jag tror att man också skall fundera på det i detta sammanhang.

Om man fäller dagens förslag med hänvisning till miljövårdsskäl skuUe jag vilja fråga: Kan vi i fortsättningen över huvud taget bygga någon industri här i landet om man skall ha samma mycket hårda miljövårdskrav som t. o. m. skuUe utesluta dagens modifierade förslag? Självklart kan man diskutera att bygga värmekraftverk osv,, men sådana ger också miljöskador. Hela vårt industribyggande skulle komma i fara. Vid alla ingrepp i naturen blir det självklart någon miljöförstöring — varje väg, varje byggnadsprojekt innebär en miljöförstöring. Men det verkar ibland i debatten som om den enda miljöförstöring som kan finnas här i samhället är Ritsem. Det finns miljöproblem av oändUgt mycket större omfattning än det mycket ringa ingrepp som förslaget om Ritsem innebär. Många människors arbetsmiljö, hela vår industrieUa miljö inrymmer problem som är av en helt annan svårighetsgrad och mycket farUgare för människor. Men dem går man förbi och koncentrerar hela sin energi i miljövårdsdebatten på frågan huruvida man kan bygga en väg genom detta område eller inte. Det är vad det i dag gäUer.

Jag vill gärna ta upp några av de argument som har framförts tidigare i dag.

Herr Regnéll har gjort sig mycket besvär med att fråga vetenskapsmän i landet, och det är inget fel i det. Han konstaterar att ekonomen Thorngren säger så och så. Lägg märke till att vad Thorngren talar om är framför allt Kaitumprojektet, som vi är överens om att vi inte skall utföra. Hen RegnéU talade om en skrift av professor Dahmén som heter Sätt pris på miljön. Är det inte just vad som sker i detta sammanhang? Man skulle kunna säga, om man viU vara drastisk, att man kan sätta en prislapp på sjön Autajaure: 30 miljoner kronor kostar det att bevara den. Det är väl att sätta pris på miljön? Sedan kan man diskutera om den är värd 30 miljoner kronor eller inte, och det är det vi gör i dag.

Sedan kommenterade herr RegnéU Ingvar Jungs promemoria. Så långt jag vet är det inte något inlägg från hans sida utan en seminarieuppsats och den får väl då tas för vad den är värd. Jag tänker inte polemisera mot den i sak — det kanske andra kan göra. Mycket i den är måhända bra.

Jag vill konstatera att det onekUgen är en tillnyktring i debatten från borgerligt håll Det finns i alla fall försök att komma fram med andra modeller och att göra vad herr Regnéll förra gången mycket riktigt sade att han inte kunde göra, nämligen ge anvisning på andra sysselsättningar. Det var ett ärUgt erkännande; i dag försöker han anvisa sådana sysselsättningar. Jag skall bara kommentera det med att säga att det dock är tydligt att förre partiledaren Yngve Holmberg har ett visst inflytande på moderata samUngspartiet; detta med värmekraftverk är precis vad han talar om i sitt särskUda yttrande.

Sedan sade herr RegnéU någonting om att man hade gjort undersökningar om vad folk är beredda att satsa på att förbättra miljön. Man är

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

beredd att betala mera skatt, avgifter osv, för att få vattenrening och allt sådant. Ja, det tror jag mycket väl, men gå ut och fråga hur mycket man är beredd att satsa för att Inte bygga ut Ritsem, men gör det isolerat och ta inte med alla dessa andra, mycket svåra miljöproblem i samhället, som jag hoppas att vi skaU kunna lösa gemensamt framöver!

Herr Börjesson i Glömminge talade om arbetstillfällena, och det är utmärkt. Han nämnde framför aUt tre åtgärder som skulle vara betydelsefuUa. Det var skogsvårdsåtgärder, det var Vägplan 70 och det var Kirunavägen. Kirunavägen är inte färdigprojekterad, och den är avsedd att sysselsättningsmässigt engagera helt andra människor än vad det är fråga om i samband med Ritsem. Skall man placera de människor som skuUe ha fått sysselsättning i Ritsem på Kirunavägen så slår man ut andra arbetslösa. Skogsvårdsåtgärderna och Vägplan 70 kommer att behövas aUdeles oavsett om man bygger ut Ritsem eller inte.

Jag skall inte mycket mer diskutera sysselsättningen, men jag viU ändå med några ord kommentera vad herr Werner i Tyresö säger. Vänsterpartiet kommunisterna har sett det som angeläget att poängtera, säger han, att Ritsemprojektet är ingen lösning av sysselsättningsproblemen på sikt i Norrbotten, Nej, att det skuUe lösa sysselsättningsproblemen för all framtid i Norrbotten tror jag inte att någon här i kammaren vill försöka göra gällande. Men det är ett bidrag tiU att skapa sysselsättning för 300 människor under fem år medan andra åtgärder växer fram.

Jag är helt ense med herr Werner om att vi aUvarUgt måste satsa på att lösa sysselsättningsproblemen i Norrlandslänen, i synnerhet i de två tre nordhgaste, men om vi skaU börja diskutera vem som har lagt fram de bästa skrivelserna och de flesta förslagen ligger nog herr Werner litet iUa till. Jag tror inte att vänsterpartiet kommunisterna har kommit med de djärvaste och mest revolutionerande förslagen. Men i sak har hen Werner helt rätt.

Vad som i debatten efter återremissen framför allt förts fram är ett slags moraUsk indignation över uppskovet. Själva det förhåUandet att man uppsköt beslutet och återremitterade ärendet för att försöka åstadkomma en kompromiss har framställts som någonting nästan omoraliskt eller i vart faU någonting förödande för det parlamentariska systemet i Sverige. Det är väl ändå att ställa argumenten på huvudet. Att försöka komma fram till en kompromiss i en viktig fråga — skall det betraktas som dödsstöten mot parlamentarismen, då vet jag inte hur vi skall lyckas här i landet i fortsättningen.

Jag läste i någon borgerUg tidning att det ansågs närmast hållningslöst av vänsterpartiet kommunisterna att uppträda som partiet gör i dag. Jag skaU inte kommentera det annat än genom att säga att en sådan instäUning pekar på att det skuUe vara morahskt högvärdigt av vänsterpartiet kommunisterna att rösta med de borgerliga men moraUskt tvivelaktigt att rösta med socialdemokraterna. Är den karakteristiken riktig, då tycker jag synd om vänsterpartiet kommunisterna. Allt det här visar väl aUdeles tydUgt att vad jag förra gången sade om att det hos många finns en vilja att lösa den här frågan enbart pohtiskt, inte sakUgt, mer än någonsin har besannats av agerandet efter återremissen.

Återremissen har följts av en väldig pressdebatt, som på många sätt har

varit förvirrande. 1 en av borgerhghetens morgontidningar här i Stockholm har en skribent, som tydhgen är betydhgt mera storvulen än sakkunnig, fått för sig att jag i dag skuUe citera lyrik därför att jag förra gången skulle ha reagerat emot att herr RegnéU citerade Utsis dikter. Han menar att nu har jag ju accepterat ett förslag som i långa stycken tar bort de gamla skadeverkningarna. Jag skuUe vilja fråga; Om det nu är sä att de gamla skadeverkningarna är helt borta — och det är riktigt — varför röstar inte herr Regnéll då tiUsammans med utskottets majoritet?

Man jag skall gärna bidra tiU citatsamUngen, inte med lyrik utan med ett annat citat, som jag tycker kan tUlämpas på mycket av den debatt som har förts i borgerUg press i den här frågan efter återremissen, särskilt då den ledarskribent som jag avsåg. Jag citerar några ord av en fransk 1700-talsfilosof, Joubert, som säger: "När man nöjer sig med att förstå till hälften nöjer man sig med att uttrycka sig till hälften och då har man lätt för att skriva." Jag tror att det kan få stå som en karakteristik av många överord i den här debatten.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till utskottets förslag.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets ordförande herr Svanberg säger att det är nog bra med Kirunavägen och det är nog bra med Vägplan 1970—1985, men det är andra som skaU ha de arbetena. Jag kan inte förstå att några speciella arbeten och sysselsättningar där skulle vara öronmärkta på något sätt. Det förekommer väl i aUmänhet mte att man så långt i förväg avskiljer vissa jobb åt vissa kategorier arbetare, och jag tror inte heller att det bhr så.

Herr Svanberg säger att gruvarbetarna vUl komma upp tiU det här området på den nya vägen. Jag berörde för min del inte frågan om vägen, men det är ju inte bara gruvarbetarna utan alla människor i vårt land som kommer hit upp som har tillgång till detta område.

1 stort sett var väl herr Svanbergs anförande bra. Men han säger att de borgerhga har tillnyktrat. På vilket avsnitt i debatten skulle vi på något sätt ha ändrat oss? Jag tycker att debatten från vår sida bedrivs efter samma hnjer som tidigare. Vi har sagt att det har skett förbättringar med det nya förslaget, men inte tillräckUgt, men vi har inte ändrat vår grundsyn på frågan.

Så vill jag göra en kommentar till herr Holmbergs anförande. Han säger att vattenkraftepoken är över. Det reducerar ju med ett enda penndrag hela betydelsen av att man strider så hårt för att få detta projekt igenom.

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets ordförande talade om de 30 miljonerna som han menade vara en insats som man gör till fromma för naturvården. Kanske det ändå är Utet underligt att resonera på det sättet att vi nu betalar 30 miljoner för någonting. Hur skulle det se ut om vi sade att genom att avstå från att avyttra en hel del av våra nationella klenoder -låt oss säga fynd från bronsåldern som utan tvivel skuUe kunna säljas på den internationella marknaden för mycket höga priser, medeltida

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

träskulpturer i kyrkorna, svenska konstnärers verk i museer och så vidare - har vi i själva verket givit anslag tUl kulturvården på så och så stora belopp? Jag tycker att det resonemanget knappast kan drivas.

Sedan kommenterade herr Svanberg också professor Jungs förslag genom att säga att det var ett seminariearbete och därför fick tas för vad det var. Om det är så, Ugger det väl inget negativt i detta. Det betyder att arbetet inte har tiUkommit under den tidsnöd som vi arbetar med här i riksdagen i så många sammanhang. Det Innebär också att det är ett lagarbete som många har tagit del i och har ansvar för, och det har utförts under ledning av kompetent lärarpersonal. Jag tror inte att man på det viset skall avvisa alternativa förslag som kan ha sitt värde i denna debatt.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Hert talman! Utskottets ordförande hade på en punkt i sitt ml blivit behäftad med minnesfel, när han påstod att jag hade sagt att vi i utskottet redan första dagen fick material till vårt förfogande angående det nya projektet. Jag sade att materialet var tämUgen knapert — vi fick nämUgen en karta oss förelagd med en annan inritning av tunnelbygget.

Sedan säger utskottets ordförande: Skall inte GälUvare kommun och skaU inte gruvarbetarna ha rätt att få en väg, så att de kan ta sig in i det här området? Då kan man fråga: SkaU inte samerna ha rätt att få behålla det här området i orört skick?

Jag har tidigare relaterat vissa delar av den skrivelse som Sörkaitums lappby har sänt tiU näringsutskottet och där man säger;

"Den tUltänkta vägen mellan Ritsem och Sitasjaure går också genom
hvsviktiga kalvnings- och renbetesland. Vattenfall har Inte gjort klart för
de beslutande myndigheterna var man tänker lägga de oerhörda sten
massor som frigörs vid tunnelbygget.---------------------- Det planerade s. k. meUanpå-

slaget vid tunnelbygget Ugger i Autajaureområdet och kommer mitt i lappbyns kalvnings- och kalvmärkningsområde, som därigenom går helt förlorade."

Det är klart att det är dessa skäl som har varit avgörande för oss när vi har reserverat oss dels mot förslaget, dels mot den planerade vägbyggnaden.

Herr Svanberg säger: Ni talar ju ingenting om arbetsmiljö - ni talar bara om naturvårdsmiljö, och arbetsmiljön är ju en betydhgt större och viktigare fråga att diskutera. Men i nästa mening säger herr Svanberg: Blanda inte in andra miljöfrågor än dem som vi talar om! Ja, vad skaU vi håUa oss tiU, herr Svanberg? Skall vi diskutera naturvårdsmiljö eller skall vi diskutera arbetsmiljö? Det är nog riktigt som herr Svanberg sist sade, att vi skaU hålla isär de här begreppen, även om de i viss mån kan sammanfaUa.

Och jag tycker inte att vi från oppositionens sida har varit så förfärade över remissförfarandet. Men vad vi tycker är att det skulle ha givits möjhgheter att i ett tidigare skede få diskutera detta med helt andra utgångspunkter än vad som nu har skett.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge anser att jag har sagt att

arbetena på Kirunavägen var öronmärkta för några vissa. Nej, självklart Inte för enskilda personer, men det är inom detta område en så stor mängd arbetslösa som bör komma i fråga för arbetet med vägen, att det inte finns någon plats för att flytta dit människor som skulle kunna få sysselsättning vid Ritsembygget. Det är helt enkelt så, att finns det i en kommun där ett bygge skaU genomföras en väldig mängd arbetslösa, bör väl de i första hand komma i fråga för det arbetet. Man kan inte gradera arbetslöshet på annat sätt.

När jag har sagt att det gäller för gruvarbetarna att kunna komma ut i detta område, så talar jag om GälUvare kommun - en stor del av Gällivareborna är gruvarbetare. Men naturUgtvis gäller det aUa medborgare i Gällivare och naturligtvis turister från annat håll också.

Herr Börjesson i Glömminge är ledsen för att jag talat om tiUnyktring. Ja, jag skaU inte vara påstridig — anser herr Börjesson att han inte nyktrat tiU, så gärna för mig. Jag kan ta tUlbaka yttrandet för hans del. Jag anförde det beträffande förslaget om några värmekraftverk som visade att herr Regnéll verkUgen på aUvar tog upp frågan om vad man skulle ha i stäUet, och det tycker jag var värdefuUt,

Herr RegnéU säger att dessa 30 mihoner i Autajaure kan man inte göra gällande att vi skuUe ha sparat. Nej, naturUgtvis Inte. Men det första förslaget var det bättre, och när man nu inte godkänner det har man tagit på sig kostnader för 30 miljoner tUl. Det är obestridUgen så.

Jag har inte sagt att seminariearbetet inte är värdefuUt. Men det är inget inlägg från professom just i den här frågan, utan man får ta det som ett förslag som man kan se på.

Så, herr Andersson i Örebro, några ord om huruvida vi fick upp ärendet i utskottet dagen efter återremissen. Det är dock så att vi behandlade saken på tisdagen sju dagar senare, och vi fick karta och alltsammans då.

Herr Andersson frågar: SkaU inte samerna ha rätt att behålla detta område? Skall man bara tala om GäUivare kommuns övriga invånare? Självklart skaU samerna ha samma rätt som aUa andra människor. Men skall den överväldigande majoriteten av befolkningen i Gällivare kommun inte ha några rättigheter i detta sammanhang? Nej, man skall naturligtvis ta aU tiUbörUg hänsyn tUl samernas intressen - och det tycker jag också att detta förslag gör — men man kan inte enbart väga de intressena. Det finns här andra människor inblandade som har minst Uka stor rätt att fä sina intressen tillgodosedda.

Sedan har det påståtts att jag har sagt dels att oppositionen inte talar om arbetsmiljön, dels att man inte skaU blanda in andra miljöobjekt. Men det enda jag sade var att man inte skaU blanda in Kaitum i denna fråga. Däremot har jag aldrig hört herr Andersson I Örebro tala om annat slags miljö. Och Kaitum är ingen annan mihö. Jag har inte hört herr Andersson tala om arbetsmiljö i dessa sammanhang. Jag har ingenting emot att vi diskuterar den saken, även om det här gäUer frågan om Ritsem.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU inte tvista med herr Svanberg om vilken eUer vilka som har presenterat de bästa skrivelserna. Upphovsrätten är inte det

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

viktigaste för oss. Huvudfrågan är i stället att vi nu kanske gemensamt kan slåss för att lägga fram sysselsättningsskapande åtgärder av långt större format och på Utet längre sikt än vad vi har diskuterat här i dag. Jag tror nämUgen inte, herr Svanberg, att sådana åtgärder växer fram utan vidare. Men efter denna debatt bör det finnas rätt mycken energi över för att gemensamt motverka den nuvarande utflyttningspoUtiken i fråga om Nonlandslänen och förmå regeringen att lägga om kursen när det gäller regionpoUtiken för Nonland.

TUl sist viU jag bara säga att om resultatet av hela Ritsemdebatten blir att det intresse som från oUka håU har demonstrerats för sysselsättningsfrågorna i Norrlandslänen håUer i sig, så har hela denna debatt varit mycket positiv.

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara kort och gott instämma i hen Werners i Tyresö förhoppning att det efter denna debatt skall finnas energi kvar för de återstående sysselsättningsfrågorna. Vad man möjligen kan vara rädd för är att den väldiga energi som från vissa håU har slösats på denna debatt skuUe ha gjort att all ork är slut när debatten är över. Jag hoppas att herr Werner har rätt, och jag noterar med stor tillfredsställelse att vi kan gemensamt verka för bättre förhåUanden i Norrland.

Jag anser emellertid att de som har gjort någonting väsentligt för att komma tiU rätta med arbetslöshetsproblemen I Nonbotten ändå är det socialdemokratiska partiet och regeringen. Man skall inte måla hin på väggen för att få piska honom.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl säga tUl herr Svanberg att socialdemokratin har haft regeringsmakten i 40 år men inte förvaltat den makten bättre än att man tvingats lägga fram nödlösningar pä kort sikt. Man har inte presenterat några förslag för att lösa de stora sysselsättningsfrågorna för Norrlandslänen,

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Jag hyser samma uppfattning som herr Svanberg och kommer därför inte att tära på den energi som går åt för denna debatt -och som har pågått under mycket lång tid. Med hänvisning till vad jag anförde under förstakammardebatten den 10 december i fjol vill jag för andra gången under denna session säga att jag vid voteringen kommer att rösta för utskottsmajoritetens förslag. Fortfarande har nämligen, som jag ser det, sysselsättningsaspekten den största tyngden.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Det är ju en välgörande discipUn som deltagarna i denna diskussion ålägger sig, och jag skall följa exemplet och bara ta upp vissa konkreta frågor som förekommit i debatten.

Först vill jag upprepa vad utskottets ordförande framhöll, nämUgen att det förslag som vi lade fram i statsverkspropositionen enUgt regeringens bedömning självfallet fortfarande är det bästa. Nu har man

sagt att det var egendomUgt att vi lade fram det förslaget, eftersom vi i januari 1971 onekUgen väl kände mandatfördelningen i kammaren. Jag vUl hävda att det inte alls var någon orimUg spekulation vi gjorde, när vi lade fram förslaget. Vid riksdagens behandling hösten 1970 av intrånget i Stora Sjöfallets nationalpark förekom sådana uttalanden från centerpartiets sida, att det var utomordentligt rimUgt att anta att det skuUe vara möjligt att nå en ganska bred anslutning kring en utbyggnad av Ritsems kraftstation. Denna förväntan, menar jag bestämt, bekräftades av vad som sades i den motion som centerpartiet väckte med anledning av förslaget i statsverkspropositionen. I den motionen heter det: "Liksom vid riksdagsbehandUngen hösten 1970 anser vi nu att det är oriktigt att ta ställning till Ritsemprojektet innan en sådan plan" (nämligen för den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden) "presenterats. I awaktan på en sådan

plan bör anslag för byggande av Ritsems kraftstation inte

beviljas."

I verkUgheten har en sådan plan - och det har utskottet klarare uppmärksammat i det betänkande vi i dag behandlar än det hade i sitt föregående betänkande - presenterats i årets statsverksproposition, och den behövde därför inte särskUt efterlysas i den motion som väcktes med anledning av propositionen. Då centerpartiet hade denna inställning -som inte aUs innebar det kategoriska awisande till varje pris av utbyggandet av Ritsem som den poUtiska utveckUngen sedermera har lett centerpartiet till - var framläggandet av vårt ursprungliga förslag också med hänsyn tUl den nuvarande mandatfördelningen i kammaren en mycket rimUg åtgärd från regeringens sida. Att det sedan inte gick att nå en kompromiss tidigare i denna fråga beror som bekant på omständigheter som icke har med Rltsemfrågan att göra,

I polemik mot vad jag anförde vid den första Ritsemdebatten den I 2 maj, då jag varnade för effekterna på vår kraftbalans av ett avslag på förslaget att bygga ut Ritsem, säger nu herr RegnéU att denna varning för att vara befogad tyder på en mycket dåhg planermg av vattenfallsverket; han hävdar att det tiUskott Ritsem kan ge tUlmättes en orimlig och oproportionerhg vikt i mitt anförande. Jag viU därför erinra om vad jag sade. Jag sade inte att det skulle bh en katastrof för vår kraftförsörjning men att man med ett nej tog påtaghga och aUvarliga risker.

Nu kommer man tiUbaka till detta i dagens debatt. Man stäUer energiproduktionen i Ritsem i relation tUl den totala energiproduktionen i landet. De som framför argument av denna typ måste veta att det är ett utomordentUgt demagogiskt sätt att resonera. Det har otahga gånger sagts att det inte är detta som är den Intressanta frågan, men ändå upprepas det ständigt, inte minst i pressen; jag har, jag vet inte hur många pressklipp om det. Det är Ritsems effekttUlskott som ur kraftbalanssyn-punkt är det intressanta. Och 300 megawatt är mte något obetydUgt effekttiUskott, herr Regnéll. Det är inte mindre än 6,5 procent av den beräknade tillgängUga effektreserven, och den effektreserv vi för närvarande har i vårt kraftsystem är sannerhgen inte för hög - den hgger under det man bör eftersträva.

Det är bl a. från den utgångspunkten som jag är glad över att det modifierade förslaget har vunnit en tiUräckUgt bred anslutning här i

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

riksdagen för att vi inom kort skaU kunna fatta ett positivt beslut, ett beslut som omedelbart kommer att leda tUl att vägbyggandet sätts i gång. Det kommer också att medföra att vattenfallsverket Uka omedelbart tar tillbaka sin ansökan hos vattendomstolen om tillåtUghetsprövning av Kaitumöverledningen.

Sedan säger herr Regnéll att det finns ett godtagbart alternativ. Det är det nya som kommit in i dagens debatt, ehuru det läckte ut genom en något okritisk och oproportionerhg pubhcitet i massmedia i går. Visst är det värdefuUt att vi för in alternativ i vår diskussion. Men jag vill, herr RegnéU, bestämt bestrida att detta alternativ, såsom det utarbetats av professor Jungs adepter på KTH, skuUe vara ett godtagbart alternativ till Ritsem. Jag skall ange vissa skäl för den uppfattningen.

Det första skälet är tidsaspekten. Det är orimligt att tänka sig att dessa fyra små kraftstationer skuUe planeringsmässigt kunna föras fram till produktion Uka snabbt som Ritsem.

Vidare är kostnadskalkylen ofuUständig - för att använda ett milt uttryck - och den är på flera punkter ofullständig i en viss riktning; den har m. a. o. en klar bias. Kostnaderna för stationerna är nämligen satta sensationeUt lågt. Jag vet inte på vilka grunder man bygger des,sa kalkyler, och jag vet inte om herr RegnéU kan upplysa mig om det. Han har uppgett att kostnaden skulle vara 625-675 kronor per kW, Den sannoUka kostnaden hgger 30-40 procent högre. Den ligger så mycket högre också vid stationen i Uppsala, trots att den är mycket större. Man anger också — och det är det som gör mig htet misstänksam — i det här alternativet vad kraften kostar för förbmkning i Nonland, medan man när det gäUer Ritsem anger vad kraften kostar i Mellansverige. Det betyder att man belastar Ritsem med överföringskostnader, medan man befriar den konkurrerande kraftproduktionen från dessa kostnader. Jämförelsen haltar således betänkhgt.

Dessutom är naturhgtvis hela frågan om kulvertdragningen, som är ett stort och tidsödande inslag i det nya alternativet, icke aUs utredd. Den påverkar både den tid, inom vilken man kan få sådana här stationer klara, och naturhgtvis även kostnaden.

SlutUgen och inte minst viktigt: effekttillskottet är 110 MW mindre än i Ritsem, och som jag tidigare sade är effekttillskottet det ur kraftsynpunkt värdefuUa med Ritsem.

Hen Regnéll är ju skånebo och känner förmodligen till att det i Lund visserligen kommer tiU stånd ett fjärrvärmeverk men att miljömyndigheterna, på grund av den miljöskada som skuUe förorsakas, inte gett tillstånd tiU ett kraftproducerande verk. 1 herr Regnélls alternativ var det ju just fråga om att kombinera fjärrvärme med kraft. Det är den ena poängen med Lundaexemplet. En annan poäng är att detta uppskov -eller kanske definitiva avslag - tagits med utomordentligt stort jämnmod av Sydkraft, därför att denna kraftproduktion inte framstår som lönsam eller attraktiv.

Jag tror därför inte att denna debatt i verkligheten tillförs något seriöst alternativ när herr Regnéll på detta sätt för fram fyra små kraftvärmeverk som en ersättning för Ritsem, även om det i och för sig — jag håller med herr Svanberg om det - är en fördel att vi ändå får en

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

diskussion i alternativets form. Det är vad jag tycker har saknats när Nr 103 oppositionen diskuterat Ritsem,

Det finns också skäl att understryka att det beslut som vi nu kommer att fatta innebär att riksdagen godkänner en långsiktig plan för den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Såvitt jag vet har det inte alls uppmärksammats i debatten att det faktiskt är först i dag som riksdagen godkänner regeringens beslut att icke bygga ut Vindelälven - ur den synpunkten kan den här dagen vara historisk i mer än en bemärkelse.

Den sammanfattande plan, som redovisas i statsverkspropositionen, är med den modifikation som det definitiva ställningstagandet till Kaitumöverledningen innebär godkänd av utskottet. Om jag läst utskottsbetänkandet rätt är den punkten gemensam för både majoritet och reservanter. Ett bifall till utskottets hemställan innebär alltså att riksdagen fattar ett beslut av räckvidd som 1962 års beslut om "freden i Sarek", Eftersom det är nära tio år sedan kan vi göra en jämförelse och ställa frågan: Kommer samma sak att hända med den plan som nu är redovisad och godkänd av riksdagen som hände med den plan som godtogs för tio år sedan? Det är väl omöjligt att vara säker på hur opinion och bedömningar kommer att se ut om 5-10 år.

Jag viU inte utesluta att utveckUngen bUr sådan att krav på förändringar i planen kan komma att framstäUas av senare riksdagar. Jag skulle, hen talman, vilja göra den personUga gissningen att blir det förändringar i den plan som nu föreUgger, tror jag faktiskt att sannolikheten är störst för att de ändringsförslagen kommer att gå, inte mot en minskad vattenkraftutbyggnad i förhållande till planen utan snarare mot en ökad.

Jag måste nämligen tiUstå att den pågående debatten om vår vattenkraftutbyggnad har på mig och även på andra — jag skall inte säga på internationell opinion, för så märkvärdiga är vi inte att denna fråga uppmärksammas så mycket utomlands, men i varje fall i aUa diskussioner jag har haft med utländska koUeger - onekUgen gjort ett något förbryUande intryck. Den är förbryllande helt enkelt därför att de stora miljöproblem som upplevs ute i världen när det gäUer energiförsörjningen är knutna till oljekraften och atomkraften, medan däremot vattenkraften, som jag många gånger tidigare har framhålUt frän denna talarstol, överallt betraktas såsom den i särklass miljövänUgaste energiformen.

Det som jag avslutningsvis beklagar är egentligen att oppositionen har varit så låst i fråga om Ritsemutbyggnaden att den inte har velat diskutera den såsom ett allvarUgt och långsiktigt problem i vår energiförsörjning. Det är faktiskt bara herr Yngve Holmberg som exphcit har tagit upp detta problem. Vi står ofrånkomhgt inför kravet att försörja framför allt vår industriapparat med en bUlig och driftsäker energi. Jag betraktar energipolitiken som en av industripohtikens allra viktigaste delar. Vi skaU inte inbilla oss att vi kan tiUgodose den framtida energiförsörjningen utan någon form av miljöintrång. Det är en självklar uppgift att miljöintrånget skaU minimeras, men vi skall inte försöka exploatera något önsketänkande. Jag tycker att oppositionen i alltför hög grad hävdar att man kan lösa problemen utan miljöintrång.

Jag skall, herr talman, nu inte längre ta kammarens tid i anspråk. Låt

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

mig bara säga några ord om de framtida debatter som vi kommer att ha och som vi måste ha om vår energipoUtik. Energiförsörjningen utgör som sagt en av de grundläggande betingelserna för vår industriella utveckling och vi lever i ett samhälle där kravet på vår industris konkunenskraft är sådant att försörjningen med en bUlig och driftsäker energi är ett nödvändigt villkor — inte det enda men ett av de viktigare. Och vår industris konkurrenskraft brukar just de tala vackert för som nu slåss så hårt mot Ritsem. Också landets medborgare ställer som bekant just i dessa dagar rätt stora anspråk pä vår industris lönebetalningsförmäga. Jag vUl mot denna bakgrund uttrycka den förhoppningen att i dessa framtida debatter skall de synpunkter som herr Holmberg har givit uttryck för här aUdeles nyUgen och som var framåtsyftande och medvetna om problemens komplexitet, prägla den borgerhga oppositionen i något högre grad än som varit fallet i Ritsemdebatten.

Hen REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Wickman talade om det kort som jag så snabbt slängde in i debatten, "Slänga in" låter slarvigt och nonchalant, men om det nu har bUvit så snabba turer i denna debatt, är väl detta snarast någonting som beror på regeringens agerande.

Om regeringen på ett tidigt stadium hade låtit riksdagen välja mellan ohka alternativ och aUtså haft med i bilden även det som i dag diskuteras, hade vi inte behövt rikta förebråelser mot varandra för slarv på det sätt som nu herr Wickman vill antyda att jag gjort mig skyldig till genom att "slänga in" nya synpunkter. Vad beträffar det slarvet tycker jag att den upplysning vi tidigare fått i debatten om att till grund för professor Jungs bedömning skulle Ugga, inte bara vad han kunnat åstadkomma nu på fjorton dagar utan också en tidigare seminarieuppsats, rycker undan en del av grunden för anmärkningen, och det måste innebära att förslaget är väl genomarbetat. Den som "slängde in" någonting var faktiskt regeringen, för två veckor sedan. Man visste att detta kort — det modifierade förslaget - fanns, men man visste inte att regeringen hade det i rockärmen, beredd att slänga fram det.

Så var herr Wickman Utet skeptisk över huvud taget till de lokala kraftverken för fjärrvärme. Jag vill påstå, och jag understryker det på nytt, att jag faktiskt har läst och lärt mig rätt mycket om detta. Jag har här Ångpanneföreningens verksamhetsberättelse för 1970, där det talas om att för större tätorter kan underlaget vara tillräckligt för egen produktion av elkraft, och man skriver att man för ohka orter under året har slutfört teknisk-ekonomiska utredningar — det är fråga om Borlänge, Falun, Gävle, Kalmar och Mora - och för Växjö och Gävle har utförts ett flertal kompletterande utredningar av ohka slag. Att kommunalfolk runtom i landet, som ofta besitter ganska god teknisk kunskap, finner det riktigt att låta entreprenörer utreda sådana saker och att Ångpanneföreningen i sin verksamhetsberättelse specieUt pekar på detta ger väl besked om att det inte är så helt ointressant.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Nej, naturhgtvis inte, herr Regnéll; tiärrvärmeverk är

absolut inte ointressanta. Det har jag aldrig påstått.

Jag har däremot kritiserat utredningen, och herr Regnéll åberopar icke något annat argument till den s. k. utredningens försvar än att arbetet har pågått under ett visst antal veckor eUer månader. Det tycker jag är rätt avslöjande.

Kombinationen fiänvärmeverk-kraftproduktion bör enUgt kraftföretagens nuvarande normer ha en effekt på ungefär 1 50 megawatt. Jag vet inte om herr Regnéll verkUgen står bakom det här förslaget eller inte; professor Jung står inte bakom det material som här är framlagt för diskussion, och därför är det hela litet flytande. De nya kraftverken är mycket små — två av dem är på 60 megawatt och två är på 35 megawatt, vilket ger en dåhg ekonomi. Dessutom bhr den sammanlagda effekten för hten — i Ritsemstationen är den 110 megawatt större. Vad tidsplaneringen beträffar måste man verkligen vara en utomordentligt stor optimist för att ett ögonbhck inbilla sig att det skulle vara möjligt att få de här fyra kraftverken klara lika snabbt som en utbyggnad av Ritsem,

Överraskningar och nya förslag talade herr RegnéU om. Jag har sagt att vi naturligtvis framför allt har slagits för det förslag som vi har bedömt vara det bästa. Det var när detta förslag, av skäl som det i och för sig kunde vara fängslande att analysera, föll som det visade sig att det i alla fall fanns vissa förhoppningar om att vi på ett något mera öppet och reahstiskt sätt skuUe kunna diskutera de här frågorna. Därför lades det nuvarande förslaget fram — eUer rättare sagt återaktualiserades, eftersom det inte var något nytt förslag. Det behövde inte improviseras någon utredning, utan hela materialet fanns redan färdigt,

VUken hade effekten bhvit, herr Regnéll, om det modifierade förslaget förts fram tUl debatt tidigare? Hur menar herr Regnéll att vi skall bedöma Ert partis och centerpartiets och folkpartiets uppträdande? Det är ju inte så att ni har intagit den ståndpunkten, att det modifierade förslaget är så intressant att vi skulle behöva htet mera tid på oss för att pröva det; nej, ni förkastar det rätt ut. Ni säger att det i grunden, och djupare sett, inte alls är bättre än det förslag som ni tidigare har förkastat. Det visar ju den fastlåsning ni har och att det dess värre inte skuUe ha lett tiU en bredare samling här i kammaren, om detta förslag framförts tidigare.

Nr 103

Onsdagen den 2juni1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Herr REGNÉLL (m) kort genmäle:

Herr talman! I andra sammanhang är valmöjlighet ett honnörsord. Jag tycker att det vore skäl att också här i kammaren eftersträva valmöjlighet när riksdagen har att ta ställning till regeringsförslag. Talar man om ett huvudalternativ bör man också ha ett annat projekt. Alternativ innebär i och för sig att man har något att välja mellan. Då bör man också presentera valmöjligheterna för riksdagens fria val.

Det skulle inte ha tiänat någonting tiU, säger herr Wickman, Det är bra besynnerhgt att i så fall först lägga fram bara ett förslag som är mycket långtgående och som man faktiskt kunde bedöma icke skulle accepteras av riksdagen.

Herr Wickman menar att det fortfarande är ointressant att tala om några alternativ. Ja, det är ointressant för herr Wickman, därför att han

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

driver katastrofteorin, att detta obetydhga tiUskott från Ritsem i slutet på 1976 är så absolut nödvändigt och att ingenting skulle hinna åtgärdas dessförinnan. Jag känner mig inte så övertygad av den där katastrofteorin, som för övrigt spetsas tUl av herr Wickman på ett sätt som inte har täckning i verkhgheten, nämligen att ett nej nu skulle vara ett första led i en rad av nej, som effektivt skuUe sabotera hela energiförsörjningen. Sådana ogrundade påståenden kom någon talare med redan den 1 2 maj, och i dag tycker jag mig ha lyssnat ut någonting av detsamma i vad herr Wickman har sagt.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Industriministern började med att lova att disciplinera sig själv. Det hade väl då varit naturligt att vänta att han skulle begränsa sitt inlägg till de kontroversiella frågorna om Ritsem och Kaitum, som ändå har sysselsatt kammarens och utskottets ledamöter så intensivt de gångna veckorna. Men i stället tar han från ett ärende som gäller ett tUlskott 1976 av en trettiondel av den energi som kan utvinnas i ett kärnkraftverk av Ringhals' storlek nu upp en principieU debatt om hela energiförsörjningen i vårt land.

Vi skall gärna föra den debatten, om regeringen viU bidra med ett underlag, som verkUgen ger oss alla de tekniska förutsättningarna för att bedöma de oUka plus- och minusposter som kärnkraften, värmekraften och vattenkraften var för sig rymmer, ordentliga fakta om rökavskiljning och svavelhalt och inte minst den fysiska riksplan som vi sedan åratal har begärt och som är en av förutsättningarna för att denna stora debatt med framgång skall kunna föras här i kammaren.

Däremot var det direkt avslöjande att industriministern nu så hårt framhärdar i tanken att det förra Ritsemförslaget, som icke skulle ha kunnat vinna majoritet här i kammaren, aUtjämt är det bästa förslaget, detta efter det att man har påvisat alla de miljöskador som det förslaget skulle föra med sig. Industriministern kommer också med avslöjandet att det här var en spekulation i centerpartiets förhandhngsvilja, som har grusats, sade han, första gången "av omständigheter som inte har med Ritsem att göra" och andra gången av "omständigheter, som det skuUe vara fängslande att närmare analysera". Kom fram med det här! Vad är det för hemhgheter som döljer sig i regeringens bedömning av centerpartiets instäUning i den här frågan?

Jag skall inte stanna aUtför länge vid industriministerns inlägg. Det var karakteristiskt att när han diskuterade det här hypotetiska tredje alternativet, grundade han sin bedömning huvudsakligen på vad han sade var ofullständiga kalkyler. Ja, herr Wickman har ju från sin företagssektor en verkhgt rik och bred erfarenhet av ofullständiga kalkyler, och jag skall inte försöka tävla med honom i deras användning. SkUlnaden är ju annars att han brukar använda ofuUständiga kalkyler som grundval för beslut, i dag tar han dem som grundval för att avråda från beslut.

Det viktiga, herr talman, är att vi i dag kommer tiU slutpunkten av den debatt om Ritsem och Kaitum som bhr ett av de bestående minnena från vårriksdagen 1971. Det var då som aUa som inte redan visste det kunde konstatera regeringens i det här sammanhanget halvdana intresse för

miljövården. Det var då regeringen svek i en fråga som av stora grupper människor uppfattats som ett prov på politikernas vilja och förmåga att rädda och bevara natur och miljö.

Folkpartiet har byggt sin bedömning i dessa frågor på allsidiga sakskäl, och vi har haft tillfälle att redovisa dem i många sammanhang. Vi gjorde det då vi för snart ett och ett halvt år sedan framförde kritiken mot den planerade Kaitumutbyggnaden, och vi gjorde det när vi för ett år sedan i riksdagsgruppen tog ställning mot Kaitumförslaget och i samband därmed mot Ritsemutbyggnaden. Att andra partier sedan, i vissa faU bara tidvis, har kommit på samma hnje är vi glada över. Vi hade varit gladare om ståndaktigheten hade varit stöne. Man kan nu konstatera att en folkpartimotion om nej tiU Kaitum har tUlstyrkts av ett enhälUgt utskott. Det betyder att värdefulla naturområden sparas,

I motsats till dem som menar att det föna förslaget om Ritsem var det bästa vill jag klart säga ut, att utskottets modifierade förslag tUl reglering av Sitasjaure är något mindre dåligt än det ursprungliga förslaget. Några av de skador som skuUe ha bhvit följden vid ett genomförande av de ursprungliga planerna kommer nu sannolikt att kunna undvikas. Det är en framgång för de naturvårdsintressen som vi har värnat om.

Att vi inte har kunnat acceptera det modifierade förslaget eller exaktare det gamla förslag som VattenfaU tidigare avfärdade, det beror verkhgen inte på något taktiskt spel, inte på något kategoriskt nejsägeri. Det beror på att vi har kommit fram tiU att de skador som genom det nya förslaget åsamkas natur och rennäring bhr aUtför stora.

Hela diskussionen sedan regeringen kastade fram sitt kompromissförslag har såvitt jag kan förstå utgått från oriktiga premisser och förts på ett ganska ologiskt sätt. Man har jämfört det modifierade förslaget med det ursprungliga och glatt konstaterat att det modifierade var mindre förödande, ja, t. o. m. skonsamt, men bara i relation till detta ursprungUga oacceptabla förslag. Det verkar som om några har trott att Sitasjaure och Ritsem rent av skulle bU vackrare genom att man fick reglera, bygga dammar och kraftstationer. Den enda rimliga metoden vid bedömningen av ett företags tUlåtlighet är ju att se vUka skador som faktiskt uppstår vid förändringen från orört land till exploaterad natur, inte att jämföra en viss exploatering med en annan.

Jag måste kort redovisa nackdelarna med att genomföra det modifierade Ritsemprojektet. Sjön Sitasjaure kommer att påverkas betydhgt mer än den halva meters sänkning som herr Svanberg talar om. Lågvattenståndet kommer att pendla mellan 603 och 613 meter över havet, och en sådan pendhng är ganska förödande för fauna och flora. Det innebär stora förändringar i själva strandregionen, Glaciära jokkdeltan förstörs, strandlaguner och grunda vikar med ett rikt fågelliv kommer att torka ut, Yngelplatser tonläggs, fisket skadas, näringskedjorna förändras. Sjön Autajaure sänks genom att tillflödet från Sitasjaure stängs av. Skadoma bUr i stort sett Uknande dem i Sitasjaure, De utsökt vackra stränderna och sluttningarna kring sjön skadas genom vägbyggen, grustag och upplag av sten. I Teusadalen kommer vattentillförseln att minska högst avsevärt och uppgå tiU mindre än 20 procent av normal vattenföring. Deltaland kommer att torkas ut, näringsproduktionen kommer att minska väsent-

Nrl03

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

ligt. Ingreppet kommer genom de biologiska lagar som råder att få konsekvenser för allt Uv utefter den dalgången. Sjön Satisjaure kommer att stängas av från ett av sina viktigaste tiUflöden, Magasinet blir överdimensionerat och kommer att hgga där och vänta på vatten från Kaitumsjöarna. Det var ett hotfullt besked som industriministern gav att det för framtiden främst blir fråga om en ökning av utbyggnaden av nya vattenkraftstationer. Betyder det att vi inte ens kan Uta på utskottets enhälUga skrivning att Kaitum för all framtid är skyddat, ja, då lär det inte heller hjälpa med en administrativ åtgärd som en fridlysning. Här är det ju fråga om vad de människor verkUgen viU som i framtiden kommer att bestämma. Jag hade hoppats att vi inte skulle behöva ta upp någon ny debatt om Kaltum efter de medgivanden som gjorts från regeringspartiet.

Sammanlagt Innebär dessa argument som jag har åberopat att ingreppet kommer att allvarUgt skada ett sammanhängande vattensystem på 8—9 mils längd, ett system som ännu är orört i en region där utbyggnaderna kring Suorva redan har ödelagt stora områden och där Kebnekaiseområdet i norr bhvit turistiskt exploaterat, Sjaunja fågelskyddsområde, där vattensystemet är beläget, måste få förbh orört,

HärtUl kommer sedan effekterna av själva vägbyggandet. Vattenfall deklarerade från början att transporterna skulle kunna ske på sjön Akkajaure och med traktor på en enkel led upp tiU Autajaure. Nu kommer alltså förslaget att bygga väg inte bara efter Akkajaure utan också på nordsidan av Sitasjaure tUl norska gränsen. Skadeverkningar genom buller, avgaser och mänskhg närvaro i stor skala i ett område som just genom sin orördhet har sitt värde, det är någonting som inte bara begränsas tUl själva byggnadstiden utan blir ett bestående ingrepp. Det är vägar som enhgt vår mening inte bör byggas. För den händelse kraftverket blir verkhghet bör transporterna ske på det sätt som Vattenfall ursprungligen angav.

För samernas del blir skadeverkningarna högst väsenthga. Vägar och maskiner, senare bilar och snöskotrar i kalvnings- och trivselland är inte bara förfulande för landskapet utan de är i vissa situationer hvsfarliga för renarna, Sven G. Andersson har redan mer i detalj redogjort för detta. Jag vill bara citera det brev som Sörkaitums sameby sände den 24 maj, där man säger: "Sörkaitums lappby motsätter sig bestämt också det modifierade förslaget till Ritsems utbyggnad och anser att det utgör ett aUvarUgt hot mot dess näringsfång renskötsel, jakt och fiske,"

Det är väl ändå rätt rimligt att säga sig att Sörkaitums samer vet vad det vill säga med vattenregleringar av denna typ, Sörkaitums samer bör få fortsätta med sin näring. Ett genomförande av projektet skulle skapa sysselsättningsproblem av annat slag än anläggningsarbetarnas i sig så oerhört väsentUga sysselsättning.

Hen Regnéll har redan behandlat lönsamhetsaspekterna på Ritsems kraftstation. Jag vUl bara till det lägga att lönsamheten även med de råaste företagsekonomiska bedömningar är mycket tveksam. Det var ju inte länge sedan Vattenfall kasserade detta förslag med hänvisning tUl att det efter då gällande normer inte var lönsamt. De förskjutningar som har skett sedan dess på andra områden av kraftförsörjningen vet vi ju inte hur varaktiga de kommer att bU.

Herr Börjesson i Glömminge har tagit upp de sysselsättningsproblem som alltmer förts fram som skäl för en utbyggnad. Men vi är väl alla på det klara med — och på den punkten tycker jag att även herr Svanberg kunde göra ett medgivande - att det i båda fallen, vid en utbyggnad av Ritsem eller vid alternativa förslag som de som nämnts av reservanterna, blir fråga om insatser på marginalen, Ritsemprojektet skulle ha gett sysselsättning åt 300 man under fem år. Det är temporärt. Det är en sysselsättning långt ifrån nästan alla de anställdas bostadsorter. Den är visserligen i sig värdefull, men om man anser det argumentet tUlräckligt så kunde man gå in i praktiskt taget varje nationalpark, gå In i våra finaste och mest ömtåUga miljöområden närhelst man kan åberopa akut arbetslöshet. Av det framstår väl i klar reUef hur oklokt och lättsinnigt det alltid är att se enbart tiU den sysselsättning som ett visst kraftverk eller en viss industri kan ge, såvida det inte är fråga om varaktiga effekter.

Reservanterna har ändå under den korta tid som stått tUl buds sökt göra det bästa möjliga för att visa på alternativ sysselsättning, Tidigareläggning av projekt i vägplanen för Norrbottens län bör ske. Det är självklart att mellanriksvägen Kiruna-Narvik kommer in i den bUden och att det inte i förväg exakt kan fastslås vilka som skaU arbeta på den. Skogsförbättrande åtgärder är ett nytt inslag, som inte tidigare har tagits fram med tillräcklig styrka av de myndigheter som har ansvaret i detta faU,

Men jag understryker; aUa dessa projekt Ugger i marginalen. De stora åtgärderna för att motverka utglesningen och den verkligt allvarUga arbetslösheten i Nonlands inland kommer vi inte åt med de här förslagen utan där fordras åtgärder av en helt annan räckvidd, varvid länsmyndigheter och regering måste gå i täten.

Folkpartiets bedömning är aUtså att det modifierade Ritsemförslaget har sådana nackdelar från naturskyddssynpunkt och att det medför sådana skador för samerna att det inte bör få genomföras. Det är den slutsats vi kommer fram till helt oavsett den bedömning vi gjorde av det ursprungliga Ritsemprojektet, Det modifierade Ritsemförslaget skall bedömas efter de skador det ger upphov tUl och den nytta det ger, inte huvudsakUgen i relation tUl det ursprungUga förslaget.

Men trots alla de sakskäl som kan åberopas mot att bygga ut Ritsem på det ena eller andra sättet, tycks nu ändå en majoritet i kammaren ha bestämt sig för att göra det. Socialister av oUka schatteringar har överlagt och funnit att ingreppet bör göras. Kanske upplever nu de socialdemokrater och kommunister som fattat beslutet det här som en sorts seger. De bildar tillsammans en majoritet i kammaren, som nu bestämt sig för att med grävskopor, schaktningsmaskiner och dynamit gå in i ännu ett stycke orörd natur.

TiU dem som ser denna enighet mellan socialdemokrater och kommunister som en seger, till dem vill jag säga: Äras den som äras bör! Det kan vara sant att det som nu händer inte kunnat ske utan behjärtat ingripande från en tidigare högerledare eUer utan reträtt från en del räddhågade kommunister, men den som hårdast och ivrigast har bekämpat miljöopinionen och det orörda Ritsemområdet är ändå statsministern själv. Det är han som bör äras. Han har inte haft det lätt.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Länge såg det ut som om också den socialdemokratiska riksdagsgruppen skuUe ta intryck av den folkrörelse som nu växer fram över parti- och generationsgränser för att rädda sådana naturvärden för oss själva och framtiden som vi kommer att bh avkrävda ansvar för, om vi skulle offra dem.

Vindelälven måste ha varit ett otäckt tiUbud för våra främsta utbyggare. I den frågan revolterade ju t. o. m. några socialdemokratiska riksdagsmän när den sista orörda Nonlandsälven söder om Nonbotten skulle förstöras. Här fanns inte längre den gamla säkra majoriteten för den gamla säkra poUtiken att låta miljövärdena vara en restpost utan större betydelse i slutkalkylen. Vindelälven sparades ändå, och vi trodde att det beslutet gällde redan före den här dagen. Vi trodde att man kunde Uta på den regeringskommuniké som då utfärdades, men industriministern säger att det beslutet fattas först i dag.

Det som då hände gav ändå naturvännerna mera kraft och ny glädje att arbeta vidare, men för Olof Palme måste det ha varit en hemsökelsens stund när han visste att kampen om Ritsem och Kaitum närmade sig. Bakslagen var ju flera. MUjöopinionen hade bhvit starkare och kunnigare. Den formerade sig snabbare än förr inför nya hot. Den granskade och kritiserade och fick med sig ungdomen - men inte bara ungdomen.

Så kom valet 1970, och socialdemokraterna kunde inte längre ensamma bestämma i riksdagen. De som ville spara Kaitum och Ritsem tycktes plötsUgt vara en majoritet inte bara i den aUmänna opinionen utan också i det beslutande organet. Men ära den som äras bör: statsministern gav fortfarande inte tappt. I tvåkammarriksdagens sista minuter behandlades propositionen om ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark. Det var ett nytt försök att bädda för en framtida utbyggnad av Kaitum genom att först gå in i Ritsem och tonlägga Teusadalen. Mot det förslaget stod alla andra partier, men i kraft av sin eftersläpande majoritet kunde socialdemokraterna driva igenom ett första beslut.

Det var dock bara en förstrid. Med enkammarriksdagen skuUe slutstriden komma, och statsministern tog sig själv an den. Det var då miljöopinionen skulle kringgås, den egna riksdagsgruppen disciphneras och något av de andra partierna mobUiseras för en uppgörelse. Det såg svårt ut ännu för några veckor sedan. Visserligen hade frondörerna inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen tystats — ingen "vindelälva" höjde här sin stämma mot nya utbyggnadsplaner — och visserligen kunde man strunta i naturvårdarna och vrida klockan tillbaka genom att ställa sysselsättningskravet i skarp och bitter motsättning tUl en aktiv miljöpolitik, men ännu fanns ingen parlamentarisk livlina över Teusadalen.

Statsministern gav sig ändå inte, och hans tålamod I kampen mot miljövännerna lämnade tUl sist utdelning. Visst fick man kasta fram ett förslag som tidigare hade dömts ut som otiUfredsstäUande, men nu skulle ju heller Ingen kunna påstå att några krassa lönsamhetskalkyler hade fällt utslaget. Visst fick man offra Kaitum och bifalla en folkpartimotion, och det har ju varit svårt att smälta, en folkpartimotion som gör att Sjaunja fågelskyddsområde sparas.

Men segern förutsatte ju ändå att kommunisterna gav upp och strök ett streck över sina miljöparoller från valrörelsen. Det gjorde de — de

flesta av dem i aUa faU. Statsministerns ansträngningar bar frukt och Ritsem bhr väl i dag en revansch för Vindelälven och Kaitum. Även om många har gjort trägna eller plötsliga insatser för den naturförstöring som nu förestår, så får vi inte för ett ögonblick glömma huvudrollens innehavare, statsminister Palme. Han har visserhgen kunnat stödja sig på kollektiva insatser från Vattenfalls energiska lobbyister, från en socialdemokratisk riksdagsgrupp med leden slutna mot miljövännerna, från Aftonbladets utbyggarentuslasm, från herr Gustafsson i Byske, för att inte tala om kammarens marxister - flertalet av dem - med sin nya hållning eller brist på håUning. Vi får inte glömma dem. Hen Holmberg bhr heller inte bortglömd. Men Stora Skövlarpriset 1971 går nu tUl statsminister Olof Palme.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Det är väl rätt många här i kammaren som för herr Heléns skull gärna vill glömma bort det anförande som han nyss avlossade. Det finns nog många som hellre vill minnas vad han sade när han tUlträdde sitt jobb som partUedare, då han förklarade att nu skulle en ny debattstil introduceras. Den skulle vara lågmäld. Den skulle vara saklig. Den skuUe vara nyanserad. Den skulle aldrig ta tiU överdrifter, -Det var då det.

Om man jämför de naturlyriska betraktelser som herr Helén underhöll oss med i Ritsemdebatten den 1 2 maj och det av grämelse och bitterhet präglade anförande som han just har avlossat, så kan väl anförandet i dag sammanfattas i en mening: Så talar bara en verkligt dåhg förlorare! Att det var en partipohtlsk yra som gripit honom framgår av det enkla statistiska förhållandet att det föreföU som om han ägnade en mindre del av sitt anförande åt Ritsem än den del som han ägnade åt mig.

Men nu är det en sakfråga, och det verkliga beslutet i den här frågan för min del togs 1970 på våren. Efter en lång och intensiv diskussion, med vägningar av miljövårdsintressen, kraftintressen och sysselsättningsintressen kom jag fram tUl ett beslut som väl enklast kan sammanfattas i tre punkter:

1. Vindelälven, Pite älv och Torne älv undantogs från utbyggnad.
Många upplevde det som en besvikelse, men det tog vi.

7. Utbyggnaden av Kahx älv och Kaitumöverledningen hölls öppen.

8. Utbyggnaden av befintUga stationer och redan utbyggda älvar skuUe fortgå, och däri ingick Ritsem,

Denna handlingsUnje bestämdes i hög grad med hänsyn tUl den långsiktiga miljöpoUtiken, och den har vi fullföljt. Hen Helén har rätt i att jag visat en viss envishet på denna punkt. Vi avstod från Vindelälven och Torneälven och Pite älv, och det är få länder som gått så långt i skydd för miljövärdena. Men det var aUdeles klart att vi hårt skulle driva befintliga älvar, befinthga stationer, icke utbyggda älvar av hänsyn tUl kraft- och sysselsättningsintressena och sedan lämna frågan om Kaltum och Kahx öppen. Det lovade jag människorna där uppe, och det har vi håUit fast vid. Det ser ut som om riksdagen nu skulle stödja den linjen.

Reservanterna och nu herr Helén söker hänvisa till andra sysselsättningsprojekt, men mget av de projekt som nämnts utesluter i och för sig

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Ritsem, De 190 miljoner kronor som Ritsem kostar står emellertid inte till förfogande för annan sysselsättning i Nonbotten. De måste om Ritsemprojektet ej genomförs användas för att bygga oljekraftverk någonstans vid kusten i södra Sverige.

Folkpartiets intresse för sysselsättningen har i jämförelse med vårt aldrig varit särskilt markerat. Man har alltid tagit lätt på den problematiken i jämförelse med vad det socialdemokratiska arbetarpartiet och löntagarpartiet gjort. Det bekräftas här i dag med herr Heléns utomordentligt lilla platoniska snutt om sysselsättningen.

Numera klagar man om lönsamheten. Det är givet att den är mindre. Man kan säga att vi har minskat miljöskadorna och därigenom minskat lönsamheten med 30 miljoner kronor. Man kan sätta pris på miljön och då kan det sägas att om man har räddat Autajaureområdet, så sitter det en prislapp på 30 miljoner kronor på sjön Autajaure, Det kan det vara värt ur miljösynpunkt, även om många ansåg att skadorna var begränsade också i det första alternativet.

Det är aUdeles klart att detta bUr bUUgare än jämförbara projekt och alltså klart lönsamt. Det är erkänt att miljöskadorna i det nya alternativet begränsats, men ändå vill man inte godkänna det. Hur stora blir då miljöskadorna vid ett oljekraftverk? Det är den fråga som herr Holmberg mycket riktigt ställt och som ingen av reservanterna ens gjort ett försök att besvara.

Förra gången denna fråga debatterades i riksdagen vädjade jag om en samförståndslösning, där man skuUe lämna prestigen åt sidan och komma ur de partlpoUtiska skyttegravarna för att finna en samlande lösning. Det var ingen entusiasm för detta förslag. Herr Helén slängde några hånfulla glosor i sammanhanget. Men åtenemissen skedde. Vi försökte ge vårt bidrag genom att föra fram ett förslag som kunde förena de oUka ståndpunkterna, där man kunde säga att vi räddar sysselsättningen i Ritsem, men vi räddar också Kaitum, och vi räddar betydande miljövärden. Men det har tyvän inte gått att få den totala enighet som sakligt sett vore berättigad.

Det är nämUgen ett faktum, herr talman, såvitt jag har kunnat finna, att det i den långa Vindelälvsdebatten inte fanns någon från oppositionshåll som förde fram frågan om Ritsem, trots att den fanns med ända sedan 1962.

Det är vidare ett faktum att ingen från oppositionshåU vid stäUningstagandet på våren 1970 tog upp frågan om Ritsem.

Det är såvitt jag har kunnat finna ett faktum att ingen under valrörelsen nämnde Ritsem. Det var Kaitum man talade om. När herr Helén gjorde sin berömda helikoptenesa över området var han tydligen inte där. Jag har noga studerat aUa tidningskUpp om de uttalanden som herr Helén gjorde. Där nämns inte Ritsem, där nämns hela tiden Kaitum - överledningen och Kaitumsjöarna och sådant. Om han talat om det — och det får han väl göra upp med sitt samvete - har han inte gjort det så att någon journahst eller något av de media som vi har haft tUlgång tiU kunnat uppfatta det.

Det är också ett faktum att frågan om Ritsem togs upp av Vattenfall och industridepartementet långt innan överledningen av Kaitum blev aktuell.

Det var först hösten 1970, då herr Hermansson tog ställning mot Ritsem i ett brev tiU fältbiologerna, som också de övriga oppositionspartierna tog ställning. Då fick frågan plötsUgt en helt annan dimension. Nästan hela den borgerliga pressen började skriva om Ritsem som en helt annan fråga; det var nu en fråga där regeringen skulle Uda nederlag i riksdagen. Sakfrågan kom aUdeles i bakgrunden — det skulle bli ett rejält regeringsnederlag. Det spekulerades t. o, m. i att regeringen skulle ställa förtroendefråga på ett kraftverksbygge.

När diskussionen hade hålht på ett tag sammankallade herr Helén t. o, m, en presskonferens, där han förklarade att Ritsem utgjorde något slags kabinettsfråga för mittensamverkan. Det väckte ju en viss uppståndelse.

Därmed kom frågan definitivt snett. Det blev Inte i första hand en fråga om awägning mellan sysselsättning och miljövård vid ett enskilt bygge - det blev mera och nästan helt en fråga om att besegra regeringen.

Herr Hermansson, som var den "skyldige" såsom den som hade tagit upp debatten i sitt brev till fältbiologerna, gjorde det inte till en fråga om att tiU varje pris besegra regeringen. Därför har också vpk-ledamöterna haft lättare att ta sakskäl trots aUa herr Heléns argsinta ord mot dem. Det är skillnaden.

Jag beklagar detta stäUningstagande därför att ni i en sakfråga har ställt er i ett läge som ni omöjligen kan upprätthåUa i ett liknande läge i framtiden. Naturvårdsverkets chef har offentUgen förklarat att om man skulle säga nej till ett bygge med dessa begränsade miljöskador skulle man få säga nej till aUa planerade utbyggnader av redan befintliga kraftstationer. Kammarkollegiets chef har sagt att verkningarna från de synpunkter han har att bevaka är mycket begränsade. Förslaget är ju ursprungligen ett initiativ från naturvårdsverket och kammarkoUegiet som har att bevaka naturvårdsintressena.

När vår främsta expertis på området säger att "detta kan vi godta, ty om vi inte gör det kan vi inte bedriva en vettig pohtik i framtiden" talar folkpartiets ledare i sin yra om att detta är den stora skövlingen.

Vi skulle alltså få säga nej till alla planerade statliga kraftutbyggnader. Vilka ingripanden skulle vi tvingas tUl när det gäller privata kraftstationer? Detta var den stora testfrågan — det var skövlingen som begynte om Ritsem skulle byggas ut. Nu måste jag fråga herr Helén: Skall Lövön i Faxälven byggas ut? Skall Oiden i Indalsälven, Trångfors, Flåsjö och Järnvägsforsen i Ljungan, skaU Ljusne, Sveg och Byarforsen i Ljusnan, skall Kvarnsveden och Forshuvud i Dalälven byggas ut? Det är aktuella privata kraftutbyggnader. Om nu miljövårdsfrågoma är så viktiga och kraftutbyggnad något så förskräckligt för herr Helén, då kan han väl inte begränsa sitt intresse tiU statUga utbyggnader, utan han måste också ha någon mening om de privata kraftutbyggnaderna. Om man tar den här ståndpunkten, hur skaU man då behandla oljekraftverk och atomkraftverk i framtiden? Det skulle betyda stopp för dem också med den typ av resonemang som herr Helén bedriver. Och vilka miljökrav skall i framtiden stäUas på industriutbyggnaden, t. ex. i Norrland, för att folkpartiet skaU kunna vara med och ge koncession?

Ni binder ett oerhört ris åt egen rygg, om ni inte har förmågan att föra

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Ritsem- och Kaitumprojekten

ett nyanserat resonemang, väga oUka värden mot varandra och sedan ta ståndpunkt. Genom att driva ett så absolutistiskt, ensidigt resonemang som herr Helén har excellerat i här låser ni totalt era möjligheter för framtiden.

Men moralen Ugger väl snarast på det partlpoUtiska planet: det är farligt att partipolitiskt låsa sig så hårt att man måste tvinga sig till näst intill dövhet i sakfrågan. Det är det öde som har drabbat reservanterna i den här frågan. Jag hoppas att sensmoralen skall verka så starkt att vi sUpper en upprepning i framtiden. Då sUpper också hen Helén uppträda som ett slags grämelsens Job i riksdagsdebatten, och då kan vi få en konstruktiv och vettig mUjövårdsdebatt.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palme väher att bU indignerad över mitt anförande. Det var faktiskt ganska lågmält, det prisade statsministern för att han envist har fuUföljt sin Unje, Varför bUr han så irriterad? Visst har vi olika mening, han och jag. Visst vill han bygga ut Ritsem och torrlägga Teusadalen medan jag vUl spara de områdena för oss och för framtiden. Visst har herr Palme i det här faUet nedvärderat miljösynpunkterna medan folkpartiet har försvarat miljösynpunkterna. Men jag försökte ändå, över den här klyftan av oUkheter som vi har mellan våra ståndpunkter, säga: Äras den som äras bör! Herr Palme har drivit igenom sin Unje, Han har disciplinerat sin egen riksdagsgrupp. Han har nonchalerat miljöopinionen. Han har mobihserat vänsterpartiet kommunisterna. Det är en imponerande politisk prestation.

Men herr Palme bhr inte smickrad, utan han bUr sur och försöker gripa tUl de aUra enklaste valrörelseklyschorna. Han påstår att det socialdemokratiska partiet på ett helt annat sätt än folkpartiet skulle slå vakt om sysselsättningsintressena. Vad har herr Palme egentUgen för grund för detta? Rannsaka Er själv och konstatera att det löntagarparti som Ni sä prisar sedan 1955, då statistiken över arbetslösheten börjar och då ni också satt i regeringsställning — inte har åstadkommit lika höga arbetslöshetssiffror som i dag. Tag det till intäkt för Utet självprövning i stället för att försöka döma ut andra partiers synpunkter!

Nu önskar herr Palme en fullständig debatt om aUa återstående förslag tiU utbyggnad av påbörjade eller projekterade vattenkraftverk. Om vi inte kan besvara de frågorna på ett för honom tUlfredsstäUande sätt, då har vi dömt oss själva. Vad vi värnar om är särskilt de orörda områdena där man inte tidigare har gått in, de som av miljövännerna och från de naturvetenskapUga utgångspunkterna upplevs som omistUga. Dem fäster vi särskilt vikt vid. Det betyder att man inte kan UkstäUa Ritsem med Faxälven, Ljungan och Dalälven. Men vi kommer att försöka pröva detta på samma sätt som vi har gjort. I riksdagsgruppen har vi gått igenom dessa ärenden. Jag skaU gäma erkänna att Ritsems alla kompUkationer inte blev klara för oss förrän under arbetet med Kaitum. Men redan under valrörelsen klargjorde jag att folkpartiet kommer att värna om såväl Ritsem som Kaitum. Det är det löftet som vi har hålUt här i dag.

Herr HOLMBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palme apostroferade mig i fråga om utbyggnaden av oljekraftverk och underströk ett uttalande som jag tidigare har gjort, att även sådana verk ger miljöskador. Det är ju alldeles riktigt, och därför hoppas jag att regeringen också tar fasta på det förslag som jag har framfört - att man nu från regeringens sida tar initiativ till undersökning och utredning om de oUka former för mihöskada som är oundgängUgen förenade med den framtida utbyggnaden av energiproduktionen, vare sig det gäller att ta ut energi ur vattenkraft, använda fossila bränslen eUer utnyttia atomenergin.

Detta ger mig också anledning att fästa uppmärksamheten på ett uttalande av herr Helén, Han säger att "herr Holmberg skaU heller inte bU bortglömd". Jag är väl inte så rädd för att bh bortglömd, men jag undrar vad herr Helén egentligen menar. Skall det uppfattas som något slags magistralt hot från hen Heléns sida? Det kan väl inte på något sätt vara så att herr Helén vill göra den här för samhället så viktiga frågan om vår framtida energiförsörjning och miljöbevarandet tUl en personfråga? Det kan väl inte vara så att herr Helén lämnar sakfrågorna och ser detta mer som en personlig prestigefråga? Så har jag inte uppfattat herr Heléns tidigare inlägg, och det var därför jag ryckte tiU Utet vid denna formulering av herr Helén. Jag tror att skillnaden mellan hen Helén och mig kanske är att jag hela tiden har velat uppnå resultat på miljöområdet och på samma gång säkra energiförsörjningen. SkUlnaden kanske också är att jag inte sett och inte ser frågan om utbyggnaden av Kaitum och Ritsem som en isolerad fråga. Den måste ses i ett större sammanhang, där man gör den sedvanliga avvägningen mellan miljö och andra önskemål, och i sammanhang med andra alternativ.

Även jag har en viss bakgrund för de inlägg som jag har gjort. Långt före valet 1970 var jag där uppe och tittade på det hela. Så småningom kom jag fram tiU att det gällde att tiU varje pris rädda Kaitum. I dag har riksdagen alltså kommit till ett enigt politiskt beslut - inte ett beslut bestämt av en tillfälUg majoritet där kommunisterna ingår. Resultatet tycker jag vi alla borde glädja oss åt. Men även utbyggnaden av Ritsem i dess modifierade form är ett ur miljösynpunkt bättre alternativ än varje annat hittiUs framfört alternativ.

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jämfört med de väldiga överdrifterna i herr Heléns första anförande får man ju säga att det var något av en slokande blomma som trädde upp i talarstolen för att ge rephk. Jag är verkligen varken sur eller irriterad. Jag sade att för herr Heléns skuU viU nog både jag och många andra här i kammaren glömma det anförande han höll, för det innehöU sådana överdrifter. Det här hotet, eller vad man skall tolka det som, mot herr Holmberg var ju bara ett exempel. Insinuationen att utbyggnaden av Ritsem var något slags revansch för Vindelälven är den andra typ av orimhgheter som herr Heléns anförande innehöU, Dem skall jag inte fästa mig vid.

Men för att ge herr Helén ytterUgare exempel på frondörer som han måste hålla efter och komma ihåg kan jag ta en tidning som Östersunds-

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Posten - en moderat tidning - som skriver: "Man kan i det samman
hanget inte frigöra sig från känslan, att oppositionspartierna i denna fråga
har bundit sig på ett alltför tidigt stadium, genom kategoriska stäUnlngs
taganden för nej till såväl Ritsem som Kaitum. = Och politiseringen

av Ritsem-Kaitum-frågan är ett praktexempel på poUtiskt taktikspel,

------ Vi tror nog, att åtminstone de norrländska riksdagsmännen i

opposition borde ägna de återstående dagarna till dess Ritsem-frägan skall upp igen i riksdagen, åt aUvarliga överväganden av valet mellan de norrländska intressena och möjligheten att ge regeringen ett bakslag i denna fråga. Framför aUt om man får garantier beträffande Kaitum."

Och självaste Dagens Nyheter uttalade sig åtminstone en dag för den här kompromissen. Det är väldigt många som herr Helén skall komma ihåg här, fylla minnet med, när det gäller vilka han skall fördela sina skövUngspriser till.

När det sedan gäller Ritsem, så har jag verkUgen studerat handlingarna - vi har varit flera som gjort det. Vi har inte någonstans hittat ett uttalande från herr Heléns sida om motstånd mot Ritsem fönän efter det att herr Hermansson hade tagit ställning. Jag tror att herr Helén för sin egen skull gör klokt i att få fram ett belägg för att han har tagit den här ståndpunkten redan tidigare, om han kan det. Det är ett ganska väsentUgt led i sammanhanget. Sedan två saker tiU!

När det gäller sysselsättningsfrågorna vUl jag helt enkelt säga till herr Helén, att det är bevisat - och det erkände ju herr Helén - att de 190 miljonerna, som man kunde spara på att Inte bygga ut Ritsem, kan man inte använda för vägbyggande och skogsförbättringar i Norrbotten; de måste användas för att på ett annat och mindre lönsamt sätt klara vår kraftförsörjning, t. ex. genom ett oljekraftverk. De står alltså inte tiU förfogande. Vi skall göra allt vad vi kan, men här försvinner 300 plus 175 arbetstiUfäUen. Och min fråga tUl herr Helén är: Vad har herr Helén för konkret alternativ att erbjuda dessa människor som det inte redan finns möjlighet till och planer för med de resurser vi har? Tala om det! Det går inte att svänga sig med vägbyggen på beredskapsmedel - där använder vi så mycket pengar vi har, och några mera anslag har inte begärts. Tala i stället om vad ni skall ge dessa människor i stället för de 190 miljonerna, som alltså försvinner från Norrbotten, utom att flytta ner dem till bygget av ett olje kraftverk.

När det gäller miljöfrågorna - och det är det andra jag vill säga — tycker jag att herr Holmbergs förslag är bra. Det ingår redan i industridepartementets planering, och det skall vi ta fasta på — alltså en översyn av mihöskadorna över huvud taget för hela utbyggnaden.

Men herr Helén återkommer nu i varje fråga till detta: Det är väl förskräckUgt att här diskuterar vi ett enskUt kraftverksbygge, och sedan försöker då jag och Krister Wickman föra in principer. Vi försöker föra in andra vattenkraftverk, industriförsörjningen och miljövården, och vi försöker sätta in Ritsem i ett sammanhang, men det är inte tiUåtligt. Herr Helén säger däremot att detta är den stora testfrågan på poUtlkernas miljövänhghet, och den testfrågan skall man alltså ta ställning till i fuUkomligt lufttomt rum utan någon hänsyn tUl de allmänna principerna

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitu mprojekten

för miljöpolitiken och kraftförsörjningen eUer till konsekvenserna för Nr 103 andra typer av industriella utbyggnader.

Naturvärdsverkets chef har sagt att skadorna i detta fall bUr mycket begränsade. Om vi skulle säga nej till denna utbyggnad måste vi säga nej till utbyggande av redan befintliga kraftverksbyggnader i Nonland. Därmed har han alltså sagt, att han självfaUet skuUe tvingas att säga nej tiU de privata kraftverksbyggen som herr Helén försöker smita undan genom att säga att dem viU han inte ta ställning till; det skulle få ganska långtgående konsekvenser för andra typer av industrieUa utbyggnader.

Och då StäUer jag min andra fråga tiU herr Helén: Är herr Helén beredd att ta konsekvenserna av sitt ställningstagande i Rltsemfrågan när det gäller aUa de där privata kraftverksbyggena där miljöskadorna sannoUkt är betydUgt större, när det gäUer utbyggnaden av Porjus och övriga ännu bestående kraftstationer som skall förbättras och när det gäller Industriell utbyggnad i Norrland? Det går inte att rycka ut ett enskilt projekt. Man måste vara beredd att ta konsekvenserna av sina handlingar också i andra frågor.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan möjligen förstå att statsminister Palme tolkar en kort mening som "hen Holmberg skall inte bU bortglömd" på det sättet att man skall ta itu med honom, gå ut bakom knuten och göra upp med honom eller låta rörelsen göra det. Men det är Utet märkUgare om herr Holmberg skuUe göra en sådan tolkning, för herr Holmberg märkte ju när statsminister Palme trampade fel på den punkten under valrörelsen. Nej, jag tycker bara att herr Holmberg kan rannsaka sig själv och fundera på om Inte risken att bh bortglömd och komma utanför rampljuset ändå spelade en hten roll, när herr Holmberg gjorde sitt utspel I denna fråga.

Nu försöker statsministern att ta generaldirektör Paulsson som kronvittne och påstår att ett beslut att inte nu bygga ut Ritsem innebär att man inte kan göra någon av aUa de utbyggnader som han räknade upp. Men vi kommer att bedöma varje sådan fråga från dess egna utgångspunkter. Vi har understrukit att det är fråga om att här rädda orörda naturområden, där Kaitum och Ritsem utgör ett sammanhängande område, som vi anser att det finns fullt sakliga skäl för att säga nej till en utbyggnad av.

Vi väckte vår motion om att stoppa utbyggnaden av Kaitum före alla andra partier. Vi hade gjort egna utredningar och egna bedömningar, och vi kom fram till att det var omöjUgt att acceptera förslaget. Jag talade redan förra gången om att jag vid flera valmöten hade denna fråga uppe och redogjorde för sammanhangen. Flera av mina kamrater i kammaren som hörde mig då kan intyga att jag bl. a. som svar på frågor vid flera valmöten I Göteborg klargjorde att det var nödvändigt att säga nej både tiU Kaitum och Ritsem. Våra sakskäl fanns färdiga redan då. De riktade sig mot de aktuella förslag som vi då kunde förutse. När regeringen sedan drog tillbaka vad man kaUade för det "bästa förslaget", det som var förenat med så många nackdelar att det helt enkelt inte kunde accepteras och vinna majoritet i kammaren, så granskade vi det nya förslag som fördes fram. Och trots den begränsade tiden var det ändå möjligt att få

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

klargjort att det skulle påverka Sitasjaure, Autajaure och Teusadalen på ett sådant sätt att de naturvärden som där uppskattas så högt av både svensk och internationell expertis helt enkelt skulle gå förlorade. Vi fick då veta att projektet skulle innebära oacceptabla skadeverkningar för samernas renskötsel i Sörkaitums by, och vi skulle få en väg som förstörde en stor del av dessa miljövärden. Vi har redovisat dessa sakskäl, och de är tiUräckUga för att vi skaU säga nej.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Jag vet inte om herr Helén gjorde den första villan med herr Holmberg bättre genom den andra. Jag tycker inte det. Och jag kan lova honom att rörelsen inte skall ta hand om honom; att döma av hans insatser i debatten får han väl i första hand vända sig till sjöräddningen för sådana ändamål.

Jag StäUde två frågor. Den första var: Är ni beredda att ta konsekvenserna i Uknande frågor när det gäller andra kraftverksbyggen? Det finns en miljövårdsopinion som driver den frågan. Man säger: Vi är beredda att driva det här till varje pris. Det är vår uppgift, det är de värden vi skaU gagna. De tar inga sådana hänsyn. Den som befinner sig i ansvarig beslutsställning i poUtiken måste väga olika intressen mot varandra, och då måste man vara beredd att ta konsekvenserna av sina handlingar. Jag har sett den här frågan som viktig bl, a. ur den synpunkten att vi måste ha ett någorlunda konsekvent handlande, om vi vill ha en fortsatt elförsörjning och en fortsatt industrialisering av Sverige, Om vi skuUe gå emot alla naturvårdsmyndigheter och säga: Ni har fel när lu säger att naturen inte skadas nämnvärt, ni har fel när ni säger att skadorna på miljön är begränsade, vi stoppar det här ändå — då skuUe vi för framtiden skapa oss en fullständigt orimlig beslutssituation i miljövårdsfrågorna.

Jag konstaterar att herr Helén inte kunde svara pä min fråga annat än med ett mycket allmänt resonemang. Herr Helén kommer aldrig att helt och håUet kunna tiUgodose kraven från miljövännerna, som man kallar dem. Det går inte. För de behöver inte ta de hänsyn som herr Helén i egenskap av ansvarig pohtiker måste ta för en fortsatt industriell utbyggnad av Sverige. Han kommer aldrig att kunna tillfredsställa dem genom ett uppträdande som det han försökte sig på här i dag. Genom att gå långt ut på den yttersta miljövårdskanten kan han möjhgen skapa sig htet förståelse på kort sikt. Men han kommer snart att tvingas att svika de synpunkter som han gjorde sig tUl tolk för i dag, för de håller inte, om vi skaU ha en fortsatt industrialisering av landet. Det är ju den enkla sensmoralen.

Den andra frågan som jag ställde — det var bara två - var: Vad har ni konkret att erbjuda de 300 plus 175 människor som skulle få sysselsättning genom det här projektet? Herr Heléns svar talade för sig självt — han har inget svar att ge. Det är riktigt att vi pohtiker måste ta en aUt större hänsyn till ekologiska synpunkter och tiU den långsiktiga utveckUngen av landet. Men om vi gör det på ett sådant sätt att man mot givna utfästelser berövar hundratals människor ett arbete som de har inriktat sig på att få, då skadar man pohtiken. Man skadar miljövårdens

möjligheter att på sikt göra sig gällande. Men framför allt begär man en oförrätt mot enskilda människor som velat Uta på beskeden i den här frågan.

Herr talmannen anmälde att herr Helén anhåUit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare rephk.

Nr 103

Onsdagen den 2juni1971 Ritsem- och Kaitumprojekten

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Vpk-gruppens majoritet har efter gehör för sina garantikrav ansett sig kunna stödja Ritsemprojektet i dess version nr 2, Själv kommer jag även denna gång att gå emot. Utan att i fortsättningen blanda mig i replikskiften vill jag kort klargöra skälen för min ståndpunkt.

Den industriella tekniken, sådan den tUlämpas, vållar fortskridande förstörelse av den biologiska världen och dess funktioner. Störningar av den biologiska balansen får aUt aUvarUgare omfattning. Också i det relativt glesbefolkade Sverige är det bara smärre landområden och ett fåtal vattendrag där sådana ingrepp ännu Inte skett, ÖveraUt i världen vållas dessa rubbningar genom summan av skenbart små lokala ingripanden. Överallt sker ingripandena med stöd av skenbart förnuftiga, materiella argument.

Denna process hotar hvet självt. Den hotar den biologiska produktiviteten. Den hotar skada fotosyntesen, de gröna växternas kapacitet att omvandla solenergi. Den hotar utvecklandet av artrikedom och urval, som är en grundsten i det långsiktiga biologiska förloppet. Den kan med bulldozers omgående ödelägga vad naturen tillkämpat sig i tusenårig strid med växtgränser och khmat. Den kan på en säsong utrota djurarter som det tagit årmiljoner att producera. Griper man in på ett ställe i den biologiska processen, påverkar man också andra delar. Därför finns det ett funktionellt, biologiskt samband mellan Sjaunja i norr, Tosteberga ängar i Skåne, Donaudeltat och Camargue. Därför angår denna fråga också alla människor.

Inför denna degenerationsprocess måste en politiker kunna säga, att nu måste det vara slut, säga att den tUlfälUga materiella fördelen inte får rättfärdiga förtärandet av det biologiska kapitalet. I ljuset av forskarnas varningssignaler är den tidpunkten sedan länge Inne.

Vad Ritsem handlar om är att grovt rubba den biologiska balansen i en vattudal som är 7 mil lång, som omfattar drygt 1 500 km, därav 300 km fågelskyddsområde och 350 km som av en tidigare generation svenskar ansågs värda att avsättas som nationalpark.

Den nya versionen innebär en pohtisk mer än en saklig reträtt av regeringen. Av fyra sjöar i det berörda systemet bhr förstörelsen för tre hka stor som i projektets första version. Den stora Sitasjaure, Teusajaure och den mindre Suorkejaure förstörs i grund. Den fjärde sjön Autajaure undgår överdämning men utsätts ändå för djupgående ingrepp, Vattenrlnningen i den trånga Teusadalen minskar med i genomsnitt 85 procent. Vattenrlnningen i Autajaure, som enhgt förslaget skulle skonas, bhr en hundradel av den naturliga. En tonlagd sträcka uppstår mellan Sitasjaure och Autajaure. FaUet vid Sitasjaures utlopp försvinner. Vattenregleringarna ingriper inte bara radikalt I försörjningsläget för

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

150-200 binäringsfiskare. Ändrade vattenmängder, flödesförhållanden och torrläggningar förändrar näringstillförseln, rubbar förutsättningama för undervattensvegetation och ingriper grovt i alla näringskedjor. Ett helt stort biologiskt kultursystem, uppbyggt sedan inlandsisen smälte, kommer aldrig mer tUlbaka, Det är den lösning som enligt statsministern skulle tiUgodose aUt vad naturvården rimUgtvis kunde begära.

Det har kring detta projekt förts en hetskampanj, som velat piska fram föreställningen att folk där uppe till varje pris viU ha projektet. Man har nästan tagit hedern av folk från andra regioner när de ifrågasatt utbyggnaden. Men så sakta har det börjat komma fram att norrbottningarna inte alls är så enhälhgt förtjusta. Där är Malmbergets jakt- och fiskevårdsförening med 4 000 medlemmar som motsatt sig utbyggnad. Där är de syndikahstiska arbetarnas Norrbottensdistrikt som är emot. Där är Sörkaitums enhälUga bystämma, lagUgen sammankallad. Där är samerepresentanter för Storumankonferensen och sameföreningen i Uppsala, där är frejdade arbetarledare som Harry Isaksson och Elof Luspa. EnhälUgheten var inte så stor. Brev och telefonsamtal dagligen har gjort mig mer och mer övertygad att norrbottningarna trots sitt svåra arbetsmarknadsläge förstår vad det är för ett attentat mot deras landskap som förbereds. Och om man gav anläggningsarbetarna alternativ — vilket är fullt möjligt — då skuUe kanske kommunalpamparna stå där tämUgen ensamma med sina exploateringsidéer och halvskumma turistbyprojekt.

Jag har också stärkts i min övertygelse när jag sett hur projektets tillskyndare agerat under handläggningen. Där är Vattenfalls teknokrater som helt frankt påstår att "märkbar inverkan på landskapsbild och naturförhållanden endast sker vid dämnings- och byggnadsområdet". Där är naturvårdsverkets talesman som påstår att inventeringar inte utförts som bevisar Autajaures värde som fågelsjö — samtidigt som folk som utfört sådana inventeringar ringer och skriver tUl mig och berättar om dem. Där är alla beskäftiga sameexperter som påstår att högst fem samer idkar renskötsel, trots att antalet husbönder i Sörkaitum enligt byns talesman är 37. Där är alla de som hånfullt talar om de 200 överklassturisterna som motståndarna till utbyggnad vill prioritera, samtidigt som statistiken visar 8 000 turister per år i vattudalen.

Jag har stärkts i min övertygelse, när jag hört ombudsmännen från byggfacket vid uppvaktningar hela tiden hånfuUt kalla naturvårdens talesmän "di här naturknuttarna". Jag har stärkts i mitt motstånd, när jag från visst socialdemokratiskt håll hört framställas att samerna egenthgen är en privilegierad Uten aristokrati, som får aUdeles för mycket pengar av staten. När jag hört hetsen mot samerna, förstår jag att denna illa kamouflerade rasism används för att dölja en sjuk sak.

Än mer misstänksam blir jag inför diskussionen i utskottet om Kaitum. Vad innebär löftet att Kaitum skall sparas? En socialdemokratisk ledamot yttrade att man inte borde avbryta förberedelserna på Kaitumprojektet — det kan komma ändrade förhållanden, det kan bli avspärrning — så föll orden. En annan ledamot menade att löftet enbart kunde avse själva överledningen. Övrig exploatering av Kaitum och Kahx älvsystem borde inte beröras av löftet. Den officiella socialdemokratiska tolkningen är att löftet gäller under den nuvarande regeringschefens tid.

Kaitum skall sparas för evigt, hette det. Evigheten definieras som en statsministers ämbetstid, det är löftet om Kaitums räddning, samtidigt som den sämre ekonomin i Ritsem nr 2 ökar argumenten för Kaitums utbyggnad. Det är risk att vi aUa hinner uppleva den evighetens slut.

Det är nu klart att det modifierade regeringsförslaget segrar i voteringen. Jag vill gratulera statsministern till att i dag kunna uppträda som segrare. För det är ju en seger att inför det europeiska naturvårdsårets högtidlighållande i Sverige ha verksamt bidragit att föra ytterhgare tre eller fyra fågelarter till gränsen för utrotning, VUket hjältemod är det inte att ha segrat i striden mot en liten sameby. Vilken statsmannakonst är det inte att kunna rida på skräcken för arbetslöshet och på fördomar mot en beträngd folkminoritet.

Det är bara det att man aldrig kan besegra de biologiska lagarna. På sin höjd kan man trotsa dem och låta följderna komma över efterföljande generationer. Därför finns det segrar som är ödesdigrare än nederlag. Och även pohtiskt Uder segrarna av i dag i verkUgheten nederlag. Opinionen är på marsch. Om fem eller tio år kommer det grovt felaktiga i dagens beslut att inses av alla tänkande människor i detta land.

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! För en stund sedan konstaterade statsministern att oppositionen binder ett präktigt ris åt sin egen rygg med den inställning som den för närvarande intar. Herr Palme konstaterade detta med det leende som endast herr Palme är mäktig, Hans grund för påståendet var att om oppositionen gjorde detta stäUningstagande nu, skulle man I framtiden tvingas att gå emot varje utbyggnad, varje fortsatt tillväxt, varje ytterligare projekt som skuUe komma att aktuaUseras,

Jag vet inte vUken framtid statsministern egentUgen ser för vårt land. Om han ser en framtid, där fortsatt tillväxt i vårt land skaU innebära konsekvenser av den natur som de specieUa projekt innebär som vi för närvarande diskuterar, då måste det vara en mycket dålig framtid för landet som statsministern ser! SkaU det behöva vara så, att vi måste förstöra nationalparker, om vi i fortsättningen skaU ägna oss åt tUlväxt och utbyggnad i det här landet? SkaU det behöva vara så, att vi ytterUgare tränger tillbaka samerna, som ändå under en mycket lång tid har varit tiUbakaträngda i vårt land? Skall det behöva vara på det viset, att vi hänger oss åt projekt som aUdeles uppenbarUgen har en utomordentUgt dålig lönsamhet? Skall det behöva vara så, att det skall till miljöförstöring av stor omfattning för att vi skall få ekonomisk tiUväxt? Och skall det behöva vara på det viset, herr talman, att vi för att klara sysselsättningen här i landet först skaU driva en utomordenthgt dåhg ekonomisk poUtik, som innebär att bara i Nonland ytterUgare flera tusen personer under det senaste året har bhvit arbetslösa och att i landet som helhet tiotusentals personer under det senaste året har blivit arbetslösa? Är det meningen att vi skall driva en ekonomisk pohtik av den naturen och sedan ta den som utgångspunkt för att under en mycket tillfäUig period ge ett synnerligen begränsat antal människor deras utkomst genom den typ av satsning som det här är fråga om?

Herr talman! Jag tycker det är beklaghgt om det är i sådana alternativ

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

som statsministern viU tolka det här landets fortsatta utveckhng. Att det dessutom är grovt felaktigt att tolka den i så hårda alternativ visas ju av att t. o. m. socialdemokratin i sin intellektuella kraft hade, inför ett hotande poUtiskt nederlag, ur en skrivbordslåda plockat fram ett något nerdammat projekt, som faktiskt har mindre miljöförstöringskonsekvenser än vad den första upplagan hade.

När det gäller sakfrågan har herr RegnéU för vår del på ett utmärkt sätt redogjort för vårt betraktelsesätt, vUket innebär att vi även nu menar att en utbyggnad av Ritsem vore felaktig. Det betraktelsesättet förstärks ytterUgare av det sätt på vilket man nu nalkas det beslut som vi här skaU fatta.

Utskottet har fått sig förelagd vad som på det hela taget måste kaUas en ny proposition. Det har icke varit möjligt för partierna att avge några motioner i samband med denna nya proposition som har lagts fram. I utskottet har det rått mycket stor brådska. Jag kan Inte förstå annat än att ärendet måste ha kommit att handläggas på ett ganska ythgt sätt, och framför allt: det har icke givits tUlfälle tUl en så Ingående debatt som man måste kräva när nu i denna mycket viktiga fråga ett helt nytt, eller mer eller mindre nytt förslag har lagts fram.

Bristen på debatt inför det senaste alternativet iUustreras synnerUgen väl av att chefen för VattenfaU i det senast utkomna numret av personaltidningen för Vattenfall skriver en ledare om RitsempoUtik. Den ledaren, herr talman, innehåller inte ett enda ord om det projekt som vi just nu skall fatta beslut om. Ledaren är faktiskt skriven bara ett par dagar innan vi hade den senaste debatten i den här frågan. Inte ett ord skriver alltså chefen för VattenfaU om det projekt som nu helt plötshgt har plockats fram! Det bevisar ändå något om felaktigheten i den beslutsprocess som här har kommit att bh kännetecknande. Även om vi uppfyUer de former för demokratin som finns inskrivna i stadgar och grundlagar, bryter vi ändå reellt mot ett viktigt inslag i demokratin, när vi inte ger ett rimhgt utrymme för en sådan debatt. Och det sker, herr talman, i en period då ändå — med rätt eller fel — många talesmän, många pressröster yttrar sig i kritiska termer om poUtikers tendens att i brist på tid eller vad det nu är samlas i ett slutet rum för att fatta sina beslut. Med det tillvägagångssätt med vilket socialdemokraterna här givit lösningen på denna fråga kommer man att ge näring tiU den typen av kritik.

Herr talman! Under avslutningen på den senaste debatten som vi hade om Ritsem fäste jag mig vid ett par ord av statsministern, vilka jag ber att här få läsa upp. I det anförande där statsministern spelade upp den politiska motiveringen för återremissen sade han bl. a.: "Bland de synpunkter som man kan ta hänsyn tUl är att man inte bör driva igenom en ståndpunkt om det sker med en smal, nästan tiUfälUg majoritet i riksdagen. Särskilt OtiUfredsstäUande är det I en så svår avvägningsfråga som den här. Man bör inte driva igenom en ståndpunkt som många skuUe uppleva som kränkande."

Ja, herr talman, så yttrade sig statsministern den gången, den statsminister som inte hade aktat för rov att ett par månader tidigare I den gamla riksdagen lägga fram ett förslag om att man skuUe få göra intrång i Stora Sjöfallets nationalpark och då grundade sig inte på en smal

och tillfäUig majoritet utan på en förlorad majoritet. Så resonerade den statsminister som i vår debatt för 14 dagar sedan Inte kunde tänka sig att acceptera en omröstning som med största sannoUkhet skulle ha givit en majoritet av ungefär 20 röster, och det trots att en sådan majoritet, som kan förefalla ganska liten, ändå är större än den som den här riksdagen i bra många svåra frågor kommit tiU beslut på. Så yttrade sig den statsminister den gången, som alldeles uppenbarUgen för närvarande är beredd att gå tiU en votering som kommer att resultera i en mindre majoritet för det beslut som kommer att fattas. Den typen av dubbelmoral kan inte vara speciellt lämplig för en statsminister att ge uttryck för, om vi som poUtiker skaU få förtroende, när vi nalkas de väljare som det är vår uppgift att tala med.

Om det här är en förlust eUer en seger för socialdemokratin är en fråga som jag antar att många kommer att yttra sig om. Jag har ingen anledning att för egen del framstå som en dåhg förlorare, utan låt oss gärna säga att herr Palme gör den vinsten att han uppenbarUgen kommer att få någon sorts majoritet i den votering som kommer. Men att det är en förlust i mycket betydelsefuUa sammanhang tror jag nog att vi måste slå fast. Det är till att börja med en förlust i den bemärkelsen att det i stora stycken är ett helt annat förslag som regeringen försöker att grunda sig på. Det är en återkaUad proposition de facto.

Det är en förlust också på det viset att det är en regering, som - för att få stöd för sin Unje — tvingas att driva en debatt som om tillväxt- och miljöfrågor icke skuUe kunna lösas i harmoni med varandra. Jag tror att det är fel, ja, det måste vara fel, därför att annars kommer - åtminstone så länge statsministern vUl anlägga det betraktelsesätt han gjorde för en stund sedan - landets öden att te sig bekymmersamma. Vi satsar på ekonomisk tillväxt - det är ett krav som finns. Men trots det är vi, som föregående talare sade, medvetna om att vi kan trotsa miljöprinciperna, men inte övervinna miljö principerna utan måste leva med dem. Därför får man icke driva resonemanget på det sätt som statsministern gjorde för en stund sedan. Det är också en förlust, hen talman, för förtroendet för den beslutsmekanism som vi bör försöka upprätthåUa ett starkt förtroende för i en tid då det med rätt eller fel riktas kritik just på den punkten mot pohtikerna.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Ritsem- och Kaitumprojekten

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! På grund av den ännu rådande mittensamverkan avstår jag från att rephkera herr Heléns anförande, trots att han ägnat min person uppmärksamhet. I sak finns inte heller någon som helst anledning att göra det.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Den som vill att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 26 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 150 Avstår - 5

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 5 Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 22 i anledning av proposition angående lån m. m. tUl Nonbottens Järnverk AB jämte motioner.

Hen LÖFGREN (fp):

Herr talman! Låt mig allra först konstatera att Norrbottens Järnverk är av stor betydelse för sysselsättningen i Nonbotten, Ingen hade väl heller vågat hoppas på att ett genomförande av satsningen på ett järnverk i Norrbotten skuUe kunna ske utan begynnelseförluster för samhället. Förluststadiet har bhvit långvarigt och kostnaderna större än beräknats, men nu gäller det framtiden, och det lönar sig föga att orda om svikna förhoppningar i det förgångna.

Satsningarna för framtiden rör sig om sammanlagt 55 5 miljoner kronor. Det är mycket pengar, och det är naturligt att riksdagen frågar sig om denna nya satsning är välmotiverad, även om det nu bara gäUer en mindre del av totalbeloppet.

Ur propositionen kan hämtas följande fakta för bedömningen. På s. 2 redovisas ett yttrande den 13 februari 1970 av Statsföretag AB, Där konstaterar Statsföretag AB "att NJA har tillgång till malm som kan levereras med förhållandevis korta transportsträckor samt tiUgång till elenergi tiU relativt låga priser. NJA borde alltså enUgt Statsföretag AB :s mening ha stora förutsättningar för en effektiv och lönsam tackjärns-, göt- och stålämnesproduktion. Den metallurgiska sektorn borde därför göras fuUt modern och konkurrenskraftig i framtiden."

Om lönsamheten redovisas på s. 5 ett yttrande från NJA:

"NJA har under vissa förutsättningar beträffande pris- och kostnadsutvecklingen, som bolaget anser rimhga att utgå ifrån, beräknat lönsamheten under de närmaste åren på grundval av det uppgjorda investeringsprogrammet. Bolaget räknar med fortsatta förlustår t. o, m, år 1973, De sammanlagda förlusterna under de tre åren 1971—1973 anges, efter avskrivningar och räntenetto, till ca 100 miljoner kronor. Fr, o, m. år 1974 räknar bolaget med att verksamheten skall ge nettovinster,"

Departementschefen säger bl, a, på s, 8 i propositionen: "Jag anser att de planerade investeringarna är av så väsentlig betydelse för järnverkets möjligheter att bedriva en lönsam och sysselsättnlngsfrämjande verksamhet att de bör utföras."

Av dessa uppgifter framgår att Statsföretag AB, NJA och departementschefen räknar med lönsamhet i varje fall fr. o. m. 1974, om satsningen genomföres.

Jag ber kammarens ledamöter observera att Inga reservationer av någon part gjorts i propositionen för de extra kostnader som enhgt min uppfattning kan tänkas belasta NJA på grund av en placering som är betingad av sysselsättningspoUtiska skäl

I motionen nr 1371 har vi begärt att en utredning skaU göras för att klarlägga i vilken omfattning behovet av ett "placeringskompenserande" värdetiUägg för framtiden måste beräknas föreligga, som ej rimUgen bör belasta NJA vid en normal resultatbedömning. Jag kan hänvisa tiU den ingående motiveringen härför i motionen.

Utskottet förslår att riksdagen avslår motionen. Men man gör detta genom en skrivning, som i sak ger oss rätt. Jag citerar: "Motionärerna fäster enligt utskottets mening uppmärksamheten på ett viktigt problem," Man kan spåra en viss tiUfredsställelse över att få en möjUghet att använda motionens uppslag för att bedöma det framtida rörelseresultatet utan att en saklig redovisning i förväg sker av omfattningen av ett berättigat värde.

Lönsamheten har ju beräknats vara säkrad fr. o. m. 1974 även utan hänsynstagande till det i motionen redovisade eventuella värdetlUägget. Det hade enligt min uppfattning varit betydelsefullt, om riksdagen hade fått en uppfattning om ett sådant eventueUt värdetilläggs omfattning.

Utskottet säger att det påtalade förhållandet inte är specifikt för NJA i annan mån än att NJA är det enda järnverket i övre Nonland. Det kan vara riktigt, men det gäUer ju NJA i en så dominerande omfattning att en utredning om i vilken mån saken berör NJA enligt min uppfattning är klart berättigad.

Att betydelsen av en möjlighet att upprätthålla vintersjöfart på Luleå är stor framgår med aU tydlighet. En bättre isbrytartjänst beräknas komma år 1974, men om Luleå får hel vintersjöfart är väl mer än osäkert.

Av uppgifter i propositionen framgår att NJA ökat sitt varulager med ca 100 miljoner kronor. Det uppges vara inom ramen för normala säsongvariationer och kan säkerhgen tiU stor del tillskrivas det förhållandet att det senaste verksamhetsårets slut framflyttats till den 31 december 1970.

Om en sådan ökning av lagren, bl a. av bränsle som koks och koksgrus, är normal vid ett årsskifte vid en produktion av ca 450 000 ton, hur mycket större kommer då inte en normal reservökning av lagren att bil vid en årsproduktion av mer än 1 500 000 ton, som förutses efter den utökning som nu skaU komma att ske?

En undersökning skulle kanske visa att ett helt nytt grepp på isbrytartjänsten är motiverad redan för NJA:s verksamhet, och hamnutredningen skuUe säkerUgen ha stor nytta av en sådan undersökning för sitt fortsatta arbete.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam för allt det vackra som utskottet anför om motionen. Det finns personer som menar att motionen i sak biträtts. Jag beklagar att utskottet inte tagit steget fullt ut och tillstyrkt att en utredning göres och redovisas för riksdagen.

Den som ingående tagit del av motionen 1371 kan inte undgå att märka den positiva InstäUning vi redovisat tiU NJA som en viktig sysselsättningsskapande anläggning i Norrbotten. Vi önskar såväl Statsföretag AB som ledningen för NJA aU framgång. Den nya ledningen får säkert en arbetsam uppgift. Företaget skaU ju bh lönsamt enligt företagsekonomiska grunder fr, o, m. 1974. Den i motionen föreslagna utredningen skuUe kanske visa, att överskottet fr. o. m. 1974 rätteligen borde bedömas vara ännu mycket bättre. Men vi borde redan långt dessförinnan kunna ha en uppfattning om hur mycket bättre resultatet skulle vara, om kostnader för en sysselsättnlngspolitisk satsning redovisades särskilt.

Herr talman! Jag har av väl kända skäl försökt att koncentrera mitt anförande. Jag finner inte anledning att yrka blfaU till motionen men har velat anföra mina synpunkter i anslutning till det särskilda yttrandet av herrar Andersson i Örebro och Ericsson i Åtvidaberg.

Jag förbehåller mig givetvis rätten att återkomma i annat sammanhang.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Vi är oense om mycket i det här huset, men om en viktig politisk fråga råder i varje faU fuU enighet, nämhgen om behovet av en aktiv och framsynt regionalpohtik, som stimulerar näringsUv och sysselsättning i våra avfolkningsbygder. Vi är också ense en god bit om hur den målsättningen skall förverkligas, men i viktiga hänseenden föreligger ändå delade meningar.

Moderata samUngspartiet har hävdat att en felaktig allmänekonomisk poUtik slår hårdast för glesbygdernas konjunkturkänsliga näringsliv. Vi har gjort gäUande att generellt verkande stödåtgärder skulle få bättre effekt på lång sikt utan skadUga biverkningar än selektivt utformade åtgärder. Vi har menat att det är viktigare att utjämna olikheter i konkurrensförutsättningar än att enbart satsa på kapitalstöd i en eller annan form. Och vi har slutligen påstått att statlig företagsamhet i och för sig inte löser glesbygdsproblemen, eftersom statsföretag på lång sikt är beroende av samma arbets- och lönsamhetsbetingelser som enskUda företag. Men vi har ingalunda bestridit behovet av insatser genom stathg verksamhet, då särskUda skäl kan åberopas för dem. Moderata samhngspartiet har i konsekvens med detta understrukit Norrbottens Järnverks vikt för sysselsättningen och näringsUvet i Norrbotten, Alternativet nedläggning av järnverket är i dag oacceptabelt, och det är därför desto mera angeläget att göra sådana investeringar att fortsatt verksamhet -och på sikt lönande och meningsfyUd verksamhet — kan garanteras.

Kommer den rekonstruktion av NJA som det nu är fråga om att leda

tUl det målet? Kan vi räkna med att de 555 miljoner kronor som statsmakterna skall satsa kan vända en negativ lönsamhetsutveckling i en klart positiv? Kan man vara övertygad om att investeringen av denna dryga halva miljard utgör den bästa användningen från långsiktig sysselsättningssynpunkt av våra trots aUt begränsade resurser? Svaret på frågorna är naturligtvis ingalunda givet. Järnverkets framtidsutsikter är svåröverskådliga. Det finns självfallet risker för att även den här satsningen — som på sin tid kaUvalsverket — inte kommer att leda tiU önskat resultat. NJA är ur transportkostnadssynpunkt oförmånUgt lokaUserat. Det har hittills inte lyckats för oss att göra företaget lönsamt. Dess samlade förluster har bhvit långt större än man har räknat med. Produktiviteten är inte tillfredsställande. Inte bara det ogynnsamma läget utan även företagsekonomiskt tvivelaktiga satsningar har framtvingat successivt nya tillskott av skattepengar.

Trots de här oförmånhga omständigheterna räknar man nu enhgt propositionen med att det under en tid av tre år skaU vara möjligt att nära tredubbla produktionen upp tUl 1,6 miljoner ton och också finna avsättning för den produktionen. Det saknar inte intresse att konstatera att det för Domnarvets Jemverk tog tio år att öka produktionen från 530 000 tiU 980 000 ton, dvs. mindre än en fördubbling.

Propositionen förutsätter också en mycket optimistisk bedömning av den internationella stålkonjunkturen under de kommande åren, trots att StåUndustrin i Europa sedan många år brottas med svårigheter och att åtskilhga planerade utbyggnader har lagts på is.

Herr talman! 555 miljoner kronor utgör en nästan gigantisk satsning i sysselsättning. Man kan omedelbart konstatera att enbart räntan, beräknad efter normal avkastning i svenskt näringsliv, skulle räcka tUl för att ge arbete åt nära 2 000 årsarbetare. Därmed kan utbyggnadsfrågan inte bedömas enbart ur social synvinkel. De företagsekonomiska bedömningarna på sikt måste överväga, och då aktualiseras också spörsmålet, om motsvarande eller bättre sysselsättningseffekt på sikt skulle kunna åstadkommas med samma insats i annan näringsverksamhet. Den frågan är obesvarad, eftersom några alternativ inte redovisas i propositionen.

Den oppositionspolitiker som försöker företa en egen bedömning av NJA:s utbyggnadsplaner eller av andra alternativ stöter på nästan oöverstigliga svårigheter. Meningarna är delade bland de s. k, experter, vilkas råd man försöker inhämta.

Vissa tveksamma synpunkter har redovisats i herr Magnussons i Borås motion. Andra experter har varit avsevärt mera optimistiska. Man konstaterar snabbt hur begränsade möjligheter ett oppositionsparti har att få ett säkert underlag för sina ställningstaganden och hur svårt det är att få underlaget sakkunrdgt bedömt genom fristående experter, bl, a, av sekretesskäl.

Herr talman! Dessa negativa — eUer pessimistiska - reflexioner skall icke betraktas som en argumentation för avslag på propositionen eUer på det enhälhga näringsutskottets hemställan. De är ett uttryck för en naturlig oro och en naturhg osäkerhet inför en betydande ekonomisk satsning av utomordenthg betydelse för sysselsättningen i Nonbotten.

Det kan måhända göras gäUande att det är ett försök från min sida att

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

komma ifrån mitt ansvar - att komma stickande med en brasklapp. Osäkerheten — eller låt gå för brasklappen — är emellertid betingad av att oppositionen icke har ens tUlnärmelsevis samma möjligheter som regeringen att göra de utredningar och anlita den expertis som skulle kunna övertyga om projektets berättigande och lönsamhet. Vi på oppositionssidan är helt enkelt hänvisade till att i denna och i Uknande ekonomiskt och tekniskt komphcerade frågor Uta på kanshhusets bedömningar. Vi måste alltså förutsätta, att vederbörande för den planerade utbyggnaden ansvariga instanser är helt övertygade om att satsningen är motiverad, att den ger det bästa utbytet och att de också är beredda att ta på sig ansvaret för både planeringen och dess genomförande.

Av nära nog avgörande betydelse för resultatet bhr hur det statUga företaget bedrivs i fortsättningen. De hittillsvarande erfarenheterna av stathg företagsamhet har inte varit enbart tiUfredsstäUande, för att använda ett understatement. Vi bör emellertid ha anledning utgå ifrån att man inom den statliga sektorn dragit vissa lärdomar av vad som skett i det förflutna. Och det är mot den bakgrunden, herr talman, och under inskärpande på nytt av regeringens ansvar för det stora projektets planering och förverkhgande samt självfallet och inte minst med hänsyn tiU dess stora betydelse för sysselsättningen i Norrbotten som jag kan yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen SVANBERG (s);

Herr talman! Låt mig aUra först med tiUfredsstäUelse konstatera att det är ett enhälhgt utskottsbetänkande som föreligger i dag om utbyggnad av NJA och att man ändå trots motionerna osv, i dag tydligen kan fatta ett beslut Innebärande en ordentlig satsning på NJA, en satsning som skaU ge NJA en verklig möjlighet att konkurrera med övriga järnverk i detta land.

Jag skaU först ta upp det som herr Löfgren var inne på, I och för sig tycker jag att hans motion tar upp mycket väsentUga problem just när det gäller den tunga Industrin i övre Norrland, Utan tvivel har NJA ett handikapp utav att vara beläget i Luleå, kanske allra mest på grund av att hamnen normalt är stängd för sjöfarten tre fyra månader per år. Detta innebär självfallet en konkurrensnackdel av mycket betydande omfattning, eftersom det är mycket tunga varor som produceras i ett järnverk, Samma sak gäller också de besvärUgheter som föreligger med järnvägstrafiken, inte bara för att den är dyrare än att frakta med båt, utan det har också varit svårigheter att få vagnar att tillgå.

Vi kan alltså från utskottets sida i allt väsentligt instämma i motionen. Men detta är ett problem som inte bara berör NJA, Dessa problem rör all tung industri i övre Norrland, Därför tror vi att det vore ganska olyckUgt om man bara gjorde en utredning om NJA, en utredning som i och för sig går att göra och som man inom styrelsen för NJA många gånger har diskuterat. Det vettiga är att man pekar på dessa problem för hela den landsändan och försöker få en lösning tUl stånd på det sätt som vi säger här. Det gäller framför allt fraktförhåUandena - en ännu bättre fraktpoUtik vad gäUer järnvägarna och en satsning på att hålla hamnen i Luleå och andra Norrlandshamnar öppna hela vintern. Det skulle för NJA

betyda en oerhört förbättrad konkurrenssituation.

Jag tycker därför att vi skulle vara ense om att det är ett värdefullt uppslag som utskottet anvisar men det är betydligt bättre också för NJA om man får en generell åtgärd för all tung industri där uppe.

Sedan säger herr Löfgren att utskottets ledamöter förefaUer vara glada över att ha fått motionen att hänga upp sina tankar på. Jag är inte övertygad om att vi varit särskilt glada över det - tankarna hade nog kommit fram ändå. Men jag säger än en gång att de som framföres i motionen är bra.

Sedan finns det kanske inte mycket mer att tillägga — utskottet är ju enhälhgt. Om jag förstod herr Bohman rätt bad han htet grand om ursäkt för den motion som kommit från moderat håll. Det är glädjande att herr Bohman I dag också är med på detta förslag. Naturligtvis säger ingen här att alla problem nu är lösta; det är inte som i sagorna att "sedan levde de lyckliga i alla sina dagar". Inte vid någon industrietablering kan man absolut garantera att den för all framtid kommer att bU lyckosam. Men utsikterna till att NJA-satsnlngen skall kunna leda till bättre möjligheter för företaget är så betydande att jag är glad över den enhäUlghet som vi kunnat åstadkomma, trots att naturUgtvis många frågetecken återstår. Då skuUe jag bara vilja fråga Gösta Bohman: Vilken Industrietablering av denna storlek erbjuder inte frågetecken? Det är väl självklart i allt företagande.

Jag skall sedan inte gå in mer på hans yttrande beträffande NJA. Det är en utomordenthg omvändelse att han drar tillbaka motionen, som visst han inte hade skrivit på.

Herr Bohman säger vidare att stathga företag i och för sig inte löser glesbygdsproblemen, men de kan tolereras i vissa faU. Jag skulle vilja fråga: Vem polemiserar herr Bohman emot? Stathga företag kan väl i och för sig inte genom något troUmedel lösa alla problem i Norrland; inte heller enskUda företag kan göra det. Det är fråga om företagandets villkor, och de problemen har man under de senare åren försökt lösa med kapitaltUlskott i form av lokaUseringsbidrag, med bättre fraktpoUtik och på många andra vägar. Alla vägar måste prövas. Jag vUl bara poängtera att Gösta Bohman i dag säger att statUga företag kan godtas i vissa faU, Jag hoppas att han också kan tänka sig stathg företagsamhet utan att den, som han tidigare uttryckt det, enbart är socialt motiverad. Jag tror att statlig företagsamhet på många områden har en uppgift att fyUa, men självklart är dess affärsmässiga villkor inte på något sätt bättre än den privata företagsamhetens.

Kan vi vara överens om detta tycker jag att vi har fått en utmärkt lösning på NJA-problemet. Då kan vi föra ut denna fråga ur stridshnjen. Det står i en gammal bok att det blh glädje i himlen över varje syndare som sig omvänder och bättrar. Jag konstaterar Gösta Bohmans bättring med den största tillfredsställelse.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. tiU Norrbottens Jäm-verkAB

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam över herr Svanbergs uppskattande ord om vad jag har framfört i motionen.

Jag har inte sagt att utskottets ledamöter var glada över motionen.

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Lån m. m. tiU Norrbottens Järnverk AB

utan jag sade att man kan spåra en viss tillfredsställelse.

Om en utredning skuUe ha visat, att det här rör sig om ett värdetillägg för resultatbedömningen av en storleksordning som redan vid nuvarande produktionskapacitet på ca 450 000 ton och under hand har sagts ligga någonstans mellan I 5 och 20 miljoner kronor frågar man sig: Hur mycket skulle det då bli vid 1 600 000 ton? Det kan bU fråga om värden som Ugger kanske uppåt 50—75 miljoner kronor, vad vet jag. Utredningen är inte gjord, och då måste jag beteckna det som ganska anmärkningsvärt att varken Statsföretag, departementschefen eUer Norrbottens järnverk talar om den belastning som man har när man förelägger riksdagen ett förslag om att satsa 555 miljoner kronor i framtiden. Man har väl fått sig en tankeställare genom det här förslaget. Även om herr Svanberg säger att det här är inget specifikt för Norrbottens järnverk utan det gäUer aU annan industri i Nonbotten, i synnerhet tung industri, så måste vi erkänna att det här ärendet gäUer Norrbottens järnverk AB. Hade riksdagen genom en utredning fått en uppfattning om hur mycket det betyder för Norrbottens järnverk AB, så hade vi kunnat undvika att man i fortsättningen kommer och säger: Ja, nu gick det inte så bra, men vi har att räkna med sådana där särskilda kostnader därför att vi är placerade på ett StäUe som är betingat av sysselsättningspoUtiska synpunkter men inte av företagsekonomiska lönsamhetssynpunkter.

Jag håller fast vid att alla skuUe tjäna på att vi någorlunda väl visste vad det rör sig om. Man redovisar att man har särskUda förmåner genom att hgga nära råvarutillgångarna och tack vare billig elkraft. Men så finns det vissa andra kostnader som vi i vår motion särskilt har pekat på, och vi vet inte vad summan av det hela blir.

Herr talman! Jag vill yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svanberg spetsade till sina glädjeyttringar över mitt ståndspunktstagande på ett sådant sätt att jag är tvungen att ta kammarens tid i anspråk med en liten polemik.

Först och främst har jag ingalunda bett om ursäkt för herr Magnussons i Borås motion. Jag har bara redovisat att här finns ohka experter. Den ena gruppen av experter är pessimistisk och den andra är optimistisk, TiU de pessimistiska hörde herr Magnusson, men därmed inget ont sagt om honom eller om motionen,

VUken företagsamhet räknar inte med risker när man gör sina investeringar? Det gör förvisso aU företagsamhet, men jag har en känsla av att summan av risker i det här fallet är betydligt större än vad den är i vanUga fall SkiUnaden är också den att den som bedömer riskerna i den vanUga företagsamheten är företagsledningen själv, medan det i det här fallet är riksdagen som förutsätts i samband med att den beviljar anslag göra en riskbedömning. Jag har I mitt anförande velat poängtera hur dåhgt utrustad oppositionen är att göra de nödvändiga ekonomiska och företagsekonomiska bedömningarna. På den punkten kan säkert i varje faU statsrådet Wickman hålla med mig.

Sedan har det, herr Svanberg, inte inträffat någon som helst förskjutning eller ändring i min filosofi då det gäUer den statUga

företagsamheten. Jag har aUtid deklarerat att jag inte är emot statUg företagsamhet i och för sig men att man måste kunna åberopa särskilda skäl för att staten skaU hoppa In och göra satsningar, som man inte kan räkna med att enskilda av oUka motiv kan ta på sig. Jag har precis samma uppfattning nu. Skall man försöka tUlämpa det gamla bibelspråket om glädjen över varje syndare som sig omvänder, bör det nog passa bättre på socialdemokraterna i fråga om den statliga näringspolitiken än på mig, som alltid konsekvent har hävdat den filosofi som jag nu i korthet har redovisat och som jag också redovisade i mitt första anförande.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. tiU Norrbottens Jäm-verk AB

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns inte mycket av motsättning mellan oss, herr Löfgren, Jag vill bara konstatera att det väl är onödigt att klistra denna etikett, att det är särskilda problem, bara på NJA, Det gäller för all tung industri i övre Nonland. Kan vi lösa det problemet så bUr också NJA med, och då ar vi fuUt ense.

Herr Bohmans senare yttrande gläder mig. Jag skuUe vilja utrycka det så att vi är ense, men han använder en annan formulering i dag än vad han har gjort vid tidigare tillfällen då vi diskuterat statlig företagsamhet. Han säger att han är inte och har inte varit emot statUg företagsamhet där ingen annan går in och gör investeringen. Det är en väldig ghdning gentemot att säga att det skall vara socialt betingat,

I Norrbotten — vi har haft så mycken onödig diskussion om detta både lokalt och regionalt — har inte det privata näringshvet i den omfattning som man hade kunnat förvänta gjort de nödvändiga investeringarna. Därför har staten kommit in. Man har stäUt stora krav på staten, och statlig företagsamhet har därför kommit att betyda mycket för Nonbotten. Att man sedan i vissa sammanhang säger att Norrbotten, som är det mest sociahserade länet, också har den största arbetslösheten, är ju ändå att vända det hela galet.

Jag är glad över Gösta Bohmans inställning. Det här med ursäkt kanske inte var så allvarUgt menat, men det var väl htet av det i hans anförande. Men, Gösta Bohman, det är en väsentlig skillnad mellan att säga att man är med på statUg företagsamhet där den är vettig och nödvändig och där ingen annan utför verksamheten och att säga att den bara är möjlig där den är socialt betingad.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i en rad motioner till riksdagen anfört sin syn på Nonbottens järnverk och dess betydelse för Norrbottens näringshv. I frågor och interpellationer, som i oUka sammanhang aktuahserats, har vi framhåUit det nödvändiga i en riktig produktionsinriktning vid järnverket och även pekat på dess baskaraktär i en långsiktig regionalpohtisk utveckhngsplan. Att vi avstått från att ställa några motionsyrkanden till den proposition om lån och bidrag till NJA som nu behandlas beror inte på att vi på något sätt gått ifrån vår grundlinje beträffande järnverket och dess utveckling, utan bara på det förhållandet att vi funnit det förehggande förslaget antagbart som ett steg på vägen till en sådan utbyggnad av järnverket som vi i många år har

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. tiU Norrbottens Järnverk AB

verkat för.

I den situation som riksdagen i dag befinner sig, skaU jag inte ta upp tid med kommentarer till aktuella produktions- och investeringsprogram för NJA, Jag vill endast framhålla vår uppfattning att det inte räcker med den - också av utskottet påtalade — ökning av manufaktureringskapaci-teten som förutsätts i propositionen utan att ytterligare satsningar på det avsnittet är alldeles nödvändiga. NJA måste ur riktiga utgångslägen ta upp den konkurrens med de privata järnverken som herr Svanberg nyss talade om — med de järnverk som lägger tyngdpunkten på förädling av manufakturerade produkter. Här får det inte bU fråga om något slags uppdelning av kakan som ger NJA de sämsta bitarna. Vi tycker oss i utvecklingsprogrammet kunna spåra en viss tendens mot att vilja behålla NJA:s karaktär av underleverantör tiU andra järnverk. Detta accepterar vi inte, i synnerhet som vi anser en utveckhng av förädlingssidan vara av den aUra största betydelse för tillkomsten av den statUga verkstadsindustri med legotiUverkning på oUka håll i länet, som vi i annat sammanhang StäUt förslag om och som också utvecklats av hen Werner i Tyresö i den debatt som föregått den här punkten på föredragningslistan i dag.

Det vi från vårt håU närmast ställt oss kritiska till vid behandlingen av förehggande proposition är att företagets regionalt avgörande betydelse inte tillräckhgt beaktats. Ändå torde det stå klart vUken betydelse järnverket haft för hittiUs genomförda lokaUseringar - placeringen av Scania-Vabis' filialenhet tUl Luleå är ett exempel — och Uka klart är att en riktig utveckhng vid NJÄ skapar gynnsamma förutsättningar för lokahsering av ny verkstadsindustri tUl orten. Över huvud taget torde det vara obestridhgt att utvecklingen av det norrbottniska näringshvet, som de senaste veckorna och inte minst i dag har rönt en sådan glädjande -och förhoppningsvis bestående — uppmärksamhet i denna kammare, i stor utsträckning kan och måste baseras på NJA.

Andra sidor som inte heller tillräckligt beaktats i propositionen är miljövårdsåtgärderna vid järnverket, utbildnings- och sysselsättningsfrågorna — som jag har nämnt i någon mån — forskningens och den tekniska utvecklingens behov. Till de frågorna, Uksom tUl konkreta förslag när det gäUer järnverkets fortsatta finansiering, avser vi att återkomma. Vi vill emellertid redan nu peka på möjligheten att underlätta NJA:s planerade och nödvändiga investeringar genom att tUlämpa beslutet om förstärkt regionalpoUtiskt stöd enUgt vilket lokaliseringsbidrag och/eller avskrivningslån kan utgå vid investeringar i byggnader, var för sig eller tiUsammans, med belopp högst motsvarande 35 procent eUer, om särskilda skäl föreligger, med 50 procent av investeringskostnaden. Till de särskilda skäl som vi därvid skuUe vilja åberopa hör just de lokahseringspohtiska - de som så friskt har åberopats i dagens debatt och i tidigare debatter.

HenOLHEDE(s):

Hen talman! Precis som herr Svanberg vill jag uttrycka min stora tiUfredsstäUelse över att det är ett enhälligt utskott som har tillstyrkt propositionen om NJA, SärskUt gläder det mig att moderata samUngspartiet i utskottet fått en så fyllig redogörelse för investeringsprogrammet

att man har kunnat tiUstyrka Kungl, Maj:ts förslag trots den motion som man väckt.

Herr Bohman var uppe i talarstolen och sade att det rådde enighet om att man inte kan lägga ned NJA. Samtidigt efterlyste han emellertid alternativa förslag. Jag tror i aUa fall att han kom tUl den slutsatsen, som vi faktiskt kan vara eniga om, att det endast finns en väg att gå när det gäller NJA,

Jag tror jag vågar säga att bakom det framlagda investeringsprogrammet finns ingående analyser och marknadsbedömningar. Det första som vi gjorde var ett s. k. nollalternativ, dvs, en beräkning av det ekonomiska utfallet, oni produktionen i stort sett blev oförändrad. Resultatet av den undersökningen, herr talman, blev att det skulle uppkomma årUga förluster på ca 30 miljoner kronor och att antalet anstäUda skuUe gradvis minska. Vi skulle få återkomma till riksdagen kontinuerligt för att hålla hv I företaget. En sådan lösning kan inte kallas tillfredsställande,

Ohka investeringsalternativ undersöktes mot bakgrunden av marknadsanalyser, och detta har lett fram tiU det förslag - grundat på verkställande ledningens och styrelsens bedömningar i NJA - som nu hgger på riksdagens bord och som har redovisats i näringsutskottet.

Det grundläggande felet med NJA tror jag man kan kortfattat sammanfatta på det sättet, att löneandelen av den totala faktureringen är för hög — väsentligt högre än i andra järnverk. Orsaken härtiU är kort och gott att arbetare och tjänstemän inte har fått de verktyg som behövs för att utföra en effektiv produktion.

550 miljoner som satsas innebär självfaUet ett stort ansvar. Men om man jämför denna satsning med de investeringar som har skett i Domnarvet så är den inte stor. Investeringarna i NJA under 1960-talet borde ha varit ungefär 300 miljoner högre än de som gjorts. Och jag vill understryka för herr Bohman att vad riksdagen tar ställning tiU i dag är ett lokaUseringsstöd till NJA som är exakt detsamma som vilket privatföretag som helst skuUe få enhgt gällande bestämmelser. Det är alltså inget särskilt stöd till statUg verksamhet. Jag tror det är viktigt, herr talman, att detta understryks.

Den analys som gjordes - och jag tycker det är lämphgt att betona det här — visar att det är den metallurgiska delen som kräver de största insatserna. Nuvarande tackjärnskapacitet på 475 000 ton är för liten i förhållande tUl den valsverkskapacitet som redan finns. Man kan således inte fullt utnyttja redan gjorda investeringar.

Den gamla masugnen från Hermann Göringverken är internationellt sett mycket Uten och dessutom nu utshten. Existerande Thomaskonvert-rar ar omoderna och måste bort, bl, a. av miljövårdsskäl. Detta efterlyste ju också fru Marklund.

Första ledet i produktionen är orationell. En rationaUsering måste genomföras och en produktionsökning måste ske samtidigt som kvahte-ten höjs. Om man inte är konkurrenskraftig i det första ledet blir man det inte heller i efterföljande led. Den moderna masugn som skall installeras är på I miljon ton. Internationellt sett är detta inte någon exceptionellt stor kapacitet. Masugnen är vald efter noggrann prövning av olika alternativ. Med den gamla hyttan, som skall renoveras och moderniseras,

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. till Norrbottens Jäm-verk AB

kan man 1976-1977 komma upp till ca 1,5 miljoner ton tackjärn.

Herr Bohman ifrågasatte om det finns marknadsutrymme för denna produktionsökning. Om man studerar Jernkontorets undersökningar rörande den väntade framtida råstålsförbrukningen i Sverige bhr svaret ett entydigt ja på den frågan. Självfallet kommer det att finnas konjunktursvackor, men man kan inte av rädsla för tillfälUga sådana svackor avhålla sig från investeringar. Man måste ta hänsyn till den långsiktiga trenden. Det är den som skaU ligga tUl grund för besluten.

Därtill har man i NJA i sina kalkyler varit försiktig i sina bedömningar om att erövra nya marknadsandelar. Jag vill också påstå att företaget har visat en föredömUg försiktighet när det gällt prisutvecklingen.

Det har framskymtat att den ökade försäljning som förutses av ämnen och tackjäm skuUe vara svår att reaUsera. Låt mig då bara säga att man på sikt förutser ett underskott på tackjärn här i landet. Om då inte NJA gör denna satsning, så tvingas andra stålverk att göra den. Överkapaciteten skall utnyttjas till kvaUtetsstål Indikationerna rörande kvalitetsstålverkets behov visar att en sådan brist på ämnen föreligger.

Som ett svar till fru Marklund vUl jag framhåUa, att eftersom man gör en mycket stor satsning på råstålsframstäUning så får man ett överskott, men självfallet skall man vara instäUd på att efter hand förädla det stålet så nära järnverket som möjhgt. Om man studerar investeringsplanen finner man också att överskottet inte är konstant. Det minskas genom ökning på faktureringssidan. Efter år 1978 bör det självfaUet minska ytterhgare. Jag vill understryka att detta inte skaU vara den sista investeringen. Detta är en plan som sträcker sig fram till 1978. Därefter måste nya satsningar göras.

Givetvis betyder den stora satsning som här görs ett betydande ansvar, men vi kan säkerligen vara eniga om att vi också har lyckats få en av landets mest erkända fackmän på stålområdet som chef för NJA. Det är en chef som förstår vad det betyder att ha alla i företaget som verkUga medarbetare. Han och aUa de övriga anställda behöver allt det stöd de kan få för att lösa de svåra uppgifter de har framför sig. De som representarer ägaren — det vill säga samtUga riksdagsmän i denna kammare — bör se till att företaget får detta helhjärtade stöd. Där finns det, herr talman, ingen plats för någon tvekluvenhet.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU bara upprepa att jag hoppas att herr Olhedes planer och prognoser skaU håUa och att hans förväntningar verkhgen kommer att infrias.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Det var med en viss oro som vi i vintras konstaterade att styrelsen för NJA var osäker om huruvida medel skulle ställas till förfogande för den utbyggnad och uppbyggnad av järnverket som man var i utomordentligt stort behov av om verksamheten skulle kunna fortsätta i minst oförminskad takt framöver. Vi fick i anslutning tUl styrelsens uttalade oro besked från regeringen om att pengar skulle stäUas till förfogande. Här har i dag många talare uttryckt belåtenheten och

glädjen över detta. Det är klart att också jag har anledning att uttala en utomordentlig tUlfredsstäUelse över att det råder poUtisk enighet om en uppslutning kring järnverket i Luleå. Det stod klart att vi om inte den här satsningen hade kommit tiU stånd hade kunnat befara en minskning av arbetstUlfällena vid järnverket, och det skulle ha Innebutit en katastrof för bygden och för länet.

Vad jag här viU betona är att orsaken tUl att järnverket inte givit det ekonomiska utbyte som man hade haft anledning och rätt att förvänta, utan tvivel är att det inte varit ett rationellt företag som haft fuU konkurrenskraft gentemot övriga företag i samma bransch. Ingen kunde på ett mera eftertryckligt sätt ha givit besked dm detta än hen Olhede gjorde i det anförande han nyss höll Det finns väl därför anledning att hysa åtminstone en viss förhoppning om att den satsning som man nu varit med om att bidra tiU och arbeta fram program för skaU vara så väl underbyggd, att vi i framtiden kan räkna med att Nonbottens järnverk bhr det rationella företag som vi har anledning och rätt att kräva att ett statsägt järnbruk skaU vara.

Det är beklagUgt att det gått så många år utan att vi fått den rationaUtet i företaget som det rimligtvis måste ha gått att åstadkomma. Det finns ingen anledning att spiUa ord på den saken i dag; det är bara att hoppas på att det skall bli bättre i framtiden.

Vi i Norrbotten trodde redan på ett tidigt stadium av detta järnverks historia att det skulle kunna föra med sig några följdindustrier. Det ansågs rimUgt att vi när vi ändå hade ett järnverk i länet skuUe kunna få något av manufaktureringsverksamheten på jämsidan. Det har dröjt länge. Nu har vi fått besked av herr Olhede att saken skall föhas upp. Det är givet att vi noterar det med tacksamhet. Vi skaU självfallet också se till att Statsföretag AB bUr påmint om de löften som man har givit här i dag. Det är bara att hoppas att man då ser till att de industrierna får konkurrenskraft redan från första början, så att det inte skall behöva uppstå en sådan irritation som det gör då staten gång efter annan måste träda in med ytterligare kapital

Här har talats om den avigsida som NJA:s lokalisering utgör: det hgger för långt norrut för att kunna få den konkurrenskraft som järnverk i andra och centralare delar av landet har. Det är inte mycket att invända mot detta. Det ligger långt nonut, det bhr långa avstånd och höga kostnader för frakter. Men otvivelaktigt är väl ändå att en bättre utbyggd Isbrytarverksamhet skuUe kunna ge järnverket väsentUga tillgångar. Jag vet mte om man i dag har några siffror att redovisa som visar vUken kostnadsminskning man har kunnat notera för det här året, tack vare att vi haft möjlighet tiU sjöfart praktiskt taget hela vintern. Jag skuUe tro att det finns sådana uppgifter.

Möjligheten av att uppehålla en sjöfart under den största delen av året tror jag är rätt stor. Det har ju faktiskt visat sig att situationen är den att, när issvårigheter uppstår i södra delarna av landet, bhr det en utomordenthgt lång tid som vi norröver Inte har någon sjöfart, beroende på att aUt vad isbrytarverksamhet heter dras söderut. De år när isbrytarverksamhet inte behövs i någon större utsträckning söderut kan sjöfarten pågå en längre tid i norr.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Lån m. m. tiU Norrbottens Järnverk AB

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

»j 1Q2 Det kan enhgt mitt sätt att se mte innebära annat än att vi också kan

räkna med att, om vi får en större satsning på isbrytare, får en möjlighet

Onsdagen den jj jjgfgj. j större delen av året, och det skuUe verksamt bidra tUl att

2 juni 19_____ eUminera den olägenhet som den nordliga lokaliseringen medför.

PCB-lag

I detta anförande instämde hen Stridsman (c).

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 PCB-lag

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 35 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till PCB-lag jämte motion.

I propositionen 1971:99 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över jordbruksärenden för den 2 april 1971 föreslagit riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag tiU PCB-lag.

I propositionen hade föreslagits att Kungl. Maj:t fick bemyndigande att förbjuda eller föreskriva villkor för import, tUlverkning, saluhåUande eller hantering av polyklorerade bifenyler (PCB) eUer produkter i vUka PCB ingick, om det var av särskild betydelse från miljöskyddssynpunkt.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1971:1448 av herr Strindberg m. fl., vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalade att den myndighet som omnämndes i Kungl. Maj:ts förslag till PCB-lag borde vara giftnämnden.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. skulle antaga det förslag tiU PCB-lag som framlagts i Kungl. Maj:ts
proposition 1971:99,

2. lämnade motion 1971:1448 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr Hedin och fru Sundberg (båda m), vilka ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1971:1448 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalade att giftnämnden borde vara den myndighet som omnämndes i PCB-lagen.

Fra SUNDBERG (m):

Herr talman! Det mest effektiva, kanske enda effektiva sättet att råda
bot på den tilltagande giftspridningen är lagstiftning. Utskottet har också
varit helt enigt i vad gäUer värdet av att en PCB-lag antas. Sedan lång tid
har vi använt oss av en produkt eUer rättare sagt ett material som inte är
66 nedbrytbart, inte vattenlösllgt och som i allt högre grad anrikats, bl. a.

genom sin fettlöshghet, i djur av oUka slag. Materialet används i

kondensatorer, transformatorer och något htet i färger. Dess använd- Nr 103

ningsområde ligger aUtså fjärran från t. ex. DDT:s som också är ett Onsdaeen den

fettlösUgt icke nedbrytbart ämne. 2 inni 1971

Jag har velat påpeka detta, därför att det så tydligt åskådliggör den _, ,------

PCB-lag förändrade inställning vi måste ha till vår omgivning. Faror lurar inte bara

i besprutningsmedel och tillsatser av ohka slag. Även material som PCB eller vissa plaster kan utgöra allvarligt hot mot vår miljö. Hotet aktuaUseras den dag materialet förstörs, bränns eller på annat sätt kommer ur sitt användningsområde. Kravet på tillsyn förstärks. Och en lag, inte minst en miljöskyddslag, måste efterlevas, och samhället måste kontrollera att så sker. Giftnämnden föreslår i sin remisskrivelse att den själv skulle svara för tUlsynen av den nu föreslagna lagen, men departementschefen och utskottet föreslår att denna tillsyn bör utövas av naturvårdsverket eller annan myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Har inte naturvårdsverket tillräckhgt att göra? Tillsynen måste ju i hög grad vara en uppgift lämpad för giftnämnden som har tillsynen av andra skadhga, vådhga material, och detta gäUer även om miljökontrollutredningen i sitt betänkande, när det nu kommer, föreslår en omorganisation av hela tUlsyns- och kontroUverksamheten. För oss gäller det att passa in lagen i nu gällande bestämmelser. Giftnämnden är i dag den myndighet om vilken det talas i Kungl. Maj:ts giftförordning. Om denna sägs: "Nämnden åUgger särskUt att med uppmärksamhet följa utveckhngen i fråga om hälsofarliga varor och bekämpningsmedel" och ha viss tillsyn i övrigt. Ingen orsak finner jag det vara att frångå praxis och låta annat organ utöva tillsynen av den här föreslagna lagen och, herr talman, jag skaU be att få yrka bifall tUl reservationen vid jordbruksutskottets betänkande nr 35,

Hen HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Som framgår av utskottets betänkande avser departementschefen att låta utreda vUken myndighet som lämpligen bör handha tUlämpningen av denna lag. Många olika sådana myndigheter kan här komma i fråga. Det är inte alls uteslutet att det kan bil giftnämnden. När departementschefen emellertid inte är säker på vUken myndighet det bör vara utan viU närmare undersöka detta, finns det väl skäl i att invänta den tUltänkta översynen och därefter ta ställning tiU vilken myndighet som rimhgen bör komma i fråga.

Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels
reservationen av herr Hedin och fra Sundberg, och förklarades den föna
propositionen vara med övervägande ja besvarad. 67

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Användning av djur för vetenskapliga experiment

Fm Sundberg begärde votering.

Sedan det konstaterats att ett tekniskt fel uppkommit i voterings-signalsystemet, yttrade fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Med hänsyn till de tekniska svårigheterna att samla ledamöterna ber jag att få ta tillbaka min begäran om votering.

Kammaren har aUtså bifallit utskottets hemställan.

§ 7 Användning av djur för vetenskapliga experiment

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 36 i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om användning av djur för veten-skaphga experiment.

Hen HENMARK (fp):

Hen talman! Djuren är levande varelser, i många fall kloka och förståndiga. De borde i ett civiliserat samhäUe åtnjuta någon form av rättstrygghet. Så är emeUertid knappast faUet med de djur som överlämnas tiU experiment för vetenskaplig forskning. Berättelserna om deras Udanden, som skUdras i infordrade remissvar, är skakande. Men deras skrik och kvidande och deras skräck tränger icke igenom institutionernas murar. Deras behandhng är knappast kontrollerad av någon med undantag av institutionens tiänstgörande personal; endast vetenskapsmannens egen etiska instäUning utgör en begränsande faktor vad beträffar djurens Udanden. Det är emeUertid förståeligt om också denne, med hänsyn tUl den vikt han måste tUlmäta forskningsändamålet, nödgas tiUämpa den gamla jesuitsatsen: ändamålet helgar medlen.

Jordbruksutskottet har avstyrkt den motion som här förehgger tiU behandling. Utskottet har gjort det med en, som det heter, stark skrivning. Jag har ingen anledning att inte vara tacksam mot jordbruksutskottet för den omsorg utskottet har nedlagt vid förberedelserna av det betänkande som i dag förehgger tUl behandhng. Utskottet har infordrat remissvar från ett flertal håll och redovisar detta i betänkandet.

Efter en sådan förberedelse och då utskottet är enigt är det givetvis lönlöst och meningslöst att framställa något yrkande, men jag viU erinra om att en stark skrivning inte förvandlar djurens situation. Därför vUl jag gärna poängtera att det anförande som jag här håller mte bör anses som något slags gravöl över detta ämne.

Det bör också observeras att det även i de negativa remissvar som har inkommit finns vissa formuleringar som jag tycker tyder på att något kan och bör göras i detta ärende. Statens veterinärmedicinska anstalt, som i sak är avstyrkande, uttalar en förhoppning om att man från statsmakternas sida skall ägna allt stöne intresse åt strävandena att utveckla användandet av cellkulturer. Man påpekar särskilt att vi här i Sverige skulle behöva en cellkulturbank. Anstalten säger också att ökat Intresse bör ägnas uppfödningen, skötseln, hälsotillståndet och anskaffningen av försöksdjuren. Detta yttrande visar att det finns mera att göra inom detta område. Statens bakteriologiska laboratorium har tiUstyrkt utredningen och säger att utveckhngen går så fort att det är nödvändigt att

bestämmelserna ständigt överses och därmed hålles aktuella.

Statens medicinska forskningsråd, anför att man har en permanent kommitté, försöksdjursnämnden, som arbetar med dessa frågor. Genom utbildning av såväl teknisk personal som forskare viU man främja inte bara den medicinska forskningen utan även djurskyddssynpunkterna. Man sparar många försöksdjurs liv genom att onödiga och dåhgt planerade försök förebyggs. Inom ett avsnitt finns sålunda ett särskilt organ som sysslar,med dessa saker. Jag har bara stäUt mig frågan hur långt dess verksamhetsområde sträcker sig, eftersom försöksdjur fått en vidsträckt användning.

Ay remissvaren framgår att man vid remissbehandhngen på något sätt begränsat motionens omfattning. Det förefaUer som om man haft uppfattningen att motionen endast avser att söka ingripa i själva den operation där ett djur skaU användas i försökssyfte. Då jag skrev motionen avsåg jag nog att den skuUe omfatta hela den verksamhet som gäller anskaffning, uppfödning, vård och användning av försöksdjuren. Statens veterinärmedicinska anstalt menar att en utredning om översyn av bestämmelserna endast skuUe gälla administrativa åtgärder. Jag vill undanröja detta missförstånd och säga att det inte i första hand gäller administrativa åtgärder utan själva tryggheten för djuren.

Flera tycks ha fått den uppfattningen att jag som rnotionär avsåg att helt enkelt avskaffa experimenten med djur. Jag är medveten om att denna möjUghet ännu mte finns. Man måste först komma betydligt längre i många avseenden. En del av de vetenskapliga institutionerna har också sagt att djurexperiment nog aUtid kommer att vara nödvändiga. Men man bör försöka skapa förutsättningar för att de inte bUr mer omfattande än som är nödvändigt. I den mån experiment skaU företas med djur bör dessa göras på ett sådant sätt att onödigt plågsamma försök förebygges. Jag viUe med min motion ge ett bidrag tUl skapandet av en djurens rätt.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Hen HANSSON i Skegrie (c);

Hen talman! Jag har ingen anledning att yrka annat än bifall tiU utskottets hemställan i denna fråga. Motionären och vi är fuUt överens om att djurförsök är beklagUga, men så länge de hite kan undvaras måste vi se till att djuren behandlas på ett så skonsamt sätt som möjhgt. Därom är vi tydhgen också fullt överens.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Rennäringslag, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:51 med förslag tiU rennäringslag, m. m., jämte motioner.

Genom en den 26 februari 1971 dagtecknad proposition, nr 51, hade

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Kungl. Majt, under åberopande av utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den II december 1970 och den 26 februari 1971 samt av lagrådets protokoll den 22 februari 1971, förslagit rUcsdagen dels att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) rennäringslag och

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels att

7. besluta att lappväsendet vid länsstyrelserna skulle upphöra den 1 juh 1971 och att vid samma tidpunkt rennäringsdelegationer inrättades vid vissa lantbruksnämnder i enhghet med vad i propositionen förordats,

8. godkänna i propositionen förordade rikthnjerna för en omorganisation av rennäringen och dess administration,

9. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra omorganisationen av rennäringen,

10. godkänna vad i propositionen föreslagits rörande statens medverkan och ekonomiska stöd tUl rennäringens rationalisering,

11. godkänna de i propositionen föreslagna rikthnjerna för forsknings-och försöksverksamheten på rennäringens område,

12. godkänna de rikthnjer för organisationen av samefonden som förordats i propositionen,

13. godkänna det förslag i fråga om Arjeplogs skolbord som lagts fram i propositionen,

1. medge att för budgetåret 1971/72 statUg kreditgaranti fick lämnas för lån tUl rennäringens rationaUsering med 2 500 000 kronor,

2. tUl Rådgivningsverksamhet för rennäringens främjande för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor,

3. till Kompensation för bensinskatt tUl rennäringen för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 200 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen.

Beträffande propositionens huvudsakUga innehåU anfördes föhande: "I propositionen föreslås ohka åtgärder för att främja renskötseln, som utövas av i huvudsak omkring 700 samefamiljer inom ett fyrtiotal lappbyar. 1928 års renbeteslag föreslås ersatt med en ny rennäringslag. Lappbyarna omorganiseras tUl samebyar med huvudsaklig uppgift att driva renskötseln. Denna organisation bygger på principen om samverkan mellan medlemmarna i byn såsom inom ekonomiska föreningar. Samerna skaU själva få bestämma om sina angelägenheter på bystämma och genom stadgar för byn. InnehåUet i samernas renskötselrätt bhr enhgt lagförslaget samma som i 1928 års lag. Det nuvarande lappväsendet, som är en stathg administration för rennäringen, upphör. I stället inrättas vid var och en av lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län en rennäringsdelegation. Lantbruksstyrelsen skaU fortsätta att vara central rennäringsmyndighet. TUl styrelsen skaU knytas en rådgivande nämnd. I huvudsakhg överensstämmelse med vad som f. n. gäUer skall Kungl. Maj:t kunna förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde. I fråga om ersättning för skada eller olägenhet av upphävan-

det skaU expropriationslagens regler om värdering och om domstolsförfarande gäUa. Ersättningen, vilken nu tiUfaUer lappfonden, skaU i princip fördelas lika mellan vederbörande sameby och fonden, som skaU kallas samefonden. Denna fond skaU få en särskild styrelse. Styrelsen skaU bestämma om fondmedlens användning.

Stöd i form av statUg lånegaranti samt bidrag skall lämnas tiU rennäringens rationaUsering, Renskötande samer som inte får tUlräcklig sysselsättning inom renskötseln skall beredas annan sysselsättning inom renskötselområdet."

1 samband med propositionen hade utskottet behandlat

A. i anledning av propositionen väckta motioner

1. 1971:1279 av herr Larsson i Umeå m, fl., vari hemställts

att 71 § rennäringslagen fick det tUlägget att utöver lantbruksnämnd och markägare även jakträttsinnehavare fick rätt att påfordra länsstyrelsens prövning,

att 93 § rennäringslagen ändrades så tUl vida att hund som lät sig uppkopplas inte fick dödas,

att dödandet av hund som ofredat renar omedelbart skuUe anmälas till poUsmyndighet,

2. 1971:1367 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl,, vari hemställts
att riksdagen beslutade

1. att antaga förslaget tUl rennäringslag med av motionärerna föreslagen ändrad lydelse av §§ 3, 4, 9, 16, 24, 26, 28, 32, 38, 70, 71, 72, 93 och 96 a i lagförslaget,

2. att i skrivelse tiU Kungl. Maj:t som sin mening uttala:

att bestämmelserna i 30 § rennäringslagen skulle avse jämväl kaUiugg-ning, hyggesbränning och växtbekämpning av stöne omfattning,

att rennäringens samthga representanter i lantbruksnämndens rennäringsdelegation skulle utses av Kungl. Maj:t,

att rennäringens representanter i lantbruksstyrelsens rennämnd skulle äga påfordra sammanträde med nämnden, samt

att rotvärdeersättning i samband med att samer inte utnyttjade sin rätt till byggnadsvirke in natura skuUe bestridas av domänverket,

c) att under jordbruksdepartementets huvudtitel tiU Samefonden för
budgetåret 1971/72 bevilja ett reservationsanslag av 500 000 kronor,

d) att i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemställa

att beloppet till allmänna sameändamål ur Samefonden uppräknades tUl 400 000 kronor,

om utredning och förslag beträffande ansvar och skadestånd vid skada på ren i samband med skogsawerkning i enlighet med vad som anförts i motionen,

1. 1971:1368 av herr HäU m. fl.,

2. 1971:1369 av herr Lundberg,

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m m.

5. 1971:1370 av herr Takman m.fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta

a) att följande ändringar företogs i förslaget tlU rennäringslag:

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

dels att föhande sats i föreslagen lydelse av 9 § skulle utgå: "Sameby får ej driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel",

dels att 38 § punkt 10 skuUe erhålla följande lydelse: "10. de ytterligare föreskrifter som behövs",

dels att andra och tredje styckena i 72 § skuUe utgå,

1) att hos Kungl. Mäj:t hemstäUa om den omredigering av 59 §, som föranleddes av ett bifaU tiU i motionen föreslagen annan lydelse av 9 och 38 §§,

2) att uttala sig för att berörd sameby skulle erhålla lägst 50 % av inkomsterna från fiskeupplåtelser,

d) att ratlonaliseringsbidrag vid en samlad upprustning av rennäringen
i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag faststäUdes tUl en bidragsnivå
på 50 %,

e) att i fråga om stadgandena rörande renskötselrättens upphörande
(26 §) ge Kungl Maj:t tiU känna att vad i motionen anförts — om att
såsom skäl tiU renskötselrättens upphävande även skulle kunna åberopas
vad som kunde anses vara ändamål av väsentlig betydelse från allmän
synpunkt — måste ges en mycket snäv tUlämpning,

f) att uttala sig för att samefonden ställdes under förvaltning av en helt
samisk styrelse utsedd av landsmötet.

B. vid riksdagens början väckta motioner

3) 1971:507 av hen Stridsman m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhåUa om översyn av jaktstadgan, syftande tiU att ge samerna möjUghet att, då fara för rovdjursangrepp förelåg, förfölja och döda rovdjur,

a) 1971:990 av herr Carlsson I Vikmanshyttan m. fl,

b) 1971:1033 av herr Nilsson i Agnas m. fl,

c) 1971:1034 av herr Nilsson i Agnas m. fl,

10. 1971:1048 av herr Takman m. fl

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1369,

2. att riksdagen i anledning av propositionen 1971:51 och motionen 1971:1367, såvitt avsåg områden anvisade tUl lapparnas uteslutande begagnade,

a. skulle antaga 3 § i det tiU propositionen fogade förslaget till
rennäringslag,

b. - med förklaring att övergångsbestämmelserna i förslaget till
rennäringslag inte kunnat oförändrade antagas - för sin del skulle antaga
bestämmelserna med av utskottet föreslagen lydelse,

3. att riksdagen — med förklaring att 4 § i förslaget tUl rennäringslag
inte kunnat oförändrad antagas — i anledning av motionen 1971:1367,
såvitt nu var i fråga, för sin del skuUe antaga av utskottet föreslagen
lydelse av nämnda paragraf, innebärande att aU renbetesmark kunde bli

föremål för en förlängning av betestiden,

3. att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1367 och 1971:1370, båda såvitt avsåg samebys ekonomiska verksamhet, skulle antaga 9, 16, 38 och 59 §§ i förslaget till rennäringslag,

4. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg faststäUande av flyttningsvägs sträckning, skuUe antaga 24 § i förslaget tiU rennäringslag,

5. att riksdagen

a. - med förklaring att 26 § i förslaget till rennäringslag inte kunnat
oförändrad antagas — i anledning av motionen 1971:1367, såvitt nu var i
fråga, för sin del skuUe antaga av utskottet föreslagen lydelse av nämnda
paragraf, innebärande att upphävande av renskötselrätten borde få ske
endast för ändamål som kunde tillgodoses genom expropriation,

b, lämnade motionen 1971:1370, såvitt avsåg tillämpningen av 26 §,
utan åtgärd,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg ersättning i anledning av upphävande av renskötselrätt, skulle antaga 28 § i förslaget tiU rennäringslag,

6. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg upplåtelse av nyttjanderätt, skulle antaga 32 § i förslaget tUl rennäringslag,

7. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg åtgärder mot s. k. främmande renar, skulle antaga 70 § i förslaget till rennäringslag,

10. att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1279 och 1971:1367, båda såvitt avsåg strövrenar, skulle antaga 71 § i förslaget till rennäringslag,

11. att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1367 och 1971:1370, båda såvitt avsåg förordnande av syssloman, skuUe antaga 72 § i förslaget tUl rennäringslag,

12. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg skyldighet att underrätta hundägare om flyttning av renar, skulle antaga 93 § första stycket i förslaget tUl rennäringslag,

13. att riksdagen i anledning av Kungl, Majts förslag och motionen 1971:1279, såvitt avsåg dödande av hund,

a, skulle antaga 93 § andra stycket i förslaget tUl rennäringslag och

b. skulle giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående
översyn av bestämmelserna om rätt att döda annans hund,

a) att riksdagen med avslag på motionen 1971:1279, såvitt avsåg anmälan till poUsmyndighet, skulle antaga 93 § tredje stycket i förslaget till rennäringslag,

b) att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1367, såvitt avsåg komplettering av förslaget till rennäringslag med en särskild paragraf, 96 a §,

c) att riksdagen skulle antaga förslaget till rennäringslag i de delar som ej omfattades av utskottets hemställan under 2-14,

d) att motionen 1971:1367, såvitt avsåg tillämpningen av 30 § i förslaget tiU rennäringslag, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

e) att motionen 1971:1370, såvitt avsåg fördelning meUan samefon-

Nrl03

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

den och sameby av inkomster från nyttjanderättsupplåtelser, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

a) att motionen 1971:1367, såvitt avsåg skadestånd vid skada på ren i samband med skogsawerkning, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

b) att motionen 1971:507 angående översyn av bestämmelserna i jaktstadgan om rätt att döda rovdjur inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

c) att riksdagen skulle antaga det vid propositionen fogade förslaget tiU lag om ändrhig i kommunalskattelagen (1928:370),

d) att riksdagen med bifaU tiU Kungl. Majts förslag och med avslag på motionen 1971:1367, såvitt nu var i fråga, beslutade att lappväsendet vid länsstyrelserna skuUe upphöra den 1 juh 1971 och att vid samma tidpunkt rennäringsdelegationer inrättades vid vissa lantbruksnämnder i enlighet med vad som förordats i detta betänkande,

e) att rUcsdagen, med bifaU tUl Kungl. Majts förslag och, såvitt nu var i fråga, med avslag på motionerna 1971:1367 och 1971:1368, godkände de i detta betänkande förordade rikthnjerna för en omorganisation av rennäringen och dess administration,

f) att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra omorganisationen av rennäringen,

25.a. att riksdagen med bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1370, såvitt nu var i fråga, godkände vad i detta betänkande föreslagits rörande statens medverkan och ekonomiska stöd tiU rennäringens rationalisering,

b. att riksdagen lämnade motionen 1971:1033 utan åtgärd,

26. att riksdagen godkände de i propositionen föreslagna riktlinjerna för forsknings- och försöksverksamheten på rennäringens område,

27.a. att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1370, såvitt nu var i fråga, godkände vad i detta betänkande förordats rörande samefondens styrelse,

b. att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1367, såvitt nu var i fråga, godkände de rikthnjer i övrigt för organisationen av samefonden som förordats i detta betänkande,

2. att riksdagen godkände det förslag i fråga om Arjeplogs skolbord som lagts fram i propositionen,

3. att riksdagen medgav att för budgetåret 1971/72 statlig kreditgaranti fick lämnas för lån tiU rennäringens rationaUsering med 2 500 000 kronor,

4. att riksdagen tUl Rådgivningsverksamhet för rennäringens främ-jande för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 300 000 kronor,

5. att riksdagen tUl Kompensation för bensinskatt tiU rennäringen för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett anslag av 200 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen,

6. att motionerna 1971:990 och 1971:1034 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. att motionen 1971:1048 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. att motionerna

a. 1971:1367,

b. 1971:1368 och

c. 1971:1370 i vad de ej kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemställt inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande frågan om förlängning av tiden för vinterbetet av
herrar Mossberger, Persson i Skänninge, Johanson i VästervUc, Magnusson!
Grebbestad och Augustsson samt fru Lindberg och fru Theorin (samtliga
s), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg förlängning av tiden för vhiterbetet, skuUe antaga 4 § i förslaget tUl renbeteslag,

2. beträffande frågan om samebys ekonomiska verksamhet av herr
Takman (vpk), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifallas - med bifaU tUl motionerna 1971:1367 och 1971 :l370, båda såvitt avsåg samebys ekonomiska verksamhet,

a. för sin del skulle antaga av reservanten angiven lydelse av 9, 16 och
38 § § i förslaget tUl rennäringslag.

b. i skrivelse till Kungl. Maj;t skuUe hemställa om förslag tiU ändring
och komplettering av 59 § och bestämmelserna i övrigt i förslaget till
rennäringslag i den utsträckning som föranleddes av bifaU till den av
reservanten föreslagna ändringen i 9 §,

3. beträffande frågan om upphävande av renskötselrätten av herrar
Mossberger, Persson i Skänninge, Johanson i Västervik, Magnusson i
Grebbestad och Augustsson samt fru Lindberg och fru Theorin (samtliga
s), som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen

a. med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg upphävande av
renskötselrätt, skulle antaga 26 § i förslaget till rennäringslag,

b. lämnade motionen 1971:1370, såvitt avsåg tillämpningen av 26 §,
utan åtgärd,

4. beträffande frågan om förordnande av syssloman av herr Takman
(vpk), som ansett att utskottet under 11 bort hemstäUa,

att riksdagen - med avslag på motionen 1971:1367, såvitt avsåg förordnande av syssloman, och med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad bifallas— med bifall till motionen 1971:1370, såvitt nu var i fråga, för sin del skulle antaga av reservanten föreslagen lydelse av 72 § i förslaget tiU rsnnäringslag,

5. beträffande frågan om fördelning mellan samefonden och berörd
sameby av inkomster från fiskeupplåtelser av herr Takman (vpk), som
ansett att utskottet under 18 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1370, såvitt avsåg fördelningen mellan samefond och sameby av inkomster från nyttianderätts-upplåtelser, i skrivelse tiU Kungl. Maj:t gav till känna vad reservanten anfört om att minst 50 % av inkomsterna från fiskeupplåtelser skulle tiUfaUa sameby,

6. beträffande frågan om rätt att döda rovdjur av herr Takman (vpk),
som ansett att utskottet under 20 bort hemställa.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

att riksdagen med bifall till motionen 1971:507 i skrivelse till Kungl Maj:t hemställde om översyn av jaktstadgan i enhghet med vad reservanten anfört därom,

7. beträffande frågor om rationalisering, stödåtgärder m. m. av herr Takman (vpk), som ansett att utskottet under 25 a bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1370, såvitt nu var i fråga, godkände vad i reservationen föreslagits rörande statens medverkan och ekonomiska stöd till rennäringens rationalisering,

8. beträffande frågor om statens lappfond m. m. av herr Takman (vpk), som ansett att utskottet under 27 a bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1971:1370, såvitt nu var i fråga, godkände vad i reservationen förordats rörande samefondens styrelse.

TUl detta betänkande hade fogats särskilda yttranden

1. beträffande det i motionen 1971:1048 framställda yrkandet om komplettering av de regionala handlingsprogrammen av herr Takman (vpk),

2. beträffande avsnittet om Statens lappfond m. m. av herr Takman (vpk).

Hen MOSSBERGER (s):

Herr talman! Den proposition vi nu skall diskutera har, kan man säga, tUlkommit för att främja renskötseln. Det bUr en helt ny rennäringslag som ersätter 1928 års lag.

Jag skall inte närmare gå in på den nya lagens innehåll, då jag vet att det kommer fler talare efter mig och att jordbruksministern också tänker yttra sig i denna fråga. Det är endast beträffande reservationerna I och 3 som jag skall be att få säga några ord. Jag skall emellertid göra det mycket kort och därmed bidra till att vi skaU kunna hålla den tid som är förutsatt så att kammaren kan sluta sitt arbete under morgondagen.

Beträffande reservationen 1 — frågan om förlängning av tiden för vinterbetet för renarna — som vi socialdemokrater står bakom, har utskottets borgerliga ledamöter jämte herr Takman från vänsterpartiet kommunisterna bildat en gemensam front och står alltså för utskottets förslag i denna del. Deras förslag går ut på att samerna skall äga rätt att på all mark, såväl kronomark som enskUd mark, förlänga betestiden för sina renar om det behövs på grund av otiänUg väderlek eller betesförhållanden. För renbete på enskild mark vUl de ha förlängning utan markägarens medgivande.

Vid ett första beskådande av detta utskottets förslag kan man tycka att det verkar ganska oskyldigt, men så är ingalunda fallet. Skulle kammaren bifalla utskottets förslag på denna punkt betyder det ett ytterligare ingrepp i den enskildes rätt som jag tycker är helt orimligt. En förlängning av betestiden på kronomark är det ingen diskussion om, utan vi är helt ense om att en sådan skall kunna ske. Men när det gäUer förlängning av betestiden på enskild mark vill utskottsmajoriteten, som jag tidigare har sagt, att den skall få ske utan markägarens medgivande. Vi

reservanter däremot vill i Ukhet med jordbruksministern att en sådan förlängning skall kunna göras om så krävs, med markägarens medgivande. Det anser vi vara en rimlig begäran.

Jag kan, herr talman, fortfarande inte förstå utskottsmajoritetens ståndpunkt i denna fråga. Om vi hade levt i en diktaturstat skuUe jag kanske kunnat göra det, ty då kunde man ha sagt som så; Därtill var jag nödd och tvungen. Men nu lever vi inte i en diktaturstat utan tvärtom i ett demokratiskt samhälle, och då skaU man inte företa de ingrepp i den enskildes rätt som utskottet här vill göra.

En förlängning av betestiden kommer enligt utskottets förslag att kraftigt öka riskerna för att det uppstår skador på den odlade jorden, och det betyder också att vederbörande markägare inte själv kan få fritt disponera över sin egen mark,

EgentUgen skall det bU ganska intressant att se hur röstningen kommer att gå här. Jag skall speciellt lägga märke tUl hur de norrländska markägare, i första hand jordbrukarna, från de nu aktuella trakterna, som är ledamöter av denna kammare röstar, ty jag kan fortfarande inte förstå att de viU lägga sin röst för att man på detta sätt skall ta ifrån en markägare rätten att bestämma om han vill ha renar gående på sin odlade mark. Det är ju det saken gäUer.

Jag vill här gärna understryka vad departementschefen har sagt i propositionen på denna punkt: "Jag är inte beredd att utan begränsningar föreslå någon förlängning av betestiden. Jag har emellertid tagit fasta på ett uttalande av domänverket som anser att tiden förvinterbetet inte bör bestämmas alltför stelt. Jag förordar därför att lantbruksnämnden ges befogenhet att förlänga vinterbetestiden såvitt avser kronomark, om det behövs på grund av ogynnsamma väderleks- eller betesförhåUanden eller av annat beaktansvärt skäl. I fråga om annan mark bör markägarens samtycke krävas för en förlängning."

Vi bör också komma ihåg att departementschefens förslag att betestiden skall kunna förlängas på kronomark av annat skäl än ogynnsamma väderleks- eller betesförhållanden innebär betydande fördelar för de renskötande samerna.

Herr talman! På denna punkt har vi reservanter helt instämt i departemenstchefens förslag, vilket går ut på att 4 § i förslaget till renbeteslag måtte antagas som departementschefen har föreslagit. Det yrkar jag bifall till.

Reservationen 3 tar upp frågan om upphävande av renskötselrätten. Motionärerna och reservanterna yrkar aUtså att renskötselrätten skall kunna upphävas endast i sådana faU då renskötselområdet behövs för ändamål som anges i expropriationslagen. Vi yrkar därför att orden "eller för annat ändamål av väsenthg betydelse från aUmän synpunkt" utgår ur lagtexten.

Detta yrkande från motionärerna, som reservanterna har instämt i, synes grunda sig pä den uppfattningen att samerna skulle ha en bättre rätt till renbetesmarken än vad som framgår av gällande lagstiftning. De menar vidare att även i fråga om område som är utan betydelse för rennäringen renskötselrätten endast bör kunna upphävas efter samernas medgivande.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Departementschefen har framhåUit att det råder helt speciella förhållanden inom'renskötselområden, och vi reservanter delar helt departementschefens mening att det, om starka aUmänna skäl och mtressen motiverar att renskötselrätten upphävs, bör vara möjligt för Kungl, Maj:t att ge tiUstånd till sådant upphävande, även om det Inte kan tillgodoses genom expropriation. Som ett exempel på sådant ändarnål kan nämnas mark för kollektiva anläggningar för det rörUga friluftslivet — för att nu endast nämna ett enda fall.

Awägningen mellan intresset att använda renbetesmarkerna för andra ändamål än renskötsel och de renskötande samernas berättigade anspråk på trygghet i sin gärning är naturhgtvis en ganska ömtähg fråga. Detta sammanhänger inte bara med att dessa intressen ofta bryts mot varandra utan även med de skiftande förhåUanden som råder inom olika betesområden. Vissa områden är ju mera känsUga för ingrepp än andra. Betestillgången varierar inom olika områden från ett år till ett annat. Vissa lappbyar har ont om vinterbete, andra däremot har ont om sommarbete, och det är inte så ovanUgt att vissa renhjordar får förflytta sig upp tiU 40-50 mil varje år medan andra hjordar är mera stationära.

Betet utnyttjas alltså olika intensivt, och driftformerna varierar också mellan de oUka lappbyarna. Det händer även att renhjordar får ströva fritt större delen av sommarhalvåret. I fråga om mark som sällan eUer aldrig behöver användas för renbete eller som har dåhgt bete bör det finnas möjhghet att använda sådan mark i annat, aUmänt intresse även om det inte skuUe Ugga inom ramen för en expropriation.

Jag tror att jag utan vidare vågar säga att Kungl. Maj:t bör ha möjhghet och rätt att ge tUlstånd till upphävande av renskötselrätten för att tiUgodose allmänna intressen. Även om denna möjlighet inte direkt kan åberopas genom expropriationslagen, kommer inte detta medgivande att innebära några nackdelar för samerna. Utskottets reservanter har i hkhet med departementschefen sagt att renskötselrätten liksom lagstiftningen bör få vika endast om så behövs för att tUlgodose ändamål som framstår som angelägna från allmän synpunkt. Det finns således garantier för att detta medgivande inte kommer att gå tUl några överdrifter.

Herr talman! Jag ber med det anförda att få yrka bifall till reservationerna I och 3. På övriga punkter ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag svarar ensam för sex av de åtta reservationema och har dessutom skrivit tre särskUda yttranden, därav ett som placerats i jordbruksutskottets betänkande nr 38. Jag viU betona - och jag kommer till detta strax — att det mera är en händelse att jag är ensam om detta. Om vi hade haft tid i utskottet — vilket vi inte hade - hade det säkerligen i en del faU inte behövts reservationer eUer särskUda yttranden.

AUa dessa meningsyttringar har inte samma tyngd. Några gäller detaljer som lätt kan rättas tiU. Och i ingen av de nio har det funnits anledning att beröra den för samerna centrala frågan, nämhgen deras rätt till land och vatten. Man bör uppmärksamma att jordbruksutskottet enhälligt står bakom det förslag till övergångsbestämmelser som finns på

s. 61 om "områden som bUvit anvisade tUl lapparnas uteslutande begagnande" — som det heter i de äldre lagtexterna — och de förklaringar som ges till denna bestämmelse på s. 38 och 39.

Det finns en annan kommentar att göra till utskottsbetänkandet, och det är att vi redan från början av detta stora ärendes behandhng befann oss i tidsnöd. Att detta gäUer en utomordentligt viktig principieU och praktisk fråga: samerna som nationell minoritet och de minoritetsgarantier de har eller bör tillförsäkras, har gjort det särskUt otUlfredsställande att det inte funnits mera tid för analyser och överläggningar, inte minst informella överläggningar mellan utskottets sammanträden, som ju ofta kan Innebära att man skriver ihop sig.

Jag säger detta därför att jag tror att det skulle ha bhvit färre reservationer och särskilda yttranden, om vi hade haft ett par veckors tid för en genomgång av det sluthga manuskriptet tUl betänkandet. Nu justerades det omedelbart före en tredagarshelg och måste gå i tryck omedelbart efter samma helg. Att få tag på en enda riksdagsman under en weekend hör inte aUtid till de enklaste företagen; och att få tag på 14 är förmodligen omöjhgt för den som inte har en stab av energiska medarbetare som kan ta itu med uppgiften. Mot denna bakgrund bör man vara försiktig i tolkningen av de många reservationerna och yttrandena. De är inte nödvändigtvis en produkt av oförenUga motsättningar inom utskottet. De statsvetare som kommer att forska i riksdagsprotokollen om hundra år bör aUtså veta att mycket som här kan verka som motsättningar ibland har en annan grund än reeUa meningsskiljaktigheter.

Jag yrkar nu bifall till reservationerna 2, 4, 5, 6, 7 och 8. Beträffande min och min partigrupps hållning tUl reservationerna I och 3 måste jag ge en särskild förklaring. På dessa två punkter avstod jag från att rösta i utskottet och förbehöll mig rätten att ta stäUning sedan jag läst reservationerna, som ju sällan eUer aldrig finns formulerade i skrift förrän efter voteringen i utskottet och ofta inte kan studeras noggrant förrän de kommit i tryck. Tyvän framgår inte sådana ställningstaganden av den nya riksdagens utskottsbetänkanden. Man kan inte nu som i den gamla riksdagen genom blank reservation utmärka att man Inte deltog I beslutet. Den som avstår från att rösta hänförs nu automatiskt tiU utskottsmajoriteten, om inte han eUer hon hinner lämna in en särskild reservation eller ansluta sig tiU någon annans, innan ett betänkande går i tryck. I bägge de här faUen blev det sju röster mot sju och min nedlagda. Centerpartisten herr Hansson i Skegrie, en förträffUg man, avgjorde voteringarna i sin egenskap av ordförande.

TUl reservation 1, avseende frågan om förlängning av tiden för vinterbetet nedanför odUngsgränsen, kan jag säga att jag tror att det skuUe vara ett ganska allvarUgt ingrepp och strida mot de regler som funnits hittiUs, om kammaren skuUe bifaUa reservanternas förslag. Jag delar inte herr Mossbergers oro för ingrepp i enskilds rätt. Här är det dock fråga om undantagsfaU, och samerna är utomordenthgt angelägna att inte komma i konflikt med den allmänna opinionen. Jag tror att det är nödvändigt med det smidiga tillvägagångssätt som innefattas i utskottets förslag.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

I frågan om upphävande av renskötselrätten röstar vi däremot för reservationen, som formulerats så kategoriskt att den svarar mot yrkandet i vår motion 1370, Jag kan inte finna annat än att reservationen innebär ett minst lika starkt skydd för samerna som den text som betecknas som utskottets förslag, 1 reservationen sägs klart ifrån att "de ändamål som åberopas för ett upphävande av renskötselrätten måste, även om de inte utgör expropriationsändamål, Ukväl vara jämförbara därmed". Jag är mera orolig för andra meningen i 26 §, som gäUer "område som väsentligen är utan betydelse för renskötseln" och som i hänsynslösa händer kan bh ett farhgt vapen. Samernas skydd mot en sådan användning av lagen måste vara deras egen vaksamhet och, mer än hittills, en lättmoblliserad allmän opinion i hela landet.

En av de reservationer som bär mitt namn tar upp en fråga av fundamental betydelse, nämligen frågan om samebys ekonomiska verksamhet. Vi yrkade i motion 1370 att stycket "Sameby får ej bedriva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel" skulle utgå ur lagförslagets 9 §. Samma yrkande ställdes i trepartimotionen 1367, och jag vet att här också finns socialdemokratiska ledamöter som är medvetna om att denna ödesdigra formulering måste bort. Om den får stå kvar, tiudrar den de renskötande samerna vid en stolpe i samebyns mitt och de övriga samerna vid en annan stolpe på långt avstånd från samebyn.

Av kända skäl har det inte denna gång bhvit en allsidig behandUng av sameproblemen, I stort sett är det bara rennäringen som behandlats av 1964 års sakkunniga. Det är riktigt att rennäringen är av central betydelse för den samiska befolkningens fortsatta existens som nationell minoritet. Men från många synpunkter är det en syntetisk och mycket olycklig historia att uppmärksamheten fixerats vid renarna och inte vid samerna. Om det otroliga hade Inträffat att de sakkunniga varit samer, herr jordbruksminister, och fått i uppdrag att planera de idealiska betingelserna för samebefolkningens utveckUng, skulle de aldrig ha kommit på en så befängd idé som att järnhårt begränsa den ekonomiska aktiviteten till rennäringen. De skulle I stället, som regeringsrådet Hjern i lagrådet, ha funnit det som han säger "önskvärt att sameby får ägna sig åt all slags ekonomisk verksamhet som är ägnad att stärka byns ställning, även om detta skulle gå ut över renskötseln".

Jag vet att det är tekniskt svårt att lägga upp lag och stadgar för en annan typ av sameby än den som detta lagförslag syftar till, men de tekniska svårigheterna är med all säkerhet inte oöverkomliga,

AUdeles särskilt olustig är begränsningsklausulen i belysning av att det är meningen att flytta över lappväsendet till de nordligaste lantbruks-nämderna. Tyvärr var dessa planer så ytterUgt kortfattat och försåtligt inströdda i propositionerna att jag inte upptäckte vad som var i görningen förrän det var för sent att göra en reservation. Jag förutsätter nu att de nya regionala tjänsterna i överensstämmelse med mitt särskilda yttrande till jordbruksutskottets betänkande nr 38 bUr ledigförklarade i vanlig ordning och att de mest kvaUflcerade sökandena förordnas på dessa befattningar. Det är fuUständigt självklart att kvaUflcerade samer, och det finns många sådana, även om det aldrig hittiUs funnits en enda same i lappväsendet. Inte skaU vara utestängda från möjligheten att söka och få

de nya tiänsterna i lantbruksnämderna och den centrala förvaltningen. Vad som i början av seklet hände Torkel Tomasson, en av samerörelsens mest begåvade och militanta pionjärer, får inte upprepas i vår tid. Han satte som mål att utbUda sig till lappfogde, men trots att han under stora svårigheter skaffade sig en juridisk examen och trots att han var expert på allt som hade med rennäring att göra, blev han förbigången vid tillsättandet av tjänster i lappväsendet och fick dra sig fram på en ynkligt avlönad tjänst som skrivbiträde vid länsstyrelsen i Falun,

När lappfogdarna för några år sedan döptes om tUl konsulenter var det, som sameombundsmannen Tomas Cramér påpekat, en operation i stU med den då SJ döpte om tredje klass tUl andra. Allt förblev vid det gamla. Och om nu den dubbla olyckan skulle inträffa att begränsningsklausulen i 9 § bUr en del av den nya lagen och att lappväsendet smusslas över i lantbruksnämderna, så finns det risk för att det blir ett enkelt byte av beteckningar också denna gång. Många lagar bhr med tiden obsoleta. Ingen, inte heller pohser eller domare, reagerar med annat än ett leende när dessa lagar överträds. Men det är illa när en lag är obsolet redan då den stiftas och ännu värre om det finns en nitisk byråkrati att se till att den efterlevs.

Lappväsendet har haft till uppgift att till innehållet och bokstaven tillämpa 1928 års renbeteslag. Att de sociala förhållandena i många samebyar varit hjärtsUtande berodde inte på samerna. Det berodde inte heller på att rennäringen saknat reella utvecklingsmöjligheter. Det var en medveten del av systemet.

Jag har plockat fram tre artiklar som jag skrev 1964 om samer i Norrbotten, Rubrikerna var "Skrämmande misär i samebyar", "Samerna och kolonialväldet" och "Där ett folk rationaliseras bort". Rubrikerna täckte verkhgen vad jag bevittnade under en resa i de nordligaste samebyarna våren 1964,

Samerna sökte ganska tidigt bh bofasta. Sedan de övergått till kollektiv renskötsel på 1940-talet fanns det ingen vettig anledning till att familjerna skulle fortsätta nomadlivet. Men när de skulle slå sig ner i tätorterna i inlandet fanns det lappfogdar som med all sin maktfullkomlighet och med stöd av renbeteslagens 41 § försökte tvinga dem att leva vidare som nomader, bl. a. genom att hindra dem från att få människovärdiga bostäder. Så sent som 1953 — och jag skulle tro också senare -framträdde denna mentaUtet. "Det är fortfarande mest ändamålsenUgt att familjerna flyttar med renskötarna", sade en lappfogde i ett föredrag inför den nordiska samekonferensen i Jokkmokk 1953. "Då flyttningarna delvis är mycket långa, vore det opraktiskt att inrätta dyra fasta bostäder. Behov kan också uppstå att överflytta till en annan renskötseltrakt, och då borde investering i fast bostad ej utgöra hinder."

Det står verkligen i lagen — inte i den lag som vi skall anta nu utan I den lag som försvinner när den nya lagen träder i kraft - att samerna skall bo i "tältkåta eller annan kåta med lapsk eldstad (äran)". Israel Ruong berättade vid ett samesymposium i Stockholm 1966 från sin tid som lärare i Rensjön norr om Kiruna att det, som han sade, var "en oerhörd strid mellan dåvarande länsmyndigheter och samerna i Rensjön, om samerna skulle få bygga riktiga hus".

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

I propositionen 43 år 1928 med förslaget tUl nu gällande renbeteslag refereras ett remissyttrande från länsstyrelsen i Norrbottens län, som var aktiv också på den tiden och som ansåg att "för avstyrande av de olämpliga avarterna av fasta kåtor med järnspis jämte den lapska eldstaden (äran) och lucka för rökhålets tiUstängande borde föreskrivas att kåta skall vara försedd uteslutande med äran" - alltså med lapsk eldstad. Inte ens en järnspis fick samerna ha för byråkraterna i Luleå. I propositionen citeras också ett uttalande från samernas första landsmöte i Östersund 1918. De var undertryckta, men det fanns en militant rörelse bland samerna också då. I den resolution som antogs där heter det; "Mötet förkastar, såsom icke ägande grund, sådan åskådning, som gör gällande, att lapparna förvekligas för renskötseln genom att bo i hus och protesterar bestämt emot att på grundvalen härav genom rättsregler hindra lapparna att uppföra bostadshus."

Men det blev länsstyrelsen i Norrbotten, inte samernas protester, som dikterade vad som skuUe stå i 1928 års renbeteslag och som gäUer än i dag. T. o. m. järnspisen stäUdes utanför lagen.

En av de stora kämparna i samernas organisationssträvanden, kyrkoherde Gustav Park, sade i ett föredrag vid den nordiska samekonferensen i Jokkmokk 1953 att samerna i seklets början ansågs "ha blivit alltför mycket anstuckna av den omgivande kulturen, och det gällde ingenting mindre än att försöka tUltäppa möjUgheterna för deras vidare kultivering. Det enda riktiga ansågs vara, att lapp skuUe förbh lapp, ju primitivare, dess bättre."

Gustav Park fortsatte;

"Redan år 1916 utfärdades nomadskoleförfattningen i denna anda, Enhgt denna fick inte barn tiU rensamer bo i andra hus än i kåtor under skoltiden. Fasta skolor från Karesuando och ned till Jämtland skulle därför förses med kåtor som bostäder åt dem. Och ändå skuUe de fasta skolorna förläggas tUl större byar, ja, t. o. m. samhällen, där aUtså barnen I skolkåtorna skuUe bU en pariaklass i de fina och kultiverade samhällsbornas ögon."

Den fine författaren Andreas Labba från Nonkaitums sameby skildrade i en artikel i Dagens Nyheter 1969 på ett gripande sätt hur han som barn upplevde detta samegetto — jag citerar bara ett kort stycke;

"De flesta samer av min generation i norra Norrbotten har gått i den helt undermåhga gamla nomadskolan, där vi fick svälta och frysa och lärde känna piskan och lössen mycket bättre och' grundhgare än bokstäver och siffror."

När samerna talar om det kolonialvälde och fogdevälde de har levat under, gör de det sannerligen inte utan att det har ett underlag av verkhghet. •

Den stora frågan är nu vad som skaU hända i fortsättningen. Rennäringens rationahsering kan ske på två helt skUda sätt. Antingen så som rennäringssakkunniga tänkte sig den - som en bortrationalisering av ett par hundra samefamiljer — eUer också som en ökning av renskötselns produktivitet, så att den ger hygghga inkomster åt alla de omkring 700 famiher som har rennäringen som huvudnäring. Det skuUe vara ödesdigert om rationaUseringen genomfördes efter den förra linjen. Och det skuUe

betyda ett väsentUgt skydd för den samiska minoritetens existens om rationaliseringen genomfördes efter den senare Unjen — aUtså ungefär efter den Unje som vi just har följt när det gäUde Norrbottens Järnverk; i stället för att avskeda 400 arbetare satsar vi statliga pengar så att det kan anstäUas 400 arbetare tUl

Men detta är ändå bara en del av lösningen. För att samerna skaU kunna fortsätta att existera som en etnisk minoritet krävs det en snabb UtveckUng av de samhällen i det norrländska inlandet där samefamUjerna är bofasta. VI behandlade denna fråga i motion 1048, och det framgår av s. 37 i betänkandet att jordbruksutskottet delar vår uppfattning att det är nödvändigt med effektiva åtgärder för att göra sameorterna attraktiva för både samerna och den övriga befolkningen. Båda grupperna har rätt att kräva att få leva i samhällen där den ekonomiska standarden och valmöjhgheterna i fråga om sysselsättning inte skiljer sig markant från standarden och valmöjhgheterna i de centrala tätorterna.

Exploateringen av samernas marker har drivits länge och hänsynslöst. Behandhngen av samerna under denna exploateringstid har verkhgen inte kunnat tiäna som ett internationeUt mönster för hur man umgås med en nationell minoritet. "Vi var först", säger en av personerna i Erik Nilsson Mankoks roman Mitt lassokoppel Och i en utredning som Joel Nordlander på uppdrag av Gällivare byggnadsnämnd gjorde 1964 om åldringarnas förfärUga bostadsförhåUanden i de tre samebyarna Sörkaitum, MeUanbyn och Norrkaitum finns en hknande kommentar, som är värd att fundera över. Jag skall sluta med den:

"Samerna har visserhgen inget kunghgt brev på att de äger sitt land, men detta beror på att inga kungar fanns när deras förfäder bosatte sig här."

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Herr förste vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl 19.30.

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Det föreliggande förslaget tUl ny rennäringslag har inneburit att jordbruksutskottet fått sätta sig in i en väldigt omfattande lagstiftning och ge sig på ett område som har varit utomordenthgt intressant. Herr Takman sade att vi har haft tidsnöd i utskottet, och det kan i viss mån vara sant att vi, eftersom ärendet kom här på slutet, var tvingade att ganska snabbt klara av frågan, men jag vUl påstå att det ingalunda har betytt att vi slarvat ifrån oss den. Jag vet knappast något ärende där vi fått en så utomordentligt förnämhg och grundlig föredragning, så nog har vi som ledamöter i utskottet haft aU möjlighet att ta hänsyn till det som stått i propositionen och aUa de motionsyrkanden som kommit.

Renskötsehi i vårt land är i htteraturen beskriven redan på 700-talet och torde ha förekommit även tidigare. I varje faU vet vi att samerna, som anses ha invandrat österifrån, redan under forntiden kom tUl norra Skandinavien, och de torde där utgöra den ursprunghga befolkningen. Renskötseln bedrivs av hävd på mycket stora markområden. Det rör sig om mer än 150 000 km eUer ungefär en tredjedel av hela landarealen i

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

vårt land.

Det gäller till större delen kronomarkerna men också enskild mark inom den s. k. lappmarksgränsen, som bestämdes på 1750-talet, och i viss omfattning även utanför den gränsen. I slutet på 1800-talet tillkom den s. k. odlingsgränsen mellan den egentliga fjällbygden, som avsågs bli förbehållen samerna, och områden som fick utnyttjas för odling och andra ändamål. Den gränsen finns upphuggen i terrängen från Karesuando i norr till Jämtlands län i söder.

På grund av inflyttning som skett under senare århundraden, samhällsutvecklingen i övrigt med utnyttiande av gruvfyndigheter och vattenkraft, nu senast utbyggnaden av Ritsem som - tyvärr, enligt min mening - har beslutats här i riksdagen, och utvecklingen av turismen, har det bhvit konfliktsituationer då och då mellan motstående intressen i detta avseende och mellan samerna och andra. Samernas ursprungligen stora rörelsefrihet har successivt minskat. För att reglera förhållandena mellan samerna och andra har vi haft olika lagar sedan 1886. De har avlöst varandra, och den som vi nu skall besluta om avlöser 1928 års renbeteslag.

När det gäller samernas rätt till den mark där de får bedriva renskötsel anser samerna själva enligt Svenska samernas riksförbund, att de har en mera omfattande rätt än vad som kommer till uttryck i renbeteslagen och nu i rennäringslagen. Vissa enskilda samer och lappbyar har för övrigt väckt talan mot kronan om i första hand bättre rätt än kronan tUl renbetesfjäUen. SSR - Svenska samernas riksförbund - anser att samernas rätt till mark för renbete bör karakteriseras som medäganderätt eller ständig besittningsrätt.

Den rennäringslag som vi nu behandlar har tillkommit för att ge ökade möjligheter till rationaUsering och förbättring av lönsamheten inom rennäringen Rennäringssakkunniga, som utarbetat förslag till den nya lagen, hade inte till uppgift att beröra vUken rätt till land och vatten som samerna kan ha på grund av hävd eller äldre rättsordning. Utskottet har för sin del särskilt understrukit att antagande av rennäringslagen, som bygger på samma grund som renbeteslagen tidigare, inte innefattar något ställningstagande i föreUggande tvistefrågor om samernas rätt till mark och vatten — de får avgöras av domstol.

Lagförslaget har bl. a, den väsentliga fördelen att man i långt större utsträckning än tidigare överlämnar åt samerna själva att sköta sina angelägenheter. I 1928 års lag fanns det åtskilligt av förmynderskap som nu är utrensat, och det tycker jag att man har stor anledning att hälsa med tUlfredsställelse. Låt mig bara ta ett par exempel. I 9 § heter det: "Vill lapp med sina renar överflytta till lappby, har han att söka tillstånd därtill hos Konungens befallningshavande i det län dit lappbyn hör." 1 10 §: "Lapp må ej utan tillstånd av Konungens befallningshavande uppehålla sig med sina renar å främmande lappbys tUl gränserna bestämda betesområden." Vidare i 11 § : "För varje lappby skaU finnas en byordning. Denna utfärdas av Konungens befaUningshavande efter lapparnas hörande." Och i 12 §: "Med lappby skall minst en gång om året å tid som för lappbyn är lämphg efter Konungens befaUningshavandes förordnande hållas sammanträde inför lappfogde eller landsfiskal Över

ärenden som å sammanträdet behandlats skall föras protokoll av den inför vilken sammanträde hålles."

Med den nya lagen är det alltså ett helt omvänt förhåUande. Det är samerna själva som sköter allt detta, som de inte fick göra tidigare, och det är utomordentligt glädjande.

Samerna har nu också enligt det föreliggande förslaget fått medbestämmanderätt när det gäller administrationen av rennäringsfrågorna, I samefonden, som ersätter lappfonden, får de i den nybildade fondstyrelsen tre av de sex ledamöterna, I lantbruksnämndens rennäringsdelegation får samerna tre av de fem lekmannarepresentanterna. Det tidigare lappväsendet, knutet till länsstyrelsen med sina lappfogdar eller konsulenter vid lappväsendet, som de har hetat de senaste åren, försvinner.

SlutUgen föreslås vissa nya möjligheter till rationaliseringsstöd i huvudsakUg överensstämmelse med vad som gäller för jordbruket i Norrland, Rendriftlån, rendriftbidrag, kreditgarantier för rationaliseringslån, rationaliseringsbidrag upp till 40 procent av kostnaderna, redskapslån och redskapsbidrag utgör de nya stödformerna.

Ett särskilt avgångsvederlag med ett skattefritt engångsbelopp på 6 000 kronor är också en av nyheterna.

Utskottet har ingen erinran mot aUa de här förslagen som jag i korthet redovisat men har på två punkter enhälUgt föreslagit förändringar i förhållande till Kungl, Maj:ts proposition i anledning av några av de väckta motionerna. Jag skall helt kort beröra de två punkterna först,

1 trepartimotionen 1367 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl. föreslås bl. a. att i 3 § skall införas ett tillägg av följande lydelse: "Till samernas uteslutande begagnande ligger kronomark under allmän disposition ovan odUngsgränsen och på renbetestiällen," En liknande formulering fanns i 1928 års lag i 56 §, nämUgen uttrycket "områden som blivit anvisade för de renskötande lapparnas uteslutande begagnande". EnUgt förarbetena till den lagen avsåg man med denna formulering renbetestiällen i Jämtland och de delar av lappmarkerna ovanför odlingsgränsen som inte är under enskUd disposition. De motsvarande bestämmelserna, som förut alltså fanns i 56 §, återfinns i den nya lagen i 32 §, dock under en annan formulering. För att det inte skaU bU någon oklarhet om att det I sak skulle ha inträffat någon förändring här har utskottet föreslagit att man i övergångsbestämmelserna skall införa en särskild punkt som motsvarar syftet med motionsyrkandet, såsom framgår på s, 61 i utskottsbetänkandet.

Den andra frågan gäller hundarna och har tagits upp i motionen 1279 med yrkande att 93 § rennäringslagen skall ändras, så att hund som låter sig kopplas inte får dödas. Bestämmelser om dödande av hund återfinns också I andra lagar - dels i lagen om tillsyn över hundar, dels i jaktlagen, 1968 och 1969 uttalade sig riksdagen, i anledning av motioner om de här paragraferna och i syfte att ge hundägarna bättre rätt än nu, för att man skulle få ändringar till stånd, och riksdagen uppdrog åt Kungl. Maj:t att utreda frågan och- framlägga förslag. Det har ännu Inte skett någonting. Utskottet uttalar nu som sin mening, i anledning av den här motionen, att översynen också skall beröra rennäringslagen och då dess 93 §. Kungl, Maj:t bör beakta att hund som låter sig uppkopplas Inte får dödas och att

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

i de faU dödande måste ske, det mte får förorsaka hunden onödigt Udande.

Utöver de här två förslagen, som utskottet alltså enhälUgt ställt sig bakom, har utskottsmajoriteten ytterligare två förslag som avviker från propositionen och som herr Mossberger tidigare varit inne på, eftersom han där tiUhör reservanterna.

I 4 § stadgas att vinterbetestiden den 1 oktober till den 30 april kan förlängas av lantbruksnämnden såvitt avser kronomark, om det behövs på grund av ogynnsamma väderleks- eller betesförhåUanden eUer av annat särskilt skäl. I fråga om annan mark däremot skuUe man vara beroende av tillstånd från markägaren. Utskottsmajoriteten föreslår i anledning av motionen 1367 att bemyndigandet för lantbruksnämnden skall gäUa för såväl kronomark som annan mark. Det är ju så att enUgt gällande lag får tiden förlängas om — och det gäUer genereUt — väderleksförhållanden eller betesförhåUanden ger anledning till det. Den rätten får samerna utan vidare ta — det är ingen lantbruksnämnd eller någon annan som ger dem tillstånd, utan de har helt enkelt den rätten enligt gällande lag. För samerna blir ju detta nya förslag en försämring och av praktiska skäl mycket besvärhgt om de genom lantbruksnämnden bara kan få tiUstånd på kronomark och själva aUtså måste gå tUl markägarna. Antalet markägare kan vara mycket stort, och då blir det svårt att få tag på dem alla, t. ex. under samernas flyttningstider. Jag tycker att inte minst praktiska skäl talar starkt för utskottsmajoritetens förslag i det avseendet, och jag viU än en gång betona att det i stort sett innebär att man bibehåller nuvarande förhållanden.

Den andra punkt där utskottsmajoriteten föreslår en ändring är i 26 §, som talar om möjlighet för Konungen att upphäva renskötselrätten för visst markområde. Detta föreslås kunna ske dels i enlighet med bestämmelserna i expropriationslagen, dels "för annat ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt". Utskottsmajoriteten föreslår att ett tvångsingripande i hkhet med vad som gäUer i annan lagstiftning enbart skall kunna ske om bestämmelserna i expropriationslagen är tillämpliga. Den uppfattningen delas av två ledamöter av lagrådet. De andra två, Uksom för övrigt också reservanterna i utskottet, uttrycker av principiella skäl tveksamhet.

Reservanterna uttalar sig för att denna möjlighet att upphäva renskötselrätten skaU tiUämpas restriktivt, och det är i och för sig värdefullt med det uttalande som där har gjorts. Men den framtida tillämpningen bhr ändå en bedömningsfråga av vad som är "ändamål av väsentUg betydelse". Man kan inte komma ifrån att samerna ställs i ett sämre läge än andra innehavare av rättigheter som tiUkommit genom privaträttsUga upplåtelser. Jag tycker att samerna i det avseendet borde få känna samma trygghet mot tvångsåtgärder som andra medborgare i vårt land. Jag förordar alltså där utskottsmajoritetens förslag.

Sedan hade jag tänkt att gå in på de reservationer och särskUda yttranden som herr Takman har avgivit till utskottets betänkande, men herr Takman började sitt anförande här med att närmast be om ursäkt för att han hade avgivit så många reservationer och särskUda yttranden. Det är också möjhgt att en del av dem är ganska onödiga. I varje faU

argumenterade herr Takman egentligen bara för reservationen 2. Han var väl också något inne på ett av sina särskUda yttranden. Därför skaU jag nu avstå från att beröra de övriga.

I reservationen 2 föreslår herr Takman att meningen "Sameby får ej bedriva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel" skall utgå. Det förslaget tog hen Takman tUl intäkt för en lång historisk berättelse, som jag tyckte hade föga sammanhang med förslaget. Många ledamöter i utskottet hyste faktiskt till att börja med sympatier för detta förslag, men efter den noggranna genomgång vi fick blev alla utom herr Takman övertygade om att det inte var lämpUgt att ta bort den bestämmelse som nu finns i lagen. Det är ju på det sättet att lagen är uppbyggd för renskötselrätten exklusivt och fömtsätter obhgatoriskt medlemskap för aUa renskötande samer. Det kan inte vara lämpligt att en del samer genom majoritetsbeslut tvingas med på åtgärder som måhända kan leda till samfälld ekonomisk förlust, vilken i så faU också samfällt får bäras av alla som är med i samebyn. Däremot finns det ingenting som hindrar några eller alla i samebyn - eventueUt tUlsammans med andra samer än de som ingår i byn - att genom överenskommelse eUer genom någon form av förening ägna sig åt annan sysselsättning vid sidan av renskötseln. Det är tvärtom synnerUgen önskvärt att man utnyttiar alternativa etablerings- och sysselsättningsmöjligheter. Detta har utskottet också starkt understrakit.

Sedan kom herr Takman in på sitt särskilda yttrande om nödvändigheten av att bygga upp de orter där samerna är etablerade och att detta bör beaktas i de länsprogram som för närvarande håller på att utarbetas. Han nämnde att utskottet på s. 371 betänkandet skrivit mycket positivt i den frågan, och det tycker jag verkhgen också. Jag kan egenthgen inte förstå vad det fanns för anledning att avge detta särskUda yttrande, som helt överensstämmer med den mening som utskottet givit uttryck för. Det särskilda yttrandet är därför lätt att besvara.

Fru talman! Jag vUl tUl sist hoppas att den nya rennäringslagen med de förändringar som utskottet har föreslagit skaU medverka till att lönsamheten av renskötseln för samerna förbättras. Det är angeläget att samernas ekonomiska möjhgheter också i andra sammanhang — detta gäller även de som helt eUer delvis lämnat renskötseln — bUr bättre än nu. Det är ett riksintresse att den samiska kulturen med sitt språk, sin slöjd och sina övriga kulturyttringar bevaras för framtiden. Men förutsättningarna för det är att samerna får möjhghet till samma levnadsstandard som övriga medborgare i vårt land.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan på samthga punkter i utskottets betänkande nr 37.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Fru talman! Jag viU först uttala min glädje över att jordbruksutskottet efter sin granskning praktiskt taget på aUa punkter kunnat ställa sig bakom det förslag som regeringen lagt fram.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Det här ärendet har föregåtts av en utomordenthgt lång utredningstid och en mycket intensiv debatt. Förslaget har kommit till i samråd med företrädare för samerna. Vad vi föreslår är en rad åtgärder som syftar till att främja rennäringen och göra den mera lönsam för dem som ägnar sig åt den. Vidare syftar förslaget till att ge samerna större självbestämmanderätt än de hittUls haft och tiU att förstärka samernas rättsskydd.

Det är en svår materia. Saken är av central betydelse för samebefolkningen. Inom regeringen var vi medvetna om detta och gjorde något som man inte brukar göra då man utarbetar en proposition. Vi lät nämligen en representant för samernas egen organisation följa arbetet med utformningen av propositionen och han hade i sin tur kontakt bakåt till sin organisation. Vi har på väsentUga punkter kunnat tillmötesgå de önskemål som han sålunda framfört under arbetets gång.

Det har sagts att förslaget saknar samepolltisk målsättning. Herr Takman berörde det och menade att om den utredning som föregått propositionen hade bestått av samer, så skulle den ha sett annorlunda ut och ha tagit upp andra problem än renarnas problem. Men det var, som herr Hedin påpekade, på intet sätt avsikten att få fram ett samepoUtiskt program. Den här propositionen och utredningen som har föregått den gör inte aUs anspråk på att lösa de minoritetsproblem som samerna kan ha att brottas med. Jag vill i det sammanhanget påpeka att samtidigt som den här propositionen framlades för riksdagen tillsatte regeringen en utredning som skall syssla med samernas kulturfrågor och de problem som minoriteten har att brottas med. När vi inom regeringen utarbetade förslaget tUl direktiv för utredningen deltog representanter för samerna, och samerna är självfallet också representerade I utredningen.

Jag har velat nämna detta med anledning av herr Takmans inlägg. Han talade om obsoleta lagparagrafer. Det var emellertid hans förkunnelse om samernas situation som var en smula obsolet. Det går inte tUl på samma sätt som tidigare när vi i våra dagar umgås med samerna.

Propositionen är alltså inte avsedd att lösa alla de problem som samernas riksorganisation anser att gruppen har att brottas med. Vad propositionen tar sikte på är att lösa rationaliseringsproblem som den tekniska och ekonomiska utvecklingen fört med sig också för de renskötande samerna. Ingen näring - vare sig stor eUer Uten - kan undgå att drabbas av rationaUseringsproblem.

Hur ser det ut för renskötarna? Vi har i landet ungefär 2 500 samer I 700 familjer, vUka för sin försörjning är beroende av renskötsel, Samerna har sin verksamhet förlagd i 40 samebyar. Det totala renantalet är väl för närvarande 200 000. De renskötande samerna är tillförsäkrade rätten att använda mer än 1 50 000 kvadratkilometer i norta och meUersta Sverige, eller mer än en tredjedel av landets yta, för renbete. Men det är inte bara renbete de är berättigade tiU, utan de är också berättigade tiU jakt, fiske och skogsfång.

Rennäringens lönsamhet har minskat mycket kraftigt, och många av de renskötande samerna har haft mycket låga Inkomster. Renskötseln ger inte full sysselsättning åt alla dem som ägnar sig åt denna verksamhet. Det är då alldeles uppenbart att vi måste göra renskötseln mer effektiv och mer lönsam. Hur skaU det då vara möjligt? Jo, det är möjligt endast

genom en ökad samverkan mellan renskötarna själva. Och det är, kan man säga, kärnan i det förslag vi diskuterar; ökad samverkan mellan de renskötande samerna.

Förslaget innebär kort och gott att de gamla lappbyarna omvandlas till en form av föreningsrenskötsel. De gamla lappbyarna ombildas till en ny typ av juridisk person som får tUl uppgift att för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötsel inom byns betesområde. Vi kallar en sådan förening för sameby, och den byggs upp på förenings-rättsUg grund. Det innebär att man i byn får skapa beslutande och verkställande organ och att regler införs i fråga om de ekonomiska förhållandena, regler som syftar till en så rättvis inkomst- och utgiftsfördelning som möjUgt. Precis som inom andra ekonomiska föreningar får samerna själva genom sina stadgar och genom sin organisation och verksamhet svara härför. De nya samebyarna får en mycket starkare StäUning än vad de gamla lappbyarna haft. De övertar huvudansvaret för rennäringens utveckling från lappväsendet, som för närvarande beslutar i viktiga frågor om renskötseln. Det innebär i sin tur att lappväsendet kan upplösas.

Herr Takman sade sig först under de sista av dessa dagar ha erfarit att det är lantbmksnämnderna som nu skaU ha ansvaret lokalt för renskötseln. Det var för mig en mycket egendomUg upptäckt. Det ingår ju såsom ett väsentligt led i detta förslag att lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen får ansvaret för denna näring precis som de har ansvaret för jordbruksnäringen. I lantbruksnämnderna kommer ju att finnas rennäringsdelegationer, där samerna har ett avgörande inflytande både lokalt och centralt. SjälvfaUet utnyttjar man sedan aU den personal som för närvarande är sysselsatt med dessa frågor inom länsstyrelsen. De enskilda tjänstemännen i lappväsendet har aldrig kritiserats av samerna. Det har varit ett mycket gott samarbete med dessa tiänstemän, och det är inte dem man riktar kritik mot. På den punkten tycker jag att man skaU vara utomordentUgt försiktig, när man diskuterar denna fråga. Vad samerna diskuterat är systemet, men de har aldrig angripit enskilda tjänstemän Inom lappväsendet. Det var måhända en parentes, men det är aUdeles självklart att det är lantbruksnämnderna som skaU ha hand om rationaUseringsverksamheten för rennäringen.

Genom propositionens förslag får man rationella och större driftsenheter. Då kan man sköta näringen effektivare och få ut mera av det hela. Vi har föreslagit att man i stort sett skaU tUlämpa samma principer som gäller för stödet till jordbmket i nona Sverige. Det innebär alltså att samerna får kreditmöjligheter, kreditgarantier och bidrag. De kan få statlig lånegaranti och bidrag tiU nyanläggningar och förbättringar av allt det som behövs inom rennäringen. De kan få bidrag till inköp av renar och inventarier samt tiU anskaffning av transportmedel och rörliga driftsanordningar inom rennäringen. De får aUtså möjligheter att erhåUa de bidrag och utnyttja de lånemöjligheter som nu finns när det gäller stödet tUl jordbruket i nona Sverige.

Herr Takman har förordat att man skulle höja bidragsnivån från 40 till 50 procent. På den punkten har vi gått precis efter vad som gäller för jordbruket. Man kan där få 40 procent i bidrag men har möjlighet om

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

särskilda skäl föreligger att få en höjning. Det är precis vad som har föreslagits för samerna. Jag hävdar alltså att vi försöker ordna rationaliseringen och bidragen till den verksamheten på samma sätt som gäUer för jordbruket i de norra delarna av landet.

En punkt i herr Takmans anförande och även i hans reservation måste jag utveckla en smula, även om herr Hedin på ett utomordentligt sätt klarade upp det. Det gäller det förslag som jag har framlagt om att samebyns ekonomiska verksamhet skaU begränsas tUl renskötsel Det beskrev herr Takman så, att man tiudrar de renskötande samerna mitt i byn. Det är precis som herr Hedin här framhöU, nämligen att medlemskapet i samebyn är obligatoriskt. För att få tiU stånd en effektiv samverkan inom renskötseln är det bestämt att mgen renägare kan ställa sig utanför, även om han så skuUe vUja, Han är genom den lag vi nu beslutar om nödsakad att delta i föreningsrenskötsel. Han kan inte driva renskötsel på egen hand, utan han är tvungen att ingå i kollektivet och delta i detta. Det är aUtså ett tvångsmoment, men det har accepterats av samerna själva. Jag har i det förslag jag har lagt fram varit angelägen om en begränsning till detta och icke tUl något annat, därför att samerna naturligtvis skaU behandlas som andra svenskar, men på den punkten har man tvingats att tiUgripa ett tvångsmoment i samebyarna, vilket också har accepterats av samerna själva.

Det är också riktigt som herr Hedin sade, att om man inte gör den begränsningen, kan en majoritet bland medlemmarna tvinga alla medlemmarna att mot deras egen vUja ta del i sådan ekonomisk verksamhet som ligger vid sidan av renskötseln.

Herr Takman säger i sin reservaton att detta tyder på "en underskattning av samernas förmåga att själva sköta sina angelägenheter". Men det är ju aUdeles tvärtom! Vidare säger han, att eftersom medlemmamas kapital är bundet i samebyn, bör samebyn "få bedriva även sidoverksamhet, i vart fall om samtliga medlemmar är ense därom." Nu har emellertid herr Takman klart för sig att reglerna för samebyns verksamhet, som återfinns i lagen, inte passar för någonting annat än för den ekonomiska renskötseln. Han säger själv här, att man säkert måste göra om dessa regler. Detta är visserUgen tekniskt svårt, erkänner herr Takman, men det är inte oöverkomhgt. Man måste då enhgt hen Takman, och också enhgt mig, ha helt andra regler för annan verksamhet inom samebyn: man får ha regler om rösträtt och ekonomiska förhåUanden osv.

Dessutom är det alldeles felaktigt att säga att medlemmarnas kapital är bundet i samebyn, om man med medlemmarnas kapital menar renarna. De ägs av de enskUda samerna - byn äger inte en enda ren; herr Takman vet väl att medlemmarna i en sameby äger ett ohka stort antal renar. Vid slakt och försäljning får ju den enskilde samen tillgodogöra sig inkomsten för de renar som han äger. Det är bara själva driften som sköts gemensamt inom samebyn.

Jag frågar mig, varför man skall hysa denna misstro mot samerna. Varför måste alla nu vara ense om att bedriva en verksamhet vid sidan om renskötseln? Varför skall särskilda regler tas In i rennäringslagen? Varför skall inte ett fåtal samer eller samtUga i byn eller några i byn få gå tillsammans och ägna sig åt särskild verksamhet? Det finns ju andra

associationsformer som passar för storsamhäUet och som också passar aUdeles utmärkt för samebyarna och för samerna — samerna kan bilda aktiebolag, de kan bilda ekonmiska föreningar eller enkla bolag, det står dem fullständigt fritt.

Förslaget i propositionen innebär att samerna — det behöver inte varaalla i byn, utan det kan vara bara några få — precis som aUa andra i StorsamhäUet får välja precis vilken associationsform de viU, om de önskar bedriva annan verksamhet än renskötsel Detta är aUtså bakgrunden tUl att jag i propositionen har skrivit att samebyn skall ägna sig åt renskötsel. ViU samerna ägna sig åt annan verksamhet, står således aUa de associationsformer öppna som samhällets lagstiftning erbjuder.

Jag viU gärna, fru talman, innan jag lämnar talarstolen, bara helt kort kommentera de två punkter där utskottsmajoriteten inte har kunnat följa mig. Förslaget om förlängning av tiden för vinterbetet är den ena punkten och upphävande av renskötselrätten är den andra. Jag har en smula svårt att förhka mig med den förändring som utskottsmajoriteten har föreslagit, och jag skaU här försöka ange de skäl som låg bakom förslaget.

Båda dessa frågor har samband med den ömtåliga och viktiga frågan om hur man på bästa sätt skaU göra avvägningar mellan renskötande och icke-renskötande samer i de här områdena. Vi måste alla ha klart för oss att det här gäller de glesast befolkade områdena i vårt land och att alla i dessa trakter behöver samarbeta och samverka för att klara sin försörjning.

Det är mot den här bakgrunden man skaU förstå det förslag som vi har lagt fram om förlängning av tiden för vinterbetet. Jag skall inte ge någon lång historik utan bara erinra om att när man i mitten på 1800-talet drog upp odUngsgränsen mellan den egentUga fjällbygden och den tUl odUng tjänliga delen av Norrbottens och Västerbottens län, gjordes detta för att förebygga tvister mellan samer och jordbrukare. Avsikten var ju att trakterna ovanför odUngsgränsen skuUe vara förbehåUna de renskötande samerna. Denna odlingsgräns gäller fortfarande.

Nedanför odUngsgränsen var det i princip vinterbete gäUande tiden 1 oktobeT-30 aprU. Under resten av året, dvs, under vegetationsperioden, är dessa trakter nedanför odlingsgränsen med vissa färre undantag förbehåUna jordbrukare och andra. Under arbetet med propositionen uttalade Samernas riksförbund ett önskemål om att man skulle förlänga tiden från den 1 maj till den 10 maj; man ville alltså ha en generell förlängning på 10 dagar. Jag ansåg mig inte kunna acceptera detta i mitt förslag. Det skulle enUgt min mening innebära en alltför kraftig inskränkning i de enskUda markägarnas rätt, I nona Sverige finns många små enskUda markägare. Efter samråd med kontaktmannen för samerna, som hela tiden har följt lagstiftningsarbetet - detta var avgörande -trodde jag att man kommit fram tUl en acceptabel kompromiss. Jag menade att man inte behövde fastställa tiden för vinterbetet så där stelt, utan jag föreslog då att när det gäUde kronomark, som också är den dominerande inom dessa områden, skuUe lantbruksnämnden även av andra skäl än att väder och bete slog fel kunna låta renarna stanna kvar på kronomarken långt in i maj, om så ansågs vara erforderUgt,

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

EnskUd markägare borde enhgt min mening själv få avgöra om renarna skulle få stanna kvar på hans marker efter vinterbetestidens slut. Jag vågade säga detta därför att jag utgår ifrån att samarbetet meUan samerna och den övriga befolkningen är av den arten att man kan ha en sådan frivillighet. Det är därför jag sagt att man inte skall sträcka ut vinterbetestiden mot den enskUda markägarens vilja, SkuUe det emellertid beträffande de enskilda markerna uppstå problem som inte lantbruksnämnderna kan.klara — jag förutsätter nämUgen att lantbruksnämnderna är med här hela tiden och verkar - då är det inte värre än vi kan vidtaga en förändring. Det är inte någon grundlag, det gäUer, Den bofasta befolkningen viU inte att betesrätten skaU vara obUgatoriskt utsträckt. Det är en kompromiss meUan samernas och jordbrukarnas önskemål som gett mig denna möjhghet. Det skaU vara en friviUig överenskommelse. På kronomark, som dominerar, går lantbruksnämnderna fram och där kan de, låta renarna vara kvar. Det är så man skaU se den paragraf som vi har utformat, dvs. en önskan från regeringens sida att åstadkomma ett gott förhåUande mellan samerna och den bofasta befolkningen.

Jag vill innan jag slutar mitt anförande också ta upp den sista punkt där utskottsmajoriteten inte har ansett sig kunna följa mitt förslag. Båda frågorna är små, men det har legat en hten princip bakom som måhända framgick av vad jag yttrade om den första punkten.

När det gäUer förutsättningarna att upphäva renskötselrätten på ett visst markområde har jag föreslagit att den skaU upphävas om marken behövs för ändamål som anges I expropriationslagen. Men så har jag tillagt: "eller för annat ändamål av väsentUg betydelse från aUmän synpunkt".

Man får inte glömma att det råder högst specieUa förhållanden inom renskötselområdet som gör det önskvärt att i någon mån vidga möjligheten till ingrepp. Renskötselrätten omfattar ju en tredjedel av landets yta, den är inte knuten till bestämda fastigheter och den är flexibel och gles. Vår expropriationslagstiftning är icke utformad med hänsyn tiU de alldeles speciella förhåUanden som råder här. Därför bör renskötselrätten kunna vika också när det finns ett ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Märk väl — jag upprepar det — att ändamålet skall vara av väsentUg betydelse från aUmän synpunkt. Det är alltså fråga om ett ändamål som i princip måste vara jämförbart med expropriationsändamål. Jag kanske bör påpeka att man ;för närvarande har rätt att göra ingrepp i renskötselrätten utan närmare specificering av ändamålet. Jag vill också framhåUa — och här citerar jag vad utskottsmajoriteten själv har åberopat — att "skyddet för rennäringen inte bör utformas så att, det inskränker den övriga bofasta. befolkningens möjligheter att förbättra sin ekonomi". Herr Takman var rädd för detta och uttalade bekymmer för att det skulle .komma i "hänsynslösa händer", som han uttryckte sig. Medverka, tUl att den nuvarande regeringen sitter kvar, så kommer det aldrig i hänsynslösa händer! Det är nämhgen regeringen som avgör om mark skaU undantas från renbete.

Får jag,till sist upprepa det jag började mitt anförande med, att under lagstiftningsarbetet har vi haft samråd med representanter för samerna. Herr Takman citerade i slutet av sitt anförande vad en same hade sagt.

och jag skaU passa på att citera ur Samefolket, Svenska samernas riksförbunds egen tidning. I sin ledare säger man bl a, så här; "Vid själva utformrungen av propositionstexten har SSR haft en kontaktman som vid genomgången av texten haft två särskUda av SSR:s styrelse utsedda representanter att rådgöra med. Lagstiftningsarbetet, där samerna onekligen haft insyn och därvid kunnat till stor del få igenom sina önskningar, samt den förestående dialogen inför domstolarna utgör ett meningsutbyte mellan den samiska minoriteten och storsamhäUets företrädare som - det måste understrykas - kan förekomma endast i ett demokratiskt land som Sverige,"

Fru talman! Det citerade vederlägger enhgt min uppfattning allt tal om en avog instäUning till samebefolkningen. Det visar också att man bland samerna själva har riktigt och rätt uppfattat det förslag som riksdagen har att ta StäUning tiU.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag är ledsen att jag bara har tre minuter till mitt förfogande.

Först vill jag beträffande den påstådda obsoleta förkunnelsen från min sida tala om för herr jordbruksministern — för den händelse det är honom obekant - att det finns ganska många skUdringar av exempelvis bostadsförhållandena bland samerna. Beträffande Övre Soppero och Lannavaara var jag själv i tUlfäUe att göra en snabbundersökning 1964, Jag kan också referera Joel Nordlander, som jag citerat förut och som gjorde en utredning om de samiska åldringarnas bostäder för Gälhvare byggnadsnämnd 1964, I de tre samebyarna Sörkaitum, MeUanbyn och Nortkaitum fanns det då sammanlagt 56 bostäder med 87 åldringar. Bland de 56 bostäderna fann han bara fyra som hade alla moderna bekvämligheter och inte mindre än 45 tiUhörde kvahtetsgrupp 7, dvs, de hade inga som helst bekvämhgheter, inte heUer vatten och avlopp. Bostaden bestod i de fiesta fallen av spisrum, alltså ett enda rum med en vedspis som enda värmekälla. Jag såg några sådana spisram i Övre Soppero, gistna, fuktiga och i aUa avseenden bedrövliga, I dessa små hemska rum i ett arktiskt khmat bodde barnrika samefamiljer. Jag vet att det fortfarande finns sådana bostäder

Sedan måste jordbruksministern ha missförstått mig totalt. Jag upptäckte inte lantbruksnämnderna i förrgår. Det var att man skulle smuggla över lappväsendet tUl lantbruksnämnderna som jag tyvärr upptäckte på ett aUtför sent stadium. Jag försäkrar dem som läser dessa handlingar att de får leta väldigt länge för att upptäcka att något sådant är i görningen, Alla funktionärer inom lappväsendet har inte älskat det smådjävliga maskineri det varit satta att hålla i gång, men hela detta system, herr jordbmksminister, har varit hatat och avskytt av generationer av samer. Jag tycker det är verkhgt stötande att man nu bara flyttar över systemet — även om det finns utmärkta personer även i lappväsendet - och inte tar någon hänsyn tiU att det finns kvaUflcerade samer också som skuUe kunna arbeta i lantbruksnämnderna.

Min tid är slut för den här gången, men jag viU beträffande den ekonomiska verksamheten och samebyns ställning som ekonomisk

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

förening påpeka att den s, k, Storumangruppen och andra icke renskötande samer har talat om att de "lagstiftningsvägen stäUs utanför stamgemenskapen" och detta är jag väldigt orolig för.

Herr HEDIN (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är inte ofta som man står i denna talarstol och är så ense som i dag med jordbruksministern på de aUra flesta punkter. Det är bara på två som vi har delade meningar. Jordbruksministern betecknade båda frågorna som små och jag kan håUa med om att de är ganska små, men de kan vara viktiga fördenskuU för dem som berörs av dem.

När det gäUer 4 § om möjUghet att förlänga vinterbetet så står det i nuvarande lag 2 §, p. 2, att fjäUappar under oktober t, o, m, april månad får vara på vissa marker och att de får förlänga sin vistelse där om otiänliga väderleks- och betesförhållanden nödgar till tidigare flyttning om hösten eUer hindrar återflyttning om våren. För närvarande är det alltså så att de behöver inte alls tala med vare sig kronan eller andra markägare utan de har denna rätt att stanna kvar, TiU herr Mossberger viU jag säga att för markägarna innebär det ju inte någon inskränkning jämfört med tidigare förhåUanden när man nu får den här förändringen tUl stånd, som vi föreslår i utskottsmajoriteten. Det är tvärtom så att lapparna tidigare hade en oinskränkt rätt. Nu måste de vända sig tUl lantbruksnämnden, som kan ge dem rätt tiU förlängning efter prövning i vanUg ordning, och det är ju för markägarna en mycket god garanti,

SkUlnaden i förhållandet tUl vad som nu gäller är det stadgande om "särskUda skäl" som har kommit tiU, Jag vet inte riktigt när det skall kunna utnyttjas — kanske vid sjukdom eUer dylikt. Men det är något som i så fall redan tidigare gäUt i praktiken. Har vederbörande på grund av sjukdom inte kunnat föra tUlbaka renarna, har han alldeles säkert fått stanna kvar med dem.

När det sedan gäUer 26 §, om möjUgheterna att upphäva renskötselrätten i vissa faU, tycker jag ändå att det är ganska väsenthgt att samerna har samma rättsskydd som andra medborgare. Grunden för borttagande av renskötselrätten skall alltså vara densamma som för expropriation. Det står ändå i andra meningen i 26 §: "För område som väsentligen är utan betydelse för renskötseln får sådant förordnande meddelas, när området behövs för allmänt ändamål," Det finns mycket stora områden som med den lydelsen av paragrafen kan utnyttjas för oUka ändamål Mot denna bakgrund tycker jag att man mycket hårt skaU slå vakt om samernas rätt på de andra områdena och inte stäUa dem i sämre läge juridiskt än andra medborgare.

Hen jordbruksministern BENGTSSON:

Fru talman! Min numera relativt långa bana som riksdagsman säger mig att man bör umgås försiktigt med tiden, och jag skall fatta mig utomordentligt kort.

Jag viU till herr Hedin säga att jag egenthgen inte har mer att tillägga än vad jag sade i mitt första inlägg. I fråga om förlängningen av tiden för vinterbetet är förslaget en kompromiss mellan önskemålen från den bofasta befolkningen och samerna. Jag trodde att jag hade funnit en

finurhg kompromiss, då den accepterades av den företrädare samerna hade. Vi tror ju båda på ett gott samarbete mellan de båda grupperna,

TUl herr Takman vUl jag bara säga att jag inte diskuterade bostadsförhåUanden och sådant utan rennäringslagen och hur den kommit till. Jag beskrev då hur vi hade samverkat på ett sätt som man sällan brukar vid utarbetandet av en proposition, nämligen genom att låta företrädare för den grupp reformen gäller delta i utformningen.

Däremot reagerar jag utomordentUgt starkt mot hen Takmans beskrivning att man har "smugglat över" lappväsendet till lantbruksnämnderna. Vad är det för tal? Man har byggt upp en ny organistion där samerna har ett avgörande inflytande. Innebär det att lappväsendet smugglas över från länsstyrelserna när man bygger upp rennäringsdelegationer vid lantbruksnämnderna och då man i lantbruksstyrelsen bereder plats för samerna så att de får ett avgörande inflytande på aUa frågor, även på frågor om vUka som skaU anstäUas för att syssla med denna uppgift?

Jag tycker emellertid att det är rimligt att man som arbetsgivare visar ett visst ansvar. Har man 20 anstäUda, som har skött sig utomordenthgt skickligt och bra, skaU man väl Inte vid en omorganisation bara kasta i väg dem och säga att ni inte får vara med i den nya organisationen därför att den organisation ni tidigare tjänade mte passade oss. Jag hoppas att herr Takman aldrig blir arbetsgivare.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle;

Fm talman! Jag håUer med jordbruksministern om att samerna får ett stort inflytande som ledamöter i rennärlngsdelegationerna, men det är de fasta befattningarna det gäller i detta sammanhang. Jag tycker att det är stötande — oavsett om det är bra folk eUer inte — att tjänstemännen bara flyttas över från en organisation till en annan utan att tiänsterna ledigförklaras, så att också samerna kan söka dem.

Jag kanske parentetiskt skaU säga, att jag, även om jag är oense med jordbruksministern på en rad punkter, inte skuUe vilja betrakta Ingemund Bengtsson som någon feodalfurste i lappfogdesammanhang. Mitt intryck var, när jag läste propositionen, att den är ett uttryck för en samevänlig inställning. Även om förslaget har mycket stora brister, så har jag en känsla av att det här har varit ett försök tiU en positiv inställning som i viss mån återspeglar jordbruksministerns personliga jovialiska karaktär.

Hen WIRTÉN (fp):

Fra talman! Ingen som konfronteras med de samiska frågorna kan undgå att fängslas av det här ämnet. Det innehåUer dramatik med många infaUsvinklar, antingen det nu gäUer att ta upp kampen med en nyckfull och väldig, ja kolossal natur eller det gäller kampen för rättigheter baserade på månghundraårig hävd och där en ofta byråkratiskt präglad motpart varit oförstående för krav som samerna framfört. Men ämnet rymmer också ett rikt stoff av en mångfasetterad och högintressant kultur, framvuxen inom de ramar som den speciella mUjö samerna lever i tUlåter,

Det viktigaste inslaget i samekulturen utgör naturligtvis rennäringen.

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Därmed är det också utsagt att den rennäringslag som riksdagen i dag skaU ta ställning till är något av ett fundament för en eUer kanske två samegenerationers tillvaro, Lagens Uvslängd beror som i alla andra lagstiftningsfrågor på lagens kvaUtet, Om man skall våga sig på något tips i fråga om kvaliteten, så blir nog min bedömning att det här lagstiftningsarbetet kommer att bh ganska positivt mottaget. En sådan helhetsbedömning innebär naturhgtvis inte att de 102 paragraferna är oomtvistliga. Flera av dem kan förvisso diskuteras och senare bh föremål för omprövning efter en tids konfrontation med verkhgheten.

En huvudinvändning kan göras omedelbart, och den har för övrigt gjorts vid flera tillfällen av Svenska samernas riksförbund, nämUgen den att lagstiftningen borde ha tagit stäUning till villkoren för den samiska kulturen i dess helhet. Nu sker en i och för sig viktig lagreform i fråga om rennäringen, främst betingad av nödvändigheten av att få till stånd en bättre lönsamhet för näringen, men jag tycker nog att regeringen skulle kunnat vara ute I Utet bättre tid med att förbereda de andra viktiga samefrågorna. Jordbruksministern sade här aUdeles nyss att en utredning har tUlsatts, men den har tiUsatts först nu när den här lagen skaU beslutas av riksdagen. Utredningen har således inte mer än börjat att arbeta.

Det är ju ändå så, som påpekas i det samepohtiska programmet, att "kultur- och näringsliv utgör ett odelbart helt", Samma syn präglar den uppmärksammade skrivelse beträffande samerna som justitieombudsmannen avgav 1966: "Spörsmålet om de materieUa reglernas innebörd och tUlämpning är av essentieU betydelse för frågan om samerna skaU kunna fortsätta sitt urgamla näringsfång eller om de efter hand skaU trängas undan tUl allt mindre reservat för att till slut upphöra att existera som speciell befolkningsgrupp med säreget kulturarv,"

Hur ser då samernas framtid ut? Vi har hört av de tidigare inläggen att den renskötande samebefolkningen består av omkring 2 500 personer, fördelade på 700 familjer. De har ett par hundra tusen renar. Det innebär en årsproduktion av renkött på 2 000 ton, dvs, en dryg halvprocent av den totala produktionen av kött och fläsk inom landet.

Självklart tål inte en så liten och ekonomiskt svag minoritetsgrupp för svåra påfrestningar. En fortgående övergång tiU andra näringsutövningar pågår, särskUt bland de yngre samekvinnorna, så nog finns det underlag för ett påstående av den art som jag citerat från justitieombud-mannens skrivelse.

Men å andra sidan bedöms rennäringen av samerna själva vara utvecklingsbar. I det samepoUtiska program som är avtryckt i den motion som jag har haft en hel del av ansvaret för, nr 1367, säges bl, a.: "Det bör observeras att det finns många ödegårdar i landet men intet öde renskötseldistrikt. Renskötseln är inte någon vikande näring. Dess förutsättningar är goda och genom samarbetet med bl, a. slakteriorganisationen kan räntabihteten höjas avsevärt,"

Departementschefen har i propositionen också varit inne på framtidsutsikterna. Han berörde dem inte i sitt anförande i dag, men i propositionen säger han: " Om ett effektivt samarbete mellan renägarna kan komma tiU stånd och staten på ohka sätt främjar rationaliseringssträvandena, är enligt min mening framtidsutsikterna för rennäringen goda,"

Villkoret för att en levande samisk kultur kan bestå är — jag instämmer i JO-yttrandet på denna punkt — att de för samerna avgörande lagarna och reglerna får ett tillräckUgt materiellt innehåll. Hur är det då med detta i fråga om den rennäringslag som vi nu diskuterar?

Flera av paragraferna har diskuterats i de tidigare inläggen. Jag kan därför nöja mig med ett koncentrat av vad jag hade tänkt anföra i mina paragrafkommentarer. Jag vill då för det första bara stryka under betydelsen av att man på allt sätt främjar kombinationsnäringsfånget för samerna. Utan att öppna goda möjligheter för samerna att komplettera sin renskötsel med lämpliga sysselsättningar kommer det att vara stora svårigheter. Där finns en nyckelfråga.

Det kan naturhgtvis ifrågasättas om den hårda formulering som finns i 9 § är motiverad där man direkt säger ut att "Sameby får ej driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel".

Jag kan dock acceptera de resonemang som här förts från utskottets sida och av jordbruksministern, att andra möjligheter förehgger, att andra företagsformer står tUl buds för att driva turism eller vUket kombinationsnäringsfång det än är som man önskar utnyttia,

3 § är naturUgtvis av mycket stor betydelse för samerna. Det gäller frågan om rättigheterna tUl mark och vatten. Där pågår processer såsom framgått av de tidigare inläggen. Låt mig bara med tiUfredsstäUelse, fru talman, konstatera att utskottet gått tiU mötes det motionskrav som vi rest om en överskrivning av bestämmelserna från tidigare rennäringslagar om att "tUl samernas uteslutande begagnande Ugger kronomark under allmän disposition ovan odUngsgränsen och på renbetesfjäUen", Den formuleringen har inte tagits med i utskottsförslaget, men man har gjort en övergångsbestämmelse som jag tycker tillgodoser dessa önskemål på ett tiUfredsstäUande sätt, I ett par frågor har utskottet delats i två halvor. Herr Takman har nyss deklarerat att han salomoniskt också kommer att halvera sig så att han stöder reservationerna i det ena faUet men inte i det andra. Herr Hedin har som jag tycker utmärkt försvarat utskottsmajoriteten på dessa två punkter och därför går jag förbi dem. Jag viU bara helt kort kommentera den punkt som gäUer 26 §,

Jag finner det vara självklart att om man vill göra intrång i samernas renskötselrätt skaU det ske på samma rättssäkerhetsgrund som finns i expropriationslagens 1 §, Detta är helt i enhghet med vad utskottet har framhålUt, Jag vill emellertid göra det tiUägget att den uppfattningen har stöd av två av de fyra ledamöterna i lagrådet som har granskat propositionen. De säger: "Några bärande motiv för att i de åsyftade faUen låta renskötselrätten vara på detta sätt underkastad mindre restriktiva regler i fråga om förutsättningarna för tvångsingripande föreligger ej enligt vår mening. Den omständigheten, att den nyttjanderätt som tUlkommer samerna grundas direkt på lagstiftning, medför inte att behovet av trygghet är för deras del mindre framträdande än för innehavare av rättigheter, som tillkommit genom privaträttsliga upplåtelser."

Vill man, fru talman, slå vakt om minoritetsintresset skaU man vara mycket vaksam och inte ge efter på den här punkten. Ty det är naturligtvis alltid så att en minoritet har kvantitativt starkare motstånda-

NrlOS

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 103-104

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971 Rennäringslag, m. m.

re. I de här avvägandena ställs alltid de mångas intressen mot de fås, och det är en uppenbar risk att dessa få plockas på bit efter bit om inte ett starkt lagskydd föreligger.

Jag har, fru talman, inget annat yrkande än det som herr Hedin StäUde, alltså bifall tiU utskottets hemställan på denna punkt liksom på de andra övriga punkterna.

Avslutningsvis vill jag göra några kommentarer beträffande de organisatoriska och ekonomiska förhåUandena,

En betydande förstärkning av samernas ställning i samebyn sker genom lagförslaget. Det nuvarande lappväsendet awecklas, som vi har hört. Så långt är allt gott och väl. Men man kan fråga sig om inte samernas organisation måste byggas upp bättre också beträffande steget över samebyn. Det måste tiU en förstärkning även på riksnivå. Visserligen har samerna själva organiserat sig i SSR, som bUdades 1950, men skall denna organisation godtagbart kunna sköta sina många uppgifter - och genom det här förslaget får den ju ett ökat antal uppgifter — måste organisationen förstärkas. Vi har i vår motion yrkat att anslaget ur samefonden skall räknas upp tiU 400 000 kronor från nuvarande I 50 000 kronor. Det är min förhoppning att den nya styrelsen för samefonden kommer att beakta detta rimliga krav.

Samefonden spelar en avgörande roll för att de många goda intentionerna bakom denna lagstiftning skaU kunna föras ut i verkligheten. Det är bra att samerna nu får ett betydligt ökat inflytande över hur medlen i fonden används. Men det är minst lika viktigt att fondens storlek, för närvarande omkring 11 miljoner kronor, håUs intakt. Vi har bedömt det så att det finns risk för att medlen i fonden kommer att sjunka för snabbt med de åtaganden som är framräknade av rennäringssakkunniga och yrkar i vår motion på en förstärkning av fonden från statskassan. Detta krav har avstyrkts, men jordbruksutskottet har i sin skrivning lovat att fonden inte skaU tillåtas gå ned till alltför lågt belopp, och med det får vi tills vidare nöja oss.

Den för några månader sedan bortgångne samiske författaren Andreas Labba, som herr Takman citerade, viU även jag citera. Han säger så här: "Vi har känt längtan och drömt och även trott att vi själva skulle orka ta itu med vårt liv och forma det i enlighet med vårt förstånd, vår förmåga och vår vilja. Men varje gång som vi känt oss starka och frimodiga och beredda till kamp, har vi omedelbart märkt ett högt fjällstup framför oss, som tvingat oss tillbaka till rengärdet igen. Det var ordningsmannen som med stöd av lappväsendets tiänstemän och lagarna förhindrade varje försök tUl frigörelse ur förmynderiet."

Fru talman! Låt mig uttala den förhoppningen att samerna genom dagens beslut skall kunna känna sig friare och starkare och att rennäringen genom den nu föreslagna rennäringslagen skall kunna utvecklas gynnsamt på det sätt många hoppas och tror. Men det finns förvisso fortfarande anledning att resa ett och annat tvivelsmål. Skall det lyckas att möjliggöra för de samiska ungdomarna att välja samiskt, måste vi ständigt vara beredda att sätta skuldran till och göra vår insats vare sig det gäller lagändringar eller satsning av resurser.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Fru talman! Sedan nu utskottets representanter - både reservatlons-sidans och utskottsmajoritetens företrädare - har gett sina synpunkter och vidare jordbruksministern sökt ge förklaringar och redovisningar av vad propositionen innehåller skulle det kanske inte vara så mycket att tillägga. Men den här frågan är ändå av den storleksordningen att det finns anledning att man söker belysa den ur flera synvinklar. Den har nämhgen utomordentUgt stor betydelse för den samiska folkgruppens framtid i detta land och I hela Norden,

Ärendet gäUer frågan om en ny rennäringslag, men i bakgrunden finns den ännu större frågan: Vilka möjligheter har en minoritet att göra sig hörd och hur stor hänsyn tar man tUl denna minoritet? Renskötsel hksom jakt och fiske är ju samernas främsta näringsfång. En lagstiftning som berör och förändrar deras arbetssituation bör då ske i nära samråd med näringens egna representanter för att bh mest ändamålsenlig.

Av protokoUet från det extra landsmötet med Svenska samernas riksförbund i Östersund år 1968 framgår klart att utredningens förslag rönte stark kritik från samerna själva. Man har också träffande kallat det remissyttrande, som Svenska samernas riksförbund avgav över utredningen, "samernas egen vUja", Utan att spetsa till frågan kan det sägas att utredningens förslag visar hur andra viU ordna rennäringens möjligheter i framtiden, medan Svenska samernas riksförbunds yttrande ger samernas egen syn på sin egen framtid.

Här finns också en bakgrund till motion 1367 - det har hänvisats till den tidigare i kammaren — där jag tUlsammans med ett antal representanter för centern, folkpartiet och moderata samUngspartiet tagit upp en rad av de synpunkter på den nya rennäringslagen som samerna själva ansett vara väsentliga men som de inte fått gehör för vid propositionsskrivandet, TUl motionen har också som bUaga lagts det samepolitiska programmet, som jag gärna vill rekommendera kammarens ledamöter för studium.

Skälen till att vi har bUagt det samepoUtiska programmet är flera. För det första är den samiska folkgruppen en liten minoritet med en gammal kulturtradition, som vi har anledning att både värna och lyssna till.

För det andra är det angeläget att samernas egna synpunkter på förslaget till ny rennäringslag bringas tUl den beslutande församlingens kännedom — att riksdagen får del därav.

För det tredje menar vi att en minoritetsgrupps egna önskemål på detta sätt borde bli med i bedömningen när utskottet hade att ta ställning tUl Kungl. Maj:ts proposition nr 51 samt till de väckta motionerna.

Av jordbruksutskottets utlåtande nr 37 framgår också att man i tre — som jag anser — väsentliga avseenden har tagit hänsyn till samernas egna synpunkter och önskemål. Även om det därmed i vissa avseenden har skett ändringar i Kungl, Maj:ts proposition, hoppas jag för samernas egen skuU att man skaU kunna nå enighet här i kammaren när man går att besluta i detta ärende. Jag hoppas också, herr jordbruksminister, att det inte skaU betraktas som någon prestigeförlust för hert jordbruksministern därest utskottet har gjort ett bra förslag ännu bättre och kammaren följer det.

Innan jag anför synpunkter på utskottets yttrande, som är en god

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971 Rennäringslag, m. m.

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. m.

100

redovisning av samefrågorna, skall jag beröra ett par principiella frågor.

Den samiska folkgruppen är Uten; totalt sett rör det sig om 35 000 ä 40 000 människor. Det är ursprungsbefolkningen på Nordkalotten, där en mindre del av befolkningen i dag har sin utkomst av renskötsel. Vi möter dem från Idre i Dalarna och Femundmarka i Norge i söder till Ishavet och in över Kolahalvön i norr. Med sina renhjordar vandrar de fortfarande mellan sommar- och vinterbetslanden, i många fall över de av politikerna fastlagda statsgränserna. Ännu har en del av samebyarna längst i norr sina sommarbeten ute vid de norska fjordarna, även om de har dem där i minskad omfattning under senare tid.

De svenska samerna beräknas vara ungefär 10 000, varav knappt 3 000 har sin utkomst av rennäringen. Totalt och ur svensk synpunkt sett är därmed samefrågan — rätten tiU näringsunderlaget, utkomstförhåUan-dena, kultur osv. — ett klart och utpräglat minoritetsproblem.

För den som inte känner tUl detta med minoritetsproblem kan jag hänvisa till en norsk avhandhng, "To samebygder". Det handlar om Polmak och Manndalen i Norge, Där får man belägg för att det finns minoritetsproblem just när det gäller dessa frågor. 1 en nyligen utkommen svensk bok har en av samernas främsta förtroendemän, själv aktiv i renskötseln, gett en skrämmande bild av hur den samiska folkgruppen mött en förmyndarmentahtet som är oroande.

Minoriteter har det svårt i dag, inte minst med hänsyn till att språk och kulturformer påverkas av, ja rent av hotas av, massmedia genom den likriktning vi utsätts för. För samerna, som har ett språk med en ytterst begränsad htteratur, innebär detta också problem. Är dessutom folkgruppen hten och utspridd över stora arealer, innebär det ytterligare påfrestningar. Språk och kultur har också starkt förankrats i renskötseln, vUket inte gör det lättare för samerna att värna och vårda sitt språk och sin kultur. Detta innebär att rennäringens framtid också är grunden för den samiska kulturens framtid,

Samerna och deras kultur är av gammalt datum. Redan Tacitus — omkring år 100 e.Kr, — nämner samerna, "folket däruppe långt i norr" i sina skrifter. Många är de skrifter och avhandlingar som finns om samekulturen, allt från vetenskapUga verk tiU den turistromantik som odlas på många håll. Och dock, fru talman, kan ingenting vara mera fel än att omge livet i renskogen med en gloria av romantik. Det är ett arbete som man har att utföra, ofta under svåra förhåUanden. Det föränderhghe-tens samhälle vi lever i har medfört många ingrepp i samernas näringsfång. Storskogsbruket med sina kalhyggen, utnyttiandet av vattenkraften med överdämda kalvnings- och betesland, sjöregleringar med hängisar och stöp, gruvorna, ändringar i flyttningsvägar, järnvägar och den tunga turismen är exempel på detta.

Vad som här skett på en rad områden är föga romantiskt. Däremot vittnar det om en näring som haft och har svåra förhållanden att kämpa med. Många bland samerna frågar sig också med bävan vilka framtidsmöj-hgheterna bhr för renskötseln - deras främsta näringsfång — med hänsyn till vad som sker.

Jag sade tidigare att grunden för språket, för samekulturen, finns i renskötseln. BUr det underlaget för starkt beskuret - det finns en risk för

detta i det framlagda förslaget till rennäringslag enhgt vilket antalet utövare skall kunna skäras ner - ja, då innebär det extra påfrestningar på språket, på samekulturen.

Det finns också anledning att ställa frågan: Skall vår generation bli den med vilken samerna och samekulturen utplånades som minoritetsgrupp och med sin särskUda kultur? Är vi egentUgen medvetna om vad som håller på att ske här - medvetna om det kulturansvar som också hgger i dagens beslut? För många kanske det förefaller märkUgt att man ställer den frågan, men jag tror ändå det finns anledning att ställa den och verkligen fundera igenom problematiken också. Samtidigt vet jag att många minoriteter ur kulturarvet hämtat styrka för att möta dagens prövningar med förhoppningar och vilja att söka forma en framtid för sig.

När jag sagt detta skall det också klart sägas ut att levnadsformerna förändras och att också en areell näring som renskötseln måste ge den standardhöjning som övriga grupper i samhäUet eftersträvar. När nu med den nya rennäringslagen antalet sysselsatta i renskötseln minskar är det angeläget att nya utkomstmöjligheter skapas inom samebyarna just för samerna själva.

Jag skaU här be att få citera ett uttalande av ordföranden i Svenska samernas riksförbund, Anders Åhrén i Härbergsdalen, som vid ett tUlfälle sagt: "Att trygga sameungdomens rätt till möjligheten att välja samiskt utan att det behöver innebära orimliga uppoffringar är av utomordenthg betydelse för framtiden." Dessa ordförandens ord, fru talman, behöver också begrundas av oss här i kammaren.

Det finns anledning att påminna om att det i proposition nr 51 framlagda förslaget tUl rennäringslag är ensidigt inriktat på näringsfrågorna. Med de starka ingrepp som här sker hade det varit angeläget att en "målsättning" om den samiska minoritetens och kulturens framtid redovisats. Nu har visserligen här redovisats att en utredning har tillkallats för att utreda frågan om åtgärder tiU stöd för samernas språk och kultur m. m. - en ytterst angelägen och viktig fråga. Men det brådskar med denna utredning, därför att den nya rennäringslagen kan komma att innebära en uttunning av den samiska befolkningen i kärnområdena som, om den går för långt, inte kan rättas tiU sedermera. Det kan finnas anledning att travestera det gamla uttrycket, att medan gräset växer dör kon, och säga, att medan gräset växer dör samekulturen. Menar vi aUtså allvar med talet om värnandet av minoriteter måste tillämpningen av den nya lagen därför ske med aU möjlig varsamhet, så att inte en mängd av de renskötande samerna definitivt rationahseras bort ur bygemenskapen.

Kraven på mark för andra ändamål än renskötsel innebär begränsningar för framtiden samtidigt som man också reser kraven på stöne renhjordar för att få en tillfredsställande utkomst. Det gäller här — och det har vi framhållit i vår motion - att ge nya utkomstmöjligheter inom samebyarna, att bevara och stärka sysselsättningen där. Tyvärr har inte utskottet kunnat godtaga att detta skulle fastläggas i lag.

Utskottet har emellertid på tre väsentUga punkter tagit hänsyn till vad vi i motionen 1367 framfört, vUket jag uttalar min tUlfredsstäUelse över. Det gäller främst frågan om rätten tUl land och vatten såsom detta varit utformat i två tidigare renbeteslagar, nämhgen 31 § i 1898 års lag och nu

Nr 103

Onsdagen den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

lOl

Nr 103

Onsdagen den 2juni 1971

Rennäringslag, m. in.

102

senast genom 56 § I 1928 års lag. Denna paragraf utgör ett grundelement I förutsättningama för rennäringens framtid och därmed i väsentlig grad till värnandet av samekulturens framtid. Att utskottet har blivit enigt om detta tillägg tUl lagen är av utomordentUgt stor betydelse. Jag vill stryka under det alldeles särskilt.

Den andra frågan gäller lagens 26 § om renskötselrättens upphävande för visst markområde. Statsrådet har förklarat att det har varit en svår awägning, och låt mig då formulera saken på det sättet att det i den awägningen väl finns anledning se tUl att samerna inte skall behöva vika undan. Det har i det avseendet funnits en rad ohka förslag, och utskottet har stannat för en kompromiss som tryggar samernas rätt tiU sma renbetesmarker. Jag hoppas, som jag sagt tidigare, att jordbruksministern skall kunna ge sin anslutning tUl det förslaget.

Den tredje punkt där utskottet har tagit hänsyn tUl motionen 1367 gäller 4 §, som innehåUer bestämmelsen om förlängning av tiden för vinterbete, om otjänUga väderleks- och betesförhåUanden så motiverar. Hur dessa medgivanden skall kunna erhåUas har det varit delade meningar om. Utskottet har efter sin prövning funnit att lantbruksnämnden är det organ som är bäst lämpat att göra dessa bedömningar. Därmed vinnes också att hänsyn bör kunna tas tiU såväl markägarnas som samernas intressen. Jag tror det är angeläget att betona att det gäUer att tUlvarata båda parternas intressen i det faUet.

I vår motion 1367 finns ytterligare en rad yrkanden, som tyvärr inte har vunnit jordbruksutskottets gehör vid utskottets granskning och prövning. Utskottets talesman har här uttalat mycken välvilja när det gäller samernas framtida möjligheter, och då kunde det ju tänkas att utskottet på ytterhgare några punkter hade kunnat följa de befogade förslag som vår motion innehåller. Men att nu mot ett enhälUgt utskott yrka bifaU tUl berörda delar av motionen och hoppas på framgång är omöjligt. Det har erfarenheten här i riksdagen lärt mig. Därför skall jag avstå från alla säryrkanden utöver det som utskottet och reservanterna har stannat för.

En sak till viU jag dock ta upp, och det är det förhållandet att vid behandlingen av propositionen 51 har även en rad fristående motioner behandlats. En av dessa, nämUgen motionen 507 av herr Stridsman m, fl, om översyn av jaktstadgan, syftande tiU att ge samerna rätt att förfölja och döda rovdjur då fara för rovdjursangrepp föreligger, har avstyrkts av utskottet med hänsyn tUl att jakttillstånd kan erhåUas av länsstyrelsen i respektive län, om rovdjursstammen ökar. Utskottet pekar som exempel på att om lodjursstammen ökar och åstadkommer skada i renhjorden kan jakttUlstånd erhåUas, Men om man i en renhjord får in lodjur som dödar och skingrar renarna, är det nog så långt ner till residensstaden för att få ett jakttUlstånd i sin hand. Här gäller det möjligheten att handla raskt i det aktueUa fallet. Och med den situationen, som är en reaUtet, finns det skäl för bifaU till motionen 507 om översyn av jaktstadgan i denna del.

Med denna korta motivering ber jag aUtså att fä yrka bifall till reservationen 6 av herr Takman, som innebär bifall tUl yrkandet i motionen 507.

Det beslut om ändringar i rennäringslagen som vi strax skaU fatta

kommer att innebära väsentUga förändringar för samernas framtid. Det är Nr 103

att hoppas att tiUämpningen av den nya lagen kommer att bU sådan att Qnsdagen den

samernas möjligheter tUl en tryggad utkomst beaktas och bevaras. Den 2 juni 1971

Rennäringslag, m. m.

utredning som arbetar med frågan om samernas språk och kultur

hoppas jag också skall finna vägar att värna den samiska kulturen och den

samiska minoritetens rättsliga ställning,

I det sammanhanget kan också nämnas att det inom Svenska samernas riksförbund pågår överväganden om att utforma ett eget samepoUtiskt program. Jag hoppas att även det skaU komma med i bilden när man granskar samernas framtida möjligheter.

Fru talman! Jag vill sluta med att säga att när vi här i riksdagen skall fatta beslut i för samerna väsentUga frågor har vi också ett gemensamt ansvar för samernas framtida möjligheter. Nordens folk har ett gemensamt ansvar för den samiska minoritetsgruppens framtid - det gäller såväl ekonomiskt som socialt och kulturellt.

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandhngen av återstående ärenden på föredragningslistan tiU kl. 19.30,

§ 9 InterpeUation nr 124 om aweckling av flygtraflken på Bromma, m.m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr LINDKVIST (s), som yttrade:

Fru talman! Den 23 maj 1936 invigdes Bromma flygplats. Till flygplatsen hade avsatts ett område av ca 175 hektar varav själva flygfältet omfattade 58 hektar. Utvidgningar av det ursprungliga flygplatsområdet har därefter skett vid två olika tidpunkter. Den första skedde i början av 1940-talet då en ca 2 000 meter lång landningsbana anlades. Den senare tiUkom i mitten av 1940-talet. Därmed har flygplatsområdet kommit att omfatta ca 270 hektar, dvs, det har undergått en ökning av ungefär 50 procent i förhåUande till det område som disponerades vid tidpunkten för dess tillkomst.

Genom ett avtal övertog staten 1947 driften av Bromma flygfält från Stockholms flyghamnsstyrelse. Marken, som fortfarande ägs av Stockholms kommun, anenderades, enhgt detta avtal, ut till staten under en tidrymd av 50 år.

Den snabba utveckUngen av trafikflyget i Sverige har självfallet också inneburit en kraftigt ökad flygaktivitet på Bromma flygfält. Resultatet har blivit en väsenthg försämring av områdesmiljön. Brommafältet trafikeras inte enbart av trafikflyget utan också av privatflyg, skolflyg och industriflyg. Trots att jetplan på utlandstrafik och vissa inrikeshnjer år 1962 hänvisats tiU Arlanda flygplats är trafiken på Bromma mycket livUg. Antalet startande och landande plan har ökat i sådan omfattning, att verksamheten på Bromma flygfält pågår praktiskt taget dygnet runt. De allvarUga missförhåUanden som därvid uppstått för den berörda befolkningen har påtalats inför myndigheterna vid ett flertal tillfällen. På

103

Nr 103 grund av de betydande hälsorisker och sanitära olägenheter som

O riappn den hudsmutsen från Bromma orsakar har hälsovårdsnämnden i Stockholm

7 inni 1971 ' rader av ingripanden och förelägganden. Befolkningens starka

-------------------- reaktion mot flygbullret och avgaserna har också stöd från medicinskt

håll Hörselskador, högt blodtryck, nervositet och sömnlöshet är exempel på skadeverkningar orsakade av aUtför starkt och långvarigt buUer.

Flygverksamheten på Bromma har således både i omfattning och tUl sin karaktär — beläget som det är i ett relativt tätbebyggt storstadsområde — komrrut att utvecklas till ett av de största miljöproblemen i huvudstadsregionen. Det har därvid sitt intresse att påminna om de synpunkter som utvecklades av den stathga storflygplatsberedningen i dess betänkande "Storflygplatsens förläggning" 1956, Redan då ifrågasattes Brommafältets framtid i flygets tiänst samtidigt som beredningen klart uttalade att man på Bromma icke bör lägga mer trafik än vad flygplatsen kapacitetsmässigt orkar med. Beredningen noterade också som en klart negativ faktor de buUerstörningar som blev följden av ett bibehåUande av trafik på Bromma sedan storflygplatsen färdigstäUts. Det får därför räknas som högst anmärkningsvärt att luftfartsverket under sommaren 1968 ansåg sig kunna tUlstyrka en framställan från såväl SAS som Linjeflyg att få trafikera inrikeslinjerna med jetplan. På begäran av ett flertal pohtiska, fackliga och ideella organisationer avslog regeringen de båda flygbolagens hemställan. Under 1969 gjorde Falconair Charter AB en framställan att få trafikera Bromma flygfält med internationell chartertrafik vilket inte enbart hade medfört ett ökat antal nattflygningar utan också krav på en utvidgad tuU- och passkontroll vid Bromma, Även i detta ärende stäUde luftfartsverket upp på flygbolagets sida. Efter framstäUningar awisade emellertid regeringen bolagets ansökan.

Det torde sålunda kunna radas upp en mångfald sakskäl som bevis för att Bromma flygplats har spelat ut sin roll i det moderna samhället. De växande protesterna mot trafiken på Brommafältet har tvingat fram utredningar om en ny inrikesflygplats i Storstockholmsregionen. Något avgörande beslut om anläggandet av en sådan ny flygplats eUer den totala flygtrafikens överflyttning tUl ett utbyggt Arlanda har ännu inte fattats. Ett sådant beslut är angeläget vad det gäller Bromma. Frågan har genom interpeUation uppmärksammats i Stockholms läns landsting. I Stockholms arbetarekommun har representantskapet vid årsmötet 1970 enhälhgt uttalat sig för en aweckhng av flygtrafiken på Bromma. Vidare är att märka att en projekterad bebyggelse i flygplatsområdets omgivningar för närvarande inte fuUföljs. Därmed möjhggörs en mera översiktlig och ändamålsenhg planering av hela området. Vid sjunde partikretsens av SAP årsmöte 1971 antogs ett uttalande med krav på en sådan utbyggnad av Arlanda att denna flygplats kan ta emot allt inrikesflyg för Storstockholmsregionen och att en överflyttning av aU flygtrafik från Bromma måste drivas med ökad intensitet.

Sett mot bakgrunden av detta förhåUande ter sig den kampanj som

satts i gång för att bevara Bromma flygfält för fortsatt trafikflyg som

orealistisk. Denna kampanj hgger väl i linje med de intressen som bl. a,

Linjeflyg AB företräder, I gjorda uttalanden från enskilt opererande

104 kommunalmän Ugger ett slags vägran att godta och acceptera de

väsenthga mUjökrav som finns bakom kravet på en aweckhng av Nr 103 Brommaflyget. Det bor enbart i Västerort inom Stockholms kommun ca Onsdagen den 140 000 personer, och flertalet av dessa har i varierande grad obehag av j juni 1971

flygtrafiken. Detsamma gäller för skolor, arbetsplatser, sjukhus och andra

vårdinrättningar som finns inom området. Därtill kommer andra grupper inom närbelägna kommuner som har sina bostäder i buUerkontakt med Bromma flygfält.

Som inledningsvis berörts har staten nyttjanderätten tiU flygfältet och dess anläggningar så länge området disponeras för flygtrafik. Flygplatsfrågan i Storstockholmsområdet är föremål för utredning. För att få klarhet i planläggningsfrågor är det av stor vikt att ett principbeslut snarast fattas om en aweckhng av flygtrafiken på Bromma, Ett sådant StäUningstagande från statsmakternas sida bör kunna leda tiU att flygtrafiken på Bromma kan awecklas med början 1975 för att vara helt slutförd under senare delen av 1970-talet, Ett sådant principieUt ställningstagande ger också Stockholms kommun möjhgheter att besluta hur flygfältet och dess omgivningar framöver lämpligen skaU disponeras.

Med hänvisning till det anförda hemstäUes om kammarens medgivande att tiU herr kommunikationsministern få framstäUa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd rnedverka tUl ett principbeslut som innebär en
aweckling av flygtrafiken på Bromma?

2, Vill statsrådet ge kammaren en samlad bedömning av hur flygplats
frågorna i Storstockholm lamphgen bör ordnas och vilka initiativ som
planeras i syfte att med kommuner och landsting samordna denna
verksamhet?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Anmäldes och bordlades finansutskottets betänkanden:

Nr 31 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1971/72 tUl avskrivning av nya kapitaUnvesteringar

Nr 32 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:75 angående utgifter på tiUäggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser avskrivning av nya kapitaUnvesteringar

Nr 33 angående tiUäggsstat II och tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71

Nr 34 angående statsregleringen för budgetåret 1971/72

§ 11 Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade;

Sedan ett tekniskt fel uppkommit i voterlngsslgnalsystemet inom den s. k. hotelldelen av riksdagshuset får jag meddela, att felsökning kommer att ske under middagsuppehåUet genom bl, a, avgivande av upprepade signaler.

§ 12 Kammaren åtskUdes kl 17.01.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert