Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:101

Tisdagen den 1 juni

KL 10.00

FörhandUngama leddes tiU en början av hert förste vice talmannen.

§ 1 Ang. ungdomsboxningar

Hen justitieministem GEIJER erhöll ordet för att besvara herr SjöholmsMp) i kammarens protokoU för den 19 maj intagna fråga, nr 263, och anförde:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat mig om de planerade s. k. knatteboxningama med en nedre åldersgräns av tolv år enhgt min mening är förenUga med de förhållningsregler för amatörboxnings bedrivande som uppställdes i den av riksdagen antagna propositionen med förslag tUl lag om förbud mot professionell boxning.

I den av herr Sjöholm nämnda propositionen förutsattes att vissa säkerhetsföreskrifter för amatörboxningen skuUe komma att genomföras genom Svenska boxningsförbundets försorg. Bland föreskriftema ingick krav på en nedre åldersgräns för tävlande om minst 17 år. I den mån de s. k. knatteboxningama inrymmer tävlingar enhgt vanhga boxningsregler torde detta därför inte överensstämma med vad som föratsattes i propositionen.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag tackar justitieministem för svaret, som var relativt tiUfredsställande, Anledningen tiU min fråga är att jag bUvlt alarmerad av de satsningar på s, k, knatteboxningar som Boxningsförbundet gör. Jag har tidningsurklipp som mycket tydhgt iUustrerar det. Det har dessutom redan förekommit tävlingar i knatteboxningar bl. a, i Landskrona,

Nu hade jag inte behövt besvära justitieministem och ta tid i anspråk här med denna fråga. Jag har frågat Riksidrottsförbundet, som ju egentUgen är det organ som skaU kontrollera att gällande regler efterlevs, och fått ett mycket anmärkningsvärt svar — även på en del andra frågor — som visar att man ägnar detta spöismål ett ganska förstrött intresse.

Riksidrottsförbundet säger: "Om Boxningsförbundet beslutar att inrätta åldersklasser för 'knatteboxning' och hemställa om RFs godkännande om sådan ändring av sina tävhngsbestämmelser så kommer riksidrottsstyrelsen ej att besluta i detta ärende förrän uttalande erhållits från medicinsk expertis,"

Det verkar som om Riksidrottsförbundet tror att man skall överpröva den medicinska expertis som redan har uttalat sig och vars förhåUnings-regler ju finns avtryckta i den proposition som vi talar om. Det är mycket anmärkningsvärt. Än mer anmärkningsvärt är naturhgtvis att Boxningsförbundet sedan man fått veta att nedre åldersgränsen skaU vara 17 år

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Ang. ungdomsboxningar

bötiar med dessa knatteboxningar från och med tolv år. Det visar ett cyniskt förakt inte bara för de överenskommelser som träffats mellan riksdag och regering över alla partigränser utan ett cyniskt förakt också för de psykiska och fysiska skador som vi vet att boxningen leder till.

Det är ett uttryck i svaret som jag helst skulle sett att det inte stått där, men nu vill jag be justitieministern precisera det något, nämUgen tävhngar enligt vanliga boxningsregler. Där kommer antaghgen box-nlngsvännema att hitta ett kryphål, t, ex. att minska rondtiden från tre tiU två minuter. Jag förmodar att det väl inte ingår i vad justitieministem lägger in i nämnda uttryck. Boxning är ju slagväxling, och även knatteboxningar går naturhgtvis ut på slagväxhngar, och det är där riskema för skador hgger. Det är ingen särskild juridisk stringens i orden "enligt vanliga boxningsregler", ViU justitieministem kanske precisera det något och klargöra att om man utövar slagväxhng, vare sig under kortare tid än tre minuter eller med annan ändring, så är det ändå vad man avsett att förhindra i den ifrågavarande propositionen?

Dessutom kan man påminna om att i den medicinska utredning som gjorts i nordisk regi klargjordes att träningen ansågs lika farhg som tävhngen. Man förbjöd ju även träning för proffsboxning. Vad vi vill hindra är väl att någon pojkes huvud skaU träffas av ett slag som kan medföra vådliga konsekvenser.

Hert justitieministem GEIJER:

Hert talman! Jag har inte mycket att tillägga annat än att man naturUgtvis får följa detta med uppmärksamhet.

När herr Sjöholm vlU att jag skaU ge en definition på vad som menas med vanUga boxningsregler så vet jag inte om jag är i stånd att göra det, men när man här talar om "vanhga boxningsregier" så har åtminstone jag syftat på de regler som Svenska boxningsförbundet ställt upp för sådana här amatörboxningar.

Hen SJÖHOLM (fp):

Hen talman! Jag tror att det skulle vara rätt viktigt om vi ändå kunde få ett svar på den fråga jag direkt stäUde, dvs, om t, ex, en kortare matchtid skulle vara tiUräckUg. Jag tror nämhgen att det är det man syftar tiU när det gäller knatteboxningama. Det är rätt viktigt att få detta klarlagt, eftersom Boxningsförbundet har som specialitet att krypa bakom sådana kanske något försåthga formuleringar.

Jag viUe alltså gärna att justitieministern gav klart besked om att det inte räcker med en förkortad matchtid.

Hen justitieministem GEIJER;

Herr talman! Det är ju inte fråga om att ge en definition av någon lagtext utan det här är ju ett område där det inte finns någon lagstiftning. Det finns vissa regler som de idrottsorganisationer det här gäller har utbildat, och jag kan inte för min del nu gå In på någon precisering av hur de reglerna allmänt uppfattas. Det är väl inte det som är det centrala här, hen Sjöholm, utan det är naturligtvis att man ser tiU att det inte uppstår en praxis som kan vara stridande mot vad vi ändå syftade tiU i den

proposition som innebar att vi avstod från att lagstifta om amatörboxning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om pension till vissa anläggningsarbetare vid vattenfallsverket

Hert statsrådet LÖFBERG erhöll ordet för att besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoU för den 19 maj intagna fråga, nr 265, och anförde:

Hen talman! Herr Werner i Tyresö har fråga mig hur jag ser på pensionsfrågan för de anläggningsarbetare vid statens vattenfallsverk som drabbas av arbetslöshet före fyllda 60 år.

Det uppstår helt naturhgt stora problem för en anstäUd, om han bhr arbetslös, Enhgt min mening bör inriktningen vara att i första hand bereda den anstäUde nytt arbete. Om den egna myndigheten inte har möjhghet att ordna något nytt arbete, står de allmänna arbetsmarknadspolitiska resurserna till förfogande. Inom den statUga sektom finns vidare för frågor av detta slag de resurser som fr. o, m, 1 juli i år samlas mom statens personalnämnd.

Anläggningsarbetarna har pensionsrätt enligt statens aUmänna tjänstepensionsreglemente. Upphör deras anställning före 60 års ålder får de rätt tiU Uvränta som normalt börjar utgå när de fyllt 65 år. Efter medgivande av Kungl, Majt kan de på vissa villkor få rätten tiU Uvränta utbytt mot rätt till förtidspension som börjar utgå tidigast fr. o, m, dagen efter avgången och senast vid 60 års ålder.

Det nämnda pensionsreglementet gäUer alla statsanställda, alltså både arbetare och tjänstemän. Det har utfärdats av Kungl. Maj;t men tiUkommit efter överenskommelse med de statsanstäUdas huvudorganisationer. Därvid har vägts In hänsynstagande tiU en rad oUka faktorer, bl, a, Uvräntomas utformning och villkoren för förtidspension.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Hen talman! Jag vlU tacka statsrådet Löfberg för svaret på mm fråga. Frågan är ställd mot bakgrand av de uppgifter som lämnades från representanter för anläggningsarbetama för ett par veckor sedan i samband med uppvaktningama om utbyggnaden av Ritsem, Vi delar deras uppfattning, som framfördes då, att det naturligtvis är ett helt otillfredsställande förhållande att de anläggningsarbetare det gäller, som dessutom har en relativt hög medelålder, på grund av permitteringar skall löpa risken att gå miste om de pensionsförmåner som de enligt avtal är berättigade tiU,

Det är riktigt, som statsrådet Löfberg säger, att det är statens allmänna pensionsreglemente som hgger tiU grand för penslonsbestämmelsema i avtalet mellan vattenfallsverket och Byggnadsarbetareförbundet, De bestämmelserna innebär att om någon av dessa anläggningsarbetare inte har jobb hos Vattenfall eller något annat statligt verk när han uppnår den stipulerade pensionsåldern, går han miste om pensionen vid denna ålder.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Om pension tiU vissa anläggningsarbetare vid vattenfaUsverket

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om pension till vissa anläggningsarbetare vid vattenfallsverket

Lika angeläget som det har varit att lösa andra problem kring Ritsem måste det vara att också se tiU att det här specieUa problemet får en tillfredsställande lösning, inte minst därför att det problem som dykt upp här naturhgtvis kommer att dyka upp igen hos Vattenfall, Vi vet att vi närmar oss slutet, eller i vart fall kan se början till slutet för en utbyggnad av vattenkraften här i landet. Därför måste man enhgt min mening se tlU att de anläggningsarbetare som undan för undan kommer att förlora sina jobb åtminstone inte går miste om sina pensionsförmåner.

Jag delar självfallet statsrådets mening att inriktningen I första hand bör vara att bereda de anstäUda nytt arbete, och ett sätt att lösa det problemet vore att statens .vattenfallsverk i stället för att banta ner sin egenregiverksamhet och lämna ifrån sig jobb till privata entreprenörer, som man har gjort t. ex. i Ringhals, bygger i egen regi och därmed också garanterar sina anställda jobb i fortsättningen.

Hur som helst är det problem som jag har tagit upp ett akut problem, som jag anser att statsrådet snarast bör ta initiativ tiU att lösa. Samtidigt vore det ju tacknämligt, om han också kunde skynda på utredningen om underjordsarbetamas pensionsfråga över huvud taget, eftersom en rätt stor del av dessa anläggningsarbetare tillhör just den kategorin.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag skall inte ta upp herr Werners i Tyresö resonemang om Ritsem. Det får vi tillfälle att ytterhgare diskutera här i kammaren. Jag viU bara understryka sysselsättningsaspekten. Den är givetvis väsentUg, och jag är glad över att hen Wemer är överens med mig om att det viktigaste i sådana här sammanhang är att bereda dem som av en eUer annan anledning bUr arbetslösa nytt arbete. Vattenfall har lagt ner mycket stor möda på att klara sådana här övergångsproblem, och jag vUl gäma på nytt sätta på pränt att det första ledet i kampen mot arbetslösheten även inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden — och kanske framför allt där — det är att omplacera vederbörande tUl nytt arbete.

Eftersom herr Werner talade om att Vattenfalls anläggningsarbetare löper risk att gå miste om de pensioner som de enligt avtal har rättighet tUl, så vill jag bara fästa uppmärksamheten på att i sådana sammanhang gäller Uvräntebestämmelserna, Det är ingen skiUnad mellan dessa anläggningsarbetare och andra statsanstäUda därvidlag, utan det är samma bestämmelser som gäUer,

Man kan givetvis ha den uppfattningen, som herr Wemer uppenbarh-gen har, att de stathga hvräntebestämmelserna är dåliga och borde förbättras. Detta är emeUertid en förhandUngsfråga, och jag tror att arbetstagamas organisationer har sin uppmärksamhet fästad på just eventueUa svagheter i det stathga pensionsreglementet och att de den vanhga vägen, aUtså via förhandUngar, kommer att kräva förbättringar, därest de finner sådana erforderliga. Jag vlU också upplysa herr Wemer om att att det sedan rätt många år tiUbaka pågår intensiva förhandUngar mellan avtalsverket och personalens huvudorganisationer om ett nytt pensionsavtal. Jag tror alltså att partema kommer att ta upp denna och andra förhandlingsfrågor utan några pekpinnar från riksdagens sida.

Hen WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Ja, hen Löfberg, oavsett hur mycket vi än är överens om att det viktigaste är att skapa sysselsättning, så kommer vi ju inte ifrån att det uppstår akuta problem. Statsrådet må väl ändå vara klar över att det är en väsentUg skillnad mellan de anläggningsarbetare som jobbar hos Vattenfall och andra statstjänare. Den väsentUga skiUnaden är den att dessa anläggningsarbetare löper risk att fön eUer senare bU utan jobb. Det är därför jag har tagit upp denna fråga. Den kan inte heller vara okänd för statsrådet, eftersom jag förutsätter att statsrådet Löfberg också bhvit uppvaktad av representanter för dessa anläggningsarbetare.

Jag vet att de som är avtalsslutande part har ögonen på denna fråga. Men vi kommer inte ifrån att det årligen får tas upp förhandUngar när anläggningsarbetare har bhvit utan jobb före pensionsåldem, varför man får sitta och förhandla om att de inte skall gå miste om sin pensionsrätt.

Därför tycker jag att detta är en väsenthg fråga som statsrådet Löfberg borde titta på.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Om tillåtlighetsprövning av ändringar i vattenbyggnadsprojekt

Herr statsrådet LÖFBERG:

Hen talman! Jag vill gärna än en gång understryka att jag delar hen Werners i Tyresö uppfattning att detta är en mycket väsenthg fråga. Jag är ytterst medveten om att partema har sin uppmärksamhet fästad på den.

Sedan vill jag rätta hen Wemer på en punkt. Det är inte så att bara arbetama hos Vattenfall löper risk att ställas inför sysselsättningsproblem, 1 en dynamisk organisation som ständigt är utsatt för rationaUsering och förändring — och det gäller även för den statliga sektom av arbetsmarknaden — löper man ständigt risken att vissa grupper stäUs inför sysselsättningsproblem, inför omstäUningsproblem, Jag menar att det viktigaste i ett sådant sammanhang är att bereda dem ny sysselsättning, om detta inte är möjligt på den egna arbetsplatsen, på den egna orten, inom den egna myndigheten, så på annat stäUe.

Det första ledet, som jag sade, i kampen mot arbetslösheten går just där, och tiU den ändan har vi byggt upp alla de resurser som jag omnämnde i mitt frågesvar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om tillåtlighetsprövning av ändringar i vattenbyggnadsprojekt

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Fälldins (c) i kammarens protokoU för den 19 maj intagna fråga, nr 266, tiU hen justitieministern, och anförde;

Hert talman! Hert FäUdin har frågat justitieminlstem om ett företag, som fått tillstånd av vattendomstol att bygga ett kraftverk av viss storlek och att genomföra härför erforderliga regleringar av sjöar och vattendrag, får utan ny prövning av tillåtUgheten vidta avsevärda ändringar i ett sådant projekt. EnUgt faststäUd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

I* Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om tillåtlighetsprövning av ändringar i vattetH byggnadsprojekt

Frågan huruvida ändringar i ett vattenbyggnadsföretag kräver ny tUlståndsprövning hos vattendomstol kan inte besvaras genereUt. Svaret är beroende på tillståndets innehåll och vilka ändringar som är aktuella i det särskilda fallet.

Hen FÄLLDIN (c):

Hen talman! Detta svar är inte särskilt klarläggande. Statsrådet säger att frågan inte kan besvaras genereUt. Här har jag i min fråga talat om avsevärda ändringar i ett sådant här projekt, vilket borde ge en möjUghet att svara beträffande hur man förfar vid ett sådant tiUfälle. Om det inte finns regler för när en omprövning eUer ny prövning skall ske, skuUe det aUtså Ugga i kraftverksbyggarens skön att träffa avgörandet om den ändring han vidtar i förhållande till det han redovisade när han sökte tillståndet av vattendomstolen är sådan att domstolen vore intresserad av att titta på saken. Det måste rimligen finnas några regler som klargör, när domstolen skaU titta på det igen.

Jag talar nu inte om att man ändrar formatet på dammluckor eUer sådant, utan jag talar om avsevärda ändringar där dämningama bUr annorlunda, där vattenuttaget blir anorlunda, där det bhr en annan sträckning på tunnlar osv.

Är det verkligen statsrådets mening att den lagstiftning vi har på området är så oklar att en kraftverksbyggare kan göra avsevärda ändringar och bara börja bygga utan att ha någon skyldighet att understäUa detta nya projekt domstols prövning?

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Jag blev htet förbryllad över vad herr FäUdin sade. Det förefaller vara något av skenfäktning som han bedriver; han går som katten kring het gröt — jag vet inte vad han egenthgen vill åt. Om man får göra ändringar i förhåUande till ett givet tillstånd beror, som jag sagt, på vad tillståndet innehåller. Man får naturhgtvis inte göra avsevärda ändringar i förhållande tiU de viUkor som är uppstäUda i tillståndet.

Herr FäUdin undrade också om lagen är oklar. Det är naturligt att man måste bedöma vatie fall för sig. Det förhåUer sig inte så att kraftverks-byggama släpps lösa; om en objektivt riktig tolkning av tiUståndet medför att en avvikelse inte får göras utan nytt tillstånd, har myndighetema, ytterst vattendomstolen, kontroll över detta.

Så förhåUer det sig med principfrågan, men jag har en stark känsla av att här hgger, som Torsten Nilsson en gång sade, "en jycke jordfäst". Jag vet inte vad herr FäUdin egentUgen vill åt.

Hert FÄLLDIN (c):

Herr talman! Jag föreställer mig att statsrådet inte behöver ha ett aUdeles specieUt ärende för att kunna ge svar på en fråga av denna typ. Jag noterar med tiUfredsställelse att statsrådet nu ger klart besked; Avsevärda ändringar får inte göras utan ny prövning av vattendomstolen.

Får jag då ställa en följdfråga. Om jag viU bygga en sommarstuga eller min granne viU bygga ut sin verkstad vet vi att det krävs byggnadslov. Där är reglema benhårda — man får inte vidta några som helst åtgärder som

hänger samman med denna byggenskap fönän byggnadslovet är klart, GäUer motsvarande regler i sådana här sammanhang, eller är det möjUgt att starta med delarbeten som hänger samman med ett kraftverksbygge utan att tillåthghetsfrågan är avgjord av domstol?

Herr statsrådet LIDBOM;

Hen talman! Hen FäUdin använder fortfarande samma försiktiga och försåthga sätt att fråga, men jag skall försöka ana hans avsikter och ge honom ett svar.

Denna gång gör han en jämförelse: Om en privatperson behöver byggnadslov och andra tillstånd för att bygga en sommarstuga, skaU han då awakta de tiUstånden innan han vidtar några byggnadsåtgärder? Svaret på den frågan är självfallet ja. Om vattenfallsverket eUer någon annan vattenkraftsbyggare vill bygga en anläggning för vilken krävs vattendomstolens tiUstånd måste självfallet också tiUstånd awaktas. Men det är möjligt att herr Fälldins jämförelse ändå Inte är riktigt träffande — det beror nämligen på vad han tänker på. Om den som viU bygga en sommarstuga och sålunda måste awakta byggnadslov finner det lämphgt att köpa eUer beställa inredning tiU sommarstugan innan han fått vederbörhga tillstånd går det naturhgtvis utmärkt bra — det är inget fel i det morahskt, juridiskt eller i övrigt. För det krävs Inget tillstånd. På motsvarande sätt — om vi skaU fortsätta jämförelsen med kraftverksbygget — får en kraftverks byggare vidta åtgärder som inte direkt har med anläggningen att göra.

Om jag får våga en gissning har herr FäUdin tänkt på vattenfaUsverket och på den Ritsemdebatt som skall föras i morgon. Därför vlU jag gärna säga att det är inget hinder att bygga vägen som inte har direkt med anläggningen att göra — det krävs inget tillstånd. På den punkten kan hen FäUdin vara aUdeles lugn.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om tryggad sysselsättning för lärare i gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad. § 4 Om tryggad sysselsättning för lärare i gymnasieolan.

Herr utbildningsminlstem CARLSSON erhöU ordet för att besvara fröken Hörléns {fp) i kammarens protokoll för den 14 maj intagna fråga, nr 247, och anförde;

Herr talman! Fröken Hörlén har frågat mig, vilka åtgärder jag avser att vidtaga för att trygga sysselsättningen för de lärare som tiU följd av de pågående förändringarna av gymnasieskolan råkat I ett utsatt läge.

Jag har tidigare i kammaren förklarat att, så snart uppgifter om övergångsproblemen under 1971/72 för yrkesskolans lärare förelåg klara, frågan om åtgärder för att trygga sysselsättningen skuUe tas upp, I ett anförande den 14 maj 1971 vid ombudsmötet med YrkesutbUdningens lärarföretung har jag redovisat förehggande fakta hksom min principieUa inställning tiU hur trygghetsfrågan bör kunna lösas. En rad olika åtgärder kommer därvid att bh aktueUa. Yrkeslärare som ej kan beredas fuU sysselsättning med enbart undervisningsuppgifter kommer att ges andra arbetsuppgifter inom skolan. En hknande åtgärd har för budgetåren

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om tryggad sysselsättning för lärare i gymnasieskolan

1970/71 — 1972/73 vidtagits för hemkunskapslärama i grundskolan.

Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga, som ju i någon mån var positivt. Det är tydUgt att integreringen av det gamla gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan till e«_skolform kommer att medföra en hel del praktiska svårigheter. De sammanhänger delvis med hnjevalet på det nya gymnasiet. Det kan inte vara lätt för dagens bhvande gymnasister att sätta sig in i det komphcerade mönstret av inte mindre än 21 ohka linjer, flera av dem nya för i år. Bl. a. skall huvudkurserna vid de gamla hemtekniska skoloma, lanthushåUsskoloma och husmodersskolorna ersättas av hnjer för beklädnadsteknik, vård och konsumtion i det nya gymnasiet. Vårens förstahandsval gav vid handen en markant tendens tlU överbeläggning på vårdUnjen, medan konsum-tlonsUnjen tycktes få låg Intagning.

Svenska facklärarförbundet har under april månad i år genomfört en prehmlnär undersökning på ca 70 av landets 700 yrkesskolor, och den visar på att ca 700 lärare står inför hotet att mista sitt arbete. I mitt eget hemlän, Jönköpings län, är det slutliga resultatet, efter stora ansträngningar att pussla ihop hnjema med hjälp av andra- och tredjehandsvalen, att nio lärare står utan sysselsättning tiU hösten och det är, märk väl, sådana med kompetens som extra ordinarie lärare.

Det är tydhgt att den ringa måhnriktningen på vissa hnjer, som t. ex. konsumtionshnjen, varit en verksamt bidragande orsak till det sneda hnjevalet. Det är också så att en relativt stor del av de lärare som drabbas av friställning utgörs av hushålls- och textlUärare. Andra grupper, som delvis av andra orsaker är iUa utsatta, är lärare i ekonomiska och tekniska ämnen. Det ökade tjänstgöringsunderlaget i ekonomiska läroämnen på fackskolan, som nu är under uppbyggnad, har oftast inte kommit att ingå i tjänst för lärare i merkantila läroämnen vid yrkesskola.

Svenska facklärarförbundet har, som tidigare nämnts, tagit upp den här frågan och föreslagit vissa konkreta åtgärder för att råda bot på de besvärhga förhållandena. Man har t. ex. menat,

att specialkurser bör inrättas efter generöst tillståndsgivande av skolöverstyrelsen,

att klassavdelningar bör inrättas även i de fall där inte minimiantalet elever uppnås och

att de lärare som inte kan beredas fortsatt tjänstgöring bör sättas på andra uppgifter. På denna punkt har redan statsrådet gett ett positivt svar.

Ytterhgare en åtgärd skulle kunna vara att visa generositet i fråga om möjhghetema till tjänstledighet med B-avdrag för studier och för omskolning över huvud taget. Vid det här laget har väl SÖ fått in uppgifter från hela landet och bör ha möjhghet att ge underlag för en samlad bUd av läget. Det är högt på tiden att berörda lärare får besked om vUka åtgärder myndighetema ämnar vidta, då det är endast en månad kvar tiUs den nya ordningen för gymnasieskolans del träder i kraft.

Hur StäUer sig statsrådet till de föreslagna åtgärdema, och vilka åtgärder i övrigt är aktuella?

Herr utbildningsminlstem CARLSSON:

Herr talman! Jag har lämnat ett besked I sex punkter om åtgärder för den här berörda kategorin lärare, och jag kan försäkra fröken Hörlén att det kommer Inte att bh några 700 yrkeslärare som drabbas av arbetslöshet. Genom åtgärder, som jag mte tror har motsvarigheter på många andra områden i samhället, har vi kunnat skapa en trygghet också efter den omställning som bhr aktueU i höst.

För det första har vi inte fortsatt att utbilda för de läraryrken där vi har kunnat förutse besvärligheter.

För det andra — och det nämnde också fröken Hörlén — är siffran 700 aUdeles för hög. Den aktuella siffran är betydhgt lägre. Talet 700 bygger på förstahandsvalen, och dessa kan vi självfallet inte hundraprocentigt acceptera. Det skulle leda till orimliga kastningar i skolorganisationen.

För det tredje är det i nuvarande läge med viss ungdomsarbetslöshet naturhgt att lägga ut nya avdelningar inom det yrkesinriktade utbUd-ningsområdet.

För det fjärde har vi redan tidigare i regeringen fattat beslut, som skaU tiUämpas i den nu aktueUa situationen, t. ex. när det gäUer det s. k. trygghetsbeslutet från maj 1970.

För det femte påverkas övertahghetsproblemet också av undervisningsskyldighetens omfattning, och där har avtalsverket som bekant lagt ett bud som innebär sänkt undervisningsskyldighet för gymnasieskolans yrkeslärare.

För det sjätte — och det är inte det minst viktiga — har regeringen tagit ett beslut, som innebär att vi skaU försöka behåUa de yrkeslärare som i dag fungerar. VI vet inte långsiktigt om vi får ett ökande eller minskande behov av yrkeslärare, och därför har vi sagt att den nu verksamma behöriga personalen bör stå kvar inom gymnasieskolorganisationen. Liksom i fråga om hemkunskapslärama i grundskolan bör man finna andra meningsfuUa sysselsättrUngar i skolan under det kommande året, om det inte finns några läramppgifter.

Med dessa sex åtgärder anser jag, hert talman, att vi åter har visat att vi känner mycket stort ansvar för läramas anstäUningstrygghet i samband med de ganska betydande skolreformer som vi nu håller på att arbeta med.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om tryggad sysselsättning för lärare i gymnasieskolan

Fröken HÖRLEN (fp):

Hert talman! Jag tackar för de mycket goda kompletterande upplysningar som utbildningsminlstem här har givit på min tidigare fråga.

Det är riktigt att Facklärarförbundets undersökning är preliminär, och det var angenämt att höra att det inte är så stor risk för fristäUning som den undersökningen utvisar.

Men vad man efterlyser är en klar måUnriktning för alla Unjer på det nya gymnasiet. Vilken kompetens leder t. ex. konsumtionshnjen tiU? Vissa rykten låter förmäla att det från skolöverstyrelsen har signalerats att den Unjen skuUe berättiga till att vinna inträde vid förskoleseminarium. Ändra uppgifter dementerar detta på så sätt att det för närvarande inte skuUe vara aktueUt men att det tiU ett kommande år skuUe ges möjUgheter tiU det. Jag vore tacksam om statsrådet kunde ge besked på

Nr 101 denna punkt.

T' dagen den ' gäller den utbUdning som tidigare givits i hemtekniska skolor

, . . ,gj, av ohka slag har en avsevärd förändring skett genom deras Inlemmande i

-------------- gymnasieskolan. Eleverna vid de hemtekniska skoloma var av två slag.

Om intensifierad gj utgjordes de av sådana som behövde utbildningen för inträde tUl

trafikutbildning skolor för fortsatt yrkesutbildning, dels var det en stor gmpp som sökte

for bam aUmän orientering i hemtekniska ämnen. Den förstnämnda grappen

har inte funnit samma måhnriktning av undervisningen på gymnasieskolan, och den senare gruppen har inte funnit det menlngsfuUt att använda sin gymnasietid till en utbildning som man inte har tänkt sig som en specieU yrkesutbildning. SamhäUsekonomiskt sett är det skada att dagens ungdom inte får mer med sig i bagaget i fråga om kunskap om hemmets skötsel och vård än den undervisning som ges på grundskolans stadium. Jag viU därför nu fråga om statsrådet i funderingama kring denna fråga också har med att i framtiden ge hithörande ämnen en förstärkt ställning på gymnasieskolans obhgatoriska kursplan. Problematiken i min enkla fråga berör ju egenthgen inte enbart vissa lärargrappets friställning utan har också att göra med vår vilja att för framtiden trygga en god hushåUning och därmed också en tillfredsställande samhälleUg ekonomi. Det är också aUdeles nödvändigt att finna former för att motverka övervärderingen av teoretiska yrken.

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Självfallet är jag inte nu beredd att ange några förändringar i de olika hnjernas ämnessammansättning. Däremot kan jag svara fröken Hörlén att när det gäUer kompetensen i gymnasieskolan, så har ju utredningen framlagt sitt förslag, och det är för närvarande föremål för beredning inom departementet. Jag hoppas att vi relativt snart skall kunna vara klara med våra ståndpunkter i det avseendet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om intensifierad trafikutbildning för bam

Hen utbUdningsmlnistem CARLSSON erhöU ordet för att besvara fröken Pehrssons (c) i kammarens protokoll för den 19 maj intagna fråga, nr 261, och anförde;

Herr talman! Fröken Pehrsson har frågat mig, om jag avser - i anledning av de många bamolyckoma i trafiken — att vidta åtgärder i syfte att intensifiera trafikutbildningen för barn i såväl förskole- som skolåldem.

Undervisningen av bam i och före skolåldem har intensifierats under de senaste åren. Detta har bl. a. kommit till uttryck i den nya läroplanen för grandskolan. Mellan de ansvariga ämbetsverken och NTF sker också ett kontlnuerhgt samarbete i syfte att nå allt bättre resultat.

För förskolebarnen har NTF tagit på sig särskilda uppgifter. Ca 45
procent av förskolebarnen deltar i en speciell trafikundervisning, I aUt
14 fler kommuner ordnas också trafikskolor för förskolebarnen.

De ansvariga myndighetema bedriver således i samarbete med NTF ett Nr 101
omfattande arbete med syfte att ge bamen kunskaper om trafiken. Tisdagen den

1 juni 1971

Om intensifierad trafikutbildning för bam

Fröken PEHRSSON (c):

Hen talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga,

I svaret redogör statsrådet för hur utbildningen fungerar och vad den omfattar, och det visar ju ett stort intresse för utbildning av bamen och ungdomama. Antalet bamolycksfaU är stort i vårt land — omkring 1 000 per år. Det är en siffra som jag är säker på oroar varenda en av oss och där aUa behöver medverka till att förebygga de olycksfall som förekommer i trafiken. Vi måste se till att aUa bam får en så god trafikundervisnmg som möjligt, lämpad efter deras ålder och utvecklingsstadium, i såväl hem som bamstugor och skolor. Då kan vi under tidiga barnaår lägga en god grand och hjälpa bamen att så småningom lära sig förstå något av trafiken och att undgå en del av misstagen samt därmed nedbringa olycksfaUstiUfälle-na.

Vid en undersökning som bampsykologiska institutet har företagit angående bamens trafikförmåga i förskole- och lågstadieåldern har man funnit att bamen Inte alltid förstår så mycket av trafikundervisningen. Missuppfattningar är vanhga, förmaningar och undervisning glöms, och bamen handlar fel i trafiken. Som jag nämnde behöver bamen undervisning lämpad efter deras ålder och utveckhng — en undervisning som jag tror ofta behöver upprepas. Dessutom har jag den uppfattningen att praktiska övningar i samband med undervisning är ytterst väsenthga. Att i skolbänken få lära hur man skall uppföra sig I trafiken och sedan tillsammans med lärare ute på gator och vägar tillämpa vad man har fått lära sig, det tror jag ger bamen ökad säkerhet och trygghet i trafiken.

Av de 1 000 bamolycksfallen i trafiken per år gäller mer än hälften fotgängare, och det är mest bam i åldem tre till åtta år som drabbas. Man har också konstaterat att bam i sjuårsåldem — och det är samtUga bam som börjar skolan — drabbas särskilt hårt av olyckor. Det är en tankeställare för oss alla, menar jag, att planera trafikutbildningen så i vårt samhälle att dessa barn skyddas.

Jag vUl också fråga hur handikappade, synskadade och hörselskadade är tillgodosedda i utbUdningen.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Hen talman! Jag har inte någon annan uppfattning än frågestäUaren. Jag menar att detta är en viktig uppgift för skolan, förskolan och - med anledning av den sista frågan — naturhgtvis också för de ohka specialskolor vi har. Där krävs alldeles speciella åtgärder, och jag har åtminstone på en av dessa skolor kunnat konstatera att man där lägger ned mycket arbete för att de handikappade bamen skall ges specieUt stöd med hänsyn tiU de svårigheter de kan möta i trafiken.

Får jag bara komplettera mitt tidigare svar, herr talman, med att
nämna att det inom skolöverstyrelsen finns en särskild trafikkommitté
med representanter för polisen, trafiksäkerhetsverket och NTF, Man har
ställt i ordning ett huvudlärarmaterial, och material för lärarfortbUdning
på studiedagar bUr också klart den här våren. På kursplanesldan pågår ett 15

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

målpreciserlngsarbete som bhr klart I höst, och jag tror att det kan bilda ytterhgare värdefiUlt underlag för åtgärder på undervisningsområdet, NTF har ohka aktiviteter för skolbamen — bl. a. en tävling i trafikkunskap med nära nog total medverkan på låg- och mellanstadiet.

Att trafikundervisningen nu skaU ägnas större uppmärksamhet framgår ju också vid en läsning av den nya läroplanen för grandskolan jämfört med den s. k. Lgr 62. Det framgår också att de allmänna bestämmelsema numera fäster stöne avseende vid de frågor som vi här har tagit upp.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag tackar hen utbUdningsminlstem för det utförhga svaret. Jag tror att det är mycket viktigt att de handikappade grappema tiUgodoses väsenthgt i trafikutbildningen. De har aUdeles särskUt stora problem, och jag är glad över den satsning som görs. Även om jag har tagit upp trafikutbildningen för bam i förskole- och skolåldem, är jag helt på det klara med att det är hela samhäUet som måste satsa på att nedbringa olycksstatistiken.

Utbildningen är en möjUghet, En annan väsentUg faktor är satsningen på forskning om bams beteende i trafiken. Jag har den uppfattningen att man där behöver satsa väsentligt. Det är viktigt att få fram hurudana vägmärken vi skall ha så att bamen kan uppleva dem och tyda dem på ett riktigt sätt, och det är viktigt att få fram hur barn beter sig i trafiken så att trafiksituationen kan byggas ut på ett sådant sätt att bamen inte onödigtvis skadas.

Jag tror också att det är mycket viktigt att vi i hela samhäUsplaneringen tänker på hur bam reagerar I trafiksituationen — när vi planerar bostadsbyggande, vägar och trafikleder. Jag anser att vi måste tänka om och tänka mer på bamen och deras behov av utrymme för lek och aktivitet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. tillämpiungen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Herr statsrådet LÖFBERG erhöU ordet för att besvara herr Sjönells (c) den 18 mars framställda InterpeUation, nr 82, tiU hen statsministern, och anförde:

Hert talman! Hen SjöneU har frågat statsministern om denne anser att de krav på tiUämpning av elementära företagsdemokratiska principer som numera gäUer inom det enskilda näringsUvet också skall gälla inom den stathga verksamheten. InterpeUationen har överlämnats till mig för besvarande.

Jag förutsätter att frågan avser förhållandena inom statsförvaltningen.

Statsmaktemas positiva inställning tiU företagsdemokratin inom statsförvaltningen, den s. k. förvaltningsdemokratin, har kommit tlU uttryck i olika sammanhang. Bland exemplen på detta vlU jag framhåUa att företrädare för de statsanställda ingår i vissa myndigheters styrelser.

Vidare kan nämnas att företagsnämnderna inom statsförvaltningen fått en ovlllkorhg rätt att överta myndighetens beslutanderätt i vissa frågor.

Jag vill även erinra om de samrådsorgan som tillkommit i samverkan meUan statUga myndigheter och de anställda, t, ex, typen förordsfuU-mäktige som uttalar sig i ärenden om tUlsättning av vissa tjänster och vilkas råd den tillsättande myndigheten följer i mycket hög grad.

För det mera långsiktiga utvecklingsarbetet med att fördjupa förvaltningsdemokratin har jag efter bemyndigande av Kungl. Majt tillkaUat en utredning för försöksverksamhet i sådana frågor, den s. k. delegationen för förvaltnlngsdemokratl. I delegationen är de statsanställdas huvudorganisationer representerade. I försöksverksamheten deltar för närvarande tio myndigheter, omfattande ca 120 000 anställda. Delegationen har hittiUs lagt fram två rapporter.

Att, som hen SjöneU, ta förhållandena i samband med förslaget om utflyttning av viss statUg verksamhet tiU utgångspunkt för den ställda frågan är märkUgt. Aldrig tidigare torde en utflyttning av viss verksamhet ha diskuterats i öppnare former än som här skett. Redan under det utredningsarbete som föregick förslaget till utflyttning togs kontakt med de statsanställdas huvudorganisationer. Förslaget har sedan presenterats i ett offenthgt betänkande. De statsanställdas organisationer har beretts tUlfälle att avge yttrande över förslaget, något som de också utnyttiat. De berörda myndighetema har anmodats yttra sig över betänkandet. Myndighetemas yttranden har i stor utsträckning föregåtts av samråd med de anstäUda i företagsnämndema. ProtokoU från dessa samråd har I flera faU fogats tiU yttrandena.

Så snart regeringen hade fattat beslutet att lägga fram propositionen i ärendet informerades de statsanstäUdas huvudorganisationer. 1 anslutning tiU propositionens framläggande och Innan massmedierna undenättades lämnades en bred Information vid sammanträden med de berörda myndighetemas företagsnämnder, och ett omfattande Informationsmaterial delgavs vatie anställd.

Det fortsatta planerings- och utredningsarbetet för utflyttningen kommer också att läggas upp efter förvaltningsdemokratiska principer i enhghet med de rikthnjer för detta arbete som riksdagen på förslag av regeringen nyhgen godkänt. I vaqe myndighet kommer att inrättas en organisationskommitté, så att bl. a. berörda arbetstagargrapper skaU få möjhghet att delta i arbetet. Delegationen för förvaltningsdemokrati har kommit in med förslag till sådan kommittés sammansättning och arbetsformer. Det förtjänar särskilt framhållas att utflyttningen i de flesta faU föreslås ske först åtskiUiga år efter statsmaktemas beslut om UtlokaUsering. Detta underlättar givetvis organisationskommittéemas planeringsarbete.

Det framhålls också i propositionen att det är nödvändigt att göra stora insatser för den berörda personalen. Den nyinrättade statens personalnämnd, i vars styrelse avses ingå företrädare för de statsanstäUdas huvudorganisationer, kommer att centralt svara för rekryterings- och omplaceringsfrågor i samband med omlokahseringen.

Mot bakgrand av aUa de åtgärder, som regeringen redan har vidtagit eUer föreslagit och som jag nu i korthet redogjort för, anser jag mig med

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tiUämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

fog kunna påstå att ingen omlokaUsering inom vare sig offentUg eller privat verksamhet tidigare skett i så öppna och företagsdemokratiska former som den nu aktuella utflyttningen.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet Löfberg för hans svar på min interpeUation.

Efter genomläsningen av svaret är det med ett Igenkännande leende som man upplever materialiserandet av den gamla anekdoten om prosten i en gripbar verkUghet. Prosten satt som bekant och läste igenom manuskriptet till sin söndagspredikan och gjorde anteckningar i marginalen. På ett par stäUen skrev han helt kort; "Argumentationen svag, höj rösten!" Det förefaller som om hert Löfberg haft samma visa råd i tankama när han skrev sitt interpellationssvar. Tonfallet är nämUgen på sina ställen icke bara högt, det är rent av gäUt. Som t. ex. slutklämmen. Hert Löfberg anser sig "med fog kunna påstå att ingen omlokaUsering inom vare sig offentlig eller privat verksamhet tidigare skett i så öppna och företagsdemokratiska former som den nu aktuella utflyttningen". Man blir så tagen, att man osökt kommer att tänka på Karl XIV Johans självkarakteristik: "Ingen har fyllt en bana hknande min."

Och ändå tycks hert Löfberg och den socialdemokratiska regeringen vara tämligen ensamma om uppfattningen om sin oerhörda förträfflighet även i detta stycke, dvs. synen på och reahserandet av elementär företagsdemokrati i samband med utlokahseringen av stathg verksamhet. Det hade faktiskt varit klädsamt med htet mindre bokstäver, när de egna insatserna skuUe beskrivas i detta sammanhang. Dessutom är utskottsutlåtanden nyttiga och lärorika ting att läsa även för regeringsmedlemmar, och om herr Löfberg hade läst inrikesutskottets betänkande nr 15 i år htet omsorgsfullare än vad han förefaUer att ha gjort skulle sannohkt skrytet i InterpeUationssvaret ha dämpats avsevärt. Utskottet, aUtså aUa parthepresentanter inklusive herr Löfbergs partivänner, säger under rabriken "Personalfrågor" bl. a. att statsmaktemas av ingen bestridda rätt att bestämma om förläggningen av stathg verksamhet "bör dock inte utesluta att ett värdefullt samråd kommer tUl stånd I lokaUseringsfrågorna med berörd personal och verksledning. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen."

Utskottet fortsätter: "Med hänvisning tUl det ovan sagda viU utskottet understryka angelägenheten av att de anstäUda bereds inflytande i det fortsatta planerings- och utredningsarbetet för utflyttningen,"

Det är, herr talman, två begrepp i detta utskottsuttalande som jag särskilt vill understryka och fästa uppmärksamheten på och det är orden "samråd" och "inflytande". Dessa två uttryck är nyckelord och grandelement i själva begreppet företagsdemokrati och även nyckelord när det gäUer att avslöja hur fjärran från och främmande för elementär företagsdemokrati utredning och regering varit när man agerat i utflytt-rungsfrågan.

Utskottets skrivsätt antyder också en i form försiktig men i sak skarp reaktion mot utredningen och naturhgtvis den i sista hand ansvarige.

nämhgen regeringen, för dess sätt att hantera berörd personal i samband med utflyttningen. Utskottet säger för det första att statsmaktemas självklara rätt att bestämma Icke bör utesluta att värdefuUt samråd kommer tiU stånd med berörd personal. Hade sådant samråd ägt rum och varit något så när tillfredsställande hade uppenbarligen icke något särskUt påpekande behövt göras I ett I fråga om utrymmet så ansträngt aktstycke som ett utskottsutlåtande. Utskottet säger vidare att det är angeläget att personalen I det fortsatta — jag stryker under fortsatta — planerings- och utredningsarbetet bereds inflytande. Hade detta viktiga och centrala företagsdemokratiska krav iakttagits i samband med den nyss beslutade utlokaliseringen hade något särskUt påpekande självfallet icke erfordrats beträffande fortsättningen.

Utskottets inställning tiU hur herr Löfberg och hans medarbetare hanterat företagsdemokratin I samband med utflyttningen är tveklöst klar och står i bjärt kontrast tiU de självbelåtna tongångama i interpellationssvaret.

Det är, herr talman, naturhgtvis möjhgt att statsrådet Löfbergs belåtenhet med sitt nu aktuella fögderi för honom ter sig naturhg och motiverad med utgångspunkt från hans egen uppfattning och krav på just företagsdemokrati. Ett visst stöd för denna förmodan ger faktiskt hans interpellationssvar. I svaret görs faktiskt Inte gällande att vare sig utredningen eller regeringen berett personalen inflytande på planerings-och utredningsarbetet för utflyttningen eller att samma organ haft något samråd med berörd pereonal och verksledning, krav som utskottet anger som centrala för att bl. a. skapa en positiv attityd hos personalen. Vad för slags attityd hos denna som regeringen lyckats skapa genom sitt sätt att demonstrera företagsdemokrati i det här sammanhanget behöver jag icke upplysa om här — det är aUtför väl bekant. I stället trycks i Interpellationssvaret med emfas på att man varit så duktig att informera personalen. Sålunda omtalar statsrådet Löfberg att under utredningens arbete tog denna kontakt med de anstäUdas huvudorganisationer. Det förefaller som om herr Löfberg anser det vara bevis på en ovanhgt avancerad form av företagsdemokrati att man inför ett tUlämnat beslut, som syftar tlU att delvis med tvång tvinga människor från deras invanda hemförhåUanden och bekantskapskrets m. m., tar kontakt med dessa människors huvudorganisationer. Det rör sig dessutom enhgt uppgifter som jag erhålht om två sammanträffanden någon tid innan utredningens betänkande lämnades varvid information gavs om huvudpunkterna i utredningens förslag.

Hen Löfberg meddelar vidare följande: "I anslutning tlU proposltio-, nens framläggande och mnan massmedierna underrättades lämnades en bred information" — med adjektivet bred avses förmodhgen en information som såsom sådan är speciellt företagsdemokratisk - "vid sammanträden med de berörda myndighetemas företagsnämnder och ett omfattande Informationsmaterial delgavs varje anställd,"

Ordet information ligger sålunda väl tiU i herr Löfbergs mun, och han upprepar det så ofta att man får den bestämda uppfattningen att han sätter hkhetstecken mellan information och företagsdemokrati, eUer åtminstone anser det förra vara den väsentUga beståndsdelen i det senare.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Men att lämna information om beslut som man som arbetsgivare tänker vidta med och mot underställd personal är en sak, företagsdemokrati är en helt annan. Om det är någonting som löntagama i näringshvets ohka företag reagerat mot med verkhg känsla, ja ilska, så är det när, oftare i det förflutna, sällan i dag, uppläsandet av dekret med beteckningen information framhålhts som prov på god personalrespekt och företagsdemokrati. Anställda från statsförvaltningen är icke annorlunda skapta än sina kolleger i näringslivet och de reagerar också mot att information förblandas med företagsdemokrati. Denna förutsätter, för att över huvud taget vara värd namnet, samråd och inflytande, ting som på ett soighgt sätt lyst med sin frånvaro i sammanhanget.

Men icke ens informationen, herr talman, som man nu gör så stort nummer av, har skötts på ett godtagbart sätt. Låt oss se hur de huvudagerande i utflyttningssammanhanget, utredning och regering, skött Informationen. Statsrådet Löfberg berättar då i sitt interpeUationssvar att utredningen under sitt arbete tog kontakt med de anstäUdas huvudorganisationer. Det var de två kontakter som jag nyss kommenterat, och de Inskränkte sig tUl huvudorganisationerna. Någon kontakt med de berörda verkens företagsnämnder tog utredningen icke. En ordning, som enligt Inrikesutskottet "är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen", var den Sjönanderska utredningen icke intresserad av och sedan heUer Icke regeringen. Hert Löfberg berättar vidare att utredningen sedan presenterade förslaget i ett offentUgt betänkande, en I sanning fuUständigt epokgörande innovation i informationshänseende. Men sedan tycks det vad utredningen beträffar vara slut med informationsinsatserna och informationsbollen övertogs av regeringen. Och vilka Informationsansträngningar gjorde regeringen? Fortfarande enhgt InterpeUationssvaret så informerades de statsanställdas huvudorganisationer så snart regeringen fattat beslut i ärendet. Dessutom lämnades den nyss kommenterade breda informationen tUl de berörda myndighetemas företagsnämnder innan massmediema imderrättades, och de anställda fick Informationsmaterial.

För att denna informationsinsats skall få sina rätta proportioner vUl jag upplysningsvis tillägga att regeringen berett SACO, SR och TCO sammanlagt ca 60 minuter att ett par veckor före beslutet Informera sig htet närmare. Informationen till företagsnämndema ägde ram mindre än fyra timmar innan hela utflyttningsbeslutet kungjordes.

Det förefaller som om herr Löfberg och regeringen tror att meningsfull personalinformation skall gå till på det här sättet. Jag och många med mig anser det icke.

Det är uppenbart att regeringen brustit mycket svårt, när det gäller att genom sina gärningar i samband med utlokahseringen söka åskådhggöra begreppet företagsdemokrati för sina anställda. Det första stora generalprovet på regeringens vilja och förmåga att föra ut företagsdemokratin från mer eller mindre teoretiska ansatser tiU en levande verkhghet har blivit en svår besvikelse. Det är som bekant uteslutande genom sina gämingar man bhr bedömd i ett sådant här, och för resten i alla sammanhang. Icke genom att uttrycka välmenande åsikter eUer sätta I

gång utredningar. Inför nästa utflyttningsomgång måste regeringen lära sig flera väsentUga ting av den berörda personalens, tidningspressens, inrikesutskottets m. fl, kritik, TiU de väsentUgaste lärdomarna hör att företagsdemokrati är något vida mer än aldrig så mycket information. Företagsdemokrati vilar på två fömämhga kriterier, som heter samråd och inflytande — begrepp som utskottet särskilt tryckte på - och dessa måste praktiseras konsekvent och i tid, om begreppet skall få någon meningsfull innebörd.

Herr statsrådet LÖFBERG;

Hert talman! F. d. landshövdingen Conke Jonsson I Västmanland deltog en gång i en diskussion med kommunister. När han var på väg upp tiU talarstolen för att göra ett Inlägg viskade någon av de yngre kommunisterna på första bänkraden tlU en kollega att det var en ful gubbe — alla som kände Conke vet ju att han inte såg särskilt snarfager ut. Conke hörde det där, och när han kom upp i talarstolen böqade han med att säga; "Om jag hade vetat att det här skuUe vara en skönhetstävling, hade jag förstås aldrig gått upp i debatten; jag trodde att det skulle vara en debatt." - Jag känner mig frestad att säga någonting Uknande tiU herr SjöneU om hans hknelse med prosten: Om jag hade trott att vi skulle diskutera tonfall, skulle jag över huvud taget inte ha tagit tUl orda eller I vaqe fall fattat mig mycket kort.

Nu gick herr SjöneU mycket snabbt ifrån det där talet om tonfallet och tog upp en del andra synpunkter. Jag skall alltså bortse från resonemanget om tonfaUet och ägna mig åt de väsentligheter som hert SjöneU ändå berörde - givetvis på sitt sätt och som jag tycker på ett i många stycken felaktigt sätt.

Hen SjöneU talade om företagsdemokrati och information, men det är inte lätt att förstå vad han menar, eftersom han hade litet svårt att konkretisera. Här har lämnats Information, och jag tycker att den är brett upplagd, riktig och föredömlig. Herr SjöneU tycker uppenbarhgen att den inte är tiUräckUg, Han säger att företagsdemokrati är någonting annat. Jag vet då inte om han avser att företagsdemokratin i det här fallet skuUe ha haft den innebörden att den hade tagit över det pohtiska beslutet. Det vore i så fall märkligt, och det rimmar inte med vad hen SjöneU säger i sin interpeUation och inte heUer med vad han säger här i sin rephk. Där tycks han anse att regeringen har rätt i sin uppfattning att ett ökat mflytande för de anställda inom statsförvaltnmgen icke får leda tiU att grundläggande demokratiska funktioner - främst de poUtiska organens handhngsfrihet och ansvar - rabbas.

Detta är I och för sig glädjande, tycker jag. Men hen Sjönells uttalande här gör att jag ånyo måste ställa frågan: Är hen SjöneU och jag ense därvidlag? Det är nämhgen någonting mycket väsentligt - som också har fastslagits i den andra rapporten från delegationen för förvaltningsdemokrati — att företagsdemokratin aldrig kan få ta över de pohtiska besluten, utan att företagsdemokratin aUtid måste vara ett komplement tUl de pohtiska beslut som fattas här i riksdagen.

Herr SjöneU påstår — och han upprepar sitt påstående trots det som har sagts, inte minst här i förra veckan i anslutning till propositionen om

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

UtlokaUseringen — att de statsanställda inte på ett tidigt stadium före det definitiva beslutet fått ange sina synpunkter. Det framhåUer han också i shi interpeUation. Han säger där; "Under den tid som utredningsarbetet pågick togs enligt de anställda ingen meningsfull kontakt vare sig med den berörda personalen eller dess fackUga organisationer. Regeringen tog vid ett tillfäUe under en kort stund emot en uppvaktning av representanter för de anstäUdas organisationer." Detta tyckte herr SjöneU tydUgen var så välformulerat att han upprepade ungefär samma sak I en artikel I Expressen,

Men detta är fel, herr SjöneU. Det skulle ha varit klädsamt om hen SjöneU hade tagit reda på sakläget och i dag erkänt att hans uppgifter inte är korrekta. Jag har påpekat det i mitt interpellationssvar. Man kan ha vilken mening man vill om denna fråga, tycka att det borde ha Informerats ytterhgare, tagits tidigare kontakter, men det som sägs här i interpeUationen och det som herr SjöneU ytterligare understryker i en artikel i Expressen är felaktigt. Det har förekommit kontakter. Jag har fått uppgift om att utredningen tog kontakt tre, fyra gånger — hen SjöneU säger att det var två gånger men det skall vi väl inte tvista om. Utredningen tog kontakt med de anstäUdas huvudorganisationer så snart man över huvud taget hade något att informera de anstäUda om.

Hen SjöneU åberopar utskottets skrivning. Jag tycker mte att skrivningen står i motsatsställning till mitt interpellationssvar. Jag vlU gäma understryka vikten och nödvändigheten av att samråd kommer tiU stånd i sådana här viktiga frågor, och jag vill än en gång påstå att så har skett. Jag viU också framhåUa betydelsen av att det i det fortsatta utredningsarbetet och det fortsatta arbetet med denna omlokahsering — även här ansluter jag mig tlU utskottets skrivning - sker ett intimt samråd med personalen. Jag påpekade i mitt interpellationssvar och vUl gärna understryka det igen, att det i det fortsatta planerings- och utredningsarbetet är angeläget att se tiU att den berörda personalen kopplas in. Vi har också angivit ohka vägar för hur det skall gå till.

Jag vUl alltså ännu en gång gärna framhålla att man i en sådan här känshg och besvärhg fråga kan ha olika meningar om på vilket stadium kontakt skaU tas, när informationen skaU sättas in. Men jag vidhåUer det påstående jag gjort i mitt interpellationssvar att man aldrig tidigare vid någon utlokalisering från statsmaktemas sida vinnlagt sig om att informera personalen på ett så grundUgt och omfattande sätt som man har gjort i detta fall.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Egenthgen är det bedrövUgt på oUka sätt — även om det från vissa utgångspunkter sett kanske förefaller naturligt - att hen Löfberg, som dock är statsråd och ansvarig för personalfrågorna inom den stora statsförvaltningen, inte har begripit mera av den här saken än vad de sista orden i hans yttrande visar. Han sade att "man aldrig tidigare från statsmaktemas sida vinnlagt sig om att informera personalen på ett så grandhgt och omfattande sätt som man har gjort i detta fall".

Det är bra med goda ambitioner, hen Löfberg. Dem har jag icke ifrågasatt på något sätt, ty de har varit höga. Men det är gämingama det

kommer an på, hur man lyckats med det man vinnlagt sig om. Jag vUl påstå att man icke har lyckats utan att man har misslyckats. Men fortfarande talar herr Löfberg om mformation. Jag skall återkomma tiU själva begreppen information och företagsdemokrati. När det gäller företagsdemokrati tycks herr Löfberg inte vara särskilt inne i sammanhangen. Han har i varie fall inte fattat vad jag och många andra viU ha sagt i det avseendet.

Det skuUe faktiskt vara klädsamt om någon gång en socialdemokratisk regeringsmedlem skulle försöka att göra ett htet avsteg från den ofelbarhetsmyt man ständigt driver. Det skuUe vara befriande för det svenska folket att någon gång få uppleva att man sade: All right, det här har vi inte gjort så bra. Vi har, som hen Löfberg säger, haft goda ambitioner, men av ohka anledningar har vi inte kommit att utföra det på det sätt man borde ha gjort och vi själva skulle ha önskat.

I stället driver man ofelbarhetsmyten och säger; Hurra, vad vi är bra! Det finns inga som är så bra som vi. Det har aldrig någonsin givits så mycken information i ett sådant ärende! Men en sådan attityd inger inte förtroende, herr Löfberg. Det är bättre att diskutera sakhga frågor liksom även saksammanhangen. Tyvän har inte heller det skett. Vi kan stå och berätta anekdoter för varandra hur länge som helst men därmed tycks vi ändå inte komma in på de sakliga sammanhangen.

När det gäUer företagsdemokrati och information vUl jag säga tUl statsrådet Löfberg: Läs än en gång utskottsbetänkandet. Utskottet framhåller där statsmaktemas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet och att den inte kan sättas 1 fråga. Nej, det kan den inte och det anser varken herr Löfberg, utskottets ledamöter, jag eUer någon annan. Det väsenthga i det sammanhanget är emellertid att utskottet fortsätter, sedan denna huvudprincip en gång fastslagits, att detta "bör dock icke utesluta att värdefuUt samråd kommer till stånd i lokaUseringsfrågoma med berörd personal och verksledning. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen."

Jag skall fråga statsrådet Löfberg: Hur kommer det sig att personalen, tiU praktiskt taget 100 procent, är så enormt missnöjd med just sättet att driva de företagsekonomiska frågoma i det här sammanhanget? Är det mte möjhgen en hten Indikation på att man Inte har lyckats så bra härvidlag? Eller är personalen fullkomligt felundenättad och bara negativt inställd till regeringen, eftersom den säger att handläggningen inte har varit så bra?

Utskottet säger också att de anstäUda skaU beredas "inflytande i det fortsatta planerings- och utredningsarbetet". Utskottet trycker på ordet "fortsatta" och jag sade nyss att det tyder på att det inte har fungerat bra i det förgångna och att det fortfarande är de två orden "samråd" och "inflytande" som spelar roll. Tänk att det skall vara så svårt att kunna notera de begreppen och att samråd och Inflytande inte mnebär detsamma som att man informerar folk om vad man tänker göra.

Jag upprepar än en gång, herr talman, att jag hoppas att regeringen nu skaU ha lärt sig något av reaktionen på den dåhga handläggningen i det här avseendet och att den kanske också khver ned från piedestalen av

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

ofelbarhet och studerar med litet mer eftertanke än hittills vad utskottet skrivit. AUa som läser detta utskottsbetänkande torde nog vara överens om att utskottet trots den visserhgen försiktiga skrivningen ändock ger regeringen en kraftig knäpp på näsan för dess sätt att hantera frågan i företagsdemokratisk ordning.

Hen HAMRIN (fp):

Hen talman! Jag skall inte lägga mig i den debatt som förs rörande vad företagsdemokrati verkhgen innebär — enbart information eller medinflytande för de anstäUda — även om jag i stora drag håUer med interpeUanten, herr SjöneU, i det fall som diskuteras. Men det är inte enbart de 6 300 i Stockholm som böqar fundera på de här problemen, och det bör statsrådet Löfberg och resten av regeringen ha klart för sig. De StatsanstäUda mnt om i landet böqar diskutera vad företagsdemokrati och information Innebär.

Jag begärde ordet närmast därför att jag lyssnade till ett yttrande som statsrådet Löfberg fällde, nämhgen att så snart man hade något att Informera de anställda om informerades de. Men varför då denna vansinniga hastighet i reformerna när det gäller de statsanstäUda och organisationsfrågor som rör de statsanstäUda? Jag kan peka på flera oUka faU. Bl. a. tror jag att det vore nyttigt om det ansvariga statsrådet verkUgen informerade sig om hur personalen på länsstyrelserna för närvarande reagerar — inför den omorganisation som skall äga rum den 1 juli. Var det nödvändigt att göra en så snabb omorganisation att de berörda statsanställda fick mellan en vecka och fjorton dagar i ansökningstid på de tjänster som kungjordes lediga — och som kungjordes lediga på ett sådant sätt att den som var sjuk eller hade semester hade mycket svårt att hänga med i svängarna? Jag undrar om det går att kombinera en hygghg företagsdemokrati med en sådan hastighet som i omorganisationsarbetet ofta tillämpas härvidlag. Jag tror inte att man kan bortse från de psykologiska, helt naturliga reaktioner — alltså inte fenomen — som uppstår bland de anställda då man genomför en omorganisation genom alltför snabba beslut, som inte upplevs såsom absolut nödvändiga.

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Det var hen SjöneU som uppkallade mig därför att han gör en sådan tolkning av utskottets majoritetsskrivning att han där lägger In någonting som inte finns. Jag vill bara säga till herr SjöneU att han skaU inte tala om knäppar på näsan eUer någonting i den stilen. Det finns ingenting i betänkandet som har den formen. Om hen SjöneU vill ta upp vad som sägs i reservationen så är det hans rättighet att göra det, men här citerade han majoritetsskrivningen och där finns ingenting sådant.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Hen SjöneUs förråd av anekdoter tog tydligen slut så han vUle inte fortsätta att berätta historier och det är jag glad över. Det var inte jag som började med det.

Nu säger herr SjöneU att ambitionema tydhgen är de bästa hos

regeringen och det är ju bra att få det satt på pränt, ty ambitionema har verkligen varit de bästa. Vi har, som jag har sagt i mitt interpeUationssvar och i min rephk, verkligen försökt Informera personalen och låta den få kontakt med denna fråga. Men herr SjöneU tycker tydhgen att vi har brastit häratl och att man borde ha haft ytterligare kontakter. Han ifrågasätter inte — och det är jag glad för — att dessa kontakter skuUe ha kunnat leda till att man inte lagt fram denna proposition. Därvidlag är han tydhgen överens med mig. Även om personalen till 80 procent är emot utflyttning och detta således enhgt vad vissa kritiker hävdar borde ha lett tUl att man då inte lade fram propositionen, viU herr SjöneU inte gå så långt, utan det är aUdeles uppenbart att han menar att propositionen skulle läggas fram trots detta massiva motstånd från personalens sida. Men hert SjöneU tycker som sagt att vi har brustit I färdighet när det gäller att sköta informationen av och samrådet med personalen.

När herr SjöneU talar om klädsamhet, tycker jag emeUertid att han borde ha kostat på sig ett erkännande att han har haft fel i sin interpeUation och i sin artikel i Expressen. Jag erinrar om vad han säger i denna artikel: "Under den tid som utredningsarbetet pågick togs enhgt vad de anställda uppger Ingen meningsfull kontakt vare sig med den berörda personalen eller dess fackliga organisationer," Detta är ju fel och det kunde väl herr SjöneU ha erkänt. Indirekt har han också gjort det eftersom han har sagt att två gånger tog man kontakt med personalens huvudorganisationer.

Man hade alltså — jag upprepar det igen, hen talman — kontakt redan under utredningsarbetets gång.

Vidare hade man Innan förslaget lades fram ytterhgare en direktkontakt meUan regeringen och de anställdas huvudorganisationer. Därefter behandlades ärendet i vanhg ordning, Remissema gick ut. Kontakt togs med företagsnämndema vid utarbetningen av remissvaren hos vissa myndigheter. Dessa fick aUtså tUlfälle att lägga fram sina synpunkter. När beslutet var fattat och propositionen slutUgen lades fram ruUades hela denna breda information tiU företagsnämndema ut.

Vi tycker faktiskt att detta är ett uttryck för både ambition och en viss färdighet att sköta denna sak. Hur kommer det sig då — undrar herr SjöneU när han inte har något annat kvar att komma med - att personalen ändå är så missnöjd med informationen och det sätt varpå de företagsdemokratiska principema har tiUämpats? Jag tror det bottnar i det som jag redan har antytt, nämUgen att personalen till 80 procent är emot denna utflyttning och kanske innerst inne hoppas att Ingen utflyttning skall komma stånd. Det är väl framför allt det som tar sig uttryck i det missnöje personalen har visat beträffande informationen.

Herr Hamrin säger att företagsdemokrati inte bara är information, och det vUl jag gärna understryka. Jag har aldrig påstått något annat. Företagsdemokrati innebär också inflytande och medbestämmande, och den som följer den försöksverksamhet som vi bedriver inom statsverksamheten just nu där det gäller fördjupad företagsdemokrati skaU verkhgen kunna erfara att vi ingalunda med företagsdemokrati bara avser information utan också inflytande på ohka beslutsnivåer för att på det sättet bereda de anställda möjhghet till deltagande i beslutsprocessen på olika

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

mvaer.

Hen Hamrin frågade tiU sist: Varför så snabba omorganisationer Inom den StatUga verksamheten? Ja, det är ju så att man ofta brakar anklaga den stathga verksamheten för byråkrati och tröghet. Jag tycker att det är fel, och den som kan någonting om statsförvaltningen och den rationalisering som har pågått inom den under hela efterkrigstiden vet, att den verkhgen inte har präglats av tröghet utan att vi verkligen i syfte att pressa kostnadema har rationahserat och omorganiserat för att göra verksamheten effektivare så att den skall kunna möta de krav som medborgaren ställer på ett modemt samhälle. Och, herr Hamrin, det som sker effektivt det sker ofta snabbt.

När det gäUer den aktuella omlokaUsering som vi diskuterar kan ingen påstå att man hastar i väg alltför snabbt. Man har ändå tagit tiU en tidrymd på tre tiU fem år för denna utflyttning, och det stryker ju under det förhållandet att man verkligen är medveten om vilka stora omstäUningsproblem som den här utlokaliseringen för med sig. Därför har man inte hastat i väg utan tar det ganska lugnt.

Hen SJÖNELL (c):

Hen talman! Det är ändå märkhgt vilka ansträngningar statsrådet Löfberg gör för att undvika en saklig debatt I denna fråga. Han kanske har något emot en sådan debatt — vad vet jag. Men jag har nu vid flera tiUfäUen försökt få honom att debattera det centrala i hela frågekomplexet om företagsdemokratin, nämhgen de två orden samråd och Inflytande, som utskottet har skrivit om. Varför har det Inte varit något sådant samråd? Varför envisas herr Löfberg med att ständigt och jämt tala om att "informera"? — det gjorde han även i sitt första anförande. Han använde också uttrycket att man hade fått kontakt. Men varken information eller kontakt, herr talman, är detsamma som de vida värdefullare centrala begreppen samråd och inflytande. Det har ändå inte gjorts gällande, och det är bara information som debatten gäUer.

Jag har frågat mig varför inte en sakdebatt har kommit till stånd, men statsrådet Löfberg har snuddat vid ett svar när han frågar mig: Menar hen SjöneU verkUgen att statsmaktemas naturUga rätt att besluta poUtiskt på något sätt skulle kunna få elimineras av företagsdemokrati? Jag har svarat en gång fömt, men jag skall än en gång svara genom att hänvisa till utskottets skrivning. Utskottet säger att statsmaktemas centrala rätt inte får ifrågasättas men framhåller samtidigt att detta bör icke utesluta att samråd äger mm och att inflytande får ske från personalens sida.

Detta har icke skett, och herr Löfberg har under denna debatt icke kunnat på något sätt motsäga mitt påstående härom.

När det sedan gäller felet i artikeln i Expressen viU jag tala om för statsrådet Löfberg att jag hade fått de uppgifter jag byggde artikeln på från personal inom statsförvaltningen, inte bara från ett ställe utan från fyra, fem stäUen, där man uttryckte sig identiskt Uka. Jag brukar, hen Löfberg, lita på personal både inom statsförvaltningen och inom näringshvet. Jag tycker att det inte finns någon anledning att ifrågasätta att den far med lögn. Jag hoppas att statsrådet Löfberg har samma instäUning tiU personalen. Detta var aUtså anledningen tUl att jag i denna

artikel skrev att samråd hade ägt ram två gånger. Om det var tre eUer fyra gånger, som statsrådet Löfberg sade, tycker jag inte ändrar något i sak.

Vad herr Fagerlund, som uppträdde som hjälptrapp tUl statsrådet Löfberg sade, har jag ingen anledning att på något sätt kommentera. Jag vill bara, herr talman, sluta med att säga att om det är så att regeringen framhärdar i att företagsdemokrati är detsamma som att man lämnar informationer, att man tar kontakt med och berättar för personal vad som skaU komma att ske, tycker jag att situationen är bedrövUg, Då är det föga hopp om att företagsdemokratin skaU slå igenom. Inte bara som skett inom näringshvet utan även inom statsförvaltningen.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Debatten om utlokahsering och personalfrågorna förde vi ju en hel dag i förra veckan. Interpellationer som ansluter sig tiU aktuella debatter bmkar ju ibland besvaras i anslutning tiU dem. Det hade kanske varit lämpligt att ta det här interpellationssvaret i anslutning tiU förra veckans debatt.

Vad det nu tycks vara fråga om är formuleringen på s, 65 i inrikesutskottets betänkande. Statsrådet Löfberg uppträder, tycker jag, betydhgt säkrare i sin sak än vad t. o. m. finansminister Sträng gjorde i förra veckan. Statsrådet Löfberg säger att allt har gjorts som rimUgen borde kunnat göras. Om jag förstått statsrådet rätt, så var det kontentan i hans inlägg.

Sedan vUl jag säga att statsrådet borde väl vara helt på det klara med att aUa partier som är företrädda i inrikesutskottet var eniga om utflyttningen som princip. Jag tycker inte att man skaU försöka misstänkliggöra någon här i kammaren i den frågan. Även hen SjöneU har I debatten tidigare uttalat att han stöder denna princip.

Här har talats om formuleringama i utskottsbetänkandet och vad de kan betyda. Statsrådet har berättat att kontakter har tagits med personalens huvudorganisationer även under den tid som regeringen har arbetat med sitt förslag. Vad är det då som utskottet har skrivit härvidlag? Sedan utskottet framhåUit att det är statsmaktens rätt att besluta om förläggningen av statUga verksamheter, uttalade utskottet följande: "Detta bör dock inte utesluta att ett värdefuUt samråd kommer tUl stånd i lokaUseringsfrågoma med berörd personal och verksledning." Det är på grand av att ett sådant samråd inte förekommit som vi från vårt håU har framfört kritik och inrikesutskottet har gjort detta uttalande. Regeringen har icke haft kontakter med verksledningar och med den berörda personalen i de ohka verk som utflyttningen har gäUt, Det är detta som vi talat om i utskottets betänkande, det är detta som citerats här och det är detta som statsrådet Löfberg borde ha kommenterat.

Sedan fortsatte utskottet: "En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenliga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen," Utskottet har också påpekat att detta bör förekomma i framtiden därför att det gagnar den fortsatta utflyttningsverksamheten. Man skall ta tUl vara personalens erfarenheter och kunskaper i ohka sammanhang.

Det var detta som diskusssionen rörde sig om i föna veckan, och vad jag förstår av herr Sjönells interpeUation så är det just detta diskussionen

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

i dag gäller: aUtså inte kontakten med de anställdas huvudorganisationer utan, som utskottet skrivit, "med berörd personal och verksledning", vilket icke är detsamma som personalens huvudorganisationer. Jag vUl hänvisa tUl den kungl. kungörelsen om företagsnämnder i statUga verk. Där talas också om berörd personal i företaget och icke om huvudorganisationer.

Jag viUe säga detta, hen talman, för att ge min tolkning av vad utskottet skrivit. Visserhgen finns en reservation i det här avseendet. Jag sade i förra veckan att jag inte hade någon erinran i och för sig mot utskottets skrivning här, men jag ansåg att den var för vag. Vi vUle ha en mera skärpt skrivning. Jag hoppas att jag tolkat utskottets skrivning rätt, när jag säger att det samråd det gäller borde ha ägt rum med den berörda personalen och ledningen för de berörda verken och företagen och inte endast med huvudorganisationema. Jag vill gäma fråga statsrådet om kungörelsen vad gäller personalvården inom stathga verk riktat sig till huvudorganisationema. Avser den inte de berörda anställda i verket i fråga?

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag kan beträffande statsrådet Löfbergs invändningar mot vad jag sade framhåUa att jag aldrig anklagat statsförvaltningen för tröghet. Om en sådan tröghet har funnits, tillhör den nog ett passerat skede. Och jag tror i varje faU inte att de statsanställda har det intrycket att det råder någon särskild tröghet inom statsförvaltningen för närvarande. Vad jag har gjort är att jag frågat varför man skaU hetsa på denna omorganisation så att den går ut över de anstäUda och jag har tagit länsförvaltningsorganisatlonen som exempel. Varför skall den träda I kraft den 1 juh i stäUet för den I oktober? Det är för mig fuUständigt obegripligt, ty det kommer att gå ut över de anstäUda, Folk som under årtionden haft sin tjänst och som genom omorganisationen måste söka den på nytt har de tidsintervaller som jag nämnde i mitt första anförande för att klara den saken, och ändå är de inte säkra på att få tjänsten. Det säger jag ingenting om, ty enligt grundlagen skaU förtjänst och skickhghet vara avgörande för vem som skaU ha en tjänst. Men det är dock ganska väsenthgt för dem att ha tid på sig att söka sin befintliga tjänst och få möjhgheter tUl information inom rimUg tid, möjUgheter att söka sin tjänst på nytt. Det är i vatie faU orimligt att begära att de skall förstå den hets som nu råder inom omorganisationen på det regionala planet.

Jag har inte yttrat mig om utlokaliseringen av verken här i Stockholm. Hade vi på det regionala planet haft tre—fem år på oss, så hade vi varit tacksamma. Att så lång tid inte behövs i det faUet är självklart, men det borde ha varit mer än ett par månader.

Hen HÖRBERG (fp):

Hen talman! Liksom henar SjöneU, Hamrin och NUsson i Tvärålund är jag något förvånad över att statsrådet Löfberg anser att omsorgsfuU information är detsamma som företagsdemokrati. Det står i företagsnämndsavtalet att samråd skall äga rum före besluts fattande eUer åtgärds genomförande. För mig ter det sig helt naturligt att i ett sådant läge som

regeringen befann sig, man hade fattat ett prehminärt beslut om utlokahsering och låtit detta gå tiU samtUga berörda verks ledningar och tUl berörda verks företagsnämnder för att av dem infordra yttrande. Det brakar vid sådana remissförfaranden komma in saksynpunkter som kan vara värdefulla och som kan ge anledning till omprövning av ett beslut på en eUer annan punkt.

Det hade varit regeringens uppgift att avgöra om det finns något sakskäl att ta hänsyn till eller ej. Beslutet skuUe givetvis sedermera fattas av regering och riksdag. Men en sådan remiss till verksledningar, företagsledningar och företagsnämnder I berörda verk ser jag som ett naturligt led i beslutsprocessen i ett faU som detta. Jag tycker att det är beklagligt att statsrådet Löfberg inte med ett ord vUl medge att det förekommit en del brister på dessa punkter i denna fråga.

Det är en svår fråga och det är första gången vi har något hknande. Det är inte alls genant att medge att det förekommit ett par missar.

Vidare tycker jag att det skulle vara roUgt att från statsrådet få en försäkran om att man, när man nästa gång skall ta itu med ett utlokaUseringsärende, skaU beakta samrådsförfarandet såsom det i företagsnämndsavtalet är tänkt att det skaU bU beaktat.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Hen FAGERLUND (s):

Hen talman! Hen SjöneU meddelar återigen hksom han gjorde i onsdags att han inte har någon orsak att kommentera vad jag sagt — den gången gällde det hans yttrande om förräderiet mot centerpartiets ideologi om decentrahsering. Det är möjhgt att han inte anser sig behöva diskutera den här frågan med mig. Jag uppträder emellertid inte, herr SjöneU, som hjälptrupp till statsrådet utan som uttolkare av vad utskottet har skrivit. Jag tror att jag vet mer om vad utskottet menar än vad hen SjöneU gör.

Jag ämnar inte ta upp någon debatt med hen NUsson I Tvärålund i dag; vi hade en så ingående diskussion i onsdags att jag tycker det är onödigt. Han erkänner själv att han inte kunde acceptera skrivningen; han viUe ha en kritik mot den eftersom han ansåg den alltför vag.

Jag kan, som jag redan sagt, histämma med dem som säger att företagsdemokratin ännu Inte är fullkomhg. Som jag ser det blir den inte heller det ännu på en tid. Det är en försöksverksamhet. Det är emeUertid viktigt att slå fast att det är riksdagen som skall fatta det poUtiska beslutet i dessa frågor. Om detta är vi också eniga. Då uppstår frågan; Hur mycket skall de anställda få bestämma? Vi skall givetvis informera och samråda, men själva beslutet är pohtiskt. Detsamma gäUer t. ex. en ny affärstidslag. SkaU bara de anställda avgöra när försäkringskassoma skaU ha öppet eller skaU de som betjänas få vara med och bestämma?

AUt detta är frågor som bör tas upp tiU aUvarlig diskussion — ingen vet bestämt hur framgångshnjen skall se ut.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Hen talman! Jag är ledsen över att det har bhvit en så lång debatt, men det är å andra sidan en väldigt viktig fråga. Jag hoppas därför att kammaren och presidiet ger oss tillgift för att vi ganska gmndUgt

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

diskuterar den i säsongens elfte timme.

Herr SjöneU har inte många argument kvar; han hävdar åter att jag bara talar om Information och att jag glömt det viktiga ordet samråd. Det har jag inte alls gjort; jag viU gäma understryka att samråd är oerhört viktigt och ett väsenthgt led i företagsdemokratisk verksamhet. Vad jag har hävdat och än en gång slår fast är att samråd med personalen och myndighetema har förekommit i denna fråga och att de haft möjhghet att utöva inflytande. Det har ingen av debattörema kunnat bestrida,

Hert Nilsson i Tvärålund menade att kontakter inte har tagits med berörd personal och myndigheter och viUe därmed göra en distinktion. Han ansåg att det i och för sig var bra att man hade haft kontakt med personalens huvudorganisationer, men den berörda personalen och myndighetema hade inte fått komma till tals på det sätt som hert Nilsson tyckte var önskvärt. Där vill jag återigen framhålla att man har haft kontakter med berörd personal och med myndigheter. Men man kunde inte ta den kontakten fönän det pohtiska beslutet var fattat om vilka verk som skulle flyttas ut och vart de skulle flytta. Så fort detta beslut hade fattats tog man också kontakt med berörd personal och med myndighetema för att informera dem. Dessförinnan hade ju också ärendet varit ute på remiss i vanhg ordning.

Sedan frågade herr Nilsson om inte företagsnämndskungörelsen riktar sig tlU den berörda personalen. Jo, det gör den. Företagsnämndskungörelsen reglerar endast förhållandet mellan den stathga myndigheten och dess anställda. I debatten förra veckan fick jag en känsla av att inte aUa talare som kritiserade regeringen på den här punkten hade det fuUt klart för sig. Däremot ålägger dessa bestämmelser inte regeringen eUer riksdagen någon skyldighet i förhåUande tiU de statliga myndighetemas anställda. Underlaget för kungörelsen utarbetades i en gemensam arbetsgrupp med företrädare för dåvarande civildepartementet och de statsanställdas huvudorganisationer. Utgångspunkten för arbetet var att reglema skulle avse verksamheten i företagsnämndema som bestod av företrädare för myndigheten och dess anställda. Det är aUtså fel att hävda att bestämmelsema i kungörelsen skulle avse något annat än att reglera skyldigheter och rättigheter i förhållandet mellan den myndighet där nämnd inrättats och den myndighetens anställda. 1 klarhetens intresse har jag gärna velat spika fast detta.

Beträffande herr Hörberg vill jag hänvisa tiU en tidigare repUk. Herr Hörberg lyssnade tydligen Inte på mig eller också var han ute ur kammaren, eftersom han upprepar detta påstående att jag har ansett att omsorgsfuU information är detsamma som företagsdemokrati. Det har jag aUs inte ansett, och jag hänvisar alltså i det stycket tiU min förra rephk.

Sedan, hen talman, viU jag gäma understryka att det viktiga nu är inte att diskutera vad som har brastit I ett eller annat avseende utan att Inrikta sig på framtiden; dels att klara den här utlokahseringen som redan är beslutad och som kommer att leda till många omställningsproblem — jag har ingalunda velat bortse från det —, dels att inrikta sig på den eventuella ytterhgare etapp som har aviserats. Det är väldigt viktigt att man i de sammanhangen på olika sätt försöker att hålla kontakt med både myndigheter och personal. Jag har sannerligen i mitt interpeUa-

tionssvar och I rephkema gång på gång velat understryka att den ambitionen finns hos regeringen.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Statsrådet Löfberg tar faktiskt upp sig. Efter en ganska lång debatt böqar han så smått att närma sig pudelns käma, det som vi har hålht på att debattera hela tiden här. Beviset för att han böqar närma sig själva saken, är att han säger att kontakt — han talar fortfarande, hen talman, om kontakt, och jag ber kammaren observera det; han talar inte om samråd — kunde icke tas med personalen, och det har man för övrigt inte gjort utan man har tagjt kontakt med huvudorganisationema, men all right, förrän efter det att beslutet fattats. Där är faktiskt pudelns kärna. Det är just precis vad man skulle ha kunnat göra, statsrådet Löfberg. Om man har respekt för personalen och om man vill manifestera företagsdemokrati, då skall man faktiskt ta kontakt före beslutet. Man kan helt enkelt göra klart för personalen att det här är ett poUtiskt beslut. Själva det centrala beslutet att verken skall flyttas ut kan förklaras vara av pohtisk karaktär och kan icke ändras hur mycket personalen än protesterar, men när det gäller inflytandet på formema för utflyttningen skulle samrådet ha kunnat ge Inte minst herr Löfberg utomordentligt värdefuUa uppslag och fakta. Dessa hade kunnat komma med i handläggningen som härigenom hade kunnat göra personalen betydhgt mera positiv tUl utflyttningen än vad som har bhvit fallet. Det är enkla fakta som jag tycker att det inte skulle kosta på aUtför mycket att erkänna.

Hen Fagerlund har jag ingenting emot personUgen, tvärtom, och inte heller har jag någonting emot att debattera med honom. Jag hoppas, herr Fagerlund, att vi skall få återkomma i framtiden i kanske mera sakhga och stimulerande sammanhang än de som vi hittUls har varit uppe i. I varje faU har jag Inte betraktat de angrepp som herr Fagerlund har gjort på mig som särskilt sakhga.

SlutUgen vill jag instämma i statsrådet Löfbergs slutreplik. Det är angeläget för oss aUa — för regering, för alla andra politiker och över huvud taget för människor som kommer att ta ansvar för den här utflyttningen — att försöka medverka tUl att den sker så effektivt, så rationellt och så smidigt som möjhgt. Vi har i dag debatterat bristema 1 det förflutna. Jag för min del har aldrig haft någon åstundan att uppehålla mig aUtför länge vid begångna misstag. Det är bara bra om bristema kan dras fram i dagen och användas för att förbättra det fortsatta hanterandet av liknande ting. Det är hela mm ambition, och jag Instämmer i herr Löfbergs förhoppning om att nästa etapp skaU kunna genomföras på ett gott, menlngsfuUt och smidigt sätt.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. tillämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Hen HÖRBERG (fp):

Hen talman! Statsrådet menade nyss att jag hade missuppfattat honom när jag påstod att han sammanblandade information och företagsdemokrati. Jag tror dock inte att jag har gjort det, för i sitt senaste inlägg nu sade herr Löfberg — jag skrev ned det — att "så snart det poUtiska beslutet var fattat" tog man kontakt med verk och personal.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. läroböckema i gmndskolan

Det är att informera, när beslutet är fattat, men det är inte företagsdemokrati. Med företagsdemokrati menas att man har samråd före beslutets fattande.

Herr NILSSON I Tvärålund (c):

Herr talman! Bakgrunden tiU den osedvanUgt häftiga kritik som har förevarit i utflyttningsfrågan lämnade måhända statsrådet besked om när han angav sin principiella syn på företagsdemokratin. Kontakt kan inte tas med personalen förrän beslutet fattats, sade statsrådet, 1 hkhet med tidigare talare vlU jag säga att jag ifrågasätter om inte regeringen och statsrådet Löfberg måste tänka om i det avseendet. Detta är måhända bakgranden tiU att personalorganisationer och berörd personal i verken har reagerat så oerhört kraftigt. Man har icke, så som framgår av företagskungörelsen, fått vara med och diskutera innan besluten fattats — beslut som berör personalen och verket på ett mycket nära sätt.

Där tror jag att regeringen har gjort en erfarenhet som blir tUl nytta för framtiden. Jag viU i Ukhet med statsrådet säga att nu gäUer det att inrikta sig på framtiden. Jag tycker inte att det skulle vara generande utan riktigt på många sätt om regeringen erkände att man gjort en del felaktigheter I den här frågan och att man avser att klara saken bättre i framtiden.

Överläggningen var härmed slutad. § 7 Ang. läroböckema i grundskolan

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Nelanders (fp) den 13 maj framstäUda interpeUation, nr 120, och anförde:

Herr talman! Hen Nelander har frågat mig, vilka åtgärder jag ämnar vidta för att innehåUet i läroböckema skall stå i överensstämmelse med läroplanen.

De läroböcker som används i bl. a. grundskolan skall granskas av statens läroboksnämnd. För att trygga läroboksförsöqningen i grandskolan i samband med den nya läroplanens Införande har särskilda åtgärder vidtagits efter beslut av Kungl. Maj :t. Detta beslut innebär att en lärobok kan temporärt användas även om dess innehåll inte helt stämmer överens med den nya läroplanen. Beslut om användande av viss lärobok i skolan fattas av skolstyrelsen efter hörande av rektor och lärare. Skolan har aUtså ett stort inflytande i dessa frågor.

Frågan om formema för granskning av läromedel utreds för närvarande av läromedelsutredningen. Utredningens förslag väntas under året, I awaktan på resultaten av utredningsarbetet är jag inte beredd att föreslå ändringar i nuvarande ordning beträffande granskning.

Hen NELANDER (fp);

Herr talman! Jag tackar utbUdningsministern för svaret på min InterpeUation. Jag hade väl väntat mig ett mera koncist och bestämt besked. I stället visar svaret en del frågetecken, som gör mig något oroUg.

Jag vUl emellertid i statsrådets svar intolka ett bestyrkande ja på den fråga som är det väsentUga i interpeUationen - nämUgen frågan om innehåUet i läroböckema skaU stå i överensstämmelse med läroplanema.

AUa vi som har ett ansvar, stöne eUer mindre, för grundskolans läroplaner — och då även för rehgionskunskapsämnet — måste utan tvekan svara: Ja, det är klart att av regering och riksdag faststäUda läroplaner skaU följas och sålunda innehåUet i läroböckema överensstämma därmed.

Något oroväckande finner jag utbUdningsministerns meddelande om Kungl. Maj:ts fattade beslut, att en lärobok kan temporärt användas även om dess innehåU inte helt stämmer överens med den nya läroplanen. Om detta kunde godtas i början, kanske första året, så kan det väl Inte gäUa hur länge som helst. Kungl. Maj:ts beslut i detta avseende har tydhgen en del av skulden till det av mig påtalade förhåUandet. Det märkliga är ju att boken i fråga, "Människan, naturen, samhället" av IsUng—CuUert, godkänts av statens läroboksnämnd för praktisk prövning i grundskolans årskurs 4 som lärobok och studiehandledning i orienteringsämnena, trots att hela den del av ämnet religionskunskap, som enhgt Lgr 69 lämpUgen läses ämnesbundet, nämhgen bibelkunskapen, saknas. Godkännandet skedde den 3 mars 1970 och beslutet förnyades den 25 febraari 1971 trots avstyrkande utlåtande från den ämnessakkunnige granskaren beträffande del 1 A av boken och trots att andra delen, del 1 B, ännu inte förelåg i komplett skick.

Ur granskarens utlåtande tiUåter jag mig citera: "Då det är önskvärt att granskningen sker samtidigt med att läromedlet används i undervisningen vill jag först visa på förlaget Almqvist & WikseUs stora brist att ej kunna håUa angivna tider för utgivningen av läromedlet M.N.S. Ersättning för läromedlet har varit ett förhandstryck av för undervisning ringa värde. Först under den senare delen av höstterminen levererades första delen av M.N.S. men utan lärarhandledning och med endast häfte 1 " — det skaU finnas fyra häften — " av studiehandledning utan rehgjonsupplement och uppslagsdel."

Det passerade har fått enhgt min mening aUvarUga konsekvenser för undervisningen, i det att man — som en målsman angett i skrivelse - i de rektorsområden, bl. a. i Stockholm, som bestämmer sig för nämnda läromedel får stora svårigheter att genomföra den ämnesbunda undervisningen i religionskunskap. Det har uppgivits att i årskurs 4 Inom visst rektorsområde i Stockholm ännu Ingen ämnesbunden undervisning i rehgionskunskap meddelats under hänvisning tUl att man saknar läromedel. Får jag fråga utbildningsminlstem hur denna undervisningsbrist skaU repareras?

I en radiointervju i "InbUck" den 15 maj har läroboksnämndens ordförande som huvudorsak tUl det Inträffade angett den brist på läroböcker som råder. — HärtiU är väl att säga, att det dock finns åtskiUiga läroböcker utgivna. Att då godkänna en bok som utelämnat en så väsentUg del som bibelkunskapsstoffet — och detta utan att ange förhållandet på omslaget eller i förordet — är helt enkelt oförsvarUgt,

Jag har tiUfrågats om detta är en utveckhng som vi från kristet håU befarade. Jag har måst svara att oron fanns redan när de nya läroplanema

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. läroböckema i gmndskolan

N"" 101 antogs. Då läroplanen senast reviderades var vi från vårt håll givetvis

Tisdagen den angelägna om att religionskunskapen skulle få det utrymme för vilket

1 juni 1971 riksdagen tidigare uttalat sig. Från skolöverstyrelsen uttalades klart att

Ang. läroböckerna i gmndskolan

någon överföring av tid från religionskunskapen tiU annat orienteringsämne inte skulle få ske. Jag finner därför det inträffade djupt beklagUgt och hoppas rättelse snarast kommer att vidtagas,

1 sitt svar poängterar statsrådet skolans stora ansvar och inflytande. Skolstyrelse fattar efter hörande av rektor och lärare beslut om användande av viss lärobok. Och visst är detta riktigt. Det understryker så mycket mer nödvändigheten av att skolstyrelse, rektor och lärare verkhgen ser tiU att de rätta och med läroplanen överensstämmande läromedlen beställs. Här måste enligt min mening Stockholms skolstyrelse ta upp frågen igen och fatta ett nytt beslut.

Men finns det då inte biblar i skoloma? Jovisst, Biblar måste finnas. Bibeln, kristendomens egen urkund, skaU givetvis utgöra gmnden för undervisningen i detta ämne. Men man måste ha något instmment att öppna Bibeln med, säger skolkonsulenten i skolöverstyrelsen.

Läroplanema skall — i detta som i andra ämnen — givetvis vara vägledande för undervisningen.

I första hand gäUer detta för läraren, som oavsett vilka hjälpmedel som ges måste hålla sig inom läroplanens ram. Objektiviteten i kristendomsundervisningen, som vi principieUt är överens om och som här måste understrykas, betyder som jag ser det för det första respekt för saken och för det andra respekt för individen. Saken, objektet, som skaU meddelas eleverna är I detta ämne i första hand kristendomen, i andra hand övriga religioner. För kristendomen är enhgt läroplanen objektets innehåll framför allt en samlad bUd av Jesu person, hans hv och förkunnelse. Och för den bUden måste Bibeln användas. Ges inte detta innehåU har man brastit mot det sakhga I objektiviteten. Det andra i objektiviteten är respekt för individen, Undervisrungen får inte vara påtryckande, proselyt-värvande. Men den får inte heller ta som sin uppgift att undergräva kristen tro.

Läroplanens innehåll måste vidare vara vägledande för läroboksförfattaren. Detta kan inte nog understrykas, även om det förefaller helt självklart.

Läroboksnämndens granskning är givetvis ytterst betydelsefuU, Skol-styrelsema rättar sig i mångt och mycket just efter denna. Ofullständiga och oriktiga läromedel får inte släppas fram. UtbUdningsmlnistem erinrar om att formema för granskningen av läromedel för närvarande utreds av läromedelsutredningen, vars förslag väntas under året. Kanske får vi därigenom anledning att återkomma till granskningen också vad gäller det här berörda ämnet.

Fru SUNDBERG (m):

Hert talman! Jag skall inte här ta något specifikt exempel, men jag
blev htet förvånad när jag läste utbildningsministems svar på interpeUa
tionen. Utbildningsministern säger nämUgen bl. a.: "Beslut om använ
dande av viss lärobok i skolan fattas av skolstyrelsen efter hörande av
34 rektor och lärare. Skolan har aUtså ett stort inflytande i dessa frågor,"

Jag är medveten om att detta är formellt riktigt. Men det förefaller Nr 101 ~mig märkvärdigt att utbUdningsministern inte känner tUl att skolstyrelser- Tisdagen den nas inflytande på val av läroböcker i dag är praktiskt taget obeflntUgt. I j jypj 1971

en skolstyrelse med fem eller sex högstadieområden och ett par gymna- -

sier är det helt otänkbart att man vid sina sammanträden ens skaU kunna Ang. läroböckerna

begära en föredragning av vilka böcker som kommer att användas under ' gmndskolan

kommande läsår. I praktiken fungerar det så att beslutet om läroböcker

är delegerat, oftast till rektor, och det innebär att läraren själv avgör vilka

böcker som skall användas. Skolans inflytande är i dag av praktiska skäl

obefintligt, och jag skulle gärna vilja höra utbildningsministem säga något

om humvida han verkligen tror att det som står i svaret är en reahtet.

Men eftersom skolstyrelsema har att lämna det formeUa godkännandet måste de å andra sidan i betydUgt högre grad än vad faUet var för 20—30 år sedan kunna förlita sig på prövningen av läroböckema, I det sammanhanget viU jag också säga att det ju Inte längre enbart är fråga om läroböcker. Det gäUer hela Inlämingssystem, som i många faU är så komplicerade att det övergår de mest erfarna skolstyrelseledamöters förmåga att bedöma såväl innehåU som funktion av de läromedel som förs upp på förslag.

Jag viU sluta med att säga att skolans inflytande på detta område tyvärr har försvunnit, och man kan bara hoppas att utredningen, när den lägger fram sitt betänkande, beaktar dessa synpunkter.

Hen utbildningsmirustern CARLSSON:

Herr talman! Jag vlU börja med att svara på fm Sundbergs principfråga.

Jag är medveten om att detta i många skolstyrelser fungerar så som fru Sundberg här har givit oss en beskrivning av, .men jag känner också tiU skolstyrelser där det i verkligheten fungerar så som det är tänkt, nämhgen att skolstyrelsen utövar reellt inflytande. Jag skulle här också kunna ge exempel på det. Men i de skolstyrelsema krävs det av ledamötema en mycket stor arbetsinsats, och jag tror att vi Inte bara i detta utan även i andra avseenden måste räkna med att de som i framtiden åtar sig uppdrag i skolstyrelsema kommer att få lägga ned mycken tid på det arbetet. Inom parentes vill jag säga, att när man utser kommunala förtroendemän, så skall man komma ihåg att de som kommer att sitta i skolstyrelsema inte bör ha för många andra uppdrag, ty annars kan de Inte klara dessa stora arbetsuppgifter.

Med detta vill jag inte på något sätt undanskymma det centrala ansvar som läroboksnämnden har i denna fråga, och det är också därför som vi har tUlsatt en utredning. Jag tror att den centrala nämnden måste ge bättre service än den kan göra i dag, med de resurser och den omfattning den har, för att de lokala skolstyrelseledamötema skall kunna fungera på ett tiUfredsställande sätt i det här avseendet. Det är kanske därför i praktiken inte så stor skiUnad mellan Fra Sundbergs och min uppfattning på den här punkten.

Herr Nelander tog upp ett konkret faU. Jag viU naturUgtvis inte i detalj
gå in på det, men jag kan säga följande. Självfallet skall läroplanens
bestämmelser följas. Det är den huvudprincip som gäller. Vi haremeUer- 35

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ang. läroböckerna i gmndskolan

tid under övergångsskedet då och då tvingats att göra vissa kompromisser, helt enkelt därför att läromedel inte funnits som varit i alla delar perfekta. Med det har jag också sagt att det är en tidsmässig kompromiss och att målsättningen självfallet bör vara att så snabbt som möjUgt få fram läromedel som helt uppfyUer läroplanens krav.

I det faU som herr Nelander särskilt tänker på har boken uppförts för praktisk prövning. Som skäl har åberopats dels att böcker behöver prövas i klass, dels att det råder brist på böcker av detta slag. Men förlaget skulle tala om att avsnittet saknas, och det skuUe nämnas i förordet. Jag kan emellertid inte närmare diskutera hur reklamen för boken har lagts upp från förlagets sida; det är möjhgt att brister föreligger i det avseendet, men på den punkten är jag inte informerad. I det här fallet har alltså läroboksnämnden utgått från att förlaget skulle ge sådana seriösa upplysningar att skoloma skulle kunna få vederhäftiga informationer om läromedlet.

Låt mig också, herr talman, som en aUmän slutsats säga — eftersom det då och då uppstår en debatt, ofta kritisk, om läromedlen — att jag tror att det generellt sett är en mycket hög kvalitet på de svenska läromedlen. Jag läste i ett av de senaste numren av en lärartldning att man också från läramas sida bedömt det så, att våra läromedel allmänt sett har en mycket god kvalitet. Men det är klart att vi i samband med en ny läroplan kan få vissa övergångsbesvärhgheter — det vill jag inte förneka.

Hert NELANDER (fp);

Hert talman! Jag tackar statsrådet för det nu gjorda klara uttalandet att läroplanema självfallet skall följas. Han sade också att beslutet om användning av lärobok som inte helt överensstämmer med läroplanen var en temporär åtgärd — jag hoppas livligt att det skall vara så och att man snarast söker komma fram tUl ett normalt förfaringssätt i granskningsavseende.

Det är högst anmärkningsvärt att man I den påtalade boken inte anger att denna bibelkunskapsdel saknas — i förordet eller till och med på omslaget, vilket borde ske.

Statsrådet sade att läroböckerna i allmänhet är av god kvalitet, och jag vill inte fömeka det. Jag vill bara säga att just när det gäller reUgions-kunskapsämnet och kristendomsundervisningen har observerats åtskUliga faU där man inte helt och fullt följt läroplanema och deras intentioner.

Hert WIKSTRÖM (fp):

Hen talman! Bara en enda synpunkt.

Det är två ämnen i skolan som är särskilt känsliga ur den specieUa synvinkel som har anlagts här i dag, och det är samhällskunskap och rehgionskunskap. 1 Jr jag utöver det som redan har anförts i debatten säga att läroboksnämnden naturligtvis aldrig skulle godkänna en lärobok i samhällskunskap där man inte tagjt med ett avsnitt som berörde t. ex. ett av våra vanligaste politiska partier. Det är därför märkligt, tycker jag, att man i en bok i rehgionskunskap kan ta bort ett så väsentligt avsnitt av vad läroplanen stadgar skaU finnas med och att en bok med de bristema

kan godkännas.

Jag har velat säga detta, därför att om vi som vi har gjort tidigare i kammaren skall försvara den nuvarande uppläggningen av ämnet rehgionskunskap, kräver det att vi har fullödiga läroböcker, och då kan det hända att läroboksnämnden får säga nej tlU en bok som har sådana brister som det här har gäUt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om information till allmänheten angående EEC-altemativen för svensk del

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Herr handelsministem FELDT erhöll ordet för att besvara hen Möllers i Göteborg (fp) den 29 april framställda interpeUation, nr 114, och anförde:

Herr talman! Hen Möller i Göteborg har frågat mig om jag vill medverka till att en genomträngande, gärna successivt kommande information ges till allmänheten om EEC-altemativen för svensk del, bl. a. genom en skriftserie enligt danskt exempel och genom användning av ohka massmedia.

Min instäUning tiU frågan om information i EEC-sammanhang redovisade jag ganska nyUgen inför riksdagen, nämligen i utrikesdebatten den 31 mars i år. Jag nämnde då bl. a. att jag ansåg det vara statens uppgift att fortlöpande stäUa sakmaterial i ärendet till debattens förfogande. Däremot borde det ankomma på andra instanser att föra ut argumenteringen för och emot olika lösningar.

1 denna anda har handelsdepartementet sedan början av 1960-talet gett ut ett tiugotal olika skrifter med sakhg information i integrationsfrågan. Sedan de svenska förhandlingskontakterna med EEC inleddes i slutet av 1970 har denna verksamhet intensifierats och vi har sedan årsskiftet gett ut fem publikationer med aktuellt innehåU i EEC-frågan. Vi har vidare startat en särskUd tidskrift för att snabbare få ut information om innehållet i aktuella dokument, anföranden, beslut etc. i bl. a. EEC-frågan.

Denna verksamhet fortsätter. Under arbete är bl. a. en uppföljning av den s. k. "Gula Boken" från 1968, där man söker se EEC-samarbetet ur svensk synvinkel. Huvudsyftet med den nu aktuella skriften är att presentera en bedömning av konsekvenserna för svensk del vid ett antagande av EEC:s regler på alla de ohka sakområden som omfattas av EEC-samarbetet. Som bakgrund beskrivs EEC-bestämmelsema på de olika sakområdena.

TUl sitt innehåU kommer denna skrift således att vara mycket hk den serie av tolv informationsskrifter om EEC som man på dansk sida håller på att ge ut och som hen Möller åberopar som ett mönster. Skillnaden tycks vara att vi bedömt det som fördelaktigare att få materialet samlat i en volym.

Jag kan emellertid nämna att vi överväger att även redovisa detta material i kortare och mer populär form i en serie småskrifter. Man bör dock vara medveten om att det är svårt att framstäUa dessa invecklade

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

frågor på ett sätt som är faktainriktat och objektivt samtidigt som det är kortfattat och lättförståeligt.

Herr Möller vill att information skall ges om alternativen för svensk del och nämner själv fem olika altemativ bara på tullpoUtikens område. Sådana analyser är knappast möjliga att göra i dagens läge. Den metod som valts i den bok som nu är under arbete i handelsdepartementet är att på de olika sakområdena söka bedöma konsekvensema för Sverige av att delta i samarbetet i samma utsträckning som medlemsstatema, dvs. på basis av Romfördragets regler och andra EEC-bestämmelser. Särskilt som Sverige strävar efter ett långtgående samarbete är denna metod den enda praktiskt användbara.

Användning av massmedia för spridning av information är en fråga som endast dessa media själva kan avgöra. Självfallet medverkar jag emellertid gärna till att de förses med material som underlag för en sådan informationsverksamhet.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det innehåUer speciellt en viktig sak. Jag hade interpellerat om EEC-informationen till den breda allmänheten — till skillnad från den till speciaUster och speciellt intresserade. Handelsministem nämner att "Gula Boken" från 1968 skaU komma ut i aktualiserat skick. Det är i och för sig bra. Men därefter kommer den centrala meningen i svaret, där statsrådet säger: "Jag kan emeUertid nämna att vi överväger att även redovisa detta material i kortare och mer populär form i en serie småskrifter."

TUls vidare bara överväger man alltså, men det är i varje fall en öppning.

Vad är det som behövs? Varför är informationens natur så viktig? Jo, därför att det är en serie korta skrifter eller — kanske ännu bättre — små kortfattade faktablad som kan nå fram. Folk i allmänhet orkar inte läsa tjocka saker. Det behövs nu insatser med en upplaga för masspridning — med tanke på EEC-frågans stora betydelse för vårt samhäUe, skyldigheten för statsmaktema att informera i det unika läge för förhandhngarna som vi befinner oss i och det uppenbara behovet av information. Jag kan hänvisa tiU Sveriges Radios undersökning i november i fjol, där bara ungefär 50 procent av de svarande kunde nämna vad EEC var för någonting enligt de enklaste kriterier som tänkas kan.

Det danska greppet är då bra. Tolv informationsskrifter på 30 sidor vardera betar där av fältet gradvis, vilket är den centrala punkten för att få spridning av och läsvärde hos sådana här skrifter. 1 små doser sker utportioneringen av fakta. Danskarna utger en skrift om Gemensamma marknadens institutioner, en om jordbrukspoUtiken, en om det industripolitiska samarbetet, en om förhållandet till utomstående länder inklusive u-länderna, en om energipolitiken, osv. Jag visar på TV-skärmen en bild av skriften om den Gemensamma marknaden. Det är skrift nr 2 i den danska omfattande informationsserien. Detta är något helt annat än

"Gula Boken", som aldrig kan bli en ersättning för en sådan här bred information effektivt spridd över landet.

Jag skulle för resten också vilja fråga när "Gula Boken" kommer ut och hur stor upplagan är. Det är högst troligt att upplagans storlek visar att boken just inte är tänkt att få masspridning. Jag vill också uttrycka en viss förvåning över att boken ännu inte har kommit. Efter vad jag har förstått fanns bakgrundsmaterialet färdigt senast i börian av oktober, och även om viss utrensning av hemliga fakta med tanke på vår förhandlingsposition kan ha behövts, har en mycket lång väntetid uppstått.

Jag återkommer till informationens art. I svaret nämns fem andra pubUkationer med aktuellt innehåll men också de är ganska tjocka. Detsamma gäller om läsvärdet hos tidskriften "AktueUt i handelspoUti-ken", som är ett bra grepp i och för sig, men inte heller denna skrift är avpassad för stor spridning. Jag skulle gärna vilja fråga hur stor upplaga denna publikation numera har och vilka den går tiU,

För att ta ett andra exempel bland länder som nu på oUka sätt söker anknytning till EEC vill jag visa även vad den brittiska regeringen gör. Den har satt i gång en gigantisk information tiU allmänheten, någonting som inte aUs har uppmärksammats här i landet. Denna information består av fyrsidiga små vikblad, som gratis delas ut över hela landet på postkontoren. Vikbladen är alla korta och informativa. Minst fyra stycken, som jag har här, har kommit ut och åtminstone tre stycken till kommer det att bli. Låt mig på TV-skärmen nu visa en bild över några av dessa vikblad. "Vad är den Gemensamma marknaden?" heter det ena och "Industri och teknologi i den Gemensamma marknaden" heter det andra.

Det tredje exempel som jag viU hänvisa tUl för att få handelsministern att mycket starkt och positivt överväga en vitt spridd information är det norska. Paul Kleppe, alltså handelsministern i Norge, gjorde ett uttalande vid den stora EEC-konferensen i Oslo den 24—25 maj. Där nämner han dem som har vissa negativa inställningar på faktaområdet och t. ex. tror att ett närmare nordiskt samarbete skulle vara ett alternativ tUl EEC för norsk del. Han fortsätter:

"Jag tror det finns en aUmän känsla av att den offentUga debatten om dessa problem har avslöjat en brist på information om de faktiska förhållandena. Min regering har därför startat en plan för vitt spridd information om Gemenskapema och om de europeiska problemen i aUmänhet, Denna information kommer att bh helt faktamässig och skall söka visa både fördelarna och nackdelarna för Norge som medlem av en utvidgad Gemenskap. Vi hoppas att denna information skaU bidra till en mindre känslomässig och bättre informerad offentlig diskussion om dessa problem i vårt land."

Här har jag med det danska, det brittiska och det bhvande norska exemplet visat på någonting som ännu inte har skett här i Sverige. Hos oss har under senare år viljan tUl information varit god, men informationen har inte varit avpassad för den stora aUmänheten. Det är därför som jag vlU ta fasta på det besked som skymtar i handelsministerns svar i dag. Överväg gäma, men besluta åt rätt håll! Vi löper nu in i det sista halvåret då besked tiU Sverige och Sveriges svarsbesked torde komma att ges. Jag vill säga: Ös på bara med information, ös på herr handelsminister!

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information tiU allmänheten angående EEC-altemativen för svensk del

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information tiU allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Det är bråttom med detta. Det är bråttom dels därför att vi ser vad övriga länder redan har gjort, dels därför att okunnighetens slagord om EEC fått göra sig så breda här i landet, ibland ganska ensamma, alltifrån de kortaste uttryckssätten till en sådan bok som den nya av Myrdal-Ekström-Pålsson. Dessa författare tror t, ex, att ett handelsavtal med ömsesidiga tullättnader är ett alternativ tiU EEC, vilket det ju inte är med hänsyn tiU GATT:s bestämmelser. Det sprids alltså i oUka sammanhang egendomhga förestäUningar om faktiska förhåUanden, Det är enbart dem som jag nu talat om, inte om de värderingsmässiga givetvis. En information skuUe alltså rensa upp betydhgt.

För fem dagar sedan pubUcerades ett upprop från ett drygt 40-tal forskare, kulturpersonligheter m. fl, här i landet. Jag viU Inte ta upp detta i sak nu under vårriksdagens elfte timme, men jag tror att uppropet visar efr. förhållande; känslan av brist på information ut över landet. Man känner sig nämligen förvinad, anser att vi går i riktning mot en allmän intemationeU samhörighet men möter en negativism på många håll här i landet och står oroad och undrande. På så sätt visar uppropet också en brist på information, en upplevd brist på motinformation med fakta, där även enkla och korta sakbesked skuUe betyda oerhört mycket. Jag skall nöja mig med att bara från bötian av detta upprop läsa In några meningar till protokollet:

"Sverige står Idag inför en av de viktigaste frågor vårt foUc haft att ta ställrung tiU under detta århundrade," Och sedan, i stycket därpå, heter det: "Utveckhngen har visat nationalstatens otillräcklighet och den allt större betydelsen av internationellt samarbete. Stömingar i det ekonomiska hvet respekterar inga gränser. Ett litet land som Sverige, vars välstånd i väsentlig grad är byggt på en stor utrikeshandel, är alldeles särskilt beroende av att i samarbete med de stora industrinationema i Europa finna gemensamma lösningar på gemensamma problem. Ett sådant samarbete både kan och skaU ses i ett ännu vidare intemationellt perspektiv, bl, a, som en nödvändig grundval för ett effektivare stöd åt u-ländema,"

Jag tror att enbart ett besked, spritt mycket effektivt, om att 70 procent av vår export går tiU länderna i det utvidgade EEC skulle få många att stanna upp och ge dem en viss faktagmnd som tillsammans med mycket annat kan få konturema i problematiken att klarna bättre.

Det var ett bra slutstycke i svaret. Det innebar praktiskt taget en uppmaning tiU bl, a, radio och TV, därför att de tydligen kommer att få all slags hjälp från departementet med fakta och bakgrandsmaterial till information via de kanalerna.

Däremot är jag Inte nöjd med svaret i näst sista stycket, och jag skall sluta med det. Jag vill i detta anförande bara ta upp en sak däri och den gäUer Informationen utåt till EEC-länderna. För att få länderna ute i Europa att verkhgen förstå och även ganska brett få pohtikerna att intensivt uppleva, att det är nära, omfattande och varaktiga förbindelser vi önskar, är det nog bra att man åberopar § 238 om associering.

Det finns ju en skillnad mellan associationsavtal och handelsavtal, och skiUnaden är att handelsavtal gäUer handeln nu, medan associationsavtal ger associationsråd, kommittéer och mycket annat på det rent institutio-

nella området, och det är detta som är så viktigt.

Handelsavtalet är fixerat tiU ett visst samarbete på det handelspohtiska området och sålunda statiskt till sin natur. Genom det fortlöpande samrådet i gemensamma institutioner kan associationen på ett helt annat sätt bh öppen I framtiden och anpassas tiU växlande behov. Även om aUtså associering är enbart en form för ett avtal, som kan fyUas med mer eller mindre av innehåU, är det fråga om en mycket viktig form.

Ordet associering rymmer också en distinktion för informationen i Europa om vår vilja tiU nära samarbete, som är väsentlig. Det har en annan klang, som ute i Europa Inte bara gäller formen för vår anknytning utan som också tas som tecken på viljan till sakligt innehåU. Det vore tacknämhgt om vi tar fasta på det i fortsättningen.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Om information tiU allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Hen WIRMARK (fp):

Hen talman! Jag skall bara ta upp en enda punkt i interpellationssvaret. Den gäller frågan om information om oUka altemativ. Handelsministern säger att analyser av oUka alternativ knappast är möjUga i dagens läge.

Även om jag förstår svårighetema att före en förhandhng I detah klargöra de ohka altemativ som står tiU buds, tycker jag att det är märkligt att man helt avstår från att i breda hnjer söka beskriva vad olika altemativ innebär och vad deras följder bhr. Av vad hen MöUer nyss sade ifemgår att man i Norge också kommer att informera om fördelar och nackdelar, dvs, ohka alternativs konsekvenser. Det aktueUa läget talar också enligt min uppfattning för en sådan uppläggning för Sveriges del.

Mycket tyder på att den rapport, som kommissionen snart kommer att avge, kanske inte kommer att bh särskilt positiv för Sveriges del. Vi har ju begärt en tullunion och avser då naturligtvis att få ett visst inflytande över de beslut som skulle gäUa även oss. Men kommissionen lär anse att för inflytande i beslutsprocessen fordras medlemskap. Kommissionen kan därför antas vilja trappa ned förbindelserna med Sverige för att minska eller begränsa problemen på inflytandesidan. Det är därför inte lätt att även för dem som följer frågan se klart vilka alternativ som tiU slut kommer att stå öppna för Sveriges del och vilka konsekvenser de får.

Hur mycket svårare är det då inte för allmänheten att följa med i EEC-debatten för närvarande. Det är först nu efter informationen om att en fransk—brittisk samsyn har nåtts I väsenthga spörsmål som vi vet att det med största sannohkhet bhr allvar med en utvidgning av EEC. Nu vet vi också att vi står inför reahtetsförhandUngar för vår del, på vilka vi måste finna en lösning. I ett läge, där det är ytteist oklart beträffande vilka alternativ som tiU slut kommer att stå öppna för vår del, måste det väl ändå vara viktigt att man i den objektiva och sakliga informationen från handelsdepartementets sida inte enbart, som framgår av svaret, avser att belysa konsekvensema av att vi får våra maximiönskemål tUlgodosedda utan även om vad följdema skulle bli, om vår anslutning tiU slut kommer att ske på någon annan och lägre nivå. Det är inte bara nödvändigt att beslutsfattarna och regeringen har klart för sig vUka dessa följder skuUe bh, utan detta gäller medborgama i allmänhet. Därför är

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

det, enligt min mening, helt oundgängligt att man belyser konsekvenserna i deras helhet och inte bara det altemativ som Innebär att vårt land jämställs med medlemsländerna.

Hen talman! Det här innebär inte att jag inte önskar regeringen framgång i dess strävanden att uppnå en tullunion. Vi bör göra aUt vad vi kan för att vi verkligen i praktiken skaU uppnå de "nära, omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser" som vi har begärt. Och det är möjhgt att tongångama i ministerrådet blir mer positiva än i kommissionen, men I det här läget bör så långt det är möjligt den information, som här hemma skall förbereda debatten och besluten, täcka hela bilden och de ohka altemativ som vi tror kan bh aktuella. Handelsministems svar ger en viss öppning för en sådan information i framtiden, och jag hoppas bara att han skaU komma fram till slutsatsen att det är möjligt att ge sådan information ganska snart.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Den fråga som debatteras för närvarande är mycket betydelsefuU för landets framtid — dvs. att det sprids en korrekt information, så att de beslut som så småningom skall fattas verkligen sker på grandval av en allmänt övertänkt Unje. Den fråga som vi diskuterar har också en annan dimension, hen talman, nämUgen de problem som uppstår om man begär att en regering — partipolitiskt färgad givetvis — skaU svara för en mycket omfattande del av den information som skall ges. Härvidlag fordras en balansgång, som jag föreställer mig att herr Feldt upplever som svår och som han väl också kommer att beröra i den replik han så småningom ger. Men även om herr Feldt understryker att den typen av svårigheter föreligger och att vi inte skall ha någon sorts propagandaministerium, tror jag att vi ändå kan kritisera regeringen för att icke ha gjort tillräckligt mycket i två avseenden.

Till att böria med har regeringen misslyckats med, såsom både herr Möller i Göteborg och hen Wirmark framhållit, att på ett lättillgängligt sätt få ut upplysningar som odiskutabelt är att betrakta som fakta om Europa. Det finns för närvarande mycket underliga föreställningar i vårt land om vad de enskilda ländema i Europa egentUgen är och om vad deras samarbete innebär.

Men det är också något annat som försvårar opinionsbUdningen här i landet och som jag tror att representanter för opposltionspartiema starkt har upplevt, nämligen att regeringen inte tycks ha informerat sig själv om vad den egentligen viU eller informerat EEC-ländema om vad som egentUgen är Sveriges strävan. Vi talar mycket om vår öppna ansökan, hen talman, men om man har en ansökan öppen för länge tror jag att man kommer att, tidigare än annars, finna en dörr stängd. Jag tycker att regeringen i Sverige, så här i avslutningsskedet I förhandUngarna meUan de europeiska ländema, måste bestämma sig för vad som tiU slut skaU bU en svensk Unje. Då först kommer det att finnas verkliga möjUgheter tlU en fruktbar brytning av de olika meningsriktningar som finns. Då kommer inte de svårigheter att föreligga som för närvarande finns och som herr Feldt talade om i sitt interpellationssvar, nämhgen att det finns sådana mängder av alternativ som snurrar om varandra att det är nästan omöjhgt

att ge ut en begriplig information. Men om regeringen bestämde sig för vad vi egentligen vill skulle detta nödvändiga informationsproblem bli mycket lättare att lösa. Jag tycker faktiskt att regeringen skulle vara i stånd — efter tio års diskussion och ett års avslutande, intensiv debatt i dessa frågor — att ge ett någorlunda klart besked om vad regeringen egenthgen vill, någonting utöver de fraser som regeringen använder om nära, långtgående och varaktiga förbindelser. Det är fraser bakom vilka man tar skydd men fraser som icke är tillräckliga för att nu i dessa dagar, då Europafrågoma kommer att avgöras, utgöra grund för en meningsfyUd svensk Unje, en meningsfylld svensk debatt, en information om vad det är för avgörande som vi egentUgen står inför.

Jag tycker det är djupt oroande, herr talman, at riksdagen om några dagar kommer att åtskiljas utan att ha fått denna typ av klargörande från riksdagens sida, utan att vi har fått möjlighet att i denna kammare debattera om vad det är för sorts slutliga ställningstaganden som regeringen kommer att behöva ta, kanske innan riksdagen på nytt samlas.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Oiti information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Herr handelsministem FELDT:

Hen talman! Herr Möller I Göteborg hade ett par frågor som jag kan svara på först. Den ena gällde när den reviderade upplagan av GiUa boken som vi nu arbetar på kommer. Min förhoppning är att den under loppet av denna sommar eller i vatie fall före hösten skall vara ute och tillgängUg för aUmänheten, Upplagans storlek — som var herr Möllers andra fråga — har vi ännu inte bestämt.

Sedan uttrycker hen Möller sin förvåning över att den inte kommit förr. Här fanns ju grundmaterialet redan i höstas, säger han. Nåväl, hen Möller hade kanske under andra omständigheter varit välkommen att begrunda de problem som uppstår när man skaU försöka fånga den levande organism i flykten som är EEC och beskriva den korrekt och tiUräckligt inträngande. Under denna vår har det hänt en hel del inom Den gemensamma marknaden och det har lett till att väsentUga för att Inte säga centrala avsnitt i höstens material har fått skrivas om. Detta som en av förklaringarna till att det tagit Utet tid.

Men det som ett par av inläggen, hen Möllers och hen Wirmarks, egenthgen handlade om var jämförelser mellan den svenska regeringens informationsarbete och det som sker i Danmark, Norge och England. Det är framför allt två önskemål som kommit fram. Det ena är att vi skall satsa på lättUlgängUghet, massupplaga och begränsat format. Det andra är att vi skaU gå längre in i problemet, beskriva altemativ, fördelar och nackdelar.

Jag skall inte tala illa om mina kolleger i Danmark, Norge och England — det har jag ingen anledning att göra — men jag tycker att deras informationsskrifter har beskrivits på ett sådant sätt att jag inte är säker på att de själva känner igen dem. Jag tror inte de upplever den Informationsverksamhet som bedrivits i dessa tre länder som så förfärligt framgångsrik. Det är alldeles riktigt att de skrifter som kommer ut i Danmark ligger i formatet 30—40 sidor. Men det är tolv skrifter, herr Möller, Multiphcera, och man kommer tiU att det är 400 sidor som den intresserade lekmannen skall sätta i sig för att bli informerad lättillgäng-

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information tiU allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Ugt populärt och kortfattat om EEC. Den nya volym som vi arbetar med hgger ungefär på formatet 400 sidor. Jag förstår danskama. Det krävs en sådan omfattning på materialet för att beskriva hela denna problemmassa.

Beträffande Norge och England är det väl snarare så att det är något yrvaket från båda håUen när man nu upptäcker att här måste man gå ut och informera allmänheten, för gör vi en jämförelse mellan antalet publikationer som kommit ut från regeringarnas sida om EEC-frågan, så leder vi med åtskilliga hyllmeter. Det gör naturligtvis att de Insatser som nu kommer från dessa regeringars sida antagligen är ytterhgt välkomna, men de representerar inte slutstenen i någon lång och framgångsrik informationsverksamhet i EEC-frågan. Det är snarare det första stapplande steget som tas. Men det skall ju ändå inte påverka vad vi själva bestämmer oss för att göra. Vad vi haft att ta ställning tiU är, vilket berördes av hert Burenstam Linder, hur man skaU awäga denna information, så att den inte går över gränsen för vad som är förenUgt med statens ansvar för objektivitet och opartiskhet. Detta är ändå en politisk fråga, där det långt ifrån råder en så bedövande enighet meUan de poUtiska partierna och ute i landet som de gjorda tre inläggen kunde tyda på. Vi skulle mycket snart kunna råka in i elakartade diskussioner om vad som är fakta i målet.

Vår ambition tiU saklighet och objektivitet har haft den ofrånkomliga konsekvensen att materialet bhvit ganska omfattande och har fått en viss tyngd. Förkortningarna och de drastiska nedskämingama av materialet leder naturhgtvis till lättillgänglighet, men samtidigt kommer hela diskussionen om vad som utelämnats och om vilka problem som man inte berört respektive vilka man i en drastiskt förkortad form återgav. Det är väl det som gör att vi kommer att tvingas att under aUa förhåUanden arbeta vidare med den något tyngre Informationen, som är ett bakgrands-material och ett underlag för vidare debatt.

Vi har vidare under vintem gjort ett par försök att bearbeta materialet just i denna riktning för att få fram kortare och låt oss kalla det populärare versioner. Hittills har försöken inte varit särskilt lyckade. Nu gör vi ett nytt försök. I och med att materialet nu är färdigt hoppas vi att det skall vara lättare för de människor vi sätter på denna uppgift att komma tiU ett rimUgt resultat. Men jag vet ännu Inte om det blir en produkt som det är värt att lägga skattebetalamas pengar på att trycka och distribuera tiU svenska folket, och därför håller jag frågan öppen tUl dess jag vet om kvaUteten är sådan att den fyUer syftet.

Vi måste slutUgen göra en awägning mellan kostnaderna för och innehållet i informationstekniken och den effekt som det kan väntas få. Det kan sägas att det allra enklaste och bUhgaste är att göra små faktablad och dela ut dem tiU hushållen, men jag stäUer mig ytterligt tvivlande tiU utsiktema att de för det första kommer att läsas, för det andra kommer att leda till några sådana insikter som underlättar för någon att ta ställning den dag vi kommer fram med ett färdigt förhandhngsresultat och skall föra debatten från den utgångspunkten och det grundlaget.

I vaqe fall tycker jag med hänvisning tiU mitt första argument att den

kortfattade informationen är något som bör ankomma på poUtiska partier, organisationer och andra intressenter. Jag tycker inte att vi med statens auktorisation skall författa och sprida sådana kortfattade och därmed med nödvändighet I vissa avseenden också bristfälUga informationer.

Men under förutsättning att vi lyckas med en förkortning och en popularisering av detta material, skall det bU mig en glädje att försöka få så många människor som möjhgt i detta land att läsa det och att ställa det till förfogande i sådan omfattning att det blir läst och diskuterat.

Både hert Wirmark och hert Burenstam Linder talade om altemativen och menade, att det är väldigt viktigt att vi nu talar om för folk att det finns altemativa lösningar. Herr Wirmark åberopade Norge, där man av någon anledning skulle försöka informera allmänheten om de ohka altemativen. Såvitt jag förstår kan det ändå bara bh fråga om två; antingen medlemskap eller också ingenting alls. Det är den norska situationen.

Vad vi gör i det material som kommer ut är också att beskriva situationen med två olika altemativ. Det ena är att vi får i stort sett den lösning vi har sagt oss eftersträva, det andra är att denna lösning inte uppnås, dvs. att vi inte får någon form av samarbete med EEC. Det är de två altemativ som i dag framstår klara och som kan ges ett innehåll. Jag tror också att det för den som viU ta ställning till vår förhandUngslinje ändå är den enda rimUga presentationen av antalet altemativ.

Att sedan gå vidare och spekulera om hur vi på ohka nivåer skulle kunna komma in i samarbetet vore en ganska besvärlig historia. Det finns en vetenskap inom matematiken som heter kombinatorik. Här skuUe man snart finna att inom varje sakområde har man fem ä sex ohka altemativ. Sedan kan de kombineras på ett nästan oändligt antal sätt, beroende på hur man på det konkreta området når fram tiU resultat vid förhandlingarna. Det gör att vi har givit upp inför tanken att på det sättet, med krav på objektivitet och någorlunda noggrannhet, redovisa aUa de tänkbara altemativ som finns. De kommer att finnas beskrivna i ohka sammanhang, där det pekas på att det finns ohka möjhga lösningar, men vi kan inte kombinera allt detta i ett antal renodlade altemativ, utan det bhr de två som jag nämnde.

Herr Burenstam Linder klev upp i en annan debatt. Han ville böria debattera Sveriges förhandlingshnje i EEC-frågan, Han avkrävde regeringen besked. Vi befinner oss i slutskedet av förhandhngarna, sade han. Det gör vi inte alls. Vi har inte böqat förhandhngarna ännu. Men däremot är våra förhandlingsönskemål klart angivna. Dem har hen Burenstam Linder haft framför ögonen i nu över ett halvår. De återfinns i regeringsdeklarationen från den 10 november. Vi har i ohka sammanhang och även här i riksdagen upprepat dem, och det är det sakliga innehåUet som går från handels- och tullsamarbete över jordbrak, samarbete på det teknologiska och industriella området, de tekniska handelshindren och vidare tiU ekonomisk-politiskt samarbete som har att göra med kapitahörelser, arbetsmarknad, etablering osv. Det är vad vi strävar efter. Vi har bestämt oss för vad vi försöker uppnå.

Någonting annat finns inte att säga i dag på den punkten, och att nu.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-altemativen för svensk del

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

om herr Burenstam Linder hade den tanken, få till stånd en ny debatt i formfrågan — medlemskap eUer icke, association eller icke — tror jag är rätt meningslöst.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag är inte ute för att söka någon strid med statsrådet Feldt utan jag är, som jag markerade mycket tydhgt i mitt första anförande, glad över att svaret innehöU ordet "överväger". Man överväger att få fram en konkret, opartisk, objektiv, faktamässig, kortfattad information till folket om EEC-problematiken. Jag viU gärna tolka - och har tolkat — beskedet som positivt. Det framgick av repUken från hert Feldt att man tydhgen tekniskt först viU se i departementet hur en sådan kortfattad information skulle se ut. Innan man bestämmer sig, och det är förstås aUtid väUovUgt. Det är viktigt att beskedet inte framstår som mera negativt i repliker än vad interpellationssvaret i verkUgheten var.

Statsrådet sade att vissa pubhkationer nu är klara, nämhgen några av de tjockare, och därmed bhr personalen ledig för andra uppgifter. Men han sade också att han inte vet om de korta och populära versionerna blir produkter som det lönar sig att satsa skattebetalamas pengar på. Det vore i så faU verkUgt dåhg personal som handelsministern har tiU förfogande, om han tror, efter det att den färdigställt många och tjocka skrifter -mycket bra skrifter, som jag har sagt — att den inte skulle kunna framstäUa någonting som kortfattat kan summera vissa huvudpunkter för den breda allmänheten, den allmänhet som vi så väl vet inte läser stora tiocka böcker, helt enkelt därför att människorna är intresserade av en mängd ohka ting så att de inte kan läsa böcker på varje område.

När det gäller Gula boken är det tråkigt att den kommer först under sommaren eller "i varje faU före hösten", som hen Feldt sade. Det kan innebära att den kommer när det redan bränns som mest i förhandlingarna, och dess informationsvärde i förväg bhr därigenom mindre för de mer speciaUntresserade, Det är givet att det delvis gäller att fånga den levande organismen i flykten, såsom sades. Men EEC-problematiken kommer att svänga även de kommande månadema för oUka länder, kanske också för Sveriges del. Därför måste man utgå från det läge man har vid en viss tidpunkt och så snabbt som möjhgt få ut den informationen. Händer något nytt får man hellre skriva tiU fem sidors förord eller något Uknande i slutfasen av bokens färdigställande.

En sak gjorde mig något oroad. Det var när herr ftldt sade att man i Danmark planerar tolv skrifter och att om man lägger ihop dessa ungefär trettiosidiga dokument bhr det fråga om 400 sidors information och att det skulle vara något som inte skiljer sig till sitt väsen från den nya Gula boken som kommer ut. Ja, men då har man delvis missat poängen, herr handelsminister! Jag tror inte aUs att det är så allvarhgt, med många trycksidor tillsammantagna, därför att folk köper ju inte — och det är väl inte danskarnas tanke — nödvändigtvis alla tolv skrifterna, utan man köper en eller två av de huvudsakliga som skissar vad Gemensamma marknaden är och sedan kanske en eller två eller tre om de specieUa sakområden, som man är särskilt Intresserad av. Den som bhr eller är mycket intresserad köper givetvis successivt den ena skriften efter den

andra allteftersom de kommer ut, och det är mycket lättare än att plöja igenom en stor bok på en gång. Det kan vi vara ense om, tror jag.

Sedan nämnde handelsministem något som innehållsmässigt inte får stå oemotsagt. Det faktum att en sådan information som den engelska och i viss mån också den danska är så ovanligt kortfattad på de specialområden som varie faktablad eller skrift tar upp, kan inte vara skäl tiU att man inte skall göra på detta sätt. Över huvud taget fungerar hela vårt samhällsUv så att vi i många sammanhang måste fatta oss relativt kort — medan en fördjupning är möjlig i andra sammanhang. Inte kan en forskare vara nöjd med ett fyrasidigt brittiskt faktablad om hur den Gemensamma marknaden fungerar i fråga om sina Institutioner, Men den husmor eller den husfar, som på postkontoret plockar åt sig denna broschyr som finns utlagd överallt, kan där få en information som hon eller han inte hade tidigare,

Sveriges Radios undersökning i november i fjol visade att endast 53 procent av de tillfrågade i landet visste vad EEC var. Det gäUde då endast att kunna nämna ett av de sex medlemsländema och säga att EEC var något som gäUde handel eller tuUunion eller samarbete på det ekonorruska området i Europa. Dessa var de enda två vUlkor som uppställdes, men bara 53 procent av de tillfrågade kunde svara tiUfredsstäUande, Det understryker att det uppenbart föreUgger ett stort informationsbehov i landet. Det har nog inte bhvit någon väsenthg ändring i de siffroma sedan i höstas.

Med dessa ord har jag velat uppmana tiU ett i vissa avseenden annorlunda synsätt. Jag borde ha tillagt att partiema skaU framföra sina synpunkter. Det är också viktigt, men det är givetvis en annan kraft i det som statsmaktema låter göra. Det är en annan tyngd i opartiskheten — i förhoppningen och kravet på opartiskhet — hos sådana dokument,

TiU slut viU jag säga något om altemativen för en svensk anslutning. Statsrådet menade att det är svårt att visa fram kombinerade altemativ. De bUr oerhört många om man skall kombinera deUösningarna på oUka punkter på ett omfattande sätt. Men det är inte det som det är fråga om nu utan här gäller det huvuddragen. Lika väl som man I TV eller radio, därför att man är tvungen att göra det, på fem minuter kan ge svar på t, ex. frågan varför Sverige i första hand vill ha en tullunion, inte så gäma ett frihandelsområde och Inte alls ett handelsavtal, så måste det kunna gå att i skrift utforma samma sak så att den bhr begriphg.

Det är därför en kortfattad information, rätt spridd, är så viktig och är fullt möjhg.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Om information till allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

Hen WIRMARK (fp):

Hen talman! Jag skall fatta mig kort. När jag efterlyste information om de olika altemativ som skulle kunna stå tiU buds för Sverige, var det för att jag kände en viss oro för att upplysningar från kommissionen ingalunda tyder på att vi kommer att få lätt att få vårt förhandlingsbud godtaget i Bryssel och att andra altemativ därför kommer in i bUden. Om vi snart skaU fatta beslut i denna fråga måste vi ha information tillgängUg om vad de andra altemativen kommer att innebära sakhgt sett. Jag efterlyste informationen mot bakgrunden av att handelsministem i sitt

Nr 101

Tisdagen den Jjuni 1971

Om information tiU allmänheten angående EEC-alternativen för svensk del

svar säger att den nya bok som är under arbete kommer att utgå från alternativet att vi skaU delta i samarbetet i samma utsträckning som medlemsstatema. Nu tyder jag emellertid handelsministems svar så att det i aUa faU kommer även annat informationsmaterial, där man kommer att ge något av den upplysning om oUka aktuella altemativ som jag har begärt.

Vi vlU väl alla att statsmaktemas information skall vara objektiv och opartisk. Men man är objektiv och opartisk inte bara om man informerar om EEC;s organisation och ohka sakområden; man kan också objektivt och sakligt beskriva olika altemativs effekter på svensk ekonomi. Nu kan man i hkhet med handelsministem säga att här kommer det att stå strid om vilka effekterna kommer att bli. Ja, men i stort kan man ändå objektivt beskriva vUken den reeUa effekten bUr. Det slutUga ställningstagande som vi alla, inklusive regeringen, måste ta är inte bara en fråga om en bedömning, en åsikt, utan också om att ta hänsyn tiU just dessa fakta: hur de altemativ vi ställs inför påverkar vår ekonomi.

Hen BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! Jag vill faktiskt inte, herr statsråd, ta upp en annan debatt än den interpeUationen gäUer. Men herr Feldt måste väl också erkänna att sakfrågan är en betingelse för hur Informationen skaU kunna drivas. Man måste veta vad en regering egentligen vill för att det skall bh lätt att föra en meningsfylld debatt. Lättheten i informationsspridningen är vad interpeUationen gäller.

Den svårighet som vi har för närvarande, jag tror inom alla partier, att driva en meningsfylld EEC-diskussion beror mycket på att regeringen på detta sätt har kommit att försvåra debatten — jag antar att det inte är medvetet, men det har ändå bhvit så. Eftersom regeringen ganska snart måste precisera sig i Bryssel har jag velat göra gällande, och jag gör det än en gång, att det är olyckhgt att regeringen inte velat göra denna precisering i tid för att även denna riksdag skuUe ha haft möjhghet att på grundval av den senaste tidens händelser grundligt diskutera vårt ställningstagande gentemot EEC. Det är skräp att regeringen inte har kunnat göra det möjligt för oss att i tid ha en begriplig debatt härom i vårt land. En EEC-debatt skuUe inte, som herr Feldt tycks mena, behöva vara någon sorts övning i matematikens kombinationslära. Det har från början till slut varit ett tumlande från svensk sida i EEC-frågan. Det är synd att det skall behöva vara så i en sådan ödesfråga för vårt land.

Herr handelsministem FELDT:

Herr talman! Hen Wirmark sade att det är fakta som skaU spridas om effektema på den svenska ekonomin. Det är rätt på sätt och vis. Men tyvärr kan man konstatera att det finns flera fakta — och fakta som i någon mån strider mot varandra. Just de aUmänna analysema av effektema på ett lands ekonomi av ökad utrikeshandel eUer ökad ekononomisk integration har lett tiU diverse resultat. Det finns flera profeter med var sin lära som de viU uttolka. Vi har alltså avstått från att ge oss in i den teologin och åberopa ohka sådana läror. I stäUet kommer vi att klargöra — det har redan pubhcerats, men det kommer att redovisas

en gång tiU i den här skriften som jag har talat om — hur man på ohka industrisektorer påverkas av bl, a, det som hänt inom EFTA, i och med att EEC kom tiU och vad ett svenskt deltagande i Den gemensamma marknaden kommer att innebära för svensk industri på ohka områden, för sysselsättning och produktion, respektive vad som kommer att Inträffa om vi ställs utanför. Det är det sätt varpå vi försöker belysa problemen, och grundvalen är en utredning som har gjorts av kommerskoUegium.

Hen talman! Hert Burenstam Linder äntrade talarstolen för att få tiUfälle att säga sina favoritord om regeringen: skräp, fraser, tumlande. Jag låter honom gäma göra det, men jag tycker inte att det är någon mening med att denna nu hårt arbetstyngda, nästan efter andan kippande riksdag om Igen skaU behöva höra oss utveckla ett tema som har förföljt oss hela vintem, nämligen detta: Om herrama i moderata samlingspartiet anser att det är någon punkt som är oklar, begär då precisering på den punkten! VI har på de ohka samarbetsområdena angett våra mål. Det har också preciserats inför kommissionen i Bryssel vad vi vUl uppnå. Det gäller områden där vi vet att det kommer att stäUas krav på oss, men vi vet inte innehåUet i dessa krav, VI är beredda att försöka möta dem för att se om vi kan sy ihop en överenskommelse som tillgodoser primära svenska Intressen men som också uppfyller de krav som motparten stäUer på att fördelar och förpliktelser skall balansera varandra. Det skulle vara tiU bra mycket större hjälp för mig och för andra, som deltar i debatten och driver det här arbetet, att få veta om det är någon punkt i detta konkreta sammanhang som är så oklar att den kräver en precisering. Tullunionen, jordbrukspoUtiken, CECA-samarbetet, teknologin, de indirekta handelshindren, kapitalmarknaden, arbetsmarknaden, etableringen — var är det någonstans som herr Burenstam Linder famlar efter ljus här? Var vill han ha en precisering?

Frågan ställs, hoppas jag, retoriskt, men det hade varit bra mycket väsentligare om vi i tidigare debatter här i kammaren om EEC-frågan hade klarat ut var någonstans ett sådant mörker råder att en precisering hade krävts. För det kan väl inte vara så, att det som i dag intresserar herr Burenstam Linder är den gamla frågan, som jag trodde vi hade avverkat, nämhgen frågan huravida Sverige kan vara medlem i EEC eller inte? På den punkten existerar ju i dag fullkomhg klarhet.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Om information till allmänheten angående EEC-altemativen för svensk del

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Eftersom hen Feldt uppenbarhgen är så instäUd på att ge preciseringar, kanske herr Feldt vill göra det alldeles klart för alla i kammaren, om Sverige avser att uppta förhandhngar om associering.

Herr handelsministem FELDT:

Herr talman! På den punkten har jag ju redan deklarerat för herr Burenstam Linder att det lönar sig inte att i dag ta upp en debatt i formfrågan. Jag frågade efter var någonstans vi behöver precisera oss 1 sakfrågorna, inte i fråga om formen. Vi har gjort klart att det tvärtom finns en rad skäl som talar emot att vi nu tar ställning tiU formfrågan. Först måste vi ha klarhet om vad samarbetet i sak innehåller. Det har vi

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

upprepat många gånger, och det var där jag trodde att allt detta tumlande och fraserande, som herr Burenstam Linder har funnit, hos honom själv hade avkastat någon hten fråga om saker som behövde preciseras och rättas till. Men så var ju inte förhållandet.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 9 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkande nr 36, skatteutskottets betänkanden nr 35 och 41, jordbmksutskottets betänkanden nr 43, 44 och 46 samt näringsutskottets betänkande nr 26,

§ 10 Meddelande ang. sammanträden under återstoden av vårsessionen

Hen TALMANNEN yttrade:

Sammanträdena i dag och i morgon kommer att — efter sedvanligt middagsuppehåll — fortsättas på kväUen.

Cirka 90 talare är förhandsanmälda tiU debattema i de ärenden som är upptagna som två gånger bordlagda på dagens föredragningslista. Vidare torde ett stort antal ledamöter komma att deltaga i debattema angående de på onsdag och torsdag nytillkommande ärendena, främst frågoma om Ritsem- och Kaitumprojekten, jordbruksprisregleringen och stathga åtgärder inom varvsindustrin. Med hänsyn härtiU och mot bakgranden av erfarenhetema från föregående veckas kammardebatter måste det betecknas som synnerhgen ovisst om vårsessionens arbete hinner slutföras torsdagen den 3 juni även om kvällsplenum anordnas nämnda dag. Talmanskonferensens ledamöter kommer därför att kaUas tiU sammanträde i morgon kl. 9.00 för att dryfta frågan huruvida möjhgheten till ytterhgare förlängning av vårsessionen skall utnyttjas. Talmanskonferensens ställningstagande bhr självfaUet i hög grad beroende av hur många ärenden som medhinnes vid dagens sammanträde.

§ 11 Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

Föredrogs kulturatskottets betänkande nr 15 i anledning av motioner om ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund.

I detta betänkande hade behandlats

dels motionen 1971:34 av hen Helén m. fl., i vad avsåg att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemstäUde om förslag angående

1. åtgärder i syfte att befria de fria trossamfunden och invandrarkyr
korna från den ekonomiska belastning som den allmänna arbetsgivaravgif
ten innebar — antingen genom direkt befrielse från denna avgift eller
genom motsvarande statUga bidrag,

2, åtgärder i syfte att på lämpligt sätt ge de fria samfunden och
invandrarkyrkoma ekonomiska bidrag som svarade mot den ogynn
sammare behandhng i skattehänseende som för dem bhvit effekten av
övergången till indirekt beskattning,

dels motionen 1971:35 av herr Svensson i Kungälv m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att under åttonde huvudtiteln för

budgetåret 1971/72 tiU Bidrag tiU fria kristna samfund m, m. anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor,

dels motionen 1971:364 av hen Hedlund m. fl., vari hemställts att riksdagen under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1971/72 tiU Bidrag tiU fria kristna samfund och kyrkor anvisade ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor samt I skrivelse tiU Kungl. Majt uttalade att en nämnd bestående av fem personer med god kännedom om religiösa förhåUanden och organisationer fick i uppdrag att dels fördela ovan föreslagna bidrag på i motionen anförda grunder, dels i samarbete med 1968 års berednmg om kyrka och stat utarbeta förslag till långsiktiga bestämmelser angående stödets fördelning.

Motionen 1971:34 hade hänvisats tiU kultumtskottet i vad avsåg stathga bidrag och i övrigt tiU skatteutskottet.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen I anledning av motionema 1971:35 och 1971:364, sistnämnda motion I vad avsåg bidrag tUl fria kristna samfund och kyrkor utom invandrarkyrkoma, samt med avslag å motionen 1971:34 i vad den hänvisats tUl kultumtskottet och motionen 1971:364 i vad den avsåg mvandrarkyrkoma tiU Bidrag tiU fria kristna samfund m. m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor,

2. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:364 i vad avsåg inrättande av en nämnd med vissa angivna uppdrag.

Reservation hade avgivits av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), KäUstad (fp) och Nilsson i Agnas (m), fra Mogård (m) samt herrar Eriksson i Ulfsbyn (c), Wirmark (fp) och Norrby i Gunnarskog (c), som ansett att utskottet bort hemställa,

1. att riksdagen i anledning av motionema 1971:34 och 1971:364 I vad avsåg bidrag till andra samfund än invandrarkyrkorna samt med bifall tiU motionen 1971:35 ävensom med avslag å motionema 1971:34 och 1971:364 i vad de avsåg Invandrarkyrkorna tiU Bidrag tiU fria kristna samfund m. m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:364 i vad avsåg inrättande av en nämnd med vissa angivna uppdrag.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

Hen MATTSSON i Lane-Henestad (c):

Hen talman! De ord som talmannen nyss riktade tUl oss Innebär tydhgen att vi måste söka starkt begränsa våra anföranden. Jag för min del skaU söka efterkomma detta.

Det ärende som vi nu har att behandla och som gäUer anslag tiU de fria kristna samfunden bygger på ett antal motioner som väcktes vid början av årets riksdag. Det är som bekant så att de fria kristna samfunden inte erhåUer något stathgt stöd tiU den religiösa verksamheten. Därmed är de i ett klart underläge i ekonomiskt avseende gentemot svenska kyrkan. Medlemmarna har själva hittills svarat för ekonomin i sina församhngar då det gäUer den religiösa verksamheten, och det är betydande belopp

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

som århgen har insamlats. 1968 beräknades att de fria kristna samfundens sammanlagda utgifter uppgick till 215 miljoner kronor. Sedan dess har utgiftema stigit för de ca 800 000 medlemmarna som har att klara utgiftema för sina församhngar. Man kan nämna hurasom dessa samfund i hkhet med andra organisationer har att betala mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter, och det finns ju också andra utgiftsposter som har stigit. Detta med de ökade utgiftema mnebär att åtskUUga av församlingama har svårigheter att skapa fömtsättningar rent ekonomiskt för sin verksamhet.

När det då har väckts motioner tiU årets riksdag, vilka utskottet har ingående behandlat, så uppnåddes erughet om att anslag skaU föreslås att utgå. Det skall här nämnas att det var inga problem med att uppnå den enigheten. Principen enades man om, och det anser jag vara anledning att notera med stor tiUfredsstäUelse,

När det gäUer beloppets storlek har majoriteten stannat för 2 miljoner kronor medan minoriteten föreslår 3 miljoner.

Jag viU här, med tanke på att många församhngar har det ekonomiskt svårt, att medlemmama själva gör stora insatser, att de fria kristna trossamfunden är I ett klart ekonomiskt underläge jämfört med svenska kyrkan och att jag anser det riktigt att staten åtar sig ett ekonomiskt ansvar för att rätten tUl religionsutövning kan upprätthåUas, yrka bifall tUl den reservation som har fogats tUl kulturatskottets betänkande nr 15.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Hen talman! Med anledning av den tidsnöd som vi befinner oss i här i vårt riksdagsarbete har jag avsevärt avkortat det anförande som jag eljest hade tänkt hålla. Jag tänker sålunda inte närmare gå in på den fråga som har att göra med den rehgiösa, sociala och kultureUa betydelse som frikyrkoma i Sverige har. Att de med över 300 000 medlemmar och en kontaktyta på meUan 800 000 och 1 000 00 har en sådan betydelse är självklart. När det gäUer frikyrkomas ekonomiska problem och deras ekonomiska svårigheter nöjer jag mig med att hänvisa tiU den artikel som finns i tidskriften Ekonomisk Revy, aprilnumret 1971, av en känd frikyrkoman, Erland Sundström, där var och en kan studera situationen närmare. Finansieringen sker ju till 90 procent genom frivUUga bidrag av enskUda, och vi hörde att herr Mattsson i Lane-Henestad nämnde att 1968 var utgiftema 215 miljoner kronor.

I StäUet, hen talman, vill jag gå direkt in på utskottsbetänkandet med majoritetens yttrande och reservantemas yttrande och konstatera att det finns bestämda hkheter och bestämda skiUnader.

När det gäller Ukhetema kan för det första konstateras att vi tiUstyrker att anslag för nästa budgetår anvisas tiU de fria kristna trossamfunden — därom är vi överens.

För det andra tiUstyrker vi att bidragsberättigade skaU vara försam-Ungar och motsvarande inom annat kristet trossamfund än svenska kyrkan, anslutna tUl eller i samverkan med Sveriges frikyrkoråd.

För det tredje skall det gäUa samfund av viss storlek; samfunden i fråga eUer församUngama tUlsammans skall betjäna minst 3 000 personer i Sverige.

För det fjärde menar vi att bidraget skaU utbetalas i awaktan på kyrka—stat-beredningens betänkande.

För det femte är vi överens om att Sveriges frikyrkoråd skaU ha viss del av anslaget tiU information och administration.

Vad gäller skiUnadema är det framför allt i motiveringen som vi har ohka uppfattningar. Utskottsmajoriteten menar att skattemässiga förhåUanden inte skall anföras i detta sammanhang, att bidraget skall ha självständig karaktär och att det skall utgå till ekonomiskt svaga församhngar, så att de kan hålla lokaler och erbjuda religiös service i form av gudstjänst, själavård och hknande. Vi reservanter har betonat att vi vill ha ett aUmänt aktivitetsstöd tiU de fria kristna trossamfunden och att det i första hand skall utgå tiU ekonomiskt svaga församUngar, Vi poängterar att de fria kristna trossamfunden är i klart ekonomiskt underläge i jämförelse med svenska kyrkan samt att den successivt höjda mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften har inneburit betydande kostnadsökningar för samfunden. Jag kan nämna att enligt Frikyrkoårets beräkningar är meUan 35 och 50 procent av utgiftema — som 1968 sades uppgå till 215 miljoner kronor — lönekostnader inom landet, som påverkas direkt av arbetsgivaravgiften.

Vidare har de anfört att den bristande jämställdheten i arvsskattehänseende mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden också bör beaktas, när man bedömer behovet av bidrag tUl de fria trossamfunden.

Vi skiljer oss vidare när det gäUer beloppets storlek — 2 respektive 3 miljoner kronor — och sluthgen när det gäller nämndens sammansättning, även om det inte är någon stor och väsenthg skillnad där. Utskottsmajoriteten har där anfört att medlen bör fördelas av en på Frikyrkorådets förslag av Kungl, Majt godkänd- samarbetsnämnd, medan vi reservanter menar att det bör räcka med riksdagens beslut att det skaU vara Sveriges frikyrkoråd som tiUsätter en nämnd och att denna sedan kompletteras med representanter för de samfund som finns utanför Frikyrkorådet och som kan anses vara bidragsberättigade. Men vi menar att reglerna skaU föreslås av Frikyrkorådet och godkännas av Kungl. Majt.

I kulturutskottets majoritets yttrande ungefär mitt på s, 2 återfinnes sedan en egenartad mening som lyder så: "Utskottet viU därjämte framhålla att utrymme vid budgetbehandlingen hösten 1970 inte torde ha ansetts föreligga för införande av det nya statsbidrag som utskottet här förordat," Detta yttrande finner jag mycket märkhgt. Inte lång tid efter hösten 1970, närmare bestämt I januari 1971, väcktes nämhgen en socialdemokratisk motion med inte mindre än 17 underskrifter och i Uken man föreslog att 3 miljoner kronor skulle ställas tUl förfogande för Sveriges frikyrkoråd. Bland de riksdagsledamöter som undertecknat den motionen återfanns skatteutskottets ordförande Erik Brandt, socialutskottets ordförande Göran Karlsson i Huskvama och Broderskapsrörelsens ordförande Evert Svensson i Kungälv, Utom dessa tre hade alltså ytterhgare 14 socialdemokrater undertecknat motionen, somliga medlemmar i Broderskapsrörelsen, andra inte. Det synes mig i varje faU högst sannolikt att medlen vid den tidpunkten var utlovade och garanterade. Eljest förefaller det mig egenartat att alla dessa personer skuUe ha

Nr 101

Tisdagen den Ijuni1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

motionerat och begärt de 3 miljonema som man då gjorde.

Socialdemokratemas representanter i utskottet har sedan inte tillstyrkt den egna socialdemokratiska motionen. I stäUet har alltså folkpartiets, centerpartiets och moEerata samhngspartiets ledamöter hemstäUt om bifaU tiU den socialdemokratiska motionens kläm om 3 miljoner kronor.

Jag skulle ytterUgare vilja framhåUa att frikyrkoma givits det bestämda intrycket att i vatie fall de 3 miljonema var utlovade och garanterade. T. ex. herr Zachrisson har i intervju i radio och på annat sätt låtit frikyrkoma förstå att så var fallet. Läser man Frikyrkorådets protokoll av den 3 februari i år finner man att där omtalas att herr Zachrisson, socialdemokratema, och herr Jan-Erik Wikström, folkpartiet, inför arbetsutskottet något datum före den 3 febraari redogjort för syftet med och innehållet i respektive motion. Någon tveksamhet om de 3 miljonema hade vid denna tidpunkt aldrig uppvisats från socialdemokratemas sida inför Frikyrkorådet och frikyrkorna, såvitt jag kan bedöma och såvitt vi inom frikyrkoma över huvud taget kunnat bedöma saken.

Jag viU tlU sist, hert talman, nämna att man inom svenska kyrkan följer den här frågan med stort intresse. Jag har läst om det symposium som hölls i TäUberg den 22-24 april och där Frikyrkorådets sekreterare Per-Ame Aglert var närvarande. Enhgt referat i svenska kyrkans tidning Vår kyrka redovisade han där frikyrkornas ekonomiska situation. "Svårighetema att bygga en verksamhet på individuella gåvor är stora", menade han, "inte minst genom den skatt samfunden tvingas betala: sammanlagt 13 miljoner kronor. Det förslag, som nu ligger på riksdagens

bord,------ om anslag till frikyrkoma med 3 miljoner, får betraktas som

nödvändigt, om frikyrkosamfunden över huvud skaU kunna existera, med nuvarande beskattningsregler", framhöU Frikyrkorådets sekreterare. Förbundsdirektör P.-O. Nilsson i Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund betonade "att de väsenthgt högre kostnader vatie frikyrkomedlem har för sitt samfund (ca 600 kr. i genomsnitt per år) än vatie skattebetalande medlem av svenska kyrkan (ca 200 kr. i genomsnitt per år) utgör ett jämlikhetsproblem, som måste lösas".

I samma nummer av tidningen Vår Kyrka heter det i ledaren: "TiUs vidare får vi hoppas, att det förslag, som nu hgger på riksdagens bord om anslag på 3 milj. till frikyrkoma, verkUgen går igenom. Beslut härom bhr en test på samhällets generösa instäUning också tiU andra trossamfund än svenska kyrkan." - Den instäUningen har man aUtså givit tUl känna från svenska kyrkans sida.

Jag skulle, hert talman, vilja yrka bifall till reservationen av hert Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

1 detta anförande — under vilket hert tredje 'vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandhngar - instämde hen Nelander (fp).

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Den riktiga metoden om man vill stödja trossamfunden är enhgt min mening att befria dem från pålagor, ohka slag av avgifter.

som de enUgt min mening helt orättvist och helt meningslöst måste betala, VI har i dag klart för oss att vi som aldrig förut behöver dessa trossamfund, och deras arbete i u-landshjälpen och när det gäller ungdomen i Sverige kan vi inte undvara. Vi får inte stäUa tUl så att deras verksamhet begränsas och att de kanske rent av i vissa faU måste lägga ned sitt arbete. Inom vårt parti har vi därför tUl årets riksdag väckt en motion, nr 169, där vi begär att trossamfunden skaU sUppa arbetsgivaravgiften. Denna motion blev avstyrkt i skatteutskottets betänkande nr 17, Vi har haft debatt i frågan. Jag skaU inte återkomma tUl den. Men jag har fortfarande samma uppfattning som då, nämhgen att vi borde ha gått den vägen. Det hade varit srrudigast, lättast och rättvisast, och på det sättet hade samfunden fått bättre stöd.

När vi i dag har som ett altemativ det här förslaget om 3 miljoner kronor tiU trossamfunden så kan jag stödja det. Motionen har gett ett sådant kraftigt eko i landet att jag knappast vet någon motion som jag har hört så mycket om. Man har sagt till mig att nu har änthgen Broderskapsrörelsen visat att den utför någonting positivt. Jag har därför kunnat ansluta mig till motionen och tiU reservationen.

3 miljoner är mycket htet pengar om vi jämför det med statens totala utgifter och med hänsyn tiU vad det betyder I besparingar att dessa trossamfund får utföra sin verksamhet. Det är också mycket ringa med hänsyn till det stora värde som samfundens arbete som sagt har. Därför tycker jag att det inte finns någon annan Unje att följa för dagen än att stödja reservationen och ge samfunden 3 miljoner kronor.

Med hänsyn till den knappa tid vi har nöjer jag med det anförda.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

I detta anförande instämde hen Åkerlind och fm Mogård (båda m).

Herr LARSSON i Vänersborg (s):

Herr talman! Av de inlägg som gjorts med anledning av kultumtskottets betänkande nr 15 har framgått att kultumtskottet är helt enigt om att ekonomiskt bidrag skall utgå tUl de fria kristna samfunden men att vi I utskottet skiljer oss beträffande motiveringen och anslagets storlek.

Det bör dock understrykas att utskottet icke haft någon proposition som underlag utan att det varit tre motioner som tagit upp frågan om stöd till de fria kristna samfunden. Såsom framgår av utskottets recit har inte moderatema någon motion i frågan, men däremot har som redan sagts moderatema haft en motion i skattefrågan, där deras krav blivit avslagna.

Folkpartiet begär att riksdagen skall hemställa till Kungl, Maj:t om att inkomma med förslag tiU ekonomiskt bidrag, alternativt befrielse från arbetsgivaravgiften. Ett bifaU till folkpartiets motion skuUe sålunda för nästa budgetår inte innebära något stöd tiU de fria kyrkorna, enär Kungl. Maj:t först kan framlägga förslag för budgetåret 1972/73.

Däremot har Evert Svensson i Kungälv jämte flera socialdemokrater hksom centern genom hen Hedlund m. fl. begärt att anslag skaU utgå för nästa budgetår. Såsom framgått av tidigare inlägg har frågan fått en stark pohtisk anknytning, varför jag gäma önskar ge denna redogörelse för

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

motionema.

Bakgranden tiU utskottets positiva inställning är självfallet det förhåUandet att statskyrkan intar en privilegierad stäUning i ekonomiskt avseende i förhållande tlU de fria kyrkosamfunden. Jag tror att det är angeläget att markera denna princip om anslag, att alla Inom utskottet varit vilUga att medverka. Däremot har majoriteten icke ansett att anslaget skall utgå därför att riksdagen har beslutat om vissa indirekta skatter, bl. a. arbetsgivaravgiften, Reservantema har ju redan varit mne på och motiverat den skillnad som Ugger emellan majoritetens och reservantemas förslag.

Utskottsmajoriteten understryker att anslaget bör ha en självständig karaktär och syfta bl. a. till att öka förutsättningama för svaga församUngar att uppehåUa sin verksamhet. Motionärema bakom motionen 35 har önskat markera att jämhkhetsprincipen utgör motiv för anslaget, och utskottsmajoriteten ansluter sig tiU denna princip när det gäUer såväl motiven för anslag som anslagets ändamål. Jag vill i detta sammanhang understryka när det gäller talet om de 3 mUjoner kronor som bl, a, den socialdemokratiska motionen har berört att sällan torde väl ett nytt anslag helt kunna bifallas. Jag vill erinra om den kompromiss som tidigare åstadkoms när det gällde anslaget till invandrarkyrkoma.

Jag har redan tidigare understrukit att det inom utskottet råder enighet om att anslag bör utgå. Det var också nära att ett framlagt kompromissförslag vunnit anslutning inom utskottet. Det har redan i tidningspressen, bl. a. i Dagens Nyheter, klart framgått att socialdemokraterna var beredda till en kompromiss på 2,5 miljoner kronor. Detta komprorrussförslag avvisades, och nu står majoriteten i utskottet bakom det framlagda förslaget om 2 miljoner kronor. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Jag är övertygad om att detta anslag har kommit för att stanna, även om årets anslag är ett provisorium. När stat—kyrka-beredningen bUr färdig med sin utredning, kommer med all sannohkhet förslag att återfinnas även när det gäUer stödformer för de fria kristna samfunden,

I de inlägg som reservantema här har gjort har det väl i stort sett varit ett refererande till de olika motiv och synpunkter som är redovisade i utskottsmajoritetens betänkande samt till de avvikelser som framgår av reservantemas motiveringar. Herr KäUstad har ju återgivit de ohka ståndpunktstagandena, varför jag egentligen inte har någon anledning att nu upprepa dessa. De återger ju skillnaden meUan majoritetens och reservanternas förslag.

Däremot är jag inte riktigt lika övertygad som herr KäUstad, när han säger att man klart och tydligt har utgått från att de 3 mUjoner kronoma redan på förhand var reserverade och tiUgängliga. För min del känner jag inte tlU att den saken har varit klar. Vi har väl i vanlig ordning haft att behandla de ohka motionsyrkandena. Det har lett fram tiU att vi i själva principfrågan har varit överens men sedan stannat vid ohka belopp. Såsom framgår av majoritetens förslag har vi aUtså stannat för ett anslag på 2 miljoner kronor, medan reservantema har stannat för 3 miljoner kronor.

Eftersom de tre ledamöter som nu har varit uppe och talat för

reservationshnjen Inte 1 någon nämnvärd omfattning har fört fram någon stark polemik i denna fråga och själva också har deklarerat att vi skall begränsa oss, skall inte heller jag gå in på något närmare bemötande utan ber till sist, herr talman, att få yrka bifall tiU utskottets förslag.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle;

Hen talman! Om det förhåller sig så som herr Larsson i Vänersborg säger - och det är onekligen så - att man har erbjudit 2,5 mUjoner kronor såsom ett slags kompromisserbjudande, måste väl socialdemokraterna ha räknat med att dessa pengar finns till i sinnevärlden såsom verkUgen existerande och möjhga att ställa tiU frikyrkomas förfogande. Då borde också socialdemokraterna ha tagit konsekvensema av detta och i sitt utskottsbetänkande ha föreslagit de 2,5 mUjoner kronoma, I stället har socialdemokratema beklagligt nog bara gått med på 2 miljoner kronor. Det hade naturhgtvis varit ytterst värdefullt om vi hade kunnat ena oss om det förslag om 3 miljoner kronor som Broderskapsrörelsen med sin ordförande i spetsen från början hade framlagt och som understöddes av 16 andra socialdemokrater.

Jag kan bara beklaga att vi inte nådde det resultatet. Men det är också beklagligt att man mte heller har kunnat föreslå de 2,5 miljoner kronoma, fastän man ändå menar att de existerar.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

Hen LARSSON i Vänersborg (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag viU understryka att kompromissförslaget Innebar att frikyrkorna skulle ha fått en halv mUjon kronor ytterhgare. Då borde även herr KäUstad ha kunnat gå med på den kompromissen och därmed förvissat sig om att de fria kyrkosamfunden hade fått 500 000 kronor utöver det som nu säkerhgen kommer att bh riksdagens beslut.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag menar att frikyrkorna befinner sig i en sådan situation att det hade varit nödvändigt, som också Per-Arne Aglert sade i TäUberg, att anslå de 3 miljonema. Jag anser det fortfarande vara mycket väsentUgt att detta belopp hade ställts till frikyrkomas förfogande. Det är bara att beklaga att socialdemokraterna inte kunnat följa sin motion på den här punkten och bifalla sitt eget motionsyrkande.

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Hen talman! Rent aUmänt måste man väl säga att det är glädjande att det nu föreslås ett stöd tiU trossamfunden. Det betyder ett bejakande av den betydelse som dessa organisationer och deras arbete har både för människan som enskild individ och för samhäUet i stort.

Men när man ser på stödets storlek gramlas glädjen rätt betänkUgt, Det beräknas att 13 miljoner kronor tas ut i skatt, och staten betalar, aUtså tiUbaka 2 miljoner.

Men det viktigaste i det här sammanhanget är ändock den princip för statens stöd tiU kyrkoma som utskottsbetänkandet egentUgen initierar. Därför måste man slå fast, vilket också framhåUs i reservationen, att denna form för statUgt stöd är en anordning som vidtas i awaktan på

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

resultatet av det pågående arbetet inom 1968 års beredning om stat och kyrka. Det får alltså inte faststäUas så, att denna form för stöd genereUt sett är den enda och den i förväg faststäUda lösningen, som man bundit sig för. För många kyrkosamfund är nämhgen en särlagstiftning som Innehåller bestämmelser om befrielse från arvsskatt och från mervärdeskatt och om avdragsrätt för gåvor fortfarande den absolut bästa lösningen.

Jag vill alltså för min del se detta beslut som en tillfälUg lösning på de ekonomiska problem som en olämplig skatteutformning har medfört för trossamfunden men inte som ett permanent mönster för hur de ekonomiska relationerna meUan staten och kyrkorna skaU ordnas I framtiden.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall tiU reservationen.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Under en följd av år har jag tillsammans med flera centerpartister motionerat om ett ekonomiskt stöd åt de fria samfunden. Vi har under tiden varit öppna för andra vägar, men vi har funnit att ett direkt ekonomiskt stöd varit den bästa vägen.

Eftersom vi mött motstånd varje år — vi har inte fått stöd från något pohtiskt parti — blev vi glatt överraskade när 17 socialdemokrater motionerade om ett stöd på 3 miljoner kronor. I debatten omkring motionema kunde vi inte förstå annat än att de menade allvar. Därför blir man inte htet överraskad när man får se att de sänkt den föreslagna anslagssumman till 2 miljoner.

I debatten om arbetsgivaravgiften yttrade finansminister Sträng, om jag inte minns fel, att vi fick komma tillbaka och begära kompensation. Motiveringen till att jag motionerat om stöd är att staten med allmänna medel stöder andra organisationer som utför ett gagnande arbete och därtiU ger det stöd som svenska kyrkan åtnjuter. Då jag anser att de fria samfunden utför ett samhällsgagnande arbete på många områden, inte rrunst i ungdomsvärlden i dag, både när det gäUer förebyggande vård och när det gäller att ta hand om alkohol- och narkotikaskadade ungdomar och då vi har funnit att vi har lyckats med åtskilhga, anser jag att staten bör träda tUl och ge ett stöd.

Herr talman! Jag inskränker mig tiU dessa ord och ber att få yrka bifaU tiU reservationen, inte därför att vi befinner oss i tidsnöd, utan därför att riksdagsmän också kan få tala kort.

I detta anförande instämde hen Eriksson i Bäckmora (c).

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Hen talman! Jag skaU försöka att villfara den önskan som herr Johansson i Skärstad antydde.

Allra först viU jag fastslå att det är en ganska unik händelse att hela riksdagen tydhgen är enig om att bevilja ett anslag tUl de fria kristna samfunden och om principema för detsamma, vilka är ganska hka i såväl utskottsmajoritetens som reservantemas skrivning. Det finns vissa skillnader, men jag tänker inte särskilt mycket gå in på dem. I princip är man

aUtså enig om att ge ett anslag tUl de fria kristna samfunden. Anslaget betecknas som provisoriskt; det skaU Ugga tUl gmnd fram till dess att beredningen om stat och kyrka klarat ut dessa saker.

Det gäller här en princip som vi i Broderskapsrörelsen länge kämpat för. Vi menar att ett direkt anslag är den riktiga vägen och att man inte skaU tiUämpa undantag och särlagstiftning. Vi önskar inte att de fria kristna samfunden skall betraktas ur någon annan synvinkel än våra folkrörelser i övrigt. I vår motion har vi också gjort jämförelser, där vi drar paralleller med andra organisationer i vårt land.

Det har av några yttranden här framgått att man helst ville se undantag. Man har tagjt fram momsen m. m. och sagt att detta undantag skulle ge samfunden 13 miljoner kronor. Men strängt taget måste man säga att om den moms som drabbar samfunden i detta faU inte hade kommit, hade ökad direkt beskattning lagts på männlskoma, och det hade då också drabbat medlemmarna i våra samfund.

Jag skall försöka att här få fastslaget att situationen i dag är sådan att samfundens medlemmar naturhgtvis har en bättre ekonomisk ställning än de någonsin tidigare har haft. Det har nämhgen i debatten antytts att staten skulle lägga så starka "pålagor" på oss — ett felaktigt ord för skatt — att de enskilda männlskoma skulle få svårt att offra. Så kan rimUgtvis inte vara förhållandet. Ser man på statistiken i det här avseendet och dömer man efter den erfarenhet vi fått när vi sett oss omkring, vet vi att människorna i dag har mera pengar än de tidigare har haft.

Anledningen till att vi vUl att ett direkt anslag skall utgå till samfunden är att de är samhällsnyttiga och att de utför ett arbete som kan jämföras med det andra organisationer gör i vårt land. Därför bör ett direkt anslag utgå även tiU dessa samfund. Eftersom det ligger nära till hands har vi ställt anslagsfrågan i relation till svenska kyrkan, som har en betydhgt bättre ekonomisk situation.

Jag beklagar, herr talman, att det inte kunnat bh en kompromiss på 2,5 miljoner kronor i denna fråga. Det kommer naturhgtvis att sägas att motionärema kan rösta för reservationen. Jag kommer inte att göra det. Jag betraktar detta som en förhandhng som nu lett fram tiU ett ställningstagande — och då får man följa förhandUngsresultatet.

Alla i den här kammaren som sitter i någon nämnd eUer styrelse och har varit med om att begära anslag i en eller annan form har säkerhgen sedan — när vi fattat beslut här i riksdagen — fått finna sig i betydande prutningar. Jag har mig också bekant att det finns åtskUUga statsråd som fört fram önskemål i regeringen, men när sedan statsverkspropositionen har lagts fram har också de sohdariskt slutit upp bakom denna. Det beror på ett mycket enkelt faktum. Man kan betrakta en begäran om anslag som en isolerad företeelse och ha vissa önskningar. När man sedan ser den i ett störte sammanhang får man finna sig i att det behövs pengar också för andra ändamål. Man kan naturhgtvis svara att detta bara är en hten del i sammanhanget och att det inte skulle vara så farUgt att just för denna gång släppa fram ytterhgare pengar. Givetvis kan man säga så, men jag förmodar att utskottsmajoriteten i detta som I många andra sammanhang försöker bromsa utgiftema och därför har stretat emot också i den här frågan.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ekonomiskt stöd åt fria kristna samfund

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Förläggningen av LKAB.s huvudkontor

Hen talman! Jag ber aUtså att få ansluta mig tiU utskottets hemställan på denna punkt.

Det har gjorts jämförelser — och det tycker jag att man kan göra — med vad som hände med Invandrarkyrkoma. I den frågan hade det väckts en motion från folkpartihåll med begäran om 1 miljon kronor, och från socialdemokratiskt håll hade väckts en motion med begäran om 500 000 kronor. Det gjordes en kompromiss i Inrikesutskottet där man stannade för 325 000 kronor, och hela riksdagen fann sig i den kompromissen. Man frågar sig i det sammanhanget om det är lättare att kompromissa om invandrarkyrkor än om de fria kristna samfunden i vårt land.

Herr talman! Jag skall sluta med det anförda och vill bara än en gång konstatera, precis som andra talare har gjort, att vi nu har fastlagt en princip — det här är första året och det kommer fler år. Vi har anledning att vara oerhört tacksamma över att denna princip nu har bhvit fastslagen.

I detta anförande instämde herr Henrikson (s).

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av hen Mattsson i Lane-Henestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mattsson i Lane-Henestad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer kulturatskottets hemstäUan i betänkandet nr 15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av hen Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröstning genom uppresrung förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145

Nej - 137

Avstår — 2

§ 12 Föredrogs civilutskottets betänkande nr 19 angående uppskov med behandhngen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 13 Förläggningen av LKAB :s huvudkontor

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 20 i anledning av motioner angående förläggningen av LKAB:s huvudkontor.

Hen ÖHVALL (fp);

Herr talman! Frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor har blivit något av en följetong i riksdagen. Anledningen tiU att frågan återkommit är givetvis att vi som motionerat inte har övertygats om att de argument som framförts mot en flyttning tiU Norrbotten har varit bärande. Vi har sagt att bolaget har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till Norrbotten. Länet behöver all tänkbar utvecklingsstimulans. Några övertygande argument mot en flyttning har varken bolagsledningen eller den tidigare utskottsmajoriteten enUgt vår mening lyckats presentera.

I motionen 82 har jag tUlsammans med några kamrater i folkpartiet hävdat att även om man anser att företagets ledning har att fatta avgörande beslut också i fråga om lokalisering av företagets huvudkontor bör ändock riksdagen vara oförhindrad att ge sin mening tiU känna beträffande lämpUga åtgärder.

Utskottsmajoriteten har tidigare avvisat tanken på ett sådant tillkännagivande som varande olämpligt. Nu har ett enigt näringsutskott i sitt betänkande tillstyrkt motionsyrkandet, vilket jag noterar med stor tiUfredsställelse. Utskottet föratsätter att den inom Statsföretag pågående utredningen om LKAB:s framtida organisation, och i samband därmed också vissa lokaliseringsfrågor, bedrivs skyndsamt. Utskottet förutsätter också att efter avslutat utredningsarbete en förläggning tiU Norrbotten kommer tiU stånd.

Därmed är jag och mina medmotionärer nöjda, och jag har, herr talman, inget särskilt yrkande.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Förläggningen av LKAB.s huvudkontor

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Låt mig trots den begränsade tiden få säga tiU herr ÖhvaU att han inte skall dra allt för stora växlar på det förhåUandet att detta beslut skulle ha samband med hans motionerande. Lägg märke tiU att utskottet säger att vi fortfarande avvisar tanken att frågan om ett huvudkontors förläggning skall lösas av riksdagen. Det måste alltid vara den ansvariga styrelsen som klarar ut det.

Vi bygger vidare vår skrivning helt på Statsföretags yttrande om den omorganisation som är på väg och konstaterar, att i och med det föratsättningama har förbättrats så att huvudkontoret bör förläggas tUl Norrbotten, Med detta har jag inget ytterhgare att tillägga utan vill bara klart konstatera att det är på Statsföretags eget yttrande som detta betänkande bygger.

Hen ÖHVALL (fp):

Herr talman! Vi har fått vår motion tUlstyrkt, och så har också skett med övriga motioner i ärendet. Vi är naturhgtvis nöjda med det. Jag vlU för herr Svanberg läsa upp klämmen i utskottets betänkande; "att riksdagen i anledning av motionema 1971:82, 1971:104 och 1971:280 som sin mening ger Kungl, Maj;t till känna vad utskottet anfört beträffande omlokaUsering av LKAB:s huvudkontor," Det tillkännagivande som riksdagen gör i dag har tidigare ansetts olämphgt.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Förläggningen av LKAB.s huvudkontor

Hen DAHLBERG (s):

Herr talman! Herr Öhvall har registrerat framgång för sitt motionerande om LKAB, men jag vlU erinra om att denna fråga var föremål för behandling redan vid inlösen 1956, och det avgavs också vid detta tillfälle en reservation från socialdemokratema, där det framhölls att man vid lämphgt tiUfälle borde kunna ta upp frågan om eventueU flyttning av huvudkontoret tiU Norrbotten.

Men jag viU göra herr ÖhvaU uppmärksam på att en första fömtsättning för att man skulle över huvud taget kunna diskutera en förläggning tiU Nonbotten var statsinlösen. TiU en sådan har ju herr ÖhvaUs parti hela tiden varit motståndare. Jag tror att man här måste säga att det var förstathgandet i och för sig som över huvud taget gjort det möjUgt att diskutera frågan om förläggning av huvudkontoret till Norrbotten, Hur är det t. ex. med gravföretaget Bohden? Det har sitt huvudkontor här i Stockholm. Hur är det med Grängesberg osv,? Jag tror att herr ÖhvaU måste erkänna att det var tack vare förstathgandet som man över huvud taget fick möjhghet att diskutera frågan om huvudkontorets förläggning.

Jag ber också att få erinra om vad detta föistathgande betytt för Nonbotten — kanske vida mer än själva huvudkontorets förläggning — på ett annat område. Jag tänker på malmfonden och sedermera Nonlands-fonden, genom vilken åtskilhga hundra miljoner kronor stäUts till näringsUvets förfogande Inte bara i Nonbotten utan i hela övre Norrland. Det är alltså själva förstatligandet av gruvföretaget i norr som har gjort det möjhgt att över huvud taget diskutera frågan, och jag tror inte att herr ÖhvaU eller övriga folkpartiledamöter kan diskutera förläggandet av andra malmföretags huvudkontor till de respektive huvudorter som skulle vara ganska naturhga på samma sätt som beträffande LKAB.

Hen ÖHVALL (fp):

Herr talman! Jag viU erinra herr Dahlberg om att det är frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor vi diskuterar i dag. Jag vlU också bekräfta att jag är mycket tacksam över att socialdemokratema har lagt ner sitt motstånd mot att förlägga LKAB:s huvudkontor till Norrbotten.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara åberopa vad som sades 1956 i en socialdemokratisk reservation, nämhgen att frågan kunde aktuahseras vid tillfäUe men att huvudtanken har varit att kontoret skaU vara förlagt där det fyllt den främsta funktionen. Nu är det klart att LKAB har utvecklats i andra sammanhang och att företaget kanske kan ha koncemledningen här i Stockholm men själva gruvförvaltningen I Nonbotten.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 14 Statsrevisionens uppgift, organisation och verksamhet

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 37 i anledning av 1970 års revisionsutrednings betänkande "Statsrevisionen, Uppgift, organisation och verksamhet" jämte följdmotioner.

1 detta betänkande behandlades den av talmanskonferensen tillsatta 1970 års revisionsutrednings betänkande "Statsrevisionen, Uppgift, organisation och verksamhet", dagtecknat den 17 febraari 1971, samt de följdmotioner som väckts i anledning av talmanskonferensens skrivelse tUl kammaren med överlämnande av betänkandet.

Enligt 7 och 18 §§ i av utredningen framlagt förslag tUl ny instmktion för revisorema skulle det nuvarande avdelningssystemet avskaffas. I stället skulle en särskild beredningsdelegation inrättas för en förberedande handläggning av granskningsärenden.

I motionen 1971:1386 av fru Eriksson i Stockholm m.fl. hade hemstäUts att 7 och 18 §§ i utredningens förslag tiU instmktion skuUe utgå.

I motionen 1971:1387 av henar Tobé och Grebäck hade hemställts att riksdagen beslutade om sådan ändring i förslaget tUI instruktion för statsrevisionen att de bestämmelser som rörde den särskUda delegationen utgick.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1) beslutade om ändrad personalorganisation för riksdagens revisorers
kansh i enlighet med vad som föreslagits av 1970 års revisionsutredning i
betänkandet "Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet",

2) skulle anhåUa hos Kungl. Maj:t att det ifrågavarande betänkandet överlämnades till grandlagberedningen för vidare prövning av i betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen av nya grundlags-stadganden om riksdagens revisorer eller eljest av konstitutionell betydelse,

3) förklarade motionema 1971:1386 och 1971:1387 besvarade med vad utskottet i betänkandet anfört.

Reservation hade avgivits av henar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Werner I Malmö (m) och Olsson i Sundsvall (c), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen

1) godkände de principer för riksdagsrevisionens organisation och verksamhet som framlagts av 1970 års revisionsutredning i betänkandet "Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet", i enlighet med vad reservanterna anfört och med den ändring som följde av bifall till motionerna 1971:1386 och 1971:1387,

2) skulle antaga det vid nämnda betänkande fogade instruktionsförslaget med ändringarna, att 7 och 18 §§ utgick och att 8-17 och 19—22 §§ som en följd därav benämndes 7—16 och 17—20 §§,

3) beslutade om ändrad personalorganisation enUgt nämnda betänkande,

4) skuUe anhålla hos Kungl, Maj:t

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statsrevisionens uppgift, organisation och verksamhet

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statsrevisionens uppgift, organisation och verksamhet

a) att nämnda betänkande överlämnades till grundlagberedningen för beaktande i samband med beredningens övervägande av frågan om nya grundlagsregler om revisionen,

b) att den nya instruktionen utfärdades i Svensk författningssamling,

c) att 1949 års kungörelse angående skyldighet att tUlhandahåUa riksdagens revisorer vissa handUngar och upplysningar m. m, ersattes med annan författning med beaktande av vad som anförts i förutnämnda betänkande.

Till detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Nelander och Nonby i Åkersberga (båda fp).

Hen BOO (c):

Hen talman! Riksdagens ställning och dess möjligheter att utöva sin självständiga kontrollmakt är självfaUet väsentliga och djupverkande frågor i vårt parlamentariska samhäUsliv, Ett betydelsefullt led i kontrollfuktlonens utövande är riksdagens egna revisorer. Det bör således vara en gemensam åtgärd att ge revisorema bästa möjliga fömtsättningar genom att ge dem en tiUräckUgt stark konstitutioneU ställning samt behövhg personal och andra resurser.

Det var väl i detta syfte som talmanskonferensen i mars 1970 tUlkaUade en utredning för att se över hithörande problem och komma med erforderhga förslag i förstärkande syfte. Utredningen har i sitt betänkande (Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet) tagit upp en rad frågor och i huvudUnjerna varit samstämmig. Entydiga skäl förebringas i målsättningen att stärka revisionsinstitutet. Detta hgger också i hnje med det allmänna konstitutionella reformarbetet. Om dessa principer är utskottet enigt. Enighet förehgger också beträffande utökning av de personella resurserna för nästa budgetår.

När det gäller den inre organisationen så arbetar revisorema för närvarande på avdelningar. Utredningen hade föreslagit den förändringen att vissa beredningsuppgifter skulle läggas i en särskild delegation. Detta framgår av utkastet tlU Instmktion, §§7 och 18.

I motioner har man uttalat tvekan inför denna förändring och yrkat på att nämnda paragrafer skaU utgå ur instraktionen. Detta betyder en frihet för varje uppsättning av revisorer att själva besluta om dessa inre frågor. Denna hnje har också utskottet enats om och föreslår bifaU tlU motionema.

En stor principiell fråga är revisoremas granskningsområde. I detta avseende kommer man in på frågan om en eventueU uppdelning av området för granskning mellan riksdagens egna revisorer och riksrevisionsverket. Det måste klart slås fast att det inte vare sig är önskvärt eUer möjligt att det sker en definitiv uppdelning härvidlag. Också detta var utredningen enig om.

Riksdagen uttalade år 1967 att granskningen bör inriktas på frågor av principiell och generell innebörd. Utredningen har i sitt betänkande preciserat detta uttalande. Det måste vara angeläget att dessa principer läggs fast som grund för det framtida granskningsarbetet.

En annan fråga som har diskuterats mycket är utredningens förslag tUl Kungl. Maj:ts kungörelse angående skyldighet att tUlhandahåUa statsrevisionen uppgifter och handhngar. Särskilt ett avsrutt om att stathgt

revisionsorgan skall vara skyldigt att verkställa undersökningar som riksdagens revisorer begär har föranlett invändningar från vissa håU. Både som ledamot av utredningen och som reservant i konstitutionsutskottet viU jag för min del poängtera att någon avsikt att ändra nuvarande förhållande mellan riksdagsrevisionen och de Kungl. Majt understäUda revisionsorganen inte har aktualiserats. Detta har också kommit tUl uttryck i reservationen och dess yrkande.

Utredningen har föreslagit att namnet skaU vara statsrevisionen och att statsrevisorer skulle vara titeln för de förtroendevalda som deltar i revisionsarbetet. Detta förslag följs upp i reservationen, vari också poängteras betydelsen av att riksdagens revisorers organisation formas på längre sikt. Ett bifaU till reservationen är ett uttryck för detta och för den uppfattningen att rikthnjer så långt möjligt läggs fast i år. Detta hgger enhgt vår uppfattning i hnje med vad talmanskonferensen aktuahserade när den tillsatte utredningen.

Hen talman! Jag skall nöja mig med dessa korta kommentarer i en mycket principieU och betydelsefuU fråga. Jag ber att få yrka bifaU till reservationen.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Stasrevisionens uppgift, organisation och verksamhet

1 detta anförande instämde herr Krönmark (m).

Hen NELANDER (fp):

Hen talman! Betänkandet nr 37 från konstitutionsutskottet kan vid första påseendet synas dölja stor oenighet. Detta är enligt min mening knappast det rätta förhållandet.

Låt mig aUra först få understryka att såväl i 1970 års revisionsutrednings som i utskottsmajoritetens och reservationens skrivning kraftigt imderstrakits att riksdagens revisorer utgör ett värdefullt led i riksdagens kontrollmakt. Vi slår sålunda alla vakt om denna kontrollmakt och viU vidareutveckla och förstärka den.

I konstitutionsutskottet har det rått enighet bl. a. om följande fyra punkter:

1. De tre avdelningama i revisionen, på vilka revisorema nu arbetar, bör bibehållas såsom vi i vår fyrpartimotion nr 1386 begärt — hksom för övrigt också krävs i den andra motionen, nr 1387 — i stället för den femmannadelegation som utredningen föreslagit och som till förfång för det gemensamma revisionsarbetet enUgt min mening alltför mycket skuUe komma att dominera detsamma.

2. Finansutskottet bör enUgt vår uppfattning via riksdagsbeslut vara det utskott som kan ge revisionen uppdrag att verkställa vissa utredningar.

3. Revisionen bör ges stöne möjligheter att fuUfölja sin uppgift genom att en personalförstärkning ordnas enhgt utredningens förslag.

4. Förhållandet mellan riksdagens revisorer och riksrevisionsverket bör närmare prövas av grundlagberedningen, vUket torde kunna ske under det kommande året i samband med förslag tUl ny riksdagsordning.

Vad som efter dessa punkter återstår av utredningsbetänkandet är väl egenthgen antagandet just nu av en ny instruktion för riksdagens revisorer och faststäUandet av namnet tiU statsrevlsorema.

För min del tycker jag att sedan de av mig berörda ändringama, om 3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statsrevisionens uppgift, organisation och verksamhet

vilka enighet råder, utbrutits bör instruktionsförslaget överses. När grandlagberedningen utarbetat förslag tlU ny riksdagsordning förmodar jag att vissa ändringar bUr nödvändiga även i revisoremas instruktion.

Hen talman! Jag har med detta inlägg velat något kommentera det särskilda yttrande som herr Norrby i Åkersberga och jag avgivit och vill därtiU yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har ingen annan mening än den som kommit till uttryck i utskottets betänkande, nämUgen att riksdagen för närvarande inte skaU ta ställning tUl revisionsutredningens förslag i dess helhet. Vi bör awakta grundlagberedningens arbete när det gäller en ny riksdagsordning.

Utskottet anför emellertid även att utskottet vid en förestående översyn av riksdagsstadgan under höstsessionen avser att föreslå att granskningen av riksdagsrevisorernas berättelse skall överföras från konstitutionsutskottet tiU finansutskottet. Även om en sådan åtgärd vid det första påseendet kan verka praktisk och naturhg är frågan likväl inte helt problemfri, varför jag föratsätter att finansutskottet i någon form beredes tillfälle avge synpunkter innan ärendet förelägges riksdagens kammare.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Med hänsyn tiU tiden skaU jag nöja mig med att instämma med herr Boo, Jag skuUe möjhgen bara göra det tiUägget att det torde vara mer ovanhgt att resultaten från en så kvaUficerad utredning som den det här gäUer hänskjuts till en något obestämd framtid. Här fanns det tUlfälle att agera raskt, frånsett på en enda punkt. Detta har Inte begagnats och torde vara rätt säUsynt med tanke på formerna för utredningens tillkomst och dess sammansättning.

Jag anser i hkhet med hen Boo att en röst på reservationen markerar riksdagens intresse för en reform.

Hen PETTERSSON i Visby (s):

Hen talman! Vi skall erinra oss att denna utredning fick två frågor att syssla med; den ena gällde revisorernas Konstitutionella stäUning, den andra gäUde organisationen. Utredningen har föreslagit förändringar i grundlagen. Dessa förändringar kan inte genomföras definitivt fönän tidigast 1974. Därför har utskottsmajoriteten ansett att vi bör skjuta på frågan för att den skaU kunna sättas in i sitt rätta sammanhang när vi skall utarbeta en ny riksdagsordning. Avsikten är, som herr Hernehus vet, att om möjhgt under första delen av 1972 skaU framläggas förslag tiU en ny riksdagsordning. Det finns därför ingen anledning att vi aUtför hårt binder oss nu utan vi bör låta frågan stå öppen. Vad som för övrigt är aktuellt är ju att riksdagsrevisionen förstärks personeUt. Förslaget om ytterhgare fem revisorer är tillstyrkt. Man bör också håUa i minnet att det skett en mycket stark upprustning genom besluten 1967 och 1969 - det senaste gällde den organisation som träder i kraft fr. o. m. den 1 januari 1970.

Utskottet har också för sin del starkt understrukit frågan om

riksdagens kontrollmakt. Jag blev en aning förvånad när jag läste reservationen, där man säger att det får ankomma på Kungl. Maj;t att ta StäUning tiU om detta är befogat — det gäller frågan om samarbetet mellan de två revisionsorganen. Reservantema tycks i det stycket ha en något mjukare uppfattning än utskottsmajoriteten. Jag ber att få yrka bifaU tiU utskottets hemstäUan.

Herr BOO (c):

Hert talman! Jag skall endast bemöta vad utskottets ordförande sade om att vi i reservationen slagit fast att det är Kungl.Majt som har att göra awägningen mellan riksdagsrevlsorema och Kungl. Majts revisionsverk. Den passus som avses förstår jag är den där reservantema skriver: "Det får ankomma på Kungl. Majt att ta ställning tiU om detta är befogat." Detta avser aUtså den kungörelse som Kungl. Majt aUtid skaU utfärda. Av nästa mening framgår klart vad reservanterna menar: "Utgångspunkten måste emellertid vara att riksdagsrevisionens nuvarande befogenheter inte skaU beskäras," Det är utomordenthgt viktigt att man har med denna mening i resonemanget.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ändringar i den indirekta beskattningen

Fra ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag viU vitsorda att det är synnerligen väsentligt för revisorema med den förstärkning av personalen som riksdagen kan väntas besluta i dag. Den instruktion som var föreslagen men som är uppskjuten är det Däremot inte på något sätt nödvändigt att nu besluta om, Riksdagsrevlsorema har alla möjligheter att arbeta på det rationeUa sätt som föratsattes. VI är överens om att det är bäst om vi får behåUa möjUgheten att arbeta på avdelningar, vilket vi också har genom beslutet i dag.

Jag tror alltså att man har alla chanser att få den effektivitet som avsetts, även om riksdagen inte beslutar om instraktionen i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen av hen Larsson i Luttra m, fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 37 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herr Larsson i Luttra

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 186

Nej - 92

Avstår - 8

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Äridringar i den indirekta beskattningen

§ 15 Föredrogs Konstitutionsutskottets betänkande nr 38 angående regleringen för budgetåret 1971/72 av tUl utskottet hänvisade utgifter under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m, m,

Fmansutskottets betänkande nr 25 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt, § 16 Ändringar i den indirekta beskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 34 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag tUl ändringar i den indirekta beskattnmg-en jämte motioner.

Hen LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Först viU jag uttrycka min tillfredsställelse över den kompromiss som träffats i skatteutskottet när det gäUde guldsmedsskatten. Vi har tidigare debatterat den frågan många gånger och det har varit många motioner. Nu har vi änthgen fått ett slut på det hela. Jag tror man kan säga att även om motionärerna inte bhvit tillfredsstäUda, så är resultatet för branschen nyttigt och bra.

Vi har emellertid i anslutning till motionema fogat ett särskilt yttrande tiU utskottets betänkande när det gäUer hygienpreparaten. Tidigare har det förts diskussioner om hygienpreparaten — inte just det här preparatet som nu avses utan andra saker såsom munvatten, tandkräm och schamponeringsmedel. De har successivt undantagits från särskild varaskatt, det ena före och det andra efter — och vad som kvarstår nu är hårmedel, rakvatten, parfymer, eau-de-cologne, badpreparat, nagelpreparat och deodoranter.

Den här skatten ger en del pengar, och för deodorantemas del rör det sig om ca 10 rruljoner. Skatten utgår ju på 50 procent av varans pris tiU detaljist, vartiU kommer sedvanUg moms. Momsen utgår alltså även på skatten i detta faU. För en deodorant som i dag i handeln kostar ca 6 kronor skuUe det betyda, om den särskilda varaskatten kom bort, att den skulle bU cirka 2 kronor bilUgare. Den skulle då kunna säljas för 4 kronor efter den normala avans som handeln lägger på dessa varor.

Vi har alltså givit förtur för hygienpreparat när det gällt undantag från den särskilda varuskatten. Jag tycker nog, hen talman, att när vi nästa gång får utrymme för att ta bort en del av den särskilda varuskatten, är det på tiden att den tas bort särskilt för deodorantema, som är den sista delen av denna gmpp av preparat.

Nu säger visserligen utskottet att det kan vara htet gränsdragningsproblem, men jag tror att detta är starkt överdrivet. Redan enligt den här propositionen är det en deodorant som tas bort utan att man har något gränsdragningsproblem. Det gäUer alltså fotvårdspreparat, och det bör inte vara någon svårighet heller på det andra området.

Jag har inget yrkande utan har bara velat med det särskilda yttrandet markera att deodorantema, på grund av att de är hygienpreparat, nu bör stå i tur för att undantas från skatten.

Hert NORDGREN (m):

Hen talman! Låt mig uttala Sveriges hantverks- och industriorganisations och guldsmedsbranschens organisationers tack tiU finansministem och skatteutskottet för att de nu änthgen, efter ett tiotal års motionerande och uppvaktande, framlägger ett förslag om guldsmedsskattens avskaffande och därigenom skapar rättvisa och konkurrens på hka vUlkor åt detta hederhga och konstnärliga hantverksyrke hksom branschen i övrigt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade.

§ 17 Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg till handikappade, va. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 36 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) jämte motioner.

I proposition 1971:104 hade Kungl. Majt under åberopande av StatsrådsprotokoUet över finansärenden för den 26 mars 1971 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

I propositionen hade föreslagits skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade. Vidare hade föreslagits att vid beräkning av existensminimum vid beskattningen hänsyn skulle tagas tiU skattereduktion,

I detta sammanhang hade behandlats de vid riksdagens början väckta motionema

1971:10 av herr Sjöholm,

1971:302 av hen Bohman m. fl., vari hemstäUts bl. a. om utredning rörande möjhghetema för fulltidsarbetande med särskilt låga inkomster att erhålla rätt tiU avdrag vid beskattningen I enUghet med vad som anförts i motionen,

1971:303 av herr Bohman m.fl., vari hemställts att riksdagen beslutade att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr. o, m. 1973 års taxering skulle ökas tUl att vara 90 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade makar 70 % av basbeloppet i enhghet med vad som anförts i motionen,

1971:308 av herrar Hedlund och Helén, vari hemstäUts bl, a. att riksdagen beslutade att i skrivelse tiU Kungl. Majt anhåUa om utredning och förslag tiU riksdagen beträffande

1. en översyn av skattereglerna för inkomsttagare med särskilt låga inkomster i syfte att skapa möjUgheter för fuUtidsarbetande med särskUt låga inkomster att erhålla avdrag vid beskattningen enhgt i motionen angivna grunder,

2. en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensionärer i syfte att undvika en alltför hög marginalbelastning vid stigande inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,

1971:584 av herrar Boo och Larsson i Borrby, vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle anhålla om åtgärder i syfte att från skattephktig inkomst undanta kommunalt bostadstillägg tiU handikappade,

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade, m. m.

1971:600 av fru Holmqvist m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att kommunalt bostadstillägg tiU handikappade i beskattningshänseende jämstäUdes med kommunalt bostadstiUägg tiU folkpensionärer,

1971:609 av fra Kristensson,

1971:611 av fra Kristensson och fröken Ljungberg, vari hemstäUts

1. att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen ändrades så att ordet "väsenligen" utgick,

2. att bestämmelsen om inskränkning i rätten tiU extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för bam som åtnjöt allmänt barnbidrag utgick,

3. att maximibeloppet för extra avdrag höjdes till 10 000 kronor,
1971:627 av herr Petersson i Gäddvik och fm Sundberg.

Utskottet hemställde att riksdagen

A, med anlednmg av proposition 1971 ;104 samt motionerna 1971:584
och 1971 ;600 skulle antaga det vid propositionen fogade förslaget tUl lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att
punkt 1 av anvisningama tiU 50 § erhöU viss av utskottet i förtydUgande
syfte föreslagen lydelse,

B, skuUe avslå följande motioner, nämUgen

1. motionen 1971:10

2. motionen 1971:302, i vad den behandlats i detta betänkande,

3. motionen 1971:303

4. motionen 1971:308, i vad den behandlats i detta betänkande,

5. motionen 1971:609

6. motionen 1971:611

7. motionen 1971:627.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar NUsson i Trobro och Söderström (båda m), vilka ansett att
utskottet under B 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:611 beslutade, att 50 § 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370) skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse,

2. av henar Nilsson i Trobro och Söderström (båda m), vilka ansett att
utskottet under B 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionen 1971:303 i skrivelse tiU Kungl, Majt begärde förslag tiU nästa års våniksdag angående ökning av folkpensionärernas grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,

3. av herrar Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c), Larsson i
Umeå (fp), NUsson i Trobro (m), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och
Söderström (m), vUka ansett att utskottet under B 2 och B 4 bort hem
ställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1971:302 och 1971 ;308, i vad de behandlats i detta betänkande, i skrivelse tiU Kungl, Majt begärde utredning och förslag tiU riksdagen beträffande

1, en översyn av skattereglema i syfte att skapa möjligheter för
fulltidsarbetande med särskilt låga inkomster att erhåUa avdrag vid
beskattningen enligt i motionerna angivna grander, samt

2. en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensionärer
i syfte att undvika en alltför hög marginalbelastning vid stigande inkomst.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Hen talman! Skatteutskottets betänkande nr 36 är försett med tre reservationer, tlU vilka jag har anslutit mig.

Reservation nr 1 föranleds av motionen 611, vari yrkas att om skatteförmågan är nedsatt på grund av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåU av närstående eUer annan därmed jämförUg omständighet skall den taxerade inkomsten kunna minskas med upp tUl 10 000 kronor. Detta yrkande sammanfaller med yrkandet i motion 609, som gäller dialys i hemmen för njursjuka personer. Utskottets majoritet har inte velat biträda detta yrkande utan hänvisar tUl att hjälp bör lämnas genom bidrag i stället för avdrag vid beskattningen. Dessutom hänvisas tUl att ohka kommunala bidrag utgår.

Nu är situationen för njursjuka patienter mycket allvarhg, och samhällets samlade resurser är alldeles otiUräckUga. VI får i vårt land omkring 500 nya faU varje år, och tyvärr kan Inte aUa behandlas. Sjukhusen räcker inte tUl på långa tag — i vissa landsting finns över huvud taget inte någon plats alls — och enda möjligheten att på kort sikt hjälpa aUa dem som behöver hjälp är att hemdialysbehandlingen får ökade möjhgheter. Hemdialysbehandlingen kostar dessutom inte mer än 40 a 50 procent av vad lasarettsvård kostar. Lasarettsvården kostar per patient ca 100 000 kronor om året, medan hemdialysen kostar 40 000 a 50 000. Denna kostnad för hemdialys torde med säkerhet kunna nedbringas, om dialysapparaturen kan inhandlas i stöne omfattning än nu. Vad den kommunala bidragsgivningen beträffar, så finns det för närvarande inga klara normer för bidrag, utan detta får avgöras från fall till fall. Jag anser därför, herr talman, att det ur såväl ekonomiska som medicinska och sociala synpunkter finns skäl för staten att här gå in som bidragsgivare.

Reservationen 2 avser yrkandet i vår partimotion om skattefrihet för folkpensionärema. Jag tycker att det nästan borde räcka med att läsa vad utskottet har skrivit om marginaleffektema för så blygsamma extrainkomster som 3 200 respektive 2 800 kronor — det gäller gift respektive ogift pensionär — för att utan tvekan kunna biträda vårt yrkande. Man kommer upp i 93 procents marginaleffekt — och då anses ändå detta enhgt utskottets betänkande vara en förbättring i jämförelse med tidigare regler! Utskottet har lyckats att med en krystad motivering avstyrka vår motion. Trots de marginaleffekter som uppstår påstås folkpensionärema ha en gynnad ställning vid beskattningen, och vidare påstås att det inte är möjligt att komma till rätta med problemet utan betydande avsteg från skatteförmågeprincipen. Så våra folkpensionärer får väl i fortsättningen trösta sig med att de ändock i sämsta faU får åtminstone 7 kronor kvar på varje intjänt hundralapp.

Jag tycker att vårt krav är mycket rimhgt och att man borde stimulera de folkpensionärer som viU jobba litet i stället för att så hårt straffbeskatta dem.

Reservationen 3 berör samma problem och där yrkas att vi skall få en utredning som skaU komma tUl rätta med skattereglema så att de nuvarande höga marginalbelastningama försvinner samt att låginkomsttagarna skaU få bättre behandhng i skattehänseende. Nu beaktas inte de ökade effekter som uppnås genom att samtidigt som skatterna ökar så minskar bostadstiUäggen,

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade, m. m.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade, m. m.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU reservationerna 1, 2 och 3 vid skatteutskottets betänkande nr 36.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! I reservationen 3 begär vi reservanter som omfattar samthga tre oppositionspartier en utredning och förslag till riksdagen om en översyn av skattereglerna i syfte att skapa möjhgheter för fuUtidsarbetande med särskilt låga inkomster att erhåUa avdrag vid beskattningen samt en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensionärer i syfte att undvika en alltför hög marginalbeskattning vid stigande inkomst.

Vad det gäller den första gruppen med särskilt låga inkomster, så är det många som har det verkligt bekymmersamt med sin ekonomi, VI anser att det bör finnas särskilda avdragsregler även för dessa människor i hkhet med vad som införts för en del andra grupper. Nu knyts denna förmån till vissa grupper som givetvis har verkhgt behov Därav på grand av sjukdom, arbetslöshet eUer särskilt stor försötiningsbörda. Men andra fulltidsarbetande, som Inte kan nå annat än en synnerUgen blygsam Inkomst, har givetvis samma behov att få lindring genom särskilda regler.

Det finns betydande grupper i samhället som är i det läget att inkomsten är så låg att den inte räcker till försörinlngen. En översyn och utredning om detta är väl det minsta man kan begära, och det vore orimhgt att blunda för att stora sådana grapper finns i vårt samhälle. Vi är alla ense om att höja de lågavlönades inkomster, men människor som inga avtal kan hjälpa att få ut högre löner får man inte bara lämna åt sidan, utan samhällets ansvar bör vara hka för aUa,

Då det gäller folkpensionärerna, så har de fått förbättringar genom nya regler som tagit bort en del orättvisor i fråga om beskattningen av sidoinkomster.

Bidragsreglema spelar här en dominerande roU, och man får en aUtför kraftig effekt av förhåUandevis små sidoinkomster när skatten höjs, och dessutom en del förmåner försvinner. En förhållandevis måttlig inkomst som en pensionär kan ha vid sidan om sin pension får ofta till följd att han mister bidrag som annars automatiskt utgår. Denna förlust väger som regel tyngre än det ökade skattetrycket, men tillsammans kan effekterna bU förödande. En samordning måste här komma till stånd. Den vänstra handen måste veta vad den högra gör. Penslonärema måste skyddas från en kostnad, som kan slå så bhnt och orättvist som en hten biinkomst ibland kan medföra. Då det gäller människor i så relativt hög ålder som penslonärema kan det inte vara rimhgt att de, när de vUl och kan utföra ett arbete, skall så illa lönas att man tar bort det mesta av ersättningen för arbetet. En up muntran vore bättre på sin plats. Det är inte något samhäUsintresse att förlama pensionäremas arbetsvilja genom att ta tUlbaka ersättningen för arbetet, dels genom höjd skatt, dels genom att samhäUet drar in de bidrag som eljest skulle ha utgått.

En bättre samordning är nödvändig, så att penslonärema hksom andra grupper I samhäUet får behålla en rimhg del av vad de producerar genom sitt arbete. FuUtidsarbetande med låga inkomster bör inte belastas för hårt i skattehänseende, utan de bör få en humanare behandhng. Pensionärerna skaU kunna känna trygghet för att deras extra arbetsinsats

ger dem en behållning som de själva får bestämma över. SamhäUet bör därför tUlse att sådana regler gäUer att inte de nu ärande orättvisoma består.

Hen talman! Jag ber att få yrka bifaU tiU reservationen 3, som vUl att dessa frågor utreds och att det sedan framläggs förslag som Innebär störte rättvisa.

Hen JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! Vid förra årets riksdagsbeslut om ett nytt skattesystem beslöts att folkpensionärerna utöver grundavdraget på 4 500 kronor också skuUe ha rätt tUl ett extra avdrag på 3 200 kronor för ensamstående och 2 800 kronor för äkta makar. Vid inkomster överstigande dessa båda avdragsbelopp tiUsammans skulle en successiv avtrappning av det extra av råget göras. Utan tvivel var detta extra avdrag en välkommen sak för folkpensionärer med relativt sett mindre inkomster vid sidan av folkpensionen. Centem stäUde sig också helt bakom detta beslut, eftersom detta överensstämde med den uppfattning som centerpartiet och folkpartiet tidigare framfört.

Frågan är emellertid om inte samma bestämmelser som beslutats för folkpensionärema också borde gälla för andra helårsarbetande låginkomsttagare. Från centems och folkpartiets sida ställde vi redan föna året kravet att denna fråga borde utredas och förslag framläggas, och vi har i år upprepat detta krav.

Det finns ganska många helårsarbetande låginkomsttagare, vUkas inkomster inte är högre än folkpensionäremas, och då är det orimhgt att deras beskattning skaU vara hårdare. Framför allt är det personer i åldersgrupperna omedelbart före pensionsåldem som det här gäUer. I centem och i folkpartiet har vi ansett att här bör man skapa möjlighet för ett hksidigt skatteuttag, så att andra låginkomsttagare får tUlämpa samma regler som nu gäUer för folkpensionärema.

Utskottet skrev förta året att man föratsätter att Kungl. Majt sedan resultaten av låginkomstutredningens undersökningar framlagts skuUe ta Initiativ tiU erforderhga åtgärder för att uppnå ökad likstälhghet meUan oUka låginkomstgrupper. I år skriver utskottet egentligen ingenting. Utskottet konstaterar bara att låginkomstutredningen har lagt fram sitt betänkande. Detta är något oroande. Förra årets uttalande från majoriteten I utskottet gav vissa förhopprungar om att Kungl. Maj;t skuUe ta initiativ tiU att åstadkomma en ändring av bestämmelsema i den riktning som föreslås i centems och folkpartiets motion, aUtså det yrkande som också har följts upp i reservationen 3 tiU skatteutskottets betänkande nr 36. Arets uttalande av utskottsmajoriteten är mera ett frågetecken. Man vet inte riktigt vad som menas med detta uttalande.

En annan fråga som har tagits upp i samma motion är marginalskatten för folkpensionärema. Genom den reducering som sker av såväl det extra avdraget som av det kommunala bostadstillägget kan marginalbelastningen i vissa faU bh orimhgt hög. Vi har därför i reservationen 3 yrkat att den utredning som vi där begärt också skaU försöka åstadkomma en samordning av skatteregler och bidragsregler så att en aUtför hög marginalbelastning vid stigande inkomst kan undvikas.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg till handikappade, m. m.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg till handikappade, m. m.

Man bhr något förvånad över utskottsmajoritetens uttalande på denna punkt. Det heter: "Beträffande de i och för sig otUlfredsställande marginaleffekter, som skatte- och bid agsreglema i vissa fall medför, viU skatteutskottet Uksom bevillningsutskottet framhåUa, att folkpensionärema har en i många avseenden gynnad ställning vid beskattningen eftersom de även i de Inkomstlägen, där avtrappningseffekterna sätter in, totalt sett är lägre beskattade än andra inkomsttagare." Även om det totala skatteuttaget är lägre för folkpensionärema än för andra grapper, torde ingen kunna förneka att det är otillfredsställande att marginalbelastningen i vissa fall uppgår tiU över 90 procent. Vi har från centems sida begärt utredning och förslag för att undvika denna orimUga marginalbeskattning. Skall man stimulera pensionärerna tiU en insats är det en fömtsättning att någonting görs åt denna sak.

Med denna motivering, herr talman, yrkar jag bifall till den tiU skatteutskottets betänkande nr 36 fogade reservationen 3 samt i övrigt till utskottets hemstäUan.

Hen CARLSTEIN (s):

Hen talman! I skatteutskottets betänkande behandlas proposition nr 104. Den innehåller bl. a. förslag om skattefrihet för kommunalt bostadstUlägg tUl handikappade. Jag tycker det finns aU anledning att fästa kammarens uppmärksamhet på detta, eftersom de talare som tidigare har agerat inte på något sätt talat om att det är vad skatteutskottets betänkande främst handlar om.

Propositionens förslag om skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tlU handikappade har kunnat biträdas av utskottet i dess helhet. Förslaget innebär att de yrkanden som framförts i motionema 584 och 600 bhvit tiUgodosedda.

I samband med behandUngen av propositionen har utskottet haft att ta ställning tUl ett antal motioner, och det har resulterat i tre reservationer. Reservanterna har nu redovisat sina synpunkter. Jag kan därför inskränka mig till några kommentarer I anslutning tUl dessa reservationer.

Utskottet har inte kunnat ansluta sig tiU kravet på en utökad möjhghet tUl extra avdrag på grand av nedsatt skatteförmåga, I reservationen 1 har företrädama för moderata samlingspartiet yrkat att maximibeloppet för avdrag på gnmd av nedsatt skatteförmåga skall höjas från nuvarande 6 000 kronor till 10 00 kronor samt att den nu gäUande regeln att skatteförmågan skall vara väsentUgt nedsatt skall ändras på så sätt, att ordet "väsentUgt" utgår. Som motivering för denna ändring har man bl. a. anfört det i motionen 609 av fra Kristensson aktuahserade problemet när det gäller dem som i hemmUjö undergår behandhng av njuråkomma. Motionären har önskat att man skall öka möjUghetema tiU avdrag vid beskattningen för omkostnader i samband med dialysbehand-Ung i hemmet. Utskottet har den principiella uppfattningen att samhällets hjälp tiU kostnader av här nämnt slag bör lämnas i form av bidrag och inte i form av en skattereduktion. En skattereduktion slår ju väldigt ohka beroende på var patienten befinner sig I inkomsthänseende. Vi menar att hka väl som vårdkostnadema i sammanhanget skall bekostas av annan huvudman, bör de särskilda kostnader som uppstår i anslutning till behandlingen också täckas genom bidrag.

Även förra årets riksdag hade att ta ställning tiU kravet om en ökning av maximibeloppet Ifrån 6 000 till 10 000 kronor. Förslaget avvisades då av riksdagen, och något nytt har knappast tUlkommit sedan dess. Utskottet awisar därför det i reservationen 1 framförda yrkandet.

I reservationen 2 har moderatema med anledning av motionen 303 hemstäUt om förslag till nästa års riksdag om ökade grandavdrag för folkpensionärema. Ett bifall till det här förslaget skuUe innebära betydande skattebortfaU för staten och för kommunema, och det skuUe medföra en ännu stöne skillnad i beskattningen mellan å ena sidan folkpensionärerna med sidoinkomster och å andra sidan låginkomsttagare i motsvarande inkomstläge. Även om man kan anföra exempel på att effekten av skatt och avtrappningen av det kommunala bostadstiUägget för folkpensionärer med sidoinkomster, när de kommer över en viss nivå, kan förefaUa otiUfredsstäUande, är det ändå på det sättet - det är obestridUgt — att folkpensionärema totalt sett är lägre beskattade än inkomsttagare i motsvarande inkomstlägen.

Om vi går vidare på den väg som föreslås i reservationen 2 med ökade grundavdrag för folkpensionärema innebär det, att vi alltmer avviker från skatteförmågeprincipen, och den bör ju ändå vara vägledande när vi skaU faststäUa beskattningen. Man skaU skatta efter de inkomster och den nivå man lever på vare sig man är folkpensionär eller låginkomsttagare.

Den tredje reservationen har samlat den borgerhga delen av utskottet. I denna framförs krav på utredning och förslag om översyn av skattereglema för inkomsttagare med särskilt låga inkomster. Man vUl också ha en samordning av skatteregler och bidragsregler för folkpensionärema.

Förra årets riksdag hade att ta ställning tUl ett hknande yrkande. Med hänvisning tiU låginkomstutredningens undersökningar avvisade vi då det framförda kravet på utredning. Man kan väl säga att i sak råder det inga delade meningar mellan utskottsmajoriteten och reservantema. Det är en angelägen uppgift att åstadkomma större rättvisa och jämhkhet i beskattningen mellan ohka kategorier av låginkomsttagare. Men här är det tiUvägagångssättet som skiljer oss åt.

Låginkomstutredningen avser att under 1971 slutföra en undersökning om skatte- och socialpohtikens inkomstfördelande effekter. Vi menar att här kommer att förehgga ett undersökningsmaterial som kan läggas tiU grund för Kungl. Majts handlande. Det finns alltså ingen anledning att nu bestäUa nya utredningar.

Herr talman! Med hänvisning tUl det anförda ber jag att få yrka blfaU till utskottets förslag.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade, m. m.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Hen talman! Hen Carlstein var en aning förvånad över att vi inte hade berört den frågan att de handikappade hade fått det bättre. Men det beror dels på omtanke om kammarens tid, dels på att man här inte brukar ta upp sådana saker som det råder enighet om utan främst diskuterar de reservationer som är avlämnade.

När det gäUer åldringama har vi den uppfattningen att ett bidrag är att föredra. Det är ju en principiell fråga och vi har också bedömt den rent principiellt.

Nr 101 Vidare säger herr Carlstein att kostnadema i fråga om de njursjuka bör

Tisdagen den bestridas av sjukvårdens huvudmän. Nu är det tyvärr på det viset att vi

1 juni 1971 '"' här de resurser som behövs för att vårda de njursjuka, och vi har

-------------- heller inte fastställt några normer för hur bidrag skall utgå. Det är

Skattefrihet för bakgrunden tUl reservationen i detta fall. Vi anser att problemet är så

kommunalt bo- allvarUgt att det bör observeras.

stadstillägg till När det gäller folkpensionärema har vi väl den uppfattningen att de är

handikappade, människor som har jobbat ett helt hv. Om de sedan viU fortsätta att

'"• - jobba i StäUet för att ta ett bidrag, är detta en vinst för staten och

samhäUet, som shpper ifrån vissa fyllnadsbidrag. Det finns alltså aU

anledning att utreda denna fråga.

Låt mig tUl sist, herr talman, bara få fästa kammarens uppmärksamhet

på att det har utdelats ett kartongtryck avseende reservationen 3, som

aUtså har ett något annat utseende än som framgår av skatteutskottets

betänkande.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande om bifall till reservationema

1,2 och 3.

Hen CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag avsåg inte att vi skuUe diskutera huruvida det var riktigt med detta bidrag eUer skattelättnader för de handikappade, men jag riktade kammarens uppmärksamhet på att tre talare hade framträtt utan att nämna att vi har fattat ett viktigt beslut om skattelättnader när det gäUer bostadstillägget till handikappade. Det var bara detta jag tyckte att kammarens uppmärksamhet borde fästas på.

Sedan säger herr Söderström att vi inte har tUlräckhga resurser när det gäller att hjälpa de njurhdande. Det är väl riktigt och det kan vi beklaga. Men det är inte vi som sköter den saken, utan andra huvudmän har att söka lösningen på dessa problem. Det bhr inte flera platser om vi biträder hen Söderströms förslag till lösning, nämUgen att vi skall införa ytterhgare ett avdrag i beskattningshänseende. Platsema och resurserna utökas inte därigenom, utan vad vi har att diskutera är om det är riktigare att införa ett avdrag vid beskattningen eller att ge ett bidrag till de kostnader som är förenade med den behandhng som sker i hemmen. Där menar jag att det måste vara riktigare med ett bidrag, eftersom ett avdrag slår så väldigt ohka beroende på var patienten befinner sig i beskattningshänseende. Den som Ugger högt på inkomstskalan tjänar betydhgt mer på ett sådant system som herr Söderström företräder än på det system som jag önskar få genomfört.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A och B 1

Kammaren biföll vad utskottet i dess punkter hemstäUt.

Punkterna B 2 och B 4

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av hen Eriksson i Bäckmora m. fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen

Larsson i Umeå begärt voteringsproposition;

votering upplästes och godkändes följande

Den som vlU att kammaren bifaUer skatteutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 36 punkterna B 2 och B 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 3 av herr Eriksson i

Bäckmora m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Umeå begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 135

Avstår — 6

Hen NUsson i Tvärålund (c) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkten B 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar NUsson i Trobro och Söderström, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hert Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer skatteutskottets hemställan I

betänkandet nr 36 punkten B 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 2 av herrar NUsson i

Trobro och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då hert Söderström begärde rösträkning verkstäUdes votermg med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej - 37

Avstår — 5

Punkten B 5

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Skattefrihet för kommunalt bostadstillägg till handikappade, m. m.

Punkten B 6

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar NUsson i Trobro och Söderström, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderström begärt votering upplästes och godkändes följande

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Ändring i förordningen om automobilskatt

voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer skatteutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 36 punkten B 6 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herrar Nilsson i

Trobro och Söderström.

Vid omröstning genom uppläsning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderström begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej - 37

Avstår - 2

Punkten B 7

Utskottets hemställan biföUs.

§ 18 Ändring i förordningen om automobilskatt

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 38 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt jämte motioner.

I proposition 1971:97 hade Kungl. Maj;t under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 26 mars 1971 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt.

I propositionen hade förslagits att i förordningen (1922:260) om automobilskatt infördes bestämmelser som gav möjlighet till återbetalning av automobilskatt för lastbil, buss eller släpvagn som använts utom riket.

I detta betänkande hade behandlats

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1971:1447 av herr Komstedt, vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Majt skulle anhåUa om sådan ändring av bestämmelserna att rätten tUl tullfri införsel av drivmedel begränsades till högst 50 hter

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1971:237 av herr Petersson i Gäddvik m, fl., 1971:591 av herrar Dahlgren och Eriksson i Ulfsbyn, 1971:622 av herr Nordgren m. fl.

Utskottets hemställde

A, att riksdagen med bifaU tiU proposition 1971:97 skuUe antaga det vid propositionen fogade förslaget tUl förordning om ändring i förord-

ningen (1922:260) om automobUskatt,

B, att riksdagen skulle avslå följande motioner, nämligen

1, motionen 1971:237

2, motionen 1971:591

3, motionen 1971:622

4, motionen 1971:1447.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! I den tidsnöd kammaren befinner sig i skall jag inte uppta någon längre debatt eller diskussion om skatteutskottets betänkande nr 38, fastän det egentligen borde föranleda därtUl, Låt mig bara tiU kammarens protokoll få anteckna att den i betänkandet behandlade propositionen inte tagit med hela utredningens förslag när det gäUer beskattningen av drivmedel för de fordon, som befraktar den svenska marknaden. Jag har i min motion 1447 i Ukhet med utredningen försökt påvisa de orättvisor som finns. Den svenska åkerinäringen får betala ganska höga fordonsskatter och drivmedelsskatter. Den befraktar icke någon gång utländsk marknad. De svenska åkarna kan aUtså inte i Ukhet med de utländska, som befraktar den svenska marknaden, införa 400 liter obeskattat bränsle.

Under föna året behandlades ett Uknande ärende i riksdagen. BeviUnlngsutskottet sade i sitt betänkande att man vid nästa behandling borde ta hänsyn tiU det som då anförts. Trots detta har man inte i skatteutskottets betänkande liksom heUer inte i propositionen närmare berört den del som gäUer drivmedelsbeskattningen.

Hen talman! Jag viU med dessa få ord yrka bifaU tUl motionen 1447,

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1447, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

§ 19 Trafiksäkerheten m, m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 8 i anledning av motioner rörande trafiksäkerheten m. m.

I detta betänkande hade behandlats motionerna

1971:144 av herr Hedlund m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhålla om att ett program med rikthnjer för en så långt möjligt olycksfri trafik förelades riksdagen,

1971:202 av herrar Bengtsson i Landskrona och Henningsson,

1971:204 av herr Hjorth och fru ThunvaU, vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag angående 1. bestämmelser att motorfordon skuUe utrustas för automatisk släckning av extra ljus vid avbländning tUl halvljus, 2. bestämmelser om förbud mot omkörnmg av stiUastående skolbussar och motsvarande, 3, föreskrifter om att skolfordon skuUe förses med särskUda varningsljus, 4, åtgärder för att öka användningen av reflexer för gående, 5. bestämmelser om att bUar

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

obUgatoriskt skulle utrustas med säkerhetsbälten av rulltyp, samt att vad som i övrigt framhålhts i motionen skulle beaktas i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet,

1971:255 av herr Lindahl, vari hemstäUts att riksdagen skuUe ge Kungl. Maj:t i uppdrag att förbereda en ändring i vägtrafikförordningen så att förbud mot omkörning av stiUastående skolskjuts i trafik kunde införas,

1971:393 av herr Bohman m. fl., vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle hemstäUa att en förutsättningslös utredning tillsattes om trafiksäkerhetens organisation i syfte att nå största möjliga effekt och samordnmg på trafiksäkerhetsområdet, att den pågående utredningen om trafikolycksfaUsstatistiken snarast framlade förslag om en mera differentierad statistik och undersökte möjligheten att upprätta en databank med relevanta uppgifter om inträffade trafikolyckor, att Kungl. Maj:t skuUe överväga att delegera beslutanderätten om den övre hastighetsgränsen tiU länsstyrelserna, att halvljus på motorfordon blev obhgatoriskt åtminstone under vinterhalvåret, att en gaUring i skogen av trafikskyltar skulle eftersträvas, att propagandan om säkerhetsbälten och reflexband intensifierades, att vad i denna motion anförts om trafiksäkerheten vid skolskjutsning skuUe beaktas, att i övrigt beaktades vad i denna motion anförts för att förbättra trafiksäkerheten,

1971:394 av herr Eriksson i Arvika m. fl.,

1971:400 av herr Helén m. fl,, vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t skulle anhåUa om en parlamentarisk utredning som fick tiU uppgift att utarbeta ett program innehåUande mål, resurser, metoder och tidsplan för en samordnad satsning i syfte att som ett första mål åstadkomma en minskning av trafikolyckorna med minst 50 procent,

1971:403 av herrar Nelander och Petersson i Röstånga, vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag beträffande införande av en bestämmelse om förbud för motorfordon att passera skolskjuts som stannat på vägbanan för av- eller påstigning,

1971:409 av herr Stålhammar m. fl., vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla att Kungl, Maj:t skulle 1, utfärda bestämmelser som ålade kommunerna att inrätta trafiksäkra väntplatser för eleverna i samband med skolskjutsar, 2, ge kommunerna anvisningar på oUka möjligheter att anordna trafiksäkra vänt- och håUplatser vid äldre skolor, 3. uppdraga åt länsskolnämnden och länsstyrelsen att århgen inspektera säkerheten i samband med skolbarnstransporter, 4. intensifiera arbetet på att utveckla en effektiv markering av skolskjutsar, 5, rekommendera kommunerna att samråda med skolskjutsentreprenörerna om säkerhetsbestämmelser och ordningsföreskrifter vid skolskjutsar, 6, påpeka för kommunerna behovet av samordning mellan skolskjutsar och aUmänna koUektiva transportmedel,

1971:500 av herr Persson i Heden m. fl.,

1971:916 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl.,

1971:938 av fru Jonäng och herr Eriksson i Bäckmora, vari hemstäUts

att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:t 1. kräva en intensifierad Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

trafiksäkerhetspropaganda på i motionen anförda grunder, samt 2.

anhåUa om att riksdagen förelades ett program för en i möjligaste mån

olycksfri trafik med en minskning av trafikolyckorna med minst 50

procent fram tiU mhten av 1970-talet, Trafiksäkerheten

Hl lYl

197l;939avhenKomstedt m. fl.,

1971:956 av herrar Polstam och GUmnér,

1971:957 av herr Polstam m. fl.,

1971:961 av fru Sundberg,

1971 ;972 av herr Zachrisson m. fl.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. skuUe avslå motionerna 1971:144, 1971:400, 1971:938 och 1971:393, sistnämnda motion i vad den avsåg dels trafiksäkerhetens organisation, dels skrivelse tiU Kungl, Majt om förbättrad trafiksäkerhet, samt motionen 1971:204 I vad den avsåg det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet,

2. skulle avslå motionen 1971:202,

3. skuUe avslå motionen 1971:500,

4. skuUe avslå motionerna 1971:204 och 1971:956 i vad de avsåg automatisk släckning av extra ljus vid avbländning tUl halvljus, motionen 1971:939 i vad den avsåg utökad forskning angående bUars ljusutrustning samt motionen 1971:393 om obUgatoriskt halvljus under vinterhalvåret,

5. skulle avslå motionerna 1971:394 samt 1971:393 och 1971:204, sistnämnda båda motioner i vad de avsåg säkerhetsbälten och reflexband,

6. skuUe avslå motionen 1971:916,

7. skulle avslå motionen 1971:956 i vad den avsåg vlndrutespolare,

8. skulle avslå motionen 1971:957,

9. skuUe avslå motionen 1971:961,

10. skuUe avslå motionen 1971:972,

11. i anledning av motionerna 1971:403 och 1971:255, 1971:393 och 1971:204, sistnämnda båda motioner i vad de avsåg trafiksäkerhet vid skolskjutsning och omkörning av stiUastående skolbuss, samt motionerna 1971:204 och 1971 ;209, i vad de avsåg utmärknmg av skolskjuts, som sin mening gav Kungl. Majt till känna vad utskottet anfört beträffande omkörning av stillastående skolskjuts m, m,

12. skuUe avslå motionen 1971:393 tlU den del motionen behandlades i detta betänkande men inte berördes under punkterna I, 4, 5 och

11,

13. skuUe avslå motionen 1971:939 tUl den del motionen behandlades i detta betänkande men inte berördes under punkten 4,

14. skulle avslå motionen 1971:409 till den del motionen behandlades i detta betänkande men Inte berördes under punkten 11.

Reservation hade avgivits av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahl
gren (c), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c). Clarkson (m) J

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

och Komstedt (m), som ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen i anlednmg av motionema 1971:144, 1971:400, 1971:938 och 1971:393, sistnämnda motion i vad den avsåg dels trafiksäkerhetens organisation, dels framställning tUl Kungl, Majl: om förbättrad trafiksäkerhet, samt motionen 1971 ;204, i vad den avsåg det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet, i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemstäUde om tillsättandet av en arbetsgrupp som även hade parlamentarisk representation och som fick tUl uppgift att utarbeta ett program innehållande mål, resurser, metoder och tidsplan för en samordnad satsning i syfte att som ett första steg åstadkomma en minskning av trafikolyckorna med minst hälften.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Hen talman! Om två arbetare bUr instängda vid ett ras i ett tunnelbygge, dhigeras alla räddningskrafter dit utan hänsyn tUl kostnaderna. Hela nationen följer de två instängdas öde.

Om fyra människor befinner sig i en båt i sjönöd, dirigeras alla krafter tUl den platsen. Det gäller att rädda människoliv. Utan hänsyn tUl kostnader kan fartyg ändra kursen och man gör en samlad insats för att rädda dessa människor.

Men hur är det, herr talman, på våra vägar? Där dödas 1 300 människor om året. Nära fyra människor dör varje dag på våra vägar. Varje dag blir 70 personer skadade, och av dem bUr 15 invaUder eUer svårt skadade. Forskaren Jan Thorson tror för övrigt att antalet såväl Undrigt som svårt trafikskadade i själva verket är tre gånger större än den officiella statistiken visar. Var tredje svensk riskerar att under sin livstid råka ut för en trafikolycka.

Man kan fråga sig hur detta kan få fortsätta. Varför bhr det inte en större opinion? Varför anser man inte att denna massdöd och detta Udande pä våra vägar skaU motivera insatser som i alla fall Ugger i närheten av dem man gör för att rädda människor som befinner sig i Uvsfara t. ex. ute på havet?

Kanske beror det i viss mån på att en del av dem som drabbas Ugger tysta på kyrkogårdarna, utan möjUghet att väcka någon opinion. Många andra finns på sjukhusen - de lever visserUgen, men de har ingen förmåga att kommunicera med yttervärlden. De flesta klarar sig och resonerar kanske som många av oss: "Det här var obehagUgt och besvärligt, men det händer nog inte någon mer gång och det kommer nog inte att hända mig."

OlycksfaUsutveckUngen på våra vägar är dock sådan att vi måste sätta in radikala åtgärder. För dem som inte har förbarmande med att andra människor dödas eller tUlfogas omänskUga Udanden bör den samhäUsekonomiska kostnaden vara ett kompletterande argument. Man beräknar att trafikolyckorna kostar samhället minst 2 500 miljoner kronor om året. Det bUr ungefär 75 öre för varje körd mil - på trafiksäkerhetsforskning offrar vi ett tiondels öre per körd mil.

Nu görs ett bra arbete när det gäUer trafiksäkerheten, herr talman. Det finns en planeringsnämnd vid statens trafiksäkerhetsverk, som har gjort upp ett mycket ambitiöst arbetsprogram. Men jag tror att man skaU

komma ihåg två saker när man bedömer detta arbetsprogram. Nr 101

För det första kan detta arbetsprogram ge resultatet att man håller Tisdagen den trafikolyckorna ungefär på den nuvarande nivån, I och för sig är det bra, i jmjj 1971

därför att vi har en kraftig ökning av bUantalet. Kan man hålla det -----

absoluta antalet trafikolyckor på samma nivå trots en kraftig ökning av Trafiksäkerheten bilantalet har man ju ändå uppnått vissa resultat. Men om man '- ■ eftersträvar att väsentUgt sänka trafikolyckornas antal räcker inte de åtgärder som föreslås i det i och för sig utmärkta arbetsprogrammet.

För det andra skall man komma ihåg att det i förordet till arbetsprogrammet står, att man utgår från anslagsnivån i trafiksäkerhetsverkets äskanden tUl Kungl. Maj:t, Trafiksäkerhetsverket begärde, när det gäUer dess allmänna verksamhet, mer än en fördubbling av anslaget -från 10 miljoner kronor tUl 22 miljoner kronor. Man fick en ökning om 288 000 kronor i stäUet för de 12 miljoner kronor man begärt. Därför är det aUdeles klart att programmet inte kan förverkligas i den takt som avsågs när det utarbetades.

Om man avsevärt vill minska trafikolyckornas antal behövs speciella
åtgärder. Generaldirektören i trafiksäkerhetsverket Lars Skiöld har i en
artikel, som finns återgiven i verkets egen pubUkation TSV-kontakt,
uttalat följande: "För att få ned antalet offer för trafiken trots den
fortsatta trafikökningen krävs därför mte bara att vi intensivt jobbar
vidare med hittUls använda metoder utan också att vi får möjligheter att
sätta in helt nya och radikala åtgärder, som kommer att kräva att vi får
väsentUgt ökade resurser----- ."

Det är med utgångspunkt från denna tankegång som trafiksäkerhetsverkets chef har gjort sig tUl talesman för - dvs. att vi behöver sänka antalet offer betydhgt och att vi i det syftet måste sätta in helt nya och radikala åtgärder — som vi reservanter har hemstäUt att det skall tillsättas en arbetsgrupp. Denna skuUe få i uppdrag att utarbeta ett program, innehållande mål, resurser, metoder och tidplan för en samordnad satsning i syfte att som ett första steg åstadkomma en minskning av trafikolyckorna med minst hälften.

Det finns en forskargrupp vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg - SCAFT — som för övrigt i mycket stor utsträckning används av kommunikationsdepartementet. Den har lagt fram ett program för att sänka trafikolyckorna som ett första mål med hälften. Det har pubUcerats I boken Vägen till trafiksäkerhet. Jag vill, herr talman, nu inte närmare gå in på aUa de förslag som gruppen lägger fram i detta hänseende. Låt mig bara nämna några.

För att få en ökad trafiksäkerhet behöver vi förbättra vägstandarden -
i första hand bygga bort de trafikfäUor som finns på oUka håU men också
på längre sikt se tiU att vägarna bUr av den beskaffenheten att man kan
reducera trafikolyckornas antal. Man behöver också en ökad satsning på
kollektivtrafik, då det ju är klarlagt att koUektivtrafiken har mycket
mindre olycksfaUsrisker än annan trafik. Vi behöver vidare en ökad
trafikutbUdning och en integrerad trafikutbUdning i skolväsendet. Vi
behöver en bättre trafikövervakning. Man måste visa ökat intresse för
bUarnas konstruktion och för säkerhetsbestämmelser. Trafikplaneringen,
Inte minst frågan om separering av ohka trafikslag, måste ägnas stor 83

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

uppmärksamhet, Uksom frågan om differentierade hastighetsbestämmelser. Forskningen måste få ökade resurser.

En annan mycket viktig sak i sammanhanget är nykterheten i trafiken. Jag såg en uppgift häromdagen att på amerikanska vägar dödas på grund av rattonykterhet fem gånger så många amerikaner som i Vietnamkriget.

Herr talman! Jag skaU gärna bekänna att jag är Utet besviken på att vi inte har lyckats få enighet kring detta förslag i trafikutskottet. Jag vet att man på inflytelserikt håU inom regeringspartiet har uttalat sig för en arbetsgrupp av detta slag. Frågan är av den karaktären att det borde vara motiverat att vi här gör en helhjärtad satsning för att avsevärt minska trafikolyckoma. Jag tycker, herr talman, att vi skall göra ett försök på detta område. Låt en arbetsgrupp utarbeta ett program, med förslag till finansiering, och låt oss sedan ta stäUning tUl om man på denna väg kan förverkliga syftet. Kan syftet förverkUgas måste det vara motiverat att göra en helhjärtad satsning.

Detta innebär inte på något sätt att trafiksäkerhetsverkets nuvarande arbete eller det övriga arbete som utförs på trafiksäkerhetens område skall eftersättas. Det arbetet skaU fortgå och det skall utvidgas ytterUgare. Här gäller det att få en arbetsgrupp som planerar för en specieU satsning i syfte att radikalt sänka antalet trafikolyckor.

Herr talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall tiU reservationen.

Hen PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Trafikdöden har bhvit en verklig folksjukdom. Varje år omkommer i trafikolyckor närmare I 400 mänruskor. Dessutom skadas svårt över 6 000 och många av dessa bhr invaUder för Uvet. Under 1960-talet skadades i trafikolyckor cirka en kvarts miljon människor mer eller mindre svårt.

De mänskUga lidanden och tragedier som är förenade med trafikolyckor kan inte beskrivas, än mindre mätas med ekonomiska mått.

Men samhällets kostnader för trafikolyckorna kan mätas med ekonomiska mått. De beräknas till ungefär 2 500 miljoner kronor om året. Det finns de som menar att dessa beräkningar är låga och att kostnaderna uppgår tiU ännu högre belopp.

Trafikutskottets betänkande rörande trafiksäkerheten har sålunda i sanning en mörk bakgrund. I en partimotion från centerpartiet har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att ett program med rikthnjer för en så långt möjUgt olycksfri trafik förelägges riksdagen, och det finns också andra motioner med samma grundtanke.

Radikala åtgärder måste vidtagas med snabb verkan för att olycksfrekvensen skall kunna nedbringas. Jag föreställer mig att ingen i denna kammare har en annan uppfattning. Trafikutskottet har också understrukit trafiksäkerhetsfrågornas utomordentUga vikt Uksom betydelsen av ett samlat program för åtgärder i akt och mening att nedbringa trafikolyckornas antal. Utskottsmajoriteten har dock inte kunnat följa upp det i åberopade motion framförda kravet om ett samlat program för en så långt möjhgt olycksfri trafik. Detta är verkhgen att beklaga.

Visserligen har trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vidtagits, och utskot-

tets ordförande har åberopat det arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet Nr 101

som planeringsnämnden vid statens trafiksäkerhetsverk har presterat. Det Tisdagen den

är gott och väl i och för sig. Men detta tiU trots har man inte lyckats j : \91\

minska olycksfaUsfrekvensen. Det krävs att medel ställs till förfogande --------

och att dessa används rationellt och på ett ändamålsenhgt sätt. Trafiksäkerheten

Självfallet måste en rad samverkande åtgärder genomföras. Jag skaU m. m. endast beröra några av dessa. I denna kammare har gång efter annan påtalats sambandet meUan vägstandard och trafikolyckor. Dålig vägstandard har mången gång givit upphov till katastrofala trafikolyckor. Det är därför ett krav som sannerligen behöver prioriteras att det ges möjUghet tiU förbättring av vägstandarden genom ökade väginvesteringar för att man därigenom skaU kunna uppfylla högt ställda trafiksäkerhetskrav på landets vägnät, ett behov som i nuläget är aUt annat än tillgodsett. Detta kostar pengar, stora pengar. Men den satsningen är ändå välgrundad.

Nu kan man emellertid göra punktinsatser med ganska god effekt på vägstandarden. Det kan inte vara nödvändigt att långa tider awakta ordinarie utbyggnader enUgt faststäUda flerårs- och fördelningsplaner. Temporära åtgärder eUer, om man så viU, provisoriska åtgärder behöver inte vara så kostnadskrävande och utgifterna härför kan inkluderas i senare utbyggnader. Det väsentUga är ändock att avhjälpa de värsta trafikfälloma.

Här i landet har sedan 1968 tiUämpats en genereU hastighetsbegränsning på 90 km i timmen med något undantag, bl. a, för motorvägar. Lokala bestämmelser föreskriver dessutom en lägre hastighet, 50 eUer 70 km i timmen. Men när en sådan hastighetsbegränsning upphör markeras detta med den skylt som används för hastighetsbegränsning tUl 90 km i timmen. I vissa faU är detta helt felaktigt. Det kan gälla vägar av sådan beskaffenhet att det är förenat med ren Uvsfara att där färdas med en hastighet av 90 km i timmen. Det finns t. o. m. enskilda vägar med 90-kilometersskyltar — krokiga och smala vägar, där det är helt otänkbart med en dyUk hastighet.

Nu kan man givetvis framhålla att farten skaU anpassas efter omständigheterna. Visst är det så, men man kan ändå inte komma ifrån att en skyltning av detta slag har en psykologisk verkan på vissa trafikanter.

Vi har därför i en motion, nr 500, hemställt att hastighetsbegränsning till 90 km i timmen skall anges med förbudsmärke endast där annan högre hastighetsbegränsning upphör och att övergång från lägre hastighetsgräns än 90 km i timmen skaU utmärkas med märke nr 170, "Hastighetsbegränsning upphör". Det har säkerUgen psykologisk betydelse om man tar bort denna 90-kllometersskylt vid vägar, där det är otänkbart att köra med 90 km i timmen utan att sätta liv och lem i fara.

Trafikutskottet har i sitt betänkande hänvisat till den år 1968 antagna
FN-konventionen om vägmärken och trafiksignaler. Det kan i och för sig
vara riktigt att verka för enhetUga trafikmärken över hela världen, men en
något så när praktisk tUlämpning torde ändå vara nödvändig och vällovUg.
Jag hoppas därför att denna fråga kommer att uppmärksammas, som
utskottet skriver, vid det fortlöpande internationella samarbetet inom
trafikområdet. Om inte detta görs inom en nära framtid, förbehåUer jag 85

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

mig givetvis rätten att återkomma i det här sammanhanget.

TUl slut, herr talman, vill jag ta upp en annan sak. För någon månad sedan pubUcerade bUregisterutredningen ett betänkande med förslag tUl nytt bilregister. Utredningen tar upp frågan om reflekterande material i bilskyltarna och konstaterar att man genom att använda sådant material kan öka möjUgheterna att observera fordon i trafiken under mörker och höja läsbarheten hos skyltarna. Fordon med reflekterande skylt upptäcks på betydhgt längre avstånd än ett fordon med skylt av icke-reflekterande material. Det skuUe aUtså vara en väsentlig trafiksäkerhetspoUtisk åtgärd att föreskriva reflekterande skyltar.

Ändå anser sig utredningen inte kunna förorda sådana skyltar. Skyltar av reflekterande material skuUe bU mer än två gånger så dyra, hävdar utredningen. Detta är dock fel. TUlverkare av sådana skyltar gör gällande att merkostnaden för två skyltar blir tre kronor. Utredningen beräknar kostnaden för två vanUga skyltar till åtta kronor. Skyltar i reflekterande material skuUe sålunda komma att kosta elva kronor per fordon. Är det inte värt att i trafiksäkerhetens intresse ta denna obetydUga merkostnad?

Trafikolyckornas utveckUng är så skrämmande att extraordinära åtgärder ofördröjligen måste vidtagas. Jag tror att man i det här sammanhanget måste gå ett steg längre än vad majoriteten i utskottet har gjort. Därför ber jag, herr talman, att med det anförda få yrka bifall tiU reservationen.

Hen CLARKSON (m):

Hen talman! Det är naturUgtvis svårt att gradera vikten och värdet av de frågor som vi har att behandla här i riksdagen, men alla torde vara överens om att trafiksäkerhetsfrågan är bland de allra viktigaste och egenthgen värd en omfattande debatt, helst en resultatrik sådan. Nu har emeUertid kammaren råkat i sådan tidsnöd att här inte skaU slösas med onödiga upprepningar. Jag tycker att trafikutskottets ordförande herr Gustafson i Göteborg och nu senast herr Persson i Heden har sagt så pass viktiga ting som gäller den borgerliga synen på trafiksäkerhetsfrågorna att jag kan inskränka mig till att för moderata samlingspartiets del ge reservationen till trafikutskottets betänkande nr 8 vårt stöd. Jag yrkar, herr talman, bifaU tUl den reservationen.

Men innan jag lämnar talarstolen vUl jag framhåUa ett par saker som i dagens läge bör ytterUgare understrykas. Jag tänker då på vad man kan göra för att tUlförsäkra vissa befolkningsgrupper en säkrare trafikmiljö. De flesta av oss har säkerligen läst Skandias utredning om barnet i trafikmiljön. I den finns uppräknade en rad åtgärder som utredningen i fråga rekommenderar för att göra barnen säkrare i vår trafikmihö. Även om sådana saker kostar pengar är de så viktiga att man inte skaU hesitera för kostnaden. Barn förstår inte de vuxna trafikanternas beteende och omvänt har de vuxna trafikanterna inte möjhghet att sätta sig in i barnens impulsiva sätt att röra sig i vår trafikmiljö. Vi måste helt enkelt lägga ner mera arbete och mera pengar, t. ex. på att skydda utfarter från vUlaområden och på skilda trafikbanor för barn och den övriga trafiken. Jag tänker också på den befolkningsgrupp som nått så långt upp i ålder att den har svårt att klara sig och är rädd för att gå ut i trafiken. Det

sades i ett TV-program häromdagen, att många gamla har skräck för att ens gå ut, att de inte klarar det höga tempot och knappt vågar gå över gatan. Det sista har vi flera exempel på från den aUra senaste tiden, när folk här i Stockholm, äldre människor, bhvit överkörda vid övergångsställen för att trafikanterna litat på att de ser upp på ett helt annat sätt än vad de fysiskt och psykiskt har förmåga till.

Detta om detta. Trafiksäkerhetsfrågorna måste Ugga oss varmt om hjärtat här i riksdagen. Vi måste göra aUt för att se tUl att det bUr mindre skadeverkningar, mindre Udanden här i landet på grund av trafikolyckor.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om bashastighet 70 som förvisso har upprört många i den svenska aUmänheten. Det är som jag ser det - och det är en personUg deklaration - en högeligen tivelaktig åtgärd, ett beslut tiUkommet med stor självrådighet från regeringens sida utan att man tillräckUgt pejlat meningsinstäUningarna hos andra grupper som har något att säga om dessa saker. Det är uppenbart att den svenska allmänheten när den i sommar skaU trafikera våra vägar många gånger och mycket ofta kommer att finna den bestämmelsen meningslös och föga vettig.

Det är i hög grad diskutabelt om genereUa hastighetsbegränsningar av denna typ, med en så pass låg bashastighet som 70, verkligen kan uppfattas av den normala trafikanten som säkerhetsbefrämjande. Många tror - och jag med dem — att vi får långa, långa bilköer som i stäUet för att sänka antalet trafikolyckor kommer att öka dem. Irritation kommer att uppstå i köerna, förhastade omkörningar kommer att göras och ytterligare trafikolyckor blir följden. Den svenske trafikanten kommer att svårt frestas tiU ideUga lagbrott.

Jag är angelägen att i sammanhanget understryka att det från såväl finsk som dansk sida framförts stor skepsis visavi hastighetsbegränsningar som ett trafikolycksnedsättande medel.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerh et en m. m.

1 detta anförande instämde herr Komstedt (m).

Hen LINDAHL (s):

Herr talman! TiUfälUgheterna har gjort att vi har fått ett synnerUgen aktuellt datum för vår debatt i riksdagen kring trafiksäkerheten. Det är den 1 juni och vi har bakom oss helgtrafiken under pingsten som skördat sina offer. Det utgör på sitt sätt den skrämmande bakgrunden.

Men den 1 juni är också den dag då de nya fartgränserna träder i kraft som ett försök att dämpa farten och minska olyckorna. Jag vet Uksom herr Clarkson att det råder delade meningar om fartgränserna, men eftersom alla tidigare talesmän här i denna debatt har varit av den meningen att exceptionella åtgärder måste till, finner jag det för min del helt acceptabelt att man också prövar fartgränserna under den sommar som nu ligger framför oss.

Vi vet ju att sommaren är den tid på året då olycksfaUen i trafiken går i topp. Under de senaste åren har man just under sommarmånaderna kunnat iaktta en chockartad ökning av olycksfrekvensen.

Det är tre situationer som hör till de mest olycksbelastade — det är vänstersväng i korsning, det är omköming och det är utfart på huvudled.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

Vi vet att vi inför midsommarhelgen och inför industrisemestern — vid dess början och vid dess slut - har att emotse särdeles farofyUda situationer ute i den intensiva trafiken. Mot den bakgrunden tycker jag att vi här i riksdagen som anser att exceptioneUa åtgärder måste vidtas inte kan vända oss mot ett försök att genom dämpad hastighet minska antalet svåra olycksfall i trafiken.

Det kommer för övrigt att bedrivas en intensiv trafikövervakning i sommar - vi känner tUl sedan förra sommaren vad detta betyder. Jag har mig bekant att rikspoUsstyrelsen har beslutat om en trafikövervakning av synnerUgen stor omfattnmg från den 1 juni t. o. m. den 30 september. AUa tillgängliga resurser kommer därvid att sättas in i den trafiköverva-kande verksamheten. Det kommer att bU en intensiv övervakning med motorcykelpatruUer på vissa vägar; det kommer att bli en övervakning med heUkopter i samarbete med markpatruUer; det kommer att bU en koncentration av aUa övervakningsresurser länsvis under vissa dagar på särskilt angivna huvudvägar. Ansträngningarna kommer att koncentreras tUl Europavägar i anslutning till skolavslutningen, midsommarhelgen och som jag nämnde, industrisemestern. Antalet poUsmän, helt engagerade i den trafikövervakande verksamheten i sommar, kommer att uppgå till 1 426 och dessutom kommer naturUgtvis många kolleger att vara engagerade i det på deltid.

Det sägs ofta i pressen att poUsen inte har tid att syssla med den trafikövervakande verksamheten. Det kan därför vara skäl att erinra om de personella resurser som sätts m men också om att 496 bUar och 417 motorcykelpatruUer ställs till förfogande samt att 1 8 heUkoptrar kommer att användas från den 18 juni. Det blir sålunda en samverkan mellan luftburna patmUer och markpatruUer.

Jag har velat säga detta därför att jag häromdagen i en stor tidning läste att man ansåg att poUsen inte hade satt in de resurser som erfordrades. Jag erkänner att de är knappa och att ännu större resurser hade behövts, men rätt skall vara rätt och jag har därför velat teckna denna bakgrund.

Jag har lyssnat på de tre talesmännen för den gemensamma reservationen. Låt mig slå fast en sak som är så självklar att den inte skuUe behöva diskuteras. Jag utgår nämUgen från att vi aUa, trots att oUka meningar har kommit till uttryck i utskottet, är Uka intresserade och positivt engagerade i trafiksäkerhetsarbetet. Jag kan i likhet med ordföranden verkUgen beklaga att inte trafikutskottet på denna punkt kunnat åstadkomma enighet.

I den gemensamma reservationen från de borgerUga representanterna i utskottet föreslås att en arbetsgrupp med parlamentariskt inslag skaU tUlsättas. I folkpartimotionen talades om en parlamentarisk utredning. Det har sålunda blivit en nyansskiUnad, men I stort sett är det väl samma sak som krävs. En ny utredning ovanpå aUa de expertgrupper och utredningar som nu arbetar skuUe enhgt vår mening fördröja och splittra det nu i skyndsam takt bedrivna trafiksäkerhetsarbetet, och det vill vi inte vara med om.

I reservationen talas om behovet av "väsentligt ökade resurser". På den punkten kan jag instämma; jag konstaterar emellertid att reservanter-

na bara i allmänna ordalag talar därom och inte har följt upp denna Nr 101 tankegång - de nöjer sig med den kostnadsram som Kungl, Maj:t har Tisdagen den angivit. Några krav på ökade resurser i nuläget reses aUtså inte, vilket kan i juni 1971

vara värt att notera. Vi har aUtså samma åsikt på denna punkt,

Utskottsmajoriteten skriver nämUgen: "Ökade medel måste också fram- Trafiksäkerheten
deles ställas tiU förfogande." m. m.

Vad vUl då reservanterna? De vill tillsätta en arbetsgrupp, en ny utredning med experter och representanter för de poUtiska partierna. De arbetsuppgifter som skisseras i reservationen och som vår ordförande antydde i sitt inlägg ligger helt inom ramen för nuvarande trafiksäkerhetsarbete, och jag vågar påstå att det finns inget nytt som motiverar reservationen.

Det talas om behovet av sanering av trafikmiljön, om ökade forskningsanslag, om trafikutbUdning i skolan och om intensifierad trafikövervakning. Det är riktigt, aUt detta, och det är det arbetet som bedrivs för närvarande. Men genom att räkna upp en rad frågor och områden som måste ägnas stor uppmärksamhet skapar man enhgt min mening felaktigt intrycket att det inte på aUa håll finns ett lika stort intresse för de här frågorna. Vi är, det viU jag starkt betona, Uka angelägna att steg för steg minska antalet trafikolycksfaU, Det är bara metoderna för hur vi skaU nå dithän som vi i dag diskuterar.

Vi har i trafikutskottet haft anledning att titta på arbetsprogrammet för ökad trafiksäkerhet, framstäUt av planeringsnämnden vid statens trafiksäkerhetsverk. Jag vill verkUgen rekommendera kammarkollegerna att ta del av den skriften. Bara ett axplock ur densamma ger vid handen att det för närvarande finns Inte mindre än 153 utredningar på detta område. De redovisas av TSV i det aktueUa arbetsprogrammet. Man har för det första statistiska undersökningar tiU ett antal av 22, Man har för det andra en verksamhet med primärt sikte på trafiken. Antalet sådana grupper, arbetsgrupper och projektgrupper är 47, Man har för det tredje en verksamhet med primärt sikte på fordonet. Antalet studiegrupper uppgår tiU 35. Man har för det fjärde en verksamhet med primärt sikte på vägen. Antalet grupper som studerar den problematiken är 40. Dessutom har man för metodutveckhng 9 olika arbetsgrupper i verksamhet. Allt som allt 153 — kan vi mer begära? Jag tycker att här täcker man in praktiskt taget aUa områden.

Det talas ibland i trafiksäkerhetsdebatten om spUttring och behov av
samordning, och den kan naturligtvis aUtld bU bättre. Trafiksäkerhetsar
betet är, som jag ser det, något av en folkrörelse som engagerar oss aUa.
Men vi poUtiker skaU inte klaga över spUttringen. Vi kan ju inte ens i
trafikutskottet bU överens om hur vi skaU behandla ett knippe motioner.
Trafiksäkerhetsverket har verkat i tre år och några månader; det tiUkom
ju den 1 januari 1968. Det har haft begränsade resurser, men enhgt min
mening har det under den korta tid det verkat ändå utfört ett fint jobb.
Sedan har vi rikspohsstyrelsen, som jämsides med alla andra uppgifter
också ägnar sig åt den intensifierade trafikövervakning, inte minst i
sommar, som jag hiledningsvis antydde. Vi skaU i det sammanhanget
heUer inte glömma bort NTF som i sin skolverksamhet utför ett
utomordenthgt gott arbete. 89

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten nt m.

När jag talar om att trafiksäkerhetsarbetet är något av en folkrörelse gör jag det mot den bakgrunden att jag vet att det inte bara är riksdagen som anslår medel för sådan verksamhet. Jag känner exempelvis till att innevarande år har försäkringsbolagen till NTF anslagit inte mindre än 3,3 miljoner kronor, och det gör man i ett för försäkringsbolagen ansträngt ekonomiskt läge. Det vittnar om att på många håll i vårt samhäUe har man blicken öppen för de krav som ställs på detta område och är också beredd att göra en insats.

Mot den här bakgrunden borde trafikutskottet enUgt min mening ha haft goda utsikter, om viljan varit god, att skriva sig samman. Men då återkommer vi till det som vi talade om för några veckor sedan i samband med den trafikpoUtiska debatten, nämligen folkpartiets övertro på nya utredningar. Varken centerpartiet eller moderaterna vågade eUer ville på sluttampen gå emot, och vi upplevde, som vi ibland gör i det poUtiska arbetet, att trillar en så triUar alla.

Men är vi i stort sett överens, så är reservationen enUgt min mening överflödig. Och är vi mycket oense så framgår inte detta klart av reservationens mjuka och svepande formuleringar. Uttrycket "berget som födde en råtta" rinner mig osökt i tankarna när jag tar del av folkpartimotionen i januari och reservationen nu i maj — reservationen bygger ju i stort sett på denna motion.

Vår målsättning är att år från år minska antalet trafikolyckor och antalet dödade och skadade vid sådana olyckor — att så att säga bryta kurvorna. Det finns i varje sekund miljoner möjligheter till olyckor, och vi har att se fram emot fortsatt ökning av bUbeståndet under 1970-talet. Även om man inte helt kunnat nå målet att minska antalet olycksfall i trafiken — en följd av den fortlöpande och snabba utveckhngen av bilbeståndet och trafiken — kan man likväl notera att vi under de senaste fyra åren haft färre trafikolyckor och färre dödade och skadade än vad vi hade under fyraårsperioden 1963—1966 och att vi exempelvis 1970 alltjämt hade lägre siffror än 1966 i fråga om såväl antalet olyckor som antalet dödade. Detta konstaterande får inte vantolkas dithän att jag skuUe vara nöjd och belåten. Arbetet på trafiksäkerhetsområdet kommer fortgående att intensifieras under 1970-talet. Den internationeUa statistiken visar emellertid att våra ansträngningar på detta område inte varit alldeles förgäves.

Det som behövs i dag är enhgt min mening inte en ny utredning. Det som behövs — och därom är vi ju alla överens — är mera pengar. Det mycket omfattande trafiksäkerhetsarbete som bedrivs i nära samverkan mellan ett stort antal myndigheter inom ohka samhällsområden måste ges ökad intensitet och effektivitet genom en förstärkning av de resurser som står tiU förfogande. Då det för närvarande anses ekonomiskt nödvändigt att iaktta stor återhållsamhet när det gäller de mera kostnadskrävande åtgärderna såsom ökat vägbyggande, skärpt trafikövervakning etc, är det desto angelägnare att satsa de relativt små medel som erfordras på förbättrad trafikreglering, ytterhgare skärpning av säkerhetskraven på fordonen, vidgad information etc. Men för detta arbete krävs det ju inte någon ny utredning.

Ibland förefaUer det mig som om reservanterna inte kände tiU att det

sedan tre år tillbaka förekommer ett mycket omfattande samarbete mellan de olika myndigheter vUkas verksamhet på ett eller annat sätt berör säkerheten i trafiken. Detta samarbete sker dels inom ramen för gemensam planeringsnämnd och gemensamma arbetsgrupper, dels genom ett mycket intensivt samarbete under hand på olika nivåer. Just den omständigheten att samarbetet spänner över nästan alla samhällsområden gör det nödvändigt att det gemensamma arbetsprogrammet utformas i tämUgen kortfattade fastlägganden av vad som skaU göras och vem som skaU göra vad under den tidsperiod som programmet omfattar. Det är väsentligt att man — som här skett — gemensamt kommer överens om vad var och en har att uträtta inom en viss period och att man också sedan går igenom att allt bhvit gjort. Den närmare planeringen av de ohka åtgärderna måste sedan ske hos den närmast ansvariga myndigheten, trafiksäkerhetsverket, med mriktning på att fuUfölja åtaganden enligt arbetsprogrammet men också med beaktande av de övriga behov och intressen som myndigheterna har att tillgodose.

Det är just omfattningen och bredden av trafiksäkerhetsarbetet - med ett femtontal myndigheter representerade i trafiksäkerhetsverkets plane-ringsnämd och ytterhgare ett tjugotal myndigheter som medverkar i ohka delfrågor - som gör det nödvändigt att använda en sådan form av gemensam planering.

Sammanfattningsvis kan man säga att det nu finns ett etablerat samarbete över hela det stora fäU som berör säkerheten i trafiken, att det finns en gemensam målsättning för detta arbete och att underlag tas fram för en ytterhgare precisering av denna målsättning samt att gemensamt arbetsprogram utarbetats för vad som skall göras som kan tiäna som grundval för det fortsatta arbetet.

Hert talman! Men hänvisning tiU det här anförda och de synpunkter jag gjort mig tUl tolk för ber jag att få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

Herr tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30,

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det arbetsprogram som herr Lindahl har talat om kan inte förverkligas I den omfattning som man utgått från därför att man inte har gett trafiksäkerhetsarbetet de resurser som myndigheterna räknade med när de gjorde upp detta program.

När man lyssnar tiU herr Lindahl får man den uppfattningen, att några väsentUgt ökade resurser kan man Inte räkna med för trafiksäkerhetsarbetet i framtiden. Herr Lindahl säger att det egenthgen inte finns några nyheter i reservationen. Men vad som saknas i det nuvarande trafiksäkerhetsarbetet är just en prioritering och tidsplanering, så att vi får en målsättning när det gäUer att väsentUgt nedbringa antalet trafikolyckor. Och där viU jag på nytt hänvisa tUl det som generaldirektör Skiöld i trafiksäkerhetsverket har sagt, att det verkar som om den nuvarande nivån på trafikolyckorna skuUe vara det minimipris för bilismen som vi får betala. Men han säger också: "För att få ned antalet offer för trafiken

Nr 101 trots den fortsatta trafikökningen krävs därför inte bara att vi intensivt

j. j j jobbar vidare med hittUls använda metoder utan också att vi får

1 inni 1971 möjligheter att sätta in helt nya och radikala åtgärder, ,"

-------------------- Det är därför som åtgärder har begärts av SCAFT-gruppen vid

Trafiksäkerheten Chalmers. Och medlemmarna av den gruppen är inte okunniga på det här

ffi ffi området, herr Lindahl. De har begärt att dessa åtgärder skall vidtas och

de har begärt ett tidsplanerat program. Det kommer att kosta pengar -det är sant. Med hittillsvarande metoder har vi ju inte lyckats motivera någon väsentligt ökad kostnad. Men låt en sådan här arbetsgrupp arbeta ut förslag tiU ett program som innebär att - som ett första steg - sänka antalet trafikolyckor med hälften. Det kommer att kosta pengar, men låt denna grupp också tala om hur mycket pengar det kommer att kosta. Låt gruppen föreslå den finiansering som vi måste vara beredda att svara för och låt oss sedan ta stäUning tiU gruppens förslag. Jag tycker att det är en sak som vi är skyldiga dem som omkommer på våra vägar.

Och när herr Lindahl är så stor motståndare tiU en arbetsgrupp viU jag säga, att socialdemokraternas främste företrädare i trafikfrågor, vice ordföranden i trafikutskottet herr Mellqvist, begärde för några månader sedan i riksdagen att regeringen mycket snart skulle ta initiativ för tiUsättande av en parlamentarisk grupp som tillsammans med trafiksäkerhetsverket, NTF, trafiliforskare, poUsmyndigheter och andra organ som verkar för en säkrare trafik så snabbt som över huvud taget är möjligt skall kunna samordna redan vunna erfarenheter och lägga fram ytterUgare förslag. Jag instämmer helt med herr Mellqvist på denna punkt.

Herr PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Lindahl, visst hade det varit fördelaktigt om vi kunnat få ett enigt utskottsbetänkande, men det beror ju inte på bara en grupp om det skaU lyckas, utan då måste samtliga partier vara intresserade av en samskrivning. Det gick inte i detta faU,

Inte heller förhåUer det sig så som herr Lindahl påstod, att man i det ena partiet inte vågade för det andra partiets skuU. Där har ju var och en rättighet att handla som man vill, och det gör vi också. Men även på motsatta sidan måste det finnas ett Intresse, om man skaU åstadkomma en samskrivning i en fråga.

EnUgt herr Lindahl skuUe reservationen vara överflödig, eftersom det inte har framkommit någonting i den som talar för dess berättigande. Då vill jag bara peka på en enda sak, nämligen vad som står i utskottets utlåtande på s. 12, där vi i reservationen bl, a. säger följande: "Vägsek-torn måste ägnas stor uppmärksamhet. Genom ökade väginvesteringar på grundval av en vägplanering som tUlgodoser högt ställda trafiksäkerhetskrav torde sålunda många olycksrisker kunna eUmineras." Det är inte utskottsmajoriteten som har skrivit det. Utskottet har endast nämnt vägsektorn. Bara detta torde ha varit motivering nog för att skriva reservationen.

Vad sedan målsättningen för trafiksäkerheten beträffar är denna för

centerns vidkommande aUdeles klar. Vi har inte vågat sträcka oss längre

än tiU att i första hand försöka minska antalet trafikolyckor med hälften.

92 Häromdagen kunde man i Aftonbladet läsa en artikel i vilken det

omtalades att trafiksäkerhetsverket skaU presentera ett utkast, som går ut Nr 101

på att om vi viU sänka antalet trafikolyckor med 20, 40 eller 60 procent. Tisdagen den

så är det beroende på hur mycket pengar som står till förfogande. Så är j jjj [972

det, men det är beklagUgt att behöva säga det. Det fordras mycket ---

pengar, om vi skall kunna sänka antalet trafikolyckor med 60 procent. Trafiksäkerheten

men jag vill försäkra att i det fallet kommer inte centern att svika. Vi - '•

anser det vara så väsentligt att nedbringa antalet offer för denna

folksjukdom - som jag kallade trafikolyckorna för i mitt första

anförande - att pengarna inte får vara avgörande för om vi skaU rädda

människoliv. Detta är alldeles självklart.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är några fakta som jag viU peka på och som det kan vara skäl att håUa i minnet.

År 1967 beslöt riksdagen att tUlsätta ett särskilt trafiksäkerhetsverk, vars uppgift och primära ansvar skuUe vara att svara för en samordning av trafiksäkerhetsarbetet på alla dess oUka avsnitt och områden. Trafiksäkerhetsverket tiUsattes sedan den 1 januari 1968, Det har aUtså till dags dato förflutit tre år och fem månader. Verket fick starta med ganska små resurser, och den årUga ökrungen har inte varit aUtför storslagen. Men jag vågar påstå att trots detta har trafiksäkerhetsverket ständigt presenterat nya idéer och uppslag. Listan över de projekt som ingår i det aktuella arbetsprogrammet upptar inte mindre än 153 oUka initiativ och idéer. 1 det programmet ryms det mycket. Jag viU också påstå att det arbete som under de senaste åren har bedrivits här i Sverige på detta område t, o. m, har väckt internationell uppmärksamhet. I motsats till flera andra länder har vi under de senaste fyra åren kunnat notera förändringar i positiv riktning. Men när jag säger det vill jag tUlägga, som jag brukar göra, att jag är angelägen om att betona att jag inte är nöjd med det. Om jag tidigare har pekat på att trafikutvecklingen inte är ogynnsam, har jag nämUgen från tidningshåU bUvit beskyUd för att vara helt nöjd med utvecklingen i och för sig, och det är jag naturUgtvis inte. Vad gör då reservanterna? De föreslår inte mera pengar, trots allt som här har sagts, däremot att en ny arbetsgrupp skaU tUlsättas. Därmed skulle TSV befrias från en del av ansvaret, kan man förmoda. Vi har lagt ansvaret på en bestämd myndighet; där är man engagerad och följer arbetet dag för dag. Man har det knapert, men man har, som jag ser det, varit framgångsrik på många punkter. Utskottet fick också ett starkt intryck av detta vid sitt besök på verket för en tid sedan. Det är därför jag menar att en ny arbetsgrupp, såsom reservanterna har tänkt sig, skulle verka spUttrande, Det skulle nämUgen betyda att man tar ifrån verket en del av ansvaret. Det kommer sannoUkt att bU så att samma experter tillsätts i den nya arbetsgrupp och utredning som reservanterna har tänkt sig — vi har inte så många experter på detta område i vårt land.

Vi kommer också, herr Gustafson i Göteborg, att få förslag till en samordnad målsättning redan i höst. Om tiden det tUlät skulle jag kunna referera vad som stod i Aftonbladet häromdagen; trafiksäkerhetsverket sysslar just nu med de frågor som herr Gustafson efterlyste i debatten.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

Herr PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara läsa upp fortsättningen av reservanternas skrivning i detta utskottsbetänkande beträffande vägstandarden, och jag gör det med anledning av att hen Lindahl sade att vi inte begärt några extra pengar tiU vägsektom. Vi skriver: "I awaktan på ordinarie utbyggnader enligt faststäUda flerårs- och fördelningsplaner bör genom temporära eller provisoriska åtgärder ansträngningar göras att 'bygga bort' s. k. trafikfällor och förbättra sådana vägsträckor på vilka olycksfallsfrekvensen av olika skäl visat sig vara särskilt hög." Denna skrivning torde väl räcka för att för kommunikationsdepartementet klargöra behovet härav och därmed för att anvisa medel för ändamålet.

Vi har inte klandrat trafiksäkerhetsverket och dess arbete. Det har såvitt jag kan bedöma gjort mycket goda saker. Men det gälleratt skapa en målsättning för att få ned trafikolyckoma och att skapa resurser för detta, och jag har pekat på några av de samverkande faktorer som måste komma tUl stånd för det.

Den senaste insats som regeringen gjort på det här området är att från och med i dag sänka bashastigheten tiU 70 km/tim. på landets vägar. Jag vet inte om denna insats är den förnämsta i det här sammanhanget. Jag vet inte heller om det över huvud taget finns något annat land i världen som har en så låg bashastighet i trafiken ute på vägarna.

Hen HJORTH (s):

Herr talman! Trafikpohtik och trafiksäkerhet är frågor som ofta diskuteras i massmedia och vid konferenser och möten av olika slag. Det är helt naturUgt, för det är något som angår vaqe människa. För ett par veckor sedan diskuterade vi här i kammaren trafikpohtiken, och i dag är det trafiksäkerhetsfrågoma som är i fokus. Det har väckts en lång rad motioner som har behandlats i trafikutskottet, och det vittnar vältaligt om det mycket stora intresset för just trafiksäkerhetsfrågoma. Alla vill självfallet göra allt vad som göras kan för att rädda liv på våra vägar. Det är många ohka åtgärder som föreslås i dessa motioner, och flera av dem är av teknisk natur. Forskning pågår dock och kommer att intensifieras och många konkreta uppgifter finns upptagna i trafiksäkerhetsverkets ambitiösa arbetsprogram för ökad trafiksäkerhet, som herr Lindahl nyss har erinrat om. Alla dessa åtgärder och förslag syftar naturligtvis till att minska antalet trafikolyckor,

1 en motion tillsammans med fru ThunvaU har jag pekat på några saker som vi anser vara väldigt angelägna. Vi tar bl. a. upp ökad användning av reflexband för gående samt av säkerhetsbälten.

Vad gäUer reflexband har en rad prov visat vilket effektivt skydd de utgör för de gående. Tyvärr är det svårt att i någon stöne utsträckning få människor att använda dessa. De kampanjer som tid efter annan har genomförts har Inte givit önskat resultat. Det verkar som om barn och äldre människor har lättast att anpassa sig, medan åldersgmppema däremellan tycks nonchalera det hela. Många anser t. o, m, att det är generande att gå med reflexbanden dinglande utefter sidan. Jag tror för min del att man i stället bör gå in för reflexmaterial fastsatta direkt på ytterplaggen och fotbeklädnaden. Kunde man få konfektionsindustrin att

mera gå in för reflekterande material direkt på klädema, så tror jag det vore ett både praktiskt, enkelt och effektivt skydd mot mörkerolyckor. Det har ju prövats på en hel del barnkläder med mycket gott resultat.

Säkerhetsbälten är ett effektivt skydd vid trafikolyckor och har ju förhindrat många allvarligare skador. Tyvärr är det alltför få som vill använda dem. Vi har i vår motion visat på fördelen med bälten av rulltyp. Enda sättet att få ökad användning av bälten är att det bUr så enkelt som möjUgt, gärna i förening med någon automatik. Den gamla traditionella typen av bälten måste ju ändras om alltefter stolarnas placering och individens storlek, och det gör det hela mycket besvärhgt och krångligt. RuUbältena är följbara och man slipper ha dem Uggande på golvet. Kunde man få dem som standard i alla bUar tror jag att mycket vore vunnet. Den kampanj för bilbälten som Folksam i samarbete med trafiksäkerhetsverket och pohsstyrelsen dragit I gång verkar vara riktigt upplagd. Den riktar sig i första omgången tiU företag och organisationer med sikte på att anställda och medlemmar skall engagera sig och bh normbildare i fråga om att använda bilbälten. Folksam har sedan flera år tillbaka arbetat med problemen kring bilens inre säkerhet, och resultaten av detta arbete kommer nu tlU användning I kampanjen för ökad bältesanvändning. Vi ställer stora förhoppningar tlU den, men den måste följas upp på den tekniska sidan genom konstmerande av lättskötta och lätt anpassbara bUbälten.

Extraljusen har vi också tagit upp i vår motion, och problemen med dessa har också understrakits av dem som är mera sakkunniga än vi. När det gäller fiärrljusen är de automatiskt kopplade till blandningen, och vi anser att så borde vara fallet även med övriga extraljus. De är mycket irriterande vid möten och har orsakat flera olyckstUlbud. Utskottet delar vår uppfattning och anser det angeläget med en reglering. VI hoppas på förslag tUl åtgärder härvidlag från den arbetsgrupp inom trafiksäkerhetsverket som sysslar med det här problemet.

Den aUvarligaste frågan i vår omnämnda motion angående trafiksäkerhetsåtgärder är skolskjutsarna och olyckoma i samband därmed. Vi har krävt vamingsljus på dessa fordon och även förbud mot omköming av stillastående skolbussar. Det är klart att ett omkörningsförbud kan väcka en del irritation hos andra trafikanter, men jag tycker nog vi kan ta på oss dessa obetydliga olägenheter, om vi bara därmed kan uppnå säkrare skolbarnstransporter. Nu är jag glad över utskottets positiva instäUning tUl detta allvarliga spörsmål. Utskottet är här enigt om att effektivare åtgärder måste vidtas för att förhindra allvarliga olyckor I samband med skoltransporter och hemställer hos Kungl. Maj:t om åtgärder i motionernas syfte. Vi är naturhgtvis helt nöjda med det förslaget, och jag ber därför att få yrka bifall tUl utskottets förslag i dess helhet.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Trafiksäkerheten m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri som föranleddes av bifaU tiU reservationen av hen Gustafson i Göteborg m. fl,, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen

Nf 101 Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande

Tisdagen den voteringsproposition:

Ijuni 1971

-------------------- Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betän-

Inkassokostnader , j j. o •• •

kandet nr 8 rostar ja,

'"■ '"■ den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan men den ändring

däri som föranledes av bifall till reservationen av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 141

Avstår — 1

§ 20 Inkassokostnader m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 12 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag tiU lag om ändring i rättegångsbalken, m. m. (ang, inkassokostnader m, m,) jämte motioner.

Genom en den 2 april 1971 dagtecknad proposition, nr 105, hade Kungl, Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag tiU

1) lag om ändring i rättegångsbalken,

2) lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:
"F. n. är det oklart i vad mån en borgenär är berättigad till ersättning
för vidtagna inkassoåtgärder och hur ersättningsfrågan i så faU skall
handläggas. I propositionen uttalas att en försumlig gäldenär i princip bör
vara skyldig att ersätta borgenären skähg kostnad för Inkassoåtgärder av
viss omfattning. För sedvanliga påminnelser per telefon eller genom
enklare kravbrev e. d, bör borgenären dock svara själv utan rätt till
särskild ersättning från gäldenären, I syfte att göra det rättsliga förfaran
det så enkelt och bUhgt som möjligt föreslås sådana ändringar i rätte
gångsbalken och lagsökningslagen att inkassokostnaden jämställs med
rättegångskostnad i mål angående huvudfordringen. Har huvud förd ringen
betalts utan att rättsliga åtgärder har behövt vidtas behöver borgenären
inte inleda rättegång för att få ersättning för endast eventuella inkassoåt
gärder utan kan använda sig av det enklare förfarandet med betalnings
föreläggande. I propositionen föreslås att Kungl, Maj:t i en särskUd
kungörelse får lämna närmare bestämmelser om vad som skall anses som
96 ersättningsgill inkassoåtgärd och ersättningens storlek. Även frågan om

kostnad I övrigt i mål om betalningsföreläggande skaU enligt förslaget Nr 101
regleras i denna kungörelse," Tisdagen den

1 juni 1971

1 samband med propositionen hade behandlats de i anledning av
propositionen väckta motionema Inkassokostnader

1971:1467 av herr Henmark m. fl., vari yrkats att riksdagen skuUe tn. m. besluta att I det förslag till lagändring som förelagts riksdagen de meningar som ålade Kungl. Majt att utfärda bestämmelser rörande ersättning för inkassokostnader utgick,

1971:1468 av hen Sjöholm.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. med avslag på motionen 1971:1467 skulle antaga det genom propositionen 1971:105 framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

2. skulle antaga det genom propositionen framlagda förslaget tiU lag om ändring i lagsökningslagen,

3. skulle avslå motionen 1971:1468.

Reservation hade avgivits av herr Henmark (fp), som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen med förklaring att propositionen 1971:105 icke kunnat i oförändrat skick antagas samt med bifall tiU motionen 1971 ;1467 för sin del skuUe antaga 18 kap 8 § i det genom propositionen framlagda förslaget tiU lag om ändring i rättegångsbalken med den ändring att lagrummet erhöU av reservanten föreslagna lydelse.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande av fru Kristensson (m), samt herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Schött (m). Polstam (c) och Fransson (c).

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Jag tror att vi alla i utskottet är av samma uppfattning som departementschefen, att det finns en mycket stark motivering för ett lagstiftningsförslag i det ärende, nämligen inkassokostnadema, som här är aktueUt. Vi är sålunda överens om att det bör åUgga en gäldenär att ersätta de skäUga kostnader som en borgenär måste bestrida på gmnd av att gäldenären inte fullföljer sina skyldigheter i rätt tid. VI är också fullständigt överens om att dessa kostnader bör vara skäUga; de bör alltså inte överstiga skähg ersättning för nedlagt arbete, inte heller bör de avse annat än den faktiska kostnad som drabbar borgenären.

Detta är sålunda grundsatser som vi alla är helt och fuUt eniga om. Det är när det gäUer att fastställa de former i vilka dessa grandsatser skaU föras ut i praktiken som jag har anmält en något avvikande uppfattning från utskottet I övrigt.

Departementschefen är hksom utskottet medveten om att det i ohka
inkassoärenden fordras ohka mycket arbete. Propositionen anger att
omfattningen även av sakhgt motiverade inkassoåtgärder kan variera från 97

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Inkassokostnader m. m.

faU tlU faU, Vissa ärenden medför kontakter och diskussion med gäldenären angående uppgörelse, delbetalning e, d. Det står särskUt att de s, k. konsumentinkasseringama kräver typiskt sett mer arbete än de ordinära ärendena. Man är ock å fullt medveten om att en borgenär i vissa fall anser sig själv kunna utföra Inkassoåtgärder, under det att i andra faU biträde med sådana anses erforderligt. Man är sålunda fuUt medveten om att inkassoåtgärder kräver oUka omfattning och volym i ohka faU, Men trots att det är så har man utgått från att man skall faststäUa en taxa som skall gäUa hka, oavsett den volym som man måste ge åt inkassoarbetet.

Detta förfarande medför att överensstämmelse meUan faktiska kostnader och den uttagna taxeenhga kostnaden endast i ett fåtal fall kan föreUgga, Hur denna taxa konstraeras — eUer om man lägger den på en mycket låg nivå eller på en högre ruva — betyder inte någonting. I vissa faU kan den sammanfalla med de kostnader som borgenären verkUgen har fått ta på sig, men i de flesta fall är så inte förhåUandet,

Det är viktigt att en medborgare som lämnar en domstol, efter att ha fått ett tvistemål avgjort, kan göra det med intrycket att han har fått rättvisa. En gäldenär som utsatts för relativt ringa åtgärder och sålunda vet med sig att det inte har gjorts alltför mycket för att utkräya det som han är skyldig att betala, men som — när han kommer inför rätten — bhr ålagd att betala exempelvis 40 kronor tycker Inte när han går därifrån, att han har bhvit rättvist behandlad.

En borgenär, som — kanske i ärhgt syfte - vidtagit htet mer åtgärder har måhända inte ansett sig kunna sköta ärendet själv utan vidtalat ett ombud. Det har kostat honom 150 kronor, men domstolen ger honom 40 kroor I ersättning. Han kan ju Inte anse att han är riktigt rättvist behandlad.

Med en schablonmässig taxa kan inte ersättningen utgå för de faktiska kostnaderna, vilket vore rättvist och såsom har sagts när det gällt att utforma grundreglerna för dessa frågor.

Jag har för min del framhållit i en motion att man borde kunna ge domstolarna möjlighet att bedöma skäligheten av de krävda inkassokostnadema. Dels måste domstolen kunna bedöma om de åtgärder som vidtagits är skäliga, dels bör den också kunna bedöma om de kostnader som har debiterats för de olika åtgärderna är skäliga. På det sättet skuUe man kunna komma dithän att såväl borgenär som gäldenär efter tvistens slut liksom intygar för sig själva att de har fått en rättvis behandling.

Det finns emeUertid ett inslag i propositionen som egentligen är mer betänkligt än införandet av en schablontaxa. Enligt förslaget skulle domstolarna åläggas att i sina domar tiUämpa en i administrativ ordning utfärdad taxa för att utmäta del av domen. Bestämmelser om rättegångskostnaderna ingår i själva domen, och de brukar fastställas av domstolen efter det att domstolen har fått in uppgifter om vad de olika vittnesmålen osv. kostar. Nu skuUe den del av domen som gäUer inkassokostnaden vara bestämd genom en taxa och en kungörelse. Det blir sålunda inte domstolen som beslutar hur hög ersättningen skaU vara, utan det avgöres av en taxa. Lagrådet har tagit avstånd från detta förfarande med motiveringen att det strider mot den rättssats som säger att rättsförhål-

landen meUan enskUda skall bedömas enligt i lag givna stadgar.

Det här är kanske en ganska Uten och obetydlig sak, men jag tror att det principieUt är väsentligt att domstolarna är suveräna. De bör ha endast ett åläggande, nämhgen att döma efter av riksdagen stiftade lagar. I det här fallet avviker man något från den principen, och lagrådet har helt och håUet tagit avstånd därifrån.

Jag skaU inte måla den onde på väggen. Men det har väl förekommit i olika länder och i olika tider att domstolarna inte varit suveräna utan varit ett instrument i den rådande regimens hand. Jag misstänker inte att någonting sådant kan förekomma här, men det föreslås ändå en awikelse från en sedan urminnes tider gällande grundsats att domstolar skaU vara suveräna att döma efter lagen utan att vara beroende av den rådande regimen vid avkunnandet av sina domar.

Det är inte mer än tre månader sedan här i riksdagen diskuterades möjligheten att mUdra obligatoriet när det gäller lagrådsremisser. Detta blev också riksdagens beslut. Men jag vill erinra om att vid det tUlfället ungefär hälften av riksdagens ledamöter ansåg att det obligatorium beträffande lagrådsremissen som rått dittills var befogat. Det förvånar mig därför mycket att i det nu aktuella fallet nästan hela justitieutskottet har haft en annan mening, dvs. att man bör kunna ge avkaU även i ett sådant fall, då lagrådet helt tagit avstånd från en viss princip.

Jag tycker inte heUer att det vittnar om alltför stort mod att så att säga krypa bakom ett särskUt yttrande där man, såvitt jag kan fatta, har ansett att den princip jag förordar i och för sig är riktig men med hänsyn tUl de praktiska fördelar som kan förknippas med Kungl. Maj:ts förslag ändå går emot den förra principen. Man har således en uppfattning om vad som i princip är riktigt, men man röstar mot sin mening. Det är det jag tycker är litet allvarligt, och att dessa utskottsledamöter sedan fogar ett särskilt yttrande till betänkandet förändrar inte saken på något sätt.

När det gäller påståendet att Kungl. Maj:ts förslag skulle ge en mer praktisk ordning vUl jag fråga: Vad gör man egentligen för praktiska vinster med det förslaget? Jo, att man går över tUl en metod enligt vUken man dömer ut inkassokostnader på ett sätt som inte överensstämmer med de rättssatser som jag frän början angav, nämligen att inkassokostnadema skuUe vara skäliga och motiverade, dvs. i stort sett vara de faktiska kostnaderna.

Jag skaU inte förlänga debatten, men jag viU - med hänvisning till de synpunkter jag har framfört — yrka bifall tUl reservationen.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Inkassokostnader m m.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Det förtiänar att inledningsvis understrykas att den proposition som vi här behandlar löser ett mycket angeläget problem, nämligen att klargöra vem som skall ersätta inkassokostnadema. Det är en fråga som varit oklar. Genom propositionen undanröjer man den ovissheten - och jag tycker att det är bra att man fått det klarläggandet.

1 övrigt vill jag säga till herr Henmark att det inte är något särskUt uttryck för bristande mod att vi har nöjt oss med ett särskilt yttrande när det gäller den här principieUt viktiga frågan som herr Henmark tar upp. Vi har sett det som en praktisk åtgärd att man i en kungörelse anger vissa

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Inkassokostnader m. m.

belopp efter vilka inkassokostnadema och kostnaderna för betalningsföreläggande skaU ersättas. Det är klart att man kan anföra principiella betänkligheter, men eftersom domstolarna redan nu utdömer belopp som fått en schablonmässig karaktär har vi inte ansett att avgörande invändningar kan resas emot att beloppen anges i en kungörelse.

Jag skuUe vidare vilja säga tUl herr Henmark att det i det föreliggande förslaget tUl kungörelse anges att de föreslagna beloppen skaU vara högsta belopp, dvs, man skaU kunna gå under dem. Det kanske också finns anledning att framhåUa att man har tänkt sig att domstolen även, om det finns synnerliga skäl, skall kunna utdöma högre belopp. De belopp som anges i kungörelsen är alltså den huvudregel från vUken undantag skall kunna göras.

Vi som står för det särskUda yttrandet har närmast velat foga detta till betänkandet med hänvisning tiU den fråga som så småningom kommer under riksdagens prövning, nämligen den rättshjälpsreform som vi har att motse. I den frågan, som vi behandlade tidigare här i vår, har vi i utskottet kanske inte haft den i stort sett enhäUiga uppfattning som vi haft i denna fråga, ty den ger vidare perspektiv. Jag skulle för egen del vUja säga, när herr Henmark gör så stor skUlnad mellan vad som regleras i kungörelse och i lag, att när det gäller frågan om kostnader för advokatarvode m. m. så tycker jag egentUgen att det riktiga är att man i lag anger att det är domstolarna som skaU avgöra ersättningsfrågan, ty det är ju mindre tilltalande att frågan om ersättning tUl uppdragstagare -advokater t. ex. — skall regleras genom kungörelse eller genom lag. Principen bör vara att arvodena fastställes i helt annan ordning, alltså vid sidan av de beslutande organen.

Men som sagt har vi från utskottsmajoritetens sida velat stäUa oss bakom propositionen, och vi har gjort det av praktiska skäl. Vi tror Inte att det kommer att bli några större skUlnader på de i kungörelsen fastställda beloppen i förhållande till vad som redan tidigare har gällt.

Hert HENMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att om kungörelsen kommer att ges en sådan utformning att man har vissa gränser, så kan man säga att det i sak blir ungefär samma förfarande som jag har föreslagit. Då blir det en skälighetsbedömning. Men om det nu bara finns en högsta gräns är ju faran att en borgenär, som tar reda på dessa saker, så att säga begränsar sina åtgärder just så att de kan täckas in i detta belopp. Då uppstår risken — det har jag också påpekat i motionen — att man, även om det eljest kanske skuUe vara skäligt och bäst för både borgenären och gäldenären att klara upp sitt mellanhavande utan att gå tiU rättegång, ändå går tiU lagföring, därför att man inte kan få ersättning för de kostnader, som eljest kunde anses vara skäliga.

I övrigt tycks ju, om kungörelsen är utformad på det sättet — vUket jag ju inte har haft möjlighet att kontroUera — skiUnaden inte blir så värst stor.

100

Fröken BERGEGREN (s);

Herr talman! Fru Kristensson har ju redan redovisat varför justitieut-

skottet har stannat för det beslut det har gjort. Jag skulle bara vUja säga några ord i anledning av att fru Kristensson ändå har ansett sig böra avge ett särskilt yttrande, där hon har sagt att hon anser i alla faU att detta egentligen inte är förenligt med den grundsatsen att rättsförhåUandena meUan enskilda skaU bedömas enligt i lag givna stadganden.

Jag skulle då bara vilja peka på vad departementschefen har anfört i proposition nr 105, s. 25, där han bemöter vad lagrådet har sagt. Statsrådet säger att det enligt hans mening inte föreligger något principiellt hinder för att man reglerar denna fråga på annat sätt än i lag och att eftersom lagrådet redan har godtagit en sådan ordning när det gäller inkassokostnad och annan kostnad i mål om betalnmgsföreläggan-de, där det också är fråga om ett rättsförhåUande meUan enskUda, så finns det faktiskt inte skäl att man skaU anse att detta är principiellt awikande från vad som bör kunna godtas. Med hänsyn tiU att förfaringssättet i sådana här fall ju är synnerligen enhetligt och schablonmässigt så lämpar det sig mycket bra att i detta faU reglera det genom kungörelseförfarande. Utskottet har också funnit att de praktiska skälen är övervägande och har stannat för att tillstyrka propositionen i den delen.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statligt tidskriftsstöd

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Henmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 21 Föredrogs

Justitieutskottets betänkanden:

Nr 13 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m. jämte motion

Nr 15 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Försvarsutskottets betänkande:

Nr 15 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialutskottets betänkande;

Nr 25 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt. § 22 Stathgt tidskriftsstöd

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 14 i anledning av Kungl. Maj ts proposition angående statligt tidskriftsstöd jämte motioner.

101

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statligt tidskrifts stöd

102

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1971:47 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 12 mars 1971 föreslagit riksdagen att dels godkänna de i statsrådsprotokollet förordade riktlinjerna för statligt tidskriftsstöd, dels tlU Tidskriftsstöd för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservatlons-anslag av 500 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåU anfördes följande:

"I propositionen föreslås statliga stödågärder för att arbetsbetingelserna och spridningsmöjligheterna för kulturtidskrifter och ideeUa tidskrifter skaU förbättras.

Tre stödformer föreslås, nämhgen grundbidrag, projektbidrag och ett system med stödköp.

Tidskriftsstödet bör administreras av en för ändamålet inrättad fristående myndighet.

Totalkostnaden för de föreslagna stödformerna uppskattas till 1,3 miljoner kronor, vilket innebär en ökning i förhållande tUl nu utgående tidskriftsstöd från anslaget Bidrag tiU särskUda kultureUa ändamål med ca 900 000 kronor."

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:370 av herrar Wikström och Stålhammar, såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1971:1310 av herrar Björk i Göteborg och Sundman, vari hemställts att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ts proposition nr 47 skulle uttala, att den i propositionen förordade nämnden för tidskriftsstöd i sin verksamhet borde vägledas av kravet på mångsidighet och att särskilda röstningsregler skuUe utformas i syfte att trygga en nämndminoritets intressen,

dels motionen 1971:1365 av fru Ryding m. fl,, i vad avsäg hemställan att riksdagen med bifall i övrigt tUl Kungl. Majts proposition 1971:47 skuUe besluta

1. att det StatUga tidskriftsstödet i sin helhet skuUe utgå såsom
grundbidrag,

2. att tUl Tidskriftsstöd för budgetåret 1971/72 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 800 000 kronor,

dels motionen 1971:1366 av herr Wikström m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle

1. besluta att projektbidraget skuUe utformas och fördelas enligt i
motionen angivna riktlinjer,

2. uttala att kravet på mångsidighet i tidskriftsurvalet även borde gälla för de mottagande institutionerna i stödköpssystemet samt

3. besluta att den föreslagna nämnden skulle bestå av minst sju ledamöter och inrymma representanter även för de politiska partierna.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1971:1310 uttalade, att den föreslagna nämnden för tidskriftsstöd i sin verksamhet skuUe vägledas av kravet på mångsidighet

och att särskUda röstningsregler skulle utformas i syfte att trygga en nämndminoritets intressen,

2. att riksdagen beträffande sammansättningen av nämnden för tidskriftsstöd med bifaU tiU Kungl. Majts förslag och med avslag å motionen 1971:1366, såvitt nu var i fråga, godkände vad härvidlag förordats i statsrådsprotokollet,

3. att riksdagen beträffande de i stödköpssystemet mottagande institutionernas tidskriftsurval med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1366 såvitt nu var i fråga godkände vad härvidlag förordats i statsrådsprotokollet,

4. att riksdagen

a. beträffande stödformerna med bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen 1971:1365 såvitt nu var i fråga godkände
projektbidrag som stödform i det nya stödsystemet,

b. beträffande projektbidragets utformning och fördelning i anlednmg
av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1366 såvitt nu var i fråga
som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen godkände de i övrigt i statsrådsprotokollet förordade riktUnjerna för statligt tidskriftsstöd,

6. att riksdagen med bifaU till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1365 såvitt nu var i fråga tUl Tidskriftsstöd för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 500 000 kronor,

7. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:370 i vad avsåg ungdomsorganisationernas tidskriftsutgivning.

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statligt tidskriftsstöd

Reservation hade avgivits av fru Ryding (vpk), som ansett dels att utskottet under 4 bort hemstäUa, att riksdagen

a. beträffande stödformerna med bifaU tiU motionen 1971:1365
såvitt nu var i fråga och med avslag å Kungl. Maj:ts förslag uttalade att
projektbidrag inte skulle förekomma som stödform I det nya stödsyste
met,

b. beträffande projektbidragets utformning och fördelning skuUe
avslå Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionen 1971:1366 såvitt nu var i
fråga,

dels att utskottet under 6 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU tiU motionen 1971:1365 såvitt nu var i fråga tiU Tidskriftsstöd för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 1 800 000 kronor.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! TUl kulturutskottets betänkande om det statliga tidskriftsstödet är fogad en reservation, som dels gäller ett awisande av införandet av det speciella projektbidraget, dels en höjning av anslaget.

Låt mig först kort beröra frågan om projektbidrag.

Som vi i vår motion, nr 1365, framhållit spelar i dag — i den

103

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Statligt tidskriftsstöd

104

tiUtagande monopoUserlngen inom dags- och veckopress - de icke-kom-mersieUa tidskrifterna och buUetinerna en aUtmer betydelsefuU roU i samhället. Det är därför väsentligt att dessa ges goda existensmöjligheter. I detta avseende är vi alltså överens om vad som sagts av departementschefen och vad utskottet skrivit.

Men i fråga om det föreslagna projektbidraget, som avses komplettera grundbidraget, har vi starka och bärande Uivändningar att göra, eftersom detta får en Icke önskvärd styrningseffekt.

De närmast berörda parterna i detta fall — kulturtidskrifterna — har tyvän inte fått vara med I remissförfarandet vad det gäUer litteraturutredningens betänkande. Detta är beklagligt. De flesta har genom andra kanaler rUctat häftig kritik mot flera förslag. Av de tidskrifter som vänt sig emot ifrågavarande projektbidrag vUl jag bara nämna sådana som Ord och BUd, Zenit, Kommentar, Häften för kritiska studier. Medicinska föreningens tidskrift och Vår Lösen.

Nu viU jag inte påstå att utredningens förslag är identiskt med proposition nr 47 — dess bättre, kan jag tUlägga. Men en väsentUg fråga i propositionen är just uppdelningen av stödet i en generell del och en selektiv del. Det är Inte bara vänsterpartiet kommunisterna som har uppmärksammat den betänkliga styrningseffekt som blir följden.

Det heter att de projektbidrag som nu skall Införas innebär att tidskrifterna måste redovisa vissa konkreta projekt och dessutom redovisa artikelförfattare. Sedan skaU en nämnd bedöma dels angelägenhetsgraden av själva projektet, dels lämpligheten av författare som tidskriften valt. Och om pengar då beviljas i form av ett projektbidrag, skall dessa — utom i yttersta undantagsfall - utbetalas direkt tUl respektive författare.

Herr talman! Man kan ju inte tolka hela detta förfaringssätt på annat vis än så att det ökar risken för att vi skaU få en samUng statUgt auktoriserade kulturtyckare.

Det hjälper tyvärr icke att utskottet uttalar sig för att denna utdelningsnämnds verksamhet skall vägledas av mångsidighet och att dessutom särskUda röstningsregler skall utformas i syfte att trygga nämndminoritetens intressen. Man måste ju komma fram till ett beslut på något sätt i nämnden också i fråga om projektbidraget.

Och, herr talman, också av ren självbevarelsedrift anser jag att man måste hålla fast vid ett grundbidrag som tidskrifterna själva suveränt får förfoga över. För så fort en sådan nämnd avslår ansökningar om projektbidrag - och detta kommer ju någon gång att hända — så kommer automatiskt, med rätt eUer orätt, misstanken om ett poUtiskt stäUningstagande av nämnden i fråga.

Vi anser alltså att vi har starka och bärande skäl för att man bör håUa fast vid principen om grundbidrag. Tidskrifterna söker ju anslag en gång om året, och i denna anslagsansökan kan de ta upp vad de vill, t. ex. om så önskas motivera en framstäUning om mer pengar med att de planerar att genomföra vissa projekt.

Sedan till anslagssumman. Det finns i dag en rad värdefuUa tidskrifter och bulletiner, som försöker komma ut regelbundet och som verkligen behöver stöd för att kunna leva vidare. Men med den i propositionen föreslagna summan kommer de inte att kunna få stathgt ekonomiskt

stöd. Det finns också krav från ungdomsorganisationerna som gäller ett bättre statligt ekonomiskt stöd tiU utgivning av deras tidskrifter. Inte heUer de kommer att bli så värst långt tillgodosedda med den summa som föreslås i propositionen.

Vi anser från vpk:s sida att Sveriges författarförbund har alldeles rätt när det hävdar att stödet måste utgå med minst det dubbla beloppet. Detta namnes också i reciten i utskottsbetänkandet. I reservationen har vi dock stannat för att i år yrka enbart dubbla beloppet, aUtså att det anvisas ett reservationsanslag på 1,8 miljoner kronor.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen till kulturutskottets betänkande nr 14.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Statligt tidskriftsstöd

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Här har nu fru Ryding uttalat en hel del kritik mot utskottet och dess betänkande och framhållit att det skuUe ha varit mycket bättre, om utskottet hade stannat för den mening som nu i stället kommit tUl uttryck i hennes reservation. Vi är, som aUa vet, 15 ledamöter i utskottet. 14 av dessa har enat sig. Tyvärr kunde fru Ryding mte följa oss.

I propositionen har föreslagits tUl kulturtidskrifter och ideella tidskrifter ett belopp på 1,3 miljoner kronor. Det innebär en ökning från Innevarande budgetår med ca 900 000 kronor. Det förslaget har utskottet tUlstyrkt.

Propositionens förslag om projektbidrag tiU tidskrifter bygger på förslag från en utredning. Syftet med bidraget är ju att det skaU verka i kvaUtetshöjande riktning för tidskrifternas del. Det är aUtså ett stöd tUl kvalificerad kultur- och samhällsjournalistik. Det skall underlätta för tidskrifterna att skaffa artiklar och artikelserier från medarbetare när dessa artiklar och artikelserier är så kostnadskrävande att projekten inte ryms inom tidskriftens normala budget.

Departementschefen har framhållit i propositionen att det är angeläget att det inte ges någon anledning till misstanke om styrning av tidskrifternas journahstik. När pengar skaU lämnas till något projekt, skaU det vara efter prövning av projektets ämnesinriktning eUer de aktueUa författarnas lämplighet att uppfylla önskemålet att stimulera kvaUtets-journaUstik.

Nu säger fru Ryding att här blir det en politisk styrning och här löper man alltså risker. Än en gång vill jag säga att det är ju fråga om att få fram kvalitetsprodukter, och då är det väl inte så underligt om man viU att det ändå skall anges vad det är man har för avsikt att använda pengarna tUl. Fru Ryding viU att de i stäUet skaU utbetalas såsom grundbidrag, och departementschefen säger att han utgår ifrån att medlen under det första året som systemet skall tUlämpas tiU större delen faUer på grundbidrag. Vi har från utskottets sida inte funnit förslaget om projektbidrag sådant att ett bifaU tiU detta förslag är förenat med några risker utan vi delar den mening som är angiven i propositionen att det kan verka kvaUtetshöjande och att det är framfört i ett vällovligt syfte.

När fru Ryding anför att det finns remissinstanser som varit tveksamma i denna fråga, bör hon väl också kunna erkänna - och det gör

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 101-102

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Statligt tidskriftsstöd

hon säkert — att många av remissinstanserna tillstyrkt.

Det hela är en bedömningssak. Vid den bedömning som vi gjort av denna proposition har vi kommit fram tUl ett tiUstyrkande.

Jag ber att få yrka bifall tUl kulturutskottets hemställan.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Helt kort!

Det är alldeles riktigt som herr Mattsson i Lane-Herrestad säger att detta projektbidrag skall införas i kvalitetsförbättrande syfte. Det är bara så att med den utformning stödet då erhåUer är det inte tidskrifterna själva som får avgöra hur de skall förbättra sin kvaUtet. Jag kan ställa en fråga som exempel. Låt oss säga att tidskriften Zenit vill göra en stor utredning om SÄPO. Är detta i så faU något som är värt stöd och är då herr N.N., fru N.N. eUer fröken N.N. den lämpliga författaren? Det skall nämnden avgöra och säga ja eller nej tUl.

Herr Mattsson säger att det är en bedöm.ningssak. Javisst! Följden av ett system med projektbidrag blir att de redaktioner som bäst identifierar sig med överhetens kultursyn — och den är alltid politiskt bestämd — kommer att få de största resurserna. Hur man än vänder och vrider på saken kommer resultatet att bh detta. Därför har vi reserverat oss mot detta förslag, då vi inte vill ha denna styrning.

106

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c);

Herr talman! Det kan naturligtvis låta bestickande att tidskrifterna mte själva får avgöra. Men är man ute och vill ha statUga pengar är det inte så märkvärdigt om de som skaU lämna pengarna viU ha något Inflytande också.

Jag skulle tro att om man kommer med verkligt fina projekt har man all anledning räkna med att nämden tUlstyrker. Skulle det bU på det sättet att bidraget kommer att missbrukas och att man inte kan vinna gehör för mer än en kultursyn, då skaU vi passa på, hoppas jag, både fru Ryding och vi andra, att ge oss till känna.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkterna 4 och 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Ryding, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ryding begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller kulturatskottets hemställan i

betänkandet nr 14 punkterna 4 och 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av fru Ryding.

1 juni 1971

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 101 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Ryding begärde Tisdaeen den rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268 Radionämnden

Nej - 17 Avstår — 2

Punkterna 5 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 23 Radionämnden

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 16 i anledning av motion angående radionämnden.

I motionen 1971:800 av herr Carlshamre hade hemstäUts att riksdagen uttalade sig för att radionämndens ledamöter skuUe utses av riksdagen samt att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om utredning och förslag angående upprättande av ett tUl radionämnden knutet utredningskansli.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:800.

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård (båda m), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:800 i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav Kungl. Majt tlU känna vad reservanterna anfört angående radionämnden.

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! I tidsekonomins intresse skuUe jag i huvudsak kunna nöja mig med att citera en redan berömd motion till årets riksdag, i vUken det finns önskemål som är så självklara att ingen motivering är av nöden. Dit hör enligt min mening önskemålet att radionämnden bör tUlsättas av riksdagen och inte av Kungl. Maj:t. Det är nu en gång ovanligt och inte helt tiUfredsstäUande att en styrelse utser revisorer, och man är snubblande nära det förhåUandet när Kungl. Maj:t har att tUlsätta en granskningsnämnd för en verksamhet som bedrivs i ett halvstatligt bolag, vars ärenden omhänderhas inom Kungl. Majts kansU. Det är för mig närmast en självklarhet att granskningen av Sveriges Radios verksamhet bör vara en del av riksdagens granskningsmakt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU till den reservation som är fogad vid kulturutskottets betänkande nr 16.

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag hade faktiskt väntat ett längre inlägg från herr Carlshamre och hade tänkt mångordigt bemöta det jag gissade att han

107

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Radionämnden

skuUe säga. Jag finner att jag inte behöver göra det. Med hänsyn tUl det krav på tempo som framförts av herr talmannen ber jag därför bara att få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

108

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr NUsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 24 Föredrogs

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 17 i anledning av motion om ökade resurser för Emigrantinstitutet

Nr 18 angående uppskov med behandUngen av vissa ärenden

UtbUdningsutskottets betänkande:

Nr 20 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikutskottets betänkanden:

Nr 11 angående uppskov med behandlingen av vissa tUl trafikutskottet hänvisade ärenden

Nr 12 i anledning av Kungl. Majts proposition angående körkort och körkortsregistrering jämte motioner

Nr 13 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag tiU lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Näringsutskottets betänkanden:

Nr 23 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 24 i anledning av motion angående ifrågasatt förläggning av en

skidfabrik tUl Boden

Nr 25 i anledning av motioner angående de multinationella företagen

Konstitutionsutskottets betänkande:

Nr 39 angående uppskov med behandUngen av vissa ärenden

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 39 angående uppskov med behandUngen av vissa tiU utskottet hänvisade ärenden

Nr 42 i anledning av Kungl. Majts proposition angående godkännande av två tUläggsavtal till dubbelbeskattningsavtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike beträffande direkta skatter, m. m.

Lagutskottets betänkande:

Nr 13 angående uppskov med behandUngen av vissa ärenden

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 25 Studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 21 i anledning av Kungl. Majts proposition om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola jämte motioner.

I propositionen 1971:34 hade Kungl. Majt under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över utbUdningsärenden för den 12 mars 1971 föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som förordats i statsrådsprotokoUet för en
omorganisation av studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och
gymnasieskolan,

2. bemyndiga Kungl. Majt att bestämma dels storleken av de schablonbelopp som skuUe utgå i statsbidrag enligt vad som förordats i statsrådsprotokollet, dels grunderna för extra statsbidrag,

3. godkänna de riktUnjer för statsbidrag tUl studie- och yrkesorientering som i övrigt förordats i statsrådsprotokollet,

4. godkänna att det fr. o. m. läsåret 1971/72 anordnades utbildning i studie- och yrkesvägledning enUgt de riktlinjer som förordats i statsrådsprotokoUet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"På grundval av en promemoria som upprättats inom utbUdningsdepartementet föreslås i propositionen att studie- och yrkesorienteringen (syo) skaU förstärkas inom gymnasieskolan. En gemensam organisation för syo bör införas i grundskolan och gymnasieskolan. Den som närmast svarar för syo bör normalt vara en särskilt utbildad kommunalt anstäUd funktionär som ägnar sig uteslutande åt syo inom skolväsendet. Den nuvarande organisationen, där arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare i samarbete med kuratorer närmast svarar för syo inom gymnasium och fackskola och yrkesvalslärare närmast svarar för syo på grundskolan, bör gradvis avvecklas. Yrkesvalslärarna bör stimuleras att verka inom den nya organisationen.

Varje kommun och landstingskommun bör, oavsett storleken, få statsbidrag motsvarande minst ett schablonbelopp. Om antalet elever i grundskolans årskurs 6—9 och gymnasieskolan tiUsammans överstiger 750 skaU ytterligare statsbidrag utgå. Antalet heltldsanstäUda syo-funktio-närer i en kommun bör ungefär motsvara antalet schablonbelopp. Den föreslagna organisationen är enligt propositionen så flexibel att den lätt kan utvidgas tUl att omfatta syo inom vuxenutbUdningen.

Den nya organisationen bör införas den 1 juli 1973 i första och andra årskursen i gymnasieskolan och den 1 juh 1974 i övriga årskurser i gymnasieskolan och I grundskolan. Under budgetåret 1972/73 bör ett statsbidrag motsvarande 60 schablonbelopp utgå tiU kommunerna. Statsbidraget bör fördelas av skolöverstyrelsen och användas för syo i gymnasieskolan,"

Nr 101

Tisdagen den I juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

I detta sammanhang hade behandlats dels motionen 1971:1402 av herr Sundkvist m, fl. riksdagen skulle

vari hemstäUts att

109

Nr 101

Tisdagen den I juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

1. besluta att avslå propositionen 1971:34,

2. uttala att den nuvarande organisationen för studie- och yrkesorientering i grundskolan med yrkesvalslärare som samordnare och specialist skuUe bibehållas,

3. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag innebärande organisation av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan enligt samma principer som gällde i grundskolan,

dels motionen 1971:1404 av herr Stålhammar m. fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade att

1. bibehålla nuvarande yrkesvalslärarorganisation i grundskolan,

2. i gymnasieskolan och för vuxenutbUdningen inrätta en studie-och
yrkesorienteringsorganisation i enlighet med de i propositionen 1971:34
angivna riktlinjerna,

3, uppdra åt Kungl, Majt att utforma bestämmelser samt anvisningar beträffande inrättande och utformning av tiänsterna i studie- och yrkesorientering i enlighet med motionens förslag,

4, uppdra åt Kungl. Maj:t att utforma bestämmelser om behörighet och UtbUdning enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

dels motionen 1971:1411 av herr Hjorth, vari hemställts att riksdagen med bifaU tiU propositionen 1971:34 i skrivelse tlU Kungl. Maj:t gav tiU känna vad i motionen anförts,

dels motionen 1971:1412 av fru Marklund m. fl., vari hemställts att riksdagen i anledning av propositionen 1971:34 skulle uttala att jämsides med nuvarande ordning med yrkesvalslärare i grundskolan försöksverksamhet med syo-funktionärer bedrevs i gymnasieskolan och att sluthgt ställningstagande skedde efter utvärdering av erfarenheterna,

dels motionen 1971:1413 av fru NUsson i Kristianstad m.fl, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att

1. yrkesvalslärarsystemet skulle bibehållas i grundskolan,

2. yrkesvalslärarsystemet skulle prövas i gymnasieskolan,

3. befattningshavare i studie- och yrkesorientering både i grundskola och gymnasieskola skuUe inneha lärarbehörighet,

4. i skrivelse tiU Kungl. Maj:t anhåUa om utarbetande av bestämmelser för utbUdning av befattningshavare för tjänster i studie- och yrkesvägled-nmg gemensam för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbUdnmg,

dels motionen 1971:1414 av herr Nordstrandh m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle med avslag på propositionen 1971:34 i skrivelse till Kungl. Majt anhålla om fömyad utredning och förslag tiU höstriksdagen 1971 rörande studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och gymnasieskolan syftande tiU ett yrkesvalslärarsystem i båda dessa skolformer,

c?e/j motionen 1971:1415 avherr Richardson.

110

Utskottet hemställde att riksdagen

1. med bifaU tiU Kungl. Majts förslag samt med avslag å motionerna 1971:1402, 1971:1404, 1971:1412, 1971:1413 och 1971:1414 såvirt nu

var i fråga godkände de riktlinjer som i statsrådsprotokollet förordats för en omorganisation av studie- och yrkesorienteringen i grundskolan,

2. i anledning av motionen 1971:1411 beslutade att syo-systemet i grundskolan i enUghet med vad utskottet förordat efter en försöksperiod skulle utvärderas och ånyo understäUas riksdagen,

3. med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1404 samt i anledning av motionen 1971:1412 och med avslag å motionerna 1971:1402, 1971:1413 och 1971:1414 såvitt nu var i fråga godkände de riktlinjer som i statsrådsprotokollet förordats för en omorganisation av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan,

4. med bifaU tUl motionen 1971:1412 såvitt nu var i fråga beslutade att syo-systemet i gymnasieskolan i enlighet med vad utskottet förordat efter en försöksperiod skulle utvärderas och ånyo understäUas riksdagen,

5. bemyndigade Kungl. Majt att bestämma dels storleken av de schablonbelopp som skulle utgå i statsbidrag enligt vad som förordats i statsrådsprotokollet, dels grunderna för extra statsbidrag,

6. godkände de riktlinjer för statsbidrag till studie- och yrkesorientering som i övrigt förordats i statsrådsprotokollet,

7. godkände att det fr. o. m. läsåret 1971/72 anordnades utbUdning i studie- och yrkesvägledning enligt de rikthnjer som förordats i statsrådsprotokollet,

8. skuUe avslå motionen 1971:1413 i vad avsåg krav på lärarbehörighet,

9. skulle avslå motionen 1971:1413 i vad avsåg bestämmelser för UtbUdning tUl syo-tjänster,

10. skulle avslå motionen 1971:1404 i vad avsåg bestämmelser om behörighet och utbUdning för syo-tjänster,

11. skulle avslå motionen 1971:1415,

12. skulle avslå motionen 1971:1404 i vad avsåg anvisningar om Inrättande och utformning av syo-tiänster.

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

Reservationer hade avgivits

1. beträffande omorganisation av studie- och yrkesorienteringen av herrar WUcström (fp), Larsson i Staffanstorp (c) och Nordstrandh (m), fru Sundberg (m), herr Johansson i Skärstad (c), fru Söder (c) samt herr Stålhammar (fp), som ansett att utskottet under 1-4 bort hemställa,

att riksdagen

1, med bifaU tiU motionerna 1971:1402, 1971:1404, 1971:1412, 1971:1413 och 1971:1414 samt med avslag på Kungl, Majts förslag såvitt nu var i fråga beslutade att nuvarande yrkesvalslärarorganisation i grundskolan skuUe bibehåUas oförändrad,

2, skulle avslå motionen 1971:1411,

3, med bifaU tiU motionerna 1971:1412 och 1971:1414 och med avslag å motionerna 1971:1402, 1971:1404 och 1971:1413, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, beslutade avslå Kungl. Majts förslag om omorganisation av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan,

4, med bifall tiU motionen 1971:1412 såvitt nu var i fråga beslutade att försöksverksamhet med i statsrådsprotokollet förordad organisation av studie- och yrkesorienteringen i gymnasieskolan skulle bedrivas i

111

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

enUghet med vad reservanterna föreslagit,

2. beträffande motionen 1971:1404 i vad avsåg behörighet att antas till syo-kurs m. m. av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c) och Nordstrandh (m), fru Sundberg (m), herr Johansson i Skärstad (c), fru Söder (c) samt herr Stålhammar (fp), som ansett att utskottet under 10 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj t tiU känna vad reservanterna i anledning av motionen 1971:1404 anfört beträffande bestämmelser om behörighet och utbUdning för syo-tjänster.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskUt yttrande av herr Berndtson i Linköping (vpk).

112

Fru SÖDER (c);

Herr talman! Föreliggande utskottsbetänkande behandlar studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan. Utskottsmajoriteten föreslår med utgångspunkt i utbildningsdepartementets proposition nr 34 en ny organisation för studie- och yrkesorienteringen i skolan (syo), vUket innebär en förstärkning i gymnasieskolan och en avsevärd förändring i grundskolan i avsikt att få ett enhetligt system.

Utskottsmajoriteten föreslår en enhetlig organisation för grundskola och gymnasium men ger uttryck åt en viss osäkerhet i förhållande tiU propositionen, då man förordar en försöksverksamhet som skall utvärderas efter fem år.

Trots tveksamheten inför det nya, oprövade systemet innebär förslaget en aweckUng av det yrkesvalslärarsystem som fungerat i försöksskolan och grundskolan i omkring 15 år. De föreslagna övergångsbestämmelserna är tUl synes generösa mot de nu verksamma yrkesvalslärarna, men det är dock ett avvecklingssystem, där varje enskild lärare bUr bunden till en viss tjänst och slutligen är beroende av kommunens instäUning när det gäller om han eUer hon skaU få kvarstå i sin tjänst.

KompUkationer kommer även att uppstå då flera typer av syo-tiänster finns inom samma kommun på samma stadium. En reell utvärdering av syo-funktionärssystemet efter försöksperiodens slut hade kunnat utföras på ett betydhgt mera tiUfredsstäUande sätt om yrkesvalslärarsystemet funnits kvar i grundskolan.

Reservanterna i utskottet anser att för att få ett enhetUgt organisatoriskt system för syo har man gjort avkall på de krav vi har rätt att stäUa på en även i grundskolan väl fungerande sy o-verksamhet. Man är beredd att aweckla ett system, som hittills enligt alla berörda parter fungerat väl, för att ersätta detta med ett oprövat system utan att ha klart för sig vilka konsekvenserna blir därav.

På gymnasieskolan är situationen en annan. Där har syo varit mycket OtiUfredsstäUande, då resurserna varit knappa för att inte säga i vissa faU obefintliga. Förslaget innebär en avsevärd förbättring och kan accepteras under försöksperioden för att sedan utvärderas.

I reservationen I yrkas bifaU bl. a. tUl motionen 1404, där jag är medmotionär, i fråga om bibehållande av yrkesvalslärarsystemet i grundskolan. Skälen för detta är följande.

Yrkesvalslärarsystemet har varit i funktion länge och befunnits vara bra. Det medger en flexibUitet som innebär att varje högstadieskola kan få sin egen befattningshavare i syo. Undervisningsskyldigheten är den regulator som medger detta. Sy o-funktionärsorganisationen, som den nu föreslagits, medför att många skolor inte kommer att få en egen funktionär utan måste dela funktionär med en annan. Syo-funktionären bUr en "kringresande expert" som inte ges möjlighet att naturligt och på heltid ta del i varje skolas arbete. Detta blir ett problem inte bara i glesbygderna utan även i tätorter, t. ex. här i Stockholm. 1 glesbygder kan i vissa fall resavståndet mellan de två skolor man skall arbeta i uppgå tUl tio mU. Elevantalet per syo-funktionär har satts till 750, vilket innebär att det fordras en 7-paraUelUg högstadieskola för att få underlag för en syo-funktionär. Många skolor har färre elever.

Det är inte bara möjligheterna att få en syo-funktionär på varje högstadieskola som omintetgöres av elevantalet 750, Antalet elever är för högt för att kunna ge möjligheter till en fullgod enskUd syo och kompenseras inte av bortfaUet av undervisningsskyldigheten. En syo-funktionär skall delta i ett stort antal konferenser, aUt enUgt Lgr 69. För den som har två skolor på sin lott måste detta avsevärt beskära tiden för enskild vägledning tUl förfång för den enskUde eleven, vUken trots allt är den viktigaste faktorn i allt syo-arbete.

De pedagogiska inslagen i sy o-arbetet understrykes i propositionen. Vad vore då naturligare än att man på denna post hade befattningshavare med lärarkompetens, vilket ger även de tidigare nämnda fördelarna? I Lgr 69 påpekas gång på gång syons integrering i undervisningen på aUa nivåer och i de flesta ämnen. Detta om något understryker behovet av en fuUödig pedagogisk utbildning även i syo-arbetet. Hade man dessutom haft erfarenheterna i full utsträckning av studiebesöksverksamheten i årskurs 8, som införes i höst, hade slutsatsen beträffande syo-funktionen i grundskolan helt säkert blivit en annan. För just studiebesöken kommer att fordras ett omfattande samarbete med andra ämnen, för- och efterarbete i skolan samt förberedelser på arbetsplatserna för att få goda handledare för ungdomarna där.

Elevernas bästa måste vara avgörande för det beslut vi fattar. Vi reservanter anser att det nuvarande yrkesvalslärarsystemet fungerar väl. Det ger utrymme för anpassning tUl den vidgade målsättningen för syo, vUken vi alla är överens om. Vi måste ständigt anpassa den målsättningen till nya förhållanden.

Syons pedagogiska program rimmar väl med yrkesvalslärarsystemet. Det är organisatoriskt överlägset på grundskolan, det är ett prövat system. Förändring.får inte vara självändamål — man måste först utnyttja möjligheterna att förändra inom det system man har. Jag beklagar att vpk;s representant i utskottet inte följde sina partivänners motion i denna fråga utan föU tiU föga för en ur reservanternas synpunkt mycket dåUg kompromiss. Motionärerna har här i kammaren fortfarande möjlighet att följa reservanternas förslag.

Jag viU yrka bifaU tiU reservationen 1. Jag yrkar även bifaU till reservationen 2, där vi föreslår att klassläramtbUdning från lärarhögskola skall uppfylla kravet på teoretisk utbUdning för tillträde tiU den ettåriga

Nr 101

Tisdagen den I juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

113

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

114

syo-utbildningen. Vad som tidigare anförts beträffande pedagogisk UtbUdning i syo-arbetet får även här anföras som motiv för denna reservation. 1 övrigt kommer mina medreservanter att anföra ytterligare synpunkter på varför vi vill behålla yrkesvalslärarsystemet i grundskolan.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Redan vid en noggrann genomläsning av Lgr 69 borde man ha kunnat ana att yrkesvalslärarsystemet befann sig i socialdemokratiska dödsryckningar. I kapitlet Studie- och yrkesorientering omnämns inte yrkesvalslärarens uppgifter annat än perifert - detta trots att i praktiken hela verksamheten med studie- och yrkesorientering fungerat och fungerat så väl just beroende på yrkesvalslärarnas insatser.

Man har klagat på åtskiUigt i den nya grundskolan, men mig veterligt har man inte klagat på yrkesvalslärarsystemet. Tvärtom torde man från varje skolenhet kunna få höra lovord från såväl elever som skolpersonal över insatserna från denna yrkesgrupp. Jag viU särskUt betona detta inte minst med tanke på att man klagar på så mycket annat i grundskolan utan att där genomförs några förändringar.

På UtbUdningsdepartementet hade man planer i det tysta. Bra eller dåligt - systemet skulle bort, och en proposition skrevs ihop, inte efter en utredning eUer en seriös undersökning av något slag utan med en departementspromemoria som underlag. Reaktionen blev våldsam - och reaktionen har blivit kraftig på åtskUliga propositioner från utbUdningsdepartementet denna vårriksdag. Propositionen om socionomutbUdningen: departementet fick ge vika för utskottsmajoriteten som stöddes av én kompakt opinion. När propositionen om bibUotekarieutbUdningen var lagd vUle man inte än en gång ge vika utan fick fram en form av muntlig tiUäggsproposition, som ju diskuterades i kammaren häromdagen. Men tredje gången gUlt — och det är kanske för mig det olyckligaste, om jag ser det ur elevernas synpunkt, att den här propositionen har blivit lagd. Här förordar man nu från utskottsmajoritetens sida, genom att man gör en förändring i propositionen, en form av dubbelsystem, och hur det kommer att fungera skall den reservant som talar efter mig redogöra för.

Herr talman! Det har inte varit lätt att arbeta i UtbUdningsutskottet under denna enkammartid, och med ett visst vemod minns man tiden i statsutskottets andra avdelning, när man kunde räkna med att vad som stod i propositionerna skulle följas upp av de socialdemokratiska utskottsledamöterna. En reservation blev i det faUet också riktad mot propositionen. De reservationer som finns fogade tiU UtbUdningsutskottets betänkande riktar sig mot utskottsmajoritetens skrivning, särskUt så tUl vida att vi under inga förhållanden är villiga att ge upp ett system som fungerar så väl som yrkesvalslärarsystemet. Den största fördelen i systemet ligger i den nära kontakt som etableras meUan en lärare och en elev. Denna kontakt är ömsesidig och innebär att läraren får en verklig möjlighet att lära känna sina elever och deras individueUa fömtsättningar för framtida yrkesval, studieval osv. Jag kan ta ett exempel från min egen kommun med 22 högstadieklasser. Där finns två yrkesvalslärare. Varenda elev på högstadiet är personligen känd av dessa två yrkesvalslärare och undervisas också en timme i veckan. Införandet av syo-systemet skulle

mnebära att en syo-funktionär kan komma att få två skolor inom sitt arbetsområde, medan det i dag inte är ovanligt att en skola har två yrkesvalslärare. Denna flexibihtet i det nuvarande systemet beror just på att lärarna också har undervisningsskyldighet, och det är i den funktionen de får den nära kontakten med eleverna.

Jag viU StäUa en direkt fråga tUl utbUdningsmlnistem, som nu är närvarande i kammaren; Anser inte utbildningsministern att den personUga kännedomen om eleven är av den aUra största betydelse när det gäller att vägleda denne angående hans framtid? I annat fall stäUer man sig frågan: Vad är det primära? Är det arbetsmarknaden eller människan? Vi reservanter viU inte vara med om att foga dessa ungdomar dhekt in i ett system. Vi tycker att de själva skaU få betyda litet. De flesta av oss vet kanske vUken typ av frågor en 14-åring ställer, och om frågorna är väsentliga ställs de till en människa som han känner.

Den negativa reaktion som mött propositionen har inte enbart kommit från yrkesvalslärare. Från deras kolleger har betygats hur värdefuUt det är att ha dem i det elewårdande arbetet. De talar med kuratorn, de känner skolsköterskan, de deltar i elewårdskonferenser och, jag säger det igen, de kan sina elever. Den kännedomen kan aldrig en syo-funktionär få.

Motionärerna från moderata samUngspartiet hade föreslagit att yrkesvalslärarsystemet skulle införas också på gymnasieskolan, ty att en förstärkning av yrkesvägledningen där behövs är självklar, 1 reservationen har vi emellertid avstått från att följa upp detta krav och i stäUet begärt att en försöksverksamhet med syo-funktionärer skaU påbötias. Gymnasieelevernas behov av yrkesvägledning Ugger fortfarande huvudsakUgen på det individuella planet; men de kanske mest avgörande valen har de gjort i en tidigare skolform. Den elewårdande uppgiften behöver här inte på samma sätt sammankopplas med den arbetsmarknadspolitiska rådgivningen. Resultatet måste emeUertid utvärderas, det vUl jag starkt understryka, och vi har också begärt en sådan utvärdering inom fem år.

Jag viU också gärna nämna att långt innan utskottet färdigbehandlat propositionen läste vi I våra dagliga tidningar en annonsering om utbildning till syo-funktionärer. Redan den 12 maj skulle ansökningshandlingar kunna erhållas från lärarhögskolan i Malmö, Enligt propositionen och utskottsmajoriteten skall utbildningen få formen av en ettårig dyrk-kurs och kunna räknas som 40 poäng i fUosofie kandidatexamen. Behörighetskravet är antingen yrkesverksamhet eUer teoretisk utbUdning,

Fru Söder har här redan före mig redogjort för motivet till den andra reservationen, och jag vill nu bara instämma i vad hon anförde, EmeUertid vill jag tUlägga att det trots den reservation man gör i sådana här annonser är Utet märkvärdigt att man kan utannonsera en befattning, som inte ens är färdigbehandlad i riksdagens utskott.

Slutligen, herr talman, blir det i den socialdemokratiska politiken allt mindre utrymme för den enskilda människan, men också för den enskUde eleven. Som en del i ett kollektiv, som en del av ett system — om man i första hand ser eleven så - är syo-systemet det rätta. Utskottet säger också att systemet skaU vara enhetligt, funktionärerna skaU vara utbytbara, feUnvesteringar skaU undvikas. Men var är eleven? Jag vUl

Nr 101

Tisdagen den 1 juni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

115

Nr 101

Tisdagen den Ijuni 1971

Studie- och yrkesorientering i gmndskola och gymnasieskola

tillägga att man också säger att systemet med yrkesvalslärare har fungerat utan större problem, och kanske beror problemfriheten just på att yrkesvalslärarna har varit personhgt engagerade i eleverna och känt sitt största ansvar riktat mot dem som individer. Kanske har samhällets krav kommit i andra hand, men vi är några, bl. a. reservanterna, som tror att också samhäUets krav bäst fylls av nöjda och välanpassade såväl studerande som yrkesarbetande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tiU reservationerna vid UtbUdningsutskottets betänkande nr 21,

116

I detta anförande instämde hen Wennerfors och fru Mogård (båda m).

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningsUstan tiU kl, 19,30,

§ 26 Herr tredje vice talmannen meddelade att herr Svedberg denna dag åter Intagit sin plats i kammaren.

§ 27 Anmäldes och bordlades näringsutskottets betänkande nr 27 i anledning av proposition angående statUga åtgärder inom svensk varvsindustri jämte motion.

§ 28 Kammaren åtskUdes kl. 17.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert