Riksdagens protokoll 1971:100 Fredagen den 28 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:100

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:100

Fredagen den 28 maj

Kl. 19.30

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen,

§  1 Utbildning av bibliotekspersonal m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen angående UtbUdningsutskottets betänkande nr 19.

Hen JÖNSSON i Arlöv (s):

Hen talman! UtbUdningsutskottet har vid behandUngen av propositionen om utbildning av bibhotekspersonal m. m. haft att ta ställning till ett flertal motioner. De flesta av dessa gäller behörighetskraven för tiUträde tiU bibUotekarieutbUdningen,

Denna fråga har fått en mycket seriös behandling i utskottet. Representanter för olika intressegrupper inom biblioteksväsendet har haft företräde inför utskottet, och utskottet har även haft möjlighet att före sitt stäUningstagande få en ingående redogörelse av statssekreterare Sandgren om arbetsuppgifterna för den organisationskommitté som har tiUkallats för att planera utbildningen vid den föreslagna bibliotekshögskolan.

Efter denna redogörelse har utskottet funnit att yrkandena om behörighetskraven i huvudsak bUr tiUgodosedda, Vi har emellertid noterat att i den offentUga debatten har rått tveksamhet om hur vissa delar av propositionen skall tolkas, och för att undanröja missförstånd och för att skapa klarhet har utskottet skrivit det förtydligande som herr Wennerfors så anogant uttalade sitt missnöje med. Vi får väl hoppas att han har återkommit till kammaren efter middagspausen i bättre humör.

Utskottet föreslår att riksdagen ger detta förtydligande Kungl, Maj:t tUl känna. Jag vill erinra om att utskottet är enigt såväl i denna som i övriga punkter i betänkandet.

Hen Wennerfors' kritik mot utskottets sätt att arbeta drabbar aUtså samtUga partiers ledmöter, även moderata samlingspartiets. Nu tror jag att det är bäst att varje utskott självt bestämmer sitt arbetssätt. Utbildningsutskottet har övertagit statsutskottets andra avdelnings vilja att gärna höra synpunkter från dem som har intresse för de frågor utskottet har att behandla. Jag tror inte att vi behöver ha några råd av herr Wennerfors. Jag tolkar emellertid hans kritik mot utskottet närmast som uttryck för en personlig irritation över att oppositionen inte i någon fråga i år har fått majoritet inom UtbUdningsutskottet,

UtbUdningsministern kommer Utet senare att ta tiU orda, och därför har jag ingen anledning att kommentera de direkta och enUgt min mening obefogade angreppen mot honom och statsrådet Moberg,

Jag  skaU  nöja mig med att säga ett  par ord om motionen   1417,

113

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

eftersom herr Wennerfors har yrkat bifaU till en punkt i denna motions hemställan. I denna punkt yrkas att en särskild ettårig forskningsbibUotekarieUnje skall inrättas, tUl vUken för tUlträde skall krävas doktorsexamen eller motsvarande.

Jag är väl Utet överraskad över att herr Wennerfors inte anser sig kunna vara nöjd med den skrivning som finns i betänkandet. Där säger vi ju att för vissa arbetsuppgifter, särskUt vid forskningsbiblioteken, kan man som departementschefen har framhålUt räkna med att kraven på eftergymnasial utbUdning i många faU måste stäUas högre. Utskottet utgår från att den förutnämnda organisationskommittén i sitt arbete med utformningen av urvalsreglerna kommer att beakta dessa synpunkter.

Organisationskommittén bör ha förtroendet att få arbeta utan alltför bundna direktiv. Det bör räcka med att dessa synpunkter får Ugga tiU grund för kommitténs verksamhet i detta avseende.

Så viU herr Wennerfors i motionen också att frågan om lokaUseringen av bibliotekshögskolan skaU tas upp tiU förnyad prövning. Men han har nu ändrat sig och förklarat att han kommer att rösta för en lokaUsering tiU Umeå. Jag tror att ingen av kammarens ledamöter efter onsdagens maratondebatt i lokaUsermgfrågan vUl ha en ny lokaliseringsdiskussion. Utskottet har godtagit förslaget om Borås som lokaliseringsort, och vi förutsätter att de särskilda behov som kan föranledas av detta kommer att beaktas vid den fortsatta planeringen av högskolan.

Jag vUl till sist erinra herr Wennerfors om att två av hans medmotionärer är ledamöter av utbildningsutskottet, däribland huvudmotionären, och dessa har anslutit sig tUl det enhälUga betänkandet. Hen Nordstrandh har redan redogjort för detta. Jag överlämnar emellertid med varm hand åt motionärerna i moderata samUngspartiet att själva göra upp denna Inbördes tvist och yrkar bifall till utskottets hemstäUan på samtUga punkter.

114

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall be att först få yrka bifall tUl motionen 1405 av henar Nilsson i Agnas och Petersson i Gäddvik samt tUl motionen 1420 av herr Ångström. Jag borde kanske ha gjort det tidigare, men eftersom jag först nu har fått reda på att det inte är säkert att motionärerna går upp I den här debatten yrkar jag aUtså bifaU tUl de båda motionerna.

Jag borde egentUgen också ha yrkat bifall till den tredje punkten i hemställan i motionen 141 7, men av formella skäl kan jag inte göra det, har jag fått besked om. Därför måste jag aUtså nu utforma yrkandet på detta sätt.

När det gäller forskningsbibUotekarierna och den linje vi krävt i motionen 1417 är jag aUtså inte nöjd med den skrivning som utskottet har presenterat. Där sägs ingenting om vad man egentligen avser, utan bara att det kan behövas en eftergymnasial utbUdning, och vidare hänvisar man tiU organisationskommittén. Då kunde det tänkas att man skulle kunna få besked i den där hemliga promemorian, men det får man inte heller. Då har jag alltså anledning att yrka bifaU på den punkten.

Hen Jönsson I Arlöv säger att min kritik drabbar hela utskottet. Detta Instämmer jag i; det gör den visst det — men den drabbar framför allt

regeringen. Jag viU dessutom säga tUl herr Jönsson att jag förbehåller mig rätten att även i fortsättningen framföra kritik, om så krävs, gentemot såväl ett utskott som regeringen.

Det besked som herr utbUdningsministern lämnade innan vi gick tiU middagspaus tycker jag, herr statsråd, att riksdagens ledamöter borde ha fått för några veckor sedan.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Det har under senare år förekommit en rätt intressant debatt om bibliotekens roU i samhäUet, I den har alla debattörer understrukit att blbUotekens informations- och dokumentationsverksamhet kommer att få ökad betydelse. Det var mot den bakgrunden rätt förvånande att få se ett förslag presenterat som innebar en drastisk sänkning av utbildningstiden för flertalet bibUotekarier. Nu har man ju på aUa håU bhvit klokare i det avseendet, och detta tycker jag vi bör hälsa med tiUfredsstäUelse, oberoende av under vilka former sinnesändringen har skett.

Jag skaU inte orda mycket mera därom - jag skulle bara vilja säga att jag tycker att utskottet i samband med sina s, k, förtydliganden inte borde ha bundit sig för att man i normalfallet inte skaU tillmäta universitetsstudier över 80 poäng meritvärde, med tanke på att en sådan högre meritering utan tvivel skulle vara nyttig för de bUvande bibUotekarierna.

Att döma av vad utskottets talesman, herr Jönsson i Arlöv, anfört verkar det som om man i varje faU vad gäUer forskningsbibUoteken kommer att kräva en fuU filosofie kandidat-examen, alltså 120 poäng, för inträde tiU den nya bibUotekshögskolan. Det är naturUgtvis en minimi-underbyggnad för de bUvande bibliotekarierna vid universitets- och forskningsbibUoteken. Jag hoppas, herr talman, att jag inte missförstått herr Jönsson utan att vad som sägs nederst på s. 5 i utbildningsutskottets betänkande skaU tolkas på det viset.

Vad jag emeUertid i första hand vill beröra är sambandet mellan den föreslagna speciaUserade bibUoteksutbUdningen och övrig postgymnasial utbildning. Enligt min mening, som jag utvecklat i motionen 1401, måste man - om man vUl tUlskapa en specieU bibUotekshögskola - åstadkomma ett fastare samband mellan denna nya högskola och den postgymnasiala utbildningen i övrigt än vad departementschefen anser följa av att han har låtit den nya högskolan administrativt underordnas universitetskanslersämbetet. Den tvååriga specialutbildningen vid bibUotekshögskolan borde kunna föras in som en särskild studiekurs på 40-poängsnivå i universitetsutbildningen, bl. a. för att göra den föreslagna speciella bibUoteksutbUdningen arbetsmarknadsmässigt mera flexibel i syfte att personer, som genomgår bibUotekarieutbUdning och sedan inte kan få arbete som bibUotekarier, inte skaU vara alldeles strandsatta utan kunna få någon adekvat sysselsättning. Den risken på sysselsättningssidan finns naturligtvis när man dimensionerar bibUotekshögskolan för 360 personer årligen och det redan finns ett tryck från ganska många arbetslösa humanister att få jobb på bibUoteken,

Man  måste  således  enUgt  min mening klarare markera sambandet

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

115

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

mellan denna utbUdning och den som i övrigt bedrivs vid de fria fakulteterna. Det kan inte vara rimligt att man tillskapar en från universiteten helt fristående specialhögskola för bibUotekarier samtidigt som universitetsutbildningen i övrigt håller på att göras mera yrkesinriktad. Det kan ju inte få bU på det viset att all mera direkt yrkesförberedande utbildning av humanistisk karaktär förläggs utanför universiteten. Vad bUr det då kvar av sysselsättning för dem som nu utbildas vid de humanistiska fakulteterna och vilkas arbetsmarknadssituation redan i dag i hög grad har försvårats till följd av oUka underlåtenhetssynder i den statliga utbUdnlngspolitiken?

Denna problematik berörs i det särskUda yttrandet nr 1 av herr Wikström m. fl. De säger avslutningsvis att enligt deras mening bör verksamheten vid högskolan i Borås redan från början planeras så att ett eventuellt framtida inordnande i en organisatoriskt sammanhållen eftergymnasial enhet inte försvåras. Jag tycker det är riktigt att man valt den linjen, men jag skuUe på den här punkten gärna vilja fråga departementschefen dels huruvida han är benägen att hålla med om att man skall försöka göra detta, dels hur det i så fall skaU ske. Jag inser att det är en uppgift för den organisationskommitté som nu skaU träda i arbete, men det vore ändå intressant att få veta hur man ämnar planera för ett inordnande av bibUotekshögskolan i ett enhetUgt postgymnasialt utbUd-ningssystem.

Herr talman! Som sagts bl, a. i betänkandet måste man tillägna sig en helhetssyn på den eftergymnasiala utbUdningen, så att de utbildningspo-Utiska åtgärder som vidtas från tid till tid kännetecknas av en viss enhetlighet och konsekvens. Annars riskerar man en omfattande misshus-hållnign, både ekonomiskt och personellt, med samhällets utbildningsresurser.

16

Herr NORRBY i Gunnarskog (c):

Herr talman! I anledning av propositionen 52 beträffande lokaUseringen av den aktuella högskolan föreslog jag — med instämmande av alla värmländska riksdagsmän utom de socialdemokratiska — i motionen 1406 att högskolan borde förläggas tUl Karlstad,

Som skäl för detta anförde vi bl, a, den i Karlstad befintliga universitetsfilialen som är av stor betydelse när det gäller utnyttjande av lärare, lokaler och biblioteksresurser. Vi pekade också på förekomsten av länsbiblioteket, stiftsbibUoteket, emigrantregistret samt ett bruksregister som i detta sammanhang är av stort intresse. Dessutom — men det skälet kan ju anföras också för Borås — nämner vi den gynnsamma lokaliseringseffekt som här kan nås.

När man tar del av utskottets betänkande får man känslan att Borås inte är den plats som utskottet helst skuUe ha valt om det inte tidigare hade varit mer eller mindre låst på den punkten. Utskottet säger i sitt betänkande: "På i propositionen anförda skäl är utskottet berett godta den föreslagna förläggningen till Borås och avstyrker alltså yrkandena om annan lokaliseringsort. Utskottet har vid sitt stäUningstagande förutsatt att de särskilda behov som kan föranledas av lokaUseringen till Borås kommer att beaktas vid den fortsatta planeringen av högskolan."

Ja, det är ju en from förhoppning utskottet har i den här frågan, och man hoppas givetvis för utbildningens skull att förhoppningarna inte måtte komma på skam. Om man går tiU propositionen och ser efter vilka skäl som där anföres för en lokaUsering tUl Borås, så finner man att det är just av lokaliseringspolitiska skäl som högskolan bör förläggas dit. De övriga anförda skälen kan inte tUlnärmelsevis tillmätas större betydelse än de skäl som kan åberopas för en förläggning tiU Karlstad.

Jag skuUe, herr talman, ytterUgare kunna argumentera i denna fråga men jag skall med hänsyn tUl den ärendeanhopning som föreligger avstå från detta. Jag är medveten om att det inte tjänar mycket till att mot ett enigt utskott och med hänsyn tiU att riksdagen tidigare beslutat om utlokaUsering av statliga verk yrka på att bibliotekshögskolan skaU förläggas tUl annan plats än Borås. Jag är fortfarande av den meningen att en lokalisering av bibliotekshögskolan tUl Karlstad skulle medföra förbättrade möjUgheter för bibUotekarieutbUdningen, men med hänsyn till vad jag anfört avstår jag alltså, herr talman, från att yrka bifaU till min motion 1406.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag lyssnade som vanligt tUl herr Nordstrandh med stort intresse. Han brukar vara ganska kritisk mot en del av mina synpunkter och uppfattningar, men hans kritik brukar ändå framföras på ett sätt som gör den även för mig intressant, och jag höll på att säga någon gång även lärorik. Så var, tyckte jag, fallet också i dag. Jag lyssnade med intresse på hans inlägg, även om vi uppenbarUgen har oUka åsikter på en del punkter.

Sedan kom emellertid herr Wennerfors med ett våldsamt utfaU från denna talarstol, och jag lyssnade med stigande förvåning, måste jag erkänna, med hänsyn tUl att det föreligger ett enigt utskottsutlåtande. Så fick jag klart för mig att herr Wennerfors inte tillhör utskottet och alltså inte har deltagit vid behandlingen av ärendet. Det var inte där herr Wennerfors hade Inhämtat sina kunskaper, utan det avslöjade han oförsiktigt nog vara i Vecko Journalen. Tre gånger upprepade herr Wennerfors att i Vecko Journalen hade det stått så och så, och på det byggde han sitt indignerade inlägg. Dessutom hade han ett annat stort argument — en hemlig promemoria — som jag med herr talmannens vänliga tiUstånd fick ett antal sekunder på mig att bemöta strax före middagspausen.

Jag viU bara tiUägga — jag har kollat upp det hela ytterUgare under middagspausen — att det första pressmeddelandet beträffande namnen pä ledamöterna i den tillsatta organisationskommittén gavs den 27 april. I awaktan på utskottsbehandUngen väntade vi med att definitivt lägga fast promemorians innehåll tUl den 19 maj, då vi genom pressen meddelade att direktiv var utfärdade och i går, den 27 maj, distribuerades dessa. Detta är alltså sanningen och fakta bakom det som herr Wennerfors försökte göra stor dramatik av och jag ställer återigen frågan: Vill verkligen inte riksdagen att vi skaU vänta med att lämna direktiv åt organisationskommittéer till dess utskottsbehandUngen av olika frågor är klar, så att vi ser vilka ståndpunkter som finns?

Sedan lyckades hen Wennerfors avsätta två statsråd på grundval av

il7

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

118

frågor som vi nu inte har att behandla. Jag skaU inte gå in närmare på det, men statsrådet Moberg skulle, enligt herr Wennerfors, ta de parlamentariska konsekvenserna av en Uten detaljfråga om socionomutbUdningen. Jag är förvånad också på den punkten, eftersom vi i aUa frågor har fått höra hur maktfullkomUg den socialdemokratiska regeringen är, hur vi vägrar att på en enda punkt lyssna till oppositionen. Sedan får oppositionen möjlighet att påverka en liten del av socionomutbildningen, men då är inte herr Wennerfors nöjd, utan då skaU regeringen - eUer åtminstone delar av den — avgå därför att ett utskott tagit sig före att i en detalj ha en annan uppfattning än den regeringens proposition gett uttryck för. Jag tycker att herr Wennerfors också därvidlag får kontrollera förhåUandena innan han ger uttryck för sina åsikter om vad som är den aUmänna instäUningen i hans egen riksdagsgrupp. Herr Wennerfors bekräftade att det finns en spricka i det moderata partiet när det gäUer sakfrågan och att han uppenbarUgen är tämligen ensam om sin uppfattning. Vi får väl se hur det går i voteringen senare.

Eftersom jag ändå befinner mig i talarstolen skulle jag vilja ta upp något om den diskussion som förts i bibliotekshögskolefrågan — och då utifrån helt andra utgångspunkter än dem herr Wennerfors givit mig anledning utgå från. Kritiken har riktat in sig på några olika punkter, för det första lokaliseringen tiU Borås. Utskottet tUlstyrker den lokaliseringen, och jag noterar detta med tiUfredsställelse, Det finns naturligtvis regionalpoUtiska motiv av det slag som vi diskuterade i riksdagen häromdagen. Men vi har också inom utbildningsdepartementet ansett -jag är angelägen att understryka det — att Borås ger mycket goda möjligheter för en bibliotekshögskola att fungera. Staden är beredd att göra en mycket kraftig satsning, på 40 mUjoner kronor, i ett kulturhus med ett nytt, modernt och med betydande resurser försett bibliotek, Göteborg är mycket nära beläget med de utomordentUga bibUoteksresur-ser som där står till förfogande, och Jönköping hgger också på nära håll. Vi har där att röra oss med reseavstånd som vi är mycket vana vid i Storstockholm, När en stad ute I landet på detta sätt är beredd att vidtaga betydande åtgärder för att bU konkunenskraftig tycker jag att vi mycket noga skall pröva möjligheterna att där lokaUsera utbildningsresurser.

För det andra har kritik riktats mot att inte övermeritering skall vara tillåten. Hen MoUn var också inne på den punkten i sitt inlägg. Jag tycker att det är en utomordentUgt viktig principiell fråga. Man har åberopat att vi har många humanister som läser länge och som inte riktigt vet vad de skall bU, Skall vi då inte ge dem möjligheter att denna väg meritera sig? Jag tycker det är att skygga för problemen. Vi skaU väl erbjuda möjligheter också på universitetsnivå tiU en vettig utbildning, som snabbt leder fram tiU ett yrke! Och genom att inrätta en bibUotekshögskola skapar vi en bra utbildningsväg, där ungdomar på ett tidigt stadium får klart för sig förutsättningarna för att söka in och utan onödiga kostnader vare sig för dem själva eller för staten nå fram tiU det utbUdningsmål som är nödvändigt och önskvärt. Även på denna punkt har utskottet sagt nej till en övermeritering utöver de 80 poängen på den teoretiska meriterings-vägen, och jag noterar det med tillfredsställelse.

För det tredje skuUe vi inte stå oss vid en nordisk jämförelse. Jag konstaterar nu att vi är överens om att Sverige och Danmark kommer att ha den längsta utbUdningen och att det motargumentet mot propositionen inte längre har någon bärkraft.

För det fjärde möter man här och var i den aUmänna debatten — jag tänker också på tidningsdiskussionen — invändningar mot den möjlighet som vi har velat öppna för att låta även de praktiska erfarenheterna vara en väg för meritering vid sidan av de mera teoretiska meriteringarna. Jag mötte därvidlag många som från början sade: Ja, möjligen dispensvägen, men man skaU inte öppna detta som en generell möjlighet.

Även det anser jag vara en utomordentligt viktig principfråga för den framtida högre utbildningen. Jag har varit angelägen att vi också på denna punkt skaU bU överens om att meritering via praktiska erfarenheter är en positiv möjlighet och inte något som man möjligen kan tänka sig att ge dispens för i särskUda undantagsfall. Jag ser det som en mycket negativ InstäUning tUl hela den idé om den återkommande utbildningen som vi har börjat diskutera. Även på denna punkt sluter nu utskottet upp kring propositionens förslag och slår vakt om den här möjUgheten, och även det noterar jag med tillfredsställelse.

Men man säger också — det har kommit fram i några inlägg även i dag — att propositionen och utlåtandet inte överensstämmer. Vad som står i propositionen skuUe inte vara detsamma som vad jag skrivit i en DN-artikel, Jag vill bestämt tUlbakavisa de påståendena, och jag skaU ta upp några punkter som jag tror belyser detta på ett ganska klart sätt.

Jag vill först och främst slå fast att det gäUer en principproposition. Det verkar som om detta inte överaUt hade observerats. Vi ger vissa allmänna riktUnjer på en del punkter och överlåter medvetet åt organisationskommittén att forma de mera konkreta förslagen.

Jag vUl som andra punkt ta upp påståendena att propositionen ligger så långt ifrån utredningsförslaget. Jag vUl ur propositionen direkt citera följande; "Remissbehandhngen har visat att utredningsförslagen efter viss överarbetning kan läggas tiU grund för en reform." Det är alltså utredningsförslaget som Ugger tUl grund för vad som föreslås i propositionen.

Men jag har i likhet med flertalet remissinstanser kommit fram tiU att skälen inte är tillräckUgt starka för att lägga upp utbildningen så att den för alla studerande inleds med en teoretisk utbUdning av viss omfattning och avslutas med den egentUga bibUotekarieutbUdningen. Samtidigt har jag emeUertid sagt — det vUl jag understryka också med anledning av herr MoUns inlägg — att man för vissa arbetsuppgifter, särskilt vid forskningsbibliotek, kan räkna med att kraven på eftergymnasial utbildning utöver den egentUga bibliotekarieutbildningen i många faU måste ställas högre än vad utredningen har gjort, I det fallet skärpte jag aUtså utredningens meriteringskrav, och jag förmodar att herr MoUn tiUs vidare är nöjd med den allmänna principiella deklarationen. Organisationskommittén får senare vidta de närmare bedömningar och åtgärder som den kan finna erforderliga på denna punkt.

Jag konstaterade också att jag inte nu var beredd att ta ställning tiU hur den intagningen skuUe organiseras eller förverkUgas, utan att detta

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

119

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

120

behöver ytterUgare övervägas, bl, a, med hänsyn tUl kompetensutredningens förslag som vi ännu inte har färdigbehandlat i departementet.

Med hänsyn till den betydelse som behörighets- och intagningsfrågorna har för dem som bedriver eUer ämnar börja bedriva utbildning med sikte på framtida verksamhet inom bibliotek fann jag emeUertid samtidigt anledning att något beröra de problem som man där skuUe komma in på. Jag sade att enUgt min mening bör det formella behörighetskravet för tUlträde tUl den egentUga bibUoteksutbUdningen motsvara vad som nu gäller i fråga om allmän behörighet för tiUträde till universitet.

Det var här den borgerliga blockeringen inträdde. Jag tänker framför allt på en rad borgerliga tidningar, som skrev att nu skulle kvaUteten sänkas. Nu skuUe det gå att få tillträde till utbildningen direkt på grundval av gymnasieskolan. Men hade skribenterna fortsatt att läsa de följande meningarna i propositionen, så hade de undgått att göra det misstaget. Där står nämligen: "Med hänsyn tiU vad jag anfört om behovet av bibUotekarier med varierande studie- och erfarenhetsbakgrund finner jag det befogat att man vid antagningen låter studerande, som utöver den behörighetsgivande utbildningen har ytterligare meritering i form av yrkesverksamhet eUer teoretiska studier eller bådadera, tiUgodoräkna sig denna meritering i viss utsträckning," Det har jag senare närmare preciserat tUl högst 80 poäng.

Den punkten är väl den enda där man kan säga att ett visst förtydUgande har gjorts i utskottsbetänkandet, i bästa samförstånd med departementet. Det var i själva verket så att statssekreteraren besökte utskottet och, tror jag, själv föreslog det ordval som skulle undanröja varje form av missförstånd. Det här förtydligandet betyder ingen som helst praktisk skillnad mot vad vi föreslog, 1 propositionen föreslog vi att man skuUe ha olika meriteringsvägar, medan det i betänkandet talas om speciell behörighet. Det finns väl ingen som tror att bibUotekarieutbUdningen skuUe vara så föga lockande att man via den teoretiska meriteringsvägen skuUe komma in på bibliotekshögskolorna med mindre än 80 poäng.

Herr talman! Jag har gjort detta inlägg kanske inte främst med hänsyn till debatten här i kammaren utan med hänsyn tUl den rätt Intensiva tidningsdiskussion som förekommit på denna punkt. Jag skulle vilja sluta med att stäUa den principieUa frågan hur vi skaU utforma propositioner och betänkanden i de situationer där vi tiUsätter organisationskommittéer på grundval av principuttalanden. Vi har här en organisationskommitté i vUken ingår Elisabet Thorell, ordförande i Svenska bibliotekarieföreningen, Ulf Dittmer, som är chef för skolöverstyrelsens bibUotekssektion, fru Kajsa HeUström, som är bibUotekarie och ledamot i den förra utredningen, vidare en studeranderepresentant, Barbro Edman, och en expertkommitté bestående av tre länsbibUotekarier samt chefen för Göteborgs universitetsbibUotek. Det är åt dessa människor plus några andra med mera aUmän bakgrund som vi i departementet har ansett att vi med förtroende kan överlämna den detaljerade utformningen.

Skall man då ge dem en viss handUngsram? Jag tror att det är en nödvändighet, om de skaU kunna utföra ett vettigt arbete. Ur blbUotekens och bibliotekariernas synpunkt kan man väl med utomordentUgt

varmt förtroende låta denna grupp arbeta. Expertsynpunkter får ju där utomordentligt goda möjligheter att komma fram.

Herr MoUn önskade inte en fristående bibliotekshögskola och var Utet oroUg för att vi inte hade tänkt på framtiden i det avseendet. Jag kan försäkra att vi mycket noga följer U 68 :s arbete, som ju har den problematiken att ta hänsyn tUl, och att vi med den här lokaliseringen av en bibliotekshögskola till Borås inte har gjort någonting som kommer att försvåra den framtida utveckUngen på högskoleområdet, med den utgångspunkt som herr Molin tog upp.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Hert talman! Först denna organisationskommitté! Jag är klar över att det kan vara praktiskt för en departementschef att tillsätta en organisationskommitté som skaU utforma detaljerna, men det är skUlnad på detaljer och detaljer. Här är det ändå fråga om det som borde ha stått i propositionen, herr statsråd. Organisationskommittén skulle syssla med lokalfrågor och liknande där nere i Borås, om den nu kommer dit. Men det har blivit något helt annat. Direktiven har bhvit ett slags kompletteringsproposition, och det är det jag tycker är allvarligt.

Vad betyder detta med ett förtydUgande? Hen statsrådet skojar med mig och säger att jag har fått veta detta i Vecko Journalen. Vad speglar det för roll var jag har fått reda på det, om jag nu talar om för utbildningsministern att man blir mycket brydd när man i utskottsbetänkandet läser den ena märkUga formuleringen efter den andra: "Utskottet som inhämtat förtydUgande upplysningar" osv., "skaU enligt vad utskottet fått bekräftat så tolkas", "det finns såsom departementschefen i annat sammanhang uttalat". Statsrådet måste väl ändå förstå att en enskUd riksdagsman som inte varit med i UtbUdningsutskottet börjar undra vad det här är för någonting. Sedan får jag veta att detta innebär att det i utskottet cirkulerat en promemoria som jag som enskild riksdagsman inte har fått se.

Vi fick motionera i april, sista motionsdagen var visst den 27 april. Sedan bökade utskottet arbeta. Under den tiden tUlkom ytterUgare fakta i målet genom en hemUg promemoria. Dä vUl jag bara sluta med att fråga:

Anser regeringsledamoten och riksdagsmannen från Tyresö, tidigare fotbollsspelare i Elfsborg, och med en bibliotekarie i familjen, bördig från Borås, att detta är riktigt gentemot oss andra enskUda riksdagsledamöter, att detta är konstitutionellt tiUfredsstäUande? Jag vore ytterst tacksam att få svar på den frågan.

Hert MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tyckte inte att det citat ur propositionen som utbildningsministern gav var ett bevis för att propositionen och utskottsbetänkandet innehöU samma sak på denna punkt. Vad statsrådet citerade ur sin egen proposition var att några andra formella behörighetskrav för tillträdet tUl bibUotekarieutbUdningen än de som nu gäller för tiUträde tiU universitet inte skuUe finnas. Man skuUe alltså inte ställa upp några inträdeskrav i form av universitetsutbUdning. Vidare citerade statsrådet i samma stycke att han räknar med att man skuUe få tillgodoräkna sig

121

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

bl. a. ytterligare teoretiska studier. Det är väl ändå en rätt väsentlig skillnad om man uppstäUer universitetsbUdning som ett krav för tillträde eller om man medger att den får tiUgodoräknas vid konkunens för att komma in. Jag tycker att detta nu inte är så betydelsefullt. Den semantiska omprövning som skett har gått i rätt riktning.

Jag vill också säga att när det gäller bibUotekarier vid forskningsbibliotek, är det ett helt tillfredsställande förtydligande. Jag utgår då från att man måste ha specieUa regler för antagning till bibliotekshögskolan av personer som har för avsikt att bU bibUotekarier vid forskningsbibUotek. Annars går det inte ihop. På dessa punkter tycker jag aUtså att det hela är tUlfredsstäUande.

När det sedan gäller detta med meritering utöver 80 poäng vill jag först säga att jag tycker att det är riktigt att man skall få meritera sig också genom relevant praktisk yrkeserfarenhet. Det har jag inte något som helst emot. Men frågan är ju om man alls skaU få räkna teoretiska studier vid universitet utöver två år. Där är läget det att med nuvarande akademisk grundexamen som motsvarar 120 poäng och tre år blir det i allmänhet, om de stannar vid 80 poäng, en minskning jämfört med vad nuvarande bibUotekarier med vanUg akademisk grundexamen har.

Varför viU då t. ex. jag att man skaU få tUlgodoräkna sig studier utöver 80 poäng? Självklart därför att sådana teoretiska studier är utomordentligt nyttiga för bibUotekarierna i deras framtida roll i samhället. Det är naturligtvis därför att det är till glädje för biblioteken att bibliotekarierna har gjort dessa studier som jag tycker att de skall få tUl godoräkna sig dem.

Statsrådet tyckte att vi skyggade för problemen när vi tog upp dem. Jag tror mte att det är så; snarare är det nog så att man skyggar för problemen om man inte tänker på de många icke yrkesverksamma humanister och samhäUsvetare som finns i dag och som det på sitt sätt är ett slöseri med utbildningsresurserna att inte använda, t. ex. vid bibUoteken.

122

Hen utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Av hen MoUns senaste inlägg viU jag bara ta upp frågan om övermeriteringen, dvs. meriteringen utöver de 80 poängen. Jag är mycket bestämd motståndare tUl en sådan övermeritering. Ett skäl tiU det är att jag inte alls tror att vi får bättre bibUotekarier genom att tillåta en sådan. Att man har råd att Ugga länge vid universitetet och studera kanske relativt planlöst är ingen garanti för att man blir en bra bibUotekarie. Om man tiUåter övermeritering är det däremot risk för att duktiga ungdomar som inte har råd att Ugga många år vid universitet kommer att slås ut. Det är bl. a, därför som jag är emot en övermeritering.

Ett annat skäl till det är att vi har begränsade ekonomiska resurser. Vi har inte råd att låta hur många år som helst användas på ungdomsutbildningen; vi måste se tiU att vuxenutbUdningen också får resurser. Och här är det ändå fråga om att vi får en bibUotekarieutbUdning som, beroende på hur lång tid det tar att nå de 80 poängen, ändå bUr mellan fyra och fem år lång. På den tiden tror jag att vi kan utbilda bra bibliotekarier. Jag

noterar alltså att på den punkten finns inga skiUnader mellan utskottet och mig, däremot mellan herr MoUn och mig.

Hen Wennerfors menar att organisationskommittén bara skall få syssla med lokalfrågor och dyUkt. Det var intressant att få veta att det är det utrymme som herr Wennerfors är beredd att ge expertgruppen och organisationskommittén. För min del tycker jag att det är utomordentUgt viktigt att människor med den praktiska närheten tUl problemen får ett betydande inflytande över t, ex. den besvärUga frågan om kvoteringen. Men jag noterar alltså att vad herr Wennerfors kan tänka sig att överlåta åt dem är lokalfrågan — punkt och slut. Jag noterar också att vi när anslagspropositionen skaU behandlas får tUlfäUe att återkomma tUl en riksdagsdebatt, om herr Wennerfors skuUe vara intresserad av att delta på detta intressanta område i diskussionen.

Sedan klagar herr Wennerfors fortfarande — och det är mig obegripUgt - över denna hemliga promemoria. Men varför vände sig herr Wennerfors inte tiU sin egen partirepresentant i utskottet, om han ville ha ytterUgare informationer? Eller varför vände han sig inte tiU departementet och resonerade om propositionen? Nu framstäUer han det som om han jagade en promemoria som vi försökte hemlighåUa. Varför tog herr Wennerfors Inte ett resonemang med mig här i riksdagen? Vi har ju umgåtts rätt mycket den här våren, därtUl nödda och tvungna. Det hade funnits utomordentliga möjligheter för oss att resonera om denna hemliga promemoria. Jag har givit förklaringen till varför vi inte velat publicera den tidigare: Vi ville awakta utskottets resultat innan vi bestämde oss för de slutliga skrivningarna. Jag tror att UtbUdningsutskottet har aU respekt för en sådan ståndpunkt.

Herr Wennerfors undrar också om jag anser det konstitutioneUt tiUfredsställande. Jag vet inte vad herr Wennerfors syftar på. Han räknade upp en rad faktorer som jag tycker är tämUgen onintressanta i sammanhanget. Jag är inte särskilt stolt över mitt fotbollsförflutna, så jag skall inte kommentera det och inte heUer mina personliga relationer till en bibliotekarie. Jag konstaterar att det är helt andra faktorer som har varit vägledande för mig, när jag efter fattig förmåga och med hjälp av goda medarbetare har försökt utforma den här propositionen.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

Hen MOLIN (fp) kort genmäle;

Hen talman! Jag har väldigt svårt att förstå att man kan säga att man inte skulle få bättre bibhotekarier om de hade läst ytterUgare ett år vid universitet. Är det inte bättre att ha bibUotekarier som har läst tre utländska språk än sådana som har läst två utländska språk t, ex,?

Det fanns ett uttryck i utbUdningsministerns senaste inlägg som kanske var nyckeln tiU det här förslaget. Han sade att det är ingen idé att låta de blivande bibhotekarierna gå kvar alltför lång tid vid universiteten och bedriva planlösa studier. Det är möjhgt att humanister vid de svenska universiteten under ett antal år tiUbaka I tiden faktiskt ibland har studerat planlöst — det är i så faU bl, a. en följd av den utbildningspolitik som har bedrivits — men vi har ju nu genomfört ett nytt system vid de fria fakulteterna, och vi har ju infört de fasta studiegångarna just för att eUminera aU den här planlösheten. Det är väl ändå inte så att man inom

123

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

utbildningsdepartementet nu har så liten tilltro tUl reformen med de fasta studiegångarna att man viU flytta ut den mesta fackutbildningen från de fria fakulteterna därför att PUKAS har lett till planlösa studier?

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Hen talman! Om man i denna organisationskommitté hade fått direktiv att syssla med de här frågorna som gäller detaljerna, varom statsrådet har talat tidigare, skulle jag kanske inte ta detta så pass allvarligt. Men när det i dessa direktiv till organisationskommittén finns en komplettering av det som egentUgen borde ha stått i propositionen, då tycker jag att det börjar bli Utet allvarligt. Är det inte vi här i riksdagen som skall fatta beslutet om riktlinjerna för utbildningen? Det är väl inte organisationskommittén som skall göra det, utan det är ändå riksdagen, det är statsmakterna. Det är detta jag tycker är så aUvarligt,

Sedan säger herr statsrådet att vi har haft så mycket tid på oss att träffas här i korridorerna under våren. Menar hen statsrådet att vi andra riksdagsmän, som inte känner till att regeringen — t. ex, utbildningsdepartementet — har ytterligare synpunkter på ett ärende eller vill framföra ett slags kompletteringsproposition, skaU springa runt och fråga statsråden om det här i korridorerna? Det är ju helt omöjligt.

Om ni har missat med en proposition, då får ni väl anmäla det på något sätt så att aUa vi övriga får de informationer som vi behöver för att så småningom kunna fatta beslut. Jag tycker att detta är konstitutionellt allvarligt, och jag är överraskad över det svar som jag får av en regeringsmedlem och ledamot av riksdagen.

124

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! 1 början av den här debatten gjorde jag ett kort inlägg, präglat av den ekumeniska anda som karakteriserar utbildningsutskottet. Jag hade tänkt nöja mig med det, men några formuleringar i den senare debatten gör att jag ändå känner ett visst behov av att lägga några synpunkter på frågan om propositionen och utskottets handläggning; jag tänker närmast på att utbildningsministern använde uttrycket "den borgerliga blockeringen" i fråga om tolkningen av den här propositionen.

Det är möjligt att de motionärer som har funnits inom folkpartiet och centern och moderata samUngspartiet och vänsterpartiet kommunisterna allesammans har missförstått propositionen, och det kan väl också hända att ledarskribenterna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och andra tidningar som har skrivit om detta också har varit obegåvade nog att inte kunna läsa rätt innantUl. Men det är ju Utet mera förvånande när utskottet uppvaktas från Sveriges aUmänna bibUoteksförening, folkbibUo-tekariernas organisation och andra håU med en vädjan att utskottet skaU frångå propositionen.

Nu vill jag inte dramatisera detta. Jag tycker att vi mycket väl kan ha den välviUiga tolkningen att man egentUgen inom departementet har avsett att kvaUteten inte skulle sänkas. Men då tycker jag att man skulle akta sig för att använda ett sådant uttryck som att det skulle vara fråga om en blockering från vår och från andras sida, utan man borde helt enkelt säga: "Vi kunde ha uttryckt det här Utet klarare," Jag ser ingen

anledning att ironisera över ett sådant erkännande, UtbUdningsdepartementet är ett belastat departement, och ingen kan begära att man på alla punkter skall kunna skriva fullödigt. Ett misstag händer så lätt, även på utbildningsdepartementet, och jag tycker inte det är någon skam att säga att "det här blev Inte så bra uttryckt som vi hade önskat". Ett sådant erkännande hade haft den praktiska fördelen att vi som har motionerat hade sluppit arbeta med denna fråga. Som statssekreteraren i utbUdningsdepartementet uttryckte det i utskottet när vår motionskläm lästes för honom: "Ja, men det är egentUgen det vi har avsett." Det tycker jag är bra, men då kunde man ju ha ägnat sina aktiviteter åt annat än att motionera!

Jag tycker inte att vi skaU utnyttja ett erkännande från departementets eller utbildningsministerns sida på en sådan punkt — att det har skett ett misstag eUer att man har uttryckt sig otiUfredsstäUande — och blåsa upp en väldig kampanj om det. Jag skulle vara beredd att acceptera det och säga att saken är klar för min del. Det är till sist ändå fråga om bibliotekarieutbUdningens kvaUtet, inte om propositionens.

Detta har jag velat säga för att i någon mån korrigera det intryck som utbildningsministerns anförande möjligen kunde ge. Jag har alltså inte velat polemisera på den här punkten utan bara velat säga att jag har tolkat det så att man på departementet innerst inne är medveten om att det inte var någon bra produkt man lämnade fram — om nu intentionerna var de som jag hoppas att de var, nämligen att kvaliteten skulle bibehållas oförändrad. Det viktigaste, och det jag försökte framhåUa i mitt 50 sekunder långa inlägg i början av debatten, var att det nu råder fuUständig enighet om att bibliotekarieutbUdningens kvaUtet skall bibehållas. Det är klart att det utlöser en känsla av tillfredsställelse hos oss i utskottet att vi i enighet kan .slå fast detta, inte bara med hänsyn till alla bibliotekarier och andra som har uppvaktat i frågan, inte bara med hänsyn till att utskottet alltid kan vara tillfredsstäUt med att lämna ifrån sig en produkt som i sak är bra, utan därför att vi tror att detta betyder väldigt mycket för svenskt kulturUv, svenskt folkbUdningsarbete och över huvud taget hela vårt utbildningsväsen.

Så bara några ord tiU herr Jönsson i Arlöv, I ett anförande som jag i övrigt inte har mycket att invända mot sade herr Jönsson att oppositionen inte i någon fråga fått majoritet i UtbUdningsutskottet i vår. Ja, det beror verkUgen på hur man lägger ut texten! När det är enighet i ett utskott, är det som bekant inte så att någondera parten har majoritet utan man har gemensamt kommit fram till en ståndpunkt som man tycker är rimUg, Vi från oppositionen är på den här punkten nöjda med väldigt Utet, Vi tycker att det har räckt ganska bra att vi har bUvit fullständigt tiUgodosedda i fråga om både socionomutbUdningen och bibUotekarieutbUdningen!

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

HenALEMYR(s):

Hen talman! Med den arbetsmetod vi använder i utbildningsutskottet har herr Jönsson i Arlöv pä ett sätt som jag helt ansluter mig till i sakfrågan meddelat kammaren hur utskottsledamöterna har sett på det problem   vi   behandlar   i   dag.   Utbildningsministern   har   också   från

125

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal, m. m.

regeringens   sida   gjort   klarlägganden   för  att   undvika  missförstånd  i diskussionen.

Jag besvärar kammaren nu med ett kort inlägg därför att herr Wennerfors har riktat angrepp mot de arbetsformer utskottet har och dragit upp den konstitutioneUa problematik som ligger i det förhåUandet att utskottet gör förtydliganden och skaffar sig upplysningar som inte de andra ledamöterna av riksdagen har tUlgång till.

Det är, som alla kammarens ledamöter naturligtvis väl vet, så att utskotten i riksdagen arbetar på det sättet, att man fortlöpande genom att ta emot personer på deras begäran eller på utskottets eget initiativ har hearings av oUka slag. Statssekreteraren i utbildningsdepartementet kommer ofta tUl utbildningsutskottet, andra departementstjänstemän gör det, om utskottet ber att man skall komma för att ge upplysningar. Det Ugger i konstitutionens anda att utskotten i parlamentet på det sättet skall kunna inhämta upplysningar från Kungl. Maj:ts kansli.

I det här ärendet kunde man, när man skrev utskottsutlåtandet, gå till väga på två sätt. Det ena sättet var att utan ytterUgare kommentarer acceptera de principiella synpunkterna i propositionen och överlåta åt organisationskommittén att lägga fram förslag som sedan kommer tiUbaka tUl riksdagen igen. Men den offentliga debatten visade att det rådde många missförstånd när det gäller bibUoteksutbUdningen, När det visade sig att man från oppositionens sida och från organisationerna önskade klarare besked om vad organisationskommittén skulle komma fram till, valde vi i UtbUdningsutskottet enhälUgt att skriva mera än jag för min egen del från början hade räknat med att vi skuUe komma att skriva. Det var en överenskommelse emeUan alla utskottets ledamöter, att skriva på ett sådant sätt att vi i vissa avseenden kom att binda organisationskommittén mera än det från början var avsikten att göra. Vi har valt den metoden därför att vi bedömt det vara utomordentligt betydelsefuUt att i denna viktiga fråga komma överens. Och jag vill gärna tacka mina kamrater från aUa partier i UtbUdningsutskottet för att vi har nått enighet.

Herr Wennerfors överraskar mig, därför att han verkar besviken över att vi har blivit eniga. Han nöjde sig inte med att tala om det ärende vi behandlar nu, utan han fann också anledning att tala om socionomutbildningen som behandlades för länge sedan i kammaren och där utskottet också blev enhälUgt och där riksdagen tog förslaget utan att någon yttrade sig. Han verkar besviken över det också, och det förefaUer som om han tycker att det vore bättre med en hård strid om dessa utbildningsfrågor än beslut i enighet.

Herr talman! Det tycks sålunda som om herr Wennerfors heUre skuUe ha sett delat utskott och strid tUl skada för biblioteksutbildningen än den enighet som riksdagen nu kommer fram till.

Jag har velat göra det här klarläggandet och finner inte att det i utskottets sätt att arbeta Ugger någon konflikt med de konstitutionella principer som vi alla vill slå vakt om. Jag instämmer således, herr talman, i det yrkande om bifaU tiU utskottets hemstäUan som tidigare har rests av såväl utskottets vice ordförande som herr Jönsson i Arlöv.

126

Hen WENNERFORS (m):

Hen talman! Till herr Alemyr viU jag säga att min kritik kvarstår, I övrigt vUl jag framhåUa att mitt agerande har skett enbart med tanke på att vi skall få ett kvaUtativt gott svenskt framtida bibUoteksväsende,

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri som föranleddes av bifall tiU motionerna nr 1405 och 1420, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 5 — 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1417 i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 9-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

§ 2 Samordning av transportforskningen, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 7 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående samordning av transportforskningen, m, m. jämte motioner,

I propositionen I 97 1:1 hade Kungl, Maj:t (bilaga 8, s, 72-73 och 11 8 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 januari 1971) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1971/72 beräkna till Trafiksäkerhetsforskning ett anslag av 4 300 000 kronor, tUl Statens väginstitut ett anslag av 3 461 000 kronor och tiU Statens väginstitut: Utrustning ett anslag av 170 000 kronor, samtliga anslag att avräknas mot automobUskattemedlen,

I propositionen 1971:79 hade Kungl, Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 26 februari 1971 föreslagit riksdagen att

1, besluta att en transportforsknlngsdelegation samt ett väg- och trafikinstitut med de uppgifter som departementschefen hade angett inrättades den I juU 1971,

127

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transport forskningen, m. m.

2, bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en extra ordinarie tjänst som
chef för kansliet vid transportforskningsdelegationen, en ordinarie tjänst
med beteckningen p för chefen för väg- och trafikinstitutet, fyra extra
ordinarie tjänster för chefer för huvudenheter vid institutet,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar och
åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra förslagen,

4, bemyndiga Kungl. Maj:t att vid transportforskningsdelegationen
den  1 januari 1972 inrätta en extra ordinarie professur i trafiksäkerhet,

5. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
anvisa

a)    till Transportforskningsdelegationen ett reservationsanslag av 5 250 000 kronor,

b)    tiU Statens väg- och trafiklnstitut ett förslagsanslag av 4 490 000 kronor,

c)    till Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag av 200 000 kronor,

samtUga anslag att avräknas mot automobUskattemedlen.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:1316 av hen Dahlgren m. fl.,

dels motionen 1971:1384 av herr Magnusson i Kristinehamn m.fl,, vari hemställts att riksdagen med bifall i övrigt tiU propositionen 1971:79 i skrivelse tUl Kungl. Maj:t gav till känna vad i motionen anförts angående anknytning och finansiering av den föreslagna professuren i trafiksäkerhet samt de anförda synpunkterna angående transportforskningens inriktning,

dels motionen 1971:1385 av henar SeUgren och Stålhammar,

128

Utskottet hemställde att riksdagen

1.    beslutade att en transportforsknlngsdelegation samt ett väg- och trafikinstitut med de uppgifter som angetts av departementschefen skulle inrättas den 1 juU 1971,

2.    skuUe avslå motionen 1971 ;1385,

3.    bemyndigade Kungl, Maj:t att inrätta en extra ordinarie tjänst som chef för kansUet vid transportforsknmgsdelegationen, en ordinarie tjänst med beteckningen p för chefen för väg- och trafikinstitutet, fyra extra ordinarie tjänster för chefer för huvudenheter vid institutet,

4.    bemyndigade Kungl. Maj;t att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra förslagen,

5.    skuUe avslå motionen 1971 ;1316,

6.    med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1384 bemyndigade Kungl, Maj:t att vid transportforskningsdelega-tionen den 1 januari 1972 inrätta en extra ordinarie professur i trafiksäkerhet,

7.    för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisade

a. tiU   Transportforskningsdelegationen    ett    reservationsanslag   av
5 250 000 kronor,

b. tiU Statens väg- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 4 490 000
kronor,

c.  tUl Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag
av 200 000 kronor,

samthga anslag att avräknas mot automobUskattemedlen,

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av tratisportforsk-ningen, m. m.

Reservation hade avgivits av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk), som ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen med avslag å Kungl, Maj:ts förslag, såvitt nu var i fråga, och med bifaU tUl motionen 1971:1384 i skrivelse tiU Kungl, Maj:t gav till känna vad reservanten anfört beträffande den i statsrådsprotokollet föreslagna professuren i trafiksäkerhet samt hemställde om en förnyad prövning av frågan och att förslag om inrättandet av en sådan professur snarast möjhgt förelades riksdagen.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Hen talman! Av motionen 1384, som jag jämte några medmotionärer har väckt i anledning av propositionen 79 om transportforskning m, m,, framgår att vi accepterar förslagen I propositionen utom i vad gäller frågan om den föreslagna professuren. Jag viU gärna understryka att vi ställer oss positiva till vad vi anser vara det väsentUga i propositionen, nämUgen inrättandet av en transportforsknlngsdelegation och ett statens väg- och trafikinstitut samt åtgärder i samband härmed i syfte att främja transportforskning.

Vad angår inrättandet av en professur på trafiksäkerhetsområdet har vi heller inga invändningar, utan de invändningar vi gör gäUer att den föreslagna professuren synes ha en enligt vår mening felaktig inriktning, dvs. en inriktnmg som inte bör komma i fråga i första hand. Att professuren placerats vid Chalmers tekniska högskolas sektion för maskinteknik ger, som vi anför i motionen, stöd för uppfattningen att den föreslagna professuren huvudsakligen skaU avse fordonet. Härvidlag anser vi den ordningen vara naturUg att samhället och de statUga organ, som närmast har att svara för trafiksäkerhetsproblemen, har att ställa krav rörande bUarnas ändamålsenUga och kvaUtetsmässiga konstruktion. Sedan må det ankomma på fabrikanterna att motsvara dessa krav,

EnUgt vår mening vore det mera ändamålsenUgt att professuren fick anknytning tiU de sektioner som finns vid Chalmers för väg och vatten vid institutionen för stadsbyggnad. Med en sådan anknytning som bas kan givetvis mera vidsträckta områden tiUbörllgt beaktas.

Men, herr talman, vår huvudsakUgaste invändning gäUer samman-knytningen med ett enskUt, privatägt företag i bUbranschen, i detta fall Volvo. I min reservation har jag åberopat invändningar från ett par remissinstanser, som har anfört principiella betänkUgheter, Jag borde kanske i sammanhanget också erinra om en artikel i tidskriften Tiden nr 4 år 1970, Den har skrvits av ledamoten av statens trafiksäkerhetsråd, docent Sven Erlander. Artikelförfattaren anför starka betänkUgheter mot att   acceptera   Volvos   förslag   om   att   bidra   med   kostnaderna   för

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

inrättandet av denna professur. Det finns behov av och utrymme för enskUda bidrag i trafiksäkerhetsarbetet, skriver artikelförfattaren, men -fortsätter han - de får inte binda upp samhällets handUngsfrihet. En god belysning av effekten och därmed också av bevekelsegrunderna för Volvos vidkommande ges i artikeln i följande hänvisningar tUl fördelarna av förslaget för Volvo:

1.   PubUcitet och good wiU genom att företagets namn förknippas med trafiksäkerhetsforskning,

2.   Företagets kostnader i sammanhanget är obetydUga jämfört med den genomslagskraft som uppnås genom att företaget och samhället samarbetar och genom att publicitet erhålls i radio och TV samt på icke betald plats i pressen.

3.  Tillgång till konsult och vetenskapUg ledning för en del av
företagets utveckUngsarbete och provbaneverksamhet, EnUgt artikelför
fattaren ger detta fördelar för företaget genom en bättre förhandlings
position gentemot samhällets organ när det gäUer utformning och
provning i samband med säkerhetskrav på bUar, En del av den expertis
som samhället är hänvisad att anUta kommer att ha intima relationer med
Volvo,

Så långt docent Sven Erlander i denna del. Han betygsätter förslaget tiU program för professuren som otUlräckUgt preciserat,

TUl sist vill jag citera följande ur artikeln:

"Det riktiga förfaringssättet bör i stället vara att professurens inriktning utformas i samband med inriktningen av övriga ökade insatser inom trafiksäkerhetsforskningen på så sätt att verksamheten kommer att utgöra en Integrerad del av en stöne plan,"

Herr talman! Dessa refererade — och citerade — synpunkter av docent Erlander bUdar tiUsammans med åberopade remissyttranden tungt vägande skäl för att icke bifalla utskottets hemställan, I min reservation, som stöder sig på vår motion 1384, föresläs att riksdagen hos Kungl, Maj;t skall hemställa om förnyad prövning av frågan. Förslag bör skyndsammast möjUgt föreläggas riksdagen om Inrättandet av en professur utan anknytning tUl ett företag som har specieUa intressen inom trafiksäkerhetsområdet.

Jag ber, herr talman, att med detta få yrka bifaU till reservationen i trafikutskottets betänkande nr 7,

130

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 7 ställer sig utskottet enhälligt bakom förslaget om att inrätta en ny transportforsknlngsdelegation och ett nytt väg- och trafikinstitut, EnUgt utskottets uppfattning tar man här ett stort steg framåt på vägen mot en samordnad och effektiviserad transportforskning. Jag vUl gärna i det sammanhanget ge ett erkännande åt kommunikatlonsrrunister Norling och hans departement. När kommunikationsministern tiUträdde förelåg ett betänkande från transportforskningsutredningen som var sönderkritiserat i remissinstanserna och som det väl inte var så lätt att veta vad man skulle göra med. Men kommunikationsministern tillsatte en ny transportforskningsgrupp, som arbetade med stor skyndsamhet och lade fram det förslag vi

nu har framför oss.

När man skaU ha en fuUständigt ny organisation av transportforsk-ningen kan det självfaUet uppstå en del frågor, och sådana har också förts fram i motioner. Det har sagts att man kanske med ledning av de erfarenheter man får under uppbyggnadstiden skuUe på nytt överväga ansvars- och arbetsfördelningen mellan å ena sidan transportforsknings-delegationen och väg- och trafikinstitutet och å andra sidan trafiksäkerhetsverket och andra organ. Utskottet säger i det sammanhanget att man utgår ifrån att dessa frågor bUr föremål för ytterUgare överväganden i samband med den nya organisationens verksamhet och att man kan uppnå tiUfredsstäUande former i samband därmed samt att resultatet av övervägandena redovisas i statsverksproposition.

En annan fråga man har stäUt sig i en motion gäller detta att det i propositionen sägs att ordföranden i transportforskningsdelegationen bör vara statssekreteraren i kommunikationsdepartementet eller någon annan hög ämbetsman i departementet. Man har frågat sig om det förhållandet mte möjUgen kan göra att den mera långsiktiga forskningen trots de bästa avsikter skjuts i bakgrunden. På den punkten har utskottet sagt att man inte tycker att det är nödvändigt att riksdagen binder sig beträffande val av ordförande utan det bör ankomma på Kungl. Majt att då fråga om tiUsättnlng uppkommer utse den person som vid det aktueUa tillfället befinnes vara lämpligast för uppdraget. Med det har motionen avstyrkts och propositionen tUlstyrkts.

Men så finns det också ett förslag om inrättande av en särskild trafiksäkerhetsprofessur vid Chahners tekniska högskola, som herr Magnusson i Kristinehamn nu har berört. Volvo har erbjudit sig att stäUa medel tUl förfogande för en professur, i första hand under fem år, och detta har accepterats av departementschefen, och utskottet är med undantag för herr Magnusson enhäUigt om att göra det också. Jag förstår att herr Magnussons betänkligheter kommer sig därav, att det är ett enskilt företag som bekostar professuren och att han kanske misstänker att det kan ha någon otiUbörlig nytta av att det betalar kostnaden för den här professuren. Om det vore så att man hade givit det här företaget rätt att bestämma precis hur professuren inrättas och vem som skuUe få befattningen skuUe jag självfaUet ha delat hen Magnussons betänkUgheter. Men nu är det så att det förslag till program som kom från Volvo skickades tUl universitetskanslersämbetet, som granskade det och delvis byggde ut det program som företaget framlagt. Vidare är det bestämt att innehavaren av professuren skaU tUlsättas av Kungl, Maj:t efter förslag från transportforskningsdelegationen,som bUr huvudman för professuren. Vid tillsättandet av professuren skaU delegationen anUta sakkunniga med motsvarande tiUämpnlng av de bestämmelser som gäUer vid tillsättning av professur vid statUga forskningsråd, och för tjänsten skaU gälla samma kompetenskrav som för professur vid teknisk fakultet. Det finns aUtså garantier för att den här professuren kommer att inrättas och att tjänsten kommer att tUlsättas i vederbörUg ordning.

Nu säger reservanten att han inte har någonting emot att det bUr en trafiksäkerhetsprofessur. Men han vUl att den skaU inrättas på annat sätt. Reservanten   anvisar   emellertid   inte   några   pengar,   utan   den   bittra

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

131

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

sanningen är att skulle reservationen vinna bifaU så blir det ingen trafiksäkerhetsprofessur nu. Jag tycker att läget när det gäUer trafikolyckorna är så allvarUgt att man inte av doktrinära skäl skaU säga nej tiU en forskningsprofessur som är inrättad på ett sådant sätt att vi har alla garantier för att denna professur kommer att fungera precis på samma sätt som andra professurer vid universiteten. Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan.

Hen MAGNUSSON I Kristinehamn (vpk) kort genmäle;

Hen talman! Bara några få ord!

Herr Gustafson i Göteborg säger att det inte finns någon anledning att misstänka att Volvo skulle få någon otUlbörUg nytta av det här förslaget. Det skulle också finnas bindande garantier genom att transportforsk-ningsdelegationen skaU utarbeta preciseringen av programmet för verksamheten.

Jag vill återigen poängtera att vår främsta betänklighet mot detta förslag just är att man på ett så här viktigt område ändå binder sig för ett privat företags medverkan. Det finns över huvud taget inte många professurer när det gäller transportforskning. Det sägs bl, a. i den artikel av docent Sven Erlander som jag fömt citerade, att detta är ett mycket viktigt område och att det också är viktigt att noga undersöka hur man bäst skaU fördela de knappa resurserna.

När jag med de kontakter jag har i Göteborg diskuterat bl. a. frågan om förläggningen av professuren tiU Chalmers har man haft uppfatt-rUngen att professuren skulle göra den största nyttan på ett avsnitt där man kunde gripa sig an trafikmiljön som sådan. Detta är det väsentUga i det här sammanhanget. Frågan om fordonets betydelse i trafikmiljön är ändå bara en del av ett mycket störte komplex.

Jag tror att man inte kan komma ifrån att Volvo genom pubhcitet kommer att få mycket stor nytta av detta erbjudande och att företagets ekonomiska utlägg kommer att mer än väl uppvägas härav. Företaget har också sagt att det vill göra avdrag för sina kostnader. Det innebär att kostnaderna inte bUr större än ungefär hälften av vad man ger ut.

Nu säger herr Gustafson i Göteborg att vi inte anvisar några pengar. Men vi har ju hemställt om en förnyad prövning av frågan; det är ändå ett så pass viktigt område att det krävs att man ser över frågan igen.

Det är också riktigt som herr Gustafson sade att Volvo presenterade ett program när man föreslog denna professur och att det har vidarebefordrats tiU universitetskanslersämbetet, som sedan byggt ut programmet. Men efter vad jag kan förstå kvarstår i aUa faU programmet sådant det lades fram av Volvo,

132

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Hen talman! Herr Magnusson i Kristinehamn vUl väl ändå inte göra gäUande att universitetskanslersämbetet, när det har granskat detta program och gjort ändringar i det, skulle ha handlat från andra utgångspunkter än de rent sakhga, från andra utgångspunkter än att ämbetet har beaktat vikten av att vi på ett område, där det är ont om forskning, får en forskning som bUr självständig.

Om herr Magnusson anser något annat, är det en aUvarlig beskyllning mot universitetskanslersämbetets integritet.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk) kort genmäle: Herr talman! Vad jag menade är att Volvo presenterade ett program, när företaget föreslog sin professur. Det står i propositionen att det har utbyggts av universitetskanslersämbetet. Det måste väl innebära, såvitt jag kan förstå, att de synpunkter Volvo har lagt fram i sitt programförslag måste kvarstå tiU väsentlig del. Jag avsåg detta och ingenting annat.

Sedan kan man inte komma ifrån att Volvo genom sin medverkan I detta projekt avser att tjäna en viss pubhcitet, som kommer företagets verksamhet tiU godo. Detta vänder jag mig dessutom principieUt emot.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

Hen HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag har begärt ordet bara för att herr Magnusson i Kristinehamn och vänsterpartiet kommunisterna i sin reservatlon beträffande den professur som vi nu diskuterar hänvisar tUl såväl rikspolisstyrelsens som SSU:s remissvar med anledning av Volvos erbjudande att stå för kostnaderna för en professur i trafiksäkerhetsfrågor.

Jag delar såväl rikspohsstyrelsens som SSU.s principiella inställning i det läget frågan befann sig i, då denna remitterades tiU de oUka myndigheter som fick detta förslag på remiss. Då var det ett enskilt ärende, som innebar ett erbjudande från ett privat företag att inrätta en professur på en viss tid.

Men den fråga som vi i dag har att behandla är inte densamma som den var då ärendet var ute på remiss, I Kungl, Maj:ts förslag har man nämUgen sammankopplat denna proposition med frågan om transportforskningen. Det är två fundamentala felaktigheter som förekommer i den reservation som herr Magnusson har fogat tUl trafikutskottets betänkande nr 7,

Det första felet är att det står att denna forskning är knuten tUl ett enskUt företag. Forskningen är inte knuten tUl AB Volvo, Hade så varit fallet, hade jag befunnit mig tiUsammans med hen Magnusson beträffande reservationen. Forskningen är understäUd transportforsk-ningsdelegationen. Professuren inrättas vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Det andra felet i reservationen är att det står att professuren gäUer de specifika trafiksäkerhetsområden som AB Volvo skulle vara intresserat för. Det är också fel.

Herr Gustafson i Göteborg har ju klart redovisat att universitetskanslersämbetet har varit med om att utforma rikthnjerna för denna professur.

DärtUl kommer att huvudmannaskapet för professuren skaU knytas tiU transportforsknlngsdelegatlonen. Det står I propositionen 79 att det får ankomma på delegationen att göra erforderliga närmare preciseringar av programmet för denna professur.

Vad som står i reservationen är således fel, nämligen att AB Volvo på något sätt skuUe styra denna forskning. Jag delar det socialdemokratiska ungdomsförbundets principieUa åsikt, att något enskUt företag inte skall

133

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Samordning av transportforskningen, m. m.

styra forskningen i det här landet, men så som förslaget har utformats i Kungl. Maj;ts proposition är detta inte faUet, Jag förstår därför inte hur vänsterpartiet kommunisterna kan vilja förvägra ett enskilt företag att utöver företagsbeskattningen stäUa medel tiU förfogande för forskning,

DärtiU kommer att just den forskning varom det här är fråga är ett utomordentligt stort samhäUsintresse, och i det ekonomiska läge som vi nu befinner oss i finns det all anledning att tillse att aUa resurser som kan ägnas trafiksäkerheten verkligen tas fram. Det är ett stort samhällsintresse att forskningen på trafiksäkerhetens område intensifieras. Vi måste se till att nedbringa trafikolyckorna, och kan denna professur bidra till en utveckUng i den riktningen, tycker jag att vi bör hälsa förslaget med stor tiUfredsställelse. Därest riksdagen skulle bifaUa reservationen, innebär det att vi inte får någon professur i trafiksäkerliet.

134

Hert MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Hert talman! Jag är mycket väl medveten om de uppmjukningar av det ursprungUga förslaget som har kommit tiU, men det är inte fråga om det. Jag anser emellertid att det ändå finns skäl för de principiella betänkUgheter som vi har anfört, och dem vidhåller jag.

1 övrigt anser jag att det finns skäl att ordentUgt överväga vilka delar av trafiksäkerhetsarbetet som forskningen skaU avse. Den Utteratur om trafiksäkerhetsforskning som jag har läst har gjort att jag kommit underfund med att det rör sig om stora komplex och att det som enligt vad jag fattar bUr föremål för det väsentUga forskningsarbetet här inte är det mest angelägna i dagens situation,

Hert HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag försökte att i mitt inlägg klargöra att de principiella invändningar som SSU presenterade i sitt remissvar inte föreUgger så som förslaget är utformat.

Herr Magnusson i Kristinehamn talade om att det gäller att se till att styra trafiksäkerhetsforskningen till sådana områden som kan vara av intresse ur samhällets synpunkt. Jag viU på nytt understryka att professuren är knuten till transportforsknlngsdelegationen. Det står i den proposition varom vi nu skall fatta beslut att transportforskningsdelega-tlonen skall närmare precisera inom vUka områden denna professur skaU verka.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 -5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 7

Utskottets hemstäUan biföUs.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandUngen av återstående på föredragningsUstan upptagna utskottsbetänkanden till kammarens sammanträde tisdagen den I juni.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

§ 3 Ang. bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

Hen kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Erikssons i Arvika (fp) i kammarens protokoll för den 12 maj intagna fråga, nr 239, och anförde:

Herr talman! Hen Eriksson i Arvika har frågat mig vilken betydelse jag anser böra tiUmätas de lokala vägmyndigheternas förslag vid bestämmandet av hastighetsgränser.

TUl en början vill jag erinra om att hastighetsgränsen kan fastställas på oUka sätt. Inom ramen för de år 1967 beslutade försöken med differentierad aUmän hastighetsbegränsning faststäUer Kungl, Maj;t en för hela landet gäUande bashastighet, som fr. o. m. den 1 juni i år är 70 kilometer i timmen. Trafiksäkerhetsverket får i sin tur bestämma awikelser uppåt från denna bashastighet, SlutUgen får länsstyrelserna genom lokala trafikföreskrifter fastställa lägre färdhastighet än som följer av Kungl, Maj:ts och trafiksäkerhetsverkets beslut.

Kungl. Maj;ts fastställande av bashastigheten 70 kilometer i timmen föregicks av samråd med bl. a, trafiksäkerhetsverket och vägverket. Därvid bestämdes också vissa normer för bedömning av de fall där trafiksäkerhetsverket borde tUlåta högre hastighet.

Innan trafiksäkerhetsverket bestämmer awikelser från bashastigheten skall verket Inhämta förslag från respektive vägförvaltningar och dessutom samråda med vägverket och rikspoUsstyrelsen, Så skedde också innan trafiksäkerhetsverket fattade sina beslut i anledning av sänkningen av bashastigheten till 70 kilometer i timmen.

När det gäUer hastighetsbegränsningar genom lokala trafikföreskrifter samråder länsstyrelsen regelmässigt med vägförvaltningen innan beslut fattas.

Av den föregående redogörelsen framgår att de lokala vägmyndigheter-na deltar i arbetet med bestämmande av lämpUga fartgränser, I sista hand måste dock avgörandet träffas av den myndighet som har att besluta i frågan - dvs. trafiksäkerhetsverket eller länsstyrelsen — efter en samlad bedömning av aUa omständigheter av betydelse i det särskilda fallet och med beaktande av behovet av en enhetlig bedömning.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! När förslaget om en sänkning av bashastigheten kom var ju reaktionen mycket blandad. Jag vill personUgen deklarera att jag delar den uppfattning som rikspoUsstyrelsen och rikspolischefen hade, att det är meningslöst att införa bestämmelser av sådan innebörd att man kan förutse att det inte går att övervaka om de efterlevs eller ej. Den debatten

135

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971 Ang. bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

skall vi emellertid inte ta upp nu; den har förts tidigare här i kammaren.

De lokala vägmyndigheterna bereddes tillfälle att komma med förslag, såsom kommunikationsministern helt riktigt påpekade.

När de förslagen offentUggjordes var det många som tyckte att de föreslagna fartgränserna var för låga. Men det kom en verklig överraskning för allmänheten när man upptäckte att trafiksäkerhetsverket på väsentliga punkter hade gått ifrån de förslag som de lokala vägmyndigheterna hade lagt fram. Jag kan nämna ett sådant exempel som att man på E 6 genom Bohuslän på inte mindre än 26 mils sträcka hade sänkt den av den lokala vägmyndigheten föreslagna hastighetsgränsen på 90 kilometer till 70 kilometer i timmen. Jag kan nämna ett annat exempel: på E 18 1 Värmland från Karlstad till Årjäng har man sänkt från 90 kilometer till 70 kUometer, EnUgt mångas mening, och jag vUl deklarera att till dem hör jag, är det fuUkomligt orimUgt att tro att bestämmelser av detta slag kommer att vinna respekt hos aUmänheten,

Jag vlU emeUertid tacka för ett fylligt svar. På ett stäUe säger kommunikationsministern att innan trafiksäkerhetsverket bestämmer awikelser från bashastigheten skaU verket inhämta förslag från respektive vägförvaltningar, något som jag också har påpekat. Men min fråga gällde varför man på mycket väsentUga punkter hade gått ifrån den lokala vägmyndighetens förslag. Jag tror det för aUmänhetens skull vore värdefuUt med en redovisning från statsrådets sida på den punkten.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Hen talman! Som jag framhålUt i svaret på hen Erikssons i Arvika enkla fråga är det alldeles självklart att man först skall ha en ordenthg Inventering av vägnätet, och därefter skaU man ta kontakt med alla som kan tänkas ha kunskaper I ämnet, vare sig det är vägmyndigheter, vägförvaltningarna eller andra som man kan ha behov av att lyssna till. Men det slutliga avgörandet om en ny bashastighet måste man ändå lägga hos central myndighet, i detta fall trafiksäkerhetsverket. Man måste göra det därför att de föreskrifter och nya Intentioner som gick ut kom från trafiksäkerhetsverket och från kommunikationsdepartementet. SkaU man kunna få en samstämmig bedömning och utvärdering av dessa nya normer i hela landet kan man inte, med all respekt för den sakkunskap som jag vet finns hos vägdhektörer och andra, i rättvisans namn göra på annat sätt. Det ligger i aU sådan här verksamhets natur att ger man ut centrala nya normer skaU man också se tiU att de bUr lika uttydda i hela landet.

136

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag förstår att man vUl ha hkformighet, men jag förstår inte att man på så många väsentliga punkter har ansett sig ha skäl att gå ifrån vägverkets förslag. Jag har nämnt några exempel här och skulle kunna räkna upp många ytterUgare, men tiden tUlåter mte det. Jag tror dock jag representerar genomsnittet av trafikanterna när jag än en gång deklarerar att jag anser det meningslöst att sätta fartgränser som man på förhand vet att man aldrig kommer att kunna övervaka att de efterlevs. Därför tror jag att väldigt många trafikanter och aUmänheten i stort ställer sig frågande tUl varför man inte har tagit stöne hänsyn till de

lokala vägmyndigheternas förslag i vUka fartgränserna på långa sträckor låg betydligt högre än vad trafiksäkerhetsverket har sänkt dem tiU,

Hen kommunikationsministern NORLING;

Hert talman! De nya normer som nu är fastlagda och som innebär att vi får en ny bashastighet den 1 juni i år — 70 kUometer i timmen med möjUgheter tiU både 90 och 110 kUometer om man finner att vägens kvaUtet tillåter det — har utformats med tanke på att man skall ta hänsyn tiU vägens kvaUtet och tUl trafikintensiteten. Om man följer dessa normer någorlunda strikt — awikelser kan aUtid ske — skaU man egentUgen inte komma så långt ifrån en lika bedömning, vare sig man gör utvärderingen på E 6, E 18, E 4 eUer någon annanstans. Normerna Ugger där de hgger — med respekt för vägdirektörers och andras rätt att göra smärre awikelser. Men huvudinriktningen måste vara densamma var man än gör utvärderingen.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. den tekniska praktiktjänstgöringen inom vissa affärsdrivande verk

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. den tekniska praktiktjänstgöringen inom vissa affärsdrivande verk

Hert kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Jonssons i Ahngsås (fp) i kammarens protokoU för den 14 maj intagna fråga, nr 248, och anförde:

Hert talman! Herr Jonsson i AUngsås har frågat om jag observerat de nedskärningar beträffande teknisk praktiktjänstgöring som skett inom vissa affärsdrivande verk, bl. a. SJ och televerket, och om jag avser att vidta åtgärder i avsikt att trygga möjligheten tUl sådan praktik.

Både SI och televerket har under en lång följd av år ställt ett stort antal praktikplatser tUl förfogande för studerande vid tekniska skolor av ohka slag. Under hela 1960-talet har sålunda SJ stäUt tiU förfogande 200—300 platser per år. Televerket har under samma period successivt ökat sina praktikplatser, och år 1970 var antalet mer än 700.

Inom SJ beräknas inte föreUgga något behov av att anställa ingenjörer de närmaste åren. Den praktik, som erbjudits hos SJ, har i stor utsträckning varit specifik för detta företag, varför praktiken varit till störst nytta för dem som senare sökt anstäUning vid SJ. Med hänsyn tiU rekryteringssituationen är det därför tveksamt om praktiktjänstgöring vid SJ i dagens läge är tUl fördel från elevernas synpunkt. Inom SJ finns dessutom ett stort antal tjänstemän som på fritid utbildar sig tiU ingenjörer och som i första hand bör beredas praktik inom företaget. I huvudsak av nämnda skäl har SJ beslutat att för sommaren 1971 slopa praktiktjänstgöringen för elever vid tekniska skolor. Beslutet Innebär inte någon inskränkning i möjhgheterna för de studerande att ta tillfäUig anställning vid SJ I den mån företaget har behov av semestervikarier.

Televerket har, som jag nämnde tidigare, hittills ställt tiU förfogande ett stort antal praktikplatser och är den arbetsgivare i Sverige som lämnar flest praktikplatser. Innevarande sommar tvingas televerket tiU en viss

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. den tekniska praktiktjänstgöringen inom vissa affärsdrivande verk

neddragning av antalet praktikplatser, i första hand för att undvika att egen personal drabbas av friställning. Det är emellertid en neddragning från en mycket hög nivå, och televerket kommer även i år att bereda betydUgt fler elever praktiktiänstgöring än som motsvarar televerkets årUga behov av rekrytering av ingenjörer,

Hert JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! De senaste årens snabba utbyggnad av utbUdningsväsendet har inneburit att nya studiegrupper i allt stöne omfattning efterfrågar praktikarbete. Praktiska erfarenheter från arbetsUvet kommer då att utgöra ett viktigt, ibland nödvändigt, komplement tiU den teoretiska utbUdningen. Dessutom ger praktiken under studietiden den studerande ett underlag för ett mer realistiskt yrkesval.

Det förhåUandet att aUt flera efterfrågar arbetslivserfarenhet innebär att de som för inträde vid oUka tekniska kurser måste meritera sig via en sådan praktik har fått det aUt svårare att få tUlträde tiU de — relativt sett — färre praktikplatserna. Nämnas kan att för den fyraåriga utbUdningen till gymnasieingenjör fordras minst tolv arbetsveckors praktik, som skall inträffa efter årskurserna två och tre. För tillträde tUl tekniska Unjen inom fackskolans andra årskurs krävs nio månaders praktik med minst en .sammanhängande tidsperiod om tio veckor. Totalt rör det sig om 15 000 å 20 000 studerande, som i sina kursplaner avkrävs obligatorisk praktik.

Arbetsmarknadsstyrelsen har insett att efterfrågan kommer att öka starkt och har I ett cirkulär i börian av detta år uppmanat länsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedUngar att vidtaga åtgärder för att tillgodose denna efterfrågan. I ett läge då arbetsmarknadsstyrelsen går ut för att ackvirera för att tillgodose det ökade behovet av praktikplatser är det märkligt att finna att staten, i det här fallet televerket och SJ, starkt inskränker eUer helt plockar bort praktikplatserna.

Nu säger kommunikationsministern att det är en neddragning från en mycket hög nivå. För televerket rör det sig om en minskning med 25 procent, och för SJ har alltså denna möjlighet helt försvunnit fr. o. m. i år. Samtidigt säger kommunikationsministern att televerket är den arbetsgivare som har de flesta praktikplatserna — då betyder en sådan här 25-procentig inskränkning att ett mycket stort antal platser försvinner. EnUgt min mening tyder det på att staten som arbetsgivare inte tagit sin del av ansvaret för arbetsmarknaden, ett ansvar som man förutsätter skall finnas hos andra arbetsgivare. Detta har, herr talman, varit anledningen till min fråga, och när jag nu tackar kommunikationsministern för svaret, nödgas jag konstatera att löftena om konkreta positiva åtgärder, som skulle ge ett gott tUlskott tUl ett aUtför knappt utbud av praktikplatser, har utebhvit.

138

Hen kommunikationsministern NORLING;

Hen talman! Det är ju inte så som herr Jonsson i Alingsås säger här. Han argumenterar som om han inte har hört det svar jag givit honom på hans enkla fråga. Av det framgår ju klart och tydhgt att i ett läge, där möjligheterna tUl praktik för de elever som det här gäUer rent allmänt i samhäUet är dåhga — det är brist på praktikplatser — gör ändå statens

järnvägar och televerket redan förut en mycket stor insats. Nu tvingas de liksom alla andra företag i landet som är i exakt samma situation att vidta vissa inskränkningar.

För SJ;s del är det en temporär inskränkning, och jag har i svaret tUl herr Jonsson klart angivit varför och av vUka orsaker SJ har handlagt saken på detta sätt i år. När det gäUer televerket är ju sanningen delvis en annan, eftersom televerket, som herr Jonsson ändå konstaterade, är det verk som har det största antalet praktikplatser över huvud taget. Och när det där sker en viss inskränkning ger det självfallet tUl resultat att inskränkningen bUr procentueUt sett större än i något annat verk. Det är en ganska enkel matematik. Men det hindrar ändå inte att televerket med de åtgärder man där vidtar fortfarande intar en tätplats i detta avseende. Jag tycker därför att det kanske var Utet malplacerat att samtidigt konstatera att statUga företag här skulle uppträda som något slags mindre önskvärda exempel.

Men det är riktigt som herr Jonsson säger att det för många elever kan bU bekymmer. Vi har naturUgtvis samma uppfattning i det läge som nu föreUgger beträffande praktikplatser över huvud taget. Det är också riktigt, som herr Jonsson säger, att det vid arbetsförmedlingarna runt om i landet pågår ett mycket intensivt arbete på att skaffa praktikplatser för skolungdomen. Vi skall hoppas att det arbete som bedrivs skall ge ett tiUfredsstäUande resultat.

Men om Ukväl elever som behöver praktik inte kan få lämpUg sådan genom arbetsförmedUngen, finns det möjlighet att placera ett visst antal vid omskolningskurser. Om det ändå inte skulle lyckas för elever att få den erforderUga praktiken, förutsätter jag att skolmyndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på den här frågan.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. den tekniska praktiktjänstgöringen inom vissa affärsdrivande verk

Hen JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Jag hoppas verkhgen att det här intensiva arbetet inom AMS kommer att ge resultat, och det vore väl underhgt om inte även SJ och televerket i någon mån kunde bidraga härtill. Jag tror också att kommunikationsministern lutade åt den uppfattningen.

Låt mig bara säga att man i det reportage som Sveriges Radio gjorde i Malmö om skolungdomens möjlighet att erhålla ferie- och praktikarbete konstaterade att det är svårigheter över hela landet. Där är vi aUtså helt överens.

ArbetsförmedUngarna har ju sagt att de i dag har 25-30 procent färre platser att erbjuda än vid samma tid föna året, och det är naturligtvis i denna situation att beklaga att både SJ och televerket har tvingats tUl dessa inskränkningar, som man där kanske till stor del kunde komma till rätta med på ett bättre sätt.

Låt mig bara, herr talman, sluta med att säga att staten, även om den inte i aUa lägen måste framstå som den store mönsterarbetsgivaren, ändå enUgt min mening kunde gå i täten med ett gott föredöme i situationer som denna och se tUl att inte bekymren för de studerande pä grand av bristen på praktikplatser förvärtas. Deras kursplaner förutsätter ändå att de skaU ha sådan praktiktjänstgöring.

Överläggningen var härmed slutad.

139

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. förändring av den s. k. Blå Vägen mellan Umeå och Mo i Råna tiU europaväg

§ 5 Ang. föländring av den s. k. Blå Vägen mellan Umeå och Mo i Råna till europaväg

Hen kommunikationsrrunistern NORUNG erhöU ordet för att besvara herr Anderssons i Örträsk (s) i kammarens protokoU för den 14 maj intagna fråga, nr 255, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Örträsk har frågat mig om jag anser att förutsättningar nu föreUgger för att i enUghet med Nordiska rådets rekommendation göra hänvändelse tiU Europavägskommissionen angående förändring av den s. k. Blå vägen, Umeå—Mo i Råna, till Europaväg.

Under år 1970 har vi inom kommunikationsdepartementet gjort en omfattande översyn av det Europavägssystem som berör Sverige och noga övervägt behovet av en utökning av detta nät. Översynen resulterade i — som jag kunde meddela i november förra året — att Sverige tUl den inom FN:s Europakommission arbetande landtransportkommittén anmälde frågorna om förlängning av dels väg E 3 Lissabon—Stockholm till Norrtälje—Kapellskär och vidare tiU Finland, dels väg E 14 Trieste— SzczecUi över Ystad till Malmö.

I samband med översynen diskuterades också förändring tUl Europaväg av den s. k. Blå vägen Umeå—Stomman—norska gränsen—Mo i Råna och även väg 15 Malmö—Kalmar—Nonköping jämte väg 14 Ystad-Kristianstad. Jag uttalade då bl. a. följande: "Motivet för att inrätta ett Europavägnät är bl. a. att främja den internationeUa vägtrafiken genom att åstadkomma ett nät av vägar med genomgående internationeU numrering. Europavägarna bör vara direkta, snabba, kapacitetsstarka vägförbindelser mellan två eller flera länders viktigaste marknader och befolkningscentra. Det nät som bUdas på detta sätt får inte vara så tätt att förvirring uppstår och syftet med Europavägnätet inte bUr det avsedda, nämUgen att genom ett internationeUt huvudvägnät underlätta de intemationella vägtransporterna. Om färjeled ingår i en internationell huvudväg bör förbindelserna vara dagUga året runt. Blå vägen och väg 15 har inte för närvarande karaktären av IntemationeUa huvudtrafikleder. De bör därför inte just nu förändras tUl Europavägar,"

Nordiska rådets rekommendation beträffande Blå vägen avser även delen från Vasa i Finland — där Europaväg E 79 i dag slutar — med färja över Kvarken tiU Holmsund och Umeå, Jag följer med uppmärksamhet trafikutveckUngen och utveckUngen i övrigt och kommer att aktuaUsera frågan på nytt vid tidpunkt som utifrån givna förutsättningar kan anses lämpUg.

140

Hen ANDERSSON i Örträsk (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Det är med tiUfredsställelse som jag anser mig kunna notera att statsrådet har en positiv inställning tUl frågan om förändring av den s. k. Blå vägen tlU Europaväg. Jag tolkar svaret så att regeringen är beredd att ta de initiativ som är nödvändiga för frågans lösning och att dessa åtgärder kommer att vidtas snarast möjhgt.

Vid behandlingen av ärendet i Nordiska rådet i februari 1970 anförde trafikutskottet att Blå vägen är en betydelsefull trafikförbindelse genom

Finland, Sverige och Norge och att många skäl talar för att medverka till att göra Blå vägen känd och nyttiad. Detta kan, ansåg utskottet, bäst uppnås genom att ge vägförbindelsen Europavägs status. Jag förmodar att utskottet därvid avsåg bl, a, betydelsen av den markering av Europavägar som görs på aUa vägkartor.

Blå vägen har stor betydelse som internationell trafikled, i första hand när det gäller turisttrafiken. Denna har under senare år utvecklats i mycket hög grad. Blå vägen är en attraktiv och högklassig led genom ett av Lapplands mäktigaste fjäUområden. Genom att göra vägen tiU Europaväg skuUe dess betydelse som turistled ytterligare kraftigt förstärkas. Därmed skuUe också betingelserna för de många utmärkta turistanläggningar som finns i detta område väsentligen förbättras.

Jag tror också att det fmns skäl att beakta de psykologiska effekter som en Europaväg genom södra Lappland och Västerbotten skulle kunna ha för utveckUngen av näringsUvet i övrigt. Med dessa synpunkter har jag velat peka på att en förändring av Blå vägen till Europaväg skulle utgöra ett led i strävandena att öka sysselsättningen i Västerbottens inland.

Jag vill, herr talman, än en gång tacka för svaret och uttrycka min förhoppning att statsrådets löfte om att aktuaUsera frågan om förändring av Blå vägen till Europaväg kommer att infrias inom den närmaste tiden.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Om kontroU av färdskrivare i lastbilar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om kontroll av färdskrivare i lastbilar

Hen kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 18 maj Intagna fråga, nr 256, och anförde:

Herr talman! Herr Hallgren har frågat mig om jag avser att ta något initiativ tiU åtgärder mot åkeriägare som avsiktligt ändrar funktionerna på färdskrivare I lastbilar.

Svenska transportarbetareförbundet har i en framställning hos kommunikationsdepartementet påkaUat åtgärder till förhindrande av obehöriga manipulationer med färdskrivare. Framställningen remissbehandlas för närvarande. Innan remissyttrandena kommit in är jag inte beredd att uttala mig om i vad mån särskUda åtgärder behövs och om vilka åtgärder som bör vidtas.

Hen HALLGREN (vpk):

Hen talman! 1 samband med företagna fartkontoller har det konstaterats att flera tyngre lastfordon med färdskrivarpUkt framförts med för hög hastighet trots att färdskrivare och hastighetsmätare visat lämplig hastighet. Vid närmare undersökning har man kunnat konstatera att hastighetsdreven i fordonens växeUådor och reduktionsväxlar utbytts. Det har gjorts av åkeriägarna i akt och mening att försöka att få chaufförerna att omedvetet köra fortare och på så sätt skapa stöne profiter. De anställda har sålunda rent ut sagt inte haft någon vetskap om åkeriägarnas skumma förehavanden. Färdskrivaren och hastighetsmätaren

141

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Om kontroU av färdskrivare i lastbilar

har visat en i det aktuella fallet tiUåten hastighet.

Ett annat sätt att få chaufförerna att köra fortare utan deras vetskap är också att byta ut däcken och hjulen på bilarna tUl större dimensioner, och på så vis kör man omedvetet fortare.

Det är tiktigt att Transportarbetareförbundet har tUlskrivit kommunikationsdepartementet och påtalat dessa frågor. Man har krävt skärpt kontroll. Det är vad det rör sig om. Jag vill emellertid gå Utet längre i denna fråga. Det måste väl betraktas som ett ganska aUvarUgt brott av dessa åkeriägare att medvetet utsätta andra trafikanter och chaufförerna för aUvarUga trafikrisker? Vi vet ju att dessa problem i dag är mycket, mycket aUvarhga som de är. Skall man då hålla på på detta sätt och manipulera, då måste mycket, mycket skarpa åtgärder vidtas. Om moralen är så låg och profitbegäret så stort att man inte alls tar hänsyn tiU sina medmänniskor, skuUe man inte ha någon som helst rättighet. Jag vUl nu fråga kommunikationsministern om han är vilUg att vidta sådana åtgärder att de som medvetet gör sådana manipulationer också mister sina rättigheter och inte får fortsätta med denna verksamhet.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Vi har som jag nämnde en framställning från Transportarbetareförbundet. Vi skaU remissbehandla den. Sedan skall vi komma tiUbaka i vanUg ordning och se vad vi skaU göra med den. Remissen kommer väl att ge en del svar på frågorna, och därför kan jag av naturUga skäl inte ge något annat besked än vad jag har gett i svaret på frågan.

Rent principieUt utanför det aktuella ärendet skaU vi konstatera att varje åtgärd som går utanför vad vi i dagligt tal kan kaUa för en rättvis och riktig bedömning av transporter, det må sedan gäUa den ena eller den andra överträdelsen, överlaster eller vad som helst, är allvarUga trafikfaror. Dit kan vi hänföra en rad ohka moment som naturUgtvis skaU beivras.

Hur det är i detta speciella faU får väl herr Hallgren komma tillbaka till när vi har behandlat ärendet. Det kan dock vara angeläget att utifrån den fråga som herr Hallgren stäUde konstatera att var sådant här än inträffar och i vilken form det än sker innebär det en allvarUg fara för trafiksäkerheten.

142

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Det är gott och väl att man konstaterar — det kan vem som helst göra — att det är en aUvarlig trafikfara när man manipulerar på detta sätt.

Man har jäktat och stressat de chaufförer som kör långtradare och andra tyngre fordon, man har försökt tvinga dem att bli lagbrytare - ja, man har t. o. m. hotat med att avskeda dem om de inte bryter mot säkerhetsbestämmelser och lastbestämmelser. Nu har Transportarbetareförbundet gjort en drive för att effektivt sätta stopp för missförhållandena. Som ett motdrag finner då åkeriägarna på andra sätt så att chaufförerna omedvetet skaU bryta mot bestämmelserna.

Jag tycker att kommunikationsministern inte klart har redovisat huruvida han betraktar detta som ett brott i egentlig mening. Det borde

finnas bestämmelser i trafikförordningen som sade ifrån att en sådan överträdelse skaU medföra att åkeriägaren mister sina rättigheter. Det tycker jag nog vore skäligt. Man kan jämföra med andra brottsbestämmelser. Tag exempelvis en tuUöverträdelse! Om någon avsiktligt i ett fordon smugglar en viss vara som är tuUbelagd kan det gå så långt att han mister sitt fordon. Skall man jämföra dessa två brott - jag vUl kaUa båda för brott — måste väl smugglingen betraktas som mycket ringa jämfört med att man utsätter andra människor för risken att förlora Uvet eUer komma till skada. Jag skuUe gärna vilja höra om kommunikationsministern har den uppfattningen att detta skall betraktas som ett brott.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Om ekonomiskt stöd tiU föreningen Adoptionscentmm

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ekonomiskt stöd till föreningen Adoptionscentrum

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Wikströms (fp) i kammarens protokoll för den 13 maj intagna fråga, nr 241, och anförde;

Hen talman! Herr Wikström har frågat mig om jag är beredd att stödja Föreningen Adoptionscentrums begäran om ekononUskt bidrag för sin verksamhet.

Formerna för handläggningen av adoptionsärenden rörande utländska barn undersöks för närvarande. Undersökningen innefattar även frågan om samarbete mellan socialstyrelsen och Föreningen Adoptionscentrum. Resultatet av denna undersökning bör föreligga innan man tar stäUning tiU frågan om bidrag tUl föreningen.

Jag viU tUlägga att under anslaget tiU socialstyrelsen för budgetåret 1971/72 har tagits upp ett särskilt belopp för information om adoption av utländska barn.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Hen talman! Jag tackar socialministern för svaret.

Föreningen Adoptionscentrum lämnade den 29 november 1969 in en ansökan om statsbidrag. Föna våren hade jag en motion i första kammaren om att föreningen skulle få statsbidrag. I debatten i samband med att denna motion avslogs vädjade jag tiU socialministern om att föreningen genom departementets försorg ändå skulle få något anslag. Socialstyrelsen sände denna ansökan på remiss, och någon gång i november I fjol kom dess utlåtande som innebar att man avstyrkte bifall. Sedan har jag hört sägas att man någon gång i februari i år hade överläggningar mellan föreningen och socialdepartementet, där det framkom att man på departementet awaktade beslut i ett ärende som gäUer förmedUngstUlstånd för Adoptionscentrum innan man avsåg att fatta beslut i fråga om statsbidrag.

Det här ärendet har verkUgen dragit ut på tiden, och det var därför jag StäUde den enkla frågan. Nu lämnar socialministern några nya intressanta upplysningar i svaret. Det är uppenbart att man avser att hitta någon form av samverkan meUan socialstyrelsen och Föreningen Adoptions-

143

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. beräkningen av pensionsgmndan-de inkomst

centmm. Jag skulle vUja fråga om bakgrunden till det kan vara att man därigenom skulle kunna undvika att fastna i den kanske ganska besvärUga frågan om just förmedlingstiUstånd för föreningen.

Eftersom jag tror att vi i vårt land behöver en friviUig organisation som Föreningen Adoptionscentrum och jag vet att föreningen behöver stöd från samhället, tycker jag det är angeläget att den här frågan kan föras tiU sin lösning så snart som möjligt. Jag undrar om socialministern möjligen kan säga något mer om när den här undersökningen kan bli färdig.

Hen socialministern ASPLING:

Herr talman! Låt mig först framhåUa att det förekommer fortlöpande kontakter meUan socialdepartementet, socialstyrelsen och Föreningen Adoptionscentrum i frågor som rör adoption av utländska barn, Remissbehandhngen av föreningens bidragsansökan har visat att det finns ett behov av att närmare klarlägga formerna för handläggningen av adoptionsärenden av det här slaget. Som jag har sagt i mitt svar innefattar denna undersökning även frågan om formerna för samarbete meUan socialstyrelsen och föreningen. Det ankommer självfaUet i sedvanlig ordning på socialstyrelsen att besluta om disposition av det belopp som har anvisats för information om adoption av utländska barn.

Eftersom herr Wikström nu frågade när den här undersökningen kan vara klar, viU jag svara att jag utgår ifrån att den är klar någon gång på höstkanten.

Hert WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Får jag bara tacka för den senaste upplysningen. Den skulle aUtså innebära att man i varje faU någon gång under det här året skaU kunna få frågan klar. Jag tror att vi är överens om vikten av att föreningens arbete kan bedrivas under så gynnsamma omständigheter som möjUgt, Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad, § 8 Ang. beräkningen av pensionsgrundande inkomst

144

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoU för den 13 maj intagna fråga, nr 244, tiU herr finansministern, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Stockholm har frågat finansministern när han avser att ta något initiativ i syfte att höja den gräns på 500 kronor för kostnad i anstäUningen som tillämpas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Frågan har överlämnats tUl nug för besvarande.

Vid beräkningen av pensionsgrandande inkomst av anstäUning skaU man i princip inte beakta inkomstbelopp som svarar mot kostnader som arbetstagaren har haft att bestrida i anställningen. Det har emeUertid föreskrivits att avräkning skall ske bara i de faU kostnaderna överstiger 500 kronor. Denna regel har kommit tUl av praktiska skäl, för att undvika att myndigheterna skaU behöva ta stäUning till förhållandevis obetydUga avdragsposter i ett stort antal fall.

En översyn av de regler frågan gäller utförs enUgt Kungl. Maj:ts uppdrag för närvarande av riksförsäkringsverket. Verkets förslag väntas föreUgga under hösten.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Hen talman! Jag tackar socialministern för svaret på min enkla fråga. Det grundläggande problemet som har gett anledning tiU frågan är bristen på samstämmighet mellan arbetsgivaravgifter och pensionsgrundande inkomst för de anstäUda på så sätt att arbetsgivama får betala ATP-avgift för hela inkomsten, medan de anstäUda inte får hela inkomsten räknad som pensionsgrundande inkomst. Det har ju alldeles specieU betydelse för byggnadsarbetare, eftersom de har att betala mätningsavgifter till respektive avdelning och verktygspengar som är avdragsgilla i deklarationssammanhang. Detta gör att det kan handla om ganska avsevärda belopp — en bit över I 000 kronor är vanUgt. Då kan ju dessa arbetare fråga sig varför detta inte kan bh pensionsgrundande, när de har tiänat in pengarna en gång.

En annan sak i samband med 500-kronorsgränsen är att den har en tröskeleffekt som man kanske borde eUminera eller trappa av på något vis. Det har också framstäUts krav på att man skaU höja 500-kronorsgränsen ordenthgt — den är ju ganska gammal. Jag läste på nyhgen och viU minnas att den är från 1959,

Bakgrunden är ju en motion i första kammaren 1967 av herr Werner, Den fick ett negativt mottagande i utskottet, men sedan kände sig tydhgen Knut Johansson, förbundsordförande i Byggnads, föranlåten att skriva en motion 1968, Den motionen fick en positiv skrivning, och man lovade att ta upp de här sakerna. Det är detta som var anledningen till att jag har ställt frågan om när initiativen skall komma. Jag tycker att det är bra att det nu tydligen är resultat på väg, och jag tycker också att det är skäligt med hänsyn till den positiva skrivningen 1968, Det skaU inte bara skrivas positivt, det skaU ju också ske någonting. Det är faktiskt många byggnadsarbetare som frågar om detta - jag har fått personliga frågor om det vid flera tUlfällen.

Nr 100

Fredagen den 28 maj .1971

Ang. beräkningen av pensionsgmndan-de inkomst

Hen socialministern ASPLING:

Herr talman! Först bara ett Utet tilhättaläggande — den här regeln trädde i kraft 1960, och det var i förening med den stora pensionsreformen.

Sedan är det riktigt — och jag viU betona det — att frågan har varit observerad. Den fråga herr Ohlsson tar upp har redan behandlats i en motion tUl riksdagen — en motion som för övrigt väcktes just av ordföranden i Byggnadsarbetareförbundet, Knut Johansson. Det är med anledning av den motionen som regeringen har uppdragit åt riksförsäkringsverket att göra en översyn av de regler det här är fråga om. Nu har herr Ohlsson fått besked om att vi väntar utredningens resultat till hösten.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman!   Jag är nöjd med beskedet, och det sade jag. Att jag

145

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bristen på röntgenläkare

mindes fel på ett år och sade 1959 i stället för 1960 kanske man kan ha överseende med.

Men bakgrunden är ganska enkel. Jag kommer från en arbetsplats, och jag har arbetat hela mitt vuxna Uv. Nu kommer byggnadsarbetarna och frågar mig varför de får sänkning på den pensionsgrundande inkomsten enligt uppgifter från taxeringsmyndigheten. Samtidigt har det skrivits i vårt förbundsorgan om motionen som Knut Johansson kände sig föranlåten att skriva 1968, ett år efter det att herr Werner hade skrivit sin motion, och det har framhålUts att saken är under utredning. Då tyckte jag det var rimligt att ställa frågan när det blh resultat och när man kan tala om för gubbarna ute på arbetsplatserna när det möjligen blir en ändring i den här frågan.

Men jag är aUtså nöjd med svaret - och jag har verkUgen fått ett svar på min enkla fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

146

§ 9 Ang. bristen på röntgenläkare

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den 5 maj framställda interpeUation, nr 116, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma tiU rätta med den aUvarliga bristen på röntgenläkare.

De största rekryteringsproblemen i fråga om läkartjänsterna har hittUls funnits inom den öppna sjukvården, psykiatrin och långtidssjukvården. Inom dessa områden av sjukvården hade vi i slutet av 1960-talet vakanssiffror på 20—25 procent av antalet inrättade läkartjänster. Under de båda senaste åren har vi kunnat väsentUgt nedbringa dessa vakanssiffror, samtidigt som ett betydande antal nya läkartjänster kunnat inrättas inom dessa viktiga vårdområden. När det gäUer röntgenverksamheten på våra sjukhus är utvecklingen i fråga om läkartjänsterna inte hka gynnsam. Antalet tjänstgörande röntgenläkare på sjukhusen utgjorde vid mitten av 1960-talet något över 400 och har därefter under de senaste åren ganska konstant varit omkring 450. Vakanserna på inrättade röntgenläkartjänster har sedan mitten av 1960-talet i regel legat under 10 procent men uppgick enhgt senast tillgängliga siffra till ca 12 procent. Även om försämringen av vakanssiffran för röntgenläkarna är av relativt margineU betydelse, är den ett tecken på att utveckUngen på detta område av sjukvården fordrar särskUd uppmärksamhet.

TUl en viss del torde den aktuella situationen beträffande röntgenavdelningarna bero på att en obUgatorisk allmäntjänstgöring under sammanlagt nio månader i öppen vård och psykiatri lagts in i det nya systemet för läkares vidareutbildning. Kravet på denna aUmäntjänstgöring har medfört att de nya läkarna som regel kommer ut på specialavdelningar senare än vad som tidigare varit fallet. Eftersom detta krav gäller fr. o. m. en viss examinationsårgång kommer denna effekt emellertid att

vara av övergångskaraktär.

När det gäller frågan om att på kort sikt påverka situationen viU jag nämna att socialstyrelsens nämnd för utländska läkare i hög grad beaktar behovet av röntgenläkare och genom ohka åtgärder söker placera utländska läkare bl. a. på sjukhusens röntgenavdelningar.

Jag vill också erinra om att socialstyrelsen för närvarande utreder frågan om den framtida konstruktionen av läkartiänsterna. Även resultatet av detta arbete kan få betydelse för rekryteringen av läkare till våra röntgenavdelningar.

Men det finns framför allt anledning peka på den snabbt ökande läkarexaminationen, som beräknas leda till en ökning av antalet läkare från drygt 11 000 år 1970 tiU ca 16 000 år 1975. Enligt de gällande riktlinjerna för läkarfördelningen prioriteras den öppna sjukvården, psykiatrin och långtidsvården, och som jag förut nämnt har detta nu börjat ge positiva resultat då det gäller läkartUlgången inom dessa viktiga områden av sjukvården. Samtidigt har erfarenheterna visat att inte minst utbyggnaden av den öppna sjukvården ställer ökade krav på läkartUlgången vid röntgenavdelningarna. Mot bakgrunden härav blir det en naturlig åtgärd att pröva behovet av röntgenläkare i samband med den regelbundna behandUngen av riktUnjerna för läkarfördelningen. Detta sker i socialdepartementets sjukvårdsdelegation, där även sjukvårdens huvudmän är representerade.

Av vad jag sagt här framgår, att den nuvarande vakanssituationen inom röntgenverksamheten torde vara av övergående natur. Socialstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på dessa problem och gör vad som är möjligt för att förbättra läget, och som jag nämnt är det också naturligt att i samråd med sjukvårdens huvudmän ta upp frågan i socialdepartementets sjukvårdsdelegation. Det torde vara reaUstiskt att anta att den snabbt ökande läkartiUgången mycket snart kommer att förbättra rekryteringsläget även beträffande röntgenläkare.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bristen på röntgenläkare

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen BENGTSSON i Göteborg (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret på min interpeUation, Av svaret framgår att socialministern själv vad gäUer läget i fråga om röntgenverksamheten på våra sjukhus när det gäller läkartjänsterna ej finner detta gynnsamt. Det är ett riktigt konstaterande. Låt mig då säga att detta är ingen nyhet. Bristsituationen när det gäller röntgenläkare har varit prekär länge, praktiskt taget under hela 1960-talet. Men nu är läget aUvarUgare än någonsin. Låt mig citera vad en röntgenläkare vid ett av de större sjukhusen yttrade i en intervju för någon vecka sedan: "Sjukvården i landet är inne i en mycket svår kils. Om ingenting radikalt händer inom den närmaste tiden kommer sjukvården att få stora problem. Anledningen är bl. a, att röntgenavdelningarna håller på att sprängas. Samtidigt som antalet röntgenläkare minskar, ökar antalet patienter. Läkarna får arbeta mellan 12 och 16 timmar per dygn under mycket krävande förhåUanden,"

147

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bristen pä röntgenläkare

148

Den läkare jag citerat är sannerligen ej ensam om denna uppfattning. Jag har inledningsvis sagt att situationen inte aUs är ny. Åtgärder skulle ha satts in för flera år sedan för att få läkare över tUl detta område. Orsakerna tiU den uppkomna bristsituationen är flera, men en av dem är att söka på utbUdningssidan. Jag vill då säga att undervisning och utbUdning av läkare i röntgenologi inte är tiUfredsställande tillgodosedd vare sig före eller efter examen, EnUgt den nya studieplanen ges föresläsningsserier under medicin- och kirurgikurserna. För övrigt förekommer röntenundervisning endast i "bredvidläsningsform". Någon kunskapskontroU finns inte, och ämnet röntgendiagnostik är inte nämnt i den nye läkarens tentamensbok. Medicine kandidater får sålunda ingen nämnvärd kontakt med röntgenavdelningens arbete och får — i motsats tiU vad som gäller inom övriga speciaUteter - inga dhekta incitament att intressera sig särskilt för ämnet.

Det var på förslag, men det föU bort, att man i den aUmänna utbildningsperioden efter Ucentiatexamen skuUe införa en månads tiänstgöring på röntgenavdelning för aUa läkare. En sådan tjänstgöring hade verkat positivt på flera sätt, dels genom att avhjälpa bristerna i grundutbUdningen och skapa de kontaktytor som är nödvändiga för rekrytering tUl speciaUstutbUdning, dels genom att bibringa alla läkare så mycket kunskaper om röntgenologin och dess möjligheter och begränsningar att en mängd onödiga remisser och undersökningar i framtiden skuUe kunna undvikas.

Med hänsyn till den långa speciaUstutbildningen måste nya läkare redan nu få Intresse väckt för att ägna sig åt röntgendiagnostik genom snara åtgärder, särskUt i fråga om undervisningens organisation och omfattning. Det är för sent att vänta tUl dess vi får det stora tUlskottet av läkare 1972—1973, Av dem får vi inga färdiga röntgenologer förrän på 1980-talet, Skulle huvudmännen kunna tänka sig att införa avlönade "läkarassistenttjänster" för medicine kandidater som vUl bekanta sig med området?

Detta innebär, herr socialminister, att radiologin måste få en bättre ställning inom utbUdningen, Jag har ett citat hämtat ur en artikel skriven av sekreteraren i Radiologförbundet, dr Bengt Falk. Han säger: "Är det inte ett ovanUgt inskränkt slöseri med våra läkare och våra utbildningsresurser att tvinga ut bUvande laboratorieläkare, patologer och röntgenologer tiU långvariga tiänstgöringar I fack som är helt ovidkommande för deras framtida verksamhet? Det skuUe förvisso vara mer motiverat att bUvande provinsialläkare, allmänläkare, kirurger, psykiatrer, ja, alla läkare fick lära sig något om röntgen."

Med hänvisning tUl vad jag nu sagt bör vi vara överens om att åtgärderna bör sättas in nu för att förbättringar skaU kunna ske inom en överskådlig framtid. Socialministern säger i svaret att vi år 1975 skaU ha ca 16 000 läkare, och enUgt gäUande riktUnjer prioriteras den öppna vården - psykiatrin och långtidsvården.

Hur skaU exempelvis den öppna vården kunna fungera, om vi inte har fuU tUlgång på röntgenläkare? Det är ju nödvändigt. I annat faU är vi snart tiUbaka i dagens situation. Socialministem säger i interpellationssvaret att det hela torde vara av övergående natur. Ja, det är rätt, men det

beror aUdeles på om vi siktar in utbildningen som jag tidigare talat om ganska snart.

Jag vill gärna, herr socialminister, peka på hur besvärhgt läget är för dagen. Varför då inte titta ett slag på Stockholm? Enhgt uppgifter som jag i dag har fått tar sjukhusen inte emot remisser från privaUäkare som vUl ha röntgen på sina patienter. Det är nog så allvarUgt, I Falköping finns fyra tjänster, av dessa är tre obesatta. Överläkaren är ensam med arbetet på ett lasarett med jour dygnet mnt. Sådan är bilden från två platser i landet. Det finns tyvärr många sådana platser i dag. I Göteborg, min hemstad, är läget följande. Är 1969 fanns vid Sahlgrenska sjukhusets tre universitetskUniker samt Ekmanska sjukhuset 40 röntgenläkare. Dessa kliniker ger service åt inneUggande patienter på det egna sjukhuset samt för patienter som remitterats från den öppna vården. 1 dag är endast 32 tjänster besatta. Den 1 juU i år har antalet sjunkit tiU 26 och i september tiU 22.

Det får räcka med vad jag här har sagt. Men nog skuUe det vara önskvärt att socialministern tog initiativet tUl ett förslag om ändringar i bestämmelserna vad gäUer utbildningen på det här området.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bristen på röntgenläkare

Herr socialministern ASPLING;

Fra talman! Anförandet av hert Bengtsson i Göteborg föranleder mig att något utförhgare beröra några väsentUga principer när det gäller läkartiUgången i vårt land. Det finns anledning att belysa resultaten hittiUs av den sjukvårdspoUtiska målsättningen, nämUgen att förstärka den öppna vården, psykiatrin och långtidsvården.

Låt mig då peka på att antalet tjänsteä den öppna vården under tiden I oktober 1968-1 oktober 1970 ökat från 946 tiU I 023, Samtidigt har andelen vakanta tjänster utan vikarie minskat från 20 procent tUl 13 procent. Detta innebär att antalet verksamma läkare i den öppna vården ökat med drygt 130 läkare under denna period.

Samma utveckling har vi haft inom vuxenpsykiatrin och långtidsvården. Vad först gäller psykiatrin kan jag nämna att antalet läkartjänster ökat från 786 den 1 oktober 1968 tiU 839 den 1 oktober 1970 samtidigt som andelen vakanta tjänster minskat från 23 procent till 12 procent. Inom denna vårdgren har antalet verksamma läkare ökat med ungefär samma antal som inom den öppna vården, dvs. med ca 130 läkare.

Inom den sjukhusanknutna långtidsvården — som sannerligen är viktig i det här sammanhanget — har antalet läkare under den period som jag här beskrivit ökat från 137 tiU 207. Då andelen vakanta tjänster samtidigt har minskat från ca 25 procent tiU 15 procent innebär detta att antalet läkare inom långtidsvården vid lasarett ökat med ca 75 läkare. Till detta skall läggas att under senare år ett stort antal läkartjänster inrättats vid sjukhem. Den 1 oktober 1970 uppgick antalet sådana tiänster till ca 130,

Läget synes därefter ha förbättrats ytterligare åtminstone inom den öppna vården. T, o. m. de nordhgaste länen, som tidigare - det vet vi -haft svåra rekryteringsproblem, har nu praktiskt taget samtUga provinsial-läkartjänster besatta. För att få tUl stånd en ytteriigare förstärkning av den psykiatriska vården och en bättre balans mellan sluten och öppen vård och meUan akutsjukvård och långtidsvård måste dock en fortsatt

149

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. bristen på röntgenläkare

prioritering av den öppna vården, psykiatrin och långtidsvården ställas i centrum. Detta är nödvändigt både av humanitära och av ekonomiska skäl.

Jag vill påpeka, herr Bengtsson i Göteborg, att vakanserna på inrättade röntgenläkartjänster sedan mitten av 1960-talet i regel legat under 10 procent men enhgt senast tiUgängUga siffror uppgick till ca 1 2 procent.

Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har läkarvakanserna på röntgenavdelningarna aUtså ökat något på senaste tiden, och detta fordrar - det har jag också betonat - särskild uppmärksamhet med hänsyn till att utbyggnaden av bl, a. den öppna vården ställer större krav på medicinska serviceavdelningar av olika slag, däribland röntgenavdelningar. Jag är helt medveten om detta. Men som jag också nämnde följer socialstyrelsen och socialdepartementets sjukvärdsdelegation denna fråga med mycket stor uppmärksamhet, och jag är övertygad om att man kommer att göra vad som är möjligt för att förbättra läget, och man kommer att göra det utan tidsutdräkt.

Låt mig, fru talman, till sist tUlägga att det, när det gäUer att mera radikalt förbättra läkartUlgången inom ohka vårdområden, finns anledning att ännu en gång peka på att den successivt ökande läkartiUgången är oerhört väsentUg, I dag har vi drygt 11 000 läkare. Är 1975 beräknas vi ha 16 000 läkare och år 1980 är vi uppe i drygt 20 000, Det är härigenom vi skaffar oss de grundläggande förutsättningarna för att skapa en bättre balans mellan ohka vårdområden och speciaUteter och självfallet även bättre möjUgheter att vårda de sjuka. Och detta gäller helt naturligt även den viktiga specialitet som röntgen utgör.

150

Hen BENGTSSON i Göteborg (c);

Fm talman! Jag ber att få tacka socialministern för de senare synpunkterna. Jag är medveten om det aUmänna läget, men vi talar nu framför allt om röntgenläkarna. Jag sade i mitt förra anförande att vi har försummat utbUdningssidan därvidlag, och det är därför vi har denna bristsituation. Det gäUer för oss att så snabbt som möjligt få dem som är intresserade av denna speciaUtet att ägna sig åt den och att företa sådana förbättringar på utbildningssidan att verkUgt intresse kommer att knytas tiU detta område.

Låt mig peka på ytterUgare en allvarUg sak med anledning av bristsituationen på detta område, nämUgen väntetiderna. De senaste uppgifterna, tagna den 1 aprU 1971, säger bl, a, följande vad det gäller väntetider.

Patienter som skaU magröntgas får i många fall vänta i 30 dagar eUer längre på åtskUUga avdelningar; i dag får ca 40 procent av dessa patienter göra det. Det säger oss en hel del om hur det känns för de människor som måste vänta under så lång tid för att få undersökningen gjord. Här är några axplock ur väntetiderna vid några lasarett på olika platser i landet. Det är bara ett fåtal platser, herr socialminister — Ustan kan bU lång. Väntetiderna är vid Löwenströmska lasarettet 71 dagar, vid Ludvika lasarett 45 dagar. Kungälv 60 dagar, SoUefteå 1 23 dagar, Nonköping 86 dagar och Kristianstad 120 dagar.

Detta säger oss en hel del om dagens situation på röntgenläkarsidan.

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Herr Bengtsson i Göteborg uppmanar mig att särskilt titta på utbildningssidan då det gäller röntgenläkare. Men jag har ju i dag sagt att vi just på utbUdningssidan har fått lov att prioritera tre viktiga vårdområden: den öppna vården, långtidsvården och psykiatrin. Att jag har tagit kammarens tid i anspråk för att redovisa resultaten beror på att det är så väsentUgt, så grundläggande för utveckUngen och struktureringen av den svenska sjukvården nu och i framtiden.

Men jag har också betonat att vi har ett problem när det gäller röntgenläkarna. Jag har vidare sagt att dessa är mycket viktiga just med hänsyn tiU utbyggnaden av den öppna vården, eftersom de svarar för en väsentlig medicinsk serviceinsats, och att vi också därför nu skaU ägna frågan en ökad uppmärksamhet och se vad som är möjligt att göra.

Det är vad jag kan svara herr Bengtsson i Göteborg i dag på denna fråga.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter till bosättning på landsbygden

överläggningen var härmed slutad.

§  10 Ang. ökade möjligheter till bosättning på landsbygden

Herr civUministem LUNDKVIST erhöU ordet för att besvara herr Hedins (m) den 7 maj framstäUda interpeUation, nr 118, och anförde:

Fru talman! Herr Hedin har frågat mig om jag vUl medverka tUl att bl. a. genom utarbetande av modellplaner för gruppbebyggelse skapa ökade möjUgheter för ett mera decentraUserat boende så att landsbygdens uppenbara fördelar som boendemiljö bättre kan utnyttjas.

Ansvaret för den typ av planering som herr Hedin tar upp i sin interpeUation åvilar kommunerna. Kommunerna måste självfaUet själva avgöra vilken bebyggelsetyp som är lämpUg med hänsyn tiU skiftande lokala förutsättningar. Detta måste ske, mte i första hand genom modeller för detaljplanering utan inom ramen för en översiktUg planering. Genom kommunindelningsreformen har samhället fått väsentUgt bättre förutsättningar att planera för närlngsgeografiskt sammanhåUna regioner. Kommunindelningsreformen innebär ju bl. a, att kommunerna kommer att omfatta både tätort och landsbygd. Därigenom skapas förutsättningar att göra nödvändiga översiktUga bedömningar av markanvändningen inom större sammanhängande områden med en aUsidig befolknings- och bebyggelsestruktur och att tUlgodose önskemål hos medborgarna om oUka typer av boendemiljö. Vid den intresseawägning som därvid måste ske får beaktas t. ex, möjUgheterna att lösa trafikfrågor, att tUlhandahåUa tUlfredsstäUande samhäUsservice såsom skolor, barnstugor, pensionärsvård, offentliga och kommersiella institutioner samt att utan aUtför höga kostnader ordna vägar, vatten, avlopp och elektricitet.

En planering av den typ som jag nu har berört förekommer redan, I kommunblock och i färdigbUdade kommuner har man sålunda tagit itu med den översiktUga fysiska planeringen och som en huvuduppgift sett balansen och samspelet meUan den större centralorten och de mindre

151

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter till bosättning på landsbygden

152

tätorterna. Planeringen följs uppmärksamt av statens planverk, som avser att på grundval av erfarenheterna av denna planering och efter samråd med Svenska kommunförbundet utarbeta råd och anvisningar för ÖversiktUg kommunal planering.

Hen HEDIN (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka civUministem för svaret på min interpeUation.

Svaret innehöU många självklarheter och aUmänna synpunkter, som egentUgen inte går in på den kärnfråga som jag har tagit upp. Det hade ändå varit både intressant och värdefullt att få höra civUministerns instäUning i sakfrågan och få ett klart besked där.

Den tanke som jag har fört fram och som redan har mött ett positivt gensvar på många håU ute i landet är att man skuUe utnyttja landsbygdens utomordentUgt fina bostadsmiljö i betydUgt större utsträckning än nu bl. a. genom att satsa på former av mindre gruppbebyggelse på lämpUga platser och på lagom pendhngsavstånd från både arbetsplatser och tätorter med erforderUg aUmän service.

Det skuUe alltså, menar jag, inte vara fråga om att bygga nya tätorter med all den service som där skuUe behövas utan grupper av egnahem — kanske 20—30 stycken, som kunde utgöra en Uten by. Kanske man skuUe kunna kalla den för sovby. Man skulle återskapa forna tiders bygemenskap, där människorna kunde ha direkt kontakt inte bara med naturen utan också med varandra.

Lämpliga platser för detta borde vara dels jordbruksbygder, som man räknar med skall bestå för framtiden, dels områden som man av naturvårdsskäl vill bevara ett öppet landskap i och som har särskild betydelse för det rörliga friluftsUvet. Inom sådana områden satsas redan nu betydande belopp genom bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen för upprätt-håUande av landskapet. 1 en utredning, som lades fram i höstas och som heter Landskapsvård i odUngsbygd föreslås, som civUministem säkert vet, åtgärder bl. a. i form av ekonomiska bidrag tiU djurhållning för att bevara landskapet öppet och bygden levande.

Ett konkret exempel på hur naturvårdsintresset skulle kunna kombineras med en gruppbebyggelse för åretruntboende är utarbetat av ägaren till ett gods utanför Vingåker som heter Skenas. Han har låtit en arkitekt göra en plan för hur fastigheten kan iordningställas för ett ökat utnyttjande av den friluftsälskande aUmänheten och hur en gruppbebyggelse i vacker natur skuUe anslutas tiU gården och tUl detta iordningstäU-da naturvårdsområde. Arbetsmarknadsstyrelsen har faktiskt på hans objekt satsat ungefär 100 000 kronor för naturvårdsåtgärder.

Det skuUe naturligtvis vara till fördel både för bygden, gården och naturvården, om det kom tUl stånd också en grappbebyggelse, som skulle kunna sägas motsvara den fasta bebyggelse och den gemenskap som förr fanns på gården innan jordbrukets" rationaUsering minskade ned antalet anställda tlU det fåtal som för närvarande finns där.

Jag har här ritningar över just detta projekt som jag skall be att senare få överlämna tiU civUministem för närmare studier.

UtveckUngen   i   dag  visar   att  allt fler  mänruskor vUl  bo  utanför

153

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU bosättning på landsbygden

tätorterna och anser att fördelarna av bl, a, mUjömässig art överväger Nr 100 nackdelarna av att man får åka en eller annan mil tiU arbetet samt till affärer och övrig service i närmaste tätort. I ett valfrihetens samhälle bör rimligtvis även ett sådant alternativ finnas tUlgängligt, och jag är för min del övertygad om att det är många som önskar bo på det sättet. Erfarenheterna från Amerika visar att tendenserna där är att aUt fler väljer att bo vid sidan om tätorterna, med betydande pendUngsavstånd tiU arbete och service. Ett skäl som särskilt starkt talar för den tanken är naturUgtvis att vi har mycket mera fritid nu än tidigare, att arbetstiden har bhvit förkortad och kommer att bU det ännu mer i framtiden.

Många bor redan nu under en stor del av året i sUi hyrda eller ägda sommarstuga, och efter hand som standarden på de stugorna bUr högre räknar man aUmänt med att ganska många människor kommer att utnyttja dem för åretruntboende.

Den tanke som jag fört fram har utan tvivel ett stort intresse för många enskilda människor, EnUgt min mening bör det vara ett starkt intresse också för samhället att genom en decentraliserad bebyggelse i någon mån bromsa den ökande belastningen på i första hand de större städerna men också andra centralorter och tätorter, Alla problem av mänskUg och social karaktär, med missanpassning, stress, missbruk av alkohol och narkotika och dhekt brottsUg verksamhet skuUe, åtminstone i någon mån, kunna minska genom en sådan utveckling. Belastningen på trafiken och aUmän service av oUka slag skuUe också påverkas gynnsamt.

Ansvaret för planeringen åvUar självfallet kommunerna, som statsrådet har framhålUt i svaret, och det har jag för min del också sagt i interpeUationen, Men statsrådet slutade sitt anförande med att säga att statens planverk avser att till kommunernas tjänst "utarbeta råd och anvisningar för översikthg kommunal planering". Det är motsvarande form av insats från statsmakterna som jag efterlyser. Bl. a. tror jag att det skuUe vara synnerhgen värdefuUt om man kunde hjälpa kommunerna genom att tUlhandahåUa dem modeUplaner för en sådan gruppbebyggelse.

Hur många egnahem bör lämpUgen ingå I en sådan tilltänkt sovby — om vi nu skall kaUa den så — med hänsyn till tekniska och kommunalpolitiska aspekter? Här kommer naturhgtvis bl. a, in den mycket viktiga frågan om avloppsanläggningar. Vad skall man ha för form av avloppsanläggning, hur stor bör den vara med hänsyn tUl bebyggelsen? Här är det ju bara fråga om en ganska liten bebyggelse,

VUken form av närservice och gemensamma anläggningar behövs vid sidan av den allmänna samhällsservice som jag räknar med skaU finnas i närmaste tätort? Vilka platser är ur geografisk synpunkt lämpUgast för sådan bebyggelse? Hur långt kan pendUngsavståndet med fördel vara?

Ja, detta är exempel bara på några av de frågor som aUtså skulle kunna utredas av en statUg myndighet och utmynna bl, a. i modellplaner. Jag pekade i interpeUationen på att utredningen eventueUt kunde göras av bygglagutredningen, men det är inte aUs säkert att detta är lämpligt. Kanske kan det vara statens planverk eller kanske byggnadsstyrelsen, VUken organisation eller myndighet som gör den är naturUgtvis av mindre Intresse.

Hen statsrådet  talar om  att  det  i  första  hand  inte är fråga om

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU bosättning pä landsbygden

modellplaner för detaljplanering, utan att det väsentUga är att man får en översiktlig planering. Jag kan inte, fru talman, förstå att det ena intresset på minsta sätt strider mot det andra. Vad jag viU är att man inom ramen för en översiktlig planering kan utnyttja modeUplaner för ett decentraliserat småhusbyggande.

En fuUständig service i viss fråga om skolor, barnstugor, pensionärsvård, offentliga och komersieUa institutioner osv,, som statsrådet nämner i sitt svar, behövs inte i samband med den boendeform som jag vUl ha utredd — den behövs av allmänna skäl, men inte för att åstadkomma just den här bebyggelsen. Det är människorna själva som skaU få välja om de vill bo där all denna service finns — bo i direkt anslutning till den — eUer om de viU ge avkaU på många av de kraven för att i stäUet få njuta av närheten tUl naturen och landet.

Däremot kan den skisserade gruppbebyggelsen göra den aUmänna servicen för t. ex. postgång och skolskjutsar, som ändå måste finnas i den bygden, förhållandevis bUUgare och mer ändamålsenUg.

I många fall kanske också en annars nödvändig nedläggning av t, ex, en mindre skola eller en lanthandel skuUe kunna förhindras genom en sådan utveckhng.

Jag kan inte hjälpa, fru talman, att jag tycker att herr statsrådet har kringgått min interpeUation. Svaret är varken ja eller nej, utan helt enkelt en uppräkning av allehanda synpunkter, som egentligen inte har med min frågeställning att göra. Jag hoppas ändå - trots det — att min interpeUation skall kunna leda tiU att både statsmakterna och berörda myndigheter skaU finna det önskvärt att söka vidareutveckla de tankegångar som jag har tagit upp i min interpeUation. Alla säger att de viU öka konsumenternas valfrihet, och det är det den här frågan gäUer,

154

Herr civilministern LUNDKVIST;

Fru talman! Jag har inte alls försökt att kringä den problematik som herr Hedin tar upp, men jag har en stark känsla av att han angripit den från Utet felaktig utgångspunkt.

I interpeUationen talar herr Hedin om att man genom att försöka åstadkomma små bebyggelsegrupper skulle kunna lösa glesbygdens problem. Jag tror att herr Hedin gör det väl enkelt för sig, när han menar att man skuUe kunna lösa glesbygdens problem genom att lägga ut sådana bebyggelsegrupper utanför befintUga tätorter. Hen Hedin återkommer tiU det resonemanget i sin repUk, att det inte var fråga om att bygga ut nuvarande tätorter utan att lägga bebyggelsen i första hand utanför nuvarande tätorter. Herr Hedin resonerar sålunda som om tätorter över huvud taget skulle vara av ondo.

Vi har över 2 000 tätorter i det här landet. För det stora flertalet av de bygder där tätorterna finns är Inte problemet att tätorten är för stor utan tvärtom att den är för Uten, Det forsknings- och utredningsarbete om glesbygdsproblematiken som bedrivs i vårt land i anslutning tUl den regionala utvecklingsplaneringen har på ett övertygande sätt klarlagt att en av de första förutsättningarrna för att vi skaU kunna lösa glesbygdsproblemen är att vi i våra glesbygdsregioner kan utveckla tätorter som kan   bh   tUhäckUgt   bärkraftiga   stödjepunkter   för   sysselsättning   och

155

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU bosättning på landsbygden

service.  Sådana  tätorter i våra glesbygdsregioner är sålunda den första   Nr 100 förutsättningen för att vi skaU kunna bereda männlskoma där någorlunda Ukvärdig andel i den aUmänna välfärden.

Herr Hedin säger: Ja, men människorna kan väl själva få välja vad de vUl avstå ifrån när det gäller den aUmänna välfärd som vi försöker utveckla. Det finns emellertid en rad ting som jag utan vidare kan säga att människorna inte kommer att avstå ifrån i det sammanhanget. Det gäller inte bara social omvårdnad utan det gäUer utbUdning och allt sådant som i dag över huvud taget gör det möjligt för våra medborgare att upprätthåUa den standard som de för närvarande har. Detta är kommunalmännen i våra verkUga glesbygdskommuner väl medvetna om. Jag tror att herr Hedin kommer att få svårt att övertyga dem om att lösningen på deras problem Ugger i att sprida ut nybebyggelsen i små grupper ute på landsbygden. Vi måste ju också ta hänsyn tiU hur kommunerna tiU rimliga kostnader skall kunna klara den samhällsservice som även landsbygdens invånare i varje faU enUgt min mening har rätt att ställa anspråk på. Utan tUlräckUgt väl utvecklade tätorter får vi ingen levande bygd över huvud taget, herr Hedin, det är den nakna sanningen.

Den av oss aUa eftersträvade dämpningen av storstadstillväxten, som herr HedUi också tog upp i sin InterpeUation, kan vi inte lösa den här vägen med herr Hedins små bebyggelsegrupper. Det är fråga om helt andra och mycket stöne tag som jag mte här kan gå m på. Där kommer hela vår regionalpoUtik in i bUden,

En av de stora fördelarna med kommunindelningsreformen, som ju förenar tätorten och den omgivande landsbygden tUl en kommun, är att man i den kommunala planeringen på ett bättre sätt än tidigare kan tillgodose människornas oUka önskemål beträffande boendemiljön, I kommuner där det redan finns en tUlräckligt bärkraftig centralort kan man i viss utsträckning genom en god översiktsplanering tiUgodose de önskemål som herr Hedin uttalar sig för. Jag vidhåUer emeUertid att det i första hand är fråga om att åstadkomma en god översiktsplanering. Vi kan inte genom att bara lägga ut små bebyggelsegrupper här och där, dvs, genom att vi i detaljplaneringen skisserar en sådan bebyggelsegrupp, lösa alla de många problem som vi måste lösa för medborgarna i samhällsplaneringen, utan det är i första hand fråga om att få en god översiktsplanering inom de nya kommunerna.

Förr var man inom centralortskommunen hänvisad att bygga för sina behov, och de omgivande landsbygdskommunerna byggde var för sig för sina behov. Ofta var resultatet av den bebyggelseplanering som de oUka kommunerna då åstadkom att de små landsbygdskommunerna av ekonomiska skäl lade sin bebyggelse i randen tUl den stora centralortskommunen och därigenom medverkade tiU att ytterUgare förstärka den större tätorten. Nu kan vi på ett annat och bättre sätt genom kommunindelningsreformen planera för var vi skaU bygga bostäder, var vi skaU tillgodose fritidslivets intressen och var vi skall tillgodose behovet av industriområden. Vi kan arbeta inom hela den nya stora kommunen. Ofta kan vi åstadkomma just den utveckUng som herr Hedin säger att man bör eftersträva genom att man kanske utvecklar små, tidigare befintUga tätorter i den nya kommunens periferi. Man kan uppnå en

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter till bosättning på landsbygden

bättre boendemiljö och samtidigt öka möjUgheterna för människorna där att erhåUa Ukvärdig service som övriga medborgare,

AUa dessa överväganden sker nu ute i våra kommuner med stöd av en planering som stimuleras av statens planverk. Vi kan gärna utväxla handUngar, herr Hedin och jag. Han kan av mig få exempel på det utredningsarbete som statens planverk bedriver. Jag vågar påstå att också det är värt att studera.

Jag kanske tiU slut får erinra om, herr Hedin, att den kommunindel-ningsreform som herr Hedin och hans partivänner inte tyckte det var så särskUt bråttom med att fuUfölja nog kommer att vara det mest verksamma medlet när det gäUer att uppnå de bättre möjUgheter tUl valfrihet i boendemiljön som herr Hedin eftersträvar och som också jag tUlskyndar men med aUa de reservationer som man måste tiUfoga i fråga om de kommunalekonomiska resurserna. Framför aUt gäller det att se tUl att medborgarna, oberoende av var de bor i vårt land, skaU ha tiUgång till den samhälleliga välfärd som vi gemensamt kan utveckla.

156

Hen HEDIN (m):

Fru talman! Genom det sista inlägget tycker jag att civUministem och jag har kommit Utet närmare varandra än tidigare. Det är inte på något sätt mm avsikt att skapa motsättning meUan de gruppbebyggelser jag pläderar för och de tätorter som vi nu har, utan de förra skulle snarare utgöra en komplettering tUl tätorterna. De bebyggelsecentra som jag avser skuUe Ugga på pendlingsavstånd tiU tätorterna, vara beroende av den service som tätorterna bjuder och beroende av de arbetstillfällen som kanske inte aUs erbjuds därute men som finns i tätorten. Men det innebär en valfrihet för de människor som hellre vUl bo på det sättet än bo I den mer koncentrerade bebyggelsen i tätorterna — även de ganska små tätorterna. Det finns många som vill ha den möjhgheten, och jag tycker att de också skaU få bo pä det sättet.

Vi har mte från vårt håll motsatt oss kommunindelningsreformen, men vi ansåg att man frivilUgt skuUe gå in för ny kommunindelning — vUket skett i stor utsträckning. Vi har aUtså motsatt oss tvånget, vi ville ha frivUUghet och valfrihet. Men det är klart att kommunindelningsreformen ger stöne möjUgheter när det gäUer att utveckla de tankegångar jag har fört fram. Jag tyckte ändå att civUministem i slutet av sitt anförande gick mig tUl mötes i viss mån, när han sade att man mycket väl kunde tänka sig att de stora kommunerna satsade även på mycket små tätorter. Det är emellertid möjUgt att våra önskemål om storleksordningen är olika.

Jag är inte heUer övertygad om hur stora bebyggelsegrupper det skaU röra sig om. Jag har anfört att jag själv tycker att 20-30 egnahem skulle vara lagom, men det är just den frågan jag viU att någon statUg myndighet - tiU kommunernas tiänst — skulle sätta sig ned och fundera över, I interpeUationen har jag påpekat att det finns studieobjekt som kan användas för det ändamålet; det existerar redan bebyggelsegrupper av det här slaget. Jag skall bara ge ett enda exempel, vilket väl även statsrådet — som Uksom jag är sörmlänning - känner tUl, nämUgen en Uten bebyggelse ute vid Råby. Den motsvarar mycket väl vad jag menar med en sovby eller mindre gruppbebyggelse. De människor som bor där har sitt arbete

på annat håU; de flesta pendlar in tlU Nyköping, förmodar jag. De bor aUtså ute i en vacker natur och har anknytning tiU bygden och dess jordbruk. Jag tror att många vill bo just på det sättet och jag anser att man i mycket större utsträckning än man nu gör borde öppna möjligheter därtUl. På den punkten borde statsmakterna och civilministern kunna påverka utveckUngen genom att ge kommunerna upplysningar om hur de på lämpUgt sätt skuUe ordna sådan här bebyggelse.

Jag tackar för det svar jag fick i civilministerns senaste anförande och konstaterar att vi som sagt kommit varandra Utet närmare än tidigare, men att jag ändå inte fått konkret svar på den fråga som jag ursprungligen ställde i min interpeUation, nämligen om civilministern vUl medverka till att "bl. a. genom utarbetande av modellplaner för gruppbebyggelser ökade möjUgheter skapas för ett mera decentraUserat boende så att landsbygdens uppenbara fördelar som boendemiljö bättre kan utnyttias".

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU bosättning på landsbygden

Hen SUNDKVIST (c):

Fru talman! Jag har begärt ordet i den här debatten därför att interpeUanten, herr Hedin, har tagit ett exempel från min hemkommun. Vingåker,

Rent principiellt kan jag hålla med herr Hedin om att det ligger mycket i att man skaU göra det möjUgt att bygga mindre tätorter på landsbygden. Men just det här exemplet är - såvitt jag kan förstå av mina erfarenheter som kommunalpoUtiker i Vingåker - rätt illa valt. Avsikten skulle aUtså vara att bygga upp en helt ny tätort när vi redan förut har, låt mig tiU kammarens protokoU läsa in namnen på de tätorterna i vår kommun: Baggetorp, Gropetorp, Österåker och Läppe, för vUka vi ännu mte lyckats klara vatten- och avloppsförhåUandena fuUständigt. Vi har aUtså inte hittUls lyckats ge de små tätorterna fuUständig service.

Det kan emellertid som sagt Ugga mycket i det resonemang som herr Hedin för. Jag har principieUt samma ståndpunkt som herr Hedin, att vi givetvis skaU ge de små tätorterna en chans mot centralorterna, och jag har framför aUt fört fram de tankarna i mitt kommunala resonemang hemma. Men jag tror inte att vi skaU bygga upp helt nya sådana tätorter. Och jag kunde inte underlåta att begära ordet, eftersom just det exempel som herr Hedin har valt är synnerUgen olämpUgt, Där det finns små tätorter, som redan har börjat utvecklas, skaU vi givetvis använda dem, eftersom man där kan få ut de fördelar som omnämns i interpeUationen. Först när vi har kommit så långt att dessa tätorter bUvit utbyggda och fått en något så när tiUfredsställande service kan det finnas anledning att leta fram områden för nya tätortsbUdnmgar.

Hen civUministem LUNDKVIST:

Fru talman! Den erfarne kommunalmannen har på ett övertygande sätt med det exempel herr Hedin använde i sin interpeUation bevisat riktigheten av det resonemang som jag försökte föra. Det kan ju inte bli fråga om att vi skaU lösa de här problemen enbart på det sättet som herr Hedin har önskat i sin interpeUation, nämUgen så att den nybebyggelse som vi behöver genomföra på landsbygden, tiU varje pris skall förläggas utanför de befintUga tätorterna. Det gäller, som Tage Sundkvist här har

157

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU bosättning på landsbygden

sagt, att ta till vara de möjUgheter tUl utveckUng som kan finnas i redan befintliga tätortsbUdningar och framför allt att se tUl att det bUr kommunalekonomiskt möjligt att utveckla dem på ett riktigt sätt.

Enligt min mening har alltså herr Hedin på ett övertygande sätt bidragit till att belysa vad jag anser vara mest angeläget: en bättre översiktsplanering. Vi får allt bättre instrument för en sådan översiktsplanering, den StatUga myndigheten, statens planverk, gör också betydelsefulla insatser för att underlätta för kommunerna att verkUgen nå goda resultat i sin planering.

158

Hen HEDIN (m):

Fru talman! Det ena goda förskjuter väl inte det andra. Jag tycker att det är självklart att man skaU satsa på de centralorter som finns - både större och mindre - och jag menar att man där det är lämpligt av lokala skäl skall ge möjUghet tUl en sådan gruppbebyggelse som jag har tänkt mig.

Jag viU emeUertid säga att anledningen tUl att jag tog upp det av mig redovisade exemplet inte var att just den platsen var lämpUg för sådan bebyggelse. Jag gjorde det därför att den skiss som har gjorts upp och det arbete som där är nedlagt visar just vad jag åsyftar. Jag kan inte nu bedöma om det är lämpligt att bebyggelsen skaU Ugga just på den platsen.

Men jag tror ändå att civilministern kommer att vara intresserad av att studera de planer som där gjorts upp. Man har där från samhället redan satsat en hel del på naturvård, och jag menar att det i princip vore lämpligt att anknyta en bebyggelse av detta slag till områden där staten ändå, av andra skäl, satsar mycket pengar.

Jag kan inte finna att dessa Intressen skulle stå i strid mot varandra, utan jag menar att man skaU satsa på både det ena och det andra. Det ligger väl i linje med talet om valfrihetens samhälle att man skaU erbjuda människorna möjligheter att bo på det sätt de önskar.

Hen CivUministem LUNDKVIST:

Fru talman! Jag har en Uten misstanke, nämligen att herr Hedin kanske trots allt inte har varit en aUtför aktiv kommunalman, ty i så faU skulle säkerligen hans erfarenhet ha tvingat honom att göra samma reservationer som Tage Sundkvist gjorde.

Hen HEDIN (m):

Fru talman! Jag har varit en ganska aktiv kommunalman, och jag vUl i detta sammanhang hänvisa tiU det andra exemplet, som var ett reeUt faU, nämUgen Råby. Där har kommunalmän satsat på en typ av bebyggelse som helt överensstämmer med vad jag pläderar för.

Överläggningen var härmed slutad.

§  11 Ang. polisutbildningen

Nr 100

Herr statsrådet LIDBOM erhöU ordet för att besvara hen Josefsons i Arrie (c) den 12 maj framstäUda interpeUation, nr 119, till herr justitieministern, och anförde:

Fru talman! Hen Josefson i Arrie har frågat chefen för justitiedepartementet om han har uppmärksammat det minskade intresset för pohsutbildning under de senaste åren och vilka åtgärder han ämnar vidta för att stimulera intresset för poUsutbUdningen. InterpeUationen har överlämnats tUl mig för besvarande.

Antalet sökande till poUsmanskarriären har minskat under de senaste åren. Under budgetåret 1967/68 uppgick antalet sökande till över 2 600, varav ca 550 antogs. För innevarande budgetår är motsvarande siffror ca I 150 och ca 480.

Rekryteringsläget inom poUsväsendet har sålunda försämrats. Detta sammanhänger erfarenhetsmässigt med arbetsmarknadsläget i stort. Vidare torde den osäkerhet som har rått angående poUsmännens arbetsförhållanden och anstäUningsvUlkor ha medverkat till det uppkomna läget. Det finns anledning anta att vidtagna organisatoriska förbättringar och slutförandet av avtalsförhandUngarna kommer att Inverka gynnsamt på rekryteringsförhåUandena inom poUsväsendet, RikspoUsstyrelsen — som har fått personalförstärkrung för arbetet med rekryteringsfrågor — har tagit oUka initiativ till ökade insatser för rekrytering av poUsaspiranter och planerar ytterligare åtgärder för att öka intresset för polismansyrket.

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. polisutbildningen

Hen JOSEFSON i Arrie (c):

Fru talman! Jag tackar statsrådet Lidbom för svaret på min interpeUation, Med särskild tUlfredsstäUelse noterar jag vad som sägs i slutet av Interpellationssvaret, nämUgen att rikspoUsstyrelsen har tagit oUka initiativ tiU ökade Insatser för rekrytering av polisaspiranter och planerar ytterUgare åtgärder för att öka intresset för poUsmansyrket,

Det är glädjande att man nu börjat vidta åtgärder för att stimulera intresset för poUstjänsten, men det är ändå ett faktum att intresset under de senaste åren varit klart sjunkande, och jag måste beklaga att man inte tidigare försökt vända utvecklingen. Under innevarande budgetår har man inte ens kunnat fylla den ram som beräknats för nyintagning av elever vid poUsskolan. EnUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande skulle under detta budgetår antas 600 elever, men enligt vad som framgår såväl av svaret som av interpeUationen har man i år inte antagit fler än ca 480 eller ca 80 procent av det beräknade antalet.

Jag är något förvånad över att statsrådet som en förklaring tUl svårigheter med rekryteringen anger förhåUandena på arbetsmarknaden. Under det senaste halvåret och Utet tUl har ju inte efterfrågan på arbetskraft varit så pressande att det kan vara någon specieU anledning till rekryteringssvårigheterna. Ovissheten på grund av avtalsförhandUngarna har ju gällt praktiskt taget hela arbetsmarknaden, men det är klart att den satsning som nu sker på låglönegrupperna kan göra polisyrket något mera lockande. Men frågan är om man inte måste vidta mera omfattande åtgärder för att stimulera intresset för poUsens arbetsuppgifter och yrke.

159

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillständs-ärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

Rent allmänt är det angeläget att aUmänheten inser värdet i poUsens uppgift och att poUsens uppgift är, som jag sade i interpeUationen, att betjäna aUmänheten med råd och anvisningar, att upprätthålla ordning och reda samt att slå vakt om rättstryggheten och laglydnaden.

Bättre information om poUsens många gånger svåra uppgift och en bättre Insikt om att poUsens främsta uppgift är att tjäna aUmänheten skulle utan tvekan betyda väsentUgt för polisyrkets popularitet. Jag anser för min del att man något försummat informationen om poUsens uppgift, en information som borde komma alla, inte minst den unga generationen, till del. PoUsens kontakt med skolan och utbUdningsanstalterna är en naturUg väg som borde utnyttjas.

När man ser på antalet sökande tUl poUsskolan finner man att endast ca 40 procent av de sökande antagits. Jag har, dock utan framgång, försökt få besked om vad som är motiveringen till att inte flera av de sökande har ansetts kvaUflcerade. Därför vlU jag stäUa frågan tiU statsrådet; Hur stor del av de icke antagna har avvisats på grund av fysiska skäl? Bör man inte, därest rekryteringssvårigheterna består, något mjuka upp de fysiska krav som nu stäUs?

Överläggningen var härmed slutad.

§12 Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

160

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels hen Dahlgrens (c) den 14 maj framställda interpeUation, nr 121, tiU herr justitieministern, dels ock herr Tobés (fp) i kammarens protokoU för den 13 maj intagna fråga, nr 246, tUl herr justitieministern, och anförde:

Fm talman! Hen Dahlgren har frågat chefen för justitiedepartementet om han är beredd att vidta sådana ändringar i gällande miljöskyddslag att en aUsidigare bedömning av anhängiggjorda tillståndsärenden möjhggörs, om han är beredd att låta utreda sakägarnas rättsUga och ekonomiska ställning i tiUståndsärenden, som handläggs av koncessionsnämnden för miljöskydd, samt om han är beredd att göra en översyn av organisationen för tillståndsgivning enligt miljöskyddslagen. Vidare har herr Tobé frågat chefen för justitiedepartementet om han anser att man vid prövning enhgt miljöskyddslagen kan ta hänsyn till olägenheter av föroreningar, som kan drabba befolkning, bebyggelse och markområden i andra länder, t. ex. våra nordiska grannländer. EnUgt faststäUd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara dessa frågor. Jag hemstäUer att få göra detta i ett sammanhang.

Den nya miljöskyddslagen har varit i kraft sedan den I juU 1969. Såsom framhöUs vid dess tiUkomst måste en lagstiftning som skaU tiUämpas i fråga om både storimmlssioner och små enkla störnlngsfaU och som dessutom skaU behåUa sin aktuaUtet i den snabba utveckUngen inom forskning, teknik och ekonomi bU relativt allmänt håUen. Givetvis är det under sådana förhåUanden utomordentUgt viktigt hur reglerna tUlämpas. Det är naturUgt att de erfarenheter som har kunnat vinnas av denna tiUämpning ännu är begränsade, men i stort sett kan man säga att lagen

har infriat de förväntningar som ställdes pä den vid dess tillkomst.

Beträffande de frågor som herr Dahlgren har tagit upp i sin interpeUation vill jag framhålla att frågan om ersättning för sakägares rättegångskostnad behandlades uttömmande vid lagens tiUkomst. Jag är inte beredd att frångå den bedömning som gjordes då.

När det gäller den av herr Tobé aktualiserade frågan om rruljöskydds-lagens tUlämpning i internationeUa förhåUanden vUl jag säga att vår allmänna instäUning tUl nuljövårdsfrågor gör det naturligt att hänsyn tas också till olägenheter i andra länder av miljöfarUg verksamhet i Sverige. Miljöskyddslagen lägger inte hinder i vägen för ett sådant hänsynstagande. Det får anses stå i överensstämmelse med lagens syfte att skador som kan befaras uppkomma i ett annat land beaktas vid tillståndsprövningen. Hithörande spörsmål får emellertid närmare bedömas av de rättstilläm-pande organen. Jag kan inte i denna ordning ge några anvisningar för rättstiUämpningen. I den mån praxis skulle visa att miljöskyddslagen inte ger tUlräckUga möjligheter att ta hänsyn tUl miljöintressen utanför vårt lands gränser står två vägar öppna: antingen att reglera frågan på grund av överenskommelser med berörda länder eUer att komplettera miljöskyddslagen med nya bestämmelser.

Ett ställningstagande tUl eventueUa förstärkningar av miljöskyddet på denna punkt kan lämpligen ske i samband med en mera allmän översyn av miljöskyddslagen. Därvid kan också de övriga frågor som herr Dahlgren har tagit upp i sin interpeUation bU föremål för bedömning. Jag anser emellertid att man bör awakta ännu en tids erfarenheter av lagtUlämpningen, innan frågan om en översyn tas upp.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillstånds-ärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

Hen DAHLGREN (c);

Fru talman! Det är med beklagande som jag konstaterar att statsrådet inte är beredd att vidta omedelbara åtgärder för att möjUggöra en allsidigare bedömning av anhängiggjorda tUlståndsärenden i koncessionsnämnden eUer för att förbättra sakägarnas rättsUga och ekonomiska stäUning i tUlståndsärenden som handläggs av koncessionsnämnden.

1 svaret på den senare frågan säger statsrådet med hänvisning tiU att saken behandlats uttömmande vid lagens tillkomst, att han inte är beredd att frångå den bedömning som då gjordes. Det är riktigt att frågan om sakägarnas möjlighet att erhålla ersättning från sökanden för sina kostnader behandlades vid lagens tillkomst, men det är angeläget att i detta sammanhang påpeka att det fanns en betydande opinion för att sakägarnas stäUning i det avseendet borde förbättras.

Till den kretsen hörde exempelvis lagrådet som bl. a. framhöU följande:

"Förslaget kan här medföra att en sakägare, som vet att han inte får ersättning för sina kostnader, finner det klokast att ge upp, utan att ha fått sina synpunkter och krav effektivt framförda. Att utredningen sålunda bUr mindre fullständig beträffande ett enskilt anspråk, kan visa sig vara en brist i ärendets behandUng över huvud taget. Att få en god och aUsidig utredning i dessa ärenden utgör också ett betydelsefullt allmänt Intresse."

Lagrådet var inte ensamt i sin bedömning — i en motion från några

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

centerpartister påtalades behovet .av ersättningsbestämmelser. 1 reservationen 3 tUl tredje lagutskottets utlåtande framfördes samma uppfattning, och den delades av dåvarande socialdemokratiske gruppledaren i andra kammaren som talade för och röstade med reservationen.

Vad lagrådet och reservanterna befarade har nu inträffat - de erfarenheter som hittills vunnits av nuvarande rättsordning understryker behovet av att sakägarnas rättsUga och ekonomiska ställning bUr föremål för översyn. Det gäller både deras ekonomiska möjUgheter och deras möjligheter att följa ärendets gång genom att få tillgång till handlingarna. Inte minst behöver frågan om tillgången till koncessionsnämndens material i ett tillståndsärende beaktas. Möjligheten att erhålla kopior eller avskrifter av inlämnade inlagor är av väsentlig betydelse. I båda dessa avseenden - rättsliga och ekonomiska — finns det plats för initiativ från regeringen för att bättre tUlgodose berättigade sakägarintressen.

Detta är en rättssäkerhetsfråga, herr statsråd, där den enskilda människans chans att göra sin röst hörd mot storindustrin och i vissa faU mot staten helt beror på om hon har en sådan status att hon tål de ekonomiska påfrestningarna. Principen om fri rättegång borde gäUa även i dessa faU.

Som svar på mina två andra frågor säger statsrådet att man bör avvakta ännu en tids erfarenhet av lagtUlämpningen innan frågan om översyn tas upp. Med tanke på att miljöskyddslagen inte varit i kraft längre än från den I juU 1969 kan det naturligtvis vara en skäUg bedömning. Man bör emeUertid uppmärksamma att tillämpningen av en lagstiftrung snabbt bUr prejudicerande och att man därför inte kan vänta sig någon annan erfarenhet än den som grundas på de första utslagen. Jag viU belysa denna tankegång med mitt exempel i själva interpeUationen.

Jag anförde i denna att koncessionsnämnden hade framhålUt att tillgången på vedråvara inte lagUgen torde kunna tillmätas betydelse vid en prövning av en skogsindustrianläggning enUgt miljöskyddslagens tiUåtUghetsregler. Ett sådant uttalande från koncessionsnämnden måste väl, herr statsråd, tillmätas prejudicerande betydelse. Man kan således inte förvänta sig att nämnden skall frångå ett sådant ställningstagande. Om man då anser att lagen, som ger utrymme för ett sådant uttalande, behöver ändras, tycker jag inte det finns anledning att hänvisa till att lagen inte varit i kraft så lång tid att man hunnit få erfarenheter av rättstillämpningen, I denna fråga - och det finns säkert fler — har vi fått tillräcklig erfarenhet av koncessionsnämndens tolkning av lagen. Den borde därför kunna omprövas i tillämpUga delar.

Jag framför mitt tack för att statsrådet svarat men beklagar att statsrådet inte har funnit skäl att i något avseende överväga en ändring av den gällande miljöskyddslagen.

162

HenTOBE(fp);

Fru talman! Jag ber att få framföra mitt tack till statsrådet Lidbom för svaret. Det var utförUgt för att vara ett svar på en enkel fråga. Det var naturUgtvis inte uttömmande, eftersom frågan gäller en sak som det väl inte går att svara helt klart på. Men jag skulle vilja kommentera svaret Utet ändå.

Vatten- och luftföroreningar vet inga gränser och kanske inte bullret heller i viss utsträckning. Vi har mer och mer uppmärksammat att miljövårdsfrågorna är internationella, och inte minst genom svenska initiativ har de kommit fram i ohka internationella organ. Vi har FN-konferensen nästa år och vår delegat herr Alemyr har tagit upp vissa problem i Europarådet.

På min fråga svarar statsrådet att hänsyn kan tas till de internationella problemen, eftersom miljöskyddslagen mte lägger något hinder i vägen. Det är inget positivt uttryck, men det är i aUa fall ingen begränsning i det. Hela systemet i lagens uppbyggnad är emeUertid grundat på utlåtanden från svenska myndigheter och det är svenska sakägare det gäller. Jag tycker att det är Utet svårt att hänvisa utveckhngen här till rättspraxis.

Om jag går på det senare ledet, där det är fråga om direkta skador på fastigheter, föreställer jag mig att t, ex. en norsk fastighetsägare eller ett norskt samhäUe, som får olägenheter av föroreningar från svenska anläggningar, skuUe kunna ha möjlighet tiU framgång vid fastighetsdomstolen, men jag tror att det är svårare när det gäller koncessionsnämnden med hänsyn till dess uppbyggnad; den är ju ett slags administrativ domstol, som inte har riktigt Uka stora möjligheter att pröva fritt vid sidan av vad som direkt stadgas i miljöskyddslagen.

Om situationen inte skuUe bh tiUfredsstäUande i framtiden anvisar statsrådet två oUka sätt att klara den. Det ena är att man gör överenskommelser med grannländerna och det andra är att man kompletterar miljöskyddslagen med nya bestämmelser. Men jag föreställer mig att man inte kan komplettera miljöskyddslagen med sådana bestämmelser utan att ha något slags överenskommelse med de nordiska grannarna om ömsesidighet på ohka sätt. Ett sådant försök tiU överenskommelse borde ju kunna ge resultat, Sverige Ugger väl för närvarande bäst tUl i fråga om mihöskyddslagstiftningen, men när de här frågorna bhr InternationeUa och Internordiska är det ju en anmaning till de nordiska länderna i övrigt att också lagstifta om dem.

Vi hade för några år sedan i Nordiska rådets regi en konferens, som väl närmast rörde vattenföroreningar men, tror jag, också luftföroreningar. Där visade det sig att dä hade vi ingen lagstiftning i Sverige heller. Vi höll på med den och den var långt kommen och man hoppades kunna åstadkomma en även i de andra nordiska länderna. De internationella frågor som då var uppe var föroreningen av Östersjön och av Idefjorden mellan Norge och Sverige.

Erfarenheterna visar väl att de nordiska överenskommelser som initieras från Nordiska rådet tar lång tid och är besvärliga att få fram. Det vore nog skäl att man från regeringens sida tog ett initiativ i den här frågan, så att vi inte på nytt får sådana besvärUga förhållanden som vi har haft i fråga om räkfisket vid Grisbådarna osv., som det har dragit ut på tiden i 50 år att klara av. Det är väl bättre att här ta initiativ innan det inträffar några förveckUngar, Det kan hända att sådana kommer snart nog annars.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru talman!  Jag har tidigare haft anledning att här i kammaren ta upp

163

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971 Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

164

frågor om miljöskyddslagens tUlämpning, och jag viU därför helt kort lägga några synpunkter på det ärende som nu är föremål för interpeUation och enkel fråga.

Jag vill ta upp två handgripUga exempel på miljöskyddslagens brister i tiUämpningarna, Det första exemplet är Brofjorden, Det ärendet är i praktiken avgjort men ännu inte prövat enligt miljöskyddslagen. Där drog man alltså tänderna ur miljöskyddslagen redan innan den kunde tillämpas. Medgivandena i det faUet har ju i praktiken lämnats genom Kungl. Maj:ts stäUningstagande i ett detahplaneärende. Därmed har alltså regeringen föregripit överprövning av ett ärende enUgt miljöskyddslagen - regeringen är ju överprövningsinstans. Detta får den effekten att tiUämpningen av miljöskyddslagen försvagas rent principiellt, och det motiverar en översyn av miljöskyddslagen och hela det komplex av lagar med vilket man reglerar miljövården.

Det andra exemplet är Hyltebruk, Ett för aUa uppenbart brott mot miljöskyddslagen beivras enhgt tillgängliga uppgifter inte av den berörde länsåklagaren. Han åtalar inte. Motivering: Det skulle bara bU böter, och de betyder ju i praktiken ingenting när det gäUer en anläggning på många hundra miljoner kronor. Det är ett mycket märkligt påstående i och för sig. Men om vi ser på det frågesvar jag fick i riksdagen den 25 mars av industriministern, finner vi att ett företag i vilket staten är delägare inte skaU inta en särstäUning på något sätt när det gäller prövning enligt miljöskyddslagen. Här måste det aUtså vara Ukhet inför lagen, och man frågar sig: Om denna försyndelse gäUt ett Utet företag, där det inte varit många hundra miljoner i investeringar, hade man fått samma rättstillämpning i det faUet?

Det är besvärande att man här inte fick ett prejudikat, en tUlämpning av miljöskyddslagen, 1 det här faUet kan man väl uttrycka förhoppningen att en överprövning på något sätt kommer tiU stånd. Vi kan aUtså konstatera att det mte är bara koncessionsnämnden som tillämpar miljöskyddslagen utan även andra instanser.

Det man saknar i tillämpningarna av miljöskyddslagen är de övergripande bedömningarna. Propositionen om ändring i vattenlagen är ett intressant exempel på hur man strävar efter att göra mera övergripande, samlade bedömningar, att skapa sig en samlad bUd av hela den miljösituation som ett aktuellt ärende berör. En sådan övergripande prövning hade i faUet Hyltebruk inneburit att man avvaktat den Widénska utredningen om utbyggnadsmöjUgheter för miljöfarUga industrier inom skogsindustrisektorn i södra Sverige, Det hade varit både i miljövårdens och i rättvisans Intresse. Genom att man får en tidigare prövning av ett av många i stort sett paralleUa ärenden kommer den intressent som där är aktueU att få ett försteg framför andra, konkurrerande företag som har samma intresse av etableringar i samma område.

Så några ord om handläggningspraxis. Koncessionsnämnden har för små resurser — det vet man alldeles påtagligt. Dubblering av nämnden har dröjt för länge, Kanshresurserna hos nämnden räcker inte. Man får därigenom en orimhgt lång handläggningstid för många ärenden, och det beklagliga är att man får en lång handläggningstid även för ärenden som rör dispens från  koncessionsnämndsbehandhng, dvs, behandhngen hos

naturvårdsverket och i vissa faU länsstyrelserna. Man kan också skönja en något skiftande praxis i olika ärendegrupper.

Dessa förhåUanden i tillämpningssammanhanget vållar naturligtvis stora olägenheter för kommuner och näringsUv, De olägenheterna kan bl, a, leda tUl ett undergrävande av respekten för mihöskyddslagen och för samhällets miljövårdsambitioner över huvud taget. Översynen av miljöskyddslagen måste alltså komma snart — erfarenheterna pekar klart i den riktningen. Man frågar sig: När kan den komma? Skall det dröja ett år eller två år eller tre år eller fyra år?

Vid den oundgängUgen nödvändiga översynen måste också kretsen av intressenter vidgas. Båda de exempel jag har pekat på visar klart att gruppen av intressenter är stöne än vad man formellt kan läsa ut av gällande lagstiftning. Det är beklämmande att ett av våra viktigaste miljövårdsinstrument i dag kan karakteriseras som en papperstiger - en tandlös lagstiftning. Det är oerhört beklagligt.

Det finns all anledning att snabbt se tUl, genom en översyn av mUjöskyddslagen, att en kritik av det slag som för närvarande riktas mot den inte längre skaU kunna bU aktuell.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

Herr statsrådet LIDBOM:

Fru talman! Det var en hel del frågor om ohka sidor av miljöskyddslagen och dess tiUämpning som togs upp i de tre föregående inläggen. Jag skall försöka besvara i varje faU de flesta spörsmålen utan att bU aUtför långrandig.

Herr Dahlgren talar om svårigheterna enhgt miljöskyddslagen att göra en tillräckligt allsidig prövning, TUl det kan jag säga att de grundläggande bestämmelserna i miljöskyddslagen - det är 5 och 6 §§ — är så formulerade att det i själva verket går att göra en utomordentligt allsidig skälighetsprövning av varje särskUt projekt som kommer under bedömande. Där kan man ta hänsyn bl, a, även tiU ekonomiska och sociala synpunkter.

Om det herr Dahlgren åberopar som belägg för att perspektivet är så snävt att koncessionsnämnden lagligen skuUe vara förhindrad att ta vissa hänsyn som borde tas — Hyltebruksärendet — är att säga att det ärendet hgger i jordbruksdepartementet, och innan regeringen har prövat saken är det ju ändå inte fastslaget hur långt man kan gå i hänsyn till det slag av synpunkter som koncessionsnämnden där inte ville ge sig in på.

En annan kritisk synpunkt som herr Dahlgren lägger på miljöskyddslagen är att sakägarna där har en för svag ställning över huvud taget och att de inte har några möjligheter att få ersättning för rättegångskostnader. Men som jag sade i interpellationssvaret är ju detta en fråga som prövades och prövades mycket grundligt när miljöskyddslagen antogs för relativt kort tid sedan av riksdagen, och de skäl som anfördes mot att ge enskUda sakägare ersättning för rättegångskostnader anser jag för min del har full bärkraft i dag också.

Förutom att det är en regel i nästan aUa förvaltningsärenden i vårt land att enskild part inte får ersättning för rättegångskostnaden i förvaltningsdomstol, finns det också andra synpunkter som här gör sig gällande. De synpunkter som enskUda sakägare kan ha att åberopa i

165

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillståndsärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

ärenden enligt miljöskyddslagen är väldigt ofta sådana att de sammanfaller med samhällets miljöskyddsintressen, och då är det klart att naturvårdsverket skall svara för miljöskyddet vid handläggning inför koncessionsnämnden eller hos regeringen. Det är också naturvårdsverket som har resurser att göra de utredningar som behövs och som gör dessa utan att de enskUda sakägarna belastas med några kostnader.

När det gäUer herr Tobés kritik av miljöskyddslagen, att den icke skuUe vara skriven med tillräckUgt internationellt och nordiskt sinnelag, tycker jag att han genom sin framstäUning försökte skapa ett intryck av att vi totalt glömt bort de nordiska och internationella sammanhangen när vi skrev miljöskyddslagen — att vi mte skulle ha något konkret samarbete i olika miljöskyddsfrågor med våra närmaste grannländer. Men så förhåller det sig dess bättre icke. För närvarande har vi förhandhngar i gång med Norge angående förorening av Idefjorden från en norsk cellulosafabrik. Det kan nämnas som ett exempel. Vi har också kommit långt i arbetet med ett förslag tUl gränsöverenskommelse med Finland, Vi hoppas att den skaU kunna undertecknas i sommar. Förslaget, som bl, a, innebär tUlskapandet av ett skydd mot vattenförorening, är utformat med den svenska miljöskyddslagen som förebild.

Det förhållandet att mitiöskyddslagen inte uttryckligen i någon av sina bestämmelser nämner hänsyn till miljöfara som i ett grannland kan uppstå av verksamhet i Sverige är ju inte detsamma som att man inte får ta sådan hänsyn i koncessionsnämnden. Det framhöU jag för en stund sedan i mitt svar. Om det i ett ärende kommer in en utredning — eUer om man kan skaffa fram en sådan utredning — rörande effekten av en anläggning på territorium på andra sidan gränsen i Norge eller Finland, så skall man naturUgtvis lägga in den utredningen också. Men om man vUl ha garantier för att förhållandena i grannländerna också beaktas blir det kanske nödvändigt att bygga på överenskommelser om samverkan mellan svenska och berörda utländska myndigheter för att åstadkomma den behövUga utredningen.

Jag har också sagt, och jag kan upprepa det nu, att om det visar sig nödvändigt med en komplettering av miljöskyddslagen, så är vi beredda att göra den,

TUl herr Norrby i Åkersberga skuUe jag egentUgen inte behöva säga mycket annat än att det i våra grundlagar finns en gammal bestämmelse, som mycket ofta glöms bort, nämhgen den att vi inte här skall diskutera enskilda ärenden. Herr Norrbys anförande var egentUgen ingenting annat än en diskussion av enskUda ärenden — utom på en punkt, nämUgen när han talade om Brofiorden. Där talar han inte om ett enskilt ärende utan om ett bUvande enskUt ärende. Det finns nämligen inte något projekt där, som ännu har kunnat prövas av koncessionsnämnden. Den dag det kommer fram ett projekt till ett värmekraftverk eller någon annan anläggning som skaU förläggas dit, så kommer ärendet också att vandra den behöriga vägen till koncessionsnämnden.

166

Hen DAHLGREN (c);

Fru talman!   Statsrådet Lidbom sade att det går att göra en allsidig prövning och lägga ekonomiska och sociala synpunkter på utredningen.

Han sade också att ärendet hgger i jordbruksdepartementet och alltså inte är avgjort. Men, herr statsråd, vi fick väl inte en koncessionsnämnd för att den skuUe fatta sådana beslut att ärendena skuUe hamna i jordbruksdepartementet för slutligt avgörande!

Naturvårdsverket gör de utredningar som behövs, sade statsrådet Lidbom sedan, och kostnaderna belastar inte den enskilde sakägaren. Det är naturUgtvis riktigt. Men om sakägaren inte är nöjd med en utredning, vem skall då stå för de kostnader som uppstår, om han går vidare med ärendet? Det var det diskussionen gäUde, Det var ju den enskilde sakägarens ekonomiska möjhgheter att föra sin talan som vi diskuterade.

Nå, det är väl bara att konstatera att det är så som jag sagt i min interpeUation, Jag har redovisat min uppfattning att det redan nu är befogat med en översyn av vissa delar i miljöskyddslagen. Statsrådet har redovisat en annan uppfattning. Vi lär inte bli överens i kväll. Jag vill bara påminna statsrådet om att vad det här gäUer är att få en miljöskyddslag som även vid tUlämpningen svarar mot de intentioner som fanns när riksdagen fattade beslut om lagen, nämUgen att den skaU vara till gagn för samhället och för medborgarnas intressen.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. tillständs-ärendenas prövning enligt miljöskyddslagen

HenTOBE(fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka för statsrådets komplettering. Självfallet har jag den uppfattningen att man inte skall stanna vid gränserna när det gäller att bedöma föroreningarna, och jag föreställer mig att statsrådet har samma inställning i den frågan, 1 svaret sades det bara att miljöskyddslagen inte lägger hinder i vägen. Nu tycker jag att jag har fått htet mera positiva besked från statsrådet. Jag tycker det var tiUfredsstäUande att vi fick det här resonemanget - problemet kommer säkerUgen att behöva lösas ganska snart.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru talman! Jag exempUfierade ett par väsentliga principiella frågestäUningar rörande miljöskyddslagen och andra miljövårdsinstrument med två ärenden som belyser dessa principer. Det är givet att man kan håUa sig tUl aUmänna termer, men man måste ju med konkreta exempel påvisa vad det är man vUl tala om. Det är lätt att krypa bakom RF § 90 i sådana här fall, men vid t. ex, riksdagsbehandUngen av propositionen om inrättandet av Statsföretag AB förutsattes det att de olika företagen fortfarande skulle kunna granskas av riksdagen. När det gäller Hyltebruk äger staten via ASSI, som ägs av Statsföretag, 20 procent av aktierna. Det är alltså ett ärende av den typ som riksdagen själv har förutsatt att vi skall kunna granska här. Jag anser därför att det är helt riktigt att exempUfiera principer med förhållanden som rör ett företag, i vilket staten är delägare, och dess hanterande av miljöskyddslagen.

Överläggningen var härmed slutad.

167

Nr 100

§   13    Ang, Sveriges möjligheter till associering med EEC

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter till associering med EEC

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Sjönells (c) den 6 maj framställda interpeUation, nr 117, och anförde:

Fm talman! Herr SjöneU har frågat om det under de sonderande samtalen i Bryssel som nu avslutats eller vid de kontakter på ministernivå med de oUka EEC-staterna som tagits under våren från EEC-sidan antytts eller uttalats att associering för Sveriges del inte vore tänkbar i dess egenskap av utvecklat industriland. Vidare har herr SjöneU frågat hur regeringen ställer sig till associering om en sådan skuUe visa sig möjlig under de kommande förhandhngarna på t, ex, franskt initiativ.

Jag hade för bara ett par veckor sedan tiUfäUe att i ett svar på en enkel fråga av herr Gustafson i Göteborg redovisa mina synpunkter på detta ämne. Det svar som jag nu kommer att lämna blir av naturliga skäl en upprepning av det svar som jag avgav vid detta tillfälle.

Utgångspunkten för Sveriges förhandlingar är att uppnå nära, omfattande och varaktiga förbindelser med EEC under hänsynstagande till neutraUteten. Det för oss väsentliga är att samarbetet får det materieUa innehåll, som vi eftersträvar.

Kontakter med gemenskapsländerna tyder på en positiv instäUning när det gäUer att få tiU stånd ett avtal om brett samarbete mellan Sverige och den gemensamma marknaden.

Vid dessa kontakter har i första hand sakinnehåUet i ett samarbetsavtal mellan Sverige och EEC behandlats, I den mån formen för det framtida samarbetet diskuterats har detta endast avsett frågan om svenskt medlemskap i EEC kan förenas med bibehåUen neutraUtetspoUtik,

Om anslutningsformen skaU betecknas som ett associationsavtal eller annat samarbetsavtal är inte det väsentUga, Ett associationsavtal kan innebära ett samarbete av såväl mindre som mer långtgående slag. Från ingen regerings sida har uttalats att associering för Sveriges del inte skulle vara en tänkbar anslutningsform. Under de sonderande samtalen i Bryssel har frågan om tänkbara anslutningsformer inte berörts.

168

Herr SJÖNELL (c);

Fru talman! Jag ber att få tacka handelsministern för hans svar på min interpeUation,

Svaret InnehåUer inga dramatiska avslöjanden om planerade nya initiativ eller åtgärder från regeringens sida i EEC-spelet, Något sådant hade jag heller icke väntat. Svaret kan snarast betecknas som magert i sak och stramt i form. Det överraskar dock i åtminstone ett avseende. Hen Feldt säger att han för några veckor sedan hade tUlfälle att svara på en enkel fråga av herr Gustafson i Göteborg och då redovisa sma synpunkter på det ämne som jag tagit upp i min interpeUation. Detta ämne rör kort uttryckt Sveriges möjligheter att få en uppgörelse med EEC enhgt Romfördragets § 238, dvs. associering. Herr Feldt tiUägger att det svar han kommer att lämna mig "av naturliga skäl" bUr en upprepning av svaret tiU hen Gustafson. Jag har i rrutt manuskript citerat orden "av naturliga skäl" och måste tUlstå att jag icke begriper vilka skäl som finns, därtill naturliga som gör att handelsministern efter den under den senaste

månaden verkligen dynamiska EEC-utveckhngen måste upprepa vad han sade i ämnet för ganska precis tre veckor sedan. Det har uppenbarligen inte undgått vare sig herr Feldt eller någon annan att under dessa tre veckor ett toppmöte ägt rum i Paris meUan Frankrikes president och Storbritanniens premiärminister, ett möte som i vida poUtiska kretsar världen över betraktas som om inte äktenskap så dock lysning tiU äktenskap mellan EEC och England,

Nu kan man naturligtvis göra gäUande - jag vet icke om herr Feldt gör det — att Parismötet endast var en tom manifestation regisserad med sedvanUg fransk fingerfärdighet i fråga om pompa och ordfyrverkerier och utan egenthg betydelse för förhandhngsläget i sak. Men jag tror att det vore oklokt med en sådan skeptisk eller snarare "sticka-huvudet-i-busken-attityd", i varje faU oklokt av ett land som vårt, som inför ett osedvanUgt svårt och hårt förhandlingsarbete bör söka inregistrera minsta nyans i utveckhngen, I denna utveckling har under de gångna två månaderna avtecknat sig icke bara nyansförändringar i de två stora förhandUngsparternas förhandUngskUmat; man vågar nog ta till ett så pass starkt uttryck som islossning.

Om Storbritannien, med nära nog tUl visshet gränsande sannoUkhet vinner fuUt medlemskap i EEC före sommarens slut, är det icke orealistiskt att anta att även Danmark och Norge relativt snart därefter också bhr medlemmar i ett sålunda utvidgat EEC. I ett sådant läge, som aUtså ter sig sannoUkt, är väl aUa överens om att Sverige dels — bl. a. för det nordiska samarbetets skuU - bör söka en anslutningsform som Ugger så nära Danmarks och Norges som möjligt utan att vara medlemskap, dels också för att kunna förverkUga detta syfte måste söka få en realförhand-ling tiU stånd med EEC så snart som möjUgt. En anslutnlngsform, som uppfyller nyssnämnda kriterium, är associering, och redan i den aUmänpolitiska debatten i höstas föreslog jag att Sverige inför den förnyade officieUa kontakten med EEC borde sikta tiU en associering. Denna form har bl, a. den fördelen att bereda möjhghet tUl institutionssamarbete, som man alltså får förhandla om. Jag blev dock från nästan alla håU kritiserad och även förhånad. Olika slags mer eller mindre självutnämnda EEC-experter stod upp och omtalade att hen SjöneU var en djupt okunnig person, som inte ens visste att associering var en anslutningsform som var förbehållen bara u-länder.

Jag var uppenbarligen, fru talman, inte helt okunnig. Jag visste två ting. Genom personUga kontakter i kretsar som står utrikesminister Schumann nära har jag sedan ganska länge vetat att man på fransk sida ansett att § 238 i Romfördraget lämpligen skulle kunna användas på den svenska anslutningen. För det andra har det stått klart för mig att de ledande EEC-poUtikerna, Uksom de flesta sådana politiker i aUa länder, främst är pragmatiker. Om man känner väsentUgt intresse att lösa en fråga kan nian gå ganska långt i tolknmg av en gång fastlagda paragrafer och känner sig framför aUt icke bunden av någon påstådd praxis. Associationsparagrafen § 238 talar bara om association av tredje land "med ömsesidiga rättigheter och förphktelser, gemensamt uppträdande och särskilda procedunegler". Associationsavtal skall dessutom träffas av ministerrådet genom enhäUigt beslut. Nu föreligger uppenbarUgen ett

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter tiU associering med EEC

169

Nr 100                    väsentligt intresse från EEC att få Sverige anslutet — herr Feldt talar i sitt

svar om "en positiv inställning när det gäUer att få tiU stånd ett avtal om

°   „„,_____ brett samarbete" — och då kan med en pragmatisk inställning från EEC §
28 maj 1971___ „.„ ...     ,.              ..   ,
_____________      238 lamphgen användas.

Ang. Svenges moj-      j sammanhanget kan det vara intressant att fråga handelsministern om

ligheter till associe-      g annan sak. Jag har anklagats som okunnig därför att jag har förmenats
ring med EEC          jjg känna tiU talet om u-länder och associationsformen. När nu de s, k,

experter som anklagat mig visat sig vara, låt oss säga mindre realistiska, finns det ändock en och annan som trots allt viU tala om ytterUgare okunnighet från mm sida. Nu görs det gällande att jag missat insikten om att associering endast är ett förstadium tUl fullt medlemskap och alltså uteslutet för vår del av den anledningen.

Jag kan icke finna något i Romfördraget med sådan innebörd och vore tacksam för svar från handelsrrunistern om han har upplysningar i annan riktning.

Nu är det, fru talman, helt klart att formen för vår anslutning till EEC, som handelsministern framhåUer i sitt svar, icke är det väsentUga utan att samarbetet får det materiella InnehåU som vi eftersträvar. Jag har framhåUit detta fömt i oUka sammanhang och gör det även nu. Vad vi måste syfta tUl är att få fram vad vi på modern svenska kaUar för ett förhandlingspaket, vars innehåU kan tUlfredsställa i första hand oss själva, men självklart även motparten. För att den sista förutsättningen skall kunna uppfyllas måste vi säkerUgen påtaga oss betydande skyldigheter att göra uppoffringar. Vi kommer inte att kunna bara plocka russinen ur EEC-kakan, Jag skaU här inte gå in på några detaher i fråga om våra skyldigheter, men jag förestäUer mig att vi får lov att bl. a. acceptera att förutom tuUarnas raserande på industri- och jordbruksprodukter även godta fria kapitalrörelser, fri etableringsrätt och rörlig arbetskraft.

Emellertid är det rätt bekant att de europeiska politikerna, även de ledande, väsentligt mera än vi är formaUster och stränga sådana. Bland EEC-poUtikerna finns exempel på sådana som är så hårt knutna till bokstavstolkning att de skämtsamt kaUas teologer. Det är mycket sannolikt att EEC-sidan, när det svenska förhandUngspaketet en gång föreUgger klart, kommer att demonstrera sin formbundenhet och kräva en officiell etikett på färhandUngspaketet, Det skuUe säkert vara en fördel att i god tid ha gjort klart att § 238 utmärkt väl kan utgöra denna etikett, detta så mycket mera som vårt samarbete i motpartens ögon då kommer att helt formeUt anknytas tiU själva Romfördraget,

Om regeringen nu, inte minst på grund av utvecklingen den sista tiden,
skuUe bestämma sig för att för Sveriges del söka att för det "nära
omfattande och varaktiga" samarbetet välja den i Romfördraget inskrivna
associationsformen är det uppenbarligen av det största intresse hur denna
vilja officiellt skall dokumenteras. Flera sätt är redan nämnda i debatten,
och regeringen har bl. a. uppmanats att lägga in en ny associeringsan
sökan. Eftersom den ansökan om associering som vi ingav redan 1961
aldrig återkaUats utan tycks ha hamnat i något slags förpuppningstill-
stånd, förefaller det åtminstone mig vara mest praktiskt och minst
komplicerat att bara söka vitalisera eller återuppUva denna förpuppade
170                          ansökan. Jag får be handelsministern att vara vänUg kommentera även

denna frågeställning.

Jag viU slutligen, fru talman, ännu en gång understryka vikten av en så bred information i EEC-frågan tUl en så bred allmänhet som möjligt. Handelsdepartementet har gjort och gör berömvärda ansträngningar i detta stycke, men informationsflödet och informationsintensiteten har ännu inte nått det erforderliga omfånget. Jag skulle för min del kunna tänka mig som ett bland andra medel överskådUga informationsannonser i dagspress, förutom program i radio och TV m. m.

Jag tror tiU sist, fru talman, att de flesta svenska poUtiker är beredda att spänna aUa sina krafter i syfte att åstadkomma för vårt land bästa möjUga samarbetsuppgörelse med EEC, Mitt parti står självfaUet berett att efter förmåga i aUa tänkbara sammanhang hjälpa tiU att nå detta mål.

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter till associering med EEC

Hen handelsministern FELDT:

Fru talman! Jag kan förstå om herr SjöneU har känt ett visst behov av att så här i våniksdagens elfte timma i någon mån rehabilitera sig i denna associationsdebatt. Men jag viU stryka under, för att inte något missförstånd skaU uppstå, att jag aldrig kaUade herr SjöneU för okunnig -inte heller någon annan representant för regeringen gjorde det — för att herr SjöneU i höstas ansåg att association skulle kunna vara någonting att tänka på för Sveriges del.

Sedan detta är sagt, har jag kanske htet svårare att förstå att herr Sjönejl nu anser det väsentligt att såsom ett centraU element i vårt förhandUngsarbete ta fram associationen och t. o. m. gå så långt att vi skuUe förnya vår associationsansökan. Jag har nämUgen lyssnat till herr SjöneU också i senare debatter, senast den 31 mars i år när vi diskuterade bl. a, EEC-frågan. Då sade herr SjöneU - och det upprepar han i dag -att förhandUngsresultatet är det väsentliga, icke den etikett som man till äventyrs åsätter detta resultat. I samband med att han sade att § 238 Romfördraget skulle kunna komma till användning sade han också att det skuUe ske efter det att vi hade uppnått förhandlingsresultatet och om formahsterna i den väldiga Brysselbyråkratin måste sätta en etikett på vårt förhandUngsresultat. Då hade herr SjöneU den uppfattningen om associationen, som kanske Ugger ganska nära verkUgheten — vad vet jag — att sedan det materieUa innehåUet är färdigt kan begreppet association bli den etikett som kUstras på, men det påverkar i mycket ringa grad innehållet.

Därmed har jag gett ett svar på herr SjöneUs sista fråga: Jag anser icke att i detta läge någon ansökan om association skaU inges. Jag anser att krafterna nu skall koncentreras på det materiella innehållet, på att få den awägning av fördelar och förpliktelser som svarar mot landets intressen, vår neutraUtetspoUtik och vår ekonmiska politik.

Om mitt svar var detsamma som det jag gav tiU herr Gustafson i Göteborg för två veckor sedan, beror det på att uppfattningen ute i EEC-länderna om associationsparagrafen knappast kan ha påverkats av toppmötet mellan den franske presidenten och den brittiske premiärministern. Herr SjöneUs fråga gällde nämhgen, om jag får påminna om det, hur man ute i Europa skuUe se på Sveriges möjUgheter att få association. Vi får nog konstatera att vårt land inte har sådan betydelse i de här

171

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter till associering med EEC

sammanhangen att de två herrarna under toppmötet diskuterat den frågan eller att den på något vis skuUe ha förts fram genom den kontakten.

Sluthgen, fru talman, vUl jag pä den direkta frågan, huruvida herr SjöneU är okunnig därför att han anser att association skaU kunna tiUämpas på ett utvecklat industriland som Sverige, svara: jag vet inte. Vi har under 1960-talet kunnat konstatera att association har använts som form för förbindelser meUan EEC och utanförstående länder enbart för stater som betraktats såsom varande i ett ekonomsikt utveckUngsstadium och av detta skäl inte skuUe kunna bh medlemmar i EEC, Därmed är också givet, att man skuUe se associationen som ett mellanstadium.

Detta är vad som har hävdats från kommissionens sida under ohka skeden. Däremot har EEC:s ministerråd aldrig antagit denna doktrin, och det gör att vi i dag inte vet vad EEC:s formella instäUning skuUe bU, om frågan ställdes tUl EEC, Jag är inte säker på att EEC-länderna själva vet det och vilket beslut de skuUe fatta om de i ett samlat ministerråd skulle tvingas ta ställning tUl en associationsansökan från ett industriland. Det är en sak som man i dag inte kan uttala sig om.

172

Hen SJÖNELL (c):

Fru talman! Det var ju vänligt av handelsministern att konstatera att jag inte behövde rehabilitera mig för någon okunnighet i den här frågan.

Nu kanske handelsministern använde i mitt tycke ett inte alltför träffande verb i sammanhanget: rehabihtera. Jag har faktiskt aldrig känt någon som helst skyldighet att behöva rehabUitera mig i frågan, utan jag har bara velat visa att de som nu har beskyllt mig för okunnighet kanske varit ute i ogjort väder eller i varje faU varit ute för tidigt. De får väl ta UtveckUngen som den har kommit. Någon sådan oerhörd längtan efter att rehabilitera mig känner jag faktiskt inte, men det var vänUgt av handelsministern att konstatera detta.

Jag vill också notera att ingen från regeringssidan eller över huvud taget från socialdemokratiskt håll — i varje fall inte från ledande håll — har framfört just den beskyUningen, som jag alltså inte har tagit särskilt hårt.

När det gäller associering är det riktigt som handelsministern påpekar att jag i tidigare sammanhang yttrat mig så som han citerade. Men jag har varken då eller i dag försökt göra gällande att associering skulle vara något centralt element i förhandlingsarbetet, som handelsministern uttryckte det, eller försökt göra gällande att det borde bli det. Jag har bara sagt att det med hänsyn till utveckUngen — när det så att säga har lossnat på oUka håll och bhvit bekant att sådana länder som Frankrike och sådana män som utrikesminister Luns och andra faktiskt på den nivå där de befinner sig anser att § 238 skuUe kunna tiUämpas även när det gäller ett utvecklat i-land som Sverige — skuUe vara god förhandlingstaktik att göra klart att vi kan tänka oss åsätta den där etiketten som en formeU anslutning tUl Romfördraget innebär. Det är bara det jag varit ute efter — ingenting annat.

Sedan vill jag rätta tUl herr Feldt något. Han sade att jag i mitt anförande begärde att vi skuUe lämna in en ansökan om associering. Det

har jag ingalunda gjort. Jag sade klart och tydUgt att vi redan har en ansökan om associering, och då behöver vi ju inte lämna in någon. Jag sade bara att den förefaller ha bUvit förpuppad och att man borde kunna vitalisera den. Då skuUe det inte bU så mycket väsen omkring detta. Det skuUe inte heUer vara så kompUcerat utan en enkel åtgärd för att få tåget på rälsen igen så att säga.

När det gäller toppmötet nämnde jag det bara för att förklara min förvåning över att herr Feldt sade sig av naturliga skäl böra upprepa svaret för tre veckor sedan. Jag viU bara säga att det faktiskt hänt saker och ting. Det är klart att på toppmötet i Paris meUan Pompidou och Heath har inte någon associeringsparagraf diskuterats, men ett stort steg framåt har tagits mot Englands anslutning och därmed kanske Danmarks och Norges, kanske automatiskt även mot ett ganska snart stäUningstagande för vår del hur vi egentUgen skall ha det. Jag upprepar än en gång det jag sagt tidigare att det är förhandUngspaketets innehåll som är det avgörande. Men jag tror att det skall vara lättare att få ett bra innehåll i detta förhandlingspaket, ett innehåll som tiUfredsstäUer oss, om formaUs-terna i Bryssel fick klart för sig att de i sinom tid kommer att kunna sätta en viss formeU beteckning på detta förhandUngspaket.

Sedan missförstod nog herr Feldt mig något. Jag frågade inte honom om den ytterhgare okunnighet som jag blivit beskyUd för avsåg att Sverige som utvecklat i-land över huvud taget kunde bU associerat. Jag sade att det argumentet anförts att eftersom associationsformen bara är ett förstadium tlU fuUt medlemskap skuUe vi - när vi nu inte vUl ha fullt medlemskap - inte kunna bli associerade. Det var vad saken gällde,

SlutUgen viU jag också understryka vad handelsministern sade, att ministerrådet aldrig godtagit de ohka tolkningar som man lagt in i § 238, Ministenådet har uppenbarligen handlingsfrihet, och jag tror — som jag sade tidigare — att det där sitter personer med en pragmatisk instäUning,

Tiden är ju långt framskriden, men jag skuUe vilja ställa en fråga rörande just detta med associering, som handelsministern säger är rätt oväsentUgt i dag. Det stod i en av våra största tidningar häromdagen att regeringen ute i Europa håUer på att sondera möjligheterna till associering, att man kallat ihop våra EEC-ambassadörer och andra tUl någon tidpunkt i början av juni för att diskutera just möjligheterna tiU associering. Jag har tidningen här i bänken, om jag behöver precisera uppgifterna närmare. Är detta bara gripet ur luften eller är det någon substans i det?

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter till associering med EEC

Herr handelsministern FELDT:

Fru talman! De sonderingar som för närvarande bedrivs gäller den fråga som vi diskuterat nu, nämligen huruvida kommissionen i Bryssel skulle kunna tänka sig att revidera sin tidigare instäUning till association och dess karaktär av att vara förbehåUen för det första utveckUngsländer, för det andra — när det gäller europeiska stater — stater som avser att senare bli medlemmar. Det är icke detsamma som att vi hos EEC-länder-nas regeringar eUer hos kommissionen sonderar Sveriges möjligheter att bh associerat. Det gör vi inte, utan vi försöker ta reda på hur man bland kommissionärerna i Bryssel ser på en fråga i vilken de tidigare haft en

173

Nr 100

Fredagen den 28 maj 1971

Ang. Sveriges möjligheter tiU associering med EEC

ganska bestämd inställning. Det möte med sändebuden som vi skaU ha i början på juni är ett möte som vi har en gång per halvår och som vi i detta läge, när vi väntar på kommissionens rapport någon gång under senare hälften av juni, tycker är en högst normal tillställning. Det har inte kopplats samman specifikt med den nu uppblossande debatten om svensk association.

Eftersom herr SjöneU för ned problemet på den nivå där det bör ligga kan man fråga sig om det skuUe vara förhandUngstaktiskt riktigt att nu inför kommissionen eller inför ministerrådet aktuaUsera associationsansökan. Jag ser mycket liten skiUnad i sak om vi lägger in en ny ansökan eller väcker den gamla tUl Uv. Jag anser att det vore ytterUgt oklokt så långt mina bedömningar nu sträcker sig att göra sådana manövrar.

Jag försökte i mitt svar stryka under, och för mig är det nog det väsentliga, att både krafterna här hemma och våra kontakter med EEC-länderna koncentreras på det som är våra väsentliga förhandlingsönskemål. Tids nog under förhandlingarnas lopp får vi veta om etiketten på det hela skall vara av ett sådant slag att det också finns en formell sammanbindning med Romfördraget, Men observera att den sammanbindningen då i hög grad bhr formell, därför att det materiella innehållet blh beroende av vad vi överenskommer på varje enskUt samarbetsområde.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 14 Fru andre vice talmannen meddelade att bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för kammarens nästkommande sammanträde skulle uppföras

kulturutskottets betänkande nr 15 främst

trafikutskottets betänkande nr 8 närmast efter skatteutskottets betänkande nr 38

näringsutskottets betänkanden nr 21 och 22 samt jordbruksutskottets betänkanden nr 35-42 och 45 i nu angivna ordning sist.

§   15  Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

För att kunna delta i en av Parlamentarische Arbeitsgemeinschaft vid Bundestag i Bonn anordnad miljövårdskonferens får jag härmed anhålla om ledighet under tiden den 1 -3 juni 1971,

Stockholm den 28,5 1971 Erik Tobé

Kammaren biföll denna ansökan,

§   16  Kammaren åtskildes kl. 23.33.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert