Riksdagens protokoll 18-20 maj 1961
ProtokollRiksdagens protokoll 1961:21
''[tf: :* ’
rs iK
PROTOKOLL
Nr 21
RIKSDAGENS
i $Uhll
ANDRA KAMMAREN
»bni»!uili) ?\V»VÅ/U>\>wk \*
. . ..fn .in
1961
18—20 maj
Debatter m. m.
Torsdagen den 18 maj
Sid.
Svar på interpellation av herr Senander ang. skjutövningar från Ravlunda
skjutfält samt på frågor av herr Larsson i Borrby ang. säkerhetsåtgärder
för fiske i närheten av militärt skjutfält och av herr
Nilsson i Bästekille ang. viss skrivelse i anledning av skjutningar
från Ravlunda skjutfält..................................... ®
Svar på frågor av:
herr Magnusson i Tumhult ang. eventuell nedläggning av järnvägen
Halmstad—Vislanda...................................... ®
herr Jönsson i Ingemarsgården ang. avhjälpande av tjälskador inom
Jämtlands län...........................................
Svar på interpellationer av:
herr Ekström i Iggesund ang. trötthetsfaktorns betydelse vid trafikolyckor,
m. ..............................................
herr Magnusson i Jönköping ang. vägtrafikförordningens s. k. väns
1
^
terregel..................................................
herr Hansson i önnarp ang. postförbindelserna på landsbygden.. 15
Interpellation av herr Hagberg ang. vissa uppgifter rörande SAS... 18
Fredagen den 19 maj
Svar på fråga av fröken Karlsson ang. behovet av kvalificerade lärare
i tyska språket på högstadiet...............................
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m..................
Ändring av vissa postavgifter m. ...............................
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
....................................................
1—Andra kammarens protokoll 1961. Nr 21
2 Nr 21
Innehåll
Samtliga avgjorda ärenden
jjoium > > a o a tv? a i»
Andra lagutskottets utlåtande nr 45, ang. ändring i lagen om allmän
Sid.
sjukförsäkring, m. m....................................... 21
l,)\^al^lslcottels ut^ktJU^d^jn^ 115, ang. ajisl^g ^jl^ försäkringsdonistolén „
Bevillningsutskottets betänkande nr 40, ang. ändring av vissa postavgif- —
ter m. m.....................................
— nr 55, ang. särskilda bestämmelser pm rjitt till avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse................... 81
71
•in .m TmlljwMl
.bi/
l«rn Öl iiih nsgab-toT
•/jjffl liåll iBgnur/i > iu[As .guti nbuun ■<?. it,it n, i. * i) u 11 •» i| i ■» J n f åq ir.v?
viAiis .^n»i xdtioM i fio^iu.i -md vi; logéll åq Uium JlälJi/iä* ulmui
vt ri *i* JfcliniäÄ häJiliin />, intitli&n i -tA/il iö1 vdmigJéfitixl
ittUninliqJ/ va gffifihvlni; i oelv/iiAf. zsiv .qni! “»fli >4*» f^tif I i nn/./liX
■ ...................... ........Iliiliuiä? itiiiiulvnH
:/a logfi il ftq ~u; /A
ltoftHVinjq /« giiin^4ijli)f)ii Ibutrr-iv*) .ynu tiiirimixT i uo/äuii^uW n‘iri
....... ......................tsbimi/jy bi;if*fiiluH
uioiii yj jbneqli.filvi jur nsbiågKiamounl i mteenöl. nod
......................... ... nät ebnältmäl.
• ''/»: •lanoitsIbijTslfii ii q in/?.
!>>/ i/bibvbiii amuJäcUJ-iTifJöit .»tit: iixtijeoggl i xnöiJa/lii mri
............. .......................... .IT! .tf! .loJ-jylo
-y.nh/ A .? /nyjjdHiLninöliiilttit^iiv sniqiidmil. i nossntrjnM ti-jri
....................................
..(!•>[.iiydebrnsl nq nnrr/.lilmUhöHtnq sur qiMiuö i noaencH mrt
A? ViJlisiqqff HKtiy .um; I riui vi; xioitiill-jqritnl
jlim ÖL sisb oyssbiia
xx bvodn! .Jiiu; iiiw/IinX fwäinl bj> in! uq iby?.
■ . . . i, q : ,Ain<ié b Asyl i
xfi fn ,jiiih>l(i/ii‘l>tui/ niiinUii [tu, fritid i iqinbxxA.
........ • fd i''t)li^/ci/nq n?.y.i / vh gni-ibn/
wnwiu
iW
I
Torsdagen den 18 maj 1961
Nr 21 3
Torsdagen den 18 maj
Kl. 15.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollen för den 12 innevarande
maj.
i 2
Svar på interpellation och frågor ang.
skjutövningar från Ravlunda skjutfält
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade:
Herr
talman! I en med kammarens
tillstånd framställd interpellation har
herr Senander frågat mig vilka åtgärder
jag ämnar vidtaga i syfte att förhindra
ett återupprepande av skjutövningar
från Ravlunda av sådant slag
som uppenbart sätter människoliv i
fara.
Vidare har herr Larsson i Borrby
frågat mig, om jag avser att vidtaga
några åtgärder i syfte att öka säkerheten
för fiskare, som måste utöva sitt
yrke i närheten av militärt skjutfält.
Slutligen har herr Nilsson i Bästekille
frågat mig, om yrkesfiskarna i Vitemölla
och Kivik inom den närmaste tiden
kan påräkna svar å den skrivelse, som
de i anledning av skjutningarna på Ravlunda
skjutfält och inträffade olyckstillbud
— enligt uppgift — tillställt försvarsdepartementet.
Ravlunda skjutfält omfattar en drygt
4 kilometer lång kustremsa vid stranden
av Hanöbukten. På skjutfältet pågår
under i stort sett hela året skarpskjutningar
med främst pansartrupper
-
nas förband. Vid praktiskt taget samtliga
skjutningar utgöres riskområdet av
dels skjutfältet eller del därav, dels ock
vattenområdet utanför fältet intill ett
avstånd från stranden varierande mellan
3 och 16 km. 1958 års försvarsbeslut
innebär att antalet pansarenheter ökar.
Under 1950-talet har stridsvagnar anskaffats
för stora belopp. En förutsättning
för en effektiv skjututbildning med
den nya stridsvagnsmaterielen är att
Ravlunda skjutfält kan utnyttjas utan
omfattande störningar.
Grundläggande bestämmelser rörande
säkerhetstjänsten vid skjutningar
m. m. inom armén finns i säkerhetsinstruktionen
för armén. Denna innehåller
bl. a. bestämmelser om avspärrning
och övervakning av riskområden samt
om varningsmeddelanden. För Ravlunda
skjutfält bär därjämte chefen för
Skånska pansarregementet genom regementsorder
år 1957 fastställt detaljerade
säkerhetsbestämmelser.
Enligt nämnda bestämmelser skall
vid skjutning på Ravlundafältet iakttagas
bl. a. följande. Meddelanden om avsedda
skjutningar skall införas i Underrättelser
för sjöfarande och i ortspressen
samt uppläsas i radio. Meddelanden
skall dessutom tillställas vissa fiskare
i fältets närhet. En del av dessa meddelanden
skall — enligt särskild överenskommelse
— av vederbörande fiskare
uppsättas på anslagstavlor i hamnar
m. m. När skjutning pågår på fältet,
skall röda signaler vara hissade vid den
nordligaste och sydligaste gränsen i
kustbandet för riskområdet samt på säkerhetstornet.
Det farliga området skall
övervakas av särskilda siikerhetsposter
— vid skjutning under mörker mot mål
på sjön med hjälp av strålkastare. Vid
4 Nr 2t
Torsdagen den 18 maj 1961
Srar på interpellation och frågor ang. skjutövningar från Ravlunda skjutfält
behov skall därjämte för övervakning
anlitas en radaroperatör med radarbuss.
Om något fartyg trots nämnda tillkännagivanden
och signaler kommer in
i riskområdet, skall skjutningen omedelbart
avbrytas och kan givetvis icke
återupptagas förrän fartyget lämnat området.
Med anledning av inträffade olyckstillbud
i Hanöbukten i samband med
skjutningar på Ravlunda skjutfält har
vissa åtgärder vidtagits från militär
sida. Sålunda har militärbefälhavaren i
I. milo hos landsfogden i Kristianstads
län hemställt om utredning av det inträffade.
Härav föranledd polisutredning
pågår för närvarande. Vidare har
förhandlingar ägt rum med berörda
fiskare vid Ravlunda. Därvid har vissa
överenskommelser träffats i syfte att
skapa bättre kontakt mellan fiskarna
och vederbörande militära personal och
därmed ökad säkerhet. Chefen för
Skånska pansarregementet har i anslutning
till nämnda förhandlingar hos militärbefälhavaren
gjort framställning
om bl. a. följande åtgärder i säkerhetssyfte:
utredning av frågor rörande berörda
fiskares yrkesutövning inom riskområdet
och förutsättningarna för ersättning
för förlorad arbetsförtjänst på
grund av skjutningar, anskaffning av
nytt säkerhetstorn med modern radar
för Ravlundafältet, anskaffning av radioanläggning
för fältet, utrustning —
genom kronans försorg — av fiskebåtar
med radio samt inrättande av en befattning
för skjutfältsofficer för skjutfältet.
Denna framställning har gjorts
helt nyligen. Regementschefen har genom
regementsorder den 12 maj 1961
provisoriskt utfärdat kompletterande
säkerhetsföreskrifter för skjutningar på
fältet. Dessa syftar till att — i avvaktan
på högre myndigheters ställningstaganden
— underlätta kontakterna mellan
fiskarna och skjutledningen samt
att så långt möjligt tillmötesgå fiskarnas
önskemål om senareläggning av tiden
för skjutningarnas början. Slutligen har
regementschefen hos länsstyrelsen i
Kristianstads län hemställt om utfärdande
av förbud vid vite för fartyg och
båtar att utan tvingande skäl passera
avlyst område vid nämnda skjutfält.
Länsstyrelsens beslut föreligger ännu
inte.
Det är självfallet att säkerheten vid
skjutningar på de militära skjutfälten
bör ägnas all uppmärksamhet och att
alla rimliga åtgärder bör vidtagas för
att häva eventuella brister i säkerheten.
Åtgärderna får dock icke innebära att
möjligheterna att disponera skjutfälten
i erforderlig utsträckning inskränkes,
där andra möjligheter att lösa säkerhetsfrågorna
finnes. Åtgärder i syfte att
öka säkerheten på Ravlundafältet har,
som framgår av det föregående, redan
vidtagits. Huruvida ytterligare åtgärder
är erforderliga torde — med ledning av
resultaten av pågående utredningar —
i första hand få bedömas av de militära
myndigheterna. Jag förutsätter att ärendet
handlägges med skyndsamhet. Vissa
åtgärder som föreslagits av chefen för
pansarregementet torde förutsätta medgivande
av Kungl. Maj:t. Innan myndigheternas
utredningar slutförts, är jag
dock icke beredd att taga ställning i
dessa frågor.
I skrivelse den 6 mars 1961 har Vitemölla
fiskareförening gjort framställning
om skärpta säkerhetsbestämmelser
för skjutningar på Ravlunda skjutfält.
Som framgår av det föregående kan
slutlig ställning ännu icke tagas i alla
de frågor som aktualiserats i föreningens
skrivelse. Jag avser att snarast underrätta
fiskareföreningen härom.
Vidare anförde:
Herr SENANDER (k):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
få framföra ett tack för svaret på
min interpellation.
Jag finner emellertid inte svaret helt
tillfredsställande. Visserligen signale
-
Torsdagen den 18 mai 1961
Nr 21 5
Svar på interpellation och frågor ang. skjutövningar från Ravlunda skjutfält
rar försvarsministern vissa säkerhetsåtgärder
utöver dem som redan finns —
en del är kanske också redan genomförda
— men jag tycker svaret präglas
av ett militärt tänkande, som ställer de
civila intressena i bakgrunden. Detta
finner jag ganska allvarligt, eftersom
det här gäller liv och lem för människor
som bor eller utövar sin dagliga gärning
i skjutfältets närhet.
Jag vill erinra om att när det blev
fråga om att ta Ravlundafältet i anspråk
för militära skjutövningar, så möttes
detta av en stark opinion från befolkningen
i trakten. Denna opinion förestavades
inte bara av naturskyddsintressena
— som dock kom att inta en
ganska dominerande plats — utan berodde
också på de risker befolkningen
kring skjutfältet skulle komma att utsättas
för. För vår del yrkade vi avslag på
förslaget att ta Ravlundafältet i anspråk
för skjutövningar, och de farhågor vi
och flera med oss den gången hyste har
sedan också besannats.
Det är stora risker förenade med
skjutningarna på detta fält, det visar
inte bara det nu aktuella fallet. Även
tidigare har inträffat olyckstillbud, vilka
t. o. m. har orsakat materiella skador.
Jag vill i sammanhanget erinra om
den bekanta bombfällningen förra året,
vilken åstadkom icke obetydliga materiella
skador och varvid kanske endast
lyckliga tillfälligheter gjorde att inte
också människor blev skadade. När jag
interpellerade om denna händelse på
Ravlunda, sade försvarsministern i stort
sett ordagrant att det inträffade visade
att säkerhetsföreskrifterna inte var helt
tillfredsställande. Vad som senare hänt
visar också att man ännu inte har lyckats
åstadkomma säkerhetsbestämmelser
som så långt det är möjligt eliminerar
riskerna för skador på materiel och
skador till liv och lem för fiskare och
andra, vilka utövar sin verksamhet i
närheten av skjutfältet.
Men eftersom skjutövningar nu bedrives
på fältet, så är det nödvändigt att
mycket stor uppmärksamhet ägnas åt
säkerheten vid de militära skjutningarna
— kanske bör övningarnas omfattning
också begränsas —- så att inte människor
kommer till skada.
Det förefaller mig som militären och
militärväsendet efter hand får breda ut
sig alltmer och att de civila intressena
ofta makas åt sidan. Det är en utveckling
som vi måste observera, ty den kan
leda till allvarliga konsekvenser, om den
får fortsätta.
I går fattade riksdagen beslut om
ianspråktagande av ett nytt stort område
för militära skjutövningar. Om så
olyckligt skulle ske att man beslutar
utrusta den svenska försvarsmakten
med atombomber, är det också såvitt jag
förstår planer å färde att experimentera
med sådana vapen inom våra landamären.
Detta är i så fall en farlig utveckling,
och det tycker jag apostroferas av
de upprepade olyckstillbud som förekommit
i samband med övningarna på
Ravlunda skjutfält.
Herr LARSSON i Borrby (ep):
Herr talman! Jag skall avstå från att
principiellt diskutera för eller emot när
det gäller Ravlundafältets användning
som militärt skjutfält. Jag vill dock
framhålla att de säkerhetsbestämmelser
som finns bör efterföljas och att säkerhetsanordningarna
— i den mån det visar
sig att dessa inte är tillräckliga —
bör förbättras.
Efter det tragiska intermezzo, som
har föranlett dessa frågor och denna interpellation,
var det en mycket kylig
stämning vid den första kontakten mellan
fiskeriföreningens och pansarvapnets
representanter. Man tyckte sig märka
att regementet hade föga förståelse
för civil verksamhet i allmänhet. Nu
bär man dock — för att använda ett
populärt civilt begrepp i militära sammanhang
— med tillfredsställelse kunnat
skönja en väsentlig avspänning.
Det svar jag fått på min fråga betraktar
jag personligen som mycket positivt.
6 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Svar på interpellation och frågor ang. skjutörningar från Ravlunda skjutfält
Statsrådet föreslår en lång råd åtgärder
i syfte att öka säkerheten, och om
dessa åtgärder vidtas bör de önskemål
kunna tillmötesgås som fiskarna och
den övriga civilbefolkningen har rätt
att framföra.
Herr talman! Jag ber härmed få tacka
för svaret.
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Först vill även jag tacka
försvarsministern för att han lämnat
svar på den interpellation och de
frågor som framställts i denna sak.
Det är fullt naturligt att de intermezzon
som inträffat vid skjutningar på
Ravlunda skjutfält vållat stark irritation.
Inte minst fiskarnas familjer är
med skäl upprörda. När mannen går för
att utöva sitt yrke sitter hustrun med
bävan och väntar på ett bud, att maken
förolyckats på sin fiskefärd.
Jag kan instämma med herr Larsson
i Borrby att det efter intermezzona rådde
en ganska kylig stämning på båda
sidor. Man kan förstå att de som råkar
ut för beskjutning är irriterade över att
militären, som använder skjutfältet,
från början intog en så kärv hållning.
Sedan kontakt på nytt tagits mellan
militären och yrkesfiskarna har situationen
dock ljusnat betydligt.
Vad som framför allt irriterade fiskarbefolkningen
var att militären ingick
till länsstyrelsen med en begäran,
att genomfart vid vite skulle förbjudas.
Detta förfarande betraktades av fiskarna
helt enkelt som ett försök från militärens
sida att förbjuda dem att utöva
sin näring. Nu har militären förklarat
att detta inte alls var meningen, och efter
det beskedet känner sig fiskarna
lättade och räknar med att en hygglig
överenskommelse skall kunna nås.
Intermezzona har enligt de uppgifter
jag fått inträffat när andra förband än
Skånska pansarregementet använt skjutfältet.
Det är nog så, att när det ordinarie
pansarregementet har sina skjut
-
ningar går allting bra, men när fältet
används av ett förband, som inte känner
till förhållandena, kan bevakningen
brista. Det torde alltså vara andra regementen
än det ordinarie som varit skuld
till de beklagliga intermezzona.
Vi lekmän där nere har uppfattningen,
att när nu nya kontakter tagits och
militären ställt i utsikt förbättrad bevakning,
skall sådana här händelser inte
behöva inträffa i framtiden. Kommunalfullmäktige
i min hemort har haft frågan
uppe, och vi har den bestämda uppfattningen
att en hygglig överenskommelse
måste nås. Vi är fullt på det klara
med att när staten för dyra pengar anlagt
ett skjutfält, skall detta också användas,
men vi är även på det klara med
att det går att nå en överenskommelse,
varigenom båda parter får sina intressen
tillgodosedda. Det kan under skjutningarna
bli uppehåll på en timme eller
mera — ofta flera gånger under en skjutning
— och finns då ordentliga kontaktmöjligheter
genom radio, telefon
o. s. v. är det ju bara att säga till: Passera
nu — vi har inställt skjutningen
en timme, och sedan börjar vi på nytt.
Att frågan aktualiserats i radio och
TV och småningom även här i riksdagen
har enligt min mening haft det goda
med sig, att möjligheterna att nå en
hygglig uppgörelse blivit större, och
jag ser ganska ljust på framtiden.
När interpellanten herr Larsson i
Borrby redogör för motiven till att man
inte ville ha skjutfältet där nere, skadar
det inte att erinra om att den kraftigaste
oppositionen mot skjutfältet kom
från det stora fideikommisset Christinehov.
De människor som berördes
bodde i Knäbäcks by, och jag har från
denna talarstol vädjat till dåvarande
försvarsministern Torsten Nilsson att
tillförsäkra dem en hygglig ekonomisk
uppgörelse — att inte bara säga till dem
att flytta utan även ge dem något vederlag
för sina fastigheter. Så skedde
också, och jag vågar säga att det var
bra att vi fick en sådan lösning.
Torsdagen den 18 maj 1961
Nr 21 7
Svar på interpellation och frågor ang. skjutövningar från Ravlunda skjutfält
Skjutfältet har vi haft behov av och
kommer att ha behov av i framtiden —
den saken skall inte diskuteras. Det är
nödvändigt för försvaret av Skånes
östra kust att detta skjutfält finns.
Jag utgår som sagt från att möjligheterna
att nå en uppgörelse är mycket
goda. I det sammanhanget vill jag också
tacka försvarsministern för att han i
slutet av svaret förklarar sig ha för avsikt
att snarast ta kontakt med Vitemölla
fiskareförening med anledning av föreningens
skrivelse av den 6 mars 1961.
Sedan får vi med förenade krafter söka
ordna förhållandena, så att några intermezzon
inte behöver inträffa.
Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:
Herr talman! Herr Senander menade
att mitt svar präglades alltför mycket
av militärt tänkande och att jag inte
tar tillräcklig hänsyn till civila intressen.
Denna uppfattning beror nog på
att herr Senander bekämpade tillkomsten
av detta skjutfält och fortfarande
förefaller vara negativt inställd till det.
Nu är emellertid skjutfältet beslutat
och iordningställt, och det måste utnyttjas.
Skjutningarna vid Ravlunda
skjutfält kommer också i framtiden att
öka på grund av den utbyggnad av pansarvapnet
som sker. Det finns inte här
i landet många platser där man kan
skjuta med pansarvapen och därför
måste Ravlunda skjutfält beläggas med
övningar i den utsträckning som nu
är tänkt.
Jag erkänner att det under den senaste
tiden har rått en irriterad stämning
mellan yrkesfiskarna och de militära
myndigheterna. Så har det dock
inte varit tidigare; ända fram till i år
har rått ett gott samarbete mellan berörda
parter. Jag skall inte gå in på det
som jag tror utgör anledningen till den
irriterade stämningen nu. Under de senaste
veckorna har emellertid mellan
vederbörande militära myndigheter och
fiskarna förts förhandlingar, vilka till
och med har lett till en överenskommelse.
Jag har i mitt svar inte vågat
utlova att allt som därvid överenskommits
kan genomföras ögonblickligen, ty
det rör sig om ganska kostnadskrävande
åtgärder, och även den ekonomiska
sidan av saken måste naturligtvis övervägas.
Men man är givetvis här inne
på rätt väg, och jag hoppas att det
hädanefter skall bli en annan och bättre
ordning.
Det bör emellertid framhållas att fiskarna
många gånger har begivit sig in
och fiskat på ifrågavarande vatten trots
att området varit avlyst för skjutövningar.
De militära myndigheterna har
ansett att detta stridit mot den gamla
överenskommelsen, och det har väl varit
en av de bidragande orsakerna till
irritationen från militärt håll. Men sedan
fiskarna nu synes ha blivit på det
klara med att det även för dem själva
är en fördel att bevakningen skärpes
och kanske även förenas med ett förbud
mot vite att beträda området vid
skjutning, så kommer nog förhållandena
att bli bättre.
Herr SENANDER (k) kort genmäle:
Herr talman! Det är inte mycket
att säga till det som försvarsministern
här anförde. Jag vill bara understryka
att vi har den uppfattningen att så länge
det finns en militärmakt måste det också
finnas möjligheter till militära övningar.
Att militärmakten enligt vår
uppfattning har vuxit ut till en omfattning
som inte är förenlig med eller nyttig
för landets intressen är en helt annan
sak. Men såsom jag också sade i
mitt föregående anförande finns ju
skjutfältet där och då måste det utnyttjas.
Man bör dock inte låta militären bestämma
alltför mycket, ty detta kan bli
till förfång för berättigade civila intressen.
Försvarsministern, som är civil,
har ju litet att säga till om i det fallet
också, och det skadar inte att begränsa
den »hurtfriska» militärens anspråk i
många avseenden.
8 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Srar på interpellation och frågor ang. skjutövningar från Ravlunda skjutfält
Herr LEVIN (s):
Herr talman! Det är självklart att det
vid olika tillfällen kan uppstå konflikter
mellan fiskets utövare och militären.
Vi förstår alltför väl att militären här
måste ha möjlighet att, som på andra
håll, använda sitt skjutfält. Men vi anser
också att saken kan skötas på ett
sådant sätt att det ena inte utesluter
det andra. Inom Skånes fiskareförbund
har vi den uppfattningen att kontakterna
med den marina ledningen och med
Lv 4 under de senaste åren har blivit
allt bättre. Däremot tycks inte ledningen
för pansarregementet ha haft något
större intresse av att nå en överenskommelse
med fiskets företrädare.
Enligt överenskommelse med den marina
ledningen har vi alltid i god tid
fått besked inte bara om skjutningar,
utan över huvud taget om övningar som
kan inkräkta på fisket. Vi har då haft
möjlighet att resonera med vederbörande
om att övningarna i fråga skulle
förläggas så, att de störde fisket så litet
som möjligt.
Jag och mina kompisar i vårt fiskelag
bedriver ålfiske i Falsterbobukten på
ett område som berörs av de skjutövningar
Lv 4 bedriver. Det gäller inte
bara skjutning mot bogserade mål i
luften — dessa övningar är ju inte så
riskabla för människor på land och
vatten — utan också skjutningar mot förankrade
mål ute i Falsterbobukten. När
dessa skjutövningar började var det ett
annat lag som fiskade i Falsterbobukten,
och mellan detta och de militära
myndigheterna var det en smula friktion.
Senare har emellertid med Lv 4
nåtts en överenskommelse, vilken har
fungerat alldeles utmärkt. Vi lider egentligen
inget intrång, men vi får naturligtvis
rätta vårt arbete intill skjutfältet
efter denna överenskommelse, och det
har gått alldeles utmärkt. Jag vet att
man inom vissa områden av Vättern tidigare
bär haft mycket besvär av
bombfällningar, men också där har en
överenskommelse kunnat nås.
När det gäller Ravlundafältet har det
emellertid just under den senaste tiden
kärvat till. Man kan nog inte komma
ifrån att de militära befälhavarna åtminstone
till en del har skuld till detta.
För en tid sedan läste jag i en skånsk
kvällstidning en notis där en skribent
som tydligen ville uppträda som försvarsadvokat
åt militären — jag tycker
att han var en mycket dålig försvarsadvokat
— på tal om skjutningarna och
oppositionen mot dem från fiskarnas
sida frågade, om inte fiskarna förstår
att det helt enkelt är deras plikt att göra
detta offer till fromma för fosterlandet.
Han fortsatte: »Det är säkert riktigt som
överste Lorichs vid P 2 påstår, att fiskarna
avsiktligt styr in i det farliga
området för att tvinga militärerna att
inställa skjutningarna.» Jag vet inte om
överste Lorichs verkligen påstått detta,
men så skrev i alla fall denne skribent.
— »Detta hände också under de
sista krigsåren, då jag själv deltog i
skjutningar på Ravlundafältet. På den
tiden krusades det minsann icke för
fiskarna. Plutonchefen beordrade ''prejning’
av båten, och stridsvagnskanonen
riktades in på en punkt cirka 50 meter
framför båten. Det var mycket lustigt
att i kikare följa besättningens reaktion
inför den lysande spårljusprojektilen.
Jag antar, att även nutidens plutonchefer
besitter samma frejdiga mod,
vilket i så fall kan förklara ''olyckstillbuden’.
» Skribenten förutsätter således
att olyckstillbuden är avsiktligt framkallade
av militärerna. Jag hoppas att
så inte är fallet.
Efter detta har man, sedan det interpellerats
och saken tagits upp i pressen
och TV och i andra sammanhang,
bekvämat sig att kalla till ett sammanträde
där även representanter för Skånes
fiskareförbund fick vara med. Då
visade det sig som vanligt att när vettigt
folk får komma tillsammans och prata,
blir det inga större besvär att komma
överens. Man slöt en överenskommelse
som visserligen till vissa delar skall
Torsdagen den 18 maj 1961 Nr 21 9
Svar på fråga ang. eventuell nedläggning av järnvägen Halmstad—Vilande
prövas av försvarsdepartementet men
som jag är säker på skall kunna ge precis
lika bra resultat som den överenskommelse
vilken slöts med marinledningen
och Lv 4 och med de förband
som har sina bombfällningsmål i Vättern.
Det är bara litet god vilja som behövs
från ömse sidor.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Svar på fråga ang. eventuell nedläggning
av järnvägen Halmstad—Vislanda
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:
Herr talman! Herr Magnusson i Tumhult
har frågat mig om jag är beredd
lämna kammaren en redogörelse för
huruvida järnvägen Halmstad—Vislanda
kommer att nedläggas under de närmaste
åren och vilka åtgärder i fråga
om ersättningstrafik statens järnvägar
kan väntas vidtaga i samband med en
eventuell nedläggning.
Med anledning härav vill jag meddela
att den ifrågavarande bandelen upptagits
i en av 1953 års trafikutredning i
samråd med järnvägsstyrelsen utarbetad
plan för undersökning av trafiksvaga
bandelar och att undersökningen
är avsedd att påbörjas under innevarande
år.
Påbörjandet av en sådan undersökning
får icke tolkas som ett förhandsbcslut
att trafiken å bandelen skall läggas
ned. Avsikten är att närmare klarlägga
det ekonomiska utfallet av järnvägsdriften
samt förutsättningarna för
att tillgodose förekommande transportbehov
med andra trafikmedel. Sedan
den grundläggande undersökningen
slutförts, skall ortsbefolkningen samt
länsstyrelsen och en rad andra myndigheter
få tillfälle att yttra sig i frågan.
Först härefter har järnvägsstyrelsen att
tr ställning till huruvida framställning
skall göras till Kungl. Maj:t om nedläggning
av bandelen.
Av det sagda framgår, att det nu är
för tidigt att göra några uttalanden om
eventuell nedläggning av trafiken på
bandelen och därmed sammanhängande
frågor, exempelvis beträffande ersättningstrafik.
Vidare anförde
Herr MAGNUSSON i Tumhult (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min
fråga. Frågan har föranletts av uppgifter
i pressen om att en nedläggning av
den berörda järnvägen kan betraktas
som nära förestående. Då en dylik nedläggning
skulle innebära en väsentlig
försämring av kommunikationerna i
dessa orter, ser man med oro för
framtiden på det här problemet. Jag har
givetvis förståelse för att alltför trafiksvaga
järnvägar måste läggas ned,
men jag är av den bestämda uppfattningen
att man bör fara varsamt fram,
så att ersättningstrafiken står färdig,
innan järnvägsnedläggning sker. Näringslivet
skulle i motsatt förhållande
inte hinna anpassa sig efter den nya
situationen, och svåra ekonomiska avbräck
blir ofrånkomliga.
Jag vill även framhålla, att den järnväg
det här är fråga om är betydelsefull
ur många synpunkter. Bl. a. har den
genom sin fortsatta sträckning från
Vislanda till Karlshamn förbindelse
med två hamnstäder vid olika kuster
samt korsar södra stambanan i Vislanda.
Ur ren strategisk synpunkt spelar
järnvägen alltså en viktig roll.
En annan uppgift som också cirkulerat
i pressen förmäler att även järnvägen
Värnamo —Åstorp över Ljungby befinner
sig i farozonen. Om båda dessa
järnvägar skulle nedläggas, kommer
Ljungby stad, som är en starkt expanderande
industriort, att mista varje tillgång
till järnvägar. Hur en ersättningstrafik
skulle kunna ordnas för en så
10 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Svar på fråga ang. avhjälpande ar tjälskador inom Jämtlands län
Svar på interpellation ang. trötthetsfaktorns betydelse vid trafikolyckor, m. m.
stor ort utan stagnation i näringslivet,
har man svårt att föreställa sig. Mot
bakgrund av vad jag här har framhållit,
synes så starka skäl föreligga för upprätthållande
av dessa trafikleder att
en nedläggning inte vore försvarlig.
Till sist vill jag emellertid uttrycka
min tillfredsställelse över att statsrådet
har för avsikt att låta ortsbefolkningen
och länsstyrelsen samt flera andra myndigheter
yttra sig i frågan, sedan undersökningen
slutförts. Jag hoppas att
det skall ske så tidigt som möjligt samt
att detta förfaringssätt tillämpas även
i andra fall. Jag ber att än en gång få
tacka herr statsrådet.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 4
Svar på fråga ang. avhjälpande av tjälskador
inom Jämtlands län
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:
Herr talman! Herr Jönsson i Ingemarsgården
har frågat mig om jag vill
medverka till att särskilda medel ställs
till förfogande för att avhjälpa de svåra
tjälskador, som uppstått på vägarna
inom Jämtlands län.
Enligt vad jag inhämtat från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har tjällossningen
på vägarna inom Jämtlands län
i år varit osedvanligt svår. För avhjälpande
av skadorna kommer väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen därför att tilldela
vägförvaltningen i Jämtlands län
ytterligare medel från den s. k. katastrofreserven
under vägunderhållsanslaget.
Vidare anförde
Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för det synnerligen
glädjande svar som han givit. Anledningen
till att jag tagit kammarens tid
i anspråk med denna fråga är det bedrövliga
tillstånd, vari vägarna i mitt
hemlän befunnit sig och fortfarande
befinner sig. Tjälskadorna har gjort att
vissa vägar har varit svårframkomliga
och en del avstängda. Under förra veckan
var inom ett område i norra länsdelen
45 procent av vägarna avstängda
för lastbilar, och på andra vägar var
axeltrycket maximerat till 5 ton. När
det samtidigt finns ett stort behov av
virkestransporter under denna tid, är
det givet att situationen blir svår. Flera
uppvaktningar har gjorts hos länsmyndigheterna
— kanske också hos departementet
— av bekymrade trafikanter
och kommunalmän. Länsmyndigheterna
har svarat att viljan finns att skapa
bättre förhållanden men att de ordinarie
medlen inte räcker. Underhållsanslagen
medger inga extra åtgärder. Det var
därför jag vände mig till vägministern
med min fråga för att höra, om han
var beredd att vidtaga några åtgärder.
Jag är naturligtvis tacksam för det
besked jag fått. Man får hoppas att de
medel som kommer att ställas till länsmyndigheternas
förfogande blir av den
storleken att det går att lösa problemet.
Om inte tjälskadorna repareras i tillräcklig
omfattning, kommer man att få
dras med dessa svårigheter hela sommaren.
Det vore olyckligt och skulle
skapa stor irritation.
Jag är därför mycket tacksam för
svaret och jag vill också tacka för att
det kom så snabbt.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 5
Svar på interpellation ang. trötthetsfaktorns
betydelse vid trafikolyckor, m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:
Torsdagen den 18 maj 1961
Nr 21 11
Svar på interpellation ang, trötthetsfaktorns betydelse rid trafikolyckor, m. m.
Herr talman! Herr Ekström i Iggesund
har frågat mig
1) om statens trafiksäkerhetsråd slutfört
och till Kungl. Maj:t redovisat ett
i november 1957 erhållet uppdrag att
utreda bl. a. trötthetsfaktorns betydelse
vid trafikolyckor och
2) om jag har för avsikt att under
innevarande år föranstalta om viss utredning
rörande arbetstid m. m. för
personal inom den yrkesmässiga biltrafiken.
Till svar på herr Ekströms fråga får
jag anföra följande.
Som interpellanten framhållit fick
statens trafiksäkerhetsråd år 1957 i uppdrag
att på grundval av forskningsarbete
angående trötthetsfaktorns betydelse för
uppkomsten av trafikolyckor avge ett
motiverat förslag till åtgärder för motverkande
av olyckor i motorfordonstrafiken,
helt eller delvis förorsakade av
uttröttning hos föraren.
Enligt vad jag under hand inhämtat
från trafiksäkerhetsrådet föreligger sedan
någon tid en utarbetad redogörelse
för rådets undersökningar i anledning
av uppdraget ävensom förslag till praktiska
åtgärder. Rådet har emellertid beslutat,
att före redovisningen av ärendet
till Kungl. Maj:t göra vissa överarbetningar
i materialet i samråd med
Landsorganisationen och Svenska transportarbetareförbundet.
Ärendet beräknas
kunna redovisas till kommunikationsdepartementet
inom de närmaste
månaderna.
Herr Ekström har erinrat om, att
Landsorganisationen i skrivelse till
Kungl. Maj:t i september 1958 hemställt
att en särskild utredning måtte tillsättas
med uppdrag att åstadkomma en
tillfredsställande arbetstidsreglering för
personal i den yrkesmässiga biltrafiken
och för lastbilschaufförer inom handelsocli
industriföretag. Denna framställning,
som i trafiksäkerhetshänscende avser
frågor, vilka helt faller inom ramen
för trafiksäkerhetsrådets utredningsuppdrag,
överlämnades till rådet i ok
-
tober 1958 för att tagas i övervägande
vid det förstnämnda uppdragets fullgörande.
Jag anser mig icke kunna ta närmare
ställning till Landsorganisationens
förslag utan tillgång till trafiksäkerhetsrådets
utredning, som även den avser
förhållandena inom både den yrkesmässiga
och den icke yrkesmässiga trafiken.
Jag vill i sammanhanget också nämna,
att man inom Förenta Nationernas
ekonomiska europakommission för närvarande
arbetar på en allmän europeisk
konvention rörande arbetsvillkoren för
fordonsbesättningarna vid internationella
vägtransporter. Hit hör då bl. a.
frågor om arbetstid, kör- och vilotid.
Konventionsarbetet äger rum i samarbete
med bl. a. den internationella arbetsorganisationen
(ILO). Sverige deltar
i detta arbete med en delegation,
där vi har företrädare för såväl arbetsgivar-
som arbetstagarsidan.
Med det anförda anser jag mig ha besvarat
herr Ekströms interpellation.
Vidare anförde
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):
Herr talman! Jag tackar herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret. Under gårdagens
både långa och i viss mån säregna
debatt kring ett enhälligt utskottsutlåtande
över väckta motioner om utredning
angående övergång till högertrafik
anfördes många siffror och statistiska
uppgifter, vilka samtliga belyste
den revolutionerande utveckling som
har ägt rum på motorismens område
under det senaste decenniet. Jag behöver
alltså endast hänvisa till kammarens
protokoll i detta avseende för att
det skall framstå som uppenbart, att olika
åtgärder måste sättas in för att bemästra
problemen om trafiksäkerhet
och därmed sammanhängande frågor.
Jag kan ändå inte underlåta nämna
ett par siffror. Vid månadsskiftet närmast
före den tidpunkt då statsrådet
Skoglund inträdde som högste chef för
12 Nr 21
Torsdagen den 18 mai 1961
Svar på interpellation ang. trötthetsfaktorns betydelse vid trafikolyckor, ra. m,
kommunikationsdepartementet uppgick
antalet inregistrerade personbilar enligt
uppgift från centrala bilregistret till
742 653. Med ledning av upplysningar
från Sveriges automobilindustriförening
kan personbilbeståndet i dag
uppskattas till ca 1 240 000, alltså en ökning
under de sista fyra åren av närmare
500 000 enheter. Jag har velat
anföra detta, inte för att påstå att
statsrådet Skoglund varit huvudanledningen
till denna utveckling, utan för
att det kan vara skäl att emellanåt peka
på den standardhöjning som ägt rum
i landet under de allra senaste åren.
Bilismens utveckling måste anses vara
ett påtagbart bevis härför.
De frågor jag ställt till kommunikationsministern
gällde i första hand om
statens trafiksäkerhetsråd slutfört erhållet
uppdrag att utreda bl. a. trötthetsfaktorns
betydelse vid trafikolyckor,
och i andra hand om kommunikationsministern
har för avsikt att under
innevarande år föranstalta om den ytterligare
utredning som kan vara erforderlig
för att kunna förelägga riksdagen
förslag om en ändrad lagstiftning beträffande
såväl den yrkesmässiga som
den icke yrkesmässiga biltrafiken. Jag
avsåg med detta sistnämnda även en
vettig arbetstidsreglering för lastbilschaufförer
inom handels- och industriföretag.
Mina frågor hade närmast föranletts
av att andra lagutskottet i fjol helt instämde
i en motion i detta syfte, men
utskottet ville då icke tillstyrka den,
enär man erfarit att trafiksäkerhetsrådet
skulle avlämna sin utredning vid
årsskiftet 1960/61. Så har nu tydligen
icke skett, men statsrådet lämnar i interpellationssvaret
det glädjande beskedet,
att trafiksäkerhetsrådets undersökningar,
som verkställts på grundval av
bedrivet forskningsarbete, slutförts men
att man enligt vad statsrådet inhämtat
inom området är sysselsatt med att göra
vissa överarbetningar av materialet i
samråd med landsorganisationen och
Svenska transportarbetareförbundet.
Inom de närmaste månaderna kommer
man att överlämna utredningen
till departementet. Det är att förmoda,
att de undersökningar, som nu pågår,
avser att upprätta utkast till nya eller
ändrade bestämmelser i arbetstids- och
vägtrafiklagstiftningen rörande körtid,
arbetstid och vilotid för förare i såväl
yrkesmässig som annan trafik. Detta
sistnämnda är min slutsats av det svar
jag erhållit.
Jag skall inte trötta kammranes ledamöter
med att gå närmare in på de bestämmelser,
som nu är gällande på detta
område, utan vill endast understryka
att arbetstidsförhållandena för flertalet
anställda i vårt land är reglerade i lag.
Därför måste det anses i hög grad uppseendeväckande,
att chaufförernas arbetstid
i stor utsträckning inte är tillfredsställande
ordnad. Med den trafikintensitet,
som vi nu har på våra vägar,
är detta ett problem inte bara för chaufförerna
och deras arbetsgivare, utan i
lika hög grad för allmänheten. De 20 år
gamla bestämmelserna — jag vill särskilt
betona detta — i yrkestrafikförordningen
har av många omständigheter
blivit tämligen verkningslösa, och
det finns skäl förmoda, att många olyckor
inträffar på grund av ren uttröttning
hos föraren. Jag skulle i detta sammanhang
vilja rekommendera kammarens
ledamöter att någon gång läsa
28 § yrkestrafikförordningen.
Detta allvarliga missförhållande elimineras
inte genom en eventuell övergång
till högertrafik. Man kunde kanske
under gårdagens debatt få den uppfattningen,
att om vi bara fick högertrafik
i landet, skulle det mesta av nuvarande
otillfredsställande förhållanden vara
avklarade. Problemställningarna är naturligtvis
synnerligen komplicerade,
och den frågan uppställer sig ovillkorligen:
Om man genom en ändring
av lagstiftningen kan åstadkomma en
bättre tingens ordning för dem, som
sitter bakom ratten på yrkets vägnar,
Nr 21 13
Torsdagen den 18 mai 1961
Svar på interpellation ang.
är det någonting som måste hälsas med
tillfredsställelse, men hur skall man lagstiftningsvägen
klara en ökad trafiksäkerhet
genom att minska trötthetsfaktorns
betydelse vid trafikolyckor, där
landets hundratusentals privatbilister
är representerade? Detta är svårknäckta
nötter från juridisk synpunkt. Det
har i visst sammanhang framskymtat,
att det inte är överdrivet att räkna med
att cirka en tredjedel av de s. k. singelolvckorna
på våra vägar är förorsakade
av trötthet eller dålig kondition
hos föraren. Här kommer att behövas
mycken propaganda, även om det skulle
kunna åstadkommas förbättringar lagstiftningsvägen.
Det måste framstå som
uppenbart för alla bilförare, oavsett
vilken kategori vederbörande tillhör,
att trötthet kan vara en lika stor fara
i trafiken som rattonykterhet.
Till sist omnämner statsrådet, att man
inom FN :s ekonomiska europakommission
arbetar med en allmän europeisk
konvention rörande arbetsvillkoren för
fordonsbesättningarna vid internationella
vägtransporter och att vårt land
deltar härvidlag. Jag läste häromdagen
i en tidningsartikel, att en ombudsman
i Svenska transportarbetareförbundet,
som bevistat den sjunde inlandstransportkommitténs
möte i Geneve, hade
där avslöjat att en förare av firmabil i
Sverige kan tvingas att köra ett dygn i
sträck, även om lasten innehåller högexplosiva
varor. Han omnämner att
cirka 80 procent av alla lastbilsförare
i Sverige har sin arbetstid reglerad genom
den allmänna arbetstidslagen och
alltså inte beröres av den särskilda lag
som gäller för chaufförer i yrkesmässig
trafik, där tillåtna längsta körtid per
dygn är 11 timmar. Den allmänna arbetstidslagen
innehåller en bestämmelse
om att 48 timmars övertid är tillåten
inom en tvåveckorsperiod. Men i fråga
om firmabilar gäller inte yrkestrafikförordningen.
Herr talman! Jag ber med det anförda
att än eu gång få tacka för svaret på
vägtrafikförordningens s. k. vänsterregel
interpellationer!. Med erfarenhet av den
beslutsamhet och förmåga att handlä
snabbt, som herr statsrådet ådagalägger,
har jag ingen anledning att misströsta
om denna frågas vidare utveckling.
Så snart tillräckligt utredningsmaterial
föreligger, kommer förvisso statsrådet
— det är min tro — att förelägga
riksdagen de förslag, vartill utredningarna
kan föranleda.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 6
Svar på interpellation ang. vägtrafikförordningens
s. k. vänsterregel
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
hem statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:
Herr talman! Hem Magnusson i Jönköping
har frågat mig, om jag är beredd
att medverka till föreskrifter, som på ett
tillfredsställande sätt klargör förhållandet
mellan den s. k. vänsterregeln och
regeln om att förare, som från väg med
ringa trafik kommer in på väg med livlig
trafik, skall vara skyldig att iakttaga
särskild försiktighet. Med anledning
härav får jag meddela följande.
Huvudregeln för vägtrafikanters uppträdande
i trafiken är bestämmelsen i
39 § vägtrafikförordningen, vilken går
ut på att viigtrafikant skall iakttaga den
omsorg och varsamhet, som till förekommande
av trafikolycka betingas av
omständigheterna. Denna bestämmelse
kompletteras sedan av handlingsregler
för speciella fall. Enligt 46 § 1 mom.
vägtrafikförordningen skall förare av
fordon hålla en med hänsyn till förhållandena
tillräckligt låg hastighet vid
vägkorsning. I 48 § vägtrafikförordningen
är bestämmelser givna om korsande
möte. Enligt 48 Si 1 mom. är fordonsförare
i vissa fall ovillkorligen skyldig att
lämna annan företräde i vägkors. Närmare
bestämt gäller sådan skyldighet
den, som ämnar passera eller eljest köra
14 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Svar på interpellation ang. vägtrafikförordningens s. k. vänsterregel
in på huvudled eller motorväg, samt
den, som från parkeringsplats, fastighet,
tomt, äga eller annat dylikt område
vill passera eller svänga in på väg. Vid
färd in på huvudled föreligger dessutom
stoppskyldighet. I andra fall än
nu sagts gäller enligt 48 § 2 mom. den
vanliga vänsterregeln. Vänsterregeln säger,
att när ett fordons kurs skär ett
annat fordons kurs, skall föraren av
det fordon, som har det andra fordonet
på sin vänstra sida, lämna företräde
åt det sistnämnda fordonet. Vid
regeln har emellertid fogats den reservationen,
att regeln inte fritar någon
förare från skyldighet att iakttaga försiktighet
vid passerande av eller färd
in på korsande eller anslutande väg
och att detta särskilt skall gälla den,
som från väg med ringa trafik kommer
in på väg med livlig trafik. Vidare finns
en del speciella regler om skyldighet
att lämna företräde för utryckningsfordon,
militärtrupp, begravningsprocession
m. fl.
Enligt nuvarande praxis brukar gator
i städer och liknande samhällen inte
förklaras för huvudleder, annat än då
de anordnats som typiska genomfartsleder.
Reglerna i vägtrafikförordningen om
korsande möte torde fungera någorlunda
tillfredsställande på landsbygdens
vägnät och i samhällen med måttlig trafik.
Däremot passar de inte alltid lika
bra i städer och andra större samhällen.
Trafikbelastningen på vissa större
gator gör att en förare, som från en
bigata färdas in på en sådan huvudgata,
alltid måste iaktta största försiktighet
och inte bör räkna med att kunna passera
eller köra in på huvudgatan annat
än vid tillfälliga uppehåll i trafiken.
I sådana fall efterleves inte vänsterregeln
i praktiken. Flertalet förare handlar
i stället som om huvudregeln gick ut
på att trafiken på den större leden har
företräde. Härigenom har, vid sidan av
bestämmelserna i vägtrafikförordningen,
skapats en kategori av trafikleder,
på vilka trafikanterna räknar med att
kunna färdas utan att behöva ta större
hänsyn till den trafik, som söker sig in
från sidogatorna.
Den nu beskrivna tendensen är säkert
inte att fatta som ett uttryck för bristande
laglydnad hos trafikanterna. Den
beror i stället på att trafikanterna är
tämligen eniga om att framkomligheten
på gatorna blir bättre, om trafiken på
de större stråken inte onödigtvis stoppas
upp av fordon, som söker sig in
från bigatorna. En opinion, som framvuxit
på detta sätt, förtjänar givetvis
största hänsyn, när det gäller att ta
ståndpunkt till hur författningsreglerna
på området bör vara utformade. Skäl talar
därför enligt min mening för en
översyn av reglerna i vägtrafikförordningen
om korsande möte. Man får
emellertid inte förbise, att det torde
möta stora svårigheter att konstruera
bestämmelser, som är klara och entydiga
men som samtidigt tillgodoser de
skiftande trafikförhållandena i skilda
orter.
Frågan har upptagits till behandling
i en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 18 mars 1961 framlagd promemoria
med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen
m. m. Förslaget går
ut på att viktigare gator i städer och
andra tättbebyggda områden skall förklaras
för huvudleder. I anslutning härtill
har föreslagits att gällande bestämmelser
om fordonsförares uppträdande
vid infart på huvudled skall modifieras
så, att stoppskyldighet inte skall föreligga
vid färd in på huvudled inom tättbebyggt
område. Genomförandet av förslaget
förutsätter, att varningsmärken
uppsättes vid alla gator, som korsar eller
ansluter till sådan huvudled. Däremot
erfordras icke några sådana stoppmärken,
som eljest uppsättes vid korsning
med huvudled.
Avsikten är att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag skall, sedan den
vanliga remissbehandlingen avslutats,
överlämnas till den nordiska trafikkom
-
Torsdagen den 18 mai 1961
Nr 21 15
Svar på interpellation ang. postförbindelserna på landsbygden
mitten för vidare behandling. Därvid
torde bl. a. de bestämmelser, som rör
korsande möte, bli föremål för diskussion
i syfte att få fram enhetliga regler
i de nordiska länderna.
Av det anförda framgår, att arbete
pågår med att reformera bestämmelserna
på förevarande område. Det finns anledning
antaga att arbetet snart kommer
att avsätta resultat i form av konkreta
förslag, som kan läggas till grund
för en författningsändring.
Med det anförda, herr talman, anser
jag mig ha besvarat herr Magnussons
i Jönköping interpellation.
Vidare anförde
Herr MAGNUSSON i Jönköping (ep):
Herr talman! Samtidigt som jag tackar
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på
min interpellation vill jag uttala min
tillfredsställelse över dess positiva innehåll.
I den alltmer växande trafiken på
våra vägar och gator är det nödvändigt
att de lagar och förordningar, som reglerar
trafiken, är klara och entydiga.
Min interpellation angående tillämpningen
av den s. k. vänsterregeln och regeln
om att förare, som från väg med
ringa trafik kommer in på väg med livlig
trafik skall vara skyldig att iakttaga
särskild försiktighet, var inspirerad av
den osäkerhet, som råder angående tolkningen
av denna regel och som även
inom rättsinstanserna tolkas olika. Hur
svårt måste det då inte vara för den enskilde
trafikanten att veta vilken tolkning
som är den riktiga! Detta förhållande
skapar en osäkerhet hos trafikanterna,
som från trafiksäkerhetssynpunkt
är av ondo.
När statsrådet i sitt svar konstaterar,
att »skäl talar därför enligt min mening
för en översyn av reglerna i vägtrafikförordningen
om korsande möte»,
så är därför detta löfte om åtgärder att
hälsa med tillfredsställelse. Jag är helt
ense med herr statsrådet om att de
största svårigheterna på detta område
finns i städer och andra större samhällen.
Det gäller där, att trafiken inte
i onödan stoppas upp. När väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sin framlagda
promemoria med förslag till ändringar
i vägtrafikförordningen föreslagit,
att viktigare gator i städer och andra
tättbebyggda områden skall förklaras
som huvudleder, utan stoppskyldighet,
men att varningsmärken skall uppsättas
vid alla gator som korsar eller ansluter
till sådan huvudled, är detta därför
åtgärder som alla trafikanter kommer
att hälsa med tillfredsställelse. Det
är bara att hoppas, att detta kan genomföras
utan alltför stort dröjsmål.
Med detta vill jag än en gång tacka
för svaret.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 7
Svar på interpellation ang. postförbindelserna
på landsbygden
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:
Herr talman! I en interpellation har
herr Hansson i önnarp frågat mig, om
jag vill medverka till att postförbindelserna
på landsbygden organiseras på
ett sådant sätt, att en senare anpassning
till kommunal centralort inte föregripes
eller motverkas.
Som svar vill jag anföra följande.
Den pågående rationaliseringen av
postanordningarna på landsbygden syftar
till att så smidigt som möjligt anpassa
dessa efter de förändringar i fråga
om befolkningsunderlag, kommunikationer
m. in., som ständigt äger rum.
Omläggningar av postanordningarna
måste vidtas kontinuerligt. Det torde
därför inte vara möjligt att utan stora
olägenheter avvakta ett beslut i kommun
-
16 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Srar på interpellation ang. postförbindelserna på landsbygden
indelningsfrågan, innan ändringar av
postanordningar företas.
Om ett principbeslut skulle fattas rörande
en ny kommunindelning, kommer
länsstyrelserna enligt indelningssakkunnigas
förslag att få i uppdrag att upprätta
planer, som skall ligga till grund
för ny indelning av länen i kommuner.
Det finns därför stora möjligheter för
postmyndigheterna att i god tid få kännedom
om förändringar i kommunindelningen
och inrikta sina planer
därefter. Från generalpoststyrelsen har
jag inhämtat, att man är angelägen om
att ta all möjlig hänsyn till de ändrade
förhållanden, som kan tänkas uppstå
genom en ny kommunindelning, och att
man kommer att så följsamt som möjligt
söka anpassa postanordningarna efter
de nya förhållandena.
Enligt mitt förmenande finns det därför
ingen anledning befara, att de postala
omläggningar, som kommer att genomföras
på landsbygden inom den
närmaste tiden, skall motverka en senare
anpassning av postförbindelserna
till eventuella nya kommunala centralorter.
Vidare anförde:
Herr HANSSON i önnarp (ep):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra ett tack för det svar
jag fått på min interpellation.
Statsrådet inleder sitt svar med att
karakterisera bakgrunden till den pågående
rationaliseringen av postanordningarna.
Det framhålles att vad som
sker är en anpassning till förändringar
i befolkningsunderlag, kommunikationer
m. m. Vidare säges det i svaret, att denna
anpassning måste ske kontinuerligt.
Detta uttalande tolkar jag som att
postverket ser sin service som helt neutral,
sett från lokaliseringssynpunkt.
Denna slutsats tycker jag mig få ytterligare
bestyrkt av vad som senare framhålles
i svaret. Detta förhållande anser
jag kan utveckla sig till att bli från
många synpunkter beklagligt i all synnerhet
för glesbygden och de mindre
tätorterna.
I svaret omnämnes att generalpoststyrelsen
bedömer det som angeläget, att
möjlig hänsyn tas till de ändrade förhållanden,
som exempelvis en ny kommunindelning
kan komma att medföra.
Vidare säges att man så följsamt som
möjligt kommer att söka anpassa postanordningarna
efter det i så fall uppkomna
nya läget. Jag noterar dessa föresatser
med en viss tillfredsställelse —
men naturligtvis endast under den förutsättningen,
att de kommer till uttryck
i praktiskt handlande. Man kan nämligen
på goda grunder säga, att postverket
ibland är hårt pressat när det gäller
att få organisationen att fungera utan
alltför stora kostnader. Men detta förhållande
får inte gå ut över servicen.
Jag har ställt frågan mot bakgrunden
av vad som skulle kunna tänkas bli aktuellt
vid den tid, då avgörandet om en
kommunindelningsreform kan komma.
Det är väl inte alldeles otänkbart, att
planerna på en kommunindelningsreform
kan komma att utvecklas något
annorlunda än vad de indelningssakkunniga
tänkt sig. Tanken att kommunindelningen
skall formas kring vissa
s. k. utvecklingsbara tätortscentra kan
inte utan vidare tagas för given. Under
sådana omständigheter anser jag, att
omorganisationen av postanordningarna
inte får ske på sådant sätt, att vissa orter
och bygder får en försämrad postservice
och i detta avseende göres mindre
attraktiva med i viss mån utvecklingshämmande
verkan. En god postservice
saknar ingalunda betydelse för
lokaliseringen. Det är från denna synpunkt
som jag velat ge uppmärksamhet
åt den nu pågående omorganisationen
av postväsendet.
I sammanhanget kan det även ha sitt
berättigande att i någon mån beröra,
vad begreppet rationalisering i många
fall synes innefatta. Jag tar upp det av
Torsdagen den 18 maj 1961
Nr 21 17
Srar på interpellation ang.
den anledningen, att rationaliseringen
fått utgöra en av de främsta motiveringarna
i det lämnade svaret. Det ligger
kanske i viss mån vid sidan av frågeställningen,
men eftersom just rationaliseringsbegreppet
kommit med i bilden,
anser jag att det kan ha sitt intresse.
Min mening är inte att rikta
kritik mot statsrådet utan att ställa de
förhållanden, som i verkligheten råder,
under viss debatt.
Att lantbrevbärarlinjerna motoriseras
har vi inte någon anledning att kritisera
utan det är snarare glädjande. Att en
del postanstalter till följd därav kommer
att nedläggas får väl också accepteras.
Men som jag tidigare sagt får det
inte utmynna i att servicen till allmänheten
försämras. Jag medger gärna —
såsom jag sagt i motiveringen till interpellationen
— att försämringen inte är
generell. I vissa avseenden har en del
förbättringar kunnat ske. Men det finns
också exempel på att en del personer
i vissa avseenden fått försämrad service.
Framför allt gäller detta tidpunkten
på dagen, då posten i många fall
kommer allmänheten till handa. Det
händer inte sällan att posten delas ut
först en god bit in på eftermiddagen.
Framför allt i de trakter där dagstidningarna
också distribueras genom lantbrevbärare
förstår man, att det kan
ha sitt intresse att få posten med dagstidningen,
som är tryckt under de sena
timmarna på natten, tidigare än tolv
timmar därefter. Man bör nog ha förståelse
för detta önskemål. I en del
andra fall sker utdelningen på förmiddagen.
De fall som jag här har nämnt är
hämtade från min egen hemort, och
jag känner väl till dem. Det sker emellertid
nu där en omläggning som innebär,
att ungefär hälften av befolkningen
kommer att få den lokala posten på förmiddagen.
Den långväga posten hinner
däremot inte fram till den plats, som
lantbrevbäraren går ut ifrån. Den andra
hälften av befolkningen får den lo
-
postförbindelserna på landsbygden
kala posten på eftermiddagen men kan
då också få den dagsfärska långväga
posten.
Omständigheter av här antydd art är
aktuella till och med inom sådana centrala
områden som kommunerna i
Malmö stads omedelbara närhet och ett
visst antal mindre tätorter i denna tätbefolkade
landsdel med sina korta avstånd.
Jag har velat ta upp detta mot bakgrunden
av de frågor som här ställts,
ty det har ju en icke oväsentlig praktisk
betydelse. Man kan bara nämna sådana
saker som att bankförsändelser, entreprenadhandlingar
och dylikt från avsändare,
som är obekanta med dylika
förhållanden, ibland når adressaten vid
en senare tidpunkt än beräknat med
därav följande olägenheter.
Herr talmani Jag har med denna utvikning
utöver den gjorda frågeställningen
velat för departementschefen betona,
att servicesynpunkten när det gäller
den allmänhet, som postverket skall
betjäna, noga bör beaktas vid de rationaliseringsåtgärder,
som postverket
självfallet måste vidta.
Med det anförda ber jag än en gång
att få tacka för svaret på interpellationen.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:
Herr talman! Jag är väl medveten om
att vidtagna rationaliseringsåtgärder på
åtskilliga håll kan medföra nackdelar,
men vi kommer ändå inte ifrån konstaterandet,
att den samhällsutveckling,
som skett och sker, har lett oss fram till
bättre förhållanden.
Från postverkets sida är man i hög
grad medveten om det ansvar, som åligger
verket såsom ett serviceorgan. Men
vi bör också vara på det klara med att
verket kan ha vissa svårigheter när det
gäller anskaffning av arbetskraft för att
sköta de uppgifter, som verket har att
fullgöra. Det kan ju kanske också uppstå
vissa ekonomiska svårigheter för
2 — Andra kammarens protokoll 1901. Nr 21
18 Nr 21
Torsdagen den 18 maj 1961
Interpellation ang. vissa uppgifter rörande SAS
verket i'' framtiden. Det överskott, som
verket för närvarande redovisar på ungefär
12 miljoner kronor, blir ju snart
uppätet genom lönehöjningar, och det
gäller därför att se till att verket också
har resurser. Men jag förstår nu efter
herr Hanssons i önnarp inlägg, att han
är beredd att hjälpa mig i morgon när
jag skall kämpa för en höjning av paketpostavgifterna
för att postverket på så
sätt skall slippa undan senare ekonomiska
svårigheter.
Herr HANSSON i önnarp (ep):
Herr talman! Det löfte som statsrådet
här försökte avkräva mig gäller väl
under de förutsättningar som jag nämnde,
d. v. s. om statsrådet kan lova mig
att post- och tidningsutbärningen blir
av helt annan effektivitet inte bara för
ödebygdens folk — därvidlag föreligger
kanske av avståndsmässiga skäl större
svårigheter -— utan framför allt där
det är gott om vägar och finns en jämförelsevis
tät bebyggelse. Förhållandena
är inte alls bra som de är, och jag
ifrågasätter om denna höjning av taxorna
gör att vi får det bättre. Den är väl
närmast avsedd för att klara -—- om jag
får använda ett elakt ord —- den dåliga
service vi redan har när det gäller
landsbygdens tidningsutbärning.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 8
Interpellation ang. vissa uppgifter rörande
SAS
Ordet lämnades på begäran till
Herr HAGBERG (k), som yttrade:
Herr talman! I den s. k. ämbetsmannautredningen
om SAS har mer än dussintalet
sidor utbrutits, och i Kungl.
Maj:ts proposition om samma ärende,
vilken baserats på ifrågavarande utredning,
saknas även de uppgifter som i utredningen
undandragits allmänheten
och riksdagen. De viktigaste av dessa
uppgifter, viktiga för bedömning av problemet
om SAS’ framtid, förefaller vara
uppgifterna om ägandeförhållandena i
GAMSA och THAI.
Genom att SAS trots den ansvarige
direktörens uttalade farhågor och under
ordförandens, herr Marcus Wallenbergs,
entusiastiska rekommendationer
engagerats i GAMSA har transaktioner
möjliggjorts, som kostar SAS 50 miljoner
kronor i första hand och som bidragit
till företagets förtvivlade läge,
vilket nu skall klaras av skattebetalarna
i Sverige, Danmark och Norge. I
danska folketinget betecknade en borgerlig
riksdagsman — jurist — detta som
kriminellt, och regeringsorganet Aktuellt
gjorde gällande, att »huvuden
måste rulla» för att skapa klarhet i hela
frågan. Som bekant har också det folketingsutskott
som handlagt regeringsförslaget
om hjälpaktionen, uttalat sig
för en verklig statskontroll över SAS för
att hindra en upprepning av de sensationella
och ruinerande besluten.
Varför behöver då uppgifterna om
ägandeförhållandena i GAMSA och
THAI hemligstämpas? Varför skall riksdagen
fatta beslut om stödaktionen utan
en anständig redovisning för dessa viktiga
förhållanden? Om nu svenskt kapital
står bakom GAMSA, kanske även
bakom THAI, är det ett legitimt krav att
detta klarlägges i tid, så att riksdagen
inte skall behöva fatta det ekonomiskt
betungande och till konsekvenserna
oöverskådliga beslutet om stödaktionen
i känslan att det handlar om överföring
av skattebetalarnas pengar till ett eller
flera svenska privata storföretag.
Trots att vårriksdagen står inför sin
sista arbetsvecka har jag ansett det viktigt
att dessa frågor klarlägges innan
det avgörande beslutet fattas. Det är
fullt möjligt för herr statsrådet att vid
den avgörande behandlingen av spörsmålet
skingra det dunkel som hemligstämpeln
åstadkommit i fråga om vissa
vitala angelägenheter i samband med
SAS-frågans handläggning.
Nr 21 19
Fredagen den 19 maj 1961
Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa följande spörsmål:
Anser statsrådet det lämpligt och
nödvändigt att för riksdagen hemlighålla
sådana fakta, som klarlägger orsaken
till de väldiga statsanslag som nu
begäres för att rädda SAS?
Om denna fråga besvaras med nej,
vill statsrådet då lämna riksdagen uppgifter
som klarlägger ägandeförhållandena
i företagen GAMSA och THAI?
Denna anhållan bordlädes.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.21.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 19 maj
Kl. 11.00
§ 1
Herr TALMANNEN yttrade:
Såsom framgår av uppsatta anslag
kommer ett extra bordläggningssammanträde
att hållas i morgon kl. 10.00.
Kammarens plenum tisdagen den 23
maj avses skola fortsättas på kvällen.
§ 2
Svar på fråga ang. behovet av kvalificerade
lärare i tyska språket på högstadiet
Ordet
lämnades på begäran till
Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:
Herr talman! Fröken Karlsson har
frågat vilka åtgärder jag avser att vidtaga
för att behovet av kvalificerade lärare
i tyska språket på högstadiet snarast
skall täckas.
För att belysa den aktuella situationen
vill jag nämna följande. Av de inemot
500 lärare, som innevarande läsår
undervisar i tyska på enhetsskolans
högstadium, har drygt 66 procent akademisk
utbildning i ämnet, medan alltså
knappt 34 procent saknar sådan behörighet.
Bristen gäller inte bara tyska utan
moderna språk över huvud taget, och
den gör sig gällande även i de statliga
realskolorna och de högre kommunala
skolorna. För hela det allmänna skolväsendet
motsvarar bristen på behöriga
lärare i främmande språk innevarande
läsår ungefär 435 heltidstjänster, varav
på enhetsskolans högstadium omkring
170. Av de sistnämnda kan ett 60-tal beräknas
motsvara bristen i tyska.
För att minska de negativa verkningarna
av bristen på behöriga tysklärare
på högstadiet kommer nästa läsår att
försöksvis anordnas viss radio- och korrespondensundervisning
i tyska.
På något längre sikt kommer bristen
med säkerhet att minska och så småningom
helt elimineras genom ökad utbildning
av lärare i moderna språk
främst vid universiteten. Jag behöver
här säkert inte närmare erinra om de
olika åtgärder som vidtagits för att rusta
upp de filosofiska fakulteternas undervisningsresurser
och för att effektivisera
yrkesvägledningen på gymnasiet.
Från den arbetsgrupp, som just nu sysslar
med beräkningar rörande lärarbehov
och lärartillgång inom skolväsendet,
har jag fått några mycket preliminära
siffror, som tyder på att den årliga
utexaminationen av sådana filoso
-
20 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Srar på fråga ang. behovet av kvalificerande lärare i tyska språket på högstadiet
fie magistrar i moderna språk, som siktar
på lärarbanan, kommer att öka från
för närvarande omkring 250 till upp
mot 300 under de närmaste åren. Omkring
60 procent beräknas ha med tyska
i sin examen; räknar man i heltidstjänster
torde ungefär en fjärdedel antas
komma att falla på tyskans del.
Till sist vill jag i detta sammanhang
erinra om de akademiska brevskolekurser
för ett betyg i tyska, som alltsedan
1957 anordnats med statsmedel. Hittills
har ett 70-tal personer fullständigt genomgått
dessa kurser.
Vidare anförde
Fröken KARLSSON (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret. Det är genomgående
optimistiskt i fråga om möjligheterna
att täcka behovet av kvalificerade
lärare i tyska språket på enhetsskolans
högstadium. Man skall nog vara optimistisk
i olika sammanhang, i varje fall
skall alla som har med skolan att göra
vara det. Men man skall vara det inom
vissa gränser.
»På längre sikt», säger statsrådet,
»kommer bristen med säkerhet att minska
och så småningom helt elimineras»
genom ökad utexamination. För de icke
initierade låter detta ju bra. Men som
framgick av statsutskottets utlåtande nr
8, som riksdagen behandlade i onsdags,
är det under innevarande läsår inte
mindre än cirka 30 000 elever som undervisas
i tyska i enhetsskolan, därav
15 600 i klass 7. Av dessa elevers lärare
saknade en tredjedel utbildning i tyska
utöver real- och studentexamen. I landsbygdskommunerna
saknar inemot hälften
av dessa lärare särskild utbildning
för nämnda undervisning. Sökande till
tjänster i ämnet har varit mycket svårt
att erhålla.
Jag skulle kunna lämna drastiska exempel
på hur det verkligen förhåller
sig i skolorna med denna undervisning.
Jag avstår från det, men jag kan inte
underlåta att uttala förvåning över att
skolöverstyrelsen inte på ett tidigt stadium
följt med utvecklingen på detta
område. Först när läget är milt sagt katastrofalt
tillgriper man den för tillfället
verkande åtgärden att för nästa läsår
anordna två 20-minuterslektioner i
radion för att i någon mån, som det
heter, hjälpa oerfarna lärare att undervisa
i tyska. Inte skapas det nya kompetenta
lärare genom dessa 40 minuter i
veckan!
Det borde för länge sedan ha stått
klart att man måste planera denna undervisning.
Redan 1954 var jag djärv
nog att motionera om att man skulle
vidtaga åtgärder i god tid för att säkra
tillgången på utbildade lärare, så att när
många barn komme upp i klass 7 och
där valde tyska på högstadiet så skulle
det också finnas kvalificerade lärare för
dem. Det var redan vid den tidpunkten
klart att tyska skulle kunna få väljas.
Motionen viftades kallsinnigt bort. Av
principiella skäl, menade man, skulle
man inte följa motionens förslag, ty
man skulle se till, att det inte skulle bli
fortbildade folkskollärare utan andra
akademiskt utbildade lärare som skulle
tjänstgöra på högstadiet. Det var nog
också min uppfattning att så var önskvärt,
men det hade varit bra att ha de
utbildade folkskollärarna nu hellre än
att inte ha några kvalificerade lärare
alls.
Att det på längre sikt med säkerhet
blir bättre är någonting att glädjas åt
för framtiden, men nu och till dess förbättringarna
har inträtt saknar vi en
lärarkategori som ungdomen har rätt
att räkna med, när ungdomen erbjudes
att välja ämnet tyska. Det är icke tillfredsställande.
Att det råder brist på kvalificerade
lärare även i andra moderna språk, såsom
statsrådet helt riktigt påpekat, är
en klen tröst, om det är någon tröst alls.
Det gör nu i varje fall inte förhållandena
bättre på det område jag har berört
utan understryker endast att sko
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 21
Ändring
lan i fråga om tillgång på lärare av olika
slag inte befinner sig i det läge där
den borde vara.
Ungdomen har rätt att vänta sig —
det har den tidigare haft och det borde
den också ha i framtiden — att när vi
erbjuder undervisning i visst ämne så
skall det också finnas tillgång till lärare
med utbildning för uppgiften. Det
räcker inte med den optimism i fråga
om blivande nyexaminerade lärare,
som statsrådet bär lade i dagen, utan
man måste vidtaga åtgärder som relativt
snabbt ger skolan flera kvalificerade
lärare. Jag delar i det fallet helt skolöverstyrelsens
inställning när den uttalar
att det är angeläget att utan tidsutdräkt
försöka åstadkomma förbättrade
förhållanden på detta område. Jag
vill varmt vädja till statsrådet att här
söka någon möjlighet att inte på längre
sikt utan på kort sikt åstadkomma någon
bättring.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Föredrogs den av herr Hagberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående vissa
uppgifter rörande SAS.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 4
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
m. m.
Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 45, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
m. in., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 17 mars 1961 dagtccknad
proposition, nr 45, hade Kungl.
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade
förslag till
1) lag angående ändring i lagen den
3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
2) lag angående ändring i lagen den
21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp,
3) lag om överflyttande på riksförsäkringsverket
av de uppgifter och befogenheter,
som tillkomma riksförsäkringsanstalten
och pensionsstyrelsen,
4) lag om försäkringsdomstol,
5) lag angående ändring i lagen den
14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,
6) lag om besvär över försäkringsrådets
beslut,
7) lag angående ändring i lagen den
28 maj 1959 (nr 291) om försäkring
för allmän tilläggspension,
8) förordning om ändring i förordningen
den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
9) förordning om ändring i förordningen
den 18 december 1959 (nr 552)
angående uppbörd av avgifter enligt lagen
om försäkring för allmän tilläggspension,
m. m.,
10) lag angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
11) lag angående ändring i lagen den
18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt
smittbärare,
12) förordning angående ändring i
förordningen den 21 maj 1954 (nr 269)
om skyldighet för arbetsgivare att lämna
uppgift rörande arbetsanställning,
13) förordning angående ändring i
förordningen den 29 augusti 1958 (nr
460) om sjukhjälp i vissa fall åt svenska
medborgare, som icke äro bosatta
i riket, och
22 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
14) reglemente angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder,
dels ock bifalla de förslag i övrigt,
om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
I sistnämnda förslag inginge bl. a.
följande, nämligen att riksdagen måtte
dels för sin del fatta principiellt beslut
om att bolag, som avsåges i 1 §
lagen om yrkesskadeförsäkring, icke
efter utgången av år 1965 skulle äga
meddela försäkring enligt nämnda lag,
dels godtaga de av departementschefen
i propositionen angivna riktlinjerna
för den framtida ordningen för
handläggning inom de allmänna sjukkassorna
av ärenden rörande folkpension
och allmän tilläggspension m. m.
Propositionen hade, såvitt anginge
de därvid fogade författningsförslagen
samt de båda övriga förslag som här
ovan angivits, hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet.
I övrigt hade propositionen hänvisats
till statsutskottet.
Om propositionens huvudsakliga innehåll
anfördes:
I propositionen framlägges förslag
om att socialförsäkringens organisation
skall bli mera enhetlig.
Enligt förslaget skall lokalsjukkassorna
fr. o. m. den 1 januari 1962 avskaffas
och sjukförsäkringen handhavas
av kassor, motsvarande de nuvarande
centralsjukkassorna. Varje sjukkasseområde
kommer i regel att omfatta en
landstingskommun eller en stad som ej
tillhör sådan kommun. Lokalsjukkassornas
expeditioner omvandlas till lokalkontor
för de nya sjukkassorna. Lokalsjukkassornas
styrelser kommer att
ersättas av lokala försäkringsnämnder,
i allmänhet en för varje primärkommun,
vilka skall tillhandagå de nya sjukkassorna
med råd och upplysningar.
En försäkringsnämnd skall bestå av 5—•
7 ledamöter, vilka samtliga utses av
kommunen.
Inom de nya sjukkassorna skall en -
ligt förslaget inte finnas något ombudsmöte.
Sjukkassestyrelsen skall bestå av
7 ledamöter, av vilka en, ordföranden,
utses av Kungl. Maj:t, en av medicinalstyrelsen,
en av länsstyrelsen och fyra
av landstinget eller staden.
Den i propositionen förordade organisationen
innebär, att sjukkassorna,
när nya invalidpensionsregler beslutats
och utgivande av ATP-pensioner
blir aktuellt, skall utvecklas till lokalorgan
även för folkpensionering och
ATP. Några lagförslag av denna innebörd
framlägges inte nu, men riksdagens
godkännande begäres av riktlinjerna
för pensionsärendenas handläggning
inom sjukkassorna i framtiden.
Enligt dessa riktlinjer skall invalidpensionsärenden
prövas av särskilda
organ inom sjukkassorna, kallade pensionsdelegationer.
En sådan delegation
skall bestå av en av Kungl. Maj :t utsedd
ordförande, som skall vara densamme
som sjukkassestyrelsens ordförande,
två av medicinalstyrelsen utsedda
läkare och två ledamöter, valda
av landstinget eller staden. En representant
för länsarbetsnämnden skall,
utan att äga rösträtt, kunna deltaga i
delegationens sammanträden. Ärendena
skall föredragas i delegationen av en
särskild tjänsteman hos sjukkassan, som
skall förestå en pensionsavdelning inom
kassan. Ärenden rörande ålderspension,
barnpension och änkepension i
nya fall skall avgöras av tjänstemän på
dessa avdelningar. De inkomstprövade
folkpensionsförmånerna — kommunala
bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner
i äldre fall — skall prövas
av de föreslagna försäkringsnämnderna.
Riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen
skall enligt propositionsförslaget
den 1 juli 1961 sammanslås
till ett ämbetsverk, benämnt riksförsäkringsverket.
Besvär över riksförsäkringsverkets
och försäkringsrådets beslut i socialförsäkringsfrågor
skall enligt förslaget
fr. o. m. den 1 juli 1961 prövas av en
Nr 21 23
Fredagen den
Ändring
nyinrättad försäkringsdomstol, bestående
av en president och minst 4 försäkringsdomare,
som skall vara lagfarna,
samt minst 4 icke lagfarna ledamöter,
som skall ha uppdraget som bisyssla.
Domstolen blir domför med tre
lagfarna och två icke lagfarna ledamöter.
Prejudikatfrågor skall kunna avgöras
i plenum.
För att yrkesskadeförsäkringen senare
skall kunna inordnas i samma organisation
som de övriga obligatoriska
socialförsäkringarna föreslås, att riksdagen
fattar principiellt beslut om att
de s. k. socialförsäkringsbolagen inte
skall få meddela yrkesskadeförsäkring
efter utgången av år 1965.
Vidare föreslås i propositionen, att
bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande
inkomst i lagen om försäkring
för allmän tilläggspension skall
ändras, så att samma regler skall gälla
för sådan beräkning, vare sig inkomsten
härrör av anställning eller av annat
förvärvsarbete. De nyra reglerna skall
tillämpas även på 1960 års inkomster.
Tiden för anmälan om undantagande
från försäkringen, såvitt angår inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning,
utsträckes till den 31 augusti 1961. Inom
samma tid skall också en redan
gjord anmälan om undantagande kunna
återkallas utan att undantagandet påverkar
pensionsrätten.
Slutligen föreslås sådana ändringar
i folkpensioneringslagen, att det s. k.
fickpenningbeloppet till vissa anstaltsvårdade
folkpensionärer höjes till 50
kr. i månaden.
I samband med propositionen hade
utskottet — med vissa begränsningar,
vilka närmare redovisas i det följande
— behandlat följande i ämnet väckta
motioner, nämligen
A. vid riksdagens början väckta motioner:
de
likalydande motionerna nr 51 i
första kammaren av herr Helmer Persson
och herr öhman samt nr 67 i and
-
19 maj 1961
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ra kammaren av herr Senander m. fl.
om ändrade pensionsbestämmelser för
småföretagare,
de likalydande motionerna nr 281 i
första kammaren av herr Virgin samt
nr 235 i andra kammaren av fru Kristensson
och fröken Karlsson om höjning
av maximibeloppet för frivillig
sjukpenningförsäkring för studerande,
de likalydande motionerna nr 367 i
första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 426 i andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. om vissa ändringar i
lagen om försäkring för allmän tillläggspension,
de likalydande motionerna nr 501 i
första kammaren av herr Bengtson m. fl.
och nr 586 i andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. om viss reformering av
den allmänna tilläggspensioneringen,
de likalydande motionerna nr 502 i
första kammaren av herr Eskilsson m. fl.
samt nr 593 i andra kammaren av herrar
Nilsson i Svalöv och Eliasson i
Moholm angående den pensionsgrundande
inkomsten inom den allmänna
tilläggspensioneringen, samt
de likalydande motionerna nr 509 i
första kammaren av herr Stefanson
m. fl. och nr 595 i andra kammaren av
herr Nordgren m. fl. angående beräkningen
av pensionsunderlaget för företagare
inom den allmänna tilläggspensioneringen
;
B. i anledning av propositionen väckta
motioner:
de likalydande motionerna nr 623 i
första kammaren av herr Alexanderson
m. fl. och nr 741 i andra kammaren av
herr Stähl in. fl.,
de likalydande motionerna nr 625 i
första kammaren av herrar Kaijser och
Sveningsson samt nr 739. i andra kammaren
av fröken Wetterström m. fl.,
de likalydande motionerna nr 626 i
första kammaren av herrar Nord och
Kronstrand samt nr 738 i andra kammaren
av herrar Antbg och Jönsson i
Ingcmarsgården,
de likalydande motionerna nr 627 i
24 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
första kammaren av herr Harald Pettersson
m. fl. och nr 737 i andra kammaren
av herr Brandt i Sätila m. fl.,
de likalydande motionerna nr 628 i
första kammaren av herr Virgin m. fl.
och nr 740 i andra kammaren av herr
Svensson i Stenkyrka m. fl.,
de likalydande motionerna nr 629 i
första kammaren av herr Sundin och
nr 743 i andra kammaren av herr Boo,
motionen nr 744 i andra kammaren
av herr Andersson i Knäred m. fl., samt
motionen nr 745 i andra kammaren
av herr Andersson i Knäred m. fl.
De ovan under A. upptagna motionsparen
1:367 och 11:426 samt 1:501
och II: 586 behandlades endast i vissa
delar i utskottets utlåtande. Sålunda avsåge
utlåtandet i fråga om det förstnämnda
motionsparet endast det däri
under 3. upptagna yrkandet (innehölle
begäran om »undanröjande av den orättvisa,
som för närvarande består däri
att företagare, vilka ej driver sin rörelse
i aktiebolagsform, icke kan förvärva
samma pensionsrätt som löntagare»),
Motionerna 1:501 och 11:586
behandlades endast i den del motionerna
avsåge beräkning inom den allmänna
tilläggspensioneringen av pensionsgrundande
inkomst för företagare.
I återstående delar komme de båda motionsparen
att behandlas i senare utlåtanden.
Den ovan under B. upptagna motionen
11:745 hade hänvisats till statsutskottet,
såvitt gällde fråga om inrättande
av en befattning vid riksförsäkringsverket
såsom allmänt ombud, och hade
följaktligen icke i denna del behandlats
av andra lagutskottet.
Utskottet hemställde,
A. att riksdagen med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen
1) det i motionerna I: 502 och II: 593
upptagna yrkandet;
2) det i motionerna I: 623 och II: 741
upptagna yrkandet om särskild representant
för det allmänna i socialförsäkringsprocessen;
3)
det i motionerna I: 626 och II: 738
upptagna yrkandet;
4) det i motionerna I: 627 och II: 737
under II. upptagna yrkandet;
5) de i motionerna I: 629 och II: 743
upptagna yrkandena, såvitt de innebure
avslag å de i propositionen framlagda
förslagen om sjukförsäkringens lokala
organisation;
6) det i motionen 11:744 upptagna
yrkandet att den s. k. tvåtredjedelsregeln
skulle bibehållas såsom en valmöjlighet
vid sidan av det i propositionen
framlagda förslaget; samt
7) de i motionen 11:745 under A. b)
—e) upptagna yrkandena, såvitt de hänvisats
till lagutskott,
I. måtte — med förklaring att riksdagen
i anledning av motionerna I: 281
och 11:235 funnit att, utöver vad som
föreslagits i propositionen, viss ändring
borde ske i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring_för
sin del antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till ändring i nämnda
lag med de ytterligare ändringar att
ingressen, 48 § och övergångsbestämmelserna
erhölle nedan angivna, såsom
utskottets förslag betecknade lydelser.
Ingress
(Kungl. Maj:ts förslag)
Härigenom förordnas beträffande lagen
den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring,
dels att 61—68, 80, 86—88
och 112—120 §§ skola upphöra att gälla,
dels att 3, 4, 9, 15, 16, 18, 31, 33, 39,
41, 42, 55—58, 60, 69—72, 75, 76, 78,
79, 81—85, 89, 92—94, 97, 99, 103, 104,
(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas beträffande lagen
den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring,
dels att 61—68, 80, 86—88
och 112—120 §§ skola upphöra att gälla,
dels att 3, 4, 9, 15, 16, 18, 31, 33. 39,
41, 42, 48, 55—58, 60, 69—72, 75, 76,
78. 79, 81—85, 89, 92—94, 97, 99, 103,
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 25
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
(Kungl. Maf:ts förslag)
109 och 111 §§ skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels att
i 5, 6, 19, 27, 34, 37, 40, 46—49, 52, 53,
59, 73, 74, 77, 90, 91, 95, 98, 101, 102,
105, 107 och 108 §§ orden »allmän
sjukkassa» och »centralsjukkassa» eller
former av dessa ord skola ersättas med
ordet »sjukkassa» eller motsvarande
former härav, dels att omedelbart efter
77 § skall införas en ny paragraf,
betecknad 77 a §, av den lydelse här
nedan angives, dels att överskrifterna
omedelbart före 61, 86, 112 och 118 §§
skola utgå ur lagen, dels ock att omedelbart
framför 77 a § skall införas en
ny överskrift av nedan angiven lydelse.
(Utskottets förslag)
104, 109 och 111 §§ skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels
att i 5, 6, 19, 27, 34, 37, 40, 46, 47, 49,
52, 53, 59, 73, 74, 77, 90, 91, 95, 98, 101,
102, 105, 107 och 108 §§ orden »allmän
sjukkassa» och »centralsjukkassa»
eller former av dessa ord skola ersättas
med ordet »sjukkassa» eller motsvarande
former härav, dels att omedelbart
efter 77 § skall införas en ny paragraf,
betecknad 77 a §, av den lydelse
här nedan angives, dels att överskrifterna
omedelbart före 61, 86, 112 och
118 §§ skola utgå ur lagen, dels ock
att omedelbart framför 77 a § skall införas
en ny överskrift av nedan angiven
lydelse.
48
Sjukkassemedlem, vilken till följd av
studier eller annan utbildning, som beräknas
pågå minst ett halvt år, icke eller
endast i ringa utsträckning ägnar
sig åt förvärvsarbete, äger hos den
sjukkassa han tillhör genom frivilliga
avgifter försäkra sig för erhållande av
sjukpenning eller tillägg till den sjukpenning,
som han äger uppbära på
grund av den obligatoriska försäkringen.
Sjukpenning, som nu avses, må utgöra
tre, fyra, fem eller sex kronor för
dag. Sjukpenningtillägg, som nyss sagts,
må utgöra en, två eller tre kronor för
dag, dock högst det av dessa belopp,
som motsvarar skillnaden mellan sex
kronor och sjukpenningen på grund av
den obligatoriska försäkringen.
§
Sjukkassemedlem, vilken till följd av
studier eller annan utbildning, som beräknas
pågå minst ett halvt år, icke eller
endast i ringa utsträckning ägnar
sig åt förvärvsarbete, äger hos den sjukkassa
han tillhör genom frivilliga avgifter
försäkra sig för erhållande av
sjukpenning eller tillägg till den sjukpenning,
som han äger uppbära på
grund av den obligatoriska försäkringen.
Sjukpenning, som nu avses, må utgöra
tre, fyra, fem, sex, sju eller åtta
kronor för dag. Sjukpenningtillägg, som
nyss sagts, må utgöra en, två, tre, fyra
eller fem kronor för dag, dock högst
det av dessa belopp, som motsvarar
skillnaden mellan åtta kronor och sjuk
-
penningen på grund av den obligatO''
riska försäkringen.
Sjukpenning eller---—---hel sjukpenning.
Å sjukpenning —------25 §§ sägs.
Den i------motsvarande tillämpning.
Denna lag-------
I samband-----
1. Beträffande klagan--
2. Centralsjukkassa skall
3. Enligt äldre---- —
4. Ordinarie ombudsmöte
övergångsbestämmelser
— juli 1961.
— följande iakttagas.
-----av försäkringsdomstolen.
-------allmänna sjukkassa.
--äklrc lydelse.
— -------— bestämmelser tillämpas.
26 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
(Kungl. Maj:ts förslag)
5. Styrelseledamöter och ------
6. De enligt---— —--år 1962.
II. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om
försäkringsdomstol;
III. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring;
IV. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om
besvär över försäkringsrådets beslut;
V. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1959
(nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension,
varigenom jämväl motionerna
I: 51 och II: 67, det i motionerna
1:367 och 11:426 under 3. upptagna
yrkandet samt motionerna I: 509 och
11:595 finge anses tillgodosedda och
besvarade;
VI. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning
om ändring i förordningen den 18
december 1959 (nr 551) angående beräkning
av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension;
VII. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning
om ändring i förordningen den
18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av avgifter enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension,
m. m.; samt
VIII. måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget angående
ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr
431) om folkpensionering;
(Utskottets förslag)
— november 1961.
7. Den som vid utgången av år 1961
är frivilligt försäkrad enligt 48 § äger
utan hinder av vad i 49 § första stycket
är stadgat rätt att, i den mån de
nya bestämmelserna så medgiva, övergå
till högre sjukpenning eller sjukpenningtillägg,
såvida framställning
därom göres senast den 30 juni 1962.
B. att riksdagen måtte antaga följande
genom propositionen framlagda författningsförslag,
nämligen
I. förslaget till lag angående ändring
i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om
moderskapshjälp;
II. förslaget till lag om överflyttande
på riksförsäkringsverket av de uppgifter
och befogenheter, som tillkomma
riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen;
III.
förslaget till lag angående ändring
i lagen den 18 maj 1956 (nr 293)
om ersättning åt smittbärare;
IV. förslaget till förordning angående
ändring i förordningen den 21 maj 1954
(nr 269) om skyldighet för arbetsgivare
att lämna uppgift rörande arbetsanställning;
V.
förslaget till förordning angående
ändring i förordningen den 29 augusti
1958 (nr 460) om sjukhjälp i vissa fall
åt svenska medborgare, som icke äro
bosatta i riket; samt
VI. förslaget till reglemente angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets
fonder;
C. att riksdagen måtte — med bifall
till det i motionerna 1:623 och 11:741
upptagna yrkandet rörande socialförsäkringsbolagens
rätt att meddela yrkesskadeförsäkring,
det i motionerna
1:628 och 11:740 upptagna yrkandet
samt det i motionen II: 745 under A. a)
upptagna yrkandet — avslå Kungl.
Maj:ts begäran, att riksdagen måtte för
sin del fatta principiellt beslut om att
bolag, som avsåges i 1 § lagen om yr
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 27
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
kesskadeförsäkring, icke efter utgången
av år 1965 skulle äga meddela försäkring
enligt nämnda lag;
D. att riksdagen måtte — med avslag
å det i motionerna I: 623 och II; 741
upptagna yrkandet rörande riktlinjerna
för den framtida handläggningen
av pensionsärenden, det i motionerna
1:625 och 11:739 upptagna yrkandet
samt det i motionerna I: 629 och II: 743
upptagna yrkandet rörande tillsättningen
av ledamöter i pensionsdelegation
— förklara sig godtaga de av departementschefen
i propositionen angivna
riktlinjerna för den framtida ordningen
för handläggning inom de allmänna
sjukkassorna av ärenden rörande
folkpension och allmän tilläggspension
in. m.; samt
E. att följande motioner, nämligen
1) I: 281 och II: 235;
2) 1:501 och II: 586, såvitt de behandlats
i förevarande utlåtande;
3) I: 502 och II: 593;
4) I: 627 och II: 737;
5) I: 629 och II: 743; samt
6) 11:744,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
Med direkt anknytning till de i propositionen
framlagda förslagen
I. vid 9 § förslaget till lag om försäkringsdomstol
(avsåge ersättning till part
i anledning av personlig inställelse vid
domstolen)
av fru Gärda Svenson samt herrar
Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta,
vilka ansett, att utskottet med bifall till
det i motionen II: 745 under A. d) upptagna
yrkandet bort hemställa, att 9 §
lagen om försäkringsdomstol måtte erhålla
följande lydelse.
»9 §.
Förfarandet i ----nedan stadgas.
Finnes erforderligt att part eller annan
höres muntligen, äger domstolen
förordna därom. Till sådan handläggning
skall part kallas; och må parten
föreläggas att inställa sig personligen
vid äventyr att utevaro ej utgör hinder
för målets vidare handläggning och avgörande.
Om så erfordras, skall till
part, vilken förelagts personlig inställelse,
utgå ersättning av allmänna medel
för kostnader till resa och uppehälle
samt för tidsspillan enligt vad som är
stadgat om sådan ersättning till vittne.
Vad i---stängda dörrar.»
II. vid utskottets hemställan under
C) (avsåge socialförsäkringsbolagens
framtid)
av herrar Strand, Nils Elowsson, Axel
Svensson, Lars Larsson och Bengtsson
i Varberg, fröken Sandell samt herrar
Johansson i Södertälje och Fredriksson,
vilka ansett, att utskottet under C) bort
hemställa,
»att riksdagen måtte -— med avslag å
det i motionerna I: 623 och II: 741 upptagna
yrkandet rörande socialförsäkringsbolagens
rätt att meddela yrkesskadeförsäkring,
det i motionerna
1:628 och 11:740 upptagna yrkandet
samt det i motionen II: 745 under A. a)
upptagna yrkandet — i enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag besluta, att bolag,
som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
icke efter utgången av år
1965 skall äga meddela försäkring enligt
nämnda lag».
III. vid utskottets hemställan under
D) (avsåge pensioneringens lokala administration)
A.
av fru Gärda Svenson samt herrar
Edström, Söderqnist, Anderson i Sundsvall,
Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta,
vilka ansett, att utskottet under
D) bort hemställa,
»att riksdagen — med bifall till det
i motionerna I: 623 och II: 741 upptagna
yrkandet rörande riktlinjerna för den
framtida handläggningen av pensionsärenden
samt med avslag på det i motionerna
1:625 och 11:739 upptagna yrkandet
och det i motionerna I: 629 och
11:743 upptagna yrkandet rörande till
-
28 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
sättningen av ledamöter i pensionsdelegation
—- måtte avslå det i propositionen
framlagda förslaget om att riksdagen
måtte fatta principbeslut rörande
riktlinjerna för den framtida ordningen
för handläggning inom de allmänna
sjukkassorna av ärenden rörande folkpension
och allmän tilläggspension
m. m.»;
B. av herrar Kaijser och Hamilton,
vilka ansett, att utskottet under D) bort
hemställa,
»att riksdagen måtte — med avslag
å det i motionerna 1:623 och 11:741
upptagna yrkandet rörande riktlinjerna
för den framtida handläggningen av
pensionsärendena och det i motionerna
1:629 och 11:743 upptagna yrkandet
samt med bifall till det i motionerna
I: 625 och II: 739 upptagna yrkandet —
förklara sig godtaga de av departementschefen
i propositionen angivna
riktlinjerna för den framtida ordningen
för handläggning inom de allmänna
sjukkassorna av ärenden rörande folkpension
och allmän tilläggspension
m. m. med det undantaget, att invalidpensionsärendena
bör förberedas av
pensionsdelegationerna inom sjukkassorna
och företagas till slutligt avgörande
inom riksförsäkringsverket».
Utan direkt anknytning till de i propositionen
framlagda förslagen
IV. angående särskild partsrepresentation
för det allmänna — ett allmånt
ombud — i socialförsäkringsprocessen
av
fru Gårda Svenson samt herrar
Edström, Kaijser, Söderquist, Anderson
i Sundsvall, Rimmerfors, Gustavsson i
Alvesta och Hamilton, vilka ansett att
utskottet i anledning av motionerna
I: 623 och II: 741 samt motionen II: 745
bort hemställa,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till innevarande
riksdags höstsession, att det
allmänna fr. o. m. år 1962 i försäkringsdomstolen
skall företrädas av en sär
-
skild partsrepresentant i enlighet med
vad lagrådet förordat».
V. angående valfrihet beträffande deltagande
med inkomst av annat förvärvsarbete
vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst inom den allmänna
tilläggspensioneringen
av fru Gärda Svenson samt herrar
Edström, Kaijser, Söderquist, Anderson
i Sundsvall, Rimmerfors, Gustavsson i
Alvesta och Hamilton, vilka ansett, att
utskottet — med bifall till motionerna
1:501 och 11:586, såvitt de behandlats
i förevarande utlåtande, motionerna
I: 627 och II: 737 samt motionen II: 744,
såvitt de innehölle yrkanden om utredning
och om förslag rörande ökad valfrihet,
ävensom i anledning av motionerna
1:626 och 11:738 — bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om så skyndsam
utredning av frågan om valfrihet mellan
olika pensionsnivåer inom den allmänna
tilläggspensioneringen i enlighet
med vad reservanterna anfört, att
förslag i frågan kunde föreläggas innevarande
års höstriksdag.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:
Herr talman! Jag tar redan nu till orda
framför allt av den anledningen att
utskottet vid behandlingen av föreliggande
fråga på två punkter har uppdelats
i två halvor, den ena representerande
de socialdemokratiska ledamöterna
och den andra de tre borgerliga
partierna.
Ville man skriva den svenska socialförsäkringens
historia kunde det vara
berättigat att ägna ett kapitel åt det som
är huvudämnet för vår överläggning i
dag. Det är en fråga som under den socialpolitiska
debatten årtiondena igenom
har diskuterats, en fråga där lösningar
har presenterats men där resultatet
alltid hittills har skjutits på
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 29
Ändring
framtiden. Problemet heter samordning
och enhetlighet, och dessa två ting har
oavlåtligt stått som hägringar vid horisonten
för socialreformatorerna, efterlängtade
och ouppnåeliga. Än kan vi inte
säga att vi har nått dit, men i dag står
vi så nära målet att vi kan beskriva
dess konturer. Mer än så: vi är redo att
fatta beslut som för oss ett gott stycke
fram mot detta mål.
Utan att fördjupa mig i historien vill
jag gärna ha sagt att för oss socialdemokrater
har samordning och enhetlighet
aldrig varit självändamål. För oss
har socialförsäkringens innehåll alltid
varit viktigare än dess form; omsorgen
att bit för bit mildra och avskaffa nöden
har gått före strävan att göra tekniskt
fina konstruktioner. Företrädare
för olika partier har från denna plats
ägnat möda och vältalighet åt samordning
och enhetlighet, medan andra har
ägnat uppmärksamheten främst åt effektiviteten,
innehållet. För vår del har vi
förvisso inte saknat intresse för formen,
men vi måste väl som reformbyggets
både arkitekter och murare erkänna
att huset fått allt mindre klassiskt
sköna yttre linjer.
För sex år sedan förverkligades ett
viktigt stycke yttre arkitektur. Samtidigt
som vi fick en förhållandevis effektiv
sjukförsäkring kunde vi ta ett steg
på samordningens väg då 95 procent
av alla den gamla olycksfallsförsäkringens
skadefall överfördes till sjukkassorna.
Både den reformen och folkpensionsreformen
av år 1946 betydde mycket
för att föra över många fall från
den gamla fattigvården till socialförsäkringen.
Under de senaste årens strid har en
ny våning byggts på socialförsäkringens
byggnad, .lag iir frestad att säga att vi
i fråga om ATP har tillämpat den moderna
metoden med byggelement som
tillverkas utanför sjiilva huset för att sedan
lyftas in på sin plats. De tillverkas
från början för att passa in i bygget,
men själva infogningen sker efteråt.
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
Nu ser vi framför oss en möjlighet
att fullständiga sjukförsäkringen och
definitivt foga samman den med en förbättrad
invalidpensionering, en ytterligare
förstärkt ålderspensionering, av
allt att döma också en bättre moderskapsförsäkring,
till en socialförsäkringsbyggnad
där våningsplanen stämmer
väl överens och ytterväggarna omsluter
ett enhetligt system.
I dag är vi beredda att ta ett steg av
stor betydelse i detta socialreformatoriska
putsningsarbete, då vi skall besluta
om socialförsäkringens administrativa
samordning. Det råder så gott
som full enighet, vill jag säga, om det
riktiga i att vi nu avtackar två gamla ämbetsverk
och skapar ett nytt, gemensamt
för nästan hela socialförsäkringen, att
vi inrättar en ny högsta prövningsinstans
för hela socialförsäkringsfältet och
fattar principbeslut att avveckla en
gammal domstol som har fungerat för
en av socialförsäkringens grenar — jag
avser då försäkringsrådet —- och slutligen
att vi på det regionala och lokala
planet slår samman kassor och nämnder
till en enda enhetlig organisation.
På sina håll ser man kanske med
blandade känslor de gamla självständiga
lokalsjukkassorna försvinna. I dem
har många av den svenska socialpolitikens
hängivnaste tjänare gjort en stor
personlig insats för försäkringstankens
befordran. De gamla lokalsjukkassornas
uppgående i större enheter är emellertid
betingat av kravet på administrativ
reda och effektivitet. De som hittills burit
upp sjukförsäkringen hoppas jag får
tillfälle att även i fortsättningen medverka
i (len enhetliga socialförsäkringsförvaltningen.
Den kommer förvisso
att kräva både hängivenhet och handlag
av lekmän, hur långt vi än lyckas komma
med tjänstemän och datamaskiner.
Vi kommer som sagt i eu nära framtid
att få förslag till nya åtgärder i syfte
att skapa eu effektiv förvaltning för en
effektiv försäkring till skydd för den
enskilda människan, och då den enhet
-
30 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
liga och samordnade socialförsäkringen
skall föras ut i livet, behöver vi allt vad
vi kan få av medverkan från både lekmän
och tjänstemän.
Som framgått av vad jag här sagt är
jag i stort sett tacksam över resultatet
av den behandling statsutskottet och
andra lagutskottet har ägnat årets proposition
om socialförsäkringen. En särskild
källa till tillfredsställelse är att
vi nu för första gången på fem år inte
har några yrkanden som går ut på att
den allmänna tilläggspensioneringen
skall göras om intet. Ännu för ett år sedan
hade vi strid i den frågan, den sista
striden mot ATP får man väl anta. Pensionsreformen
står fast. Därför kan vi
—- inte i lugn, eftersom saken brådskar
men utan yttre orosfaktorer — gå vidare
i arbetet på en enhetlig, effektiv
socialförsäkring under en lagstiftning
och en förvaltning.
En och annan trumslagare har emellertid
inte uppfattat att tapto har gått.
I en centerpartimotion har jag sålunda
funnit en bekännelse till det förgångna,
vilken jag alldeles lidelsefritt skall återge:
»ATP vilar på principer, som inte
är förenliga med vår grundsyn. Den politiska
och praktiska bedömningen ger
emellertid vid handen att våra strävanden
nu måste inriktas på en reformering
av ATP i riktning mot vår grundsyn.»
Jag förvånar mig inte över att man
i centerpartiet icke har ändrat sin
grundsyn och inte heller över att man
där arbetar för dess tillämpning i praktisk
politik. Inte heller förvånar det mig
att högern följer centern på riksväg två
efter allt vad som tidigare hänt. Men är
det inte en aning underligt att folkpartiet
inte kan finna ro i pensionsfrågan?
Samtidigt som man där säger sig
ha i princip accepterat ATP, är man
oemotståndligt charmad av de båda partier
som utifrån en helt annan grundsyn
kräver reformer i riktning mot en s. k.
valfrihet, som hör hemma i ett helt annat
pensionssystem än det vi nu har
byggt upp.
Jag skall återkomma till den saken
men har redan nu velat säga att folkpartiet
enligt min mening här har råkat
ut för ett nytt syndafall.
För att sedan ta saker och ting i ordning
efter utskottsutlåtandet vill jag börja
med den första stridsfrågan, alltså
den om yrkesskadeförsäkringens administration.
Fru Fortunas nyckfullhet
gör att jag här måste vända mig emot
utskottet, inte mot reservanterna. Jag
hade för min del verkligen trott att
riksdagen nästan med en suck av befrielse
skulle ha kunnat enhälligt godta
förslaget om ett principbeslut om yrkesskadeförsäkringens
definitiva inlemmande
i den övriga socialförsäkringen.
Efter allt tal om behovet av enhetlighet
och samordning och all strid mot
krångel och petitesser hade jag väntat
mig ett godkännande även på den punkten
— gärna ett tyst och stilla godkännande,
eftersom det rör sig om ett undanröjande
— och ett accepterande av
fakta. Här är det nämligen så, och det
bör kammarens ledamöter aktge på, att
vi för några år sedan hade närmare
300 000 yrkesskadefall om året, vilka
sköttes av centrala organ. Inte mindre
än 95 procent härav gick över till sjukkassorna.
Det blev drygt 15 000 fall
kvar. Jag bortser då från de gamla,
kvarstående fallen -— som förvisso är
viktiga att minnas och sköta om. Det
blev ungefär 15 000 nya fall om året, för
vilkas handläggning vi har tio olika försäkringsinrättningar:
den statliga riksförsäkringsanstalten,
som tog hand om
drygt hälften av dessa 15 000 fall och
nio enskilda företag som skulle dela på
cirka 7 000 fall om året. När ATP och
den nya invalidpensioneringen har börjat
verka, kommer ännu fler yrkesskadefall
att försvinna in i den övriga socialförsäkringen.
Yrkesskadeförsäkringen blir sålunda
en mycket liten gren på det stora trädet,
en utan tvekan viktig gren, det skall
erkännas, men mycket liten. Skall vi då
för den lilla delen upprätthålla ett sär
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 31
Ändring
skilt avgiftssystem, en särskild finansieringsmetod,
ett särskilt uppbördsförfarande
och en särskild förvaltningsapparat
fördelad på tio olika inrättningar,
som utför precis samma slags arbete?
Mig förefaller det som om en sådan
ordning skulle vara utesluten.
När propositionen skrevs — det vill
jag understryka — gick jag personligen
under starkt intryck av en upplevelse,
som kammarens ärade ledamöter samt
och synnerligen delat med mig. Det var
upplevelsen av en blankett, som vi hade
att fylla i och som var svårtillgänglig.
Det var i hög grad den gällande lagstiftningen
som var orsaken till svårigheterna,
och jag lovade mig att det skulle
bli bättre. Genom förenklingar av olika
slag, samordning och enhetlighet
skulle vi slippa ifrån väsentliga delar
av krånglet. Det förenklingsarbetet pågår
och kommer snart att avsätta nya
resultat. Men märk väl, att en del av
krånglet består i att vi har en särskild
yrkesskadeförsäkring med arbetstagarbegrepp,
avgiftsdifferentiering och specialförvaltning.
Därför måste man lämna
en rad av uppgifter, som sedan ligger
till grund för avgiftsdifferentiering
och försäkringsrätt. Kan vi få bort åtminstone
en del av dessa skiljelinjer
mellan olika grupper — olika förmåner
och olika avgifter — står stora förenklingar
att vinna.
Jag vet inte vilka som var mest irriterade
på krånglet i januari, men flera
tävlade om att visa sig argast. Nu i dag
visar det sig att några av de ivrigaste
krångelbekämparna med all energi strävar
efter att bibehålla orsakerna till
krånglet. Herr talman! All visdom är
tydligen inte vattenklar.
Då vi läser de borgerliga motionerna,
finner vi många uttryck för meningen
att yrkesskadeförsäkringen inom en enhetlig
socialförsäkring inte kan kvarstå
som en helt självständig försäkringsform.
Också den av oppositionen dikterade
delen av andra lagutskottets utlåtande
andas mycket av förståelse för
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
mina synpunkter. Det måste te sig föga
rationellt att i framtiden låta denna försäkring
fungera vid sidan om socialförsäkringen
i övrigt. Ingen kan förneka,
att en enhetlig förvaltning är att föredra
med hänsyn till både kostnaderna
och behovet av enkelhet för de försäkrade,
att avgiftsberäkning och uppbörd
kan göras enklare, att man kan slå ihop
socialförsäkringsavgifterna och låta
skatteförvaltningen ta hand om den.
Ja, det säger man, men ändå kan de
borgerliga partierna inte förmå sig till
att ta steget fullt ut, att dra konsekvenserna
av sina egna resonemang. Saken
är inte utredd, säger man. Det är ju
dock så att den har stått på dagordningen
ända sedan 1920-talet. 1953, samma
år som den nuvarande sjukförsäkringen
beslutades, framlades senast en
utredning i denna fråga, och därvid
slog man fast att den beslutade samordningen
förutsatte ett intimt samarbete
mellan sjukkassorna och yrkesskadeförsäkringens
organ samt att förefintligheten
av ett flertal sinsemellan konkurrerande
försäkringsinrättningar syntes
ägnade att komplicera en sådan ordning,
som man uttryckte det. Utredningen
åberopar också andra skäl för att en
enda försäkringsinriittning skulle ha
hand om försäkringen, men det ansågs
inte möjligt att genomföra en sådan förändring
redan i samband med den nya
lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari
1955.
Av remissvaren var det bara två som
direkt avvisade denna centraliseringstankc:
Socialförsäkringsbolagens för
ening
och Svenska arbetsgivareföreningen.
Fem statliga myndigheter, däribland
försäkringsrådet, anslöt sig till utredningsmannens
förslag att man skulle
något avvakta vidare erfarenheter. Sju
andra remissorgan ansåg sig redan då
kunna förorda centralisering. Det var
Landsorganisationen, Tjänstemännens
centralorganisation, Svenska sjukkasscförbundet,
försäkringsinspektionen,
pension sstyrelsen, riksförsiikringsanstal -
32 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring- i lagen om allmän ajnkförsäkring, m. m.
ten och statens organisationsnämnd.
Dessa förslag och yttranden redovisades
för riksdagen i propositionen år 1954
om den nya yrkesskadeförsäkringslagen.
Där föreslogs att bolagen skulle få
rätt att under en övergångstid, som det
hette, vid sidan av riksförsäkringsanstalten
bedriva yrkesskadeförsäkring.
Sedermera har frågan diskuterats i
samband med pensionsutredningens
slutliga förslag 1956 och pensionsberedningens
förslag 1957. I sitt betänkande
1960, som ligger bakom propositionen,
ägnade socialförsäkringens administrationsnämnd
denna fråga ett särskilt kapitel.
Sammanfattningsvis torde kunna
sägas, anförde administrationsnämnden,
att yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas
verksamhet påverkas av samordningen
på sådant sätt, att skaderegleringen
blivit starkt reducerad och att
handläggningen av livränteärenden blivit
den dominerande arbetsuppgiften.
Det synes enligt administrationsnämnden
inte sannolikt att några erfarenheter
av vikt rörande verkningarna av
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarnas
samordning står att vinna utöver dem
som redan erhållits. Ur denna synpunkt,
anför nämnden, bör hinder inte möta
att uppta centraliseringsspörsmålet till
prövning. Administrationsnämnden ansåg
sig emellertid inte böra föreslå
några mera genomgripande förändringar
i yrkesskadeförsäkringens administration
i ett läge, då frågan om försäkringens
materiella innehåll var föremål för
prövning.
Vid remissbehandlingen har i ett flertal
yttranden beklagats, att frågan inte
kunnat bringas till sin lösning i detta
sammanhang, och ytterligare ett antal
framhåller återigen önskvärdheten av
en snar lösning. Jag har därför ansett
att den långa diskussionen bör kunna
föras till ett slut. De administrativa anordningarna
måste nämligen underordna
sig de materiella bestämmelserna i
vår lagstiftning, och på den punkten är
huvudlinjen alldeles klar, även om
många detaljer återstår att lösa.
Vi bör få en enhetlig socialförsäkringsavgift
och en ensartad avgiftsuppbörd.
Finansieringsmetodiken för den
lilla del av socialförsäkringen, som yrkesskadeförsäkringen
i framtiden kommer
att utgöra, bör inte vara väsensskild
från systemet i övrigt. Vi står
t. ex. inför problemet att värdesäkra
livräntorna — tänk på det — på samma
sätt som pensionerna, och detta kan
tekniskt ordnas inom en enhetlig försäkring.
Att differentiera avgifterna
mellan yrken efter olika yrkesskaderisker
finner jag vidare vara en diskutabel
ordning numera. Vi har inte högre sjukförsäkringsavgifter
för de företag som
utsätter de arbetande för större allmänna
hälsopåfrestningar än andra. Vi
bär samma avgifter till ATP för alla
trots de stora olikheter i förslitning och
invaliditetsrisk som olika delar av arbetslivet
uppvisar. Skall man verkligen
under sådana förhållanden belasta vissa
näringar med en aning mer i avgift
till yrkesskadeförsäkringen än andra,
i synnerhet om det medför betydande
krångel och extrakostnader?
Vem är det för resten som betalar
avgiften? Det har vi diskuterat ofta. Vi
har till leda fått höra att avgifter för
socialförsäkringen, som läggs på arbetsgivarna,
förs över antingen på arbetstagarna
genom att de får lägre löner eller
på allmänheten genom högre priser.
Jag brukar själv säga, att det är produktionen
som betalar. Mig förefaller det
då naturligt att en sådan produktionskostnad
slås ut över hela kollektivet.
Varken i propositionen eller i mitt anförande
nu har jag sagt, att det finns
någon kritik att rikta mot de enskilda
bolagens sätt att sköta sina uppgifter
— det vill jag understryka. Bolagen
handlar för övrigt enligt lagens bestämmelser
och under försäkringsinspektionens
tillsyn samt enligt vanlig affärspraxis.
De som dikterat utskottsutlåtandet
har inte förmått sig att ge ett gott
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 33
Ändring
betyg åt alla de tio företag som skött
yrkesskadeförsäkringen. De har glömt
det största, nämligen riksförsäkringsanstalten.
Själv vill jag gärna ge ett gott
vitsord åt alla företag som handhaft
yrkesskadeförsäkringen.
Meningslöst är dock att i denna fråga
sätta sig till doms såsom en magister
över en skolklass. Förutsättningarna för
verksamheten är så olika. Enligt 1958
års statistik var inemot 70 000 arbetsgivare
försäkrade hos bolagen. Riksförsäkringsanstalten
hade åtta gånger så
många — över 560 000. Lägg märke till
detta! Men antalet anställda hos de
560 000 var bara 20 procent större än
hos de 70 000.
Vad beror det på? Jo, det beror på
att riksförsäkringsanstalten har skyldighet
att se till att försäkringsplikten
iakttas av alla de små arbetsgivare,
t. ex. husmödrar, som ofta inte ens känner
till saken, medan bolagen kan välja
sina kunder.
Jag vill därför inte alls ge mig in på
en differentierad betygsättning. Det
handlar ju heller inte om att värdera
vad som varit utan att ordna det bra
för framtiden.
I propositionen förordas ju också
att pensionsnämnderna skall upphöra
med sin verksamhet, att lokalsjukkassorna
skall avvecklas, att riksförsäkringsanstalten
och pensionsstyrelsen
skall uppgå i ett nytt ämbetsverk och
att försäkringsrådet efter en övergångstid
skall upphöra. I detta ligger inget
missnöje med pensionsnämnder och lokalsjukkassor,
inget klander mot de berörda
ämbetsverken eller försäkringsrådet.
Förslagen på dessa punkter är
lielt enkelt ett steg och ett mycket stort
steg på vägen mot det mål, varom väl
alla i dag är ense: en enhetlig socialförsäkringsorganisation,
som leder till
minskade förvaltningskostnader och
minskat krångel för den enskilde.
Då jag alltså nu föreslår ett beslut om
att de ömsesidiga bolagen skall efter en
viss tid upphöra är detta att se som ännu
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ett steg på samma väg. Viktigt är också
att detta steg tas, därför att vinsten av
den administrativa samordning som i
övrigt genomförs i annat fall delvis går
förlorad. — Därtill kommer att besked
skall lämnas i tid. I alltför många år
har ovisshet rått i denna fråga. Rimligt
är att de som berörs får tid för omställning.
I hela vårt arbetsliv pågår för närvarande
en väldig rationaliseringsprocess,
som ställer företag och anställda
inför nya anpassningsproblem. På olika
sätt — och inte minst genom arbetsmarknadspolitiken
— medverkar samhället
till att underlätta omställningen.
Med en varseltid på fem år bör vi ha
goda möjligheter att också på detta område
bevaka de intressen som bör bevakas.
Att sedan åtskilliga praktiska problem
föreligger då det gäller avvecklingen av
bolagens verksamhet på detta område
har jag aldrig dolt. Tvärtom har jag
aviserat att dessa frågor skall tas upp i
samband med att yrkesskadeförsäkringens
framtida utformning utreds. För
principfrågan — en enhetlig socialförsäkringsorganisation
— fordras emellertid
ingen ny utredning.
Slutligen får jag tillfoga den reflexionen
att det enskilda försäkringsväsendet
i stort har visat god anpassningsförmåga
efter ändringar i socialförsäkringslagstiftningen.
Sjukförsäkringen
föranledde inte någon olycka, såvitt jag
vet, och ATP:s första år tycks ha varit
ett gott år för en stor del av försäkringsvärlden
— av annonser och rapporter
att döma.
Nu har finansministern föreslagit en
avdragsreform som är ämnad att ge de
privata försäkringarna en nv stöt framåt
— och mig skulle det då förvåna om
inte också denna lilla ändring, som innebär
att nio företag får lov att upphöra
med en liten gren av den lagstadgade
försäkringsverksamheten, skulle
klaras utan någon större smärta.
Herr talman! Jag anser att princip -
beslutet om yrkesskadeförsäkringens
3 Andni Lammarens protokoll 1961. Nr 21
34 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
förvaltning är viktigt, det erkänner jag
öppet. Lika viktiga är ställningstagandena
i fråga om förvaltningen i övrigt
— även då det gäller ordningen för den
framtida behandlingen av ärenden rörande
förtidspension. Men då utskottet
på denna punkt så utförligt har argumenterat
för propositionens linje, skall
jag avstå från att närmare gå in härpå.
Jag är också överens med utskottet i
de frågor som rör behandlingen av
ärendena inför försäkringsdomstolen.
Men så kommer jag över till den andra
frågan, vilken har delat utskottet i
två hälfter, nämligen den s. k. tvåtredjedelsregelns
slopande i fråga om företagarnas
pensions- och avgiftsberäkning
inom ATP. I denna fråga är jag överens
med utskottsmajoriteten och avser att
något uppehålla mig vid den borgerliga
samlingsreservationcn.
Att jag är förvånad över reservanternas
hållning i denna fråga förundrar
väl ingen. Här har det vitt och brett
talats — jag har åtskilliga citat i min
portfölj — om den orättvisa och den
diskriminering — för att använda två
av de mildare uttrycken — som företagarna
utsatts för genom reduktionsregelns
införande. Förra året begärdes
i en särskild motion av folkpartiet och
högern att tredjedelsreduktionen skulle
slopas så att »full likställdhet» skulle
erhållas »mellan inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete».
Folkpartiets representanter i utskottet
reserverade sig då för en utredning om
förbättring — så hette det — av företagarnas
ställning i tilliiggspensionssystemet
i vad det gäller reglerna om beräkning
av pensionsgrundande inkomst.
De anförde att den i lagtexten gjorda
åtskillnaden mellan inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete
inte gav uttryck för rättvisa mellan
olika grupper av medborgare.
Högerns representanter var fortfarande
emot ATP men anslöt sig till yrkandet
om full likställdhet mellan inkomst
av anställning och inkomst av annat
m. m.
förvärvsarbete för den tid obligatoriet
består, som man uttryckte det. I överensstämmelse
härmed lade man fram
förslag till lagändring — en ändring
som inte skiljer sig från den som nu
föreslagits i propositionen. Centerpartiets
representanter i utskottet anslöt
sig till högerns ståndpunkt.
Sedan har diskussionen fortsatt inom
och utom riksdagen, och jag har på olika
sätt fått klart för mig, att sedan ATP
beslutats, företagarna och de fria yrkesutövarna
är inställda på att få samma
pensionsberäkning och samma avgifter
som löntagarna. Jag hade tydligen varit
onödigt lyhörd för talet om de alltför
höga avgifterna och det mindre pensionsbehovet
inom företagssektorn. Bolagsbildningsrushen
visade, menade
man, att företagarna helt och fullt ville
vara med, och utträdena var också mycket
få.
Redan innan propositionen lades
fram lät jag förstå att jag ämnade följa
den nya opinion som framträtt hos företagarna.
Dels var jag nu liksom tidigare
angelägen att ha med företagarna
i ATP och att så långt möjligt tillgodose
deras önskemål om anslutningsformen,
dels fann jag det vara en fördel
just ur enhetlighetssynpunkt att vi fick
så likartade regler som möjligt. Ty också
i denna fråga gäller ju att olikheter
föranleder gränsdragningssvårigheter.
Vem är arbetsgivare? Vem är arbetstagare?
Vem skall betala avgiften och hur
skall den beräknas o. s. v.? Varje förenkling
minskar -— det är uppenbart
— riskerna för krångel.
Så kom propositionen — välkomnad
av många. Då befinns det att en del
motionärer gärna vill ha den gamla
ordningen kvar också — och andra
möjligheter tillika. Ett par motionärer
har ett motionsyrkande i januari och
ett annat i april. De borgerliga partierna
förenas sedan i endräkt om två
ståndpunkter, nämligen dels att godtaga
reduktionsregelns avskaffande i dag
och dels att begära att den skall åter
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 35
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
komma i höst. Jag kan sannerligen med
skäl sjunga med Ernst Rolf: »Gör man
så eller så, blir det inte bra ändå.» Ett
mera halsbrytande politiskt rock’n’rollnummer
än det som bär uppvisats har
jag svårt att föreställa mig.
Jag medger dock gärna att svängningar
av detta slag ger det politiska
livet en vårligt aprilmässig atmosfär.
Jag vill dock inte beskylla någon för
inkonsekvens, vilket jag gjorde i den
förra frågan. Centerns linje är klart uttryckt:
man vill underminera ATP med
hänsyn till sin egen grundsyn. Högerns
linje är också klar: följ den gamla
tvåan! Och folkpartiet är lika konsekvent,
eftersom det som vanligt intar
samtliga förekommande ståndpunkter.
Ändå, herr talman, är detta inte enbart
ett muntert skådespel. Jag tänker
inte då på att ståndpunkterna skiftar
—- alla ändrar vi väl oss ibland — och
inte på att man vill ha individuell valfrihet.
Det har man ju velat hela tiden.
Reservanternas motivering är ganska
knapphändig. Den anknyter till det resonemang
som fördes under pensionsstridens
dagar om att pensionsbehovet
är varierande, att avgifterna kan bli betungande
och att valmöjligheter är bra.
Ändå vill reservanterna just nu godta
att alla företagare får räkna avgifter
och pension på hela inkomsten utan
annan valmöjlighet än den som består
i utträdesrätten. Men längre fram skall
fältet för valfrihet för denna grupp
återigen utvidgas långt utöver vad som
nu är fallet.
Vad är egentligen tanken bakom denna
metod? I en av motionerna finns ett
uttalande av den innebörden att många
företagare skulle vilja vara med i början
några år, därför att avgifterna då
är låga, medan de därefter skulle ta sin
ställning under omprövning. Jag har erbjudit
dem möjlighet att träda ut och ta
konsekvenserna därav. De borgerliga
partierna gemensamt vill nu ge dem
möjlighet att betala full avgift så länge
avgifterna är låga för att därefter vara
med i systemet med en avgift som de
kan bestämma själva. Detta innebär,
herr talman, uttryckt på annat sätt: Om
företagarna bara får tillfälle att bygga
upp pensionsrätten medan avgifterna
är låga, så räcker det, förutsatt att de
först litet senare får möjlighet att minska
sina avgifter. Det blir ju den tidens
försäkringskollektiv som får betala förmånerna.
Någon risk för systemet finns
ju inte, eftersom löntagarna inte kan
manipulera med utträden och reduktioner.
Reservanterna vet att en försäkring
enligt fördelningssystemet förenad med
valfrihet inbjuder till och möjliggör
spekulationer. De begär alltså att sådana
spekulationsmöjligheter skall medges
en del av de försäkrade, nämligen
företagarna, på bekostnad av de övriga,
nämligen löntagarna. Det går inte att
påstå att man inte förstått konsekvenserna
av detta förslag. Utskottet har
självt antytt dem och t. ex. påpekat att
en valfri reduktionsregel naturligtvis
endast kunde få användas en gång för
alla, nämligen då pensionsgrundande
inkomst första gången beräknas.
Detta faktum och följden av ett sådant
engångsval ur den enskildes synpunkt
har dock inte gjort något intryck
på reservanterna. Jag ifrågasätter verkligen
om det stora flertalet av landets
småföretagare och fria yrkesutövare är
trakterade av ett system som skulle innebära
att en del av försäkringskollektivet
skulle ges tillfälle att spekulera i
vinster på löntagarnas bekostnad. Det
kan faktiskt bli för mycket partitaktiskt
omslagspapper också.
Av vad jag nyss sagt framgår följaktligen
att man inte kan åberopa mina
tidigare uttalanden om vilja till tillmötesgående
för att spänna mig framför
den kärra som oppositionen nu har
konstruerat. Vad jag sagt mig kunna
diskutera är sådana förbättringar som
kan förenas med reformens principiella
huvuddrag. Det förslag som här har
skisserats av oppositionen har ingen
-
36 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring
ting att göra med de principer om solidaritet
och sammanhållning som ATP
bygger på. Detta är något helt annat än
att kunna ombilda sitt företag till aktiebolag
för att få del av förmånerna
som löntagare. I sådana fall, vilka väl
nu blir helt onödiga om den föreslagna
lagändringen genomföres, var det fråga
om att höja sina avgifter och att underkasta
sig de regler beträffande bokföring
o. d. som en aktiebolagsbildning
medför. Här är det tydligen fråga om
att från tid till annan kunna jämka sina
avgifter på det sätt som blir mest
fördelaktigt utan hänsyn till försäkringen
och de andra försäkringstagarna.
Herr talman! Jag står således fast vid
mitt förslag, som banar vägen för förenklingar
och större enhetlighet på
grundvalarna för den tilläggspensionering
som riksdagen en gång har beslutat.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):
Herr talman! Jag vill först om det
föreliggande förslaget säga, att på de
allra flesta punkterna, då det gäller
omorganisationen av sjukkassorna och
samordningen av administrationen för
sjukförsäkringen och pensioneringen,
har utskottet uppnått enighet och tillstyrker
propositionen.
Vi har också godtagit förslaget till
ändrad beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten för företagarna,
som går in i ATP-systemet. Därmed har
den orättvisa, som i så många sammanhang
har klandrats, tagits bort. Jag tror
att socialministern försöker att politisera
på denna punkt mer än vad som är
påkallat. Han läste in i reservationen
på den sistnämnda punkten saker och
ting, som i varje fall inte jag anser att
man kan läsa in i densamma. Jag återkommer
till detta senare.
Beträffande omorganisationen av
sjukkassorna, som är den stora frågan i
detta ärende, råder i väsentliga stycken
enighet inom utskottet. Dubbelkassesystemet,
med det krångel som det har
m. m.
inneburit, försvinner. Man får en enhetlig
bokföring och redovisning. Man
kan i viss mån tillgodogöra sig stordriftens
fördelar. Lokalsjukkassorna
förvandlas till lokalkontor som blir
underlydande länssjukkassorna. Vi är
visserligen inom utskottet medvetna om
att det bland de allmänna sjukkassornas
folk råder en viss oro. De känner
oro över att lokalsjukkassornas styrelser
försvinner. De är också iingsliga över
att de kan bli alltför mycket beroende
av länssjukkassan och att det kanske
blir en byråkratisering av hela verksamheten.
Personligen tror jag att denna
ängslan i någon mån är obefogad.
Till lokalkontoren kommer ju att knytas
de s. k. försäkringsnämnderna, som
i väsentliga avseenden bör kunna överta
och fullgöra de uppgifter som styrelserna
tidigare har haft.
Det råder också inom utskottet enighet
i allt väsentligt om de uppdragna
linjerna för administreringen av pensioneringen.
På ett par punkter går åsikterna
isär, åsikter som har redovisats
i reservationer. Vi är eniga med departementschefen
om att pensionsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten hör sammanslås
till ett riksförsäkringsverk. Det
blir visserligen ett mammutverk, men
den samordning av sjukförsäkring och
pensionsförsäkring, som skall ske på
det lokala planet, kräver att man också
på det centrala planet samordnar handläggningen
av ärendena. Vi är tillfredsställda
med att en särskild domstol, socialförsäkringsdomstolen
inrättas.
Som redan har framgått råder det
oenighet på några punkter. Det gäller
för det första socialförsäkringsbolagen,
som socialministern i sitt anförande har
pekat på. Där har folkpartiet, högern
och centerpartiet i utskottet med lottens
hjälp dikterat utskottsutlåtandet.
Jag tänker inte gå in på alla detaljer
i den frågan, tv jag vet att en annan talare
kommer att ägna stor uppmärksamhet
åt just den sidan av ämnet. Jag vill
bara ta upp ett par saker, som varit av
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 37
Ändring
betydelse vid vår utformning av utlåtandet.
För närvarande bedriver dessa nio
socialförsäkringsbolag yrkesskadeförsäkringsverksamhet
i konkurrens med
riksförsäkringsanstalten. I propositionen
föreslås att riksdagen i dag skall
göra ett principuttalande av den innebörden,
att bolagen skall upphöra med
sin yrkesskadeförsäkring med utgången
av 1965. Som skäl anföres, som vi har
hört, att administrationen därigenom
skulle förenklas. Det nya riksförsäkringsverket
sknlle handha verksamheten.
Möjligheter skulle därigenom öppnas
till förenkling av avgiftsberäkning
och avgiftsuppbörd. Man skulle så småningom
— det framgick också av socialministerns
tal — komma fram till
en enhetlig socialförsäkringsavgift. Som
vtterligare skäl anförs, att om riksdagen
i dag gör ett principuttalande i
frågan i enlighet med propositionen,
så beredes bolagen tillfälle att under
tiden fram till 1966 avveckla denna
verksamhet och göra de förändringar
beträffande personalorganisationen, som
kan vara nödvändiga.
Det är egentligen inte enbart mot
denna tanke vi, som dikterat utskottsutlåtandet,
har gjort invändningar. Vi
har inte haft anledning att diskutera
omorganisationen, eftersom vi saknar
det material, som bör finnas innan man
kan diskutera, huruvida socialförsäkringsbolagen
skall fortsätta sin verksamhet
eller inte. Vad vi har fäst oss
vid alldeles särskilt är att statsmakterna
tidigare bär uttalat, att hela socialförsäkringens
utformning och innehåll
bör bli föremål för utredning.
Den utredningen pågår. Man kan väl
vänta att resultatet av densamma blir
klart inom något av de närmaste åren.
Administrationsnämnden pekar på samma
sak och säger, att eftersom frågan
inte är utredd har nämnden inte haft
anledning att nu lägga fram något förslag.
Av det skälet har en stor del av
remissorganen över huvud taget inte
yttrat sig om socialförsäkringens omor
-
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ganisation, även om några remissinstanser
— som framgick av socialministerns
anförande — på grund av de antydningar
som gjorts i administrationsnämndens
betänkande, snuddat vid
frågan. Men de har naturligtvis inte
kunnat diskutera den i detalj, eftersom
administrationsnämnden inte tagit upp
den, ännu mindre redovisat något utredningsresultat.
Vi som dikterat utlåtandet menar alltså,
att det inte finns någon anledning
för riksdagen att i dag genom ett principuttalande
binda sig på denna punkt.
Riksdagen bör först veta hur denna försäkringsgren
skall utformas och samordnas
med övrig socialförsäkring. Detta
är grundtanken. Dessutom finns det,
i varje fall för mig, ytterligare ett skäl.
Det finns god tid för utredningen liksom
för framläggande av en proposition,
eftersom man förutsätter att den
reformerade yrkesskadeförsäkringen inte
skall träda i verksamhet förrän
1966. När så är fallet, bör man i detta
liksom i så många andra fall ge dem
som berörs och även andra remissinstanser
möjligheter att yttra sig över
förslaget. Jag skulle vilja säga, att innan
delinkveten avrättas, bör han åtminstone
få möjlighet att knorra.
Av de skäl, som jag här redovisat, ber
jag att på denna punkt få yrka bifall
till vad utskottet har anfört. Det innebär
alltså att jag yrkar avslag på reservation
nr II.
Fn annan skiljaktighet i uppfattningen
gäller pensioneringens lokala administration.
Den är redovisad i reservation
nr IH, som har biträtts av folkpartiets
och centerpartiets representanter
i utskottet. Enligt propositionen skall
pensioneringen administreras på det
sättet, att ålderspension, änkepension
och barnpension skall handläggas på
tjänstemannaplanet. Det är pensionsfall,
som är mycket enkla. Det gäller
att konstatera några data och därefter
expediera ansökningen till riksförsäkringsverket.
38 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
Beträffande andra förmåner inom
folkpensioneringen, hustrutilläggen,
kommunala bostadstilläggen och änkepensionerna
i övergångsfallen, föreslås
att dessa skall handläggas av de till
sjukkassornas lokalkontor knutna försäkringsnämnderna.
Det gäller här inkomstprövade
förmåner, vilka till en del
finansieras med statsmedel och till en
del med kommunala medel. Den princip
som har varit avgörande för socialministern,
när han utformat detta förslag,
har — skulle jag tro — varit att eftersom
kommunerna bidrar till kostnaderna,
bör de till lokalsjukkassornas
kontor knutna nämnderna, som utses
av kommunernas fullmäktige, i framtiden
få besluta om dessa förmåner. Detta
är en riktig tanke. Dessa försäkringsnämnder
skulle alltså i detta avseende
komma att överta den verksamhet, som
pensionsnämnderna nu utövar.
Övriga pensionsförmåner, inbegripet
invalidpensionering, skulle administreras
av de till länssjukkassorna knutna
pensionsdelegationerna. Dessa skulle
administrera ATP och andra icke inkomstprövade
pensionsförmåner. Mot
detta finns inte heller i princip någonting
att invända. Nu är det emellertid
så att vi i dag inte vet någonting om hur
invalidpensionerna kommer att utformas.
1958 års socialförsäkringskommitté
är ännu inte klar med sin utredning
i det avseendet. Man vet därför
inte heller hur invalidpensionerna i
framtiden skall finansieras. Av propositionen
förefaller det som om den vägledande
tanken för socialministern, när
han skrivit detta avsnitt, har varit, att
invalidpensionerna i fortsättningen helt
skall finansieras av statsmedel. Om så
blir fallet, vilket jag hoppas, är det nog
riktigt att invalidpensionerna administreras
av pensionsdelegationen. Men
vi vet som sagt ingenting om detta.
Skulle det bli så att kommunerna även
i fortsättningen liksom för närvarande
skall bidra till invalidpensioneringens
finansiering, är det principiellt oriktigt
m. m.
att pensionsdelegationerna skall handlägga
den del av prövningen, som avser
inkomstberäkning och behovsprövning.
Det vore att frånhända kommunerna beslutanderätten
på ett område, där de
skall vara med om att betala. Visserligen
har vi blivit vana vid att kommunerna
får än den ena, än den andra uppgiften
i fråga om vilken de har mycket
litet att säga till om, trots att de måste
vara med om att betala kostnaderna.
Men man bör därför inte sätta det i
system på sätt som här föreslås.
Nu skall denna verksamhet inte träda
i kraft förrän 1963, och socialförsäkringskommittén
beräknas vara färdig
med sitt förslag redan om någon
månad. Vi reservanter menar att man
inte behöver ta ståndpunkt till denna
detalj, förrän Kungl. Maj:t lägger fram
propositionen om invalidpensioneringens
utformning. Blir det så att kommunerna
skall bidra till kostnaderna,
bör den del av invalidpensionernas administrering,
som berör inkomstprövning
och problem som sammanhänger
därmed, hänskjutas till försäkringsnämnderna.
Själva den medicinska
prövningen kan såsom föreslagits i propositionen
handhavas av pensionsdelegationerna
— låt vara att det blir en tudelning
av uppgiften — men denna måste
nog i alla fall i viss mån komma till
stånd, eftersom utredningarna i allt väsentligt
måste göras på det lokala planet.
Vi menar därför att det heller inte
finns anledning att nu ta ståndpunkt
till denna detalj, förrän vi får se hur
invalidpensioneringen utformas och
framför allt hur den skall finansieras.
Jag yrkar alltså, herr talman, bifall
till reservation III.
Beträffande socialförsäkringsdomstolen
har vi också en skiljaktig mening,
som jag inte skall gå närmare in på, eftersom
problemet kommer att belysas
av en annan talare. Det gäller det allmänna
ombudet som enligt lagrådets
förslag bör knytas till försäkringsdomstolen.
Även departementschefen är tyd
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 39
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ligen av den uppfattningen att det skulle
vara av betydelse att en partsrepresentant
knytes till försäkringsdomstolen.
Jag vill bara beklaga att socialministern
på den punkten inte har tagit
steget fullt ut. Det innebär att socialförsäkringsdomstolen
när den börjar sin
verksamhet inte kan fungera på det sätt
som enligt reservanternas mening varit
önskvärt. Där har vi i reservationen
föreslagit att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall anhålla om förslag
redan instundande höstriksdag, så
att partsrepresentanten kan börja sin
verksamhet snarast möjligt.
Jag yrkar bifall jämväl till denna reservation.
Jag vill också beröra en annan fråga,
som är redovisad i den reservation, som
är betecknad nr I och som upptar frågan
huruvida part som kallas till muntlig
förhandling inför försäkringsdomstolen
skall ha rätt att erhålla ersättning
för kostnaderna för resa, uppehälle
m. in. Där har departementschefen
uttalat sig mycket positivt, men eftersom
frågan är föremål för utredning,
har inte något förslag utformats.
På den punkten är det tre reservanter
inom utskottet som vill, att riksdagen
redan nu skall besluta att ersättning
skall utgå.
Utskottsmajoriteten har i huvudsak
på de skäl departementschefen anför
biträtt propositionen, ehuruväl vi alla
inom utskottet är på det klara med att
den som inkallas till muntligt förhör
inför försäkringsdomstolen bör få ersättning
för resekostnader in. m. av allmänna
medel. Annars kan för den enskilde
uppstå den situationen, att han
av ekonomiska skäl avstår från att inställa
sig hos försäkringsdomstolen och
där framföra sina synpunkter i en fråga,
som kan vara av stor betydelse för
honom. .lag ser mig alltså på grund av
det anförda och i förhoppning att det
snart kommer att framläggas ett positivt
förslag i detta avseende föranlåten
att vrka bifall till vad utskottet i detta
avseende hemställt.
Till sist kommer jag fram till frågan
om pensionsgrundande inkomst inom
ATP-systemet. Jag vill först konstatera,
att vi inom utskottet — det gäller samtliga
partier, såvitt jag förstår — med
tillfredsställelse ser att den skiljaktighet
som varit rådande vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst för å ena
sidan löntagare och å andra sidan företagare
och fria yrkesutövare blir undanröjd
i och med den lagändring som
utskottet enhälligt tillstyrkt. På den
punkten råder alltså endast en mening.
Socialministern har polemiserat mot
den reservation, i vilken folkpartiet,
högern och centerpartiet har begärt utredning
angående ökade valmöjligheter
inom ATP-systemets ram vad beträffar
beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Jag skall gärna erkänna att de
motioner utskottet har haft att behandla
i detta avseende utgör en ganska rikhaltig
provkarta på olika önskemål.
Trots att provkartan är ganska brokig
måste man ur denna ändock utläsa att
det bland berörda folkgrupper finns en
önskan om att i någon mån modifiera
pensionssystemet i detta avseende.
I motioner från folkpartihåll föreslås
att tvåtredjedelsregeln skall bibehållas
som en valmöjlighet vid sidan av det
förslag som Kungl. Maj:t nu lagt fram.
I andra motioner har andra utformningar
av valmöjligheten redovisats.
Jag vill för min del säga, att jag är
fullt på det klara med, att man inte kan
breda ut sig här och tillskapa hur många
valmöjligheter som helst. Men jag vill
å andra sidan, herr socialminister, konstatera
att vi för närvarande har tvåtredjedelsregeln
inskriven i pensionslagen.
Om man här inskränker sig till
att behålla den valmöjligheten innebär
det egentligen ingen förändring av det
system som redan finns.
Jag fäste mig vid att när socialministern
framförde sina kritiska kommentarer
innebar det samtidigt en drä
-
40 Nr 21
Fredagen den 19 mai 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
pande kritik mot det förslag som Kungl.
Maj:t på sin tid själv framlade och som
innebar att man kan stå utanför systemet,
dels att löntagare och tjänsteman
blir försäkrad för hela inkomsten till
viss gräns, dels att fria företagare och
yrkesutövare får lägga två tredjedelar
av sin inkomst ovanpå det dubbla basbeloppet
till grund för pensionsberäkningen.
Bibehålies tvåtredjedelsregeln
som valmöjlighet, blir enda skillnaden
mot vad som nu gäller den, att till den
kategori, som lägger hela inkomsten till
grund för pensionsberäkningen, föres
en grupp företagare och fria yrkesutövare,
under det att man bibehåller såsom
en särskild valmöjlighet tvåtredjedelsregeln
för de företagare, som vill
nyttja denna. Det är i grund och botten
med en sådan variation ingen större
ändring, som föreslås. Men jag är medveten
om att det innebär vissa komplikationer
och att man därför måste undersöka
saken närmare och utreda den.
Det går inte med den utformning som
det nu föreliggande lagförslaget har att
utan vidare bibehålla tvåtredjedelsregeln.
Det har dock framförts starka opinionsyttringar
på denna punkt från folk
som understrukit, att det är önskvärt att
vid sidan av den ordning som nu tillskapats
bibehålla en sådan möjlighet
för dem som tycker att avgiftsbetalningen
blir betungande.
Sedan vill jag för min del kraftigt understryka
en sak till. Socialministern
gjorde i sitt anförande vid ett par tillfällen
i rätt spydiga formuleringar gällande
att här skulle företagarna på löntagarnas
bekostnad få hoppa in och ut
i pensionssystemet och välja avgiftsbetalning
allteftersom det passade dem.
Man skulle alltså ett år kunna lägga hela
inkomsten till grund för pensionen och
ett annat år, om det passade bättre, använda
tvåtredjedelsregeln. I varje fal)
har inte jag i reservationen lagt in den
betydelsen. Ett sådant förfaringssätt
skulle lätt leda till orimliga konsekven
-
ser i ATP-systemet. De valmöjligheter
som skapas måste innebära, att företagarna
och de fria yrkesutövarna, när
de träder in i systemet, bestämmer sig
en gång för alla huruvida de vill lägga
hela inkomsten till grund för beräkning
av pensionen eller om de vill tillämpa
tvåtredjedelsregeln. Därom kan det inte
behöva råda någon tvekan, anser jag.
Annars skulle valmöjligheten kunna
missbrukas.
Nu har jag uppehållit mig vid den redan
gällande tvåtredjedelsregeln såsom
en valmöjlighet vid sidan av det nu
föreslagna systemet, och jag har nog
personligen lagt huvudvikten vid denna
valmöjlighet. Men jag medger att andra
lösningar kan vara tänkbara. Som
jag tidigare angivit kan man dock inte
plocka in hur många variationer som
helst. Men det är tänkbart, att man kan
tillämpa tvåtredjedelsregln t. ex. nedifrån
basbeloppets övre gräns för att
därigenom tillfredsställa dem, som har
låga inkomster och som inte anser sig
kunna betala avgift för hela inkomsten.
Jag tror inte att den variationsmöjligheten
skulle vinna anslutning av så
många, men den kan förtjäna att studeras
och övervägas i en utredning, liksom
det kan vara av betydelse att studera
andra former. Även om ett pensionssystem
är uppbyggt på grunder,
som det bereder vissa svårigheter att
variera, skall man ändå inte utan vidare
avvisa ett utredningskrav — i all
synnerhet som vi för närvarande vid
sidan av den grupp, sorti lägger hela inkomsten
till grund för pensionsberäkningen,
dock har en valmöjlighet för
företagarna att ta tvåtredjedelsregeln.
Detta innebär emellertid ingen individuell
valmöjlighet för dem utan endast
en kollektiv, då de redovisas som en
särskild grupp. Jag tycker nog, att socialministern
på denna punkt i politiserande
syfte lade in en betydelse i
reservationen, som inte kan läggas in i
densamma. Det är inte min önskan att
bidraga till att uppluckra ATP-syste
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 31 41
Ändring
met — inte i dess principiella utformning.
Men därmed bär jag inte sagt, att
man inte bör undersöka, om det finns
möjligheter att tillfredsställa dem som
vill ha en valmöjlighet ytterligare.
Jag ber, herr talman, med detta att få
yrka bifall även till reservation nr V.
I de avseenden, där jag inte yrkat bifall
till reservationerna, yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.
Herr HAMILTON (h):
Herr talman! Allra först en rent principiell
synpunkt: Den föreliggande propositionen,
som är kontrasignerad av
statsrådet och chefen för socialdepartementet,
föreslår som vi vet bland annat
att riksdagen genom ett principbeslut
skall beröva socialförsäkringsbolagen
rätt att efter 1865 meddela försäkring
för yrkesskada. Därigenom sätter
man väsentliga delar av lagen om yrkesskadeförsäkring
ur kraft utan att framlägga
ändringsförslag i hävdvunnen och
lagfäst ordning. Det föreligger inte ens
ett utredningsförslag, och än mindre
har remissbehandling skett.
Det är minst sagt märkvärdigt och
enligt mitt sätt att se konstitutionellt betänkligt,
när ett statsråd uppmanar riksdagen
att använda en lagstiftningsmodell,
där hävdvunnen laglig praxis ersättes
av lösa förmodanden och hypoteser
utan redovisat utredningsmaterial.
Genom det föreslagna förfarandet berövas
inte bara riksdagen utan även och
i synnerhet lagrådet möjlighet att
granska själva huvudfrågan, när den
dagen kommer — ett föregripande som
på ett olyckligt sätt kan hindra eller
fastlåsa även en kommande detaljgranskning
på det allsidiga sätt som
grundlagen förutsätter. Det kringgående
av lagrådet, som härigenom sker,
borde vara ett angeläget granskningsobjekt
för konstitutionsutskottet.
Beträffande det statsmonopol inom
yrkesskadeförsäkringen, som socialministern
nu föreslår, bör man vara på
det klara med att det ytterst gäller frå
-
i lagen om allmän sjöförsäkring, m. m.
gan om försäkringsformens existens och
huruvida premiebetalarnas och de försäkrades
intressen skall tillmätas någon
avgörande betydelse eller icke. Såsom
framgår av handlingarna har monopoltanken
framförts av en av intressenterna
i ärendet, riksförsäkringsanstalten,
redan på 20-talet. Detta åberopade
också statsrådet i sitt anförande,
men man hade nog önskat att han
använt aktuellare argument som kan
hänföras till 60-talet. Däremot har
spörsmålet icke varit föremål för någon
utredning i vanlig ordning. Inte
heller har det företagits någon remissbehandling
av monopolförslaget. Den
remissbehandling, varom här tidigare
talats, har rört administrationsnämndens
yttrande och socialförsäkringen i
dess helhet och icke det föreliggande
förslaget. Ett bräckligare underlag och
en ensidigare bevisföring för ett regeringsförslag
har man i denna rätt
härdade kammare sällan tagit del av —
åtminstone inte under de fem år jag
suttit här.
Den borgerliga delen av andra lagutskottet,
som på denna punkt står för
utskottsutlåtandet, förkastar socialministerns
förslag. Det har omvittnats att
den hälft av yrkesskadeförsäkringen
som skötes av socialförsäkringsbolagen
bär handhafts på ett förtjänstfullt och
omdömesgillt sätt. Inte heller mot den
del av verksamheten, som ligger hos
riksförsäkringsanstalten, har riktats någon
kritik. Det enda avsnitt, där socialministern
anser sig kunna finna angreppspunkter,
är administrationskostnaderna
och omfånget av verksamheten.
Vad administrationskostnaderna beträffar
är det givetvis möjligt men
knappast sannolikt att ett monopol skulle
medföra besparingar. De egentliga
förvaltningskostnaderna hos socialförsäkringsbolagen
är redan nu synnerligen
måttliga och i varje fall så låga att
berättigade anmärkningar icke kan
framställas. Vidare står vid införandet
42 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
av ett statsmonopol så stora värden på
spel, att administrativa besparingar i
sig knappast kan utgöra ett bärkraftigt
argument, i all synnerhet som erfarenhetsmässigt
den sortens besparingar i
monopolföretag inte brukar bli tillnärmelsevis
så stora som monopolanhängarna
i förväg siar om. Administrationskostnaderna
får däför inte bedömas
som en isolerad sak, utan de måste sättas
in i det stora sammanhanget: samhällets
totala kostnader för yrkesskadeförsäkringen.
För konsumenten är i
detta fall tjänstens bruttopris det avgörande,
inte hur produktionskostnaderna
är sammansatta. Naturligtvis skall
inte konkurrensen vara något självändamål,
men erfarenheten har givit klart
belägg för att bruttokostnaderna blir
låga med nuvarande konkurrenssystem.
Vidare bör inte staten tala med kluven
tunga. Senast i förrgår under debatten
om prisövervakningen talades
det högljutt om konkurrensens välsignelse
och betydelse och om nödvändigheten
av att vi i denna kammare lagstiftar
mot konkurrensbegränsning. Två
dagar senare behandlas ett förslag, enligt
vilket socialministern vill att vi
skall lagstifta mot konkurrens. Det är
omöjligt att finna någon som helst konsekvens
i tankegångarna.
Om man, herr talman, skall föra ett
resonemang om administrationskostnaderna
och möjligheterna till besparingar,
förutsätter detta en vederhäftig kostnadsredovisning.
Hittills har det varit
omöjligt för riksförsäkringsanstalten,
om den än arbetar dag och natt — eller
rättare sagt Natt och Dag — att prestera
en kostnadsredovisning, som ens
med de blygsammaste anspråk på fullständighet
kan betecknas som tillfredsställande
när det gäller att skilja ut yrkesskadeförsäkringen.
Hur skall det i
framtiden gå för det dubbelt så stora
riksförsäkringsverket att skilja ut de
redan i dag odefinierbara siffrorna, som
endast kan tas fram procentvis? En
korrekt kostnadsredovisning utgör ett
lika stort intresse för staten som för de
redovisningsskyldiga. Varför skall man
bortse från detta och bara intressera
sig för myndigheternas bekvämlighet?
Statens och medborgarnas möjligheter
till insyn och kontroll försvinner otvivelaktigt,
om konkurrensen på detta
område utrotas.
Det andra monopolargumentet är yrkesskadeförsäkringens
föreburna blygsamma
omfång. Med påståendet att en
ringa del kan behandlas nästan hur
som helst kan man naturligtvis komma
mycket långt, och det är påfallande hur
angelägen departementschefen är att
jämföra yrkesskadeförsäkringens ersättningsbelopp
med miljarderna från ATP,
folkpension och sjukförsäkring, trots att
han är medveten om att yrkesskadeförsäkringen
till sin karaktär är helt
väsensskild från dessa. Inom densamma
råder full ekvivalens mellan förmåner
och avgifter i motsats till vad fallet
är inom övriga socialförsäkringsgrenar.
Den omständigheten att vår nådiga
överhet vant sig att behandla en ringa
del av t. ex. vårdbehövande eller skattebetalare
lättvindigare än huvuddelen
utgör möjligen ett incitament till att
använda metoden även i detta fall. Vana
kan dock aldrig ge rättfärdighet åt ett
ensidigt betraktelsesätt.
Jag vill understryka glidningen i departementschefens
tankegång, när han
från konstaterandet att utbetalningarna
från yrkesskadeförsäkringen utgör
en ringa del av de övriga socialförsäkringarnas
totala förmåner snabbt
rutschar över till jämförelsen mellan
arbetsgivarnas avgifter till yrkesskadeförsäkringen
och de väsentligt högre
belopp samma personer erlägger till socialförsäkringen
i dess helhet. Visst är,
herr talman, avgifterna till yrkesskadeförsäkringen
relativt måttliga, cirka 90
miljoner kronor. Den siffran har emellertid
inte något annat intresse än som
delpost av de totala kostnader som
yrkesskadorna åsamkar samhället. Accepterar
man den uppskattning som
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 43
Ändring i lagen
gjorts på försäkringshåll av yrkesskadornas
totala ekonomiska betydelse är
500—600 miljoner kronor en riktpunkt.
Mot socialministerns tal om ringa
omfattning och om rationaliseringsvinster
i ett statsmonopol skall man ställa
den vinst som i det nuvarande systemet
ernås genom differentiering av avgifterna
och genom skadeförebyggande
verksamhet. En sådan jämförelse underlättas
av i ämnet publicerade exempel på
effekten av bolagens skadeförebyggande
verksamhet, vilka ger monopoltanken
föga stöd.
Herr talman! Så länge som sjukförsäkringen
och invalidpensioneringen
m. m. inte täcker de försäkringsbehov
som uppstår då en arbetstagare skadas
i yrkesarbetet, föreligger fortfarande ett
behov av en särskild yrkesskadeförsäkring.
Så länge dennas framtida materiella
innehåll inte har utretts erbjuder
det nuvarande systemets form av
obligatorium utan monopol säkerhet,
kostnadsredovisning och rättvis fördelning
av avgifter mellan olika branscher.
En bjärt kontrast är den bebådade monopolistiska
förenklingen av avgifter
och uppbörd — ett system som medför
att den avgiftsskyldige omöjligen
kan veta hur mycket han betalar eller
vad han betalar till och att han aldrig
kan vara säker på att han inte utsätts
för någon sorts dold beskattning eller
tvingas lämna subventioner till verksamhet
av annat slag.
Ett av de argument som i dag har
framförts här till förmån för propositionen
är att det skulle vara omöjligt
att värdesäkra livräntorna inom yrkesskadeförsäkringen,
om det nuvarande
systemet bibehölls. Som var att vänta
gavs inte något underlag för detta påstående.
.lag skulle för min del vilja
peka på att i den överenskommelse som
skett mellan arbetsgivare och tjänstemän
i pensionsfrågan om de förmåner som
går ovanpå ATP har det icke betraktats
som omöjligt att komma fram till en
värdesäkringsmodell, trots att uppgö
-
om allmän sjukförsäkring, m. m.
relsen i detta fall helt ligger på det
privata området.
Herr talman! Jag tillåter mig att på
denna punkt yrka bifall till utskottets
förslag.
Beträffande försäkringsdomstolen råder
det motsättningar om en liten detalj,
nämligen frågan om kostnaderna för
parts inställelse inför domstolen. Sedan
departementschefen i bestämda
ordalag har förklarat sig beredd att
ompröva spörsmålet om allvarligare
olägenheter skulle uppstå, har jag ansett
det tillräckligt att avvakta besvärssakkunnigas
uttalande i saken för vinnande
av enhetlighet i förvaltningen.
Jag yrkar därför bifall till utskottet
även på den punkten.
När det gäller pensioneringens lokala
administration kan jag i stort godta utskottets
formuleringar, men jag vill på
en punkt anmäla avvikande mening,
nämligen beträffande avgörandet av invalidpensionsärendena.
Det står redan
i dag klart att bedömningen av dessa
i framtiden av olika anledningar blir
väsentligt mera komplicerad samt att
behovet av särskild expertis ökar kraftigt.
Enhetlighet i bedömandena får då
större vikt. Därför har herr Kaijser
och jag i utskottet reserverat oss för att
invalidpensionsärendena i framtiden
skall företas till avgörande inom riksförsäkringsverket.
Jag ber att få yrka
bifall till reservation nr III. B.
Beträffande partsrepresentation vid
socialförsäkringsprocesser kan jag helt
instämma med herr Anderson i Sundsvall.
Herr talman! Jag ber också att få yrka
bifall till reservationen V., som innebär
att man skall acceptera departementschefens
förslag beträffande ATP
för företagare i så måtto att löneinkomst
och företagarinkomst i lika mån
skall ge underlag för pensionsrsitt. För
innevarande år kan man acceptera den
föreslagna ordningen helt utan egentliga
inviindningar, eftersom avgifterna
ännu iir låga i jämförelse med vad de
44 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
kommer att bli — kanske 18—20 procent.
Vi reservanter väntar till höstriksdagen
förslag om valfrihet mellan
olika pensionsnivåer. Jordbrukare och
andra företagare som så önskar skall
kunna välja mellan exempelvis ingen,
halv och hel pensionering med motsvarande
avgifter. Det är rätt och rättvist
att sådan valfrihet införes från och med
nästa år.
De argument som framförts från denna
talarstol om riskerna för spekulation
ifråga om ut- och inträde är den
obotfärdiges förhinder. 15- och 30-årsreglerna
borde inte vara omöjliga att
justera till försäkringsmatematiskt riktigare
former. Fördelningsprincipen är
visserligen en helig ko för socialministern,
men varför skall den svenska kreatursaveln
stå stilla just på den punkten
när den i övrigt utvecklas i ekonomiskt
sund riktning?
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):
Herr talman! Jag vill först med anledning
av herr Hamiltons yttrande beträffande
socialministerns förslag om
förbud för socialförsäkringsbolagen att
teckna försäkringar framhålla att vi
inom utskottet inte alls har fattat saken
på det sättet att socialministern
tänker införa denna bestämmelse med
retroaktiv verkan från år 1865. Detta
betecknar jag som en felsägning av herr
Hamilton.
Herr talman! I den proposition som
vi nu har att ta ställning till är det ett
avsnitt som helt naturligt tilldrar sig
stort intresse, nämligen förslaget om att
den nuvarande tvåtredjedelsregeln för
ATP för företagare och fria yrkesutövare
skall slopas. Motivet är — säger departementschefen
— ett tillvaratagande
av företagarnas och de fria yrkesutövarnas
intressen. Jag vill inte bestrida
att detta förslag innebär att departementschefen
tillmötesgår stora grupper
av företagare, men samtidigt har de företagares
intresse som för sin verksamhet
har att investera betydande kapital
m. m.
inte beaktats. Bland dessa grupper av
företagare har vi jordbrukare och vissa
av småindustriens män. För dessa ställer
sig möjligheterna att i framtiden
vara med i ATP och betala avgifterna
där helt annorlunda an för fria yrkesutövare
med akademisk utbildning såsom
advokater och tjänsteläkare. Deras
kapital består ju till övervägande del i
utbildning. Jordbrukaren har däremot
ett betydande kapitalbehov för sin rörelse.
Detta kapitalbehov kommer sannolikt
inte att minska utan i stället öka
betydligt i framtiden.
För närvarande är kapitalbehovet i
jordbruket cirka 100 000 kronor per
sysselsatt person. Som jämförelse kan
nämnas att motsvarande siffra för industrien
är 60 000 kronor i medeltal.
Detta innebär att ett familjejordbruk i
våra dagar har ett kapitalbehov på mellan
200 000 och 300 000 kronor. Ett betydande
lånebehov föreligger och lånen
skall amorteras. Fn amortering av
detta slag innebär ett visst pensionsskydd
— särskilt beträffande ålderdomsförsörjningen.
Detta innebär att
exempelvis en lantbrukare inte har samma
behov av den ålderspension som
ATP ger en löntagare, eftersom lantbrukaren
genom amorteringarna skapar
sig ett kapital, som ger honom ett
visst skydd på ålderdomen. Därtill kommer
att en lantbrukare inte har det utrymme
för avgifter som avgifterna i
ATP kräver i framtiden.
Om vi utgår ifrån att två personer
— en lantbrukare och en löntagare —
har samma inkomst, låt oss säga 15 000
kronor per år, så har båda cirka 12 000
kronor disponibla sedan skatten erlagts.
I lantbrukarens inkomst ingår även värdet
av de beräknade naturaförmånerna.
Av dessa 12 000 kronor skall lantbrukaren
göra sina amorteringar. Utgår vi
från familjejordbruket med ett kapitalbehov
på cirka 200 000 kronor kommer
denna lantbrukare att ha amorteringar
på cirka 4 000 kronor per år.
För det första vill jag därför konsta -
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 45
Ändring
lera, att en lantbrukare inte har samma
behov av det åldersskydd som ATP ger
på grund av att han måste bygga upp ett
eget kapital. För det andra har han inte
heller samma utrymme för avgifter till
ATP eftersom han av sin disponibla inkomst
måste göra betydande amorteringar.
Detta kan man inte komma
ifrån. Företagarna däremot har ett stort
behov av invaliditets- och efterlevandeskydd.
Vi hoppas på att den utredning
som pågår skall kunna lösa detta problem.
Det är klart att jordbrukarnas amorteringar
i någon män skulle kunna minskas
om de fick tillgång till mera långfristiga
krediter. Detta är dock en fråga
som vi inte skall diskutera i detta sammanhang.
Med hänsyn till dessa förhållanden
och till de mycket varierande kapitalbehoven
inom jordbruket och inom övriga
företagargrupper samt även till de
förbättrade folkpensionerna är en ökad
valfrihet för företagarna väsentlig. Detta
skulle, anser jag, inte innebära att
företagarna skulle komma i någon särställning
i förhållande till löntagarna.
Det skulle i stället innebära en ökad
anpassning till de redan bundna pensionskostnaderna
som vi har inom exempelvis
jordbruket och som består i
amorteringar och annat sparande. Det
skulle innebära en rättvis behandling
av företagarna i förhållande till löntagarna.
Det skulle också ge företagarna
möjligheter att på längre sikt — även
när avgifterna blir höga — kunna vara
anslutna till ATP.
Reservanterna har, som tidigare
nämnts, gått med på departementschefens
förslag beträffande ändringen av
företagarinkomsten. Med utgångspunkt
från de förhållanden som jag här berört
har reservanterna begärt, att
Kungl. Maj:t skall utreda denna fråga
och framlägga förslag till höstriksdagen.
Nu siigcr socialministern i sitt anförande
här, att företagarna är inställda
på att få samma rätt som andra. Det är
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
nog riktigt beträffande vissa företagarkategorier
men det ligger inte så till
inom samtliga. Jag kan peka på den
framställning RLF gjort till socialministern.
Jordbrukarna, som utgör en betydande
grupp, har önskat valfrihet.
Redan vid riksdagens början framförde
centerpartiet detta önskemål om valfrihet.
Jag vill också bemöta det påstående
socialministern gjorde att vi med detta
förslag vill skapa ett system för spekulation
bland företagarna genom att öppna
möjligheten att gå ut och in. Liksom
herr Anderson i Sundsvall vill jag säga,
att vi med vårt förslag inte menat att
man skulle ha möjlighet att variera från
år till år. Vi skulle i stället ha ett system
där valfriheten gäller just den tidpunkt
när man går in i systemet. Jag
har den uppfattningen att om yi får ett
sådant system motverkar det en spekulation
som med nuvarande system kan
innebära, att en företagare är med från
början men inte har möjlighet till det i
fortsättningen när avgiften blir hög.
I propositionen har departementschefen
givit uttryck för sin vilja att diskutera
varje positivt förslag till en förbättring
av ATP, förslag som kan förenas
med reformens principiella huvuddrag
och kan tänkas vinna anslutning
från dem som berörs.
Herr talman! Vad reservanterna här
begär innebär för ett betydande antal
en förbättring därför att det utgör eu
anpassning till de försäkrades möjligheter
att skaffa sig ett åldersskydd. Reservanternas
förslag ligger också i linje
med departementschefens uttalande att
vi skall söka efter positiva förslag till
förbättring av ATP.
Övriga reservationer som är fogade
till detta utlåtande gäller egentligen inte
huvuddragen i förslaget. Reformen av
socialförsäkringens administration —
en ganska genomgripande reform — råder
det i stort sett politisk enighet om.
Men även om man är enig om de stora
riktlinjerna, är meningarna delade på
46 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
vissa punkter och detta tar sig uttryck
i reservationerna.
I motioner har också framförts vissa
kritiska synpunkter på förslagets själva
huvuddrag. Det kan vara förklarligt
med tanke på den starka förankring som
sjukkasserörelsen som folkrörelse har
haft och alltjämt liar i de djupa leden.
Men även om vi får betrakta denna reform
som inledningen till ett slutskede
för sjukkasserörelsen såsom folkrörelse
får vi inte betrakta det föreslagna systemet
som absolut slutgiltigt. Det kan
bli nödvändigt med justeringar och ändringar
på åtskilliga, kanske rätt väsentliga
punkter. Vi har t. ex. inte löst frågan
om lokaliseringen av riksförsäkringsverket
och försäkringsdomstolen.
De ytterligare uppgifter som sjukkassorna
kommer att få genom samordningen
av socialförsäkringarna kräver
naturligtvis en så långt det är möjligt
rationell administration. Och även om
det i vissa fall finns betydande nyanser
och principiella olikheter i uppfattningarna
om hur mycket samhället skall bestyra
för den enskilde, så är vi väl alla
ense om, att samhället har ansvar och
förpliktelser i fråga om socialförsäkringarna.
Det är detta som gör att jag
för min del i stort har kunnat ansluta
mig till förslaget i fråga om administrationen
av socialförsäkringen som det nu
föreligger. Därmed vill jag inte på något
sätt undervärdera det betydelsefulla
och oegennyttiga arbete som under
de gångna åren nedlagts inom våra nuvarande
sjukkassor. Den lokala förankring
och folkrörelsekaraktär som sjukkassorna
haft har varit av omätbart värde
för att skapa förtroende för en nödvändig
försäkringsverksamhet.
Andra lagutskottets ledamöter var i
går och såg på Stockholms sjukkassas
lokaler och fick upplysningar om dess
administrativa uppläggning. Det var en
ganska fantastisk apparat. Och något av
denna uppläggning kommer väl sjukkassorna
att få inom varje län, även
om de inte överallt blir av samma stor
-
m. m.
leksordning. När man såg Stockholmskassan
gjorde man den reflexionen, att
när denna organisation skall genomföras
runt om ute i landet så ställer det
såväl i inledningsskedet som i det fortsatta
arbetet mycket stora krav på dem
som skall sköta det hela, om inte den enskilde
kassemedlemmen skall komma att
känna sig som en bricka i denna nya,
tekniskt rationella och till sin omfattning
mycket stora apparat. Låt oss inte
blunda för att det kan komma att gnissla,
åtminstone i början, och att vi kan
komma att behöva göra vissa justeringar.
Jag skall sedan övergå till att göra
några kommentarer till vissa punkter i
förslaget.
Tillsammans med fru Svenson i första
kammaren och herr Rimmerfors i
denna kammare har jag lämnat en reservation
rörande ersättning åt enskild
part för dennes kostnader när han av
domstolen blir kallad till denna. Allra
först vill jag uttrycka en tillfredsställelse
över att en högsta prövningsinstans
-—- det kommer försäkringsdomstolen
nu att bli — inrättas i och med
det föreliggande förslaget. Med den
omfattning som socialförsäkringen
kommer att få råder det säkerligen inget
tvivel om behovet av samordnad prövning
i en högre instans.
Enligt förslaget skall muntlig handläggning
förekomma för att domstolen
genom förhör med part skall kunna
vinna klarhet om faktiska omständigheter,
så att målet blir fullständigt utrett.
Domstolen förelägger i sådant fall
part att inställa sig. Parterna kan här
ofta vara personer som genom oförvållat
inkomstbortfall fått sin ekonomi avsevärt
undergrävd och därför anser sig
sakna ekonomiska möjligheter att resa
lång väg för denna inställelse. Såväl departementschefen
som utskottsmajoriteten
är i princip välvilligt inställda till
ersättningsfrågan, men avfärdar den
med att säga att vi skall vänta och se
hur det ställer sig i praktiken. Vi reser
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21
47
Ändring
vanter anser emellertid, att i de fall
domstolen ger part ett föreläggande att
inställa sig, så förmenar domstolen att
partens närvaro vid förhandlingen är
av utomordentligt värde för målets
handläggning. Och då måste det vara i
högsta grad otillfredsställande om den
enskildes ekonomi, ja den plats i landet
— hur långt från domstolen — där vederbörande
bor, kan bli avgörande för
om en part kan inställa sig. Fattar riksdagen
nu ett beslut som ger domstolen
möjlighet att ge part föreläggande om
inställelse då domstolen anser detta vara
av behovet påkallat, så bör också riksdagen
ta den ekonomiska konsekvensen
av detta och låta samhället bestrida
kostnaderna för inställelsen.
Reservanterna har även i ett annat avsnitt
rörande försäkringsdomstolen annan
mening än utskottsinajoriteten. Det
gäller det allmännas partsrepresentant.
Jag vill i detta avseende understryka
vad som framhålles i reservation nr 4.
I fråga om socialförsäkringsbolagens
ställning efter 1965 har herr Anderson
i Sundsvall framhållit, att utskottsmajoriteten
inte kunnat ansluta sig till departementschefens
uppfattning. Jag vill
i anledning av detta säga, att de uppgifter
som stod att läsa i går i Dagens
Nyheter och Svenska Dagbladet, att fru
Svenson, herr Rimmerfors och jag hade
reserverat oss för departementschefens
förslag i denna fråga, inte är riktigt
med sanningen överensstämmande, eftersom
vi tillhör utskottsinajoriteten på
den punkten.
Jag kan ansluta mig till vad som hör
tidigare har sagts beträffande socialförsäkringsbolagen.
Jag vill emellertid
understryka, att vi inte kan finna att
dessa bolag har misskött sig. De har i
stället uträttat ett mycket betydelsefullt
arbete till gagn för alla parter, och vi
tror inte det är oviktigt att det finns ett
visst konkurrensförhållande mellan
olika försäkringsin rättningar, vilket
också har framhållits i bland annat
Kooperativa förbundets remissyttrande.
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
Nu anser vi som sagt att det är felaktigt
att träffa ett principbeslut om detta.
Beträffande pensioneringens lokala
administration vill jag ansluta mig till
vad herr Anderson i Sundsvall här tidigare
anfört på den punkten.
Jag ber därför, herr talman, att med
stöd av vad jag här sagt få yrka bifall
till reservationerna I, III, IV och V av
fru Gärda Svenson m. fl., och i övrigt
ber jag få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:
Herr talman! Herr Anderson i Sundsvall
gjorde gällande, att jag i mitt anförande
skulle ha politiserat vad som förekommer
i utskottets utlåtande på en
punkt och vad reservanterna sagt på eu
annan punkt. Jag skulle med andra ord
ha försökt lägga in andra meningar i
vad som sagts än som avsetts av dem
som själva sagt det.
Jag måste uppriktigt säga, att jag inte
riktigt förstår detta, även om jag nu
skall medge att sedan jag exempelvis
lyssnat på herr Hamilton å ena sidan
och hem Anderson i Sundsvall å den
andra, finner jag att man kan tolka vad
reservanterna har sagt på skilda sätt.
Herr Anderson vänder sig inte mot tanken
på ett inlemmande av yrkesskadeförsäkringen
i den övriga socialförsäkringen.
Jag hade inte precis någon känsla
av att herr Hamilton hade riktigt
samma mening. Eller är han beredd att
beröva försäkringsbolagen deras urgamla
rätt? I så fall var det inte eu
principiell rättvisesynpunkt han utvecklade
nyss.
Min slutsats efter herr Andersons anförande
var den, åt! utskottsmajoriteten
när det gäller yrkesskadeförsäkringens
inlemmande i socialförsäkringen i övrigt
i viss mån har missförstått vad det
är fråga om. Herr Anderson sade att
48 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
man skall ge delinkventen möjlighet att
knorra innan han avrättas. Han betraktar
detta som en avrättning! Om han
betraktar det så, är det en synpunkt
som skall respekteras, framför allt därför
att den tycks vara så djupt känd.
Det är emellertid en felsyn, herr Anderson,
att betrakta detta som en avrättning.
Skall vi betrakta vad vi i dag beslutar
som en avrättning av sjukkassorna
med deras tidigare rättigheter eller
pensionsverket eller allt detta andra
som vi tar ståndpunkt till? Jag påpekade
i mitt första anförande, att det
inte är fråga om att riksdagen nu
skall besluta en nyordning därför att
vi är missnöjda med försäkringsbolagens
verksamhet. Det är helt enkelt ett
led i en rationaliserings- och förenklingsprocess
som riksdagen nu vill medverka
till.
Då säger herr Anderson, att vi skall
utreda saken. Vad är det då som herr
Anderson vill utreda? Precisera det i
punkt 1, 2, 3! Vi kan utreda hur övergången
skall ske. Jag har själv sagt att
jag inte döljer att här finns problem
och svårigheter som skall lösas, men i
fråga om socialförsäkringens samordning
och förenhetligande är vi i princip
eniga, efter vad jag kan förstå av
herr Andersons senaste anförande.
Men man tycks som sagt inom utskottsmajoriteten
ha enats utifrån i någon
mån olika förutsättningar. Herr Hamilton
föreföll närmast upprörd över att
jag nu hade tänkt mig att man skulle
beröva försäkringsbolagen en gammal
rätt. Det kan i och för sig vara en synpunkt.
Jag förmodar att herr Hamiltons
och mina anfäder i sin himmel böjde
sin nacke och log inför detta argument.
Jag hade emellanåt det intrycket att herr
Hamilton missuppfattat situationen i
dag. Han trodde att det var försäkringsbolagens
rättigheter och möjligheter vi
diskuterade.
Men, herr Hamilton, det gäller försäkringstagarna.
Det är dem vi skall
tänka på. Herr Hamilton tar inte några
m. m.
intryck av alt vrkesskadeförsäkringsfallen
under de senaste åren i slor utsträckning
har överflyttats till och övertagits
av sjukförsäkringen. Han tycker
inte att det är något argument att 1951
års statistik visar att försäkringsbolagen
har ungefär 70 000 arbetsgivare och riksförsäkringsanstalten
500 000, men att
antalet anställda försäkringstagare hos
dessa 560 000 företagare endast är 20
procent högre än hos de 70 000 arbetsgivare,
som är anslutna till försäkringsbolagen.
Men det måste väl ändå säga
oss någonting om konkurrensen och
konkurrensmöjligheterna, som herr Hamilton
så starkt tryckte på.
Jag trodde inte att vi skulle behöva
diskutera den saken i dag, ty min avsikt
är inte att kritisera den verksamhet
som försäkringsbolagen bedrivit.
Här tvingas jag emellertid nu att erinra
om vissa ting. Konkurrensförhållandena
mellan riksförsäkringsanstalten och bolagen
präglas framför allt av det förhållandet,
att alla arbetsgivare som inte
har försäkringar tecknade i något bolag
automatiskt bär sina anställda försäkrade
i riksförsäkringsanstalten. Därför
måste riksförsäkringsanstalten på begäran
lämna uppgift om vilken premie ett
företag skall erlägga för sin försäkring
i anstalten, och företaget kan sedan hos
ett annat försäkringsbolag efterhöra om
premierna kan bli billigare där. Ett sådant
bolag kan alltså genom att bjuda
under riksförsäkringsanstalten få företaget
som kund, om bolaget finner detta
önskvärt, annars inte. Bolagen har sålunda
en viss möjlighet att gallra sina
försäkringstagare, under det att sådana
möjligheter saknas för riksförsäkringsanstalten.
Talet om att försäkringsbolagen tar
de största riskerna bör därför ses i belysning
av vad jag här sagt. Vissa slag
av försäkringar är mera riskbetonade
än andra och föranleder därför tillämpning
av högre tariffer. Det behöver därför
inte innebära någon uppoffring från
bolagens sida att t. ex. försäkra gruv
-
Nr 21 49
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring
företag. Jag vill understryka det med
hänsyn till vad som sagts i utskottet.
Men om bolagen får försäkra bara de
minst riskbetonade gruvföretagen, under
det att riksförsäkringsanstalten får
ta resten — ja, då bör väl t. o. in. herr
Hamilton förstå att bolagen har plockat
russinen ur kakan även där.
Låt oss omsätta detta på en annan
försäkringsform, herr Hamilton! Vi tänker
oss att Thulebolagen vore tvingade
att livförsäkra sådana försäkringstagare
som inga andra bolag ville ha. Skulle
det då råda ett likaberättigat konkurrensförhållande
mellan Thulebolagen
och övriga bolag? Det är den saken herr
Hamilton har förbisett i sina resonemang
om konkurrensen.
Även om jag bortser från det rationella
i att ha en försäkringsavgift och
en försäkringsform, så kommer jag ändå
fram till den slutsatsen, att den nuvarande
ordningen ur riksförsäkringsanstaltens
synpunkt måste betraktas som
mindre tillfredsställande i konkurrenshänseende.
Vandringen mellan försäkringsbolagen
och riksförsäkringsanstalten medför
nämligen betydande svårigheter för anstalten.
Det rör sig här om några tusen
arbetstagare årligen. Om ett företag
t. ex. är insolvent, så kan försäkringsbolaget
säga upp den kunden, och företaget
blir då automatiskt försäkrat hos
riksförsäkringsanstalten. Och detta kallar
herr Hamilton för ett konkurrensförhållande
på lika villkor! Jag förstår
inte hur man kan komma till en sådan
slutsats.
Sedan sade herr Hamilton att man
kan viirdesäkra livräntorna utan att därför
behöva ha en enda försäkringsform
eller ett enda försäkringsföretag. Ja,
men så har ju aldrig skett. Varför? Det
går inte att i sammanhanget hänvisa till
SPP och tjänstemännen. SPP använder
endast en del av det dolda överskottet
för att hjälpa dem, som blivit mest li
-
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
inte något försök till värdesäkring, och
ingen har heller tidigare påstått det.
Så kommer jag till den andra punkt,
där vi haft olika meningar och som
jag nyss berörde. Herr Anderson i
Sundsvall sade att det bland vissa folkgrupper
-— det gällde då företagargrupper
— fanns en önskan att modifiera
det nuvarande systemet. Denna önskan
måste emellertid ha uppkommit nu. Den
fanns inte för några månader sedan, när
man uppvaktade mig och ville att jag
skulle modifiera systemet i enlighet
med den proposition som jag sedan lade
fram. Jag vill inom parentes säga att
när herr Gustavsson i Alvesta gör gällande
att centerpartiet här följer sin
gamla linje, så ger jag honom utan förbehåll
rätt. Och herr Gustavsson har på
ett skickligt sätt lockat övriga borgerliga
partier i utskottet med för sin
ståndpunkt. Det erkännandet skall han
ha av oss. Jag vet inte om han är värd
samma erkännande av dem som tillsammans
med honom skrivit på reservationen.
Men när det gäller tredjedelsregeln
säger herr Anderson i Sundsvall att
hans avsikt inte är att man skall bereda
dem som försäkrar sig hur många valmöjligheter
som helst. Vad som sker nu,
säger han, är att önskemål framförs om
att tvåtredjedelsregeln skall få bestå,
såsom socialministern i propositionen i
fjol föreslog efter de mycket starka påtryckningar
som gjorts från oppositionspartierna,
där det talades om att
företagarna inte kunde betala fulla avgifter
på grund av att de måste placera
avgiftspengarna i sina egna företag.
Med andra ord: det skulle vara så förödande
för företagarnas kapitalbildning
att man av det skälet inte kunde
gå med på att företagarna skulle ha
samma pensionsmöjligheter, samma avgifter
och samma rättigheter när det
gällde pensionernas storlek som löntagarna.
Och jag tog intryck, som jag förut
dande på det rådande systemet. Det ar
4 — Andra kammarens protokoll 19C>1. Nr 21
50 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
sade, av dessa argument, inte för att jag
särskilt trodde på dem utan bara för att
vi när vi genomförde ATP ville få så
små motsättningar som möjligt mellan
de olika partierna. Efteråt fick jag som
sagt av dem som drev denna linje uppbära
kritik för att jag tillmötesgått
önskemålen.
Nu säger herr Anderson i Sundsvall,
att när jag kritiserat vad reservanterna
föreslår skulle detta vara en kritik mot
den tvåtredjedelsregel som jag föreslog,
innan jag lade fram det förslag vi i dag
diskuterar. Åter ett bevis för att herr
Anderson i Sundsvall har missförstått
det hela! Ur den synpunkten är han
förlåten — jag börjar med andra ord
begripa, varför han skrivit på reservationen.
Jag vill emellertid erinra herr Anderson
i Sundsvall om att enligt det
förslag jag tidigare lade fram fanns möjligheter
till visst val men inte till spekulation.
Vad reservanterna nu föreslår
är inte bara en möjlighet att välja utan
även en möjlighet att spekulera. Om
jag själv vöre privatföretagare skulle
jag verkligen gripa tillfället, för den
händelse reservanternas förslag blev genomfört.
Tänk att sitta med 30 000 kronors
inkomst och betala full avgift under
de första femton åren för att därefter
gå ned till tredjedelsavgift och
ändå få full pension!
Vad jag föreslog tidigare var att man
skulle välja från början. Vad ni i dag
tänker er är att man nu skall använda
sig av det system som jag förordat i
propositionen, och sedan skall möjligheten
att få gå ned med avgifterna ända
till en tredjedel i en framtid utredas.
Ja, för företagarna är det ju bra. Men
vad skall alla löntagare säga som inte
alls får sådana möjligheter och som,
just därför att de finns, bär upp systemet
och gör det möjligt att tillåta sådana
extravaganser som dem reservanterna
nu tänkt sig? Som herrarna lagt
upp saken misstänker man ju, om man
tänker logiskt, att detta är avsikten
bakom förslaget. Jag har svårt att tänka
mig att det skulle vara detta med avgifterna,
som dikterat reservanternas
yttrande, och jag skall belysa det närmare.
Herr Gustavssons i Alvesta ståndpunkt
har jag fortfarande respekt för,
ty den är ju direkt betonad av de väljare
som han företräder — jag höll på
att med hänsyn till att åtskilliga jordbrukare
önskat bara grundpension
säga att den krasst betonats. Men låt oss
se vad det betyder avgiftsmässigt även
när det gäller jordbrukarna.
Vid förra årets taxering låg nära hälften
av alla företagare — av alla jordbrukare
var det nära 60 procent -— under
en taxerad inkomst på 8 000 kronor
om året — i och för sig överraskande
siffror men det är så. För alla dessa betyder
reduktionsregelns borttagande
ingen som helst skillnad; de skulle nämligen
inte ha berörts av den. Det är alla
dessa små inkomsttagare som man säger
sig värna om.
Låt mig sedan gå över till dem som
ligger vid 10 000 kronors inkomst.
Ovanför den inkomstgränsen befann sig
endast en fjärdedel av jordbrukarna vid
förra taxeringen. Vid 10 000 kronors
inkomst höjs ATP-avgiften i år med 20
kronor genom reduktionsregelns borttagande,
alltså 1 krona 67 öre i månaden.
1964 har avgiftsökningen stigit till 3
kronor i månaden. 75 procent av landets
jordbrukare skulle med andra ord
inom de närmaste åren få betala högst
3 kronor mer i månaden — de allra
flesta av dessa skulle inte få ett öre mer
som de skulle kunnat lägga ned i sitt
företag, om reduktionsregeln fanns
kvar.
Fn man med 12 000 kronors inkomst
— bara drygt 15 procent av jordbrukarna
ligger högre vid taxeringen — får
betala 48 kronor per år eller 4 kronor
i månaden för att få pensionsrätt på
hela inkomsten. 1964 har årsbeloppet
stigit till 84 kronor. För de flesta rör det
sig sålunda om mycket små belopp.
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 51
Ändring
Däremot är de inte utan betydelse då
det gäller pensionsrätten på längre sikt
— det vill jag understryka.
Herr talman! Med dessa reflexioner
har jag bara velat kommentera de ting
som berörts på de båda punkter där det
finns en samlad borgerlig front. På övriga
punkter anser jag — som jag förut
har sagt — att den motivering som utskottet
har givit är så pass stark att jag
av tidsskäl inte anser mig behöva gå in
på dem.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Då jag rörande socialförsäkringsbolagen
tillät mig använda
formuleringen att man rimligtvis bör ge
delinkventen tillfälle att knorra innan
han avrättas, syftade jag på att remissinstanserna
inte hade haft tillfälle att
yttra sig över den omorganisation av
yrkesskadeförsäkringen som är påtänkt
och som skulle innebära att socialförsäkringsföretagen
skulle fråntagas den
uppgift inom socialförsäkringen, som
skulle monopoliseras och bedrivas av
riksförsäkringsverket ensamt. Det blir
visserligen en del uppgifter för socialförsäkringsbolagen
kvar, även sedan
den väsentliga delen av yrkesskadeförsäkringen
tagits ifrån dem. Det är dock
inte säkert att det som blir kvar blir
tillräckligt för att alla bolagen skall
kunna leva vidare. Det är mycket troligt
att en del av dem får helt upphöra med
sin verksamhet.
Den differentierade avgift, som socialförsäkringsbolagen
använder sig av
har också sitt stora värde ur arbetarskyddssynpunkt.
Socialförsäkringsbolagen
försöker nämligen stimulera försäkringstagarna
att vidtaga skyddsåtgärder,
naturligtvis i första hand i syfte
att skydda arbetskraften. Men genom
att vederbörande av socialförsäkringsbolagen
stimulerats till att vidtaga effektiva
skyddsåtgärder har också avgifterna
kunnat hållas lägre.
Socialministern biter sig fast vid att
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
vi genom att i reservation begära utredning
angående valmöjligheter inom
ATP-systemet öppnar vägen till spekulation,
som han säger. Men vi bör först
och främst ha klart för oss att det är
fråga om en utredning, och jag gav i
mitt första anförande uttryck för att
det inte var meningen att öppna vägen
för spekulation.
Socialministern säger, att det är underligt
att denna fråga har tagits upp,
ty han har uppvaktats av företagare
som önskar få samma villkor i detta fall
som löntagarna. Detta torde vara riktigt.
Men har det inte också gjorts uppvaktningar
från företagare—jordbrukare,
vilka som valmöjlighet velat ha kvar
tvåtredjedelsregeln?
Herr HAMILTON (h) kort genmäle:
Herr talman! Först vill jag göra ett
tillrättaläggande. Jag angav i mitt första
anförande årtalet 1865, vilket naturligtvis
skulle ha varit 1965.
Socialministern frågar: Vart syftar
herr Hamilton och vad har han för
bakgrund till sitt yttrande? Jag ber då
att få upprepa vad jag har sagt förut:
»Så länge som sjukförsäkringen och invalidpensioneringen
m. m. inte täcker
de försäkringsbehov som uppstår då en
arbetstagare skadas i yrkesarbetet, föreligger
fortfarande ett behov av en särskild
yrkesskadeförsäkring. Så länge
dennas framtida materiella innehåll inte
har utretts o. s. v.»
Min synpunkt här är att vi inte bör
ingripa förrän vi vet vad som skall
hända. Om alla andra försäkringar
byggs ut, så att ingen yrkesskadeförsäkring
behövs, då får vi ta den saken till
omprövning. Men vi behöver inte nu
tvista om några administrationskostnader
som i så fall inte kommer att existera.
Här har talats om konkurrensförhållande.
Den konkurrens som har funnits
har varit kraftig och till mycket
stor nytta över huvud taget för alla de
försäkrade. Socialministern har defini
-
52 Nr 21
Fredagen den 19 inaj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
tivt fel när han nu påstår att bolagen
har plockat russinen ur kakan — som
han uttryckte det. Han tog gruvbolagen
som exempel och sade att dessa har
samma tariffpremier, samma villkor.
Men så är det väl inte, herr socialminister,
vare sig hos riksförsäkringsanstalten
eller försäkringsbolagen. Premierna
och villkoren i övrigt är ju beroende
på skaderisken under olika förhållanden
och på vilka resultaten blir
av de skadeförebyggande åtgärder som
företagen vidtar i samarbete med försäkringsinrättningen.
Om försäkringsbolagen
skulle ha »plockat russin»,
skulle de väl i alla fall haft möjlighet
att komma ned till en lägre sammanlagd
premiekostnad per tusen kronor i
lönesumma i dag än riksförsäkringsanstalten.
Jag börser i den jämförelsen
från de mindre arbetsgivarna.
Beträffande de mindre arbetsgivarna
är att påpeka att av de frivilliga försäkringarna
som utan tvekan är de för
försäkringsinrättningarna dyraste, finns
det dubbelt så många hos bolagen som
hos riksförsäkringsanstalten. Det tyder
närmast på att bolagen väl kan stå ut
med att administrera även små försäkringar.
Därtill ett sista ord om värdesäkringen!
Är det några som kämpar för värdesäkring
i samhället, är det vi i de
borgerliga partierna. Det har på alla
punkter mött motstånd från vår nådiga
regering. Kom då inte och förebrå bolagen
att de inte gett sig i kast härmed.
Värdesäkringen ligger ...
Herr talmannen avbröt här anförandet
enär tiden för genmälet överskridits.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Socialministern sade,
att jag företräder en krass linje. Är det
krasst att begära en anpassning av pensionssystemet
till de olika gruppernas
behov och till deras ekonomiska betingelser?
-
Socialministern återkom till talet om
att vår reservation inbjuder till spekulation.
Socialministern påstår att syftet
med den utredning vi begär skulle
vara alt ge företagarna möjlighet i framtiden
till en sänkning av premien med
en tredjedel. Vad vi begär är emellertid
att Kungl. Maj:t skall utreda denna
fråga och redan till höstriksdagen framlägga
förslag om valfrihet, varvid valet
av pensionsnivå skall göras redan vid
inträdet. Då kan det inte bli fråga om
någon spekulation. Socialministern säger
vidare att 60 procent av jordbrukarna
har en inkomst som ligger under
8 000 kronor, och för dem skulle rcduktionsregeln
inte ha någon inverkan.
Jag vill då fråga, om socialministern
inte räknar med att denna grupp skall
få del av den reallöneökning som vi förutsätter
skall komma olika grupper till
del.
Vi bygger vårt förslag på den förutsättningen
att detta är ett system för
framtiden. Jag vill då fråga socialministern
varför han slutar sitt räkneexempel
med premierna redan år 1964.
Beror det på att socialministern tror,
att systemet kanske inte är hållbart?
I dag är det så att många jordbrukare
avvaktar med att besluta hur de skall
ställa sig i fråga om pensionen; de
står kvar för att se hur systemet kommer
att utveckla sig.
Jag skall ta ett par andra exempel.
Jag nämnde i mitt förra anförande eu
jordbrukare med 15 000 kronors inkomst.
Om vi utgår från pensionsberedningensförslag
om en premie på 15 procent
av den pensionsgrundande inkomsten,
blir premien för denne vid helt
deltagande 1 650 kronor, vid tvåtredjedelars
deltagande 913 och för halvt deltagande
825 kronor. Jag tror att dessa
siffror ger en bättre jämförelse än dem
socialministern framförde.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:
Herr talman! Herr Gustavsson i Alves -
Nr 21 53
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ta frågade av vilken anledning jag kunde
säga, att centerpartiets ståndpunkt
innebar ett krasst hänsynstagande till
partiets väljare. Det är väl i och för
sig inget ont i att ni på ett övertygande
och konsekvent, nästan krasst sätt
tillvaratar era väljares intressen: helst
grundpension och ingenting därutöver.
Jag förmodar att denna inställning under
hela den tid vi diskuterat denna
fråga legat till grund för centerpartiets
ståndpunktstagande. Av samma, låt
mig gärna säga, krassa intresseskäl har
socialdemokratien som företrädare för
löntagarna kommit till en motsatt uppfattning,
och vi har lika konsekvent
slagits för ATP. De enda som varit
»ideella» i detta sammanhang är högern
och folkpartiet, som också i hög grad
företräder löntagarna men som trots det
i långa stycken gått på samma linje som
centerpartiet. Kan det vara något fel
att konstatera ett så enkelt faktum?
Herr Gustavsson säger vidare, att han
gärna vill höra andra siffror än dem
jag nämnde beträffande avgiftsskillnaderna
för olika inkomsttagare. Jag uppfattade
inte riktigt om herr Gustavsson
talade om skillnaden mellan det ena
och det andra avgiftsalternativet i sitt
15 000 kronorsexempel. Det är ju skillnaderna
som är det avgörande. Men låt
mig hålla mig till det exempel jag tog
förut med en inkomst på 12 000 kronor.
Om vi tar bort reduktionsregeln, vilket
är föreslaget i propositionen, skulle
en man — låt oss säga att det är en
jordbrukare — som år 1980 har 12 000
kronor i inkomst få en ökning av avgiften
med 144 kronor enligt propositionen.
Säg nu inte, herr Gustavsson,
att jag med detta exempel velat göra
gällande att den som har 12 000 kronor
i (lag inte skall ha mer än 12 000 kronor
1980. Det är ett alltför enkelt resonemang.
Även jag vill förvisso att också
jordbrukarna skall få del av den allmänna
standardhöjningen här i samhället.
Fortsätter rationaliseringen inom
jordbruket, kommer herr Gustavsson
att bli bönhörd i detta avseende. Vill
herr Gustavsson försöka få en så snabb
rationalisering som möjligt inom jordbruket
för att höja jordbrukarnas levnadsstandard
i takt med den allmänna
standardutvecklingen, kan han räkna
med ett gott stöd av det socialdemokratiska
partiet och även av mig.
Herr Anderson sade att det i alla
fall var en sak som jag hade förbisett,
nämligen att de differentierade avgifterna
hade en viss betydelse för arbetarskyddet.
Jag skall villigt erkänna att
försäkringsbolagen därvidlag har gjort
en insats under de gångna åren. Vid
den samordning med sjukförsäkringen
som skedde den 1 januari 1955 förutspåddes
en ökning av olycksfallen i arbete.
Denna ökning har emellertid helt
uteblivit. Det är inte differenser i yr
kesskadeförsäkringspremierna
som avgör
arbetsgivarnas villighet att satsa
på ett gott arbetarskydd eller att försöka
påverka de anställda att finna sig
i ett dåligt skydd. Vi har en arbetarskyddslagstiftning,
herr Anderson, vi
har samarbete på detta område mellan
arbetsmarknadsparterna och vi har företagarnas
intresse av att maskinerna
inte stannar. Sådant är mycket mera
avgörande. Nödvändigheten av att även
försäkringsinrättningarna ägnar sig åt
arbetarskydd kan nog numera diskuteras.
För övrigt kommer det att finnas
möjligheter att differentiera premierna
i den mån yrkesskadeförsäkringens
uppgifter överföres till den allmänna
sjukförsäkringen och pensioneringen.
Avgifterna är där inte riskgraderade.
Herr Hamilton gjorde en taktisk reträtt
i sitt senaste anförande. Han kunde
till och med medge att han om försäkringen
byggs ut tillräckligt inte skulle
motsätta sig att yrkesskadeförsäkringen
inlemmades i övrig socialförsäkring.
Det är en uppmjukning i förhållande
till hans första anförande. Han
trodde emellertid vidare att jag hade
missförstått vad som sker beträffande
graderingen av avgifterna inom den
54 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
nuvarande yrkesskadeförsäkringen. Han
sade att inte alla gruvbolag har samma
avgifter. Men det var ju precis vad jag
försökte tala om för herr Hamilton
nyss. Jag vet mycket väl att de bättre
bolagen har lägre avgifter och de sämre
bolagen högre avgifter och att de
insolventa bolagen har riksförsäkringsanstalten.
Det är detta som jag tycker
inte är ett alldeles riktigt konkurrensförhållande.
Beträffande arbetsgivaravgifterna
skulle jag vilja säga att en omställning
till det system som jag nu förordar i
min proposition hland annat innebär
att jordbruk, husbyggnad, lastbilstrafik
och gruvor får en viss avgiftsminskning,
medan detaljhandel, finansföretag
och försäkringsbolag får en viss avgiftshöjning.
Herr HAMILTON (h) kort genmäle:
Herr talman! Avgörande är ju riktigheten
av herr statsrådets påstående
att kostnaderna blir lägre om man gör
ett statsmonopol. Jag måste understryka
att vad socialministern än säger så
blir administrationskostnaderna beroende
av den fördelning av kostnaderna
mellan de avgiftsskyldiga som försäkringsinrättningarna
gör. Kommer den
synpunkten med i bilden är jag övertygad
om att inga besparingar kan göras
med ett statsmonopol, i varje fall
inte ett statsmonopol under kontroll av
statsrådet och chefen för socialdepartementet.
Denna uppfattning grundar jag på erfarenheter
från det område som statsrådet
själv berörde i morse. Den 31 januari
i år skulle samtliga arbetsgivare
ifylla ett av riksförsäkringsanstalten
komponerat gruvligt missfoster, kallat
arbetsgivaruppgift. Räknar man med att
600 000 mindre arbetsgivare fick en
merkostnad av 20 kronor av detta och
45 000 större arbetsgivare en merkostnad
av 100 kronor, så skulle merkostnaderna
ha utgjort 16 miljoner kronor.
Därtill kommer myndigheternas merkostnader.
Fn tydligare bild av vilka risker som
kan vara förenade med vissa slag av
monopol kan svårligen tänkas. Jag tar
fasta på att det var statsrådet själv som
i morse sade att det var just lagstiftningen
som var orsak till detta — jag
skulle vilja förtydliga: monopollagstiftningen.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Socialministern nämnde
att det är rationaliseringen som ger
de ökade inkomsterna och förbättringarna.
Vi kan i stort vara ense på den
punkten, men, herr socialminister, rationaliseringar
kräver kapital. Företagarna
måste låna detta kapital, som de
sedan skall amortera. Utrymmet för dessa
amorteringar skulle minska vid en
premiebetalning. Det är med utgångspunkt
från detta som vi har begärt denna
valfrihet, men socialministern vill
inte ta hänsyn till detta kapitalbehov.
Socialministern talade också om skillnaderna
i premier nu och 1980. Det
skulle vara intressant att veta efter vilket
procenttal socialministern räknar
med att uttagen skulle göras 1980.
När socialministern återkommer till
som han säger — den krassa linjen,
så vill jag konstatera att han har sagt
att det är med utgångpunkt från krassa
arbetarintressen som han har utformat
ATP-systemet. Skulle det inte vara riktigt
om socialministern tog som sin
l,PPgift att utforma ett system som passar
så många som möjligt av det svenska
folket?
Herr BENGTSSON i Varberg (s):
Herr talman! Det var synd att inte
herr Hamilton i sin senaste replik utvecklade
den fråga som den första replikens
tidsbegränsning hindrade honom
att utveckla. Som socialpolitiskt
intresserad skulle jag gärna ha velat få
Nr 21 55
Fredagen den
Ändring
en liten redovisning av den väldiga
kamp som herr Hamilton fört för värdesäkra
livräntor.
Kravet på socialpolitisk samordning
är gammalt och har uppburits av en
mycket bred opinion.
Jag skall inte fördjupa mig i någon
historik, då jag här framträder och lämnar
en del synpunkter på utskottets utlåtande.
Jag vill bara nämna en enda
sak, nämligen att riksdagens revisorer
för några år sedan påtalade och anlade
ganska kritiska synpunkter på den socialpolitiska
splittringen. Detta uttalande
från statsrevisorerna väckte ganska
stor entusiasm på alla håll.
Nu är möjligheterna till samordning
mycket stora. Behovet av samordning
är också mycket stort, trots det steg som
togs för några år sedan beträffande
sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.
Man kan uttala sin glädje över
att vi i dag tar ett stort steg framåt på
samordningens väg, även om det bara
gäller den ena delen av samordningen,
nämligen organisationen, förvaltningsapparaten.
När vi diskuterade denna
fråga i utskottet, hade vi som bakgrund
den allmänna principiella inställningen,
att administrationen, förvaltningsapparaten,
skall vara ett instrument, genom
vilket man för ut reformernas förmåner
till medborgarna. Administrationsapparaten
är inte och får aldrig bli ett självändamål.
Samma sak gäller självfallet,
om administrationsapparaten representeras
av ett privat bolag.
Samordningen på den materiella sidan,
som vi inte skall diskutera i dag,
kommer att träda i kraft 19C3. Det är
då verkligt värdefullt, ja nödvändigt,
att man har organisationen klar för att
kunna Ijäna just som det instrument,
som den är avsedd att vara. Det är klart
att man vid en samordning på detta
område inte kan förbigå yrkesskadeförsäkringen.
Jag måste också med nagra
ord beröra den fråga, som diskuterats
bär på förmiddagen och som egentligen
är mycket liten i det stora sammanhang
-
19 maj 1961
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
et, nämligen frågan om yrkesskadeförsäkringen
och dess administration.
Av socialministerns anförande har
klart framgått, att denna obligatoriska
försäkring handhas av nio bolag och en
statlig inrättning. På detta område har
skett en oerhörd förändring. Jag skall
inte trötta kammarens ledamöter med
många siffror men vill dock nämna ett
par. Före samordningen 1954 hade man
att handlägga cirka 280 000 skaderegleringar
inom yrkesskadeförsäkringen. Nu
har man 16 000 sådana på ett år. Redan
1954 framstod det som alldeles klart för
alla och envar, att det bara var en tidsfråga,
när administrationen av yrkesskadeförsäkringen
skulle förändras i
riktning mot en avveckling av de privata
bolagen.
Majoriteten i andra lagutskottet har
inte kunnat tillstyrka socialministerns
förslag på denna punkt. Jag vill gärna
framföra en del synpunkter från oss
reservanter, som alltså tillstyrker förslaget
om avveckling. Jag vill då understryka,
att förslaget och vår tillstyrkan
av detsamma inte har något som helst
samband med frågan om det sätt, på vilket
företagen har skött sin verksamhet.
Herr Hamilton slog in öppna dörrar, så
att det riktigt dånade, då han här redovisade
hur präktigt försäkringsbolagen
sköter sig. Lika litet som en ändring
av den centrala och den lokala apparaten
för pensioneringen och sjukförsäkringen
har något samband med hur man
skött dessa försäkringar, har förslaget
om avveckling av de privata bolagens
verksamhet i detta sammanhang något
samband med hur de skött sin verksamhet.
Skulle, herr talman, en rationalisering
av förvaltningsapparaten ha som
bevekelsegrund att vederbörande missskötte
sig, finge vi skrinlägga praktiskt
taget alla försök till rationaliseringsåtgärder.
Nu är det så, att yrkesskadeförsäkringen
torde ge ersättningar på cirka 70
miljoner kronor om året, medan den
andra delen av socialförsäkringarna re
-
56 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
dan nu betalar ut cirka 4 000 miljoner
kronor — en summa som om ett antal
år kan beräknas bli fördubblad. Då har
det för utskottsreservanterna varit avgörande,
att om man inte nu avvecklar
socialförsäkringsbolagen, förrycker man
hela socialförsäkringens administration.
Den förrycks om denna lilla och krympande
del av socialförsäkringen skulle
handhas på ett särskilt sätt.
Jag sade tidigare, att administrationen
inte får vara ett självändamål, och den
förvaltning vi här diskuterar får inte
heller vara ett självändamål. Vi får
finna oss i att förändringar på den materiella
sidan kommer att medföra organisatoriska
omdispositioner, både nu
och i framtiden, önskvärda förändringar
på det materiella området får självfallet
inte skjutas åt sidan på grund av
ovilja att ändra administrationsapparaten.
Nu säger kanske någon: Men vi vet
inte alls hur det kommer att bli med
yrkesskadeförsäkringen. Jo, vi vet tillräckligt
om hur samordningen kommer
att utformas för att kunna fatta detta
principbeslut. Man kan tänka sig, att
yrkesskadeförsäkringen kommer att bli
en tilläggsförmån till de andra försäkringarna,
eftersom sjukförsäkringen och
pensioneringen skall utgöra bottenunderlag.
Då kan man avskaffa yrkesskadeförsäkringen
helt och hållet och låta
de förmåner, som nu utgår från densamma
och som inte kommer att utgå
från sjukförsäkringen, utges som en
merförmån. Man kan naturligtvis också
bibehålla försäkringen, men då låta den
bli administrerad av en enda enhet.
Då har man sagt: Ja, men det skall
ju också utredas hur yrkesskadeförsäkringen
skall administreras, och det är
riktigt. Jag vill fästa uppmärksamheten
på att socialministern i propositionen
har — det är det som gjort intryck på
oss reservanter — anvisat tvenne alternativ
för denna utredning om administrationen.
Inget av dessa alternativ påverkar
frågan om ett principbeslut rö
-
rande avvecklingen. Han säger där, att
man antingen kan avveckla försäkringen
och låta de andra försäkringarna ge
merförmåner eller också låta den vara
kvar och administreras av en enda försäkring.
Det är alltså detta som skall utredas,
och resultatet av den utredningen har
inte något som helst att göra med det
principbeslut som man nu bör fatta.
Dessutom vill jag bara fästa uppmärksamheten
på att det som socialministern
framförde om livräntornas värdebeständighet
är ett gammalt önskemål, som
man nu kan tillgodose genom den väntade
förändringen.
Jag kanske får lov att säga ett par ord
om avgifterna till yrkesskadeförsäkringen.
Vi räknar med att avgifterna i
genomsnitt uppgår till 3 promille på lönesumman.
Nu varierar avgiften ganska
kraftigt mellan olika yrkesområden beroende
på riskerna: gruvorna betalar
1,7 procent, bankerna 0,5 promille och
den mekaniska verkstadsindustrien 3
promille. Man ställer sig den frågan:
Finns det någon rimlig anledning att ha
kvar dessa differentierade avgifter för
denna del av de anställdas skydd? Sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen
svarar ju för den övervägande delen
av kostnaderna för yrkesskador. Dessa
avgifter är inte differentierade.
Sedan vill jag till herrar Anderson i
Sundsvall och Hamilton säga, att de farhågor
man år 1953 hyste då vi diskuterade
samordning mellan .sjukförsäkring
och yrkesskadeförsäkring, att enhetliga
avgifter till sjukförsäkringen skulle inverka
menligt på arbetarskyddet —
allra mest betonades detta av socialförsäkringsbolagen
— inte besannats. Arbetsgivarna
själva uttalade inte så stora
farhågor för den saken. Det får inte
vara så att arbetarskyddet på något sätt
påverkas av denna omständighet, varför
den motiveringen för att ha kvar den
nuvarande ordningen med differentierade
avgifter inte är värd någonting.
För övrigt tror jag inte att arbetsgivar
-
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 57
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
na påverkas av differentiering av denna
lilla del av avgifterna för de anställdas
skydd. Det är eftersträvansvärt att
få enhetligare seocialförsäkringsavgifter.
För övrigt kan man fråga sig: Är
det rättvist med den differentiering som
nu förekommer? Att ha en avgift baserad
på riskerna för olika kategorier
tycker jag inte på något sätt är rättvist.
Jag behöver inte utveckla några synpunkter
på de administrativa vinsterna
med en enhetlig avgift. När vi för sju
år sedan diskuterade frågan om en avveckling
av socialförsäkringsbolagen,
sade man ifrån att när man fattar beslut
härom, måste detta innehålla bestämmelser
om en rimlig avvecklingstid
för bolagen. Utskottsreservanterna
menar att den avvecklingstid socialministern
här har givit försäkringsbolagen
tillgodoser det kravet. Den är rimlig.
Får jag sedan ta upp frågan om den
lokala organisationen, kanske det viktigaste
i hela denna proposition. Här
har vi inom utskottet kunnat enas om
den lokala organisationen för sjukförsäkringen.
Egendomligt nog har man
inte kunnat enas om den lokala organisationen
för pensioneringens handhavande.
Till utskottets utlåtande har fogats
tvenne reservationer på denna
punkt. Den ena reservationen har avgivits
av folkpartister och centerpartister,
den andra av högerledamöterna. Reservanterna
är lätta att handskas med, eftersom
deras argument slår ihjäl varandra.
Den ena reservationen går ut
på att man nu inte skall fatta beslut om
den lokala organisationen för pensioneringens
handliavande. Man menar att
man bör ha kvar en lokal organisation
för detta. Men om man nu gör som reservanterna
förordar, missar man mer
än halva poängen i hela förslaget till
samordning.
Den organisation som vi nu diskuterar
skall tjäna den materiella samordningen.
Här avser vi att samordna sjukförsäkringen
med pensioneringen, så
att vi slipper ifrån luckorna i socialför
-
säkringsskyddet, varigenom vi får till
stånd ett effektivare skydd. Jag kan
nämna att vi inom kort får ett förslag
om en i princip obegränsad sjukhjiilpstid.
Man skulle då enligt reservationen
ha kvar folkpensioneringens invalidpensionering
ute hos de kommunala organen.
Man skulle däremot avgöra frågorna
om sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen
i det regionala organet.
Resultatet blir ju då att man hindrar
en önskvärd förenkling av samordningen.
Motivet för denna reservation är att
invalidpensioneringen inte är utformad
i detalj, men man väntar sig att förslagen
till en ny invalidpensionering blir
sådana, att det blir fråga om en mycket
grannlaga uppgift, en svår uppgift att
bedöma vem som skall ha invalidpension
eller inte och att man då måste
ha tillgång till lokala uppgifter. Man
måste ha kännedom om de lokala förhållandena.
Det föreliggande förslaget tillgodoser
i själva verket reservanternas önskemål.
Det är nämligen klart, att det regionala
organet måste inhämta alla sakuppgifter
hos de lokala organen. De
s. k. försäkringsnämnderna kommer
också att lämna erforderliga uppgifter.
Vinsten med detta system är helt enkelt,
att samma organ, som har hand om vederbörande
under den första sjukdomstiden
och ger sjukpenning samt deltar
i rehabilitetsanordningar och dylikt,
skall besluta om förtidspension. Det är
en oerhörd vinst.
Man har anfört, och det gjorde herr
Anderson i Sundsvall också, att man
inte vet, om kommunerna kommer att
ekonomiskt medverka vid bestridandet
av kostnaderna för förtidspensioneringen
och att, om kommunerna skall vara
med och bekosta förtidspensioneringen,
de också bör vara med vid prövningen.
Men, herr Anderson i Sundsvall, den
omständigheten, att kommunerna eventuellt
kommer att få vara med och betala,
har inte något samband med den
-
58 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
na fråga. Den lag om förtidspension
som riksdagen kommer att anta måste
ju innehålla bestämda regler för hur
förtidspensioneringen skall fungera.
Den måste innehålla regler om att den
som på grund av medicinsk invaliditet
förlorar sin arbetsförmåga skall få förtidspension.
När pensionsmyndigheten
prövar rätten till pension, får den inte
vid sitt ställningstagande påverkas det
allra minsta av den omständigheten, att
kommunen deltar i bestridandet av
kostnaderna för pensionerna. Den som
på grund av medicinsk invaliditet fått
sin arbetsförmåga nedsatt skall få förtidspension
oberoende av finansieringsmetoden.
Den saken har alltså inte det
ringaste att göra med vad herr Anderson
i Sundsvall snuddade vid, nämligen
frågan om den kommunala självstyrelsen.
Spörsmålet om pensioneringskostnaderna
skall diskuteras i annat sammanhang.
Den andra reservationen, som går mot
den andra ytterligheten och som herr
Hamilton pläderat så aktivt för, går i
själva verket ut på att bevara den nuvarande
ordningen. Visserligen vill man
ha de regionala organen som utredande
och prövande organ, men beslutet skall
ligga hos den centrala myndigheten.
Motiveringen härför är att man vill ha
större enhetlighet vid bedömningen och
att man befarar oenhetlighet om de regionala
organen får fatta beslut. Mitt
bestämda intryck är, att reservanterna
har överdimensionerat de medicinska
synpunkterna och helt bortsett från alla
de övriga omständigheter, som måste
påverka rätten till pension. Man tycks
utgå från att samma medicinska invaliditetsgrad
medför samma nedsättning
av arbetsförmågan. Den medicinska invaliditeten
är dock inte helt avgörande
för arbetsinvaliditeten. Redan inom den
nuvarande invalidpensioneringen varierar
antalet pensionärer oerhört i olika
delar av landet, beroende på arbetsmarknadsläget,
näringslivets struktur
o. s. v.
Var man än lägger beslutanderätten,
måste man vid invaliditetsbedömningen
gå ut från den enskilda människa, vars
situation man skall bedöma. Det är hans
alldeles speciella omständigheter som
skall vara avgörande, hans ålder, tidigare
yrke, platsen där han bor, hans
medicinska invaliditet o. s. v. Det är
alltså ingen risk att lägga beslutanderätten
hos de regionala organen. Erforderlig
enhetlighet kommer säkerligen
att uppnås genom överläggningarna
med den centrala myndigheten.
Får jag sedan, innan jag lämnar denna
talarstol, endast göra ett litet påpekande
om en annan reservation, som
gäller frågan om allmänt ombud. I den
frågan har utskottet inte kunnat enas.
Utskottet delar helt departementschefens
uppfattning, att det finns skäl som
talar för en sådan anordning. Men majoriteten
anser liksom socialministern,
att anordningen inte är nödvändig vid
starten. Den enskilda människan kommer
för övrigt inte att känna någon
som helst olägenhet av att vi inte inrättar
denna tjänst. Det förhåller sig snarare
tvärtom. Tanken är ju nämligen
inte, att ombudet skall tjänstgöra som
någon rättshjälpsanstalt för enskilda
personer. Han skall inte föra den enskildes
utan tvärtom det allmännas talan.
Den som är missnöjd med beslut
av riksförsäkringsverket äger rätt att
föra sin talan vidare till domstolen.
Ombudet skall huvudsakligen föra sådana
ärenden till domstolen, där den
enskilde är nöjd med beslutet. Man kan
alltså mycket väl avvakta en närmare
utredning av hur ombudsmannainstitutionen
skall vara organiserad — det
skadar vidare inte att man vinner erfarenhet
av det förslag, som socialministern
har förordat, angående möjlighet
för riksförsäkringsverket att underställa
vissa avgöranden domstolens
prövning.
Med hänsyn till alla de synpunkter,
som framförts av socialministern beträffande
tvåtredjedelsregeln, har jag
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 59
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
ingen anledning att ytterligare fördjupa
mig i den frågan. Jag vill bara framhålla,
att vi som står för utskottets utlåtande
på denna punkt har bestämt
hävdat, att en sådan valfrihet som reservanterna
förordat är helt oförenlig
med systemet. Detta påstående minskar
emellertid inte på något sätt reformens
värde.
Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservation nr II
av herr Strand m. fl. och till utskottets
förslag på alla andra punkter.
Herr RIMMERFORS (fp):
Herr talman! Vissa skiljaktigheter i
detaljer, i och för sig viktiga sådana,
får inte skymma bort det faktum, att
det i stort sett råder enighet om detta
utskottsutlåtande. Både andra lagutskottet
och riksdagens kamrar har anledning
att med tillfredsställelse notera
denna nya milstolpe i utbyggnaden av
vår socialförsäkring. Sten efter sten bär
här fogats till ett bygge, som avser att
ge social trygghet åt vårt folk. Jag kan
på den punkten bara nöja mig med att
uttala min tillfredsställelse med reformen
och min lyckönskan till socialministern.
Att socialministern sedan roar
sig med en och annan spydighet mot
folkpartiet tar vi inte så allvarligt. Men
nog är det onödigt, när han känner vår
principiella inställning till svensk socialpolitik
och våra insatser i detta gemensamma
arbete.
På en speciell punkt ville jag, utöver
vad herr Anderson i Sundsvall anfört,
motivera en av reservationerna, vilket
är anledningen till att jag har begärt
ordet. Det gäller förslaget om att vi redan
från början av socialförsäkringsdomstolens
tillvaro skulle få en företrädare
för det allmänna, alltså den fråga
som herr Bengtsson i Varberg kort berörde.
Bakom detta resonemang ligger den
synpunkten, att systemet med en socialförsäkringsdomstol
borde byggas upp
med rättegångsbalkens domstolsförfa
-
rande som mönster. Enligt rättegångsbalken
skall ju rättegången byggas på
en ordning med två motstående parter.
Om det allmänna inte får något ombud
måste ju domstolen själv fungera
som det allmännas representant, eftersom
den ena parten, d. v. s. staten och
lagstiftarna, saknar ett eget ombud.
Även om jag är medveten om att detta
inte är någon stor fråga vill jag framhålla,
att det kan uppstå lägen, där det
skulle vara önskvärt att någon företrädde
också den andra parten och vakade
över att samhällets egna intressen tillgodoses.
I motsats till herr Bengtsson i
Varberg tror jag, att ett sådant ombud
också har till uppgift att biträda en enskild
medborgare som inte anser sig ha
fått sin rätt tillgodosedd. Det naturligaste
är ju ett tvåpartsförfarande, inte
bara domstolen och en part.
Nu har dessa synpunkter också kommit
fram under ärendets gång, men utskottet
har stannat för, som herr Bengtsson
i Varberg sade, att åtminstone från
början avstå från ett ombud för det allmänna.
Jag vill emellertid erinra om att
man allvarligt diskuterat och understrukit
värdet av en sådan parallellitet
med ett vanligt rättegångsförfarande,
både från besvärssakkunnigas sida, i
Kungl. Maj:ts proposition och i lagrådet.
Besvärssakkunniga säger, att en särskild
partsrepresentation för det allmänna
i socialförsäkringsmål, ett allmänt
ombud, skulle innebära en naturlig
lösning av problemet. Man vinner åtskilliga
fördelar, säger besvärssakkunniga,
om processen på detta sätt anordnas
som ett förfarande med två motstående
parter. Utredningen blir fullständigare,
och domstolen får ett säkrare
underlag att bygga sina avgöranden på.
För det allmänna är det också av vikt
att i socialförsäkringens intresse prejudicerande
frågor kan underställas domstolen
även av andra än de enskilda
parterna.
Chefen för socialdepartementet refe -
60 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
rerar detta resonemang och tillägger:
»Vad jag nu anfört talar enligt min mening
för att processen i socialförsäkringsmål
bör tillföras, åtminstone i högsta
instans, en särskild representant för
det allmänna.»
Det som sedan föranleder Kungl.
Maj:t att i sitt förslag ändå avstå från
att föreslå detta ombud för det allmänna,
synes enbart vara en önskan att
pröva systemet utan partsombud för det
allmänna, innan man inför ett system
med sådant ombud. Departementschefen
säger att betänkligheter i dagens
läge kan resas mot att ta ett sådant steg
utan en närmare undersökning rörande
vilka konsekvenser i olika avseenden
detta skulle föra med sig. »Jag finner
mig därför inte beredd att nu föreslå
införandet av en särskild partsrepresentation
för det allmänna», säger statsrådet.
Han tillägger dock, och det visar
betydelsen av att denna fråga hålles levande:
»Denna fråga bör dock lämpligen
tagas upp vid ett senare tillfälle, sedan
större erfarenhet angående besvärsförfarandets
funktion inom det nya socialförsäkringssystemet
vunnits.»
Det är på denna punkt som reservanterna
visserligen resonerar annorlunda
än departementschefen men med klar
anslutning till hans tanke på en partsrepresentation.
Vi menar för det första,
att värdet av en sådan anordning är så
obestridligt, att man troligen förr eller
senare kommer att införa den, och för
det andra att det i så fall är mycket
enklare och riktigare att göra det redan
från början.
Vi är härvidlag inne på exakt samma
väg som lagrådet. Jag vill helt kort citera
vad lagrådet säger: »De fördelar
som skulle vara att vinna om en särskild
partsrepresentation för det allmänna
tillskapas, är enligt lagrådets mening så
betydande att man bör söka genomföra
en sådan ordning redan nu. Endast om
avsevärda svårigheter av organisatorisk
art skulle lägga hinder i vägen, bör frågan
uppskjutas.»
Reservanterna delar denna mening
och bär inte under resonemanget i denna
fråga blivit övertygade om att svårigheterna
att redan nu införa denna
anordning skulle vara särskilt betydande.
Vi anser det principiellt olämpligt,
att domstolen skall börja sitt arbete från
ett utgångsläge som förutsättes bli ändrat
inom kort. Vi föreslår emellertid
med hänsyn till den korta tiden inte
någon lagändring utan hemställer, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om förslag till höstsessionen,
så att verksamheten med denna
fylligare representation kan påbörjas
med ingången av år 1962.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation nr IV.
Herr FAGERLUND (s):
Herr talman! Jag tänker inte ta upp
någon debatt utan vill bara ge några
kommentarer till förslaget om slopande
av dubbelkassesystemet och därmed av
600 lokalsjukkassor.
Herr Anderson i Sundsvall sade något
om det krångel som dubbelkassesystemet
medför, men om det har funnits
något sådant krångel har det icke
märkts bland medlemmarna. Vid många
olika tillfällen och senast i riksförsäkringsanstaltens
yttrande över administrationsnämndens
betänkande har det
framhållits, att lokalsjukkassorna fullgjort
sina uppgifter på ett förtjänstfullt
sätt.
Det har emellertid alltsedan den nuvarande
allmänna sjukförsäkringen
trädde i kraft den 1 januari 1955 inom
rörelsen pågått en diskussion om den
framtida organisationen. Många inflytelserika
kretsar bär haft den uppfattningen,
att kassornas verksamhet borde
starkt centraliseras för att man på så
sätt kanske skulle spara några ören per
medlem i förvaltningskostnader och ge
centralsjukkassorna en starkare ställning.
De som haft en annan uppfattning
och som hävdat, att medlemmarna har
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 61
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
rätt till en fullgod service även om de
råkar bo ute på landsbygden, känner
mycken oro inför det utredningsarbete
som pågått. Låt mig säga att denna oro
har visat sig överdriven. Även om man
känslomässigt tycker att det är synd
att en folkrörelse försvinner, är det föreliggande
förslaget om en administrationsenhet
ett följdriktigt led i försäkringens
utveckling. Och såväl utredningen
som departementschefen har ansett,
att servicen till medlemmarna är
en viktig uppgift för sjukkassorna.
Jag vill citera vad departementschefen
anför i denna fråga: »Det är angeläget
att avskaffandet av lokalsjukkassorna
inte leder till någon försämrad
service för allmänheten eller till att det
folkliga inslaget i sjukkasseverksamhetens
handhavande försvinner. Administrationsnämnden
liar beaktat dessa
synpunkter genom att föreslå att de nuvarande
lokalsjukkassorna ombildas till
lokalkontor för centralsjukkassorna
och att till varje lokalkontor knytes en
rådgivande nämnd. Lokalsjukkassornas
omvandling till lokalkontor synes mig
på ett tillfredsställande sätt lösa frågan
om fortsatt tillgång på närbelägna sjukförsäkringsorgan
för de försäkrade.
Ccntralsjukkassorna bör också ha möjlighet
att utbygga sitt lokalkontorsnät
utöver vad som följer av de nuvarande
lokalsjukkassornas ombildande. Jag vill
framhålla, att avskaffandet av lokalsjukkassorna
inte innebär att avgörandena
i sjukförsäkringsärenden flyttas
från de lokala expeditionerna till centralsjukkassorna
i vidare mån än ärendenas
beskaffenhet fordrar. Jag anser
också att medlemsregistreringen alltjämt
bör ske lokalt.»
Man hälsar med tillfredsställelse detta
uttalande. Jag kan själv inte finna annat
än att det även i fortsättningen skall
finnas lokalkontor i samma utsträckning
som hitintills och kanske i ännu
större omfattning. De nya uppgifter
som skall åvila sjukkassorna kan göra
behovet av nya kontor aktuellt. I vissa
städer, där det finns mer än ett lokalsjukkassekontor,
kan dessa utan olägenhet
för allmänheten ombildas till ett
enda. Genom att lokalkontoren även i
fortsättningen enligt departementschefens
uppfattning bör ha hand om medlemsregistreringen
liksom beslutanderätten
i försäkringsfrågor kan de lämna
allmänheten samma service som tidigare.
En centralisering på dessa vitala
punkter skulle få till följd en försämring
för medborgarna och — det är
min övertygelse — även ett stort missnöje.
I detta sammanhang kan jag inte underlåta
att nämna centraliseringen av
pensionsregistret. Skulle det i framtiden
visa sig, att allmänheten har behov av
snabba upplysningar om sin rätt till
tilläggspension och den nuvarande ordningen
med centralisering av registret
försvårar för lokalkontoren att stå allmänheten
till tjänst, bör systemet omprövas
och registren läggas ut på lokalkontoren.
LTr servicesynpunkt är det
även viktigt att de i fortsättningen erhåller
allt det informationsmaterial och
alla de cirkulär som skickas ut från
riksförsäkringsverket utan att dessa behöver
gå via den centrala sjukkassan i
länet. På så sätt överflyttas det goda
samarbetet som rått mellan sjukkassorna
och riksförsäkringsanstalten på det
nya verket.
Det är med stor tillfredsställelse man
noterar förslaget, att försäkringsnämnderna
skall handha uppgiften att vara
lokalt organ för de behovsprövade folkpensionsförmånerna.
De får därigenom
en konkret uppgift att syssla med. Viktigt
är också att sjukkassan — som det
sägs i propositionen — ordnar med informationsmöten
för ledamöterna i dessa
nämnder. I och med att ombudsmötena
försvinner gäller det att finna
andra former för information till dom,
som på arbetsplatser och i offentlig
verksamhet kommer i kontakt med den
enskildes försäkringsproblem.
När det gäller landstingets nya upp -
G2 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
gift att utse majoriteten i sjukkassornas
styrelse är det väsentligt, att landstingen
utser personer som har tid och
intresse att ägna sig åt denna verksamhet.
Vi står inför en stor omdaningsprocess
inom socialförsäkringarna såväl
administrativt som försäkringsmässigt.
Skall styrelsen fylla sin uppgift kommer
det att kräva mycken tid och mycket
arbete. Om sjukförsäkringen även i
framtiden skall ha kvar något av den
idealitet som präglade den under uppbyggnadsskedet,
krävs det att de folkvalda
representanterna har intresse och
tid att motarbeta all byråkratisering
inom den.
Till slut, hem talman, vill jag uttala
en förhoppning om att socialförsäkringskommittén
skall komma fram med
förslag till förbättrade sjukförsäkringsförmåner
på olika områden. Främst gäller
det kanske samordningsfrågor, införande
av högre sjukpenning och en försäkring
som ger även fria företagare
sjukpenning och trygghet vid sjukdom.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag med den ändring som
föreslås i reservationen nr II av herr
Strand m. fl.
Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):
Herr talman! Jag ber kammaren om
tillgift för att jag trots den starkt begränsade
tiden säger några ord i denna
fråga, men att jag vill göra detta beror
närmast på att jag tillhör motionärerna.
I proposition nr 45 med förslag till
lag angående ändring i lagen om allmän
sjukförsäkring har Kungl. Maj:t
föreslagit, att riksdagen skall fatta principbeslut
om att bolag, som avses i 1 §
lagen om yrkesskadeförsäkring, icke efter
utgången av år 1965 skall äga meddela
försäkring enligt nämnda lag. Innebörden
av ett sådant beslut skulle
bli den, att de socialförsäkringsbolag
som nu är verksamma efter nämnda tidpunkt
inte längre får vara försäkringsgivare
i fråga om den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.
Detta förslag är ur flera synpunkter
anmärkningsvärt. De problem, som
skulle aktualiseras genom ett eventuellt
bifall till förslaget, är långt ifrån klarlagda.
Frågan om en samordning av yrkesskadeförsäkringen
med sjukförsäkringen
och pensioneringen har gjorts till
föremål för utredning inom 1958 års
socialförsäkringskommitté och detta utredningsarbete
pågår alltjämt. I avvaktan
på förslag från nämnda kommitté
har administrationsnämnden, som har
att utreda möjligheten av en samordning
i administrativt hänseende mellan
socialförsäkringens olika grenar, icke
närmare gått in på frågan om administrationen
av yrkesskadeförsäkringen.
Sedan socialförsäkringskommittén avslutat
sitt arbete torde, såsom departementschefen
framhåller, en särskild utredning
komma att tillsättas rörande
yrkesskadeförsäkringen. En sådan utredning
bör givetvis undersöka behovet
av och förutsättningarna för bibehållandet
av en särskild yrkesskadeförsäkring.
Eftersom det således ännu inte är utrett,
om en särskild yrkesskadeförsäkring
bör finnas i framtiden eller om den
bör samordnas med annan socialförsäkringsform,
är det minst sagt egendomligt,
att Kungl. Maj:t nu vill binda riksdagens
handlingsfrihet vid de kommande
avgörandena på detta område genom
ett principbeslut, som förbjuder
socialförsäkringsbolagen att teckna obligatorisk
yrkesskadeförsäkring efter år
1965. Förslaget om ett sådant principbeslut
är i sakligt hänseende dåligt underbyggt.
I propositionen framlägges
icke några övertygande argument om
önskvärdheten av att monopolisera den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
för ett statligt försäkringsorgans räkning.
Eftersom frågan om yrkesskadeförsäkringens
materiella innehåll och administration
ännu inte är utredd måste
det vara både omotiverat och olämpligt,
att riksdagen nu fattar ett beslut
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 63
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
som förbjuder socialförsäkringsbolagen
att efter en viss tidpunkt teckna obligatorisk
försäkring mot yrkesskador. Detta
utgör det ur formell synpunkt viktigaste
argumentet mot ett principbeslut
nu. Även argument ur reellt saklig synpunkt
kan dock anföras mot ett sådant.
Det har varit till stor fördel, att den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
inte centraliserats till en enda försäkringsantalt
utan kunnat tecknas såväl
i riksförsäkringsanstalten som i privata
socialförsäkringsbolag. Härigenom
har en sund konkurrens mellan försäkringsgivarna
kunnat upprätthållas, vilket
alldeles säkert bidragit till att kostnaderna
för administrationen av denna
försäkringsform kunnat hållas nere.
Försäkringsbolagen har enligt vad erfarenheten
visar kunnat hävda sig väl
i konkurrensen med riksförsäkringsanstalten.
Grovt räknat administrerar de
hälften av försäkringarna och riksförsäkringsanstalten
den andra hälften.
Riskfördelningen mellan bolagen och
anstalten är inte heller så ojämn som
det ofta påstås. Det förhåller sig inte så,
att bolagen i allmänhet erhållit sådana
försäkringar där risken för olycksfall
och utbetalning av ersättningar är minst
och att riksförsäkringsanstalten fått
svara för sådana försäkringar där risken
är störst. Bolagen intar inte en
gentemot den statliga anstalten privilegierad
ställning i dessa avseenden.
Med hänvisning till erfarenheterna
av konkurrensen mellan bolagen och
riksförsäkringsanstalten kan man inte
påstå, att yrkesskadeförsäkringens nuvarande
konstruktion skulle vara ett
hinder för en rationalisering av socialförsäkringssystemet
och eu samordning
av dess olika grenar. Det är tvärtom
tänkbart, att en centralisering till en
statlig anstalt kan medföra avsevärda
nackdelar, inte minst i fråga om administrationskostnaderna.
Om denna
kominer att sakna stimulerande konkurrens
från bolagens sida kommer den
också att sakna speciella motiv för att
söka pressa dessa kostnader. Vi har ju
i detta land lagstiftning mot konkurrensbegränsning,
men på detta område
vill man förbjuda konkurrens. Det är
svårt att finna någon logik i detta.
Arbetsgivarna är ju skyldiga att betala
kostnaderna för de anställdas yrkesskadeförsäkring
— oavsett vad socialministern
sagt tidigare i dag. Det är
då bara naturligt, att de bildat egna
företag för skötseln av denna försäkring.
Inga rimliga anmärkningar av
större tyngd har heller kunnat riktas
mot dessa privata försäkringsbolags
sätt att sköta sin uppgift. Varför vill
man då förbjuda dem att sköta den i
framtiden? Hittills har ingen velat förmena
medborgarna att bilda sammanslutningar
— ideella föreningar likaväl
som ekonomiska föreningar eller bolag
— för att tillvarata sina gemensamma
intressen. Förslaget om förbud för bolagen
att teckna yrkesskadeförsäkringar
går inte riktigt väl ihop med föreningsfrihetens
grundprinciper.
Jag har jämte några andra ledamöter
av denna kammare avlämnat en motion,
nr 740, i vilken vi yrkat avslag på förslaget
i propositionen nr 45 om ett principbeslut
av den innebörd, för vilken
jag redogjort. Andra lagutskottet har i
sitt nu föreliggande utlåtande över den
nämnda propositionen anslutit sig till
motionärernas ståndpunkt och yrkar
således avslag på propositionen i vad
den avser ett sådant principbeslut. Jag
hälsar självfallet utskottets ställningstagande
med stor tillfredsställelse. Det
är glädjande att utskottet helt instämt
i de synpunkter som vi motionärer
framfört.
Mot utskottets förslag på denna punkt
har dess socialdemokratiska ledamöter
avgivit reservation. Reservanterna anser,
att de av departementschefen anförda
skälen för att yrkesskadeförsäkringen
i framtiden koncentreras till de
organ, som handhar sjukförsäkring och
pensionering, är entydiga och att de
härmed förenade administrativa förde
-
64 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
larna uppenbart är betydande. Jag skall
inte kommentera reservationen på annat
sätt än att jag vill framhålla, att
varken departementschefen eller reservanterna
kunnat lämna några övertygande
argument för att deras uppfattning
är hållbar. De har så mycket mindre
kunnat göra detta, som frågan om
socialförsäkringssystemets framtida utformning
alltjämt befinner sig under
utredning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till
punkten C i andra lagutskottets utlåtande
nr 45.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman! Det mesta som kan sägas
i denna fråga har redan sagts. Därför
skall jag inskränka mig till några
mycket korta kommentarer till socialministerns
första inlägg. Socialministern
är visserligen inte närvarande i
kammaren, men jag hoppas att det går
att få fram en hälsning till honom.
Jag skulle kunna börja med att lyckönska
socialministern till att han fått
igenom detta stora och omfattande förslag
under så pass stor enighet. Om man
granskar reservationerna finner man
nämligen att de huvudsakligen endast
tagit upp detaljer. Att debatten i dag
ibland har tytt på att det skulle råda
stora motsättningar får nog helt och
hållet tillskrivas socialministern själv.
Hans sätt att inleda debatten och lägga
upp den har gjort, att diskussionen blivit
kärvare än vad ståndpunktstagandena
egentligen kunde ge anledning till.
Jag vet inte vad socialministern haft
för avsikter med att genom vissa mycket
besynnerliga misstolkningar av förslagen
driva fram denna motsatsställning
— det vet han säkert bäst själv.
Beträffande yrkesskadeförsäkringen
säger socialministern, att den i fortsättningen
torde bli en liten gren av det
stora socialträdet. Jag är inte alldeles
säker på att den blir så liten som hans
formulering ger intryck av. Socialmi
-
nistern menar alltså, att förtidspensioneringen
och sjukförsäkringen skall ta
nästan hela utrymmet, så att det blir
mycket litet kvar för yrkesskadeförsäkringen.
Jag är inte säker på att det blir så.
De som trots invaliditet har över hälften
kvar av sin försörjningsförmåga
kommer inte att få någon förtidspension.
Om de lidit skada i arbetet är det
ganska rimligt att de får en ersättning,
som kan betraktas som ett skadestånd,
trots att pengarna inte utbetalas i form
av ett engångsbelopp utan i form av
livränta. Det är väl rimligt att företagsamheten
i huvudsak får svara för denna
kostnad. Kommer en person till skada
i arbetet bör han åtminstone få en
viss ersättning.
Sedan har vi de personer som får sin
inkomst sänkt och där nedgången ligger
mellan 50 procent och 67 procent.
Dessa kommer att få förtidspension,
men endast till en tredjedel. De förlorar
alltså en betydande del av sin inkomst
men får en ganska liten förtidspension.
Är det då så otänkbart, att
också dessa får en skadeersättning om
de i arbetet förlorat en lem — trots att
de får en mindre förtidspension?
Jag tror alltså, att yrkesskadeförsäkringen
även i fortsättningen kommer
att få rätt stor betydelse och att man
inte för socialministerns förslag kan ange
som skäl, att försäkringen kommer
att få så litet att syssla med.
Sedan säger socialministern att det
är en inkonsekvens av de borgerliga
partierna att inte ta steget fullt ut i
denna fråga. I viss mån — menar han
— har man i utskottsutlåtandet argumenterat
för en nedläggning av den
privata socialförsäkringen. Om detta är
en kritik måste den även riktas mot
adininistrationsnämnden. Den förde
också detta resonemang men slutade
med, att det ändå inte fanns någon anledning
att fatta ett principbeslut, som
inte skall träida i kraft förrän om
fyra år.
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 65
Ändring
Jag tycker att vi kan vänta tills vi
får det materiella innehållet i yrkesskadeförsäkringen
klarlagt, innan vi
fattar beslut om hur administrationen
skall skötas. Jag har dock, herr talman,
inte begärt ordet för detta utan för att
kommentera det socialministern sade
om tvåtredjedelsregelns slopande beträffande
företagarna inom ATP.
Socialministern sade att folkpartiet
vill ha reformer som hör hemma i ett
annat system. Han ville liksom göra gällande,
att vi genom vårt förslag skulle
riva sönder ATP. Socialministerns käraste
sysselsättning under de senaste
åren har varit att utså misstro mot
folkpartiet när det gäller ATP. Om det
finns någon möjlighet att misstolka
någonting som folkpartiet säger på detta
område tänker han tydligen göra det.
Vi har upprepade gånger sagt att vi
vill införa ökad valfrihet. Men vi inskränker
oss till att kräva den valfrihet
som är möjlig inom systemets ram.
Om socialministern ville vara vänlig
och godtaga vår förklaring på denna
punkt behövde vi inte diskutera på det
sätt som här har skett utan vi kunde
inskränka diskussionen till att avse
frågan, om vårt förslag är möjligt eller
inte är möjligt att förena med systemet.
Det skulle alltså bli en saklig debatt och
inte det misstänkliggörande som socialministern
nu så gärna sysslar med.
Vad är det då i vårt förslag som
socialministern menar skulle riva upp
ATP? När socialministern kommer till
sina argument, visar de sig vara alldeles
otroligt svaga. Det skulle kunna bli
svårigheter på två sätt, säger han.
Det ena slaget av svårigheter skulle
uppstå genom att en företagare från
början gick med i ATP med hela sin
inkomst och sedan efter 15 år delvis
utträder och står kvar med bara en
lägre inkomst, varigenom han spekulerat
i de lägre avgifter som gäller under
den första perioden. Den invändningen
kan med samma styrka riktas mot utträdesriitten.
Man har enligt gällande
5 — Andra kammarens protokoll 1961. N
i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
regler rätt att vara med i 15 år och så
begära utträde. Det kan inte vara värre
för systemet om man står inne 15 år
och sedan går ut med en tredjedel av
sin inkomst än om man står inne i 15
år och utträder med hela sin inkomst.
Socialministerns argument på den
punkten är fullkomligt ohållbart.
Det andra slaget av svårigheter uppstår
genom att man i början kan stå
inne med bara en del av sin inkomst
men senare går in med hela sin inkomst.
Femtonårsregeln skulle då göra,
att man ändå kunde få full pension trots
att man betalt lägre avgifter. Det ligger
en hel del i det resonemanget. Såväl
herr Anderson i Sundsvall som herr
Gustavsson i Alvesta har emellertid
framhållit, att de inte menar annat än
att man vid inträdet måste bestämma
sig för med vilken inkomst man skall
gå med i pensioneringssystemet. I så
fall faller spekulationsmöjligheterna
helt bort. För min del tror jag att det
inte ens skulle vara omöjligt att utforma
ett system, som medgav att man
senare ändrade den del av inkomsten
som är med i systemet.
Denna invändning kunde nämligen
med ungefär samma fog riktas mot möjligheten
att utträda ur systemet. Om
man går ur systemet och så går in igen
vid 35 års ålder, får man 30 års intjänad
tid och full pension men får ändå
billigare avgifter. Detta har emellertid
förebyggts med ett reduceringsssystem,
som såvitt jag förstår gör spekulation
fullständigt omöjlig. Kan man göra ett
sådant reduceringssystem effektivt när
det gäller rätt att träda ut med hela inkomsten,
kan man väl göra det också
då det gäller rätt att utträda med en
tredjedel eller med hälften av inkomsten.
Den saken bör utredningen klarlägga.
Skulle en utredning visa, att det är
oförenligt med systemet att medge valfrihet
senare under den pensionsberättigades
liv, kommer vi inte att yrka på
en sådan valfrihet. Vi är fullt på det
• 21
66 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring,
klara med att vi måste vara nöjda med
den valfrihet som går att ernå under
bibehållande av det system vi nu har
med dess fördelar och olägenheter. Vi
konuner inte att yrka på någon valfrihet
som är oförenlig med systemet. Om
socialministern äntligen ville godta den
förklaringen, skulle vi slippa debatter
av den ganska otrevliga typ som vi haft
i dag.
Herr ANDERSSON i Knäred (ep):
Herr talman! I anslutning till denna
proposition har jag väckt ett par motioner.
En del av synpunkterna där har
redovisats i utskottsutlåtandet eller i
reservationerna. I den mån de inte alls
beaktats skall jag inte ge mig in på dem
nu. Jag vet att allesammans sitter och
väntar på att debatten skall sluta så
snart som möjligt. Det är bara ett litet
avsnitt, som inte tidigare i dag har behandlats,
som jag skulle vilja belysa.
Dessutom vill jag göra några korta kommentarer
i övrigt.
I en motion som jag tillsammans med
några kamrater väckt har vi berört de
s. k. merprestationer, som sjukkassorna
nu lämnat i större eller mindre utsträckning.
Dessa prestationer skall nu, enligt
propositionen, överlämnas till Kungl.
Maj:ts bestämmande. Om detta finns
ingenting att säga.
I motionerna har jag emellertid berört
frågan om reseersättning från de
nya kassorna i anslutning till dessa s. k.
merprestationer. De kan inte utnyttjas
på samma sätt av alla sjukkassemedlemmar.
Av formella skäl fick denna del
strykas i motionen sedan den avlämnats,
därför att riksdagen tidigare under
detta år hade behandlat motionsledes
framförda yrkanden om att fria
resor skulle föreskrivas i dessa sammanhang
och att den av mig väckta
frågan, som inte hade speciellt berörts
i propositionen, fördenskull inte kunde
tas upp till ny behandling. Detta gör att
min argumentering i motionen hänger
i luften. Jag kan därför väl förstå att
m. m.
utskottet, som framgår av skrivningen
på s. 125, har haft en smula svårt att
förstå motionens yrkande. Det beror
som sagt på att en del av den har tagits
bort. Jag vill emellertid utnyttja tillfället
att nu vädja till socialministern, att
han ville beakta frågan om reseersättningarna
i samband med dessa s. k.
merprestationer, så att dessa prestationer
verkligen kan utnyttjas på samma
sätt av alla sjukkassemedlemmar oberoende
av bostadsort.
Vad sedan frågan om yrkesskadeförsäkringens
administration beträffar har
den redan diskuterats så mycket, att jag
här kan fatta mig kort. Jag har mycket
svårt att förstå, att det skall vara nödvändigt
med ett principbeslut därvidlag
i samband med behandlingen av här
förevarande proposition. Socialministern
har ju aviserat, att frågan om yrkesskadeförsäkringens
framtid skall utredas
så fort som socialförsäkringen i
övrigt är klar. När 1958 års socialförsäkringskommitté
har lagt fram sitt betänkande,
vilket kommer i nästa månad,
är det meningen att yrkesskadeförsäkringen
skall tas upp. Då borde det
inte vara nödvändigt med ett principbeslut
om yrkesskadeförsäkringen innan
vi klarat ut det materiella innehållet.
Däremot kan jag väl förstå, att man
på detta stadium önskar klara ut administrationen
i övrigt när det gäller pensioneringen
och sjukförsäkringen, trots
att det materiella innehållet beträffande
invalidpensioneringen ännu inte är
klart. På den punkten kan jag inte biträda
reservationen utan ansluter mig
till utskottets hemställan. Jag gör det sa
mycket mera, som jag tror att vi kan
räkna med att nästa år nå full enighet
om invalidpensioneringens finansiering.
I varje fall är det ingen tvekan om att
vi i det parti jag tillhör kommer att
ställa mycket bestämda krav på att staten
skall övertaga kostnaderna i sin helhet
för den pensioneringen. Den frågan
liksom en rad andra kommer tillbaka
nästa år i samband med behandlingen
Fredagen dien 19 maj 1961
Nr 21 6?
Ändring
av det materiella innehållet i heta vår
socialförsäkring.
Sedan kommer jag till den fråga som
har diskuterats mest här i dag, nämligen
ATP och möjligheterna att variera
pensionsnivåerna samt de olika premierna
för egna företagare. Där tyckte
jag att socialministern till att börja med
behandlade inkomstredovisningen en
smula vårdslöst, när han talade om den
taxerade inkomsten och beräkningen
av pensionspremierna i anslutning till
den. Vad som ligger till grund för pensionsförsäkringen
är jii i realiteten inte
det, som i dagligt tål kallas taxerad inkomst,
vilket är vad söm återstår sedan
de allmänna avdragen är gjorda. Pensionsberäkningarna
däremot göres innan
de allmänna avdragen är verkställda.
Det är den inkomsten som ligger till
grund för beräkningen av pensionen.
Detta gör att siffrorna inte stämmer när
det gäller inkomstnivåerna för de grupper
socialministern här nämnde.
Jag kan emellertid ge socialministern
rätt i att skillnaden i premier för den
stora massan av småföretagare, t. ex.
jordbrukare och andra, är mycket liten,
om man rör sig dels med en beräkning
för full pension och dels med eu regel,
som ger två tredjedels pension när man
kommer över det dubbla basbeloppet.
I själva verket vill vi ha helt andra
variationsmöjligheter i pensionsnivåerna
och därmed i premiernas storlek
när det gäller egna företagare. Av formella
skäl har vi dock varit förhindrade
att motionsledes ställa sådana yrkanden
i anslutning till proposition nr 45.
Vi har varit tvungna att endast hålla oss
till de möjligheter som reglerna nu ger
och till det som socialministern har föreslagit.
Om vi här skall kunna komma
till en tillfredsställande lösning, lär man
på företagarsidan behöva ha valfrihet
mellan låt mig säga tredjedels, halv
och full pension, och det bör inte vara
omöjligt att åstadkomma.
Jag är ganska övertygad om att det
under de kommande aren blir nödviin
-
1 lagen om allmän sjukförsäkring, m. IN.
digt att ta upp det problemet till mera
allvarligt övervägande än vad socialministern
gjort i dag, när han bara inriktade
sig på att ge en vrångbild av hela
situationen. Om det inte där gives reella
möjligheter att välja olika pensionsnivåer
— av orsaker som herr Gdstavsson
i Alvesta tidigare redogjort för — så
blir situationen den, att dé äldre företagarna
kominer att vara anslutna till
ATP, medan de yngre går ur, vilket
näppeligen kan vara ett brä system.
Herr talman! Jag skall nöja mig med
det anförda och ber att få yrka bifall
till samma reservationer som herr Gustavsson
i Alvesta, utom på den punkt
som gäller den lokala administrationen
av socialförsäkringen, där jag yrkar bifall
till utskottets hemställan.
Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.
Herr SENANDER (k):
Herr talman! Egentligen skulle jag ha
velat blanda mig i den tävlan, som man
arrangerar här i dag — liksom man gör
så fort det gäller pensionsfrågor — mellan
de borgerliga och socialdemokratiska
partierna om vem som har haft
och för närvarande har den bästa linjen
i pensionsfrågan och pensionsfrågor
över huvud taget. Men då jag respekterar
talmannens lovvärda ansträngningar
att på frivillighetens väg söka få till
stånd en tidsbegränsning, skall jag inte
nu ta upp den saken. .lag skall göra det
senare och visa, att det egentligen är
den kommunistiska gruppen som i de
flesta pensionsfrågor har varit föregångare
och att såväl de borgerliga som regeringspartiet
efter hand har följt i
stort sett de linjer som kommunisterna
rekommenderat.
Jag har begärt ordet för att med
tillfredsställelse notera, att man nu kommit
därhän, att man tänker befria småföretagarna
från den diskriminering,
som redan inletts i och med allmänna
pensionsberedningens förslag att ute
-
68 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
stänga dem helt från den allmänna försäkringen.
Jag vill bara beklaga, att man
inte förrän så lång tid efteråt har kommit
underfund med att detta var en
diskriminering av småföretagarna. Man
lägger fram ett förslag, som innebär att
direktörer med höga inkomster, s. k.
löntagare som är anställda i stora företag,
får full pension — hur höga inkomster
de än har får de ju en pension
där den pensionsgrundande inkomsten
är 30 000 kronor. Samtidigt genomför
man för småföretagare, som kanske har
10 000, 12 000 eller 15 000 kronor i årsinkomst
och ofta har svårt att dra sig
fram, en bestämmelse som väsentligt
reducerar deras pensionsgrundande inkomst.
Jag måste i detta sammanhang påtala
det försök till undanglidning från tidigare
ställningstaganden, som socialministern
gör i den proposition vi nu behandlar,
där han söker göra gällande
att det nu inträffat ett förändrat läge
och att det tillkommit en hel rad nya
omständigheter, som föranlett honom
att företa en omprövning av frågan.
Redan från början måste det dock för
var och en ha stått klart, att det är en
orättvisa .mot en stor småföretagargrupp,
när man på detta sätt reducerar
den pensionsgrundande inkomsten medan
man låter vilken inkomst som helst
vara pensionsgrundande för andra företagare,
vilka liar möjligheter att organisera
det så, att de kan uppträda
som löntagare i ATP:s mening. Det är
beklagansvärt att någonting sådant har
behövt förekomma och att man skapat
denna oro och bitterhet bland en stor
småföretagargrupp i stället för att redan
från början ha berett den rättvisa.
Den kommunistiska riksdagsgruppen
lade omedelbart fram ett förslag om en
förbättring i fråga om beräkningen av
den pensionsgrundande inkomsten för
småföretagarna. Men detta förslag möttes
av en kallsinnig riksdag, där ingen
talade för vår motion mer än vi själva.
Riksdagen avslog enhälligt, emot kom
-
munisternas röster, vårt framlagda förslag.
Man sade från utskottet, att en
höjning av gränsen med åtföljande höjning
av den pensionsgrundande inkomsten
vore berättigad, men att detta
skulle medföra en motsvarande ökning
av de avgifter den försäkrade har att
erlägga för sin pensionering. Sedan säger
man, att det torde »inte utan vidare
kunna tagas för givet, att de som berördes
av den ifrågavarande gränsdragningen
i allmänhet önskar eu ändring
i den av motionärerna angivna riktningen».
Då var småföretagarvänligheten
här i riksdagen inte större hos de
borgerliga partierna än att de enades
om att avslå denna berättigade motion.
Jag har velat framhålla detta därför
att man inte skall vara så hurtfrisk och
tvärsäker från borgerligt håll när man
försöker framträda som småföretagarvänlig
i detta avseende. Det var först
senare man vaknade, och det var först
sedan småföretagarna börjat bilda bolag
för att kunna uppträda som löntagare
som man började intressera sig för
denna fråga.
Härmed var överläggningen slutad.
Mom. A I
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. A II
Såvitt avsåge det föreliggande lagförslaget
Herr
talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som
föranleddes av bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen I); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 69
Ändring
andra lagutskottets hemställan i mom.
A II) i utskottets utlåtande nr 45, såvitt
avser förslaget till lag om försäkringsdomstol,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen I) av fru Gärda
Svenson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgå vos 166 ja och 52 nej, varjämte
4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Såvitt avsåge fråga om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående särskild partsrepresentation
för det allmänna i socialförsäkrings
proc essen
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen IV); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Anderson i Sundsvall begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
A II) i utskottets utlåtande nr 45, såvitt
avser fråga om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående särskild partsrepresen
-
1 lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
tation för det allmänna i socialförsäkringsprocessen,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
IV) av fru Gärda Svenson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 116 ja och 107 nej.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. A III—A VIII
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. B
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. C
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen II); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Bengtsson i Varberg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
C) i utskottets utlåtande nr 45, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
76 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, m. m.
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservation
nen II) av herr Strand m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voferingspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda -angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 107 ja och 115
nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen II)
av herr Strand in. fl.
Mom. D
Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen III A) av fru Gärda Svenson
m. fl.; samt 3:o) bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen III B)
av herrar Kaijser och Hamilton; och
fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Hamilton begärde likväl
votering, i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående
propositionerna, av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna
hava flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen begärde dock
herr Hamilton votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:
Den, sotn vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående inom. D) i andra lagutskottets
Aitlåtande ur 45 antager det förslag, som
innefattas i den av fru Gärda Svenson
m. fl. avgivna, med III A) betecknade
reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen III B) av herrar Kaijser
och Hamilton.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Hamilton begärde emellertid rösträkning,
vad an votering medelst-omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvös
79 ja och 44 nej, varjämte 100 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.
I enlighet härmed blev efter given
varsel -följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:
Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
D) i utskottets utlåtande nr 45, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
III A) av fru Garda Svenson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Andersson i
Sundsvall begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos
118 ja och 73 nej, varjämte 32 av
Nr 21 71
Fredagen den 19 mäj 1961
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Herr Kållenius (h) anmälde att han
röstat fel i huvudvoteringen beträffande
moment D.
Mom. E 2, E i och E 6
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen V); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
E 2), E 4) och E 6) i utskottets utlåtande
nr 45, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
, Nej; .
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
V> av fru Gärda Svenson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 116 ja och 197 nej.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. E 1, E 3 och E 5
Vad utskottet hemställt biTöfls.
Ändring av’ vissa postavgifter m. m.
§ 5
Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående anslag för
budgetåret 1961/62 till försäkringsdomstolen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 6
Ändring av vissa postavgifter m. m.
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 40, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående ändring av
vissa postavgifter m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
I eu den 3 mars 1961 dagtecknäd, till
bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 90, hade Kungl. Maj A, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat
förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (postal
tidningsförordning);
dels besluta att postbefordringsavgifterna
för paket skall från och med den
1 juni 1961 utgå med belopp, som förordats
av departementschefen; .
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att
i huvudsaklig överensstämmelse med
generalpoststyrelsens förslag utfärda
bestämmelser rörande rätt för styrelsen
att medgiva nedsättning av postavgifter.
Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.
1. Ng tidnings förord ning. I fråga om
organisationen av postverkets tidningsrörelse
föreslås, att de nuvarande postabonnetnartgen
avvecklas och ersättes
med oadresserade utgivarkorsband.
Postverket skall emellertid åtaga sig att
beträffande vissa tidningar tills vidare
ombesörja abonnemangsbokföringen.
Förslag framlägges om ett nytt avgifts
-
72 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring av vigga postavgifter m. nt.
system, grundat på fyra komponenter.
En taxehöjning av ca 13 % föreslås för
att kompensera kostnadsökningar. Vid
utformningen av taxeförslaget har eftersträvats,
att taxehöjningen skall åläggas
olika kategorier av tidningar så
jämnt som möjligt. Ett genomförande
av förslaget beräknas — inklusive en rationaliseringsvinst
av ca 5 mkr — förbättra
postverkets driftresultat med ca
10,5 mkr för helt år. En icke obetydlig
förlust kommer dock alltjämt att
kvarstå för postverkets tidningsrörelse.
Den nya förordningen avses skola träda
i kraft den 1 januari 1962.
2. Höjning av paketportona. I syfte
att förbättra postverkets driftresultat
och att samordna paketavgifterna med
statens järnvägars motsvarande taxor
föreslås en höjning av paketportona
med i genomsnitt ca 20 %.
3. Rabatt å postavgifter. Generalpoststyrelsen
föreslås få rätt att medge nedsättning
i postavgifter i fall då överenskommelse
kan träffas med avsändare
om särskilda anordningar för att underlätta
försändelsernas postbehandling.
Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 594
av herr Torsten Andersson m. fl. och
11:719 av herr Kelander m. fl., vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 90 måtte besluta,
att för tidningar av dagspressskaraktär,
så ock alla tidningar och tidskrifter
som väsentligen framstode som
organ för sammanslutningar med huvudsakligt
syfte att verka för religiösa,
nykterhetsfrämjande, idrottsliga, försvarsfrämjande
eller politiska ändamål
eller att företräda vanföra eller eljest
arbetshindrade medlemmar, icke skulle
uttagas högre postavgifter än vad som
föreslagits för tidningar med en periodicitet
av minst 2 nummer per vecka,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig
ändring i förslaget till postal tidningsförordning;
-
2) de likalydande motionerna 1:595
av herr Eskilsson m. fl. och 11:720 av
hem Eliasson i Sundborn m. fl., vari
hemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 måtte
besluta,
a) att postabonnemang enligt nu gällande
ordning under en övergångstid
av förslagsvis fem år skulle bibehållas,
b) att ändringar i taxorna för detta
postabonnemang nu icke skulle genomföras,
c) att Kungl. Maj:t bemyndigades att
fastställa taxor för »rationaliserat postabonnemang»
efter vad i motionerna
närmare angåves,
d) att de lokala postmyndigheterna
bemyndigades träffa uppgörelse om
distribution också på utgivningsorten
av såväl adresserade som oadresserade
tidningar;
3) de likalydande motionerna 1:596
av hem Ebbe Ohlsson och 11:717 av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förslag i proposition nr 90 i vad detta
avser höjning av avgifterna för postverkets
paketbefordran»; samt
4) motionen II: 718 av herr Hagberg
m. fl., vari yrkats avslag å förevarande
proposition.
Utskottet hemställde,
i fråga om villkoren för postbefodran
av tidningar
A. att riksdagen måtte — med förklarande
att Kungl. Maj :ts proposition nr
90 i förevarande del icke kunnat avriksdagen
oförändrad bifallas — i anledning
av de likalydande motionerna
I: 594 av hem Torsten Andersson m. fl.
och II: 719 av herr Nelander m. fl., de
likalydande motionerna 1:595 av herr
Eskilsson m. fl. och II: 720 av hem
Eliasson i Sundborn m. fl. samt motionen
II: 718 av herr Hagberg m. fl.
dels besluta att befordringsavgifterna
för utgivarkorsband och postabonnerade
tidningar under år 1962 skulle utgå
med de i nedanstående sammanställning
under rubriken utskottets förslag
angivna beloppen:
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 73
Ändring »t vissa postargifter m. m.
Försändelseslag | Avgiftsgrupper | Nuvarande avgifter öre | Utskottets förslag öre |
Utgivarkorsband | varje i kg eller del av i kg........... | 31 | 34 |
i allmänhet | |||
kommissionärs- | dock lägst.......................... varje kg eller del av kg för tidning med | 124 | 136 |
korsband | minst 6 nr i veckan............... | 37 | 37 |
| dock lägst.......................... varje kg eller del av kg för tidning med | 74 | 74 |
| mindre än 6 men minst 1 nr i veckan | 50 | 50 |
Postabonnerade | dock lägst.......................... varje i tidningstaxan intagen abonne- | 100 | 100 |
tidningar | mangstermin..................... varje under en vecka utkommande nr | 70 | 80 |
| av tidningen..................... | »66 | *73 |
| dock lägst.......................... varje helt eller påbörjat kg av tidning- | »132 | *146 |
| ens sammanlagda årsvikt.......... sammanlagd avgift för ett postabonnerat | *44 | »49 |
| tidningsexemplar, lägst............ | 105 | 115 |
1 Dessa avgifter avser helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.
dels antaga följande förslag till
Förordning
angående upphävande av förordningen
den 22 april i932 (nr 75) angående
villkoren för postbefordran av tidningar
och andra periodiska skrifter
Härigenom förordnas att förordningen
den 22 april 1932 angående villkoren
för postbefordran av tidningar och
andra periodiska skrifter skall upphöra
att gälla med utgången av år 1962.
dels med godkännande av de riktlinjer
för organisationen av postverkets
tidningsrörelse från och med ingången
av år 1963, som utskottet förordat, bemyndiga
Kungl. Maj:t att besluta om
avgifterna i tidningsrörelsen för tiden
den 1 januari 1963—den 31 december
1966 samt att utfärda erforderliga bestämmelser
angående villkoren för postbefordran
av tidningar under samma
tid;
B. att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:594
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 719 av herr Nelander m. fl.,
2) de likalydande motionerna 1:595
av herr Eskilsson m. fl. och II: 720 av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., samt
3) motionen 11:718 av herr Hagberg
m. fl., i vad densamma rörde frågan
om villkoren för postbefordran av tidningar,
måtte, i den män de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd;
i fråga om paketportot
C. att riksdagen med avslag å de likalydande
motionerna 1:596 av herr
Ebbe Ohlsson och II: 717 av herr Nordgren
m. fl. ävensom motionen II: 718 av
herr Hagberg m. fl., i vad densamma
rörde frågan om paketportot, måtte på
det sätt bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 90 i denna del att postbefordringsavgifterna
för paket skulle från
och med den 1 juli 1961 utgå med belopp,
som förordats av departementschefen;
i
fråga om nedsättning av postavgifter
D. att riksdagen bemyndigade Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag ut
-
74 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring a? vissa -posUvgiftet m. an.
färda bestämmelser rörande rätt för styrelsen
att medgiva nedsättning av postavgifter.
Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Gösta
Jacobsson, Kronstrand, Magnusson i
Borås, Christenson i Malmö, Darlin,
Stenberg och Fålldin, vilka ansett, -att
utskottet under punkten C) bort hemställa,
att riksdagen med avslag å Kungl.
Maj ds proposition i vad avsåge höjning
av paketportot måtte i anledning av
de likalydande motionerna 1:596 av
herr Ebbe Ohlsson och 11:717 av herr
Nordgren m. fl. besluta, att postbefordringsavgifterna
för paket skulle
fr. o. m. den 1 juli 1961 utgå med belopp
som jämlikt propositionen förordats
av generalpoststyrelsen.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! I fråga om tidningsabonnemang
har en kompromiss träffats
som innebär en höjning med cirka 10
procent av i dag utgående abonnemangsavgifter.
Den fullmakt, som utskottet
föreslår att riksdagen skall ge regeringen
att efter förhandlingar fastställa
taxorna, kan givetvis av riksdagen icke
förnyas, för den händelse de däri uppdragna
riktlinjerna icke skulle följas.
I propositionen föreslås också en höjning
av paketportot. Generalpoststyrelsen
hade föreslagit en höjning av portot
på de tyngre paketen, de som väger
över tre kilo. Skälet för den föreslagna
höjningen var att hindra att konkurrensläget
mellan statens järnvägar och
posten skulle ändras. Den föreslagna
höjningen. skulle inbringa 2 miljoner
kronor i ökade inkomster för generalpoststyrelsen.
Departementschefen föreslår
emellertid även en höjning på de
mindre paketen, vilket skulle ge postverket
en ökning av inkomsterna med
§ miljoner kronor. Detta förslag är
märkligt, eftersom posten förklarat att
någon ytterligare höjning av dessa avgifter
icke erfordras, alldenstund man
har full kostnadstäckning genom de nu
utgående avgifterna.
Vi reservanter kan godkänna den
mindre höjningen, Som medför att man
bibehåller konkurrensläget. Men vi kan
inte vara med om den större höjningen.
Det verkliga resultatet av en sådan höjning
blir ju att paketportot görs till en
skattekälla. Det har vi reagerat mot.
Staten bidrar på detta sätt enligt min
mening till att öka kostnadsläget för
näringslivet i detta land. Det innebär en
kostnadsökning med icke mindre än 2Ö
procent, och det torde vara ett rekord.
Näringslivet har all anledning att se
till att dess kostnader icke ökas i det
konkurrensläge, vari vi nu befinner oss.
Det är ytterligt angeläget att statsmakterna
inte bidrar till att öka kostnadsläget.
Dessutom blir det på det sättet att
vissa företag drabbas särskilt hårt, nämligen
de som har sin varudistribution
Så ordnad, att de måste skicka många
små paket.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr STENBERG (fp):
Herr talman! Jag ber att få instämma
i vad herr Magnusson i Borås här sagt.
Redan generalpoststyrelsens förslag
att göra vissa uppjusteringar av paketavgifterna,
som skulle inbringa 2 miljoner
kronor till postverket, skulle kunna
ifrågasättas, men det förslaget kan
ändå betecknas som rimligt med tanke
på att man vill åstadkomma en viss jämvikt
mellan järnvägsfrakterna och postpaketfrakterna.
Däremot måste kommunikationsministerns
och utskottets förslag
att höja avgifterna med ytterligare
8 miljoner kronor till 10 miljoner kronor,
en höjning söm inte är kostnadsmässigt
motiverad, betecknas som helt
orimlig.
Bifall till reservationen!
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 75
Herr DARLIN (h):
Herr talman! Som bekant är ju paketposten
en lönande gren av postverkets
verksamhet. När generalpoststyrelsen
trots detta anser sig tvingad att förorda
en höjning av postpaketvgifterna,
är detta förslag icke betingat av företagsekonomiska
synpunkter. Det beror
på en missriktad solidaritet mellan tvenne
statliga monopolföretag. Hur skulle
det se ut i det privata näringslivet, om
man höjde priset på en vara med våldsamma
belopp för att hjälpa ett företag,
som håller på att säcka ihop? Det skulle
medföra kaos och snedvridning, en
snedvridning som departementschefen
och ntskottsmajoritefen nu är i färd
med att ordna till, då de går emot generalpoststyrelsen,
som bl. a. yttrat:
»Med hänsyn till postpaketrörelsens
ekonomiska bärighet finnes inte några
direkta skäl för att höja paketavgifterr
na.» Generalpoststyrelsen känner sig
närmast generad över dessa nya skattehöjningar,
vilka som bekant drabbar
dels näringslivet, dels också i flera fall
de mindre bemedlade folkgrupperna på
landsbygden, som ju köper mycket av
sina varor från postorderfirmor.
Jag vill, herr talman, på det bestämdaste
motsätta mig denna nya skatt på
10 miljoner kronor. Jag ber att få yrka
bifall till reservationen av herr Hagberg
m. fl.
Herr HAGBERG (k):
Herr talman: Den merinkomst som
regeringen räknar med att få in genom
de ökade fraktavgifterna på tidningar
avses tas från de små tidningarna. Samtidigt
som dessa påläggs en väsentlig
avgiftsökning så gynnas de stora tidningarna.
Det är tillräckligt att erinra
om att medan Dagens Nyheters fraktkostnader
skulle minska med 25,52 procent
så skulle en så liten tidning som
Strömstads Tidning få vidkännas en
ökning med 26,04 procent. Det handlar
nlltsft inte barR om att ökn postverkets
inkomster, utan samtidigt skall de stora
ÄWdrtng av viBéa pastävgiftet m. m.
monopoliserade tidningarna subvention
neras. En fågel har viskat i mitt öra att
dessa siffror har dragits i tvivelsmål.
Jag hänvisar därför till att de stämmer
ganska val med den uträkning som Tidningsutgivareföreningen
har gjort.
Beträffande veckotidningarna är det
inte riktigt samma tendens. En så relativt
harmlös tidning som Allers FamiljJournal
får lägre kostnader. För Veckorevyn
ökar kostnaderna med 0,8 procent;
den ökningen är alltså bagatellartad.
Folket i Bild däremot får sina
fraktkostnader höjda med 12,9 procent,
och för tidskriften Vi ökar de med inte
mindre än 25 procent. Det är en klar
tendens här — jag vill inte göra gällande
att den är avsiktlig — att belöna
smaklösheterna. Ju högre ambition veckotidningarna
visar, desto dyrare kommer
frakten att bli enligt det förslag
som regeringen framlagt. Därför yrkade
vi avslag på hela förslaget. Utskottet bär
emellertid gjort en modifikation som
för det närmaste året gör det hela acceptabelt.
Därför ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan under
A i den första dels-satsen som slutar
med tabellen, med uteslutande av de
båda andra dels-satserna. Jag vill nämligen
inte ge regeringen den fullmakt
som ett bifall till utskottets förslag i
oförändrat skick innebär.
Det föreligger också förslag om en
höjning av pakettaxorna. Vi är betänksamma
mot denna höjning, nien eftersom
vi tycker att man framför allt bör se
på de mindre tidningarnas intressen —
och jag vädjar till kommunikationsministern
att han behandlar denna fråga
med litet större omsorg — så vill vi inte
rösta mot utskottet på denna punkt.
Herr ALLARD (s):
Herr talman! Med anledning av herr
Hagbergs anförande vill jag i likhet
med herr Magnusson i Borås understryka
att bevillningsutskottets förslag beträffande
tidningsförordningen är en
76 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring av vissa postavgifter m. m.
kompromiss mellan olika synpunkter
som förts fram inom utskottet. Kompromissen
innebär i korthet att nuvarande
regler i tidningsförordningen förlängs
ytterligare ett år. Därigenom har
utskottet tagit viss hänsyn till de mindre
tidningarnas intressen. Taxan kommer
att höjas med tio procent, och kompromissen
innebär också ett förslag om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att i fortsättningen
efter överläggning med postverket
och tidningarna fastställa en ny
tidningsförordning.
Kompromissförslaget har också en
annan effekt, nämligen den att de drygt
10 miljoner kronor, som kommunikationsministern
räknat med att postverket
skulle få in för att täcka underskottet
i tidningsrörelsen, reduceras till 4
miljoner. Man kan förstå om kommunikationsministern
inte är särskilt tillfredsställd
med den kompromiss, som
träffats inom utskottet, och alla tidningar
är säkert inte heller till freds
med den, men kompromissen avser att
ta hänsyn till de mindre tidningarnas
intressen.
Med anledning av herr Hagbergs
jämförelse med hur propositionen skulle
ha gynnat de större tidningarna och
missgynnat de mindre kan jag säga att
det i dag inte finns stor anledning att
diskutera detta, då bevillningsutskottet
här har kommit med en kompromisslösning.
Men jag vill ändå till herr
Hagberg säga att när han här gör en
viss jämförelse och talar om att de
större tidningarna skulle få lägre kostnader,
beaktar han inte att de s. k.
adresserade utgivarekorsbanden är en
distributionsform som inte användes
av de större tidningarna. Om herr Hagberg
skulle ha gjort en rättvisande jämförelse,
skulle han ha jämfört mellan
nuvarande postabonnemang och propositionens
förslag om oadresserade utgivarekorsband.
Då skulle herr Hagberg
ha nödgats tala om att även de större
tidningarna skulle ha fått ökade kostnader.
Beträffande förslaget om höjning av
paketportot föreligger en reservation.
När utskottsmajoriteten här har accepterat
kommunikationsministerns förslag
är det på grund av att de skäl som
statsrådet Skoglund har anfört har övertygat
utskottet om det riktiga i att företa
en sådan höjning. SJ avser nämligen
att höja fraktsatserna för paketgods
från den 1 juli. Om inte paketportot
samtidigt höjs, kommer ett konkurrensförhållande
att uppstå, så att
paket, som nu och tidigare sänts som
paketgods, i fortsättningen skulle sändas
som paketpost. Det skulle innebära
ett inkomstbortfall för järnvägsstyrelsen,
och den konsekvensen vill inte utskottet
ta. Dessutom har den situationen
uppstått, att kompromissen i tidningsfrågan
har minskat postverkets inkomster
med drygt 6 miljoner kronor
jämfört med det förslag som framfördes
i propositionen. Ett bifall till reservationen
skulle innebära en ytterligare
inkomstminskning med omkring 8 miljoner
för helt budgetår, och ett sådant
resultat går inte ihop med de tidigare
riksdagsuttalanden som gjorts beträffande
postverkets driftresultat, då riksdagen
vid åtskilliga tillfällen framhållit,
att postverket borde lämna ett överskott
på 20—40 miljoner kronor. Om vi
här skulle följa reservationen, kommer
postverkets överskott att reduceras till
omkring 12 miljoner kronor per år.
Med det anförda, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr NELANDER (fp):
Herr talman! Vad gäller paketportot
kommer jag att rösta för den reservation
som är framförd på grund av de
skäl som givits till känna här.
I fråga om tidningstaxan vore det
förvisso åtskilligt att säga, men efter
den kompromiss som träffats mellan
representanter för olika partier skall
jag inte närmare ingå på den saken.
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 77
Det är emellertid en särskild sak som
föranlett mig att begära ordet, nämligen
fyrpartimotionerna nr 1:594 och
II: 719, vilka väckts i anslutning till
propositionen. I dessa har yrkats att för
tidningar av dagspresskaraktär och för
tidningar och tidskrifter, som väsentligen
har till syfte att verka för religiösa,
nykterhetsfrämjande, idrottsliga, försvarsbefrämjande
eller politiska ändamål
eller att företräda vanföra eller arbetshindrade
medlemmar, icke skall uttagas
högre postavgifter än vad som
har föreslagits för tidningar med en periodicitet
av minst två nummer per
vecka.
De här uppräknade tidningarna var
från början belagda med allmän varuskatt,
men efter motion i riksdagen och
i enlighet med en reservation i bevillningsutskottet
uttalade sig riksdagen
för en befrielse för dessa. En proposition
lades också fram i fjol, och i enlighet
därmed beslöt riksdagen att befria
ifrågavarande tidningar från omsättningsskatt.
Det kan, anser vi, därför inte vara
rimligt att de nämnda tidningarna som
till största delen kan sägas tjäna ideella
syften, beträffande befordringsavgifter
skall taxeras efter den högre
taxan. Bevillningsutskottet har nu också
uttalat sig för att de skall följa den
lägre taxan under det närmaste året.
För framtiden, då Kungl. Maj:t och generalpoststyrelsen
övertar taxesättningen,
har utskottet inte givit så klara direktiv,
men man bör väl kunna förutsätta
att Kungl. Maj :t noga följer detta
ärende och de intentioner som utskottet
har givit uttryck åt. Frångås dessa
riktlinjer för de nämnda tidningarna av
religiös, nykterhetsfrämjande, idrottslig,
politisk etc. karaktär, skulle detta
helt visst bringa riksdagen att på nytt
uppta denna fråga.
Jag har, herr talman, i anledning av
utskottsbetänkande! och våra framlagda
motioner velat framföra dessa synpunkter
men har inget särskilt yrkande.
Ändring av vissa postavgifter m. m.
Herr ELIASSON i Sundbom (ep):
Herr talman! Ja, man är nu nödsakad
att tala litet grand i telegramstil.
När en kompromiss om tidningstaxan
har gjorts i utskottet, är det meningslöst
att här ställa något bifallsyrkande
till de motioner, som föreligger från
mig och några andra kammarledamöter
och som går ut på att bibehålla det nuvarande
abonnemangssystemet under en
övergångsperiod på fem år. Vi vill inte
höja postavgifterna för närvarande; i
varje fall vill vi se till att man under
övergångstiden begränsar höjningarna
i möjligaste mån. Det är alltså meningslöst
att här ställa något ändringsyrkande,
men som motionär vill jag ge uttryck
åt den uppfattningen att kompromissen
är i magraste laget.
Jag erkänner, att utskottet har tagit
hänsyn till motionärernas synpunkter
så till vida att det har medgivit en övergångstid,
men denna blir tyvärr bara
ett år, vilket kommer att medföra svårigheter
för en de! tidningar att skaffa
de maskiner som behövs och i övrigt anpassa
sig till det nya systemet.
Man har vidare generellt höjt avgifterna
med tio procent. För att gälla en
övergångstid på bara ett år tycker jag
att denna procentsats är hög. Och så
kommer utskottet överraskande med
förslaget att överlåta åt Kungl. Maj:t att
under en fyraårsperiod, räknad från
den 1 januari 1963, efter överläggningar
mellan postverket och tidningsutgivarna
bestämma taxan. Utskottet skickar med
en hälsning om vilka principer det anser
att man skall följa. Jag måste säga
att innehållet i dessa principer är ganska
tänjbart. Å ena sidan talas på mer
än ett ställe om angelägenheten av höjningar
och kostnadstäckningar, å andra
sidan betonas — och det är jag glad
över — att man skall taga hänsyn till de
speciella förhållandena för de mindre
tidningar, som på grund av olika omständigheter
har svårt för att genom
höjda annanspriscr och prenumerationspriser
kompensera sig för taxehöj
-
Fredagen den 19 mai 1961
78 Nr 21
Ändring av vissa postavgifter m. m.
ningar. Jag vill naturligtvis välkomna
detta uttalande beträffande de mindre
tidningarna, men vad detta uttalande är
värt, vet vi inte någonting om; det blir
uppenbarat först i en framtid och helt
och hållet beroende av hur Kungl. Maj:t
tolkar detsamma.
Jag skall, herr talman, fortsättningsvis
begränsa mig till att understryka —- något
som jag också har haft tillfälle att
göra för ett par år sedan i ep liknande
debatt —- att det är fel att bedöma frågan
om posttaxorna i så hög grad ur
fiskaliska synpunkter, medan man alltför
litet beaktar den betydelse för en
demokratisk stat, som en fri, nyanserad
och livskraftig tidningspress har. Det
vore en olycka, om tidningsdöden undan
för undan skulle fortsätta och om
möjligheten att. kunna ge ut tidningar
här i landet skulle bli förbehållen bara
de stora kapitalintressena eller de stora
organisationerna. Det är nödvändigt att
statsmakterna också tar hänsyn bl. a.
till den kolossala nytta de har av pressen
som förmedlare av nyheter och
inte minst som organ för att kunna ta
död på rykten i tider med särskilda svårigheter
— låt oss bara gå tillbaka och
tänka på beredskapsåren — och inte bara
förutsätter att tidningarna till varje
pris skall vara bundna av en kostnadsutredning,
som man kan sätta åtskilliga
frågetecken för.
Jag hoppas alltså, herr talman, att
Kungl. Maj:t under det närmaste året
kommer att beakta vad utskottet har
anfört och att Kungl. Maj:t beaktar betydelsen
av en fri och nyanserad press.
Låt mig så helt kort beröra en detalj!
Här har sagts, att postverket under
övergångstiden bör ta upp överläggningar
med olika grupper av tidningsutgivare
för att undersöka, hur
man ytterligare skall kunna minska
övergångsproblemen. Jag hoppas då att
man från postverkets ocli Kungl. Maj ds
sida skall beakta de synpunkter, som
har framförts av erfarna tidningsorganisatörer,
och att man skall utforma
detta nya system på ett sådant sätt, att
man väsentligt underlättar övergången
till detsamma. Jag skall därvidlag inte
gå in på detaljerna utan nöjer mig, herr
talman, med det sagda. Jag har inget
yrkande.
Herr ALLARD (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
ställde inte något yrkande, men
med anledning av hans anförande vill
jag ändå framföra ett par synpunkter.
Herr Eliasson anser att det skulle
vara mycket önskvärt att skjuta övergången
till en ny tidningsförordning
fem år framåt i tiden. Jag vill då erinra
herr Eliasson om att förlusten för
postverkets tidningsrörelse under 1961
beräknas bli omkring 22 miljoner kronor.
Av denna förlust skulle enligt det
föi-slag, som statsrådet lagt fram, omkring
10 miljoner kronor kunna täckas,
varav drygt 5 miljoner kronor skulle
utgöra en rationaliseringsvinst.
När utskottet här i princip anslutit
sig till statsrådets förslag, har det skett
av det skälet, att utskottet anser att man
inte bör hindra ett statligt affärsföretag
från att företa önskvärda rationaliseringar.
Det skulle vara generande för
riksdagen, som ställer stora krav på de
statliga affärsföretagen, om man skulle
fatta beslut i den riktning, som herr
Eliasson i Sundborn önskar, ty det
skulle innebära, att man hindrar företaget
från att genomföra de rationaliseringar,
som är önskvärda och nödvändiga.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag skall bara säga några
ord, eftersom vi inte hinner fördjupa
oss i denna fråga.
För förlust- och kostnadstäckningen
har jag satt ett frågetecken i kanten, och
jag poängterar än en gång att jag inte
kan se denna fråga enbart ur fiskaliska
synpunkter. Den sammanhänger även
med frågan om värdet av en fri press.
Nr 21 79
Fredagen den 19 maj 1961
Jag har inte velat hindra postverket att
rationalisera. När utskqttsmajoriteten
velat gå med på en övergångsperiod,
ty eker jag emellertid, att den hade kunnat
sträcka sig längre än till ett år. En
så kort övergångsperiod kommer att
medföra svårigheter för en del tidningar,
det tror jag inte herr Allard kan bestrida.
Herr HAGBERG (k) kort genmäle:
Herr talman! Jag hade inte tänkt replikera,
eftersom talmannen är angelägen
om att forcera förhandlingen, men
när det dock replikeras, skall jag säga
följande till herr Allard.
Den uträkning, som jag stött mig på,
är den som är relevant i sammanhanget,
eftersom det är den linje för prissättningen
som eftersträvas i propositionen
och som utskottet också rekommenderar.
Taxan för stora tidningar, exempelvis
Dagens Nyheter, blir 2 kronor
billigare per årsexemplar enligt den utredning
som jag har stött mig på.
Herr ALLARD (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
vill inte se denna fråga som fiskalisk.
Det förstår jag då det är långt ifrån
en fiskalisk fråga, som vi i dag diskuterar,
när vi behandlar tidningsförordningen.
Det gäller inte att ta ut några
skatter, utan det är fråga om att ta ut
en del av de kostnader, som tidningsrörelsen
förorsakar postverket. Det är
fråga om att täcka en del av den stora
förlusten, som man nu får klara genom
överskott på andra rörelsegrenar inom
postverket.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:
Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
vädjade till mig, att jag skulle lyssna
på den part, med vilken man skall
förhandla. Han resonerade som om eu
sådan vilja inte skulle vara till finnandes
hos den nuvarande kommunikationsministern.
.lag vill då bara påmin
-
Ändring av vissa postivgifter
na honom, om att 1959 hade vi lyssnat
på varandra, Svenska Tidningsutgivareföreningen
och jag, och till och med
träffat en överenskommelse, som sedan
fälldes av riksdagen, bland annat med
herr Eliassons hjälp. I år gick det inte
att förhandla, därför att Tidningsutgivareföreningen
förklarade sig inte vara
förhandlingsduglig, men vi resonerade
om frågan. Jag är beredd att fortsätta
dessa kontakter.
Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):
Herr talman! Utskottet har haft vissa
betänkligheter och kompromissat ihop
en höjning av tidningstaxan samt godkänt
en ny taxeförordhing. Huruvida
det är riktigt att riksdagen avstår från
sin beslutanderätt på detta område och
bemyndigar Kungl. Maj.:t att utfärda bestämmelser
angående postbefordran får
väl framtiden utvisa.
Det är emellertid en dålig kompromiss
om den föreliggande propositionen
att utskottet inte har kunnat komma
till något resultat beträffande paketportot.
Departementschefen har ökat
generalpoststyrelsens taxeförslag med
8 miljoner kronor. Det är ett sällsynt
fall att ett verk får mer än det behöver
för sin rörelse. Motiveringen, att
man skall höja postpakettaxan därför
att järnvägsstyrelsen har höjt sina avgifter
för befordran av paketgods, är en
mycket svag ståndpunkt. Det rör sig om
två olika affärsdrivande verk. En konkurrens
mellan dessa båda borde driva
fram rationalisering och därmed höjd
effektivitet. Hade kommunikationsministern
kommit med den glada nyheten
att postverkets service skulle förbättras
genom taxetillägget på paketportona utöver
vad generalpoststyrelsen begärt,
skulle detta ha hälsats med applåder.
Herr MAGNUSSON i Jönköping (ep):
Herr talman! Det är nu andra gången
på relativt kort tid som regeringen har
framlagt förslag om kostnadsökningar
som inneburit höjda kostnader för vec
-
80 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Ändring av vissa postavgifter m. m.
kotidningar av dagstidningskaraktär utöver
de ökningar man föreslagit för tidningar
som kommer ut med mer än ett
nummer i veckan. Senast var det i samband
med förslaget om varuskatten. Nu
föreligger ett förslag om höjning av
posttaxan, som skulle innebära en övervältring
av ytterligare kostnader på
dessa tidningar. Från den utgångspunkten
kan man tycka att man skall vara
till freds med den skrivning som utskottet
åstadkommit, varigenom det för dessa
tidningar skulle bli uppskov ytterligare
ett år.
Emellertid förordar utskottet dessutom
att Kungl. Maj:t bemyndigas att
besluta om avgifterna i tidningsrörelsen
för tiden den 1 januari 1963—den 31
december 1966. Med det uttalandet av
utskottet kan man mot bakgrunden av
tidigare erfarenheter befara att kommunikationsministern
kommer att bli lika
lyhörd som han tidigare varit i fråga
om krav från postverket på höjningar.
Det har ju på mycket kort tid blivit
väsentliga höjningar av postavgifterna
på tidningar, nämligen med 40 procent.
Detta procenttal hade varit betydligt
högre, om inte riksdagen haft kvar sin
bestämmanderätt 1959. Då föreslogs 100
procents höjning av postavgifterna, men
riksdagen beslöt endast 30 procents höjning.
Om man nu avhände riksdagen
den möjligheten i fortsättningen, kan ju
risk förefinnas, att det blir chockartade
höjningar i framtiden.
Dessa veckotidningar drivs ofta under
stora ekonomiska svårigheter och
med stora offer från de medlemmar som
står bakom de organisationer eller sammanslutningar
som utger tidningarna.
Det är därför, tycker man, inte rättvist
att de skall bli utsatta för högre ökning
av sina kostnader än tidningar som
kommer ut mer än en gång i veckan.
Jag har inget yrkande och skall inte
bli långrandig, eftersom tiden är så
långt framskriden, men jag skulle ändå
vilja vädja till kommunikationsministern,
att han, när man kommer över
nästa år och skall besluta om 1963 års
avgifter, beaktar dessa mindre tidningars
besvärligheter, så att de åtminstone
inte får högre kostnadsökning än tidningar
av annan karaktär.
Jag skulle också till slut vilja säga att
vi i vårt land är mycket stolta över den
tryckfrihetsförordning vi har. Att se till
att dessa småtidningar kan få ekonomisk
möjlighet att komma ut i fortsättningen
innebär bara att man befäster
tryckfriheten. Åsiktsbildningen måste i
ett demokratiskt land vara av så stor
betydelse att man borde underlätta möjligheterna
för olika åsiktsriktningar att
även genom små tidningar komma till
uttryck.
Med det anförda skulle jag, herr talman,
ännu en gång vilja vädja till kommunikationsministern
att han beaktar
detta, när den nya taxan för 1963 skall
fastställas.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till utskottets berörda hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen av herr
Hagberg i Malmö in. fl.; samt 3:o)
bifall till det av herr Hagberg i
Stockholm under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr
talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Stenberg begärde likväl
votering, i anledning varav och sedan
till kontraproposition antagits den under
2:o) angivna propositionen följande
voteringsproposition efter given
varsel upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 40, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 81
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen av herr Hagberg i
Malmö m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 111 ja och 98 nej,
varjämte 6 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 7
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för
avsättning till pensionsstiftelse
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 55, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961 års taxering
för avsättning till pensionsstiftelse
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 17 mars 1961 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 132, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning med
särskilda bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning
till pensionsstiftelse.
Rörande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.
I propositionen föreslås att skattskyldiga,
som lämnat utfästelse om pension
enligt den mellan Svenska arbetgivareföreningen,
Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund
den 30 juni 1960 träffade övcr6
— Andra kammarens protokoll 19fil. Nr
enskommelsen rörande bl. a. plan för
kompletterande pensionsförmåner eller
enligt annan överenskommelse med väsentligen
likalydande innehåll, skall vid
1961 års taxering erhålla avdrag för
härav föranledd avsättning till pensionsstiftelse,
även om därigenom större
avdrag erhålles än enligt kommunalskattelagens
regler.
Till utskottet hade hänvisats de i anledning
av propositionen väckta likalydande
motionerna I: 657 av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson samt 11:786
av herr Magnusson i Borås m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte godkänna
vid propositionen fogat förslag till
förordning med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961 års taxering
för avsättning till pensionsstiftelse, med
den ändringen att 2 § andra stycket
erhölle följande lydelse:
2 §.
Skattskyldig, vilken — — — detta
belopp.
Avdrag må---äro uppfyllda.
Till behandling i förevarande sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit
följande vid riksdagens början väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:484
av herrar Stenfanson och Söderquist
samt II: 555 av herr Wedén m. fl., vari
hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag till nästa års riksdag
om åtgärder i syfte att motverka
den nedgång i företagssparandet som
kunde förutses inträda de närmaste
åren som en följd av ATP-systemets införande,
varvid i första hand borde prövas
sådan ändring av skattelagstiftningen
att rätt mcdgåves till skattefri avsättning
till konto inom rörelsen för utjämning
av pensionskostnad enligt i motionerna
angivna riktlinjer; ävensom
2) de likalydande motionerna 1:490
av herr Ewerlöf in. fl. och 11:575 av
herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts,
21
82 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte med beaktande av vad i motionerna
anförts
a) efter härom företagen skyndsam
utredning för 1962 års riksdag
framlägga förslag, innebärande att arbetsgivare
medgåves rätt att — utöver
de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen
— skattefritt avsätta medel
till egen pensionsfond i syfte att göra
pensionsutfästelserna säkrare samt begränsa
kostnadsövervältringen på framtida
generationer,
b) igångsätta förberedande utredning
i syfte att — sedan ATP-fonderna nått
en ur likviditetssynpunkt betryggande
storlek och erfarenhet vunnits rörande
storleken av arbetsgivarnas frivilliga
avsättningar till egna pensionsfonder —
begränsa de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna till vad som erfordrades
för täckande av fondernas utgifter
under året.
Utskottet hemställde,
A) att riksdagen — med bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 132, och med avslag på de likalydande
motionerna 1:657 av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson samt II: 786 av
herr Magnusson i Borås m. fl. — måtte
antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag vid
Kungl. Maj:ts förslag
2 §
Skattskyldig, vilken------
Avdrag må dock ej åtnjutas med
mindre de villkor för avdragsrätt, som
angivas i punkt 2 första och andra styckena
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
äro uppfyllda. Ej heller
må avdrag erhållas till den del avsättningen
gäller pensionering av någon
som avses i fjärde stycket av samma
anvisningspunkt.
avsättning till pensionsstiftelse
1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse;
B)
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:484
av herrar Stefanson och Söderquist
samt II: 555 av herr Wedén m. fl., ävensom
2)
de likalydande motionerna 1:490
av herr Ewerlöf m. fl. och 11:575 av
herr Hjalmarson m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagen
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
I) av herrar Hagberg, Spetz, Gösta Jacobsson,
Kronstrand, Magnusson i
Borås, Christenson i Malmö och Darlin
samt fru Nettelbrandt, vilka under åberopande
av innehållet i de likalydande
motionerna 1:657 av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson samt II: 786 av herr
Magnusson i Borås m. fl. ansett att utskottet
under punkten A) bort hemställa,
att riksdagen — med förklarande
att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, nr 132, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas och med bifall
till nyssnämnda motioner — måtte
antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag vid
1961 års taxering för avsättning till
pensionsstiftelse med den ändring av
2 §, som framginge av nedanstående såsom
reservanternas förslag betecknade
lydelse:
Reservanternas förslag
2 §
detta belopp.
Avdrag må dock ej åtnjutas med
mindre de villkor för avdragsrätt, som
angivas i punkt 2 första och andra
styckena av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen, äro uppfyllda.
II) av herrar Spetz, Kronstrand och brandt, vilka ansett att utskottet under
Christenson i Malmö samt fru Nettel- punkten B 1) bort hemställa, att riks
-
Nr 21 83
Fredagen den 19 maj 1961
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
dagen — med bifall till de likalydande
motionerna 1:484 av herrar Stefanson
och Söderquist samt II: 555 av herr Wedén
in. fl. ävensom i anledning av de
likalydande motionerna 1:490 av herr
Ewerlöf in. fl. och II: 575 av herr Hjalinarson
m. fl., såvitt gällde här berörda
fråga — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj ;t anhålla om utredning och förslag
till nästa års riksdag om åtgärder i syfte
att motverka den nedgång i företagssparandet,
som kunde förutses inträda
de närmaste åren som en följd av ATPsystemets
införande, varvid i första
hand skulle prövas sådan ändring av
skattelagstiftningen att rätt medgåves
— för alla rörelser, oavsett företagsform,
vilka deklarerade för inkomst enligt
bokföringsmässiga grunder — till
skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnad
enligt i reservationen angivna riktlinjer;
III)
av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås och Darlin, vilka
— under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:490 av
herr Ewerlöf m. fl. och II: 575 av herr
Hjalmarson in. fl. -— ansett att utskottet
under punkten B 2) bort hemställa, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville med
beaktande av vad i nyssnämnda motioner
anförts
a) efter härom företagen skyndsam
utredning för 1962 års riksdag framlägga
förslag, innebärande att arbetsgivare
medgåves rätt att — utöver de årliga
avgifterna för tilläggspensioneringen
— skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna
säkrare samt begränsa kostnadsövervältringen
på framtida generationer,
b) igångsätta förberedande utredning
i syfte att — sedan ATP-fonderna nått
en ur likviditetssynpunkt betryggande
storlek och erfarenhet vunnits rörande
storleken av arbetsgivarnas frivilliga avsättningar
till egna pensionsfonder —
begränsa de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna till vad som erfordrades
för täckande av fondernas utgifter
under året.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Den obligatoriska tillläggspensionen
vilar på fördelningsprincipen.
Under uppbyggnadstiden sker
genom det kompensationsförfarande
som där förekommer en övervältring på
kommande generationer. Om man skulle
tillämpa ett strikt fördelningssystem,
skulle det innebära ett mycket stort
sparandebortfall. Detta bleve alldeles
särskilt markant inom företagen, alldenstund
det där redan har skett ett
sparandebortfall av icke oväsentlig
storlek. Även i försäkringsföretag har
en hel del sparats för den framtida pensioneringen.
Om fördelningssystemet
hade tillämpats, hade man emellertid
inte behövt bygga upp några sådana
fonder. Tillskyndarna av pensionsobligatoriet
har dock inte vågat avstå från
att bilda vissa fonder. Dessa kan så
småningom få en ganska dominerande
makt på grund av penningkoncentrationen.
Vi inom högerpartiet har ansett att
det är ytterligt angeläget att se till att
det sker ett tillräckligt sparande, speciellt
inom näringslivet. Under de första
åren tar man ut relativt blygsamma avgifter
till ATP, medan de verkliga kostnaderna
kommer långt senare. Vi menar
därför att det bör skapas ett system
som ger företagen möjligheter att avsätta
den del av pensionskostnaderna
som skjuts på framtiden, d. v. s. den del
som ligger mellan den till ATP erlagda
avgiften och den verkliga pensionskostnaden.
Dessa pengar skulle reserveras
i företagen. Det är viktigt att detta sker
i såväl små som stora företag. Det finns
ytterligare en rent företagsekonomisk
anledning att ta fasta på en sådan utveckling,
nämligen att vi i annat fall
0* — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 21
84 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
kommer att laborera med för låga kostnader.
Vi lurar oss själva genom att
på detta sätt överlåta åt framtiden att
betala en del kostnader. Därför borde
ett system skapas som ger tjänstpensioneringen
en sundare uppläggning.
Om man tillämpar ett strikt fördelningssystem
med endast sådana årliga
avgifter som är till för att täcka de
löpande utgifterna inom systemet, är
det klart att man inte skulle behöva
bygga upp några fonder. Kan näringslivet
skapa sådana fonder som jag nu
har föreslagit, borde därför detta leda
till att det i fortsättningen inte behövs
högre avgifter till obligatoriet än vad
som erfordras för de direkta utgifterna.
Det är givet att ett sådant förslag inte
kan genomföras omedelbart. Man måste
ha eu viss övergångstid. Det är emellertid
väsentligt att det på detta område
kommer i gång utredningar snarast, så
att man när eventuella andra avgifter
skall fastställas har ett organisationsförslag
i ordning.
Jag ber i all korthet att få yrka bifall
till den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen av herr Hagberg in. fl.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! Fn stor del av det byggande
för framtiden som är nödvändigt
för att vi skall kunna få ett ökat ekonomiskt
framåtskridande har finansierats
genom internt företagssparande. I stället
för att dela ut hela sin vinst till aktieägarna
har företagen låtit en betydande
del stå kvar för att användas till investeringar.
Förutsättningarna för detta
företagssparande har ändrats avsevärt
under de senaste åren. Dels har näringslivet
fått möta ökad konkurrens, vilket
det i och för sig inte är något att säga
om, och dels har vissa skärpningar av
företagsbeskattningsreglerna skett.
Den mest avgörande försämringen av
förutsättningarna för företagssparandet
sammanhänger emellertid med det förhållandet,
att sedan den nya pensions
-
reformen genomfördes har företagen
inte alls samma möjligheter som tidigare
att åstadkomma en konsolidering via
pensionsstiftelserna.
Nu säger man från regeringshåll att
det inte gör så mycket om företagssparandet
minskar. Man kan i stället öka
det offentliga sparandet, d. v. s. finansiera
en större del av investeringarna
genom skattehöjningar. Vi som inte delar
denna uppfattning ser givetvis med
oro att förutsättningarna för företagssparandet
försämras. Det är därför som
det från folkpartiets sida har väckts en
motion, där man hemställer om att en
utredning företas och att till nästa års
riksdag framlägges förslag som skulle
göra det möjligt för företagen att till
särskilda konton avsätta medel för utjämning
av pensionskostnaderna. På
grund av de omständigheter, för vilka
herr Magnusson i Borås här redogjort,
är det motiverat att företagen under
ATP:s övergångstid beredes tillfälle avsätta
pengar för utjämning av pensionskostnaderna.
Herr talman! Med denna korta motivering
vill jag yrka bifall till reservation
II) av herr Spetz m. fl.
Jag yrkar också bifall till reservation
I) av herr Hagberg m. fl. Vi har tidigare
under denna riksdag haft tillfälle diskutera
den fråga det där gäller, och det
finns inte någon anledning att nu ytterligare
motivera reservanternas ståndpunktstagande.
Herr KÄRRLANDER (s):
Herr talman! Bevillningsutskottets
här föreliggande betänkande avser frågan
om lagstiftning angående särskilda
bestämmelser med rätt att redan vid
1961 års taxering göra avdrag för avsättning
till pensionsstiftelser. Betänkandet
är mycket utförligt och motiveringarna
för majoritetens ställningstagande
är där klart redovisade. Jag förutsätter
att alla som är intresserade av
frågan har studerat utlåtandet, och jag
Fredagen den 19 maj 1961
Nr 21 85
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
skall inskränka mig till att hänvisa till
detta för att, herr talman, slippa uppta
tiden med en uppräkning av de motiv
som legat till grund för utskottets ståndpunkts
tagande.
Även beträffande motionerna och de
därav föranledda reservationerna kan
jag fatta mig ytterst kort. Reservanterna
menar bland annat — för att nu ta
upp en detalj — att huvuddelägare i företag
skulle beredas möjlighet till avsättning
till egen pensionsfond. Den frågan
aktualiserades genom 1955 års beslut
om rätt till avdrag vid beskattningen
och har sedan här i riksdagen prövats
vid en råd tillfällen, då man emellertid
inte har velat gå med på vad oppositionen
yrkat i detta avseende. Senast
i år var frågan föremål för en sådan
prövning, med resultat att riksdagen
även denna gång intog en negativ
ståndpunkt, eftersom det har visat sig
att denna möjlighet till avsättning skulle
kunna utnyttjas i icke avsett syfte för
att möjliggöra viss skatteflykt.
Den allmänna motivering, som här anförts
av herrar Magnusson och Gustafsson,
har varit ungefär densamma som
förekom under den stora debatten om
ATP. Man har talat om en övervältring
på kommande generationer och om ett
sparandebortfall. Visserligen har man
inte kunnat göra gällande att sparandet
blir mindre totalt sett, men man menar
att frågan om det totala sparandet också
måste bedömas ur den synpunkten att
det skall finnas ett sparande inom företagen.
Herr Magnusson var även inne på frågan
om fonderna och sade att dessa
kommer att medföra en farlig maktkoncentration.
För att vinna tid skall jag
inte, herr talman, gå närmare in på dessa
saker, som har diskuterats alltsedan
vi här i huset över huvud taget började
syssla med frågan om en tilläggspensionering.
I reservationerna och i
reservanternas anföranden här i dag har
återkommit precis samma motiv som
anförts så många gånger tidigare, och
jag tror inte att det skulle vara fruktbart
att nu fortsätta diskussionen därom.
Herr talman! Med det sagda ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Härmed var överläggningen slutad.
Mom. A
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen I); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
A) i utskottets betänkande nr 55, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Hagberg m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 130 ja och 74
nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. D 1
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
86 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen II); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
Bl) i utskottets betänkande nr 55,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
II) av herr Spetz m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 131 ja och 73 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. B 2
Såvitt avsåge arbetsgivares rätt att
skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
Herr
talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen III) i motsvarande
del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Magnusson
i Borås begärde emellertid votering, i
avsättning till pensionsstiftelse
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
B 2) i utskottets betänkande nr 55, såvitt
avser arbetsgivares rätt att skattefritt
avsätta medel till egen pensionsfond,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
III) av herr Hagberg m. fl. i motsvarande
del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 140 ja och 39 nej, varjämte
33 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Såvitt avsåge begränsning av de årliga
pensionsavgifterna till ATP-fonderna
Herr
talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen III) i motsvarande
del; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Magnusson i
Borås begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
Nr 21 87
Fredagen den 19 mai 1961
Rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
bevillningsutskottets hemställan i mom.
B 2) i utskottets betänkande nr 55, såvitt
avser de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
III) av herr Hagberg m. fl. i
motsvarande del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 129 ja och 36 nej, varjämte
45 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 8
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om församlingsstyrelse
m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner;
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr
118, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riksnämndens
för ekonomisk försvarsberedskap framtida
organisation och verksamhet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner,
nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola
ni. m. jämte i ämnet väckta motioner,
nr 120, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa organisa
-
tionsfrågor inom skolväsendet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner,
nr 121, i anledning av Kungl. Maj ds
framställningar om vissa anslag för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
till stöd åt konstnärlig, litterär och
musikalisk verksamhet samt till högre
konstnärlig utbildning jämte i ämnet
väckta motioner,
nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av viss
kronoegendom jämte i ämnet väckt motion,
nr 123, i anledning av väckta motioner
om visst statsanslag till rökavvänjningskliniken
i Stockholm,
nr 124, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen under elfte
huvudtiteln gjorda framställningar rörande
anslag för budgetåret 1961/62 till
Överståthållarämbetet och landsstaten,
m. m.,
nr 125, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa tjänster vid
kommunikationsverken,
nr 126, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m. jämte i
ämnet väckta motioner,
nr 127, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående lönegradsplaceringen
för vissa polismanstjänster m. m.
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 137, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om anslag för
budgetåret 1961/62 till Bidrag till vissa
internatläroverk och Främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare
m. m.;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 21, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike
för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande
arvsskatt,
nr 50, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag om förbättrad
88 Nr 21
Fredagen den 19 maj 1961
taxeringskontroll, såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte
i ämnet väckta motioner,
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror,
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i ämnet
väckta motioner,
nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475), m. m., och
nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om rätt till
avdrag vid 1962 års taxering för avsättning
till investeringsfonder för konjunkturutjämning;
bankoutskottets
memorial och utlåtande:
nr
28, angående ändrad lydelse av
avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän
m. ro.,
nr 30, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning angående
den s. k. Uppsala-eddan, och
nr 31, angående uppskov med behandlingen
av vissa till bankoutskottet
hänvisade motioner;
första lagutskottets utlåtande nr 40,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj
1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon;
andra
lagutskottets utlåtanden:
nr 38, i anledning av väckt motion
om viss komplettering av barnmorskereglementet,
nr 48, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648),
dels ock i ämnet väckta motioner,
nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror,
m. in., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott,
nr 50, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen,
dels ock i ämnet väckta motioner,
och
nr 51, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag om återföring
av vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring
m. m. fonderade medel;
samt
jordbruksutskottets utlåtande och memorial:
nr
32, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar rörande särskilda åtgärder
för det norrländska jordbruket
och skogsbruket, m. m., jämte i ärendena
väckta motioner, och
nr 34, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om anslag
till Särskilt stöd åt det mindre jordbruket.
§ 9
Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från statsutskottet:
nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under åttonde
huvudtiteln, avseende anslagen
inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta
motioner m. m.;
nr 258, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ny organisation
av krigsmaktens högsta ledning;
nr 259, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående understöd åt båttrafiken
i Stockholms skärgård;
nr 260, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag till industriell
verksamhet i Töre kommun;
nr 262, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa avtal med
Göteborgs stad berörande Göteborgs
universitet;
nr 263, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för bud
-
Nr 21 89
Fredagen den 19 maj 1961
getåret 1961/62 till studiehjälpsnämnden;
nr
265, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. in.;
nr 266, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillägg till investeringsplanen
för statens järnvägar;
nr 267, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
vissa avtal om överlåtelse av fastigheter
m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
nr 269, i anledning av väckta motioner
om pension eller understöd åt vissa
personer;
nr 275, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1961/62 m. m.;
nr 276, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag angående effektivisering
av verksamheten på prisoch
konkurrensområdet;
nr 277, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till vissa forskningsråd
m. m.;
nr 278, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. in., i vad propositionen
avser underhållsarbeten i lokalerna för
domkapitlet i Göteborg;
nr 279, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående handelsgymnasieutbildningen
samt anslag för budgetåret
1961/62 till de statsunderstödda
handelsgymnasierna; och
nr 280, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa frågor rörande
rektorstjänsterna inom skolväsendet
m. m.;
från bevillningsutskottet:
nr 287, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Marocko för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter; och
nr 288, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om tillverkning av sprit och vin, m. m.;
från tredje lagutskottet:
nr 289, i anledning av väckta motioner
angående avlösning av vissa servitut;
och
nr 290, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
30 juni 1947 (nr 288) om uppsikt å
jordbruk;
från sammansatta stats- och bevillningsutskottet:
nr
292, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående bidrag till viss
busstrafik m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;
från jordbruksutskottet:
nr 271, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående särskilda åtgärder
för rationalisering av jordbruket
och skogsbruket i Kopparbergs län,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
m. m.; och
nr 272, i anledning av väckt motion
rörande vissa åtgärder i anledning av
kronhjortens skadegörelse i Skåne; samt
från riksdagens kansli:
nr 239, angående val av ordförande
och fullmäktige i riksgäldskontoret
med suppleanter; och
nr 246, angående val av ledamöter i
styrelsen över riksdagsbiblioteket och
suppleanter för dem.
Vidare anmäldes och godkändes
bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 291, till Konungen angående
regleringen för budgetåret 1961/62
av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m. m.
Slutligen anmäldes och godkändes
riksdagens kanslis förslag till riksdagens
förordnanden:
nr 240, för herr Rolf Gösta Renlund
att vara ordförande i riksgäldskontoret;
nr
241, för herr Erik Rudolf Hagberg
att vara fullmäktig i riksgäldskontoret;
nr
242, för herr Nils Ivar Johansson
90 Nr 21
Lördagen den 20 maj 1961
att vara fullmäktig i riksgäldskontoret;
nr
243, för herr Erik Selmer Johan
Adamsson att vara suppleant för ordföranden
i riksgäldskontoret;
nr 244, för herr Gustaf Emanuel Birke
att vara suppleant för en fullmäktig
i riksgäldskontoret;
nr 245, för herr Lars Magnus Eliasson
att vara suppleant för en fullmäktig
i riksgäldskontoret;
nr 247, för fröken Lisa Mattson att
vara ledamot i styrelsen över riksdagsbiblioteket;
nr
248, för herr Axel Henrik Munktell
att vara ledamot i styrelsen över riksdagsbiblioteket;
nr
249, för fru Ingrid Segerstedt Wiberg
att vara suppleant för en ledamot
i styrelsen över riksdagsbiblioteket; och
nr 250, för herr Gustaf Einar Gustafsson
att vara suppleant för en ledamot
i styrelsen över riksdagsbiblioteket.
§ 10
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 166, dels med förslag till lag om
ändring i utlänningslagen den 30 april
1954 (nr 193), dels ock angående godkännande
av internationell konvention
om fripassagerare, samt
nr 167, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 11
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.26.
In fidem
Sune K. Johansson
Lördagen den 20 maj
Kl. 10.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Föredrogos var för sig följande
Kungl. Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till behandling av lagutskott propositionen
nr 166, dels med förslag till lag
om ändring i utlänningslagen den 30
april 1954 (nr 193), dels ock angående
godkännande av internationell konvention
om fripassagerare; samt
till bevillningsutskottet propositionen
nr 167, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution.
§ 2
Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 16, statsutskottets
utlåtanden och memorial nr
118—127 och 137, bevillningsutskottets
betänkanden nr 21, 50, 53, 58 och 64,
bankoutskottets memorial och utlåtande
nr 28, 30 och 31, första lagutskottets
utlåtande nr 40, andra lagutskottets utlåtanden
nr 38 och 48—51 samt jordbruksutskottets
utlåtande och memorial
nr 32 och 34.
Nr 21 91
Lördagen den 20 maj 1961
§ 3
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:
Jag hemställer, att bland två gånger
bordlagda ärenden på kammarens föredragningslista
för tisdagen den 23 maj
dels statsutskottets memorial nr 137
uppföres främst, dels bevillningsutskottets
betänkande nr 53 och andra
lagutskottets utlåtande nr 49 i angiven
ordning uppföres närmast efter första
lagutskottets memorial nr 39, dels statsutskottets
utlåtande nr 124 och kon
-
stitutionsutskottets utlåtande nr 16 i angiven
ordning uppföres närmast efter
bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Denna hemställan bifölls.
§ 4
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.04.
In fidem
Sune K. Johansson