r, t ‘ -Jj) i'r f: i* 'i tf i 1 ‘ ‘ J Ö U < b
ProtokollRiksdagens protokoll 1965:2
Nr
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Ifcnfj /
ANDRA KAMMAREN
1965
13—15 januari
r, t ‘ -Jj) i''r f: i* ''i tf i 1 ‘ ‘ J Ö U < b
viln''jf)U\qu''<’ hjMii
Debatter m. m.
Onsdagen den 13 januari
Sid.
Interpellationer av:
herr Wiklund ang. bestämmelserna om tystnadsplikt för befattningshavare
i de allmänna skolorna......................... 4
herr Andersson i Storfors ang. handläggningen av ärenden om beredande
av bostäder åt personal vid statens järnvägar........ 5
herr Börjesson i Falköping ang. svenska flickors arbete utomlands 6
herr Holmberg ang. åtgärder mot arbetslösheten i Norrbotten .... 7
fru Ryding ang. utbyggnad av bamstugeverksamheten.......... 8
herr Lundberg ang. motståndet mot kvinnliga präster........... 9
Meddelande om enkla frågor av:
herr Andersson i Storfors ang. arrendelagskommitténs arbete..... 13
herr Källstad ang. fria läroböcker och fri undervisningsmateriel för
elever i de gymnasiala skolstadierna......................... 13
Fredagen den 15 januari
Interpellationer av:
herr Mundebo ang. kreditförsörjningen för kommunala markförvärv
och tomrättsupplåtelser............................... 22
herr Westberg ang. statligt stöd till de kommunala musikskolorna 22
Meddelande om enkla frågor av:
herr Wennerfors ang. representationen i överläggningarna om ett
provisoriskt jordbruksavtal................................ 24
fru Ekroth ang. nya skyddsföreskrifter beträffande förvaring av
petroleumprodukter m. m....................................... 24
1_Andra kammarens protokoll 1965. Nr 2
2
Nr 2
Innehåll
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 13 januari
Sid.
Val av talmanskonferens......................
» * kanslideputerade......................
» » suppleanter för kanslideputerade ........
» » kanslitillsättare............;..........
* » ekonomideputerade....................
Torsdagen den 14 januari
Val av ledamöter i de ständiga utskotten......................... 14
» » statsrevisorer med suppleanter........................... 15
» » medlemmar i Nordiska r^det.......,...................... 16
» » suppleanter i de ständiga utskotten....................... 16
* » suppleanter i Nordiska rådet............................. 19
i
?......... ............ ijlPAv
Öl t h " i. ■■ • ,
V. A
co co ce co co
Onsdagen den 13 januari 1965
Nr 2
3
Onsdagen den 13 januari
Kl. 16.00
§ 1
Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen;
och blev därtill utsedda
herr
Gustafsson i Stockholm,
» Heckscher,
» Hedlund och
» Ohlin,
envar med 116 röster.
§ 2
Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:
Herr talman! För vart och ett av de
ytterligare val som skall företagas vid
detta plenum ber jag att få avlämna en
gemensam lista, vilken godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.
Den av herr förste vice talmannen beträffande
detta val avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:
östrand
Nyberg.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
östrand och Nyberg utsedda till kanslideputerade.
§ 3
Verkställdes val av två suppleanter
för under nästföregående paragraf omförmälda
kanslideputerade.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibetéckning
-
en »Gemensam lista» upptog följande
namn:
Kristenson
Hamrin i Kalmar.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
Kristenson och Hamrin i Kalmar utsedda
till suppleanter för kanslideputerade.
§ 4
Företogs val av sex ledamöter att jämte
herr talmannen och herrar vice talmän
tillsätta befattningshavare hos kammaren.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Ekström i Björkvik
Levin
Nelander
Garbell
Wahlund
Björkman.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.
§ 5
Anställdes val av fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Sandell, fröken
Gustafsson i Borås
4 Nr 2 Onsdagen den 13 januari 1965
Interpellation ang. bestämmelserna om tystnadsplikt för befattningshavare i de
allmänna skolorna
Vigelsbo
Edlund.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda att handhava vården
om kammarens ekonomiska angelägenheter.
§ 6
Ordet lämnades på begäran till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:
Herr talman! Jag hemställer, att kammaren
måtte vid plenum torsdagen den
14 innevarande januari utse suppleanter
i de ständiga utskotten till ett antal
av 19 i konstitutionsutskottet och andra
lagutskottet, 21 i bevillningsutskottet
och allmänna beredningsutskottet, 32 i
statsutskottet, 18 i bankoutskottet, 20 i
jordbruksutskottet samt 17 i vart och
ett av de övriga utskotten utom i utrikesutskottet,
där antalet grundlagsenligt
skall vara åtta.
Kammaren biföll denna hemställan.
§ 7
Interpellation ang. bestämmelserna om
tystnadsplikt för befattningshavare i de
allmänna skolorna
Ordet lämnades på begäran till
Herr WIKLUND (fp), som yttrade:
Herr talman! På skolans område torde
någon generell tystnadsplikt för olika
befattningshavare rörande sådana personliga
förhållanden hos elev eller hans
anhöriga, som framkommer i och genom
lärares, skolsköterskas eller skolkurators
verksamhet, inte föreligga. För
skolsköterskor kan dock en sådan plikt
härledas från bestämmelse härom gällande
personal på hälso- och sjukvårdens
område, vilken tjänstgör utanför
sjukhus. Sådan personal är nämligen
enligt denna bestämmelse ålagd samma
tystnadsplikt som gäller för sjukhuspersonal.
Vissa bestämmelser finnes om hinder
för lärare att yppa vad som förekommit
vid kollegium i samband med
examination (jfr en artikel av kanslirådet
gunnar Wejle med rubriken
»Om lärares tystnadsplikt» i nr 5
år 1961 av »Från departement och
överstyrelser»). En mera generell bestämmelse
om tystnadsplikt finns dessutom
för deltagare i kollegium vid
vissa seminarier. För deltagare i kollegiesammanträden
och andra lärarsammankomster
vid övriga skolor synes
dock någon sådan allmängiltig plikt
saknas. I »Allmänna anvisningar för
undervisning och fostran på skolans
högre stadier» (utgivna av skolöverstyrelsen
den 17 augusti 1959) anföres
visserligen på s. 13: »Uppgifter beträffande
lärjungarnas personliga och ekonomiska
förhållanden, som läraren fått
eller sammanställt, bör ej delges obehöriga.
» Detta uttalande mitt i löpande
text synes en smula obestämt. Det
är dessutom tillkommet i sådan ordning,
att det inte kan anses äga karaktär
av författningsbestämmelse eller -föreskrift.
Den i samband med den vid 1964 års
riksdag antagna reformen av det gymnasiala
skolväsendet förutsatta upprustningen
av elevvården, bl. a. genom ökning
av antalet skolkuratorer, förbands
förklarligt nog inte med några tystnadspliktsbestämmelser
för denna speciella
personal eller för lärarna. För skolkurator
är enligt kungl. brev den 7 september
1956 tystnadsplikt föreskriven beträffande
ärenden, som i kurators närvaro
behandlats vid sammanträden med
lärare och skolstyrelse. I en del kuratorsinstruktioner
med endast lokal giltighet
(av vilka vissa fastställts av skolöverstyrelsen)
finnes dock generell tystnadsplikt.
Onsdagen den 13 januari 1965
Nr 2
5
Interpellation ang. handläggningen av ärenden om beredande av bostäder åt
personal vid statens järnvägar
Då det är viktigt för ett förtroendefullt
samarbete mellan olika befattningshavare
i skolan å ena och elever
och föräldrar å den andra sidan att för
elevernas studier och allmänna beteende
viktiga personliga förhållanden av
inte sällan ömtålig beskaffenhet, t. ex.
ekonomiska förhållanden, bostadsförhållanden,
föräldrars skilsmässor, börd
utom äktenskap, sjukdom, kan meddelas
skolans funktionärer under uttrycklig
förutsättning — helst i lag garanterad
— att dessa förhållanden inte kommer
till obehörigas kännedom, synes
åtgärder till reglering av en generellt
giltig tystnadsplikt för dessa funktionärer
påkallade. Åtskilliga upplysningar
härom kan ha lämnats ibland till viss
lärare, ibland till kurator enbart. De
kan avhandlas dem emellan och spela
stor roll i elevvården utan att de blir
föremål för behandling i egentlig mening
vid kollegium eller annat lärarsammanträde.
Att knyta tystnadsplikts
giltighet till om upplysningar om personliga
förhållanden behandlats vid ett
eller annat slag av lärarsammanträde
synes otillfredsställande liksom att tystnadsplikt
— i den mån bestämmelser
härom redan meddelats — inte är reglerad
i lag. Icke heller synes det tillfredsställande
att hänvisa till att underlåtenhet
att iakttaga diskretion, som inte
är uttryckligen föreskriven men likväl
på grund av »tjänstens beskaffenhet»
bör iakttagas, kan medföra straffansvar
enligt allmänna påföljdsregler — kan
bl. a. bedömas som tjänstefel.
Med hänvisning till vad sålunda anförts
får jag anhålla att till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande frågor:
1) Anser herr statsrådet en översyn
av bestämmelserna om tystnadsplikt för
olika kategorier befattningshavare i de
allmänna skolorna rörande skolelevers
och deras anhörigas personliga förhållanden
påkallad?
2) Om svaret på denna fråga blir ja1*
— Andra kammarens protokoll 1965.
kande, är statsrådet då villig att medverka
till en sådan översyn med inriktning
på meddelande av generellt giltig
lagbestämmelse om tystnadsplikt rörande
här åsyftade förhållanden?
Denna anhållan bordlädes.
§ 8
Interpellation ang. handläggningen av
ärenden om beredande av bostäder åt
personal vid statens järnvägar
Ordet lämnades på begäran till
Herr ANDERSSON i Storfors (s), som
yttrade:
Herr talman! Handläggningen av
ärenden om beredande av bostäder åt
personal vid SJ kan understundom ske
på ett sätt som vållar avsevärda olägenheter
för såväl personal som vederbörande
kommun.
I mitten av september månad 1962
vädjade personal, anställd vid SJ Daglösen
till Värmlandsbergs kommun, att
den bostadsbrist som råder å orten måtte
avhjälpas genom byggande av ett hyreshus
i Daglösen. De lägenheter som
SJ nu tillhandahåller är otillräckliga,
omoderna och i dåligt skick.
Värmlandsbergs kommun tillskrev
omedelbart (24/9 1962) SJ:s 6:e bansektion,
Kristinehamn, och begärde upplysningar
om huruvida arbetskraftsbehovet
i Daglösen för järnvägens del
kommer att öka eller minska. Detta för
att få en ledning för eventuella byggnationer.
Man önskade även besked om SJ
komme att teckna hyreskontrakt eller
bostadsrätt i ett eventuellt hyreshus eller
om de anställda själva skulle ordna
sin bostadsfråga.
I november samma år (13/11 1962)
vädjade kommunen till SJ om svar på
sin skrivelse av den 24/9 1962, då svaret
kommer att få avgörande betydelse för
den i Daglösen påtänkta bostadsbebyggelsen.
Den 17/11 1962 ingick svar från banNr
2
6 Nr 2 Onsdagen den 13 januari 1965
Interpellation ang. svenska flickors arbete utomlands
ingenjören i 6:e sektionen, Kristinehamn,
till kommunen.
Till baningenjören hade redan den
8/10 1962 trafikinspektören i Göteborg
avlämnat yttrande.
Trafikinspektören yttrade att personalantalet
i Daglösen efter linjeomläggningen
kommer att öka mot nuvarande
personalantal. Av dem vid Daglösen placerade
personalen bor nu sju stycken
utanför stationsorten. Det är önskvärt
bl. a. med hänsyn till deras skiftarbete
att denna personal beredes bostäder på
orten. Då bostadsbeståndet i Daglösen
ej är av fullgod standard bör allt göras
för att åstadkomma kommunal byggnation.
Baningenjörens svar bekräftade att
personalantalet vid maskin- och trafikavdelningarna
i Daglösen som f. n. sammanlagt
uppgår till 21 man, beräknas
efter linjeomläggningen utökas till 24
man. Upplysningsvis nämndes att av
13 bostadslägenheter i SJ:s bus endast
3 kunde anses vara fullt godtagbara.
Värmlandsbergs kommun förlitade
sig på dessa uppgifter och inköpte tomtmark
för 35 000 kronor i Daglösen för
att uppföra bostäder åt SJ-personalen.
Projekteringsarbetena av vatten- och
avlopp igångsattes.
I oktober 1964 då kommunen föranstaltat
om byggnationen meddelades
från SJ att personalstyrkan skall minskas.
Förflyttningar är redan anbefallda
och drabbar bl. a. dem som byggt egna
fastigheter på orten. Kommunen har i
oktober d. å. begärt besked av vilken
anledning denna hastiga omsvängning
skett. SJ:s svar har ännu ej ingått.
Med anledning av relaterade förhållanden
bör det vara rimligt att från ansvarigt
håll lämnas klart besked såväl
till Värmlandsbergs kommun som de
anställda vid SJ Daglösen och deras familjer
om stationsortens framtid.
De vilseledande uppgifter som avlämnats
förorsakar såväl kommunen som
de anställda förluster och framtidsmöjligheter.
Med det anförda anhåller jag om andra
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:
1. Är statsrådet beredd lämna en redogörelse
för den praxis som tillämpas
i ärenden av här angiven art?
2. Är statsrådet beredd föranstalta
om åtgärder som eliminerar eller mildrar
de olägenheter som uppkommer
vid ingrepp av den art som angives i
interpellationen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 9
Interpellation ang. svenska flickors
arbete utomlands
Ordet lämnades på begäran till
Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:
Herr talman! I pressen lämnas allt
oftare uppgifter om tvivelaktiga förhållanden,
som möter många arbetssökande
unga svenska flickor utomlands.
För kort tid sedan förekom sådana
alarmerande underrättelser från England,
dit enligt uppgift årligen cirka
1 500 svenska flickor reser. En stor del
av flickorna söker s. k. au pair-tjänster
i engelska familjer, men åtskilliga hamnar
tydligen i olämpliga miljöer. Att
döma av uppgifter i pressen synes också
fallen talrika, där flickor dragits in
i kriminella eller på annat sätt nedbrytande
förhållanden. Även om pressuppgifterna
i vissa fall kan vara överdrivna,
torde de relaterade förhållandena
få anses oroande.
Det är en exempelvis på svenskt konsulathåll
konstaterad tendens, att allt
yngre svenska flickor numera får resa
utomlands på egen hand. En annan tendens
är också det ökande antalet flickor,
som återvänder hem gravida. Enbart
under fjolåret fick exempelvis utrikesdepartementets
sociala sektion
Onsdagen den 13 januari 1965
Nr 2
7
Interpellation ang. åtgärder mot arbetslösheten i Norrbotten
hand om över 400 nya ärenden angående
indrivning av underhållsbidrag
utomlands. Åtskilliga fall av utomäktenskapligt
havandeskap förblir sannolikt
anonyma i dessa sammanhang.
Det är angeläget, att myndigheterna
på lämpligt sätt motverkar dessa oroande
tendenser. Exempelvis synes viss
upplysning befogad — både då det gäller
ungdomarna och deras föräldrar —
i skolans avgångsklasser och i samband
med utfärdande av pass till omyndiga.
Man kan också ifrågasätta om inte vår
beskicknings- och konsulatsorganisation
med lämpliga resurser skulle kunna
tilldelas en reell förmedlande och
kontrollerande funktion, exempelvis då
det gäller au pair-anställningar, åtminstone
i de fall där uttryckliga önskemål
härom framställs.
Det är uppenbart att det allmännas
sociala ansvar för svenska ungdomar
i sådana här sammanhang inte kan
sägas upphöra vid våra gränser.
Med stöd av det anförda anhåller jag
vördsamt om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få rikta följande frågor:
Hur bedömer man inom regeringen
de på sistone allt vanligare, oroande
pressuppgifterna om tvivelaktiga förhållanden,
som möter många arbetssökande
svenska flickor utomlands?
Har man inom regeringen övervägt
åtgärder, exempelvis upplysningsverksamhet
eller förmedlings- och kontrollverksamhet
via utrikesförvaltningen, för
att motverka de oroande tendenserna
på området?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. åtgärder mot arbetslösheten
i Norrbotten
Ordet lämnades på begäran till
Herr HOLMBERG (k), som yttrade:
Herr talman! I den ekonomiska pro -
gnos, som ligger till grund för årets finansplan,
har regeringen ansett sig
kunna räkna med en produktionsökning
på drygt 4 procent. Om utfallet därvidlag
avviker från beräkningarna rubbas
också förutsättningarna att finansiera
reformer och annan standardförbättring
så som regeringen har föreslagit.
Just därför framhålles i finansplanen
att tillgången på arbetskraft för exportindustrien
har särskild betydelse. I gruvor,
järnverk och pappersmasseindustri,
som svarar för en betydande del av exportvolymen,
är emellertid den allmänna
trenden att produktionen har kunnat
ökas samtidigt som antalet anställda
minskat. I prognosen för 1965 har
regeringen förutsatt att denna tendens
skall hålla i sig även för den närmaste
framtiden och har därför räknat med en
procentuell nedgång av antalet anställda
inom gruvindustrien med ytterligare
1 procent, järn- och metallverken med
y2 procent och pappersmasseindustrien
med 1 procent.
Verkningarna av denna utveckling
har som bekant blivit en omfattande
arbetslöshet i områden där de nämnda
exportgrenarna spelar en dominerande
roll för sysselsättningen. Företagen
inom dessa branscher har inte kunnat
absorbera den väldiga tillströmningen
från dem som tidigare arbetat inom
skogsbruk och jordbruk. Trots en mycket
stark ökning av utflyttningen har
också arbetslösheten ökat. Detta har
blivit ett svårt problem i hela Norrland
men är särskilt påfrestande i Norrbotten.
Regeringen drar också den riktiga
slutsatsen att det sannolikt är risk
för att den regionala snedbelastning,
som redan finns — mellan norrlandslänen
kontra det övriga landet — i fråga
om sysselsättningsmöjligheter, kommer
att accentueras ytterligare under
1965.
Allt detta förutsätter naturligtvis att
man inte från statsmakternas sida gör
mera än hittills för att öka arbetstillfällena
i Norrland.
8 Nr 2 Onsdagen den 13 januari 1965
Interpellation ang. utbyggnad av barnstugeverksamheten
Den kommunistiska riksdagsgruppen
har vid flera tillfällen pekat på utbyggnaden
av statsindustrien — och dess
komplettering med en stor verkstadsindustri
— som en metod att komma
till rätta med norrlandsproblemen. Nu
ger också finansplanen ett visst stöd
för denna mening. I motsats till den
negativa sysselsättningsprognosen för
andra exportindustrier förutsätter regeringen
att antalet sysselsatta inom
verkstadsindustrien skall öka med 2 procent.
Det har visserligen på senare tid
varit en tendens att förlägga nya privata
verkstäder även till Norrland, men
detta har i varje fall inte hittills givit
några nämnvärda resultat för sysselsättningsläget
i Norrbotten. Man kan naturligtvis
våga hoppas på en omvärdering
av lokaliseringssynpunkterna även hos
privatägarna av verkstadsindustri, därför
att de inte längre kan värva tillräckligt
många arbetare i de södra
landsdelarna. Men dels är detta mycket
osäkert och dels är läget i Norrbotten
nu så bekymmersamt att omedelbara
åtgärder måste tillgripas.
Med hänvisning till vad sålunda anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
fråga:
Avser statsrådet — även som slutsats
av prognoserna i årets finansplan —
att ingripa ytterligare för att motverka
arbetslösheten i Norrbotten?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. utbyggnad av
barnstugeverksamheten
Ordet lämnades på begäran till
Fru RYDING (k), som yttrade:
Herr talman! Bristen på daghemsplatser
i vårt land är på många platser mycket
stor. Betydande problem skapas
därför för kvinnornas valmöjlighet till
förvärvsarbete och som en följd härav
försvåras givetvis möjligheterna att täcka
en del av behovet av arbetskraft
genom att tillvarataga den stora arbetskraftsreserv,
som kvinnorna utgör.
Från den 1 juli 1963 infördes ändrade
statsbidragsbestämmelser för anordnande
av barnstugor (daghem och
fritidshem). Målsättningen var att fram
till 1970 åstadkomma en fördubbling
av daghemsplatserna till 20 000. Vid
riksdagsbehandlingen 1963 framhölls
från kommunisternas sida, att detta vid
ett första betraktande skulle innebära
ett stort steg framåt, men vi ifrågasatte
också, om platsantalet skulle komma
att förslå, om man verkligen på allvar
ville skapa större frihet för kvinnorna
att välja arbetsuppgifter och om man
ville utnyttja näringslivets möjligheter
att tillgodoräkna sig vårt lands kvinnliga
arbetskraftsresurs.
De förhoppningar som knöts till den
bättre statsbidragsgivningen har emellertid
i grunden grusats. Utvecklingen
hittills visar att man har all anledning
att vara besviken och bekymrad.
För budgetåret 1964/65 beviljade riksdagen
ett reservationsanslag till bidrag
till anordnande av barnstugor om 5
miljoner kronor. Enligt besked från
riksdagens upplysningstjänst den 11
nov. 1964 hade till och med den 10
nov. detta år socialstyrelsen mottagit
41 ansökningar om bidrag från 25 kommuner.
Dittills hade styrelsen beviljat
bidrag med 776 050 kronor (13 ansökningar)
och lämnat förskott med
283 075 kronor (4 ansökningar). I 13
fall hade förhandsbesked lämnats avseende
ett belopp av 985 000 kronor.
Helt obehandlade var då 11 ansökningar
som gällde ca 1 045 000 kronor. De
nämnda beloppen uppgår till sammanlagt
drygt 3 miljoner kronor.
I årets statsverksproposition bil. 7
framhåller föredraganden att socialstyrelsen
meddelat att det faktiska tillskottet
1963 av platser i daghem och fri
-
Onsdagen den 13 januari 1965
Nr 2
9
Interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster
tidshem samt det beräknade tillskottet
av sådana platser under åren 1964—1966
är avsevärt lägre än de kommunala utbyggnadsplanerna
som redovisats av
familjeberedningen. Vidare framhålles,
att för att kunna nå det mål i fråga om
platsantalet som uppställdes vid det
nya statsbidragets införande måste särskilda
åtgärder vidtagas för att stimulera
kommunerna till en utbyggnad i
väsentligt snabbare takt än den hittillsvarande.
Detta är ju helt följdriktigt — men
samma sak om stimulans till kommunerna
sades redan år 1963 — och nu
med känt resultat, trots att man i utskottsutlåtandet
från 1963 också tydligt
sade ifrån, att man förutsatte att
vederbörande myndigheter noggrant följer
utvecklingen.
Resultatet är i dag som sagt nedslående;
man har inte lyckats i sina strävanden.
Som en följd härav föreslås att
för budgetåret 1965/66 endast ett formellt
belopp av 1 000 kronor skall anvisas
som Bidrag till anordnande av
barnstugor.
Jag är helt överens om vad man i
årets statsverksproposition framhåller,
att ansträngningarna bör intensifieras
för att i samverkan med kommunerna
snabbt få till stånd en betydande ökning
av utbyggnaden på detta område.
Men då samma allmänna ordalag också
användes tidigare behövs enligt min
mening en konkretisering av de extraordinära
åtgärder som nu måste komma
till stånd för att vi nästkommande
år inte åter skall behöva konstatera ett
misslyckande.
Med stöd av vad jag ovan anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet fru Ulla Lindström få
ställa följande interpellation:
1. Avser statsrådet Lindström att utforma
konkreta planer för bättre stimulans
åt kommunerna för utbyggnad
av barnstugeverksamheten?
2. överväger statsrådet Lindström att
avdela extra personal inom socialsty
-
relsen så att på ett bättre sätt än hittills
förutsättningar skapas att i samverkan
med kommunerna uppnå målsättningen
20 000 daghemsplatser fram till år 1970?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Interpellation ang. motståndet mot
kvinnliga präster
Ordet lämnades på begäran till
Herr LUNDBERG (s), som yttrade:
Herr talman! I en interpellation år
1963 och i den därpå följande debatten
framhölls att man inte likgiltigt kunde
finna sig i att statligt lönegradsplacerade
präster i »Kyrklig samling» utnyttjade
sin ställning för att bekämpa kvinnors
rätt i kyrkliga sammanhang och
svenskt samhällsliv. Även om en del
inom kyrkan aldrig accepterat demokratien
och likheten mellan könen förutsatte
ändock dåvarande statsrådet af
Geijerstam och andra deltagare i riksdagsdebatten
att Kyrklig samling och
andra mörkmän skulle besinna sig och
ta sitt förnuft till fånga, så att de icke
skulle sätta Sverige i klass med dem
som bedriver rashets mot de färgade.
Tyvärr fortsätter Kyrklig samling en
verksamhet som syftar till att göra frågan
om användning av kvinnor i aktiv
tjänst, speciellt då inom kyrkan, till
en negerfråga, enligt samma norm som
i sydstaterna. Även om de kvinnor som
söker sig till kyrklig tjänst är få, innesluter
Kyrklig samlings aktion en viktig
principfråga, där uppfattningen om
könens ställning i en demokrati ställs
i centrum.
Både historiskt och i nutid kan vi givetvis
erinra oss mörka och av religiös
eller annan fanatism inspirerade våldsdåd,
som i många fall betecknats som
orimliga vid deras första yttringar. Vi
kan erinra om Giordano Bruno, vilken
brändes på bål år 1600, eller den moderna
fysikens grundläggare Gallileo
10
Nr 2
Onsdagen den 13 januari 1965
Interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster
Galilei, som fullföljde Kopernikus’ strävan
att med astronomens uthållighet,
matematisk stränghet, vetenskapligt allvar
och en tänkares snille bevisade hypotesen
om jordens rörelse, vilken år
1633 under tortyr tvingades av kyrkans
heliga inkvisition att officiellt förneka
vad Galilei var övertygad om var rätt
och varom han bl. a. sagt: att den som
känner sanningen men säger att det är
en lögn, är en brottsling.
Vi kan även erinra om häxprocessernas
tid i vårt land eller V. Rydbergs protest
mot kättarförföljelserna 1862 mot
lektor Ljungberg i Göteborg, som ansågs
ha förnekat Kristi gudom för att inte
namna senare i vårt och andra land timade
händelser där fanatism och våldsdåd
fått sin utlösning genom rörelser
som började ganska oskyldigt och betraktades
som helt betydelselösa.
Vi mötte även samma snedvridna
manssyn i den kvinnliga rösträttsstriden,
och så sent som 1912 hävdade en
talesman i riksdagen att han bävade
tillbaka för att införa de politiska partistriderna
i familjens sköte. Han ville
inte att kvinnorna skulle få »rännarvana»
och springa omkring på möten,
och han ansåg det var nog mången,
som instämde i dessa ord av en hederlig
danneman: att den fromma, ädla och
gentila kvinnan, hon ville icke hava
någon rösträtt---, den som vill ha
det är bara den bistra och istadiga kvinnan.
Det har gått ett halvt sekel sedan
denna tid, men samma snedvridna och
egoistiska manssyn förs nu till torgs av
Kyrklig samling och dess tillskyndare.
De har ingenting lärt av demokratiens
införande i vårt land och aldrig accepterat
densamma eller att kvinnorna är
likvärdiga medborgare med männen.
Om en medborgargrupp inom en demokrati
utsättes för nedsättande eller
skymflig behandling exempelvis på
grund av ras eller kön, är det rättssamhällets
skyldighet att ingripa för att
rätta till vad som brister i fråga om
respekt för lag, hänsyn och människovärde.
I Europarådets stadga om de mänskliga
rättigheterna, som även Sverige undertecknat,
sägs att de rättigheter som
skall skyddas skall vara till gagn för
demokratien och individen. Det sägs
även att det räcker inte att platoniskt
proklamera i en aldrig så högtidlig förklaring,
att den eller den rättigheten är
väsentlig. Det är nödvändigt, att staterna
förbinder sig att respektera dem.
Konventionen om de mänskliga rättigheterna
innesluter, att utan hänsyn
till politisk eller annan åskådning, nationell
eller social härkomst etc., individen
skall skyddas mot förnedrande
behandling, ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet,
religionsfrihet, yttrandefrihet,
häri inbegripet pressfrihet.
I den informationsskrift som Europarådet
utgav 1953 sägs jämväl, att människan
i alla tider kämpat för att få
sina rättigheter erkända, sina politiska,
ekonomiska och sociala rättigheter
beskyddade. Denna kamp har hon
fört mot forntidens tyranner, mot kejsare,
envåldshärskare och diktatorer.
Trots de deklarationer om de mänskliga
rättigheterna som kommit till efter
hårda strider har dessa rättigheter inte
kunnat tillförsäkras fullt skydd. Därför
har Europarådets femton medlemsstater
undertecknat en konvention för
att garantera att de mänskliga rättigheterna
effektivt skyddas inom deras områden.
I interpellationssvaret 1963 underströk
statsrådet att »svenska kyrkans
präster är i sin ämbetsutövning underkastade
ämbetsansvar enligt strafflagens
bestämmelser. I detta hänseende finns
inga lagregler, som låter prästerna intaga
en särställning». Statsrådet anförde
även: »Enligt min åsikt bör statsorgan
om möjligt inte ingripa i tvister inom
kyrkan som rör kyrkans lära. Statens
intresse bör principiellt inte sträcka sig
längre än till ett övervakande av att kyrkan
i sin verksamhet inte överskrider
Nr 2
11
Onsdagen den 13 januari 1905
Interpellation
de av lagstiftningen uppdragna gränserna
eller att handlingar inte förekommer,
som strider mot gällande lag.»
Statsrådet sade även att vi skall »slå
vakt om hävdvunna demokratiska principer.
I ett kristet samfund bör det vara
självklart att respekt för andras människovärde
och åsikter alltid visas. Brister
det härutinnan bör man på olika vägar
söka få rättelse till stånd.»
Lagen om kvinnans behörighet till
prästerlig tjänst lyder: »Härigenom förordnas,
att kvinna skall äga lika behörighet
som man att efter förtjänst och
skicklighet befordras till prästerlig
tjänst.» Riksdagen har därmed fastslagit
att den icke accepterar Kyrklig samlings
uppfattning att kvinnan icke är likvärdig
med mannen i svenskt samhällsliv.
Riksdagen har fastslagit att medborgerliga
rättigheter och människovärde
skall vara lika för såväl man som kvinna.
Detta senare är självklart i en demokrati
och överensstämmer med deklarationen
om de mänskliga rättigheterna.
Vid kyrkomötet 1958 fastslog även
juris professorn Åke Hassler den grundläggande
principen i detta sammanhang
att »samvetshetänkligheter» inte
kunde frita från tjänsteplikt. Han frågade:
Vad är det som en manlig präst
inte skall kunna åläggas göra i tjänsten,
därför att han inte gillar kvinnliga präster?
Skall han kunna vägra att tjänstgöra
i samma församling som en kvinnlig
präst eller skall han kunna vägra införa
i böckerna förättningar som verkställts
av kvinnlig präst eller är det kanske
rent av meningen att han skall få
betrakta sådana förrättningar som ogilla?
Professorn slog fast: »Lag är lag och
tjänsteplikt är tjänsteplikt, oavsett vad
ett utskott skrivit i sin motivering.»
Biskopar, präster och de som vill bli
präster inom svenska kyrkan har att
iakttaga svensk lag och vad rätt och
hänsyn till människovärdet kräver både
enligt gällande författningar och på
grund av vår anslutning till konventionen
om de mänskliga rättigheterna.
ang. motståndet mot kvinnliga präster
Riksdag och regering har skyldighet
att i en demokrati se till att gällande lag
och rätt följs och att diskriminering i
fråga om hudfärg eller kön icke får förekomma
i vårt land. Att endast en
mindre del av biskopar och präster eller
sådana som tänker bli prästvigda
trotsar gällande lag och rätt och vår
anslutning till de mänskliga rättigheterna
bör inte hindra samhället från att
vidtaga erforderliga åtgärder för att
ge till känna att Sverige varken kan
godtaga antidemokratiska åtgärder eller
att det kristna kärleksbudordet om
människovärde glöms bort av statligt
anställda förkunnare. Om biskopar
vägrar att prästviga kvinnor, eller blivande
präster skulle vägra att prästvigas
samtidigt med kvinnor, måste sådana
män anses helt olämpliga som
kristna lärare och förkunnare på prästnivå.
De måste utbildas till att syssla
med andra uppgifter.
Då frågan om kvinnliga präster och
Kyrklig samlings fortsatta verksamhet
inte endast kan betraktas som en inre
kyrklig angelägenhet utan har stor allmän
principiell betydelse måste det
vara angeläget för vårt land att rensa
bort såväl all könsdiskriminering som
antidemokratiska strömningar. Det
måste även vara angeläget att Sverige
inte misstänks för att i fråga om kön
godtaga principer som vi kritiserar när
det gäller hudfärg etc. i andra land.
Att ämbets- eller tjänstemän i hägn av
en kungl. fullmakt skulle kunna frångå
de principer och bedömningar som
gällt vid ett förordnande måste vara felaktigt.
Alla fullmakter eller förordnanden
borde vara tidsbundna exempelvis
på sex år, men även där icke tidsbestämda
förordnanden finns måste anställda
kunna skiljas från sin tjänst, då
de vägrar att fullgöra vad lag och författning
samt gällande internationella
överenskommelser om de mänskliga
rättigheterna föreskriver.
Då den aktuella striden från Kyrklig
samlings sida fortsätter och tenden
-
12
Nr 2
Onsdagen den 13 januari 1965
Interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster
ser av liknande slag inte är uteslutna
inom andra samhällsområden anser jag
det angeläget att Sverige obrottsligt följer
konventionen om de mänskliga rättigheterna,
gällande lagar och förordningar
samt slår vakt om vår demokrati
och likställighet mellan kön, ras och
hudfärg. Detta är en principiell fråga
av grundläggande betydelse för en demokratisk
rättsstat.
Med hänvisning till det anförda hemställes
om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa
följande frågor:
1. Har herr statsrådet uppmärksammat
Kyrklig samlings och till den sympatiserande
gruppers fortsatta diskriminerande
verksamhet gentemot kvinnorna
och anser statsrådet att denna verksamhet
i könsfrågan står i strid med vår
demokratiska författning, konventionen
om de mänskliga rättigheterna samt de
av riksdagen fattade besluten i rättsoch
författningsfrågor?
2. I så fall, kommer statsrådet efter
samråd med ärkebiskopen att vidtaga
erforderliga åtgärder för att ålägga även
anställda i kyrkans tjänst att följa lag
och rätt, demokratiska principer och
internationella överenskommelser om
mänskliga rättigheter och respekt för
människovärdet?
3. Kommer statsrådet att inom det
ecklesiastika arbetsområdet ge eftertryck
åt att ras, hudfärg eller könsfrågor
icke får påverka val av utbildningsoch
arbetsområden även inom kyrkan
och att ett fåtal aktiva kyrkoförkunnare
icke får handla så att vår uppfattning i
ras-, köns- eller liknande frågor kan
äventyra att Sveriges uppfattning i dessa
frågor kan sättas i tvivelsmål och
4. kan man förutsätta att, om det kan
anses behövligt för att komma till rätta
med avarterna inom kyrkan, Kungl.
Maj :t kommer att föreslå att prästvigningen
— vilken ju endast kan ha rituell
symbolisk karaktär — och vigseln
görs till en vanlig borgerlig uppgift att
juridiskt och utbildningsmässigt intyga
kompetens och ingånget äktenskap?
5. överväger Kungl. Maj :t att på
grund av utvecklingen inom arbetsmarknaden
för statsanställda avskaffa eller
begränsa förordnande på fullmakt eller
annan anställningskaraktär för ämbetseller
tjänstemän till exempelvis högst
sex år?
Denna anhållan bordlädes.
§ 13
Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj:ts den 12 innevarande januari på
rikssalen avlämnade
dels proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1965/66,
dels ock berättelse till 1965 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.
Vidare anmäldes till bordläggning:
riksdagens revisorers berättelser över
den år 1964 av dem verkställda granskningen
av statsverket, riksbanken och
riksgäldskontoret;
justitieombudsmannens ämbetsberättelse;
samt
militieombudsmannens ämbetsberättelse.
§ 14
Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen
nr 4, med förslag till lag angående
upphävande av lagen den 6 juni 1925
(nr 179) om ersättning till polisman för
skada å kläder, m. m.,
nr 5, angående fråga om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan,
nr 6, angående fortsatt disposition av
visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
och
nr 9, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
Onsdagen den 13 januari 1965
Nr 2
13
riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet.
Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.
§ 15
Tillkännagavs, att till herr talmannen
under sammanträdet avlämnats följande
motioner:
nr 1, av herr Hermansson m. fl., om
upprättande av fasta diplomatiska förbindelser
med Tyska demokratiska republiken,
nr 2, av herr Gustafsson i Borås, om
tidsbegränsning av anföranden i kamrarna,
nr 3, av herr Hermansson m. fl., om
ökat anslag till avsättning till fonden
för friluftslivets främjande,
nr 4, av herr Wiklund, om ersättning
till enskild för biträde åt polisen vid
ingripande i samband med olyckshändelse,
nr 5, av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
angående befrielse från arvsskatt i vissa
fall,
nr 6, av herr Jonasson m. fl., angående
avdraget vid beskattningen för täckdikningskostnad,
nr 7, av herr Westberg, om höjning
av avdraget vid beskattningen för underhåll
till eget barn i annans vårdnad,
nr 8, av herr Hermansson m. fl., angående
oljehandelns organisation,
nr 9, av herr Nilsson i Östersund
m. fl., angående bensinhandelns framtida
organisation,
nr 10, av herrar Börjesson i Falköping
och Ilamrin i Jönköping, om åtgärder
för ökat rättsskydd åt politiska
flyktingar,
nr 11, av herr Wikner m. fl., om fastighetsombud
för dödsbon som äger
jordbruks- och skogsfastigheter,
nr 12, av herr Berglund m. fl., angående
sjukförsäkringsförmånerna för utlandssvenskar,
nr 13, av herr Börjesson i Falköping
m. fl., om alternativ tjänstgöring för vissa
vapenvägrare,
nr 14, av herr Wikner m. fl., om änkepension
för kvinna i visst fall,
nr 15, av herrar Mattsson och Börjesson
i Falköping, om kontroll av livsmedelsförsäljningen
på båtar i internordisk
trafik,
nr 16, av herr Werbro m. fl., om förbud
för minderårig att inneha och bruka
luftvapen m. in.,
nr 17, av herr Berglund m. fl., om
utvidgning av statens järnvägars reserabatter
till att gälla även busslinjer,
nr 18, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., om inrättande av en statlig utlåningsfond
för tillgodoseende av kommunernas
investeringsbehov för vattenoch
avloppsanläggningar,
nr 19, av herr Franzén i Motala m. fl.,
om utredning för att lösa låglönegruppernas
problem,
nr 20, av herr Hermansson m. fl., om
utbyggnad av Gymnastiska centralinstitutet,
m. m.,
nr 21, av herr Holmberg m. fl., om åtgärder
för att förbättra företagshälsovården,
nr 22, av herr Jonsson m. fl., angående
folkpensionärsrabatter på statens
järnvägars och postverkets bussar,
nr 23, av herr Werbro m. fl., om åtgärder
för att förebygga inbrottsstölder,
samt
nr 24, av herr Wiklund, om åtgärder
för att tillgodose kravet på diskretion
vid postförsändelser från polismyndigheter
m. fl.
Dessa motioner bordlädes.
§ 16
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 1, angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret
1965/66, skulle uppföras sist å föredragningslistan
för kammarens nästkommande
sammanträde.
§ 17
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:
14
Nr 2
Torsdagen den 14 januari 1965
herr Andersson i Storfors, till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående arrendelagskommitténs
arbete, samt
herr Källstad, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
fria läroböcker och fri undervisningsmateriel
för elever i de gymnasiala
skolstadierna.
§ 18
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.23.
In fidem
Sune K. Johansson
Torsdagen den 14 januari
Kl. 11.00
§ 1
Företogs val av föreskrivet antal ledamöter
i de ständiga utskotten, nämligen
åtta i utrikesutskottet, tio i konstitutionsutskottet,
femton i statsutskottet,
tio i bevillningsutskottet, åtta i bankoutskottet
samt i vart och ett av lagutskotten,
tio i jordbruksutskottet och
tolv i allmänna beredningsutskottet.
Beträffande dessa och övriga till dagens
sammanträde utsatta val lämnades
på begäran ordet till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:
Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn
å så många personer, som det ifrågavarande
valet avser.
Sedan herr förste vice talmannen härefter
avlämnat för nu ifrågavarande val
avsedda tio listor, alla försedda med
partibeteckningen »Gemensam lista»,
samt listorna blivit i ovan upptagen
ordning av herr talmannen upplästa och
av kammaren godkända, befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits å respektive listor, ha
utsetts till ledamöter i
utrikesutskottet:
Gustafsson i Stockholm
Renström-Ingenäs, fru
Ohlin
Kärrlander
Hedlund
Heckscher
Alemyr
Wedén
konstitutionsutskottet:
Adamsson
Nilsson i Östersund
von Friesen
Henningsson
Wahlund
Magnusson i Tumhult
Thunvall, fru
Johansson i Trollhättan
Hamrin i Jönköping
Larsson i Luttra
statsutskottet:
Gustafsson i Stockholm
Karlsson i Olofström
Ståhl
Blidfors
Eliasson i Sundborn
Bohman
Torsdagen den 14 januari 1965
Nr 2
15
Almgren
Mellqvist
Elmén, fröken
Lewén-Eliasson, fru
Larsson i Hedenäset
Turesson
Bergman
Nihlfors
Olsson, fröken
bevillningsutskottet:
Bran dt
Allard
Gustafson i Göteborg
Kärrlander
Vigelsbo
Magnusson i Borås
Engkvist
Asp
Nettelbrandt, fru
Eriksson i Bäckmora
bankoutskottet:
Benström-Ingenäs, fru
Hagnell
Berglund
Franzén i Motala
Hansson i önnarp
Begnéll
Bengtsson i Landskrona
Larsson i Umeå
första lagutskottet:
Johansson, fru
östrand
Gärde NVidemar, fru
Ekström i Björkvik
Svensson i Vä
Kristensson, fru
Löfqvist, fru
Gustafsson i Borås
undra lagutskottet:
Lundberg
Odhe
Rimmerfors
Ekendahl, fru
Gustavsson i Alvesta
Wetterströin, fröken
Bengtsson i Varberg
Anderson i Sundsvall
tredje lagutskottet:
Johansson i Torp
Levin
Nyberg
Torbrink, fru
Grebäck
Nilsson i Svalöv
Persson i Tandö
Johansson i öckerö
jordbruksutskottet:
Lindström
Lindskog, fru
Antby
Arweson
Hansson i Skegrie
Eliasson i Moholm
Johanson i Västervik
Persson i Skänninge
Nilsson i Lönsboda
Jonasson
allmänna beredningsutskottet:
Eriksson i Stockholm, fru
Jäderberg, fru
Hamrin i Kalmar
Svensson i Kungälv
Skoglösa
Dickson
Lundmark
Haglund
Rimås
Wikner
Börjesson i Glömminge
Nilsson i Bästekille.
I samband med valet av ledamöter i
utrikesutskottet beslöts på framställning
av herr talmannen, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av
protokollet underrättas om kammarens
val av ledamöter ävensom om det likaledes
till dagens sammanträde utsatta
valet av suppleanter i nämnda utskott
samt anmodas låta uppsätta och till
kamrarna ingiva förslag till den skrivelse
i ämnet, som borde till Konungen
avlåtas.
§ 2
Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
16
Nr 2
Torsdagen den 14 januari 1965
och riksgäldskontorets tillstånd, styrel-se och förvaltning samt sex supplean-ter för dessa revisorer. För detta val avlämnade herr förste | ren valda ledamöterna av talmanskon-ferensen godkänd lista, som bar parti-beteckningen »Gemensam lista» och ha-de följande utseende: |
Revisorer | Suppleanter |
Riksdagsman Lundberg, J. I., Upp-sala | Riksdagsman Levin, H. S., Kämpinge |
Riksdagsman Johansson, C. E., Torp, | Riksdagsman Odhe, N. S., Vinninga |
Köpman Christenson, G., Malmö | Riksdagsman von Friesen, 0. B., Gö-teborg |
Riksdagsman Allard, K. Å. H., Örebro | Riksdagsledamot fru Johansson, V. |
Riksdagsman Svensson, G. L., Vä, | Riksdagsman Hansson, N. G., Skegrie |
Godsägare Nilsson, G. E., Göinge-gården, Varberg | Riksdagsman Dickson, J. I. A., |
Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades ha blivit
utsedda till statsrevisorer herrar
Lundberg, Johansson i Torp, C. Christenson,
Allard, Svensson i Vä och G. E.
Nilsson samt till suppleanter för dem respektive
herrar Levin och Odhe, herr
förste vice talmannen von Friesen, fru
Johansson samt herrar Hansson i Skegrie
och Dickson.
§ 3
Företogs val av åtta medlemmar i
Nordiska rådet för tiden intill dess val
nästa gång äger rum.
För detta val avlämnade herr förste
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog
följande namn:
Ekendahl, fru
Gustafsson i Stockholm
Ohlin
Thapper
Gustafsson i Kårby
Cassel
Lassinantti
Gärde Widemar, fru.
Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna ha blivit utsedda
till medlemmar i Nordiska rådet.
På framställning av herr talmannen
beslöts, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om kammarens val av medlemmar
i Nordiska rådet och om det
likaledes till dagens plenum utsatta valet
av suppleanter för dem samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna
ingiva förslag dels till förordnanden för
de valda, dels ock till skrivelse till
Konungen med anmälan om de förrättade
valen.
§ 4
Anställdes val av beslutat antal suppleanter
för ledamöterna i de ständiga
utskotten, nämligen 8 i utrikesutskottet,
19 i konstitutionsutskottet, 32 i statsutskottet,
21 i bevillningsutskottet, 18 i
bankoutskottet, 17 i första lagutskottet,
19 i andra lagutskottet, 17 i tredje lagutskottet,
20 i jordbruksutskottet och 21
i allmänna beredningsutskottet.
Sedan herr förste vice talmannen härefter
avlämnat nu ifrågavarande tio lis
-
Torsdagen den 14 januari 1965
Nr 2
17
tor, alla med partibeteckningen »Gemensam
lista», och listorna blivit i
ovan upptagen ordning av herr talmannen
upplästa och av kammaren godkända,
befanns följande personer, vilkas
namn i här angiven ordning upptagits å
respektive listor, utsedda till suppleanter
i
utrikesutskottet:
Mellqvist
Allard
Gustafson i Göteborg
Eriksson i Stockholm, fru
Wahlund
Cassel
Bengtsson i Varberg
Nilsson i Svalöv
konstitutionsutskottet:
Andersson i Billingsfors
Lundkvist
Westberg
Lindahl
Johansson i Dockered
Hedin
Andersson i Storfors
Zetterberg
Keijer
Carlsson i Tyresö
Skoglösa
Wennerfors
Mossberg
Werbro
Nilsson i Kristianstad
Henrikson
Boo
Werner
Gustafsson i Stenkyrka
statsutskottet:
Arvidson
Lassinantti
Wedén
Johansson i Norrköping
Gustafsson i Kårby
Cassel
Carbell
Gustafsson i Uddevalla
Gustafsson i Skellefteå
Kellgren
Antonsson
Björkman
Fagerlund
Nelander
Eskel
Holmberg, fru
Mattsson
Blomkvist
Nordstrandh
Källstad
Berg
Lindahl
Nilsson i Tvärålund
Björk i Göteborg
Tobé
Petersson
Jönsson i Arlöv
Ryding, fru
Nilsson i Kristianstad
Mundebo
Gustavsson i Ängelholm
Sjönell
bevillningsutskottet:
Andersson i Essvik
Holmqvist, fru
Enskog
Forsberg
Boo
Nilsson i Svalöv
Kristenson
Carlsson i Västerås
Larsson i Umeå
Carlstein
Franzén i Träkumla
von Sydow
Nyström
Sterne
Hammarsten
Wikner
Dahlgren
Josefsson
Björkman
Öhvall
Börjesson i Falköping
bankoutskottet:
Ekström i Iggesund
Rask
Löfgren
Haglund
18
Nr 2
Torsdagen den 14 januari 1965
Börjesson i Glömminge
Nordgren
Hörnlund, fru
Fridolfsson i Rödeby
HyRånder
Lindberg, fru
Börjesson i Falköping
Ringaby
Gustavsson i Ängelholm
Gustafson i Göteborg
Jönsson i Arlöv
Sjönell
Bengtson i Solna
Jonsson
första lagutskottet:
Bergegren, fröken
Sjö vall, fru
Keijer
Zetterberg
Johansson i Dockered
Ljungberg, fröken
Lindekvist, fru
Martinsson
Wiklund
Andersson i Strängnäs, fröken
Larsson i Norderön
Oskarson
Jönsson i Malmö
Sjöholm
Björk i Påarp
Larsson i Öskeviksby
Fridolfsson i Stockholm
andra lagutskottet:
Sandell, fröken
Johansson i Södertälje
Wiklund
Fredriksson
Gomér
Edlund
Sundelin
Svensson, fru
Jönsson i Ingemarsgården
Svensson i Kungälv
Johansson i Skärstad
Ringaby
Carlsson i Göteborg
Jonsson
Skantz, fru
Göransson
Elmstedt
Lothigius
Ullsten
tredje lagutskottet:
Svenning
Ekström i Iggesund
Hamrin i Kalmar
Sundelin
Franzén i Träkumla
Bengtson i Solna
Anderson i Lerum, fröken
Svanberg
Tobé
Ekroth, fru
Larsson i Borrby
Carlshamre
Hammarberg
From
Mossberg
Elmstedt
Krönmark
jordbruksutskottet:
Jäderberg, fru
Lundmark
Johansson i öckerö
Trana
Elmwall
Stiernstedt
Eskilsson
Johansson i Simrishamn
Rimås
Garbell
Persson i Heden
Hedin
Lindberg, fru
Jönsson i Ingemarsgården
Björk i Påarp
Jönsson i Malmö
Dahlgren
Nilsson i Bästekille
Berndtsson
Larsson i Norderön
allmänna beredningsutskottet:
Gustafsson i Uddevalla
Andersson i Billingsfors
Westberg
Lundkvist
Larsson i Borrby
Torsdagen den 14 januari 1965
Nr 2
19
Wennerfors
Rask
Svanberg
Hyltandcr
Hörnlund, fru
Gustafsson i Stenkyrka
Nilsson i Agnas
Nyström
Andersson i Örebro
Ekroth, fru
Björk i Göteborg
Johansson i Växjö
Carlsson i Tyresö
Thylén
From
Johansson i Skärstad.
§ 5
Företogs val av åtta suppleanter för
de av kammaren utsedda medlemmarna
av Nordiska rådet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Mellqvist
Kellgren
Gustafsson i Skellefteå
Hammarberg
Nilsson i Tvärålund
Eliasson i Moholm
Bergman
Edström.
Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till suppleanter i
Nordiska rådet.
§ 6
Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 1—5 omförmälda valen.
§ 7
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts på rikssalen överlämnade
berättelse till 1965 års riksdag om vad
i rikets styrelse sig tilldragit.
§ 8
Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj ds å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till lagutskott propositionen nr 4, med
förslag till lag angående upphävande av
lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning
till polisman för skada å kläder,
m. m.; samt
till statsutskottet propositionerna:
nr 5, angående fråga om befrielse från
ersättningsskyldighet till kronan, och
nr 6, angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.
§ 9
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj ds skrivelse, nr 9, till riksdagen
med tillkännagivande, att Kungl.
Majd förordnat statsrådet Rune Hermansson
att under innevarande riksdag
utöva den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;
och
skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.
§ 10
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till utrikesutskottet motionen nr 1;
till konstitutionsutskottet motionen
nr 2;
till statsutskottet motionen nr 3;
till lagutskott motionen nr 4;
till bevillningsutskottet motionerna
nr 5—7;
till bankoutskottet motionerna nr 8,
9 och 18;
till lagutskott motionerna nr 10—16;
samt
till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 17 och 19—24.
20
Nr 2
Torsdagen den 14 januari 1965
§ 11
Vid föredragning av riksdagens revisorers
å bordet vilande berättelse över
den år 1964 av dem verkställda granskningen
av statsverket hänvisades berättelsen,
såvitt avsåg § 22 till bevillningsutskottet,
i vad gällde §§ 1, 12—14 och
33 till behandling av lagutskott, såvitt
angick §§ 28—31 till jordbruksutskottet,
såvitt avsåg § 21 till allmänna beredningsutskottet
samt i övrigt till statsutskottet.
§ 12
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bankoutskottet riksdagens
revisorers å bordet vilande berättelser
över den år 1964 av dem verkställda
granskningen av riksbanken och riksgäldskontoret.
§ 13
Föredrogs var för sig och hänvisades
till lagutskott justitieombudsmannens
och militieombudsmannens till innevarande
riksdag avgivna ämbetsberättelser.
§ 14
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Wiklund, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
bestämmelserna om tystnadsplikt
för befattningshavare i de allmänna
skolorna,
herr Andersson i Storfors, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående handläggningen
av ärenden om beredande av
bostäder åt personal vid statens järnvägar,
herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående svenska flickors arbete
utomlands,
herr Holmberg, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
åtgärder mot arbetslösheten i
Norrbotten,
fru Ryding, till statsrådet fru Lindström
angående utbyggnad av barnstugeverksamheten,
och
herr Lundberg, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående motståndet mot kvinnliga
präster.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 15
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 1 skulle uppföras sist å föredragningslistan
för kammarens nästkommande
sammanträde.
§ 16
Upplästes och lädes till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll:
Protokoll,
hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra
kammare samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 13 januari 1965.
Sedan kammarens plenum denna dag
avslutats, sammanträdde med herr talmannen
och herrar vice talmän de ledamöter
av kammaren, som blivit utsedda
att jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal.
Därvid beslöts till en början, att
kanslitjänstemännen vid innevarande
riksdag skulle utgöras av en notarie,
fyra förste stenografer, fjorton stenografer,
en förste kanslist, fem kanslister,
därav en tillika registrator och två
kansliskrivare, samt sex maskinskriverskor
och två reservstenografer.
Herrar deputerade antog till
Torsdagen den 14 januari 1965
Nr 2
21
notarie:
kanslirådet, jur. kand. Erland Kock;
förste stenograf er:
f. d. ekonomidirektören, fil. kand.
Hans Heimbiirger,
sekreteraren och ombudsmannen, jur.
kand. Anders Norrman,
jur. kand. Göte Fahlin och
redaktören Bertil Arborén;
stenograf er:
e. o. förste byråsekreteraren, jur.
kand. Gustaf Titz,
fru Signhild Elfner,
Knut Nilson,
Bengt Lundin,
fil. mag. Bertil Palmquist,
fil. kand. Hans Karlgren,
redaktören Gunnar Ljusterdal,
handelsläraren Göte Schenning,
redaktören Rune Söderström,
jur. kand., fru Majken Carlbom,
rektorn Ingvar Olsson,
fröken Vera Jansson,
fil. stud. Stig Djurström och
fru Ingrid Nilsson;
förste kanslist:
uppbördsrevisorn Curt Berggren;
kanslist, tillika registrator:
kanslisten Agne Christiansson;
kanslister:
kronofogden, jur. kand. Bertil Björnsson
och
fru Marianne Wannemark;
kanslister (kansliskrivare):
fru Margareta Berglund och
fru Mailis Nahlin;
skrivpersonal:
fru Ingegerd Carlsén,
fru Ingrid Eldin,
fru Gunvor Elg,
fru Inga-Maj Hardenborg,
fru Svea Salander och
fru Ingegerd Wahrgren; samt
reservstenografer:
Arne Larsson och
fröken Anita Hallberg.
Till ersättare att vid förfall för sekreteraren
bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren m. m. utsågs bankokommissarien
Åke Gustafsson.
På särskild anmodan hade följande
tjänstemän redan tidigare inträtt i tjänstgöring
hos kammaren, nämligen den
1 januari förste kanslisten Berggrén,
kanslisten tillika registratorn Christiansson
samt kansliskrivarna fru Berglund
och fru Nahlin, den 9 januari kanslisten
Björnsson och den It januari notarien
Kock, stenograferna Titz och fru
Elfner samt kanslisten fru Wannemark.
Det skulle åligga de antagna tjänstemännen
att vid behov och i den män
så ske kunde utföra jämväl annan tjänstgöring
hos riksdagen.
In fidem
Sune K. Johansson
§ 17
Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:
nr 25, av herr Börjesson i Falköping
m. fl., om statligt stöd till vård utomlands
av kroniskt sjuka, och
nr 26, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., om utredning angående låginkomstgruppernas
problem.
Dessa motioner bordlädes.
§ 18
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.23.
In fidem
Sune K. Johansson
22
Nr 2
Fredagen den 15 januari 1965
Fredagen den 15 januari
KL 14.00
§ 1
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till lagutskott motionen nr 25; och
till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 26.
§ 2
Interpellation ang. kreditförsörjningen
för kommunala markförvärv och
tomträttsupplåtelser
Ordet lämnades på begäran till
Herr MUNDEBO (fp), som yttrade:
Herr talman! Markfrågorna har en
central roll i samhällsplanering och
bostadspolitik. I synnerhet i expanderande
tätorter ställs allt större anspråk
på den kommunala markpolitiken. Det
är nämligen numera huvudsakligen
kommunerna som svarar för marken för
bostadsbebyggelse. Åren 1958—1962 utgjorde
kommunmarken 80 procent i fråga
om flerfamiljshus och 65 procent i
fråga om småhus.
Kommunerna har emellertid i många
fall inte sådan markberedskap att de
kan lägga tillräckligt långsiktiga perspektiv
på markfrågorna, vilket medför
att bebyggelsen inte får en god miljöutformning.
Markpolitiska utredningen framlade
1964 förslag till åtgärder för att underlätta
kreditförsörjningen för kommunala
markförvärv och tomträttsupplåtelser.
Detta förslag tillstyrktes allmänt av
remissinstanserna, vilka underströk
vikten av kommunal aktivitet i markfrågorna.
I bl. a. Svenska stadsförbundets
yttrande framhölls att förslaget fått en
sådan utformning att det var relativt
enkelt att genomföra och att de samhällsekonomiska
konsekvenserna var
måttliga. Utredningsförslaget borde därför
kunna genomföras omedelbart för
att senare vidgas och kompletteras.
Inrikesministern har också i flera
sammanhang talat för ökad kommunal
markberedskap och långsiktig planering.
Vid HSB:s bostadsriksdag 1964
menade statsrådet att genom markpolitiska
utredningens förslag en av de
grundläggande svårigheterna i dagens
kommunala planering kommer att kunna
elimineras. Några sådana förslag aviseras
emellertid inte i årets statsverksproposition.
Med anledning av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
ställa följande fråga:
Avser herr statsrådet att framlägga
förslag till åtgärder för att underlätta
kreditförsörjningen för kommunala
markförvärv och tomträttsupplåtelser?
Denna anhållan bordlädes.
§ 3
Interpellation ang. statligt stöd till de
kommunala musikskolorna
Ordet lämnades på begäran till
Herr WESTBERG (fp), som yttrade:
Herr talman! I motionerna 1:117 och
II: 131 till 1962 års riksdag hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära förslag till
1963 års riksdag om införande av statsbidrag
till de kommunala musikskolorna.
I motionerna anfördes bl. a. att musikskolorna
— som helt tillkommit genom
kommunala initiativ — fyllde en
Fredagen den 15 januari 1965
Nr 2
23
Interpellation ang. statligt stöd till de kommunala musikskolorna
mycket viktig uppgift inom vårt kulturoch
musikliv. Med instämmande citerades
ett uttalande av en av Stockholms
stad år 1959 utförd utredning om »den
frivilliga instrumentalundervisningen
för skolungdom», att »musikintresset
hos vår tids ofta splittrade ungdom bör
tillvaratagas icke blott av musikaliska
utan även av sociala skäl».
Vidare anfördes i motionerna att kostnaderna
för de kommunala musikskolorna
bestreds dels med kommunala medel,
dels med avgifter från eleverna och
att avgifterna på det mera avancerade
stadiet kunde uppgå till 150 kr. per termin.
Det var uppenbart, att endast de
relativt stora eller ekonomiskt starka
kommunerna hade råd att bedriva denna
verksamhet i någon större omfattning
så länge möjligheter till ekonomiskt
stöd från staten saknades. Både
med hänsyn till allmänkulturella och
ungdomsfostrande skäl föreslog därför
motionärerna statligt stöd till de kommunala
musikskolorna. Statsbidragsgivningens
utformning borde anförtros en
sakkunnigutredning inom Kungl. Maj :ts
kansli.
Statsutskottet — som i frågan inhämtat
yttrande från skolöverstyrelsen —
ställde sig positivt till motionen. I dess
utlåtande anfördes, att utskottet delade
motionärernas uppfattning att musikskolorna
fyller en mycket viktig uppgift
inom landets kultur- och musikliv.
Frågan om möjligheterna för staten
att ekonomiskt stödja skolornas
verksamhet syntes därför böra göras
till föremål för utredning. Utskottet föreslog,
att direktiven för musikledarutredningen
skulle vidgas att även omfatta
frågan om statsbidrag till de kommunala
musikskolorna. Riksdagen gav
i skrivelse (nr 292/1962) till Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört. Någon
utvidgning av direktiven till musikledarutrcdningen
att även omfatta
frågan om statsbidrag till de kommunala
musikskolorna beslutades emellertid
inte av Kungl. Maj:t.
Musikledarutredningen avgav den 12
november 1962 sitt betänkande (SOU
1962:51) och hade därmed slutfört sitt
uppdrag. Frågan om statsbidrag till de
kommunala musikskolorna behandlades
icke i betänkandet.
De skäl som år 1962 anfördes av motionärerna
och riksdagen för statsbidrag
till de kommunala musikskolorna
äger fortfarande aktualitet.
Med hänvisning till vad sålunda anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få ställa följande
fråga:
Har herr statsrådet vidtagit eller ämnar
statsrådet vidtaga någon åtgärd
för att — i enlighet med riksdagens år
1962 uttalade önskan — utreda frågan
om statligt stöd till de kommunala
musikskolorna?
Denna anhållan bordlädes.
§ 4
Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 8, med förslag till förordning
om skattefrihet för ersättning till
offer för nationalsocialistisk förföljelse,
överlämnats till kammaren.
Denna proposition bordlädes.
§ 5
Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:
nr 27, av fru Svensson och fru Ekroth,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till hjälpmedel
för rörelsehindrade m. fl.,
nr 28, av herr Ohlin m. fl., angående
familjebeskattningen,
nr 29, av herr Carbell, angående firmaskydd,
och
nr 30, av fröken Elrnén och herr Gustafsson
i Borås, om viss ändring av
studiehjälpsreglementet.
Dessa motioner bordlädes.
Fredagen den 15 januari 1965
24 Nr 2
§ 6
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:
herr Wennerfors, till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående representationen i överläggningarna
om ett provisoriskt jordbruksavtal,
och
fru Ekroth, till herr statsrådet och
chefen för handelsdepartementet angå
-
ende nya skyddsföreskrifter beträffande
förvaring av petroleumprodukter m. m.
§ 7
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.03.
In fidem
Sune K. Johansson
EMELIE Al. STHLM 61
S14S19