protokollet för den 6 innevarande månad (Riksdagens protokoll 1871:513)

Den 13 Maj.

607

Lördagen den 13 Maj.

KL 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 2.

Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de i BankoUtskottets
memorial N:o 15 och Särskilda Utskottets memorial N:o 6 föreslagna
voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut
uti åtskilliga frågor, samt denna dag blifvit bestämd till företagande af
gemensamma omröstningar öfver de olika besluten; så företogos nu dessa
omröstningar enligt nedanintagna voteringspropositioner, hvilka blifvit i
tryck bland Kammarens ledamöter förut utdelade:

Första omröstningen:

“Den som, i enlighet med Utskottets, af Första Kammaren godkända
förslag, vill åt Banko-Utskottet uppdraga att för Banko-fullmäktige tillkännagifva,
det utgifning från Riksbanken af sedlar å En Riksdaler Riksmynt
skall upphöra från den dag under nu löpande år, som Fullmäktige
finna lämpligt bestämma; samt att, med uteslutande ur nuvarande § 28
i Bankoreglementet af hvad som angår sedlar å En Riksdaler, motsvarigheten
till denna paragraf skall få följande lydelse:

Mom. 1. Banken utgifver sedlar, att med silfver inlösas, å nedannämnde
valörer, nemligen:

å 5 It: dr R:mt, att inlösas med	1\| R:dr i silfver, eller	10 ort tolflödigt myntadt silfver
„ 10 „ „ „ „ „	2 V „	20 „
’i 50 j, 55 it >) ti	12\| „	100 „ „
100 „ „ „ „	25 ,, „ ,,	200 „
,, 500 ,, ,, „ ,, ,,	125 .,	1.000 „
it I5OOO ,, „ ,, „ „	250 „	2,000 „
(i öfrigt oförändrad);
	röstar ja;
Den det ej vill,

Vinner nej, har Riksdagen, i enlighet med Andra Kammarens beslut,
förklarat att, med afslag å Utskottets hemställanden, 28 § i nu gällande
Bankoreglemente skall oförändrad bibehållas.“

Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aliagd och

608

Den 13 Maj.

förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att voteringssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll omröstningen
med 51 ja och 131 nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren

samtidigt anställd, hade utfallit med.......... 78 ja och 27 nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 51 ja och 131 nej,

sammanräkningen visar 129 ja och 158 nej ;

och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

Andra omröstningen:

“Den som vill, att Riksdagen må besluta:

att af artilleriets fältbatterier, trettio till antalet, sex skola organiseras
såsom ridande och två såsom fotartilleri, men de öfriga såsom åkande
artilleri;

att Wendes artilleriregemente erhåller en tillökning af 318 artillerister;

att hvarje ridande batteri må erhålla 26, hvarje åkande batteri 20
och hvarje fotbatteri 10 hästar, hvarigenom antalet af artilleriets nuvarande
egna hästar kommer att ökas med 244; samt

att ett extra anslag af 223,884 R:dr 76 öre anvisas för påbörjande
af artilleriets organisation,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Riksdagen beslutat:

att af artilleriets fältbatterier, trettio till antalet, två skola organiseras
såsom fotartilleri, men de öfriga såsom åkande artilleri;

att Wendes artilleriregemente erhåller en tillökning af 228 artillerister;

att hvarje åkande batteri må erhålla 20 och hvarje fotbatteri 10
hästar, hvarigenom antalet af artilleriets nuvarande egna hästar kommer
att ökas med 208; samt

att ett extra anslag af 179,149 R:dr 36 öre anvisas för påbörjande
af artilleriets organisation.“

Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättalse från Första Kammaren ingått, att voteringssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och utföll omröstningen
med 71 ja och 108 nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som, enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren samtidigt
anställd, hade utfallit med............ 83 ja och 22 nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 71 ja och 108 nej,

sammanräkningen visar 154 ja och 130 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Den 13 Maj.

609

Tredje omröstningen:

“Den som vill, att det befäl och underbefäl med vederlikar vid marinTegementet,
hvilka vid regementets indragning icke blifva behöfiiga, eller
till andra regementen eller korpser transporterade, eller till andra allmänna
befattningar förflyttade, må vid sina, dem genom fullmakt tillförsäkrade,
afiöningsförmåner och tjenstebefattningar bibehållas såsom en för Kongh
Maj:t disponibel befälskader, dock med dem tillförsäkrad rättighet att, när
de sig dertill anmäla, på allmänna indragningsstaten öfverflyttas med uppbärande
af den fasta lönen såsom pension,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Riksdagen beslutat, att det befäl och underbefäl med
vederlikar vid marinregementet, hvilka vid regementets indragning icke
blifva behöfiiga, eller till andra regementen eller korpser transporterade,
eller till andra allmänna befattningar förflyttade, må vid sina, dem genom
fullmakt tillförsäkrade, afiöningsförmåner och tjenstebefattningar bibehållas
såsom en för Kong!. Maj:t disponibel befälskader, intilldess full pensionsålder
är uppnådd, efter hvilken tid de endast underkastas tjenstgöring i
likhet med dem af deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnadspension.
“

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel afiagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att votenngssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll omröstningen
med 52 ja och 121 nej.

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 52 ja och 121 nej,''

sammanräkningen visar 57 ja och 216 nej;
■och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

Fjerde omröstningen:

“Den som vill, att Riksdagen beslutar:

att afslå Kongl. Maj:ts förslag att civilstaten vid fortifikationen må
med eu regementspastor tillökas;

att för bestridande af de presterliga göromålen vid pontonier-bataljonen
och fältsignal-kompaniet ett årligt arfvode af 400 R:dr må bestämmas
samt

Riksd. Prof. 1871. 2 Afd. 4 Band.

610

Den 13 Maj.

att till uppsättning och underhåll af ökadt antal fortifikationstrupper
ett extra anslag af 97,574 R:dr 95 öre beviljas att under år 1872 utgå,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Riksdagen beslutat:

att civilstaten vid fortifikationen må förökas med en regementspastor ;

att denne regementspastor erhåller en årlig lön af 1,000 R:dr; samt

att till uppsättning och underhåll af ökadt antal fortifikationstrupper
ett extra anslag af 98,174 R:dr 95 öre beviljas att under år 1872 utgå."

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel atlagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att voteringssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll omröstningen
med 150 ja och 22 nej. ,• .

Den omröstning öfver ofvamntagna voteringsproposition, som, enligt,
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, bhfvit åt Första Kammaren samtidigt
anställd, hade utfallit med ......■ ■ • • • • ^ J.a 0C1 it

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens roster, eller loO ja och 22 nej,

sammanräkningen visar 200 ja och 76 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Femte omröstningen:

“Den som vill, att anslaget till indelta arméens och Wermlands fältjägares
vapenöfningar förhöjes till 1,000,000 R:dr,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Riksdagen beslutat att ofvannämnda anslag må till

1,100,000 R:dr förhöjas.“

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aliagd ocn
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att voteringssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll omröstningen
med 184 ja och 38 nej. ..

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 134 ja och o» nej,

sammanräkningen visar 153 ja och 123 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Den 13 Maj.

611

Sjette omröstningen:

:Der! sxom .Vlll>,att det af Kongl. Maj:t till baracker för beväringsmanskapet
å mötesplatserna äskade anslaget icke må af Riksdagen be
viljas, ö

röstar ja;

flen det ej vill,

röstar nej;

VlI1[ler aeJ> hal'' Riksdagen beslutat att för baracker å mötesplatserna
bevilja det åt Kongl. Maj:t askade anslag, 350,000 R:dr, hvaraf dock undei
åi 187^- endast lo0,000 R:dr må utgå.*4

Sedan voteringssedlarne blifvit ahemnade samt en sedel atlagd och förseglad,
äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att voteringssediarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes afgiivits,
foretogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll omröstningen
med 126 ja och 46 nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren samtidigt
anstalt, hade utfallit med............ 34 ja och 67 •

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 126 ja och 46 nej,’

sammanräkningen vi sar 1 6 G ja och'' lTKTiej-’
och hade alltså beslut 1 denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver
ensstammelse med ja-propositionens innehåll

Sjunde omröstningen:

“Den som vill att Riksdagen beviljar 25,000 R:dr till utvidgning af
ge värst orråden a mötesplatserna, 0 0

röstar ja;

Den det ei vill,

röstar nej;

A J1-- ne|’ har Resdagen beviljat för utvidgning af gevärs- ochpersedelforråden
a mötesplatserna 150,000 R:dr, af hvilketbelopp hälften
eller 75,000 R:dr, må under år 1872 utgå.''* PP ’

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd och förseglad,
äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att voterin^ssedlarne
för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl derstädes
afgifvits, foietogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning, och utföll om
röstningen med 144 ja och 27 nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som enligt
nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kammaren samtidigt
anstalld, hade utfallit med ........... 18 ja och 81 ne''

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 144 ja och 27 nej"

... 1U . , . . , sammanräkningen visar 162 ja och 108 ner’

och både alltså beslut 1 denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

612

Den 13 Maj.

§ 3.

Föredrogs Stats-Utskottets utlåtande N:o 13 b, angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens fjerde hufvudtitel (fortsättning).

Punkten 1.

Bifölls.

Punkten 2.

Herr Sven Nilsson i Österslöf: Mig förefaller som skulle det

icke vara med god hushållning öfverensstämmande att bevilja ifrågavarande
anslag Här är föreslaget att skaffa fullständig utrustning åt tre klasser
beväring, men såsom man vet hafva vi för närvarande endast två klasser,
som öfvas hvarje år hvar för sig och på särskilda tider. h.ongl. Maj.t
hade under förutsättning af den utsträckta värnepligtens införande begärt
ett extra anslag till utredningspersedlar för beväringen, hvilket naturligtvis
äfven kunde hafva varit skäl för Riksdagen att bifalla om denna'' förutsättning
hade blifvit uppfylld. Men när nu införandet af den utsträckta
värnepligten genom Kamrarnes olika beslut förfallit, och sjelfva anledningen
till detta anslag således icke vidare förefinnes, så kan jag icke finna något
skäl att nu bevilja detsamma. En sådan uppfattning har inom Särskilda
Utskottet gjort sig gällande med afseende på mötesomkostnaderna,
hvilka voro föreslagna att betydligt höjas, men när arméorganisationen
förblef vid det gamla, så fann det Utskottet lämpligt att äfven anslaget
för nämnda ändamål förblef vid det gamla. I förevarande betänkande
har Stats-Utskottet nu meddelat, att uti förråden och vid regementena
för närvarande förefinnas fullständig beklädnad och utredning för 18,000
man, till exercis brukbar mundering med utredning (utom skyddstält) för

18,000 man, samt beklädnadsmaterialier för omkring likaledes 18,000
man. När nu icke mer än eu klass beväring i sender exerceras, så har
man följaktligen i alla dessa hänseenden fullt upp för behofvet. Utskottet
har visserligen framhållit nödvändigheten af att, för beväringens användbarhet,
beklädnad och utredning finnas att tillgå för så stor styrka
som, i händelse af en mobilisering, skulle i första hand komma att till
tjenstgöring inkallas, men jag föreställer mig att det i sådant fall fattas andra
mobiliseringsföremål, som äro vigtigare och oundgängligare än de här
upptagna. I alla händelser kan det icke vara med god hushållning öfverensstämmande
att skaffa ett öfverflöd af beväringspersedlar för att lägga
ned i magasinerna och der låta mögla eller ruttna bort, utan snarare
tvärtom, och kan jag således för min del icke annat än yrka afslag på
Stats-Utskottets förevarande hemställan.

Grefve Pos se: Som Herrarne torde erinra sig, begärdes af Kongl.

Maj:t, under förutsättning, att förslaget angående den allmänna värnepligtens
utsträckning skulle bifallas, såsom anslag till utredningspersedlar
åt beväringen ett belopp af 2,771,640 R:dr. När nu nämnda förslag om

Den 13 Maj.

013

ökad värnepligt icke af Riksdagen antogs, så förskaffade sig Stats-Utskottet
från Arméförvaltningen eu uppgift på livad som erfordrades för att
komplettera materielen för den beväring, som efter nu gällande beväringslag
redan tinnes, och denna uppgift är i nu föredragna betänkandet intagen.
Af densamma framgår, att vi hafva fullständig beklädnad och utredning,
således jemväl skyddstält, för 18,000 man, vidare till exercis
brukbar mundering med utredning, utom skyddstält, för 18,000 man samt
slutligen beklädnadsmaterialier för omkring 18,000 man. Häraf visar sig
således, att vi hafva full utredning för en klass beväring, inkomplett utredning
för eu annan klass, men att vi för den tredje klassen äro inskränkta
till endast beklädnadsmateriel. Vi disponera för närvarande öf’
ver fem klasser beväring och följaktligen lärer det icke kunna bestridas,
att vi böra tillse, det tillräckligt utredningsförråd finnes för åtminstone
tre klasser. Detta har Stats-Utskottet äfven tagit i betraktande och således
icke tvekat att för Riksdagen framlägga det förslag vi nu hafva att
behandla. Jag kan icke tro, att denna Kammare, som representerar det
egentliga folket, vill ifrågasätta, att någonsin i fält utskicka sina söner,
utan att förse dem med de kläder och persedlar, som äro nödvändiga för
en fälttjenstgöring. Summan är visserligen stor, men jag försäkrar, att
den af Stats-Utskottet upptagits till så små dimensioner, som ändamålet
möjligen medgifvit, och då vid denna riksdag icke några stora svårigheter
möta vid statens uppgörande, så finnes icke heller deri något skäl att
afslå anslag till ett så nyttigt och nödvändigt ändamål, som det ifrågavarande.
Jag hemställer om bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Jöns Pehrsson: I likhet med den förste talaren, har jag

föreställt mig, att det icke är alldeles nödvändigt att för denna gång bevilja
nu ifrågavarande anslag. Vi se af Utskottets betänkande, att det
tinnes fullständig beklädnad för två klasser beväring och dessutom beklädnadsmaterialier
i förråd för en tredje klass. När vi derjemte veta,
att vi dessutom hafva en stående armé, försedd med nödiga utredningsoch
beklädnadspersedlar, så föreställer jag mig, att, om vi olyckligtvis
skulle invecklas i ett krig, vi då inom en ganska kort tid skulle kunna
anskaffa, hvad för arméen i beklädnadsväg ytterligare erfordrades. Härvid
bör man jemväl taga i betraktande en annan vigtig omständighet,
nemligen, att man icke bör i statens magasiner hopa alltför stora förråd
af beklädnadspersedlar, hvilka, innan de komma till användande, lätt nog
kunna förmultna eller åtminstone skadas af mai och dylikt. Ett enda af
de behof, Stats-Utskottet i detta betänkande framhållit, anser jag vara
mera beaktansvärdt, än något af de öfriga och det är behofvet af skyddstält;
men jag tror, att man utan fara kan låta anskaffandet af äfven
denna persedel anstå till en kommande riksdag, samt att man, i fråga
om anslag för vårt försvarsväsende, för denna gång gått så långt man
kunnat göra. Då jag således anser, att de förråder af utrednings- och
beklädnadspersedlar, som vi redan hafva, äro tillräckliga och jag är öfvertygad
om att vi, i händelse af behof, lätt nog kunna anskaffa hvad
som tilläfventyrs deri brister, kan jag för min del icke se någon våda uti
att för närvarande afslå de ifrågasatta anslagen, och yrkar således, att
Stats-Utskottets hemställan må lemnas utan afseende.

614

Den 13 Maj.

Herr vice Talmannen Man ner sk an t/; Det är ett märkvärdigt förhållande,
att åtskillige ledamöter i denna Kammare alldeles icke tyckas
hafva fästat någon uppmärksamhet på hvadesom tilldragit sig under de
sednaste 8—9 månaderne uti vår verldsdel. Åtminstone hafva dessa tilldragelser
icke gjort något djupare intryck på dessa ledamöters sinnen och
tänkesätt, ty annars skulle de väl deraf hafva lärt sig inse två saker.
Den ena, att ett krig verkligen helt hastigt och oförmodadt kan uppkomma,
och den andra att den nation, som utan att vara färdig och fullt
rustad till ett krig invecklas uti ett sådant, ovilkorligen går sin nära undergång
till mötes. Med ledning af den erfarenhet vi sålunda genom andra
länders exempel förvärfvat oss, torde vi böra besinna, huru ytterst
angeläget det är för oss, att om vi plötsligt invecklas uti ett krig, vi åtminstone
skola hafva kläder åt de klasser af beväringen, Indika i sådan
händelse genast måste uppbådas. Vi se af betänkandet, att vi hafva
fullständig beklädnad och utrustning för endast 18,000 man, att den mundering,
som finnes för andra 18,000 man, blott är till exercis duglig, och
således antagligen icke karl användas till beklädnad för trupper, som skola
draga ut i fält, samt att för dessa sistnämnda 18,000 man dessutom saknas
skyddstält, och slutligen att vi hafva ett upplag af kläde för mundering
åt ytterligare 18,000 man, eller blott ett reservförråd, hvaraf beklädnad
först måste tillverkas innan den kan användas. Deraf visar sig
således, att vi för närvarande i händelse af ett krig kunna utskicka blott
en klass af beväringen i fullt utrustadt skick.

Den siste talaren påstod, att man hade godt om tid och att det
ifrågasatta anslaget icke vore behöfiigt, enär man af redan befintliga förråd
kunde i all beqvämlighet anskaffa hvad för beväringsmanskapets beklädande
erfordrades. Ja, allt det der vore mycket bra, om vi kunde
vara förvissade, att eu fiende skulle tillåta, att vi, innan han anföll, i
lugn och ro finge utrusta vår armé. Då man emellertid icke kan förutsätta
något sådant, och det är faktiskt, att tillräcklig beklädnad och utredning
för vår beväring icke tinnes, torde man lätt inse nödvändigheten
af att bevilja anslaget. Här är icke fråga om att anskaffa kläder
och utrustning för att i fred under längre tid kunna öfva flere klasser beväring,
utan endast att vi i händelse af krig skola hafva något hvarmed vi
kunna bekläda de ynglingar som vi då, mer eller mindre öfvade, måste
sända ut emot fienden; och jag kan icke tro annat än att Kammaren,
om den noga betänker, att det behof, hvarom här är fråga, är ett af dem,
som måste anses angelägna att fylla för att försätta vårt land i försvarbart
skick — skall bevilja det af Kongl. Maj:t begärda anslaget, hvilket
jag för min del tillstyrker.

Friherre af Schmidt: Som den föregående ärade talaren redan

vitsordat behofvet af ifrågavarande anslag, ber jag endast att få tillägga
några ord, i fråga om en utredningspersedel, hvaraf vi för närvarande
äro i stort behof. Jag menar skyddstält. Under våra fredsöfningar har
det visat sig, att dessa tält äro särdeles nödvändiga och att det förråd,
som af dem finnes, är otillräckligt. Det är befälets åliggande att vårda
sig om såväl beväringen som den indelta stammen, så att deras helsa icke
lider under sådana öfningar, som fordra, att natten tillbringas utom läger -

Den 13 Maj.

G15

platsen, eller s. k. fälttjenstöfningar, och dessa öfningar hafva derföre
hittills endast med särdeles försigtighet kunnat åvägabringas, just i följd
deraf, att vi varit i saknad af skyddstält. Om man marscherar ut från
lägerplatsen några fjerdingsväg för att intaga den position, som är tjenligast
för öfningarne, så händer lätt, att man öfverraskas af ett ihållande
regn, att kläderna genomblötas och sådant kan vara menligt för manskapet,
som icke har några kläder till ombyte, utan måste vistas ute i de
våta kläderna kanske flere dygn å rad. Detta menliga förhållande skulle
kunna förekommas, om skyddstält funnos.

Jag yrkar bifall till hvad Stats-Utskottet i förevarande punkt föreslagit.

Herr Jöns Pehrsson: Jag har begärt ordet med anledning af

hvad Herr vice Talmannen i ämnet yttrat. Han påstod nemligen, det jag
skulle hafva sagt, att vi hade god tid på oss med anskaffandet af ifrågavarande
persedlar. Så yttrade jag mig emellertid icke, jag nämnde blott
att dessa persedlar kunde, i händelse af behof, så hastigt som erfordrades
anskaffas, och att det således icke vore nödigt att nu bevilja anslaget.

I sammanhang med denna fråga torde man äfven böra taga i betraktande,
att, om regeringen vill fästa något afseende på den opinionsyttring,
som denna Kammare nyligen afgifvit, i fråga om afskaffande af de der
granna uniformerna, det möjligen kan hända, att de för beklädnadspersedlarne
beräknade kostnader i en framtid, då beklädnaden blir enklare,
kunna betydligt nedsättas.

Herr vice Talmannen nämnde, att den till exercis brukbara mundering,
som nu finnes för en klass af beväringen, icke skulle kunna användas,
om beväringen skulle kommenderas ut i fält. Jag för min del tror
att, om denna mundering är brukbar vid fredsöfningarne, den äfven ganska
väl kan duga i fält och då vi, såsom jag redan nämnt, förutom omförmälda
munderingspersedlar jemväl hafva fullständig beklädnad och utredning
för en annan klass beväring, samt dessutom materialier i förråd)
hvaraf beklädnad för ytterligare eu klass beväring kan förfärdigas, anser
jag att vi gerna kunna vänta med anskaffande af ytterligare beklädnadspersedlar
för beväringen.

Jag yrkar fortfarande utslag å Utskottets hemställan.

Herr Mankell: Jag skulle aldrahelst hafva undvikit att yttra mig

i denna fråga, men med anledning af åtskilligt, som under diskussionen
förekommit, anser jag mig skyldig att uttala min åsigt i ämnet.

Till en början ber jag att få hembära Stats-Utskottet min uppriktiga
tacksamhet derföre, att detta Utskott så betydligt nedprutat den
stora summa af 2,771,640 I!:dr, som Kong! Maj:t för ifrågavarande ändamål
äskat, äfvensom derföre, att Utskottet icke föreslagit annat än hvad
Utskottet ansett vara nödvändigt för detta och kommande år. StatsUtskottet
har i denna fråga handlat på sådant sätt, som jag skulle
hafva önskat, att Utskottet gjort i alla andra anslagsfrågor, nemligen att
blott bevilja hvad som erfordras för den aldra närmaste framtiden och
förbehålla afgöran der ätten om ytterligare anslag till kommande riksdag.

Hvad de föreslagna anslagsbeloppen beträffar, så kan jag icke annat
än vitsorda, att de äro behöfliga och nödvändiga och att särdeles de for -

616

Den 13 Maj.

dringar, man uppställt i fråga om fullständig utredning för tre klasser
beväring äro välgrundade. Emellertid kan jag det oaktadt icke klart inse
det ovilkorligen nödvändiga uti att nu vid denna riksdag bevilja detta.
Hade den föreslagna beväringslagen gått igenom, då både otvifvelaktigt
äfven de ifrågasatta beklädnadsbehofven måst fyllas, men, som förhållandet
nu står, när denna beväringslag förkastats, kan, enligt min åsigt, vid
en mobilisering icke mer än en klass af beväringen införlifvas med stammen,
i anseende till beväringens nuvarande ringa öfning, och eu annan
klass inkallas i depöterna för att öfvas och möjligen längre fram kunna,
såsom ersättningstrupper förstärka den aktiva arméen. Något sätt att
genast vid utbrottet af ett krig kunna använda en tredje klass beväring,,
förrän densamma blir mera ölvad, kan jag icke tänka mig, och jag tror
äfven, att om under krigets lopp vi komma i tillfälle att inkalla denna
tredje klass i depöterna, det finnes så mycket i ordning för dess utrustning,
att man innan dess användande i kriget kan hinna att komplettera
hvad i sådant afseende erfordras. Under sådana omständigheter får jag
för min del tillkännagifva att, så nödvändiga dessa behof än kunna visa
sig, till och med inom en mycket kort tid, så, och med afseende på de
ofantligt stora summor Riksdagen redan till vårt försvarsväsende beviljat,,
jag likväl tror, att vi utan fara och olägenhet kunna uppskjuta beviljandet
af ifrågavarande anslag till eu följande riksdag.

Jag yrkar således afslag å Utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Almquist: Skulle någon anmärkning vara att göra mot hvad

Stats-Utskottet i denna punkt föreslagit, så synes det mig. att man, i,
stället att säga, det den föreslagna anslagssumman är för hög, kunde med
mera skid anmärka, att beloppet gerna kunde sättas något högre. Kong!.
Maj:t har i sin nådiga proposition beräknat utrustning med full beklädnad
åt tre klasser beväring och reqvisita uti förråd för eu fjerde samtfull
uppsättning af personel utredning åt fyra klasser. Stats-Utskottet
har icke heller bestrida att sådant skulle vara behöflig!, men jag förmodar,
att detsamma ansett våra tillgångar icke medgifva att fyra klasser
utrustas, enär Stats-Utskottet icke föreslagit full utredning och beklädnad.
åt mer än tro klasser beväring. Enligt den uppgift Stats-Utskottet från
Arméförvaltningen erhållit linnes fullständig beklädnad och utredning för

18,000 man, således för eu klass beväring, vidare exercismundering med
utredning, utom skydds tält, för eu annan klass, samt slutligen materiel
till beklädnad åt eu tredje klass beväring. Nu har Stats-Utskottet föreslagit
anslag till tält för eu klass beväring samt medel till fullständig
utredning för eu tredje klass. Derigenom skulle visserligen fullständig utrustning
för tre klasser beväring kunna åstadkommas, men då vore förråderna
så medtagna, att der icke fanns något qvar för utrustning åt den
del af beväringen, som, i händelse al en mobilisering, skulle inkallas i
depöterna att der öfvas. Kongl. Maj:t bär ansett nödigt att, förutom utredning
åt tre klasser beväring, äfven beklädnadsmateriel och personel
utredning borde flnnas i förråd för eu fjerde. Stats-Utskottet bär således
föreslagit något mindre än hvad Kongl. Maj:t ansett behöfligt, och jag
för min del får tillstå, det jag skulle ansett välbetänkt, om man rättat
sig efter hvad Kongl. Maj:t uttalat, ty om vi tänka oss ett hastigt ioträf -

Den 13 Jlaj.

617

fande krig, så måste åtminstone två klasser beväring införlifvas med den
stående arméen och sannolikt äfven två andra klasser inkallas i depöterna,
åt Indika klasser jemväl beklädnad och åtminstone personel utredning
då måste finnas. Jag tror således, att det ingalunda vore för mycket,
om den beklädnadsmateriel, som för närvarande finnes i förråd, fortfarande
der förvarades och derjemte anslag gåfves till fullständig utrustning
af tre klasser beväring. Detta skulle jag, åtminstone för min del,
hafva önskat och då deraf framgår, att jag ingalunda anser, att det af
Stats-Utskottet föreslagna anslagsbelopp är för högt, utan tvärtom, men
då jag derjemte är öfvertygad, att något förslag i den riktning jag såsom
önsklig uttalat, icke kan vinna framgång, inskränker jag mig till att yrka
bifall till hvad Stats-Utskottet under denna punkt hemställt.

Grefve Posse: Jag har begärt ordet ännu en gång för att fästa

uppmärksamheten på, att här alldeles icke är fråga om några "granna
uniformer", såsom en talare uttryckte sig. Här är nemligen fråga om
något helt annat, nemligen utredningspersedlar, såsom remtyg, tornistrar
och sådant, samt skyddstält, hvilket allt icke kan räknas till uniformen.

Vi hafva nu hört af en man af facket, att det är alldeles omöjligt
att tänka sig att en tredje klass beväring kan komma till användande,
så vida vi olyckligtvis skulle invecklas i ett krig, emedan vi endast hafva
två klasser öfvade och den tredje alldeles saknar öfning. Men just detta
skäl, att den tredje beväringsklassen är oöfvad, visar nödvändigheten af
att den bör öfvas och således inkallas i depöterna genast när ett krig
börjas, och då bör för densamma äfven nödvändiga utredningspersedlar
finnas. Detta tycker jag vara en så klar sak, att jag icke anser mig behöfva
upptaga tiden med något vidare ordande härom.

Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets förslag.

Friherre Ericson: Det är alldeles gifvet. att man måste på för hand

vara försedd med det behof i beklädnadsväg, som erfordras vid en
möjligen inträffande mobilisering, derom kan icke vara tu tal. Frågan
gäller således blott, om Stats-Utskottet i sill beräkning om de utredningsoch
beklädnadspersedlar, som äro af nöden, upptagit för många åldersklasser
af beväriugen. Om vi blifva anfallna, så sker det naturligtvis icke
af någon liten makt, utan af en stormakt, och då äro vi nödtvungna att
genast mobilisera minst två klasser af beväringen och dessutom inkalla eu
tredje klass i depöterna. Således måste vi för ett sådant fall hafva aldraminst
tre klasser bevärings beklädnad och utredning i ordning för att
icke ännu en gång råka ut för de olyckor, som just genom brister i
detta hänseende drabbade det s. k. landtvärnet i början af detta århundrade.

En talare på Stockholms-bänken anförde, att då förslaget om den
ökade väruepligten fallit, det icke skulle vara nödigt att anskaffa beklädnadspersedlar
för tre klasser beväring. Detta hans påstående kan jag
icke förstå; ty, derföre att värnepligtslagen afslagits, äro vi väl icke patenterade
emot att blifva anfallne och vi måste väl i allt fall få lof se
till att vi så allvarsamt som möjligt kunna göra motstånd och framför -

618 Den 13 Maj allt

att vi äro försedda med de nödvändigaste utrednings- och beklädnadspersedlar.
.....

Då jag således anser, att man icke kan göra någon inskränkning i
hvad Stats-Utskottet föreslagit, får jag för min del yrka. att Kammaren
måtte bifalla Stats-Utskottets hemställan.

Friherre Gripenstedt: Jag hade verkligen icke föreställt mig, att

man skulle vilja motsätta sig beviljandet af det anslag, som här är i fråga.
Ingen har kunnat bestrida, att ju icke förevarande behof är ett bland de
aldra vigtigaste och nödvändigaste; och de skäl, som man här förebringat.
för att försvara ett uppskof med anskaffandet af hvad som erfordras
till detta behofs fyllande, synas mig vara ovanligt svaga. Först och främst
bär man sagt, att, då förslaget om eu ny organisation af våra försvarskrafter
fallit, det ifrågasatta behofvet icke behöfde nu genast fyllas; men,
mine Herrar, just derföre har ju summan också bliivit nedsatt ifrån
2,771,640 R:dr till 805,320 R:dr.''

Man har här äfven framkastat en annan invändmng emot förslaget,
och sagt. att man redan beviljat så stora summor till nya vapen, kanoner
och annat mer, att man derföre icke borde bevilja förevarande anslag.
Kan detta kallas för ett skäl? Man skulle ju på samma grund kunna
föreslå anslag till vapenrockar, men förvägra anslag till underkläder o. s. v.
Det torde väl vara alldeles gifvet att, om vi skola halva någon nytta af
hvad som blifvit beviljadt, om vår armé skall kunna begagna sig af de
vapen, vi förskalfat den, så få vi icke försumma den omständighet, som
torde vara den vigtigaste, nemligen att tillse att arméen äfven blir beklädd.
Men, säger man, det oaktadt, detta kan gerna anstå, ty man
kan nog, när det gäller, hinna med att draga försorg om detta behof.
Nej. mine Herrar! Man har då ganska svårt att medhinna allt det som
vid ett sådant tillfälle erfordras, ty då uppstår eu så oändlig mängd andra
behof, som tarfva stora anslag och många omsorger, att detta nu
ifrågavarande behof kanske af omständigheternas tvång måste undanskjutas
eller blir illa uppfyldt. Man har nu sednast i Frankrike sett exempel
på dylikt, då kläder påstås hafva blifvit hoplimmade i stället för
sydda.

Jag finner det således, lindrigast sagdt, besynnerligt att man vill
uppskjuta beviljandet af förevarande anslag, hvilket är af alla erkändt
vara så af nöden påkalladt, och jag skulle anse det vara högst sorgligt,
om denna Kammare i det sista beslut, som vid denna riksdag föreligger,
angående vårt försvarsväsende, nemligen beslutet om anskaffande af duglig
beklädnad åt vårt krigsfolk, skulle afslå hvad derom föreslagits.

Jag tillstyrker på det varmaste att Utskottets förslag måtte af Kammaren
antagas.

Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag vill här uppställa den frågan,
huruvida meningen är att utrusta beväringen för ett krig, eller om vi
blott vilja skaffa kläder åt beväringen för dess fredsöfningar. länka vi
oss, att beväringen skall mobiliseras, och att krig genast skall uppkomma,
ja! då kan det nu ifrågasatta anslaget till beklädnads- och utredningspersedlar
för beväringen verkligen försvaras, och möjligtvis behölves

619

Den 13 Maj.

då än mera för sådant ändamål, ty då måste naturligtvis minst tre klasser
beväring uppkallas. Jag frågar likväl: kan det vara meningen att
vilja utrusta beväringen för ett krig? Jag tror det icke. Kan det vara
skäl att skaffa en mängd munderingar och mera dylikt, som ligger obrukadt
^ och förderfvas under afvaktan på ett krig, som jag tror icke är så
öfverhängande som man vill förespegla oss? Jag anser, att vi icke böra
anskaffa några öiverflödiga munderingspersedlar, under fruktan för ett befaradt
krig, som hvarken i år eller nästa år torde inträffa; och skulle vi
verkligen invecklas uti ett krig, så hafva vi bra mycket angelägnare saker
att tänka på. än dessa munderingspersedlar, livilkas anskaffande då visserligen
är vigtigt, men icke så nödigt som mycket annat. Jag frågar
blott: hafva vi befäl, ammunition, hästar m. m.? Man har här framhållit
det förskräckliga exemplet med 1808 års landtvärn, för att inverka på vår
mening i detta fall. Jag vill då erinra,* att det säkerligen icke var endast
bristen på förnödenheter, som vållade landtvärnets undergång, utan
orsaken dertill lag lika mycket hos en tanklös och oklok krigsstyrelse. Vi
veta ju, att om en trupp, den må vara klädd och beväpnad huru väl som
helst, ulan beräkning eller plan oupphörligen kastas öd hit än dit, så
skall den derigenom förstöras. Exemplet med landtvärnet afskräcker mig
således icke från att vidhålla min öfvertygelse.

Om vi nu åter tänka oss, att det ifrågasatta behofvet af utredningspersedlar
blott är afsedt för fredsöfningar, så är till fullo ådagalagdt, att
vi hafva fullständig beklädnad och utredning för 18,000 man, d. v. s. fölen
klass beväring, vidare till exercis brukbar mundering med utredningåt
eu annan klass beväring och slutligen beklädnadsmateriel för eu tredje
klass, med hvilken materiel vi kunna komplettera hvad som kan komma
att brista i munderingen för den andra klassen. Vi tyckas sålunda hafva
ganska tillräckligt med utredningspersedlar för fredsöfningarne. Det är
visserligen sannt, att för den ena klassen af beväringen eller för 18,000
man, fattas skyddstält, vid hvilka en talare på Södermanlands-bänken
syntes fästa särdeles stor vigt, men vi hafva ju aldrig mera än en klass i
sender åt beväringen inkallad till öfning och således är förrådet af skyddstält
jemväl tillräckligt, enär sådana finnas för eu klass beväring.

Det finnes en tredje tolkning, i fråga om afsigtcn med det förslag,
som vi nu förehafva till behandling, nemligen hvad man hört framhållas
under samtal man och man emellan, att, då gällande beväringslag icke
stipulerar någon bestämd tid för beväringsöfningarne, man nu vill skaffa
beklädnads- och utredningspersedlar, skyddstält och sådant för 3, 4 eller
o klasser beväring för att kunna inkalla dem alla samtidigt och utsträcka
öfningarne. År detta afsigten, mine Herrar, kommen då fram och sägen
rent ut, att sådan är eder mening, på det man kan komma i tillfälle att
äfven på den vägen gifva svaromål. Att vilja så att säga smuggla igenom
donna anslagssumma, utan att angifva, hvilken afsigt man dermed rätteligen
hyser, kan jag icke gilla, utan jag önskar en ärlig och uppriktig
förklaring.

Ändamålet hvarför Kongl. Maj:t begärt tillökning uti anslaget till
utredningspersedlar för beväringen är tillräckligt kändt, nemligen att
Kongl. Maj:t väntat bifall till sitt förslag om ökad värnepligt. Då nu
emellertid detta förslag förkastats, har äfven skälet till förhöjning utaf

620 Den 13 Maj.

nyssnämnda anslag bortfallit. Jag yrkar fortfarande afslag å Utskottets
framställning i denna punkt.

Herr Jöns Andersson instämde.

Herr Manke 11: Jag skall bedja att ännu en gång få upprepa, det

jag alldeles icke förnekar bekofvet af ifrågavarande utredningspersedlar,
men att jag, i anseende till de stora summor vi för andra militära behof
redan anvisat, tror att beviljandet af det anslag, hvarom här talas, utan fara
kan anstå ännu ett år.

En talare på Vestgöta-bänken behagade påstå, att vi, i händelse af
krig, voro nödgade att genast införlifva två klasser beväring med stamtruppen
och inkalla en tredje klass i depöterna. Jag ber då att få erinra
honom om, hvad som föreföll vid frågans behandling inom 1867 års
Försvars-Utskott, deri han var medlem och jag sekreterare. Sedan jaguppsatt
Utskottets betänkande, vågade jag nemligen till Utskottets bedömande
hemställa, om man, i händelse af eu mobilisering, kunde ibland
stammen intaga mer än en klass beväring, och efter en långvarig diskussion
blef Utskottets beslut, som åtminstone alla Utskottsledamöterna från
Första Kammaren enhälligt biträdde, att blott en klass beväring kunde
på nämnda sätt användas. .Lyckligtvis ser jag bland härvarande åhörare
en medlem af nämnda Utskott, hvilken, om så påfordras, kan vitsorda, att
så var förhållandet. Detta var sålunda dåvarande militärers bestämda
åsigt, och det är derpå jag grundat mitt omdöme i detta fall, nemligen
att, så länge beväringen icke är mer öfvad, än fallet nu är, kan, i händelse
af krig, endast en klass beväring genast användas, och en annan
blass inkallas i depöterna, och först längre fram, då denna andra klass
klifvit tillräckligt öfvad, så att den är tjenlig till ersättningstrupper, kan
det komma i fråga att inkalla en tredje klass i depöterna. För sådant
fall, och med den ganska betydliga materiel vi ega, behöfva vi således
icke brådstörta med anskaffande af hvad som erfordras för andra och
tredje klassernas fullständiga utrustning och beklädnad, enär vi dertill
hafva ganska god tid, under den förutsättning jag i fråga om dessa klassers
användande gjort.

Hvad slutligen vidkommer det omtalade bekofvet af skyddstält för
fredsöfningarne, så har redan en talare påpekat, att det finnes tillräckligt
af dessa tält för den klass af beväringen, som öfvas samtidigt med stammen,
och då så är förhållandet torde ingen olägenhet af ett dröjsmål
med anskaffande af ett ytterligare förråd af dessa tält vara att befara.

Herr H i er ta: Jag tror icke, för min del, att man kan grunda ett

motstånd mot ifrågavarande förslag endast och allenast derpå, att stora
summor redan förut för andra ändamål af Riksdagen beviljats, ty om ett anslag
är nödvändigt, så får man icke, i fråga om detsammas beviljande, fästa
något afseende vid hvad förut möjligen kunnat utbetalas. Jag tror icke
heller, att man har skäl, om ens rättighet att säga, att denna anslagsfråga
blifvit '' insmugglad “; ty min öfvertygelse är, att det finnes ett stort
antal, som af uppriktig mening anse de här ifrågaställa utredningspersedlarne
vara särdeles nödvändiga.

621

# Den 13 Maj.

En annan fråga är, huruvida man anser det fall möjligen kunna in
träffa, som Friherre Ericson i sitt anförande förutsatte, nemligen att vi
skulle blifva anfallne, och om icke då behofvet af dessa utredningspersedlar
skulle blifva känbart. En annan talare har redan påpekat, att om vi
anfallas, så uppstå en sådan mängd andra behof, att den summa, hvarom
här är fråga, icke kan anses såsom synnerligen stor i förhållande till de
belopp, som i öfrigt erfordras. Att på kort tid tillverka 100,000 alnar
kläde torde väl för öfrigt icke vara något, som kan anses öfverstiga våra
fabrikers krafter. Jag minnes sedan gamla representationstiden, huru den
dåvarande krigsstyrelsen nästan vid hvarje riksdag gjorde framställning
angående tillökning i utredningsförråden, under ganska mörka skildringar
af det dåvarande tillståndet, men att det oaktadt, dock först efter lifliga
strider, de gjorda framställningarne icke vunno Riksdagens bifall, åtminstone
icke i hela deras utsträckning. Regeringen måste nöja sig dermed
och ansåg sig hafva fullgjort sin pligt, då den gjort berörda framställningar.
Af detta representationens sätt att då tilivägagå, har emellertid
icke några menliga följder visat sig. Frågan gäller emellertid nu, om någon
fara är för handen, och detta beror naturligtvis på hvad man anser
om den allmänna ställningen och tillståndet i Europa. Jag vill icke tillmäta
mig anspråk på att kunna göra någon bestämd utsago i detta fall,
men min mening är känd, att för detta och nästa år är mindre fara för
ett fredsbrott än förut, och denna min öfvertygelse bestämmer mig för
det antagande, att vi icke behöfva göra så extra-ordinära ansträngningar,
som här nu ifrågasatts, isynnerhet som man kan sluta till, att de fordringar
regeringen nu ställt på representationen icke afse någon mobilisering
för den närmaste framtiden, enär försvarsverkets utveckling antagits komma
att försiggå först efter flere års förlopp. Är förhållandet nu sådant, så
tror jag äfven, att dessa utrednings- och beklädnadspersedlar, hvarom här
är fråga, kunna anses för närvarande vida mera umbärliga, än en del
andra behof för vårt försvarsväsende. till hvilkas fyllande kräfvas större
summor och längre tid. såsom fästningsbyggnader och sådant. Jag tror
mig derföre med godt samvete kunna biträda den mening, Herr Sven Nilsson
i frågan uttalat, och yrkar följaktligen att Stats-Utskottets hemställan
i denna punkt för närvarande måtte lemnas utan afseende.

Herr vice Talmannen Man n er skant z: En talare från Skåne an såg.

att de, som förorda Stats-Utskottets förslag i denna punkt, dermed
hade någon särskild afsigt, som de icke uttalat, och han anmodade dem,
att i sådant fall öppet säga, hvad deras mening vore. För min del får
jag förklara, att jag icke brukar undandölja mina afsigter, utan när jag
förordar en sak, så menar jag denna sak och icke något annat, och hvad
beträffar mitt yrkande i denna fråga, så har jag dermed icke någon annan
afsigt än att sätta oss i tillfälle att försvara vårt land mot ett fiendtligt
anfall, som hvarken han eller jag eller någon annan i denna Kammare
kan säga, när det inträffar.

Det starkaste argumentet emot beviljandet af ifrågavarande anslag är
hvad man anfört derom, att vår beväring har så ringa öfning, att vi, i händelse
af krig, icke kunna skicka ut mer än en klass af densamma att införlifvas
med stammen. Om också detta är sannt, så är det ju dock all -

Den 13 Maj.

622

deles gifvet, att äfven de andra klasserna af beväringen genast på en gång
måste uppbådas för att inöfvas att så fort som möjligt kunna tjena såsom
förstärknings- eller ersättningstrupper, och att man dervid måste hafva
till hands beklädnads- och utredningspersedlar att af dem användas både
under öfningarnes utförande och så fort de blifva färdiga att kunna utrycka
i fält. Det duger icke dä, att först inkalla dessa beväringsklasser sedan
man åt dem anskaffat, nödiga persedlar, ty derigenom skulle en dyrbar
tid af kanske fyra, fem veckor gå förlorade, innan man af beväringen
kunde börja draga någon nytta, och deraf kunde oberäknelig skada uppstå.^
Jag anser, såsom jag redan nämnt, det nu ifrågasatta anslaget vara åt
största behof påkalladt, och yrkar fortfarande, att detsamma måtte åt
Kammaren bifallas.

Herr Statsrådet Bergström: Den talare, som här först framställde

yrkandet om utslag å Utskottets hemställan, utgick vid sin argumentation
från den förutsättningen att, om Kongl. Maj:t icke hade framlagt sitt förslag
om utsträckt värnepligt, så skulle icke heller någon proposition om
förökande af utreduingsförråden för beväringen hafva afgifvits. Jag medgifver,
att, under en sådan förutsättning, han har rätt i att säga, att när
ändamålet bortfallit, äfven anslaget är öfverflödigt, men för min del får
jag förklara, att en dylik förutsättning är alldeles godtycklig, ty otvifvelaktigt
är, att dessa utrednings- och beklädnadspersedlar befinna sig i ett
sådant skick, att, äfven om icke förslaget till ny beväringslag blifvit framlagdt,
framställning hade måst göras om förökande och förbättrande al
dessa persedlar. Samme talare gjorde äfven en sträng skilnad mellan beväringens
utrustning för krig och för fred. Jag tror att denna skilnad
jemväl är godtycklig, ty eu institution, som är afsedd för krig, måste naturligtvis
utrustas med hufvudsakligt afseende på ett möjligen inträffande
krig.

En talare bär midtöfver påstod, att beväringens öfning för närvarande
är sådan, att, om eu mobilisering skulle ifrågakomma, endast eu klass
eller den mest öfvade kunde med stamtruppen inlörlifvas, hvaremot den
mindre öfvade klassen borde inkallas i depöterna. Låt vara att detta påstående
är sannt — jag vågar icke bestrida det — men skilnaden i öfningstiden
mellan dessa båda beväringsklasser är dock icke mer än fjorton
dagar, och således kan på fjorton dagar äfven den mindre öfvade beväringsklassen
uppnå en sådan färdighet, att den kan förenas med stammen,
och då uppstår den frågan: kan man under fjorton dagar åstadkomma
och anskaffa hvad som erfordras för att fullständigt utrusta och bekläda
äfven denna sista klass?

En talare har förmenat, att förevarande persedlar äro af den beskaffenhet
att de lätt kunna förmultna och förstöras af mai och dylikt,
men fullföljer man konseqvenserna af en sådan tanke, så skulle man, af
fruktan för sådant, alldeles icke skaffa sig eu enda af dessa persedlar i
förråd. Denne talare sade äfven, a.tt en nedsättning i det förevarande
anslaget möjligen kunde vinnas, om uniformerna icke förfärdigades så dyrbara.
Jag vågar i Herr Krigsministerns frånvaro och med den kännedom
jag eger om hans böjelse för enkelhet och besparingar i fråga om arméens

623

Den 13 Maj.

beklädnad, försäkra, att de blifvande uniformspersedlarne komma att förfärdigas
så billiga och så enkla som möjligt.

Jag hemställer om bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Carl Ifvarsson: Då jag icke var i tillfälle att deltaga i

det beslut, Stats-Utskottet rörande denna punkt fattat, så ber jag att nu
få tillkännagifva min ställning till frågan.

Jag kan icke neka, att, såsom saken nu står, synes mig Herr Sven
Nilsson obestridligen hafva rätt i sin argumentation, och jag kommer fördenskull
att rösta för afslag å Utskottets framställning. Då frågan om
arméens omorganisation för denna riksdag förfallit, kan man gerna vänta
med beviljandet af förevarande anslag, till åtminstone nästa riksdag, då
man kanske kan komma derhän att klarare, än nu är fallet, se hvad i
ifrågavarande hänseende torde vara behöflig!. Anslaget synes mig nu icke
vara erforderligt, och jag kan icke neka, att det ser ut, som om man på
ep omväg vill ernå, hvad man icke genom en direkt framställning kunnat
vinna.

Jag yrkar, såsom jag redan.nämnt, att Utskottets förslag måtte af
Kammaren afslås.

Herr Statsrådet Friherre Alströmer: Ehuru jag icke kan förmoda,
att hvad Stats-Utskottet bär enhälligt tillstyrkt, icke skall vinna ''denna
Kammares bifall, måste jag likväl påpeka, att ett af de vigtigaste behofven
för oss är att beväringen är väl utrustad, och att det icke är tillfyllestgörande
att hafva endast en klass af densamma fullständigt beklädd.
Detta torde numera vara axiomatisk!, ehuru det kanske icke så ansågs
förut under normala förhållanden. Vi lefva likväl icke nu i normala
förhållanden; och hvad man här hört sägas, att Kongl. Magt, om icke
förslaget om ökad värnepligt blifvit framlagdt, icke heller skulle för ifrågavarande
ändamål äskat något anslag, måste naturligtvis hvila på en oriktig
uppfattning, ty äfven om man tillförene ansett, att med anskaffandet
af ifrågavarande persedlar kunde anstå, så tål saken icke ett sådant uppskof
under de tider, vi nu lefva uti. Det låter sig icke göra att. när faran
redan står för dörren, i en hast anskaffa allt hvad som erfordras, utan
man måste på förhand vara beredd; och ehuru jag hoppas, att vi icke
måcte råka i den olyckliga belägenheten af ett krig, skulle jag anse mycket
sorgligt om vi först i händelse af en sådan olycka började vidtaga
åtgärder för beväringens beklädnad. Dessutom skulle, om map i farans
stund nödgades att på en gång göra större beställningar af beklädnadspersedlar,
anskaffandet af desamma blifva ojemförligt mycket dyrare, än
om man nu förskaffar sig dem. Jag tror således, huru man än ser saken,
att det skulle vara mycket illa gjordt, att icke nu bifalla hvad StatsUtskottet
föreslagit.

Hvad för öfrigt vidkommer, att det skulle ligga något under det förslag,
hvarom här är fråga, så får jag för min del förklara, att jag åtminstone
har mig fullkomligt obekant, att förslaget innebär något annat, än
det i klara oförtydbara ord innehåller, nemligen beviljande af ett anslag
till utrednings- och beklädnadspersedlar för vår beväring.

624

Den 13 Maj.

Herr Törnfel t: Under det så väl Regeringen och Riksdagen som

allmänna rösten från alla landsändar, uttalat den åsigt, att våra nuvarande
försvarskrafter äro för små och att tidsomständigheterna äro så
kritiska, att vår armé bör utvecklas och förökas, så synes det mig vara
konseqvent att, till dess man fått denna förökning, hålla den lilla tillstymmelse
till armé, som vi nu hafva, fullt rustad och färdig att upptaga
striden för fosterlandets försvar, om så skulle behöfvas; eller inbillar
man sig verkligen, att all fara för krig nu efter fredsslutet är förbi, så
att man tror sig åter kunna inslumra i den gamla bekymmerslöshetens.
obetänksamhetens och försoffningens sömn? Jag yrkar bifall till Statsutskottets
hemställan och skulle bifallit ett ännu större anslag för ifrågavarande
ändamål, ty kommen ihåg, mine Herrar, vill man freden, berede
sig då för kriget!

Herr Jan Andersson: Det skäl, som bestämde mig att inom
Utskottet, på sätt som skett, bifalla Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
var försvarsfrågans utgång vid Riksdagen. Då frågan förevar på
afdelningen voro meningarne mycket delade och man infordrade från vederbörande
förteckning på de nödvändigaste intendenturbehof. Jag omfattade
då den mening, som jag förut inom Kammaren uttalat, att vi
nödvändigt till våra försvarskrafter måste hafva tillräcklig utrustning och
materiel, vår armé må nu vara huru stor eller liten som helst. Jag har
aldrig hyst den åsigt, som någon talare här framlagt, att det skulle ligga
någon hemlig plan under Kongl. Maj:ts ifrågavarande anslagsfordran, utan
jag har bifallit densamma på grund af min åsigt om nödvändigheten att
hafva duglig och tillräcklig materiel och jag yrkar bifall till Stats-Utskottets
hemställan.

Friherre af Schmidt: Enär tvänne ledamöter af Kammaren sökt

lugna mig i afseende på frågan om skyddstält, ber jag få erinra att, så
länge skyddstält icke finnas för mer än en klass beväring, så är det klart,
att en förtänksam krigsstyrelse icke utlemnar dessa under fredstid, då
behofvet af dem naturligtvis icke är så stort som vid en mobilisering, för
att hafva dem i fullt brukbart skick vid utbrottet af krig.

Herr Sven Nilsson i Österslöf: Det var verkligen eu förvånande

upplysning den siste ärade talaren nu meddelade. Nyss sade han, att ett
större antal skyddstält voro nödvändiga för beväringens öfningar i fredstid
och nu säger han, att de befintliga skyddstälten icke böra användas i
fredstid, utan gömmas till kriget. Med sådana motsägande uppgifter bevisar
man icke nödvändigheten af ett anslag. Med anledning af den ärade
talarens från Östergötland vältaliga anförande vill jag endast nämna, att
jag finner det högst besynnerligt, att han så ifrigt uppträder till försvar
för Stats-Utskottets förslag, då han sjelf föreslagit, att beväringen skulle
exercera i egna kläder. Behofvet måtte verkligen hafva vuxit bra mycket
under riksdagens lopp.

En talare har sagt, att under sådana omständigheter, som de nuvarrande,
det är nödvändigt att. göra sig i ordning. Ja, man kan se tiderna

och

Den 13 Maj.

625

och omständigheterna genom olika glas, men jag, för min del, tror icke
att sådana omständigheter äro för handen för oss.

Om jag icke misstager mig, så fanns vid 1869 års riksdag på allmänna
beväringsfonden en behållning af 720,000 R:dr, som förmodligen
sedermera har ökats och, om oförutsedda behof uppstå, har Kongl. Maj:t
der penningar. Jag yrkar fortfarande afslag å Utskottets hemställan.

Herr Törn fel t: Jag får genmäla den siste ärade talaren att jag

väckte det förslag, han omnämnde, under förutsättning af en annan organisation
och med förbehåll att beväringen skulle af Kronan erhålla ersättning
för de egna kläderna, men nu är förhållandet helt annorlunda.

Öfverläggningen var slutad. Propositioner gåfvos såväl på bifall till
Utskottets hemställan, som på afslag derå. Då ja förklarades öfvervägande
för den förra meningen, begärdes votering, som företogs enligt en
så lydande proposition:

Den som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i Andra punkten af
dess utlåtande N:o 13 b,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Yinner nej, är Utskottets hemställan i förevarande punkt af Kammaren
afslagen.

Omröstningen utföll med 85 ja mot 71 nej, i följd hvaraf punkten
bifallits.

Punkterna 3 och 4.
Biföllos.

§ 4-

Föredrogs och lades till handlingar^ Stats-Utskottets utlåtande N:o
81, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående Sala silfververks
ränteersättningsfond.

§ 5.

Dernäst å föredragningslistan uppförda ärenden blefvo på begäran
ånyo bordlagda, nemligen:

Stats-Utskottets utlåtanden N:is 84 och 85 äfvensom Sammansatta
Stats- och Bevillnings-Utskottets utlåtande N:o 2.

RiJcsd. Prof. 1871. 2 Afd. 4 Band.

626

Den 13 Maj.

§ 6.

Herr Petter Andersson, inom hvars familj yppats sjukdomsfall, erhöll
i anledning deraf ledighet från riksdagsgöromålen under 8 dagar, räknade
från morgondagen.

§ 7.

Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:

N:o 53, angående erforderliga medel för inredning af embetslokaler
åt styrelsen för statens jernvägstrafik; och

N:o 54, angående erforderliga medel till anskaffande af rörlig materiel
vid statens jernvägar.

8 8.

Anmäldes och bordlädes:

Lag-Utskottets memorial N:o 27, med förslag till sammanjemkning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets utlåtande N:o
23, i anledning af Kong!". Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med
förslag till förordning angående fattigvården.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag rörande de beslut, som i detta sammanträde
blifvit af Kammaren fattade.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. V4 3 e. m.

In fidem
H. Husberg.