Protokollet för den 27 nästlidne Februari upplästes och godkändes

ProtokollRiksdagens protokoll 1869:306

Den 6 Mars, f. m.

509

Lördagen den 6 Mars.

K. 10 f. m.

§ 1.

Protokollet för den 27 nästlidne Februari upplästes och godkändes.

§ 2.

Föredrogs ånyo och blefvo för andra gången bordlagda:

Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 37—40, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sjette—Nionde Hufvudtitlar.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle företagas till slutligt af
görande näst efter Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36, rörande regleringen
under Riks-statens Femte Iiufvudtitel, om tiden för bvilket
Utlåtandes föredragning beslut redan blifvit af Kammaren fattadt

44- ^ts''Utskottets Utstånden Nås 42 och 43 samt Memorial N:o
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ 3.

Fortsattes behandlingen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 35 angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Fjerde Hufvudtitél
Denna fortsatta föredragning började med:

Mö\hUnUm 10’ llVilken punkt’ likasom 11, af Kammaren

Punkten 12.

Ordet begärdes af:

Ilen'' Grefve Pos se: Herr Talman! Mine Herrar! Oaktadt i den
.^Positionen angående Statsverkets tillstånd och behof högt blif,
jfakna<7 mkomsterna af tullen och bränvinstillverkningsafgiften, och
oaktadt bland andra tillgångar äfven upptagits ett stort belopp af bankovinsten,
ar det likväl oss alla veterligt, att sluträkningen visar, att, för
att få inkomster och utgifter att gå ihop, förutsättes en ökad skuldsättmng
af 1,400,000 R:dr. Då man ej gerna vill eller kan antaga, att tulloch
branvmsmedlen sammanlagda skola lemna den behållning, som kalkylerats,
och då det måhända är mer än sannolikt, att den andel af bankovinsten,
som skulle komma Statsverket till godo för 1870 års reglerings -

510

Den 6 Mars, f. m.

period, blir mindre än man antagit, så följer häraf, att det äfven är antagligt,
att den skuldsättning, landet ytterligare måste göra, blir än större,
än som i den Kongl. Propositionen beräknats.

En regel, som plägar erkännas vara riktig och sann, säger, att, om
missförhållande uppstår emellan inkomster och utgifter, man ej bör för
länge fortgå på deri banan, enligt den sats, som gäller om skuldsättning:
“ju mer man lånar, dess mer sätter man sig i skuld''1. Ju längre ett sådant
missförhållande varar, desto svårare har man äfven att afhjelpa det.
För att reglera detsamma har man mig veterligt icke mer än två sätt att
gå till väga, nemligen att antingen öka inkomsterna eller minska utgifterna.
Att öka inkomsterna, vill säga att anlita en högre beskattning. Jag tror
likväl ej, att under nuvarande förhållanden detta kan vara lämpligt. De
ekonomiska förhållandena inom, landet äro ej af beskaffenhet, att denna
utväg med skäl bör anlitas. Återstår endast den andra utvägen, nemligen
att minska utgifterna, det vill med ett annat ord säga sparsamhet.
Jag lör min del tror ock, att detta är rätta sättet, och jag hoppas tillika,
att man icke vid denna åtgärd skall alltför länge stanna vid tal utan en
gång i handling visa, att man verkligen på allvar vill spara.

Såsom ledamot af Stats-Utskottet, har det varit min af Utskottets

öfriga ledamöter delade uppfattning, att man borde, så vidt möjligt, göra

en indragning af anslag, som kunde bidraga att jemna missförhållandet
emellan inkomster och utgifter. När man har haft denna mening, har
det förorsakat den största svårigheten att finna rätta sättet för dess
tillämpande. Jag för min del har icke trott målet kunna lämpligast
vinnas genom att skära af några tusen här och några tusen der och sålunda,
genom att bespara åtskilliga småsummor, söka sammanbringa en
större summa. Ett sådant sätt att gå till väga skulle utan tvifvel medföra
större olägenheter och obehag för Regeringen, än om man lyckades

finna eu eller annan större summa, som kunde besparas och föreslås till
indragning; och beklagligen har det varit för oss omöjligt att finna en
sådan på annat stiille än under Fjerde Hufvudtiteln, som har de största
anslagen, och der vi tro det vara möjligt att göra en indragning, som
icke skulle medföra alltför stor olägenhet.

Det anslag, som härvid fiistat vår uppmärksamhet, och som gifvit
anledning till reservation af Utskotts-ledamöterna från denna Kammare,
är anslaget till arméens vapenöfningar. Detta anslag utgår nu med

884,000 Rall- och är således ganska högt tilltaget. Reservanterne tro
likväl, att det bör kunna tillfälligtvis, och då behofvet af besparingar är
kännbart, minskas. Jag medger visserligen, att detta försök att indraga
ett ordinarie anslag skall komma att från vissa håll omildt bedömas, och
att det ej är osannolikt, att man icke skall spara på förebråelser mot
Andra Kammaren, i fall den biträder förslaget, för en mindre fosterländsk
uppfattning i afseende på landets försvar. Förebråelser i denna retning
hafva icke heller tillförene saknats. Jag minnes, huru vid 1867 års riksdag,
då Regeringen äskade ett anslag af 3,000,000 Rall’ för anskaffande
af gevär, och denna Kammare, efter antydande af omöjligheten att under
ett år använda ett så stort belopp, beslöt att nedsätta detsamma till
1.000,000 R:dr, hvilken vid den gemensamma voteringen sedermera åter
höjdes till 1,500,000 Rall-; jag minnes, säger jag, huru man då ej spa -

Den 6 Marg, f. m.

511

men iV^W^irl61'' e“0t,oKammaren för brist Pä fosterländska tänkesätt,
get tilfkädften fä e™ra- att> oaktadt Riksdagen nedsatte anslå fidll

idlrSS e 1 bvad *om beSarts> det vlsade sig, att detta belopp var
fullt tillräckligt och att man, utan att anlita utländska fabriker! icke
kunnat för andamålet använda en större summa. Min förhoppning är
också nu den, att, äfven om man skulle anse vårt tilltag emot exercisanslaget
såsom uttryck af en mindre god fosterländsk anda, erfarenheten
likväl slutligen skall visa, att det dock ej medfört någon olägenhet.

. Q u + fr6! T a™léens vapenöfningar har successift stigit gan deraf

r! r:- fg,01''d^ det Cj mer än 396>000 R:dr i rundt tal,

v n in p rJ{:(1'' ?orsJapanslag »och återstoden reservationsanslag. De

17,000 Rall- afsago rekrytskolorna. År 1850 .ökades anslaget med 200 000
*¥r °cL uPl)fordes da såsom förslagsanslag. År 1859 blef.det 650,000 R:dr
och åter reservationsanslag, hvilket sedermera fortfarit. År 1862 förhöides
det yttolgore fall 825,000 R:dr vid hvilken siffra det bihehölls 18 “

ntnJh 884,000 rF ** ““ “*> “

_? % är 1850 ifrågavarande anslag icke

saftrör i,!! fli “Irtadt. ,är “''I”* då icka w mindre än nu,

Större \ ?■■ ska?-i gå S1? Jemna gäng'' äfven om anslaget ej blir

större an då. Det ar val sannt, att den sednare tidens krigskonst har

s orre anspråk på öfmngar och att förhållandena föranledt anspråk på

ninulcke^lS f'''' fetta andam^-. Jag. tror åfven att anslagets nedsättnmg
icke bor forordas som regel, utan i detta speciel bill betraktas som

den UadantagSatS^iR, hvilken vidtages under tryckta ekonomiska förhållanden
och endast i ändamål att underlätta Riksdagens bemödanden att
reglera stätsntgrfterna. Jäg vet oek har erfarit ätt både KegeSngen och

htE ™ er°808 71''”6, förhållanden deist denit upp fattning.

Vid 18b8 ars riksdag foreslog nemligen Kongl. Maj:t eu minsk -ärnles

" nlag1 if ,4°?''000 R:dr’ hTilket förslag äfvea af Riksdagen god 1868

instRltlPs n iade 6J nag°n ^nan påfÖljd’ än att regementsmötena
, , las,,aJ1lcles-, uu reservanternes mening hifölles, blefve i salfva
veiket följden deraf ingen annan än den att äfven år 1870 regementsmotena
indrogos. Jag ar ej en man af facket och kan således ej bedöma
huiu nödvändigt det kan vara för arméens tjenstbarhet att hafva årliga
vapenöfningar, men jag vet, att det icke är så längesedan som sådana ej
voro vanliga. Nödvändigast förefalla mig dessutom den första öfningen
kompanms och rekrytskolorna, der det yngre manskapet öfvas, men deremot
mindre väsendtlig sammandragningen af det äldre manskapet till
gemensamma ofmngar. Det skal man anfört emot reservationen, att nemStf!nT
nedsättning i anslaget arméens tjenstbarhet skulle komma att
minskas, tror jag således ej vara svårt att vederlägga. Men jag emotser
äfven eu annan invändning. Man kan nu ej veta? torde man säga om
icke de politiska forhållandena kunna så förvecklas, att det kan blifva af

skörd atlarmeen ar fuU! ofvad och tjenstbar, eller ock kunna en god
•k°f,d l ekonomiska förhållanden så förändra ställningen

den föreslagna indragningen ej blefve nödvändig. Hvad
den förra, bland dessa förutsättningar beträffar, är det väl svårt att veta,
hvad man skall tro. Jag har nyligen hört en minister säga, att man ej

512

Den 6 Mars, f. m.

kan vara fullt säker, att det icke bryter löst när som helst. Deremot
har jag i tidningarne sett en annan minister, i Preussen, förklara, att
allt nu vore så lugnt, att man kunda vara saker att få behålla fieden.
Men, äfven om någondera af ofvannämnda tvänne eventualiteter skulle inträffa,
så att antingen politiska förhållanden komme att uppstå, som
droge oss med i striden, eller mycket goda tider i ekonomiskt hänseende
skulle inträffa, så står det ju alltid Regeringen öppet att vid den år 1870
sammanträdande riksdag underrätta Representationen derom, och då begära
den tillökning i anslaget, som i det ena fallet är nödvändig och i
det andra önsklig.

På de skäl, jag nu antört, och för att talet om sparsamhet en gång
må blifva handling, yrkar jag bifall till reservanternes mening.

Herr Statsrådet Friherre af Ugglas: Herr Talman! Mine Herrar!

Den siste talaren började sitt anförande med den förklaringen, att, då i
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof tillgångarne
voro för högt beräknade, det blefve nödvändigt att nedsätta utgifterna,
för att få slutsummorna att gå ihop. Jag vill endast i anledning
af detta talarens yttrande meddela Kammaren några upplysningar. Han
sade, att såväl tull- som bränvinsmedlen voro för högt beräknade. Redan
vid den Kongl. Propositionens remiss till Stats-Utskottet både jag tillfälle
att uttala min mening derom. Jag förklarade då, att Propositionen i afseende
å dessa tvänne titlar stödde sig på de föregående årens erfarenhet.
Vid dylika beräkningar har man två sätt att gå till väga: antingen att uppgöra
dem enligt förutvarande normalförhållanden; eller ock att lägga serskilda
ogynsamma förhållanden till grund för dem. Jag yttrade vid ofvannämnda
tillfälle, att jag ansåg det förra beräkningssättet vara det enda
riktiga, och jag vågar fortfarande påstå, att, om man följer det, Kongl.
Maj:ts beräkning ingalunda skall vara för hög. I afseende på bränvinstillverkniugsafgiften
hemställer jag till Kammaren, om detta med skal kan
anmärkas, när man beräknar tillverkningen lägre, än hvartill den hittills
under något af de tio åren näst före 1867 uppgått. Det. är nemligen ej
något år under perioden 1857—1866, som icke tillverkningen öfverstigit

14000,000 kannor, och till detta belopp har Kongl. Maj:t upptagit den
för år 1870, oaktadt under åren 1867 och 1868 tillverkningen till följe
af missväxt något nedgått. Tullmedlen åter uppgingo år 1868 till 14,700,000
R:dr, och jag hemställer likaledes, om det kan vara vagadt att vid sådant
förhållande beräkna dem till 14,000,000 R:dr för år 1870. Jag utgår
för min del från den åsigten, att man vid dylika beräkningar bör råtta
sig efter föregående tiders erfarenhet och icke efter de ogynnsamma förhållandena
under ett eller annat år.

Oaktadt enligt den ärade talarens mening inkomsterna bliivit för
högt uppskattade, skulle man likväl, såsom han yttrade, nödgas an^fa
lån, för att få inkomster och utgifter att gå ihop, och sålunda öka skuldsumman
med 1,400,000 R:dr, men lian glömde härvid, att under samma
tid Kongl. Maj:t föreslagit byggande af jernvägar för 3,400,000 R:dr, och
att således landet, emot en ökad skuld af allenast 1,400,000 Rall'', skulle
få ett ökadt kapitalvärde af 3,400,000 R:dr. Jag bekänner, att detta

från

Den G Mars, f. m. 5^3

från den värde talarens ståndpunkt förvånat mig och ber att få erinra
om den åsigt, ^ som Stats-Utskottet vid 1865 års riksdag uttalade. Det
ansåg då, “att nordan af dessa kostsamma förslag, hvaraf gagnet tillfaller
den kommande tiden åtminstone lika mycket som den närvarande, icke bör
påläggas ensamt den sistnämnda, utan i skälig mån fördelas äfven på framtidenDenna
åsigt har Kong!. Maj:t äfven följt, då Kongl. Maja för
fortsättande af jernvägsbyggnaderna icke äskat någon särskild beskattning;
och denna åsigt stöder sig för öfrigt på alla föregående Riksdagars
mening.

Jag vågar sålunda påstå, att den skuldsättning, hvarom den siste tabell
ordade, är fullkomligt oberoende af statsregleringen och endast en
följd af Kongl. Maj:ts förslag till fortsättning af jernvägsbyggnaderna
Emellertid yttrade den siste talaren, att ett missförhållande förefunnes
emellan inkomster och utgifter, till afhjelpande hvaraf det vore nödvändigt
att antingen öka de förra eller minska de sednare, samt förklarade,
det han trodde sig komma att i detta afseende nå målet genom att nedsätta
ifrågavarande anslag med 442,000 R:dr eller omkring 500,000
R:dr; och jag måste antaga, att han genom eu sådan nedsättning verkligen^
ansett sig komma att nå det mål, som han säger sig eftersträfva,
nemligen att få_ inkomster och utgifter att gå ihop, ty de nedsättningar’
som ifrågakommit, synas ej vara af beskaffenhet att åstadkomma någon
särdeles stor besparing. Jag ber då att få fästa Kammarens uppmärksamhet
på några förhållanden, som kunna vara egnade att lugna den
siste talarens farhågor. Fullmägtige i Riksgälds-kontoret hafva redan uti
den skrifvelse, som de med beräkningen af Riksgälds-kontorets inkomster
och utgifter kort före riksdagen på begäran till Finans-departementet aflåta,
antydt några inkomstposter, som Fullmägtige dock ej ansett sig böra
taga i beräkning. Dessa poster bestå dels af de undsättningsmedel, som åren
1867 och 1868 utlemnades, och som år 1870 åter skola till Statsverket
inbetalas, och dels den inbetalning ifrån Myntverket, som på grund af ett
Kongl. Maj:ts beslut skall till Riksgälds-kontoret verkställas. Jag ber att
få meddela, huru med dessa båda poster sig förhåller. Sedan innevarande
Riksdag sammanträdt och Kongl. Maj:t aflemnat den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof, har Myntverket fullgjort ofvannämnda
inbetalning med ett belopp af 24,000 R:dr, och enligt den utredning,
. som jag låtit anställa i Statskontoret, belöper sig den del af
undsättningslånen, som under nästa år bör inflyta, till 499,585 Rall1. Jag
vet ganska val, att man ej bör taga denna sednare summa särdeles mycket
i beräkning, ty dess inbetalande beror på förhållanden, öfver hvilka
vi ej äro herrar. Blir det nemligen dåligt år, är det mer än sannolikt,
att ett betydligt belopp deraf ej kommer att inflyta, men med stöd af
den erfarenhet jag under innevarande år hemtat från inbetalningen af de
undsättningslån, som varit beviljade åt de Norrländska länen, vågar jag
antaga, att, om fäderneslandet icke äfven i år drabbas af missväxt, någon
del af denna summa kan vara att för Riksgälds-kontoret påräkna. Vidare
har Kongl. Maj:t ej heller tagit i beräkning hela postassuransfonden,
deraf, om den kan afyttras för 80 procent, odisponerade återstå 54,760
R:dr. Härtill kommer, att, sedan Kongl. Maj:t beslutat, att af Postverkets
Riksd. Prat. 1869. 2 Afd. 1 Band. 33

Den 6 Mars, f. m.

»14

öfverskott skall till Statsverket ingå hvad som öfverstiger 100,000 R:dr,
så kan, efter nu gjorda beräkningar, omkring 40 a 50,000 R:dr äfven
härifrån vara att för Statsverkets behof påräkna. Vidare ber jag att få
fästa uppmärksamheten derpå att besparingar redan blifvit gjorda uti åtskilliga
af Kongl. Maj:t äskade anslag, ty jag föreställer mig att Andra
Kammaren i detta afseende icke kommer att bifalla anslagen till högre
belopp, än den Första Kammaren redan gjort. Så bar det begärda anslaget
till fortsättande under 1SG9—1870 af befästningsarbetena å Hästholmen
blifvit nedsatt med 63,000 R:dr, samt anslagen till kopparpatroner
och till skarpskytte-föreningarne minskats, det förra med 40,000 R:dr
och det sednare med 20,000 R:dr. Dessutom har Stats-Utskottet uti sitt
Betänkande rörande Femte Hufvudtiteln föreslagit en anordning med “fyrocb
båkmedlen“, hvarigenom 200,000 R:dr skulle till Riksgälds-kontoret
ingå. Sammanlägger man nu alla dessa summor, uppgår hela beloppet
till omkring 950,000 R:dr. Jag vet ganska väl, att förslagsanslaget till
Fångvårdsstyrelsen blifvit ökadt med 180,000 R:dr, och att Kongl. Propositionen
således i denna del blifvit öfverskriden, men jag har velat göra
de anmärkningar, jag nu framställt, för att visa, att, äfven om man utgår
från den, enligt min åsigt, mindre riktiga grunden, att tull- och bränvinsmedlen
voro för högt beräknade, det i andra tillgångar finnes en replipunkt,
som uppväger den befunna bristen och som man har att_ i nödfall
tillgå, för att bringa Statsverkets inkomster och utgifter i jemnvigt.

Det synes mig således icke vara nödvändigt att nedsätta ifrågavarande
anslag, för att få inkomster och utgifter att gå ihop, och efter de
upplysningar, jag nu meddelat, hemställer jag till Kammaren sjelf att öfverväga,
huruvida icke Ordförandens i Stats-Utskottet betänkligheter kunna
tåla vid någon jemkning.

Herr Statsrådet Abelin: Det af flera reservanter emot Utskottets

Betänkande i förevarande punkt framställda och här upptagna förslag att
Riksdagen skulle nedsätta det hittills utgående upptagna ordinarie anslaget
till indelta arméens vapenöfningar med 442,000 R:dr, måste jag, såsom
Konungens rådgifvare och såsom i främsta rummet inför Konungen
och Svenska folket ansvarig för upprätthållandet af indelta arméens krigsduglighet,
på det bestämdaste motsätta mig.

Vid den statsrättsliga delen af denna i våra förhållanden djupt ingripande
fråga vill jag icke uppehålla mig, men vill deremot söka i korthet
ådagalägga det förevarande förslagets oförenlighet med ett omtänksamt
ordnande af den för fosterlandets trygghet och sjelfständighet vigtiga
angelägenhet, hvilken det ifrågavarande anslaget afser att upprätthålla.

Att våra försvarskrafter, de må nu vara ordnade efter ena eller andra
systemet, alltid måste utgöra en lefvande organism och att åtminstone
icke någon hufvudsaklig del af denna organism kan åsidosättas eller
förlamas, utan att det helas tjenstbarhet och ändamål derigenom äfven -tyras, lärer en hvar inse och villigt erkänna. Det kan icke heller tarfva
någon närmare bevisning, att hvarje armécorps, äfven om personalen icke
årligen underginge förändringar genom afgång och rekrytering, måste genomgå
ett visst minimum af öfningar, för att vid full lifaktighet bibehålla
förvärfvad teknisk insigt och färdighet i allt hvad till dess tjenstgöring

Den 6 Mars, f. in. 525

hufvudsakligen hörer. Ännu mindre kan, utan det helas skada, detta minimum
af öfningar eftergifvas vid en ständigt fortgående omsättning af
de elementer, så befäl som manskap, af hvilka annéen utgöres. Men icke
nog härmed: sjelfva öfningarnes ordnande till beskaffenhet och omfång
krafvel’ oundvikligen en på förhand öfverlagd efter krigskonstens betingelser
lämpad plan, som icke kan godtyckligt rubbas, utan att planlöshetens
vanliga följder: virrvarr, okunnighet och kraftlöshet dervid inställa
sig. Armeens öfningar måste vara en skola, der lärokurserna hafva sina
gifna stadier och öfvergångar från de första elementerna till det mer och
mer utbildade omfattande vetandet. Om man godtyckligt och planlöst
af bryter en sådan lärokurs, inträder ovilkorligen eu tidpunkt af okunnighet
eller ofulländning i den såsom nödvändig föresätta krigsbildningen och
till den ofullständiga kunskap, som härrör af saknad undervisning, kommer
den glömska af] förut förvärfvad, som en i planen afsedd, men utebhfven
rekapitulation naturligen alstrar. Rubbningen af anordningarne
för krigsduglighetens inlärande och underhållande medför således ett mångfaldigt
menligt inflytande, hvilket ingalunda, såsom mången torde föreställa^
ag, snart eller utan stora ansträngningar och uppoffringar åter kan
godtgoras. Under ingen tidpunkt kan eller får, enligt min tanke, ett folk
blottställa sig för vådor af denna art; och jag vågar för min del åtminstone
icke antaga, att den närmaste framtiden företrädesvis medger ett
sorgfritt öfverlåtande af vårt försvar åt det alltid ovissa hoppet om ett
Ocit brutöt lugn.

Hvad jag deremot tror mig med visshet kunna säga är att frågan
om och nar en besparing genom inställande af flere eller färre bland arméens
ofnmgar ma kunna utan verklig fara eller väsendtligt störande inflytande
pa armeens krigsduglighet tillvägabringas, svårligen kan af Riksdagen nöjaktigt
bedömas, aldraminst ett helt år eller längre tid före beslutets tilliampnmg
Det ligger i den Konungen af vår grundlag tillerkända rätt
0 , 1 sakens natur, att Han allena, men icke Riksdagen, eger

och förmår att härom döma, såsom landets säkerhet och sannskyldiga
nytta krafvel-, J °

I enlighet med denna uppfattning af frågan, beslöto ock Rikets Ständer
redan vid 1840 -1841 årens riksdag att från den extra ordinarie till den ordinarie
statsregleringen öfverflytta anslagen till arméens vapenöfningar; och
sedermera hafva dessa anslag tid efter annan blifvit dels förhöjda dels ock
förvandlade från förslags- till reservationsanslag. I dessa förändringar
tanke tydllgen necllagcb af t Konungen borde och kunde, icke
etter tillfälliga och vexlande medeltillgångar, utan efter ett för framtiden
anvisadt och disponibelt anslag med omsigt och förutseende ordna och
förordna angående arméens öfningar.

... Kong!. Maj:ts omsorg, att härvid afse förenligheten af uppoffringarne
för vårt försvar med iakttagandet af Statsverkets tillgångar och behof
ledde till den Kongl. Maj:ts framställning, som af sistlidne Riksdag också
godkändes, att af_ det årets mötesanslag använda ett ganska betydligt belopp
för anskaffning af nya tidsenliga gevär; och det var möjligt att med
planen for flera kommande års vapenöfningar förlika inställandet af det
årets regementsmöten; men huru oförenlig åter den nu ifrågasatta inskränkningen
af öfningsanslaget vore med ett behörigt aktgifvande på

Den 6 Mars, f. m.

516

krigsbildningens vidmakthållande och de i sådant hänseende afsedda angelägna
öfningar torde exemplet just från det år, som nu äi i fiåga, tillräckligt
ådagalägga. Regementena förses nu som bäst med nya vapen, åt
en helt förändrad konstruktion. Ett af senaste årens krigserfarenhet
påkalladt nytt reglemente för arméens taktiska rörelser är nu under utarbetning,
för att så snart möjligen ske kan och sednast vid nästkommande
års regementsmöten tillämpas och inöfvas hos hela vårt infanteri.
Huru ytterst vigtigt det för arméens tjenstbarhet och krigsduglighet
måste vara, att den, utan uppskof, genomgår en fullständig öfmngskurs i
dessa vid krigföring angelägna färdigheter — skjutvapnens rätta bruk och
de taktiska rörelserna — inser en hvar, som med krigsduglighetens fordringar
är något så när förtrogen, och med allt skäl skulle ett åsidosättande
eller förhalande åt tiden med dylika öfningar läggas krigsstyrelsen

svårligen till last. ....... , „ A

Den förste talaren har anfört, hurusom, i händelse de ifrågavarande
öfningarne under nästkommande år befunnos oundgängligen nödvändiga,
framställning derom kunde göras till då sammanträdande Riksdag, som icke
skulle undandraga sig att för ett oundvikligt behof anvisa nödiga medel;
men härvid vill jag dock erinra, att anordningen för ett års möten redan
mot slutet af det nästföregående vidtagas, på det upphandlingar och levereringar
måtte medhinnas så tidigt att öfningarne icke må framflyttas till
den del af sommaren, då alla arbetskrafter företrädesvis behöfva att för
jordbruket tagas i anspråk. Den antydda nödfallsutvägen står således icke
heller tillsammans med ett rätt aktgifvande på rikets sannskyldiga nytta.
I talarens uttryckta åsigt, att regementsmötena, såsom mindre väsendtligt
kunde utan menligt inflytande på det hela då och då indragas, torde ingen
med detta ämne förtrogen vilja instämma, då just dessa utgöra tillämpmngsskolor
för det å befäls och rekrytmötena inlärda.

Härmed vågar jag anse mig hafva tillräckligt tydligt utvecklat den
synpunkt, ur hvilken ifrågavarande yrkande måste från krigsstyrelsens sida
betraktas, och från hvilken jag, såsom Konungens rådgifvare, icke
kan vika.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De De er: Jag

bekänner att det är med smärta, som jag sett, huru Kammarens samtliga ledamöter
af Stats-Utskottet deltagit i den reservation, till hvilken Kammarens
bifall nu blifvit begärdt, icke så mycket derföre, att den gäckat mina förhoppningar
att Representationen vid denna riksdag skulle finna sig någorlunda tillfredsställd
af Regeringens samvetsgranna bemödanden att gå Representationens
uttalade önskningar om sparsamhet och indragningar till mötes, så
långt som det under närvarande förhållanden varit möjligt; men derföre
att denna fråga har en vigtigare sida, som jag ber att med några ord få

Den konstitutionela monarkiens sanna väsende består, efter min uppfattning,
deruti, att de bestående samhällsförhållandena äio betiyggade
emot hvarje mera ingripande förändring, som icke af båda Statsmagterna
godkännes såsom en förbättring. Vår grundlag uttalar fullständigt denna
grundsats i fråga om den allmänna civila och kriminela lagstiftningen,
likasom i fråga om många andra ämnen, som gjorts beroende af Konun -

Den 6 Mars, f. m.

517

gens och Riksdagens gemensamma beslut, Men deremot innehåller grundlagen
en afvikelse från samma grundsats i två vigtiga ämnen, då den åt
Konungen ensam uppdrager den s. k. ekonomiska lagstiftningsrätten, och
åt Riksdagen ensam beskattningsrätten. Visserligen tillkomma icke dessa
rättigheter någondera statsmagten så uteslutande och oinskränkt, som man
kunde antaga, om man läser endast de §§ i Regeringsformen, i hvilka dessa
rättigheter konstitueras. rly å ena sidan får icke Konungen så utöfva
den ekonomiska lagstiftningen, att han dermed träder grundlagen eller
allmän lag för nära, likasom han är bunden af de medel, som Riksdagen
ställt till hans förfogande. Och å andra sidan får icke heller beskattningsrätten,
såvida dermed förstås rättigheten att icke blott bevilja nya skatter,
utan ock att upphäfva gamla, begagnas af Riksdagen i den utsträckning,
att derigenom göres omöjligt att uppehålla de inrättningar, som af grundlag
eller allmän lag påbjudas, eller som af Konungen genom ekonomisk
lagstiftning med Riksdagens bemyndigande blifvit införda. Men ehuru således
gränser äro förutsatta och måste finnas, så äro dessa icke i grundlagen
med uttryckliga ord uppdragna. Bär måste derföre, liksom i många
andra fall,^ den konstitutionela andan fylla, hvad som brister i grundlagen.
Utan. en sådan anda gör äfven den förträffligaste och fullständigaste grundlag
icke tillfyllest, men der denna anda finnes, kunna äfven stora brister
i grundlagen göras jemförelsevis oskadliga. Och en lefvande konstitutionel
anda har gjort sig gällande i Sverige. Den har inom den ekonomiska
lagstiftningen visat sig deruti, att Konungen i alla vigtigare frågor rådfört
sig med Representationen, och den har visat sig vid utöfningen af Riksdagens
beskattningsrätt deruti, att Riksdagen på ordinarie stat uppfört
sådana fasta anslag, som den funnit nödvändiga för Statens fortgående
behof, och som den derför beviljat en gång för alla, hvaremot den i extra
ordinarie stat anvisat sådana anslag, som den velat förbehålla sig att vid
hvarje sammanträde å nyo taga under ompröfvande. För min del kan jag
åtminstone icke finna hvad annat man skulle kunna hafva åsyftat med en
sådan anslagens fördelning i ordinarie och extra ordinarie. Jag tilltror
mig visserligen icke derföre att med grundlagen i hand bevisa, att Riksdagen
icke eger rätt att indraga ett anslag endast derföre, att det blifvit
uppfördt å ordinarie stat, men denna grundsats har utvecklat sig ur grundlagens
anda och sakens egen natur, samt blifvit, med ytterst få undantag,
af Representationen städse respekterad. Äfven de Riksdagar, som tillåtit sig
att göra dessa undantag, hafva likväl erkänt grundsatsen, såsom regel, och
så synas mig reservanterna i Stats-Utskottet äfven hafva gjort vid denna
riksdag. Jag vill härpå blott anföra ett par exempel från de redan genomgångna
hufvudtitlarne. Då Stats-Utskottet nekade att å ordinarie stat
uppföra det af Kongl. Maj:t för Krigshofrätten begärda anslag, så kunde
meningen härmed väl icke vara någon annan än att hålla Riksdagens rätt
öppen att framdeles indraga anslaget, och enahanda var väl förhållandet,
dä Utskottet ville, att eu del åt anslaget å Tredje Hufvudtiteln skulle
endast såsom ett öfvergängs&iisla,g beviljas. Med anledning af hvad som
bär under diskussionen om Tredje Hufvudtiteln i afseende å detta anslag
yttrades, ber jag för öfrigt att vid detta tillfälle få anmärka, att det nuvarande
anslaget till ministerstaten icke kan anses någonsin hafva blifvit
på ordinarie stat uppfördt. Vid 1859—1860 årens riksdag begärde nem -

518

Den G Mars, f. m.

ligen Kongl. Maj:t, att Rikets Ständer ville uppflytta å ordinarie stat de
förhöjda anslag, som vid den nästföregående riksdagen blifvit endast tills
vidare beviljade. Detta bifölls ock i fråga om många bland dessa anslag,
men i fråga om anslagen under Tredje Hufvud ti teln förklarade Riksdagen
uttryckligen, att den å nämnda stat endast ville uppföra anslaget till
Departements-chefen och Departementets expedition, och någon ändring i
detta förklarande har sedermera icke skett. Till och med i fråga om den
nu förevarande punkten, synes ett, måhända omedvetet, erkännande af den
ordinarie statens fortgående bestånd hafva föresväfvat reservanterna. De
hafva nemligen föreslagit nedsättning i anslaget för arméens vapenöfningar
endast “för är 1870", hvilka ord varit alldeles öfverflödiga, om icke reservanterna
antagit, att anslaget skulle efter detta år åter utgå med hela det
en gång för all framtid fastställda beloppet.

Hvar och en torde också lätt finna, huru vigtig! och nyttigt det måste
vara, att en så beskaffad ordinarie eller normalstat finnes. En Regering
och ett rike med alla sina institutioner kan icke lefva blott för dagen.
De måste ega någon säkerhet för framtiden, såvida Statens angelägenheter
skola kunna planmässigt och ändamålsenligt ordnas.

Anslaget till indelta arméens vapenöfningar är i fullaste mening ett
ordinarie anslag. Vid 1856—1858 års riksdag framlade Kongl. Maj:t till
Riksdagens kännedom den plan för dessa öfningar, hvilken Kongl. Maj:t
ansåg böra följas, och Riksdagen godkände denna plan. I den underdåniga
skrifvelse Rikets Ständer härom afiäto till Kongl. Maj:t, heter det, bland
annat, att “ de nu föreslagna öfningstiderna synas Rikets Ständer icke vara
längre än behofvet oundgängligen kräfver;“ och vidare: “Rikets Ständer
hafva derför ansett det vara af högsta vigt att, genom ökadt anslag, tillfälle
beredes att ordna arméens vapenöfningar på ett sätt, som kan göra denna
armé till eu verklig och öfvad stam. I detta afseende hafva Rikets Ständer
dessutom tagit i betraktande att, när den rust- eller rotehållaren af ålder
åliggande skyldigheten att under mötena underhålla den indelta ryttaren
eller soldaten vid 1840—1841 års riksdag helt och hållet öfvertogs af
kronan, samt ett bestämdt anslag för indelta arméens vapenöfningar å
Fjerde Hufvudtiteln uppfördes, Staten derigenom jemväl iklädde sig förbindelsen
att gifva arméen den öfning, som erfordras".

Till utförande af denna plan, som ännu följes, beviljades vid nämnda
riksdag ett förslagsanslag, hvilket är att bemärka, då man, såsom ordföranden
i Stats-Utskottet nyss gjorde, fäster sig vid detta anslags lägre
siffra än den, som sednare blifvit bestämd. Ty just till följd deraf, att den
beräknade förslagssumman så betydligt öfverskreds, funno sig Rikets Ständer
vid en följande riksdag föranlåtna att förvandla anslaget till ett bestämdt,
men högre reservationsanslag, hvars belopp, efter åtskilliga tillökningar i
1867 års stat, utgjorde 825,000 Rall-, Vid sistnämnda års riksdag framlade
Kongl. Maj:t ett förslag om ytterligare utsträckning af arméens öfningar,
hvartill skulle erfordras en förhöjning i anslaget af 155,216 R:dr. 1867 års
riksdag fann sig “ej kunna till alla delar bifalla“ nämnda förslag, men
beviljade dock en tillökning af dels 40,916 R:dr till underbefälsskolor och
skarpskyttemöten och dels 4,500 R:dr till förbättrad utspisning vid vissa
kommenderingar. Genom denna förhöjning bragtes anslaget till sitt nuvarande
belopp. I hafven således sjelfva, mine herrar, på grund af samma

Deri t; Mars, f. m.

519

fullmagter, som ännu bekläda Eder med representantkallet, funnit detta
anslag till så stort belopp vara behöflig!. Hvilka förändrade förhållanden
hafva väl sedan 1867 inträdt, som kunna medgifva borttagandet af icke
mindre än hälften af hela anslaget? Reservanterna hafva icke för denna
åtgärd anfört något skäl, utan endast åberopat Herr Jöns Pehrssons motion
och denna innehåller angående förevarande punkt endast följande motiv:
“Anslagen till indelta arméen torde med allt skäl kunna minskas med
hällten, enär det aldrig är eller kan vara behöfiigt för en öfvad krigare
att hvarje år undergå exercis11. Krigareyrket vore i sanning lättare än
andra yrken, om, för att vinna och bibehålla skicklighet deruti, icke skulle
fordras åtminstone några dagars öfning hvarje år. Men härtill kommer
nu särskilda förhållanden, som skulle göra det synnerligen olämpligt att
just år 1870 minska anslaget. Yår armé förses just nu som bäst med
gevär åt en ny konstruktion, i hvilkas användande den ännu icke blifvit
öfvad. Och de förbättrade skjutgevären hafva skapat i vissa delar en ny
taktik, hvilken likaledes måste läras och inöfvas. Den förste talaren förmenade,
att, då det låtit sig göra att under sistlidna år inställa regementsmötena,
borde det ock utan skada kunna ske nästa år. Då inställdes
dessa möten för att derigenom bereda medel till skyndsamt anskaffande
af gevär, hvilket var ännu angelägnare än att öfva truppen
med de gamla; men nu, sedan gevären erhållits, kan detta skäl icke åberopas.
Det enda skäl, som återstår, är derföre sparsamheten. Såsom
Chefen för Finans-departementet nyss utredt, är detta skäl icke nu nödvändigt
bjudande. Det gifves ock pligter emot fäderneslandet, som äro
högre än sparsamheten, och jag hemställer till Kammaren, om det icke
nu är fråga om eu pligt emot fäderneslandet, som man icke får undandraga
sig, på samma gång som det här gäller att upprätthålla en vigtig
konstitutionel grundsats.

Herr Heden gren: Då jag begärde ordet för att yttra mig i denna

fråga, hade jag icke ännu hört de tänkvärda yttranden, som nyss afgifvits
af tre bland Stats-Rådets ledamöter. Ehuru det synes svårt att efter
sådana föregångare uppträda och förorda reservanternas af dem bekämpade
förslag, tvekar jag dock icke att i korthet uttala min öfvertygelse,
ehuru den står i strid mot Herrar Statsråders.

Jag medgifver att de skäl, som anförts för indelta arméens regementsmöten
år 1870, äro ganska vigtiga, och jag anser äfven för min del afl
vår armé så mycket mer är i behof af öfning, som den är mycket underlägsen
till antal de länders krigshärar, mot hvilka den kan komma
att kämpa, hvarföre den borde genom sin manöverskicklighet, disciplin
och tapperhet ersätta hvad som felas i antal. Eu inställelse af regementsmötena
bör derföre enligt min öfvertygelse icke komma i fråga utan
i yttersta nödfall; men ett sådant nödfall är enligt min tanke nu för
handen, då, som hvar och en vet, man endast kan få budgeten att gå
ihop genom att antingen öfverlemna hela bankovinsten för åren 1867 och
1868 till bestridande af Statens utgifter eller öka beskattningen, eller ock
upptaga lån för ändamålet. Att, såsom nu blifvit föreslaget, använda hela
bankovinsten för Statsverkets behof, utan att reservera något för Bankens
egna ändamål, anser jag för min del mycket betänkligt och det så mycket

520

Ilen 6 Mars, f. m.

mer, som äfven sistlidne Riksdag uttalade sig mot vidtagande af en sådan
åtgärd, utom i högsta nödfall.

Om Banko-Utskottets hemställan att reservera en million af denna
vinst nu skulle vinna Riksdagens bifall, hvilket jag för min del skulle
anse önskligt, så måste den till följd deraf uppkommande bristen fyllas,
antingen genom att upptaga ytterligare lån eller genom bevillning. Men
att upptaga lån för bestridande af de årliga statsutgifterna vore i min
tanke i högsta måtto olämpligt. Äfvenså att öka bevillningen under nuvarande
högst tryckta ekonomiska förhållanden. Ty, mine Herrar, talet
om landets betryckta ställning och det deraf alstrade missnöjet i landet
är icke blott en tom fras. Underrättelser från flera landsändar gifva
verkligen vid handen, att man med ängslan befarar det Riksdagen skall
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom folkets dryga skatter komma att
fortfara eller ytterligare ökas, och vi, dess representanter, böra se till att
icke högre skatter påläggas folket än det förmår bära. Det återstår således
intet annat medel för att åstadkomma jemnvigt i budgeten för 1870
än att göra en betydligare indragning åt statsutgifterna, och dervid erbjuder
sig ingen indragning mer lämplig att för en gång företaga än den
af anslaget till indelta arméens vapenöfningar, utgörande omkring 442,000
R:dr. Nu är det min innerliga öfvertygelse att det icke är reservanternas
mening med besparande af det ifrågavarande anslaget att inkräkta på
Kongl. Maj:ts område och rättighet att ensam besluta rörande arméens
öfningar, utan reservanternas förslag att till hälften nedsätta anslaget till
indelta arméens vapenöfningar har till sitt enda motiv en önskan att, så
vidt möjligt är, inspara något af de stora utgifterna på Fjerde Hufvudtiteln,
hvilka utgöra budgetens svåraste kräfta. Då Regeringen sjelf begagnat
denna utväg för att bereda tillgångar för anskaffande af tidsenliga
gevär, så kan den väl icke misskänna Representationen, om den i sin tur
begagnar samma medel för att vinna samma eller ett likartad t ändamål.

Att reservanterna icke velat neka Regeringen medel till bestridande
af ganska betydliga utgifter för arméens utrustning och tjenstbarhet synes
tydligt deraf, att de jemte de öfriga ledamöterna af Stats-Utskottet
tillstyrkt Riksdagen att bevilja af Regeringen äskade medel till rekrytmöten,
befälsmöten, beväringsmöten samt möten för öfning af regementernas
skarpskyttar, utom extra anslag till gevär 524,000 Rall’, fältartilleriets
komplettering 30,000 R:dr samt till fästningsbyggnader 187,000 Rall’
eller ej mindre än 741,000 R:dr för extra utgifter för materiel endast
hörande till Fjerde Hufvudtiteln, att ej nämna hvad som föreslagits af
dylika anslag till Femte Hufvudtiteln och till skarpskytteföreningarne.
Nu synes visserligen den allmänna oron inom Europa icke göra det alldeles
otroligt, att ett större krig snart nog kunde utbryta, i hvilket fall
det ock vore nödigt att icke arméen betages möjligheten att nästa år få
undergå öfningsmöten.

Skulle nemligen så olyckligt vara, att ett Europeiskt krig utbrutit,
innan nästa riksdag sammanträdt och utsigter då vara förhanden att
Sverige icke skulle kunna få behålla sin neutralitet, så kan ju Riksdagen
då, på förslag af Regeringen, bevilja nödiga medel för regementsmötena
under 1870, och då har ju ingen skada skett derigenom att Riksdagen

Den 6 Mars, f. m.

521

under Statsverkets nuvarande betryckta ställning nu nekat att bevilja
medel till dessa möten.

Jag ber slutligen att få lägga Herrarne på hjertat att vi så gerna
vi än vilja gå en högt värderad regerings önskningar till mötes, dock
måste anse såsom vår första och vigtigaste pligt att stå på landets och
våra komitenters bästa, såsom varande dess representanter och icke Regeringens,
och att vi sålunda böra söka åstadkomma besparingar i statsutgifterna,
der sådana utan men och våda för Statens väl kunna göras.

På grund af nu anförda skäl yrkar jag bifall till reservanternas förslag
i denna punkt.

Herr Jan Andersson: Jag har hittills stillatigande låtit bero vid

behandlingen af denna Hufvudtitei inom Kammaren, emedan jag redan af
förpostfäktningarne inom Utskottet funnit huru svårt det är att opponera
sig mot alla möjliga anslagsfrågor. Hvad den nu föreliggande punkten
beträffar, har jag icke velat gå så långt som åtskilliga andra af Kammarens
ledamöter, utan blott, genom att bifalla reservanternas förslag, söka
åstadkomma en jemkning å denna llufvudtitels nog stora utgiftssumma.
Man bör nemligen väl besinna att, om man drifver sina anspråk på nedsättningar
alltför högt, ett äfven ganska väl befogadt förslag kan inom
Kammaren, likasom inom Utskottet, komma att bero på den förseglade
sedeln och således dess utgång vara ganska oviss. Jag vill icke orda om
det passande eller opassande uti att hafva framkommit med ett sådant
förslag som reservanternas, ty jag ber Kammaren och Herrar Ministrar
vara öfvertygade om att, i händelse landet sväfvade i fara för krig, jag
skulle vara den första att afstå från reservanternas förslag; men i likhet
med Herr Hedengren tror jag att vi för närvarande kunna nöja oss med
att blott bevilja anslag till befälsmöten, likasom jag äfven anser att de
nya gevären äro så lätt handterliga att soldaten icke torde behöfva lång
öfning för att kunna väl begagna dem. Då härtill kommer att nöden är
stor och behjertansvärd samt man ånyo synes motse ett missväxtår, tror
jag att man bör söka göra alla möjliga besparingar i statsutgifterna, hvarföre
jag ock yrkar bifall till reservanternas förslag i denna punkt.

Herr C. I. Bengtsson: Jag vill endast tillkännagifva att jag helst

skulle hafva önskat eu ännu större indragning i afseende på utgifterna å
denna Hufvudtitei, än hvad som af reservanterna blifvit i denna fråga yrkadt,
nemligen bifall till Jöns Pehrssons motion. Men som något sådant ej torde
låta sig göra, åtnöjer jag mig med att biträda reservationen.

Herr R i b b i n g: Herr Talman! Mine Herrar! Reservanterna i ifrågavarande
punkt hafva vid sin reservation såsom skäl anfört följande uttryck:
“under åberopande af Herr Jöns Pehrssons i sådant hänseende
framställda yrkande11, något annat skäl har icke af dem anförts. Detta
är således en tydlig anvisning, af reservanterna, beträffande deras skäl
för sitt yrkande, till Herr Jöns Pehrssons motion för att se till, hvilka
hans skal äro. Dessa åter äro “att sparsamhet skall blifva en sanning11,
och derjemte hänvisning till hans motion under föregående riksdag. Så
låtom oss då gå till denna. Hvilka äro de skäl, som der förekomma?

522

Den 6 Mars, f. ra,

Ingå andra än att sparsamhet behöfves och det på fullt allvar. Derföre
skulle detta anslag indragas. Låt oss nu taga hvar sak för sig! låt oss
alltså, att börja med hålla oss vid detta skäl såsom enda anfördt motiv
att nedsätta det ifrågavarande anslaget! och jag påstår att, ehuru god
och rigtig princip vid bestämmandet af utgifter, sparsamhet än må vara,
denna princip dock aldrig ensam kan afgöra om en utgift skall ega rum
eller ej, utan att detta endast kan pröfvas ur utgiftens nytta och nödvändighet.
Ty annars skulle man, med exempel från dagliga lifvet, kunna
säga: Jag har byggt ett hus och måste sätta in fenster och dörrar för

att skydda mig för skadliga naturinflytelser — liksom här är fråga om
skydd i annan mening — men det är klart att fenster och dörrar kosta
penningar, sålunda sparar jag dermed, att jag icke förser huset med
sådana!

Den ärade talare, som först uppträdde, har yttrat att anslag till
ifrågavarande ändamål har förr någon gång blifvit indraget, likasom andra
indragningar någon gång skett; och det har visat sig kunnat ske
utan skada. På samma sätt skall äfven nu, säger han, visa sig, att, om
man beslutar sig för den föreslagna nedsättningen, det till slut ej varit
så farligt. Det är möjligt att så blifver fallet, och det är lyckligt att
kunna hysa och lugna sig vid sådana förhoppningar; deremot är det måhända
icke alltid klokt, ty hoppet kan ibland bedraga och det är derföre
man vid vigtiga beslut äfven önskar ega eller höra skäl och grunder.
Likaså har en annan talare ansett denna indragning icke så farlig, emedan
taktiken med Remingtonsgevär icke vore så svår. Han “trodde “ så,
och det var en lycklig tro, men — skälen?

Det kan anmärkas, att man icke kan bekosta mer än man förmår
skaffa sig inkomster till, och det har blifvit anmärkt, att missförhållandet
mellan inkomster och utgifter icke på längden kan ega rum, älven om
man söker hjelpa sig med skuldsättning; och huruvida den, som i Propositionen
om Statsverket blifvit föreslagen, är nödig för ifrågavarande anslag,
är af Herr Finansministern taladt och jag behöfver ej sysselsätta
mig dermed; jag behöfver blott i det afseendet erinra, att den skuldsättning,
som är i fråga, har varit för jernvägar: ett företag, som med knappt
nämnvärda undantag, hittills alltid på lånade penningar fullföljts och ansetts
böra fullföljas, men att deremot icke är fråga om lån för bestridande
af Statens ordinarie utgifter. En annan talare ansåg det vara af
vigt att representanten icke sviker den ängsliga förväntan inom landet,
att inga sådana åtgärder må vidtagas, som skulle betunga folket med nya
skatter.

Men genom bifall till Utskottets förslag uppstår ju icke nya skatter,
ty här är ej fråga om en ny åtgärds vidtagande, utan om bibehållande
af en befintlig och anslaget dertill. Brist i detta anslag eller andras fyllande
har man endast sökt derigenom bevisa, att man förutsatt, det
bankovinsten icke skulle till Statsverkets behof användas, utan tjena till
bankens konsolidering. Men det kan, efter min åsigt, mycket sättas i
fråga, om det är vigtigare att för ett år göra denna besparing för Banken,
eller att bevilja anslaget för fosterlandets försvar och hvad dermed sammanhänger.
För min del tror jag att med inre förbättringar kan man i
allmänhet heldre vänta, i fall tillgångarne ej medgifva deras vidtagande ge -

Den 6 Mars, f. in.

523

näst, men att deremot vänta med sådant, som sätter oss i försvarbart
skick mot yttre fiender är oklokt, emedan det alltför lätt kan leda till
faror, dä det ej står i vår magt att bestämma när ett anfall möjligen kan
ske på vårt land och fienderna icke lära gå in på att med detta anfall
vänta tills vi voro färdiga att möta det. För öfrigt kan jag anmärka att
bankofullmägtige afstyrkt det ifrågasatta användandet af bankovinsten,
hvilket visar att det icke för ögonblicket är så pressant.

Slutligen har man anmärkt att, om förändrade politiska omständigheter
skulle göra nödvändigt att nästa år anställa militära öfningar i
större skala, så kunde Regeringen då begära så mycket större anslag.
Herr Krigsministern har redan framställt sådan anmärkning mot detta förslag
som visar dess outförbarhet, och jag tar mig blott friheten att härtill
foga den allmänna reflexion, att det är särdeles lätt för Riksdagen att
utstryka en utgift; att det åtminstone emellanåt ej synes ogörligt för densamma
att bibehålla en redan beviljad; men deremot är ganska svårt och
ibland omöjligt att, sedan ett anslag från budgeten eu gång blifvit utstruket,
ånyo få in det, åtminstone om dess belopp är stort. Har man

en gång utstrukit en half million, så går det kanske icke lika lätt att få

in den igen.

Men om jag således ej funnit några skäl anförda, åtminstone ej några
verkliga eller afgörande, för nedsättningen i anslaget; har jag att deremot
anföra hufvudsakligen tvänne skäl, som synas mig alldeles bestämt tala
emot samma nedsättning. Det ena af dessa är det militära. Jag är icke
kunnig i militära förhållanden och skall ej besvära Herrarne med att
uppgöra några kannstöpare — ty så blir det man föreslår, när man icke
känner den sak hvarom man talar, — utan endast göra några anmärkningar,
som äfven en icke sakkunnig kan inse och framställa. Det synes

mig besynnerligt, att just nu, när andra länder synas öka, icke blott

numerären, utan äfven öfningen hos sina trupper, vi skulle göra motsatsen
och företaga minskning. Det må vara tunga bördor att sådana
utgifter för vårt försvar måste göras, men vi sammanhänga så
med det öfriga Europa, att vi i sådant hänseende måste följa de andra
staterna och att det icke är möjligt för oss ensamma att åstadkomma
evig fred, trots de fromma önskningar, som äfven här i Kammaren framställts
i detta syfte. Det är icke nu såsom fordom att en strids utgång
hufvudsakligen eller ensamt beror af den personliga tapperheten, utan
krigsskicklighet är i våra dagar en konst, till hvilken fordras öfning och
vana såsom till hvarje annan sådan; den personliga tapperheten gör numera
icke tillfyllest, utan äfven den mest patriotiska uppoffring och mod
hos individerna gör dem icke till annat än slagtboskap, som skickas fram
mot fienden, i. tall de icke ega öfning och skicklighet. Det är derföre
icke heller rigtigt att, såsom en föregående talare yttrat, individens öfning,
vore clet förnämsta, det är lika mycket och mer truppens, som i
våra dagar fordras.

Jag måste erkänna att det vidare åt det skäl synes mig förunderligt
att nu företaga minskning i öfningen, att just nu är fråga om omorganisation
af arméen och detta på den grund, att dess hittillsvararande organisation
icke ansetts tillräcklig för vårt försvar. Man kan hafva olika
åsigter om hvaruti förändringen skall bestå, om den skall grunda sig på

Den 6 Mars, f. m.

524

folkbeväpning, skarpskytteväsen, på en indelt armée, o. s. v. Men eu
sak, hvarom man måtte kunna vara ense, är, att att vi, innan denna omorganisation
satts i verket, ej böra borttaga hvad vi ega och sålunda beröfva
oss allt försvar.

Mot att just nu besluta om inskränkning i anslagen till arméens vavenöfningar
har ändtligen, och för det tredje, af Herr Krigsministern redan
blifvit anfördt: att vi just nu fått de nya gevär, i hvilkas handterande
militären behöfver särskild öfning — som sagdt, jag är icke fackman i
det militära, men, just emedan jag det ej är, vill jag tillägga ännu en
anmärkning angående just detta militära i förevarande fråga, att jag anser
klokast, då jag icke förstår en sak, men är skyldig att i densamma
fatta mitt beslut, att vända mig till en sakkunnig och söka om jag kan
fatta och godkänna de skäl, han gifver. En sådan sakkunnig måste
Kongl. Maj:t genom sin Krigsminister här anses vara, och skäl hafva äfven
blifvit af honom förebragta. Om jag nu också vill erkänna att de
som förestått Sveriges krigsförrättning, såväl som andra dödliga, kunna
hafva begått misstag, och att till och med här rådt hvad man kallat
militärlyx då och då, särskildt hvad angår vapenöfningarne, så är dock
icke bevisadt att så alltid varit eller att så nu är förhållandet. Men säger
man, af nyssnämnda anledning eller derför att misstag någon gång af
de sakkunnige begåtts, åt nuvarande styresmän, som för öfrigt kunna antagas
vara eller visat sig sämre patrioter än vi, “eder insigt och edra skäl
må vara hvilka som helst, men alldenstund edra föregångare hafva gjort
misstag, och Herr Jöns Pehrsson har sagt att nedsättning bör ske, så
ämna vi följa honom “ — och detta är hvad reservanterna gjort då de,
utan anförande af vidare skäl, blott åberopat honom — så synes mig
detta vara ungefär detsamma, som att, när man skall gå genom ett farvatten,
fullt af bränningar och skär, taga rodret från den erfarne styrmannen,
derföre att han någon gång begått ett misstag, och derefter
lemna det åt en, som aldrig haft roder i hand, eller känner hvarken klippor
eller skären. Detta nu sagda är intet klander mot Herr Jöns Pehrsson,
I landtbruk och många andra saker skulle jag fästa mycket afseende vid
hans opinion. Deremot är han, lika litet som jag, någon auktoritet i
fråga om vilkoren för att hålla eu armé i stridbart skick.

Men det gifves äfven en annan och ännu allmännare synpunkt, hvarifrån
ifrågavarande ärende kan betraktas och ehuruväl denna redan blifvit
berörd och utvecklad af Justitie-statsministern, upphäfver sådant hvarken
min rätt eller pligt att äfven från min bänk och plats yttra mig öfver
densamma. Det är den politiska sidan. Jag är långt ifrån att bestrida
att Kammaren har den juridiska rätten att inskränka ordinarie anslag, ty
något derom förbjudes icke i grundlagen, ja jag går ännu längre, i det jag
anser att, om något sådant som juridisk rätt mellan statsmagterna icke
kan vara fråga, enär vilkor saknas vid aftal mellan dem som äro kontrahenter,
hvilka förutsättas för verkligheten af en tvångsrätt. Men just derföre,
att mellan statsmagterna någon tvångsrätt icke kan utöfvas af den
ena mot den andra, så är det så mycket nödvändigare att den ena iakttager
all den grannlagenhet mot den andra, som är ett uttryck af inbördes
aktning och förtroende. Det är så mycket nödvändigare, säger jag,
iakttagandet af ett sådant förhållande mellan statsmagterna, derföre, att

Den 6 Mars, f. m.

525

detta utgör ett vilkor för verkligheten och qvarvaron af sjelfva det konstitutionela
samhällsskicket. Jag kan icke siiga annat än att, enligt min
uppfattning, bifall till reservationen icke vore uttryck af ett sådant grannlaga
handlingssätt. Och för att stödja denna min åsigt ber jag få citera
några rader från Stats-Utskottets Betänkande i samma fråga under lörra
riksdagen. Stats-Utskottet afstyrker då att mera af detta anslag skulle
från vapenöfningarne afdragas, än som oundvikligen behöfdes för anskaffande
af nya gevär, ty, säger det, “att ytterligare inskränka anslaget skulle
medföra en rubbning i den redan för framtiden antagna planen “. Hvem
har antagit denna plan? Regeringen, och det är just rubbningar i denna
plan, som en plötslig indragning af ordinarie anslag skulle medföra, deri
ligger det politiskt betänkliga i sådana, och med att nu bifalla reservanternas
förslag vore ett dåligt prejudikat i konstitutionelt afseende gifvet. Ett
anslag, som sedan länge är beviljadt, för ett erkändt väsendtligt och stort
ändamål, måste just till följd häraf af Kongl. Maj:t presumeras skola, för
dermed afsedt ändamål, fortfara och under denna presumtion uppgöres
derföre helt naturligt planen för sättet af dess användning för sitt ändamål.
Skulle nu ett sådant anslag, utan vidare, indragas, så måste eu sådan åtgärd
medföra eu osäkerhet i hela administrationen, och detta åter skulle
för hela Staten och alltså för allas vårt bästa hafva förderfiiga följder.
Jag vill, för att åskådliggöra detta, göra en förutsättning, som jag icke
sjelf gillar, och antaga att ministéren här, såsom till exempel i England,
endast vore i spetsen för Riksdagens majoritet, och således skulle kunna
kallas fullmägtige, ministri eller tjenare till denna. Om då Representationen
ryckte fram och tillbaka med de anslag, den beviljat, äfven åt
sådana sina förnämsta tjenare, hvad blefve följden? Ungefär såsom om
en enskild husbonde gäfve sina tjenare uppdrag att ordna större afdelningar
af jordens bruk, vårbruket, sommarbruket o. s. v. och sedan borttoge
de dragare och öfriga medel, som för samma uppdrags verkställande
äro nödvändiga vilkor. Följden blefve, hvad tjenaren beträffar, likgiltighet
och fruktan att nu uppgöra eller verkställa någon plan, då hvarje
sådan ständigt genom husbondens vexlande beslut korsades; men nu
kommer härtill i afseende på förevarande fall, att ministéren hos oss alls
icke är i en sådan ställning till Riksdagen, utan att den är ansvarig, eller
Kongl. Maj:t genom den, i första hand, för sjelfve regeringsåtgärderna och
dess lämplighet. Derföre passar ej heller den jemförelsen, en föregående
talare i närvarande fall anställt mellan Kongl. Maj:ts och Riksdagens rätt,
när han yttrade, att Kongl. Maj:t anser sig kunna någon gång för ett år
suspendera öfningsmötena, och att nu är icke vår begäran någon annan,
än att äfven Riksdagen skulle kunna göra detsamma. Men skilnaden är att
Kongl. Maj:t ansvarar för krigsmagten likasom för statsadministrationen i
dess helhet. Vi äro icke handhafvande magten, deri ligger olikheten.
Men dertill kommer, att, när Kongl. Magt gjort dylika indragningar och
på annat sätt användt anslagna medel, om sådan användning, t. ex.
till Remingtonsgevärs anskaffande, gjort hemställan till Riksdagen. Den
åtgärd å vår sida som deremot svarade, vore alltså ej att nu besluta indragning,
utan att om eu sådan aflåta skrifvelse och hemställan till Kongl.
Maj:t. Detta är ock enligt min tanke rätta sättet, om man vill en nedsättning
i ett ordinarie anslag: att man förbereder denna ändring, oaktadt

526

Den 6 Mars, f. m.

man till dess företagande onekligen har rätt. Denna förberedelse kan för
öfrigt ske på flera sätt: såsom hemställan i skrifvelse, eller, ännu skarpare,
genom att från ordinarie natur flytta anslag till extra ordinarie o. s. v. Ty sådant
sätter Kongl. Maj:t i stånd att på förhand öfverväga saken och bereda
sig på de ändrade anordningar, som af anslags ändring måste blifva en följd.
Men icke skall man komma med en dylik ändring i vigtiga anslag, såsom en
åska på klar himmel, och borttaga ett sådant, som Kongl. Maj:t måste anses
hafva påräknat för administrationen. På sådant sätt skulle man ju
kunna borttaga hvilka anslag som heldst, t. ex. anslaget för fängelserna
ett år och släppa ut fångarne för att se huru det då skulle gå. — Nu
kunna herrarne säga att jemförelsen af nu ifrågavarande nedsättning med
en sådan, som den sistnämnda, är oriktig, emedan det är en jemförelse af
litet med stort och således ej bevisar något i närvarande fall. Derför
svarar jag, att, om vid ett beslut att beträda en afväg från det rätta och
lämpliga, alla följderna deraf visade sig klart och tydligt, så behöfdes ingen
varning, intet afhållande från afvägars beträdande, saken vore sjelf tillräcklig
varning. Misstagen här i verlden komma icke deraf att man med
öppna ögon rusar mot dem, utan deraf att man tycker att det här, ett
steg, gör så litet, derföre kan man väl gå det, men detta, taget, medför
genom sakernas eget inre sammanhang, ännu ett steg och sålunda kommer
man, till sin egen öfverraskning, slutligen till de ej annat än förderfiiga följderna
af att hafva beslutat sig för det första steget. Jag tror visst icke
att de, som yrkat nedsättning, velat någon skada för fosterlandet, men jag
påstår att det finnes vissa åtgärder, hvilka, ehuru till utseendet små, dock
äro af den beskaffenhet att de i ett konstitutionelt samhälle icke böra
komma i fråga. Det är sådana, hvilka, om de företoges i större skala
skulle leda till upphäfvande af all säkerhet i administrationen samt derigenom,
hvad ännu värre vore, leda till upphäfvande af hvarje fast ordning
eller lagbundenhet i samhället. Till och med såsom misstroende-votum
mot Regeringen anser jag den nu yrkade nedsättningen icke lämplig. Till
ett sådant votum lämpar sig då bättre frågan om anslag, hvilkas indragning
icke medför någon olägenhet annat än för Regeringen, men icke i
sådana som vålla olägenheter icke blott för Regeringen utan för hela landet.
Sådant synes mig det vara, hvarom vi nu tala och det både af konstitutionela
och militära skäl. Af dessa orsaker yrkar jag för min del
bifall till Utskottets hemställan.

Herr Key: Vore vår statsförfattning oktrojerad, såsom Ludvig den

XVIILs i Frankrike eller Gustaf den lll:s 1772, så skulle man kunna påstå,
att allt hvad Regenten i denna författning icke omnämnt såsom tillåtet
det är f drill det, men med ett sådant ursprung för våra grundlagar som
det af 1809 och 1865 måste man erkänna att allt hvad Representationen
icke afhändt sig genom grundlagen, det har den fortfarande förbehållit sig.
Nu har den alls icke afhändt sig beskattningsrätten, och, hvad mera är,
vår grundlag gör icke ens någon skilnad mellan ordinarie och extra ordinarie
anslag. Deremot gör Kongl. Maj:t till hvarje Riksdag Proposition
om samtliga dessa anslag och Riksdagen beslutar dem. Behöfde icke Konungen
begära och hade icke Riksdagen rätt att bevilja, så vore ju alltsammans
en komedi, uppförd en gång om året, som till ingenting tjenade,

Den 6 Mars, f.

527

ett spegelfäktare som antingen vore ovärdigt eller löjligt. Men har Representationen
rätt att bevilja, så har den äfven rätt att afstå Till ytterligt?
stöd härföre, må det tillåtas mig att åberopa 1854 års Konstitutionsutskott;
dess utlåtande i ämnet är högst intressant. Utskottet säger till
stat: “På det belopp af Statsverkets behof beror i hvad mån bevillning^
skola al Rikets Ständer fastställas och grundlagar^ antyda icke någon
nödvändighet af en mellankommande pröfning å Kongl. Maj:ts sida af de
beslutna indragningarnes möjlighet. Skilnad mellan ordinarie och extra
°,r™™ statsutgifter äro för grundlagarne alldeles fremmande, hvadan de
slutt oljder, man kunde vilja draga från en sådan åtskilnad icke kunna
efaoi iS Rikets Ständers rätt att allena förordna om användande

af Statens pennmge-tillgång, måste i något fall innebära, att, sedan de eu
gång för obestämd tid beviljat en årlig utgift till ett visst ändamål, Rikets
Ständer sedermera kunna förordna, att denna utgift skall i framtiden uppi
ste detta äfven kunna tillämpas i andra fall. Ständernas magt
V°l+i j9, om användandet af Statens medel är eu i grundlagens bokstat
uttalad regel, hvarje inskränkning eller begränsning af denna rätt skulle
vara ett undantag; men för erkännandet af detta undantag fordras äfven
af grundlagens bokstaf. Sådant finnes här icke. Den förmenta vådan
af möjligheten att ‘''nedbryta helaStatsförvaltnings-byggnaden‘ kan svårligen
hafva vant af grundlagens stiftare tagen i betraktande. Ett sådant
företag åt Rikets Ständer skulle nemligen icke kunna tänkas annorlunda,
an såsom ngtadt emot dem sjelfva och emot Svenska folket, som af dem
representeras. “

1 V :Iag\Vl11 i(?ke.häl'' försöka mig i någon jonglering med siffror rörande
debet och credit i vår budget, jag vet blott att, om eu million skall rescript
bankovmsten, så måste lika mycket ifrån något annat håll tagas

J ..y . a<f 1 * * * V statsbehofven, och att detta icke går an hvarken genom ökad

bevillning eller genom lån. Den ärade representanten från Upsala sysselsatte
sig nyss med representanten från Sunnerbo och reservanterna, samt
ordade, bland diverse annat, om nödvändigheten af att, sedan man uppfört
en byggnad., äfven i den sätta in fönster, och han tycktes vilja likna våra
regementsmöten vid armé byggnadens fönster. Jag förstår icke det djupsinniga
häri, men jag ber att få erinra honom om att det äfven gifves
byggnader med blindfönster, och att om dessa kunna vara ändamålsenliga
som dekoration, så äro de derföre icke nödvändiga, En annan filosof, Napoleon
den lille, lärer yttrat: “att man val kan stödja sig på bajonetter,
men icke sitta på dem“; —- det vore önskvärd!, om äfven representanten
från Upsala kom under fund med att våra grundlagar icke kan baseras på
filosofiska spetsfundigheter. Den måste hvila på rättsmedvetandet och på
verkligheten. Att förneka hvad denna ger tillkänna, att bestrida våra
tryckta konjunkturer och noden i landet, att opponera sig mot hvarje stor
besparing — det är helt enkelt en cynism.

;!agf«™tyr aff man i rikt mått skall öfverhopa oss med beskyllningar
för likgiltighet om vårt fosterlands försvar, och för njugghet om hvad
som i anslagsyäg härtill behöfs. På två år har likväl den nya Representationen
beviljat icke mindre än två och en half millioners alldeles extra
anslag till gevär och materiel, — utvisar detta brist på fosterlandskänsla?

V idare heder jag få veta hvad vår indelta soldat är värd, i fall tjugu da -

528

Den 6 Mars, f. m.

gars minskad öfning under 20 år, ty detta är medeltjenstetiden, skulle
göra honom, såsom man hiir vill påstå, oduglig ? Skulle detta vara fallet,
hvad är då vår beväring värd och hvad blefve det utaf oss med eu folkbeväpning?
Men det är dock på denna som vi i sista kanske redan i
första hand måste förlita oss, då vi ihågkomma att vår indelta armé ungefärligen
motsvarar Petersburgs garnison. Emellertid tror jag att här
uttalade farhågor kommit alldeles för tvärt på. Ehuru jag icke bestämdt
kan angifva anslaget för arméens vapenöfningar för treårs-perioden 1849—
51, tror jag att det sammanlagdt utgjorde omkring 350,000 R:dr och för
treårs-perioden 1855—-57 omkring 400,000 R:dr, för 1858—60 var det
deremot 596,000 R:dr årligen; för 1861—63 650,000 R:dr; för 1864—-66

825,000 Rall’, för 1868 870,416 R:dr 48 öre och 1869 884,000 Rall- 48
öre; hvarjemte bör märkas att före 1860 års riksdag egderegementsmöten
vanligen rum blott hvartannat, ibland hvart tredje år, och dertill varade
de blott 14 dagar, nu räcka de i 20. Mine Herrar, detta skedde under
tider för oss långt mera vidtutseende än nu, under Danmarks första kamp
mot Preussen och under Vestmagternas krig mot Ryssland, men ingen ansåg
då att vi voro odugliga till strid, och likväl voro den indelta arméens
öfningar vida mindre samt anslaget till dem blott två tredjedelar af hvad
det nu är. Till de ärade Herrar, som sitta på Ministerbänken, beder jag
slutligen att fä vända mig med en bön: må de icke tro att det är något
trots som förestafva! dessa ord, icke heller att meningen är någon annan
än hvad orden innebära. Ingen kan varmare och uppriktigare än jag önska
att samma män, som varit med om att skapa vårt nya samhällsskick,
också måtte förestå detsamma, förstå situationen och gå i spetsen för reformer,
icke blott till utveckling utan äfven till sparsamhet. Dessa reformer
betinga och möjliggöra i detta nu hvarandra. Jag röstar för bifall
till reservationen.

Herr Me din: Då man vid riksdagens början hörde Konungens

throntal, gladde det hvarje representant att vi voro i godt förhållande till
alla främmande makter, och man hoppades derföre, att under den närvarande
betryckta ställningen, då våra finanser försämras och icke förbättras,
alla möjliga besparingar skulle komma att göras; och man har också hört
att, när det var fråga om anslaget till understöd åt de många nödlidande
i flera landsorter, man icke hade så godt om medel. I dag deremot öfverraskas
man med den underrättelsen, att någon statsbrist icke är att
befara, utan att man tvärtom hoppas, att utgifterna icke skola öfverstiga
inkomsterna. Jag vill icke påstå att de ärade talarne på ministerbänken
velat så att säga måla den finansiela ställningen i alltför vackra färger,
men jag tror att deras uppfattning hvilar på något litet misstag; ty otvifvelaktigt
komma bränvinsbränningsafgiften och tullinkomsterna att stiga
till lägre belopp än beräknadt är, hvadan vi alltid komma att få vidkännas
en statsbrist. För öfrigt anser jag icke någon synnerlig våda af att
indraga ett öfningsmöte, då det ju icke erfordras lång tid och möda för
att lära sig handtera de nya gevären. Deremot bör noga beaktas den
nöd och det betryck som råder i flera landsorter till följd af den missväxt
som nyligen hemsökt eu stor del af vårt land; och äfven för det innevarande -

529

Den 6 Mars, f. in,

rande; årets skörd börja redan nu farhågor yppa sig. Under sådana för

foV atfTstnT1’ Jag Tk lgen mau bör begagna sig af hvarje möjlighet

foi att åstadkomma någon minskning i statsutgifterna, ehuru jag å andra

Ä med?fVei; att Wre en illa använd" sparsamhet atufdragå de
ifrågavarande ofnmgsmotena, om derigenom möjligen fosterlandet i ferans
stund skulle blifva blottstäldt på försvar. Men som jag icke befarar någos
sådant och för öfrig t anser Herr Ribbings bild om det der huset som

sva ra dt .f?1184®1 °C! d?rrai/ for blott ett gyckel, som dessutom blifvit besvaiadt
af representanten från Calmar län, förenar jag mis i det vrlmnde
som af reservanterna blifvit framstäldt. J 8 ° yrkande

^err getter Andersson: -Emot den förevarande punkten hafva
halfva antalet af Stats-Utskottets ledamöter sig reserverat, med yrkande
att anslaget till armeens ofnmgar måtte för år 1870 med 442,000 R-dr
nedsattas. Huruvida denna nedsättning, som följaktligen, om den bifalla
Jo i orsakar en minskad öfning för arméen, skall innebära sådan våda för
fäderneslandet som. åtskilliga af föregående talare velat påstå, tror jag
ej, åtminstone kan jag icke föreställa mig att det skall blifva så farligt som
den värde professorn från Upsala påstått, då han jemför, “att man lE
Inikan-°iPPfa fan|e!seP°rtarne och lösgifva fångpersonalen“, ett yttrande
m jag icke kan godkänna. Då nu icke mindre än tolf af Utskottets ledamöter
reserverat sig, och jag till dem har det förtroende att de noga öfer\agt
sm åtgärd, så tvekar jag icke att med dem förena mig, och detta
gheldre som beloppet för ifrågavarande nedsättning?^ min
mSngelS8 ^ /°r anC ra stat?beb°f mera behöflig!, dels ock att för icke
f | "f ar seda1}’ armeens ^ ofnmgar endast skedde hvart tredje år, då
fiåöa vai om armeens allvarliga användande, och eu mera fullkomlighet i
hetSKmmf m1'' f behofvet påkalladt, än för närvarande, då Sverige! enlaVu
u J:t/-tal V1(1 Riksdagens öppnande, står i vänskapligt förhålfö-nnlM,
6 a TTi 6 Pä gnmd af hvad jag sålunda anfört

vrka hSl ni med afs;ig af btskottets Utlåtande uti förevarande punkt
yrka bifall till reservanternas förslag. 1

Herr Per Nilsson från Örebro län: Jag hade trott att uti denna

kan gra Ä''Utm“g; Då jas bor i närheten afen exercisplats, der
åi ligen ofnmgsmoten hållas, så har jag varit i tillfälle att af så väl befäl
som soldaterna inhemta upplysningar om de ifrågavarande öfningarne. De
Hafva sagt mig, att hälften af den tid, som nu användes, vore tillräcklig
foi att hålla trupperna fullt ofvade och krigsbara. Jag instämmer med reservanterna
och yrkar utslag å Utskottets Betänkande i denna pank

?\0rCK,Ma" llf;r sökt att göra sig lustig deröfver, att en
••°S hvikGn bunde forutsättas, att han ej vore särdeleshem Stadd

1 taT6n’ S01a T fÖreligga’ företaSit sig att derom göra framställning.
Men for ram del kan jag ej inse, att det bör vara någon representant
formenadt att framställa klagomål öfver betryck, likasom behofvet
af besparingar, äfven om han icke skulle råka att ega lika goda insigter
som de, hvilka skola profva hans förslag. Det lefver väl i mitt minne
Riksd. Prot. 1869. 2 Afd. 1 Band. g4 ’

530

Den 6 Mars, f. m.

hurusom under do flera år jag tillhört Representationen jag mera än ofta
hört yttras i anledning af enskilda riksdagsmans förslag: ''huru skola de
förstå det“ Detta är en mycket riktig anmärkning, men jag tror, att det
snart skulle visa sig, att det icke längre vore möjligt att uträtta något
genom Representationen, om riksdagsmannen icke skulle få framställa sina
betänkligheter eller om i allmänhet, då en opposition ar nödvändig och
hör finnas de som föra dess talan skulle anses böra vara med statsSÄi
i alla delar lika förtrogna, som de, 1,vilka det å embe tpts

vägnar tillkommer att dem handlägga. _..

Tåg tror derföre, att Riksdagen och framför allt dess Utskott hora uppmärksamma
dylika framställningar, äfven om de icke skulle vara byggda
nå någon djupare sakkunskap; äfven om de, såsom har ar fallet, skulle
mera syfta pä^n allmän idé än pS ett giftet anslag till ett ™t andamäl.
Uppmärksamhet bör äfven egnas åt den omständigheten, att Stats-Utskottet
måste åberopa Herr Jöns Pehrssons motion. Detta har vant Utskottets
arundlagsenliga skyldighet och det har dertill vant en nödvändighet oi
att sålunda undgå att komma till den möjligen omtvistade frågan, om Utskottet
och dess reservanter må hafva egt berättigande att sjelfve öppna en
sådana fråga. Jag för min del anser, att Stats-Utskottets medlemmar
hafva en sådan rätt; men andra bestrida det Således ar af alla omständigheter
klart, att på detta sätt svårigheten hast hafdes, då man verkligen
ville utlåta sig om saken. .. , . ,

Hvad man vidare har anmärkt emot reservationen, ar att den icke

lemnar någon utredning af det förhållande, som den berör.

Men om å ena sidan den äfven må lida åt någon större korthet och
lakonism, än vanligt, torde dock, å den andra, den kanske kunna rakna
sig till godo, att den icke uppehållit expeditionen af Betankandet Vi
veta ju alla, att grundlagen icke medgifver något dylikt uppskof; att den
strängeligen förbjuder det; och för att detta ändock skall kunna ske,
måste man således ställa sig bredvid grundlagen och vinna tid genom en
SSd öfverenskommelse i Utskottet. De ledamöter hvflka tillhora
denna Kammare, hade emellertid just icke mycken anledning att anstränga
sig derhän, för att sålunda få tillfälle att framlägga eu fullständigare
motivering af sin särskilda mening, särdeles, som vi icke hade ringaste
utsigt att se vår åsigt uppmärksammad i Första Kammaren och vi
sielfve äro beredde att här stå till svars för. vårt förslag. Och jag hoppas
Herrarne finna, att framställningen icke är utan skal, då mänga redan

hlilv u^ad" nu pgträfiar sjelfva saken och i främsta rummet behofvet åt
nedsättningar i allmänhet i statsreglering^, har Herr Finansministern
derom lemnat flera upplysningar, som måste komma oss til godo. Man
kan till eu början om Kongl. Maj:ts Proposition angående statsreglenngen
sä«a, att, ehuru den ej utreder Statsverkets verkliga stallning vid slutet
af°året 1868, den dock, efter min uppfattning och så vidt jag vant i tillfälle
att granska den, är grundad på verkliga förhållanden; och jag kan
icke finna annat, än att en hvar, som vill komma till klarhet om huru man
hör reglera staten, i nämnda statshandling har eu ganska saker ledning.
Denna Kongl. Proposition har, såsom bekant är, gjort anspråk på Bankens
vinstmedel för tvänne år till sammanlagdt belopp åt. ej mindre an

Den 6 Mars, f. m.

581

3,600,000 R:dr. _ För min del anser jag det icke vara sannolikt, att Kam hetrlfff

° a p8f m Pa taga Sä mycket medel frän Banken. Hvad mig
beträffa! maste jag åtminstone saga, att jag icke vill medgifva det- och

då denna fråga förekommer, amnar jag ock rösta deremot. Men å andra
sidan bär jag alltid föreställt mig, att det långt ifrån ligger något orätt
nti, att Riksdagen tager i anspråk någon del af Bankens^del Det £
ej antagligt, att någon bankinstitution finnes, som ej nödsakas att åt sina
delegare — vare sig Staten eller enskilde personer — lemna någon årlig
utdelning. Anledning kan val finnas för vår Bank att icke göra det — lika!?
som den ofta icke gjort det — men dermed må nu vara huru som helst
eke ar anspråket orattmätigt från Statens sida att till någon del komma
i åtnjutande af afkastning utaf det stora kapital, som tillhör de skatt?

m-UtanCie olif sT-f* dfr eger‘ Man “åste dock förfara med

matta 1 allt. Så äfven bär. Derföre ar det ock, likasom det ej är tidigt,
icke heller billigt, att Banken skall afhändas hela det betydliga beopp,
Kong!. Maj:t velat draga derifrån, utan får man väl antaga att
summan kommer att nedsättas till 2,500,000 R:dr. Detta skulle då vara
det belopp som för denna gång kunde komma Statsverket till godo Efter
skulle en brist uppstå i statsbudgeten, hvarSSstorlek utvisas
_ af skilnaden mellan Kongl. Maj:ts förslag 3,600,000 Rall-, och det

ptatiutfoVooo ad"0,000 E“Ir'' De““ statebrisl « •««*» te Nu

hemställer jag till Herr Finansministern, om det icke för honom
dSm- ® likasom för oss att regleringen kunde i alla väsendtliga
i bn m-r!aS; detta kunde ske utau att några utomordentliga åt«"l1
en,bekufd''? vldtaSa®; JaS hemställer, säger jag, om det ej vore skäl
söka tillvägabringa, att Staten ändock går ihop. J

Herr Finansministern synes ock hafva velat verka derhän, då han
uppräkna summor och belopp, som, i händelse af en minskad tillgång från
bankomecllen, vore ännu odisponerade och användbara; och för min del har
Ja? 1,1lgentmg “lvaada mot hans beräkningar. Tvärtom vill jag önska
hända''°Ppa8’ ^ kan aPven kunna hålla dessa medel Statsverket till 1

sådant fall uppkommer en summa, af hittills i staten icke beräknade
tillgångar, som jag fattade skulle uppgå till 867,34-5 R:dr. Jag är ej
1.sttUld att nymäre följa siffrorna, men jag tror, att jag närmar mig till de
råtta, då jag antager summan vara ungefärligen 900,000 R;dr. Men derlfrån
skall, _ såsom riktigt blifvit anmärkt, afdragas hvad som motsvarar
den förhöjning i anslaget till fångvården, eller 180,000 R:dr, somafRiksbesilltad-
Återstår således ett disponibelt belopp af 687,345
R:dr. Nu ar frågan: huru skall denna summa fyllas, att den må betacka
bristen i Riks-staten, i händelse Bankens vinstmedel för 1867 och 1868
belopp? 6 mgä 1 Rikssälds-kontoret till det af Kongl. Maj:t påräknade

i sn1’0^ att 6,n ®urama af omkring 400,000 Rall- måste för det ända“alet
bef das,;, ock foj'' mm del må jag bekänna, att jag icke kan finna

fn J it;-nnnat™aS at,t Soka den an iust Pä detta anslag, hvars belopp nu skall
faststallas. På sådant satt skulle en tillgång erhållas af 1,087,345 R:dr —

eller i det narmaste det belopp, som jag antagit komma att blifva Banken

532

Den 6 Mars, f. m.

reserveradt af vinstmedlen. Hela åtgärden är således ingenting annat
än en fullständig komplettering af det finansförslag, som Kongl. Maj:t,
framlägger i afseende å regleringen af Statsverket för nästa riksdag.

Visserligen skulle jag, för min del, vara benägen att taga saken i
nfvorvä frände än en gång, om från ministerbänken anvisas någon utväg, livarSC40000
RA
utan tvärtom Utskottets pligt att ånyo tillse, om på ett fördelaktigare satt
än det föreslagna ifrågavarande sak kunde regleras.

Hvad åter vidkommer sjelfva frågan om den summa, som må erfordras
för att indelta arméens vapenöfningar må kunna behörigen försiggå,
kan’oi nekas, att, om det finnes 400,000 Rall- mindre att använda till
sådana öfningar, denna nedsättning skall på dem utöfva sin verkan och
att nedsättning.® derföre ej bör ega rum utan i nödfall Men om man
vill gorå sig reda för hvilken verkan denna indragning kan utöfva; om
man fördenskull vill tillse, huru dessa öfningar vant ordnade, måste man
gå tillbaka till året 1856, då, på sätt flere talare redan anfört, ofningarne

utsträckte^ ^ som då var samlad, framlades noggranna beräkningar
hvad ofningarne skulle kosta och det var just på. grund af dessa
beräkningar som Ständerna — genom omröstning i Förstärkt Utskott —
gingo in på att för ändamålet anvisa eu med 200,000 Ikdr förhöjd summa
af 586 000 R:dr och på samma gång ställa den på förslag. Men redan vid
följande riksdag, då förhållandena voro förändrade både i politiskt ^anseende
och med afseende å tillgångarne, fann man betänkligt och vådligt att
ställa saken så och anordna medel till vapenöfnmgarne till obegransadt
belopp Då skedde en öfverenskommelse, som tillvägabragtes derigenom,
att Preste-Ståndet gaf med sig, ehuru, om jag mmnesjratt, ej Ridderskapet
och Adeln Derigenom blef bestämdt, att anslaget icke skulle vara loislassanslag
utan ett bestämdt anslag och reservationsanslag, men denna
öfverenskommelse kunde ej på annat sätt bringas till stånd, än derigenom
att kostnadssumman fastställdes af Presto-Ståndets ledamöter och sattes
högre än behofvet enligt sista räkenskapen utgjorde. På så satt uppkom

SUm™edermeraJ°har genom tid efter annan framställda fordringar från
Regeringens sida, på grund mera af politiska skal än af ren öfvertygelse
onf deras nödvändighet, summan småningom blifvit ytterligare höjd och ar
nu det medger jag, vida högre; jemför man nu den summa, som genom
den föreslagna indragningen skulle komma att stå till Regeringens disposition
under nästa år, tror jag man skall komma till öfvertygelse derom,
att hvad här tvistas om, är litet nog. Vid 1866 års slut fanns, efter
hvad iag vill minnas, å nämnda anslag en besparing af 414,000 R.dr.
Nu kan det väl sägas, att detta belopp kan komma att utgifyas redan
under innevarande år, men mine Herrar, då nöden är stor och just noden
nu påkallar särskilda åtgärder, skulle man väl, synes det mig, under detta
år kunnat ifrågasätta åtminstone, att Regeringen låtit inställa en stor del
af vapenöfningarne för arméen, åtminstone hvad kavalleriet betraäar. Jag
vet, att Regeringen icke gjort det, men det kan man likväl fordra^ att
ofningarne begränsas så, att kostnaden må kunna hålla sig mom a
anslag. Kan man derföre, som man bör, bibehålla den nu befintliga be -

Den 6 Mars, f.

533

spännen af 100,000 R:dr har Regeringen dock för år 1870 cirka 550,000
T7 , rora med> ocl1 mme Herrar, dessa 550,000 R:dr understiga
det anslag, som ligger till grund för hela organisationen af arméens vapen Si?

Silande planen antogs med eSt

eu uerhJf fc''- -?^edeS skulje fo,r denna gång mot den tiden ifrågakomma
en nedsättning i ofningarne af endast 8 procent.

i n^" “r11 åtir tiU Srund för kalkylen förhållandet, då ofningarne

ff 7n''fnnnaRdliSa’ er/11? enhgt sista redogörelsen för 1860 en summa
ar /Do,000 It:dr. bkilnaden visar, att öfningarne för år 1870 endast
behöfva minskas med 22 procent.

f.x dlela-i f.ffai’ea aiser säledes> för så vidt Regeringen från början utgått
iån en riktig åsigt, 8 procent af öfningarne, som skulle behöfva inställas.
aVlen som lorandrmgar sedermera skett och man derföre kanske bör gå ut

22 procent 611 d<3 SiSta Öfningar’ som varit fulIständiga, blir skilnaden

Nu hemställer jag till er, mine Herrar, om icke den del af dessa
vapenomingar, som må vara minst nödvändig, kunde inställas under nästa
u, dä i 7 ,e, ast galler att inskränka öfningarne med 22 procent. Här
nar mycket talats om, att man icke vill försvara landet; ''att man icke får
angripa detta anslag, emedan det är ett anslag, som måste utgå oafkortad^
att deråt beror armeens krigsduglighet; att denna icke kan stå emot en
dylik rubbning; att ingå giltiga skäl kunnat anföras för åtgärden; att den
ai s ta ig or armeen och skadlig för landet. Så ungefär hör man yttras.

•en , Godtalighet kan till sitt rätta värde bedömas, om man erinrar
sig att frågan icke gäller anslagets tillvaro, utan endast en tillfällig nedsättning
tor ett år Jag tror, att man gerna kan något litet se saken
a1ve111l • p den P°)ltlska sidan. Ingalunda som jag ville spå, om krig
skall intratta nu, eller nästa år; men så mycket kan man väl säga, att,
om den politiska ställningen i dag om ett år skulle visa sig hotande, det
ar Regeringens pligt att då framlägga förslag om ytterligare medel till de
åtgärder, som må erfordras för att försvara landets sjelfständighet. Och
dä vid den tid Representationen åter råkas, lärer man icke behöfva beära,
a . någon skada skall vållas af den föreslagna indragningen. Om den
kunde öfvertyga främmande regeringar, att vårt land vill afhålla sig från
allt deltagande i de stora politiska förvecklingarne; så vore sådant icke
någon skadlig följd af nedsättningen i anslaget.

Man har ock påstått, att hinder skulle möta för en dylik tillfällig
organisation under nästkommande år, om förhållandena då skulle göra mera
omfattande ofmngar nödvändiga, emedan styrelsen måste bestämma sig
redan detta år med afseende å de kontrakt, som böra afslutas för det följande
Jag tror dock, att man härmed kan gå så tillväga, att man nu infordrar
leveransanbud i vanlig ordning, men att bestämma sig för dessa anbud,
dermed anser jag, att man i allmänhet kan och jag säger det, äfven bör
drojä, till dess man sett den nya Representationen och gjort upp den nya

skönjM^Von6fa a*°^aktkgen kan icke heller i denna omständighet

Hvad åter angår den statsrättsliga delen af frågan, har jag visserligen
med nöje bort den utredning, som blifvit lemnad från den sida, som detta
egentligen tillhör och jag får för min enskilda del särskildt uttala mitt

Den C Mars, f. m.

534

erkännande, derföre att i detta föredrag man helt och hållet undgick att
spåra något försök att från grundlagens bestämmelser hårdraga slutsatser,
som icke dermed öfverensstämma. Deremot erkände den ärade talaren
Öppet och oförbehållsamt i afseende å Representationens sjelfbeskattningsrätt,
att denna icke vore omtvistad eller kunde sättas grundlagsenligen i
fråga. Det var blott den konstitutionela andans fordringar, som han ansåg
skulle komma att förbises, om man ginge så till väga, som bär blifvit
blifvit föreslaget. För min del tror jag, att det ligger mycket riktigt och
tänlcvärdt uti hvad han sålunda anfört, men jag tror äfven, att, om man
scr saken mera praktiskt, man skall finna, att frågan ej alldeles står på
den punkt, som den värde talaren antagit.

Jag vill i sådant hänseende först och främst fästa uppmärksamheten
uppå, att under de fordna ståndsförhållandena den rätta ställningen emellan
Regeringen och Representationen icke kunde utveckla sig fritt och i öfverensstämmelse
med grundlagen. Det var omöjligt, emedan hvarje försök
dertill qväfdes af de båda första stånden. Detta var också en af de svåraste
omständigheter, som mötte dem, Indika under ståndsskilnadens dagar
ville verka i sådan syftning, och derföre blef ock eu reform af det då bestående
representationssättet eu nödvändighet. Nu har reformen skeft; •
och mycket måste derföre förete sig annorlunda. _ Det är naturligt, att den
nya Representationen skall fordra förändringar i Regeringsformen, fordra
inskränkning i Regeringens magt enligt 89 §, beträffande den ekonomiska
lagstiftningen. Men framför allt måste man finna sig uti, att Representationen
vill taga i besittning den magt den lagligen har; och att den
derför gör anspråk på de rättigheter, som grundlagen redan medgifver, boi
icke väcka förundran.

Om man i sådant hänseende nu vill undersöka, huru det egentligen
förhåller sig med anslagen på, som det heter, ordinarie stat, kommer mair
snart till insigt derom, att i grundlagen någon skilnad emellan ordinarie
och extra stat icke finnes angifven; men går man frågan närmare inpå
lifvet, tror jag man skall finna anledningen, huru denna skilnad uppkommit.
_

Jag är visserligen icke fullt förtrogen med historien om alla våra riksdagar
allt ifrån år 1809, men jag tror mig dock icke begå något misstag,
om jag antager, att hela vårt politiska lif inträdt i ett annat skifte vid
184-0 års riksdag. Jag beköfver säkerligen icke anföra mycket har för att
styrka den meningen. J ag tror, att vi alla erinra oss, att det var vid den
riksdagen, som Representationen mötte eu Regering, hvilken under en fortsatt
slentrian tillåtit sig en massa missbruk, och att det var då, som ett
efter grundlagen mera ordnadt förhållande de båda Statsmagterna emellan
inträdde till följd af de folkvalda ståndens bemödanden. Man gick dervid
till väga så, som man måste göra, när, såsom händelsen var, man var betungad
af motståndet från de båda första stånden. Man sökte derför att
åtminstone begränsa Regeringen i afseende på utgifterna, utan att misskänna
behofvet för styrelsen att hafva medel till sin disposition emellan
riksdagarne. Regeringen hade godtyckligt användt öfverskotten å hufvudtitlarne,
förhöjt löner å ordinarie stat och tillåtit sig tusen andra saker,
som jag icke nu vill vidröra. För att icke för mycket binda händerna
på Regeringen, som då blott hvart femte år mötte Representationen, men

Den 6 Mars, f. m.

535

äfven i afsigt att stäfja de missbruk, som sålunda inrotat sig och förebygga
dem för framtiden, uppkom då hvad som nu är föremål för så olika
uppfattning, uppkom, säger jag, den reglering af statsutgifterna, som ännu
är gällande. Besparingarne å hufvudtitlarne ställdes till Regeringens disposition
att användas för sådana behof inom hvarje titel, som icke blifvit af
Representationen pröfvade; men derjemte inskränktes äfven denna Regerings
rätt, på det sätt, att öfverskotten af visse anslag endast fingo användas
för samma ändamål, dertill anslaget blef gifvet, hvarigenom uppkommo de
så kallade reservationsanslagen. Men oppositionen litade ändock icke på
detta sätt att få statsmedlen rätt använda, och derföre infördes de tillfälliga
eller extra anslag, som anvisades i allmänhet på Riksgälds-kontoret,
så att medlen intill användningen förblefvo i händerne på Rikets Ständers
Fullmägtige, hvilka ock till en början vida mera än nu deltogo i pröfningen
af utbetalningarnes behörighet.

Med reservationsanslagen afsågs att, om Regeringen möjligen hade behof
att använda något större belopp under ett följande år än under ett
föregående, Representationen åtminstone skulle vara förvissad, att dessa
medel ej skulle blifva dragna till andra ändamål, under det att de extra
anslagen blott lemnades för en gång och blefvo Representationens medel,
om de ej behöfde användas till de gifna ändamålen eller lemnade öfverskott.
Att regleringen kunnat göras enklare, må ej bestridas, men att den
ej gjordes bättre, kan ej väcka någon förundran hos dem, som känna till
förhållandena inom de fordna stånden.

Om nu äfven rubriken: extra stat, förut må hafva varit begagnad,
har den dock ej — det tror jag mig kunna säga — varit begagnad
i samma mening och ändamål, som den fick efter året 1840 och som den
nu har.

Sammanfattar man nu allt detta, finner man lätt, att hela anordningen
icke var afsedd att utsträcka Regeringens rättigheter utan att begränsa
den och göra till en sanning hvad grundlagen innehåller.

Detta torde vara det enda rätta förhållandet och från den sidan har
jag ock sett ej blott den nu förevarande utan de flera likartade frågor,
som vid denna och förra riksdagen varit å bane.

Erinrar man sig nu, att allt hvad som hör till dessa öfningar för
indelta arméen, om hvilka nu åter är fråga, alltid varit och antagligen
skall bli ett ständigt tvistämne mellan Regeringen och Representationen,
kan man väl icke undra på, att denna Representation, då den rörer sig i
friare former, vill taga i besittning en rättighet, som är i grundlagen nedlagd,
om den ock under en längre tid varit overksam; att den då i främsta
rummet kommer att tala om den största af alla utgifter och att der söka
lättnad för Statens reglering. De flesta af anslagen till arméen äro icke
af sådan beskaffenhet, att de anvisas för en gång. Hvad skall forskningen
söka efter och hvart skulle den vända sig, om icke till ett anslag som
detta. Om man ser saken från statsrättens synpunkt, kan jag således
icke på något sätt finna, att Representationen genom ett bifall till reservanternes
förslag öfverträder sin rätt och sin befogenhet, om ock det visserligen
må hafva varit önskligt, att Regeringen sjelf tagit initiativet och gått
Representationen här till mötes.

Under närvarande förhållanden, då eu stor förändring inträdt i landets
förmåga, synes ock särskild anledning vara för handen att företaga en omfattande
revision af de bestämmelser, som tillkommo år 1856. Jag behöfver
icke erinra Eder, mine Herrar, om ställningen inom Representationen
den tiden, men emellertid var den sådan, att hvarje förslag, som kunde
medföra något gynnande resultat för något jernvägsintresse ovilkorligen fick
framgång. Man befann sig då uppe i helt andra, helt exceptionela förhållanden.
Då svällde folket af den välmåga, som Vestmagternas krig med
vår östra granne medfört. Nu är det annorlunda; och det kunde således
måhända icke saknas anledning, om Regeringen tagit hänsyn till en ställning,
hvarom den ej är okunnig och försökt ordna Statsverket på helt
andra grunder, än dem, som 1856 års riksdag banade sig väg.

Det vore för öfrigt att beklaga, om Regeringen skulle fatta det förslag,
hvars målsman äfven jag nu vågat vara, från en annan synpunkt än
den rent ekonomiska; anse, att detsamma innebure något annat samt mera
än hvad det uttalar, och betrakta detsamma såsom ett ingrepp i Regeringens
häfdvunnna rättigheter, eller än mera som ett misstroende i andra
hänseenden. Jag tror, att Regeringen dermed gör hvarken sig sjelf, landet
eller Representationen någon tjenst. Och jag tror derjemte, att, likasom
alla lagar måste tillkomma genom tillmötesgående mellan Regeringen och
Representationen, Herr Krigsministern, då han vid närmare eftersinnande
torde finna, att nedsättningen blott afser sådant, som lätt nog kan uppskjutas
samt ej vidrör sjelfva grunden för arméens bildning och tjenstbarhet,
skall blifva benägen att icke längre motsätta sig detta förslag.

För min del omfattar jag reservationen och kan ej afstå från att
derpå yrka bifall.

Herr Statsrådet Friherre af Ugglas: Jag ämnar ej nu följa den

siste talaren i hvad han yttrat om den konstitutionela och militäriska
delen af frågan, men ber att i korthet få upptaga frågan om bankovinstens
användande, enär talaren hufvudsakligen derpå grundat sin åsigt
om nödvändigheten att vidtaga den besparing reservanterna påyrkat.

Talaren har ansett att en del af denna vinst borde åt Riksbanken
reserveras och frågan reducerar sig, enligt samma talares framställning,
ytterst derhän, om det finnes vara gagneligare att betala en förfallen skuld
med denna befintliga tillgång, eller att använda denna i och för Bankens
egna ändamål.

Då nu Bankofullmägtige sjelfva ansett medlen kunna af Riksbanken
undvaras, bar jag fått ett ökadt "stöd för min mening att denna Bankovinst,
denna besparade tillgång icke kan bättre användas än att dermed
betala en skuld. Om man vidare besinnar, att, innan nu ifrågavarande
vinster komma att utbetalas, Banken sannolikt åter intjenat nya vinster,
kan den nu ifrågasatta utbetalningen icke för Banken medföra någon
olägenhet och jag hemställer då, om icke allt skäl förefinnes att använda
dessa medel för Statsverkets oafvisliga behof.

Men användes bankovinsten på detta .sätt, då förfaller helt och hållet
den grund, hvarpå den siste talaren byggt sin argumentation. För öfrigt
har jag med tillfredsställelse hört, att samma talare endast i denna punkt
tvekat om beräkningarnes i den Kongl. Propositionens hållbarhet. Här

Den 6 Mars, t'', m.

537

har från en annan sida ställts den uppmaning till Regeringen, att den
måtte gå i spetsen, icke blott för utvecklingen, utan för besparing. Regegeringen
kan i detta afseende med lugn se Representationen i ögonen, men
något hårdt, något mycket är det att begära, att Regeringen skulle gå
i spetsen för en sparsamhet, som icke skulle lända till landets sanna
båtnad.

Herr A. von Proschwitz: En talare har sagt, att han af soldater
fått den upplysningen, att öfningarne utan skada skulle kunna inskränkas
till hälften af den tid, som nu derpå användes. Jag tror likväl, att man
i detta som i andra yrken behöfver hinna litet längre fram för att kunna
fälla ett riktigt omdöme. Man ser ju huru man i andra länder anstränger
sig, för att bibringa arméen en tillräcklig öfning, och icke sker det
för att plåga eller betunga folket, utan för att öka arméens duglighet.
På samma sätt hos oss. Hvad hjelper det att hafva en armé på papperet,
om den saknar öfning. Jag tänker mig ett ypperligt fartyg, men med
en oöfvad besättning. Huru går det då med fartyget, när faran kommer?
Man säger att den indelta arméen är dyr, men hvartill duger den i alla
fall, om den icke är tillräckligt öfvad? Handgreppen äro visserligen snart
inlärda, men för att kunna röra sig med sådana gevär, som de nya, nu
anskaffade, och mot en fiende, som sjelf är försedd med sådana, måste
förändringar i taktiken göras. För att inöfvas häruti erfordras mycken
tid. Frågan har dessutom en vigtig moralisk betydelse. Känner en trupp
sig icke öfvad och hemmastadd i sitt vapens begagnande, så känner den
icke heller någon trygghet. Om man öfvat sig i fäktning, hvilken säkerhet.
känner man icke hos sig, i jemförelse med dem, som icke har någon
öfning. Fn talare har sagt, att vår armé icke svarar emot Petersburgs
garnison, så mycket mer behöfver den då att öfvas. Man tycker måhända
att ett års afbrott i öfningarne icke kan så mycket betyda, men detta är
ett .misstag. Det är nämligen alldeles nödvändigt ett kontinuitet bibehålies
i öfningarne. Den militäriska andan lider af sådana afbrott, som det nu
ifrågasatta. Man invänder måhända, att korporalskolorna och befälsmötena
icke äro ämnade att afbrytas. Detta hjelper dock icke saken, ty genom
dessa vinnes endast en, att jag så må säga, teoretisk bildning; det är
först genom regementsmötena och ännu bättre genom än större möten,
som praktisk öfning och duglighet kan erhållas. Motionären har af sparsamhetsskäl
tillstyrkt, att äfven beväringsmötena måtte för i år inställas.
Skola sparsamhetsskäl bär nödvändigt göra sig gällande, då tror jag att
det är bättre att dessa beväringsmöten i år inställas. Dessa 15 dagars öfningar
kunna, om så behöfves, lättare ersättas och här är ingen kontinuitet
som
alstras en likgiltighet för tjensten, hvilken kan medföra oberäknelig skada
och man kan få uppoffra mycket, innan sådant kan repareras. Jag yrkar
afslag å reservanternas förslag och bifall till Utskottets betänkande i denna
punkt.

Herr Bergström: Så mån.ga talare, jemväl af Kammarens bäste,

hafva redan yttrat sig, att skyldigt afseende å Kammarens tid och tålamod
bjuder mig att fatta mig så kort som möjligt; men ärendet är så

538

Den 6 Mars, f. m.

vigtigt, att jag icke kan underlåta att deri yttra några ord. Frågan företer
för betraktaren tre sidor, den statsrättsliga eller konstitutionel*, den
militäriska och den finansiela. Alla dessa tre sidor hafva redan blifvit
skärskådade hvar af sin målsman inom Konungens råd. Det må mellertid
ursäktas, att företeelser på rättslifvets område lifligast intressera mig och
att således den statsrättsliga synpunkten företrädesvis ådrager sig min
uppmärksamhet.

Hvad således först angår frågan om Representationens befogenhet att
ensidigt indraga ordinarie anslag, ansluter jag mig helt och hållet till
den af Hans Excellens Herr Justitie-statsministern yttrade åsigt. Denna
åsigt synes mig hafva blifvit af honom med all erforderlig bestämdhet
uttalad, så att den missuppfattning eller misstydning deraf, hvartill enligt
mitt förmenande en sednare talare gjort sig skyldig, icke skäligen bort
ifrågakomma. Om än rättsgrundsatsen, att ett i laga ordning tillkommet
ordinarie anslag bör af representationen respekteras och förty icke kan
utan Regeringens medverkan och samtycke indragas, icke linnes med uttryckliga
ord uttalad i grundlagen; så faller det sig icke svårt att genom
en rättsvetenskaplig utveckling af de särskilda grundlagsbuden och deras
historiska genesis deducera denna grundsats. En sådan deduction åstadkommes
dock bättre från den akademiska lärostolen eller i vetenskapsmannens
stilla kammare, än på detta rum, der man lämpligast får inskränka
sig till att hänvisa till det rättsvetenskapliga arbete, som uti
ifrågavarande afseende redan presterats, och det resultat, hvartill man
derunder kommit.

En dylik hänvisning har redan vid ett förutgående tillfälle lemnats
inom denna Kammare, och jag skulle till berörda hänvisning foga flera,
om jag icke hade erfarenhet af att man icke följer dylika anvisningar.
För mig har den skrifna lagen aldrig varit och kommer aldrig att blifva
den enda rättskällan; och likasom jag erkänner rättens utflöde ur derå
källor, än den skrifna lagen, antager jag ock flera berättigade slag af
lagtolkning, än den bokstafiiga. Ingen lag, således eg heller grundlagen,
kan tolkas endast efter ordalydelsen, om än lagstiftaren tanklöst uppställt
en sådan lagtolkningsregel. Men med mig torde de flesta vara ense åtminstone
derom, att det icke går an att, såsom Herr Björck synes hålla
före, tolka en gällande lag så, som man önskar densamma må i framtiden
utvecklas. En sådan grundsats för lagtolkning är ytterst farlig och förkastlig.
Tillämpas den följdriktigt, så bär man våld på den gällande lagen,
ity att man deri intvingar sådant, som endast kan tillkomma genom lagstiftning.
Mindre farligt, snarare oskadligt, är det sätt att tolka lag, som
under denna öfverläggning jemväl begagnats, att man nemligen utgår från
en sinnrik antithes med epigrammatisk udd, hvilken dock är så tillspetsad,
att den af sig sjelf af bry tes.

Den militäriska sidan af frågan förstår jag icke; men just derföre
hyllar jag Hen1 Ribbings klokhetsregel att lyssna till hvad de sakkunnige
derom såga. I detta afseende åberopar jag således hvad både Herr Krigsministern
och en ledamot af Kammaren yttrat om det betänkliga af en
nedsättning uti ifrågavarande anslag, enär arméens stridbarhet och tjenstduglighet
derigenom komme att minskas.

Den 6 Mars, f. m.

539

Beträffande frågans finansiela del; så synes mig Ilerr Finansministern
nöjaktigt hafva utredt, att statsbrist icke är att befara och att således
afseende å den finansiela ställningen ingalunda påkallar nedsättning
af något ordinarie anslag, och aldra minst af det ifrågavarande, hvilket
ju icke är ett nytt, utan ett gammalt anslag.

Det må medgifvas, att man icke haft rätt att af reservanterne, hvilka
nu förfäkta och söka göra gällande sin mening, fordra insigt uti och utredning
af ärendets statsrättsliga och militäriska momenter; och den förste
talaren bland reservanterne, hvilken tillika är Stats-Utskottets ordförande,
har jemväl öppet och ärligt tillstått, att han icke förstår militärväsendet;
men då Stats-Utskottets och således äfven reservanternes styrka väl
skulle ligga uti det finansiela, hade man skäligen kunnat vänta en noggrann
och tillfyllestgörande utredning i sistberörda afseende. Fn sådan
förväntan har emellertid blifvit grymt gäckad. Visserligen kan man af
det myckna ordande om den största sparsamhet, som inom denna Kammare
så ofta höres, sluta till, att afsigten att spara varit det egentliga,
ehuru i reservationen ej uttalade motivet till reservanternes förslag,
att anslaget till indelta arméens vapenöfning?.!’ måtte nedsättas med

442,000 Rall’; men sjelfva siffran synes mig gripen ur luften. Icke den
ringaste tillstymmelse till beräkning förekommer i reservationen; intet ord
om hvilka öfningar reservanterna förmena kunna inställas. Af den förste
talarens yttrande framgick, att han för sin del med nedsättningen åsyftade
inställelse af regementsmötena, men deremot önskade, att öfningarne
vid underbefälsskolor, vid befälsmöten, exercisqvadroner o. s. v.
skulle under år 1870 ostörda fortgå. Men, då ingen beräkning af kostnaderna
för regementsmötena blifvit gjord, lärer icke ens samme talare sjelf,
än mindre någon annan, kunna bedöma, huruvida icke den föreslagna
nedsättningen komme att föranleda delvis inställelse jemväl af de öfningar,
hvilka han velat lemna orubbade, och således sträcka sina verkningar
längre än åsyftadt varit. Äfven de, som af konstitutionela eller militäriska
skäl icke finna sig förhindrade att nedsätta ifrågavarande anslag,
hade haft rätt fordra, att frågan i finansielt afseende blifvit af reservanterne
fullständigt utredd. Icke alla inom denna kammare lystra reservanternes
dekreter, icke alla hylla den stricta observansen. Åtminstone gör
jag det för min del icke. Jag fordrar skäl och bevis; och då reservanternes
förslag är blottadt på alla sådana, måste jag jemväl på den grund
allvarligen motsätta mig detsamma. Jag yrkar således bifall till hvad
Stats-Utslcottet i denna punkt hemställt.

Herr Rundbäck: För min del vill jag visst icke motsätta mig
nyttiga anslag, men det är icke alltid tillfälle att följa denna böjelse, det
gifves tider, då man måste spara på äfven ganska magtpåliggande utgifter,
så vida man vill att debet och credit skola gå ihop. Skäl, och, som mig
synes, ganska goda, hafva blifvit anförda, för att man, då besparingar
måste göras, just i förevarande anslagsfråga, har det lämpligaste tillfälle
dertill. Icke tror jag att arméens krigsduglighet derigenom skulle minskas.
Visserligen åberopas, i fråga om dessa öfningars nödvändighet, utländska
staters exempel, men dessa hafva helt andra soldater. De äro
ofta unga konskriberade, som nyligen inträdt i tjensten eller legat som

540

Den 6 Mars, f. m.

garnison i fästningar, under det att våra soldater ofta i 20 år öfvat ett
oeli. detsamma. Vore det derföre fråga om att borttaga rekryt- eller
beväringsmötena, skulle jag anse det mera betänkligt, men här är ju endast
fråga om att för ett år inställa öfningarne för redan öfvade soldater.
bkju t sko torn a, som äro det vigtigasto för arméens stridbarhet, kunna ju
vara i verksamhet, oberoende af regementsmötena. Men med detsamma
jag icke vill bestrida nyttan af taktiska öfningar, vill jag likväl erinra
om följande yttrande af en af 1809 års män: “Glömmen aldrig, att

stora taktiska rörelser äro okunnighetens, oförståndets och fåfängans misstag
på vår krigsteater. Befälets bildning och en i högsta grad förenklad
kompani öfning är hos oss det hufvudsakliga; — allt annat en onyttig
börda för landet". Detta i afseende på det tekniska och taktiska. Men i
afseende på det ekonomiska yttrade samma person: “Landets styrka lig ger

deruti att folket liar kraft och mod att försvara sig, när det gäller,
men om försvaret blir alltför betungande, så att landet derigenom utarmas
och denna kraft och förmåga i farans stund svika, då är försvaret
icke byggdt på tillfredsställande grunder, och om man använder medel i
otid och för ändamål, som icke äro af behofvet påkallade, så saknas i
behofvets tider tillgångar till det nödvändiga och då först finner man,
huru ovisligen man förut handlat".

Lfter min tanke hafva dessa ord här sin fulla tillämplighet och jag
bär derföre velat åberopa dem. På dessa grunder och då det efter min
tanke skulle göra ett ganska godt intryck, om denna besparing kunde göras
och en del af bankovinsten derigenom åt banken reserveras, så anser
jag att, utan att deri på något vis behöfver ligga misstroendevotum mot
Regeringen eller Herr Krigsministern, Andra Kammaren torde böra bifalla
reservanternas förslag, hvarföre jag alltså yrkar afslag å Stats-Utskottets
Betänkande i förevarande punkt.

Herr Kinmanson: Då förevarande fråga i konstitutionel t hänse ende

är af mycken vigt, finner jag mig pligtig att äfven för min del yttra
några ord derom.

Man har förut fästat uppmärksamheten på den skilnad, som i statsregleringarne
uppdrages emellan ordinarie och extra ordinarie anslag, eu
skilnad, hvilken redan åberopas i beslutet angående den är 1810 uppgjorda
statsreglering. Medan de extra anslagen, enligt deras nuvarande begrepp,
omfatta endast tillfälliga utgifter, afse de ordinarie åter sådana statsbehof,
som bedömas såsom fortfarande nödvändiga och på lika sätt återkommande
hvarje år, hvadan anslagen af sistnämnda art äro för obegränsad
tid gifna. Dessa sednare anslag, hvilka frågan nu ensamt gäller, äro
ställda till Regeringens disposition enligt 4 och 64 §§ Regeringsformen.
I sin egenskap åt verkställande myndighet förfogar således Regeringen
öfver de ordinarie anslagsmedlen samt uppgör planer för och bestämmer
om deras syftesenliga användande. Skulle Riksdagen likväl indraga eller
betydligt nedsätta något så beskaffadt anslag, icke derföre att det i anseende
till förändrade förhållanden upphört att längre vara behöliigt, eller
derföre att erfarenheten visat detsamma vara till beloppet för högt beräknadt,
utan endast, såsom nu blifvit yrkadt, för något visst år, i ändamål att
under det året använda de afdragna medlen till andra behof, måste Rege -

Den 6 Mars, f. in. 541

ringen härigenom försättas i en svår belägenhet. Regeringen finner åtdraget
verka på förvaltningen mycket störande, och ändock har Riksdagen,
begagnande sin magt, förvägrat medlens utgående. Ett dylikt beslut
innefattar i sjelfva verket att Riksdagen för ett särskildt år öfvertagit den
disposition åt anslagsbeloppet och den närmare bestämning rörande sättet
för dess användande, som, enligt grundlagens förutsättning, bör tillhöra
Regeringen. Det är en egenhet för våra statsregleringar att särskilda begränsade
summor anslås och fastställas med afseende å hvarje särskildt
behof, äfven af ringaste omfång. Detta förfarande, som lemnar trygghet
för medlens åsyftade användande, bör deremot framställa sig såsom ett
hinder för Riksdagen, att, emot Regeringens uttalade önskan, göra indragning
å något af de till årliga, nödvändiga utgifter anvisade anslagen och
derigenom föranleda rubbning i förvaltningens gång, enär eljest Regeringen
här icke, såsom i vissa andra länder, der statsregleringarne ej fastställas
så specifikt, skulle hafva tillfälle att sjelf bestämma hvarest besparing
kunde med minsta olägenhet låta sig verkställas. Om uti sådana
andra länder, der tillika det parlamentariska styrelsesättet är mera ututveckladt,
någon indragning af anslag skulle af Representationen beslutas,
säsong uttryck af bristande förtroende till Regeringen eller af annan orsak,
återtager dock, efter det syftet vunnits, styrelsen sin jemna gång,
utan att dervid förmärkes något spår till förringande af sjelfva regeringsmyndigheten.
Brytningen har åstadkommits mest genom sakens egen beskaffenhet
och den allmänna meningens magt. Om åter, hos oss, något
ordinarie, i sig sjelft nödvändigt anslag skulle af Riksdagen, utan tillstyrkan
å Regeringens sida, indragas, kunde möjligen, under våra förhållanden,
en dylik åtgärd komma att, framdeles förnyad, någon gång blifva
beroende af blott tillfälligheter. Den kunde qvarlemna ett sår i regeringsmyndigheten.
Beträdandet af en sådan väg skall, efter min uppfattning,
ej leda till något godt eller gynna utvecklingen af ett parlamentariskt
styrelsesätt; det skall lätteligen kunna framkalla söndring emellan
Kamrarne och inom dem, och kan ej främja det framåtskridande, som
fortgår på frihetens grund. Ty det torde väl vara visst, att Svenska
folket icke vinner frihet och styrka derigenom att Regeringens styrelsemyndighet
öfvertages af Representationen. 1 betraktande af allt” detta,
och då jag, hvad den nu ifrågaställda anslagsminskningen i öfrigt angår,
måste finna det vara genom de under diskussionen meddelade upplysningar
fullt ådagalagdt, att denna indragning icke bör under år 1870 ega
rum, kommer jag att rösta för bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Sven Nilsson: Äfven jag skulle önskat, att reservationen varit
bättre motiverad än nu är fallet, då reservanterna endast såsom skäl
för sitt förslag åberopat, att ett yrkande om anslagets nedsättande skett.

Här har nu anförts mycket om den statsrättsliga ställningen mellan
Regeringen och Representationen, och att en nedsättning af anslaget
skulle innebära en förminskning af Regeringens magt. Jag vill ej nu ingå i
pröfning af allt detta. Men jag vill påminna om att landets förmåga att
bära utgifter och skatter för närvarande är klen. Nöden herrskar i många
orter, och jag känner ställen, der vi skulle kunna beklaga oss med lika
mycket skäl som Smålänningarne, ehuru nöden på dessa ställen kanske

54S

Den 6 Mars, f. m

icke nått en lika stor utsträckning som i Småland. Det kan nu visserligen
sägas att Norrland fått en god skörd och derigenom kommit i den
lyckliga ställningen att kunna göra betydliga inbetalningar på de undsättningslån,
det förut erhållit. Men detta är ett undantagsförhållande, som
jag ber att vi ej må anticipera på, och jag tror derför, att vi nu böra
iakttaga all möjlig sparsamhet.

Jag tror ej att vår sjelfständighet lider, om detta anslag indrages,
och jag tror att om det skulle visa sig erforderligt att vår armé öfvades
under år 1870, så låter sådant lätt arrangera sig. Riksdagen är ju numera
så att säga permanent, Kongl. Maj:t kan ju sammankalla den hvilken
dag som helst; dertill erfordras icke några nya val eller andra omgångar,
och om ett öfningsanslag skulle visa sig erforderligt, så är
jag öfvertygad om att Representationen icke skall vägra att bevilja det.

Men, säger man, anordningar för sådana öfningar böra vidtagas på
förhand och sist i slutet af året innan öfningarne skola ega rum. Emellertid
är det ju icke sagdt, att de öfningar, som skulle kunna erfordras
för arméen under 1870, behöfde vara af samma omfattning som vanligt.
Men äfven om så skulle vara fallet, tror jag att om man använder de
utvägar, som finnas, så skulle man äfven kunna hitta reda på en utväg härför.

Man har här mycket talat om sakkunskap i militära ämnen. Jag
tror icke att denna sakkunskap är så bunden vid vissa personer, som man
vill påstå, utan att man kan åberopa sakkunskap deri äfven från andra
håll. Jag var häromdagen i tillfälle att samtala med en öfverste i Amerikansk
tjenst, som tjenat sig upp graderna igenom i det sista Amerikanska
kriget, och jag tror att en sådan man bör tillmätas sakkunskap i militära
frågor. Jag har visserligen hört våra fredsofficerare påstå, att den
Nordamerikanska krigsadministrationen icke skulle duga till någonting, men
vi hafva likväl sett, att de Nordamerikanska staterna med denna förkastliga
administration utfört ett krig, som väl kan kallas lysande, om krig
någonsin kan sägas vara något lysande.

Denne öfverste tillfrågades huru lång öfningstid han ansåg erforderlig
för att af oöfvadt manskap bilda krigsdugliga soldater. Han påstod att
första vilkoret för en god soldat vore att han vänjdes vid sträng subordination
och dertill erfordrades ej lång öfning. I öfrigt förkastade lian alla
våra fredsöfningar. Han trodde att man skulle kunna bilda krigsdugligt
manskap mycket förr af yngre oöfvade bonddrängar, än af våra styfva
indelta soldater, och att dertill skulle erfordras en tid af högst 6—8 veckor.
Manskapet vid det regemente, der han tjenat, hade icke undergått
några militära öfningar förr än det utkallades i striden, och detsamma
både förhållandet varit med alla de öfriga regementena, men derefter hade
trupperna öfvats. “Jag bör ej tala illa om det regemente jag tillhörde “,
tilläde denne öfverste, “men med oss kommo i striden regementen, som
icke öfvats mer än 6—8 veckor och dessa gjorde sin sak lika bra som vi,
ehuru vi hade öfvats under betydligt längre tid.“ Han lade sina åhörare
på hjertat, att det första och sista under ett krig vore, att arméen egcle
tillräckligt och väl öfvadt befäl. Just den omständigheten att Nordstaternas
armé saknade ett sådant befäl var orsaken till olyckorna i början af
kriget. Befälet öfvades väl sedan under sj elfva striden, men detta blef en
alltför dyr öfning. Då jag sålunda finner att personer, som måste anses

Den 6 Mars, f. m.

543

fullt sakkunniga i militära frågor, icke anse fredsöfningar så nödiga, kan
jag ej undgå att tro, det eu afprutning på nu ifrågavarande anslag bör
ega rum, isynnerhet vid en tidpunkt då sparsamhet är så nödig, som nu
är fallet.

Man har vidare framhållit den konstitutionela sidan af saken och
man har påstått, att Riksdagen skulle handla inkonstitutionelt, om den på
eget bevåg nedsatte detta anslag. Jag tror emellertid att det är af synnerlig
vigt i konstitutionelt hänseende, att Riksdagen häfdar sin rättighet
att bestämma öfver Statens utgifter; vår sjelfbeskattningsrätt är i annat fall
icke mycket vård. Det kommer säkerligen icke alltid att hända, att vi
få eu Finansminister, som lika ifrigt bemödar sig om sparsamhet med Statens
medel, som den nuvarande Finansministern. Den tid kan komma, då
det blir nödvändigt att häfda Riksdagens rätt att bestämma Statens utgifter,
och det skulle då vara sorgligt, om man skulle hafva att åberopa
ett prejudikat i motsatt syfte.

Men jag vill ej längre upptaga Kammarens tid och inskränker mig
derför till att instämma med dem, som yrkat afslag på Stats-Utskottets
Utlåtande och bifall till reservationen.

Herr Hedlund: Då jag i går vid den debatt, som då förevar om
anslagen under Första Hufvudtiteln, tog mig friheten antyda några omständigheter,
som syntes mig böra nöjaktigt förklara den sparsamhetsifver,
som gifvit sig tillkänna i denna Kammare, så skedde det med tanken fästad
på den nu började öfverläggningen. Jag visste nemligen att här rådde en
allvarlig afsigt att utverka någon nedsättning i statsutgifterna och derigenom
förebygga, det icke vid de snart förestående nya valen till denna
Kammare ombud må komma att väljas på landsbygden från de extrema
åsigternas sida. Och hvad var naturligare, än att, då man nu forskade
efter tillfällen att göra besparingar, man skulle komma att rikta sina blickar
och förhoppningar på militärbudgeten.

Denna budget utgör för närvarande ett tvisteämne emellan regeringar
och representationer i nästan alla Europas stater; de nuvarande utgifterna
försvaras al regeringarne, under det deremot representationerna försöka att
åstadkomma nedsättningar deri. Och man bör väl ej undra öfver att folken
börja tänka på hvart det skall taga vägen med ett försvarsväsende, på hvars
molochsaltare de nödgas offra, icke sina späda barn, men blomman af sin manliga
ungdom — ett försvarsväsende, för hvilket de måste underkasta sig
oerhörda ekonomiska uppoffringar (hvilka för samtliga Europeiska staterna
beräknas uppgå till 3 7, milliarder årligen) och för hvars upprätthållande de
måste tåla ett våldförande af samhällslifvets första moraliska vilkor, t. ex.
förbud mot äktenskap för vissa åldrar med flera andra dylika stadganden.
Vill man sammanfatta allt det onda, hvaraf vår verldsdel i medlet af 19:de
århundradet lider, uti ett enda ord, så heter det: militärväsendet.

Detta kan visserligen synas vara ett hår dt ord, men det är en sanning.
Och då jag nu vänder mig till dem, som skulle kunna afvända denna
olycka för folken, hvad svara de ? Jo, de säga : Är ej fäderneslandet det
högsta, som gifves för ett folk och är det ej för bevarandet af fäderneslandets
frihet och bestånd, som vi kräfva dessa uppoffringar? Och så

644

Den 6 Mars, f. m,

fortfara de att draga vexlar på folkens bästa krafter i och för upprätthållandet
af detta så kallade försvarsväsende.

Slutligen börja dock folken att tveka, om de vidare böra endossera
dessa vexlar och att tänka på om ej detta försvarsväsende skulle kunna
byggas på en annan grund, och jag tror att de dertill ega goda skäl. Vi
hafva sett exempel på, huru vid ett tillfälle eu gammal militärstat — Österrike
— blifvit besegrad nästan genom ett enda slag, så att hela landet
derefter låg„ öppet för fienden, oaktadt detta land eger en folkmängd af 40
millioner. Återigen hafva vi vid ett annat tillfälle sett, hurusom, der ett
folk stod i vapen, detta folk, ehuru litet, kämpat ganska länge mot en
öfvermäktig fiende som mot detsamma sände sina bästa arméer.

Man kan nu visserligen säga, att hvad jag nu yttrat ej kan tillämpas
på oss, då vårt försvarsväsende icke kostar mer än 21 å 22 millioner om
året, och det dessutom ej heller tynger så på vår befolknings fysiska och
intellektuela utveckling, som förhållandet är i andra stater. De offer vi
här bringa äro emellertid högst betydliga.

Frågar man hvad är innersta grunden till dessa stora militärbudgeter,
så, om jag ej tager i beräkning den af fåfängan dikterade önskan att
vid en parad kunna lysa med väl exercerade trupper och vissa enskilda
intressen, så finner jag denna innersta grund vara den öfning, som skall
beredas dessa arméer. Det är för denna öfnings skull, som Preussiska
krigsministern fordrar att hans medborgare skola underkasta sig ett förderfvande
kasernlif under tre år; det är för “öfningens“ skull Franska
krigsministern af sina medborgare krafvel'', att de skola underkasta sig
konskription under sju års tid. Ja, det är för denna öfnings skull, som
alla andra försvarsväsendets bördor egentligen äro till.

Och om nu en i dessa saker okunnig man, som t. ex. jag, vågar att
mot en krigsminister rikta den anmärkningen, det man möjligen skulle
kunna erhålla denna öfning för billigare pris, så svarar han, att jag ej klen
man af facket och följaktligen ej eller begriper saken, utan att det
endast är Kongl. Maj:t, som här eger den nödiga insigten; andra tillägga:
“Kongl. Maj:t med sin Krigsminister

Härvid tager jag mig likväl friheten anmärka, att, om man vill åt
Kongl. Maj:t och hans Krigsminister häfda en sådan absolut auktoritet, så
bör den icke hafva blifvit komprometterad genom handlingar, hvilka inneburit
påtagliga misstag. Så är det icke så längesedan Kongl. Maj:t äskade
ett anslag af tre millioner riksdaler till vapen och det ansågs då nästan
såsom landsförräderi att icke vilja bifalla denna begäran. Riksdagen beviljade
emellertid endast en och en half million riksdaler, och det visade
sig att man deri hade rätt, då en större summa än den beviljade icke
hade kunnat användas. Man skulle kunna åberopa åtskilliga andra dylika
fäll, såsom då Kongl. Maj:t föreslagit utsträckning af beväringsskyldigheten
och dervid tillagt att någon vidare uppoffring för landets försvar, utöfver
en sådan utsträckning och hvad som i (ifrigt dertill utginge, icke skulle
erfordras. Under sådana förhållanden torde man få finna sig vid att åtskilliga
invändningar göras.

Det anslag, hvarom nu är fråga, rör nästa års regementsmöten, då
nya gevär blifva utdelade till arméen, hvilka soldaten nu skall lära sig

bruka,

bruka, på samma gång eu deraf beroende ny taktik skall inöfvas bol de

nya gevärens handterande, då man öfvergått från en mera komplice
råd konstruktion till en enklare, torde ej stor lärotid erfordras då man
icke tager skjutfärdigheten i betraktande, hvarom här icke är fråga För

den nya taktiken - hvarom jag nu med synnerlig fägnad hört några ord

ti än Krigsministerns läppar —- behofves deremot öfning; men då måste

man deremot starkt betvifla behofvet af ett fortfarande inöfvande under
■innevarande år af den gamla taktiken.

Här har blifvit begagnad en bild. Man har nemligen sagt: hvad skulle
man gorå med ett fartyg, om man ej öfvade dess besättning? Jag accepterar
bilden, men jag tillåter mig att vända om den. Månne det vore skäl
att bedrifva långa öfningar med ett gammalt fartyg af antinverad kon
sektion? Och ännu mer: Kan sådant vara skål, om detta fartyg icke
gar på sjön utan står på land, om det t. ex. egentligen icke är något
annat an ett sådant der öfningsdäck, som begagnas vid åtskilliga sjömansskolor?
Man of var de gamla matroserna på detta däck med''dess förålciacle
lugg; de lära år ut och år in att taga i den tågändan och hissa
det segiet. Men månne det vore likväl så menligt för deras tjenstbarhet att
inställa dessa öfningar något år?

Jag finner dock helt naturligt, att Krigsministern vant angelägen att
sutta våra försvarskrafter i ordning, och att äfven alla de andra ministrarne
hvar mom sitt departement varit lifvade af enahanda nit för de institutioner
hvarmed de hafva att beställa. Men jag är ej fullt enis med mig
sjelf, om huruvida den af ministrarne, som har hand om kassan, eller Herr
Finansministern, på detta de andras nit utöfvat den återhållande kraft
som man kunnat önska. Mig förefaller det, som om man just i fråga om
utgifterna under Fjerde Hufvudtiteln saknade spår af denna återhållande
kraft.

“Het är sanut“, kan Herr Finansministern svara, “men ut°lfter och
inkomster gå i alla fall ihop1-. Jag vill nu ej ingå i eu analys af huru
härmed rätteligen sig förhåller. Men äfven om nu så vore förhållandet
månne det då skulle vara så ur vägen att borttaga en del af af den ökade
beskattning som tillkom vid 1867 års riksdag — jag menar förhöjningen
i tullen på kaffe och socker, hvilken, enligt hvad man antog, skulle blifva
endast provisorisk, en illusion, som jag dock icke delade, hvadan jag ock
satte mig emot dess förhöjning. Jag tror att det nu vore önskvärdt om
folket erholle eu nedsättning i kostnaderna för dessa nödvändighetsartiklar
. .Hva(l beträffar det yttrande, som vi nyss hört af Herr Justitie-statsmimstern,
så har jag så stor aktning för Herr Justitie-statsministerns ord
att jag ej vågar jäfva detta yttrande. Jag har också trott, att den rätta
formen för ett uttalande af Kammarens önskningar i saken hade varit att
till Kong! Maj:t ingå med eu skrifvelse, innehållande begäran att Kongl.
Maj:t måtte tillse, om icke dessa öfningar kunde för ett år indragas. Men
då nu Första Kammaren redan beslutat att anslaget skall utgå med oförandradt
belopp och frågan om eu dylik skrifvelses aflåtande icke kan blifva
föremål för gemensam votering, så återstår för Andra Kammaren, derest
den vill göra sin åsigt något gällande mot Första Kammaren, ingenting
annat än att direkte besluta anslagets nedsättande.

Riksd. Prof. 1869. 2 Afd. 1 Band.

35

546

Don 6 Mars, f. m.

I öfrigt må man icke för sig fördölja, att i och med de konstitutionel
formernas utbildning kommer Representationen att göra sin magt och
sina rättigheter gentfmot styrelsen alltmera gällande. Jag tror icke att
man får betrakta detta såsom ett våldförande af Riksdagen utaf den konstitutionela
grundsatsen; jag tror att det helt enkelt är en nödvändig
tingens ordning. Men jag har glömt att vidröra en del af frågan, nemligen
den om öfningslägren. Man har anmärkt, att dessa äro af vigt för
befälets öfning, och jag tror äfven att de äro af största vigt, isynnerhet
för Generalstaben. Men på samma gång är det vigtigt att dessa öfningsläger
blifva väl ordnade, och jag tror att erfarenheten talar för att de
penningar dessa nöjen kostat ej blifvit använda pa ett ändamålsenligt sätt.

Då jag nu i fråga om besparingar i allmänhet anser, att, om någon
budget kan tåla vid reducering, det är just den militära, och jag, hvad
den statsrättsliga sidan af saken angår, icke kan finna, att den konstitutionel
principen skulle blifva på något sätt kränkt genom den föreslagna
nedsättningens vidtagande, så förenar jag mig med dem, Indika här yrkat
afsteg å Utskottets Utlåtande och bifall till reservationen.

Herr Siljeström: Jag har sällan förut på detta ram hört en dis kussion

af mera glädjande beskaffenhet, än den som föregått i denna fråga.
Att ingen enda af de talare, som yttrat sig för den högre anslagssumman,
kört krigets åskor, att ingen enda framhållit denna buse, hvarmed, för att
nyttja eu i ett föregående plenum använd patriarkalisk liknelse, faderliga
regeringar bruka skrämma sina ostyriga barn för att göra dem mera medgörliga,
är i sanning ett glädjande tidens tecken — ett tecken dertill att
freden i Europa för det närvarande måste vara så betryggad, att icke ens
en skugga af någon farhåga för krigiska eventualiteter synes vara för

handen. , , , .

Herr Finansministerns yttrande har äfvenväl gifvit en stor anledning
till glädje, då han framhållit, att, med den här ifrågasatta besparingen,
vi möjligen skulle kunna råka ut för den ovanliga händelsen, att statsbudgetens
debet och kredit kunde komma att gå ihop, ja till och med att
fråga kunde blifva om öfverskott. Jag bekänner att blotta ovanligheten af
ett sådant resultat kunde vara anledning nog att rösta för anslagets nedsättande.
„ „ . „

Det är emellertid icke min afsigt att betrakta frågan från den finansiela
eller militäriska synpunkten, helst allt dithörande redan blifvit fullständigt
afhandladt af flera föregående talare; men jag kan ej underlåta att
ett ögonblick fästa mig vid frågans politiska sida. Man har i afseende
härpå hört åsigter af sådan beskaffenhet, att de måste förefalla hvarje
älskare af sann konstitutionel frihet minst sagdt betänkliga — åsigter
som kunna vara oskyldiga nog. när de uttalas från kathedern, men som
få en helt annan betydelse, när de yttras från Statsrådsbänken.

Man har talat om nödvändigheten af balans mellan statsmagterna.
Jag vill ej inlåta mig på denna fråga. Under tidernas lopp hafva åtskilliga
sådana stegs balanstheorier uppstått; man har haft läran om handelsbalansen,
om den politiska balansen i Europa in. m. dylikt. Men det har
visat sig, att alla dessa theorier måst efter hand vika för “la force des
choses“ eller tingens naturliga utveckling, som gjort sig gällande i trots af

Den B Mars, f. m.

547

alla statsmäns och lärdes theorier. Jag tror ock, att man får taga denna
lära om balansen mellan statsmagterna med modifikation.

Hvad deremot beträffar Representationens rätt att indraga eller bevilja
anslag, vare sig på ordinarie eller extra stat, så synas mig grundlagens
bud härutinnan vara oförtydbara, då der talas i en paragraf om
Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelft beskatta och i eu annan paragraf
om att, sedan Statsverkets behof blifvit af Ståts-Utskottet uppgifna
och af Riksdagen pröfvade, ankommer det på Riksdagen att åtaga sig eu
deremot svarande bevillning. Dessa båda paragrafer, deri någon skilnad
icke göres emellan ordinarie och extra anslag, synas mig till deras
sanna mening så mycket tydligare, just emedan der talas om Irvillningen.
Om man nemligen äfven antoge en sådan slags Regeringens rätt,
som här satts i fråga, för sa vidt fråga är om de ordinarie statsinkomsterna
eller de direkta skatterna, så utgöra dessa likväl endast en jemförelsevis
obetydlig del af de några och 40 millioner, hvartill statsintraderna
uppgå och hvari bevillningen utgör hufvudsaken. Skulle nu Riksdagen,
som årligen bestämmer bevillningen, icke ega att nedsätta ett anslag, hvarför
dock bevillningen tages i anspråk? Och skulle en sådan åtgärd i
ringaste mån kunna betraktas såsom något obehörigt intrång i Regeringens
magt ? I grundlagen finner jag åtminstone ingen anledning till ett sådant
antagande. Men hvad, frågar man, skulle eljest vara anledningen till den
skilnad man gör emellan ordinarie och extra ordinarie anslag? Jag tror,
att om man vill betrakta saken helt enkelt från praktisk synpunkt, är lätt
att inse, hvaruti skilnaden egentligen består. Det finnes ingen ibland oss,
som ej sett någon ny institution uppväxa med understöd från Statens sida.
Dervid tillgår kanske i de flesta fall så, att Riksdagen beviljar medel, till
att börja med, endast för ett år i sender. Visar sig emellertid under loppet
af flera år institutionen vara behöflig och gagnelig och blir den allmänna
meningen enig härom, sfi uppförer man omsider anslaget på ordinarie stat.
Och hvarföre? Af ingen annan orsak, så vidt jag kan finna, än på det
man må undvika behofvet med hvarje riksdag af ny motion eller ny Kongl.
Proposition i ämnet, jemte vederbörandes förnyade hörande och förnyad
behandling åt Riksdagen — fullkomligt onödigt besvär i fråga om en sak
som icke längre är omtvistad. Man gör det sålunda för att ej behöfva.
för hvarje riksdag, så att säga, konstruera samhället ånyo och, utan att
hafva något som för tillfället anses fixeradt, punkt för punkt granskande
genomgå hvarje anslagspost.

Jag tror, att de flesta institutioners uppkomst varit sådan, och att
orsaken till vissa anslags uppförande på ordinarie stat således i sjelfva
verket icke varit någon annan än det helt praktiska behofvet åt förenkling
och reda i ärendenas behandling. Men att man genom en sådan åtgärd
skulle afhända sig en dyrbar rättighet, — att Riksdagen 1869 icke
skulle vara berättigad att indraga ett anslag, som Riksdagen 1809 varit
berättigad att bevilja, dertill kan jag åtminstone ej finna något skäl, hvarken
i sunda förnuftet eller grundlagen.

_ Jag vill blott tillägga, att jag i utgången af denna fråga skall se ett
bevis i handling på hvad Representationen tänker om en af Svenska folkets
dyrbaraste rättigheter; och om ej af annan orsak skulle jag, sedan

548

Den 6 Mars, f. ni.

frågan blifvit ställd på en sådan spets, redan på sådant skäl rösta för
bifall till reservationen.

Herr Hierta: Jag instämmer med den värde representanten från

Göteborg, som näst före den siste talaren hade ordet, uti hans uttalade högaktning
för Hans Excellens Justitie-statsministerns person och karakter,
men jag kan derföre icke gå så långt som min ärade vän, att jag skulle
finna mig förhindrad att icke ingå på den tolkning af grundlagen i förevarande
ämne, hvilken hans Excellens behagat framställa. Jag anmälde
mig för att få tillkännagifva, att jag hyste en sådan åsigt, som stod i strid
med Hans Excellens Justitie-statsministerns, men skulle dock efter den
andra representantens från Göteborg, Herr Björcks, genmäle kunna afstå
från ordet, om icke sedermera Herrar Bergström och Kinmanson lagt en
ytterligare tyngd i vågskålen till förmån för den grundlagstolkning, för
hvilken Hans Excellens uppträdt; hvarföre och då jag anser, att, så vidt
möjligt, ingenting bör lemnas outredt i denna fråga, som utan tvifvel är
en bland de vigtigastc som förekommit mellan Regeringen och Representationen,
jag ber att för några ögonblick få taga Kammarens uppmärksamhet
i anspråk.

Såsom Kammaren torde erinra sig, har Hans Excellens med vanlig
lojalitet förklarat, att han icke funnit i grundlagen något absolut hinder
för Representationen att kunna vidtaga eu minskning, äfven i dejordinarie
anslagen; men han har tillagt, att, i hans tanke, den konstitutionela
monarkiens sanna väsende äfvensom aktningen för Regeringens bemödanden
skulle bjuda Representationen att respektera hvad som blifvit etableradt
såsom häfd i afseende på tolkningen af grundlagen rörande betydelsen af
de ordinarie anslagen och skilnaden emellan dem och de extraordinarie.
Såsom det förnämsta stödet härför har Hans Excellens upptagit ett på i
nämnda syftning uttalade åsigter grundadt beslut af en föregående Riksdag,
och från detta prejudikat härledt den moraliska förpligtelse!! för Representationen
att hålla i helgd, hvad han antager sålunda hafva blifvit ett
bruk Statsmagterna emellan.

Herrar Bergström och Kinmanson hafva härutinnan gått något längre:
den förre har sagt, att det icke vore honom svårt att med vetenskapliga
afhandlingar bevisa, att den tydning af saken, Hans Excellens gifvit, verkligen
är den rätta, och den sednare har lemnat den förklaring af ordinarie
anslag, att dermed borde förstås sådana, som höra till de årliga behofven
och följaktligen icke få vidröras.

Äfven jag har, under den temligen långa tid jag löljt med de allmänna
ärendena, varit i tillfälle att taga kännedom om ganska talrika, om man
så vill, vetenskapliga afhandlingar öfver ifrågavarande ämne. Uti de båda,
på sin tid välbekanta, tidningarne Svenska Biet och Svenska Minerva, förekommo
— det minnes jag ganska väl — rätt ofta artiklar i ämnet, i
hvilka Representationens rätt att röra vid de ordinarie anslagen med mycken
ifver bestriddes. Vid föregående riksdagar under den gamla Representationen,
var också, såsom Herr Björck riktigt anmärkt, ett ständigt stående
tvisteämne mellan de båda första Stånden och de tvänne öfriga, huru denna
punkt borde tolkas. Men man har ändock icke kommit längre än att
nödgas erkänna, att i grundlagarno — der endast uti 59, 62 och 64 §§

Den 6 Mars, f. m.

549

Regeringsformen samt 39 § Riksdagsordningen Statsverkets ordinarie inkomster
beröras — icke tinnes ett enda ord, som talar om något hinder
lör Representationen att nedsätta ett ordinarie anslag, ja att i grundlagarne
icke ens ett enda ord lemnar någon upplysning om detta ämne. Ty i 59
§ Regeringsformen omtalas endast att, efter uppvisandet af Rikets och
Statsverkets tillstånd och behof, Konungen skall framlägga förslag rörande
sättet att genom bevillningar fylla hvad Staten kan, utöfver de ordinarie
inkomsterna, erfordra; 62 § Regeringsformen innehåller, att, “sedan Statsverkets
behof blifvit af Riksdagen pröfvade,-1 — och här finnes ingen skilnad
gjord mellan ordinarie och extra ordinarie behof — “ankommer det på
Riksdagen att en deremot svarande bevillning sig åtaga1* och 64 § Regeringsformen
stadgar: “Så vä Rikets ordinarie statsmedel och inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af extraordinarie utlagor
eller bevillningar . till Statsverket af Representationen anslås, vare under
Konungens disposition“ o. s. v.; 39 § Riksdagsordningen åter handlar
om Stats-Utskottets åligganden att ‘-''granska, utreda och uppgifva Statsoch
Riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning samt föreslå, ej mindre
hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar
och besparingar blifvit iakttagna,“ o. s. v. Uti alla dessa §§, hvilka äro
de enda, uti hvilka jag kunnat finna att den här förevarande frågan på
något sätt är vidrörd, finnes således icke ett ord, som talar om några
ordinarie anslag eller ordinarie utgifter.

Deremot vill jag fästa uppmärksamheten på 83 § Regeringsformen,
som sålunda lyder: “Ej må någon för framtiden gällande föi''klaring af

grundlagar ne stadgas, utan på det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas
bör. De tvänne nästföregående paragraferna innehålla stadganden
om huru vid grundlagsfrågors väckande och afgörande förhållas bör, såsom
att de böra hvila, att för ändring af dem erfordras bifall af Konungen
och begge Kamrarne, o. s. v. Men den 84:de §:n Regeringsformen
bör med afseende på den nu förevarande frågan särskildt betonas, ty der
föreskrifves, att grundlagarne skola i hvarje särskildt fall efter deras
ordalydelse tillämpas. Det är just på grund häraf, som jag tillåter mig
bestrida, att några vetenskapsmäns utläggningar af sin åsigt om den konstitutionela
andan i grundlagarne kunna etablera någon moralisk förpligtelse
till inskränkning i Representationens pröfningsrätt, någon annan konstitutionel
anda, än den som häfdas af de tydliga ordalagen. När någon meningsskiljaktighet
i afseende å tolkningen af grundlagen uppstår, har
man således, efter mitt förmenande, ingenting annat att göra än att gå
till grundlagen sjelf; som åtminstone för mig i förevarande fall synes klar
och tydlig. Vare emellertid nog sagdt härom, då frågan med hänsyn härtill
redan förut blifvit så fullständigt debatterad.

Jag kan likväl icke underlåta att tillägga några ord med anledning
af den ärade representantens från Upsala framställning. Den ärade ledamoten
kar. försäkrat, att han icke egde någon kunskap i taktiken, men,
efter hvad jag’ kan förstå, tycktes han vara ganska hemmastadd i riksdagstaktiken,
åtminstone den del deraf som hör till diskussionen. Han har
nemligen börjat med att göra sig sjelf så liten som möjligt i afseende å
sakkunskap. och sagt, att han, gudbevars, förstod jemnt och nätt ingenting
i det materiela af frågan; men i sammanhang härmed har han framställt

550

Den 6 Mars, f. in.

Stats-Utskottets samtlige reservanter, såsom om de skulle toras i ledband
af Herr Jöns Pehrsson, åt hvilken sistnämnde lian skapat eu typ, i det
närmaste lik den Danskarne mena, när de tala om “Herr Sörensen“. Detta
var det första tekniska konstgreppet.

Den andra positionen, vittnande också den om god taktik,, den värde
talaren intager, är följande: Han säger helt blygsamt: när jag icke törstår

eu sak, hvem bör jag då so vipp till? Jo, till den som har kunskap om
saken. Men hvem har denna sakkunskap? Jo, det är Regeringen. Nu
har Regeringen framlagt sin plan. Vi alla, som ingenting förstå, böra ock
veta, att det icke finnes någon, som har så stort intresse af att förstå saken som
Regeringen; derföre böra vi följa Regeringens plan. Sedan citerade den
ärade talaren ett Stats-Utskottets Betänkande från förra Riksdagen, hvaruti
Utskottet nedlagt eu varning mot eu rubbning i hvad som en gång blifvit
faststäldt.

Genom ett dylikt resonnement kommer han emellertid slutligen derhän,
att, i hans tanke, vi allesammans inom Kammaren, som icke kunna biträda
Utskottets hemställan, böra betrakta oss såsom Jönsar eller på sin höjd såsom
Pehrssöner. Ja, så ungefär låter det. mina Herrar! Det är erkändt att
Regeringen och dess organer hafva bättre sakkännedom ; alltså — när Regeringen
har framlagt en plan, bör den icke rubbas af Representationen.
Sålunda stå vi ju bär alla, enligt den värda representantens mening, redlösa
såsom en fårskock och ega ej moralisk rätt att röra vid hvad Regeringen
har framställt. Sådan är gången åt den lärde talarens resonnement;
men jag kan för min del icke godkänna ett sådant sätt att ga till väga
vid diskussionen inom Kammaren. Jag tror nemligen, att Representationen
eger full rätt att ställa sig på eu annan, sjelfständig basis gent emot Regeringen
; och då talaren säger, att Kammaren eu vacker dag snart sagdt
skulle kunna af sparsamhetsskäl tätta ett beslut om fängelsernas öppnande
och fångar nes utsläppande, så har han allt för mycket sökt att bringa ned
Kammarens ledamöter till nullitet i förnuft och i omtanke för fosterlandets
väl, för att man icke skulle vara berättigad ritt deröfver uttala sitt ogillande.

Hvad nu beträffar den andra, politiska delen åt frågan, så har samme
representant lagt mycken vigt derpå, att man, såsom han påstår, i alla andra
länder i Europa af alla krafter arbetat på att utvidga sitt försvarsväsende
och anstränga sig, af farhåga för krig, att bringa detsamma till den högsta
fulländning. Jag ber dock att få anmärka, att, om man ser rätt pa
saken, så håller icke den värde representantens påstående streck. England
har tvärtom på sista tiden gjort eu högst betydlig nedsättning i anslaget
till arméen, med hvars reduktion ministrarne nu som bäst äro
sysselsatte: och har Engelska Regeringen tierfaldiga gånger.försäkrat om
sin neutralitet, i händelse något krig skulle utbryta på kontinenten. Den
nya regeringen i Spanien har äfven vidtagit stora besparingar påförsvarsbudgeten
och gjort inskränkningar i den stående arméens numerär samt
öppet förklarat, att den icke kommer att, i tall af förvecklingar, blanda
sig i utländska angelägenheter. Äfven i Italien har venstern, eller oppositionen,
uttalat sig för neutralitet och förklarat, att landets ekonomiska
ställning ovilkorligen fordrar, att Regeringen icke lägger sig i de störa
Europeiska angelägenheterna. För öfrigt torde det icke vara någon okänd

Deri 6 Mars, f. in.

551

sak, att i alla länder folken sucka efter fred; och de stora ansträngningar
till försvarsväsendets fullkomning och krigsmagtens ökning, som hufvudsakligast
göras i Tyskland och Frankrike, härleda sig väl väsendtligast från
dynastiska intressen eller måhända från regentens behof att hålla sig sjelf
uppe genom att med sådana rustningar afvända nationens uppmärksamhet
från landets inre tillstånd. Men af dessa länder böra vi väl icke taga
exempel för vårt eget handlingssätt i detta fall.

Den rent militäriska sidan af saken vågar jag icke inlåta mig på. Jag
törs således icke afgöra, huruvida arméens vapenöfningar för nästa år skulle
kunna, utan alltför stor skada för saken, inskränkas i den mån som af
anslagets nedsättning blefve en följd; men jag tillåter mig anspråkslöst
anmärka eu omständighet, som härvid icke torde sakna all betydelse. Vi
erinra oss väl, mine Herrar, hurusom vid sistlidne riksdag, då fråga förevar
om öfverflyttning till Statsverket af eu fond, som förut stått till Regeringens
disposition, för hvilken öfverflyttning en temligen stark majoritet
inom denna Kammare var att påräkna, vi minnas, säger jag, huru då en
af Regeringens ledamöter steg upp här och förklarade, att Regeringen ingått
en mängd förpligtelse!’, som gjorde, att den omförmälda fonden icke
kunde indragas, med mindre än att Regeringen komprometterades. Den
stora aktning denna Kammare hyser för Regeringens ledamöter verkade
då, att all opposition genast försvann; den ene talaren efter den andre
tog tillbaka sina yrkanden, ja en af Kammarens mest intelligente talare
gick till och med så långt, att han öppet bekände, det han vid Hans
Excellens Justitie-statsministerns förklaring helt och hållet “tappat koncepterna.
“

Må icke heller någon nu tolka mitt eller de med mig liktänkandes
yttranden såsom ett misstroendevotum mot den nuvarande Regeringen.
Skulle någon af dess ärade ledamöter här framställa den förklaring, att
de anse för landets säkerhet absolut nödvändigt, att de ifrågavarande vapenöfningarne
skola hållas, eller att Regeringen ingått i sådana engagementer,
att den icke kan, utan fara för att blifva komprometterad, inskränka
öfningarne, så bugar jag mig och, jag är derpå säker, äfven öfrige
Kammarens ledamöter, som dela min åsigt, för sådana skäl. Men om icke
Regeringen eger dylika skäl, så vågar jag tro, att icke anledning finnes
för handen, hvarför man icke skulle kunna, om jag så får säga, taga steget
ut, såsom reservanterna i Stats-Utskottet vid detta tillfälle föreslagit.

Härtill kommer ännu en omständighet. Jag anser det vigtigt, att
denna fråga nu utdebatteras, just derföre att den redan så många
riksdagar stått på dagordningen: man måste en gång komma till visshet
i saken. Frågan är, så att säga, eu gengångare från den gamla Ståndsrepresentationens
dagar. A propos den gamla Representationen, må det
tillåtas mig, äfven med fara för misstag, anmärka, att det förefaller mig
såsom om den anda, som man der hufvudsakligast fann i de båda första
Stånden i icke så ringa mån flyttat öfver in i den nya Representationens
Första Kammare. Jag har också hört anmärkas, att denna Kammares
handlingssätt vid ett föregående tillfälle på flera håll gjort ett sådant intryck,
att man om Kammaren yttrat, det den visat sig mera konungsk
än konungen sjelf, då den gifvit Regeringen förebråelser, ja ett slags varning,
derföre att Regeringen, i Kammarens tanke, gått Representationens

552

Don C Mars, f. m.

önskningar alltför mycket till mötes. Jag erkänner, att under sådana
förhålla liden Regeringen måste befinna sig i en särdeles kinkig belägenhet.
Det är nemligen icke nog, att Regeringen — hvilket är naturligt — önskar
a*t för sådana utgifter och behof, som äro habituela, kunna påräkna
anslag! det är äfven tydligt, att det skall vara svårt för eu konungens
rådgifvare att finna sig utsatt för den anmärkningen, att han alltför
litet tagit Regeringens parti. Sannt är ock, att det måste verka på hvar
och en att blifva utsatt för anmärkningen, att man visat svaghet för påtryckningar;
men jag tror ock, att det finnes en styrka, som består deri
att icke blifva rädd för hotelser och förebråelser att man visar sig svag,
för det man böjer sig för något, en tolkning af ett beslut, som öfverensstämmer
både med grundlagen och med landets önskan.

Herr vice Talmannen Mannorskantz: Sedan så många talare

redan yttrat sig i frågan, behöfver jag icke vara vidlyftig och skall det
icke heller; men jag anser mig icke kunna underlåta att oförbehållsamt
uttala min öfvertygelse på en dag som denna, hvilken, efter hvad jag förutser,
otvifvelaktigt kommer att intaga ett betydande rum i Sveriges historia.
Vi ställa oss i denna stund, mine Herrar, på de bestämda grundsatsernas
ståndpunkt, en del på den ena, en annan del på den andra.
För min del vill jag öppet bekänna, att jag står på den sidan, som af
Konungens förste rådgifvare nyss blifvit så väl angifven och försvarad.
Efter min uppfattning åt hans ord synes han mig först hafva sagt, att
Representationen för närvarande med hänseende till beskattningsmagtens
utöfning är i den ställning, att den kan angående hvilket anslag som
helst ensam bestämma, huruvida det skall utgå eller icke, men sedan
tillagt, att Representationen efter lians uppfattning om den rätta tilllämpningen
af de grundsatser, hvarpå vårt nuvarande konstitutionela statsskick
hvilar, icke bör i vissa vigtigare fall, utan Regeringens medgifvande, utöfva
denna bestämmanderätt; samt att det nu förevarande vore ett sådant
fall, hvari Representationen, rörande det fortsatta utgåendet af ett anslag,
som afsåga, att, efter af begge statsmagterna ordnad plan, fylla ett af
dem gemensamt pröfvadt och enhändt vigtigt statsbehof —• icke borde
vara den allena beslutande. Hvad mig beträffar, ansluter jag mig till
dessa åsigt er och tror det vara af yttersta vigt att framhålla, att den beskattande
magten noga bör akta sig att intränga på den administrerande
magtens område, och att eu representation, hvilken, såsom vår nuvarande,
har fått en nära oinskränkt magt att utöfva ett folks beskattningsrätt och
ensam bestämma om alla anslag, deraf sjelf bör finna sig föranlåten att
med så mycket större återhållsamhet och urskiljning begagna denna sin
stora magt på ett sådant sätt, att do rätta gränserna derför dock ej öfverskridas.
Det blir profvet på den nya Representationens förmåga att
väl begagna den utvidgade folkfrihet, hvars talan hon för, att hon vid hvarje
handling, der det gäller att begagna den magt som blifvit henne lemnad,
noga öfverväger, huru hon må handla så, att den erhållna friheten icke
missbrukas på samma sätt som det åligger hvarje menniska, derföre att
hon fått en fri vilja; att på eget ansvar vid hvarje särskildt tillfälle noga

Den 6 Mars, f. in.

553

se till, att hull handlar såsom hennes pligt krafvel''. För min del är jag
ock öfvertygad om, att det icke är möjligt att med framgång styra hvarken
vart eller något alunit land, om de satser få göra sig gällande, Indika
somliga talare här förfäktat, nemligen att Representationen vid utöfningen
af sin rätt. att bevilja eller afsigt anslag alls icke behöfver känna sig bunden,
att fästa afseende hvarken å redan uppkomna och bestående förhallanden
eller å någon annan mening än den, som för dagen eller stunden
inom henne sjelf är den rådande; det finnes dock, mine Herrar, vissa
synnerligt vigtiga statsbestyr af sådan beskaffenhet, för hvilkas utförande
en fortsatt oafbruten samverkan mellan Regeringen och Folket är en absolut
nödvändighet; och utan att framkalla en skadlig rubbning af samhällsverksamhetens
ordnade, lugna och jemna gång, går det härvid icke an att öfverflytta
tyngdpunkten, så att jemnvigten mellan de båda statsmagterna
störes derigenom, att den ena statsmagten, derföre att den i ett visst hänseende
kan anses hafva den bestämmande rätten i sina händer, deraf
föranleder att alldeles ensidigt vilja fatta sina beslut, utan att anse sig
behöfva ingå i något rådslag med den andra statsmagten, äfven i sådana
fall der denna, fast ur annan synpunkt, jemväl måste erkännas både hafva
och böra hafva ett afgörande inflytande. Nu är vid detta tillfälle särdeles
lyckligt, att, då man velat börja att låta Representationen på ett
fullkomligt oinskränkt sätt begagna den rätt att bevilja eller utslå anslag,
som blifvit hos denna statsmagt nedlagd — man har gjort denna början,
såsom skett, genom den af denna Kammares ledamöter undertecknade reservationen.
ly hela andan af det nya, emot all möjlighet af ett lugnt
konstitutionelt regeringssystem stridande förfaringssätt, som man vill införa,
visar sig klart deraf, att de värde reservanterne icke gifvit något
enda skäl för det yrkande, hvarom de sig förenat. — Het har visserligen
af eu ledamot i Utskottet blifvit sagdt, att orsaken härtill vore sparsamhet
med tid; men, mine Herrar, i en fråga, så magtpåliggande som denna,
som både gäller ett anslag af den mest vigtiga beskaffenhet och ett särdeles
grannlaga förhållande statsmagterna emellan, måste det framför allt
vara angeläget, att man säger sin mening och icke viker undan för att
uttala, hvarför det sker, då man genom att föreskrifva att nästa års
öfningsmöteu med indelta arméen skola inställas — söker bryta den administrativa
magten ur Regeringens hand och flytta den öfver i Rejmesentationens.

__ Jag öfvergår nu till ett kort bedömande af, huruvida den speciela
åtgärd, som här föreslagits, eller eu nedsättning af det ifrågavarande anslaget
till arméens vapenöfningar, kan vara behörigt och gagneligt.

Man kali med tillit skal saga, att eu af de största farorna under
våra nya förhållanden är den, att man med begagnande af sparsamhetens
grundsats till häfstång eller drifkraft skall kunna förmå Representationen
att gorå inskränkningar å snart sagdt hvad anslag som helst, och att derigenom
åsidosätta den omvårdnad om samhällets högre intressen, som dock
aldrig bör få försummas. . Men dä den så lätt kan missbrukas, tyckes man
hafva rätt att fordra af dem, som föra jiå tungan denna grundsats, att
de alltid söka bevisa, att det är riktigt och nyttigt att tillämpa deri på
det särskilda fall, hvarföre dess användande ifrågasättes. Stats-Utskottets
Ordförande yttrade väl till stöd för sin mening, att detta anslag till ar -

554

Den G Mars, f. m.

méens vapenöfning^!’ borde nedsättas, derföre att sluträkningen af Statsverkets
tillstånd visade, att, om man icke gjorde en sådan besparing, man
i annat fall måste öka Statens skuldsättning, men om vi kasta en blick på
den af Herr Finansministern framlagda sluttablå öfver Statens inkomster
och utgifter, som förekommer i den Kong! Propositionen, och hvars
tillförlitlighet af en annan Utskottsledamot vitsordats, så finna vi deråt,
att förhållandet icke är sådant som Utskottets Ordförande uppgifvit.
Denna tablå visar nemligen, att, om vi icke egde dels att bygga jernvägar
för 3,400,000 R:dr och dels att betala en redan befintlig skuld af 2,000,000
R:dr, Statens debet och kredit då utan behof af någon ny upplåning icke
blott skulle gå ihop, utan till och med låta ett betydligt öfverskott
komma att uppstå.

Den talare och ledamot af Stats-Utskottet, som, såsom jag nyss
nämnde, erkände riktigheten af den uti den Kongl. Propositionen förekommande
sluträkningen, yttrade, att den föreslagna och af honom förordade
inskränkningen i exercisanslaget måste anses vara nödvändig, derföre att
det vore att antaga, att eu million R:dr af bankovinsten skulle komma
att åt Banken reserveras; men äfven om denna reduktion företages, så
visar ofta omnämnda tablå, att en millions afdrag från de beräknade inkomsterna
ingalunda förändrar förhållandena derhän, att vi derför behöfva
öka vår skuldsättning utöfver dess nuvarande belopp. Hvad denna
million R:dr dessutom beträffar, så får jag säga, att jag såsom ledamot i
Banko-Utskottet väl vid ganska många tillfällen varit med om att föreslå, att
Riksbanken skulle få bespara någon del af dess vinst, dels för att konsolidera
dess egen ställning och dels för att bereda en ytterligare förkofran
af dess utlåningsfonder; men att i denna stund göra en sådan större
besparing, dertill kan jag för min del icke finna någon särskild anledning,
då Banken, med ett bättre förhållande emellan sin metalliska kassa och
sin sedelstock och en större behållning i sin reservfond än den på länge
haft, för ögonblicket och äfven för den närmaste framtiden tyckes befinna
sig i en sådan ställning, att genom besparingen ingenting väsendtligt skulle
kunna uträttas för tryggandet af Bankens bestånd och upprätthållandet af
dess vexlingsförmåga. Något annat i afseende på Riksbankens rörelse gagneligt
ändamål, som genom den ifrågasatta millionens reserverande skulle
kunna vinnas, tror jag icke heller finnas; ty skulle det vara fråga om att
öka lånerörelsen, så äro de fonder Banken egen till sin disposition för
utlåning på kort tid genom den s. k. Handels- och Näringsdiskonten redan
mer än fullt tillräckliga, emedan ganska betydliga belopp å dessa
fonder af brist på låntagare länge legat obegagnade. Och skulle emot
förmodan man vilja bestämma sig för att öka den del af Bankens utlåningar
som verkställes på längre tid, så finnes äfven dertill så mycket
heldre all behöflig tillgång, som, utöfver de belopp som från reservfonden
och den korta utlåningen skulle kunna disponeras, under årets lopp eu
indragning komme att ske af Bankens hos ett par filialbanker och hos
Hypotheksbanken samt på andra ställen nu utestående medel. Då eu del
af dessa på andra håll förut placerade lånetillgångar sålunda återgå till
Banken, kommer alltid tillräckligt med utlåningsmedel äfven för ökade
låneförlag att finnas för handen. Skulle åter ändamålet med den reservation
af Bankens vinstmedel, som man vill göra, påyrkas vara att stärka

Den 6 Mars, f. m.

555

Bankens förmåga att uppfylla sin vexlingsskyldighet, vore det väl rättaste
sättet, att, då Staten har en förfallen skuld att inom kort godtgöra,
bankovinsten till dess betalande användes, men att Banken i stället af
Staten erhölle ett försträckningen motsvarande belopp i sådana obligationer,
som kunde vid behof af Banken med lätthet realiseras eller i silfver
förvandlas.

Jag tror således icke att, endast på grund af sparsamhetsskäl eller
derföre att Staten ej längre eger tillräcklig tillgång att bestrida utgifter,
den föreslagna nedsättningen låter försvara sig; och jag betvifiar att det
finnes någon här, som med handen på hjertat tilltror sig kunna påstå, att
denna nedsättning är nödvändig och måste ske, för att undgå behofvefc
att öka antingen vår skuld eller våra skatter; tv, om så vore händelsen,
så skulle jag vara den förste att erkänna att reservanternas åsigt hade
någon verklig grund att stödja sig på; men detta erkännande kan jag nu
ickeo göra.

Återstår nu att se till, huruvida det kan finnas någon anledning att
med hänseende till dess mindre nytta och nödvändighet icke bevilja ett
anslag af den beskaffenhet och med den bestämmelse som det ifrågavarande.
Detta anslag afser att sätta deii indelta stammen af vår krigshär
i stånd att genast vara färdig att försvara vårt land vid ett möjligen
snart förestående anfall, och detta ändamåls stora vigt borde icke af någon
underkännas, som rätt besinnar faran af detta rättslösa tillstånd, som
nu råder inom vår verldsdel. Vi lefva nu bär i lugn och ro och önska
och hoppas alla att få göra det ännu länge; men ingen af oss kan veta,
eller svara för hvad den närmaste framtiden, ja icke ens morgondagen,
kan komma att medföra, och då vi för icke längesedan sett hvad det kostat
andra folk, som sorglöst låtit öfverraska sig af de nu våldsammare och
hastigare än förr frambrytande krigsstormarne, måste vi väl häraf manas
att anse det vara vår pligt att göra allt livad som på oss kan ankomma,
för att, i fall vi angripas, icke behöfva stå redlösa, utan kunna med tillförsigt
bjuda fienden spetsen. Och om jag från denna synpunkt, om angelägenheten
för oss att alltid vara rustade till försvar, särskildt betraktar
behofvet af det anslag, som nu är i fråga att indragas, framstå för
mig såsom särdeles talande emot eu sådan indragning de skål, Herr
Chefen för Landtförsvars-departementet anfört, att, då arméen nu fatt nya
gevär, den ock måste inöfvas att begagna desamma, och att, då härtill
erfordras nya instruktioner för både handgrepp och manövrer, hvilka nu
äro under utarbetning, men inom kort blifva färdiga, så att de under
nästa års möten kunna börja användas — det derföre skulle vara
mycket skadligt för arméens tjenstbarhet att nödgas inställa dessa
möten.

Slutligen vill jag nu sammanfatta de åsigter jag förut framställt i det
yttrande, att, då Regeringsmagtens ombud, hvilkens mening jag i en fråga
sådan som den nu behandlade, anser böra af Representationen beaktas,
förklarat, att det nu icke kan vara rätta tidpunkten att minska ifrågavarande
anslag, och då efter min förmening genom dess utgående icke
den ringaste tillökning i skattebördorna eller någon tillökning i landets
skuldsättning komme att ega rum, eller nöden i landet i minsta mån deraf
förstoras, men vi sjelfva deremot skulle göra oss mera betryggade att

556

Den 6 Mars, o. m.

kunna försvara oss, i fall vi förr eller sednare blefve utsatta för ett fiendtligt
anfall -— så får jag för min del tillstyrka bifall till Utskottets förslag.

Då ytterligare 24 ledamöter anmält sig att tala öfver förevarande
punkt, åtskiljdes nu Kammaren kl. 3 e. m., men sammanträdde åter

Kl. 6 e. m.

§ 4.

Fortsattes behandlingen af 12:te punkten i Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 35, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Fjerde
Hufvudtitel.

Dervid uppropades följande ledamöter, som anmält sig till ordets
erhållande, nemligen:

Herr Jöns Pehr sson: Jag skulle ej begärt ordet, om ej den
värde representanten från Upsala påstått, att jag förgått mig, då jag
framställer yrkandet om nedsättning af förevarande anslag, samt att jag
derigenom inlåtit mig på ett ämne, som jag ej förstår. Ett liknande erkännande
gjorde äfven han, hvilket likväl icke hindrade honom att hålla
ett föredrag, som varade åtminstone en half timme. Det må nu vara
sannt, att jag ej mycket förstår i militärsaker; men hvad jag påstår mig
begripa är det, att folket är betungadt af svåra bördor, och att man någon
gång måste besluta sig för besparingar, om man ej vill bringa sakerna
till sin spets. Man har visserligen förmenat, att fäderneslandets
försvar och dess sjelfbestånd skulle vara allvarsamt hotade genom den
ifrågasatta indragningen; men jag har svårt att tro det, och jag upprepar
hvad jag en gång förut yttrat, att jag sjelf af soldater hört, att ett eller
annat möte mindre icke skulle komma dem att glömma sin konst. Detta
skulle äfven kunna bevisas genom många andra exempel. Skulle väl den
värde professorn från Upsala glömma bort konsten att hålla föreläsningar,
om han under ett år finge afhålla sig derifrån. Vidare har man sagt,
att Representationen icke skulle hafva rättighet att nedsätta anslaget,
emedan det vore uppfördt på ordinarie stat. Jag vågar fråga, hvad Riksdagen
och särskildt Andra Kammaren i sådant fall skulle här att göra.
Nog tror jag, att en och annan icke ogerna skulle se, om denna Kammare
vore totalt borta, och att Regeringen och Första Kammaren ensamme finge
fäderneslandets öde om hand, men då vi nu en gång sitta här, föreställer
jag mig, att vi ega både rätt och skyldighet att uttala vår mening, äfven
i fråga om de ordinarie anslagen. En talare har liknat mig vid en skotttafla
och uttryckt sin förmodan, att jag vore försedd med tillräckligt
tjockt pansar. Sådana tillmålen kunna val kännas smärtsamma; men jag
tröstar mig dermed, att mina åsigter komma från ett ställe, dit inga skott
kunna tränga, nemligen från en djupt rotad öfvertygelse, som delas af den
stora mängden bland folket. Och i denna tro skulle jag vilja tillönska
något hvar lika mycken klokhet som jag; ty det skulle då stå bättre

V

557

Den B Mars, e. m.

till i landet än det gör. Att man ej befarar någon statsbrist för den instundande
statsregleringsperioden var onekligen en hugnesam upplysning;
men jag fruktar mycket, att löftet derom är något för tidigt afgifvet, och
att vi höra vänta till slutet af 1870, innan vi kunna skänka det fullkomlig
tillit. Det skall då hafva visat sig, om beräkningen af tull- och bränvinsmedlen
icke blifvit satt allt för hög, liksom det ju ännu är oafgjordt,
till hvad belopp bankovinsten kommer att till statskassan ingå. Ehuru
det ämnet ej för närvarande föreligger, kan jag ej underlåta derom yttra
några ord och dervid uttala, att jag för min del skulle anse som den
största olycka, om Bankens rörelsekapital försvagades, så att den ej längre
kunde uppehålla penningeväsendet i landet.

De som klandrat mig och Stats-Utskottets reservanter hafva åtminstone
ej kunnat neka, att jag befinner mig i värdigt sällskap, och hade
derföre måhända äfven bort nedstämma tonen något. Jag har ej hyst
andra motiver än landets gagn, och jag skulle derföre stilla fördragit allt
klander, om ej den värde Upsala-professorn uppkallat mig till ett yttrande.

Jag yrkar bifall till reservanternas mening.

Herr Hörnfeldt: Om jag ej inom Stats-Utskottet tillhört reservanternas
antal, skulle jag ej upptagit Kammarens tid med något yttrande, men
da min tystnad nu skulle kunna tydas derhän, att jag genom den föregående
diskussionen fått mig bibringad en annan öfvertygelse, så måste jag anhålla
att för några ögonblick begära Kammarens uppmärksamhet. De skäl som
här blifvit framlagda för bifall till Stats-Utskottets Utlåtande, hafva icke
inverkat på min mening. Jag anser, att bakom det myckna ordandet om
sparsamhet det bör stå en man, och att man bör begagna det tillfälle, som
nu föiennnes att utan men för det allmänna sätta principen i verket.
Jag kan ej föreställa mig, att det skulle vara så illa bestäldt med våra
indelta soldater, att, såsom man här velat göra sannolikt, ett års inställda
regementsmöten skulle göra dem mindre tjenstbara och krigsdugliga. I
fråga härom kan jag åberopa min egen erfarenhet. Det är nu aderton
år sedan jag deltog i beväringsexercisen; men jag vågar påstå, att jag icke
derföre alldeles glömt bort hvad jag då inhemtade, utan att jag ännu
skulle kunna temiigen reda mig i soldatledet.

Det är nu mycket, som man ej glömmer, då man eu gång lärt sig
clet, och deribland är det äfven en sak, att nemligen alltid, så snart det
här vid Riksdagen uppstår fråga om nedprutning af ett anslag, genast
möta ett sådant förslag med det inkastet, att det anslaget och just det
är alldeles nödvändigt, och att fäderneslandets väl stode på spel, om det
skulle borttagas eller nedsättas. I detta fall synes mig denna argumentation
så mycket mindre användbar, som ju Regeringen sjelf vid sistlidne
riksdag ansåg en liknande nedsättning kunna utan synnerlig fara ega rum.
Att man då för ännu ett år skulle vidtaga samma åtgärd och vinna
samma besparing, det förefaller åtminstone mig ganska naturligt. Och om
någon skulle finna ett sådant förfarande oegentligt, får man väl trösta
sig dermed, att sådana oegentligheter förekommit tillförene och väl ännu
otta skola förekomma.

Såsom jag redan yttrat gifves här ett tillfälle att spara, som icke bör
försummas. Herr Justitie-statsministern har visserligen behagat fråga

558

Den 6 Mars, e. in.

Ii vilka särskilda förändrade omständigheter, som nu skulle föranleda till
nedsättning af ett anslag, som Riksdagen sjelf tillförene höjt till sitt nuvarande
belopp. Jag vill i afseende härpå blott påpeka en omständighet,
men den synes mig alldeles tillfyllestgörande. Det är det alltför väl kända
förhållande, att det Svenska folket länge nog varit besväradt af så stora
skatter, att det på sednare tider haft allt svårare och svårare att utgöra
dem. Det är hög tid att börja något lossa på dem; och det liöfves dem,
som detta folk satt till sina ombud, att i detta hänseende bevaka deras
rätt och bästa och göra deras talan gällande icke blott i tomma ord utan
i verklig handling. Jag tror sannerligen icke, att dessa ombud skulle
hafva att påräkna mycken tacksamhet och välvilja, om de tvekade att besluta
nedsättning särskild! å denna Hufvudtitel, hvars anslag alltför länge
blifvit bortslösade på onyttig militärlyx och lustläger. Jag röstar för bifall
till reservationen.

Med Herr Hörnfeldt instämde Herr Per Engman.

Her Liss Olof Larsson: Den orsak, som föranledde nästföregående

talare att begära ordet, eller hans deltagande uti reservationen, har äfven
uppkallat mig. Äfven jag får bekänna mig okunnig i frågan från den
ena sidan sedd; men det gifves dock en sida, som äfven den icke sakkunnige,
den Rom tillhör de djupa lederna af nationen, kan begripa och
det kanske bättre än de, som tillbringa sin tid i palatsen; och då jag
anser vigtigt, att de åsigter, som i detta fall hysas, från så många slaljda
håll som möjligt frambäras, har jag äfven velat uttala mina tankar i
ämnet.

Den fråga som föreligger må vara stor och betydelsefull; men jag
tror likväl, att man gör den större än den förtjenar. Flere talare hafva
ställt saken på den punkt, som om landets väl eller ve vore beroende åt
dessa 442,000 Rall-, och man har velat deraf gorå ett votum, uttryckande
förtroende eller motsatsen till den nuvarande ministéren. Jag vågar likväl
föreställa mig, att den som i denna fråga icke obetingadt kan rösta ja
till Regeringens förslag, derföre icke visat sig vara mindre vän vare sig åt
fosterlandet eller dess Regering — snarare kanske tvärtom. __ .

Fn talare från Upsalabänken har ordat om de skär och bränningar,
som regeringskonsten hade att undvika; och jag medgifver gerna, att sådana
finnas och att styrmannens uppgift är svår och ansvarsfull. Men aldra
farligast äro de skär, som styrmannen ej kan se, emedan de ligga under
vattenytan; och jag tror att den ärade representanten från Upsala just i
denna fråga förbisett tillvaron af dessa undervattensklippor. Sådana skår
äro nöden och fattigdomen och framför allt det deraf alstrade missnöjet.
Den, som ej känner dessa skär närmare, kan lätt nog styra dem för nära.
Jag ’ hör väl somliga påstå, att de härleda sig af missväxten, och att ett
godt år kan afhjelpa alltsammans; men jag vågar påstå, att deri ligger en
villfarelse, som försvinner för den närmare kännedomen om den närvarande
ställningen och dess djupt gående orsaker.

Det vore mycket att säga med anledning af några af de uttalanden,
som under förmiddagens plenum förekommit, men dels hafva de till större
delen redan blifvit vederlagda, dels saknar jag förmåga att i detalj bemöta

Den 6 Mars, e. m.

550

allt hvad som möjligen ännu finnes ovederlagdt. Blott ett par yttranden
maste jag vidröra. Den talare, som öppnade diskussionen, yttrade, att det
vore nödvändigt att besluta sig för nedsättning af anslaget, om man ville
att debet och kredit i statsreglering!;n skulle gå ihop. Deremot påstod
den andre talaren, att någon brist ej förefinnes, och att det derur hemtade
skäl till nedsättning _ alltså förfölle, och han uppställde såsom stöd
härför en mängd sifferberäkningar, som gingo ut derpå att i stället för
brist stat sregleringen skulle komma att visa öfverskott. Men då vi förut
sett att, ehuru i de nådiga Propositioner, som rörande Statsverkets tillgångar
och behof af Regeringen blifvit till Riksdagen aflåtna, man förstått

att så uppställa inkomster och utgifter att de gått ihop, åtminstone på _

papperet, man sedan kommer till den erfarenhet, att brister förefunnits
som uppgå till millioner, så torde det ursäktas, om man icke obetingadt
kan tro alla dessa sifferuppgifter. ,

Samme talare har uttalat sin förhoppning, att bränvinsbränningen
skulle tilltaga och Kronans inkomster på denna väg vinna en behöflig
tillökning. För min del anser jag icke, att välståndet i landet ökas eller
den fanansiela ställningen förbättras genom ökad bränvinsbränning.
tvärtom hoppas jag, att denna handtering så mycket som möjligt måtte
förminskas, äfven om Kronans inkomster derigenom skulle lida afbräck.

Fn tegelingsledamot har äfven papeket det okloka i att åstadkomma
någon rubbning i den ordinarie statsregleringen. Der vid lag erinrar jag
mig ovilkorligen ett välbekant ordspråk: “gör som jag lär och icke som
jag lefver". Ty Regeringen har ingalunda dragit i betänkande att röra
vid denna del af statsregleringen, då något öfverskott funnits i statskassan
hvarpå man såg exempel vid 1856—1858 årens riksdag, då genom den nya
bränvinslagstiftningen mycket penningar inflöto. Regeringen hyste då ingen
betänklighet vid att föreslå rubbningar i de ordinarie anslagen, och
man vidtog då rubbningar i alla möjliga riktningar. En annan talare
„n gjMsråckhanken har ^ yttrat, att, om man indroge regementsmötena
tor 1870, den indelta arméen skulle sättas ur tjenstbart skick. Det vore
synnerligen beklagligt, om så vore förhållandet; men jag kan ej föreställa
mig det. Det var ej sa synnerligen länge, sedan jag exercerade beväring;
och jag . egen samma erfarenhet som den föregående talaren i fråga om
dessa ofnmgar. Man glömmer dem ej så lätt, och jag tror att jag, utan
att åstadkomma någon villervalla, skulle kunna stiga in i ledet bland gamla
soldater. Efter den gamla föreställningen om tjenstbarhet, enligt hvilken
den bestod i konsten att föra tummen på den rätta skrufven och göra
honnör på reglementariskt sätt, skulle måhända ett års befrielse från öfning
hafva åstadkommit någon olägenhet; numera tror jag icke att synnerlig
skada derigenom skulle vållas. Ty att skjuta väl det synes nu vara
hufvudsaken; och den färdigheten glömmer man väl ej så snart, sedan
i blifvit inhemtad. Hvad vi behöfva är utbildning af dugligt

befäl och framför allt ett befäl, som kommer ihåg att de äro menniskor
likasom de öfver Indika de hafva att befalla, och — för det ändamålet
tror jag nog, att de 442,000 R:dr, som återstå när man afprutat en lika
stor summa, skola förslå.

vill e,l längre upptaga Kammarens tid; och slutar derföre med
den förklaring, att då vi blifvit satte till representanter, det ej skedde

560

Don 6 Mars, c. ra.

blott för att bevilja hvarje anspråk, som Regeringen förelägger oss, utan
ock för att vårda folkets intressen, och dem anser jag bättre tillgodosedda
genom afslag å Betänkandet än genom ett bifall till anslaget.

Jag hemställer derföre om bifall till reservationen.

Herr Rosenberg: Jag afstår från ordet, med yrkande om det begärda
anslagets nedsättande i enlighet med reservanternas förslag.

Herr Carl Ifvarsson: Jag skulle gerna afstått från att yttra mig
i ett ämne, som redan blifvit så länge och uttömmande debatteradt, om
jag ej under diskussionen förnummit, att man underlagt reservationen motiver,
som åtminstone icke föranledt min anslutning till densamma. Man
har nemligen sagt, att bakom denna reservation skulle ligga ett misstroende
till Regeringen. Jag får förklara, att något sådant misstroende icke legat
i min tanke, och att, derest man vill åvägabringa ett misstroendevotum,
man dertill eger vida direktare och verksammare utvägar än den indirekta
af ett vägradt anslag. Jag har, helt enkelt ansett angeläget, att besparing
på någon hufvudtitel kunde vinnas, på det man måtte undvika någondera
af de lika ledsamma utvägarne för fyllande af en statsbrist: förhöjning af
skatterna eller upptagande af lån. Jag hemställer ock hvem som kan
anses för vare sig Regeringens eller folkets bästa vän, den som bifaller
alla anslag, af fruktan att genom ett annat förfarande uttrycka något misstroende
till styrelsen, eller den som bifaller med urskiljning hvad som
synes alldeles nödvändigt, men afslår mindre väsendtligt anslagsbelopp.
Här föreligger ett fall, der eu besparing synes mig kunna åvägabringas,
utan att medföra den skada som man förmenat. Skulle det verkligen stå
så illa till med arméen, att saknaden för eu gång af tjugu dagars vapenöfningar
skulle urståndsätta densamma att försvara fäderneslandet, då
tror jag verkligen, att deri ligger mycken anledning befara, att äfven dessa
tjugu dagars öfning icke skulle kunna utöfva någon synnerlig verkan till
ett bättre. Då är det, enligt min tanke, långt mera farligt att höja
skatterna, ty .missnöjet i landet är verkligen stort och griper allt mera
omkring sig; och det är visst att denna omständighet försvagar ett lands
försvarskrafter vida mera än den minskade öfningstiden. Yttringarna åt
detta missnöje äro emellertid alltför tydliga, för att man skulle kunna
göra sig döf derför. Man hör dagligen talas om familjer, och det just
af den jemförelsevis burgna och välmående delen af folket, som äro betänkta
på att lemna landet, och postdagligen komma underrättelser om de
förberedande åtgärderna för en utvandring i stor skala till nästa vår.
Skulle man under sådana förhållanden ytterligare öka skatterna, så fruktar
jag, att man finge räkna emigranterna icke i tusen utan tiotusental, och
att landet skulle gå förlustig sina bästa och idogaste arbetare, de starka
armar, som föda och kläda oss samt försvara fosterjorden. Klokheten
bjuder då att gå försigtigt till väga med beviljande af anslag och framförallt
— söka undvika någon förhöjning af de onera, som redan tynga
befolkningen.

Detta motiv lärer ej kunna jäfvas. Jag är öfvertygad, att angelägenheten
häraf ligger hvar och en, såväl styrelse som folk, om hjertat.

Något

Den h Mars, e. m.

561

Något misstroende från ena eller andra hållet ligger minst deri _sådant

har i fråga om den nuvarande Regeringen ingenstädes blifvit uttaladt
tvärtom; men man måste ock söka ställa så till, att det goda förståndet
bibehålies, och i sådant afseende tror jag, att ett tillmötesgående från
Regeringens sida i denna fråga icke skulle vara förspilld.

Jag har ock med största nöje sett, att saken icke blifvit från Ministerbänken
uppfattad såsom eu så djupt gående tvistefråga; och jag är
öfvertygad om, att derigenom det ömsesidiga förtroendet emellan Regering
och Representation, hvars bibehållande och stärkande är vigtigare än allt
annat, fastare tillknutits.

Med afseende å den statsrättsliga sidan af saken, som först blifvit af
Herr Justitie-statsministern vidrörd, har jag svårt att begripa, huru det
skulle kunna ifrågasättas, att Riksdagen icke eget- rätt att öka eller minska.
hvarje anslag, det må nu vara uppfördt på ordinarie- eller extraordinarie
stat. Grundlagen stadgar uttryckligen att det må ske; och jag
har ej heller hört någon påstå, att ett hinder för denna uteslutande dispositionsrätt
skulle ur sjelfva lagbudet kunna hemtas. Men deremot har
man sagt, att grundlagens och det konstitutionela lifvets anda skulle leda
till ett annat resultat. Lagen säger likväl sjelf, att den i hvarje fall
skall efter sin ordalydelse tillämpas, och någon deremot stridande anordning
kan jag derföre icke i något'' fall godkänna. Jag protesterar derföre
mot hvarje tolkning, som kunde leda till en inskränkning i denna Riksdagens
okränkbara rättighet.

Jag vill ej vidlyftigare orda i ämnet, som redan blifvit tillräckligt
•bredt, Flera Stats-Utskottets ledamöter hafva afhandlat detsamma långt
fullständigare än jag skulle kunna det. Jag vill med hänsyn härtill tillägga,
att jag icke lika med en föregående talare tror mig vara så klok, att ingen
annan finnes som är klokare; tvärtom måste jag tacksamt erkänna,
att jag ofta af andra erhållit upplysning och utredning rörande frågor,
dem jag ej kunnat på egen hand bringa till klarhet, och att det alltså
tvifvelsutan gatt mig sämre, om jag likt den nämnde ledamoten endast
tagit råd af mig sjelf; men detta hindrar icke, att, sedan jag på öfvertygelsens
väg kommit till en åsigt, jag anser mig böra vidhålla densamma,
då jag ej ser min mening vederlagd, och då så är förhållandet i denna
fråga, yrkar jag bifall till reservationen i ämnet.

Herr Sandstedt instämde med Herr Carl Ifvarsson.

Herr Ola Bosson Olsson: Diskussionen öfver förevarande fråga
har så länge fortfarit, att jag inskränker mig att tillkännagifva, det jag
kommer att rösta, för bifall till reservationen.

Herr A dier spar re: Det kan icke förnekas vara högst behjertans yärdt,

om äfven denna riksdag budgetens kredit och debet icke skulle gå
ihop. — År det af ekonomiska skäl nödvändigt att nedsätta det ifrågavarande
anslaget till hvad reservanterna föreslå, så är jag villig att böja
mig för denna nödvändighet. Men hvad skall man tro, när doktorerna
icke äro öfverens? Ä andra sidan är det äfven i fäderneslandets intresse
Rihd. Prof. 186.9i 2 Af6. t Band. 36

663

Den 6 Mars, e. m.

behjertansvärdt, om indelta arméens regementsmöten återigen, likasom förlidet
år, skulle indragas. För min del är jag ingen blind beundrare af
indelningsverket. Men just derföre att jag ser dess ojemnhet®'' och militäriska
brister, just derföre att ett gammalt och tungt maskineri blir ännu
sämre, om det får stå stilla och rosta, anser jag det vara äfventyrligt att
ånyo förminska den redan nu otillräckliga öfningstiden. Man har här
yttrat, hurusom anslaget till indelta arméens öfningar tid efter annan
ökats till hvad det nu är, nemligen 884,000 R:dr. Men, mine Herrar, låt
oss se verkligheten sådan den är. Huru långt hafva vi kommit med dessa

884,000 R:dr? Jo derhän, att regementsmötena, det enda tillfället då
befäl och trupp gemensamt öfvas, nu räcka i medeltal 20 dagar om året.
Det vill med andra ord säga, att den indelta soldaten, som man tilldelar
rölen att vara damsoldat, har af 18 tjensteår inalles ett års vapenöfning.
Tillåten mig fråga om denna öfning är någon öfverdrift? Om denna öfning
kan sägas vara för mycket? Är den ens nog? Kan man tro att här
frambringas ett sådant öfvermått af duglighet, att öfningen utan skada
kan förminskas? Jag vädjar till Herrarnes yrkeserfarenhet och praktiska
omdöme, om det finnes något yrke, der man under 18 års tid med endast
ett års sysselsättning i yrket kan vinna någon nöjaktig yrkesskicklighet?
Då jag är öfvertygad, att svaret blir nekande, och jag derjemte vet att
ingen här vill försämra vår armé, så måste deraf följa, att vi icke böra
förminska indelta arméens öfningar. Eu värd ledamot på den Skånska
bänken har berättat oss, hurusom en Amerikansk öfverste allvarligt bedt
honom lägga på hjertat, att alla soldatöfningar under freden äro till ingen
nytta, att, när krig utbryter, äro de råa bonddrängarne med några dagars
öfning de bästa soldaterna, och att erfarenheten under det sednaste Amerikanska
kriget skulle hafva bevisat detta. Den Amerikanska öfversten hade
här vid lag varit till mera gagn, om han bedt den ärade ledamoten lägga
ögonen på den Amerikanska krigshistorien, hvari han hade fått se något
helt annat. Jag råkade att vara i Amerika vid början åt det ifrågavarande
kriget. Måhända behöfver jag icke påminna Herrarne om den
första striden, nämligen slaget vid Bulls-Run. Nordstaterna hade samlat
en armé af några och tjugutusen man, och efter ett par veckors exercis
marscherade man för att möta fienden. A Sydstaternas sida hade man
tillvägagått på samma sätt, och å ömse sicter var man eldad af mod och
fosterlandskärlek, och hvar och eu trodde på sin rättvisa sak. Rärarne
drabbade tillsammans, men striden hade icke varat en timme, förrän
det samtidigt å ömse sidor blef en panisk förskräckelse. Båda liärarne
trodde sig vara slagna. Soldaterna hvarken hörde eller sågo, och trots
befälets alla ansträngningar var det omöjligt att förmå dem att hålla
stånd eller lyda. De båda liärarne flydde hvar och en åt sitt håll, och
det under det vildaste tumult i ett fullständigt upplösningstillstånd. Detta
var nog för det praktiska Amerikanska folket för att. inse hvad som var
att göra. General M’Clellan fick i uppdrag att bilda en ny armé, hvilken
inom några veckor räknade 40,000 man. Med detta slög han läger
utanför Washington och i flera månader låg han der och dagligen exercerade
dem, innan han ansåg sig kunna framrycka emot fienden. Jag samtalade
härom med flere Amerikanska såväl civila medborgare som officerare
och soldater, och alla gillade M’Clellans förfarande, och ehuru han

563

Den fi Mars, e, m,

under det blifvande fälttåget icke lyckades, erkändes dock allmänt att
det var M’Clellan, som genom sitt öfningsläger organiserat arméen och
lagt grunden till de blifvande segrarne.

En annan talare har afstyrkt bifall till anslaget, emedan såsom han
yttrade, arméens öfningar icke skulle vara väl ordnade, och att de voro
såsom de nu sköttes, till ingen nytta. Är detta förhållandet, så är det
mycket illa; men för att åstadkomma förbättringar häri bör man ej vägra
anslaget, ty denna vägran omöjliggör ernåendet af förbättringar.

.Tåg vill icke vara någon alarmist, men jag ber Herrarne icke förbise
den nuvarande ställningen i Europa, huru allt är i jäsning och osäkerhet,
huru man öfverallt, äfven hos våra grannar, beväpnar sig och gör
ansträngningar för att öka stridskrafterna. Ingen vet hvad meningen härmed
är, om det är endast för försvar eller för anfall ; och då jag ej vill
se Svenska folket stå värnlöst som en hop får ibland vargarne, så tillstyrker
jag bifall till Utskottets Betänkande.

Herr Stånd t; Jag afstår från ordet med förklaring att jag till alla
delar instämmer i de yttranden, som af Herrar Bergström, Mannerskantz
och Adlersparre blifvit framställda. Jag vill endast tillägga, att jag beklagar,
om utgången skulle slutligen blifva annorlunda, än jag i enlighet
med nämnda yttranden önskar att den måtte blifva.

Herr Friherre Gripenstedt: Herr Talman! Miue Herrar! Då redan
så mycket blifvit förut yttradt i ämnet, skall jag utan allt företal
genast kasta mig in i sj elfva hufvudpunkten af frågan, den punkt som af
alla, hvilka yrkat bifall till reservanternas förslag, blifvit uppgifven såsom
den förnämsta, nemligen nödvändigheten af sparsamhet.

Ja, mine Herrar! sparsamhet är utan tvifvel en stor dygd, eu af de
förnämsta såväl i det offentliga lifvet som i det enskilda, ty endast den
som iakttager behöflig sparsamhet bevarar sin sjelfständighet och kan med
lugn se framtiden till mötes. Men lika visst som jag erkänner vigten
af denna grundsats, lika visst måste jag påstå att denna dygd likasom
alla andra dygder kan öfverdrifvas, och att öfverdriften kan gå så långt,
att följderna icke, blifva nyttiga utan skadliga, ja! att de rent af kunna
komma in i det orimliga. Denna grundsats måste således begränsas, och
denna begränsning — äfven den, mine Herrar! utgör en grundsats, som
fordrar sina målsmän. Det lider intet tvifvel, att den, som åtager sig
denna roll, intager en långt mindre angenäm ställning än den som förfäktar
den allmänna sats. hvilken nu har popularitetens vind för sig och anses
utgöra det rätta kännetecknet på en sann fosterlandsvän. Men detta
får ej inverka på ens handlingssätt, och måhända är det just derföre af
så mycket mera vigt att tills \ att den ofta omtalade sparsamhetsgrundsatsen
så tillämpas, att vi kunna ansvara för följderna. Man säger, att
tillgångar fattas och att det följaktligen är nödvändigt att göra den föreslagna
indragningen. Men, mine Herrar! detta påstående hvilar ju ytterst
på, huruvida de tillgångar som finnas skola begagnas eller, med andra ord,
på utgången af det förslag, som af Regeringen blifvit framstäldt, att de
tillgångar landet egen i bankovinsten få för det allmännas behof användas.
Om detta sker, så har jag ännu icke hört någon påstå, att icke debet och

564

Den 6 Mars, e. m.

kredit skulle gå ihop och att icke således tillgång verkligen finnes; men
om man icke vill använda hvad man egen, utan i stället vill begagna
dessa medel till andra ändamål, då kan visserligen en brist uppstå som
måste på ett eller annat sätt fyllas. Detta är likväl icke någon verklig
utan en konstlad brist, och jag vågar påstå, att, om man vill handla på
det sättet, så finnes det icke något tillfälle, då man ej kan bereda sig
detta argument och uppställa såsom grundsats att ett anslag bör afslås,
derföre att det fattas tillgångar. Om t, ex. Riksgälds-kontoret både äfven
de mest rikliga tillgångar, men man funne lämpligare att dessa tillgångar
utlånades - såsom man nu vill göra med den befintliga bankovinsten
— än att de användes till fullgörande af kontorets åligganden,
så är det klart att äfven bär en så kallad brist skulle uppstå och nya
tillgångar behöfva anskaffas. Men huruvida eu sådan statshushållning
vore klok, eller huruvida man med rätta skulle kunna säga att tillgångar
fattades, vill jag låta vara osagd!.

Då jag således icke kan godkänna det skäl som här blifvit anfördt
för nedsättning till hälften af det ifrågavarande anslaget, nemligen att
detta måste ske för att tillgångarne skola räcka till för behofvcn, så blir
andra frågan: om icke eu sådan minskning i allt fall skulle kunna utan
skada ega rum, eller om icke det närvarande anslaget, till oafkortad! belopp,
är obehöflig!? Denna fråga har likväl, såsom mig synes, af Herr
Krigsministern och flera andra talare redan blifvit så fullständigt utredd,
att föga eller intet derom vidare kan tilläggas, och jag föreställer mig att
det skall vara svårt för någon att med godt samvete kunna förklara, att
den öfning och stridsfäledighet, som vår indelta armé nu har, är i allo sådan,
att den utan skada och olägenhet kan ytterligare förminskas. Man bar
sagt och sökt med exempel visa, att en sådan minskning i öfningen icke
skulle medföra någon olägenhet, och att det vore alltför illa bestäldt med
arméen, om ett sådant afbrott skulle göra någon skada. Men, mine Herrar!
om det ock med skäl kan påstås, att arméen icke genom en sådan minskning
i dess öfning för en gång blir alldeles ©tjenstbar, så vill jag dock
hemställa, om det kan anses vara ett lämpligt eller tillfredsställande system
att afbryta en gifven och fastställd ordning, som för upprätthållandet af
en sak är nödvändig? Om denna grundsats vore giltig, att afbrott utan
olägenhet vid sådana tillfällen kan ega ruin, så skulle man ju kunna söka
att tillämpa den äfven i andra afseenden. Om t. ex. ilen allmänna undervisningen
afbrötes för en eller annan termin, så är det visserligen sann!,
att landet derigenom icke skulle gå under och att de personer, hvilkas
undervisning sålunda afbrötes, ändock möjligen kunde blifva kunniga och
dugliga medborgare, men jag hemställer om icke ett sådant afbrott, — som
af farsoter eller andra orsaker någon gång kan blifva nödvändigt, — måste
anses, icke såsom nyttigt utan såsom eu olägenhet, hvilken man endast af
nödtvång underkastar sig. Jag vill ytterligare förtydliga detta med ett
annat exempel. Om någon i sin enskilda hushållning skulle för besparings
vinnande vidtaga sådana utvägar som att afbryta den vanliga ordningen i
sina arbeten, minska personalen, sälja foder och kreatur, underlåta att göda
jorden o. s. v., under förmenande att sådant för en gång ej skulle medföra
någon stor olägenhet, så vill jag fråga, om icke hvarje praktisk menniska
skulle anse detta oförnuftigt handladt, så framt meningen är att bibehålla

Den 6 Mars, e. m.

565

egendomen i oförsämradt skick, och om det icke måste vara åtminstone
blott i högsta nödfall, som dylika förtviflade utvägar böra tillgripas.

Men, säger man, en minskning i statsutgifterna är nödvändig, och
hvart skall man då vända sig, om icke åt detta håll, d. v. s. mot försvarsverket.

Mine Herrar! jag anser för en pligt att öppet framställa en sats, som
säkerligen blir för mången mindre välkommen, men som är en sanning och
som det derföre kan vara nyttigt att utan omsvep utsäga, nemligen att
någon väsendtlig minskning i utgifterna för vårt försvarsverk icke kan
åstadkommas, såvidt man icke vill försvaga landets försvarskrafter och
säkerhet. Jag påstår icke, att allt är i detta afseende fullkomligt välbestäldt,
och att ingenting behöfver förändras, utan önskar jag tvärtom, att
åtskilligt dervid måtte ordnas så, att den största möjliga produkt måtte
vinnas åt de uppoffringar som göras för vårt försvarsverk; men jag påstår
att man efter mitt begrepp icke väl står till svars inför sitt samvete, om
man i någon väsendtlig del vill minska försvarskrafterna i landet, och detta
måste likväl blifva följden, om det nu ifrågavarande förslaget att indraga
på den indelta arméens eller stamtruppernas öfning godkännes. Man måste
vänja sig vid den tanken, hur obehaglig den än må vara, att landets försvarsverk
kostar penningar, men man eger dock en tröst deruti, att dessa
kostnader icke hos oss äro öfverdrifvet stora. Den rätta utgångspunkten
för att bedöma detta måste vi söka i proportionen till andra länder, och
då finner man att bär i landet såväl anslagen till försvarsverket som skatterna
i allmänhet äro vida mindre än i andra länder. Och om vi tillika
jemföra de uppoffringar, som vi nu i skatteväg eller eljest för landets försvar
äro underkastade, med dem som i fordna tider blifvit utan klagan
burna af detta folk, sä vågar jag påstå, att de förra äro att anse som ett
intet emot de sednare. Det har funnits tider dä det Svenska folket gaf
sin sista skärt och sa att säga sin sista sou, och det gaf dem villigt emedan
det visste att fosterlandets ära och väl det fordrade; och hvad äro väl,
mine Herrar! de nuvarande uppoffringarne och skattebidragen i förhållande
till dessa forntiders t Jag förnekar icke, att betryck och nöd finnas för
inånga inom landet, men jag vågar påstå, att detta betryck ingalunda har
sin grund i de ..uppoffringar som landet gör för sitt försvarsverk. De skatter,
som vi. nu erlägga till. Staten, äro icke öfverdrifna; de äro tvärtom jemförelsevis
ganska lindriga. Eller är det väl öfverdrifvet att i skatt till
Staten erlägga en procent af sin inkomst, hvarifrån dessutom de mindre
bemedlade äro alldeles befriade? Mig veterligen finnes intet land der denna
afgift är så låg. År det vidare öfverdrifvet, att några ganska måttliga
konsumtionsskatter här blifvit lagda å ett högst ringa antal arti kl ar i jemförelse
med i andra länder, då alla de förnämsta och oundgängligaste
lefnadsbehofven äro befriade från alla utgifter? Och i dessa andra länder
finnas dessutom eu hel mängd andra bidrag som här äro okända. Jag ber
emellertid, att. man noga måtte bemärka att mitt påstående endast går ut
på, att det icke är skatterna till Staten som äro i någon väsendtlig män
grunden till den förlägenhet, som nu på ett eller annat håll eger rum, utan
att dessa svårigheter kunna spåras i helt andra omständigheter, såsom
felslagna skördar, dåliga konjunkturer o. s. v. samt måhända ej sällan i de
enskildes oförstånd och brist på hushållning.

Den G Mars, e. m.

56b

När jag således för min del icke kan anse, att något nödtvång finnes
för att göra den föreslagna indragningen, då tillgångarne räcka till för behofven
så framt de användas; när jag vidare icke kan tro, att ett sådant
afbrott eller en sådan förminskning i öfningarne för- arméen kan utan
skada för dess duglighet ega rum; när vi slutligen, mine Herrar! äro ense
om att vårt försvarsverk är otillräckligt, hvilket vi derföre vilja förena våra
bemödanden om att förstärka, och det således måste vara inkonseqvent att
ytterligare försvaga hvad som redan erkännes vara för svagt; så kan jag
icke annat än för min del ogilla hvad reservanterna föreslagit om minskning
i anslaget till indelta arméens vapenöfningar, hvilket anslag, om det
blott en gång blifvit nedsatt, sedermera torde vara svårt att återföra till
sitt förra belopp.

Med anledning af dessa skäl röstar jag för godkännande af Utskottets
hemställan.

Herr Indebetou: Herr Talman! Mine Herrar! Då jag i den fråga,
hvarom nu ganska länge varit diskussion, önskar yttra några ord, så utgår
jag från den förutsättningen, att Andra Kammaren icke vill bereda sin
Regering svårigheter; ty Representationen bär icke en sådan uppgift, och
jag tror icke heller att någon representant här uppfattat den på detta sätt.
Hvar och en som med någon uppmärksamhet följer ärendena, måste inse att
Regeringen vill gå Representationens önskan till mötes så vidt den kan;
ett sådant förfarande måste ingifva förtroende, och ett sådant förtroende
finnes äfven, enligt min uppfattning. Skulle jag ock härvid höra misstro
denna min egen uppfattning, så behöfver jag dock icke gå längre än till
gårdagens plenum, då eu fråga, hvarom Kammarens pluralitet syntes vara
öfverens, blef afslagen på Hans .Excellens Justitie-statsministerns begäran.
Hans Excellens förklarade, att han gerna skulle vilja gå Representationens
önskan till mötes, men att han icke ansåg med landets fördel öfverensstämmande
om han gåfve efter. För detta skäl gaf Representationen efter,
och jag frågar om icke detta var ett bevis på förtroende från Representationen
till Regeringen. Många dylika bevis skulle kunna anföras, men
detta må vara nog att ådagalägga, det förtroende verkligen finnes mellan
Regeringen och Folket.

I afseende på eu annan fråga som mycket talats om, nemligen huruvida
Representationen skulle ega rättighet att göra minskningar i de ordinarie
anslagen, vill jag endast åberopa hvad Hans Excellens yttrade i dag
på förmiddagen, eller att ingen med grundlagen i hand kunde bestrida
denna rättighet. Det var ett sätt att gå till väga, som man alltid är vall
att finna hos Herr Justitie-statsministern. Emellertid måste man erkänna,
att det är eu stor skilnad mellan ordinarie och extra ordinarie utgifter, och
att man icke gerna hör rubba de ordinarie. Det är ett farligt vapen som
Representationen har i sin hand genom nyssnämnda rättighet och som
endast i nödfall bör tillgripas; ty det går alltid lättast för Regeringen
att fullgöra sitt uppdrag, om ingen rubbning eger rum. Således hör bibehållandet
vara regel. Men det finnes ingen regel utan undantag, lyder eu
gammal sats, och månne icke ett sådant undantag nu med afseende på
ställningen inom landet bör komma ifråga? Det är visserligen sannt att
Herr Finansministern sökt lugna oss i detta afseende, och jag vill på intet

Den 6 Mars, e. in.

567

sätt motsäga hans beräkningar utan tvärtom medgifva, att de äro så riktiga
som de kunna vara, då de stödja sig på suppositioner. Jag vill också
antaga, att 1867—1868 års bankovinst, om hvilken här mycket talats, icke
kan föranleda någon ändring i Herr Finansministerns åsigt, ehuru jag visserligen
icke delar hans förhoppning att näinnda bankovinst torde blifva anslagen
till fyllande af Statsverkets behof; men äfven under detta antagande kan
jag icke gå in på hans slutsats om nödvändigheten af en ny upplåning.
Herr Finansministern har visserligen uppgifvit tvänne skäl, som skulle vara
tillräckliga enligt hans åsigt, nemligen för det första att vi måste upptaga
ett nytt temporärt lån till betäckande af det gamla och för det andra att
vi måste fortsätta med jernvägsbyggnaderna, hvartill äfven fordrades nya
lån. Men då vi sednast upptogo ett temporärt lån, så var det vår mening
att betacka det med statsinkomsterna, men icke medelst upptagande af ett
nytt. Hvad åter jernvägarne beträffar, så uttalades, såsom vi veta, af förra
Riksdagen den åsigten, att det lån, som då för jernvägarne upptogs, borde
vara det sista för detta ändamål. Man skulle visserligen icke upphöra
helt och hållet med att bygga jernvägar, men man skulle dertill använda
endast statsinkomster, och man antog att annuiteterna skulle vara fullt
tillräckliga; således torde icke heller för detta ändamål något nytt lån nu
vara nödigt. För öfrig! skulle jag i allmänhet vilja önska, att Statens inkomster
och utgifter qvittade hvarandra, utan att nytt lån behöfde göras.

Af den ärade talaren näst före mig sades ibland annat, att Regeringens
ställning icke kan vara angenäm, då från Representationens sida kunna
göras inskränkningar i de af regeringsdepartementen beräknade anslagsbelopp.
Men jag frågar, om Representationens ställning kan vara särdeles
angenäm? A ena sidan hafva vi Folket, å den andra Regeringen. Jag
hemställer till de representanter, som utgått från folket, om icke meningarne
inom landet äro sådana, att vi böra inskränka utgifterna så mycket
vi kunna; så har jag hört från min ort och af de ärade vänner här i
Kammaren, med hvilka jaggofta plägar umgås. Hvad vill man då att representanten
skall gorå? Åtminstone måste han ju göra något försök till
inskränkningar, der sådana med minsta möjliga olägenhet kunna åstadkommas.
Men hvad blir följden från Regeringens sida ? Jo, att den rör
upp himmel och jord och påstår att just det anslag, som man vill indraga,
är det aldra nödvändigaste. Så har skett nu, och så har ock skett vid
andra tillfällen Men jag hemställer såsom i högsta grad önskvärd t, att
den nuvarande Regeringen måtte söka i någon mån efterkomma den stora
massans önskningar i detta afseende; ty i motsatt fall skall följden måhända
blifva den, att på detta rum infinner sig en helt annan samling,
som skall förorsaka Regeringen mycket större svårigheter än vi nu göra.

På dessa skäl yrkar jag således bifall till reservanternas förslag, ehuru
jag icke vill förneka att äfven detta såsom hvarje annat förslag kan hafva
åtskilliga olägenheter, men jag hemställer om icke dessa äro af mindre
vigt, än om vi skulle resa ifrån Riksdagen utan att hafva gjort någon enda
minskning i Statens utgifter.

Herr Per Nilsson från Malmöhus län: Herr Talman! Mine Herrar
Reservanterna hafva fått uppbära skarpa tillrättavisningar, derföre att de icke
motiverat sin reservation, men de utaf dem, som under den föregående

568

Den 6 Mars, e. m.

diskussionen uppträda hafva redan kunnat så många motiv, att flera icke
torde behöfvas, och jag vill derföre endast i största korthet upptaga några
påståenden, som från motsidan blifvit gjorda.

Atskillige talare hafva sagt, att det icke vore rätt af Representationen
att göra minskningar i de ordinarie statsinkomsterna; men med grundlagens
egna ord har å andi’a sidan visats, att Representationen har ovilkorlig
rätt att för hvarje riksdag reglera statsinkomsterna, och således är
den saken klar och tydlig. Man har visserligen såsom, stöd för den motsatta
åsigten nämnt, att förhållanden kunna inträffa då tredje mans rätt
skulle på detta vis få sitta emellan, såsom i fråga om indragning af anslagen
till tjenstemännens löner; men då ett sådant förhållande här icke
eger rum, så bevisar detta exempel här vid lag ingenting hvarken för eller
emot.

Här har ock blifvit taladt om den oro, som för närvarande genomgår
Europa och hvilken skulle göra behöflig! att vår armé öfvas. Meu skulle nu
några politiska förvecklingar uppstå redan under innevarande år 1869, så kan
ju detta anslag till öfningarue år 1870 icke verka hvarken fördelaktigt
eller menligt på dessa förvecklingars ståtande; och om de deremot icke
inträffa förr än nästa år, så kan ju den riksdag, som då vid årets början
sammanträder, anstränga sina krafter för att anslå hvad som behöfves.
Således synas mig de Europeiska förhållandena i detta afseende icke heller
kunna komma att std emellan Representationen och Regeringen. Men skulle
det vara så lyckligt, att lugnet i Europa fortfar såsom hittills och vi äfven
i vårt land få sitta i ostörd fred och ro, så skulle det väl icke vara så
stor fara att inbespara denna anslagssumma, som då i stället kunde användas
till många andra nyttiga ändamål inom landet, såsom vi sågo att
det äfven skedde under förra året.

Då jag således af denna redan så långvariga diskussion icke kunnat
få andra åsigter, än jag hade under Stats-Utskottets öfverläggningar, och
då jag der reserverade mig, så yrkar jag nu vördsamt bifall till det i reservationen
framställda förslaget.

Herr Per Nilsson från Christianstads län: Då den föregående värde
talaren fullkomligt uttryckt äfven mina åsigter i denna fråga, så vill jag,
för att icke onödigtvis förlänga diskussionen, afstå från ordet, endast med
särskild! tillkännagifvande att jag kommer att rösta för reservanternas
åsigt.

Herr Ridd erst ad: Herr Talman! Mine Herrar! Under den långa

diskussion, som nu i detta ämne förekommit, har frågan om indragning
blifvit behandlad snart sagdt från alla möjliga synpunkter, och för min del
kan jag endast upptäcka eu enda, som ännu icke blifvit berörd; jag vill
kalla den för den historiska. Då jag har för afsigt att med några ord
framställa denna, ber jag dock Herrarne tro att jag icke vill — såsom en
värd talare på förmiddagen säde. — skrämma barn. Jag är nemligen fullt
öfvertygad om, att de personer, som här sitta på grund af folkets förtroende,
icke låta skrämma sig, utan äro män med fasthet och sjelfständighet;
det är också inför män jag vill tala, och derföre tror jag äfven, att.
historiens vittnesbörd torde här hafva något att betyda.

Den 6 Mars. e. ra

569

Något hvar ibland oss torde åtminstone hafva hört talas om huru
krigets åskor i början af detta århundrade rullade fram öfver Europa till
dess blixten slutligen dog bort på S:t Helena. Det var ett epos, en krigisk
hjeltedikt, som slutade såsom alla epos — tragiskt. Efter denna märkvärdiga
tilldragelse öfverdrogs Europa såsom med ett nät af det förbund, som
kallades den heliga alliansen. Denna allians var ett fursteförbund, icke
ett folkförbund, och knöt sig mellan alla Europas regeringar med undantag
af Englands, hvilken på konstitutionela grunder undandrog sig, oaktadt
den erkände sig hylla förbundets grundsats. Att i detta förbund låg ett
grunddrag af humanitet, kan icke bestridas, men likväl arbetade det sig
fram på bekostnad af folkens rättigheter och det innebar, efter mitt förmenande,
ett försök att undertrycka dem samt eu gång för alla förqväfva
eller stäfja den allmänna och kraftiga frihetskänsla, som före denna tid så
mägtigt hänfört Europa. Under denna tid, då den heliga alliansen herskade,
befann sig folket likasom i ett somnambuliskt tillstånd, medborgareandan
domnade bort, folkkraften var bruten. Det var ett allmänt tillstånd
af politisk dvala, härflytande från ett tillstånd af allmän politisk
fångenskap. Den heliga alliansen tycktes nära nog betrygga till och med
furstarne inför och emot hvarandra. Man började anse ett krig i det närmaste
omöjligt. Allting skulle förblifva i det skick som denna allians, med
sitt pekfinger i S:t Petersburg, bestämt. Arméerna underhöllos väl, mera
dock till formen än andan. Tillståndet var allmänt försoffande. Här
hemma i Sverige veta vi särskilt huru det var. Man drömde om en evig
fred och från alla håll ropade man på flottans slopande och arméens reducerande.

Så fortgick det ungefär eu 4l) är bortåt. Men plötsligt, då bäst ingen
visste ordet af, SKallade åter krigstrumpeten, väckande Europa ur sin långvariga,
sin mångåriga slummer. Det var kriget emellan vestmagterna och
Turkiet å ena sidan och Ryssland å den andra som bröt ut, det så kallade
Krimkriget. När Sebastopols murar grusades af de förenade Franska
och Engelska vapnen, jublade folken ; de jublade ej mindre, då vallarne vid
Bommarsund brötos ned. Och hvarför jublade de väl? I allmänhet derföre
att den heliga alliansen, denna af furstarne folken iklädda boja, sålunda
krossades, samt särskild! derför att Rysslands under decennier alltför
öfvermägtiga inflytande på eu gång på ett kraftigt sätt tillbakavisades.
Så till vida var äfven detta krig ett välsignelsebringande krig. Folkmedvetandet
började dermed att åter lefva upp. Men det stadnadc icke dervid.
De stora krafterna och lidelserna eu gång satta i rörelse, stäfjas ej
heller lätt. Under de sednare åren hafva vi äfven sett, huruledes ett helt
folk blifvit. man kan såga , fullkomligt tillintetgjord!, af eu stormagt,
nemligen det olyckliga Polens folk. Vi hafva sett Danmark angripen af
tvänne stormagter samt sönderslitas af ett krig, hvaraf det ännu har ganska
sorgliga minnen; och vi se det för närvarande rusta sig för att möta
följderna af ett nytt förr eller sednare befaradt anfall. Men ännu längre
hafva dessa följder sträckt sig. Lugnet har blifvit rubbadt i Europa, oro
och jäsning råda inom alla länder, arméerna reorganiseras och uppsättas på
allt större och större fot, oupphörliga rustningar ega ruin, öfverallt täfla!''
man med hvarandra att förfärdiga nya mordvapen. Hvadan detta?

570

Den 6 Mars, o. m.

Jag tror att äfven andra folk behöfva hushålla, mine Herrar! Men
de gorå det icke i förevarande fall, ty de känna att deras framtid och
politiska sjelfständighet sväfva i fara. Skola då vi, om det gäller vår
frihet, vägra att gorå uppoffringar? Vilja vi häfda vårt anseende såsom
ett urgammalt fritt folk, så få vi icke af sparsamhet försumma eller förlama
ett försvarsverk, som under närvarande förhållanden af alla civiliserade
nationer anses för ett oeftergiflig! behof.

Sparsamhet! ja, det är onekligen ettord, vid hvilket man bör stadna.
Men man kan äfven spara så, att man derigenom skadar sig sjelf. Man
må väl i. allmänhet spara, men icke då det gäller ens nationela frihet och
sjelfständighet.

Vid förra riksdagen föreslog Regeringen, att den nu omtvistade summan
skulle besparas eller indragas för användandet af inköp af erforderligt
antal nya gevär, nu vill man återigen helt och hållet indraga den, såsom
för behofvet alldeles öfverflödig. Så går det till. Arméen är här utsatt
tör ett hårdt experiment. Enär det dugde ett år, anser man det äfven
duga ett annat. Genom besparingen förlidet år förskaffade man sig åtminstone
göda gevär; genom indragningen nu vårdslösar man dem eller
urståndsättes arméen att begagna sig af dem och öfva sig att använda

dem. Hvartill tjena då gevären ? Eu gång inkommen på denna besparingsbana,
torde den dag snart vara nära, då anslaget för alltid afslås.

Det är nu onekligt att Herr Jöns Pehrssons motion i dag vunnit en
stor triumf Huruvida Stats-Utskottets ledamöter gjort detsamma, lemmar
jag derhän. För min del vill jag emedlertid förklara, att jag icke ämnar
ställa mig i gåsmarsch efter Herr Jöns Pehrssons motion.

för min del anser jag det således icke vara rådlig^ att uppmuntra

den. reservation, som åt Andra Kammarens ledamöter i Stats-Utskottet afgifvits,
utan yrkar jag för min del bifall till Stats-Utskottets hemställan,
öfver ty gad som jag är att landets nationela frihet och sjelfständighet kräfva
det.

Herr Fredrik Pettersson: Herr Talman! Mine Herrar! Under

den vidlyftiga och långa diskussion, som här i dag egt rum, hafva så
många skäl gifvits till betryggande af mina åsigter, att jag nu anser det
vara helt och hållet obehöflig^ att särskild! framställa dem uti eu ökande
diskussion. Jag inskränker mig derföre till att endast yrka bifall till reservanternas
förslag.

Herr Jonas Jonasson från Calmar län: Herr Talman! Mine

Herrar! Jag hade från början icke ämnat begära ordet i denna fråga,
men till följd af ett yttrande, som en af Regeringens ledamöter i dag här
lemna!, har jag ansett mig särskildt uppfordrad att göra det. Den högt
ärade regeringsledamoten yttrade nemligen under förmiddagens diskussion,
att från Regeringens sida skulle intet lemnas ogjordt som kunde lända till
båtnad för landet, så vida blott icke Representationen motarbetade det.
Detta synes mig också fullkomligt i sill ordning, om Regeringen så skulle
gorå, och jag förmodar att många med mig dela samma åsigt. Men jag
tillåter mig draga i betänkande, huruvida Regeringen alltid handlar i öfverensstämmelse
med detta yttrande. Vi minnas visserligen litet hvar, att

571

Den t> Mars, e. m.

då Norrland sistlidet år hemsöktes af hungersnöden, trädde Regeringen
emellan och lemnade icke endast det understöd, som då begärdes, utan
äfven litet derutöfver, så att nöden i Norrland blef fullkomligt afhjelpt.
Men da nu de Småländska länen drabbats af samma nöd, så har Regeringen
i afseende på dessa följt sparsamhets-principen, hvilket haft till
följd, att många olyckliga på dessa orter dött hungersdöden. Jag tror icke,
mme Herrar! att detta kan sägas hafva ländt till båtnad för landet. Gå
vi deremot till Representationen, sä finna vi att, om den ock för öfrig!
har sina svagheter såväl som sina förtjenster, likväl af densamma en
mängd besparingar blifvit gjorda, kvilka verkat mycket godt der de blifvit
lagda. Sålunda tror jag mig hafva visat, att Regeringen åtminstone i
afseende på de nuvarande Småländska förhållandena sparat till skada,
icke till båtnad för landet, och att å andra sidan Representationen, när
den sparar, gör det till landets nytta.

lill följd häraf anser jag mig med aldra bästa öfvertygelse kunna
yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr Dahm: Det börjar gå nu såsom det alltid brukar gå vid
långa diskussioner, att de förste talarne använda de tunga skälen, så att
för de talare, som komma på slutet, nästan ingenting vidare återstår än
att kasta sina egna lätta personligheter i vågskålen. Det är ock detta
jag nu gör ; men när jag gör det, följer jag Utskottets exempel. Äfven
de hafva glömt skälen och som bevisning endast anfört sina namn.

fråga bär, såsom jag redan antydt, vändts på alla möjliga
häll och betraktats från alla möjliga sidor. Efter mitt förmenande har
man ock pa ett eller annat ställe sökt att uppblåsa den till något större
dimensioner än den egentligen borde anses hafva, ty äfven jag tror den
äskade nedsättningen ingenting annat afser än helt enkelt eu besparing.
Jag biträder äfven deras åsigt, som anse det vara Representationens rätt
att besluta rörande anslag på ordinarie stat. Man har visserligen på
11 i bestrida denna rätt, men jag får säga att det för den

enkla betraktelsen framställer sig såsom någonting alldeles orimligt, att vi
här mom några. minuter skulle vara förpligtade att besvara Talmannens
proposition om bifall till eller afslag på denna fråga, men icke dervid ega
rätt att saga nej. Men hvad jag tror oss icke ega rätt till är att neka
så vigtiga anslag som detta. Ty det är icke svårt, huru föga militär
man än må vara, att inse, det bristande öfning för trupperna måste i
större eller mindre män försvaga hela vårt försvarsväsende; men då vår
förmåga af försvar försvagas, så blir ock vår sjelfständighet satt på spel,
och det.äi. detta hvartill vi icke äro berättigade. Pin armé utan öfning,
hur präktiga resurser den för öfrig! må hafva i befästningar, kanoner,
göda gevär och dylikt, är såsom ett bibliothek för den som icke kan läsa
e ei, såsom ett instrument för den som icke kan spela; och en sådan
armé kan icke,, när det galler, värna vår sjelfständighet, som dock är det
förnämsta vi böra söka att bevara, emedan frihet och oberoende äro första
vilkoren för en stats välgång och utveckling. Man klagar visserligen öfver
statslyx, och måhända icke utan skäl, men jag frågar: hvilken lyx vore
dyiaie och större än den att hafva eu armé med dyrbara vapen, men

572

Den 6 Mars, e. m.

som saknade öfning och följaktligen skicklighet att använda dem till fosterlandets
försvar?

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra såväl som på liera
andra skäl, hvilka af föregående talare anförts, yrkar jag bifall till Utskottets
hemställan i ämnet.

Friherre A 1strömer: Herr Talman! Mine Herrar! Om här vore
fråga om att inskränka arméens vapenöfningar eller nedsätta anslaget
till dem endast för en gång, så skulle jag möjligen kunna gå in
derpå; men så är icke förhållandet, ty ett bifall till reservanternas förslag
skulle i sjelfva verket hafva till följd att öfningsanslaget för en mer
eller mindre lång tid komme att nedsättas till hälften af nuvarande beloppet,
emedan det är ett gifvet faktum och bör äfven så vara, att hos
hvarje Representation finnes eu viss obenägenhet att höja, men deremot
stor benägenhet att nedsätta anslag. Af detta faktum följer naturligen,
att, ehuru reservanternas förslag nu endast går ut på att för 1870 nedpruta
anslaget, så skall likväl, utan att reservanterne sjelfva afse eller ens
önska det, detta förslags bifallande leda derhän, att anslaget sedermera
allt fortfarande qvarstår vid det sänkta beloppet, ända till dess att faran
står för dörren och det måhända blir för sent att höja det.

Om det nu vidare tillätes mig att se, hur frågan ställer sig i förhållande
till Riksdagen och hur densamma behandlats vid de tv änne näst
föregående riksdagarne, der representanterna varit i det närmaste desamma
som nu, så finner jag först att detta anslag vid 1867 års riksdag
förhöjdes och att det sedan vid 1868 års riksdag bibehölls vid samma
belopp af just denna samma Kammare. Jag har derföre med uppmärksamhet
följt diskussionen nu i dag för att söka utfinna, om några nya
skäl skulle finnas för nedsättningen, och jag har jemfört de skäl som här
gifvits med dem som vid dessa båda riksdagar förekomma. Men vid den
diskussion, som år 1867 föregick frågans afgörande, framhölls äfven nödvändigheten
af sparsamhet, fastän mindre bjert än nu, och frågan om förhöjning
bifölls utan votering; och då 1868 års Stats-Utskott tillstyrkte
att anslaget fortfarande måtte utgå till samma belopp, så bifölls äfven
detta af Kammaren utan votering. Efter denna återblick på den utgång
frågan vid dessa båda tillfällen fick inom denna Kammare, som ännu till
största delen består af samma ledamöter som då, måste jag, i händelse
jag nu skulle bifalla reservanternas förslag, anse mig derigenom hafva erkänt,
att jag vid de båda föregående riksdagarne handlat lättsinnigt. Men
jag vill icke göra mig denna förebråelse och är öfvertygad, att ett sådant
vacklande handlingssätt icke skulle vara egnadt att tillvinna mig valmännens
förtroende.

Med afseende på ett yttrande som nyss fällts, att denna fråga icke
rör tredje mans rätt, vågar jag bestrida detta, Den frivillige må gå i
fält och offra sitt lif utan föregående öfning, men den indelta och genom
kontrakt antagne soldaten har rätt att fordra och Staten skyldighet att
gifva honom tillräcklig öfning.

Af dessa med flera skäl röstar jag för bifall till Stats-Utskottets
Utlåtande.

Bon 6 Mars, e. ro.

573

Herr Fredricson: Herr Talman! Mine Herrar! Då redan så myc ket

blifvit ordadt i denna fråga, ber jag blott få: tillkännagifva, att jag
för min del instämmer i reservanternas förslag.

Herr U h r: Herr Talman! Mine Herrar! Ehuru jag på förhand hade

så godt som bestämt mig för att icke begära ordet i denna fråga, synnerligast
om den komme att räcka både för- och eftermiddagen, har jag dock
genom Herr Finansministerns yttrande på förmiddagen, att Banko-fullmägtige
skulle hafva tillstyrkt -bankovinstens lemnande för detta nu ifrågavarande
ändamål, funnit mig föranlåten att upplysa huru dermed rätteligen
förhåller sig.

Fullmägtige hafva nemligen hvarken tillstyrkt eller afstyrkt något i
detta afseende; de hafva med flit icke svarat på mera än som frågats,
och frågan var endast, om Fullmägtige kunde afstå hela bankovinsten och,
om så vore, på hvilka tider. På sätt och vis hafva Fullmägtige dock
snarare afstyrkt än tillstyrkt, i det de förklarat, att, ehuru det vore önskligt
om någon. större del kunde få bibehållas för Bankens räkning, så äro de
likväl villige att lemna 3,500,000 R:dr, om så erfordrades; detta är icke ett
tillstyrkande, utan Fullmägtige hafva dermed blott sagt, att de kunde afstå
nämnda belopp, lemnande sedan åt Utskottet att göra såsom det
syntes detta bäst,

Medan jag . har ordet vill jag äfven tillkännagifva, det jag kommer
för min del att i urnan nedlägga min röst för reservanternas förslag.

Herr Bjerkander: Sedan jag på förmiddagen begärde ordet,hafva

åtminstone tjugu talare yttrat sig i frågan, och ämnet torde således kunna
anses uttömdt; men då de flesta af Stats-Utskottets ledamöter i diskussionen
deltagit, anhåller äfven jag att få i största korthet tillkännagifva
mina åsigter i frågan.

En talare har anställt en jemförelse emellan Sverige och andra länder.
Må vara att det finnes länder, hvilka, i förhållande till folkmängden,
hafva långt större arméer än Sverige; men vi böra dervid icke förbise
att dessa länder hafva större resurser än vårt land. Det vigtigaste
skälet för nedsättning i detta anslag torde dock vara den, att
skatterna här i landet äro så ojemnt fördelade. Den indelta arméen underhåll
uteslutande af ett fåtal utaf befolkningen. Under sådana förhållanden
torde det icke väcka någon förundran, att representanterna
från landsbygden söka iakttaga den största sparsamhet.

Man har här vädjat till reservanternas samvete och mot dem framkastat
en ganska härd beskyllning, Man måste väl erkänna, att meningarne
kunna vara delade i denna likasom i alla andra frågor, och att den
enes afsigter kunna vara lika goda som den andres.

Eu talare bär jemfört denna fråga med den allmänna undervisningen,
men jag tror icke att denna jemförelse är lyckligt vald. Om meningen
vore, att den ifrågasatta inskränkningen i tiden för vapenöfningarne skulle
komma att gälla för all framtid, skulle jag icke vilja ingå på en sådan
inskränkning; men helt annat blir förhållandet, då fråga blott är om en
sådan inskränkning för ett år.

574

Den fl Mars, e, ra.

Jag vill icke längre uppehålla Kammaren, utan inskränker mig till
att yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr A. von Proschwitz: En talare å Göteborgsbänken har sagt,
att indelta arméen vore att förlikna vid ett fartyg utan besättning, hvilket
står på land och ej kan sättas i sjön. Jag vågar dock påstå, att
historien vittnar annorlunda och den har äfven fått anseende i utlandet
genom den mängd Svenska officerare, som under sednare tiden med utmärkelse
tjenat i främmande arméer.

En annan talare å Smålandsbänken yttrade under gårdagens diskussion,
att han skulle draga i betänkande att låta sina söner ingå i en
armé med så drakoniska lagar som vår; men jag tror att han borde
ännu mera betänka sig att låta sina söner gå i fält under oöfvädt
befäl.

Jag vill icke längre upptaga Kammarens tid, utan inskränker mig
till att yrka bifall till Utskottets förslag i den föredragna punkten.

Herr Carl Anders Larsson: Dels under enskilda samtal och dels

under den här förda diskussionen har jag förmärkt eu villfarelse vara rådande
angående uppkomsten af reservationen vid denna punkt. Man har
sagt den vara en följd af en komplott inom det så kallade landtmannapartiet.
Detta är icke sannt. När Utskotts-afdelningens förslag inkom
till Utskottet, ansåg man inom Utskottet det vara behöfiigt, att Andra
Kammarens ledamöter kommunicerade sig med afdelningens ledamöter för att
erfara hvilka nedprutningar som skulle kunna göras. Vi togo det sednast
tryckta kapitalkontot till rättesnöre och funno då, att anslaget till indelta
arméens vapenöfningar ställde sig sålunda: Anslaget för år 1.866 utgjorde

825,000 Rall’, och utgifterna uppgingo till 700,000 R:dr; från 1865
ingick eu besparing af 380,000 R.:dr och till år 1867 uppkom en besparing
af 455,000 R:dr, allt i runda tal. Vi funno deraf att, för att
öfva arméen under det normala antalet exercisdagar, icke erfordrades
hela det sedermera böjda anslaget 884,000 R:dr; och vi dömde således
icke såsom den blinde om färgen. Detta var en af de punkter, deri
vi öfverenskommo att söka åvägabringa en nedsättning, då det ansågs att
besparingar måste ske. Enahanda försök gjordes visserligen äfven vid
flera andra punkter, men lyckades ej tillvinna sig pluralitetens bifall. Då
frågan först förekom i Utskottets plenum, öppnades diskussionen af Andra
Kammarens förkämpe, till hvilken vi stå i stor tacksamhetsskuld för de
försök till sparsamhet, som genom Utskottet blifvit gjorda. Han yrkade
anslagets nedsättande till 400,000 R:dr. Kom så Herr Jan Andersson
med förslag om nedsättning i anslaget till beväringens vapenöfningar.
Detta sednare förslag blef dock förkastadt, och man yrkade då att anslaget
till indelta arméens vapenöfningar skulle med 442,000 R:dr nedsättas,
enär man ansåg att dessa öfningar under nästa år mycket väl skulle
kunna uppehållas med hälften af det nuvarande anslaget. Då frågan
derpå förekom till afgörande i Utskottet, egde först öppen votering rum,
och dervid stodo Andra Kammarens alla ledamöter såsom en vägg mot
Eörsta Kammarens sittande ledamöter. Vid derefter anställd votering med
slutna sedlar utföll voteringen med 12 ja mot 11 nej; hvarefter Andra

575

Den 6 Mars, e. m.

Kammarens samtliga ledamöter i Utskottet afgåfvo den Utlåtandet vidfogade
reservationen. Genom eu sådan manöver tillkom denna reservation
Jag anser det särdeles nyttigt att Regeringens ledamöter stå nå sig

rlfTfa Slg l anslagSväg’ de böna komma ihåg, att de i Första Karnmmen
hafva eu buse. som annars påstår dem vara för svaga. Lyckligtvis
I t0 ''’ dif,m iräga.lcke bIifvit gjord till eu sådan, som kan rubba
förtroendet emellan Regeringen och Andra Kammaren. Jag tror dessutom

att icke någon våda kan uppstå deraf, att man icke framdeles återställer
detta anslag till hvad det nu ar. Jag tror äfven, att Stats-Utskottets lelamoter
inom denna Kammare icke blifvit rätt vist behandlade. Man har
tagit Jons Pehrsson och slagit oss med honom. Må vara att han skrif
vit dumt i sm motion, men fakta tala dock för saken
Jag anhåller om bifall till reservationen.

m-„Herr Statsrådet A helln; Jag vill icke uppehålla Kammarens leda stähda

''inot “f f <'' skä1’ ,sPm ur militärisk synpunkt blifvit fram staJida

mot indelta armeens vapenofnmgar, utan ämnar endast till besvarande
upptaga eu anmärkning, som blifvit gjord i afseende på kostnaderna
för desamma och det reserverade anslaget. Dessa kostnader bero
naturligtvis bland annat på de fluktuerande priserna. Vid 1866 års slut
Ä/if besPannga.r P;t anslaget 114,000 R:dr. Deraf har sedan till unr,
i af byggnader, till bestridande af garnisonskommenderingarne å

82 000enR°dr å rni?amn °Ä tiU andra bebof ätgätt mycket att blott

82,000 Rall återstå De från regementena inkommande approximativa

?ä hYilka grundas bestämmelserna af
as längd, visa for innevarande år en kostnadssumma af 965,128 R:dr.
m nu 11 årsanslaget 884,000 R:dr lägges nyssnämnda besparing 82,000
Rfh, uppkommer ett belopp af 966,000 R:dr. Efter denna beräkning
slculle således till 1870 återstå en knappt nämnvärd besparing. Det torde

Sf°soiuC-dS. afiS!g g°t t1’ SÄS01? m talare sagt’ §enom de besparingai,
som j edan finnas och de som för innevarande år skulle uppkomma

iiadtrna för Ä * &g T'' är° ifragasatta att beviljas, bestrida kost-’
Ämm” Sa"''"'' * W irl<e etl väsendtlig del

vttr„?eoU .Hseggström; Då flere tiotal af Kammarens ledamöter redan
Jttrat sig i denna vigtiga principfråga, då de skäl jag kunnat hafva att
SfcÄf* framlagda, och då derutom ^en pä prutta

tf lf +-n ta k e’ anser Jag lampligast att inskränka mig till att yrka
bifall till reservanternas förslag. y

Herr Petre: Då diskussionen redan tagit en så stor utsträckning,
7 bei Jag Hammarens öfverseende för det jag nu ytterligare förlänger
densamma. Jag anser mig till detta öfverseende hafva så mycket större
anspråk, som jag icke förut satt Kammarens tålamod på prof, och jag
för framtiden icke heller kominer att allt för ofta draga vexel derpå; —
en utfästelse som jag kan gorå, derföre att, enligt mitt förmenande, det i
allmänhet hvarken ar nödigt, nyttigt eller rätt att taga Kammarens uppmärksamhet
i anspråk med att upprepa de skäl, som redan förut blifvit

576

Deri 6 Mars, e. m.

af föregående talare anförda. Undantag kunna dock finnas från denna
regel, och gäller detta isynnerhet en fråga af den beskaffenhet som förevarande,
uti hvilken det är nyttigt att representanternes åsigter blifva kända.

Äfven jag tror det vara rätt att betrakta frågan ur de synpunkter,
som här under diskussionen blifvit uppställda, nemligen i statsrättsligt,
militäriskt och ekonomiskt hänseende.

Hvad nu till en början den första af dessa synpunkter beträffar, eller
den statsrättsliga, så tillhör jag icke någon af de yttersta pointerna för
frågans bedömande i nämnda hänseende; jag anser nemligen, å ena sidan
ingalunda de å ordinarie stat uppförda anslag af den natur, att Representationen
icke skulle ega rätt att deruti göra minskning eller indragning;
genom tillämpning af hvilken åsigt Representationens beskattningsrätt skulle
till en del omintetgöras; men tror, å andra sidan, att sådan indragning
eller minskning icke bör ske utan ytterst giltiga skäl. ty annorledes skulle
man komma alltför nära omöjliggörandet af all Regering. Då några sådana
skäl emellertid enligt min åsigt icke här förefinnas, kan jag således ur
statsrättslig synpunkt icke finna någon anledning för att rubba de ifrågavarande
anslagen.

I fråga om den andra af dessa synpunkter, eller den militäriska, så
nödgas jag bekänna, att jag icke förstår bedöma densamma, utan torde
jag i detta hänseende få hålla mig till deras upplysningar som förstå saken
; och då lärer väl den som står i spetsen för detta departement osvikligen
vara den, som bäst är i tillfälle bedöma förhållandet. Då nu Herr
Krigsministern förklarat detta anslag vara nödvändigt för att åvägabringa
den stående arméens försättande i fullt dugligt och brukbart skick, så kan
jag icke annat än anse beliofvet deraf såsom en gifven sak, trots det förhållande
att några talare här under diskussionen förklarat motsatsen; de
flesta af dessa talare hafva dock erkänt sig i sjelfva saken lika okunniga
som jag, hvadan jag icke kan åt deras omdöme lemna något vitsord. En
eller'' ett par af'''' dessa talare hafva till och med förklarat sig ännu vara
fullt hemma i vapenhandgreppen, ehuru de icke haft någon öfning sedan de
undergått beväringsexercis. Då emellertid jag icke hav någon visshet om
ett sådant förhållande, så torde det icke förtyckas mig, att jag icke kan
fästa det afseende dervid, att det upphäfva- min på förut anförda grunder
fattade öfvertygelse. Jag anser sålunda frågan i militäriskt hänseende
vara tillräckligt belyst samt att behofvet af anslaget liv från denna synpunkt,
. fullt bevisad.

Återstår således att tillse huru frågan gestaltar sig i ekonomiskt
hänseende. Jag har i detta afseende trött mig icke kunna derom inhemta
upplysningar från tillförlitligare källa till Kong! Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, och granskar man denna, så visar
sig att tillgångar för detta behof finnas. Väl hafva åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda mot de af Kong!. Maj:t gjorda beräkningar öfver
Statens inkomster, såsom t. ex. hvad angår bränvins-, tull- och jernvägstrafik-medlen;
men hvad är det vill som lagts till grund för dessa beräkningar?
Jo! det enda som verkligen är att bygga på, nemligen erfarenheten
från föregående år, och denna jäfvar icke att ju de gjorda beräkningarne
äro riktiga. Det vill derför synas mig. som vore frågan
jemväl ur denna ståndpunkt nöjaktigt besvarad.

I afseende

Den 6 Mars, e. m.

577

I afseende å anslagets nödvändighet ur militäriskt hänseende glömde

ievärnnumbhafv- Ig kTi jag DU ber att fä tilläSga> nemligen att nya
° ,,. ,f t anskafiade, samt att jag icke kan föreställa mig något

mera onyttigt satt att använda penningar än att inköpa gevär, men på
samma gång betaga soldaten tillfälle till öfning i deras handterande.

tt. i åt ,griVld af.£Vad.jag sälunda käft äran anföra, yrkar jag bifall till
Utskottets hemställan i denna punkt.

• He?+ 4ku Andei’ssoii: Jag kan icke underlåta att i Kammarens
mmne återkalla ett ord, som klingade såväl i våra öron, då det första
gången uttalades från Regeringen, nemligen sparsamhet. Detta ord från
ronen spred sig som en blixt öfver landet, och hoppades man att

AnVifVeu /kulmJT“a a** tlllämpas. Men huru har väl detta skett?
Anslag hafva bhfvit begarda och anslag beviljade, synnerligast då man

vandalf hTvmi ihari näg0IT gång sParsamhet gjort sig gällande, så har det
vant da det gällde den arbetande, ja, till och med den hungrande befolkningen.
De summor, hvarom här är fråga, skulle kunna med vida större

lönT iidf °n deSamma Utläntes m vära fattiga medborgare

åt f Ja 3 d ! ‘ hvilksaTST magi:a tegar kanske till stor del komma
u t till vå eu ligga osådda, till förlust icke blott för den enskilde

mdt tv landet''i ‘Sku 6 fra“deles Försynen välsigna landet med ett
godt år, så ar jag saker på att Representationen icke skall säga nej till
anslag för vapenöfning^, äfven om dessa skulle räcka något längre än
nvad eijest ar fallet. Huru som helst det må förhålla sig med de politiska
förhållandena och äfven om åskmoln skulle uppstiga på horisonten, så
få,r val i allt fall Kongl. Maj:t tid att sammankalla Riksdagen för att begära
anslag till armeens öfning, äfvensom denna torde hinna försiggå innan

ÄffÄSÄJ*1"'' «■ * ■**»

Herr Beronlus: Jag har begärt ordet allenast för att gifva tillkänna,
det jag, efter den långa och sakrika diskussion, som här försiggått,

lSLfhrf w iä31gter’ SOm legat tiU grund för den reservation,
Jmlk®.n. ldlf''at af Ä^ra Kammarens samtliga ledamöter afgifven. Jag tror
för of ngt, att vi uti vår sjelfständighet hotas vida mindre af denna lilla
indragning, an af den modlöshet, som skulle inträda hos Svenska folket,
om det emotsåg att det an mera skulle nedtyngas af skattebördor, som

ifräffnsnff-n "H -S''ta^ I10g a^ bära, Val vet jag, att genom den nu
ifrågasätta nedsattmngen ej någon särdeles stor lindring i våra skattebördor
skulle vinnas men Representationen finge dock tillfälle att visa, att
det rop om sparsamhet, som så länge ljudit inom dessa murar, vore icke
blott ett tomt ord. Jag yrkar derför bifall till reservationen.

.. Herr Olof Nilsson från Westerbottens län: På de många skäl, som
bär under diskussionen bhfvit anförda, har min öfvertygelse blifvit stadgad
om nödvändigheten att, i enlighet med reservanternas åsigt, nedsätta ifrågavarande
anslag, hvilket jag alltså påyrkar.

Riksd. Prof 1860. 2 Afd. I Band.

37

578

Den fi Mars, e. m.

Herr Jöns Pell ras om Jag bär ytterligare begärt ordet allenast för
att, med anledning af representantens från Linköping yttrande, det lian
icke villo gå i gåsmarsch efter mig, tillkännagifva det jag finner ett sådant
yttrande oanständigt samt att jag undanber mig lians qvickhet^. Herr
von Proschwitz antydde, det jag troligen icke gerna skulle so mina soner
instickas i eu armé! hvars befäl vore oöfvadt; jag vill med anledning deraf
allenast ställa till honom den uppmaning, att han, såsom varande kapten,
håller sig beskedligt hemma och öfvar sig i vapnens bruk; och skall jag
visserligen icke underlåta att vid nästa omval lasta hans komitenters
uppmärksamhet på lämpligheten att sålunda bereda honom tillfälle ti
vapenöfning.

Herr Ola Nilsson från Christianstads län: Pa jag icke vill för länga

diskussionen, inskränker jag mig till att yrka bifall till reservanteinas
förslag

Herr G von Proschwitz: Då mitt namn tinnes bland reservan terna

mot ''detta Utskottets Utlåtande, ber jag att fä yttra några ord.
Med anledning af en åsigt, som blifvit här under diskussionen framkastad,
vill jag dock förutskicka den anmärkningen, att ingå mindre ärliga at<4efter
legat till grund för mitt beslut, utan att jag vid detta som vid alla
andra tillfällen följt min egen öfvertygclses bud och handlat derefter Jagkan
nämna derjemte, att''jag kommit att deltaga i denna frågas behandling
såsom inkallad suppleant i Utskottet under den ordinarie ledamotens

sjukdom. . , „ , „ . .....

Visserligen erkänner jag, att, då vi hafva eu stående armé, c.et ar

nödvändigt att denna öfvas, såvida den skall kunna uppfylla sin bestämmelse;
men i utomordentliga tall få dock utomordentliga åtgärder vidtagas.
För min del vill jag motivera mitt votum för en inskränkning åt de -ifrågavarande
vapenöfningarne dermed, att nästan dagligen Dill mig inga. sorgliga
underrättelser från mitt komitentskap om den stora nöd, som der, i
följd af sistlidna års missväxt, är rådande. Hvar och en kan också utan
svårighet inse, att de 840,000 U:dr, som Kong!. Maj:t äskat och Riksdagen beviljat
till förmån för de nödlidande, icke kunna räcka långt, då denna
summa skall inom hela landet fördelas. Jag vill dock särskild! betona,
att jag anser att denna inskränkning i vapenöfningarne tor mista år endast
må betraktas som eu af beklagliga, i ekonomiskt hänseende ogynnsamma
förhållanden framkallad nödfallsåtgärd, men icke såsom något
hvilket för framtiden skulle blifva regel. . .

Slutligen har jag att tillkännagifva, att jag icke funnit mig åt den
här förda diskussionen på något sätt föranledd att ändra min en gäng
fattade mening i frågan, utan kommer jag att stå fast vid densamma och
rösta för bifall till reservanternas förslag.

Herr Per Perssojn från Gefleborgs län: Jag vill allenast tillkännagifva,
det jag till alla delar instämmer med dem, som yrkat bifall till reservationen;
och gör jag detta med godt samvete på grund åt den glada
underrättelsen, som vid riksdagens början lemnades från tronen, att nem -

Den C Mai1?, o. m.

579

ligen de förenade rikena fortfarande befinna sig i godt förhållande till
främmande magter,

Herrar Brunberg, Ola Månsson, Magnus Svensson, Johan Olsson
och Per Eriksson instämde i reservanternas inom Utskottet vid denna
punkt framställda förslag.

Ofverläggningen förklarades slutad och propositioner blefvo, enligt
de yrkanden, som förekommit, af Herr Talmannen framställda, nemligen
dels på bifall till Utskottets hemställan och dels på bifall till
samma hemställan i öfrigt, men med förändring att anslaget till “Indelta
arméens vapenöfningar® skall för år 1860 nedsättas med 442,000
R:dr. Herr Talmannen tillkännagaf sig hafva funnit den förra af dessa
propositioner besvarad med öfvervägande ja; men votering begärdes och
för densammas anställande uppsattes nu, justerades och anslogs en så
lydande voteringsproposition :

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i tolfte punkten af
dess Utlåtande N:o 35,

röstar ja;

Den det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Kammaren, med bifall till Utskottets hemställan i
öfrigt, beslutat, att anslaget till “Indelta arméens vapenöfningar“ skall
för år 1870 nedsättas med 442,000 R:dr.

Omröstningen visade 59 ja och 113 nej; och hade Kammaren alltså
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Med anledning af detta beslut begärde

Herr Falkman ordet och yttrade: Då jag är en stor hatare af allt
hvad godtycke heter, och jag icke kan finna att något annat än godtycke.
legat till grund för Kammarens nu fattade beslut, anser jag mig böra till
protokollet afgifva min reservation deremot, enär jag på det högsta ogillar
samma beslut.

Vidare yttrade

Herr Chenon: På de skäl, som förut under diskussionen blifvit af

mig anförda, anhåller äfven jag att få emot Kammarens nu fattade beslut
nedlägga min reservation.

Härefter föredrogs den vid Utlåtandet fogade (Tab. Litt. A), hvilken
godkändes med iakttagande af den ändring deri, som blefve en följd af
det beslut, hvilket Kammaren rörande tolfte punkten nyss fattat.

Punkterna 13—16.
Biföllos.

580

Den 6 Mars, e. m.

Punkten 17.

Ordet lemnades åt

Herr Statsrådet Abelin: Då jag tillstyrkt Kongl. Maj:t att äska
större anslag till befästningsarbetena vid Oxdjupet eller Fredriksborgssundet,
än fortifikations-cbefen begärt, så har jag dock icke ifrågasatt
någon förhöjning i det af fortifikations-chefen för befästningsarbetena i
hela dess omfattning äskade anslag. Då fortifikations-chefen ingick med
begäran om anslag till fortsättande af arbetena på skansen å Vestra Hästholmen,
så utgick han från den tvifvelsutan riktiga åsigt, som jag biträda
att ett redan påbörjadt dyrbart befästningsarbete icke borde lemnas ofullbordadt;
men, hållande före att beiästningsarbetena å skansen vid Hästholmen
icke vore af den företrädesvis stora vigt att icke en större del af
det ifrågavarande anslaget borde läggas å arbetena vid Oxdjupet, har jag
tillstyrkt Kongl. Maj:t att för detta sednare arbete ilska en anslagssumma
af 117,400 K:dr. Jag kan nemligen icke finna annat, än att ett fästningsverk,
som har till ändamål att befästa inloppet till rikets hufvudstad,
ju är ett af de vigtigaste. Såsom skäl för det mindre tillmötesgående
anslagen till befästningsarbetena rönt från Representationens sida
har man vanligen hört uppgifvas, att icke någon genomgående plan vore
fastställd. Sedan emellertid detta skäl i nu föreliggande fall blifvit undauröjdt
och en fullständig, väl genomtänkt plan för arbetet i sin helhet
blifvit af Kongl. Maj:t fastställd, synas mig både politiska och ekonomiska
skål tala för att med all den arbetskraft sig göra låter och med så stor
skyndsamhet som möjligt bedrifva dessa arbeten. Då Utskottet såsom
skäl anfört, det fortifikations-chefen ansett arbetena vid Oxdjupet kunna
under år 1870 bedrifvas med mindre anslag än Kongl. Maj:t äskat, så
får man deraf icke draga den slutsats, att ju icke arbetena skulle med
större fördel bedrifvas om större anslag för ändamålet beviljades. Jag
har naturligtvis icke uppgjort fördelningen af anslagen för de olika befästningsarbetena,
utan att derförinnan inhemta fortifikations-chefens åsigter;
och är det med afseende på den utomordentliga vigten deraf, att de
befästningsarbeten, som skola skydda inloppet till rikets hufvudstad, med
det snaraste fullbordas, som jag tillstyrkt Kongl. Maj:t att åska. det i
Propositionen begärda anslag för befästningarne vid Oxdjupet; dertill jag
ock nu anhåller om Kammarens bifall.

Herr Grefve Po sse: Det har varit af sparsamhetsskäl, som Utskottet
trott sig kunna tillstyrka ifrågavarande nedsättning af det anslag,
som blifvit äskadt af Kongl. Magt. 1 Utskottets motivering, intagen i dess
Utlåtande N:o 25, åberopas, bland annat, fortifikations-chefens förklaring i
hans utlåtande, att arbetena kunde bedrifvas under år 1870 med det mindre
belopp, som nu blifvit föreslaget : och får jag för min del på sådan
grund hemställa, att Kammaren måtte godkänna Utskottets förslag.

Herr Mannerskantz: Då jag år 1867 emottog uppdraget att vara
ledamot af den komité, som då tillsattes för att undersöka, huru befästningsarbetena
vid Stockholm, Carlsborg och Carlskrona borde lämpligast

Den 6 Mars, e. m.

581

anordnas och uppgöra planer dertill, gjorde jag det hufvudsakligen i afsigt
att bilda mig eu sjelfständig och på sakkunskap grundad öfvertygelse angående
möjligheten att utan alltför stor kostnad, men på fullt betryggande
sätt kunna befästa inloppen till rikets hufvudstad, så att jag sedermera
öfver detta vigtiga ämne skulle kunna uttala en på vunnen insigt grundad
mening inför den Kammare jag tillhörde. De undersökningar, som i afseende
på Stockholms försvarande från sjösidan genom befästningar då
egde ruin, föranledde komitéen att framlägga ett förslag, som, åtminstone
efter min öfvertygelse, med en jemförelsevis ringa kostnad verkligen på ett
tillfredsställande sätt uppfyller det sökta ändamålet att kunna bereda ett
sådant försvar. Jag vågar tro, att något ändamål knappt finnes i afseende
å befästningar vigtigare än detta, att betrygga rikets hufvudstad med dess
många vigtiga och dyrbara ^ institutioner från att genom en hastig öfverrumpling
af en inseglande fiende kunna anfallas och, om ej genast intagas,
åtminstone förstöras. I denna stund är Stockholm emellertid alldeles utan
något tillförlitligt försvar från sjösidan; men i enlighet med komitéens
förslag kan dock med, såsom jag nyss nämnde, en relativt ringa kostnad
detta bringas till den styrka, att mot en fiende, som intränger blott från
sjösidan, hufvudstaden bör kunna betryggas och försvaras. På det att detta
skall ske med framgång, och till minskning af kostnaden dervid anser jag
det dock vara af vigt, att de för ändamålet afsedda befästningsarbetena må
kunna åvägabringas utan alltför långt uppskof och bedrifvas med koncentrerad
kraft, emedan man eljest blott ständigt arbetar, utan att någonsin
få färdigt någonting som duger. Derföre kan jag också icke annat än
medgifva riktigheten deraf, att man inom Stats-Utskottet ur arbetsplanen
för nästkommande år uteslutit ett befästningsarbete på annat håll, som,
huru vigtig! det än i och för sig må vara, likväl bör stå tillbaka, då det
gäller att snarare åstadkomma ett tillförlitligt försvar för hufvudstaden,
men då borde ock de medel, som annorstädes besparats, vid Stockholm
tätt användas, och det är derföre att beklaga att Stats-Utskottet äfven
häri föreslagit nedsättning af hvad Kong! Maj:t hade begärt. Visserligen
må det synas vara ett talande skäl för den föreslagna nedsättningen i anslaget,
att ställningen i landet för närvarande är sådan, att all möjlig
sparsamhet, bör iakttagas. Men just på grund af detta tillstånd i landet,
hvars svåraste symptom just är brist på sysselsättning för den arbetsföra
befolkningen, anser jag, att ifrågavarande anslag snarare borde anvisas
oafkortad! i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition, enär derigenom skulle
skapas större arbetstillfällen åt eu mängd arbetsbeköfvande, hvilka sålunda
skyddades från nöd och frestelse till brott, på samma gång dessa medel
bidroge att på ett mera fullständigt och betryggande sätt hastigare ernå
det egentliga ändamålet: hufvudstadens tryggade försvar. Jag tror verkligen,
att af alla medel, som i närvarande stund må gifvas till lindring af
nöden och betrycket i landet, intet är bättre än att verkställa nyttiga
arbeten; och då, efter hvad Stats-Utskottets yttrande och förslag angående
Kongl. Maj:ts Proposition i denna del gifver vid handen, eu besparing i fortifikationsbehofven
för nästkommande år kan åstadkommas derigenom, att
de tillämnade befästningsarbetena vid Carlskrona uppskjutas, finner jag,
för min del, någon afkortning så mycket mindre böra ske i det anslag,

582

Dill tf Mars, e. in

som blifvit af Kong!. Maj:t äskadt i och för Stockholms befästande, och
jag anhåller derföre om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition i denna del.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Herr Talmannen upptagit
de yrkanden, som derunder blifvit gjorda på så val bifall till Utskottets
ifrågavarande hemställan, som afslag å samma hemställan och bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga-förslag i ämnet, framställde Herr Talmannen propositioner
i öfverensstämmelse med dessa yrkanden och förklarade af berörda
propositioner den hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad, som innefattade
bifall till Utskottets hemställan. Berörda hemställan blef alltså af
Kammaren bifallen.

Punkten 18.

Bifölls.

Punkten 19.

Herr Kjellman begärde ordet och yttrade: Jag vill blott göra den

erinran, att ifall dessa ifrågavarande 189,000 R:dr afse inköp af småpersedlar,
såsom strumpor, skor och skjortor för beväringens räkning, så kan
jag för min del icke bifalla ett _ sådant anslag, ty af förenämnda persedlar’
finnas i Kronans förråder till flera tusende stycken och par, odugliga
och förlorade, tv det har aldrig'' kommit i fråga, ej heller kommer, att
dylika persedlar begagnas eller kunna begagnas, ej heller har händt att någon
beväringsyngling ankommit till exercisplatsen skjortlös eller skolös,
utan gagnar sina egna småplagg och erhåller af Statens medel i slitningspenningar
under exercistiden 1 U:dr n0 öre per man. Jag ingat vid 1863
års riksdag motion om indragning af dylika uppköp, som jag då beräknade
utgöra en besparing af omkring 180,000 K:dr årligen, men fick tillsvar
från Utskottet att dylikt uppköp är genom Kongl. Kungörelse redan 1861
tills vidare instäldt, — detta oaktadt tick jag, sedan min motion blifvit i
Utskottet behandlad, upplysning från Arméförvaltningen, att, så vida jag
icke alltför mycket misstager mig, 1863 eller 1864 gjorde Arméförvaltningen
ett inköp af icke mindre än 12,000 par skor och utbetalade den lilla nätta
summan af 144,000 R:dr, utgörande 12 IMr paret, och jag vågar påstå,
eu stor del deraf voro vid levereringen odugliga, och dessa 12,000 par finnas
ännu i förråderna ogagnade och numera’ alldeles obrukbara, och på ett
sådant sätt kan visst icke do orden tillämpas, att man skall iakttaga den
största sparsamhet, då dylika förhållanden få exsistera utan anmärkningar.
Jag yrkar afslag å ifrågavarande anslag.

Vidare anfördes icke. På Herr Talmannens proposition blef Utskottets
hemställan bifallen.

Punkten 20.

Härvid yttrade:

Herr Carl Anders Larsson: På grund deraf att Stats-Utskottet

i sitt Betänkande angående regleringen af utgifterna under Sjette Hufvud -

Den (3 Mars, e. in.

583

titeln, bland annat-, föreslagit nedsättning i anslaget för det ekonomiska
karteverket, och då detta karte verk bör föregå det topografiska, så får jag
yrka, att anslaget till detta sednare karteverk jemväl minskas i samma mån
eller frän 00,000 R:dr till 40,000 Kali''.

Herr Kolm o din: Vid sistlidne riksdag blef frågan''om anslag till

det topografiska karteverket, enligt Kammarens beslut, behandlad i sammanhang
med frågorna om anslag till de ekonomiska och geologiska karteverken,
som förekomma pa Sjette Hufvudtiteln. Frågans behandling blef
således uppskjuten. På grund af detta beslut och med stöd i öfrigt af
det sätt, hvarpå dessa arbeten bedrifvas i sammanhang, tillåter jag mig
yrka, att pröfningen af det i nu föredragna punkt tillstyrkta anslaget må
uppskjutas för att behandlas i sammanhang med de båda öfriga.

Med anledning af detta sednare yttrande ansåg Herr Talmannen sig
böra erinra, att förevarande Utlåtande redan tvänne-gånger varit bordlagdt,
samt att, då 20:de punkten nu redan förekommit till handläggning, någon
proposition på Herr Kolmodins förslag, jemlikt 58 § Riksdagsordningen,
icke kunde gifvas; härefter uppropades:

Herr Björck: Förra riksdagen var verkligen förhållandet det, .att

man bemödade sig att framlägga åtskilliga förslag i afsigt och ändamål
att förändra hela organisationen af denna institution och förena såväl det
ekonomiska som topografi sitta karteverket och, jag tror, i viss mån äfven det
geologiska. Men vid denna riksdag har, sfi • vidt jag vet-, icke någon motion
blifvit väckt i syftning att sammanslå kartsverken med hvarandra.
Man synes hafva kommit till insigt om, huru förhållandet mellan de tre
karteverken bör varu ordnadt och hafva fatt klart för sig, att de skola särskild!
för sig arbeta hvart och ett för sitt syftemål, dock sålunda att det
ekonomiska karteverket ensamt åstadkommer stomkartorna för alla tre.
Jag tror således, att den grund, hvarifrån den siste talaren utgick, dä
han yrkade en behandling, som skulle leda till ett uppskof, icke i verkligheten
är för handen.

Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag blott erinra, att anslaget till
Topografiska korpsens karteverk nedsattes förra riksdagen, om jag icke missniinuer
mig, med 15,000 Kali*, och jag tror icke. att det kan vara skål att
nu åter förändra anslaget, då organisationen af ‘karteverket skett efter
den måttstock, hvartill det nuvarande mindre anslaget gifvit anledning; —
och man far väl medgifva, att det i allmänhet måste vara svårt för en chef
att vidtaga organisationer, som betingas af förändringar i anslaget hvarje
riksdag. ,

Således tror jag, att- man bör behandla denna fråga för sig och utan
afseende å det ekonomiska karteverket; och då jag derjemte icke kali se
något skäl att, sedan anslaget- till topografiska karteverket numera blifvit
nedsatt till sitt förra belopp, ytterligare minska det, får jag anhålla om
bifall till Utskottets förslag.

Herr Grefve Pos so: Hvar och eu, stim tagit kännedom om och sett

de kartor, som Topografiska korpsen aflemna!’, måste erkänna, att de äro

584

Den 6 Mars, e. m.

val utförda och för de landsorter, som fått sådana färdiga, lända till den
största nytta. ''Vid förra riksdagen blot'' anslaget likväl nedsatt, och jag
tror, att man då sköt ned summan så lågt, som det gerna är möjligt att
sänka den utan att öfverskrida den gräns, der hushållningen blir misshushållning.
Arbetet med karteverket är äfven nu ordnadt efter det anslag,
som förut kommit detsamma till del.

Det förefaller mig för öfrig! underligt, att just från den landsort,
der kartan icke är färdig, man velat här framkomma med förslag att
ytterligare nedsätta anslaget och sålunda fördröja arbetet. Jag tycker,
att man på det hållet borde hysa en motsatt åsigt; att man
skulle med längtan emotse den stund, då kartan kunde blifva färdig
och sålunda icke uppskjuta detta ögonblick genom anslagets förminskning.
Såsom skäl derför har blifvit åberopadt, att Stats-Utskottet föreslagit
nedsättning i anslaget för det ekonomiska karteverket. Ja, detta
är verkligen förhållandet; men, mine Herrar, jag hyser i sanning
icke några sangviniska förhoppningar, att detta Utskottets förslag skall
vinna Riksdagens bifall, ty jag har ännu i minnet erfarenheten från i fjol,
då intresset för det ekonomiska karteverket gaf sig tillkänna på ett sätt,
som omöjliggjorde hvarje nedsättning; och jag tror, att förhållandet nu
lärer blifva detsamma. Det är sannolikt, att 60,000 Rall-komma att anvisas
till det ekonomiska karteverket utan afseende å Utskottets reduktionsförslag,
och något skäl att förskottsvis nedsätta anslaget till det topografiska
karteverket torde således icke böra sökas i denna omständighet.

Herr Statsrådet Friherre af Ugglas: Lika med den siste talaren

tror jag mig kunna vitsorda, att ifrågavarande institution lemnat oss kartor
af den utmärkta beskaffenhet, att det verkligen vore ensidigt, om arbetet
snart kunde blifva färdigt. Under loppet af förra året lyckades det att
ordna dess förut spridda lokaler och sammanföra dem till en enda, på det
att arbetet skulle kunna bättre bedrifvas, än förut varit möjligt. Det måste
då vara ännu olämpligare att ytterligare nedsätta ett anslag, som så nyligen
undergått förändring. Under den tid, jag hade äran vara landshöfding
i (Östergötland, hade jag flera än eu gång tillfälle att erfara den
olägenhet, som vållades deraf, att det topografiska karteverket icke sträckt
sig äfven till denna del åt landet. Nu veta vi, att just i denna provins
pågå arbeten, som måste afbrytas, om anslaget skulle förminskas och
arbetsplanen till följd deraf inskränkas. Jag får således, för min del, på
det varmaste instämma uti -hvad den siste talaren anfört.

Herr Kolmodin: Fn ärad talare har anmärkt mot den begäran om
uppskof jag, tyvärr, för sent framställt, att ingen sammanslagning af de
olika karteverken bör ega rum. Att åstadkomma en dylik hopslagning af
våra karteverk har icke heller varit min mening. Emellertid är fallet, att
genom det sätt, hvarpå deras arbeten bedrifvas, de hafva ett ganska stort
sammanhang med hvarandra. Upprättandet af stomkartor ombesörjes nemligen
af det ekonomiska karteverket och dessa öfverlemnas sedermera till
de topografiska och geologiska karteverken att af dem begagnas för deras
arbeten. Således eger samband mellan karteverken verkligen rum.

585

Don 6 Mars, e. m.

ifrigt hav jag aldrig ämnat yrka någon nedsättning i anslaget
toi topografiska korpsens arbeten. Emellertid bär under öfverläggningen
anmärkts, att ett dylikt beslut skulle verka skadligt för den organisation
som ligger till grund för arbetets bedrifvande. Jag tager fasta på detta
påstående, och jag skall komma ihåg att repetera det, då Sjette Hufvudtiteln
och under den anslaget till det ekonomiska karteverket förekommer
till behandling.

har verkligen, såsom Grefve Posse yttrade, gjort sig ett ganska
lifligt intresse här gällande för detta karteverk. Det är ej tillfälle nu att
utveckla anledningen till detta intresse, men jag tror denna vara så god,
att de, som omfatta detsamma, icke behöfva blygas derför. Jag hoppas,
att det äfven nu skall kunna göra sig gällande, när striden snart förestår!

.1 härvarande får jag, då jag för sent framställde begäran om uppskof,
i stallet anhålla om återremiss af nu föredragna punkt.

i u Hjf ^,llcters August Anderson: Då i en följande hufvudtitel
behandlas frågan om anslag till det ekonomiska karteverket och denna
egen ett nära sammanhang med frågan om det topografiska, förebar jag
mig med den siste talaren och yrkar återremiss å Betänkandet i denna
punkt.

Hen friherre von Schulzenheim: Jag har icke anledning till

annat an att lemna mitt bifall till Stats-Utskottets förslag i denna del.
f...ea ,i"K „uetta .bifall måste jag å min sida fästa ett vilkor, och jag är i
o jcl deraf och i enlighet med en föregående talares derom gjorda yrkande
enagen att ajournera frågan om det topografiska karteverket, till dess den
Jan “fas * sammanhang med frågan om det ekonomiska.

i- orhållandet är nemligen, att Topografiska korpsen, som med ett stort
anslag utför sina utmärkta och för den Svenska kulturen samt kännedomen
om fosterlandet vigtiga arbeten, gör dock detta sitt arbete i sammanhang
mec andra lika nyttiga och lika berättigade kartografiska embetsverk, och
dä jag finner af en följande hufvudtitel, att Stats-Utskottet, ledt af sitt
vi veisutan vackra och äfven berättigade sträfvande att, så vidt möjligt,
f8 ra. a a^a anslag, nedsatt anslaget för det ekonomiska karteverket, i
si oi slag, utan att föreslå någon dylik nedsättning för det nu ifrågavarande,
måste jag reservera mig på förhand mot en sådan orättvisa.

, o,, ambandet mellan dessa karteverk vill jag icke tilltro mig att helt och
. eL. ™ Oklara. Det kommer nog i sinom tid att blifva med bättre bevis
or aradt; ett ve t jag, att, om man söker ett på samma gång ekonomis
och godt arbete, man icke finner det i så hög grad hos något karteverk
som hos det ekonomiska. Det är icke blott ekonomiskt i ordets
egentliga bemärkelse, för så vidt som det endast rörer jordbruket, utan
ekonomiskt derföre att det åstadkommer sin arbetsprodukt med V- af hvad
de ofnga karteverken kosta Staten.

...... Ir™ ar Jag Icke den, som ifrån mycket för qvinnans s. k.

rättigheter. Men uti de förhållanden, der det fordras en sådan noggranni
7 uppmärksamhet, småaktighet till och med, som ligger i ett karteverk,
eter fn vi erkänna det andra könet vara med oss fullt lika berättigadt.
-tm stor del. af det ekonomiska karteverkets arbete sker ock genom öfver -

Den <> Mars, c. in.

586

enskominelse om arbetsbeting, hvarigenom det verkställes för billiga,!«
pris, än som kan åstadkommas med den slentrian, som representeras af eu
mängd äldre och för (ifrigt Gud bevars mycket kunnige landtmätare.

Om här finnas några af Herrarne och jag antager, att det är de
flesta — som äro så praktiska, att de veta, hvad det äi att i skog upphugga
eller utstaka en rak linie, en half mil t. ox., torde llerrarne ock
finna, att detta är ungeiärligen lika svårt, som eu åt våra mest berömda
vetenskapsmän, i ett afgifvet yttrande, en gång förklarat det \ ara: ‘''hyfla matematiskt
plant eller svarfva absolut rundt “, utan att det alltid blir i en viss
mening ofullkomligt. Att för den skull draga långan väg framåt och draga
upp milslånga streck eller milslånga linie!, såsom vi pa landtmätarevis gått
till väga i Norrland, och tro att de blifva precisa, innebär ett icke sk litet
misstag. På sådant sätt kommer man ej till något ofelbart resultat, emedan
detta svårligen kan ske utan triangelmätningar.

Så mycket arbete och noggrannhet behöfves kanske ej heller. Hvad
man vill vinna, är ett godt arbete för godt pris. Och att dessa båda vilkor
verkligen låta förena sig, derom bär det ekonomiska karteverket vittnesbörd.
Riksdagen kommer om två eller tre dagar att afgöra angående eu
af Stats-Utskottet föreslagen nedsättning i anslaget för eu af dessa arbetskorpser
eller just den som gör sjelf va- bottenarbetet för de öfriga. Mon.
mine Herrar, detta stomkartoarbete, som är det gagneligaste, skall vid det
nu fråga väckas om en nedsättning? Jag säde det gagneligaste, tv om
ock i de öfriga karteverken man kan få lära känna elevationen och höjden,
skola dock de, Indika i likhet med mig äro jordbrukare, nödgas erkänna,
att i andra, det praktiska lifvets förhållanden de af de andra karteverken
sannerligen sakna det. gagn, som de kunna hemta af det ekonomiska.
Lifligt och varmt kommer jag ock att yttra mig för bibehållande åt anslaget
för det ekonomiska, karteverket vid dess hittillsvarande belopp och till
likhet med det topografiska. Det har funnits eu tid, mina Herrar, då all
undersökning af fosterjorden gick endast i tvänne riktningar. Den ene bär
varit den mineralogiska, som leddes af våra bergsmän ; den gick på djupet
och sökte kännedom om urbergens innandömen. Den andra är den agronomiska
undersökningen af de yttersta, öfverstå jordlagren : och det ar den
sednare som fört vårt jordbruk framåt.

Vi behöfva i hvarje beslut vi fatta försöka att sammanjemka dem,
att de må blifva nyttiga och fullständiga, i allo. Riksdagen kommer snart
att företaga till pröfning frågan om en revision af våra inteckningslagai
och om nya fastighetsböcker. Bo behöfvas kartor, som äro pålitliga, oei
der hjelper icke det topografiska karteverkets arbete, ehuru värdefullt det
än i många hänseenden må vara, utan det ekonomiska karteverkets; och
derföre vill lag ock nu bevilja det anslag, som nu är i fråga, endast med
deri reservation, att ett lika berättigadt förhållande och lika anslag lemna»
åt det ekonomiska karteverket, d. v. s. kartorna för jordbruket.

Herr Lönnberg: Dä Stats-Utskottets ordförande nyss yttrade sig

och förordade bifall till den nu föredragna punkten, uttryckte han derjemte
sin förvåning öfver, huru eu ledamot af Kammaren tran ett lan, tor
hvilket någon topografisk karta ännu icke blifvit färdig, kunde uppträda
och påyrka nedsättning i detta anslag. För min del finner jag ingen m -

Den 6 Mars, e. m.

587

konseqvens deri. Snarare skulle man deremot kunna i högsta grad förebrå,
Stats-Utskottet bristande följdriktighet i sina beslut, då Utskottet val föreslagit
Riksdagen, att anslaget till Topografiska korpsens arbeten skulle anvisas
att utgå med 60,000 R:dr, men deremot för det ekonomiska karteverket
med endast 20,000-R:dr, ty anslaget för Norrbotten är eu särskild affär.
Det borde dessutom icke vara Stats-Utskottets ledamöter obekant, i kvilket
sammanhang de topografiska och ekonomiska karteverken stå till hvarandra.

Det sednares arbetare äro pioniererna: de gå förut; och på deras
arbete är det, som det topografiska karteverket bygger vid utarbetandet af
sina kartor.

Den talare från Gotlands bänken, som yrkade, att punkterna skulle behandlas
i ett sammanhang, synes mig derföre hafva riktigt förfarit, fastän
han kommit med sitt yrkande för sent.

Som saken nu står och då jag lika med honom anser, att, om anslaget
nedsättes för det ekonomiska karteverket, det äfven bör nedsättas för det
topografiska, yrkar äfven jag återremiss. Jag erkänner det vackra arbete,
som det topografiska karteverket lemnar, men om jag icke må anses tala
allt för mycket såsom jordbrukare, tror jag dock, att det ekonomiska karteverkets
arbete är det företrädesvis gagnande. Deraf betingas, bland annat,
vilkoren för och möjligheten af en jordbruksstatistik.

Herr Meijerberg: Den, som tagit kännedom om det topografiska
karteverket, måste erkänna, att detsamma är af hög vigt för kunskaperna
om vårt land. Vid förra riksdagen nedsättes anslaget för detta karteverk.
Jag vet icke, om denna nedsättning må hafva verkat störande på korpsens
arbeten, men jag antager för gifvet, att, om anslaget nu skulle ytterligare
nedsättas, en sådan åtgärd icke kunde undgå att å dem utöfva ett högst
menligt inflytande.

Jag är, för min del, ingen älskare af förändringar, då de kunna medföra
rubbningar i den jemna utvecklingen af eu nyttig sak.

Organisationen af arbetet inom Topografiska korpsen har nyligen blifvit
fullbordad i öfverensstämmelse med det lägre anslag, som korpsen
numera åtnjuter sedan sistlidne riksdag. En ytterligare nedsättning måste
ovilkorligen åter rubba denna arbetsplan, och följden blir ytterst ingen
annan än den, att den Svenska jorden först efter förloppet af ännu flera
år kan blifva fullständigt kartlagd.

Det är dock af stor vigt, att det topografiska kartearbetet påskyndas,
och derföre anser jag, att det nuvarande anslaget bör bibehållas. Jag
liar ingenting emot, att anslaget till det ekonomiska karteverket höjes;
men jag kan dock icke finna, att de båda karteverken stå i det nära sammanhang
till hvarandra, att, om man icke vill emot Stats-Utskottets förslag
höja anslaget för det ekonomiska karteverket, man derföre skall vara
nödsakad att i samma mån minska anslaget till det topografiska.

En omständighet, hvilken under öfverläggningen framhållits, såsom det
tyckes till förmån för det ekonomiska karteverket, var, att vid dess arbeten
skulle användas qvinnor.

Enligt mig lem nåd upplysning är förhållandet till eu del detsamma
älven med det topografiska. Men aktningen för qvinnan måtte val, icke

588

Den 6 Mars, e. in.

behöfva drifvas så långt, att man vill, att Topografiska korpsens arbeten
skola verkställas uteslutande af qvinnor. Man skulle då komma derhän,
att man finge en hel korps af qvinnor, hvilket vore nog egendomligt.

Såsom sagdt vill jag, för min del, icke motsätta mig, att anslaget till
det ekonomiska karteverket liöjes; men då jag tror det vara bäst, att de
särskilda anslagen icke sammanblandas, anser jag, att Kammaren bör nu
fatta beslut om anslaget till det topografiska karteverket; och jag tager
mig således friheten anhålla om bifall till det belopp af 60,000 R:dr, som
Stats-Utskottet här tillstyrkt för detta ändamål.

Herr C. Å. Larsson: Jag har endast begärt ordet, för att förklara

att jag förenar mig med dem, som yrka återremiss, hvarföre jag tager tillbaka
mitt yrkande på afslag af Utskottets betänkande i den förevarande
punkten.

Herr John Ericson: Det är visserligen ett anslag på Fjerde

Hufvudtiteln, som bär är i fråga, men det skiljer sig från öfriga anslag å
denna titel, derigenom att det är ett sådant, som gifven officerare tillfälle
att äfven under freden genom sitt arbete gagna fosterlandet. Jag kan
icke neka, att icke jag misstänker, att under förslaget om återremiss ligger
en förtäckt afsigt att nedsätta, anslaget, genom att från Topografiska
korpsens anslag få öfverflytta större eller mindre del till ekonomiska
karteverket. Jag för min del beklagar, att anslaget af förra Riksdagen
nedsattes, och jag kan af egen erfarenhet vitsorda den stora nytta detta
karteverk medförer. Jag har under min tjenstgöring som officer ofta haft
tillfälle att begagna det. Men man bör icke vid pröfningen af anslaget
till Topografiska korpsen ensidigt fästa sig vid den deraf uppkommande
produkten — kartorna, utan man får äfven påminna sig att det här är fråga
om en öfning för en af arméens korpser, och en korps som för arméens användbarhet
i krig är af högsta vigt och betydelse. Jag anser det derföre
icke rådligt att nu ytterligare nedsätta det ifrågavarande anslaget, och jag
upprepar, att jag misstänker någon förtäckt afsigt i denna riktning under
förslaget om återremiss. Med detta anslag vinnas ändamål, som äro af
vigt både i borgerligt och militäriskt hänseende. Jag yrkar bifall till Utskottets
betänkande.

Herr C. A. Larsson: Då den siste talaren yttrat, att en hund

skulle ligga begrafven under yrkandet af återremiss, så tyckes han icke
ihågkomma hvad jag för min del yttrat. Jag har sagt, att det ekonomiska
karteverket är det, som går förut och lemnar stomkartor åt topograferna.
Om man nu, när det ekonomiska karteverket framdeles förekommer, nedsätter
dessa anslag, men då redan beviljat ett högre anslag åt det topografiska
karteverket, så blir det ekonomiska karteverket efter och topograferne
måste verkställa arbete, som eljest skulle af det ekonomiska
karteverkets upprättare undangjorts. Man får ju dubbelt så mycket gjordt,
om man låter dem arbeta tillsammans. Min afsigt med återremissen är
icke annat, än att frågan måtte blifva så ställd, att man icke måtte nedsätta
anslaget för det ena och icke för det andra karteverket.

589

Den 6 Mars, e. m.

Herr Gum se Hus: Jag har med förundran sett huru vännerna af
de särskilda karteverken gått till väga. De hafva trott sig gagna det ena
karteverket genom att motsätta sig det andra. Detta är både orätt och
oklokt. Det bästa är att de olika karteverken få. utveckla sig för sig sjelfva.
Det är visst sannt, att anslaget till det ekonomiska karteverket är af Statsutskottet
i dess Utlåtande föreslaget att nedsättas med 20,000 R:dr, men
med de starka förespråkare sistnämnda karteverk inom denna Kammare
eger, synes man icke behöfva sky det vågstycket att bevilja det föreslagna
anslaget för det topografiska karteverket. Jag anser, att man bör
taga dessa karteverk hvart och ett för sig sjelf utan trassel med återremiss.
Vännerna af det ekonomiska karteverket skola nog sedan samla sina krafter,
för att förskaffa det dess anslag oförminskadt. Jag tror, att man
gagna] mest, om man låtei de olika karteverken få fortgå hvart och ett
för sig hvart och ett i sin riktning. Jag yrkar bifall till Utskottets betänkande
i den förevarande punkten.

Herr Friherre vonSchulzenheim: Jag skall söka att lägga band
på den smnesliflighet, som någon gång förleder mig till förhastade uttryck.
Jag tillstyrker gerna sparsamhet, men der det gäller nationens intellektuela
utveckling undviker jag med omsorg att göra mig skyldig till någon
öfverdrift i tillämpningen af denna grundsats. Jag har på intet sätt
motsatt mig anslaget till det topografiska karteverket, men jag anser det
stå i nära samband med ett annat anslag, som af Utskottet hlifvit nedsatt
nemligen ^ anslaget på Sjette Hufvudtiteln till det ekonomiska karteverket.
Då jag har mig bekant, att topograferna använda det ekonomiska karteverket
såsom stomkartor för sina arbeten, har jag ansett det vara en
vinst att _ dessa karteverk äfven i fråga om anslag ställas i paritet. Derföre
har jag yttrat mig för det begärda anslaget till det topografiska karteverket,
under den reservation att ett lika belopp skulle beviljas äfven åt
det ekonomiska. Jag yrkar alltså bifall till Utskottets förslag.

Efter slutad öfverläggning och upptagande af derunder förekomna
yrkanden, blef, på Herr Talmannens framställning, Utskottets hemställan
i förevarande punkt af Kammaren bifallen.

Punkten 21.

Bifölls.

Punkten 22.

Herr Statsrådet Abelin: Utskottet har såsom stöd för sin af styrkan

till Kongl. Maj:ts Proposition framhållit, att en behållning af
öfver li'',000 R:dr finnes å ifrågavarande anslag för år 1868, att skarpskytteföreningarnes
antal på sednare tiden förminskats och att anslag blifvit
ifrågasatt för införandet af mera omfattande vapenöfningar uti skolorna.

Med anledning häraf vill jag hafva äran erinra: att behållningen icke
är till utdelning på föreningarne afsedd, likasom att medlen i allmänhet
icke äro att uteslutande för detta ändamål disponera; att, om än skarpskytteföreningarnes
antal förminskats, intresset för skarpskytteväsendet,

590

Den 6 Mara, e. m.

ehuru än i någon förändrad form, kan vara lika varmt och lefvande, och
attfiust den nya, den tvifvelsutan rätta riktningen det tagit, vore den an
blott i sin första början, är förtjent af det kraftigaste bistånd, samt slutligen
att den vackra fosterländska tanke, som legat till grund för för slaget
om vapenöfningarnes ordnande inom skolorna, förlorar största delen af
sin betydelse, om ej de vigtig.'',ste af de öfningar, som i skolorna förberedas,
kunna, under den tid då värnepligtsåldern mtradt eller ar nära
att inträda,"''underhållas och utvecklas. Detta anslag ar amnadt, icke blott
till understöd åt skarpskytteföreningarne, utan ock till skjutbanors anläggande
och skjutöfningars uppmuntrande, således till sådana ofmngar som
åsyfta det slag af militärisk duglighet, halhet utgör ett åt de starkaste
stöden för landets försvar. Kammaren har nyss indragit anslaget för den
reguliera arméens vapenöfning under nästkommande ar, för öfvande åt
det onda vi ännu ega fullgod! till vårt försvar, och nu sätter man äfven
i fråga att nedsätta anslaget för folkets nulitäriska öfning. Detta synes
mig icke vara välbetänkt. Tåg yrkar utslag på Utskottets betänkande och
bifall till Kong!. Maj:ts Proposition.

Herr Meiiorborg: Stats-Utkottet har föreslagit eu nedsättning al

det här ifrågavarande anslaget, och som skäl anfört, dels att skarpskytteföreningarnes
antal minskats, dels att det anslag, som åt torra Riksdagen
beviljades, icke till fullo utgått. Det torde vara bekant, att den behållning
som sålunda uppstått är ämnad till skjutbanors anläggande Om
nu Utskottets förslag att med 20,000 It:dr minska anslaget till skalpskytteväsendets
befrämjande, blifver Riksdagens beslut, så skulle, nar de
sålunda beviljade 70,000 Rall'' blitvit använda till skarpskyttetoreningarnes
understödjande, intet återstå till ett fortsatt inrättande åt skjutbanor.
Jag anser'' emellertid, att 20,000 Rall'' är eu bagatell i.jemförelse med den
nytta dermed kan vinnas. Bkjuttardighoteu hos bveriges mauhga befolkning
anser jag vara af största vigt för landets försvar, för ofngt har man
påstått, attJskarpskyttarnes antal minskats. I,åt oss so till hmu det foij,
SIW si°‘ i verkligheten härmed. Da skarpskyttarnes antal enligt Inge
för to 18M7 appiminitoivt uppöfva, till 00.

mun sä uDDfiå de enligt den nu erhållna berättelsen till 38,000. Således
exsisterar icke någon minskning i skarpskyttarnes antal, om ock åtskilliga
föreningar dött ut. Man bär sagt, att i jemförelse med England icke
samma lifaktighet i skarpskytteväsendet hus oss uppenbarar sig _ I England
finnas emellertid endast 103,000 man skarpskyttar, hvilket i förhållande
till folkmängden är vida mindre an i Sverige Hvad utgift na
beträffar så gifver den Engelska staten till skarpskytteväsendet åiligen
:V,0 000 Pund Stål, livilket utgör ungefär 40 Rall- pa hvarje skarpskytt,
dä ’i vårt land, med ett anslag af 70,000 Rall'', hvarje skarpskytt skulle
kosta Staten icke mer än ''unge!ur 1 Rall'' SO ore. Detta ai en jern ores se.
som onekligen är af stor vigt för frågans bedömande. Jag vå ai försäkra,
att de uppoffringar, som göras åt en del åt våra skargDjal’1alt)
ganska stora, så att understöd af Staten val behofves. Jag R liktal dessutom,
att eu nedsättning af det ifrågavarande anslaget skulle tydas som
eu likgiltighet hos Representationen for denna fosterlandska ide, eu föreställning,
som skulle kunna verka till oberäknelig skada för sjelf™ saken.

Deri G Mars, e. ro.

591

Jag föreslår derföre, att Kammaren måtte, i likhet med hvad Kong! Maj:t
äskat, till det förevarande ändamålet anslå 90,000 Kali-, och yrka]- alltså
afsteg å Utskottets betänkande i denna punkt.

Herr Sven sön: Ogerna liar jag velat uppträda till förhöjning af

eu summa, som Stats-Utskottet föreslagit, men här måste jag frångå ''min
föresats och tillstyrka bifall till Kong! Maj:ts Proposition.'' Icke hav jag
iöreställt mig, att från denna Kammare första stöten skulle utgå mot
skarpskytt^ ken. Någon uppmuntran behöfves väl. Dertill kommer att
bär år truga om skjutbanors inrättande, Indika nu äro så mycket mera
al behof vet påkallade då man är sysselsatt med ändamålsenliga gevärs
anskaffande. Jag yrkar derför afsteg A. Utskottets betänkande och bifall
till Kong! Maj:ts Proposition.

Herr Sven Hansson: Jag hade verkligen icke väntat, att någon

skulle vilja göra eu invändning mot den i förhållande till det höga och
ödla ändamålet obetydliga summa Kong!. Maj:t äskat för de frivilliga
skarpsky tteföreniugarnes understödjande, men då nu sä skeft genom den
utgång Kong!. Maj:ts förslag rönt i Stats-Utskottet, vill jag mot Utskottets
åtgärd nedlägga min protest. Jag gör detta icke så mycket för det
belopp åt 20,000 R:dr Stats-Utskottet afprutat pa det begärda anslaget,
utan last heldre för den sensation, som skulle uppstå i landet hos dessa
medborgare, som frivilligt och med ansenliga uppoffringar egnat sig åt fosterlandets
försvar. Man har ofta försport hos skarpskytt ar ne, att de
väntat mera tillmötesgående från Regeringen, än som måhända intill sednare
tiden kommit dem till del, men då man nu ser att skarpskyttesaken är
på högre ort ihågkomma med välvilja, så vore det val icke Representationen
värdigt att afböja eu sådan välvilja. Jag vill åtminstone icke
medverka till något dylikt, utan förenar mig med dem, som yrkat bifall
till den Kongl. Propositionen.

Herr Jan Andersson: Lika god vän vis-å-vis skärpskytterörelseu
som den föregående talaren bär jag alltid varit och är det ännu i denna
stund, ehuruväl jag tror, att denna rörelse på sednare tiden i någon män
af tagit. Då denna fråga förevar på afdelningen, var jag också af den
tanke, att ingen nedsättning i det begärda anslaget borde göras. Men
man såg, att eu besparing hav skulle kunna göras utan egentlig skada för
sjelf va ändamålet, derigenom att anslaget sålunda delades, att 70,000
Rall- leinnades till de frivilliga skarpskytteföreningarne och öfriga 20,000
Rall'' till det ändamål, som af ses med eu i Kammaren af Herr Adlersparre
väckt motion, nemligen att börja från början genom att bibringa skolungdomen
öfning i vapnens bruk. Sålunda ansåg man att summan bäst
skulle kunna användas, och öfvertygad som jag är, att så äfven blefve
förhållandet, yrkar jag bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Veu g t) Om jag till en början måste beklaga, att den snillnke
målsnian, skarpskyt-teväsendet egt inom Kammaren, icke nu bär kan
uppträda till dess försvar, vagar jag likväl uttrycka den förhoppning, att
den nedsättning, Stats-Utskottet i förevarande hänseende ansett sig höra

592

Den 6 Mars, c. in.

gorå, icke måtte vinna Kammarens bifall. Jag tror, att skarpskyttarne se
upp just till denna Kammare med tillit och förtröstan att ej få dödsstöten.
Det har icke saknats tecken dertill från annat håll, ehuru jag icke
vill ingå i eu skildring af detta sorgliga förhållande. Jag vill endast påminna
om, hvad för en hvar bör vara bekant, Indika kännbara uppoffringar
skarpskyttarne måst gorå för att öfva sig i vapnens bruk och förskaffa
sig skjutfärdighet — vår armé till stöd och hela landet till gagn.
Vid sådant förhållande torde det vill icke vara för mycket begärdt, att
Staten skall bidraga med ei f så ringa belopp, som bär är ifrågasatt,
hvithet i alla fall icke utgör mera än omkring två Kali: på hvarje skarpskytt.
Dessa skarpskytteföreningar hafva dessutom den stora förtjensten, att
de gifvit en väckelse åt det allmänna intresset för vårt försvarsverk, och
jag vågar påstå att detta intresse icke skulle stått på den punkt det nu
gör, om icke dessa föreningar funnits; något som ock berättigar dem till
uppmärksamhet från Representationens sida, helst då det icke gäller någon
betydligare summa än deri af Kong! Maj:t föreslagna. Jag har i ett
föregående ärende, som här i (lag åtgjorts, enligt min öfvertygelse, delat
den'' allmänna uppfattningen i landet och handlat derefter; men jag erkänner
icke landets allmänna mening vara att i nu förevarande hänseende
söka göra någon inskränkning i budgeten.

I den fulla öfvertygelsen, att dessa 90,000 R:dr ingalunda äro bortkastade
penningar, yrkar jag af varmt hjerta bifall till den Kong!. Propositionen,
ocli tror att, äfven med den stora nytta för framtiden man kan
hafva att vänta af Herr Adlersparres förslag, det dock skall blifva omöjligt
att på den vägen åstadkomma något helt, om man beröfva!- ungdomen
tillfälle att fortsätta och utveckla dess i skolorna inhemtade kunskap
i krigareyrket, att den icke sedan måtte komma alltför okunnig till
beväringsmötena. Jag vill för (''ifrigt nu icke inlåta mig på, huru omfattande
dessa öfningar i skolorna kunna blifva, då, som man vet, barnen
förut äro ytterst träget sysselsatta med sina studier. Ännu en annan
omständighet talar för bifall till den nådiga Propositionen, och det är att
ganska många skarpskyttar gjort stura uppoffringar för att förskaffa sig
gevär efter den nya inom arméen antagna modellen, hvilken gör att de
ännu mera kunna vara i behof :il bisträckning till inköp åt lämplig ammunition
och till andra utgifter, än hittills varit händelsen.

Herr Ahlgren: Jag skall, helst den sena timmen dertill manar,

fatta mig kort, under förhoppning att exemplet af de talare, som begärt
ordet, skall efterföljas, hvithet så mycket heldre låter sig göra som skälen
för det högre anslagets beviljande redan blifvit så väl utvecklade; och vill
jag derföre blott tillkännagifva, att jag för min del förordar bifall till
den Kongl. Propositionen samt afslag å Utskottets Utlåtande.

Friherre Fock: Efter de yttranden, som Herr Statsrådet Abelin och

den andre talaren i ordningen afgifvit, skulle jag kunna inskränka .mig
till att med dom instämma, men jag vill det oaktadt för min del tillägga
några få ord.

Fn af de mest glädjande företeelserna inom vårt land har skarpskytterörelsen
varit. Den har ådagalagt en innerlig öfvertygelse hos folket,

att

Den 6 Mars, e. ra.

593

att, om vi skola i en framtid förmå att försvara vårt fädernesland, vi
sjelfva måste dertill bereda oss. I flera afseenden har derjemte denna rörelse
varit fördelaktig. Fördelaktig derföre att den har spridt och sprider
ett allmänt begrepp om hvad krigareyrket krafvel* inom nationen, äfvensom
derföre att den spridt kunskap i detta yrke, kunskap i skjutkonst,
i manövrering in. m. och gjort detta för det billigaste pris, hvartill det
kan åstadkommas från det allmännas sida, fördelaktig i moraliskt hänseende
genom den sammanhållning, den korps-anda och det kamratskap den
alstrat; fördelaktig derföre att den, såsom jag tror, utgör en ganska vacker
förmedling emellan det egentliga militärståndet och folket; fördelaktig
slutligen derföre att i skarpskyttarnes leder de olika samhällsklasserna
blifvit med hvarandra sammansmälta.

Nu har här föreslagits en nedsättning i det af Kong!. Maj:t äskade
anslaget, på den grund att eu minskning i det allmänna intresset för
skarpskyttesaken skulle hafva uppkommit. Men denna minskning kan dels
vara skenbar, och det är den otvifvelaktigt äfven i någon män; dels har
den måhända till en del berott på de motiv, som i en annan fråga i
dag bestämt Kammarens votum, berott derpå att man i allmänhet trott,
att det icke gäller på så snart. Om detta är orsak till förminskningen, har
man icke skäl att säga, att den förråder mindre intresse för landets försvar;
ty man eger då anledning hoppas, att, om det blåser upp en annan
vind, samma intresse skall ånyo upplifvas.

Skulle emellertid nu det förhållandet ega rum, att det allmänna
intresset för skarpskyttesaken icke skulle vara så lifligt i närvarande stund,
som man kunde önska, tror jag dock att det icke vore skäl för Representationen,
som förut uppmuntrat skarpskytteväsendet, att genom en nedsättning
ytterligare gifva anledning till detta intresses förminskande; ty
mista skarpskyttarne välvilligt understöd från Representationen, främst från
denna Kammare, så har man skäl vänta, att deras leder skola mer
och mer glesna.

Det är på grund af de skäl jag här anfört jag af varmt hjerta
tillstyrker bifall till den Kongl. Propositionen.

Herr Fredrik Pettersson: Herr Talman! mine Herrar! Då äfven
jag är en varm vän af skarpskytterörelsen och önskar att denna ädla och
fosterländska idé må allt vidare lemnas tillfälle till utveckling och fullkomning
genom välvilligt understöd från Statens sida, ber jag att för min
del få instämma i föregående talares vältaliga framställning och yrka bifall
till den Kong], Propositionen.

Herr Uhr: Jag skall börja der andra sluta, och det är med ett
tillkännagifvande, att jag tillstyrker det högre anslagets utgående. Jag
tror nemligen icke, att det är någon uträkning uti att sila mygg och svälja
kameler. Här har talats om att en nedsättning i anslaget borde ske, derföre
att några skarpskytteföreningar upphört. Detta är väl dock i och för sig
icke en så ofantligt förunderlig företeelse uti ett så glest befolkadt land som
vårt; och om föreningarnes antal minskats, så är det ju så mycket angelägnare
att desto mera uppmuntra dem som finnas qvar, så att den goda
Rilcsd. Prof. isen. 2 A/d. 1 Band. 38

594

Den 6 Mars, e. m.

idén åter må finna sina anhängares antal icke blott uppgå till den gamla
slutsiffran, utan till och med stiga derutöfver.

Min granne till venster yttrade, att orsaken, hvarföre han var med om
en nedsättning i anslaget, var den att de 20,000 R:dr, som Utskottet afprutat,
helst borde användas till det ändamål, som afses med Herr
Adlersparres motion om vapenöfningar i skolorna. Jag har dock icke
ännu sett, att några bestämmelser i den vägen blifvit framlagda; och för
öfrigt äro exercisöfningar i skolorna icke annat än skarpskytteöfningar,
och när de kommit till stånd, skola nog icke heller de behöfva sakna
understöd från Regeringens och Riksdagens sida. Men till dess torde
häst vara att så mycket man kan bispringa de nuvarande skarpskytteföreningarne,
i hvilket syfte jag ock tillstyrker afslag å Utskottets Utlåtande
i denna punkt och bifall till den Kongl. Propositionen.

Herr Wilhelm Nilson: Jag har föga att tillägga till hvad som
redan blifvit af Herrar Meijerberg och Friherre Fock anfördt. Ingen kan
vilja heldre än jag understödja Herr Adlersparres motion om krigsundervisnings
införande i skolorna, men jag vill ej för någon del, att detta mål
skall vinnas genom att dertill taga medel af anslaget till skarpskytteföreningarne.
En nedsättning i detta anslag skulle hos dem väcka missmod
och ingifva dem den föreställningen att sjelfva Representationen önskar
deras upphörande. Otvifvelaktigt skulle i följd deraf den upplösning
af skarpskytteföreningar, hvartill man tyckt benägenhet på sednare tiden
förefinnas, så mycket mer påskyndas.

Jag tror emellertid icke, att den minskning i skarpskytteföreningarnes
antal, som Utskottet tagit till skäl för anslagets nedsättande, i sjelfva verket
har någonting att betyda. Anledningen har vanligast varit att söka i
särskilda inre och yttre förhållanden, men ingalunda i bristande intresse
för saken.

Jag yrkar afslag å Utlåtandet och bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.

Herr August Danielsson: Jag är visserligen så stor vän af sparsamhet
i fråga om Statens utgifter, som någon kan vara, men jag anser
dock att man bör betänka sig två gånger, innan man beslutar sig för den
nedsättning, Stats-Utskottet här föreslagit.

Såsom skäl för denna nedsättning har Utskottet åberopat den omständigheten,
att de frivilliga skarpskytteföreningarnes antal minskats. Ja
det må väl vara sannt, men hvad för uppmuntran hafva då dessa föreningar
rönt från Statens sida? Skarpskyttarne hafva gjort ganska betydliga
uppoffringar af både tid och penningar, under det de af Staten
erhållit allenast ett ganska obetydligt understöd. Om man nu skulle förminska
detta, så ville det se ut, som om man ville qväfva hela skarpskytterörelsen
i sin linda.

Jag yrkar derföre afslag å Utlåtandet och bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition.

Den 6 Mars, e. m.

595

Herr Johannes Ander s.son: Jag skall fatta mig helt kort, emedan
jag ej kan förlika mig med långa och tråkiga diskussioner. Jag ber
endast att få tillkännagifva, att jag förenar mig med dem, som yttrat sig
för afslag å Utskottets Utlåtande och bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.

Herr O. B. Olsson: Då jag är djupt öfvertygad, att Staten icke
kan bättre använda de penningar, som uppoffras på vårt försvarsväsende,
än att dermed understödja och uppmuntra skarpskytterörelsen, så tror
jag ej att det vore rätt att nedsätta detta anslag, hvarföre jag yrkar bifall
till Kongl. Maj:ts Proposition.

Herr Ola Jönsson: Jag vill endast tillkännagifva, att jag kommer
att rösta för afslag å Utskottets Utlåtande och bifall till den Kongl.
Propositionen.

Herr Ridd er st ad: Jag skall endast yttra några ord, mine

Herrar.

Stats-Utskottet har såsom skäl för nedsättningen anfört, att under
år 1868 mer än tjugu frivilliga skarpskytteföreningar upplöstjfsig. Men
äfven om så hade varit händelsen med ännu tjugu föreningar till, skulle
jag ej hafva velat nedsätta detta anslag, hvilket jag aldrig skulle vilja indraga
förr än med den sista skarpskytteföreningens upplösning.

Då jag för öfrigt icke tror, att Staten kan använda sina medel för
ett vackrare och förmånligare ändamål än den frivilliga skarpskytterörelsens
uppmuntrande och understödjande, röstar jag för bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition.

Herr Johan Erik Johansson och Herr Wedberg instämde med Herr
Ridderstad.

Herr G u m :e Hus: Jag instämmer med de föregående talare, som

yrkat afslag å Utskottets Utlåtande och bifall till Kongl. Maj:ts Proposition,
och detta så mycket heldre som det skulle vara besynnerligt, att
sedan Herr Krigsministern uttalat sig så förmånligt om den frivilliga skarp-''
skytterörelsen, som nu skett, och man derigenom erhållit ett ytterligare
skäl att uppmuntra denna sak, likväl nedsätta det till skarpskytteföreningarne
utgående anslag.

Herr Ake Andersson: Äfven jag får tillkännagifva, att jag kommer
att rösta för afslag å Utskottets Utlåtande och bifall till den Kongl.
Propositionen.

Sedan öfverläggningen förklarats vara slutad och Herr Talmannen,
enligt de yrkanden som derunder blifvit gjorda, framställt proposition dels
på bifall till hvad Utskottet hemställt, och dels på afslag å samma hem -

596

Den 6 Mars, u. in.

ställan i förening med bifall till Kong! Maj:ts nådiga Proposition i ämnet,
förklarade Herr Talmannen sistnämnda proposition besvarad med öfvervägande
ja. Enligt detta förklarande både Kammaren alltså till skarpskytteväsendets
befrämjande för år 1870 anvisat ett belopp åt

90,000 R:dr.

Punkten ,23.

Herr A. von Prosclnvitz: Stats-Utskottet har afslagit Herr Graf ströms

motion, emedan ärendet är ett förvaltningsärende. Men då jag af
föregående diskussion finner Kammarens sympati för skarpskyttefrågan vara
fortfarande lika varm, vågar jag föreslå en åtgärd till lättnad för dessa
korpser uti redovisningsskyldigheten af till dem utlemnade exercisgevär. Enligt
nu gällande föreskrift skola gevären återställas i lika skick som de utlemnats,
men det är förenad!; med kostnader att transportera dem till
levereringsorten, att der hålla ombud vid besigtningen och slutligen att låta
afhjelpa anmärkta brister. Dessa kostnader och besvär användas på gevär,
som ej ega annat värde än metallens och fylla kronans förråder. Jag
föreslår derföre, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj;t anhålla,
att Kongl. Maj:t behagade nedsätta inlösningspriset å de till skarpskyttekorpserna
utlemnade exercisgevär, i den mån sådant kan pröfvas lämpligt.

Herr Grefve Pos se: Jag är öfvertygad om. att motionärens förslag

är mycket välmenande, men också att det är mycket opraktiskt, Det berör
nemligen en rent administrativ åtgärd. Med lika mycket skäl som
Riksdagen kan ega att bestämma priset, hvartill Staten tillhöriga odugliga
gevär'' böra säljas, skulle den kunna taga sig för att bestämma priset på
hvilken annan utsliten munderingspersedel som helst. För min del tror
jag, att man med all trygghet kan öfverlemna denna sak åt Regeringens
omsorg.

Hvad i öfrigt beträffar förslaget att Riksdagen skulle ingå till Kongl.
Maj:t med en skrifvelse i ämnet, så vill jag erinra derom, att Första Kammaren
redan bifallit Utskottets förslag, och att någon skrifvelse således icke
kan komma att afgå.

Jag anhåller derföre, att äfven Andra Kammaren bifaller Utskottets
Utlåtande.

Herr Peter Andersson: Äfven jag anser, att Utskottet kommit

till ett fullkomligt riktigt resultat i frågan. Man skulle ju kunna tänka
sig, att hvem som helst under föregifvande att vara skarpskytt inställde
sig cell begärde att få köpa exercisgevär för 50 öre stycket för att sedan
göra affär på dem, och att den sålunda af motionären föreslagna tillåtelsen
skulle kunna leda till missbruk af Statens egendom.

Jag yrkar derföre bifall till Utskottets Utlåtande.

Herr Grafström: Då eu ärad talare här påstått, att om min motion
bifölles, skulle det kunna hända, att hvem som helst inställde sig

och begärde få köpa gevär för 50 öre stycket, för att sedan göra affär på
dem, så vill jag be att få anmärka, att jag i min motion alldeles icke
framställt yrkande på, att skarpskytt skulle ega rätt att lösa gevär, utan
att Riksdagen skulle till Kong! Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse
med anhållan att det skulle tillåtas rikets skarpskytteföreningar att mot
sagde pris lösa de från förråden utbekomna, till krigsbruk odugliga exercisgevären.
Skulle nu en sådan framställning afgått och Kongl. Maj:t bifallit
densamma, så torde Kongl. Maj:t icke hafva underlåtit att föreskrifva
sådana vilkor för tillåtelse till inköp af gevär, att de bär befarade missbruken,
äfven om motionen varit af så obetänkt beskaffenhet, som den
ärade talaren förmodat den vara, icke skulle kommit att inträffa.

I öfrigt vill jag endast förklara, att då jag väckte min motion, skedde
det under förutsättning, att det varit Riksdagen som sednast bestämde priset
på de till skapskytteföreningarne utlemnade gevären, då detta nedsattes
från 6 R:dr till 3 R:dr. Jag egde nemligen då ej kännedom om att så
icke varit förhållandet.

Men jag vill ej längre upptaga Kammarens tid. Jag vill endast tillägga,
att jag väckte min motion derföre, att det syntes mig hårdt, att skarpskytteföreningarne,
sedan gevären blifvit genom flitig exercis skadade och således
ej uti det “oförändrade, skick11 som de böra vara, för att få återlemnas,
likväl skulle nödgas att inlösa dem med 3 R:dr stycket, ett pris som
de på långt när icke kunna vara värda. Dessutom torde mottagnings- och
förvaringskostnaden för förvaltningen åstadkomma långt större kostnader,
än de summor som genom skadeersättningar kunna erhållas.

Herr Svensén: Jag vill endast gifva till känna, att inom den

skarpskytteförening, som jag något närmare känner till, råder en liflig
önskan, att ett något moderatare pris måtte bestämmas för exercisgevären.
Visserligen tror jag icke, att den af motionären föreslagna väg
är den rätta för att komma till detta ändamål, men jag hoppas, att då
Herr Krigsministern nu är här närvarande och åhört den diskussion,
som egt rum i frågan, han tager saken i beaktande, och att derefter
bestämmes ett rimligare pris på de utslitna gevären, än det som nu är
stadgadt.

Öfverläggningen var slutad och på Herr Talmannens proposition blef
Utskottets ifrågavarande hemställan bifallen.

Punkten 24,

Bifölls.

Punkten 25.

Härvid yttrade:

Herr Fredrik Pettersson: Då Utskottet afslagit min motion

utan att derför anföra något annat skäl, än att Utskottet vid förra riks -

598

Den 6 Mara, e. m.

dagen afslog en motion af enahanda syfte som min, så vill det synas som
Utskottet skulle behandlat Öland väl stjufmoderligt och utan att vidare
bekymra sig om dess öde.

Utskottet säger vidare, att det väl ej nu lärer finnas större tillgång
på gevär än vid förra riksdagen. Härom borde väl Utskottet gjort sig
underrättadt, innan det helt enkelt afslog min motion.

Jag bär icke begärt något stort anslag i penningar, jag har blott
begärt, att Ölands befolkning skulle beredas tillgång på medel till sitt
försvar.

Jag yrkar derföre afslag på Utskottets Utlåtande och bifall till min
motion, och ber eder, mine Herrar, att ni ville fästa någon uppmärksamhet
vid denna sak, som icke är så alldeles utan sin vigt.

Vidare anfördes icke. Äfven denna punkt bifölls.

Hen vid Utlåtandet fogade tabell Litt. B.) godkändes med iakttagande
af den ändring deri, som blefve en följd af Kammarens rörande 22:dra
punkten fattade beslut.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr Hessle under 5 dagar från den 8 i denna månad,

Herr Kjellman under 14 dagar likaledes från den 8 dennes samt
Herr Carl Larsson under 14 dagar från den 17 innevarande Mars.

§ 6.

Anmäldes och bordlädes:

Konstitutions-Utskottets nedannämnda memorial, nemligen:

N:o 4, angående fullbordad granskning af de i Stats-Rådet förda
protokoll.

N:o 5, med förslag till ändring i Regeringsformens 72 §; och

N:o 6, i anledning af återremiss i viss del af Utskottets Utlåtande
N:o 1, angående af Herrar Treffenberg, Wallén och Falkman väckta motioner
om ändring i 23 § Riksdagsordningen; samt

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8, angående allmänna bevillningen; skolande,

enligt derom nu fattadt beslut, dessa ärenden, i ändamål af
förnyad bordläggning, å föredragningslistan för nästa sammanträde uppföras
näst framför Stats-Utskottets till afgörande då förekommande Utlå -

Den 6 Mars, e. m. 599

tande N:o 36, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Femte Hufvudtitel.

§ 7.

Protokollsutdrag rörande de beslut, som vid detta sammanträde fattats,
blef nu uppläst och godkändt.

Sammanträdet afslutades kl. l/2l 1 e. in.

In fidem
H. Husberg.