Protokoll 2021/22:63 Onsdagen den 2 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 2021/22:63

§ 1 Justering av protokoll

Protokollet för den 12 januari justerades.

§ 2 Anmälan om ny riksdagsledamot

Följande berättelse hade kommit in från Valprövningsnämnden:

Berättelse om granskning av bevis för ny ledamot av riksdagen

Till Valprövningsnämnden har från Valmyndigheten inkommit bevis om att Mattias Vepsä (S) utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 februari 2022 sedan Thomas Hammarberg (S) avsagt sig uppdraget.

Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen för den nya ledamoten och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 14 kap. 28 § vallagen (2005:837).

Stockholm den 31 januari 2022

Svante O. Johansson

ersättare för ordföranden/Agota Földes

sekreterare

§ 3 Anmälan om ersättare för statsråd

Talmannen anmälde

att Elsemarie Bjellqvist (S) inträtt som ersättare för statsrådet Anders Ygeman (S) från och med den 1 februari och tills vidare samt

att Alexander Ojanne (S) inträtt som ersättare för statsrådet Annika Strandhäll (S) från och med den 1 februari och tills vidare.

§ 4 Avsägelse

Talmannen meddelade att Erik Ezelius (S) avsagt sig uppdraget som suppleant i konstitutionsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

§ 5 Anmälan om vice ordförande i utskott

Talmannen anmälde att Lars Hjälmered (M) valts till andre vice ordförande i utbildningsutskottet från och med den 1 februari.

§ 6 Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

Följande skrivelser hade kommit in:

Interpellation 2021/22:263

Till riksdagen

Interpellation 2021/22:263 Lantmäteriets effektivitet samt möjligheten för kommuner att bli lantmäterimyndighet

av Ulrik Bergman (M)

Interpellationen kommer att besvaras torsdagen den 3 februari 2022.

Skälet till dröjsmålet är tidigare sjukdom.

Stockholm den 1 februari 2022

Finansdepartementet

Johan Danielsson (S)

Enligt uppdrag

Johan Ndure

Departementsråd

Interpellation 2021/22:294

Till riksdagen

Interpellation 2021/22:294 Inre utlänningskontroller

av Maria Malmer Stenergard (M)

Interpellationen kommer inte hinna besvaras inom tidsfristen.

Skälet till dröjsmålet är andra sedan tidigare inbokade arrangemang.

Interpellationen kommer att besvaras den 18 mars 2022.

Stockholm den 1 februari 2022

Justitiedepartementet

Morgan Johansson (S)

Enligt uppdrag

Jenny Kvarnholt

Expeditionschef

Interpellation 2021/22:309

Till riksdagen

Interpellation 2021/22:309 Målet om 26 200 poliser till 2025

av Katja Nyberg (SD)

Interpellationen kommer inte hinna besvaras inom tidsfristen.

Skälet till dröjsmålet är andra sedan tidigare inbokade arrangemang.

Interpellationen kommer att besvaras den 25 februari 2022.

Stockholm den 1 februari 2022

Justitiedepartementet

Morgan Johansson (S)

Enligt uppdrag

Jenny Kvarnholt

Expeditionschef

§ 7 Anmälan om faktapromemorior

Talmannen anmälde att följande faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen hade kommit in och överlämnats till utskott:

2021/22:FPM49 Direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter COM(2021) 782 till justitieutskottet

2021/22:FPM50 Prüm II COM(2021) 784 till justitieutskottet

§ 8 Ärenden för hänvisning till utskott

Följande dokument hänvisades till utskott:

Propositioner

2021/22:84, 91 och 93 till skatteutskottet

2021/22:94 till utbildningsutskottet

2021/22:97 till socialförsäkringsutskottet

Motion

2021/22:4381 till skatteutskottet

Extra ändringsbudget för 2022 – Ersättning-ar på sjukförsäkrings-området, stöd till före-tag, medel för testning och smittspårning
samt åtgärder på skatteområdet och andra områden med anledning av corona-viruset

§ 9 Extra ändringsbudget för 2022 – Ersättningar på sjukförsäkringsområdet, stöd till företag, medel för testning och smittspårning samt åtgärder på skatteområdet och andra områden med anledning av coronaviruset

Finansutskottets betänkande 2021/22:FiU16

Extra ändringsbudget för 2022 – Ersättningar på sjukförsäkringsområdet, stöd till företag, medel för testning och smittspårning samt åtgärder på skatteområdet och andra områden med anledning av coronaviruset (prop. 2021/22:86 och prop. 2021/22:89)

föredrogs.

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick avgöras trots att det varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det skulle behandlas.

Anf. 1 ÅSA WESTLUND (S):

Herr talman! Nu för tiden kan man få påminnelser i mobilen om vad som hände för ett visst antal år sedan. Häromdagen fick jag en påminnelse om att jag för på dagen två år sedan var i Sälen och åkte skidor. Det kändes nästan overkligt att se bilderna, inte för att jag hängde på någon bar med mina barn eller så. Men barnen var ändå med på aktiviteter där de satt tätt ihop med andra barn, om än utomhus, och vi åt lunch på en känd hamburgerkedja. Vi hade inga munskydd, och det hölls inga smittsäkra avstånd i affärerna.

Det kändes nästan som en påminnelse om en helt annan tidsepok. Det var det ju också. Det var precis innan smittspridningen tog fart i Sverige. Den 6 mars för två år sedan rapporterades om den första personen som var smittad inom vårt land. I två år nu har vi tillsammans tagit stort ansvar för att minska smittspridningen. Vi har hållit avstånd, vi har ställt in och vi har ställt om.

Regering och riksdag har också vidtagit historiskt omfattande åtgärder för att minska smittspridningen, säkra välfärden och lindra konsekvenserna för svenska jobb och företag. Vi har vidtagit åtgärder för nästan 400 miljarder kronor och har beslutat om mer än 20 ändringsbudgetar. Åtgärderna har haft stor effekt. Aldrig tidigare har så många företag och privata arbetstillfällen räddats av skattebetalarna.

Herr talman! I slutet av 2021 innebar det förvärrade smittläget att ytterligare restriktioner behövde införas. En sedan länge ansträngd hälso- och sjukvård såg ett stort inflöde av patienter med covid-19. Sedan dess har smittspridningen ökat. Även om just den här varianten av viruset verkar ge lite mildare symtom än tidigare varianter innebär den omfattande smittspridningen att många drabbas av allvarlig sjukdom.

För att minska smittspridningen vidtog regeringen en rad åtgärder redan före jul. Nya restriktioner infördes, och regeringen berättade att man avsåg att återinföra många av de stöd som funnits tidigare under pandemin, så att de kunde gälla retroaktivt genom extra ändringsbudgetar i början av 2022. Det är dem vi har på bordet här i dag, tack vare att många tjänstemän i offentlig förvaltning har arbetat hårt, under jul- och nyårsledigheten men givetvis också under andra tider, för att få detta på plats så fort som möjligt. Men det finns också en stark vilja hos riksdagens samtliga partier att få stöden på plats och att de ska kunna betalas ut så snabbt som möjligt. Det tror jag att väljarna uppskattar väldigt mycket. Stort tack för det samarbetet!

Totalt tillförs via dagens riksdagsbeslut 19,2 miljarder kronor till krisåtgärder. För det första införs åtgärder för minskad smittspridning om totalt 2,4 miljarder kronor. Det handlar om ersättning för slopat karensavdrag, ersättning till riskgrupper, smittbärarpenning, tillfällig föräldrapenning vid skolstängning och till föräldrar till vissa nyligen allvarligt sjuka barn samt slopat krav på läkarintyg de 14 första dagarna av sjuklöneperioden.

För det andra skjuter vi till 5,8 miljarder för att säkra sjukvårdens resurser för testning, smittspårning och vaccinering. I det här beslutet ökar vi även anslagen för skyndsamma sjukvårdstransporter samt slopar fribeloppet för studiemedel, så att studenter utan risk för återbetalningskrav kan bidra genom att rycka in inom vården och omsorgen.

För det tredje tillför vi 11 miljarder i stöd till drabbade företag för att lindra konsekvenserna för svenska jobb och företag. Det handlar om ersättning för sjuklönekostnader över det normala samt ett utökat omställnings- och omsättningsstöd. Därtill införs ytterligare anstånd med skatteinbetalningar samt skattefri förmån av fri parkering vid arbetsplatsen. Här finns också stöd till idrott och kultur och en förstärkning av evenemangsstödet, som också förlängs.

Herr talman! Besöksnäringen, kulturlivet och inte minst kulturarbetarna har drabbats hårt av pandemin. Restriktioner i syfte att minska smittspridningen har inneburit att publika verksamheter har fått ställas in. Det har drabbat och drabbar teatrar, konserthus, biografer, arenor, festivaler, mötesplatser och alla anställningar i anslutning till detta.

Kulturarbetares begränsade trygghet har försvagats ytterligare, och återhämtningen inom sektorn kommer att ta många år. Det bekräftas av kulturens återstartsutredning i betänkandet Från kris till kraft.

Pandemin har belyst de tuffa villkor som konst- och kulturskapare hade redan före pandemin. De ekonomiska villkor som konst- och kulturskapare lever under skiljer sig ofta från andra branscher, vilket gör att stöd som passar andra branscher inte passar kulturens utövare lika bra. Det gäller krisstöden, men det gäller också andra system. Det här måste vi jobba vidare med. Det är ett av skälen till att regeringen har tillsatt en utredning som ska se över sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare, vilket inbegriper många konst- och kulturutövare.

Kulturen får genom dagens beslut mer stöd än vad som fanns med i regeringens ursprungliga proposition. Sedan regeringen stängde sitt arbete med propositionen har utvecklingen med restriktioner fortsatt. Därmed har behovet av ökat stöd till kulturen också blivit alltmer tydligt.

Genom de samtal vi har haft i utskottet har vi enats om inte bara mer stöd utan också om en fördelning av kulturanslagen som gör att pengarna kan komma ut fort till berörda aktörer via Konstnärsnämnden och också komma samlingslokaler, regional kulturverksamhet, filmstöd och scenkonstinstitutioner till del. Jag tackar verkligen för det samarbetet.

Tillsammans med de kulturkrisstöd på över 6,4 miljarder som vi tidigare har anslagit, det förstärkta evenemangsstödet och de resurser som avsattes för återstart i höstbudgeten tror jag att de här pengarna gör stor skillnad, även om situationen kommer att vara fortsatt tuff för många i sektorn.

Herr talman! Regeringen har hittills under covid-19-pandemin vidtagit mycket omfattande åtgärder för att rädda svenska jobb och livskraftiga företag. Krisåtgärderna har gjort stor skillnad. De ekonomiska konsekvenserna av pandemin har mildrats. Vi har också sett hur delar av ekonomin återhämtat sig starkt i takt med att allt fler vaccinerat sig och smittspridningen minskat.

Men det är viktigt att komma ihåg att de historiskt stora stöd som tillförts under de två senaste åren har möjliggjorts av att Sverige gick in i pandemin med starka statsfinanser och den lägsta statsskulden sedan 1977. Det visar på vikten av att ha ordning och reda i statsfinanserna för att vi ska stå rustade också vid framtidens utmaningar och kriser.

Därför ser vi socialdemokrater med oro på att utskottet på eget initiativ ändrar i statens budget och ökar statens utgifter. Även om vi är i sak eniga med övriga utskottet om tillskottet till kulturen och välkomnar beredskapen att lyssna in delar av Regeringskansliets synpunkter på hur stödet bäst utformas, ser vi stora problem förknippade med att frångå den sammanhållna budgetprocess som riksdagen i brett samförstånd etablerat. Både beredningen och de avvägningar som måste göras mellan olika åtgärder blir lidande, och vi redogör ytterligare för detta i vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Det är i dag tydligt att utbredningen av omikronvarianten har inneburit en historiskt hög smittspridning. Vi är många som hoppas att vi snart ska vara ute ur pandemin och kunna återgå till en något mer normal tillvaro. Men vi vet också att nya varianter av detta eller andra virus kan uppkomma och göra att vi hamnar i liknande situationer igen. Vi följer därför förstås utvecklingen och är fortsatt beredda att vidta de åtgärder som krävs.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Innan jag tackar för ordet vill jag ändå uppmärksamma att detta kommer att bli Ulla Anderssons sista debatt som ekonomisk-politisk talesperson. Jag såg att hon skrev på Facebook i går att hon inför sin första ekonomisk-politiska debatt var lite nervös för att möta de personer som hon hade sett debattera på tv. Jag kan avslöja att jag har sett Ulla Andersson debattera på tv, och när jag hade min första budgetpolitiska debatt pirrade det även i magen på mig. Tack så mycket för gott samarbete, Ulla! Du har gjort stora insatser för svensk demokrati och politik. Lycka till med det du företar dig efter riksdagsmandatets upphörande!

Anf. 2 EDWARD RIEDL (M):

Herr talman! Pandemin har i första hand handlat om liv och hälsa. Personal inom hälso- och sjukvård, inom äldreomsorg och på många andra ställen har gjort och gör fortfarande ett fantastiskt jobb för att se till att människor både ska få lindring och klara livhanken. Många har också förlorat nära och kära. Den här pandemin har prövat både det svenska samhället och en stor del av världen.

Vi är förhoppningsvis i slutet av den, men det vet vi inte än. Alla vi som inte jobbar på sjukhus och i äldreomsorgen kan också göra vår del för att ta oss ur den här krisen. Vi kan gå och vaccinera oss, för det är vägen ut. Det är lösningen på hur vi ska kunna öppna upp samhället igen.

Efter två år med pandemi och återkommande restriktioner är läget akut för tiotusentals företag och anställda. Det är människor som riskerar att förlora sina jobb, sina företag och faktiskt också många gånger sina drömmar. Man har belånat hus och hem och är nu väldigt pressade. Därför är de krisstöd som vi i dag beslutar om så viktiga.

Regeringen har upprepade gånger under pandemin meddelat restriktioner utan att samtidigt meddela att det kommer krisstöd, och det har prövat de här företagen väldigt mycket. Det har gjort att man i ovisshet sagt upp personal som man kanske inte hade behövt säga upp, för det har tagit alldeles för lång tid innan stöd har kommit. Och de branscher som har drabbats hårdast är precis som tidigare ställen där människor möts. Det är restauranger och hotell.

Moderaterna och partierna i finansutskottet har tagit över mycket av den roll som regeringen borde ha haft, det vill säga att ta fram krisstöd. Vi har samtalat med varandra och kommit till bra slutsatser om hur vi ska kunna rädda jobb och företag. Det har handlat om alltifrån omställningsstöd till omsättningsstöd, evenemangsstöd och så vidare.

Vår finansministerkandidat Elisabeth Svantesson var tydlig med oss moderater i början av den här pandemin: Vi skulle jobba som om vi satt i regeringen. Vi skulle konstruktivt samtala med alla riksdagspartier och göra allt vi kan för att rädda jobb och företag. Vi skulle ta fram förslag och göra allt vi kan – inte sitta på sidan, gnälla och klaga på att andra inte gör sin del. Det arbetssättet har varit vägledande för oss moderater genom hela den här pandemin.

Herr talman! I dag har vi ytterligare två extra ändringsbudgetar att besluta om. De är till stora delar resultatet av ett utskottsinitiativ som Moderaterna tog strax före jul, som riksdagens partier har samtalat om och som vi ställt oss bakom.

Redan när regeringen började tala om problemen och eventuella kommande restriktioner började många företag avboka julbord och mycket annat, och det påverkade företagen. Då sa vi att vi inte bara kunde sitta och vänta, för det skulle ta en stund att få fram stöden. Det har det också gjort, men i dag ska vi besluta om dem, och det känns väldigt skönt.

De företag och anställda som har fått bära den största bördan av restriktionerna är, som jag sa, företag där människor möts. Jag vill särskilt lyfta fram en av de branscherna, nämligen kultur- och evenemangsnäringen. Flera från den branschen sitter på läktaren här i dag. Ni ska känna er hjärtligt välkomna till riksdagen! Många av er har ju varit här förut.

Krisstöden har av många olika skäl inte nått fram till företagen inom kultur- och evenemangsbranschen, men restriktionerna har ändå inneburit närmast näringsförbud för den typen av företag. Teaterproduktioner där man bara får fylla en liten del av salongen går helt enkelt inte ihop ekonomiskt, och man har övat lång tid innan själva produktionen ska sättas i verket. Det innebär att man har haft stora kostnader, och det blir inget av med intäkterna. Därför behövs den här typen av stöd.

Hur allvarligt läget var blev tydligt för ungefär tre veckor sedan, när delar av kultur- och evenemangsnäringen var här i riksdagen och lyssnade på partiledardebatten.

Här vill jag rikta ett stort tack till Camilla Waltersson Grönvall, som sitter här i kammaren i dag också. Hon är en moderat partikollega som på ett snabbt och skickligt sätt lyckades samla ihop både Moderaterna och delar av kultur- och evenemangsnäringen så att vi tillsammans kunde få en bild av läget. Det gjorde också att vi kunde börja fundera på hur vi skulle kunna förbättra de stöd som regeringen redan hade meddelat till branschen.

Då kan man fråga sig: Varför ska vi då rädda jobb och företag? Ja, först och främst är det en moralisk förpliktelse. Det vill säga om politiken stänger ned möjligheten för enskilda företag och för anställda i de företagen att på ett rimligt sätt få de intäkter som de haft tidigare, så finns det en moralisk förpliktelse att säkerställa att de får någon form av stöd.

Sedan är det så att mycket av det som kultur- och evenemangsnäringen står för är sådant som vi vill ha kvar efter pandemin. Det är teatrar och musikaler. Det är motionslopp och idrottsarrangemang. Allt detta är sådant som vi kommer att vilja ha kvar även efter pandemin. Därför är det viktigt att säkerställa att alla de delarna finns kvar.

Alla dessa företag inom evenemangsnäringen och kulturen står också för väldigt mycket skatteintäkter. Jag återkommer till detta, herr talman. De är en viktig del av den svenska ekonomin.

Herr talman! Jag har fått kommentarer om varför vi moderater vill satsa mer pengar på kulturen och varför vi höjer anslaget från 0,43 miljarder som regeringen föreslog till 3 miljarder. Varför satsar vi inte de pengarna på sjukvården i stället, där behövs de väl bättre?

Låt mig vara tydlig med alla er som lyssnar. Det här står inte i motsats till varandra, inte på något sätt. Om de här företagen inte överlever pandemin kommer de inte heller efter pandemin, herr talman, att bidra med skatteintäkter. Då har vi mindre pengar att satsa på just sjukvården, äldreomsorgen och skolan.

Det hänger ihop. Det är inte det ena eller det andra, herr talman. Med det sagt har vi från den här kammaren beslutat om stora satsningar på just sjukvården och äldreomsorgen, för pengarna har behövts där. Men det står inte i motsats till varandra.

Sedan vill jag att ni som lyssnar också förstår att krisstöd inte är bidrag. Det är en mycket stor skillnad mellan de sakerna. Det är en större kostnad för samhället om livskraftiga företag går i konkurs, för då kan de inte vara med och bidra framåt i tiden. Det är en mycket större kostnad för samhället om inte alla klarar sig igenom den här krisen.

Herr talman! Jag vill också säga till er som lyssnar att det faktiskt går att påverka både politiker och politiska beslut. Om man har bra argument och orkar kämpa för sin sak kan man komma väldigt långt.

Regeringen hade föreslagit 0,43 miljarder kronor till krisstöd för kultur och evenemang. Här vill jag nämna artisten Lisa Nilsson, skådespelerskan Sara Sommerfeld Unger, Emelie Löfmark som är ordförande för Sveriges Producenter och Privatteatrar. Tack till er! Ni är några av dem som har lagt ned väldigt mycket tid för att förklara den situation som kultur- och evenemangsbranschen befinner sig i.

Det ledde också fram till att Moderaterna kunde ta fram ett förslag med mer pengar i krisstöd. Det fick också stöd av de andra partierna här inne i kammaren. Jag hoppas att era branschkollegor på ett riktigt sätt tackar er för det arbete som ni har lagt ned. Utan att ni hade argumenterat för er sak hade vi inte haft mer pengar till krisstöd för kultur och evenemang.

Vi hade kort om tid. Vi fick jobba rätt långa dagar för att få det på plats. Jag vill från min och Moderaternas sida rikta ett stort tack till alla er som på olika sätt har bidragit, svarat i telefon sena kvällar och ibland nätter, för att vi skulle få ihop det här. Det har varit otroligt värdefullt.

Jag vill också rikta ett stort tack till de andra partierna i finansutskottet som har hjälpt till att se till att vi fick ett enigt förslag till slut. Det är mycket tack vare det arbete som lades ned från er sida, från evenemangs- och kulturnäringen, att prata med alla partier så att vi alla fick en bra bild av hur det ser ut.

Jag vill också säga tack till regeringen och framför allt Kulturdepartementet för bra samtal och för hur det här snabbt ska betalas ut så att det kommer dit där det ska vara.

För egen del har jag under de här veckorna förstått att kultur- och evenemangsbranschen sysselsätter 123 000 människor. Det finns tiotusentals hårt arbetande småföretagare. En av alla dessa känner jag lite mer väl än andra, en sångerska från Umeå. Jag ska inte nämna henne varje gång här.

Det är väldigt många små, hårt kämpande företagare som finns bakom detta. Tillsammans, allihop, omsätter de 84 miljarder kronor. Det är som jag sa både själavård och guldkant på tillvaron. Det är också väldigt mycket skatteintäkter som går till sådant som vi alla bryr oss om.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag i dag är väldigt glad för att vi kan fatta ett beslut i riksdagen som kommer att göra väldigt stor skillnad för väldigt många människor. Det är också det som är det mest fantastiska med riksdagsuppdraget.

Med det sagt vill jag i det sista jag säger rikta ett stort tack till Ulla Andersson för fantastiskt gott samarbete, framför allt de senaste två åren. Det har förvånat mig och säkert också andra att vi tillsammans har kunnat få mer pengar till äldreomsorgen, och vi har gjort en hel del företagsstöd ihop tillsammans, Vänsterpartiet och Moderaterna i gott samarbete. Evenemangsstödet var Ulla Andersson väldigt involverad i och såg till att det också blev bra. Det är med stor saknad vi kommer att se dig gå mot andra utmaningar i tillvaron. Stort tack för väldigt gott samarbete under de här åren! Jag hälsar också din efterträdare välkommen, som nu sitter bredvid dig i kammaren.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 3 ALEXANDER CHRISTIANSSON (SD):

Herr talman! Nu är det många gånger vi har stått i den här kammaren och debatterat extra ändringsbudgetar och betänkanden med fokus på pandemin. Det är nästan svårt att hålla räkningen.

Likt min kollega Åsa Westlund fick jag också ett minne i telefonen. Jag var dock inte i Sälen för två år sedan. Jag var däremot i Australien tillsammans med arbetsmarknadsutskottet för att studera deras arbetsmarknadspolitik. Vi skulle förkovra oss i hur de arbetar med matchningen för att dra nytta av det när vi jobbar med reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Då var corona på allas läppar. Folkhälsomyndigheten hade en tid innan dess sagt att det mystiska viruset från Kina förmodligen inte skulle komma att nå Sverige. De hade dessvärre fel. Nu två år senare vet vi att corona verkligen har slagit hårt mot vårt samhälle. Nu två år senare ser vi verkligen konsekvenserna av pandemin. Förhoppningsvis förnimmer vi dock ljuset i tunneln. Men det är inte någonting som vi ska ta ut i förskott. Vi vet fortfarande inte hur det kommer att utvecklas.

Faktum är att många företag, inte minst inom besöksnäringen, har haft det väldigt svårt väldigt länge, och de har det fortsatt väldigt svårt. Det är tråkigt. Det är företagare som jag verkligen sympatiserar med.

Samarbetet har varit bra under de här åren när det gäller stöden. Men vi i oppositionen har fått elda på rejält och rikta hård kritik mot regeringen inom flera områden där det inte fungerat.

Det har till exempel gällt otydligheten i hur stöden ska sökas. Det har varit total förvirring om referensmånader och vilka som kan ta del av stöden. Vi har många gånger debatterat handläggningstiderna med mera.

För ett år sedan, i februari 2021, debatterade vi betänkande 77 som gällde en annan extra ändringsbudget. Då var det också just stöden och anstånden som debatterades.

Jag lyfte då fram det limbo som pågick med de olika kraven på omsättningstapp som gick från 30 procent till 40 procent och till 50 procent, för att sedan gå tillbaka till 40 procent och slutligen landa på 30 procent igen, för att man skulle kunna få ta del av omställningsstödet.

Förmodligen var det inte bara jag utan många av oss härinne som blev kontaktade av väldigt många företagare. De kände en enorm förvirring över vad som gällde och en förtvivlan över de regelverk som de var tvungna att ta sig igenom för att ens kunna söka stöden.

För stora företag är det naturligtvis enklare då resurser och kompetens finns in-house på stora ekonomiavdelningar eller liknande, vilket förenklar ansökningsförfarandet rejält. De små företagen hade ofta väldigt stora problem och fick lösa det på andra sätt.

Jag vet att det var en ganska stor andel småföretag som inte ens sökte stöden även om de hade rätt till det, just av rädsla för vad konsekvensen skulle bli om de gjorde fel. De valde att till exempel belåna sig privat eller liknande.

Det är förfärligt att staten inte kunde erbjuda mer tydlighet och förståelse i en tid av kris. Hur skulle ett litet företag kunna ha koll på alla förändringar i de regelverken och klara av att söka stöden? Det var den frågan jag ställde för ett år sedan.

I dag talar jag fortfarande med företagare som inte fått ut ersättning från stöd som de sökt sedan flera år tillbaka. Orsaken har bland annat varit att Tillväxtverket inte haft koll på hur lönerna betalas ut inom branschen. Det har medfört att det exempelvis har blivit fel i referensmånaderna för korttidsstödet. Det är något som också uppmärksammats i den här kammaren vid flera tillfällen. Det är bara att beklaga att inte mer görs för att bistå i de här fallen.

Herr talman! Företag som arbetar inom vissa extra utsatta branscher kommer att behöva hjälp också framöver. För att komma till rätta med återhämtningen är det viktigt att politiken anpassas för att få näringen på fötter snabbt. Annars riskerar vi att gå miste om innovation, tillväxt och jobbskapande. Det är allvarligt för vår ekonomi på kort sikt men också på lång sikt.

För att ta ett konkret exempel vill jag lyfta kompetensbristen inom just besöksnäringen.

När restriktionerna var som hårdast blev de flesta tvungna att motvilligt varsla sin personal. När restriktionerna sedermera lättade under förra året uppstod ett behov av att anställa ny personal. Men hör och häpna: företag som jag har talat med kan inte ens få arbetssökande att komma på arbetsintervju. Och då ska man veta att det i dag finns 46 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen som har en direkt koppling till branschen. Av dessa är till och med 15 500 personer inskrivna i Hotell- och restaurangfackets a-kassa. Samtidigt finns det 7 000 lediga jobb inom branschen.

Utöver detta är, som alla vet, drygt 400 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen. Och då finns ändå relativt enkla arbeten tillgängliga på den svenska arbetsmarknaden. Det säger mycket om de brister som finns i dag inom arbetsmarknadspolitiken – ett politiskt område som regeringen är ansvarig för.

Kanske är detta ett ämne för en annan debatt. Men problemen inom Arbetsförmedlingen har pågått under så lång tid, och de kommer att bli allt tydligare i en post-covid-period, som vi nu går in i. Detta är problem som vi kommer att ha anledning att hantera vidare i den här kammaren.

Herr talman! Vi ser positivt på en stor del av förslagen i betänkandet. Det handlar om stöden till kultur och evenemang. Att redovisningsperioderna för anstånden nu utökas är naturligtvis helt nödvändigt för de företag som drabbats hårdast.

I proposition 2021/22:65 gick regeringen fram med förslaget att förlänga återbetalningstiden för skatteanstånden med 15 månader. Oppositionen i skatteutskottet menade att det var en alldeles för kort period. Då valde regeringen att dra tillbaka propositionen för att återkomma med ett bättre förslag. Det tycker vi är jättebra. Gör om, gör rätt, som man säger.

Viktigt här är att anstånd med skatten inte ska betraktas som ett ekonomiskt stöd. Det är ett lån från staten med en ränta på l,25 procent samt en anståndsavgift på 0,2 procent av anståndsbeloppet. Det är viktigt att ha med sig detta i diskussionen. Lånen ska betalas tillbaka, och då är det viktigt att staten erbjuder sjysta återbetalningsvillkor. För stöd är stöd, och lån är lån.

Hur regelverken beträffande omställningsstöden tolkas samt hur ersättningstappet om 30 procent är utformat ställer fortsatt till vissa problem för en del företag. Önskvärt hade varit att anpassa stöden närmare för de företag som vissa månader har stora och långtgående behov men som inte kan ta del av stöden.

Dock försämrar inte betänkandet för företagen, och det är det viktiga i det prekära läge som vi fortsatt befinner oss i.

Herr talman! Av den anledningen vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 4 MARTIN ÅDAHL (C):

Herr talman! Vägen till talarstolen är ibland ganska smal här i riksdagen. Med anledning av det vill jag, innan jag kommer till det väldigt allvarliga ämne som vi står inför i dag, inleda mitt anförande med att göra en sådan där intern sak som vi ibland gör i riksdagen, nämligen att tacka.

Jag vill tacka en politisk motståndare efter otaliga debatter – jag tror att det måste vara fler än tjugo som vi har haft tillsammans, Ulla Andersson från Vänsterpartiet. Jag minns från tidigare, när jag hade ett helt annat yrke och var i en annan värld, att en av våra främsta ekonomiprofessorer sa: Det finns en väldigt smart, skarp och kunnig debattör hos Vänsterpartiet. Henne borde du möta i en ekonomisk debatt som du är ansvarig för. Henne borde du lyssna på!

Jag tyckte redan då, Ulla Andersson, när jag ännu inte var din debattmotståndare, att han hade rätt. Förlåt, herr talman, att jag vänder mig direkt till Ulla här!

Även om vi tycker så fruktansvärt olika som vi faktiskt gör kan man känna av att det finns ett varmt hjärta som klappar där. Det är ditt hjärta, som klappar lika starkt som mitt för de här frågorna. Även om vi tycker helt olika om vägen dit har vi samma mål och samma grundläggande förhoppning beträffande människor som har det svårt. Så än en gång: Tack, Ulla, för alla dessa debatter, även om vi aldrig kommer att bli överens vare sig nu eller efter att du har slutat – utom i vissa frågor! Det finns såklart många sådana också. Stort tack!

Nu har jag ägnat en del av min talartid åt detta, och jag ska försöka vända mig klart och tydligt till det ämne som är så allvarligt.

Vi är nu förhoppningsvis inne i den sista vågen, men vi vet ju inte. Pandemin skär som ett svärd genom svensk ekonomi. Det ena företaget och den ena arbetsplatsen blomstrar och växer, och den andra drabbas obönhörligt av restriktioner. Det ena indexet – om man får vara så kall – går upp, och det andra rasar tillbaka till botten där det tidigare var.

Jag brukar i de här debatterna rikta ett tack till de företag jag pratar med. Det är de som har öppnat restaurangen klockan åtta på morgonen och stängt den sent på kvällen trots att de bara hade en enda kund under hela dagen och nästan inga pengar i kassan. Tack till alla er som orkar hålla människor kvar på lönelistan i ert hotell fast hotellet står tomt!

Jag har förstått att vi har besökare från kultursektorn på plats här i riksdagen i dag. Tack till er – alla ni som har satt upp en föreställning och framhärdat trots att det inte finns någon publik! Ni har hållit ert livsverk flytande till priset av enorm stress och, som många har nämnt här, en privatekonomi på gränsen till sammanbrott.

Jag vill också säga förlåt för att vi inte kan göra mer i politiken. Vi anser att vi vill göra mer än regeringen. Regeringen anser att den ville göra mer än den kunde. Men förlåt för att vi inte lyckades göra så mycket som vi hade kunnat den här tiden, även om vi försökte!

Därför är min första enkla vädjan till regeringen och till alla myndigheter som är berörda nu när vi är inne på den fyrahundrade, och mer, stödmiljarden för att rädda svensk ekonomi: Framför allt för alla dessa människors skull, behåll inte restriktionerna och rekommendationerna en dag längre än nödvändigt! Och då menar jag ”nödvändigt”, eftersom pandemin fortsätter att skörda offer och många kämpar så hårt på så många intensivavdelningar runt omkring i landet. Men vi vet att också restriktionerna kostar liv när livsverk slås i spillror och människor får gå från mångåriga jobb. Jag vädjar till er på alla vägar som står till buds, och å många människors vägnar, att häva restriktionerna så fort som det bara är möjligt.

När det gäller stöden är vi verkligen tacksamma att vi, och många andra, som förde fram detta har blivit hörsammade av regeringen. Man får nu stöd retroaktivt från restriktionernas början. Man borde egentligen ha fått det innan de började, men ändå. Alla dessa stöd aktiveras, även specifikt stöden till alla dem som är allra hårdast drabbade just nu. Det handlar om evenemangsstöd och liknande. Det är bra att här finns testning och smittspårning och pengar till sjukförsäkringsområdet samt stöd även när det gäller anstånd med skatt.

Jag vill tacka alla kollegor i finansutskottet för att vi ibland har lagt undan våra motsättningar för att göra detta. Men jag vill ändå framföra tre saker som inte är lika bra.

Det första är att det efter alla dessa insatser fortfarande finns tiotusentals företag som har startat mot alla odds under de senaste två åren och som i princip inte har fått någonting, förutom hyresstöd, av alla dessa stödpaket. Anledningen är att EU-regelverket inte anses kunna gå att töja och att referensmånaderna är fel.

Allt detta stämmer, men jag vill ändå påminna om att vi i Centerpartiet har tänkt att man kan ta bort arbetsgivaravgiften för de tio första anställda i nystartade företag efter pandemin. Då kan även de som har kämpat sig in och ibland kanske tagit över företag, som ändå betraktas som ett nytt företag, få en chans att vara en del av återstarten. De är ju också mitt inne i den djupa krisen. Det här gäller särskilt många små företag och många på landsbygden.

Det andra är något som flera har påpekat – jag ska säga det väldigt kort – nämligen att det inte är någon poäng med ett stöd som ingen vågar söka. Det är ingen poäng med ett stöd som man söker, och tycker att man gör allting rätt när man söker enligt vad politikerna har sagt i talarstolen, men inte får. Så har det varit för väldigt många – ofta kafkaliknande situationer. Dessa har nämnts här, så jag ska inte upprepa det. Men ett exempel är hotellet som ligger bredvid en arena. Där tolkar myndigheterna, på grund av att regeringen inte har skrivit reglerna tillräckligt bra, det som att eftersom arenan är stängd är det inte hotellet som har en restriktion utan arenan, och därmed får hotellet ingenting. Här vädjar vi verkligen om en förändring.

Vi vet också att det finns många tiotusentals ärenden som inte har behandlats, inte minst hos Tillväxtverket. Det kan ju inte vara resurserna på Tillväxtverket och den enorma backloggen med ärenden som ska göra att människors livsverk där ute inte går att rädda.

Jag vill också påpeka att på grund av den utdragna processen med anstånd med skatter och avgifter, så har många företag hamnat i en likviditetssituation som innebär att de hamnar i allvarliga svårigheter innan vi ens har hunnit fatta beslut om återbetalning. Vi driver på, så som har nämnts här i debatten, dels för att det ska gå fort med anstånden kring årsskiftet, dels för att återbetalningstiden ska bli längre än de 15 månader som nu gäller.

Jag vill också nämna en tredje sak, utöver att de nystartade företagen i princip inte har någonting och att det är så svårt med stöden och så vidare. Parallellt med detta har vi på den svenska landsbygden en fruktansvärd fyrdubbel smäll för det svenska lantbruket, som har extrema kostnadsökningar på diesel, konstgödsel, foder och el. Kom ihåg att många av företagen i de gröna näringarna är granne med eller till och med inom familjen jobbar med besöksnäringen samtidigt. Egentligen är det alltså en fruktansvärd femdubbel smäll med enorma kostnadschocker.

Här är vi väldigt tacksamma över att så många partier nu börjar hörsamma Centerpartiets vädjan om en nödmiljard till jordbruket och hoppas att vi kan få ut den så fort som möjligt, med tanke på de många miljarder i kostnadsökning som jordbruket nu har drabbats av parallellt med den här djupa krisen.

Vi vill också ha långsiktiga villkor för dessa bönder som kämpar just nu, långsiktiga jordbruksavdrag och premier för bioinsatser inte bara här och nu. Det gäller även för alla de små företagen så att de vågar fortsätta att investera, vågar anställa och vågar äga sina företag och tro på dem. Fyra av fem nya jobb i Sverige skapas fortsatt av små och växande företag. Så tack för att ni höll ut! Tack för att ni kämpar och skapar!

Nu måste de här stöden ut och restriktionerna avvecklas så snart det går. Nu måste såren i det svenska samhället och i svensk ekonomi börja helas igen så att vi kan skapa en bättre fortsättning.

Anf. 5 ULLA ANDERSSON (V):

Herr talman! Under den här pandemin har demokratin här i riksdagen fungerat väldigt väl. Vi har gjort vad vi har kunnat, ofta tillsammans, för att på bästa sätt ta oss igenom pandemin och för att så många som möjligt ska ta sig igenom pandemin. Vi börjar väl se ett ljus i tunneln. Man känner en viss förhoppning. Vi får väl se om den håller, men jag tänker bära den med mig. Det har nämligen varit tungt på många sätt.

Jag förstår den oro som många företagare har känt under den här tiden. Jag förstår den oro som många föreningar och organisationer har känt under den här tiden. Framför allt förstår jag alla som har slitit och kämpat i sjukvård och äldreomsorg och alla som har varit oroliga för nära och kära. Det är svårt att känna trygghet när vi har ett virus som inte syns, som man kan bära med sig och som kan göra att de man älskar faktiskt blir sjuka. Det är en stor och obehaglig otrygghetskänsla.

Nu står vi här igen, jag vet inte för vilken gång i ordningen, och ska diskutera en extra ändringsbudget. Och i morgon kommer det faktiskt en till. Så får det vara när pandemin fortsätter, för de här stöden och förslagen behövs.

För Vänsterpartiets del har vi under pandemin försökt lägga kraften på att förbättra de förslag som regeringen har kommit med, men vi har också försökt hitta samarbeten på olika sätt för att få till nya förslag och utveckla politiken. Vi har bland annat sett till att de företag som kan använda sig av korttidsstödet även ska omfatta familjeföretag. Vi har gjort så att man inte ska kunna ha aktieutdelning om man har stöd för korttidspermittering eller andra stöd.

Vi har tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna sett till att äldreomsorgen ska få mer pengar, att man ska satsa på att öka anställningstryggheten, se till att det byggs fler äldreboenden och att den medicinska kompetensen ökar. Vi har drivit på för att företagares regelverk kring a-kassan ska lättas upp så att man ska kunna få a-kassa om man är tvungen under pandemin. Vi har även drivit på för att löntagarna ska få samma förutsättningar att kunna få a-kassa, det vill säga lättat upp regelverket.

Vi har tillsammans med Kristdemokraterna drivit på för att också enskilda näringsidkare ska omfattas av företagsstöden, och tillsammans med Moderaterna har vi drivit evenemangsstödet. Vi har gjort mycket tillsammans mellan olika partier och på olika sätt bidragit i detta.

Nu står vi här igen med ytterligare en ändringsbudget. Det som egentligen förvånar, tycker jag, är att sjukvården trots två år av pandemi fortfarande inte har fått långsiktiga stöd – för att göra så att vi faktiskt kan få dem som har slutat i sjukvården att komma tillbaka, för att göra så att de som kämpar där orkar och vill fortsätta arbeta i sjukvården, det yrke de faktiskt har utbildat sig för och lagt väldigt mycket tid och engagemang på, för att göra så att de kan få fler arbetskamrater och vi fler vårdplatser. Fortfarande har inte ett sådant stöd kommit.

I den här extra ändringsbudgeten lägger man till resurser för att kompensera regionerna för ökade kostnader för vaccination och smittspårning med mera i samband med pandemin. Det är bra och viktigt, och det står vi självklart bakom. Men det behövs en långsiktighet för sjukvården för allas vår skull.

Även äldreomsorgen skulle behöva mer resurser långsiktigt. Där är behoven av bättre arbetsvillkor väldigt tydliga – mer tid och mindre stress med de gamla.

Herr talman! Det är också så att de pengar som har betalats ut från regeringen tyvärr i många regioner läggs på hög centralt. Personalen sliter där ute, men pengarna kommer inte ut. Tempot ökar och ökar, och till slut orkar man inte. Det behövs en skärpning från regionerna, inte minst här i Stockholm med det blågröna styret.

Herr talman! Vi har en väldigt hög arbetslöshet. Vi har också en arbetsförmedling som inte fungerar. Det kommer larmrapport på larmrapport. Personal säger upp sig och säger: Det här tror vi inte på; det här funkar inte. Senast i förrgår, tror jag att det var, kom Myndigheten för delaktighet ut med en ny rapport som visade att en grupp som betalar ett väldigt högt pris i de nyliberala experimenten med Arbetsförmedlingen är de funktionsnedsatta. De har kommit i kläm med subventionerade anställningar, praktikplatser och arbetslivsinriktad rehabilitering. Anställda som har jobbat med funktionsnedsatta har satts på andra arbetsuppgifter eller slutat på grund av det här experimenterandet.

I den här budgeten ligger inga ändringar av Arbetsförmedlingens uppdrag eller något tillskott av resurser. Det beklagar vi, för det hade behövts.

I den här budgeten ändrar man också på reglerna kring sjukförsäkringen, och det är bra. Man ska inte behöva läkarintyg, man ska få ett karensbidrag som det heter, och så vidare.

Det man kan konstatera, och som jag tror att de allra flesta nog har insett under den här pandemin, är att det inte är så bra när människor bär på någon smitta och går till jobbet fast de är sjuka. Man smittar andra. Men väldigt många har inte alternativet att vara hemma. Man kan ha en otrygg anställning eller en väldigt låg lön, och man måste gå till jobbet, för annars har man inte pengar till hyran. Den verkligheten lever väldigt många människor i. Jag har själv varit i den situationen. Vad väljer jag? Betalar hyran och ser till att jag har mat på bordet till min dotter eller stannar hemma från jobbet när jag känner att jag skulle kunna gå och jobba men egentligen är himla förkyld och borde vara hemma?

Jag tycker att det är beklagligt att vi inte har avskaffat karensdagen, som den kallas i folkmun, utan fortsätter behålla den. Våra nordiska grannländer har inte den. De klarar av det, men vi ska inte klara av det. Det beklagar jag djupt.

Herr talman! I den här budgeten som kom från regeringen var det extrapengar till kulturen och idrotten, och det är vi väldigt glada för. Kulturen har ett värde i sig, ett eget värde, och är en central och viktig del i allas våra liv – även idrotten såklart. Därför är det så viktigt att det tillförs resurser, att vi möjliggör för kulturen och idrotten att finnas där och att vi ska kunna ta del av dem även fortsättningsvis som aktiva eller som publik.

Att Moderaterna tog initiativet och höjde anslagen välkomnade vi och ställde oss bakom. Vi har från vår sida också tyckt att det varit väldigt viktigt att evenemangsstödet fick mer anslag så att man kan planera mer långsiktigt, för det finns en stor osäkerhet och otrygghet i det läge som råder.

Vi har också lyft upp mötesbranschens särskilda villkor, och vi vet att det troligtvis kommer att komma en uppmaning till regeringen här så småningom om att se över de stöd som finns för att möta de förutsättningar som den branschen har.

Vi tycker också att familjeföretagen borde omfattas av korttidspermitteringsstödet som nu finns. Vi välkomnar Kristdemokraternas initiativ till det.

Herr talman! Under coronapandemin har klyftorna i samhället ökat kraftigt. De rika har blivit rikare, om man tittar på hur det ser ut generellt, och de fattiga har blivit fattigare. Politikens uppgift borde ju vara att utjämna inkomstskillnaden och bygga ett robustare och starkare samhälle. Det kommer vi i Vänsterpartiet självklart att fortsätta jobba för.

Herr talman! Det här är min sista budgetdebatt som ekonomisk-politisk talesperson. Jag kommer säkert att fortsätta traska runt här och debattera på olika sätt och vis fram till nästa val. Sedan får vi se vad som händer efter det.

Jag vill tacka för era värmande och fina ord. De gjorde gott i mitt hjärta. Det var kallt hemma i Gävle i morse. Det var som en fin julbild ute med många minusgrader, men temperaturen i min kropp steg betydligt när jag hörde era fina ord.

Tack för gott samarbete, tack för alla debatter och tack för alla meningsskiljaktigheter – det är så demokratin ska fungera!

(Applåder)

Anf. 6 JAKOB FORSSMED (KD):

Herr talman! Den här pandemin har kostat liv och hälsa. Den har utmanat vårt sätt att leva. Den har berövat oss tid med dem vi älskar. Den har lett till att vi har drabbats av isolering. En del som jobbat i vissa verksamheter har drabbats av utmattning. Andra har drabbats av desperation över att se sitt livsverk smälta samman framför sina ögon. En del har drabbats av apati inför det nya, svåra som kanske också förändrar en redan besvärlig situation.

Sjukhuspersonalen, alla som arbetar i äldreomsorgen, alla som kör våra bussar dit vi ska, alla de som faktiskt tar sig till jobbet när motivationen tryter, alla de som tar ett beslut varje morgon om att försöka hålla ut lite längre med sin verksamhet innan man lägger det som man har slagits för, kanske i ett helt liv, i malpåse – alla de förtjänar ett stort tack för alla sina insatser.

Det finns många utmaningar också nu när många av oss tror att det här är ett slags adventstid då vi väntar på att det här ska vara över och ett ljus ska bryta fram. Vi ser det i fortsatta bekymmer i många delar av näringslivet samtidigt som andra mår bra. Vi ser det när det gäller barn och unga som rör sig mindre och som har tappat många av de sammanhang där man har funnit skyddsfaktorer, särskilt om man kommer från hem där man är mer utsatt än annars. Man har trillat ur föreningsverksamhet som betyder så mycket.

Herr talman! Jag är glad för att vi under pandemin har kunnat jobba hårt tillsammans i den här kammaren för att göra så mycket som vi kan för att förbättra för näringsliv, idrott, kultur och för att försöka rädda jobb och företag. Ofta har vi kunnat förbättra regeringens förslag. Jag tycker att regeringen har gjort mycket som har varit bra, inte minst i pandemins början, men jag tycker också att det har funnits en hel del brister längs vägen.

Det har vid några tillfällen, tycker jag, verkat som att man har önskat så mycket att pandemin har varit över att man inte har tagit höjd för nya bekymmer. Det har lett till onödiga fördröjningar och för låga och för dåliga stöd för näringslivet, vilket jag tror tyvärr har kostat jobb och företag.

Herr talman! Nu står vi här och diskuterar ytterligare en extra ändringsbudget. Kristdemokraterna menar att flera av de åtgärder som föreslås i denna extra ändringsbudget är både rimliga och nödvändiga. Det gäller sådant som medel till ett ökat arbete med vaccinering, testning och smittspårning och till ersättning för karensavdrag och höga sjuklönekostnader i den här mycket prövande tiden för många arbetsplatser.

Det gäller också det som vi kristdemokrater tillsammans med andra, inte minst Moderaterna, har varit med och drivit fram, som omställningsstöd för företag och omsättningsstöd för enskilda näringsidkare. Det har bidragit till att fler företag har kunnat ta sig genom krisen, och stöden återinförs nu på rejäla nivåer.

Det är också bra att det finns medel till kultur och idrott. Jag är väldigt glad att finansutskottet nu agerar för att stärka stödet till kultur och evenemang. Det är det som bidrar till att livet blir lite lättare att leva, att man orkar fortsätta planera för kulturevenemang, för idrottsevenemang och för en verksamhet som skänker så mycket glädje till oss andra och som ger gemenskap kring sådant som faktiskt betyder saker och ting i livet.

Därför är jag glad att det stödet nu kan höjas rejält. Tack till Moderaterna som tog initiativ till detta! Bra samarbete i utskottet har gjort det här möjligt.

Herr talman! Jag menar att betydligt mer också behöver göras i det här läget. När regeringen öppnar upp för korttidsarbetsstödet igen gör man det på ett annat sätt än vad som har gällt under pandemin. Helt plötsligt ska familjeföretagare, som vi i finansutskottet tillsammans brett över partigränserna såg till kom med i stödet, slängas ut.

De företag som normalt sett får sin huvudsakliga finansiering av offentliga medel, som fysioterapeuter som inte under pandemins smittvåg kan bedriva gruppträning, ska inte heller få omfattas av korttidspermitteringsstödet längre. Dessutom sjunker stödnivåerna från tre fjärdedelar av kostnaderna, som staten har tagit tidigare, till en tredjedel. För många företag är detta det stöd som de kan använda. Det gäller inte minst företag som är mer nystartade än andra.

Det här duger förstås inte, herr talman. Därför har vi kristdemokrater tagit ett initiativ i finansutskottet för att försöka att återigen, som vi har gjort innan, ändra på detta.

Vi ser också att Tillväxtverket behöver tillskott för att kunna beta av den långa kö av ansökningar som nu finns och som består av företag som sedan månader tillbaka inte har fått utbetalningar av stöd som de har rätt till, vilket naturligtvis frestar på en verksamhet som är svårt tyngd av en lång tid i kris.

Jag har gott hopp om att vi på dessa punkter kan hitta en enighet, eller i alla fall en bred majoritet, i utskottet för att återigen kunna ändra detta. Vi ska nämligen inte montera ned dessa stöd innan vi vet att pandemin faktiskt är över. Vi ska hoppas på det bästa, men vi måste agera som att pandemin fortfarande är över oss.

Herr talman! Vi har också föreslagit, som så många gånger tidigare, att tidsbegränsat anställda borde omfattas. Vi tycker att det har varit ett stort misstag genom pandemin att regeringen har valt att exkludera de personerna från korttidsarbetsstödet, som har varit så viktigt för att rädda jobb. Stödet har inte gällt alla anställda. Det bryter mot internationell kriserfarenhet. Det går emot de utredningar som låg till grund för korttidsarbetsstödet. Och detta har lett till en ökad arbetslöshet. Det har konstaterats av Finanspolitiska rådet, herr talman. Jag beklagar djupt att så har blivit fallet.

Det har också lett till att många har tappat viktig kontakt med sina tidigare arbetsgivare. I stället för att de med en permittering hade haft kvar den kontakten har de blivit av med sitt arbete och hamnat längre ifrån arbetsmarknaden. Det är inte minst detta som vi nu kan se i vissa branscher.

Herr talman! Vi har också lämnat in ett annat initiativ. Det handlar om att vi nu behöver stötta civilsamhället genom krisen. Det handlar om att stötta idrotten ytterligare, så att fler barn och unga kan komma tillbaka till viktig idrotts- och föreningsverksamhet. Vi har initialt fått ett brett stöd i utskottet för detta. Regeringen har nu också svarat och kommer att avsätta mer medel för att barn och unga ska kunna få idrotta i föreningsverksamhet. Det är väldigt välkommet.

Men vi ser att det behövs mer också till andra organisationer som jobbar för barn och unga och inte minst till föreningar, organisationer och andra som jobbar med hjälpverksamhet bland behövande – ensamma, utslagna, hemlösa och avsidestagna. De står nu och undrar: Ska vi orka fortsätta med vår verksamhet när vårt stöd tar slut? Ska vi fortsätta trots att vi inte kan bedriva vanlig insamlingsverksamhet och trots att vi är så begränsade som vi är? De behöver nu få ett extra stöd, och det hoppas jag att finansutskottet ska kunna enas om.

Dessa organisationer har uthålligt sträckt ut en hand till dem som är utsatta. Vi ska inte svika dem i detta läge, herr talman.

Till sist: Ulla Andersson har sin sista debatt här. Vi har tampats i denna kammare i snart åtta år. På ett sätt har det varit åtta långa år, men det beror inte i huvudsak på Ulla Andersson, även om hennes anföranden ofta är bland de längre i kammaren.

Herr talman! Ulla är en utomordentligt redig person, en person man kan lita på. Vi har olika uppfattningar om det mesta när det gäller ekonomisk politik, men när vi inte har haft det har det varit enkelt att finna gemensamma överenskommelser med Ulla.

När man hör Ulla i talarstolen är det inte alltid man tänker att det är den mest pragmatiska politikern på norra halvklotet. Men Ulla ser möjligheter. Hon är intresserad av att åstadkomma resultat. Och det har vi kunnat göra tillsammans när det gäller penningtvätt och när det gäller äldreomsorgen. Vi får nu fler utbildade sjuksköterskor. Vi får färre som ofrivilligt jobbar deltid. Vi bygger fler äldreboenden. Vi har kunnat jobba tillsammans för familjeföretagen, småföretagen och sådana saker. Jag uppskattar verkligen att ett handslag med Ulla gäller. Jag önskar dig all lycka till framöver, Ulla. Och kom ihåg att det heter ostbågar!

(Applåder)

Anf. 7 MATS PERSSON (L):

Herr talman! Det bästa med februari är att det är en kort månad. Det är ett ganska vanligt uttryck. Februari är den månad då många människor knyter handen lite extra i fickan när de går till jobbet eller när de stiger upp på morgonen. Det är den månaden då många som varje dag kämpar med att försörja sig själva och sina familjer går till jobbet och känner att det är rätt segt. Man behöver någonting att se fram emot. Det är då man brukar boka biobiljetten, musikalbiljetten, den roliga resan eller kanske ett restaurangbesök.

Pandemin gör februari ännu jobbigare än vad februari alltid är. Med ett par års erfarenhet av pandemin börjar den på något sätt krypa in och bli ganska jobbig. Jag tror att vi är många som känner: Kan det inte bara vara slut nu?

Från min sons förskola hemma i Lund, i Skåne, kommer det varje dag mejl om att det är svårt att få verksamheten att gå ihop eftersom väldigt många är hemma. Antingen är de själva sjuka eller så sitter de i så kallad hushållskarantän. Kan ni lämna lite senare? Kan ni hämta lite tidigare? Kanske behöver ni inte ha ert barn på förskolan i dag, för läget är väldigt tajt.

Herr talman! Så där ser det ut i hela välfärden. Titta på sjukvården! Brist på vårdplatser har Sverige haft länge, men nu under pandemin blir den brutalt tydlig. Detta visar att svensk sjukvård inte håller måttet. En akutläkare kan lägga halva sin arbetsdag på att hitta vårdplatser, och man känner en stark frustration över att patienterna inte får den vård som de har rätt till.

Herr talman! Den här budgeten, som vi ska klubba i eftermiddag, handlar om stöd som är viktiga när det gäller att se till att Sverige går starkare ur pandemin. Det är uppenbart, tycker jag, att företagare och välfärden är lika viktiga i det svenska samhället. Utan företagare har vi inga pengar till välfärden, och utan välfärden, som många känner starkt för, fungerar inte vårt samhälle.

Herr talman! Till skillnad från någon tidigare talare i denna talarstol tycker jag att det är en styrka att det är riksdagen och riksdagens partier som gemensamt formulerar och tar fram politik och som ser till att dessa stöd blir så bra som de kan bli och når så många människor som möjligt. Det är uppenbart att flera av de stöd vi har i dag inte är tillräckligt bra.

Det tar för lång tid att få besked om huruvida man får några pengar. Det är långa handläggningstider. En hel del av stöden är inte utformade på ett sätt som passar krögaren i Ystad eller företagaren i Luleå. Det är uppenbart att politiken behöver göra mer för att se till att pengarna kommer ut snabbare. Och det är uppenbart att politiken behöver göra mer för att se till att det finns kulturutövare som kan erbjuda en musikal, en teater eller motsvarande verksamhet som vi så gärna vill boka en biljett till den där gråa dagen i februari.

Herr talman! Jag vill rikta ett stort tack till Moderaterna för initiativet i finansutskottet. Jag vill också rikta ett stort tack till alla andra partier när vi nu gemensamt har sett till att det skjuts till mer pengar till kultur.

Herr talman! Det är uppenbart att regeringen saknar en plan för pandemin. Vad är logiken i att 2 800 personer en vardagskväll kan titta på när Malmö Redhawks spelar ishockey mot Leksand men att jag och min fru inte kan sitta på restaurangen efter klockan 23.00? Vad är logiken i det? Vad är logiken i att människor ska sitta i hushållskarantän i fem till sju dagar när förskolan skriker efter personal eftersom hälften av personalen är hemma? Hushållskarantänen gör att de måste vara hemma.

Danmark och Norge öppnar upp. Vi ser nu att vi behöver göra detta för att samhället ska fungera och för att vi ser slutet av pandemin. Det är uppenbart att regeringen saknar en plan för att öppna upp Sverige och att de saknar en plan för hela coronastrategin.

Vad är logiken i att 2 800 personer kan se på ishockey men att jag inte kan sitta med min fru på en restaurang efter klockan 23.00? Det finns ingen logik.

Herr talman! Denna budget är viktig i det här läget för att vi ska kunna se till att vi har företag som överlever, att välfärden står stark och att vi har ett kulturliv också efter pandemin. Det är viktiga steg som finansutskottet nu tar efter att vi gemensamt i utskottet har tagit dessa viktiga initiativ.

Allra sist, Ulla Andersson, vill jag rikta ett stort tack till dig för alla dina insatser. Du och jag har inte ofta samma uppfattning, och det är på något sätt demokratins styrka att vi samlas här inne för att bråka i stället för att använda vapen och bråka på otäckare sätt.

Du och jag har som sagt inte alltid samma uppfattning, men jag har stor respekt för din gärning, för din kunskap och för dina insatser här i kammaren och i riksdagens arbete. Stort tack för dina insatser och lycka till framöver!

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 8 JANINE ALM ERICSON (MP):

Herr talman! Pandemins vedermödor har varit över oss länge nu. I två år har vi sett vänner och anhöriga bli svårt sjuka och till och med dö, samtidigt som samhället i omgångar tvingats till restriktioner för att försöka rädda så många som möjligt.

Vi har inte undgått pandemin och dess skadeverkningar, men som samhälle har vi ändå klarat oss relativt väl. En regering som har tagit initiativ till hindrad smittspridning och stöd till branscher som drabbats av restriktionerna liksom en riksdag som samarbetat för Sveriges bästa är ett styrkebesked i en kris. Under tiden har vaccinet tagits fram och varianterna på viruset kommit och gått. Nu ser vi förhoppningsvis den sista perioden av restriktioner för att förhindra smittspridning.

De förslag som presenteras i den här budgeten från regeringen och när det gäller kulturen från riksdagen är bra och välbehövliga. Det ska vara lätt att göra rätt i en kris. Ekonomin ska inte sätta stopp för möjligheten att vara hemma när det behövs för att förhindra smittspridning, och företagen ska kunna anpassa sin verksamhet och därmed förhindra konkurser och risken att se livsverk förloras.

Samhället behöver också fortsätta att testa och spåra. Sjukvården måste fortsätta att fungera, och jag vill, när vi pratar om pandemin, också passa på att tacka all personal i sjukvården som uträttat absoluta stordåd under en mycket lång tid. Framåt måste vi också se till att ni får en bättre arbetssituation och fler kollegor.

Pandemin rasar som vi vet inte bara i Sverige. Att vi nu skänker utrustning vi inte själva behöver är också ett sätt att visa solidaritet i en svår tid. I början av pandemin såg vi att samarbete och omsorg om varandra över landsgränserna inte fungerade. Det är någonting som vi behöver lära oss av framöver. Men sedan länge har Sverige nu donerat av sitt överskott. Det är viktigt att vi gör det som behövs och vad vi kan, även om det inte räknas in i biståndet och internationella DAC-regler.

Regeringen börjar med materiel, men jag hoppas att vi också kommer att agera likadant om det skulle uppstå en situation där vi har överskott av vaccindoser. Sverige har donerat mycket, både resurser och doser, genom Covax ända sedan vacciner fanns på plats, och jag hoppas att vi ser en fortsättning på det. En pandemi bekämpar vi nämligen bara tillsammans.

I den här extra ändringsbudgeten är jag glad att utskottet har enats kring Moderaternas förslag om mer pengar till kultursektorn, men vi i Miljöpartiet hade gärna sett mer och ett annat upplägg.

Vi i Miljöpartiet, med Amanda Lind och Anna Sibinska, krävde snabbt krisåtgärder för kulturen när nya restriktioner kom. Det vi sedan såg från regeringen var för lågt och utan ambitioner att till exempel ändra i ansökningsförfarandena. Dessutom naggade de på pengar som var ämnade att gå till återstart och inte till krisstöd. Men läget är alarmerande, och därför är det nu glädjande att utskottet har reagerat och att mer pengar kommer kulturen till del.

Vi hade dock helst sett en ordning där de medel som regeringen utlovade 2021 genom det evenemangsstöd som kom då hade kunnat användas fullt ut och komma alla berörda till del. Vi tycker att krisstöden till kulturen skulle förstärkas med 2 miljarder, där huvuddelen fördelas genom Kulturrådet. Där finns en bra organisation, kriterier som är välkända för sektorn och handläggare som är vana att hantera krisstöden.

Att merparten från utskottet ändå läggs på evenemangsstödet gör att kriterierna behöver ses över skyndsamt. Den nuvarande utformningen har ju inte lyckats möta behovet. Det har varit svårt och krångligt att söka, och pengarna behövs för mycket för att vi ska riskera att de brinner inne. Eftersom det föreligger en osäkerhet kring hur stora möjligheterna är att anpassa evenemangsstödet och hur lång tid det kommer att ta hade vi hellre sett ett annat upplägg.

Herr talman! Nu tror vi ändå att vi ser ljuset i tunneln. Då behövs det också pengar för att satsa på en återstart. Därför ville vi i vårt förslag tillföra ytterligare 500 miljoner för just återstarten. Detta hade behövt aviseras nu för att stärka möjligheterna till en långsiktig planering.

Jag är ändå glad att det kommer mer stöd till kulturen. Jag är också glad att vi har haft en väldigt bra dialog med branschen som tydligt visat vad som behövs för att underlätta i krisen, och jag är glad för det engagemang som de har visat inte bara i dialog utan också genom att komma hit till riksdagen när vi debatterar dessa frågor. Ett väldigt stort tack till er! Med en sådan tydlighet är det lättare för politiken att enas, som vi har gjort här, och då blir det också en viktig del i det demokratiska arbetet.

Herr talman! Vi ser många branscher som går på knäna av direkta eller indirekta effekter av pandemin. Vi kommer att behöva titta på ytterligare stöd för att komma ur den här krisen så helskinnade som möjligt som människor och som samhälle. Flera förslag ligger redan på utskottets bord, bland annat stöd till civilsamhället och lantbruket.

För oss i Miljöpartiet är det viktigt att stöden i pandemin inte omkullkastar den omställning som också måste ske. Klimatkrisen har ju inte försvunnit för att vi har en pandemi att hantera. Vi måste hitta ett sätt att stötta utan att äventyra vårt arbete med att nå målen i Parisavtalet. Det går att ta oss ur den här krisen tillsammans utan att kasta kampen för en bättre värld överbord.

Jag vill också tacka dig, Ulla. Det har varit väldigt roligt att vara i finansutskottet med dig – inte så länge som jag hade önskat den här gången. Men jag är så otroligt imponerad av ditt arbete. Du har hjärtat på rätta stället, alltid på de allra svagastes och mest utsattas sida, och du håller debatten stringent och oss andra på fötterna.

Det har varit otroligt roligt att få göra det här tillsammans med dig, men nu välkomnar jag också Ali Esbati. Det ska bli väldigt bra att ha dig i utskottet för att företräda Vänsterpartiets politik! Som även andra har konstaterat är vi inte alltid överens, men vi har ett gott samarbete.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 10 Riksrevisionens rapport om Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin

Skatteutskottets betänkande 2021/22:SkU10

Riksrevisionens rapport om Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin (skr. 2021/22:47)

föredrogs.

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades under § 18.)

Riksrevisionens rap-port om effektiviteten
i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

§ 11 Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

Justitieutskottets betänkande 2021/22:JuU12

Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta (skr. 2021/22:57)

föredrogs.

Anf. 9 ELLEN JUNTTI (M):

Herr talman! I dag skulle vi debattera Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta, men det är bara jag som finns med på talarlistan. Det verkar bara vara Moderaterna som tycker att brottsofferfrågor är viktiga. Socialdemokraterna finns inte med på talarlistan, men jag ser att några har kommit in i kammaren. De kanske känner sig tvungna att säga någonting nu när vi moderater har velat ha debatten. Vi tycker att brottsofferfrågor är otroligt viktiga.

Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi moderater anser att brottsofferperspektivet behöver stärkas i svenskt rättsväsen. Den som har utsatts för brott ska alltid kunna räkna med att samhället ger ett starkt stöd.

Bakom nästan varje polisanmälan finns någon som har utsatts för våld, hot eller kränkning av något slag. Någon kan ha drabbats fysiskt och dessutom fått psykiska skador som tar lång tid att bearbeta och återhämta sig från. Många drabbas av ett brott: den som utsätts, vänner och anhöriga. Samma gäller även gärningsmännens familjer, som hamnar i en svår situation. Många gånger finns även barn med i bilden.

Den som har utsatts för ett brott ska få den information som behövs med anledning av brottet samt få reda på vilket stöd som finns att få. Polisen har redan i dag en viss skyldighet att bistå med information och ge tydligare återkoppling om utredningen. Om en förundersökning läggs ned ska polisen tydligt redogöra för vilka åtgärder som har vidtagits och motiven till att ärendet läggs ned.

Moderaterna anser att större fokus ska riktas mot brottsoffren och ta hänsyn till det lidande de har tvingats utstå, i stället för att som i dag primärt ha utgångspunkt i gärningsmännen. Därför vill vi stärka brottsofferperspektivet i svenskt rättsväsen.

I den aktuella rapporten framkommer flera brister som gör att arbetet inte är så effektivt som det skulle kunna vara. Effektivitetsbristerna handlar till stor del om att Polismyndigheten har gett olika kategorier av medarbetare viktiga uppgifter som inte är anpassade till dem som ska utföra dem. Bristerna kan leda till att brottsutsatta inte får den information som de har rätt till, och det kan därmed påverka deras vilja och möjlighet att medverka i rättsprocessen.

Varje år ska Polismyndigheten informera omkring 1 miljon brottsutsatta privatpersoner om deras rättigheter, vilket stöd de kan få och hur deras ärenden framskrider. Granskningen visar att Polismyndigheten inte har utvärderat viktiga aspekter av hur myndigheten informerar brottsutsatta, och den interna styrningen samt stödet behöver utvecklas på flera olika sätt. Riksrevisionen lämnar fyra rekommendationer.

Riksrevisionens rap-port om effektiviteten
i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

Man ska regelbundet följa och utvärdera i vilken utsträckning och hur medarbetarna informerar de brottsutsatta. Vidare ska man utvärdera om medarbetarna får rätt stöd. Dessutom ska man se över utbildningarna för operatörer på polisens kontaktcenter och för civilanställda receptionister så att de får goda förutsättningar att informera brottsoffer. Slutligen ska rutiner för tydlig ansvarsfördelning införas, som säkerställer att brottsutsatta får den information de behöver under hela ärendets gång – från början till slut.

Herr talman! Polismyndigheten har tagit del av Riksrevisionens rapport och anser att samtliga rekommendationer är relevanta. Myndigheten har börjat arbeta med att vidta åtgärder. Det är bra, men arbetet måste ske skyndsamt eftersom det är så viktigt att brottsutsatta får stöd och skydd.

Varför är det så viktigt att de får stödet? Ju bättre information de får från polisen om hur deras ärenden framskrider, desto större är viljan att medverka. Det är ett stort problem redan i dag att många målsägare hoppar av utredningar. De hoppar alltså av på det sättet att de inte vill medverka. Om de inte vill medverka blir det många gånger otroligt svårt att fullfölja utredningen. Om de brottsutsatta inte får den information och det stöd de behöver och har rätt till kommer många att säga att de inte vill vara med längre. Då blir det jättesvårt att se till att fullfölja hela brottsutredningen. Till slut får inte de brottsutsatta upprättelse, vilket de många gånger har rätt till, och de känner sig svikna av samhället. Det här innebär också att många brottslingar går fria eftersom de inte blir dömda för brotten, och det är verkligen illa. Om de inte stoppas i tid fortsätter de, och brottsoffren blir fler.

Det är jätteviktigt att brottsoffer får information. Det kan låta lite som ”vadå information”, men det är jätteviktigt. Då blir möjligheten större för brottsoffer att få upprättelse och att gärningsmännen hamnar bakom lås och bom.

Riksdagen har vid två tidigare tillfällen gjort tillkännagivanden till regeringen att polisens information till brottsutsatta behöver förbättras. Första gången var 2015, och andra gången var 2017. Trots dessa tillkännagivanden finns fortfarande stora brister. Det är alltså sju år sedan det första tillkännagivandet gjordes. I och med detta är det nödvändigt att återigen rikta ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta förbättras i enlighet med rekommendationerna i Riksrevisionens rapport.

Det här arbetet är viktigt och får inte ta sju nya år. Nu har det gått lång tid.

Jag tittar ut i kammaren och undrar om någon från Socialdemokraterna vill komma upp i talarstolen och säga någonting om brottsoffer. Det är tydligen bara vi moderater som tycker att frågorna som rör brottsoffer är viktiga. Finns det någon? Ja!

Jag avslutar med att vi moderater anser att brottsofferperspektivet är ytterst viktigt, och vi kommer att fortsätta att jobba med den frågan.

Riksrevisionens rap-port om effektiviteten
i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

(Applåder)

Anf. 10 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S):

Herr talman! Att brottsutsatta får den information de har rätt till är otroligt viktigt. Det handlar om möjligheten till ett bra stöd och skydd. Det handlar om att förbättra förutsättningarna för att på ett bra sätt kunna medverka vid utredningar, och det gynnar såväl rättsprocessen som det ökar förtroendet inom hela området.

Om detta råder politisk enighet. Som ordförande i justitieutskottet välkomnar jag granskningen av Polismyndighetens information till brottsutsatta. Man ringar in flera brister som gör att arbetet inte är så effektivt som det skulle kunna vara och lägger fram bra och avvägda rekommendationer. Polismyndigheten svarar tydligt och tycker att rekommendationerna är relevanta samt pekar på att de är en del av det pågående arbetet i myndigheten. Konkreta förbättringar har också redan gjorts.

Herr talman! Så långt inga konstigheter. Men det är nu det intressanta börjar. Moderaterna och det högerkonservativa blocket instämmer i grunden i att det här är viktiga frågor. Det hörde vi av föregående talare. Man instämmer i granskningen som har gjorts av Riksrevisionen, man instämmer i rekommendationerna till myndigheten och man till och med noterar att regeringen särskilt kommer att följa arbetet.

Räcker det så? Nej, såklart inte. Moderaterna ställer sin vana trogen frågorna: Kan vi KU-anmäla någon? Kan vi föreslå ett utskottsinitiativ? Kan vi gå till storms i frågan för att på det sättet sätta bilden av att regeringen inte gör det regeringen ska, att problemen är bra mycket större än de egentligen är eller att det här är en fråga som bara Moderaterna driver?

I dag föreslår man ett tillkännagivande för att visa handlingskraft i denna viktiga fråga, att riksdagen ska säga till regeringen att regeringen ska göra det regeringen redan har sagt och att man ska följa upp det Polismyndigheten redan har påbörjat.

Det där förändrar inte sakfrågan. Det där är ett jättetydligt och bra exempel på rätt dålig oppositionspolitik.

Jag tycker att det här på ett bra sätt sammanfattar vikten av dessa frågor, det viktiga arbetet som myndigheten själv gör och det tydliga beskedet att regeringen kommer att följa upp det här.

Det finns inget skäl att rikta det här tillkännagivandet till regeringen i detta läge. Jag yrkar bifall till vår reservation.

(Applåder)

Anf. 11 ELLEN JUNTTI (M) replik:

Herr talman! Hur viktigt tycker regeringen att det är att brottsoffer får den information de behöver och det stöd de behöver? Ni hade inte satt upp er på talarlistan när den här debatten började, så ni kan inte ha tyckt att frågan var särskilt viktig. Att Fredrik Lundh Sammeli gick upp förmodar jag var därför att vi hade tagit upp det och jag står på talarlistan. Om jag inte hade gjort det hade ni inte tyckt att det var så viktigt. Då hade ni inte varit här. Jag tycker att det är väldigt tydligt att ni kände er tvungna att komma hit och säga några ord i talarstolen bara för att vi moderater värnar brottsofferfrågan. Det går inte att tyda på något annat sätt. Annars hade ju Fredrik Lundh Sammelis namn stått på talarlistan tillsammans med mitt namn. Det gjorde det inte, så jag tror det är ganska uppenbart för alla.

Riksrevisionens rap-port om effektiviteten
i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

Sedan säger Fredrik Lundh Sammeli att regeringen har visat handlingskraft. Jaha? År 2015 kom första tillkännagivandet. Efter sju år är det fortfarande så här pass många brister som visas i Riksrevisionens rapport. Det är inte särskilt handlingskraftigt, och det här är en jätteviktig fråga.

Fredrik Lundh Sammeli säger att regeringen särskilt ska följa frågan och arbetet. Jaha? Hur länge då innan det blir mer verkstad så att bristerna åtgärdas?

Fredrik Lundh Sammeli säger också att regeringen har sagt att den ska följa upp. Ja, sagt och sagt. Det räcker inte att man bara säger; man måste ha lite verkstad också.

När kommer regeringen att se till att de här rekommendationerna åtgärdas?

Anf. 12 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S) replik:

Herr talman! Jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande. Det här är en viktig fråga. Det finns inget parti i denna kammare som inte tycker att frågan om information och stöd till brottsutsatta är otroligt viktig. Det handlar om deras möjligheter till skydd och stöd, om tryggheten för dem i att kunna vara en del av rättsprocessen men också om att ha delaktighet i rättsprocessen så att vi får fler människor dömda.

Riksrevisionen granskar myndigheten och hittar tydliga brister där man menar att myndigheten inte är effektiv nog. Det välkomnar myndigheten. De pekar tydligt på det arbete de är mitt uppe i, ett stort och omfattande arbete för att stärka just området brottsutsatta.

Regeringen har till riksdagen svarat på hur man ser på Riksrevisionens rekommendationer till Polismyndigheten.

I allt det här finns en bred enighet i riksdagen om vikten av frågan. Det är naturligt att myndigheten granskas. De har tydliga förslag på hur de ska hantera detta. Men jag tänker att den moderata ledamoten Juntti försöker göra en höna av en fjäder. Inget annat parti såg ju skäl att ge bilden av att det finns en jättestor politisk oenighet i den här frågan, som Juntti valde att göra.

Anf. 13 ELLEN JUNTTI (M) replik:

Herr talman! Det första tillkännagivandet kom 2015. Det är sju år sedan, och det finns fortfarande så här många brister enligt Riksrevisionens rapport. Regeringen har inte gjort tillräckligt.

Fredrik Lundh Sammeli säger att regeringen har sagt. Ja, det går som sagt att säga och säga, men det måste faktiskt bli lite verkstad också.

Fredrik Lundh Sammeli säger också att det här är en viktig fråga för regeringen. Om den nu är så himla viktig, varför hade ni inte satt upp er på talarlistan i morse? Då var det bara jag från Moderaterna som stod där. Ni hoppade in när ni såg att Moderaterna ville ha den här debatten. Det är uppenbart att Socialdemokraterna tyckte att det här var en oviktig debatt fram till dess att jag stod i talarstolen.

Det hjälper som sagt inte att bara säga och säga, utan det behövs också lite verkstad. Det är sju år sedan det första tillkännagivandet kom. När tänker ni ta itu med det här och se till att Polismyndigheten har åtgärdat bristerna som Riksrevisionen visar på i sin rapport? När? Kommer det att ta sju år till?

Riksrevisionens rap-port om effektiviteten
i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

(Applåder)

Anf. 14 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S) replik:

Herr talman! Riksrevisionens rekommendationer handlar om att följa upp och utvärdera hur medarbetare informerar brottsutsatta. De handlar om att utvärdera medarbetarnas stöd och se till att de också får ett anpassat och utvecklat stöd för att jobba bättre med detta utifrån ny teknik, att se över utbildningen för operatörerna på kontaktcentren inom polisen och de civilanställda receptionisterna med flera för att de också ska kunna ge tydlig och bra information, att förstärka hela detta område inom Polismyndigheten och att införa rutiner med tydlig ansvarsfördelning som säkerställer att man får den information man behöver under hela gången.

Det är inte så att ingenting har hänt sedan 2015. Om ledamoten Juntti tar del av Riksrevisionens granskning ser hon tydligt att det här är de fyra rekommendationerna för att förstärka det arbete som redan pågår. Det är rekommendationer till myndigheten. Riksrevisionen ger inga rekommendationer till regeringen.

Det är väl också där det är tydligt att Moderaterna finner trygghet i det återkommande mönstret. Finns det någon att KU-anmäla? Kan vi ta ett utskottsinitiativ? Kan vi storma lite grann för att ge bilden av att vi är de enda som driver den här frågan?

Det är inte seriöst. Det är inte seriöst i väldigt många frågor, och det är inte seriöst i den här frågan. Regeringen kommer att följa arbetet. Myndigheten har ett tydligt uppdrag att jobba utifrån de rekommendationer man har fått och tycker också att det är väldigt relevant. Man kan peka på arbete som redan är genomfört. Man pekar också på hur dagens it-teknik exempelvis kan förstärka hela informationsflödet.

Det råder ingen oklarhet om att det är en viktig fråga för alla partier i riksdagen att brottsutsatta får den information de behöver.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 12 Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU5

Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen (skr. 2021/22:39)

föredrogs.

Anf. 15 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S):

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Herr talman! I dag debatterar vi alltså betänkandet Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen.

Pisa genomförs vart tredje år, och Sverige har deltagit i studien sedan 2000. Den senaste studien genomfördes våren 2018, då drygt 5 500 elever från 223 skolor deltog. Pisa testar elevers kunskaper och kompetens i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Mycket har hänt sedan Pisa genomfördes 2018. Den har varit föremål för debatt och diskussion. Här närmast kommer Pisa 2022 att genomföras i en tid under och efter pågående pandemi då vi vet att många barn och unga fått betala ett högt pris genom att de gått miste om viktig undervisning, bildning och utbildning. Erfarenheterna från pandemin måste vi alla ta till oss för att säkra en god och likvärdig utbildning för alla.

Jag har många gånger ställt mig frågan vad syftet är med standardiserade tester och alla dessa kunskapsmätningar. Vilken skillnad gör de för våra barn och för våra lärare? Svaret på den frågan är delat, men ett svar är att de är ett verktyg som är oerhört viktigt för oss som utbildningspolitiker för att vi ska kunna göra tolkningar och dra slutsatser om hur svensk skola mår. De ger också indikationer om vad och vilka delar vi behöver fokusera på.

Det är klart att de internationella mätningarna är relevanta och viktiga verktyg för att mäta elevers kunskaper, för att kunna följa utvecklingen över tid och för att kunna se trender i elevernas kunskapsutveckling. Men det är viktigt att poängtera att dessa mätningar inte säger allt om den svenska skolan.

För regeringen och Socialdemokraterna är det av yttersta vikt att de kunskaper vi får från dessa mätningar är korrekta.

Herr talman! Detta betänkande rör Riksrevisionens granskning av Sveriges deltagande. Den fokuserar primärt på exkluderingar och bortfall av elever. Med exkluderingar avses elever som valts ut att skriva proven men exkluderats från att delta på grund av funktionsnedsättningar eller bristande språkkunskaper. Bortfall avser elever som inte infinner sig vid provtillfället.

Riksrevisionens rapport visar att det fanns frågetecken kring utrikesfödda elevers resultat i Pisa 2018 och den höga andelen exkluderade. Den visar också att Skolverket har brustit i arbetet med att följa upp exkluderingar och bortfall. Den riktar kritik mot såväl OECD:s rapport som OECD som granskande institution. Den riktar också kritik mot regeringens uppföljningsansvar samt mot att ingen av de granskade har vidtagit tillräckliga åtgärder.

Herr talman! Låt mig vara tydlig här. Det ligger i regeringens och hela samhällets intresse att det inte finns frågetecken ute på skolorna om hur Pisa ska genomföras. Med anledning av det framkomna har regeringen, vi i utbildningsutskottet och främst utbildningsministern ställt frågor om exkluderingsgraden till Skolverket, och vid flera tillfällen har Skolverket varit tydligt med att resultaten är tillförlitliga. Med anledning av detta är det bra att regeringen har gett uppdraget att säkra tillförlitligheten i genomförandet av internationella kunskapsmätningar i den svenska skolan samt genomföra en analys av hur förtroendet för Pisastudien ska återupprättas.

Herr talman! Det ska som sagt inte råda några som helst frågetecken, och det är positivt att vi lyfter frågan för att säkerställa att framtida undersökningar inte ger utrymme för några som helst tveksamheter ute på skolorna kring vilka elever som ska få möjlighet att skriva provet och inte. Utbildningsministern och regeringen har också gett Skolverket i uppdrag att förstärka sina insatser för att säkerställa ett högt deltagande i enlighet med OECD:s gällande riktlinjer i Pisa 2022. Man ska kunna lita på Pisa.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

När det gäller rapporten och det som Riksrevisionen har påpekat är det viktigt att framhålla att det när det gäller exkludering av vissa elever utifrån den nationella statistiken inte går att slå fast en exakt nivå för andelen elever som enligt OECD:s riktlinjer ska exkluderas på grund av bristande språkkunskaper. Det finns alltså oklarheter avseende exkluderingen av vissa elever, och det kan enligt regeringens mening ha förekommit att elever har exkluderats från att delta i Pisaundersökningen 2018 på ett sätt som inte är förenligt med gällande riktlinjer.

Herr talman! De oklarheter som finns har dock inte påverkat Sveriges resultat eller resultatutveckling på något avgörande sätt. Detta är viktigt att påpeka. De övergripande slutsatser som drogs om resultatet i fråga om läsförståelse i Pisa 2018 bedöms kvarstå. Det betyder att resultatet fortfarande är högre jämfört med resultatet 2012. Det står klart att de elever som deltagit i undersökningen har presterat bättre, och det är positivt. Denna bild stöds även av andra internationella studier men också av nationell statistik. Det är viktigt att notera i detta sammanhang att Riksrevisionen inte har presenterat några alternativa resultat.

Men det jag egentligen vill tala om, herr talman, är vad Pisa egentligen säger och vad vi som politiker ska och har skyldighet att göra. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för lärande, att möjliggöra tid för lärare i klassrummet och att ha hög lärartäthet och behörighet. Det handlar om att satsa på fortbildning och kompetensutveckling och att motverka klyftor och kompensera för livsförutsättningar. Det handlar om att prata om det som jag känner att de högerkonservativa politikerna inte pratar om särskilt ofta. Det handlar om jämlika villkor, om marknadsstyrningen och om hur skolvalet påverkar dem med svagast förutsättningar.

Det är viktigt att påpeka att Pisamätningen i sig är väldigt viktig för att ge en ögonblicksbild. Och för att vara ärlig är det vi såg i Pisa 2018 en tydlig progression när det gäller kunskap i till exempel läsförståelse, men det visar också den tragiska verkligheten: att föräldrarnas utbildningsbakgrund har allt större betydelse för resultaten, vilket vi tragiskt nog kan koppla till skolsegregationen, som ju också påverkas av boendesegregationen.

Herr talman! När vi nu lämnar Pisa 2018 bakom oss med förhoppning om att lärdomar dragits för att återupprätta förtroendet för mätningen, som i sig är viktig, som jag nämnde, har jag också hopp om att fler partier kanske vaknar och förstår att om kunskapsresultaten ska fortsätta uppåt och fler elever ska lära sig mer behöver ojämlikheten i svensk skola och i utbildningssystemet brytas. Det är dags att vi tar tillbaka den demokratiska kontrollen, satsar mer på likvärdigheten och säkerställer att barn inte blir uppdelade utifrån socioekonomisk bakgrund eller migrationsbakgrund.

Elevernas bästa ska sättas främst. Alla skolor ska vara bra skolor med fokus på kunskap och bildning. Skolan ska åter bli en mötesplats för barn med olika bakgrund.

Med detta yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer 1 och 2.

(Applåder)

Anf. 16 LARS HJÄLMERED (M):

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Herr talman! Regeringen och Socialdemokraterna saknar koll på hur det går för svenska elever och för skolor i Sverige. Riksrevisionen har slagit fast att utbildningsminister Anna Ekström, S-regeringen och Skolverket alla tre får betyget underkänt i granskningen av hur man har styrt och följt upp kunskapsresultat och den senaste Pisaundersökningen.

Jag skulle, herr talman, vilja börja med att citera regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskning av S-regeringens Pisaskandal:

”Riksrevisionens övergripande slutsats är att för många elever har exkluderats i den svenska Pisastudien 2018. Den höga andelen exkluderade elever kan inte förklaras av ett högt antal nyanlända elever till följd av flyktingkrisen 2015 och varken regeringen eller Statens skolverk har säkerställt att Pisaundersökningen 2018 genomfördes på ett tillförlitligt sätt när det gäller exkluderingar och bortfall av elever. Riksrevisionen anser vidare att varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de tveksamheter som framkom i samband med undersökningen.

Riksrevisionen uttalar sig i samband med granskningen om tillförlitligheten av en rapport från OECD i september 2020 om den svenska Pisastudien och anser inte att OECD:s rapport är trovärdig och att det borde ha gått att finna en lämpligare aktör än OECD för uppdraget. Slutligen bedömer Riksrevisionen att regeringen inte fullföljt sitt uppföljningsansvar.”

Herr talman! På svenska betyder detta att Anna Ekström, S-regeringen och Skolverket alla har fått betyget underkänt i granskningen av hur man hanterat Pisa.

Vad är då problemen? Låt mig peka på åtminstone två. Det första är att det görs internationella undersökningar som Pisa, Timms och Pirls som, om de görs korrekt, ger bra underlag för att få veta hur det går med svensk skola. Hur ligger vi till kunskapsmässigt just nu, och hur ändras detta över tid? De möjliggör också en jämförelse av hur Sverige ligger till gentemot andra länder.

Vid den senaste Pisaundersökningen uteblev en av fyra elever från provet, och som Riksrevisionen konstaterar är flyktingströmmen inte ett svar på varför.

Risken är överhängande att undersökningen blir gravt missvisande och att man helt enkelt drar fel slutsatser baserat på detta. Man får givetvis också ett annat underlag för beslut, och barn och ungdomar missar en viktig provchans.

Dessutom: När Pisafusket kom fram inträdde något hos regeringen som i bästa fall skulle kunna kallas för självförnekelse. Opolitiska tjänstemän vittnade om problemen, men utbildningsministerns närmaste medarbetare såg mellan fingrarna och mörklade utan att ta tag i det. Som Riksrevisionen skriver: ”Varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att utreda de tveksamheter som framkom i samband med undersökningen.”

Därmed undergräver Anna Ekström och regeringen tilltron till den viktiga Pisaundersökningen. Allt sammantaget har de faktiskt inte gjort sitt jobb.

I närtid finns åtminstone tre åtgärder som bör göras som ett svar på Pisafusket.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Den första är att föra över ansvar och budget för de internationella undersökningarna Pisa, Timss och Pirls från Skolverket till ett eller flera universitet.

Den andra är att ge regeringen i uppdrag att titta på hur man ska undvika ett Pisafusk så att samma misstag inte upprepas.

Den tredje är att titta på den skada som har skett så att förtroendeskadan stegvis kan repareras.

Pisafusket är en praktskandal, och jag hoppas att man kan reparera detta.

Man måste också se den större bilden. För väldigt många elever fungerar skolgången utmärkt. De trivs i skolan, lär sig, har kamrater och blickar framåt. Men för många andra är det inte så. Förra våren gick 16 000 elever ut årskurs 9 utan godkänd grundskoleexamen, och fler än var fjärde elev i årskurs 6 är underkänd i ett eller flera ämnen. Det är riktigt illa och något vi måste ta tag i.

Dessa elever finns i klassrummen varje dag och borde få synas och få stöd. De borde också få en helt annan uppmärksamhet i den politiska debatten vad gäller att göra reformer som ändrar inriktning på skolpolitiken och upprättar Sverige som kunskapsnation. Dessa elever är inte behjälpta av att gömmas undan i Pisaundersökningen eller i andra aktiviteter i skolan. Tvärtom är det vi behöver framåt höga förväntningar, fokus på kunskap, arbetsro och en helt annan koll på lärandet än vad som har varit fallet.

Herr talman! En bra åtgärd i närtid vore att en gång för alla få på plats de digitala och centralt rättade nationella proven. Det finns nationella prov, men man saknar jämförbarhet. De rättas inte gemensamt, vilket gör att det är svårt att mäta vad de betyder för en enskild elev, en enskild skola och en enskild kommun. Vi behöver som sagt digitala prov som rättas centralt, för då får vi en jämförbarhet. Då kan de på ett helt annat sätt ligga till grund för att se hur det går för en elev och för en skola. På så sätt kan vi komma undan den illavarslande betygsinflation som finns.

Det bisarra i sammanhanget är att riksdagen för fem år sedan fattade sitt första beslut om att digitala och centralt rättade prov skulle införas. Sedan dess har det inte hänt något. Ibland säger oppositionsföreträdare att regeringen inte gör något, men i det här fallet har Anna Ekström och hennes kompisar bokstavligt talat suttit på händerna.

Jag tycker att både Pisafusket och detta är riktigt illa för svensk skola.

En första viktig åtgärd vore som sagt att reparera skadan efter Pisafusket. Se sedan till att inrätta de digitala och centralt rättade nationella proven!

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

(Applåder)

Anf. 17 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S) replik:

Herr talman! Välkommen till utskottet, Lars Hjälmered! Det ska bli spännande att följas åt i utskottet och få diskutera dessa viktiga frågor. Det känns positivt att du i ditt anförande visar att du har en insikt om vad du vill att skolan ska vara och göra. Det bådar gott för framtida diskussion och debatt.

Lars Hjälmered säger att Socialdemokraterna saknar kunskap om hur det går för svenska elever, att vi gömmer undan och att vi inte satsar tillräckligt. Med anledning av att Lars Hjälmered är ny i utskottet vill jag ställa frågan hur han ser på resursfördelning, skolval och skolmarknad. Hur ska dessa delar hanteras så att vi på sikt kan komma till de lösningar som han lyfter fram i sitt anförande, till exempel att säkerställa att nationella prov fungerar och att digitala lösningar finns?

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

I Sverige har vi en verklighet där en del barn och unga inte har tillgång till digitala läromedel. De bor trångt i områden där det kanske saknas fiberuppkoppling, och de får kanske sitta i en garderob och studera för att de delar rum med sina syskon. Det vore givetvis bra om alla fick lika förutsättningar, men alla har inte det.

Därför är jag nyfiken på hur Lars Hjälmered ser på skolsegregation och skolval och på hur vi ska skapa lika förutsättningar för alla barn, så att de kan nå sin fulla potential.

Anf. 18 LARS HJÄLMERED (M) replik:

Herr talman! Jag tackar Roza Güclü Hedin för välkomnandet. Jag ser verkligen fram emot att jobba med de viktiga frågorna i utbildningsutskottet.

Låt oss vara ärliga. För många elever fungerar skolgången ypperligt. De kliver upp på morgonen och springer närmast till skolan där de har sina kompisar. De känner att de har bra lärare och att de utvecklas och lär sig saker. Men för andra elever är det inte så. De kanske vaknar med en klump i magen, funderar på hur de ska klara ett kommande prov och känner stress.

Enligt statistiken är det 16 000 som går ut nian utan grundskoleexamen och en av fyra i årskurs 6 som får underkänt på de nationella proven i ett eller flera ämnen. Det är ett underkännande av hur skolan fungerar.

Vi kommer att debattera flera av Roza Güclü Hedins frågor till mig under vårens propositionsdebatter, så jag ber att få återkomma då.

Men vår inriktning är förstås att värna den viktiga valfriheten. Vi vill inte beskära den självklara rätten för föräldrar och barn att kunna välja oavsett bostadsområde.

Vi måste givetvis ha en helt annan kontroll över alla skolor. Det är illa att Skolinspektionen knappt har stängt en enda dåligt fungerande skola i Sverige, oavsett om vi pratar om fristående eller kommunala skolor. Skollagen måste skärpas, för så kan det inte fungera.

Det skolan behöver är höga förväntningar på eleverna, arbetsro, fokus på kunskap och bättre koll.

Herr talman! Vi har inte fungerande nationella prov som är jämförbara. De är betygsgrundande men går inte att jämföra över tid, och utan central rättning går resultaten inte att jämföra mellan skolor. Här har riksdagen varit tydlig men regeringen fallerat.

Anf. 19 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S) replik:

Herr talman! Jag tackar Lars Hjälmered för svaret.

Ledamoten talar om valfrihet, men valfrihet är också vissas ofrihet. Dagens skolsystem är ojämlikt. Det skapar kvalitetsskillnader och ger inte rätt förutsättningar till dem som har behov av det.

Vi har en olikvärdig skola, och vi har många problem som vi gemensamt behöver ta tag i. Vi måste fördela resurserna till de skolor som har tuffast förutsättningar och ha gemensam antagning till skolorna så att alla får bra skolor och bättre lärare och tid ges för undervisning och så vidare.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Skolsegregationen är ett stort problem liksom skolmarknaden. För att komma dit Lars Hjälmered vill måste vi få bukt med avarterna i svensk skola och ta tag i utbildningssystemet i grunden. Allt är inte frid och fröjd eftersom det finns barn och unga som inte får det stöd de behöver.

Vi satsar genom likvärdighetsbidrag, samverkan för bästa skola och olika typer av kvalitetsstärkande åtgärder, och vi har sett till att vi har fler lärare anställda och så vidare. Men vi måste få bukt med skolsegregationen. Det är skolvalet och marknadsskolan som driver på och gör att vi sorterar elever utifrån socioekonomisk bakgrund. Detta är inte acceptabelt.

Vad kommer Lars Hjälmered att göra för att vi ska få till systemförändringar så att vi får en skola som är till för alla? Vill Moderaterna verkligen att skolan ska vara bra för alla, och är man då beredd att ta från dem som är överkompenserade och ge till de skolor och de barn som har tuffast förutsättningar?

Anf. 20 TALMANNEN:

Jag påminner om att debatten handlar om Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen.

Anf. 21 LARS HJÄLMERED (M) replik:

Herr talman! Jag skulle snarare säga att det stora problemet för Roza Güclü Hedin och Socialdemokraterna är att man nu har haft sju år på sig att hantera svensk skola. Vi har rätt många problem framför oss att lösa.

Min och Moderaternas inriktning är att förbereda oss för vad vi skulle vilja göra efter en valvinst. I detta ligger, för att vara tydlig, att värna valfriheten – en självklar rätt för alla barn och föräldrar – för detta kan motverka en boendesegregation som finns i övrigt.

Vi måste öka kontrollen av både fristående och kommunala skolor och, som jag sa förut, helt enkelt kunna stänga dåligt fungerande skolor på ett sätt som inte har gjorts tidigare. Vi måste jobba mycket mer med arbetsro och studiero i skolan, som är ett oroande problem. Vi måste även jobba mycket mer med lärarnas roll att lära och leda lektioner och kanske också titta över lärarutbildningen.

Apropå frågan om resurser har man vanligen socioekonomiska faktorer. Man ska ha sådana faktorer och skillnader i beloppen – det är en självklarhet i konstruktionen av en skolpeng. Detta tror jag inte att någon ifrågasätter i sammanhanget.

Fru talman! Det måste också till ett skifte i synen på kunskap. Vi måste återupprätta och ha ett helt annat fokus på kunskap, och då kommer vi in på ämnet för dagen: Pisa, kontroll och uppföljning. Där menar jag att det har varit fusk och att man måste lära sig av det. Det var det ena.

Det andra handlar om synen på de nationella proven. Jag tycker att det är jättebra att ha detta, men det är ett fundamentalt misstag att inte ha central rättning av de digitala proven. Om man hade haft det hade man kunnat ha prov som på riktigt kunnat mäta mina kunskaper som barn. Man hade kunnat titta på det mellan klasser, mellan skolor och mellan kommuner och på riktigt få en kontroll av hur svensk skola ligger till, med en jämförbarhet över åren på ett sätt som inte finns nu.

Detta är ganska tekniskt, men jag tycker att det är ett exempel på var det börjar för att kunna få en distinkt uppfattning om huruvida vi är på väg uppåt, som vi ska, eller om det är andra saker som vi behöver ta tag i.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

(Applåder)

Anf. 22 PATRICK RESLOW (SD):

Fru talman! När man hör Socialdemokraterna i denna debatt får man nästan känslan av att det här är någon form av allmänpolitisk debatt. Det är klart – det är ju bra att prata om annat än vad detta egentligen ska handla om, nämligen det kära ämnet Pisa, denna följetong i vårt utskott, denna skandalomsusade internationella kunskapsmätning, som på många sätt utmärker bristerna i den socialdemokratiska politiken.

Pisa är en internationell kunskapsstudie som ska mäta 15-åringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, som vi har hört. Jag tror i och för sig inte att det är någon här som inte håller med om att det är en viktig studie, inte minst för oss när vi ska göra prioriteringar och se vilka satsningar som behövs och mäta kunskapsutvecklingen över tid. Detta är viktigt.

Om det ska fungera måste mätningen vara tillförlitlig i alla skeden. Den ska inte vara föremål för politisering, det vill säga att man springer och gömmer sig eller stoppar huvudet i sanden när det finns oklarheter kring mätningarna, utan det ska upp till ytan och diskuteras rakt och ärligt så att vi kan få en kunskapsmätning som faktiskt kan användas. Problemet med Pisa har blivit att vi har fått en kunskapsmätning där förtroendet är väldigt lågt, inte bara för mätningen i sig utan för hela genomförandeprocessen. Detta är skadligt för svensk skolpolitik.

Jag skulle säga att det finns tre aspekter i detta ärende som har utkristalliserat sig under resans gång.

Först handlar det om exkluderingsgraden. Att så många elever exkluderades från mätningen var inte bra. Om regeringen hade varit en regering som såg framåt och såg undersökningen som en verklig grund för hur problem ska kunna attackeras och kunskapsnivåerna stärkas hade den hållit med och sagt: ”Det här kanske inte var riktigt bra. Vad är det som har blivit fel? Det får vi åtgärda.”

Men det gjorde man inte, tvärtom. När vi i Sverigedemokraterna redan från början, när undersökningen kom, var starkt kritiska till att det var så många som exkluderades viftades det bort som bagateller – det fanns inga problem alls. Det lyftes till och med upp i interpellationsdebatter och skriftliga frågor i kammaren, men allt viftades bort – regeringen hade ingen som helst anledning att misstänka att det fanns några konstigheter med exkluderingsgraden.

Sedan kom Expressens granskning, och vips blev det något annat. En darrig utbildningsminister stod och höll en presskonferens där man fick medge att det nog fanns lite konstigheter trots allt. Expressen grävde fram vittnen som kunde säga hur det gick till ute i skolorna, hur elever som borde ha skrivit proven valdes bort och så vidare. Vi känner till den historien.

Då, helt plötsligt, skulle det utvärderas. Då skulle man granska rapporten. Man valde då att låta OECD granska sin egen rapport. Vi som var med minns hur det var i denna kammare i september 2020 när vi skulle driva igenom ett utskottsinitiativ med krav på en oberoende granskning, men det röstades ned av Socialdemokraterna och deras kompisar. Men vi krävde en oberoende granskning. Det var viktigt, för vi ville ha tillförlitlighet.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Det fanns frågetecken kring OECD:s roll i att göra granskningen. Deras opartiskhet var ifrågasatt från flera håll, inte bara från politiskt håll utan även från professorer ute i landet. Man sa att det inte var rätt sätt att gå till väga. Men Socialdemokraterna ville inte ha någon oberoende granskning utan var nöjda med att fortsätta att försöka dölja siffror och inte ta upp allt till ytan. Därför blev vi väldigt glada att Riksrevisionen, samma dag som vi hade debatten, den 13 september 2020, meddelade att de skulle granska hanteringen av Pisa 2018. Och det är där vi står nu, med denna granskning och de kommentarer som regeringen har fått.

Vad är det då Riksrevisionen säger?

För det första säger man att den höga andelen exkluderade elever i Pisaundersökningen 2018 inte kan förklaras av ett ökat antal nyanlända elever.

För det andra säger man att Skolverket har brustit i arbetet med att följa upp exkluderingar och bortfall.

För det tredje riktar man kritik mot OECD:s rapport och mot OECD som granskande institution.

För det fjärde säger man att regeringen inte har fullföljt sitt uppföljningsansvar. Tveksamheterna kring exkluderingarna i Pisa har inte utretts på ett trovärdigt sätt.

För det femte har varken regeringen eller Skolverket vidtagit tillräckliga åtgärder för att ta reda på vad som blev fel i Pisa 2018.

Man hade kunnat tänka sig att denna saftiga kritik från Riksrevisionen skulle innebära att regeringen slutligen erkänner och säger att vi nu får blicka framåt. Men det gör de inte. I regeringens svar på rapporten säger de på flera punkter att det kanske finns något där, men … Det är alltid ett ”men”.

När det gäller OECD som granskare av Pisaresultaten säger de bland annat att det var ett helt korrekt beslut och att OECD var den lämpliga aktören, trots all kritik från politiskt håll och från professionshållet om att det inte var en objektiv granskning av Pisarapporten.

Regeringen tycker inte heller att den har brustit i uppföljningsansvaret. När det gäller all kritik som fördes fram under resans gång, som man vägrade diskutera och försökte gömma, inser man inte att man har gjort något fel. Det är ganska tragiskt. Detta är inte bra för svensk skolpolitik. Vi kan inte ha en regering som agerar på det viset, utan det behövs något nytt.

Det som händer nu är att förtroendet för Pisaundersökningarna blir väldigt lågt. Vi måste blicka framåt. Vi måste se till att denna fadäs inte görs om. Det hade varit bättre om regeringen vore ödmjuk och erkände sina misstag.

Vad ska man då göra framöver? Vi har föreslagit ett antal punkter om vad som kan göras.

Det kanske viktigaste av allt är att Skolverket inte längre får ansvaret för att genomföra dessa kunskapsmätningar, utan ansvaret för genomförandet av dem ska åter föras över till universiteten och högskolorna. Vi tycker också att budgetansvaret ska föras över dit.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Det är glädjande att vi i utskottet i alla fall har en majoritet kring detta. Men det är beklagligt att inte alla partier som har uttryckt kritik mot Pisagranskningen kan ställa upp på detta.

Vi tycker också att man till varje pris måste säkerställa att de brister som förekom i Pisaundersökningen 2018 inte återkommer. Där finns ett stort krav på regeringen att återkomma med åtgärder för att säkerställa detta. Nu har regeringen aviserat att man tänker titta på det. Men vi vill ha konkreta resultat. Och framför allt borde vi kunna se dem redan nu innan man börjar med en ny Pisaundersökning, så att vi inte står med samma händelser igen i Pisaundersökningen 2022.

När man granskar kunskapsmätningar, om vi kommer i en sådan situation igen, måste man se till att det är en oberoende granskare som utför detta. Det ska inte vara den som har genomfört undersökningen som gör det, utan det måste vara en oberoende aktör. Det är grundprincipen i en rättsstat, och det tycker vi att utskottets ledamöter i övrigt borde ställa sig bakom.

Vi står såklart bakom samtliga våra yrkanden och reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 4.

Anf. 23 FREDRIK CHRISTENSSON (C):

Fru talman! Var sjunde elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och behörighet till gymnasiet, och var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Det saknas 12 000 lärare i skolan fram till 2035. Och företag runt om i landet får inte tag i den kompetens som behövs för att kunna rekrytera, växa, anställa och utvecklas.

Att vi har utmaningar i svensk skola står klart och tydligt. Men tilliten till och hanteringen av Pisaundersökningen borde inte vara en av dem. Det är därför ytterst bekymmersamt med den granskning som Riksrevisionen har gjort, och som vi i dag ska debattera, där man har kommit fram till att för många elever helt enkelt har exkluderats.

Elever måste kunna lita på att svensk skola ger kunskaper som står sig starka i en global konkurrens och att vi som beslutsfattare har bra beslutsunderlag för att genomföra kloka reformer och allmänt sett ta kloka beslut. Detta måste man ha i ryggen. Därför är internationella mätningar såsom Pisa, Pirls och Timss viktiga för oss politiker men också i den breda debatten kopplad till skolans utveckling.

För Centerpartiet är det viktigt att kunna lita på Pisaundersökningen och de andra internationella jämförelsestudierna av svensk skola. Därför har vi välkomnat Riksrevisionens granskning som i dag debatteras.

Precis som vi har hört tidigare har Riksrevisionens övergripande slutsatser varit att för många elever har exkluderats i den svenska Pisaundersökningen 2018. Det gör att resultaten från mätningen inte är helt tillförlitliga, vilket är högst beklagligt.

Riksrevisionens rapport visar också att Skolverket skulle ha kunnat göra mer för att säkerställa deltagande för skolor genom att följa OECD:s riktlinjer tydligare. Detta framkommer utifrån en granskning av Expressen, vilket har poängterats tidigare i debatten.

I granskningsrapporten bedömer Riksrevisionen att varken regeringen eller Skolverket har vidtagit tillräckliga åtgärder för att ta reda på om något faktiskt har blivit fel när det gäller deltagandet i Pisaundersökningen 2018. Men varken regeringen eller Skolverket har enligt Riksrevisionen säkerställt att Pisaundersökningen genomfördes på ett tillförlitligt sätt när det gäller exkludering och bortfall av elever.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Centerpartiet har sedan denna fråga blev aktuell i samtal med regeringen lyft fram att Skolverket behöver säkra att det finns tydliga riktlinjer för genomförandet framöver och förstärka arbetet för att dessa riktlinjer följs i kommande undersökningar, så att vi kan lita på resultaten framöver.

Det är bra och nödvändigt att Skolverket nu har presenterat en rapport om hur man ska förstärka insatserna för Pisaundersökningen 2022 och hur man kommer att agera för att få ett stort deltagande i undersökningen för innevarande år. Det är välkommet att man också höjer ambitionsnivån och tar lärdom av Riksrevisionens tidigare granskningar för att få en högre svarsfrekvens och planerar för att ge skolorna bättre stöd. Det är helt nödvändigt, och det är bra.

Det är också välkommet att utskottet och riksdagen ställer sig bakom tillkännagivandet från Centerpartiet och Liberalerna om att regeringen ska säkra tillförlitligheten i genomförandet av de internationella kunskapsmätningarna och genomföra en analys av hur vi ska säkra och stärka förtroendet för dem, inte minst för att förtroendet för Pisaundersökningen ska återupprättas. I grund och botten handlar denna diskussion nämligen om en förtroendekris och om vi kan lita på resultaten.

Som jag sa inledningsvis är dessa studier också viktiga för vårt beslutsfattande i politiken. Det är viktigt att vi har ett bra underlag och att vi kan följa utvecklingen i svensk skola inom Sverige och jämfört med andra länder.

Fru talman! I detta sammanhang vill jag passa på att lyfta fram det som Centerpartiet tog initiativ till för ett år sedan i utbildningsutskottet. Vi ser ett behov av att Sverige också har egna nationella kunskapsmätningar, så att vi inte bara förlitar oss på de internationella jämförelsestudierna utan löpande i Sverige kan följa elevers kunskapsutveckling och resultat. Det ser vi från Centerpartiet fortsatt som en nödvändig reform för att på detta sätt få ett bättre underlag för att kunna ta fler kloka beslut för att stärka den svenska skolan, för att få fler elever att klara skolan, så att fler lämnar grundskolan med fullständiga betyg och behörighet till gymnasiet och så att fler lämnar gymnasieskolan med goda förutsättningar för vidare studier och arbete. Vi har utmaningar, och vi behöver se till att ha mer fokus på dem också framöver.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 24 CHRISTIAN CARLSSON (KD):

Fru talman! De internationella kunskapsmätningarna ska givetvis genomföras korrekt så att resultaten ger en rättvisande bild av förhållandena inom svensk skola. Det är därför mycket allvarligt att för många elever felaktigt undantogs från att genomföra Pisaundersökningen 2018.

Skolverket misslyckades med genomförandet av Pisaundersökningen 2018. För lite gjordes för att följa upp hur kriterierna för exkludering uppfattades ute på skolorna. Och regeringen följde aldrig upp de misstänkta felaktigheterna på ett tillräckligt sätt.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Fru talman! Jag vet inte om jag kanske ska vara lite glad och nöjd nu när regeringen åtminstone medger att Skolverket inte på ett tillräckligt sätt har följt upp den stora andelen exkluderade elever. Men regeringen anser fortfarande att man har agerat tillräckligt för att försäkra sig om att Pisaresultaten är tillförlitliga.

Det duger faktiskt inte. Det duger inte att den bristande uppföljningen skylls på Skolverket. Visst finns det utan tvekan skäl att kritisera Skolverket i fråga om detta. Men regeringen bär det yttersta ansvaret.

Fru talman! Om regeringen verkligen ville veta sanningen om de svenska Pisaresultaten, varför informerade utbildningsministern då inte Skolverket om de egna tjänstemännens beräkningar som fanns på Utbildningsdepartementet redan i december 2019 och som visade att för många elever hade exkluderats? Och varför svarade utbildningsministern inte på ett annat sätt än hon gjorde i det skriftliga svaret till riksdagen den 9 juli 2020, alltså att hon inte haft några uppgifter som skulle antyda att elever exkluderats på felaktiga grunder och därför inte haft några skäl att ifrågasätta den officiella statistiken? Det var ju inte sant. Sanningen tycks dessvärre ha varit för obekväm för den socialdemokratiskt ledda regering som nyss hade utmålat Pisaundersökningen 2018 som en enorm framgång, och man hade talat om en glädjens dag.

En sak är i alla fall säker, och det är att regeringen borde ha gjort mer för att följa upp den stora andelen exkluderingar. Det är också vad Riksrevisionen slår fast. Att man inte har följt upp de misstänkta felen på ett tillräckligt sätt, trots varningarna från de egna tjänstemännen, är en skolpolitisk skandal. Det är också ett svek mot de elever som i dag hamnar efter och inte får möjlighet att lyckas.

Avslutningsvis, fru talman, vill vi även från Kristdemokraternas sida framföra att en oberoende granskning givetvis borde ha genomförts sedan de misstänkta felaktigheterna i samband med Pisa 2018 avslöjats. Som redan har sagts från talarstolen var vi flera partier som väckte ett utskottsinitiativ där vi tog ställning för en oberoende utredning av Sveriges genomförande av Pisa 2018. Men detta röstade en majoritet i kammaren ned; det fanns inget intresse av att utse en granskare som var oberoende i förhållande till det resultat som skulle granskas.

I stället fick Skolverket i uppdrag att låta OECD genomföra granskningen. OECD, som själva ansvarade för genomförandet av Pisaundersökningen och som då redan godkänt Sveriges data, fick alltså uppdraget av Skolverket, vars genomförande skulle granskas. Det var uppenbart olämpligt.

Nu är det upp till regeringen att säkerställa att bristerna inte upprepas vid nästa genomförande. Förtroendet för Pisaundersökningen och de internationella kunskapsmätningarna behöver återupprättas. Som ett led i detta bör det också utredas om genomförandeansvaret för de internationella kunskapsmätningarna Pisa, Timss och Pirls bör flyttas från Skolverket till universiteten för att säkerställa att de genomförs korrekt. Inget barn i Sverige ska nämligen behöva gömmas undan i skolstatistiken, utan alla barn måste få möjlighet att lyckas i skolan.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5.

Anf. 25 ANNIKA HIRVONEN (MP):

Fru talman! Tack vare hårt arbete av lärare och elever i Sveriges skolor har skolresultaten vänt uppåt. Det visar flera internationella kunskapsmätningar, som Timss, Pirls och nu senast Pisaundersökningen 2018.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Samtidigt visar undersökningarna att resultaten inte är tillräckligt bra. Svensk skola behöver rusta alla elever med de kunskaper i till exempel läsning, naturvetenskap och matematik som Pisa mäter. Men det mest alarmerande resultatet i Pisaundersökningen 2018 är att svensk skola är ojämlik – mer ojämlik än något annat nordiskt lands skola. Och en ojämlik skola är en skola där färre elever lyckas.

Ojämlikheten består i att elever får olika chanser att lyckas beroende på vilken skola de går i och att den viktigaste faktorn för att förutse hur det ska gå för en elev i svensk skola är vilka föräldrar eleven har. De här två sakerna hänger ihop genom skolsegregationen. Vi har ett system som har sorterat barn baserat på deras klassbakgrund. Barn som har behov av mer för att klara av skolan har koncentrerats i vissa skolor – och då talar vi inte bara om förorter, utan vi kan även titta ut i glesbygden. Dessa skolor ges dessutom lärare som i mindre utsträckning är behöriga.

Det är viktigt att de internationella kunskapsmätningarna visar hur läget är i svensk skola. Det är viktigt att vi skolpolitiker tar resultaten på allvar och agerar utifrån dem. Därför är det väldigt allvarligt att tillförlitligheten i och förtroendet för den senaste Pisamätningen nu ifrågasätts, fru talman.

Den mycket gedigna granskning som Riksrevisionen har gjort visar att för många elever uteslöts på provdagen. Skolorna har helt enkelt felaktigt plockat bort elever. Det finns kriterier för vilka som inte ska skriva provet. Det handlar till exempel om elever som har en synnedsättning som gör att de inte kan läsa provet eller om elever som har gått så pass kort tid i svensk skola att de inte lärt sig svenska och därför inte kan göra provet.

Trots att detta har hänt gör regeringen bedömningen att resultaten står sig. Men vi i Miljöpartiet ser ändå ett stort behov av att åtgärda den brist på förtroende som de här felaktigheterna har lett till. Det är anledningen till att vi tillsammans med ett nästan enigt utbildningsutskott ställer oss bakom ett tillkännagivande till regeringen att säkra tillförlitligheten och analysera hur förtroendet kan återupprättas.

I utbildningsutskottet har vi också en så kallad falsk majoritet, vilket alltså är en annan majoritet än den som finns i den stora kammaren. Därför vill jag från Miljöpartiets sida yrka bifall till två reservationer, nämligen reservation 1 och reservation 2.

Tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har vi helt enkelt uppfattningen att det är bra att man från regeringens och myndigheternas sida har vidtagit åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rapport och deras förslag. Vi har också uppfattningen att det för att få ett bra Pisagenomförande framåt inte vore det bästa att flytta ansvaret till en annan myndighet än dem som nu har granskats och där man vidtagit åtgärder.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om oppositionens uttalanden, fru talman, och inte minst om Lars Hjälmereds ordval här i kammaren tidigare. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att oppositionen skriver om det som står i Riksrevisionens rapport och kallar det fusk och mörkläggning. Det är nämligen en väldigt stor skillnad mellan misstag och fusk och mellan att göra otillräckligt och att mörklägga.

Lars Hjälmered var ju inte i utbildningsutskottet när Riksrevisionen kom till oss för att presentera sin granskning. De underströk då att det inte finns någon anledning att tro att det gjorts fel med flit. Påståendet att detta mörklagts är därmed inte sant. Jag säger därför till Lars Hjälmered som jag ibland brukar säga till mina barn: Nej, man ska inte ljuga.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

(Applåder)

Anf. 26 LARS HJÄLMERED (M) replik:

Fru talman! Låt mig vara tydlig: Det här är en praktskandal. Ordet jag använt om utbildningsministerns, Skolverkets och regeringens hantering är ”skandal”.

Andra ord är ”fusk” och ”mörkläggning”. Dem använde jag för ett omdöme om hur politiska tjänstemän på Utbildningsdepartementet hanterade det hela när de fick information om att det inte hade gått rätt till. Det är svårt att kalla det för någonting annat. Man kan kalla det mörkläggning eller att se mellan fingrarna. Jag tycker att det är bättre att vara ärlig och säga att det här inte har gått rätt till. Nu måste vi staga upp detta och rätta till den förtroendeskada som S-MP-regeringen har gett upphov till.

Fru talman! Jag begärde ordet för att ställa två frågor till Annika Hirvonen.

Den första är: Hur ser Annika Hirvonen på sitt och Miljöpartiets ansvar i det vi kan kalla Pisafusket eller Pisaskandalen?

Den andra frågan gäller åtgärderna. Det antyddes i Annika Hirvonens anförande att man gärna ser att det görs en analys av den förtroendeskada som S och MP har gett upphov till. Man är dock inte öppen för att till exempel flytta ansvaret till universitet och högskolor, som ju tidigare haft ansvar för motsvarande undersökningar. Jag undrar varför denna åtgärd inte är rimlig att vidta.

Fru talman! Vi har frågor – nu gäller det Pisa – som hänger ihop med hur man hanterar prov och uppföljning i övrigt. Varför har det tagit fem år från riksdagens första beslut om de centralt rättade digitala nationella proven? Varför har MP, som ju ändå suttit i ansvarsställning i regeringen under en del av tiden, inte sett till att vi kunnat få dessa för att få ett ordentligt underlag för att följa barn, skolor och kommuner i Sverige och för att få ett bättre underlag för skolpolitiska beslut?

Anf. 27 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik:

Fru talman! Jag vidhåller att det finns en stor och helt avgörande skillnad mellan att mörklägga och att inte göra tillräckligt. Den som talar om mörkläggning antyder att det har gjorts en aktiv och medveten handling för att förhindra att någonting som man känner till blir känt av andra. Så är inte fallet, och Riksrevisionen säger också tydligt att det inte finns några belägg för detta. Detta betyder att det som Lars Hjälmered gör när han vänder och byter ord är att säga något som inte längre är sant.

Ja, det har begåtts fel. Det är bra att detta uppdagas och att åtgärder vidtas. Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att regeringen gör mer och bland annat ser till att analysera hur förtroendet kan öka. Det Lars Hjälmered säger är saker som är förtroendeskadliga och som får motsatt effekt.

Jag tycker att det är jätteviktigt att politiker håller sig till sanningen. Det väljer Lars Hjälmered att inte göra – fullt medvetet och av populistiska eller politiska skäl, vad vet jag.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Vad gäller frågan om Miljöpartiets ansvar har Miljöpartiet och jag själv varit aktiva i utbildningsutskottet och ställt frågor från dag ett efter att detta uppdagades. När vi hade olika aktörer på plats för att prata om huruvida det vore en bra idé att flytta Pisaundersökningen var det flera som avstyrkte detta. Vi pratade med många olika; detta var före Lars Hjälmereds tid. Efter dessa möten och analyser landade vi i att det är bättre att de aktörer som nu har vidtagit många åtgärder för att detta inte ska upprepas fortsätter med ansvaret.

Jag återkommer till den andra frågan.

Anf. 28 LARS HJÄLMERED (M) replik:

Fru talman! Jag måste säga att det är lite magstarkt av Annika Hirvonen att stå och prata om att en annan ledamot ljuger.

Det ord jag använt är ”mörkläggning”. Det var faktiskt så att politiska tjänstemän i Regeringskansliet varnade och vittnade om att det inte hade gått rätt till, och utbildningsministerns närmaste medarbetare tog inte tag i det på ett rimligt sätt. Det är svårt att kalla det någonting annat än mörkläggning eller att man såg mellan fingrarna.

Det låter på Annika Hirvonen som att man köper huvuddragen i Riksrevisionens kritik. Detta tycker jag är bra – då kan man ta tag i de misstag som skett på Utbildningsdepartementet och hos Skolverket och ta oss vidare.

Det som detta ytterst handlar om är ju kunskapen för barn och elever och att vi ska ha en skola som fungerar väsentligt bättre än vad den gör i dagsläget. Vi behöver både de här internationella undersökningarna och jämförelserna och välfungerande – på ett sätt som inte är fallet i dag – nationella prov som mäter vilka kunskaper barn de facto har. Det handlar om jämförbarhet mellan klassrum och att kunna jämföra skolor inom en kommun eller, för den delen, i landet som helhet.

Här måste vi ta ett steg framåt och bryta med den ganska slappa inställningen. När det nu är så att riksdagen redan för fem år sedan fattade beslut om att införa centralt rättade digitala nationella prov är det faktiskt rätt anmärkningsvärt att man bokstavligen har suttit på händerna under flera års tid. Detta är en missad chans att styra och leda den svenska skolan.

Kombinationen av detta och de stora misstag som regeringen och Skolverket har gjort innebär en skada. Den stora skadan är inte för den politiska debatten, utan den stora skadan är att man inte har vidtagit rätt åtgärder för att styra upp och utveckla svensk skola i fortsatt positiv riktning.

Anf. 29 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik:

Fru talman! Om Lars Hjälmered hade suttit i utbildningsutskottet hade han vetat skälen till att detta med centralt rättade nationella prov, som är Miljöpartiets förslag och som är på gång, ännu inte är färdigt. Det beror på EU-lagstiftning om personuppgifter och var bolagen som är upphandlade har sina säten. Det är detta som gör att det dröjer, men det är på gång. Detta är viktigt för att vi ska komma bort från möjligheten för inte minst de friskolor som vill sätta glädjebetyg att helt enkelt bortse från de faktiska resultaten. Det är viktigt för att vi ska få rättvisa och likvärdiga bedömningar av elevers nationella prov. Detta är också ett sätt att minska arbetsbelastningen ute på skolorna.

Jag tror att det är bra. Samtidigt tror jag att vi kan utveckla detta förslag ännu mer genom att se till att man i de nationella proven lägger till frågor som kan göra att de också kan användas för jämförbarhet över tid. Det är ju detta som de internationella mätningarna tillför i dag.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Rättvisa mellan skolorna kan vi få genom centralt rättade digitaliserade nationella prov, men om vi ska ha jämförbarhet över tid behöver regeringen vidta ytterligare åtgärder för att själva de nationella proven ska utvecklas. Detta tycker jag verkligen att vi kan diskutera vidare.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga detta: När det finns brister tror jag att det är viktigt att vi är ärliga med vad granskningarna har visat om vi ska ha en seriös diskussion om dessa brister. När Riksrevisionen kom till utbildningsutskottet var de väldigt tydliga med en sak, nämligen att det inte finns belägg för att någon medvetet har gjort fel. Jag tycker att det är stor skillnad mellan att medvetet mörklägga och att göra misstag.

Anf. 30 PATRICK RESLOW (SD) replik:

Fru talman! Resultaten har gått upp, säger Annika Hirvonen. Det har de, men detta är också en sanning med modifikation. Annika Hirvonen jämför förmodligen med 2012, då det rådde en situation då vi var all-time low – resultaten har aldrig varit så låga.

Jag tycker också att det är bra om vi ser en förbättring av resultaten. Men sett över en längre tid är vi inte i närheten av de resultat vi hade från början. Jag undrar om Annika Hirvonen skulle vilja revidera sin analys kring resultaten utan att för den skull säga att de inte gick upp mellan 2012 och 2018.

Annika Hirvonen nämnde själv Timss och Pirls, som också finns med i ärendet. De visar på en annan sak, nämligen att toppresultaten sjunker. De allra bästa eleverna får sämre resultat. Detta är inte bra. Det kommer att påverka vår universitetsutbildning och högskoleutbildning och vår förmåga att konkurrera med hungriga länder som Indien, Singapore och Kina. Hur ser Annika Hirvonen på detta? Har även detta att göra med att resultaten har gått upp?

Jag undrar även: Är det bra med en objektiv granskning? Var OECD, enligt Annika Hirvonen, en objektiv granskare?

Anf. 31 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik:

Fru talman! Den viktigaste skoldebatten handlar om hur Sverige ska få en skola i världsklass igen. Det är inte riktigt det som betänkandet handlar om. Men jag ska ändå svara på den frågan. Jag tycker verkligen att det finns skäl att prata om det.

Resultaten har vänt uppåt. Det är viktigt att vi inte ligger kvar på den bottennivå där vi var 2012. Men vi har lång väg kvar. Om vi ska lyckas med att ha en skola i världsklass igen måste vi ha en jämlik skola. De skolsystem i världen som är i världsklass är nämligen också jämlika. Det ser vi i Norden; jag och Patrick Reslow har besökt Finland tillsammans. Men vi ser det också internationellt.

En jämlik skola förutsätter att barn inte segregeras baserat på föräldrarnas utbildningsbakgrund. Det sker i dag. Skolinspektionen släppte i dag en rapport som visar att nästan alla granskade friskolor gör fel på ett eller annat sätt när de väljer ut elever till sina skolor. Det är alarmerande. Det har visats i många undersökningar tidigare när Mohammed och Anders har fått olika svar när de har sökt skolor till sina barn. Det är ett mycket allvarligt problem, som också får konsekvenser för resultaten.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Fru talman! Jag har mycket mer att säga om frågan. Men på en punkt vill jag vara tydlig: Miljöpartiets viktigaste prioritering i skolpolitiken är en jämlik skola där alla barn får samma möjligheter. Det är därför vi har gjort en historiskt stor satsning på likvärdighetsbidraget och har infört en läsa-skriva-räkna-garanti, så att åtgärderna ska sättas in tidigt i stället för när betygsvarningarna kommer i de högsta årskurserna.

Anf. 32 PATRICK RESLOW (SD) replik:

Fru talman! Det där var inte riktigt svar på de frågor som jag ställde. Det är klart att man kan göra någon allmänpolitisk exposé och lägga in lite kritik mot skolsystemet om man vill det. Vi vet att Miljöpartiet och kompisarna på vänsterkanten gärna vill göra det i varje debatt, eftersom de helst inte vill prata om de verkliga problemen.

De frågor jag ställde var: Varför säger man att resultaten har gått upp när vi kan se att toppresultaten inte går upp? De allra bästa elevernas resultat går ned. Det är allvarligt. Där vill jag få en liten modifikation av Annika Hirvonens tolkning att resultaten har gått upp. Det är inte bara de lägsta resultaten vi ska räkna i det här landet utan även toppstudenternas och toppelevernas resultat.

Den andra frågan rörde den objektiva granskningen. När vi hade debatten den 30 september 2020 flög alla världens anklagelser ut ur munnen på Annika Hirvonen mot oss som framförde kritik. Vi underminerade tilliten till myndigheter, och OECD var den bäst lämpade. ”Vad har Patrick Reslow för belägg för att OECD inte skulle göra en objektiv granskning av Sveriges deltagande i PISA?”

Nu har vi det svart på vitt. Riksrevisionen säger att det inte var en objektiv granskning. Det var ingen objektiv granskning, men Annika Hirvonen hävdade envist den 30 september 2020 att vi som framförde kritik hade fel, för OECD var en objektiv granskare.

Frågan kvarstår. Anser Annika Hirvonen, i strid med vad Riksrevisionen säger i sin rapport, att OECD i detta fallet var en objektiv granskare av Pisaresultaten?

Anf. 33 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik:

Fru talman! Nu förstår jag Patrick Reslows fråga. Jag talar om de genomsnittliga resultaten, som ger huvudbudskapet. Man kan grotta mycket i de här siffrorna. Och det är förstås vårt ansvar som utbildningspolitiker att göra det. Man kan också se att de svagaste eleverna inte utvecklas lika snabbt som genomsnittet i positiv riktning. Det behöver vi också adressera. Men på det stora hela är det ändå viktigt att se att politiken och det hårda slit som lärare och elever i svensk skola har stått för gör skillnad. Det spelar roll för vilka beslut vi fattar framåt. Det gör skillnad när vi ger bättre förutsättningar och resurser.

Vad gäller frågan om OECD är det fortfarande relevant att förstå vad de blev ombedda att göra. OECD har satt reglerna för Pisa. Vi tyckte därför att det var rimligt att tro att de som har upprättat reglerna också kan granska om reglerna har följts. Nu är det uppenbart att Riksrevisionens mycket gedigna granskning, som många forskare har berömt för att vara en unik granskning av just genomförandet av den här typen av urvalsstudier, visar att OECD inte gick tillräckligt djupt för att hitta de brister som fanns.

Riksrevisionens rapport om urvalet
av elever till Pisa-undersökningen

Utskottet har också haft OECD på besök. Och de diskussioner som vi har fört med dem har varit intressanta. Det finns verkligen mycket att diskutera vidare i fråga om hur Pisaundersökningen bör utformas och hur vi ska säkerställa att den genomförs på ett korrekt sätt framåt.

Anf. 34 MARIA NILSSON (L):

Fru talman! Jag tror knappt att jag kommer att använda mina fyra minuter. Jag skulle egentligen inte stå här, eftersom det inte är jag som ansvarar för de här frågorna, men min kollega Fredrik Malm ligger som många andra hemma med förkylningssymtom. Jag är inte den bästa på att prata fritt ur hjärtat, även om jag är politiker och det ska vara min specialitet. Jag kommer att hålla det väldigt kort.

Liberalerna är, som många andra här i kammaren, oroade över vad som har framkommit i den granskning som Riksrevisionen har genomfört när det gäller den senaste Pisaundersökningen. Vi vill understryka, precis som många andra har gjort, att Pisaundersökningen är oerhört viktig för att identifiera var svenska elever befinner sig kunskapsmässigt över tid och i en internationell jämförelse.

Pisa har blivit något av ett begrepp. Det är många, även utanför det här rummet, som känner till undersökningen. Då blir det ännu mer problematiskt om man inte kan lita på undersökningen och på de resultat som framkommer. Det är det som Riksrevisionens granskning visar och i förlängningen att legitimiteten för Pisaundersökningen vad gäller de svenska resultaten urholkas. Det förlorar vi alla på, inte minst eleverna i den svenska skolan. Och det är ju ytterst dem som debatten handlar om. Den ska inte handla om OECD, och den ska inte handla om vem som har sagt vad i vilken debatt.

Det handlar om vad konsekvenserna blir av att vi inte kan lita på resultat från kunskapsundersökningar. Jo, det gör att vi inte kan identifiera de bästa åtgärderna för svensk skola framöver. Och vem är det som blir lidande? Jo, det är eleverna i den svenska skolan.

Liberalerna ser behovet av att organisationen för Pisaundersökningar förändras, utvecklas och återgår till mer av det system som fanns tidigare med lärosäten som ansvariga. Hur det ska organiseras i detalj får vi fortsätta att resonera om. Men ytterst behöver ytterligare förändringar av organisationen av provet komma till för att vi inte framöver – det är väl det allra viktigaste – ska behöva ha den typ av debatt som vi just har haft i dag. Jag tror inte att någon vinner på att behöva ha en sådan debatt. Pisaresultat måste vara tillförlitliga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 13 En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU9

En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt (prop. 2021/22:51)

föredrogs.

Anf. 35 JOSEFIN MALMQVIST (M):

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Fru talman! Sverige har under väldigt många år tagit emot ett stort antal personer som har väldigt kort utbildningsbakgrund, personer som inte har blivit en integrerad del av vårt samhälle. Det bidrar till ett stort utanförskap, hög arbetslöshet, kriminalitet och bidragsberoende. Det här är en utveckling som vi måste bryta.

I dag är ungefär hälften av de invandrare i arbetsför ålder som Sverige har tagit emot inte självförsörjande. Det är kanske inte så märkligt om vi vet hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Vi vet att de flesta arbetstillfällen riktar sig till dem som har en längre utbildningsbakgrund.

Vi kan titta på vilken utbildning de nyanlända har med sig. Mer än hälften av dem som i dag deltar i etableringsprogrammet, det tvååriga program som nyanlända ska genomgå efter beslut om uppehållstillstånd i Sverige, saknar gymnasieutbildning.

Tittar vi på de fem vanligaste ursprungsländerna till Sverige kan vi se att personer från dessa länder har en genomsnittlig utbildningsbakgrund som är kortare än nio år, vår svenska grundskola. För dem som kommer från Afghanistan, det vanligaste ursprungslandet, är den genomsnittliga utbildningsbakgrunden 3,9 år. Det är helt uppenbart att vi behöver fylla på med relevant utbildning och kompetens för att dessa personer ska kunna bli anställbara i Sverige.

Med dagens utbildningsplikt är det omkring 10 procent som får genomgå en reguljär utbildning. Det är inte tillräckligt för att kunna fylla på med den kompetens som behövs för att bli en del av svensk arbetsmarknad. Därför har vi från moderat sida drivit på för att få till stånd den här utbildningsplikten och också säkerställa att den fylls med ett relevant innehåll.

Det var redan 2016, tror jag, som OECD kritiserade Sverige för att den utbildning som vi erbjöd till nyanlända inom ramen för etableringsprogrammet inte var den relevanta utbildning som de nyanlända behövde för att bli anställbara på arbetsmarknaden. Man såg att den kopplingen saknades.

Därför är det i grunden ett bra förslag som vi i dag har att ta ställning till. Det är den proposition som vi nu debatterar.

Det är bra med en sammanhållen utbildning. Men vi ser från moderat sida flera brister i propositionen. Den riskerar att bli ett slag i luften.

Det första gäller kommunernas förutsättningar. I dag finns det inget generellt krav på kommunerna att tillhandahålla gymnasial vuxenutbildning för alla, vilket innebär att det här förslaget riskerar att skapa undanträngningseffekter. Det riskerar att innebära att andra elever då inte får möjlighet till utbildning i den utsträckning som de skulle behöva för att bli anställbara på svensk arbetsmarknad. Därför menar vi att det är viktigt att se över de ekonomiska konsekvenserna av förslaget för kommunerna och att kommunerna får en korrekt ekonomisk kompensation för det som detta förslag faktiskt innebär.

Det andra gäller Arbetsförmedlingen. Här har vi ju en lång rad rapporter i ryggen som på olika sätt visar på Arbetsförmedlingens brister i uppföljning när det gäller konsekvenser för dem som inte deltar i etableringsprogrammet och när det gäller den möjlighet att utdöma sanktioner som Arbetsförmedlingen har.

I dag är risken stor för att det faktiskt inte har någon betydelse. Vi har en lång rad rapporter som visar att Arbetsförmedlingen i många fall inte vidtar de kraftfulla åtgärder som man faktiskt har möjlighet att vidta. Då riskerar den så kallade plikten att i praktiken inte bli någon plikt.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Jag kan ge ett konkret exempel utifrån den samhällsorientering för nyanlända som jag själv i min roll som kommunalråd hade möjlighet att besöka. Instruktörerna på samhällsorienteringen vittnade om de utmaningar det innebär att det inte finns något närvarokrav på utbildningen. När instruktörerna rapporterar till Arbetsförmedlingen att elever inte har deltagit i den utsträckning som de ålagts får det inga konsekvenser. Man vittnar också om att olika arbetsförmedlingskontor och olika arbetsförmedlare gör helt olika bedömningar.

Detta är givetvis inte rimligt. Vi måste ju säkerställa att Arbetsförmedlingens tillsyn fungerar ordentligt, att plikten följs upp som en plikt och att man utdömer sanktioner i de fall det anses rimligt.

Det tredje gäller omfattningen av heltid. I propositionen föreslås den sammanhållna utbildningsplanen omfatta 23 timmar. Det är ju betydligt mindre än en vanlig arbetsvecka. Därför är det viktigt att också säkerställa att det följs upp att man fyller på med andra typer av insatser och åtgärder, så att de nyanlända som deltar i etableringsprogrammet på heltid 40 timmar i veckan verkligen får relevanta insatser som bidrar till att de kommer närmare arbetsmarknaden.

Detta, mina vänner, är att bry sig, och det vill vi säkerställa. Med detta yrkar jag bifall till Moderaternas reservation.

(Applåder)

Anf. 36 PATRICK RESLOW (SD):

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till vår reservation 1, som innebär ett avslag på utskottets förslag i dess helhet.

Vi har alltså att behandla ett förslag från regeringen som riktar sig till de nyanlända invandrare som går på etableringsprogrammet och som på grund av kort utbildning inte kan matchas mot arbete under tiden i programmet. Där vill regeringen införa en skyldighet för kommuner att inom komvux inrätta en sammanhållen utbildning.

Låt mig säga att vi sverigedemokrater inte på något sätt är motståndare till utbildningsplikt för nyanlända. Tvärtom är det av allra största vikt att man ställer krav på undervisning i svenska språket och att de nyanlända får en god samhällsorientering, för det är grundläggande förutsättningar för att de ska kunna bli en del av samhället och kunna försörja sig själva.

Då skulle man kunna tänka sig att vi är nöjda med det här förslaget, men det är vi inte. Vi ser en rad problem och framför allt många frågetecken kring det förslag som vi nu debatterar. Jag tänker ta upp några sådana aspekter.

Det första är själva ansvarsfrågan. Man säger att vi i dag har dålig måluppfyllelse på det här området. Det vill säga att de som går etableringsprogrammet inte blir självförsörjande och inte får jobb. Det är ju inte bra. Men vi menar att ansvaret i mycket högre grad måste vila på invandraren själv, alltså på individen. Det individuella perspektivet måste väga tyngre. Man ska inte ställa mer krav på kommunerna. Det är inte kommunerna som ska fixa detta – det är individen själv som ska fixa det.

Vi måste ställa krav för att öka måluppfyllelsen. Exempelvis måste vi ställa tydliga krav på att man ska lära sig språket, få grundläggande samhällsorientering och göra sig anställbar. Detta måste lyftas fram som något man ska göra – det är inte ett erbjudande eller något liknande.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Vi måste också ställa krav på studieresultaten. Det räcker inte med att man bara går och läser svenska, utan man måste också få studieresultat. Vi måste också öka genomströmningen. Det är också viktigt. Den ska öka, inte minska.

Men i stället för att problematisera kring frågan om ansvaret – vilket ansvar kommunen och staten ska ha och vilket ansvar individen ska ha – väljer man att helt enkelt bara satsa på mer av samma sak, i hopp om att få ett annat resultat. Vi vet ju att det oftast inte blir jättebra.

Den andra punkten handlar om att man borde utvärdera först och reformera sedan. Det är väl alltid en bra utgångspunkt. Först utvärderar man det man har, och sedan reformerar man. I dag saknar vi en utvärdering av den reform gällande Arbetsförmedlingen som skedde i januari 2018, om rätten att besluta om utbildningsinsatser för att öka anställbarheten. Det finns ingen sådan utvärdering.

Det enda rimliga är att först utvärdera de insatser som redan görs för att kunna fastslå vad som behöver förändras, så att man inte ska behöva gissa sig till det.

Vi ser att den aktuella målgruppen redan har långtgående rättigheter till studier, sfi och grundläggande vuxenutbildning som det är. Vad är det i det nya förslaget som skulle förändra detta?

Det tredje är att vi ser att det finns en risk för att byråkratin ökar med förslaget. Vad händer exempelvis om någon vill avbryta en kurs och börja på något annat? Vi ser inte att förslaget lyfter upp de aspekterna om hur byråkratin ökar när kommunerna åläggs fler uppgifter än vad de har i dag.

För det fjärde tycker vi också att det finns stora oklarheter vad gäller kostnaden. Nu ska den nyanlände få en rätt att läsa andra kurser än sfi på grundläggande eller gymnasial nivå i en annan kommun om man vill det. Det kan få orimliga ekonomiska konsekvenser för en kommun, till exempel i form av resekostnader.

Vi vet inte vad som är sagt om detta. Vi vet inte hur det regelverket ska se ut, om man ska få kompensation eller vad som händer. Den ekonomiska kostnaden för förslaget hänger i luften på några punkter, bland annat på denna.

För det femte kan vi se att med förslaget inkräktar vi också lite grann på den kommunala självstyrelsen när vi ålägger kommunerna att arrangera sin utbildning på ett visst sätt. Det tycker vi inte heller är bra.

Propositionen och förslaget lämnar många frågor obesvarade. Vi ser en risk att det kommer att göra det svårare att rekrytera lärare. Vi har redan nu en lärarbrist. Detta kommer att underblåsa den lärarbristen.

Vi ser också en risk för att legitimerade lärare får agera handledare och kommer att överlastas med diverse dokumentationsuppgifter. Det finns också de som varnat för det, till exempel Lärarförbundet.

SKR har framfört att merkostnaderna som förs fram i förslaget är underskattade. Det kommer att kosta betydligt mer för kommunerna. Vi håller också med Sveriges Skolledarförbunds åsikter om att förslaget är oklart eftersom det fortfarande inte finns någon bortre tidsgräns för utbildningsplikten.

Hur länge gäller den? Ska man ha en skarp gräns är vi inne på det jag började med, nämligen att vi måste ställa tydligare krav på den enskilde individen.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Fru talman! Det är mot bakgrund av detta som vi inte ställer oss bakom utskottets förslag.

Anf. 37 TOMAS KRONSTÅHL (S):

Fru talman! I dag ska vi diskutera lite kring förändringar och förbättringar när det gäller den väldigt viktiga utbildningen för nyanlända invandrare som tyvärr inte har tillräckliga baskunskaper med sig från hemlandet.

Dessa förändringar gäller alltså de individer som behöver mer av både svenskkunskaper och även grundläggande utbildningar i flera basämnen för att kunna gå vidare till annan utbildning och ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

Fru talman! Att få möjligheten att tillgodogöra sig en utbildning på minst gymnasienivå har visat sig vara alltmer nödvändigt i vårt land, detta för att över huvud taget ha en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Det innebär att den absolut bästa vägen för att få en bra integration vad gäller både att komma in i samhället i stort och i synnerhet att kunna uppnå en egen försörjning är att vi säkerställer kunskaperna i det svenska språket. Därmed möjliggör vi även för utbildning på minst gymnasienivå för alla.

Regeringen har beslutat och verkställt flera initiativ för att uppnå en snabbare väg för nyanlända in i vårt samhälle. Vi har arbetat bort den meningslösa väntetiden genom att införa samhällsorientering och en viss svenskundervisning redan från dag ett eller så fort som det är möjligt efter det man anlänt till vårt land.

Vi har möjliggjort svenskundervisning i samband med yrkespraktik på olika arbetsplatser med bra och utbildade handledare. Vi har infört en rad olika yrkespaket där man både lär sig ett yrke och samtidigt studerar det svenska språket.

Arbetsförmedlingen har givits flera olika verktyg och möjligheter för att på individnivå kunna erbjuda olika vägar in till en egen försörjning.

Intensivåret är något av det senaste inom etableringsprogrammet. Där kommer individen inom ett år att få svenskundervisning, utbildning och praktik för att snabbare få in baskunskaper och komma vidare till anställbarhet.

Fru talman! Det går generellt allt snabbare för nyanlända invandrare att kunna etablera sig i det svenska samhället. Vi ser redan i dag att med regeringens olika insatser har vi lyckats att faktiskt halvera tiden för etablering i samhället. För vissa grupper går det väldigt fort, för andra grupper tar det lite längre tid. Men för den gruppen som vi diskuterar i dag är det särskilt svårt att komma vidare in i samhället. Därför återstår det också en hel del saker att göra.

Vi ser att det råder en stor ojämlikhet mellan kvinnor och män, både vad gäller tiden till etablering och när det gäller antalet som faktiskt genomför både svenskundervisning och vidare utbildning. Det är problematiskt ur flera aspekter.

Sverige är och ska vara ett jämlikt och jämställt samhälle där alla oavsett kön och bakgrund har samma rättigheter till både utbildning och arbete. Alla nya svenskar, både kvinnor och män, måste lära sig det svenska språket och därmed få möjligheten till en vidare utbildning eller ett inträde på arbetsmarknaden.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

I den mycket viktiga Klivautredningen som regeringen tillsatte för att utreda behovet av förändringar och förbättringar i vuxenutbildningen och i svenskundervisningen föreslås en rad förbättringar och förtydliganden inte minst när det gäller ansvar och skyldighet för kommunen som huvudman.

Det gäller bland annat ett språkansvar för kommunerna där kraven skärps på att motivera och stödja eleverna till att både påbörja och också slutföra sin svenskundervisning. Det handlar om individuella studieplaner och tidsbegränsad sfi i viss utsträckning.

Fru talman! Propositionen som regeringen nu lägger fram är synnerligen viktig för att säkerställa att verkligen alla får möjligheter att lära sig det svenska språket och att tillgodogöra sig en grundläggande utbildning för att därigenom kunna bli en likvärdig del av det svenska samhället.

Det handlar om att säkerställa att kommuner och statliga myndigheter i form av Arbetsförmedlingen och vuxenutbildning tar dessa uppdrag på allra största allvar och säkerställer en god samverkan kring dessa individers olika kunskapsbehov för att komma vidare och kunna etablera sig i det svenska samhället.

Det handlar om att tydliggöra den kommunala vuxenutbildningens individansvar och kvalitetsansvar samt att räta ut tidigare frågetecken och misstolkningar. Med denna proposition kommer vi att uppnå den mycket viktiga individuella planläggningen vad gäller både språkutbildning och nödvändiga basutbildningar i exempelvis matematik, samhällskunskap eller annat.

Detta tror jag får effekt tillsammans med regeringens uppdrag till Skolinspektionen att nu inte längre bara granska vuxenutbildningen på huvudmannanivå, som det varit tidigare, utan även granska externa, privata utbildningsföretag.

Där har vi tyvärr, fru talman, återigen sett med bestörtning hur illa det går när marknadsskolors fokus blir att tjäna så mycket pengar som möjligt i stället för att säkerställa grundläggande kvalitet och se till utbildningsbehov. Detta kan bara inte få fortsätta.

Ambitionen blir nu betydligt tydligare. Med hjälp av ökad kvalitet samt individuella planer ska man få till heltidsstudier där minst 23 timmar i veckan består av lärarledda sfi-lektioner. Det ska även kompletteras upp till heltid med annan utbildning inom antingen komvux eller ett annat kursutbud. Det viktiga är att det är hög kvalitet och sammanhängande och strukturerat ur ett individuellt perspektiv. Det ska alltså vara 40 timmar i veckan och inte 23.

Fru talman! Jag har noterat det som vi också hörde tidigare. Det finns partier som hyser en oro kring det merarbete som kan uppstå med dessa utökade kvalitetskrav på mer lärarledda lektioner, mer av samverkan mellan arbetsförmedling, arbetsmarknad och den kommunala vuxenutbildningen och mer tydligt kommunalt ansvar för både språkutbildning och den individuella planläggningen.

Jag kan dock konstatera att kommunerna har fått kompensation. Det gäller både tidigare med höjd schablonersättning och nu i den antagna budgeten för 2022, där regeringen har ökat anslagen till vuxenutbildningen. Jag är också helt övertygad om att en satsning på att alla ska ta del av språkutbildningen och svenska språket och kunna gå vidare till utbildning som passar arbetsmarknadens behov på lite längre sikt verkligen är en lönsam satsning för alla kommuner. Alternativet, fru talman, är arbetslöshet och utanförskap samt försörjning från det kommunala ekonomiska biståndet.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Jag har haft möjlighet att som riksdagsledamot resa runt lite i landet. Jag har träffat olika kommuner och fått ta del av hur man jobbar med dessa frågeställningar och hur man i olika samverkanskommuner har valt att anordna utbildningarna. Det gäller framför allt svenskundervisningen, som är så viktig för dessa grupper.

Det jag i flera fall kan se är att de förslag regeringen nu kommer med redan är en reell verklighet i flera kommuner och samverkanskommuner. Där jobbar man redan med strukturerade individuella planer och i nära samverkan med både arbetsförmedling och arbetsmarknad – och självklart med lärarledda lektioner. I dessa kommuner har man också redan nu betydligt bättre statistik när det gäller antalet individer som har lyckats bli godkända och kommit vidare, antingen till andra utbildningar eller till arbetsmarknaden.

Det är dit, fru talman, vi måste komma med all svenskutbildning i hela landet. Det ser tyvärr inte lika bra ut i alla kommuner, och därför måste det hela tydliggöras med utökat ansvar och tydliga skyldigheter. Alla måste få chansen att lära sig det svenska språket; det är den enda vägen in i det svenska samhället. Därför är detta en mycket viktig proposition.

Jag yrkar därmed bifall till utbildningsutskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 38 JOSEFIN MALMQVIST (M) replik:

Fru talman! Först har jag en fråga, för jag blir lite förbryllad av de tidsangivelser som Tomas Kronståhl anger i talarstolen.

Om jag läser innantill i betänkandet ser jag nämligen att det står så här: Det innebär att den föreslagna garanterade undervisningstiden om 23 timmar rymmer de 15 garanterade undervisningstimmarna i sfi och därutöver 8 timmars undervisning.

Så står det, till skillnad från det som ledamoten angav här i talarstolen om att det skulle vara därutöver. Som jag läser betänkandet är det inom de 23 timmarna. Men du får gärna förtydliga vad du tänker kring detta. Det är min ena fråga.

Min andra fråga handlar om risken för undanträngning. Du anger här att det ska ingå i schablonersättningen, och så är det givetvis. Men hur ser du på risken för undanträngning i kommunernas sfi?

Anf. 39 TOMAS KRONSTÅHL (S) replik:

Fru talman! Välkommen, Josefin, till utbildningsutskottet! Det ska bli trevligt att se dig där.

Tack för frågan! Det är ganska tydligt att propositionen innebär att det ska bli 23 timmar lärarledd svenskundervisning. Sedan ska det kompletteras med annan utbildning. Det kan vara antingen ur komvux eget utbud eller av annan utbildningsanordnare. Det viktigaste är, precis som jag sa, att det är en sammanhållen, strukturerad och planerad utbildning. Jag har sett flera olika exempel där det här fungerar fantastiskt bra, och då är det verkligen med individen i fokus så att man snabbt ska komma vidare.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Det är inte meningen att man ska ha 15 lektionstimmar eller 23 lektionstimmar som en heltid, utan det ska vara 23 timmars sfi-utbildning kompletterat med annan utbildning. Det är då vi får effektiviteten och snabbheten i genomförandet av utbildningen.

Jag tror inte att risken för undanträngning är särskilt stor. Det här är redan i dag, som jag ser det, ett uppdrag som kommuner har: att i samverkan med Arbetsförmedlingen se till att alla nya svenskar får en adekvat utbildning i svenska språket och även en grundläggande utbildning.

Det vi har sett är att det inte har fungerat på alla håll, och det är det vi måste försöka säkerställa att det nu gör. Därför tydliggör vi uppdraget. Det borde alla stå bakom, kan jag tycka.

Anf. 40 JOSEFIN MALMQVIST (M) replik:

Fru talman! Det där satte fingret på det som jag var orolig för och det som jag misstänkte, nämligen att detta i praktiken inte kommer att lösa problemet.

Det finns mycket riktigt många skickliga kommuner runt om i Sverige. Jag har själv haft förmånen att besöka många av dem, inte minst under min tid som kommunalråd med ansvar för de här frågorna. Jag vet att det finns många kommunalråd som sliter hårt för att kunna erbjuda en viktig utbildningsmöjlighet och få fler nyanlända i arbete betydligt snabbare än i dag.

Men problemet är dels att de inte får ersättning för det, dels att Arbetsförmedlingen, som ju är ytterst ansvarig för tillsynen och uppföljningen av deltagande i etableringsprogrammet, inte heller kräver det. Det innebär att det blir upp till en enskild kommun att se till detta. Det finns mycket riktigt många kommuner som gör ett fantastiskt arbete, men långt ifrån alla gör det.

Framför allt följer inte heller staten upp sitt ansvar vare sig med ersättning eller med kravställande på kommunerna att det är detta de ska erbjuda. Det kan till exempel handla om att kombinera möjlighet till sfi med en relevant praktikplats och att kunna läsa in en yrkesutbildning kombinerat med praktik.

Det finns många fantastiska exempel runt om i Sverige som vi verkligen skulle behöva ta fasta på och sprida till fler. Men problemet kvarstår. Det här löser inte problemet.

Anf. 41 TOMAS KRONSTÅHL (S) replik:

Fru talman! Jag anser att det här faktiskt är en del av en sådan lösning. Vi tydliggör verkligen kommunernas ansvar, och vi tydliggör verkligen Arbetsförmedlingens ansvar.

Men det vi också gör är att vi erbjuder och trycker på hur viktigt det är med samverkan mellan kommuner, helst i arbetsmarknadsregioner. Vi gör det på flera områden både vad gäller gymnasiestudier, som det kommer förslag om, och när det gäller vuxenutbildning.

Jag måste säga att det är i samverkansområdena – i alla fall när det gäller mindre kommuner som en sådan som jag kommer ifrån – som man kan lösa alla dessa uppgifter på ett bra och tydligt sätt. Om man har denna samverkan, som jag tycker är så viktig, kan man få till en bra utbildning, kanske inte precis i hemkommunen men i en annan samverkanskommun. Då har man samma kostnad som om kommunen skulle erbjuda eleven denna utbildning i hemkommunen. Det är precis så vi måste jobba.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Josefin nämnde tidigare sfi, praktikplats och annat. Det finns verkligen många goda sådana exempel. Det är också detta som är en del av meningen med propositionen: att än en gång tydliggöra att samverkan mellan Arbetsförmedlingen, praktikplatser och språkundervisning är viktigt.

Jag menar att det här är ett steg i rätt riktning, och jag hoppas verkligen att detta kommer att genomföras och bli verklighet.

(Applåder)

Anf. 42 FREDRIK CHRISTENSSON (C):

Fru talman! Nu diskuterar vi en sammanhållen utbildning för nyanlända med utbildningsplikt.

Ett jobb är den finaste biljett man kan få in i samhället. Det är många nyanlända som vill göra mer för att komma i arbete. Men då behöver det ges bättre förutsättningar för människor, och då behöver de få rätt stöd för att kunna ta denna möjlighet.

Inom ramen för januariavtalet drev Centerpartiet igenom det som kallades för intensivåret. Det hjälper nyanlända som står närmare arbetsmarknaden att under upp till ett års tid få intensiva insatser som sker parallellt eller i tät följd och i ett högt tempo. Intensivåret ger en bättre start, och det ger möjligheter till en intensiv start. Det är ett kvalitetslyft av etableringsuppdraget som samtidigt ställer höga krav på individen. Syftet är att deltagarna ska komma i arbete inom ett år efter påbörjat intensivår. Fokus är på språk, arbetsplatsnära insatser och kortare utbildning.

Det är samtidigt viktigt både för dem som står närmare arbetsmarknaden och för dem som i dag diskuteras, de nyanlända som står längre ifrån, att det tas ett bättre helhetsgrepp och därmed skapas förutsättningar för en fungerande etablering.

Detta betänkande handlar om nyanlända invandrare som på grund av kort utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden för insatsen. Då ska utbildningen syfta till att i strukturerad form ge deltagarna sådana kunskaper som de behöver för att kunna fortsätta studera eller etablera sig på arbetsmarknaden.

Det är bra att det fastställs en garanterad undervisningstid med lärarledd tid för att ha fokus på kvalitet, men det krävs också, vilket jag kommer in på senare, mer insatser för att få fler behöriga lärare inom gruppen, inte minst inom sfi.

Det konstateras i propositionen att informationsutbytet mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver underlättas. Nu har också Arbetsförmedlingen och Skolverket presenterat en rapport kopplat till informationsutbytet. Jag räknar med att regeringen tar arbetet vidare med att underlätta detta. Det är viktigt att säkerställa att myndigheterna bättre kan skapa förutsättningar för denna målgrupp och att fler därmed kan komma närmare arbetsmarknaden.

Fru talman! Vi i Centerpartiet är positiva till de förändringar som i dag debatteras, men vi vill också peka på att det behövs fler åtgärder för att de nyanlända ska få bättre möjlighet att etablera sig i Sverige. En nyckel till det är språket. Där ser vi bristande kvalitet på vissa ställen när det gäller svenska för invandrare. En mycket stor del av dem som går sfi lär sig inte svenska tillräckligt väl, och undervisningen är på sina håll illa anpassad utifrån olika individer och av ojämn kvalitet.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Inom svenska för invandrare behövs det också ett kvalitetslyft, inte minst det jag tog upp tidigare om att se till att vi får fler behöriga lärare. Över hälften av de tjänstgörande sfi-lärarna har inga högskolepoäng i svenska som andraspråk. Endast 29 procent har en pedagogisk högskoleexamen och minst 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk.

Klivautredningen har presenterats och remitterats, och den lägger fram ett antal förslag för att stärka kvaliteten inom sfi. Det var också samma utredning som lade fram det delbetänkande som är grunden för detta ärende. I slutbetänkandet pekar man på flera åtgärder för att stärka kvaliteten inom svenska för invandrare. Det handlar om kompetensutvecklingsinsatser för att få fler behöriga lärare och om bättre granskningar av dem som anordnar utbildningar.

Från Centerpartiets sida ser vi att det finns flera delar i utredningen som är bra och viktiga. Jag hoppas också att regeringen tar dessa vidare. Det är viktigt utifrån att stärka kvaliteten för dem som är nyanlända till Sverige och ge dem bättre förutsättningar, inte minst när det gäller språkutbildning.

Avslutningsvis kan jag också konstatera att den utredning om resultatbaserad ersättning för sfi-undervisning, så kallad sfi-peng, som Centerpartiet drev på för inom ramen för januariavtalet i dagarna ska presenteras. Vi vill se att den reformen genomförs för att möjliggöra mer fokus på resultat, se till att fler människor lär sig språket och genom konkurrens med nya utbildningsanordnare också kunna stärka kvaliteten. Jag ser fram emot att ta del av den utredningens slutsatser.

Centerpartiet står bakom utskottets förslag i betänkandet, så jag yrkar bifall till detta.

Anf. 43 CHRISTIAN CARLSSON (KD):

Fru talman! Kristdemokraterna stöder förslagen i propositionen om en sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt. Givetvis ställer jag mig också bakom vad som framgår av Kristdemokraternas särskilda yttrande i betänkandet.

Sverige har tyvärr kommit att bli ett djupt segregerat land, och vi ser ett växande utanförskap. Det som enligt Socialdemokraterna skulle bli EU:s lägsta arbetslöshet blev i stället EU:s fjärde högsta. Långtidsarbetslösheten går upp, och många av dem som saknar arbete har invandrat till Sverige. Faktum är att varannan vuxen invandrare i vårt land inte kan försörja sig själv.

Sverige har faktiskt misslyckats fullständigt med integrationen. En anledning är naturligtvis att vi har tagit emot för många invandrare på för kort tid för att de på allvar skulle kunna integreras på ett bra sätt och bli en del av det svenska samhället. En annan anledning är att vi i denna kammare varken har förmått att ställa tillräckligt tuffa krav på integration eller har förmått att reformera arbetsmarknaden så att fler människor faktiskt skulle kunna få möjlighet till ett jobb. Det som behövs nu är fler och bättre vägar till integration, vägar som leder oss bort från segregationen, som stärker samhällsgemenskapen och som ger fler människor hopp om en bättre framtid.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Det stora antalet nyanlända med kort eller ingen utbildningsbakgrund som under 2010-talet kom till Sverige har medfört att vuxenutbildningen i dag ställs inför helt nya krav och andra förutsättningar än tidigare. Att stärka möjligheterna till utbildning är ett viktigt led i att fler ska få möjlighet till ett jobb.

Kristdemokraterna välkomnar därför skyldigheten för kommunerna att inom komvux erbjuda en sammanhållen utbildning för dem som befinner sig inom etableringsprogrammet och som på grund av sin korta utbildning inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden i programmet. Vi stöder även förslaget att personer som omfattas av utbildningsplikt ska få en garanterad undervisningstid i enlighet med det förslag som har lagts fram.

Den sammanhållna utbildningen ska inkludera utbildningar som gör att fler nyanlända kan skaffa sig arbete, och det är viktigt att språkutbildning kan kombineras med yrkesutbildning. Vi anser även att nyanlända kvinnor som är föräldralediga behöver kunna omfattas av svenskundervisning i form av ”sfi med baby”.

Fru talman! Kristdemokraterna stöder som sagt förslagen i propositionen, men vi anser nog att regeringen hade kunnat ta ett bredare grepp kring nyanländas etablering.

För det första noterar vi att det i propositionen inte anges någon bortre gräns för utbildningsplikten. I SOU 2020:66 föreslogs exempelvis en tidsgräns på fyra år för hur länge en elev får delta i sfi-undervisning, men något liknande föreslår alltså inte regeringen.

Vi hade för det andra gärna sett ett förslag om att utöka etableringsprogrammet jämfört med i dag och låta det gälla i upp till fem år, detta så att staten kan ta ett större ansvar för de nyanländas integrering under en längre period så att vi avlastar kommunerna – därav vårt särskilda yttrande här i dag.

Med det sagt ställer vi oss bakom propositionen.

Anf. 44 MARIA NILSSON (L):

Fru talman! Liberalerna har länge arbetat för en sfi-utbildning med kvalitet i fokus. Det har vi gjort just på grund av att vi är besjälade av vikten av att som nyanländ lära sig det svenska språket och det svenska samhället. Just det svenska språket är ju, utan att överdriva, nyckeln i en integrationsprocess. Vi behöver göra mycket mer för att stärka sfi-utbildningen.

Jag vill också ta detta tillfälle i akt att påminna om att sfi är den skolform som drabbats hårdast av pandemin, inte minst elever på studieväg 1 och 2. Det är de elever som har den kortaste studiebakgrunden, kanske ingen studiebakgrund alls, och som under de här åren har varit hänvisade till att studera på distans, kanske med bara en mobiltelefon som verktyg.

Det här är en grupp av elever som behöver lärande på plats och lärarledd undervisning på plats. Vi får inte glömma bort det. Vi tenderar att göra det. Snart är restriktionerna över, och det vill ju inte minst vi att de ska vara, men konsekvenserna av de här senaste två åren är väldigt tydliga. Dem kommer vi att bära med oss, och vi kommer att behöva göra någonting åt dem. Det gäller inte minst den här gruppen av elever.

Jag vill också påminna om den lärarbrist som finns inom sfi-områden och som tidigare har nämnts. Den lärarbristen innebär att det är väldigt många obehöriga lärare som undervisar i sfi i dag. Det behöver vi ändra på. Vi behöver fler behöriga lärare. Den här gruppen är jätteviktig för det svenska samhället, och vi behöver behandla den gruppen som viktig för det svenska samhället. Då behövs en adekvat, behörig lärare.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

Fru talman! De studenter som i dag läser på sfi-utbildningen är en heterogen grupp sett till studiebakgrund och i fråga om vidare vägval. Sfi:n måste vara konstruerad så att den ger stöd till alla elever att kunna ta nya, bättre steg vad gäller svenskkunskaper och för att ta sig vidare i integrationen i det svenska samhället, oavsett om det gäller till vidare studier eller ut på arbetsmarknaden.

Vi är av uppfattningen att regeringens inslagna väg i huvudsak är positiv. Det är därför som vi inte har en reservation utan ett särskilt yttrande, alltså just för att understryka att den inslagna vägen är bra men att det inte är tillräckligt. Vi bedömer att regeringen skulle behöva vidta mer omfattande och kompletterande åtgärder. Vi hoppas som sagt på till exempel Klivautredningen och på andra insatser och förslag, för sfi-utbildningen behöver förbättras vad gäller kvalitet och innehåll. Det behövs för att fler ska kunna göra sig förstådda på det svenska språket, tillgodogöra sig samhällsinformation och inte minst ta sig vidare i sin integrationsprocess.

Från Liberalernas sida anser vi att man behöver införa en tydlig progressionstrappa med kontrollstationer vid varje steg men också en bortre tidsgräns vad gäller hur länge man kan befinna sig inom sfi-utbildningen. Sedan finns det naturligtvis särskilda skäl, undantag och så vidare, men det behöver finnas en tydligare ram än vad som finns i dag.

Vi anser också att man om man inte når upp till målen vid kontrollstationerna i stället ska kunna få betydligt bättre stöd för att slussas ut på arbetsmarknaden eller till en yrkesskola. Sfi-utbildningen får inte och kan inte vara en ändlös cirkel där elever hoppar av sfi för att varva det med kortare perioder av arbete, ibland på den svarta marknaden, och sedan återkommer till sfi ett tag, går på föräldraledighet, återkommer igen och så vidare. Det finns ingen riktning och inget mål. Det är ett grundläggande problem.

Jag var inne på tidigare att vi skulle vilja, vilket vi föreslår i våra program, att man inför en yrkesskola som är fokuserad på bristutbildning, en kortare sådan, för vuxna och som innebär stora inslag av arbetsplatsförlagt lärande. Just i den här yrkesskolan, för elever som inte når målen vid kontrollstationerna, ska eleverna kunna fångas upp av någonting annat och komma vidare ut i arbetslivet genom en annan form. Alla kanske inte kan gå igenom alla stadier av sfi-utbildningen så som den är utformad i dag.

Fru talman! Vi ställer oss bakom det betänkande som vi i dag debatterar, men jag vill påminna om att sfi är viktigt, så låt oss fortsätta göra det viktigt på riktigt.

Anf. 45 ANNIKA HIRVONEN (MP):

Fru talman! I Sverige är en genomförd gymnasieutbildning den bästa biljetten till ett arbete, inte bara på kort sikt utan för resten av arbetslivet. Vi behöver se till att rusta såväl våra ungdomar som de nyanlända som flyttar till Sverige senare i livet med den här inträdesbiljetten till arbetsmarknaden. Dagens förslag om en sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt är ett viktigt steg för att komma dit.

En sammanhållen utbildning för ny-anlända som har utbildningsplikt

De nyanlända som kommer till Sverige med en färdig utbildning – de har kanske varit läkare eller ekonomer i sitt hemland – ska inte i första hand köra taxi utan faktiskt få validera sina utbildningar, komplettera med det som behövs för att arbeta i Sverige med samma yrke och snabbt komma in på arbetsmarknaden. Svenska för invandrare för den gruppen behöver se helt annorlunda ut än för dem som kommer från länder där skolan inte fungerar fullt ut för att landet varit krigshärjat i 20 år, som i Somalia, eller för dem som av andra skäl inte har fått gå färdigt sin utbildning. Det kan vara flickor som gift sig som barn och som då slutat skolan. Det kan också handla om dem som kommer från länder där man har klarat sig väl utan en gymnasieexamen och därför inte har en sådan.

För de människor som inte redan har en utbildning med sig i bagaget måste samhället erbjuda det. Sedan tidigare har vi garanterat 15 timmar undervisning i sfi, och nu utvidgas kommunernas ansvar till att erbjuda 23 timmars undervisning i en sammanhållen utbildning som kan inkludera sfi och till exempel yrkeskurser.

Det här är viktigt, inte minst för att vi ser att en del kommuner faktiskt har vägrat att erbjuda utbildning till personer som inte redan är färdiga med sin svenskutbildning. Det finns inte stöd för det i den tidigare lagstiftningen, och det är definitivt inte det bästa för de nyanländas chanser att komma i jobb. Tvärtom är kombinationen av svenskkurser och annan utbildning någonting som kan vara framgångsrikt på samma sätt som kombinationen av svenskutbildning och ett arbete har visat sig vara bra. Det handlar antagligen om att möjligheten att använda svenska tillsammans med andra svensktalande är värdefull i sig.

Fru talman! Jag blir väldigt förbryllad när jag försöker förstå hur det kommer sig att ett parti, till skillnad från alla oss andra, är emot det här. Men kanske är den centrala meningen i Sverigedemokraternas reservation den där de konstaterar att den här regeln faktiskt också ger nyanlända invandrare rättigheter, och det kanske är jobbigt för ett parti som helst gör skillnad på folk och folk.

Vi i Miljöpartiet tror att utbildningsplikten, för att den ska fungera, måste kombineras med rätten att få en utbildning, och då måste man vara skyldig att erbjuda den. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 14 Kollektivtrafikfrågor

Trafikutskottets betänkande 2021/22:TU5

Kollektivtrafikfrågor

föredrogs.

Anf. 46 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M):

Fru talman! För ordningens skull yrkar jag bifall till reservation 24 under punkt 11, Marktransporter till Arlanda flygplats.

Vi pratar i dag om kollektivtrafik. Det är viktiga frågor som har direkt bäring på hela infrastrukturens område. Våra pendlingståg behöver spår som det går att lita på, som är robusta och som klarar av varierande svensk väderlek. Vi har rätt att kräva ett Sverige där pendlande människor inte ska behöva stå och frysa på perrongen.

Kollektivtrafik ska handla om människors liv och möjlighet att klara av det som vi modernt brukar benämna som livspusslet. Kan människor inte lita på att de kommer i tid till jobbet eller i tid för att hämta på förskolan begränsar det deras möjlighet till karriär och utveckling.

Fru talman! Forskning visar att det, i en relation med barn där bara en av föräldrarna kan ta jobb och pendling, i en majoritet av fallen är kvinnan som står tillbaka. Det är hon som tackar nej till jobbet i Stockholm för att hon inte litar på SL, UL och pendeln från Knivsta och eftersom det fjärde spåret mellan Uppsala och Stockholm aldrig tycks bli byggt.

Vi pratar om ensamstående föräldrar som måste ta jobb som innebär pendling med kollektivtrafik för att de ska kunna ställa mat på bordet till sina barn och som i tid och otid blir sena till förskolan för att tåget inte kommer i tid eller för att tåget blir försenat på grund av dåliga spår. Det är de, fru talman, som ofta får försöka förklara för femåringen varför han alltid blir hämtad sist av alla barn eller inte hämtad alls av föräldern. Man får lösa det genom att en snäll vän eller en släkting rycker ut gång efter annan.

Det är människor som drabbats av det kaos som varit i Mälardalen, först med ett nytt digitalt system och sedan med sjukdomar som gjort att vart tredje tåg ställts in. Det är människor som drabbas av undermåliga spår och system i Värmland. Detta borde vara oacceptabelt.

Vi måste bygga in säkerhet och robusthet och utstråla en känsla av trygghet, både organisatoriskt och underhållsmässigt.

Fru talman! Detta är för Moderaterna viktigare än höghastighetståg för 400 miljarder.

Ute i landet måste bussar kunna köra tryggt på väl underhållna vägar. I dag är det precis tvärtom. På 130 mil statlig väg har hastigheten sänkts på grund av bristande underhåll. Flera hundra mil riskerar att gå samma öde till mötes de närmaste åren.

Trafikverket är mycket tydliga. Konsekvensen av regeringens infrastrukturpolitiska proposition är sämre vägar och en ökad underhållsskuld när det gäller både väg och järnväg. Regeringen väljer att underfinansiera underhållet med 33 miljarder kronor fram till 2035. Man underfinansierar för att bibehålla nuvarande standard, som har stora och allvarliga brister. Det drabbar företag och pendlare.

Det är inte så, fru talman, att det inte finns pengar till infrastruktur fram till 2035. Vi pratar om uppemot 900 miljarder. Men det saknas en politik som ser till att hela Sverige kan leva. Det handlar om att pendlingen med storstädernas tåg likaväl som pendlingen med bussar hemma i mitt Värmland fungerar. Inget annat är acceptabelt.

Fru talman! Vill jag boka en flygbiljett för en resa till andra sidan jorden räcker det med några knapptryck. Då får jag en rutt som inkluderar många länder, flygbolag och flygplatser. Vill jag boka det billigaste och bästa alternativet för en enkel tågresa i Sverige måste jag ägna en god stund åt att besöka olika hemsidor. Gamla rester av monopol dröjer sig kvar. Här måste vi agera. Vi kan inte ha det på det här sättet. Det ska vara lätt att pendla och lätt att boka. De uppgifter som finns på sj.se bör också finnas tillgängliga på en sida där alla andra alternativ finns.

Kollektivtrafikfrågor

Fru talman! Kommunikationerna till och från Arlanda behöver stärkas. Moderaterna vill bygga ut och utveckla flygplatsen till Nordens ledande och till en hubb för jobb och tillväxt. Detta kräver kraftigt förbättrade kommunikationer till och från flygplatsen. Här har regeringen suttit på händerna i sju långa år, blockerade av Miljöpartiet och bundna till politisk kohandel där Bromma och Arlanda offrats för ägartillskott till SAS.

Så kan man inte hantera infrastruktur, fru talman. Det är sju förlorade år som borde ha använts för att bygga ut flygplatsen och stärka kommunikationerna för alla oss som regelbundet reser från landet till flygplatsen för att pendla eller resa utomlands.

År 2019 reste drygt 1,8 miljoner människor med färja till och från Gotland. I trafiken mellan Visby och Nynäshamn och Oskarshamn fraktades samma år 560 000 personbilar och 810 000 längdmeter gods. Under sommarsäsongen kördes det 21 turer per dygn. Detta visar hur viktig färjetrafiken är, inte bara för Gotland utan för hela Sverige. Det nuvarande avtalet mellan staten och Destination Gotland löper ut den 31 januari 2027. Staten bidrar årligen med en halv miljard kronor för att säkerställa färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet, så detta är ett viktigt åtagande.

Moderaterna har några tydliga ingångsvärden inför kommande avtalsperiod:

För det första säger Moderaterna nej till alternativet med statligt monopol. All erfarenhet av statliga monopol inom svensk infrastruktur lär oss att detta blir dyrare, sämre och mindre dynamiskt.

För det andra ska miljöhänsyn tas genom att man bejakar den pågående utvecklingen kring fossilfria drivmedel. I detta ingår bland annat elektrifiering av hamnar, tillgång till biodrivmedel och en långsiktig satsning på vätgas.

För det tredje, fru talman, ska inriktningen vara att binda ihop färdslag vid hamnarna drivna av hållbara drivmedel, detta för att säkerställa både gods- och pendlingsflöden.

För det fjärde ska nuvarande sträckningar finnas kvar.

Det finns, som jag har nämnt, många brister som behöver åtgärdas för att man ska stärka kollektivtrafiken i en större infrastrukturpolitisk kontext. Men samtidigt ser vi vilka fantastiska möjligheter som håller på att växa fram med en alltmer fossilfri fordonsflotta. Det är en utveckling som är driven av stora företag, akademi och forskare.

Vi talar om den första fossilfria färjan till Gotland, om möjligheten till ett fossilfritt inrikesflyg under andra delen av 2030-talet och om bussar drivna av exempelvis vätgas.

Mina framtida barnbarn kommer sannolikt att betrakta dagens fossildrivna infrastruktur som jag betraktar ånglok, som något gammalt från en annan tid och som något som man nostalgiskt kan titta på och åka med, som ett kulturarv, en varm sommardag.

Möjligheterna är stora om vi gör rätt saker politiskt. Det handlar om att bygga för pendlingsflöden och om att se till att hela Sverige kan leva och pendla hållbart. Detta kan vi göra. Pengar saknas inte, men som jag har sagt krävs det att vi gör rätt saker politiskt.

Anf. 47 PATRIK JÖNSSON (SD):

Kollektivtrafikfrågor

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 13 rörande stärkta rättigheter till färdtjänst.

I mer än två år har coronapandemin härjat fritt över jordklotet. Förhoppningsvis har den nått sin topp inom ett par veckor, och vi får innerligt hoppas att det här är sista året som den slår så hårt mot vår befolkning och vårt samhälle. Återhämtningen för tåg, flyg och bussar gick förvånansvärt snabbt, och i slutet av förra året var resandet för tåg och bussar på ungefär 80 procent av nivån före pandemin. För flyget var det inte fullt så bra; runt 50 procent av resenärerna hade återvänt.

Sverigedemokraterna välkomnar därför fortsatta kompensationer och slopade banavgifter för att våra operatörer, kommuner och regioner ska rida ut den sista stormen.

Fru talman! Då har det hänt igen. Måndagen den 24 januari blev en tågvärd misshandlad av en resenär utanför Lund. De som arbetar inom kollektivtrafiken är en grupp som i mycket hög omfattning utsätts för såväl hot som våld och sexuella trakasserier. Vi kan inte låta detta fortgå!

Jag har själv som resenär blivit utsatt för hot inom kollektivtrafiken. Jag åkte buss i Kristianstad när två killar i 15-årsåldern försökte slå sönder stolarna framför mig. Jag sa till dem, och då tyckte de att vi skulle hoppa av och slåss. Chauffören ingrep inte, och det kan jag förstå. Det kan vara en rädsla för repressalier. Som tur var slutade de efter ett tag när jag hade sagt till på skarpen upprepade gånger. Ska det vara så här i kollektivtrafiken?

För drygt två år sedan publicerade fackförbundet Seko en undersökning som drygt 3 000 medlemmar svarade på. Var fjärde ombordanställd uppgav att de dagligen, nästan dagligen eller någon gång per vecka upplever att någon utsatts för sexuella trakasserier. Nästan en av fem svarar att de i samma omfattning upplever våld på arbetsplatsen. Seko efterlyser åtgärder som ökad kameraövervakning, ökad dubbelbemanning, fler ordningsvakter och tillträdesförbud för dem som utgör en risk i kollektivtrafiken. Flera av dessa åtgärder tillämpas i dag. Vi ser att fler tåg kameraövervakas, personalen har börjat med kroppsburna kameror och på vissa håll sätter man in ordningsvakter.

Ändå fortsätter problemen. Vi menar att mer långtgående åtgärder behövs för att stävja problemet. Här pratar vi om det som Seko lyfter rörande tillträdesförbud till kollektivtrafiken för dem som utgör en säkerhetsrisk. Har du lagförts för att ha hotat, brukat våld eller trakasserat någon inom kollektivtrafiken har du inget där att göra över huvud taget. Du ska stängas ute och hindras från att utsätta såväl personalen som andra resenärer för våld och otrygghet. Därför säger vi ja till att införa tillträdesförbud inom kollektivtrafiken.

Fru talman! Trafikutskottet äger tiden. Åtminstone ligger frågor om tid hos trafikutskottet, för att vara mer korrekt. När det gäller ämnet kollektivtrafik, mer intressant, ligger frågan om rättidiga tåg hos oss. När det gäller bussar har tekniken kommit så långt att flera bolag i dag har transpondrar på bussarna så att man som resenär kan se i apparna var de befinner sig. Detta är värdefullt, i synnerhet för regionbussar som inte har den avgångsfrekvens som stadsbussar vanligen har.

Kollektivtrafikfrågor

När det gäller tåg är det däremot lite si och så med bra information om tåget är i tid eller inte. Allra bäst info får man på en sida som heter jvgfoto.se. Där kan man i princip i realtid se exakt var tåget befinner sig. Sidan är i princip helt okänd för allmänheten, men den funktionen borde alla appar ha, till exempel SJ och kollektivtrafikbolagen. Att resenärer snabbt får korrekt information om förseningar är viktigt. Det funkar på det stora hela inte bättre nu än det gjorde för 20 år sedan med skyltningar och utrop. Här måste Trafikverket stärka arbetet med informationen.

Fru talman! Att informera snabbt och korrekt om sena tåg är bra, men att slippa informera om sena tåg för att de är i tid ännu bättre. Jag är nog inte den enda här inne som har försökt få vänner och bekanta att åka mer tåg men mötts av kommentarer som att det inte går att lita på tåget. Det är kommentarer som att man antingen kommer fram sent eller inte alls och liknande.

Tyvärr är det inte ovanligt att tågen är sena, i synnerhet inte när man färdas längre sträckor. En hel del av dem som i dag kör bil skulle kunna välja att resa med tåg i stället. Det är inte priset som är problemet, för ett månadskort är oftast betydligt billigare än att åka bil. Det är snarare tilliten och till viss del bristen på sittplatser som är det stora problemet.

Skåne är ett gott exempel på hur man kan lyckas få över resenärer från bil till tåg och till viss del buss. På bussidan har vi det lyckade konceptet med Skåneexpressen för längre resor och en kraftig utbyggnad av Pågatågssystemet ihop med regiontågen Öresundståg, vilket gjort att marknadsandelen ökat från drygt 20 procent 2009 till ungefär 30 procent 2018. Redan innan corona verkade det dock så smått bromsa in, så målet om en marknadsandel om 40 procent till 2030 verkar svårt att nå. Det är fullt i spåren, och det är näst intill omöjligt att få in fler tåg under peaktid. Det finns heller inget utrymme för störningar.

Fru talman! Ska vi få fler att pendla regionalt eller lokalt måste vi helt enkelt både bygga bort flaskhalsar och även lägga mer resurser på underhåll och reinvesteringar. Pendelsystemet i våra storstäder kommer så snart coronaeffekterna har släppt att drabbas av en allvarlig infarkt, så nu är det dags att prioritera rätt. Skrota högkostnadståget, alltså höghastighetståget, och lägg i stället de resurserna på att rusta upp järnvägen och få tågen att gå i tid!

Slutligen, fru talman, tänkte jag ta upp det kanske viktigaste ämnet, nämligen färdtjänsten. Jag tänkte läsa upp lite av vad jag skördat i pressen bara den senaste tiden:

”Nyligen kom en uppmärksammad dom från Förvaltningsrätten i Stockholm där en 21-årig blind man nekades färdtjänsttillstånd. Rätten ansåg att han borde kunna åka kollektivt istället.”

”Micke, 36 [har efter] att ha drabbats av en hjärntumör och en stroke börjat jobba igen. Sen han fick sitt färdtjänsttillstånd indraget måste han ta sig till jobbet via kollektivtrafiken, ofta i rusningstrafik.”

”Lennart, 67, har hjärtproblem och kraftig synnedsättning. Han drömmer om en spontan fika, eller att kunna simträna i den lokala simhallen. Men utan färdtjänsttillstånd är han fast hemma.”

”Trots allvarliga svårigheter att resa med allmän kollektivtrafik nekas Vilmer, som är helt blind, färdtjänsttillstånd. Hans överklagande har avslagits och Högsta förvaltningsdomstolen har nekat prövningstillstånd.”

Kollektivtrafikfrågor

”Det tar lite drygt 20 minuter för 90-åriga Inga Hoberg att gå 300 meter till den närmaste busshållplatsen i Svedala. Hon har svårt att röra på sig och orkar oftast inte göra så särskilt mycket. Men det räcker inte för att Skånetrafiken ska bevilja henne färdtjänst.”

Fru talman! Det är inte rimligt att neka svårt sjuka eller funktionsnedsatta färdtjänst på det sätt som nu sker i bred omfattning. Det är direkt omänskligt. Lagen måste göras om. En synskadad person kanske kan ta sig fram på sommaren i kända trakter. Men på vintern med tre decimeter snö är det en direkt omöjlighet att orientera sig mellan snödrivorna. Ni förstår själva hur orimliga vissa avslagsbeslut blir.

Fram till 1997 reglerades färdtjänsten av socialtjänstlagen. Vi menar att lagen bör återföras dit. Vi menar också att regeringen skyndsamt bör se över lagen i syfte att stärka rättighetsperspektivet. Lagen bör även innefatta rätt till färdtjänst i annan kommun och rätt till korta stopp under resan för att till exempel lämna och hämta barn i skolan.

Med detta, fru talman, hoppas jag att riksdagen bifaller vår reservation 13.

Anf. 48 MIKAEL LARSSON (C):

Fru talman! Pandemin har förändrat våra resmönster och hur mycket vi reser. Kollektivtrafiken har haft det mycket ansträngt sedan pandemin slog till 2020. Framåt krävs nu att människor hittar tillbaka till kollektivtrafiken. Det kan också innebära att nya former av kollektivtrafik öppnas upp och utvecklas.

Vi debatterar i dag trafikutskottets betänkande om just kollektivtrafik, ett betänkande med frågor som ligger nära människors hjärta. Från Centerpartiet har vi följande ingångar.

Centerpartiet anser att andelen resor med kollektivtrafik måste öka. Detta är viktigt för att minska klimatutsläppen men också för att minska trängseln på våra vägar.

I dag tar många människor bilen, trots att de gärna hade rest med bussen, pendeltåget eller spårvagnen om det hade funnits möjlighet att göra det. Centerpartiet anser därför att förutsättningarna för resor med kollektivtrafiken behöver förbättras. Kollektivtrafik är en fråga för regionerna och kommunerna, men för att stödja och uppmuntra kommuner och regioner att öka kollektivtrafiken vill Centerpartiet att det ska införas en kollektivtrafikbonus.

Fru talman! Digitaliseringslösningar kan underlätta för människor att göra klimatsmarta val i trafiken. Bilpooler, elcyklar och framför allt självkörande bilar kan bli en del av framtidens kollektivtrafik, liksom delningsekonomins nya koncept för exempelvis taxi. Centerpartiet vill att lagstiftningen som rör kollektivtrafiken ska vara utformad så att den möjliggör för nya kollektiva transportlösningar. Centerpartiet anser därför att regeringen bör göra en översyn av regelverken som rör kollektivtrafiken och se till så att regelverket underlättar för nya och effektiva transportmedel som fungerar över hela landet.

Fru talman! Vi reser alla med kollektivtrafiken på olika sätt. Det beror på var i landet vi bor och hur utbyggd kollektivtrafiken är. Även kvinnor och män reser med kollektivtrafiken på olika sätt. Transporter är grundläggande för vår vardag, och jämställda transporter handlar om att ge kvinnor och män lika förutsättningar.

Kollektivtrafikfrågor

Centerpartiet vill att kvinnor och män ska ha samma möjlighet att påverka planeringen av transporter och transportinfrastruktur. Kollektivtrafiken nyttjas främst av kvinnor, medan män väljer bilen i större utsträckning. För att utforma ett mer jämställt och därmed ett mer hållbart transportsystem krävs att både män och kvinnor deltar i samtal och beslut som just rör transportsystemet. Det är viktigt att inkludera jämställdhetsaspekten även när miljömålen formuleras i samband med trafikplaneringen.

Kvinnors arbetsmarknadsregioner är ofta mindre än männens, och detta beror bland annat på brister i kollektivtrafiken. I syfte att uppnå en mer jämställd arbetsmarknad är det därför nödvändigt för Sverige att förstora sina funktionella regioner med hjälp av just utbyggd transportinfrastruktur.

Vi kan också konstatera att många invånare, särskilt kvinnor, känner oro inför att vistas i det offentliga rummet, bland annat med hänsyn till könsrelaterat våld. Detta bör beaktas i planeringsarbetet när det gäller allt från utformning av ljussättning i gångtunnlar till återvändsgränder, grönområden och andra platser med begränsad insyn. Det finns också en delvis otrygg och hotfull miljö i kollektivtrafiken, och det riskerar att minska viljan hos den enskilda att åka kollektivt. Det här är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för personalen som jobbar inom kollektivtrafiken.

Herr talman! Centerpartiet vill underlätta för människor att resa med kollektivtrafik över länsgränserna. Vi anser därför att regeringen bör initiera en översyn av den regionala kollektivtrafiken i syfte att utreda möjligheten till att utveckla ansvaret för nya lösningar på framtidens kollektivtrafik. Att resa med kollektivtrafiken kan man göra både på landsbygden och i staden, och detta ska självklart fungera oavsett var vi befinner oss.

Centerpartiet vill att man snabbt och enkelt ska kunna boka och köpa biljetter till kollektivtrafiken. Det är nödvändigt för att få fler att välja att resa med kollektivtrafiken. Den utredning som Centerpartiet var med och initierade, Ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik, måste också genomföras. Mot den bakgrunden anser vi att takten i att genomföra utredningens förslag också behöver snabbas upp med de olika förslagen om bland annat en digital infrastruktur för ett nationellt biljettsystem, en nationell åtkomstpunkt för mobilitetstjänster, tredjepartsförsäljning av kollektivtrafikens biljetter samt en nationell gemensam plattform där biljetter säljs för all kollektivtrafik i hela Sverige.

Herr talman! Det ska vara enkelt att resa över landsgränser. För att människor fullt ut ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar på ett tillfredsställande sätt. Centerpartiet anser därför att samarbetet inom Norden bör öka när det gäller bland annat utbyggnaden av kollektivtrafiken, och de nordiska länderna bör också sträva efter en gemensam planering av infrastruktur som är av betydelse för gränsregioner och rörligheten inom Norden. Vi vill också peka på att den moderna tekniken gör det möjligt med gemensamma biljettsystem i kollektivtrafiken i Norden. Vår mening är att det således behövs former för tätare samarbete över nationsgränserna mellan infrastrukturmyndigheter, kommuner och regioner.

Centerpartiet vill därför att regeringen ska verka för ett ökat nordiskt samarbete när det gäller kollektivtrafik och ett gemensamt biljettsystem. Vi har den senaste tiden uppmärksammat att det finns problem med nya tidtabeller och planering av tåg till Köpenhamn och Oslo. Här behöver man på flera nivåer verka för att resenären ska vara i centrum så att det ska vara enkelt att resa och att systemen inte ska motarbeta kollektivtrafiken över landsgränserna.

Kollektivtrafikfrågor

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 1.

Anf. 49 JESSICA THUNANDER (V):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15, där vi föreslår en bättre färdtjänstlag.

Vi lever i ett klimatnödläge. Det kräver att vi minskar våra utsläpp drastiskt, och det inkluderar utsläppen från våra transporter. Sverige har ett mål om att ha minskat utsläppen från inrikestransporter med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Vi ligger efter.

För att minska utsläppen från persontransporter krävs att vi ökar andelen resande med kollektivtrafik. Innan pandemin ökade kollektivtrafikresandet stadigt, men restriktioner och rädsla har inneburit att resandet har minskat. Det kommer att krävas målmedvetet arbete för att återfå resenärerna och få människor att välja att åka kollektivt framför egen bil igen. Ändå väljer många regioner att både dra ned på linjer och turer och höja priserna, alltså precis tvärtom mot vad som behöver göras.

Det behövs kraftfulla åtgärder för att öka andelen kollektivt resande. För ett mer målmedvetet arbete bör en handlingsplan med konkreta åtgärder tas fram. Vidare vill vi att man samtidigt som man tar fram ett nationellt biljettsystem tittar på Österrikes nya klimatsatsning klimatbiljetten, som kombinerar ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafiken med lägre priser för att gynna det kollektiva resandet med syftet att göra det enklare, billigare och bekvämare att resa kollektivt och klimatsmart.

Vi anser att regeringen bör utreda införandet av ett liknande system med klimatbiljett som en del av det nationella biljettsystemet för kollektivtrafiken. Det är ett system som behöver komma på plats inom det snaraste.

Kollektivtrafik handlar inte bara om klimatmål utan även om tillgänglighet och inkludering. Det finns tecken på att vi i Sverige har en växande transportfattigdom – som det kallas – när det finns människor som inte har tillgång till transporter och när transportsystemet, inklusive kollektivtrafiken, inte är tillgängligt på ett jämlikt sätt.

För att få ett transportsystem som är inkluderande och rättvist fördelat anser vi att det behövs mer kunskap om hur transportsystemet fungerar för olika grupper av resenärer i samhället.

Vi vill att regeringen tar fram en handlingsplan för hur kollektivtrafik och transportplanering ska kunna öka tillgängligheten för utsatta grupper och bidra till ett socialt jämlikt och jämställt transportsystem.

De som arbetar i kollektivtrafiken hör till dem som varit extra utsatta i pandemin. De tackas med ett system där de genom upphandlingar fått en mer otrygg vardag. Inte bara kan de bli tvingade att söka om sina jobb, utan varje ny upphandling kan dessutom innebära att arbetsgivare ges tillfälle att ta sig ur tidigare överenskommelser.

Vi anser att det är en viktig åtgärd att ställa krav på verksamhetsövergång. Det innebär att personalen ska få följa med sina jobb till den nya arbetsgivaren utan att få sämre arbetsvillkor. Det är också viktigt att myndigheterna ställer krav på att företagen ska erbjuda villkor enligt gällande kollektivavtal och att det ska gälla hela leverantörskedjan.

Kollektivtrafikfrågor

Herr talman! En ny anbudsperiod för den upphandlade Gotlandstrafiken närmar sig. Gotland behöver få trygga och goda villkor för sin trafik, och vissa principer bör slås fast – principer som gör att Gotland inte vid varje upphandling tvingas kämpa för att bibehålla hyfsade villkor och inte få försämringar.

Trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infrastrukturen. Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att ta fram ett förslag för förstatligande av Gotlandstrafiken när den nuvarande avtalsperioden löper ut och att utforma ett regelverk för kvalitet, prissättning, turtäthet, restider och miljö‑ och klimatanpassning av fartygen tillsammans med Region Gotland, som är den region som påverkas mest av hur den här trafiken fungerar. Ett sådant regelverk ska regelbundet uppdateras med grunden att förbättringar ska ske men aldrig försämringar. Regeringen bör också ta fram samverkansformer för att ge Region Gotland full insyn i och betydande påverkansmöjligheter på Gotlandstrafiken.

Herr talman! Färdtjänsten ska vara till för personer som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationer.

Regelverket för vem som är berättigad till färdtjänst har blivit betydligt striktare, och allt fler får avslag trots att de inte har möjlighet att transportera sig utan hjälp. Uttalanden i förarbeten till lagstiftningen från 1998 har inneburit att rätten till färdtjänst gått från att gälla en insats för personer med funktionsnedsättning i syfte att ge skäliga levnadsvillkor till att handla om en trafikpolitisk lösning.

Det är inte bara det faktum att många som behöver färdtjänst inte beviljas det som är problematiskt. De som trots allt erhåller tillståndet får inte sällan se förmånen beskuren av lokala restriktioner, problem med utförandet och höga priser som ändå utesluter dem från att kunna röra sig fritt i samhället. Detta anstår inte ett samhälle som ska föreställa ett välfärdssamhälle.

Vi anser att regeringen bör ta initiativ till bättre lagstiftning avseende särskilda persontransporter och en ny färdtjänstlag som tydligare tar avstamp i de funktionshinderspolitiska målen och återinför rättighetsperspektivet i bedömningen av vem som ska ha rätt till tillstånd och av hur färdtjänsten ska vara ordnad för bättre hållbarhet, samordning, tillgänglighet, prissättning och kvalitet.

Färdtjänsten ska vara till för att alla invånare i Sverige ska ha samma möjligheter att röra sig i samhället. Det är dags att den återgår till att vara en rättighet och utgår från ett rättighetsperspektiv i stället för att ses som en trafikpolitisk åtgärd.

Jag yrkar därför bifall till reservation 15.

Trafikverket har kommit med ett förslag till en infrastrukturplan som nu behandlas av regeringen. Vi i Vänsterpartiet anser att det fattas viktiga bitar.

Det här är egentligen inte en kollektivtrafikfråga per se. Men den påverkar kollektivtrafiken på ett betydande sätt, särskilt när man utesluter regionala banor från satsningar. Regionala banor är grundläggande för att vi i hela landet ska kunna ha en så klimatsmart kollektivtrafik som möjligt.

Ett exempel är Kinnekullebanan i Skaraborg. Satsningar på den en gång i tiden gjorde att resandet på banan fördubblades, och i dag är det många som är beroende av den i sin vardag. Nu har de satsningar som legat i tidigare infrastrukturplaner försvunnit. Det gör att vi är rädda att operatören inte kommer att satsa på nya tåg, vilket är brådskande.

Kollektivtrafikfrågor

Det här är bara ett exempel. Det finns fler exempel i Sverige, över hela landet. Vi hoppas att regeringen kommer att lyfta in de regionala banorna i infrastrukturplanen på ett tydligt sätt.

Anf. 50 MAGNUS JACOBSSON (KD):

Herr talman! I dag debatterar vi kollektivtrafik, och vi debatterar många av de motioner som kommit in från enskilda ledamöter och från de olika partierna.

Jag vill inleda med att säga att kollektivtrafiken är en mycket viktig del av det svenska samhället. Just svensk kollektivtrafik har vi faktiskt anledning att ge beröm. 90 procent av allt bränsle som används inom den svenska kollektivtrafiken är förnybart, och det gör att kollektivtrafiken i det sammanhanget är en förebild för många andra transportslag.

Jag brukar när jag är ute och föreläser om teknikutveckling peka på vad som hände under 80-talet, då man gick från oljepannor till fjärrvärme. Det är egentligen det kollektivtrafiken har gjort under ett antal år – man har gått från sämre bränslen till miljövänliga bränslen, och det tycker jag förtjänar att lyftas fram som ett gott exempel.

En annan viktig del i kollektivtrafiken är att man jobbar med mobilitet – att man på olika sätt i stad och på landsbygd försöker fånga upp så många som möjligt.

Det här är svårt. Alla vi som av olika skäl har suttit i en kollektivtrafiknämnd eller suttit med i något av de olika bolagen vet hur otroligt svårt det är att få ekonomi i de olika delarna och att det finns en stor subvention från skattebetalarna, framför allt på regional nivå.

Samtidigt är det så att kollektivtrafiken med teknikutveckling och på olika andra sätt jobbar med mobilitet. På en del ställen i Sverige har man kommit riktigt långt. Stockholm är ett sådant exempel. Vi har sett det i Skåne med Pågatågen. Vi ser det hemma i min hembygd, där investeringar i exempelvis järnväg och vägar har underlättat mobiliteten.

Vi befinner oss troligtvis i ett teknikskifte. Vi var några i trafikutskottet som för två år sedan, var det väl, var i Kalifornien och bland annat besökte företaget Uber. Jag tyckte att det var ett spännande studiebesök därför att när de pratade mobilitet började de tala om att man skulle kunna beställa sin resa från punkt A till punkt B. En del av resan skulle kunna ske på cykel – en hyrcykel i de sammanhang där man inte har egen cykel. En del av resan skulle kunna ske med självkörande fordon för att sedan ske med tåg för att i slutet av resan ske med buss, och sedan kanske man landar på punkt B. Deras vision om mobilitet var alltså att vi skulle kunna beställa allt vid ett tillfälle.

Även om det här var ett privat företag i ett annat land tror jag att framtiden kommer att se ut på det sättet. Jag tror att de svenska kollektivtrafikleverantörerna kommer att hitta samarbeten där man som kund kommer att kunna boka sin resa från punkt A till punkt B. Emellanåt åker man kanske med SJ, sedan åker man med något lokalt och i slutet är det kanske till och med en taxi som kör en den sista biten. Det är något som händer här, och det är vi som parti väldigt positiva till.

Kollektivtrafikfrågor

Men vi ser också att kollektivtrafiken har utmanats väldigt hårt. Vi har till exempel i ett par år nu haft covidsituationen. Resandet har sjunkit, men kostnaderna är kvar i och med att många huvudmän har valt att låta trafiken fortsätta gå på linjerna, vilket vi också har uppmanat dem till. Men allt färre åker, och detta har skapat höga kostnader för kollektivtrafiken. Man har fått ett visst stöd av staten för dessa kostnader, men det är fortfarande ett faktum att vi nu är i ett läge där vi får se om detta kommer att återhämta sig och hur fort det återhämtar sig. Det är en viktig del i detta.

En annan sak som covidperioden kanske har förstärkt ännu mer, åtminstone vad jag har kunnat se när jag haft förmånen att vara ute på studiebesök, är bristen på personal. Man har svårt att få fram personal. Till viss del har vi bidragit till att underlätta; vi gjorde exempelvis tillfälliga undantag när det gäller YKB, alltså utbildningarna. Jag hör flera företag säga att man gärna skulle se lagstiftningsförändringar här. Det är inget vi har motionerat om ännu som kristdemokrater, men det man lyfter fram är att YKB mycket väl skulle kunna vara en del av den interna kunskapsutvecklingen. Detta är en spännande idé som jag tror att åtminstone vi kommer att gräva vidare i. Vi ser nog framför oss nu att vi kommer att ha konkurrens på flera olika marknader, även när det gäller chaufförer och annan personal inom kollektivtrafiken.

En fråga som oroar oss kristdemokrater och där vi i riksdagen har varit med och bidragit är reduktionsplikten. Detta borde vi kanske ha reflekterat över för ett antal månader sedan. Det vi ser nu, och som jag också får höra när jag är ute och gör studiebesök, är att de nya reglerna driver upp priset på bränsle. De åkare som jag har haft förmånen att prata med säger att detta inte är något jätteproblem för deras del. De har i sina avtal en indexuppräkning som gör att de räddar hem detta. Men om man ser kollektivtrafiken som ett system är det klart att om bränslet blir avsevärt dyrare kommer också kollektivtrafiken att bli dyrare, och i förlängningen kommer biljetterna troligtvis att bli dyrare.

Detta är en fråga som jag tror att vi kommer att få anledning att fundera över i riksdagen. Enligt det beslut som togs förra hösten ska det göras en utvärdering av reduktionsplikten. Jag hoppas att den utvärderingen även tittar på kollektivtrafikens situation så att man inte bara – förstå mig rätt! – tittar på den privata sektorn utan också på vilka konsekvenser detta får för vår mobilitet.

Kristdemokraterna har ett antal reservationer. En handlar om att man ska ha bättre mobilitet i hela landet. Jag har redan nämnt att jag tror att ny teknik kommer att bidra till att vi får en ökad mobilitet.

Vi har lyft fram kollektivtrafik på vatten i en av våra reservationer. Där har vi nog Göteborg som en förebild. Detta att man kan ta båten mellan de olika stadsdelarna har faktiskt minskat trycket på vägsidan. Dessutom är det väldigt vackert. Jag kan rekommendera er att när ni får chansen ta någon av båtarna i Göteborg en sommardag. Det är inte bara mobilitet – det är trevlig mobilitet.

Färdtjänsten lyfter vi också fram. Vi lyfter att den måste vara trygg. Man måste ha trygghet inom färdtjänsten, och man måste känna igen den som kommer och möter en. Vi lyfter också ihop med Liberalerna frågan om att man ska kunna ha färdtjänst även mellan de nordiska länderna. Vi har också lyft fram frågan om att man ska kunna få färdtjänst om man har bristande syn.

Kollektivtrafikfrågor

En annan sak vi lyfter fram är ordningsfrågan – trygghet. Det handlar dels om trygghet för dem som jobbar inom kollektivtrafiken, dels om det problem som plankning och fusk innebär. I de större städerna har plankning tyvärr till effekt att man stjäl pengar från det allmänna. Detta är pengar som egentligen ska användas för att förbättra kollektivtrafiken. Vi vill gärna se att man får ordning på detta.

En annan fråga som vi lyfter fram är Arlanda. Vi har haft många debatter här i kammaren om Arlanda versus Bromma. För att kunna göra förändringar måste vi få till förbättringar av infrastrukturen och kollektivtrafiken till och från Arlanda.

Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi i dag bifall endast till reservation nummer 8.

Anf. 51 HELENA GELLERMAN (L):

Herr talman! I dag debatterar vi kollektivtrafikfrågor. Jag vill inledningsvis säga att jag står bakom alla mina reservationer, men jag yrkar bifall till reservation nummer 17, som handlar om färdtjänst för synnedsatta.

Herr talman! Kollektivtrafiken är en förutsättning för att hela transportsystemet i Sverige ska fungera. Det har vi sett inte minst nu under pandemin. Jag vill börja med att tacka all den personal inom kollektivtrafiken som har uppehållit trafiken med tåg, spårvagn, bussar och så vidare för att folk ska kunna ta sig till sina jobb. Tack så jättemycket!

Kollektivtrafiken är ett viktigt transportmedel som knyter ihop och samverkar med transporter på väg och järnväg samt med sjöfart och flyg. Att åka med buss, spårvagn, tunnelbana, pendeltåg och båt underlättar folks vardag och gör att man lätt kan komma till sitt arbete eller sina studier. Det minskar också utsläppen liksom trängseln på vägarna runt våra städer. Kollektivtrafiken behöver därför byggas ut i hela landet.

Kollektivtrafiken är i dagsläget det transportmedel som är viktigast för att vi har så låga klimatutsläpp som vi har i Sverige i dag. Ska vi nå klimatmålet 2030 kommer kollektivtrafiken även framåt att spela en jätteviktig roll. Det är mycket positivt att större delen av kollektivtrafiken är fossilfri i dag. Liberalerna vill fortsätta det arbetet och vill därför driva på för att all kollektivtrafik ska drivas av el eller fossilfritt bränsle senast till 2030.

Vi måste också se över hur vi kan underlätta för människor att transportera sig från dörr till dörr. Det är ju den totala tiden som räknas när man reser någonstans, inte bara den tid man sitter på en buss eller en spårvagn eller i tunnelbanan.

Om man ser på totaltiden från dörr till dörr måste ett större fokus läggas på de delar av resan där man byter mellan samma eller olika transportmedel. Det gäller att vi får fler och bättre placerade pendelparkeringar, bättre utrustade hållplatser och övergångar vid våra hamnar och flygplatser. Detta handlar inte minst om upplevelsen och trafiksäkerheten för barn, äldre och funktionsnedsatta. Den situationen behöver också ses över och förbättras.

Den tid det tar att byta är inte minst viktig när man byter mellan kollektivtrafik och flyg. Därför är det glädjande att det snart kommer att bli en tågförbindelse mellan Göteborg och Landvetter. Landvetter är vår näst största flygplats, och det finns fortfarande inte spårbunden trafik dit ut. Samtidigt behöver behovet av kollektivtrafik till Arlanda ses över så att man minskar beroendet av bil för den som ska flyga från Arlanda.

Kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Mot bakgrund av det kommande nya avtalet för Gotlandstrafiken från 2027 har Trafikverket genomfört utredningar för att se över klimatpåverkan från trafiken till och från Gotland. Jag anser att regeringen som ett alternativ i arbetet med det nya avtalet för Gotlandstrafiken även ska se över möjligheten att låta färjetrafiken till och från Gotland likställas med trafiken på vägar och järnvägar. På det sättet skulle den trafiken kunna ingå i den nationella infrastrukturen.

Herr talman! Liberalerna värnar rätten och möjligheten till färdtjänst. Många ansökningar om färdtjänst har dock avslagits på senare tid. Vi behöver se över utvecklingen av hur lagen tolkas för alla färdtjänsttillstånd, men kanske i synnerhet de som gäller synnedsatta.

Det ökande antalet avslag beror på att fler kommuner och regioner nekar tillstånd med bland annat motiveringen att personer som har svår synnedsättning eller är blinda kan lära sig sträckor i kollektivtrafiken utantill. Eftersom de kan gå anses de inte behöva färdtjänst trots att de inte kan se. Det tycker vi är orimligt.

Dessutom har rätten i allt fler fall ställt sig bakom kommunernas beslut. Så var det exempelvis i det uppmärksammade rättsfallet om Vilmer som nekades färdtjänst trots att han är blind.

Så här kan vi inte ha det i Sverige i dag, och därför behöver lagstiftningen ses över.

Utvecklingen är nämligen oroande eftersom en strikt rättspraxis är svår att bryta när den väl etablerats, och då drabbas de med stort behov.

Lagstiftningen behöver alltså ses över när det gäller hur rådande rättspraxis påverkar människor med funktionsnedsättning och deras möjlighet att delta i samhället på samma villkor som andra.

Detta gäller inte minst synskadades rätt till färdtjänst. En samordning av färdtjänstlagens och socialtjänstlagens syn på synnedsatta bör ingå i denna översyn. Brister i förhållande till färdtjänstlagens intentioner som identifieras av översynen bör snabbt leda till förändringar då icke beviljade tillstånd kan leda till en begränsning av dessa personers rörelsefrihet.

Herr talman! De nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning. Det gör det omöjligt för personer som bor vid gränsen att resa med färdtjänst över densamma. Jag anser därför att rätten till färdtjänst över nationsgräns för gränsbor bör säkerställas i ett samarbete mellan de nordiska länderna.

Utöver en översyn och förbättring av den fysiska upplevelsen av att åka kollektivt behöver det bli betydligt enklare att boka och betala biljetter vid längre resor över länsgränserna. Därför vill Liberalerna att en nationell plattform införs som gör det möjligt att betala biljetter dörr till dörr oavsett trafikslag och län. Den ska vara teknikneutral, och man ska kunna betala med sitt vanliga kollektivtrafikkort i hela Sverige.

Herr talman! Slutligen: Vi behöver bejaka den tekniska utvecklingen. Digitala lösningar ger oss möjlighet att göra klimatsmarta val i trafiken. I dag finns bilpooler, elsparkcyklar, elcyklar och mopedbilar, och i framtiden kommer vi att ha självkörande bilar.

Jag anser att vi behöver utreda hur dessa nya transportmedel kan inkluderas i kollektivtrafiken framöver. Även delningsekonomins nya koncept för taxi bör inkluderas. Regelverken behöver ses över så att vi verkligen tillvaratar de möjligheter den tekniska utvecklingen ger.

Kollektivtrafikfrågor

Jag yrkar bifall till reservation nummer 17 om färdtjänst för synnedsatta.

Anf. 52 AXEL HALLBERG (MP):

Herr talman! För oss miljöpartister är det uppenbart att kollektivtrafiken fyller en helt central roll i den gröna omställningen. Genom en stark och attraktiv kollektivtrafik ger vi fler människor i hela landet möjlighet att resa klimatsmart. Att satsa på kollektivtrafik är också att satsa på en rättvis omställning.

Vi befinner oss fortfarande i coronapandemin, en pandemi som har inneburit långtgående konsekvenser för många delar av samhället. Under pandemin har resandet med kollektivtrafik minskat till följd av restriktionerna. Det har självklart varit helt rätt och bra i det läge vi har befunnit och befinner oss i.

Men när smittspridningen minskar och vi kan lämna pandemin bakom oss är det viktigt att kollektivtrafiken står stark och kan utvecklas.

Därför är jag stolt över att Miljöpartiet drev dessa frågor i regeringen och bland annat åstadkom viktiga investeringar genom stadsmiljöavtal och viktiga steg för att få på plats ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafik.

Men mer kommer att behöva göras framåt för att vi ska nå en fördubbling av kollektivtrafiken och för att klimatutsläppen ska minska tillräckligt snabbt. Vi måste helt enkelt göra mer för att möjliggöra för människor att välja kollektivtrafiken framför ohållbara transportslag. Det kommer att kräva stora investeringar runt om i landet och ett samspel mellan den nationella politiken, regionerna och kommunerna.

Herr talman! Låt mig uppehålla mig lite vid frågan om färdtjänst. För dem som behöver den är färdtjänsten otroligt viktig. För oss i Miljöpartiet är det viktigt att se till att de människor som verkligen är i behov av färdtjänst inte hamnar i kläm i systemet.

I dag kan det ta många veckor innan den som ansöker om färdtjänsttillstånd får sin ansökan prövad. Miljöpartiet anser därför att färdtjänstlagen behöver kompletteras med regler om tillfälliga resor i avvaktan på att en ansökan prövas.

Jag vill också framhålla att det behöver finnas bättre rutiner för att hantera situationer när ett färdtjänsttillstånd går ut. Miljöpartiet anser att det bör finnas en rutin på plats som innebär att man när ett tillstånd går ut ska efterfråga om behoven kvarstår hos den enskilde. Det kan vara svårt för exempelvis en äldre människa att ansöka om nytt färdtjänsttillstånd på rätt sätt och i rätt tid.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 16.

Jag är glad över att flera partier är överens om behovet av att göra en översyn av lagstiftningen för att säkerställa att i synnerhet synskadade har rätt till färdtjänst, något flera partier också lyft fram.

Sammanfattningsvis är kollektivtrafik en mycket viktig fråga för att minska klimatutsläppen tillräckligt snabbt, för att den gröna omställningen ska vara rättvis och för att i stort bygga ett rättvist samhälle.

Anf. 53 ELIN GUSTAFSSON (S):

Herr talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande TU5 Kollektivtrafikfrågor, och jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Kollektivtrafikfrågor

Herr talman! För oss socialdemokrater är en väl fungerande kollektivtrafik med utbyggd kapacitet helt avgörande för att samhällsutvecklingen ska gå framåt och för att människors vardag ska kunna gå ihop.

Ett ökat kollektivtrafikresande behövs särskilt för att hantera en av vår tids allra största utmaningar, nämligen att minska transportsektorns klimatpåverkan och bidra till en grön omställning i hela samhället. Vår ambition är att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet och att alla människor ska kunna vara en del av omställningen.

Herr talman! Vi kan konstatera att coronapandemin fortfarande håller ett hårt grepp om samhället och därmed även transportsektorn och kollektivtrafiken. Under pandemin har många av oss tvingats förändra våra resmönster för att bidra till minskad smittspridning. En del har kunnat göra detta genom att avstå från resor eller arbeta hemifrån.

Men låt mig vara tydlig: Väldigt många medborgare har under pandemin tvingats och tvingas fortfarande att ta sig fram och tillbaka till jobbet med kollektiva färdmedel utan att kunna välja något annat. Dessutom är det många som arbetar i kollektivtrafiken. Det är bussförare, tågvärdar och lokförare, för att bara nämna några yrkesgrupper. Dessa människor och yrkesgrupper har inte kunnat jobba hemifrån.

Den pågående pandemin har därför ställt och ställer stora krav på att kollektivtrafiken bedrivs på ett säkert sätt för att undvika smittspridning. Turtäthet och kapacitet måste upprätthållas i den omfattning som krävs för att minska risken för trängsel, och de anställda måste ha sjysta arbetsförhållanden och trygg arbetsmiljö.

Fackliga företrädare för exempelvis Seko och Kommunal vittnar om stora påfrestningar och hot mot personalens villkor och arbetsmiljö under pandemin. Därför är det bra och viktigt, herr talman, att regeringen har tillfört extra anslag under pandemin till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna och regionerna för att upprätthålla trafiken, detta trots att det enligt kollektivtrafiklagen är regionerna och kommunerna inom ett län som gemensamt ansvarar för den regionala kollektivtrafiken.

Jag bor i Skåne, och där har regionen under pandemin tyvärr lagt de nationella anslagen på hög och samtidigt krävt mer pengar från regeringen till en kollektivtrafik som de själva skurit ned på. Det tycker vi inte är rimligt.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att stå upp för trygg arbetsmiljö och sjysta villkor för personalen i kollektivtrafiken och för allas rätt till en fungerande kollektivtrafik både under och efter pandemin.

Herr talman! Antalet resor med kollektiva färdsätt har som sagt minskat under pandemin. För att andelen resor med kollektivtrafik ska öka har kommuner och regioner ett stort ansvar. Det är viktigt att fler kan åka kollektivt runt om i hela vårt land och inte bara i våra storstäder, där många redan gör så.

För oss socialdemokrater handlar det om att hela landet ska leva och utvecklas. Därför behöver kollektivtrafiken utvecklas så att fler kan resa längre och mer effektivt på ett hållbart sätt. Det handlar om att främja mobility as a service, innovation och teknikutveckling.

Det handlar också om att se på prisnivåerna så att människor har råd att åka kollektivt men också planera tider och turer som gör kollektivtrafiken tillgänglig och bidrar till att förstora arbetsmarknadsregioner och underlätta vardagen för många fler medborgare.

Kollektivtrafikfrågor

Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. För att klara detta måste kollektivtrafiken vara anpassad efter just de förutsättningar som råder i landets alla olika delar.

Herr talman! Även om huvudansvaret för kollektivtrafiken inte ligger hos staten är det ändå viktigt att nationellt främja och utveckla det kollektiva resandet. Det har regeringen gjort, inte minst genom den nationella planen och investeringar i till exempel järnvägar och busskörfält, och kommuner kan söka statlig medfinansiering för infrastruktur för kollektivtrafik genom stadsmiljöavtalen men också genom förordningen om statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar. Även regeringens elbusspremie har gett möjlighet till ett visst bidrag för införskaffande av elektriskt drivna bussar.

Herr talman! Jag vill säga något om färdtjänsten.

Totalt sett är de flesta som beviljas färdtjänst nöjda med sin resa. Under mina år som kommunalråd i Lunds kommun fick jag ett nära samarbete med kommunens funktionshindersråd och lokala handikapporganisationer och engagerade eldsjälar där. De gjorde att jag blev tydligt medveten om bristerna i färdtjänsten och konsekvenserna när den inte fungerar.

Färdtjänsten ska ge dig möjlighet till ett aktivt liv och att förflytta dig på dina villkor när du inte själv kan göra det genom att till exempel köra bil eller ta del av den ordinarie kollektivtrafiken. Jag vill därför understryka det som statsrådet Eneroth har sagt, nämligen att lagen inte ställer upp något hinder för en mer generös tillämpning av tillståndsgivningen från kommuner och regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Vi socialdemokrater utesluter inte att ytterligare åtgärder kan behövas för att stärka tillgången till transportsystemet för personer med funktionsnedsättning. Alla ska ha rätt att leva ett gott och tryggt liv.

Herr talman! Jag vill säga att en stärkt kollektivtrafik också bidrar till ett mer jämställt samhälle. Män arbetspendlar längre och mer med bil, medan kvinnor åker mer kollektivt. Dessutom vet vi att det är kvinnor som utför merparten av det obetalda hem- och omsorgsarbetet såsom att handla och hämta och lämna barn. Därför är det tydligt att vi behöver mer jämställdhetsfokus i infrastrukturpolitiken och i kollektivtrafiken i synnerhet.

Det är tydligt att en utbyggd kollektivtrafik direkt gynnar jämställdheten. För oss socialdemokrater är det viktigt att all infrastrukturplanering bidrar till ett både jämlikt och jämställt samhälle.

Herr talman! Slutligen vill jag säga att Socialdemokraterna och regeringen tar såväl utmaningen om människors behov av att transportera sig och att hela landet ska leva som klimatutmaningen på stort allvar. Vi ska bygga ihop Sverige – jämlikt, rättvist och hållbart.

(Applåder)

Kollektivtrafikfrågor

I detta anförande instämde Denis Begic, Johan Büser, Abraham Halef, Teres Lindberg och Jasenko Omanovic (alla S).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

§ 15 Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU12

Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem (prop. 2021/22:18)

föredrogs.

Anf. 54 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M):

Herr talman! För tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 4 om uppföljning och utvärdering av den nya lagstiftningen.

Propositionens huvudsakliga förslag är att ett grovt djurplågeribrott ska införas i brottsbalken, där straffskalan föreslås vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Därtill föreslår regeringen i propositionen att vissa mindre allvarliga överträdelser av djurskyddsbestämmelserna ska sanktioneras med sanktionsavgifter i stället för med straffrättsliga påföljder samt att överträdelser av djurskyddslagstiftningen som ligger så långt ifrån lagstiftningens skyddsintresse att det inte framstår som motiverat med straffansvar ska vara straffria.

Moderaterna välkomnar dessa förslag. Vi anser att ett gott djurskydd är viktigt och att brott mot djur ska leda till påföljder. Vi ser dock några problem som kan uppstå vid implementeringen av dagens lagstiftning, och vi vill säkerställa att så inte blir fallet vid ett riksdagsgodkännande av propositionen.

Alla djur som hålls av människor omfattas av djurskyddslagstiftningen, som ska verka förebyggande. Målet, herr talman, är att djuren ska ha det bra och kunna bete sig naturligt. I djurskyddslagen står det också att handlingar som innebär fysiskt eller psykiskt lidande för djuren är förbjudna. Att djuren ska ha det bra förutsätter tydlig och ansvarsfull lagstiftning och regelverk där skydd och förebyggande insatser regleras, men vägen dit kan variera.

I dag bemöts enskilda djurägare olika beroende på var i landet de bor eller är verksamma. En av länsstyrelserna genomförd kontroll kan få ett annorlunda utfall i norr än vad den får i söder.

Denna rättsosäkerhet är allvarlig, bland annat då upprepade förelägganden kan leda till en prövning av djurförbud med långtgående konsekvenser för den som livnär sig på djurhållning. Det bör därför säkerställas att lagstiftningen tolkas och tillämpas på samma sätt i hela landet.

Moderaterna anser därtill att det bör gå att byta myndighetskontakt när dialogen inte fungerar för att upprätthålla rättssäkerheten. Detta har Moderaterna föreslagit avseende miljötillståndsprocesser inom jordbruket. Och motsvarande möjlighet bör finnas vad gäller djurskyddskontroller.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Det är också viktigt att det finns tillräcklig kapacitet i rättsväsendet. Om myndigheter påpekar brister som kan innebära brott måste det finnas kapacitet hos till exempel polisen att hantera detta. Finns inte en sådan kapacitet spelar kvaliteten på lagstiftningen ingen roll, och djur riskerar att fara illa.

Herr talman! Vi vet att detta är ett brett område där det finns flera olika frågor som vi behöver bearbeta och förändra för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Vi har ett djurskydd som är bland världens bästa. Detta ska vi vara stolta över.

Jag vill gå in på ett område som jag tycker är bedrövligt rent ut sagt, och det gäller hundsmuggling. Från den 9 december 2020 och fram till i dag har vi mötts av upprepade rapporter i flera olika mediekanaler om hundsmuggling och framför allt om valpar som mår dåligt och far illa.

Under pandemin har fler velat skaffa hund, och svenska hunduppfödare har helt enkelt inte hängt med. Detta har inneburit att en organiserad brottslighet kring hunduppfödning har vuxit fram. Marknaden för hundfabriker och hundsmuggling har växt. Hundvalpar föds upp i fabriker där tikarna tvingas para sig för konstant valpning, ofta i burar. Valparna skiljs från sina mammor alldeles för tidigt, vilket påverkar deras psyke negativt. Sjukdomar och parasiter förekommer, och rabies är inte ovanligt. Dessa valpar säljs avsevärt mycket billigare med falska papper och falska identiteter.

I slutet av januari dömdes två män för hundsmuggling, men de friades från misstankarna om djurplågeri. Straffet för att de ertappades vid en tullkontroll på Öresundsbron i oktober med tio magra och uttorkade valpar i bilen blev sex månader. Båda dömdes för grov smuggling, främst på grund av hundarnas vaccinationsstatus. Fem av valparna hade vaccinerats mot rabies för tidigt, och fem hade inte blivit vaccinerade alls.

En rådman vid Malmö tingsrätt uttalade till medierna att det huvudsakliga skälet till att man bedömde smugglingsbrottet som ett grovt brott var att det är av betydande samhällsintresse att Sverige förblir rabiesfritt. Männen friades från misstankarna om djurplågeri.

Vi anser också att det är viktigt att Sverige är rabiesfritt. Men vi anser dessutom att man bör titta på lagstiftningen när det gäller djurplågeri. Männen friades alltså från misstanken om djurplågeri. Deras uppgift var nämligen att transportera hundarna. Men domstolen ansåg att det inte var bevisat att de var ansvariga för att hundarna var magra och uttorkade.

Valparnas dåliga skick borde ha varit bevis nog på djurplågeri. En relevant fråga för oss alla att ställa här är hur det blev som det blev. Är lagstiftningen inte tillräckligt hållbar och effektiv?

Herr talman! Det är viktigt att Sverige stärker de lagar som är till för att skydda djur och att vi värderar djur högt. Djur kan inte yttra sig mer än att gnälla eller skrika när någon är elak mot dem. De kan inte tala om för oss att de fötts upp tillsammans med sin mamma i en bur med brist på mat och fråntagits rättigheten att anknyta till sin mamma, vilket är så viktigt för att en valp ska klara sig bra i livet. En liten valp kan inte säga stopp när smugglare vårdslöst tar den alldeles för tidigt från tiken, fifflar med papper så att valpen ska se äldre ut än den är och låter bli att ge den mat så att den blir helt utmärglad. Valpen kan inte säga stopp när den tillsammans med 15 andra små valpar ska säljas till ett lägre pris och smugglas in i Sverige och kortvarigt tas om hand av en så kallad skådespelare, vars roll är att spela uppfödare bara för att köpare ska tro att det går hyfsat rätt till.

Herr talman! Vi moderater vill säkerställa att lagstiftningen fyller sin funktion genom uppföljning och utvärdering. Lagstiftningen ska varken försvåra för den enskilde eller drabba djur i negativ bemärkelse. Vi behöver också framöver titta på andra områden som gäller djurs välmående.

Vid den utvärdering som vi moderater tycker bör genomföras ska man undersöka just frågan om huruvida den nya lagstiftningen implementeras likvärdigt i hela landet. Vid utvärderingen bör man även undersöka hur lagstiftningen påverkar forskning och djurförsök, där human användning av försöksdjur inom forskningen inte ska kategoriseras som djurplågeri i lagens mening.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Herr talman! Slutligen anser Moderaterna att effekterna av den nya lagstiftningen måste följas upp efter två år och därefter utvärderas efter fem år, bland annat med anledning av att det behöver säkerställas att lagen de facto skyddar djuren i den utsträckning som det är tänkt. Vi behöver också titta på att lagen skyddar de djur som smugglas in till Sverige. Tullverket behöver förstärkas med tulltjänstemän för att kunna ta fast de brottslingar som ingår i ett kriminellt nätverk utomlands för att föra in djur till Sverige och tjäna pengar på bekostnad av djurs välbefinnande. Detta är viktiga frågor som vi måste ta tag i.

Anf. 55 YASMINE ERIKSSON (SD):

Herr talman! Vanskötta djur, utekatter som kommer hem brännskadade, sparkade igelkottar, stympade katter, förgiftade hundar, dränkta katter, negligerade djur i lantbruket, hundar som blir slagna och sparkade, skadskjutna fåglar, negligerade innekatter, skurna hästar, djur skadade i transporter, djurtortyr på slakterier och skjutna hästar. Brotten mot djur är många och varierande. Men det som de har gemensamt är att det är ett fruktansvärt plågeri mot försvarslösa. Det är vidriga handlingar mot de djur som, om de överlever tortyren, inte kan tala för sig själva och berätta för omvärlden om vad de har blivit utsatta för.

Det är därför upp till oss människor att värna om djuren. Det är samhället och staten som måste upptäcka när någon saknar kunskap eller empati för djuren bland oss. Och det är upp till oss att visa att det inte är så vi behandlar djur.

Gandhi sa: En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.

Trots en gedigen djurskyddslagstiftning inträffar det ändå så många brott mot djur i Sverige, och detta måste tas på allvar.

Det som kommer att beslutas här i dag är ett viktigt steg mot en nolltolerans mot djurplågeri i Sverige. Vi kan inte tillåta att djurplågare, och framför allt de som begår de värsta och grövsta handlingarna mot djur, fortsätter utan att det får kännbara konsekvenser för dem. Det skulle vara ett stort svek mot alla de djur som vi älskar, och det skulle vara ett stort svek mot samhället i stort.

Saknar samhället respekt för och empati mot våra djur är vi ute på hal is. Därför är det oerhört viktigt att vi är tydliga med att det inte är acceptabelt att plåga djur i Sverige och att de som gör det ska få kännbara straff.

Herr talman! Med goda kontrollsystem och välvilliga och duktiga djurhållare har vi en så pass bra djurhållning att vi till exempel kan hålla antibiotikaanvändningen låg. Vi slår oss ofta för bröstet och skryter om vår goda djurhållning. Men när man gång på gång får höra och läsa om alla dem som plågar djur blir man orolig och ställer sig frågan: Vart är vårt samhälle på väg om vi inte ens kan visa empati mot oskyldiga djur?

I tio års tid – ett decennium – har Sverigedemokraterna lagt fram förslag i den här kammaren om att införa brottsrubriceringen grovt djurplågeri. Från början sa alla andra nej till våra förslag och hänvisade till att frågan om utformningen av straffbestämmelserna för brottet djurplågeri kunde komma att prövas med anledning av den då föreslagna djurskyddslagen. Men den nya djurskyddslagen dröjde. Den sköts på framtiden i ganska många år.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Redan 2009 gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av den då rådande djurskyddslagen och lämna förslag till en ny. I november 2011 redovisades utredarens betänkande för regeringen – men det tog ända fram till 2018 innan det faktiskt beslutades om en ny djurskyddslag.

När den nya djurskyddslagen fastställdes saknades det någonting, nämligen just det vi hade drivit i så många år: ett införande av brottet grovt djurplågeri med ett straffvärde på mellan ett och fyra år. Självklart lade vi fram förslaget igen, men vi fick inte medhåll från övriga partier. Däremot tillsattes en utredning, och det är med den som grund som regeringen nu – ytterligare fyra år senare – har kommit med ett förslag till riksdagen.

Jag är faktiskt väldigt glad att vi efter så många år äntligen har nått den punkt då det här ska beslutas i riksdagens kammare. Från Sverigedemokraternas sida är vi väldigt positiva till att brottet grovt djurplågeri äntligen införs, men vi är fortfarande inte nöjda. Vi vill fortfarande, likt tidigare år, att minimistraffet för grovt djurplågeri ska vara ett års fängelse och inte sex månader, vilket är vad som föreslås från regeringen.

Herr talman! Jag förstår inte varför övriga partier nöjer sig med ett lägsta straff på sex månader. Man kommer alltså framgent att kunna bli dömd för djurplågeri och få ett straff på upp till två år – och samtidigt bli dömd för någonting värre, alltså grovt djurplågeri, och bara få sex månaders fängelse. Som vi vet innebär det med dagens straffrabatter i praktiken fyra månader. I mina ögon sänder det väldigt konstiga signaler.

Jag hade hoppats på att fler partier som påstår sig värna ett gott djurskydd hade ställt sig bakom vårt förslag om ett minimistraff på ett år för grovt djurplågeri, vilket var något som även remissinstanser förespråkade.

Herr talman! Sverigedemokraterna värnar djur och kommer att fortsätta kämpa för att de ska ha det så bra som möjligt i vårt Sverige. Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 56 MAGNUS OSCARSSON (KD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Att vi har ett starkt djurskydd i vårt land är väldigt viktigt. Det är bra att en översyn är gjord – det har vi i Kristdemokraterna tidigare efterlyst – med en mer ändamålsenlig, proportionerlig och rättssäker straffbestämmelse för de överträdelser som behandlas i propositionen. Det är bra om mindre allvarliga förseelser där tydlig påverkan på djurs välfärd inte går att konstatera avkriminaliseras, så att samhällets resurser i stället kan koncentreras till att beivra allvarliga överträdelser.

Herr talman! Det begås tyvärr allvarliga brott mot djur; det har vi kunnat höra från min kollega här tidigare. Jag vill ta också upp exemplet import av hundar. Vi har pratat om detta i kammaren tidigare, och jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar det. Det är nämligen tyvärr så att detta hemska inte har minskat under pandemin, utan precis som vi hörde här har det tvärtom ökat enormt.

Den organiserade hundsmugglingen sker helt samvetslöst. För de skrupelfria finns stora pengar att tjäna: En insmugglad valp kan säljas för 20 000–60 000 kronor. De valpar som säljs är dock ofta traumatiserade på grund av svåra uppväxtförhållanden och att resorna till slutdestinationen sker under hemska förhållanden. Hundar föds upp i valpfabriker, där tikar tvångsparas för maximal valpningsfrekvens. Valparna skiljs mycket tidigt från sina mammor, och påföljden blir beteendestörningar. Sjukdomar och parasiter förekommer, och förekomst av rabies är inte ovanlig.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

De illegalt insmugglade valparna säljs i regel med hjälp av sociala medier, vars plattformar används för att annonsera och upprätta kontakt med personer som söker en hund. Sociala medier är enkla att använda anonymt och utan spårbarhet. De flesta av oss har säkert sett hur tullen har fått tag på några av dessa smugglare, men det är ju bara toppen på ett isberg. Hundarna är många, och de är i dåligt skick. Smugglingen sker tyvärr med låg risk för eventuella straff, och straffen är också väldigt låga.

Regeringen måste vara mer aktiv och verka för en strängare lagstiftning här. Det duger inte att många kriminella smugglare kommer undan, som de gör i dag.

Herr talman! För många jordbrukare som i dag har det väldigt tufft ekonomiskt är det viktigt att kontrollanterna som kommer till deras verksamhet har kompetens och att jordbrukarna känner att det är rättssäkert. Så är det faktiskt inte i dag, utan flera jag har talat med talar just om att de upplever en olustkänsla gällande om myndigheternas kontrollanter är kompetenta och objektiva och gör likvärdiga bedömningar.

Vi tycker från Kristdemokraternas sida att det är viktigt att kontrollmyndigheterna har en tydlig vägledning för att, med hänsyn tagen till förseelsens allvarlighetsgrad och eventuellt lidande hos det aktuella djuret, främst bruka kontrollverktyg som främjar regelefterlevnaden. Framåtsyftande och stödjande kontroller bör anses vara det främsta redskapet för att främja en god djurhållning. Vi anser dessutom att de mindre allvarliga överträdelser av administrativa bestämmelser som nu blir föremål för sanktionsväxlingar motiverar sanktionsavgifter i det lägre spannet snarare än det spann som nu föreslås i propositionen, det vill säga mellan 1 000 och 100 000 kronor.

Anf. 57 MALIN LARSSON (S):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.

Brott mot djur, som vi debatterar här i dag, är ett ämne som berör. Det är många som känner ett stort engagemang i dessa frågor, vilket vi också kan höra i debatten.

Djur får oss att må bra; det kan nog de flesta av oss som har eller har haft djur intyga. Det kan även styrkas av forskningen. Att värna djurskyddet är alltid en prioriterad fråga för Socialdemokraterna.

Djurskydd handlar till största delen om att förebygga. Att behandla djuren väl är ett etiskt ansvar som vi har. Det är viktigt att vi fortsätter att agera kraftfullt både nationellt och i EU för att högre krav ska ställas på djurvälfärd. Socialdemokraterna driver på för att Sverige ska fortsätta att vara världsledande på djurskydd.

Men, herr talman, när någon inte behandlar djuren väl – när någon inte tar sitt ansvar – behöver samhället reagera och agera. Vi har många kunniga och duktiga djurhållare i Sverige, men i de fall då djurhållare inte lever upp till kraven i lagstiftningen behöver samhället gripa in med både snabba och effektiva sanktioner.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Det är därför vi står här i dag och debatterar denna så viktiga proposition om skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem när brott mot djur sker. I propositionen föreslår den socialdemokratiska regeringen strängare straff vid brott mot djur. Det föreslås vissa ändringar för att vässa systemet och ytterligare stärka djurskyddet.

Herr talman! Jag har själv via medier följt ett mycket tragiskt brott mot ett stort antal djur hemma i Västernorrland. Tack vare att två kvinnor med stort civilkurage larmade myndigheterna kunde de flesta av dessa djur räddas, men flera var så misskötta och i så dåligt skick att de fick avlivas.

Det här handlade om runt 80 hundar och ett hundratal höns som ett par hade vanvårdat under en längre tid. Djuren hittades inspärrade i ren misär i husvagnar, bilar och fastigheter. De levde instängda i sin egen avföring, och många var mycket sjuka och kraftigt undernärda. Några av hundarna och samtliga höns var i så dåligt skick att de fick avlivas direkt på plats.

Vad hände då med dem som begått dessa grymma brott? De dömdes för djurplågeri – den ena dömdes till villkorlig dom och 100 dagsböter, och den andra dömdes till skyddstillsyn.

Det här är ett av många exempel som visar på att det är dags att skärpa straffen för brott mot djur. Sverige har en stark djurskyddslagstiftning, men påföljderna för djurplågeribrott är ofta inte proportionerliga i förhållande till brottens allvar – precis som i det fall jag nyss berättade om hemifrån Västernorrland.

Detta fall är bara ett av många exempel. Vi har även de hundar som under fruktansvärda förhållanden smugglas in i landet eftersom efterfrågan på sällskapshundar är så stor, hästar som blivit skurna med vassa föremål och kycklingar som plågas vid slakt. Listan på exempel kan göras lång, och dessa exempel vittnar om att vi måste agera kraftfullare när det begås brott mot djur.

Regeringen värnar om den höga nivå av djurskydd som säkerställs genom djurskyddslagstiftningen. För att se till att djurskyddslagstiftningen följs behövs också ett system med proportionerliga och effektiva sanktioner vid överträdelser.

I propositionen till riksdagen föreslår nu regeringen att ett nytt grovt djurplågeribrott ska införas i brottsbalken för de allvarligaste fallen av brott mot djur. Straffskalan för det nya grova brottet föreslås vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Jämförelsevis är maxstraffet för djurplågeri i dag två år. Med detta förslag kommer straffen att stå i proportion till brottens allvar. De kommer också att bättre spegla hur samhället ser på brott mot djur.

Vidare föreslås i propositionen att djurskyddskontrollmyndigheterna ska få besluta om sanktionsavgifter i vissa fall. Syftet är att mindre allvarliga överträdelser ska kunna hanteras snabbt och mötas av en kännbar reaktion direkt från kontrollmyndigheterna och i nära anslutning till överträdelsen.

En resurseffektiv hantering av mindre överträdelser ger också större utrymme för att hantera de överträdelser som leder till allvarligt djurlidande. För att effektivisera sanktionssystemet föreslås ändringar i djurskyddslagen som innebär att vissa mindre allvarliga överträdelser sanktioneras med sanktionsavgifter som hanteras direkt av länsstyrelserna i stället för med straffrättsliga påföljder. Sanktionsavgifterna ska uppgå till minst 1 000 kronor och som mest 100 000 kronor.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Det föreslås ett förtydligande av kontrollmyndigheternas skyldighet att anmäla överträdelser till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. I propositionen föreslås även att överträdelser av djurskyddslagstiftningen som ligger så långt från lagstiftningens skyddsintresse att motverka djurlidande att det inte framstår som motiverat med straffansvar ska vara straffria.

Dessa lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli i år.

Med detta förslag visar vi nu i handling att brott mot djur tas på allvar. Vi vässar systemet och stärker djurskyddet. Men för att säkerställa ett gott djurskydd är det även fortsättningsvis viktigt att kontrollmyndigheterna också arbetar med framåtsyftande åtgärder.

Att behandla djuren väl är ett etiskt ansvar som vi har. Sverige ska vara världsledande på djurskydd, och Socialdemokraterna vill att svenskt djurskydd ska fortsätta att förbättras. Vi har en väldigt bra djurskyddslagstiftning i Sverige, och genom att införa skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem säkerställer vi att vi också har mer effektiva och ändamålsenliga verktyg för att se till att vi kan leva upp till vår djurskyddslagstiftning.

(Applåder)

Anf. 58 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M) replik:

Herr talman! Jag har väldigt många frågor som väcks, inte minst när det gäller hundsmugglingen. Den är ett stort problem och många gånger en del av den organiserade brottslighet som vi ser runt om i Europa och i Sverige. Om man smugglar en sak kan man smuggla en annan. I det här fallet pratar vi om hundvalpar som blir en del av den här verksamheten.

Min fråga, herr talman, är hur regeringen tänker motverka det här. Det är viktigt att verkligen dissekera detta och se vad man kan göra.

Vi moderater har ju föreslagit att tulljänsten ska få 500 tulltjänstemän och att gränserna ska bevakas dygnet runt. Det här är en oerhört viktig insats för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Om man i dag kommer med hundvalpar i bilen och åker fast i tullen och det inte finns någon veterinär att tillgå som kan titta på valparna åker man vidare till en annan plats och kommer över gränsen för att sälja hundvalparna vidare.

Detta måste stoppas, precis som man måste titta på uppföljning av den djurskyddslag som man nu föreslår. Hur tänker man följa upp djurskyddslagen och se över att effekterna blir goda? Det kan inte vi moderater se att man gör här.

Detta, herr talman, är en fråga jag vill ställa till riksdagsledamoten.

Anf. 59 MALIN LARSSON (S) replik:

Herr talman! Det här är ett ämne som berör och som många av oss har ett stort engagemang i. Speciellt när man själv har djur värnar man ju väldigt mycket om dem, som jag nämnde.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

När det gäller den sista frågan, om uppföljning, ligger ansvaret på länsstyrelserna. Länsstyrelserna är regeringens förlängda arm ute i landet, och de finns dessutom runt om i hela landet. Regeringen följer generellt upp länsstyrelsernas arbete med djurskyddskontrollen årligen, så detta kommer att gå via länsstyrelserna. Normalt sett följer man inte upp alla nya lagar som antas, utan det här kommer regeringen att följa via länsstyrelserna på nära håll.

Hundsmugglingen är helt fruktansvärd. Självklart är det vi debatterar i dag en otroligt viktig åtgärd för att komma till rätta med dessa brott och för att visa på allvaret i de brott som begås när man plågar djur. Detta ska vi aldrig någonsin acceptera.

Regeringen har gjort otroligt många åtgärder, både den sittande och under förra mandatperioden. Vi har en ny djurskyddslagstiftning. Nu tar vi nästa steg genom att skärpa straffen och inrätta ett mer effektivt sanktionssystem. Socialdemokraterna och den socialdemokratiskt ledda regeringen tar verkligen de här frågorna på allvar och gör stor skillnad.

Anf. 60 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M) replik:

Herr talman! Riksdagsledamoten Malin Larsson svarar på delar av frågorna jag ställde men inte riktigt allt. Jag anser att det är oerhört viktigt med uppföljning och utvärdering och att man också specifikt formulerar detta. Det gör vi i vår reservation och i följdmotionen.

Riksdagsledamoten svarar ännu inte på hur man ska agera när det gäller hundsmugglingen. Vilka insatser kommer man att ta till för att motverka att de här valparna kan tas över gränserna? Hur tänker man när det gäller att bevaka gränserna dygnet runt för att motverka organiserad brottslighet som det här har blivit en del av och som vi också ser växer sig allt större i Sverige?

Det är flera frågor där. En annan är hur man ser på det här med tulltjänstemännen. Vi har som sagt föreslagit att 500 tulltjänstemän ska bevaka gränserna dygnet runt. Vad är regeringens svar på detta? Man skulle på ett enkelt sätt kunna motverka hundsmugglingen som vi diskuterar här och vidta åtgärder.

En annan fråga är den om veterinärbristen. Man har vidtagit några åtgärder men inte tillräckligt många. Veterinärer måste ju också komma på plats och se till de här valparna, parallellt med att tulltjänstemännen behöver få befogenhet att hålla kvar bilarna. Annars måste man släppa dem fria, och då kan de här personerna åka till andra ställen och komma in där.

Det här är flera frågeställningar som regeringen måste ta tag i och som jag gärna vill ha svar på.

Anf. 61 MALIN LARSSON (S) replik:

Herr talman! Marléne Lund Kopparklint lyfter fram hundsmugglingen. Det är en viktig del när det gäller brott mot djur som vi måste ta itu med, men det finns också mängder av andra brott som sker mot djur. Det är det som propositionen här behandlar i dag, alltså att vi inför skärpta straff och sanktioner och mer möjligheter och verktyg i verktygslådan för att kunna hantera detta.

När det gäller tullen är tjänstemännen där otroligt viktiga och gör ett jätteviktigt jobb just när det gäller hundsmugglingen. Här krävs också informationsinsatser, för det finns ju en marknad. Det är någon som köper de här hundarna, och det är där som det stora problemet ligger. Jag som köpare av ett djur har ett jättestort ansvar när jag köper djuret men också sedan, för jag ska kunna ta hand om djuret under hela dess livstid.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Det är alltså dubbla problem i det här. Regeringen ser allvarligt på det och jobbar med de här frågorna hela tiden. När det gäller djurskyddsdelarna har den här regeringen gjort otroligt många åtgärder.

Sedan måste jag ändå reagera, herr talman, när Marléne Lund Kopparklint står och lägger fram förslag och har synpunkter på vad regeringen gör och inte gör, för jag tycker också att man har ett eget ansvar. Vi kunde se nu när vi hade budgetområdet, utgiftsområde 23, uppe som rör detta som vi debatterar i dag att Moderaterna inte lägger några mer pengar på det här området. Vad man säger är alltså en sak och vad man gör en annan sak.

(Applåder)

Anf. 62 ULRIKA HEIE (C):

Herr talman! Det här som vi nu debatterar om brott mot djur och skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem tänker jag berör oss alla på så många olika sätt. Inte minst med tanke på de berättelser som mina kollegor tidigare har fört fram tänker jag att det inte behövs ytterligare förstärkning av känslan av att det är otroligt viktigt att vi som politiker får fram en lagstiftning som beivrar grövre brott mot djur och att man också kan dömas på det sätt som den här lagstiftningen nu ger förutsättningar för.

Vi har en djurskyddslagstiftning i Sverige som vi har anledning att vara stolta över. Vi har en djurhållning i Sverige som vi har anledning att vara stolta över. Inte minst om vi till exempel tittar på antibiotikaanvändningen i det svenska lantbruket är vi bäst i EU och kanske näst bäst i världen. Det är vi inte för att vi just tävlar om att vara bäst i en fråga, utan det är vi för att djurskyddet är viktigt av olika anledningar, inte minst för en värdighet i själva hanteringen och för att djur som mår bra till exempel inom lantbruket också håller en högre kvalitet. Nu ska jag inte diskutera den frågan ytterligare, men för oss alla är det otroligt viktigt med antibiotikafrågan och djurskyddsfrågan.

Med det förslag som finns i dag stärks lagstiftningen och skyddet, eftersom det handlar om höjda straff för de allvarligaste fallen av djurplågeri och i och med att det här brottet införs i brottsbalken. Straffskalan ska ändras, som nämnts tidigare, och de flesta partier står bakom det som föreslås i propositionen om fängelsestraff från som lägst sex månader till som högst fyra år. Samtidigt har mina kollegor fört fram att när detta införs blir mindre allvarliga överträdelser föremål för en snabbare och mer ändamålsenlig hantering. Just de delarna visar på vikten av att den här nya lagstiftningen både genomförs och på olika sätt följs upp.

Ett exempel som har nämnts tidigare handlar om att vissa mindre allvarliga överträdelser av djurskyddsbestämmelserna sanktioneras med sanktionsavgifter som hanteras av länsstyrelserna i stället för med straffrättsliga påföljder.

Det är klart att det här är en fråga som det blir oerhört viktigt att följa upp, inte minst för att se att det sker en likvärdig bedömning. Jag tycker att de skrivningar som finns i propositionen visar att regeringen har landat i en klok balans när det gäller den uppföljning som man avser att göra och att man avser att det ska finnas en transparens och tydlighet när det gäller både det bakåtsyftande sanktionerandet och det framåtsyftande. Men såklart kommer vi säkert från alla partier att följa upp på vilket sätt den här lagstiftningen får genomslag i praktiken.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Tidigare har det nämnts att sanktionsavgifterna ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 100 000 kronor. Här var kollegan Magnus Oscarsson inne på att han ville se ett lägre spann. Han var inte så tydlig med på vilket sätt det skulle vara ett lägre spann, men det kanske finns en möjlighet att begära replik här på mig och vara lite tydligare i den frågan eller i något annat sammanhang kommunicera lite tydligare vad det faktiskt handlar om.

Olika kontrollverktyg och framåtsyftande åtgärder är enligt utskottet jätteviktiga verktyg för att främja regelefterlevnaden. Jag skulle nog säga att vi här lyfter de brott som på olika sätt begås och att vi vill beivra dem, men vi vet också att det finns otroligt mycket god djurhållning. Frågan är hur man främjar detta och gör det mer rättssäkert att kunna följa det som gäller på ett tydligare sätt framöver.

Därmed tänker jag att jag inte behöver förlänga debatten ytterligare när det gäller den här frågan, utan jag yrkar bifall till propositionen.

Anf. 63 JAKOB OLOFSGÅRD (L):

Herr talman! I dag debatterar vi brott mot djur, skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem. Därmed tar vi ett viktigt steg när det gäller de brott som i dag begås mot djur. Liberalerna välkomnar förslaget i utskottets betänkande och ställer sig bakom det, och det gör vi för djurens skull.

I ett samhälle där laglösheten ökar och hjärtan alltmer kallnar drabbas även våra djur. Vi har här fått höra om olaglig import av hundar, vilket har ökat under pandemin. Risken är stor för att även våldet mot våra djur ökar.

Liberalerna anser att skyddet för djur ska vara tydligt. Den som bryter mot lagarna ska straffas. Sverige ska ha EU:s bästa djurskydd, och det ska vara kännbart att begå brott mot djur. I dag är det faktiskt hårdare straff för grovt jaktbrott mot vilda djur än för grova brott mot våra husdjur.

I detta betänkande föreslås en skärpning av den nuvarande lagstiftningen gällande djurplågeri, som innebär att ett nytt brott, grovt djurplågeri, ska föras in i brottsbalken, för djurens skull.

Herr talman! Varför behöver då dessa straff skärpas? Jo, det är för att vi som samhälle behöver visa i handling att brott mot djur tas på allvar och prioriteras av rättsväsendet. Brott mor djur ska omfatta uppsåtliga och grovt oaktsamma gärningar. Det är det som är grovt djurplågeri.

Straffskalan för djurplågeri sträcker sig i dag från böter till fängelse i högst två år. Det förslag som vi nu debatterar innebär att straffskalan för grovt djurplågeri ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Därmed hamnar det på samma straffskala som grovt jaktbrott. Att man riskerar upp till fyra års fängelse visar på allvaret i att skada eller döda ett djur. Detta är bra, för djurens skull.

Förslaget innebär också ett förtydligande av den anmälningsplikt som kontrollmyndigheterna har, liksom en så kallad sanktionsväxling. Förtydligandet om anmälningsplikt innebär att kontrollmyndigheterna alltid ska anmäla överträdelser till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten när de har lett till djurs lidande eller inneburit en konkret risk för djurs lidande, liksom när det annars finns särskilda skäl för en anmälan. Detta kommer att ge mer tyngd till kontrollmyndigheterna, så att de inte behöver tveka. De får mer auktoritet att göra en anmälan. Framför allt tror jag att det kan leda till att djurägare som tar hand om sina djur på felaktigt sätt kommer att tänka både en och två gånger på hur de behandlar sina djur. Detta är bra, för djurens skull.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

En sanktionsavgift är en avgift, inte ett straff som utdöms i domstol. Syftet med sanktionsväxlingen är att mindre överträdelser ska mötas av en snabbare och mer kännbar reaktion direkt från kontrollmyndigheterna. Sanktionsavgifterna ska enligt förslaget uppgå till minst 1 000 kronor och högst 100 000 kronor.

Detta införs för att fler överträdelser ska få konsekvenser. Vägen till kännbara konsekvenser blir kortare om kontrollmyndigheterna själva kan besluta om sanktioner, vilket leder till att mindre överträdelser i större utsträckning kommer att upphöra. Detta är också bra, för djurens skull.

Herr talman! Det är kanske ändå detta som kommer att ha störst inverkan. Brott börjar alltid i det lilla, till exempel genom att man inte tänker på hur man transporterar djur i djurtransporter. Det är vid de små aktionerna som det kommer att börja. Klarar vi där och då att vara snabbt på plats och från samhället markera att det inte är okej att behandla djur på detta sätt höjer vi djurens status i vårt samhälle. Om vi klarar att stoppa ett brottsligt beteende har vi även sparat många djurs lidande.

Det är som med all annan brottslighet: Det är alltid bäst om brottet aldrig sker, men när det sker ska rättvisa gälla, för djurens skull.

Anf. 64 ELISABETH FALKHAVEN (MP):

Herr talman! Det här lagförslaget är välkommet och till allra största delen en mycket bra proposition. Det är efterlängtat med en lag som tydligare differentierar mellan exempelvis underlåtelse att föra olika journaler, vilket i och för sig är viktigt på sikt men oftast inte utsätter något djur för direkt lidande, och de händelser där människan utsätter djur för lidande.

Det är viktigt att vi markerar mot alla som medvetet utsätter djur för lidande men också mot dem som låter bli att sköta sina djur, vilket leder till att djuren blir vanvårdade och till sist kanske dör av svält i sin egen avföring. Ibland sker det, som vi vet, inte avsiktligt, men för djuret gör det ingen skillnad. De dör av svält ändå. Och om en lagskärpning kan göra att detta inte händer är det enbart av godo.

Det är som sagt mycket glädjande och verkligen på tiden att det blir en förändring när det gäller hur vi ser på våld mot djur och vanvård av djur. Straffskalan speglar i dagsläget inte alls den syn som de flesta av oss som bor i Sverige har på djur, och den speglar inte heller den kunskap vi har om djuren i dag. Med denna förändring blir det betydligt bättre. Mycket ny forskning om djur har kommit de senaste årtiondena, och fler lagtexter kommer att behöva förändras om vi ska svara upp mot den nya kunskap som vi i dag har om djur.

Vi välkomnar alltså denna proposition, men vi ser också att framför allt två viktiga delar saknas.

Herr talman! I betänkandet Ny djurskyddslag från 2011 föreslogs att det i djurskyddslagen skulle införas ett grovt brott med en straffskala på fängelse i högst fyra år. Enligt utredarens mening borde det i straffbestämmelsen för grovt brott ges exempel på vad som särskilt bör beaktas för att ett brott ska anses vara grovt. Utredaren ansåg att brott som hade medfört eller kunnat medföra betydande ekonomisk vinning för gärningsmannen också skulle kunna hänföras till den kategorin. Verksamhet som bedrivs med vinstsyfte kan motivera ett ökat risktagande.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

Utredningen var mycket utförlig om denna grund i betänkandet, eftersom vissa fall av allvarlig vanvård blir svåra att förstå om man saknar insikt om varför den uppstår och att, vilket utredningen också underströk, den dessutom riskerar att förvärras över tid. Utredningen uttalade: ”Det finns också en överhängande risk för att djur utsätts för långvarigt eller annars allvarligt lidande i dessa fall eftersom gärningsmannen kan göra större kostnadsbesparingar ju längre missförhållandena pågår eller ju mer han eller hon frångår en god djurhållning.”

I lagrådsremissen fanns det, enligt ovanstående resonemang, med en punkt som löd: ”Vid bedömning av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas … om gärningen har begåtts i syfte att nå ekonomiska fördelar.” Den punkten är borttagen i den proposition som vi nu har att ta ställning till. Den skulle absolut ha kunnat omformuleras till ”om gärningen inneburit betydande ekonomiska fördelar för gärningspersonen” som Hovrätten för Västra Sverige föreslog men att i stället ta bort den helt gör ju att domstolarna inte kan använda sig av denna grund alls i bedömningen av brottet, vilket vi ser som mycket olyckligt. Den borde ha funnits kvar.

Herr talman! Det är också mycket olyckligt att man inte har inkluderat systematiskt våld mot familjedjur, som ofta är en del i våld i nära relation. Många har påtalat behovet av detta genom hela processen av framtagandet av lagförslaget, helt enkelt eftersom forskning länge har påvisat att det finns en stark koppling mellan våld mot djur och våld mot kvinnor och barn i nära relationer.

I relationer kan djuren hållas som gisslan och bli utsatta för såväl fysiskt som psykiskt lidande i syfte att skada, skrämma eller hota den person mot vilken våldet är riktat. Det händer oftare än vi ser. Men om det blir en rättsprocess på grund av fridsbrott bedöms inte djurens lidande alls i själva rättsprocessen. Det är självklart ett problem.

I Sverige har vi inte tagit detta på tillräckligt stort allvar. Flera andra länder agerar på denna fråga i mycket större utsträckning, men här finns den inte riktigt med i den allmänna debatten. Om den utsatta väljer att stanna hos den våldsverkande utifrån att skydda djuret, som många de facto gör, får det följder för alla inblandade. Det finns fall där det de facto lett till döden för kvinnan.

Vissa länsstyrelser arbetar med frågan eftersom de ser problemet, och de hade fått ett verktyg till i det arbetet om våld mot djur som utförs i syfte att skada, skrämma eller hota någon annan hade inkluderats som kvalifikationsgrund. Länsstyrelsen i Västmanland är ett mycket bra exempel. Den har under en längre tid arbetat mycket aktivt med frågan och visat att om man kombinerar arbetet mot våld mot djur och mot våld i nära relation kan man skydda och rädda människoliv. Vi måste börja se det sambandet helt enkelt.

I propositionen om förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning skriver man att arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer har mycket hög prioritet och måste bedrivas på bred front. Man poängterade: ”Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer är det nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt”.

Därför anser vi att propositionen också skulle ha innehållit en kvalifikationsgrund för grovt djurplågeri där man beaktat vad syftet med gärningen varit. Vid bedömning av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om syftet med gärningen är att skada, skrämma eller hota någon annan.

Med det sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Brott mot djur – skärpta straff och
ett mer effektivt sanktionssystem

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Livsmedelspolitik

§ 16 Livsmedelspolitik

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU14

Livsmedelspolitik

föredrogs.

Anf. 65 JOHN WIDEGREN (M):

Herr talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 14 Livsmedelspolitik. Först av allt vill jag yrka bifall till reservation nummer 10.

Det finns en hel del att tala om när det kommer till livsmedelspolitiken i Sverige i dag. Det handlar inte bara om hur vi jobbar med livsmedelskontroll på våra myndigheter och våra företag utan även om livsmedelsberedskap i ett alltmer ansträngt världsläge. Jag tänker i princip låta hela mitt anförande gälla just frågan om livmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning.

Vi ser just nu ett ganska ansträngt länge runt om i världen. Vi ser hur länder har börjat att sluta sig när det handlar om livsmedel och insatsvaror till livsmedel. Det handlar om att förse sig själva med åkermark för att producera livsmedel till sin egen befolkning.

Vi såg i höstas hur Ryssland drog ned på exporten av till exempel gödselmedel. Vi har sett hur gastransporter från Ryssland till Europa för framställning av mineralgödsel har varit bristfälliga. Det har senare lett till en mindre tillverkning av mineralgödsel i Europa med kraftigt ökade priser som följd. Intresset för att köpa mineralgödsel har minskat i takt med att priserna har gått upp.

Vi ser hur Sverige, Europa och EU är beroende av växtskyddsmedel från den aktiva substansen vi många gånger får från Kina. Det är världsledande när det kommer till det aktiva substanserna i växtskyddsmedel som vi använder i Europa. Vad händer vid ett mer ostabilt världsläge med den produkten?

Livsmedelspolitik

Vi ser hur Indien och Kina dammsuger marknaden när det kommer till mineralgödsel och försöker att skaffa så mycket som möjligt för sin egen skull, såklart.

Vi ser helt enkelt hur land efter land ser till att stärka sin egen livsmedelsproduktion och vara först på bollen. Ett rike ska värna sina gränser och förse sina medborgare med mat. Det är de jätteviktiga delarna i ett fungerande land. Det gäller särskilt i ett världsläge som blir alltmer instabilt.

Herr talman! Hur ser det då ut i Sverige? Fortsatt är ungefär varannan tugga som vi äter importerad. Beredskapslagren när det kommer till utsäde, mineralgödsel, växtnäring och drivmedel finns inte. Dem har vi avskaffat.

Jag menar inte att det är den här regeringens fel att de lagren inte längre finns. Det är många regeringars ansvar tillbaka att inte de lagren finns. Men den här regeringen har varit väldigt duktig på att slå sig för bröstet med att de har infört livsmedelsstrategin och nu tre handlingsplaner till livsmedelsstrategin.

Ändå står vi nu här när världsläget är mer instabilt än vad det har varit på väldigt länge. Vi såg redan vid torkan 2018 hur länder runt om i Europa slöt sig alltmer. Vi ser det tydligt nu också i ett försämrat världsläge.

Herr talman! Jag är uppriktigt sagt orolig. Det är inte nog med att vi nu har brist på insatsmedel för den svenska primärproduktionen när det kommer till livsmedel. De otroligt höga kostnadshöjningar som vi just nu ser bidrar också till att den positiva anda som har funnits hos svenskt jordbruk verkligen är på väg nedåt. Det är väldigt olyckligt.

Vi har våra slättjordbruk i Östergötland, Västergötland och Skåne. De jordbruken kommer att köra på som vanligt och producera livsmedel. Men vad händer med allt jordbruk ute i de lite mindre gynnsamma områdena där man inte tar samma skördar, som redan från början har en sämre förutsättning beroende på jordmån och odlingsbetingelser för att ta lika höga skördar? Vad händer i de områdena?

Kostnadsläget är så extremt högt för de bönderna, och de väljer att stå över med sin livsmedelsproduktion det här året. Jag tror tyvärr, herr talman, att de aldrig mer börjar igen. Då har vi förlorat det jordbruket ute i de lite mindre gynnsamma områdena.

Det är då det börjar bli riktigt allvarligt. Det är jordbruk som till stor del är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden. Det är här vi ser mycket av våra naturbetesmarker. Det är här vi har våra brytningsbygder mellan jord, skog och betesmarker. De är otroligt viktiga.

Det är också de sista procenten. Merparten av livsmedlen produceras i de stora jordbruksområdena. Men det är de sista procenten som vi producerar ute i kantområdena. De är så viktiga. Därför får vi inte förlora dem.

Det är inte så att det är något nytt att det börjar att knaka med livsmedelsproduktionen i de här områdena. Det beror också på en ganska dåligt förd rovdjurspolitik under många år. Det är många gånger de här områdena som är hårdast drabbade av den politiken. Men de har såklart också haft en bristfällig lönsamhet under lång tid.

Här har vi verkliga problem när det kommer till livsmedelsförsörjning och livsmedelsberedskap. Ska Sverige lyckas med att öka produktionen är den trend vi har nu väldigt dålig. Det är regeringen som är svaret skyldig: Hur ska vi stärka svenskt jordbruk i den otroliga likviditetskris som vi just nu befinner oss i?

Det är den stora frågan. Den faller tillbaka på regeringen. Jag hoppas att regeringens representant här i dag, som vi ändå får kalla den socialdemokratiska ledamoten, har svaren på det. Det går inte att som landsbygdsministern säga: Jag följer utvecklingen och har nära kontakt med näringen.

Om en och en halv månad ska vi ju så det som vi ska skörda hösten 2022. Har det då inte funnits likviditet nog att köpa insatsmedel kommer man inte att så det här årets livsmedelsproduktion. Det finns en stor risk att vi då sänker livsmedelsproduktionen i Sverige 2022.

Livsmedelspolitik

Det är jag orolig för på riktigt, herr talman. Vi ser, precis som jag började att tala om, att vi har ett alltmer osäkert läge. Vi riskerar att flera länder kommer att sluta sig och först och främst se till sig själva. Här har vi att jobba med, herr talman.

Jag tycker att jag har fått möjlighet att säga några väl valda och allvarliga ord om livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning, och jag ser fram emot fortsatt debatt.

(Applåder)

Anf. 66 ULRIKA HEIE (C):

Herr talman! Nu är det dags för en debatt om ett av de allra viktigaste områden som över huvud taget finns. Det handlar om det som gör att vi kan leva – att det finns mat som gör att vi kan äta oss mätta och överleva.

Det här är inte en bransch som vilken som helst, för den är förknippad med så många andra delar av vårt samhälle. Det handlar om klimatomställning och om biologisk mångfald. Det är ett stort område. Det kallas för livsmedelspolitik i just det här betänkandet, men det handlar om en stor och otroligt viktig fråga.

Från jord till bord, säger vi ibland. Låt oss tänka på det där lilla fröet. Jag ska inte komma med någon sexualundervisning i djurens värld, men det är ju ett litet frö oavsett om vi pratar om den animaliska eller den växtliga världen. Det är ett litet frö som ger så otroligt mycket avkastning. Det är ett under! Man blir på något sätt besjälad av frågan när man tänker på den på det sättet.

Därför instämmer jag i det som John Widegren tidigare har sagt: Det vi ser nu när vi tittar på hur det ser ut för lantbruket, till exempel, i Sverige är att många av de människor som verkligen brinner för att förse oss andra med mat lever i en oerhört tuff ekonomisk situation.

Den senaste rapporten från LRF visar att en fjärdedel av alla lantbrukare redan har bestämt sig för att dra ned något på sin produktion. Så många som 40 procent säger att man förmodligen kommer att minska sin produktion. Då är vi långt ifrån att nå målet i vår livsmedelsstrategi om en ökad svensk matproduktion.

Eftersom vi vet att den svenska matproduktionen håller så hög kvalitet blir det extra bedrövligt att vi inte får tillgång till högvärdiga livsmedel på det sättet. Det är en hållbar matproduktion det handlar om, och som en ledamot tidigare sa är det även en försäkring mot kriser. Men då måste det också finnas förutsättningar att stärka vår försörjningsförmåga både när det gäller mat och när det gäller energi. Det är alltså många olika delar som ryms i det som vi kallar för livsmedelspolitik.

Samtidigt, som jag nämnde i början, är vår hållbara matproduktion också en färdväg mot minskad klimatpåverkan och en investering i jobb och grön tillväxt.

Senaste gången, som jag minns det, som jag deltog i en livsmedelspolitisk debatt här i kammaren hade vi lämnat torkåret 2018. Det är klart att det innebar stora påfrestningar. Vi vet att lantbruket i Sverige har haft kriser med jämna mellanrum. När jag var ganska ny i riksdagen 2008 och 2009 hade vi något som vi kallade för griskrisen. Vi mötte många lantbrukare som då var i en väldigt svår situation.

Livsmedelspolitik

Så här kan det inte fortsätta. Detta kan inte vara en bransch där man inte är tillräckligt konkurrenskraftig och inte har den lönsamhet som man behöver för att inom sitt företag kunna ha en viss flexibilitet, en styrka och en grundförutsättning.

Kostnadsökningen är en siffra som vi alla i miljö- och jordbruksutskottet är väl medvetna om. Man pekar i dag på en kostnadsökning på 5,7 miljarder kronor. Det finns också en del ökade intäkter kopplade till det. Men icke förty är, precis som man tidigare har sagt, drivmedelsfrågan, insatsvaror som gödselmedel med mera, foder och energi fyra olika delar som starkt begränsar jordbrukets möjligheter att ta sig igenom året framöver.

Jag hoppas att många av mina kollegor känner att de får gehör från partiledningen i sina politiska partier för att prioritera de här frågorna framåt. Den nödmiljard som Centerpartiet föreslog i finansutskottet i förra veckan mottogs väldigt positivt av de andra partierna, som ställde sig bakom detta.

Men det räcker inte. Därför presenterade vi från Centerpartiet i går fem förslag för en kraftfull grön omställning i hela landet. Det är en satsning på 7,4 miljarder kronor. Jag ser den som oerhört viktig, och jag hoppas att det finns en positiv inställning till detta också från andra partier.

Herr talman! Vi vill se en ökad svensk matproduktion både på land och i vattnet. Då behöver vi ha politiska förutsättningar för vad vi kan göra. Vi är stolta över produktionen. Livsmedelsstrategin nämndes här tidigare, och den är ett viktigt steg. Vi hade en enig riksdag som ställde sig bakom strategin. Men det vill till att det också blir betydligt mycket mer verkstad. Det krävs konkreta satsningar.

För att vi ska nå den fulla potentialen är det som sagt inte bara en åtgärd som krävs, utan det är ett antal olika åtgärder som behövs för att Sverige ska bli ett mat- och dryckesland framöver. Låt mig i det här sammanhanget bara i en bisats nämna att jag är glad för att frågan om gårdsförsäljningen och utredningen om den sändes ut på remiss. Jag tror att gårdsförsäljningen av många olika anledningar är en viktig förutsättning för landsbygden att kunna fortsätta att utvecklas.

På åtta minuter hinner man inte ge en bred bild av det här, utan det blir några nedslag. Det är fortsatt så att regler och rådgivning behöver utvecklas. Alla myndigheter måste få i sitt uppdrag att främja en ökad livsmedelsproduktion. Då måste handläggningstider kortas, och så vidare.

I dag är det en annan faktor som också är problematisk: att lantbruket klassas som miljöfarlig verksamhet. Det är klart att om en kogård med drygt 400 djur betraktas som lika problematisk som en miljöfarlig industri hämmar det utvecklingen på olika sätt. Här behöver utformningen i miljöbalken ändras så att det inte klassas som miljöfarlig verksamhet.

En annan fråga som vi är många som har varit engagerade i handlar om svenska köttföretag som har fått ökade kontrollkostnader. Också här behöver regeringen återkomma och se hur man kan jobba för att detta ska kunna bli mer flexibelt. Det finns flera lösningar framåt.

En annan fråga jag vill lyfta i dag handlar om livsmedelsfusket. När man säger ”fusk” kan det låta som att det är just lite fusk, men det är faktiskt en brottslighet som är relativt omfattande. År 2018 sa man att det är kanske 3 procent av produktionen som omfattas, men det handlar om nästan 9 miljarder kronor. Här måste mycket kraftfullare åtgärder till. Holland, Danmark och Storbritannien visar ett mycket mer kraftfullt arbetssätt för att beivra denna brottslighet. Det är klart att våra kommuner står för tillsyn och så vidare, men man behöver jobba mer utifrån att beivra brottsligheten.

Livsmedelspolitik

Därför förvånar det mig att inte fler politiska partier ställer sig bakom vårt förslag att ge ett uppdrag till regeringen att tillsätta en utredning av hur en sådan kontrollstyrka skulle kunna organiseras så att man skulle förmå att möta brottsligheten.

Vi hade i utskottet ett besök från Malmö, och man berättade hur man jobbar där. Jag blev imponerad. Men samtidigt hör vi att så fort man är någon på spåren byter de kommun med sin verksamhet, och då tappar man spåret igen. De här delarna blir alltså oerhört viktiga att lyfta fram framöver.

Jag tänkte avsluta, herr talman, med att säga att jag ser fram emot att vi kommer att lyfta den viktiga matfrågan i många olika riksdagsdebatter framöver. Det är en livsnödvändig verksamhet, och konkurrenskraften och lönsamheten i jordbruket behöver verkligen öka.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 67 MAGNUS OSCARSSON (KD):

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 12.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik här i kammaren. Jag vill börja med att tacka mina duktiga kollegor som har lyft fram den politiken på ett väldigt bra sätt. Jag vill fortsätta brandtalet om hur det faktiskt ser ut i dag för många svenska bönder. Ledamoten Widegren och jag hade en debatt för någon vecka sedan, vi fortsatte debatten i går och nu har vi en debatt i dag just om hur det ser ut. Det är väldigt tufft och väldigt allvarligt. Vi är faktiskt mitt inne i en kris för många bönder. Kostnaderna har fullständigt skenat. El, diesel, foder, handelsgödsel – i princip allt som jordbrukarna använder för att producera mat har kostnadsexploderat.

Fru talman! Jag vill läsa ett mejl som jag har fått. Det börjar: Finns det en framtid?

Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd men känns som ingenting händer. Vi har ingen ”Lisa Nilsson” som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt svensk mjölkproduktion har inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat. Tror Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu!

Här måste regeringen – jag tittar på företrädarna för regeringspartiet – göra någonting snabbt.

Vi kristdemokrater lade fram ett förslag i miljö- och jordbruksutskottet i går, som vi då också diskuterade, om att minska reduktionsplikten till 14 procent. Det skulle innebära att dieselpriset skulle minska med 3 kronor vid pump. Tyvärr var det bara SD som ville samma sak.

Vi pratar om en nödmiljard, och det är viktigt. Från kristdemokratisk sida har vi sagt att vi stöttar det förslaget. Men en bonde sa så här till mig: Magnus, ni pratar om nödmiljard när ni själva faktiskt har sett till att det blivit nöd med era beslut i riksdagen. Med reduktionsplikten har det ju blivit så att vi höjt dieselpriset väldigt mycket, så jag tycker att det bonden sa var ganska mitt i prick.

Livsmedelspolitik

Regeringen som nu har makten måste göra någonting annat än att bara säga: Ja ja, det var ett förslag, vi återkommer. Ni måste komma med någonting som gör skillnad, och det är viktigt att det görs nu.

Fru talman! Livsmedelsstrategin har vi pratat om väldigt många gånger här i kammaren, faktiskt sedan 2017 då vi tog beslutet. Jag vill stanna upp lite grann vid livsmedelsstrategin. En del av er kanske inte var med på den tiden – jag tänker att jag börjar bli lite gammal; så är det kanske inte, men ändå. Faktum är – nu tittar jag återigen speciellt på socialdemokraterna här – att utan dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Buchts idoga arbete hade det inte blivit något, det kan jag säga direkt. Det var nämligen ingen självklarhet. Det fanns ingen känsla av att det skulle bli något, utan det var väldigt mycket svårigheter. Men tack vare hans och dessutom dåvarande LRF-ordföranden Helena Jonssons idoga arbete blev den till, och det är vi väldigt glada för just nu.

Faktum är också att det var Eskil Erlandsson som på alliansregeringens tid fick till en konkurrenskraftsutredning, och det var den, så att säga, som blev livsmedelsstrategin. När vi i dag pratar om en strategi för livsmedel har vi alltså många att tacka som gjorde ett väldigt bra arbete.

Vad säger då livsmedelsstrategin? Jo, den säger att vi ska öka lönsamheten för jordbruket, stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning. När vi diskuterar detta blir det jätteintressant. Min kollega John Widegren pratar mycket om vår livsmedelsstrategi och livsmedelsförsörjning och att vi har ett så otroligt bekymmersamt läge. I dag ligger vi alltså under 50 procent. I en kris- eller krigssituation skulle det här i Stockholm bli tomt på hyllorna där vi handlar mat efter två dygn – två dygn så är det tomt! I övriga Sverige handlar det om ungefär tio dygn.

Är detta någonting som vi kan vara glada och stolta över? Nej, så kan det inte vara. Är det bara regeringens fel? Nej, det är det inte. Det har varit en lång tid under vilken vi har trott att ”det rer sig”, som vi säger hemma i Ödeshög. Nja, det är ju inte riktigt så. Vi måste politiskt jobba med frågan, och det är intressant att vi nu också verkligen har fått upp detta på dagordningen.

När jag kom till riksdagen 2014 och lyfte detta med vår självförsörjning av livsmedel var det en person som kom till mig efteråt och sa: Hör du Magnus, prata inte om det där med självförsörjningen! Vi har ju EU. Det ordnar sig med det. Jag tycker att det är skönt att ingen av oss säger det längre. Jag kommer säkert inte att bli bemött av samma sak. Vi har förstått allvaret och att vi i Sverige själva måste ha en produktion som är värd namnet.

Vi kan titta på hur man har det i Finland, fru talman. I Finland har man en helt annan politik där man verkligen ser över detta och ser till man åtminstone till 80 procent är självförsörjande med livsmedel. Det är någonting som jag tycker att vi ska ta efter. Det är mycket som vi kan jobba med och mycket som vi kan lära oss av våra finländska vänner.

Vi debatterade detta i går kväll, och ibland, kan jag säga, blir det nästan lite av ett skällsord när man pratar om livsmedelsstrategin. Alla säger till mig: Magnus, jag är bonde och har jobbat med det här. Jag ser inte någonting som har hänt tack vare detta. Då tänker jag att detta är någonting som den här regeringen måste ta till sig. Från oppositionen kommer vi att arbeta väldigt hårt, för vi måste lyfta svenskt jordbruk på ett helt annat sätt. Det måste synas. I dag säger man: Magnus, jag har inte märkt att det hänt en enda sak som gjort att jag fått mer pengar i min plånbok. Och det är nog sant.

Livsmedelspolitik

Vi måste se till att det blir verkstad – jag tittar återigen på företrädarna för regeringssidan. Det måste bli verkstad. Jag hoppas att ni nu jobbar med detta fram till valet – det kan jag lova att vi i oppositionen kommer att göra, också sedan om vi får makten. Vi måste lyfta jordbrukets sak på ett helt annat sätt och få en livsmedelsproduktion värd namnet.

Anf. 68 ULRIKA HEIE (C) replik:

Fru talman! Jag vill säga tack till ledamoten Magnus Oscarsson med tanke på det stora intresset för svenskt jordbruk och dess möjligheter.

Ledamoten nämner förslaget om att sänka reduktionsplikten, som Kristdemokraterna lyft i utskottet. Det förslaget förvånar mig, för min bild av Kristdemokraterna är ändå att man tycker att även klimat- och miljöfrågorna är viktiga. Då blir jag lite fundersam över att det enda förslag som kommer är ett förslag som i det avseendet går i helt fel riktning. Jag undrar hur tänket är kopplat till vad vi ska göra för att fortsätta vara en del i den gröna omställningen. Hela jordbrukssektorn har ju sagt: Det vill vi vara, men ge oss förutsättningar för att kunna vara det! Att då komma med ett förslag som direkt motverkar det förvånar mig till viss del.

Därför skulle jag vilja fråga ledamoten Oscarsson hur man tänker. Skulle det gälla för ett år? Vad är bakgrunden till att man vill minska reduktionsplikten? Hur kan man sedan vända framåt igen?

Här tänker jag på de förslag som Centerpartiet har presenterat om att i stället öka återbetalningen när det gäller dieselskatten. Det är ju också en åtgärd som verkligen främjar lantbrukarens möjligheter att skapa bättre ekonomiska förutsättningar. Men det gör mig både lite nyfiken och lite chockerad att Kristdemokraterna kommer med ett förslag som går så på tvärs mot miljötänket.

Anf. 69 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för frågan! Det är jättebra att vi får diskutera detta lite.

Om jag ska vara ärlig har vi kommit till insikt om att vi när beslutet om reduktionen togs i kammaren för något år sedan kanske inte insåg – några kanske insåg det men inte alla – hur mycket det skulle påverka konsumenten. Vi insåg inte att beslutet skulle leda till att det blev så mycket dyrare.

I dag har vi en inblandning på ungefär 30,5 procent. Vårt mål är att det ska vara över 60 procent 2030. När vi pratar om konkurrenskraftigt jordbruk säger alla att det är något som man står bakom. Men det faller platt när vi vet att våra bönder får betala så mycket mer. Den europeiska bonden har i dag 5–6 procent inblandning i dieseln, och deras plan är att det ska gå upp till 14 procent.

Vi har alltså gjort en omsvängning. Vi tycker att det inte var klokt av oss. Vi har fortfarande samma plan på att vara miljömedvetna. Men vi inser också att vi måste gå i takt med konsumenterna, med våra bönder och med alla transporter som behöver gå via lastbilar. Det är viktigt att lyssna och att gå i takt.

Det fungerar inte i dag när dieselpriset ligger på uppåt 22 kronor vid pump. Jag undrar hur mycket vi kommer att prata om till 2030, kanske 30 kronor per liter? Hur ska vi då lösa detta?

Anf. 70 ULRIKA HEIE (C) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Ledamoten avslutade med en fråga: Hur ska vi då lösa detta? Det är alltid lätt att ställa frågor. Men vad blir svaren?

Ledamoten säger att de fortfarande har samma plan att nå målen till 2030. Men om de först backar, hur mycket mer radikala tänker de sedan vara? Är det samma mål som gäller, eller innebär detta faktiskt att sänka målsättningen?

Det finns mycket mer träffsäkra förslag på sätt att lösa lantbrukets situation. Om jag förstår det rätt vill ni vill sänka reduktionsplikten för all inblandning. Det är ett ganska stort steg tillbaka ni tar från den klimatsatsning som många partier har varit stolta över att vi kan ha.

Frågan om biodrivmedel finns också och om att bli betydligt bättre på att se den produktionen i Sverige som en viktig väg framåt. Därför blir jag lite nyfiken på hur Kristdemokraterna tänker när det gäller helheten. Jag kan jämföra med de förslag som Centerpartiet har lagt fram om att öka återbetalningen på dieselskatten till jordbruket, att förändra reseavdraget och att satsa mer på inhemsk produktion. Det finns andra vägar att gå. Skulle det vara intressant för Kristdemokraterna att titta också på andra delar än att enbart faktiskt ta ett antal kliv tillbaka?

När ni säger att ni har samma mål framåt kommer ansträngningen sedan att bli mycket större för att kunna nå målet. Jag förstår det inte riktigt. Om ni tror att det 2030 kommer att kosta 30 kronor per liter, ska ni då minska ännu mer? Man kommer in i en återvändsgränd. Jag är nyfiken på att höra ytterligare resonemang om detta.

Anf. 71 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Fru talman! Tack igen, Ulrika Heie!

Återbetalning av dieselskatten är något som vi är positiva till. Vi tror att det är viktigt.

Man kan undra vem som gör en tankevurpa. Du var inne på det lite och undrade hur vi tänker. Men vi måste ändå säga som det är: I dag har inte Sverige biodrivmedel på det sätt som vi önskar. Det mesta av det som köps in från utlandet är faktiskt fuldrivmedel. Det är gjort av sockerrör och kommer från Brasilien och andra länder. Det kan inte vara det mest fantastiska att köra på i vårt land. Det är viktigt och något som vi vill inskärpa. Det är klart att vi vill att den inhemska produktionen ska bli mycket större. Vi vill gärna att den ska öka. Men det händer så lite. Det går så sakta.

Framför allt har drivmedelspriset stuckit i väg i och med det beslut som vi tog om reduktionsplikten. Med vårt förslag om att sänka reduktionsplikten till 14 procent snackar vi om 3 kronor mindre vid pumpen. Jag vet att det är en jättefråga för människor runt om i vårt land – för våra bönder, för dem som kör lastbilar och för dem som bor på landsbygden.

I går eller i förrgår kom Centerpartiet med ett förslag. Jag tror att ni pratade om en sänkning på 1,10 eller 1,20 per liter. Folk man talar med säger: De säger 1,20, men ni säger 3 kronor. Det är väldigt stor skillnad.

Det är jätteviktigt att vi gör någonting nu. Centerns förslag fungerar kanske. Men vårt förslag är mer rejält. Det är 3 kronor som gäller.

Anf. 72 JAKOB OLOFSGÅRD (L):

Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 6.

Det vi äter spelar roll för hur vi mår. Och hur vår mat och våra livsmedel produceras spelar roll för hur klimatet och miljön mår. Allt fler väljer mat som både är mer hälsosam och har mindre negativ påverkan på naturen. Det behövs ett hållbart kretslopp för att näringen ska gå från jorden till bordet och sedan tillbaka till jorden igen.

När vi äter vår mat behöver vi kunna känna oss trygga med det vi äter och att vi inte blir lurade. Fusk och andra bedrägliga beteenden gör att det inte konkurreras på lika villkor, men framför allt påverkar det synen på svenska livsmedel och på Sverige som exportland av livsmedel.

Nu har Livsmedelsverket i uppgift att motverka fusket för att vi som konsumenter ska ha förtroende för maten som produceras. Här är stöd och utbildning till kontrollmyndigheter viktiga. Trots detta ökar hela tiden livsmedelsfusket i Sverige samtidigt som vår livsmedelskontroll har blivit bättre på att upptäcka och förhindra fusket. Vi kan tyvärr konstatera att vi inte håller samma tempo som fuskarna.

Fru talman! Kan vi i dag känna oss trygga med maten vi äter vid middagsbordet? Tyvärr har vi nog alltmer förlikat oss med tanken att det vi äter kanske inte alltid är så bra som vi tror. Sakta smyger sig tanken in att det är svårt att ha koll på maten, så låt gå! Men låt-gå-metodiken kan vi inte ha kvar. Vi behöver höja lägstanivån. Vi som konsumenter ska inte behöva sänka vår tilltro till våra svenska livsmedel eller till det vi bestämmer oss för att importera från EU eller andra länder.

När fusket blir alltmer organiserat och rör sig, inte bara över kommungränser utan även mellan våra länder, behövs åtgärder på nationell nivå. Därför behövs en nationell kontrollstyrka. Vi går här samman med Centerpartiet. Det är viktigt att komma till rätta med det systematiska och växande livsmedelsfusket vi ser i dag. Det behöver tas ett helhetsgrepp för att se vilka insatser som behövs på kommunal nivå och på ett nationellt plan.

Vi ska inte sänka vår lägstanivå – icke! Vi ska hela tiden kämpa för att vi ska kunna äta vår mat utan att känna oro. Vi har ju tillräckligt med bekymmer att oroas över, eller hur?

Fru talman! Det är en sak för oss konsumenter att hålla reda på maten vi ställer på vårt bord hemma. Det är en annan sak att hålla koll på de produkter som vi äter på restaurangen. Det blir svårare där. Vi kan förstås som konsumenter ställa krav och fråga restaurangen där vi äter vad det är för kött vi har på tallriken och varifrån det kommer. Men vore det inte enklare om man kunde se på menyn vilket ursprung köttet har? Då ser vi också när vi värnar den svenska köttproduktionen, som är så bra. Det handlar om att ta hand om den och om att prioritera den mer.

Fru talman! Vi har ett fantastiskt land. Vi har många goda regler och lagar. Men när det kommer till det stora problemet med matsvinnet – det är jättestort, och det växer – behöver vi uppmuntra våra medborgare till att börja tänka mer själva. Givetvis är det fullt möjligt. Vi har den tron på människan.

Ibland var livet, tänker jag när jag ser tillbaka, bättre förr. Det är inte ofta man hör en liberal säga det: att det var bättre förr. Men i det här avseendet tänker jag i alla fall på hur det var hemma på gården. Vi hade ingen bästföremärkning på mjölkhinken, som vi hämtade från ladugården. Vi ställde den i kylen. Mjölken gick åt. Vi tog inte in mer än vad vi behövde, även om vi fyra bröder drack, typ, en hink var om dagen. Det var ju godare än vatten.

Livsmedelspolitik

Vi behöver alltså uppmuntra människor till att tänka själva. Man behöver inte ta mer än vad man behöver.

Äggen från hönsgården gick alltid åt. De var så goda och för värdefulla för att förspillas. Självklart såg vi till att äta upp dem. Vi var alla hungriga.

I potatiskällaren frampå vårkanten fick vi lära oss, speciellt av min farfar, att även ruttna potatisar går att äta. Man tar bara bort det som är ruttet och det som sticker ut. Sedan går de att koka.

Det fanns inget bästföredatum. Det fanns inga exakta gränser. Det fanns bara sunt bondförnuft. Det är så naturen fungerar. Vi ska känna, smaka, se och lukta för att veta vilken mat vi kan äta. Vi behöver ta krafttag för att komma tillbaka till hur vi gjorde under den tid då vi levde mer nära våra djur och vår natur – ja, tillbaka till sunt liberalt bondförnuft.

Matsvinnet behöver begränsas. Vi behöver återvinna den kunskap och den inställning till maten som mer och mer går förlorad – detta genom insatser för att informera om vad olika livsmedel har för livslängd.

I dag vet inte alla skillnaden mellan till exempel bästföredatum och sista förbrukningsdag. Med en större informationsinsats kan man även komma till rätta med det. Med en förändrad datummärkning – det skulle exempelvis kunna stå: minst hållbar till – skulle det med allra största sannolikhet bli mindre matsvinn, och det skulle värna vårt klimat. Jag skulle vilja utveckla detta mycket mer: Käre lille vän! Det går att äta. Försök!

Slutligen vill jag sälla mig till den skara som vill lyfta fram att det är hög tid att växla upp livsmedelsberedskapen i vårt land. Den bollen ligger nu, som vi har varit inne på, hos regeringen.

Som liberaler fäster vi vikt vid att vi ska kunna både exportera och importera livsmedel, särskilt mellan medlemsstaterna i EU. Vi ser att vi behöver jobba så att vi inte sluter oss i EU när krisen kommer, vilket vi har upptäckt under pandemin. Vi ska hålla det öppet inom EU och stötta och hjälpa varandra. Dagens energikris visar att vi är ett sårbart land i sådana här lägen när det gäller just livsmedel.

Vi har även stora möjligheter att själva producera handelsgödsel i vårt land, inte bara nu. Vi är totalt beroende av import av det, från till exempel Ryssland. Vi behöver ha både nyktra och långsiktiga ögon när det gäller hur vi kan säkerställa livsmedelsberedskapen i vårt land.

Det blir väl lite folkpartistförnuftigt att jag nu uppmanar oss här i riksdagen att ta ett djupt andetag när det gäller den situation vi är i. Vi behöver inte sitta stilla i båten, men vi behöver hitta breda politiska lösningar framåt, som inte kommer lättvindigt. Jag ser fram emot att hitta en bred uppslutning här i riksdagen kring detta, för regeringar kommer och går, men maten måste alltid stå på bordet.

Anf. 73 MARIA GARDFJELL (MP):

Fru talman! Livsmedel är någonting som berör alla människor och som verkligen engagerar. En fråga som är väldigt viktig är frågan om hur produktionen av livsmedel påverkar klimatet och den biologiska mångfalden.

Det är många som har fått uppfattningen att väljer man ett livsmedel före ett annat klarar vi klimatet. Men så enkelt är det inte. Det viktigaste är inte vilket livsmedel vi äter utan hur det är producerat. Det viktiga är också, apropå det som ledamoten före mig talade om, att minska matsvinnet. Jag tänker prata lite grann om hur våra livsmedel produceras.

Livsmedelspolitik

I en rapport som kom alldeles nyligen från Lunds universitet sägs att ekologiskt lantbruk skulle kunna vara dåligt. Den rapporten citeras friskt bland ledarskribenter runt om i Sverige just nu. Det heter i rubriker att ekologiskt kan skada miljön mer än det konventionella. Det stämmer inte. Rapporten är inte återgiven på ett korrekt sätt.

Så här står det i rapporten: Om miljöpåverkan relateras till en åkerareal tyder resultaten på att ekologisk odling ger mer biologisk mångfald, lägre växtnäringsförluster och mindre växthusgasutsläpp. Det är alltså bättre för den biologiska mångfalden. Det ger mindre övergödning. Och det ger bättre klimatnytta.

Om miljöpåverkan i stället relateras till skördens storlek är ekologiskt jordbruk bättre när det gäller biologisk mångfald. Men enligt rapporten är det lite svårare att dra några slutsatser kring de andra punkterna.

Utifrån denna osäkerhet spekulerar man i rapporten om att ekologiskt kanske skulle kunna vara sämre ur klimatsynpunkt, men det finns inga fakta. Man utgår helt enkelt från att mer mark skulle behövas för en högre produktion.

Att räkna på fiktiva utsläpp på detta sätt gör man inte någon annanstans i jordbruksforskningen eller klimatforskningen. Det skulle nämligen innebära att en lantbrukare som odlar bönor skulle pekas ut som klimatbov jämfört med spannmålsodlaren som odlar vete. Veteskörden är ju större än bönskörden. Bonden i Uppland skulle vara en klimatbov eftersom den har mindre skördar än vad bonden i Skåne har. Detta är vad fiktiva utsläpp handlar om, och den typen av matematik är inte möjlig att lita på.

Ekologiskt jordbruk är ett jordbruk med bättre miljöprestanda räknat per areal. Faktum är att det behövs fler lantbrukare i hela Sverige och uppodling av större arealer för att man ska kunna odla mer. Det behövs när vi har ekologisk produktion, och det är en enorm miljövinst för Sverige.

Jordbruksmarker som i dag växer igen kan tas i bruk. Faktum är att naturbetesmarker kan betas i större utsträckning. Det är också sant att de ekologiska lantbrukarna är de lantbrukare som har mest betade naturbetesmarker. Det ska de lantbrukarna ha all heder för.

Det här hänger ihop med Sveriges självförsörjningsförmåga. Det är inte bara självförsörjningsgraden av svenska livsmedel som behöver öka, utan vi behöver också ett större fokus på hur svenskt jordbruk bättre ska bli försörjt av inhemska insatsmedel och fossilfri energi. I jordbruket i dag finns ett mycket stort beroende av importerad diesel och handelsgödsel – som bland annat tillverkas av rysk naturgas – och import av bekämpningsmedel. Beroendet är stort även av importerade maskiner och delvis också av arbetskraft.

Alla de här sakerna gör lantbruket sårbart i händelse av kris, och därför vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 13 om att öka självförsörjningsgraden.

Självförsörjningsförmågan har också med ekologiskt jordbruk att göra. Ekologiska lantbrukare ligger i framkant när det gäller att använda de platsgivna resurserna på gården och är inte beroende av starkt klimatpåverkande handelsgödsel alls. Det gör att de också kan vara en resurs att ha med i omställningen till ett grönt samhälle.

Livsmedelspolitik

Vi har pratat mycket i miljö- och jordbruksutskottet om just behovet av att stärka det civila försvaret, och det är tack vare Miljöpartiets idoga strävan inom försvarspolitiken som vi nu ser satsningar på både livsmedel och vatten inom civilförsvaret.

Vi behöver också säkerställa en utveckling kring svensk fossilfri gödsel, och i Miljömålsberedningen kom det nyligen förslag om en kvotplikt för att inlemma mer fossilfri gödsel i gödseln. Det här är väldigt bra förslag!

Ekologiskt lantbruk handlar också om rent vatten. Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det finns stora problem, även i Sverige, med att vattentäkter förorenas av bekämpningsmedel från konventionella jordbruksmarker. Det är en självklarhet att den lantbrukare som avstår från att använda kemiska bekämpningsmedel i sin produktion också bidrar till en giftfri miljö.

Just nu befinner sig lantbruket i en kris, och mitt i den här krisen tvingas ekolantbrukare att betala för dispenser och krisundantag till svenska myndigheter. Jag hoppas att regeringen är beredd att ta kostnaderna för det strul som uppstår när nya livsmedelsregler för ekologiskt ska införas. Det ska inte drabba ekolantbrukarna som en extra smäll just i det här krisläget.

Fru talman! Det är många ledamöter som har pratat om krisen, och från Miljöpartiets sida vill vi slå fast att även vi vill stärka det svenska lantbruket. Vi anser att det initiativ som ligger i finansutskottet måste hanteras klokt. Det behövs en grön satsning på lantbruket i det här svåra ekonomiska läget.

Men Miljöpartiet vill också göra en större satsning och en omfördelning från städer till landsbygd rent generellt, bland annat för att stärka landsbygdens förutsättningar och ekonomiska bärkraft. Vi behöver stötta människor ekonomiskt för att klimatomställningen ska vara rättvis och hållbar.

Fru talman! EU har ett system med skyddade beteckningar för att skydda unika kunskaper, traditioner och miljö- och jordbruksförhållanden. I många delar av Europa har det här systemet utvecklats väldigt starkt och har främjat den turistnäring som ger mer matrelaterade affärsnyttor för många aktörer.

I Sverige har systemet inte utvecklats lika starkt. I morgon ska jag besöka Livsmedelsverket för att diskutera hur svensk mat och svensk livsmedelsstrategi kan förbättras. Vi vet ju allihop att landsbygden och lantbruket kanske blir en av de riktigt stora frågorna i nästa val. Då är det viktigt att den debatten inte bara kommer att handla om energi och el utan också om hur fina livsmedel från svenska lantbrukare och livsmedelsföretag kan produceras i hela landet med skonsamma metoder och med större miljönytta.

Fru talman! Vi har de senaste veckorna haft stora diskussioner om el‑ och energipriser. Vi är väldigt många som är engagerade för att de svenska hushållen ska få ett starkare stöd. Det handlar om omställning men också om krisstöd. Jag vill ändå bara påminna om att det också finns ett väldigt starkt behov i de svenska småföretagen, inte minst inom livsmedelsindustrin. Småföretagare som bagerier och bryggerier har också påverkats mycket hårt av energipriserna, och därför anser vi från Miljöpartiet att man aldrig får glömma småföretagen.

Anf. 74 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag tänkte på det jag pratade om i mitt anförande, nämligen historieskrivningen. Jag tycker att det är så intressant att få med hur det blev som det blev.

Jag tänker på att det faktiskt var Eskil Erlandsson, dåvarande landsbygdsministern, som lyfte fram det här i dåvarande alliansregeringen, och så blev Konkurrenskraftsutredningen till. Den stod färdig 2015.

Sedan kom nästa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, och vad gjorde han? Jo, han tog till sig detta och ville ha en livsmedelsstrategi som flera av oss var med och förhandlade om. Som jag sa upplevdes det väldigt positivt. Jag vet att en bonde sa till mig: Äntligen! Nu kan jag investera!

Det säger han inte i dag, kan jag säga. Så här efteråt har det inte blivit mycket av’et.

Dock säger livsmedelsstrategin att lönsamheten ska öka, att konkurrenskraften ska stärkas och att självförsörjningen med livsmedel ska öka. Jag vet att er ledamot som var med i utredningen tryckte väldigt mycket på att självförsörjningen skulle öka. Det var en sak som våra två partier hade gemensamt, för vi tyckte också att det var viktigt. Vi ser ju hur dåligt det har blivit och hur det inte har blivit bättre med tiden.

Frånsett de senaste månaderna har ni nu suttit vid regeringsmakten. Jag tänker på konkurrenskraften. Det är ett ord som jag vet att ledamoten inte tycker om. Men det är ett ord som finns där, och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att våra bönder behöver ha en likvärdig konkurrenskraft som bönderna i övriga Europa.

Anf. 75 MARIA GARDFJELL (MP) replik:

Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!

När det kommer till historieskrivningen kan jag säga att jag jobbade för Miljöpartiets språkrör 2008–2009, och det var första gången som Miljöpartiet drev på för att det behövdes en svensk livsmedelsstrategi. Miljöpartiet har alltså legat i framkant i de här frågorna länge.

Det är helt riktigt att jag är helt enig om att vi måste ha ett starkare fokus på självförsörjningsfrågorna, både när det gäller självförsörjning med mat och självförsörjning och minskad sårbarhet i jordbruket. Så får vi mer inhemskt producerad fossil energi till jordbruket, och så blir jordbruket också bättre på att ta hand om gödselmedel och sådant som kan tillverkas i Sverige fossilfritt.

Jag tycker att livsmedelsstrategin behöver ses över och revideras, och det är också någonting som utredaren för ett fossiloberoende lantbruk, Helena Jonsson, har föreslagit. Det tycker jag att vi i miljö- och jordbruksutskottet ska ta hand om.

Sedan var det frågan om konkurrenskraft och svenskt jordbruk. Vet ni alla, och fru talmannen, att det svenska jordbruket är konkurrenskraftigt när det gäller några produkter, nämligen norsk lax, sprit och godis? Det här gynnar inte de svenska lantbrukarna. Det är inte konkurrenskraften som driver utvecklingen i svenskt jordbruk utan det är lönsamheten för lantbrukare och småföretag.

Anf. 76 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes svar.

Jag vet att många bönder lyfter fram att i jämförelse med övriga Europa har konkurrenskraften inte stärkts på något sätt. Det ska bli intressant att se om det har blivit någon verkstad under dessa år. Nej, tvärtom, det har inte blivit någon verkstad, utan konkurrenskraften har tydligt minskat.

En annan fråga som jag ändå tycker är viktig är att det fortfarande i miljöbalken står att jordbruk är en miljöfarlig verksamhet. Ledamoten och jag har pratat om denna fråga tidigare. Då satt Miljöpartiet i regeringen. Jag vädjade då till ledamoten att hon skulle propagera för att Miljöpartiet som regeringsparti skulle arbeta för en ändring.

När det väl kom till beslut i riksdagen, vem var det som röstade för att det skulle bli en ändring? Jo, det var Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det var vi tre som sa att vi vill ändra detta. När det kom till kritan i pratet om en förändring hörde vi inte att Miljöpartiet försökte göra en ändring.

Jag har följande fråga till ledamoten: Kommer Miljöpartiet att i opposition verka för en ändring? Det är inte rätt att det ska vara så för våra svenska jordbrukare.

Anf. 77 MARIA GARDFJELL (MP) replik:

Fru talman! Det här skulle vara en livsmedelsdebatt, men det är lätt att det blir en jordbruksdebatt.

Men låt oss se på livsmedlen i produktionen i lantbruket, och då är miljön en viktig fråga. Svenska sjukhus finns också med i miljöbalken eftersom där hanteras inte bara patienter som ska bli friska utan också miljöfarliga ämnen av olika slag. Det är reglerat i miljöbalken. Precis samma sak är det med lantbruket. Till exempel behöver bekämpningsmedel hanteras på ett korrekt sätt, och utsläpp måste regleras. Energi ska användas på ett rimligt sätt. Allt detta finns reglerat i vår lagstiftning.

Miljöfrågor påverkar lantbruket. Man agerar inte miljöfarligt eller är en miljöbov bara för att jordbruket finns med i miljöbalken. Det är en missuppfattning som Magnus Oscarsson sprider i Sverige.

Fru talman! Apropå vad Magnus Oscarsson har fört fram i riksdagen i dag vill jag kommentera att Kristdemokraterna så hårt driver på om att minska möjligheterna för en växande bioekonomi genom att spola reduktionsplikten. Med Kristdemokraternas förslag, som han har pratat om i riksdagen i dag, skulle klimatutsläppen öka med mellan 15 och 20 procent. Det är allvarligt.

Anf. 78 MALIN LARSSON (S):

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Det handlar om vilken mat vi lägger på våra tallrikar men också om matens väg dit, hela vägen från jord till bord. Det handlar också om framtidens livsmedel och produktion, hållbarhet, jobbskapande och en konkurrenskraftig livsmedelskedja.

Det finns en stor samsyn om riktningen för en svensk livsmedelsproduktion genom livsmedelsstrategin. Det övergripande målet för strategin är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar samtidigt som relevanta nationella miljömål nås i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Den nationella strategin med sikte mot år 2030 är den första svenska livsmedelsstrategin som också omfattar hela livsmedelskedjan.

Livsmedelspolitik

Arbetet med strategin är ett långsiktigt arbete, och vi måste koppla ihop allt det goda arbete som görs – från gårdsnivå till forskning – för att lyckas. Regeringens långsiktiga satsning på forskning och innovation är avgörande för att vi ska lyckas uppnå ett hållbart och konkurrenskraftigt livsmedelssystem.

Fru talman! Ett mål i strategin är att konsumenterna ska ha ett högt förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val. Pålitlig och lättillgänglig information i såväl butiken som på restaurangen är då en förutsättning. Därför har regeringen fattat beslut om ursprungsmärkning för kött på restauranger och i storhushåll.

Livsmedelsverket har fått i uppdrag från regeringen att öka likvärdigheten i livsmedelskontrollen i hela landet. I uppdraget ingår att förenkla och underlätta för företagen så att kontrollerna effektiviseras, företagens avgifter minskar och företagens tid och resurser sparas.

En fungerande livsmedelskontroll är också avgörande för att hitta och bekämpa det livsmedelsfusk som i dag är ett växande problem. Regeringen har därför inom ramen för livsmedelsstrategin tillfört Livsmedelsverket medel för perioden 2020–2025 för att förstärka och utveckla insatserna på detta område.

Fru talman! Just nu råder en allvarlig situation för många av våra livsmedelsproducenter. Priset på insatsvaror har ökat, och dessutom är det svårigheter med importen av vissa insatsvaror. Utöver det drabbas våra livsmedelsproducenter av de höga el- och drivmedelspriserna. Kostnaderna för att producera mat har ökat den senaste tiden. Jag vet att landsbygdsministern och regeringen följer och analyserar denna situation noga och nära. Det sker konstruktiva diskussioner med näringen kring läget i jordbruket och de höga kostnaderna för landets jordbrukare. Vi i utskottet kommer i morgon att få ta del av den analys som tagits fram.

Det är nu än viktigare att vi konsumenter fortsätter att välja svenskt i matbutiken och på restaurangen. Vi måste fortsätta att lyfta fram mervärdet i de svenska produkterna, fortsätta att minska sårbarheten och öka vår försörjningsgrad.

I utredningen om fossiloberoende jordbruk, som nu är ute på remiss, finns det också många intressanta förslag. Livsmedelssektorn har en stor och viktig roll i omställningen, och här sker en innovativ tillväxt. Ska Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland är en klimatsmart och cirkulär livsmedelsproduktion en viktig pusselbit. Det gäller också frågan om att utveckla nya hållbara livsmedel. Innovation är också en nyckel till att säkra konkurrenskraft och tillväxt i livsmedelsexporten.

Omställningen till ett fossilfritt lantbruk är också en av de viktigaste satsningarna för att ha en god livsmedelsberedskap. Sårbarheten gällande livsmedelsförsörjningen är stor eftersom vi i dag till stor del är beroende av importerade insatsvaror.

En trygg livsmedelsförsörjning och säkert dricksvatten är en grundläggande samhällsfunktion för befolkningen likaväl som vatten av god kvalitet är en grundförutsättning för verksamheterna i hela livsmedelskedjan. Regeringens satsningar på det civila försvaret tillsammans med satsningarna i livsmedelsstrategin möjliggör nu uppbyggnaden av landets livsmedelsberedskap. Livsmedelsverket har i uppdrag att arbeta med en inriktning för arbetet med det civila försvaret, och en första redovisning av detta arbete ska göras nu i slutet av februari.

Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag vill också lyfta fram några exempel på allt positivt som sker inom livsmedelsområdet, för det händer en hel del som jag tycker är värt att lyfta fram i debatten.

Den 19 januari i år invigde landsbygdsministern Sveriges första proteinfabrik i Bjuv, som ska erbjuda helsvenska proteiner från baljväxter som vuxit, förädlats och packats i Sverige.

I höstas invigdes Arlas nya innovationsgård i Norrtälje. Här kommer det att ske forskningsprojekt kring gårdsnära metoder för att öka mjölkproduktionens positiva miljöpåverkan, minska klimatpåverkan och modernisera svensk djuromsorg.

Lantmännen har invigt framtidsgården i Bjertorp, där man testar nytt utsäde, nya sätt att odla och ny teknik och kombinerar olika åtgärder på gården för att utveckla innovativa lösningar för framtiden.

På framtidsgården i Viken, där man sedan tidigare har aktiva foderförsök, har man tagit nästa steg med specialutrustade mjölkrobotar som ska kunna användas i försöksverksamheten.

Fru talman! I november besökte jag Larz och Emilie i Edsele, två enormt drivna entreprenörer som investerat och nu startar upp Norrlands enda större kycklingproduktion. Det handlar inte om ett storskaligt ställe, utan här arrenderar man och fyller tomma ladugårdar med nya djur och ny verksamhet som ger nya jobb, nytt liv på landsbygden och lokalt kycklingkött att köpa för oss konsumenter. Det finns ett hållbarhets- och helhetstänk, fodret köps lokalt och kycklingarna slipper transporter då kläckning, uppfödning och slakt sker på orten.

Det händer mycket positivt, och vi ska ha en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. Det är därför den socialdemokratiska regeringen genom livsmedelsstrategin, handlingsplanerna, forskningspropositionen och budgetar gjort alla satsningar på livsmedelsområdet. Samtidigt måste vi fortsätta att ha örat mot marken för att lyssna in var kommande handlingsplaner, utbildningsinsatser och forskningsmedel behövs och gör nytta.

Svensk livsmedelsproduktion ska öka, men det är inte en enskild som löser allt ensam. Det är tillsammans vi kommer att lyckas, och livsmedelsstrategin är verktyget för att nå våra mål.

(Applåder)

(forts. § 19)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.52 på förslag av förste vice talmannen att ajournera sammanträdet till kl. 16.00, då votering skulle äga rum.

Återupptaget sammanträde

Sammanträdet återupptogs kl. 16.00.

§ 17 Beslut om ärende som slutdebatterats den 26 januari

UbU10 Utökade möjligheter att stänga skolor med allvarliga brister

Punkt 2 (Möjligheten att stänga skolor med offentlig huvudman)

1. utskottet

2. res. 1 (V)

Votering:

228 för utskottet

20 för res. 1

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 42 SD, 22 C, 16 KD, 14 L, 11 MP

För res. 1:19 V, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 4 (Förbud att driva verksamhet ska gälla den enskilde)

1. utskottet

2. res. 3 (M, SD)

Votering:

153 för utskottet

94 för res. 3

102 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 22 C, 19 V, 14 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 3:50 M, 42 SD, 2 KD

Frånvarande:28 S, 20 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Gudrun Brunegård och Mikael Oscarsson (båda KD) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 5 (Möjligheten att inhibera Skolinspektionens beslut)

1. utskottet

2. res. 4 (S, C, V, MP)

Votering:

123 för utskottet

125 för res. 4

101 frånvarande

Kammaren biföll res. 4.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:51 M, 42 SD, 16 KD, 14 L

För res. 4:72 S, 22 C, 19 V, 11 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 6 (Beredskapsplatser)

1. utskottet

2. res. 5 (M, C, L)

Votering:

161 för utskottet

87 för res. 5

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 42 SD, 19 V, 16 KD, 11 MP, 1 -

För res. 5:51 M, 22 C, 14 L

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 7 (Förtydligande av begreppet allvarligt missförhållande)

1. utskottet

2. res. 6 (M, SD, KD)

Votering:

139 för utskottet

109 för res. 6

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 22 C, 19 V, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 6:51 M, 42 SD, 16 KD

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 9 (Effektivare tillsyn)

1. utskottet

2. res. 8 (S, C, V, MP)

Votering:

123 för utskottet

125 för res. 8

101 frånvarande

Kammaren biföll res. 8.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:51 M, 42 SD, 16 KD, 14 L

För res. 8:72 S, 22 C, 19 V, 11 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 18 Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

FiU16 Extra ändringsbudget för 2022 – Ersättningar på sjukförsäkringsområdet, stöd till företag, medel för testning och smittspårning samt åtgärder på skatteområdet och andra områden med anledning av coronaviruset

Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU10 Riksrevisionens rapport om Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin

Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU12 Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

Punkt 1 (Polismyndighetens information till brottsutsatta)

1. utskottet

2. res. (S, V, MP)

Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 2

Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU5 Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen

Punkt 2 (Överföring av ansvaret och budgeten för genomförandet av Pisaundersökningen, Timss och Pirls)

1. utskottet

2. res. 1 (S, C, V, MP)

Votering:

123 för utskottet

125 för res. 1

101 frånvarande

Kammaren biföll res. 1.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:51 M, 42 SD, 16 KD, 14 L

För res. 1:72 S, 22 C, 19 V, 11 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 3 (Åtgärder för att säkerställa att det inte förekommer brister i kommande Pisaundersökningar)

1. utskottet

2. res. 2 (S, C, V, MP)

Votering:

123 för utskottet

125 för res. 2

101 frånvarande

Kammaren biföll res. 2.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:51 M, 42 SD, 16 KD, 14 L

För res. 2:72 S, 22 C, 19 V, 11 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 6 (Samredovisning av exkluderade elever i Pisaundersökningen)

1. utskottet

2. res. 4 (SD)

Votering:

206 för utskottet

42 för res. 4

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 4:42 SD

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 7 (Valet av aktör som granskare av kunskapsmätningar)

1. utskottet

2. res. 5 (M, SD, KD)

Votering:

139 för utskottet

109 för res. 5

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 22 C, 19 V, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 5:51 M, 42 SD, 16 KD

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU9 En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt

Punkt 1 (Lagförslaget)

1. utskottet

2. res. 1 (SD)

Votering:

206 för utskottet

42 för res. 1

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 1:42 SD

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 2 (Övriga frågor om en sammanhållen utbildning)

1. utskottet

2. res. 2 (M)

Votering:

162 för utskottet

51 för res. 2

35 avstod

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 7 SD, 22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 2:51 M

Avstod:35 SD

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

TU5 Kollektivtrafikfrågor

Punkt 1 (Ökad och hållbar kollektivtrafik)

1. utskottet

2. res. 1 (C)

Votering:

191 för utskottet

22 för res. 1

34 avstod

102 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:71 S, 51 M, 42 SD, 16 KD, 11 MP

För res. 1:22 C

Avstod:19 V, 14 L, 1 -

Frånvarande:29 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 4 (Kollektivtrafik i hela landet)

1. utskottet

2. res. 8 (KD)

Votering:

197 för utskottet

16 för res. 8

35 avstod

101 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 42 SD, 1 C, 19 V, 11 MP, 1 -

För res. 8:16 KD

Avstod:21 C, 14 L

Frånvarande:28 S, 19 M, 20 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Martin Ådahl (C) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 7 (Frågor om färdtjänst)

1. utskottet

2. res. 13 (SD)

3. res. 15 (V)

4. res. 16 (MP)

Förberedande votering 1:

20 för res. 15

11 för res. 16

219 avstod

99 frånvarande

Kammaren biträdde res. 15.

Förberedande votering 2:

44 för res. 13

20 för res. 15

185 avstod

100 frånvarande

Kammaren biträdde res. 13.

Huvudvotering:

146 för utskottet

44 för res. 13

60 avstod

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 22 C, 1 MP

För res. 13:44 SD

Avstod:19 V, 16 KD, 14 L, 10 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Leila Ali-Elmi (MP) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 8 (Särskilt om färdtjänst och synnedsättning)

1. utskottet

2. res. 17 (C, V, KD, L, MP)

Votering:

167 för utskottet

83 för res. 17

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 44 SD

För res. 17:22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 11 (Marktransporter till Arlanda flygplats)

1. utskottet

2. res. 24 (M, KD, L)

Votering:

169 för utskottet

81 för res. 24

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 44 SD, 22 C, 19 V, 11 MP, 1 -

För res. 24:51 M, 16 KD, 14 L

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU12 Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem

Punkt 2 (Straffskalan för grovt djurplågeri)

1. utskottet

2. res. 1 (SD)

Votering:

206 för utskottet

44 för res. 1

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 1:44 SD

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 4 (Sanktionsavgifternas storlek)

1. utskottet

2. res. 3 (KD)

Votering:

234 för utskottet

16 för res. 3

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 51 M, 44 SD, 22 C, 19 V, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 3:16 KD

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Punkt 5 (Uppföljning och utvärdering av den nya lagstiftningen)

1. utskottet

2. res. 4 (M, SD)

Votering:

155 för utskottet

95 för res. 4

99 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:72 S, 22 C, 19 V, 16 KD, 14 L, 11 MP, 1 -

För res. 4:51 M, 44 SD

Frånvarande:28 S, 19 M, 18 SD, 9 C, 8 V, 6 KD, 6 L, 5 MP

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 19 (forts. från § 16) Livsmedelspolitik (forts. MJU14)

Anf. 79 ULRIKA HEIE (C) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag vill tacka Malin Larsson för anförandet och tydligheten i ett antal av frågorna och inte minst viljan att lyfta fram delar av Västra Götalands län, som jag själv kommer ifrån, såsom Varaslätten med Framtidsgården Bjertorp och likaså Viken, som nämndes. Jag tackar för den breda kunskapen i Sveriges riksdag om var vi har spännande utvecklingsprojekt för lantbrukets del.

Jag skulle vilja fråga ledamoten ett par saker. Ledamoten valde att i sitt anförande kort beröra frågan om livsmedelsfusk och vad som kan göras för att beivra det. Där har vi i Centerpartiet föreslagit en form av kontrollstyrka, för vi upplevde, när vi hade kontakt med inte minst Malmö kommun, som var i utskottet och berättade om sitt arbete, att man efterfrågade en åtgärd som är mer kraftfull än att samverka inom livsmedelsstrategin.

Vad jag förstår nämnde ledamoten att det var ett femårigt projekt. Om jag såg rätt i handlingen handlar det om 3 miljoner kronor per år. Samtidigt kan man se att livsmedelsfusket omfattade närmare 10 miljarder kronor 2018, och vi vet att det är en siffra som förmodligen har ökat.

Socialdemokraterna har alltsedan Magdalena Andersson tillträdde sagt att man verkligen ska vända på varje sten, och man gör också satsningar på att beivra gängkriminalitet. När det gäller den kriminalitet som det handlar om i samband med livsmedelsfusk tänker jag att det finns en möjlighet att göra en satsning och titta på Danmark, Holland och Storbritannien, som är länder som har gått före på olika sätt.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur kan man intensifiera detta arbete, och tänker Socialdemokraterna göra någon satsning kopplat till att beivra kriminalitet, vilket man säger att man vill göra?

Anf. 80 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Jag vill tacka Ulrika Heie för att hon lyfter upp viktiga och angelägna frågor om livsmedelsfusket men också de spännande utvecklingsprojekt som finns runt om i landet. Jag tycker att det är otroligt roligt att se allt positivt som sker med livsmedelsproduktionen, forskningen, innovationen och utvecklingen på livsmedelsområdet. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram detta. Det sker runt om i hela vårt land, både där ledamoten Ulrika Heie kommer ifrån och där jag kommer ifrån.

Jag vill gå över till livsmedelsfusket, för det är ett angeläget ämne. Som ledamoten Heie lyfte fram har vi fått information om detta i utskottet och har kunnat ta del av hur man jobbar i exempelvis Malmö, där de ligger långt framme. Livsmedelsfusk är helt oacceptabelt. Där det finns pengar att tjäna, dit kommer också kriminaliteten. Det är otroligt viktigt att vi har åtgärder för att komma till rätta med detta.

Det är viktigt att människor vet vad de köper. Man ska inte bli lurad, utan man ska veta vad flaskan eller förpackningen man köper innehåller. Livsmedelsfusk snedvrider också konkurrensen, men som jag sa i mitt anförande görs det satsningar på detta område. Sedan får man följa detta och se om det behövs mer, om det krävs mer pengar, insatser och så vidare.

Jag kan tänka mig att detta kan vara ett ämne för våra partier att diskutera sinsemellan framöver – om vi ska göra mer, kanske i en kommande handlingsplan i livsmedelsstrategin eller dylikt. Jag tror att vi får följa denna fråga tillsammans.

Anf. 81 ULRIKA HEIE (C) replik:

Fru talman! Tack, ledamoten Larsson, för svaren på min fråga! Jag upplever att det finns en viss tendens att vänta och se vad som händer, men jag uppskattade det som fanns där emellan, att vi tillsammans i kommande handlingsplaner skulle kunna titta på betydligt kraftfullare åtgärder för att beivra kriminaliteten.

Livsmedelspolitik

Jag uppskattar att ledamoten valde att nämna forskningen och den innovation som finns. I dag har det handlat mycket om primärproduktion i debatten med anledning av den situation som vi befinner oss i. Här finns också Sweden Food Arena, som vi skulle kunna lyfta fram som ett fint exempel på när näring, akademi med flera jobbar för att främja svensk livsmedelsproduktion, öka exporten och så vidare.

Jag skulle vilja fråga ledamoten något ytterligare kopplat till den situation som vi befinner oss i när det gäller det svenska lantbruket, men först skulle jag vilja göra en rättelse, fru talman. I ett tidigare replikskifte sa ledamoten Oscarsson att hans 3 kronor var mer än Centerpartiets 1,10, men om man räknar samman 1,10 och 2,07 får man 3,17, vilket är något mer än 3 kronor. Då fick jag det sagt – jag tycker inte att det är bra när felaktigheter får stå kvar oemotsagda.

Tillbaka till min fråga. När det gäller den situation som lantbruket befinner sig i har Centerpartiet föreslagit den så kallade nödmiljarden. Vi har också ett antal andra förslag. Vad är ledamotens partis tankar? Man har ju ställt sig bakom nödmiljarden i finansutskottet. Jag skulle tycka att det vore spännande att höra vilka åtgärder som det i detta läge är viktigast att ganska snabbt komma fram med när det gäller förslag på vad man skulle behöva göra.

Precis som ledamoten Widegren sa i sitt anförande tidigare börjar sådden i mars, i alla fall i delar av landet – norrut kan det dröja lite längre. Vad avser man att göra i närtid för att säkerställa att vi får en ökad livsmedelsproduktion?

Anf. 82 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för de många viktiga frågor som du lyfte upp!

Nödmiljarden lyftes fram i finansutskottet, och där ställde sig också Socialdemokraterna bakom att utreda det vidare. Var det sedan landar kvarstår att se, men precis som jag lyfte upp i mitt anförande har vi nu en allvarlig situation för våra livsmedelsproducenter runt om i landet.

Det pågår analyser, dialoger och så vidare. Och redan i morgon kommer vi i vårt utskott att få ta del av de analyser som Jordbruksverket har gjort. Jag vill inte föregripa vad som kommer att sägas då. Det vet jag inte. Men det är helt klart att det kommer att krävas vissa åtgärder på detta område.

Vi är väldigt måna om att ha en ökande livsmedelsproduktion i landet. Då är det mycket viktigt att våra livsmedelsproducenter har möjlighet att utveckla sina verksamheter, att ställa om och att driva sina verksamheter framåt. Vi vill ju ha mer livsmedelsproduktion, en ökad självförsörjning och så vidare.

Anf. 83 JOHN WIDEGREN (M) replik:

Fru talman! Jag tackar för ett spännande och intressant anförande.

Jag skulle vilja säga att det är lite grann som vanligt. När Socialdemokraterna står i den här kammaren och håller sina anföranden målar de upp fantastiska bilder och visioner. Det tycker jag är bra. Man ska ha visioner om vart vi ska. Men det är precis där vi inte är just nu. Det är nu som vi har problem att hantera. Det är nu som vi måste ha visioner om hur vi faktiskt ska få jordbruket att klara den likviditetskris som vi har nu.

Livsmedelspolitik

Fru talman! Nu är det primärproduktionen i livsmedelskedjan som vi är inne på. Utan den står sig hela livsmedelskedjan ganska slätt.

Socialdemokraterna kommer inte undan här. De har nu haft regeringsmakten i snart åtta år, och vi står inför en jättekraftig kris.

Svenskt jordbruk har en fördel just nu av att det är ganska höga produktpriser på det som man säljer. Det är det som gör att det finns något som helst hopp om att man ska klara detta år, 2022. Men vad händer om vi får ett nytt 2018? Man sår nu när det är höga priser på insatsvaror och lägger ut mineralgödsel som det är väldigt höga priser på, men sedan blir skörden kanske inte ens hälften. Vad händer då? Vad tänker Socialdemokraterna?

Här målar Socialdemokraterna upp långsiktiga visioner och långsiktiga mål om vart vi ska, och det är bra. Vi behöver prata om långsiktighet också. Men, fru talman, hur får vi svensk livsmedelsproduktion att inte minska 2022?

Anf. 84 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! När det gäller visioner väljer jag att också se allt positivt som faktiskt sker på livsmedelsområdet. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att vi lyfter fram allt positivt som sker och all utveckling som sker. Det är de primärproducenter som finns där ute som ligger bakom det också. Det är mycket viktig forskning på gång på området tack vare regeringens satsningar på livsmedelsområdet i forskningspropositionen.

Läget som vi har just nu är mycket allvarligt för många av våra livsmedelsproducenter. Jag ser mycket fram emot att ta del av rapporten i morgon i utskottet. Men, som jag sa tidigare, vad som kommer att sägas där vet vi inte än. Men det är viktigt att följa upp det sedan.

Jag vet att landsbygdsministern och regeringen följer detta nära och noga. Ni säger att det inte hjälper. Men man måste lyssna och se också, och man måste analysera innan man kan fatta beslut. Att man har ett gott underlag är också viktigt.

Det har också skett väldigt konstruktiva diskussioner, inte bara en gång utan flera gånger, med näringen utifrån läget.

Vi måste också fortsätta att lyfta fram det mervärde som skapas ute i landet när det gäller de svenska produkterna och lyfta fram dem och fortsätta att minska sårbarheten och öka vår försörjningsgrad.

Jag tycker att ledamoten John Widegren också har ett ansvar i fråga om detta. I denna kammare har han exempelvis lagt alldeles för mycket tid på regeringsombildningar i stället för att arbeta framåt. Men nu är vi igång. Vi har en socialdemokratisk regering på plats och en landsbygdsminister som med full fart tar sig an frågorna.

Anf. 85 JOHN WIDEGREN (M) replik:

Fru talman! Nu tror jag inte att det är Moderaternas fel att Socialdemokraterna inte klarade av att skaffa sig en majoritet för att få sitta kvar i regeringsställning.

Livsmedelspolitik

Jag blir lite besviken. Jag tycker ändå att det största partiet i Sveriges riksdag, det parti som sitter i regeringen – visserligen en minoritetsregering – inte har några som helst konkreta förslag utan säger att man lyssnar in och följer utvecklingen.

Sedan får vi se huruvida de 25 procent av bönderna som sa att de inte skulle så, som lyftes fram här tidigare, faktiskt sår eller inte. Om de inte sår minskar vi vår livsmedelsproduktion i år, när vi närmar oss slutdatum för den svenska livsmedelsstrategin som är satt till 2030. Det var då den skulle öka. Vad händer då med de jordbrukare som slutar i de mindre gynnsamma områdena, för det är där som vi kommer att se flest bönder som slutar? Kommer de att starta igen? Finns det några som helst tankar om att de nog kommer att börja igen om bara prisnivåerna på insatsvaror, om det finns några, hamnar lite mer rätt?

Jag tycker att regeringen och Socialdemokraterna i detta läge inte visar ledarskap. Jag hade förväntat mig mer.

Om Socialdemokraterna efter det som vi får höra från LRF och Jordbruksverket under morgondagen kan leverera mer är det väl bra. Men just nu lyser det med sin frånvaro.

Anf. 86 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Som jag sa är det otroligt viktigt att vi har bra underlag och rätt fakta på bordet när det ska fattas beslut. I stället för att killgissa och hoppas att det landar rätt är vi väldigt noga med att fatta rätt beslut. Vi tar ett ansvar för landet, och vi tar ett ansvar för Sveriges livsmedelsproduktion. Det har vi gjort under lång tid, och det kommer vi att fortsätta göra. Vi har gjort enorma satsningar i livsmedelsstrategin, i handlingsplanerna och i våra budgetar för att detta är ett viktigt område.

Ja, vi ser allvaret i dag också. Och jag kommer att återkomma efter morgondagen. Men vi måste ha fakta på bordet innan vi fattar vidare beslut.

Anf. 87 MARIA GARDFJELL (MP) replik:

Fru talman! Socialdemokraterna har haft posten som landsbygdsminister i de senaste regeringarna. Och vi ser hur lantbruket i Sverige tyvärr läggs ned på många ställen, inte minst i skogs- och mellanbygder och i norrländska landskap. Det är väldigt bra att Malin Larsson lyfter fram att det också finns exempel på lantbruk som kommer till i Norrland. Men tyvärr är det undantag.

Socialdemokraterna har en väldigt stark inriktning mot industrialism i sin jordbrukspolitik. Den 16 januari kunde vi i Svenska Dagbladet läsa att svenskarna äter mest ultraprocessad mat i Europa. Man kopplar ultraprocessad mat till stora problem för folkhälsan. Det finns också en stor variation i hur livsmedlen ser ut runt om i Europa, där Italien kanske ligger bäst till. Men Danmark är betydligt bättre än vad Sverige är.

Vad tänker Socialdemokraterna göra åt att Sverige är sämst i klassen?

Anf. 88 MALIN LARSSON (S) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Ja, det är otroligt roligt med allt positivt som sker. Jag lyfte upp ett exempel från Edsele i Sollefteå kommun – en glesbygdskommun – men det finns också mycket annat positivt som sker. Det läggs inte ned gårdar överallt, som man ibland vill framställa det som. Exempelvis finns det ett ungt par som alldeles nyss har byggt en ny mjölkgård på Höga kusten.

Det finns också fler som satsar på och väljer att flytta hem till de här bygderna, ta över gårdar och starta verksamhet. Jag hoppas att detta håller i sig, för det är det som behövs. Nog för att vi behöver stora gårdar – vi har många munnar att mätta, hela landet ska försörjas och helst ska vi också exportera mat. Men de mindre gårdarna behövs också, framför allt för att bruka markerna i inlandet – även Norrlands inland.

Maria Gardfjell frågade mig om ultraprocessad mat. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi håller i den positiva pandemieffekten, kanske vi kan kalla det, där vi ser att efterfrågan på lokalproducerad mat som inte är ultraprocessad ökar väldigt mycket. Det är viktigt att vi håller i detta och fortsätter att lyfta de mervärden som den lokalproducerade maten ger. Jag skulle också vilja lyfta fram att det offentliga har en jätteviktig roll här via sina upphandlingar. Man kan faktiskt köpa bra mat i stället för den ultraprocessade.

Anf. 89 MARIA GARDFJELL (MP) replik:

Fru talman! Tack för svaret, Malin Larsson! Jag hoppas att detta är ett tecken på att Socialdemokraterna nu kommer att ändra inriktning i sin livsmedelspolitik och verkligen satsa mer på lokalproducerat och på små lantbruk i hela landet.

Fru talman! EU har ett system med skyddade beteckningar för att skydda unika kunskaper, traditioner och miljö- och jordbruksförhållanden. Systemet omfattar geografiska beteckningar och skyddade ursprungsbeteckningar. För en skyddad ursprungsbeteckning krävs att råvaran ska komma från området och att tillverkningen ska ske där.

Vi vet att det i många delar av Europa finns många produkter som har skyddad beteckning och att det också driver fram en matbesöksnäring, kan man säga. Den utvecklingen saknar vi helt i Sverige, och jag undrar hur Socialdemokraterna och Malin Larsson vill arbeta för att vi ska få fler produkter med skyddad ursprungsbeteckning i Sverige. Och hur ska det gå till när vi har två myndigheter som uppenbarligen inte kan samverka särskilt bra kring uppgiften?

Anf. 90 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Tack för frågan, Maria Gardfjell! Ja, det finns otroligt mycket bra mathantverk runt om i landet. Vi hade ju förmånen att tillsammans vara med på SM i mathantverk, exempelvis, där man fick ta del av – både se och smaka på – dessa fantastiska mathantverk. I regeringsställning har vi ju också satsat tillsammans på Eldrimner och mathantverket.

Jag ser att de skyddade matbeteckningarna är något som skulle kunna vara aktuellt i detta. Hur man ska jobba med det framåt vågar jag inte säga här i dag, men det är självklart någonting vi får ta med oss. Mycket har vi gjort – och jag har lyft upp mycket som görs i dag – men det är bra och tur att vi har någonting kvar att jobba med framåt också. Det får vi alltså stöta och blöta tillsammans framöver gällande livsmedelsfrågorna.

Anf. 91 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Tack för ditt intressanta anförande, Malin Larsson!

Vi har ju varit inne mycket på hur situationen är för våra bönder just nu. Vi pratade om att allt har skjutit i höjden – elpriset, dieselpriset, foderpriser och priset på handelsgödsel har skjutit i höjden fullständigt. Det är då av naturliga skäl intressant att höra vad en regering har för idéer och förslag för att åstadkomma någon form av förändring. Jag stämmer alltså in i den fråga som min kompis här ställde gällande vad som är på gång.

En ekologisk mjölkbonde som jag pratade med nyligen sa så här: Ja du, Magnus, nu är det tufft. Det går skapligt eftersom jag inte använder så mycket diesel. Men i vår, när vårbruket kör igång och vi verkligen börjar köra traktor på allvar – det törs jag inte ens tänka på!

Det är ju därför vi i Kristdemokraterna tittade på vad man kan göra. Du pratade tidigare om att lyssna, Malin Larsson. Du lägger örat mot marken och vill lyssna. Då tänker jag ändå så här: Vi har också lagt örat mot marken och lyssnat in, och vi tycker att ni måste göra någonting åt dieselpriset. Vi hade ett förslag om att sänka priset med 3 kronor, men vi fick nej. Jag undrar då: Vad har regeringen för alternativ för att komma åt det här stora bekymret, som många upplever som rent katastrofalt för vårt land?

Anf. 92 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Tack för frågorna, Magnus Oscarsson!

Gällande den allvarliga situationen för livsmedelsproducenterna, vilket många har lyft här i dag och vilket jag har svarat på, blir det tyvärr samma svar som tidigare: Jag föregår inte regeringen här, och inte informationen heller. Jag tycker att det är viktigt att vi har fakta på bordet innan vi uttalar oss och säger någonting mer. Vad som är på gång kan jag alltså tyvärr inte ge dig svar på i dag, Magnus Oscarsson.

Ledamoten Oscarsson frågade också vad som görs, och han lyfte Kristdemokraternas förslag om reduktionsplikten. Jag reagerade på ett tidigare replikskifte, fru talman, då Magnus Oscarsson sa att vi importerar, att det händer så lite och att det går så sakta. Jag får inte riktigt ihop detta, för samtidigt föreslår Kristdemokraterna ett utskottsinitiativ om sänkt reduktionsplikt. Går det fortare i omställningen då? Nej. Det är ju lite som att backa in i framtiden.

Jag lyssnar också på jordbrukarna och livsmedelsproducenterna, och ja, de har en tuff situation nu. Men många vill vara med i omställningen. Många vill veta vad som händer där och undrar hur de kan ställa om. De vill inte fortsätta att köra på diesel, utan de vill ha nya lösningar. De vill vara med i omställningen för vårt klimat och vår miljö, och de vill vara med och driva på de frågorna. Jag blev lite fundersam, för jag hängde inte riktigt med. Det får alltså ledamoten gärna förklara.

Anf. 93 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik:

Livsmedelspolitik

Fru talman! Tack för både några svar och någon fråga, Malin!

Jag svarar gärna på den fråga som ledamoten tar upp. Det jag försökte säga var att den höga reduktionsplikten blir på bekostnad av alla som använder diesel på landsbygden. Det gör att alla bönder och alla som behöver transportera i vårt land drabbas otroligt mycket mer i jämförelse med Europas bönder, exempelvis. Det var det jag försökte säga. Sedan är vi de första att säga att vi vill ha mer inhemsk produktion, men faktum är att vi i dag köper väldigt mycket från övriga världen. Vi har faktiskt ”fuldrivmedel” gjort på sockerrör från Brasilien, så det är väl lite så.

Jag vill gå in på livsmedelsstrategin, som vi har tjatat om. Jag tror att ledamoten och jag har haft diskussioner om den förut, men jag tycker ändå att det är viktigt att lyfta fram detta.

År 2017 antog vi livsmedelsstrategin här i riksdagen. Vi pratade om mer lönsamhet för jordbruket. Vi skulle stärka konkurrenskraften och öka självförsörjningen med livsmedel. Detta är ju, som jag sa förut, jättebra och viktiga ord, men tyvärr märker inte bonden av det här.

Jag vill ställa en rak fråga till ledamoten. Jag förstår att ledamoten, liksom jag, är ute och träffar många jordbrukare. Vad svarar ledamoten dem som säger att de inte märker av i sin plånbok att de har fått någon boost av den strategi som det pratas så mycket om?

Anf. 94 MALIN LARSSON (S) replik:

Fru talman! Livsmedelsstrategin har vi diskuterat många gånger. Jag tycker att den är det bästa verktyget vi har för att jobba vidare och öka vår försörjningsgrad. Vi har handlingsplaner som är kopplade till den och kan hela tiden se vad det krävs mer av och göra satsningar där.

Jag gör också besök ute. Magnus Oscarsson och jag hör nog lite olika saker, för jag tycker faktiskt att det märks skillnad. Jag lyfte upp flera goda exempel i mitt anförande i dag. Sveriges första proteinfabrik har öppnat. Vi har försöksgårdar runt om i landet. Vi har också innovationsgårdar, där man tar fram ny teknik, nya möjligheter och nya livsmedel. Jag tycker att det händer en hel del.

Sedan är det kanske inte alltid glasklart för primärproducenten att det som faller ned kanske är ett resultat av livsmedelsstrategin och satsningarna i den. Ofta när jag är ute på besök ser jag att det sitter skyltar på gårdar dit det har kommit investeringspengar eller andra stöd och bidrag som de har kunnat ta del av när de utvecklat sin verksamhet. Detta är ju pengar från regeringen, men människor gör inte den kopplingen.

Jag tror att vi måste koppla ihop livsmedelsstrategin mer med det konkreta, som Magnus Oscarsson är inne på. Vad är det konkreta som kommer ut av detta?

Detta är ett långsiktigt arbete, och det tror jag är viktigt att hålla i. Den här livsmedelsstrategin räcker till 2030, men vi måste också börja se längre. Det är med livsmedelsstrategin vi kan förändra, och det kan vi göra tillsammans. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi har så stor enighet som möjligt i de här frågorna för att vi ska nå framgång.

Anf. 95 STAFFAN EKLÖF (SD):

Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till reservation 9 om exportfrämjande av svenska livsmedel.

Livsmedelspolitik

Vi har världens bästa livsmedel i det här landet. Ändå är det så att de bara utgör en liten del av det vi äter och en liten del av det som exporteras ut i världen. Hur kan det vara så? Det är ju tokigt. Vi måste börja förstå varför det är på det viset.

Våra livsmedel har mycket höga mervärden. Det handlar om djurskydd, klimatbelastning, låg antibiotikaresistens och säker användning av bekämpningsmedel. Vi är bäst i klassen, eller näst bäst, på dessa saker. Ändå producerar vi så lite livsmedel – mindre än vad vi gjort tidigare.

Mycket kan härledas till att vi har sämre konkurrensförhållanden i det här landet. Mycket av detta kan i sin tur härledas till politiska beslut som har tagits under många år. Det handlar om politiska beslut i Sverige och politiska beslut i EU. Gång på gång tas det beslut där livsmedelsnäringens konkurrenskraft inte vägs in. Beslut ska vara väl avvägda. Man ska väga alla värden mot varandra; det är en grundläggande konservativ princip. Den har man inte tillämpat, utan man har i stället velat vara bäst i klassen i EU och bäst på hemmaplan i olika tävlingar inom EU och globalt.

Vi måste sluta med detta. Vi måste börja väga in konkurrenskraften i varje beslut. Vi måste alltid göra konsekvensanalyser. Väl avvägda beslut ska vara det vi siktar på, och detta måste ske i ett tidigt skede. Det går inte att vänta. Här har regeringen en särskilt viktig roll eftersom man sitter i de sammanhang, inte minst i EU, där dessa frågor diskuteras i ett tidigt skede. Ofta kommer riksdagen in i ett ganska sent skede, och då går det inte att välja fritt.

De frågor där vi har haft, och har, problem handlar om mycket. De handlar om livsmedel direkt, jordbruket, elen, drivmedel, klimatet, skogen, landsbygden, gränsbevakningen, tullen med mera. Överallt har vi medverkat till en politik som inte väger in alla värden. Allting hänger ihop, och hela tiden tar Sverige fel beslut för Sveriges areella näringar.

Delvis beror detta på att vi har en EU-kommission som inte liknar den EU-kommission som har funnits tidigare. Den är aktivistisk. Hela tiden agerar Sverige för sent. Sverige får nu aktivera sig, tuffa till sig och tala om för folket hur illa det är och hur illa det håller på att gå. Det gäller inte minst för skogen, även om detta inte är vad dagens debatt gäller.

Det är de långsiktiga frågorna. Vi har också en akut fråga – en akut kostnadskris – i lantbruket. Här är det riktigt bråttom. Om man inte agerar nu kastar man bort möjligheter och framtidstro. Denna framtidstro behövs för investeringar, och dessa investeringar behövs för framtida konkurrenskraft och miljö- och klimatvänlighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)

§ 20 Bordläggning

Följande dokument anmäldes och bordlades:

Proposition

2021/22:92 Ändrade regler för att möjliggöra utlämning av uppgifter för inkomststudier

EU-dokument

COM(2021) 721 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2011/61/EU och 2009/65/EG vad gäller delegeringsarrangemang, hantering av likviditetsrisker, tillsynsrapportering, tillhandahållande av förvarings- och depåförvaringstjänster samt låneutgivning från alternativa investeringsfonder

COM(2021) 722 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2015/760 vad gäller omfattningen av godtagbara tillgångar och investeringar, kraven på portföljsammansättning och diversifiering, penninglån och andra fondbestämmelser samt vad gäller kraven avseende auktorisation, investeringsstrategi och driftsvillkor för europeiska långsiktiga investeringsfonder

COM(2021) 723 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk gemensam kontaktpunkt som ger centraliserad tillgång till offentlig information som rör finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet

COM(2021) 725 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar vad gäller inrättandet av den europeiska gemensamma kontaktpunkten och denna kontaktpunkts funktionssätt

COM(2021) 782 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF

COM(2021) 784 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete (”Prüm II”) och om ändring av rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1726, 2019/817 och 2019/818

COM(2021) 851 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om upphävande av direktiv 2008/99/EG

§ 21 Anmälan om interpellationer

Följande interpellationer hade framställts:

den 1 februari

2021/22:309 Målet om 26 200 poliser till 2025

av Katja Nyberg (SD)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2021/22:310 Kurdernas kamp mot IS

av Amineh Kakabaveh (-)

till utrikesminister Ann Linde (S)

§ 22 Anmälan om frågor för skriftliga svar

Följande frågor för skriftliga svar hade framställts:

den 1 februari

2021/22:964 Ökade kostnader i jordbruket

av Staffan Eklöf (SD)

till statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

2021/22:965 Sveriges Radios syn på jämställdhet

av Michael Rubbestad (SD)

till arbetsmarknads- och jämställdhetsminister Eva Nordmark (S)

2021/22:966 Sveriges Radios syn på jämställdhet

av Michael Rubbestad (SD)

till kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S)

2021/22:967 Biståndsutbetalningar via det svenska banksystemet

av Yasmine Posio (V)

till statsrådet Max Elger (S)

2021/22:968 Tillgång till bemannade skolbibliotek

av Annika Hirvonen (MP)

till statsrådet Lina Axelsson Kihlblom (S)

2021/22:969 Hungerstrejker mot människorättsbrott i Irans fängelser

av Amineh Kakabaveh (-)

till utrikesminister Ann Linde (S)

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 16.57.

Sammanträdet leddes

av talmannen från dess början till och med § 12 anf. 21 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter till och med § 14 anf. 48 (delvis),

av talmannen därefter till och med § 16 anf. 67 (delvis) och

av förste vice talmannen därefter till dess slut.

Vid protokollet

ANNALENA HANELL

/Olof Pilo

Innehållsförteckning

§ 1 Justering av protokoll

§ 2 Anmälan om ny riksdagsledamot

§ 3 Anmälan om ersättare för statsråd

§ 4 Avsägelse

§ 5 Anmälan om vice ordförande i utskott

§ 6 Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

§ 7 Anmälan om faktapromemorior

§ 8 Ärenden för hänvisning till utskott

§ 9 Extra ändringsbudget för 2022 – Ersättningar på sjukförsäkringsområdet, stöd till företag, medel för testning och smittspårning samt åtgärder på skatteområdet och andra områden med anledning av coronaviruset

Finansutskottets betänkande 2021/22:FiU16

Anf. 1 ÅSA WESTLUND (S)

Anf. 2 EDWARD RIEDL (M)

Anf. 3 ALEXANDER CHRISTIANSSON (SD)

Anf. 4 MARTIN ÅDAHL (C)

Anf. 5 ULLA ANDERSSON (V)

Anf. 6 JAKOB FORSSMED (KD)

Anf. 7 MATS PERSSON (L)

Anf. 8 JANINE ALM ERICSON (MP)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 10 Riksrevisionens rapport om Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin

Skatteutskottets betänkande 2021/22:SkU10

(Beslut fattades under § 18.)

§ 11 Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

Justitieutskottets betänkande 2021/22:JuU12

Anf. 9 ELLEN JUNTTI (M)

Anf. 10 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S)

Anf. 11 ELLEN JUNTTI (M) replik

Anf. 12 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S) replik

Anf. 13 ELLEN JUNTTI (M) replik

Anf. 14 FREDRIK LUNDH SAMMELI (S) replik

(Beslut fattades under § 18.)

§ 12 Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU5

Anf. 15 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S)

Anf. 16 LARS HJÄLMERED (M)

Anf. 17 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S) replik

Anf. 18 LARS HJÄLMERED (M) replik

Anf. 19 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S) replik

Anf. 20 TALMANNEN

Anf. 21 LARS HJÄLMERED (M) replik

Anf. 22 PATRICK RESLOW (SD)

Anf. 23 FREDRIK CHRISTENSSON (C)

Anf. 24 CHRISTIAN CARLSSON (KD)

Anf. 25 ANNIKA HIRVONEN (MP)

Anf. 26 LARS HJÄLMERED (M) replik

Anf. 27 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik

Anf. 28 LARS HJÄLMERED (M) replik

Anf. 29 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik

Anf. 30 PATRICK RESLOW (SD) replik

Anf. 31 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik

Anf. 32 PATRICK RESLOW (SD) replik

Anf. 33 ANNIKA HIRVONEN (MP) replik

Anf. 34 MARIA NILSSON (L)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 13 En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU9

Anf. 35 JOSEFIN MALMQVIST (M)

Anf. 36 PATRICK RESLOW (SD)

Anf. 37 TOMAS KRONSTÅHL (S)

Anf. 38 JOSEFIN MALMQVIST (M) replik

Anf. 39 TOMAS KRONSTÅHL (S) replik

Anf. 40 JOSEFIN MALMQVIST (M) replik

Anf. 41 TOMAS KRONSTÅHL (S) replik

Anf. 42 FREDRIK CHRISTENSSON (C)

Anf. 43 CHRISTIAN CARLSSON (KD)

Anf. 44 MARIA NILSSON (L)

Anf. 45 ANNIKA HIRVONEN (MP)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 14 Kollektivtrafikfrågor

Trafikutskottets betänkande 2021/22:TU5

Anf. 46 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M)

Anf. 47 PATRIK JÖNSSON (SD)

Anf. 48 MIKAEL LARSSON (C)

Anf. 49 JESSICA THUNANDER (V)

Anf. 50 MAGNUS JACOBSSON (KD)

Anf. 51 HELENA GELLERMAN (L)

Anf. 52 AXEL HALLBERG (MP)

Anf. 53 ELIN GUSTAFSSON (S)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 15 Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU12

Anf. 54 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M)

Anf. 55 YASMINE ERIKSSON (SD)

Anf. 56 MAGNUS OSCARSSON (KD)

Anf. 57 MALIN LARSSON (S)

Anf. 58 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M) replik

Anf. 59 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 60 MARLÉNE LUND KOPPARKLINT (M) replik

Anf. 61 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 62 ULRIKA HEIE (C)

Anf. 63 JAKOB OLOFSGÅRD (L)

Anf. 64 ELISABETH FALKHAVEN (MP)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 16 Livsmedelspolitik

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU14

Anf. 65 JOHN WIDEGREN (M)

Anf. 66 ULRIKA HEIE (C)

Anf. 67 MAGNUS OSCARSSON (KD)

Anf. 68 ULRIKA HEIE (C) replik

Anf. 69 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 70 ULRIKA HEIE (C) replik

Anf. 71 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 72 JAKOB OLOFSGÅRD (L)

Anf. 73 MARIA GARDFJELL (MP)

Anf. 74 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 75 MARIA GARDFJELL (MP) replik

Anf. 76 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 77 MARIA GARDFJELL (MP) replik

Anf. 78 MALIN LARSSON (S)

(forts. § 19)

Ajournering

Återupptaget sammanträde

§ 17 Beslut om ärende som slutdebatterats den 26 januari

UbU10 Utökade möjligheter att stänga skolor med allvarliga brister

§ 18 Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

SkU10 Riksrevisionens rapport om Skatteverkets arbete med att beskatta delningsekonomin

JuU12 Riksrevisionens rapport om effektiviteten i Polismyndighetens arbete med information till brottsutsatta

UbU5 Riksrevisionens rapport om urvalet av elever till Pisaundersökningen

UbU9 En sammanhållen utbildning för nyanlända som har utbildningsplikt

TU5 Kollektivtrafikfrågor

MJU12 Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem

§ 19 (forts. från § 16) Livsmedelspolitik (forts. MJU14)

Anf. 79 ULRIKA HEIE (C) replik

Anf. 80 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 81 ULRIKA HEIE (C) replik

Anf. 82 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 83 JOHN WIDEGREN (M) replik

Anf. 84 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 85 JOHN WIDEGREN (M) replik

Anf. 86 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 87 MARIA GARDFJELL (MP) replik

Anf. 88 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 89 MARIA GARDFJELL (MP) replik

Anf. 90 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 91 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 92 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 93 MAGNUS OSCARSSON (KD) replik

Anf. 94 MALIN LARSSON (S) replik

Anf. 95 STAFFAN EKLÖF (SD)

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)

§ 20 Bordläggning

§ 21 Anmälan om interpellationer

§ 22 Anmälan om frågor för skriftliga svar

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 16.57.

Tryck: Elanders Sverige AB, Vällingby 2022