Protokoll 2014/15:90 Onsdagen den 22 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2014/15:90

§ 1  Anmälan om ny riksdagsledamot

Följande berättelse hade kommit in från Valprövningsnämnden:

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot

Till Valprövningsnämnden har från Valmyndigheten inkommit bevis om att Larry Söder (KD) utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 25 april 2015 sedan Göran Hägglund (KD) avsagt sig uppdraget.

Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nye ledamoten och därvid funnit att det blivit utfärdat i enlighet med 14 kap. 28 § vallagen (2005:837).

Stockholm den 20 april 2015

Per Virdesten

ordförande/Mattias Andersson

sekreterare

§ 2  Avsägelser

Ålderspresidenten meddelade

att Emma Carlsson Löfdahl (FP) avsagt sig uppdraget som suppleant i justitieutskottet och

att Lars Tysklind (FP) avsagt sig uppdraget som suppleant i socialutskottet.

Kammaren biföll dessa avsägelser.

§ 3  Anmälan om kompletteringsval

Ålderspresidenten meddelade

att Folkpartiets riksdagsgrupp anmält Christina Örnebjär som suppleant i justitieutskottet och socialutskottet samt

att Kristdemokraternas riksdagsgrupp anmält Jakob Forssmed som ledamot i krigsdelegationen och Emma Henriksson som suppleant i utrikesnämnden.

Ålderspresidenten förklarade vald till

suppleant i justitieutskottet

Christina Örnebjär (FP)

suppleant i socialutskottet

Christina Örnebjär (FP)

Ålderspresidenten förklarade valda från och med den 25 april till

ledamot i krigsdelegationen

Jakob Forssmed (KD)

suppleant i utrikesnämnden

Emma Henriksson (KD)

§ 4  Anmälan om fördröjt svar på interpellation

Följande skrivelse hade kommit in:

Interpellation 2014/15:499

Till riksdagen

Interpellation 2014/15:499 Stängning av kontor i Sankt Petersburg

av Hans Wallmark (M)

Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 5 maj 2015.

Skälet till dröjsmålet är resor.

Stockholm den 21 april 2015

Utrikesdepartementet

Kristina Persson (S)

Enligt uppdrag

Fredrik Jörgensen

Expeditionschef

§ 5  Ärenden för bordläggning

Följande dokument anmäldes och bordlades:

Socialutskottets betänkanden

2014/15:SoU8 Funktionshindersfrågor

2014/15:SoU11 Äldrefrågor

§ 6  Riksrevisionens rapport om valutahanteringen i det internationella utvecklingssamarbetet

Utrikesutskottets betänkande 2014/15:UU17

Riksrevisionens rapport om valutahanteringen i det internationella utvecklingssamarbetet (skr. 2014/15:49)

föredrogs.

Ålderspresidenten konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 7  Genomförande av Seveso III-direktivet

Försvarsutskottets betänkande 2014/15:FöU8

Genomförande av Seveso III-direktivet (prop. 2014/15:60)

föredrogs.

Ålderspresidenten konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 8  Skatteförfarande och folkbokföring

Skatteförfarande
och folkbokföring

Skatteutskottets betänkande 2014/15:SkU20

Skatteförfarande och folkbokföring

föredrogs.

Anf.  1  SARA KARLSSON (S):

Herr ålderspresident! För ett välfärdssamhälle som det svenska är det en helt central uppgift att ta in skatt för att finansiera viktiga funktioner, såsom skola, vård och omsorg. För att det ska ske effektivt är det viktigt att vi strävar efter ett skattesystem som är enkelt, enhetligt och förutsägbart och att hanteringen fungerar smidigt för att minimera fel och bygga förtroende hos medborgarna. Samtidigt är det viktigt att förebygga medvetet fusk och undandragande av skatt.

Om detta handlar en stor del av det betänkande som vi ska debattera nu, SkU20 om skatteförfarande och folkbokföring. Det bygger på motioner från den allmänna motionstiden och innehåller många olika delar. Jag tänkte särskilt uppehålla mig vid tre av dem.

Herr ålderspresident! Sedan några år pågår ett stort projekt inom OECD under namnet Beps, Base Erosion and Profit Shifting. Det syftar till att öka transparensen och motverka skatteflykt och aggressiv skatteplanering. Det sätt som vissa aktörer utnyttjar olikheter i skattesystem och regler mellan olika länder för att betala så lite som möjligt i skatt eller helt undkomma att betala skatt måste motverkas med kraft. Det är ingen ny fråga, men den fick ny aktualitet efter finanskrisen, och det är ett ambitiöst och intensivt arbete som sker. Sverige deltar aktivt i detta arbete inom OECD, FN och EU, och det finns en bred uppslutning i riksdagen kring vikten av detta arbete.

Även om frågan tycks vara enkel – att alla ska göra rätt för sig – är lösningen väldigt komplex. Det finns inget alexanderhugg som löser problemet. Men en väldigt grundläggande sak är det informationsutbyte mellan stater som är en förutsättning för att kunna klarlägga aktörers skattskyldighet. Där har arbetet kommit en bra bit på väg. Ett multilateralt avtal om automatiskt informationsutbyte har tagits fram och undertecknats av en rad länder, däribland Sverige, och EU håller på att arbeta in det i sitt regelverk. Andra delar av arbetet rör bland annat land-för-land-rapportering, överenskommelser om ränteavdrag, hybridinstrument och så kallade CFC-regler.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Det är viktigt att poängtera att frågan rör inte bara OECD:s medlemmar. För utvecklingsländer, som utsätts för omfattande skatteflykt, är det oerhört viktigt att kunna upprätta och värna skattebaser. Det perspektivet ska Sverige vara med och framhålla. Det handlar om ett arbete för internationell solidaritet, där vi värnar hela världens utveckling.

Herr ålderspresident! Skattereglernas utformning har stor betydelse för möjligheterna att skapa och upprätthålla ordning och reda på arbetsmarknaden. Vi har många seriösa företagare som varje dag gör viktiga samhällsinsatser, både i den näringsverksamhet de bedriver och genom de skatteintäkter de bidrar med. Men vi måste också orka se att det finns oseriösa företagare, och alltför slappt utformade eller dåligt uppföljda regler ger en möjlighet för dessa att snedvrida konkurrensen genom fusk och utnyttjande av svart arbetskraft.

Ett exempel på en regelförändring vi vill se är månadsrapportering av anställdas löner och skatt. Det är uppgifter som redan i dag registreras och redovisas av företagen, men bara en gång per år. En månadsvis rapportering skulle göra uppföljningen enklare och bidra till en bättre konkurrenssituation i de branscher där en snedvridning finns. För byggbranschen är detta ett förslag som arbetsmarknadens parter – Sveriges Byggindustrier och Byggnads – har drivit tillsammans. Riksdagen gjorde 2013 ett tillkännagivande till regeringen i frågan. Vi förväntar oss att regeringen återkommer med förslag och ser därför ingen anledning att ta ytterligare initiativ i dag. Men jag vill ändå passa på att poängtera att det är en viktig fråga för ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Herr ålderspresident! Vi behöver fler entreprenörer, människor som drivs av en idé och vågar pröva att förverkliga den i ett företag. Det är något som bör uppmuntras och har uppmuntrats, vilket också har gett resultat. Egenföretagandet har ökat kraftigt det senaste decenniet, och det är positivt.

Men det finns också en annan berättelse bakom siffrorna, om dem som ibland kallas de ofrivilliga F-skattarna. De är företagare – men inte entreprenörer i den bemärkelse vi gärna vill uppfatta det. Det är personer som vill ha en anställning, som kanske tidigare har varit anställda där de utför sitt arbete och som utför samma arbetsuppgifter som en anställd men som har hänvisats till ett kontrakt som F-skattare. De är journalister, byggjobbare, piloter och yrkeschaufförer. Det finns i många olika branscher. Det är ett sätt för arbetsgivare att komma undan kollektivavtal och ansvaret som kommer med att ha personer anställda. Det är givetvis svårt att säga hur vanligt det är, men många har pekat på de växande problemen, inte minst en rad fackförbund. Det handlar om både privata och offentliga arbetsgivare. Det är en del av ett större systemskifte på svensk arbetsmarknad som riskerar att urholka arbetsrätten och som ökar otryggheten och försvårar tillgången till och ställer människor delvis utanför många av våra gemensamma försäkringar. Den utvecklingen måste stävjas.

Herr ålderspresident! Jag vill också säga något om den andra delen av betänkandet, om folkbokföring. En av de motioner som utskottet yrkar avslag på är den mycket viktiga frågan om skydd för våldsutsatta personer, oftast kvinnor. I detta sammanhang gäller det skydd av personuppgifter, till exempel regler för kvarskrivning vid flytt och användning av fingerade personuppgifter. Vi är i sak överens. Vi nådde enighet i utskottet under förra mandatperioden i ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om att en översyn skulle initieras. Det var en socialdemokratisk motion som låg till grund för det ställningstagandet. Den utredning som tillsattes ska presentera sitt förslag senare under våren, och vi ser fram emot att regeringen därefter återkommer med förslag till riksdagen och att utskottet kan jobba vidare med frågan i bred enighet.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag kortfattat säga något om det tillkännagivande som finns i betänkandet gällande det personliga företrädaransvaret. Som framgår av betänkandet gjordes en omfattande översyn inför att en lag trädde i kraft 2004. Sedan dess har reglerna flyttats, i stort sett oförändrade, till en ny lag. Och för bara en tid sedan lades nya regler till som gäller för jämkning av skattekravet och anstånd med betalning.

Utskottet har tidigare varit överens om att avvisa förslag till ytterligare ändringar av regelverket. Regeringen har också meddelat utskottet att de har haft för avsikt att ge Skatteverket i uppdrag att följa upp tillämpningen av de nya regler som lades till. I dagsläget menar vi att det tillgodoser de behov som de borgerliga partierna pekar på. Återigen handlar det om en sund konkurrens. Inte kan väl de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna anse att det är rimligt att skapa regelverk som öppnar upp för missbruk från företag som inte vill göra rätt för sig?

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf.  2  ANETTE ÅKESSON (M):

Herr ålderspresident! Motionsbetänkandet om skatteförfarande och folkbokföring rymmer många och varierade frågor. Det är samtidigt frågor som är nära människor, både som privatpersoner och som företagare. Exempel på mer eller mindre kloka förslag och idéer från riksdagsledamöter rör deklarationer, vilka uppgifter som ska finnas på lönebesked, möjligheten att göra extra skatteinbetalningar respektive synliggöra punktskatter, hur F-skattsedlar ska regleras, var man ska folkbokföra sig och mycket mer. Det är därför ett rätt roligt och allmänbildande betänkande.

Dessutom ryms här även olika politiska åtgärder för att stoppa skatteflykt, skattefusk och svartarbete, både nationellt och internationellt. Alliansregeringen var aktiv och mycket framgångsrik på detta område och genomförde ett flertal reformer som gett resultat i form av minskat skattefusk, vilket lett till ökad legitimitet för skattesystemet och höjda skatteintäkter. Det var ingen tillfällighet utan en uttalad strategi.

Vi ska inte glömma att det var under alliansregeringen som skattefelet, alltså skillnaden mellan den skatt som skulle ha blivit fastställd om alla redovisade alla verksamheter och transaktioner korrekt och den skatt som fastställs efter Skatteverkets kontroller, minskade dramatiskt. Det hänger ihop med politiska beslut men även med Skatteverkets arbete för att det ska vara lätt att göra rätt.

ROT och RUT har medfört att det inte längre är accepterat i samhället att själv arbeta svart eller att anlita svart arbetskraft. Det är en vinst för den som köper tjänsten, den som jobbar och den offentliga sektorn, som får skatteintäkter.

Andra politiska beslut rör införandet av personalliggare och kassaregister i vissa branscher och sänkt matmoms på restaurang. Därutöver har det mellan 2006 och 2014 tecknats informationsutbytesavtal med 44 internationella finansiella centrum, däribland kända skatteparadis, vilket tillsammans med möjligheten till självrättelse har inbringat mer än 5 miljarder i ökade skatteintäkter.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Under Alliansens tid försvårades även möjligheterna för så kallade räntesnurror. Internationellt arbetar Sverige tillsammans med OECD och EU i olika projekt för att minska möjligheterna för företag att inte betala rätt skatt i Sverige.

Det internationella samarbetet fortsätter. Men i övriga delar finns det tyvärr risk med flera av de förslag S-MP-regeringen lägger fram. Inte minst är de tre vänsterpartiernas syn på företag och företagande påtagligt mer negativ än allianspartiernas. Det är beklagligt eftersom det är företagare som startar företag och det är i företagen det skapas jobb. Fler jobb och fler som jobbar mer bidrar till att den gemensamma kakan växer. Det är i sin tur nödvändigt för att vi ska ha en bra skola för våra barn, en trygg äldreomsorg för våra äldre och sjukvård när vi behöver den.

Det är därför angeläget att våra skatteregler inte motverkar företagande liksom att trösklarna för att starta företag inte är för höga. På arbetstagarsidan har jobbskatteavdragen inneburit att när man får behålla en större del av lönen jobbar man mer. Att äldre och unga har haft lägre kostnader vid anställning har också underlättat.

Som ni hör hänger det som alliansregeringen gjort ihop, och tillsammans har förslagen visat goda resultat. De förändringar som annonserats i regeringens vårproposition bådar däremot inte gott. S och MP driver en jobbfientlig politik som kommer att slå mot de flesta. På kort sikt kan man vara upprörd över brutna vallöften och på att man från regeringens håll smyger in olika förändringar – för övrigt en mycket omodern taktik. På lite längre sikt kommer det att märkas i hushållens plånböcker. Och på ännu längre sikt slår det mot välfärden.

När det gäller detta betänkande gläder det mig därför att riksdagen i eftermiddag kommer att besluta om ett tillkännagivande till regeringen, gällande översyn av reglerna för företrädaransvar, att utreda om tillämpningen av nuvarande regler blivit för hård. I dag händer det att privatpersoner som är företrädare för en juridisk person under vissa omständigheter kan bli betalningsansvariga för skatter och avgifter. Det är ett oproportionerligt risktagande som kan få orimliga konsekvenser och innebära att livskraftiga företag avvecklas. Att detta utreds är ett första men viktigt steg för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten i skattesystemet, vilket därför bidrar till ett bättre företagsklimat.

Herr ålderspresident! De två reservationer jag yrkar bifall till, 2 och 5, rör motiveringar. Det kan tyckas besynnerligt, men det känns angeläget att tydligt visa att vi inte accepterar de företagsovänliga formuleringar som regeringspartierna och Vänsterpartiet är överens om. Jag erkänner att jag varken förstår syftet med eller anledningen till dem. Vänsterpartiet vill till och med gå ett steg längre och försämra reglerna för F-skatt.

Alliansen tillsatte 2008 en utredning, Utredningen om översyn av kraven för F-skatt m.m. Utredningens betänkande, F-skatt åt flera, ledde till sänkta trösklar att starta företag. Inte minst kvinnor inom offentlig sektor som ville starta eget har haft nytta av detta.

Regeringen talar gärna om satsningar på företag i Sverige, men deras politik går inte på samma linje. Sverige behöver fler företagare och företag, inte färre.

Skatteförfarande
och folkbokföring

(Applåder)

Anf.  3  RASMUS LING (MP):

Herr ålderspresident! Vi debatterar skatteutskottets betänkande 20 om skatteförfarande och folkbokföring. Det handlar om att skattereglerna och skattesystemet ska underlätta för människor och företag att göra rätt för sig, så att skattebrott, skatteflykt och skattesmitning undanröjs.

I den offentliga debatten diskuterar vi ofta nivåer på olika skatter, men utformningen av skatter och tillvägagångssättet när det gäller dem är också mycket relevant.

Ibland handlar det om avvägningar som inte är alldeles enkla. Kassaregisterlagen har inneburit att konkurrens mellan företag sker på mer lika villkor. Samtidigt kan det ibland vara besvärligt för en mindre företagare exempelvis inom torg- och marknadshandeln. Därför är det viktigt att vi fortlöpande ser över effekterna av olika åtgärder som vi vidtar för att uppnå en balans mellan administration och viljan att göra rätt för sig.

Frågan om företrädaransvaret är en annan fråga där det gäller att hitta en balans mellan det personliga ansvaret för en näringsidkare och reglerna, så att reglerna inte leder till att oseriösa aktörer gynnas.

Intresseorganisationen Svenskt Näringsliv har uppvaktat skatteutskottet för att få till en förändring av företrädaransvaret, som man menar har blivit alltför strikt i sin tillämpning.

Regeringen ville låta Skatteverket göra en översyn av tillämpningen, men nu finns det alltså ett förslag från utskottsmajoriteten att göra ett tillkännagivande om att regeringen ska göra en sådan i stället för Skatteverket.

Ett annat område som berörs i betänkandet gäller det nordiska skatteavtalet och villkoren mellan de nordiska länderna.

Ett enigt utskott skriver i betänkandet att det är angeläget att lösa förekommande gränshinder som försvårar handel, pendling och flytt mellan de nordiska länderna.

I ett tidigare tillkännagivande från den förra mandatperioden finns ett uppdrag till regeringen att se över skatteavtalet med Danmark. Det kommer vi att debattera vid ett senare tillfälle i den här kammaren.

Det är viktigt att fortlöpande se över och effektivisera och att minska regelkrånglet för pendlare mellan de olika länderna. Här spelar samarbetsorganisationer som Grensetjänsten, Öresundskommiteen och andra en viktig roll, inte minst för att höja kunskapen och belysa de problem som människor och företag som verkar i de nordiska länderna kan ha.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Anf.  4  MATS PERSSON (FP):

Herr ålderspresident! Fler och växande företag är basen för det svenska samhället. Det är genom att vi får fler människor i arbete och genom att vi får fler och växande företag som Sverige kan växa starkt. Det är också en förutsättning för att människor ska ha egen frihet och för att vi ska ha möjlighet att finansiera vår gemensamma välfärd.

Herr ålderspresident! I detta sammanhang spelar betänkandet en viktig roll. Det handlar om att bygga ett samhälle där människor har förtroende för de skatteinbetalningar de gör och för det som samhället levererar tillbaka i andra ändan.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Även om Sverige är ett fantastiskt land behöver vi jobba med att ständigt förbättra vår verksamhet och se till att reglerna är anpassade efter människors behov och att människor känner att de litar på och har förtroende för reglerna och därmed är beredda att bidra till vårt gemensamma samhälle.

Herr ålderspresident! Det är viktigt att man som företagare verkar under tydliga och förutsägbara regler. Så är det inte alltid i dag. Såsom uppmärksammas i betänkandet och i utskottsmajoritetens ställningstagande innebär dagens regelverk när det gäller det så kallade företrädaransvaret att företagare och företrädare för företag lever i ovisshet.

Reglerna innebär att en vd, en styrelseledamot eller en annan företrädare för ett bolag kan bli personligt betalningsansvarig för företagets skatteskulder. Tillämpningen i rättsväsendet är så pass strikt att enskilda individer hamnar i kläm. Detta bryter mot principen att man som styrelseledamot eller företagsledare inte ska behöva oroa sig för att bli personligt ansvarig om man har agerat klandervärt men enligt vad man trodde var rätt.

Herr ålderspresident! På senare år har det framkommit ett antal rättsfall där enskilda har hamnat i kläm och där reglerna har visat sig tillämpas på ett sätt som inte var meningen från början.

En revisor utan personliga intressen i ett företag gick i personlig konkurs därför att det företag som han eller hon företrädde gick i konkurs. En familj fick sina privata tillgångar utmätta då regelverket infördes. Det berodde på felaktigheter hos en underleverantör, inte hos det aktuella företaget. När familjen och företaget friades i efterhand var det för sent, för då hade de redan fått betala in stora summor till staten.

Detta visar att vi behöver ha ett regelverk som säkerställer att man inte kan agera hur som helst men att tillämpningen och reglerna behöver ses över för att skapa förutsägbarhet och undvika situationer där människor lägger ned företag i förtid för att de är rädda att reglerna ska träda in.

Herr ålderspresident! Detta är exempel på att regler hela tiden behöver ses över och förbättras så att människor känner tilltro till systemet och kan lita på att reglerna lever upp till de förväntningar de har som företagare.

Det kan tilläggas i sammanhanget att våra grannländer Finland, Danmark och Norge inte har regler liknande våra. Därför tycker jag att utskottets initiativ i den här frågan, att tillsätta en oberoende utredning – inte en utredning där Skatteverket utreder sig självt – och att tillkännage detta för regeringen är ett steg i helt rätt riktning.

Herr ålderspresident! I betänkandet diskuterar vi många frågor som hanterar enskilda människors möten med myndigheter, oavsett om man är skattebetalare eller agerar i egenskap av företagare.

Det finns många gränshinder och hinder i vårt samhälle som vi behöver ta bort. Ett exempel är de hinder som finns för människor som reser mellan olika länder inom det nordiska samarbetet.

Det mest påtagliga och tydliga exemplet är de 20 000 personer som varje dag reser från Skåne över till Köpenhamn och Själland och som verkar under regelverk som inte är tydliga för den enskilde. Det gäller pension och regler i socialförsäkringssystemet. Där behöver vi ständigt förbättra reglerna så att människor inte hamnar i kläm och så att det blir tydligt för dem vad som gäller.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Med det, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till Alliansens två motivreservationer i betänkandet och till utskottets förslag i övrigt när det gäller företrädaransvaret.

Anf.  5  ARON MODIG (KD):

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till allianspartiernas motivreservationer 2 och 5.

Vi debatterar i dag de motioner från den allmänna motionstiden i höstas som rör skatteförfarande och folkbokföring, helt enkelt statens tillvägagångssätt för att ta ut skatter och avgifter.

I detta avsnitt ingår bland annat frågor som rör deklarationer, månadsuppgifter, kassaregister, skattefusk och svartarbete, skatteflykt och rättssäkerhet vid uttag av skatt.

Hur vi hanterar dessa frågor är grunden för vilket förtroende medborgarna har för skattesystemet och hur lätt det är för enskilda och företag att göra rätt för sig.

I förlängningen påverkar detta hur väl vi kan finansiera den offentliga verksamhet – skola, välfärd och annan service – som vi gemensamt kommit fram till att vi vill ha.

Jag vill göra några nedslag i betänkandet SkU20 Skatteförfarande och folkbokföring, till att börja med i punkt 7 som rör personligt betalningsansvar. Där föreslår utskottet, baserat på en motion från allianspartierna, att riksdagen ska tillkännage för regeringen att snarast tillsätta en utredning om det så kallade skatterättsliga företrädaransvaret. Detta företrädaransvar innebär att ett bolags företrädare riskerar att bli personligt betalningsansvariga för företagets skatteskulder.

Skatter och avgifter ska naturligtvis betalas i tid. Som bestämmelserna är utformade i dag finns dock en risk för att alltför hårda krav drabbar företagaren – kanske vid en oförutsedd händelse som medför ekonomiska svårigheter – och att livskraftiga företag avvecklas enbart för att företrädaren vill undgå att bli personligt betalningsansvarig.

Skattesystemet ska gynna ett gott företagsklimat, och från Kristdemokraternas sida är vi därför glada att det i utskottet finns stöd för att se över reglerna om företrädaransvar.

Vi behöver utreda om tillämpningen av bestämmelserna har blivit för hård och om bestämmelserna bör ändras för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten, förbättra villkoren för företagande och minska riskerna för att livskraftiga företag avvecklas i onödan.

Herr ålderspresident! Jag vill även göra ett nedslag i det avsnitt som rör skatte- och avgiftskontroll. Här är vi kristdemokrater överens med majoriteten i utskottet om att motionerna på området bör avslås, men vi ställer oss inte bakom riktigt hela den av majoriteten föreslagna motiveringen till detta.

Från KD:s och Alliansens sida hade vi gärna sett mer nyanserade skrivningar om att skattereglerna ska uppmuntra långsiktigt företagande och att skatter och avgifter därför måste ligga på en rimlig nivå.

Samtidigt ska naturligtvis de företag som verkar i Sverige göra rätt för sig, och det finns därför skäl att se över det internationella regelverket för redovisning och fördelning av vinstredovisning. Detta klargör vi i reservation 2.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Alliansregeringen har de senaste åren genomfört ett antal reformer som bland annat har bidragit till att minska acceptansen för svartarbete i samhället, försvårat för upplägg med så kallade räntesnurror och minskat möjligheten att föra över pengar till skatteparadis.

Ett internationellt samarbetsprojekt inom ramen för OECD, Beps, pågår just nu för att se till att rätt skatt betalas i rätt land och att både dubbelbeskattning och dubbel-ickebeskattning undviks. Det är självklart angeläget att nära följa det arbetet och de konsekvenser som det kan få för Sverige framöver.

Också vad gäller punkt 5 i betänkandet, om F-skatt och näringsverksamhet, är vi från KD:s och Alliansens sida överens med majoriteten i utskottet om att de motioner som rör avsnittet bör avslås. Dock hade vi velat se en motivering som var tydligare med att man behöver en F-skattsedel för att bedriva seriös näringsverksamhet men att det samtidigt är angeläget att trösklarna för att få en F-skattsedel inte är för höga, att det inte i onödan sätts upp byråkratiska hinder för att starta företag.

Det finns i dag tydliga riktlinjer för under vilka förutsättningar en F-skattsedel ska godkännas. Att ställa ännu högre krav hindrar företagande, jobb och tillväxt, och det är skadligt för Sverige.

(Applåder)

Anf.  6  EMMA WALLRUP (V):

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet anser att regeringen bör anta en nationell handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumpning. Planen bör sträcka sig över en längre tid, ha tydliga delmål och omfatta olika myndigheter med uppdrag att samverka för att få ett bra system med bra regler som gynnar alla, och den ska även omfatta arbetsmarknadens parter.

Det är dags att ta tag ordentligt i arbetsmiljöfrågan. Jag vet inte vem som hade trott att det skulle gå så här långt när det gäller att sänka villkoren på arbetsmarknaden. EU:s inverkan har gjort sitt. Det är dags att styra om detta; det kan inte få fortsätta. Avregleringarnas pris har varit alldeles för högt.

Bra regleringar som är väl avvägda är bra för alla – regleringar som gynnar en god arbetsmiljö men som också gör att vi har ett företagande som fungerar och att man som företagare vet vad som ska hända framöver inom regelverken.

Vårt förslag när det gäller F-skatt är att fler uppdragsgivare ska vara ett krav för att kunna godkännas för att få F-skattsedel. Det är ett sätt att komma åt den sociala dumpning som har skett inom exempelvis lastbilsbranschen, där det har gått så långt att man har slavarbetsförhållanden. Det är rena maffiabranschen i dag. Och det som används just där är F-skattsedlar för att undvika kollektivavtal och bra villkor. Det är inte alls orimligt att vi styr upp detta, för vi vill inte att de ska konkurrera ut de svenska lastbilsåkarna med de här villkoren. Och vi vill inte att arbetare ska behöva ha en sådan situation. Ingen ska behöva ha en sådan situation.

Girigheten som styr stora vinstintressen tar lätt över, särskilt när demokratiska styrmedel får stryka på foten. Det visar sig framför allt där de demokratiska församlingarna är svaga och de ekonomiska klyftorna är stora.

Kapitalflykten slår sönder förutsättningarna för utveckling i länderna i syd. Det drabbar länderna hårt. Det undergräver möjligheten för dem att bygga upp en bra barnavård, en bra välfärd, en bra skola, som är en förutsättning för dem att bygga vidare på sitt samhälle, och ett skydd mot klimatförändringar, som de drabbas av på grund av våra historiska utsläpp.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Enligt Internationella valutafonden, IMF, överfördes genom kapitalflykten från utvecklingsvärlden till den industrialiserade världen ca 6 000 miljarder dollar åren 2001–2010. Under samma period uppgick det internationella biståndet till samma länder till 677 miljarder dollar. Det innebär att för varje krona i bistånd gick 10 kronor tillbaka till väst genom olagliga och oredovisade kapitalflöden.

Vänsterpartiet kämpar för en rättvis värld där makt och resurser är rättvist fördelade utan fattigdom och ojämställdhet. Det går inte att bygga en sådan värld utan att de inkomster och vinster som görs i syd också beskattas där. En svensk utvecklingspolitik av hög kvalitet som ger resultat kan därför inte ignorera frågan om kapitalflykt.

Vänsterpartiet vill därför att Sverige tar tag i den här frågan ännu mer än vad som föreslås i betänkandet. Vi behöver en noggrann handlingsplan för hur exakt vi ska gå till väga och samarbeta med andra aktörer för att komma längre i den här frågan. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation 1.

Vi har länge haft ett utbyte med länderna i syd där vi har vunnit på affären mångfalt. Det har gjort att vi har kunnat bygga upp en stark välfärd. Det är inte rimligt att vi ska bygga upp vår välfärd på deras bekostnad. Det är dags att de också får chansen att bygga upp sin välfärd. Regeringen bör därför återkomma med en sådan handlingsplan, anser vi.

Anf.  7  ANETTE ÅKESSON (M) replik:

Herr ålderspresident! När jag hör Emma Wallrup måste jag som moderat och borgerlig politiker protestera mot Vänsterpartiets inställning till företagare och företagsamhet, denna misstänksamhet mot företag och mot vinstintressen, som ju faktiskt är en förutsättning för att man ska kunna driva företag.

Jag har läst reservation nr 1, som Vänsterpartiet har yrkat bifall till, med relativt stort intresse. Den rör egentligen inte Sverige så mycket. Det har ju skett ett stort arbete i Sverige just mot kapitalflykt, och där har alliansregeringen som sagt varit väldigt framgångsrik. Det här rör ju inte Sverige, så jag är lite tveksam och frågande till att Vänsterpartiet så starkt driver sådana frågor.

Ord som förekommer ofta, både i det muntliga framförandet och i reservationen, är ”länder i syd”. Jag undrar vad ni menar med länder i syd.

Anf.  8  EMMA WALLRUP (V) replik:

Herr ålderspresident! Skatteutskottet behandlar ju även frågor som är av internationell karaktär. Det är just därför som den här motionen är behandlad i skatteutskottet och ligger i det här betänkandet. Vi har en politik både inom Sverige och internationellt, och det ska vi ha.

När det gäller detta med vinstintressen behöver man som företagare få företaget att gå runt och har rätt att få en vinst. Men det som är problemet är när girigheten tar över, när det går ut över vår miljö, våra barn, vår vård, våra äldre och fattiga länder i syd.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Fattiga länder i syd är ett begrepp som många använder, bland annat inom Sida. Tidigare sa man utvecklingsländer, men begreppet har diskuterats eftersom man menar att det inte är säkert att vi har kommit längre i utvecklingen än de på vissa områden. Vi kanske kan göra ett visst utbyte med dem, för de kanske har kommit längre kulturellt och har väldigt mycket erfarenheter som vi inte har. Det är i jämlikhetssträvan som man i stället använder begreppet länder i syd.

Anf.  9  ANETTE ÅKESSON (M) replik:

Herr ålderspresident! Det gör det inte mindre besynnerligt att man använder begreppet länder i syd. Frågan är: Jämfört med vem? Det är ju ett relativt begrepp. Om vi sitter häruppe i Sverige och talar om länder i syd är det kanske inte helt tydligt vilka länder vi menar.

Sedan kan jag inte låta bli att ta upp detta att girigheten tar över. Det är en väldigt tråkig bild av företag och företagare som Vänsterpartiet har här.

I Östersund har man byggt två identiska äldreboenden. Det ena drivs av ett privat företag och det andra av kommunen. Det har visat sig att det som drivs av det privata företaget har högre kvalitet, bättre resultat, nöjdare personal och extremt mycket lägre kostnader – detta trots att det drivs av aktörer med vinstintressen.

Den debatten kommer säkert i ett annat forum, och den ser vi fram emot, eftersom våra synpunkter här skiljer sig åt rejält. Men dessa frågor lyfts nu upp av Vänsterpartiet som misstänkliggör företag och företagande. Det är allvarligt eftersom det är i företagen som jobben skapas, och det är genom jobben och fler arbetade timmar som vi får skatteintäkter, vilket gynnar välfärden. Att arbeta emot företagande och företagare är otroligt destruktivt för landet.

Anf.  10  EMMA WALLRUP (V) replik:

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet arbetar definitivt inte emot företagare. Vi vill till exempel gärna gynna små företagare.

Hela EU:s system har gått ut på att öka tillväxt, avreglera och så vidare. Det är ganska upprörande att ett företag med 200 anställda kallas småföretag inom EU. Ett mellanstort företag är alltså större och ett storföretag i sin tur ännu större. Det förklarar vem man har ritat kartan för, och det är problemet. Det har drabbat de fattiga och de mest utsatta att vi ganska länge har haft denna politik.

Avregleringen har gjort att vi har en finanskris. Vi har en stor klimatkris på grund av giriga oljeintressen som lobbar mot klimatförhandlingar och så vidare. Det finns därför ett starkt behov av en återreglering. Den avreglering som skett de senaste åren är det många inom OECD som ifrågasätter. Till och med inom IMF förekommer det nya tankar. Jag menar att pendeln har svängt för långt åt ena hållet.

Vi ska absolut inte motarbeta företag. Tvärtom ska vi gynna företag. Men vi ska gynna företag som är bra och som bygger upp landet, inte företag som bryter ned för att de sätter girighet före samhällsbyggande.

Anf.  11  PER ÅSLING (C):

Herr ålderspresident! Det händer ofta att jag får frågan varför jag talar så mycket om företagens villkor. Jag ger alltid samma svar: Jag fokuserar på företagarna för att skapa möjligheter för andra att tala om skolan, om välfärden och om miljön, för det är bara genom att företagsamma människor startar företag, anställer och skapar nya skatteintäkter som vi har något att fördela här i kammaren. Det är via företagen som våra gemensamma resurser skapas. Den svenska ekonomin mår bra av och är beroende av fler och växande företag.

Skatteförfarande
och folkbokföring

Herr ålderspresident! Landets småföretag skapar fyra av fem nya jobb, i Jämtland nio av tio. Allra tydligast är det i småorter och på landsbygd, med andra ord i Landsortssverige, där utvecklingen helt och hållet avgörs av småföretagens möjligheter att verka och växa. Det är det som skapar en levande landsbygd.

En av våra stora utmaningar är att förmå fler människor att starta företag. För att bedriva seriös näringsverksamhet behöver man en F-skattsedel. Därför är det angeläget att trösklarna inte är för höga. Det får inte sättas onödiga byråkratiska hinder för att starta företag. Skatteverket har jobbat för att förenkla ansökningsförfarandet och har därmed underlättat för nya företagare. Samtidigt finns det tydliga riktlinjer för under vilka förutsättningar en F-skattsedel ska godkännas.

Inom allianspartierna är vi förvånade över att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill ställa högre krav för att få F-skattsedel. Det motverkar nyföretagandet, det minskar jobben och tillväxten och det är skadligt för Sverige.

Allianspartierna anser att skattereglerna ska uppmuntra långsiktigt företagande i Sverige. Skatter och avgifter ska ligga på en rimlig nivå. Samtidigt ska företag som verkar i Sverige göra rätt för sig.

Herr ålderspresident! Flera av allianspartiernas talare har lyft upp frågan om företrädaransvaret. Det är en viktig fråga som min företrädare i skatteutskottet, Karin Nilsson, jobbade med i flera år. Skattesystemet ska bidra till ett gott företagsklimat med rimliga villkor. Det är därför positivt att en majoritet har funnit anledning att se över reglerna och förordar att en utredning tillsätts.

Den stora politiska utmaningen är inte viljan att satsa på välfärden, utan det är förmågan att generera de resurser som krävs. Det var Centerpartiets och Alliansens utgångspunkt under regeringstiden, och den inriktningen fortsätter vi målmedvetet och konsekvent med.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 9  Kroatiens anslutning till skiljemannakonventionen

Skatteutskottets betänkande 2014/15:SkU24

Kroatiens anslutning till skiljemannakonventionen (prop. 2014/15:86)

föredrogs.

Ålderspresidenten konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 10  Mineralpolitik

Mineralpolitik

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU14

Mineralpolitik

föredrogs.

Anf.  12  JOSEF FRANSSON (SD):

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi betänkande nr 14 om mineralpolitik. Betänkandet behandlar frågeställningar som på olika sätt berör gruvnäringens förutsättningar i Sverige. Jag yrkar inledningsvis bifall till Sverigedemokraternas reservation, nr 3.

Herr ålderspresident! Den svenska gruvnäringen har långa anor och är alltjämt en mycket betydelsefull arbetsgivare i vissa regioner. Med Sveriges rikliga tillgångar på mineraler har också en lång rad andra företag kunnat växa fram som förädlar mineralerna till diverse produkter.

Både gruvnäringen och industrin kopplad till mineralråvarorna har under årtionden svarat för ett ansenligt tillskott till statskassan och bidragit till en betydande export till gagn för den svenska ekonomin.

Sverigedemokraterna ser att det finns förutsättningar att utveckla mineralpolitiken på ett för medborgarna gynnsamt sätt. Vi menar att för den långsiktiga tillväxten, inte minst när det gäller just gruvnäringen, är det helt centralt att bygga ut och utveckla infrastrukturen så att människor och varor kan transporteras utanför storstäderna.

På samma sätt är det av central vikt att upprätthålla en stabil energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet innehåller ett antal förslag för att förändra mineralpolitiken. Bland annat föreslår vi en reformering av mineralersättningen så att staten ska ta ut en betydligt större del av mineralernas värde. Vi föreslår 5 procent i stället för dagens 2 promille.

Vi menar att de mineraler som finns i marken är svenska folkets tillgångar. Det är dessutom en resurs som bara kan utnyttjas en enda gång. Från vår sida handlar det inte om att maximera skatteintäkterna för att sedan se dem slukas av det svarta hålet utan om att använda pengarna för att kunna föra en mer aktiv gruvpolitik och till exempel finansiera viktiga infrastruktursatsningar till gagn för både landsbygd och industri.

Vi menar också att det finns en brist i dagens lagstiftning vad gäller efterbehandling av områden som har förorenats eller vanställts på något sätt av gruvindustrin. I dag kan gruvbolag i vissa specifika fall dumpa en stor del av kostnaden för återställning av mark på skattebetalarna genom att sätta bolag i konkurs. Vi anser därför att gruvbolagen redan innan ett bearbetningstillstånd beviljas ska vara tvungna att deponera tillräckliga resurser så att återställning och sanering kan säkerställas.

Herr ålderspresident! Gruvnäringen är en basnäring i Sverige och, som jag redan varit inne på, en starkt bidragande faktor till att Sverige kunnat gå från ett fattigt jordbrukssamhälle till ett av världens mest framgångsrika industriländer.

Under 2000-talet växte exportvärdet av malm, metall och metallprodukter kraftigt. Men under den ekonomiska krisen 2008–09 bröts den positiva trenden av en kraftig nedgång. Det kan vi fortfarande se spår av i en ganska knagglig återhämtning.

Mineralpolitik

Vi ska dock ha klart för oss att sektorn står för väl över 10 procent av den samlade varuexporten och därmed ger ett signifikant bidrag till svensk bnp. Arbetstillfällena utgör också en helt avgörande faktor i många kommuner utanför storstäderna.

Oroande är dock att många ledande politiker släppt fokus från upprätthållandet av en stark basindustri. I mitt förra anförande i denna talarstol citerade jag förre statsministern Fredrik Reinfeldt när han blottade en negligerande syn på svensk industri. Han är dock långt ifrån ensam.

Den tidigare näringsministern Maud Olofsson var också en politiker som i stor utsträckning gjorde sig känd för att vilja premiera just tjänstesektorn. Hon gjorde sig samtidigt känd för att under den ekonomiska krisen gå i verbalt krig med stora delar av tillverkningsindustrin, vilket sände ut signaler om att man från regeringen inte såg industrin som särskilt viktig eller prioriterad.

Med Centerpartiet i spetsen förde man också en energipolitik som gick på rak kollisionskurs med industrins intresse och i förlängningen också medborgarnas intresse. Det var en olycklig paradgren från Centerpartiet som den nytillträdda regeringen nu förvaltar med oförminskad takt. Inte minst gäller det de nya ambitionshöjningarna för subventionerade elproduktionsanläggningar som marknaden inte på något sätt efterfrågar och som på sikt äventyrar både leveranssäkerhet och prisnivåer.

Frågan är om den nya regeringen har vare sig vilja eller förmåga att vända skutan för industrin. Man klär sin politik i industrivänliga ordalag med sin industrikansler och sitt innovationsråd, men i vårpropositionen saknas näringslivsvänliga satsningar i princip helt. Man ger några tiotals miljoner här och ett par hundra miljoner där, men med andra handen återtar man det mångdubbla i form av höjda skatter med tiotals miljarder kronor. Om man menar allvar med att man vill föra en tillväxtvänlig politik måste man självfallet återföra detta genom andra – och förhoppningsvis bättre – satsningar till gagn för näringslivet.

Summa summarum: Den förra regeringen förde i mångt och mycket en industrifientlig politik och satsade sitt reformutrymme på just tjänstesektorn. Den nya regeringen gör stora återställningar av detta men utan några alternativa satsningar på näringslivet. När det gäller det ensidiga fokuset på tjänstesektorn menar jag dock att dags att tänka om.

Någon gång i historien kom man på att man kunde framställa metaller för att göra starkare och bättre redskap för till exempel jakt och jordbearbetning. Man får förmoda att detta revolutionerade produktiviteten och således friställde många jägare och bönder som kunde ägna sig åt andra arbetsuppgifter i de tidiga samhällena, med ekonomisk tillväxt som följd.

Samhällen har sedan växt fram, och allteftersom teknik och kunskap har förfinats har man kunnat öka sin produktivitet och brutit ny mark i nya yrken till gagn för samhällets medborgare. I dag har vi kommit så långt i utvecklingen att det är väldigt få som jobbar i de ursprungliga yrken som fanns i Sverige för bara 100 år sedan.

Många av de yrken som täcker upp för de första, tidiga stegen på Maslows behovstrappa, som olika former av råvaruframställning och förädling, kan i dag utföras av ett relativt fåtal i och med maskinernas intåg. Detta har således friställt en hel massa människor som kan ägna sig åt andra typer av yrken, inte minst olika tjänster som gör tillvaron trevligare för oss alla.

Mineralpolitik

Någonstans här blev det dock kortslutning hos vissa, menar jag. Man fick för sig att eftersom diagrammen visade att allt fler jobbade i tjänstesektorn och allt färre i industrin var det ett tecken på att den industriella eran var över i Sverige. Men den nya tjänstesektorn är blott glasyren på kakan. Man kan inte ta bort basnäringarna och tro att man kan skapa ett värde genom att bara byta tjänster med varandra. Det räcker inte att person A flippar några hamburgare till person B, som i sin tur klipper person A. Okej, nu raljerar jag lite, men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att detta tankemönster har fått ett sådant genomslag i en stolt industrination som Sverige. Både i ord och handling har man inte minst från den förra regeringen visat att man anser att det är tjänstesektorn som är framtiden och att industrin är på väg ut i periferin.

Herr ålderspresident! Från Sverigedemokraternas sida ser vi förutsättningar för en industriell renässans. Med rätt politik kan vi återta delar av bas- och tillverkningsindustrin och styra om investeringarna till Sverige.

Jag har i mitt förra anförande i denna talarstol tagit upp just detta. Vi kan inte längre räkna med att vi kan behålla saker som konstruktion, design och produktutveckling när produktionen försvinner till låglöneländer. I stället ser man hur dessa länder tar över alltmer av denna typ av industrinära tjänster.

För att behålla och stärka svensk konkurrenskraft krävs reformvilja på flera områden, inte minst vad gäller utbildning, infrastruktur och energipolitik. Och det är någonting som jag menar att Sverigedemokraterna har.

I detta anförande instämde Johan Nissinen (SD).

Anf.  13  HELENA LINDAHL (C):

Herr ålderspresident! Åhörare! Sverige är ett gruv- och mineralland som har stora tillgångar på malm och mineral, som har brutits i Sverige i över 1 000 år. Tillgången på malmen och mineralerna har i mångt och mycket bidragit till det välstånd som vi har i dag. Mycket av de moderna och tekniska produkter som vi använder är beroende av tillgången på malm och mineral.

Sverige är Europas största producent av järnmalm. År 2013 stod vi för över 90 procent av EU:s totala järnmalmsproduktion. När det gäller koppar står vi för 10 procent, guld och zink en fjärdedel och silver 17 procent.

I Norrbotten, Västerbotten och Bergslagen, på landsbygden, jobbar i dag tusentals människor med att utvinna järnmalm och mineraler som sedan används för att konstruera broar, elbilar, järnvägsräls, vindkraftverk och byggnader. Förutom att vi bidrar till att förse omvärlden med allt detta bidrar vi till att skapa många arbetstillfällen, och det i bygder som ofta har det tufft med tillgången på jobb.

Vi ska komma ihåg att många människor runt om i världen i dag reser sig ur fattigdom. Det gör att vi ser att fler hem byggs, att allt fler har råd med en mobiltelefon och att infrastrukturen byggs ut. I och med att det här händer ökar även efterfrågan på just malm och mineraler.

Herr ålderspresident! Olika undersökningar och analyser visar att behovet av de här råvarorna bara kommer att öka de kommande åren. Då krävs det att omvärlden blir ännu bättre på återvinning, men det kommer inte att räcka fullt ut eftersom efterfrågan kommer att bli så stor. Därför kommer vi att behöva bryta mer metaller.

Mineralpolitik

Sverige är rikt på många av de metaller och de mineraler som efterfrågas och kommer att få en stor roll i utvecklingen. Till skillnad från många andra länder har vi en stabil demokratisk grund att stå på, och dessutom har vi en av världens tuffaste miljölagstiftningar. Det gör att vi kan utvinna metallerna och mineralerna på ett hållbart sätt.

Men det finns också utmaningar. Självklart påverkar gruvbrytning miljön. Landskapsbilden förändras, och människor blir oroliga över vad som händer med deras mark eller renbetesområde. Jag har stor förståelse för detta. Därför är jag glad att Sverige, som jag sa tidigare, har en av världens tuffaste miljölagstiftningar. Dessutom har ändringar nyligen gjorts i minerallagen som gör att markägare och andra berörda, till exempel samebyar, kan komma tidigare in i processen och redan i prospekteringsskedet göra sin röst hörd.

Herr ålderspresident! Ett vanligt påstående är att gruvnäringen inte bidrar till statskassan och att gruvnäringen därför måste beskattas hårdare. Det är en sanning med modifikation, skulle jag vilja säga. År 2011 fick staten in drygt 12 miljarder på gruvorna via utdelning, skatter och avgifter. Dessutom betalar de som arbetar i gruvorna kommunalskatt som i sin tur bidrar till utveckling av kommunerna. Det ger även upphov till jobb för underentreprenörer. Det är också viktigt att ta i beaktande att gruvorna ger arbetstillfällen i områden som många gånger har tuffa utmaningar när det gäller just möjligheter till jobb.

Vi ska komma ihåg att gruvverksamhet är en kapitalkrävande verksamhet. Om vi skulle införa en gruvskatt skulle det påverka investeringarna och antalet arbetstillfällen, särskilt nu när det är lågkonjunktur i världen och när metaller och mineraler har ett ganska lågt pris jämfört med tidigare. En gruvskatt skulle i det läget vara negativt för jobben.

Det finns flera partier i Sveriges riksdag som vill höja skatten avsevärt. Jag måste fråga: Hur tänker ni då? Visst, jag kan hålla med om att ersättningen till framför allt markägare är låg. Men om man gör som Vänsterpartiet – i alla fall före valet – och aviserar skatter på 10 procent och Miljöpartiet på 5 procent till något slags fondering tror jag inte att ni förstår konsekvenserna fullt ut när det gäller arbetsmarknaden.

Det finns flera länder som har en högre mineralersättning än Sverige. Men att göra jämförelser rakt av är att jämföra äpplen och päron. I Sverige har vi valt linjen att ha extremt höga miljökrav och krav på fonderade medel för återställning. Det kostar, och det är bra. I andra länder har man i princip obefintlig miljölagstiftning, vilket lägger ansvaret på staten. Det kräver en högre skatt på företagen. I mina ögon är lönsamma företag och en skarp miljölagstiftning bättre än skitig miljö och låga krav.

Herr ålderspresident! Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har aviserat att de i riksdagen kommer att rösta nej till ett förslag om att förbjuda uranbrytning – detta trots att de tyckte att det var en bra idé för ett år sedan. Nu anser de att det inte ens är intressant att bifalla min och Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. De tycker inte heller att det är värt att låta kommunerna få vetorätt när det gäller prospektering av uran i alunskiffer, där uran är särskilt frekvent förekommande.

Nu backar Miljöpartiet till och med från sitt valmanifest där de var tydliga med att de ville stoppa uranbrytning. När vi nu ser att den förnybara energin byggs ut i allt snabbare takt, mycket tack vare Centerpartiet, gör vi bedömningen att ett 100 procent förnybart samhälle kommer allt närmare. Då minskar också behovet av uran eftersom kärnkraften fasas ut. Ett politiskt parti måste ständigt gå framåt och utvecklas, och därför vill vi med vår motion markera att vi inte tycker att uran har en plats i den framtid vi vill se – ett samhälle utan kärnkraft och uran.

Mineralpolitik

Detta är dessvärre något som inte längre verkar vara lika tydligt hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I stället hänvisar man till en överenskommelse i regeringen. Det man kommer överens om kring ett kaffebord har dock föga betydelse i jämförelse med ett beslut om svensk lagstiftning, inte minst när Åsa Romson själv säger att hon inte vet om den interna överenskommelsen leder till just lagstiftning.

Jag kan bara konstatera att Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill få folk att tro att deras interna överenskommelse står över svensk lag och att de försöker göra sitt bästa för att få ett brutet vallöfte att framstå som någonting positivt. Att enbart säga att den rödgröna regeringen är emot uranbrytning väger nämligen väldigt lätt när man samtidigt aktivt röstar mot förbättringar i riksdagens kammare.

Centerpartiet och Alliansen vill se en aktiv gruvnäring i Sverige. Samtidigt är villkoret att det ska ske i samklang med både miljö och omgivande näringar. Gruvbrytning innebär ett stort och i vissa delar oåterkalleligt ingrepp i vår natur. Det i sig medför ett stort ansvar för gruv- och mineralnäringen. Därför är det bra att Sverige har en av världens strängaste miljölagstiftningar, och det ska vi fortsätta att ha.

Anf.  14  HÅKAN SVENNELING (V):

Herr ålderspresident! De regionala skillnaderna i Sverige har ökat på ett alarmerande sätt. Livsvillkoren på landsbygden har försämrats, och det blir allt svårare att bo och verka där. Jag och Vänsterpartiet anser därför att vi behöver en politik för att hela Sverige ska leva.

I vår strategi bygger detta på en levande landsbygd, vilket vi beskriver i vår landsbygdsmotion. Det bygger på en ökad samverkan, ökat regionalt inflytande och ett tydligt ansvar från statens sida att se till att samhällsservicen fungerar så att de lokala krafterna, både regionalt och lokalt, tas till vara. En bland flera frågor som Vänsterpartiet lyfter fram i sin landsbygdsmotion gäller gruvnäringen. Genom att skapa nya gruvetableringar skapar vi också framtidstro i de regioner som tidigare drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning.

Samtidigt har gruvbrytning stor påverkan på miljö och omgivning, och nya exploateringar ställs många gånger mot andra legitima intressen. Det ställer stora krav på gruvnäringen när det gäller att använda miljövänlig teknik och ta ansvar för det lokala och regionala samhället. Det innebär också att stora krav ska ställas på de tillståndsgivande myndigheterna. Minerallagen är ett centralt styrmedel i dessa sammanhang, och enligt min uppfattning är denna lag exceptionellt förmånlig för gruv- och prospekteringsbolag samtidigt som den inte på ett godtagbart sätt värnar det som påverkas negativt av verksamheten.

Jag anser därför att både människor och miljö som påverkas av gruvindustrin måste ges ett större inflytande över processen. Enligt min och Vänsterpartiets uppfattning bör fastighetsägare och innehavare av särskilda rätter, till exempel en sameby, som berörs av en ansökan eller ett undersökningstillstånd alltid ges rätten att yttra sig. Vänsterpartiet anser inte heller att Bergsstaten ska kunna bevilja undersökningstillstånd i områden som klassas som naturreservat, Natura 2000-område eller världsarvsområde.

Mineralpolitik

Precis före mitt anförande hörde vi Helena Lindahl tala om uranbrytning, och jag kan bara instämma i det Helena Lindahl sa. Jag tycker att uranbrytning ska förbjudas i Sverige, och det har jag Vänsterpartiet bakom mig i. Centerpartiets motion är bra. Den är viktig och lyfter en viktig fråga om hur lagstiftningen bör utredas, med innebörden att vi ska ha förbud mot uranbrytning i Sverige. Precis som Helena Lindahl var inne på har uran nämligen ingen plats i vårt framtida samhälle. Därför kommer Vänsterpartiet att i dag rösta för bifall till Centerpartiets reservation nr 4, som innebär att vi försöker sätta stopp för uranbrytning i Sverige.

Herr ålderspresident! Jag är också kritisk till mineralersättningen, som är mycket liten i en internationell jämförelse. Enligt Världsbanken har Sverige den lägsta beskattningen av samtliga gruvländer i världen. Därför anser jag att riksdagen bör uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att se över regelverket rörande gruvnäringen, inklusive frågan om mineralersättningen.

Utredningens syfte måste vara att skapa en långsiktigt hållbar näring som samtidigt främjar utvecklingen på landsbygden. Då behöver vi särskilt beakta hur en reformerad mineralersättning skulle kunna se ut och hur det ska komma de berörda bygderna till del. Vi behöver inte ställa upp exakt hur mycket pengar vi ska ta, men det handlar ändå om att på ett tydligt sätt hitta långsiktiga framtida lösningar för både gruvnäringen och den omgivande landsbygden.

Herr ålderspresident! Hoten mot klimatet måste tas på största allvar. Vänsterpartiet anser att det krävs politisk handlingskraft om Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen – handlingskraft baserad på en tydlig målsättning om att ställa om energisystemet till helt förnybara energikällor. Denna grundläggande hållning är oförenlig med prospektering för utvinning av fossila bränslen i Sverige.

För att Sverige ska ha en konsekvent linje i klimatfrågan bör det enligt mig och Vänsterpartiet därför införas ett förbud mot utvinning av fossil energi i Sverige. Med det föreslagna förbudet skulle Sverige sätta kampen mot klimatförändringar före kortsiktiga ekonomiska intressen, och på så sätt motiveras ett beslut. Själva utvinningen av fossila bränslen har stor negativ påverkan. I avvaktan på ett nationellt utvinningsförbud tycker jag dock att det som ett alternativ kan komma på plats en kommunal vetorätt mot utvinning.

Med det sagt vill jag yrka bifall till vår reservation nr 2 och till Centerpartiets reservation nr 4 i betänkandet, herr ålderspresident.

Anf.  15  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets motion när det gäller uranbrytning, vilket jag inte gjorde i talarstolen. Jag glömde bort det, och det ber jag om ursäkt för. Nu har jag dock gjort det.

Till Vänsterpartiet och Håkan Svenneling vill jag säga att vi tackar för att ni stöttar oss när det gäller uranfrågan. Det är en viktig motion, och jag kan bara beklaga att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte stöttar oss. Jag tror att Vänsterpartiet också förstår att interna överenskommelser har svårt att överträffa svensk lagstiftning när det väl gäller.

Mineralpolitik

Jag har dock en fråga. Före valet talade ni i Vänsterpartiet om att ni ville ha 10 procent i gruvskatt. Er partiledare kommer ju från Västerbotten, och jag hade nöjet att möta honom i en del olika sammanhang där han sa att den 10-procentiga gruvskatten är viktig. Men nu kan man i betänkandet läsa att ni vill göra en utredning om mineralersättningen. Hur kan det komma sig att ni inte vidhåller det ni hade som en av era paradfrågor före valet, nämligen 10-procentig gruvskatt? Varför har ni så fundamentalt ändrat er? Jag funderar på hur ni tänker där.

Anf.  16  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr ålderspresident! Det är helt riktigt som Helena Lindahl säger; Vänsterpartiet tycker att en 10-procentig ersättning vore en rimlig nivå. Jag tror att man ska ha klart för sig att det vi tar upp ur jorden genom gruvbrytning aldrig kommer tillbaka. Det är ju inte som skogsbruket där vi tar ned ett träd, och så kan det komma upp ett nytt. Det är den stora skillnaden mellan mineralpolitik och skogspolitik.

Vi behöver ha ett annat tänk. Vi behöver förstå att vi tar ut ett värde från vår jord och från kommande generationer som annars skulle kunna ta del av det värdet. Och vi behöver ta till vara värdet i så stor utsträckning som möjligt och låta det återgå till de platser där man tar ut det exakta värdet, i stället för att det ska hamna enbart hos stora gruvbolag och stora gruvindustrier. De har många gånger ganska ful skatteplanering och skriver sig i skatteparadis. Därför är det viktigt att ha en tydlig princip om att värdet ska återgå till de lokala byarna och områdena där man har gruvbrytning.

Det är också viktigt att förstå att politik handlar om att förändra. Vi kommer inte att nå särskilt stora resultat i den här kammaren om vi säger ”Vi måste ha exakt 10 procent. Det har vi bestämt i den högsta av klokskap.” Vi kan i stället säga att vi ska titta på det här med mineralavgiften och fundera på varför Sverige har den lägsta mineralersättningen av alla länder i hela världen enligt Världsbanken. Vi måste ta en diskussion i Sverige om hur vi ska kunna höja ersättningen så att ett bra värde kan gå tillbaka till de lokala samhällena.

Det är där den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet ligger. Ni i Centerpartiet säger att ni vill värna landsbygden, men ni har inga resurser till att värna den. Vi säger att om man tar ut mineraler ur marken ska värdet återföras till landsbygden. Då får vi också en bättre landsbygdspolitik. På det sättet tycker Vänsterpartiet att det vore klokt om vi i utskottet i stället kommer överens om att se över de mineralavgifter som vi tar ut i Sverige.

Anf.  17  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för svaret.

Jag kan dela tanken att landsbygden producerar väldigt mycket som kommer hela Sverige till gagn. Det borde man kanske kunna se tydligare resultat av när det gäller investeringar i exempelvis infrastruktur. I norra Sverige skulle till exempel en norrbotniabana vara värdefull, kanske inte bara den lilla sträckan mellan Umeå och Dåvamyrans industriområde som vi eventuellt kommer att få om fyra år – om det vill sig väl. Vi vill ha en norrbotniabana inom 400 år.

Mineralpolitik

Problemet med Vänsterpartiets tänk när det gäller gruvskatten är att det är väldigt kapitalkrävande att gå från prospektering till gruva, och i slutändan är det inte särskilt många som bryter mineraler eftersom det krävs en lång process och mycket pengar. Med tanke på de lågkonjunkturer som kommer allt tätare, globalt sett, är jag rädd att en skatt på 10 procent skulle innebära att fler skulle gå i konkurs och att allt färre skulle våga satsa, vilket skulle påverka antalet arbetstillfällen. Och om det är något som vi behöver i norra Sverige så är det arbetstillfällen.

Jag bor på landsbygden i Västerbotten. Visserligen bor jag vid kusten, men eftersom jag reser mycket i mitt län och även i Norrbotten tycker jag ändå att jag har ganska god kännedom om möjligheterna och utmaningarna. Och jag kan säga att en gruvskatt på 10 procent definitivt inte skulle gynna norra Sveriges inland när det gäller arbetstillfällen i gruvnäringen, snarare tvärtom.

Anf.  18  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr ålderspresident! Man ska ha klart för sig att gruvnäringen fortfarande är en lönsam business. Man kan fortfarande tjäna väldigt mycket pengar inom gruvindustrin. Om inte vi som politiker ser det värde som gruvindustrin tar ur vår mark samtidigt som industrin inte återför något till dem som drabbas, klarar vi inte heller av att hålla ihop Sverige som land och att hålla ihop den politik som vi för.

Jag tror att vi behöver lagstiftning i Sverige som skyddar miljön och som skyddar människorna men som också gör det möjligt att leva och bo på landsbygden. Det vi ska söka är inte hur många fler gruvbolag som helst utan seriösa bolag som vill driva gruvverksamhet i Sverige under lång tid. Om man är långsiktig är en gruvskatt inget problem. Det är något som man räknar med i sin långsiktiga kalkyl.

Vi ser dock någon sorts Klondikestämning på en del håll. Nu har det varit lite lågkonjunktur, men ibland dyker det upp sådana Klondikestämningar. Då dras även de oseriösa aktörerna dit. Det är inte bra. Därför behöver vi i Sverige ligga i framkant, både när det gäller miljölagstiftning och skatter för att kunna återföra till den lokala befolkningen.

Anf.  19  HANNA WESTERÉN (S):

Herr ålderspresident! Anledningen till att jag i dag har förmånen att företräda utskottsmajoriteten i näringsutskottet är det betänkande rörande mineralpolitik som har blivit svaret på inkomna motioner på området.

Jag kommer själv från Gotland, ett i många sammanhang ganska litet län men som i gruvtermer faktiskt står för betydande värden. Min bakgrund har inte gjort det mindre spännande att fokusera på mineralpolitik inför dagens debatt.

På mineralpolitikens område är det tydligt att Sverige både har varit och är ett land med höga ambitioner när det gäller tillväxt och sysselsättning i branscherna i fråga men också i termer av hållbara näringar över tid. Sveriges gruv- och mineralpolitiska historia går långt tillbaka i tiden, vilket inte minst blir synligt av det faktum att Bergsstaten är en av de äldsta statliga verksamheterna i Sverige.

Sverige är en allt annat än obetydlig aktör på den europeiska gruvarenan. Till exempel svarar LKAB, vilket tidigare har nämnts, för ca 90 procent av den europeiska järnmalmsproduktionen. Under 2013 sysselsattes närmare 7 000 personer i branschen. Och den siffran inkluderar inte ens alla underentreprenadsanställda. Precis bakom oss ligger rekordår i termer av bruten vara.

Mineralpolitik

I slutet av februari kom också beskedet om att regeringen stöder ansökan om medel för Norrbotniabanan. Och när vårbudgeten presenterades återfanns 620 miljoner kronor till järnvägsunderhåll i år och 1,24 miljarder kronor åren därefter fram till 2018. Det är satsningar som i allra högsta grad bidrar till att stärka till exempel den näring som vi debatterar i dag. Det är satsningar som får Sverige att rulla och som gör att Sverige håller ihop bättre. Det bör inte råda några som helst tvivel om att det handlar om en för Sverige mycket viktig näring.

Syftet med den mineralstrategi som antogs i februari 2013 var att Sverige, genom att ta till vara sina styrkeområden, skulle fortsätta utvecklas som EU:s ledande gruvnation. Ambitionerna för Sveriges gruvor både var och är således höga. Arbete pågår också på majoriteten av de punkter som mineralstrategin innehåller. Men det finns ännu en del kvar att göra, till exempel utvärderingen av satsningen på kortare ledtider vid miljötillståndsprövning. Vi har säkert alla med oss exempel där tidsutdräkten har varit allt annat än tillfredsställande. Det finns alltså alltid utrymme för förbättring. Syftet med förbättringen är att bibehålla Sveriges position. Och tillväxt, hållbara villkor och innovation också på det här området är möjliga att förena för framgång.

Jag vill understryka att det finns lovvärda initiativ i flera av de motioner som i dag är föremål för debatt. Det finns en vilja att ta gemensamt ansvar, att ta till vara avkastningen på fyndigheterna bättre liksom en ambition att Sverige ska vara en föregångare i omställningen till ett mer hållbart samhälle. I flera fall är det dock motioner som rör sådant som redan är sjösatt eller där utfästelser redan har gjorts med sikte på just det som motionären föreslår.

Efter att ha väntat länge och väl – oklart på vad – sjösatte faktiskt den förra, borgerliga, regeringen en mineralstrategi. Även om det ibland kan kännas som att månader utgör evigheter är det de facto inte länge sedan det skedde. Mineralstrategin var för övrigt något som Socialdemokraterna hade efterfrågat länge och i konsekvensens namn också välkomnade när den väl blev ett faktum. Att sjösätta ytterligare åtgärder, redan innan somliga punkter ens har återrapporterats, känns lite brådstörtat i en fråga som kräver hållbarhet, långsiktighet och väl övervägda beslut.

Jag vill i sammanhanget påminna om regeringspartiernas överenskommelse, långt mer än en kaffebordsöverenskommelse, om mineralpolitiken. Och för att inget tvivel ska råda hos svenska folket om vad som gäller vill jag citera överenskommelsen: ”Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intresse ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas.”

Herr ålderspresident! Det verkar finnas all anledning att särskilt påminna om den allra sista meningen i citatet: ”Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas.” För de av oss som någon gång sysslat med till exempel offentlig upphandling på någon nivå, är det mycket tydligt vilken enorm skillnad det är mellan just ”bör” och ”ska” i det svenska språket. I överenskommelsen mellan regeringspartierna står det ”ska”. Det innebär att det inte blir någon utvinning av vare sig uran, olja eller gas så länge Miljöpartiet och Socialdemokraterna sitter vid makten.

Mineralpolitik

De fyndigheter som finns i Sverige ska berika dem som bor här, vilket de också gör. Samtidigt som gruvnäringen medför välstånd och tillväxt är det en bransch som måste utvecklas genom noggranna överväganden och med hänsyn till eventuella motstående intressen. Den tidigare nämnda mineralstrategin berör också motstående intressen, en del är påbörjat, annat är ännu kommande. Flera är de platser i Sverige där tillgången på arbetstillfällen skulle ha blivit rejält begränsad om det inte vore för att fyndigheter togs om hand och omvandlades till beståndsdelar i bostäder och fordon, offentliga byggnader och reningsprodukter i till exempel livsmedelsindustrin.

Sverige är och fortsätter vara rikt genom att många är i arbete och bidrar till tillväxt och till vår gemensamma välfärd. Att genom radikalt höjda avgifter genast få gruvbolagen att bidra mer till uppbyggnaden av vårt land låter måhända sympatiskt, men det finns ingen som helst anledning att föregripa den översyn av mineralavgiften som regeringen har aviserat. Det är således inte heller otänkbart att gruvbolagen i en nära framtid i något större utsträckning än i nuläget betalar för de fyndigheter som man drar nytta av.

En fyndighet som man inte heller framdeles kommer att kunna dra nytta av i Sverige är gas och olja – eller för den delen uran. I sammanhanget vill jag än en gång påminna om att Sverige har strikta miljöbestämmelser, vilket har nämnts tidigare. Jag vill också påminna om att detta förankras i den överenskommelse som finns mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är väldigt tydligt i överenskommelsen att utvinning av olja, gas och uran inte kommer att medges i Sverige med Miljöpartiet och Socialdemokraterna vid makten.

Just nu är det trendigt med verbet hedra. Det här är ännu ett exempel på en överenskommelse som jag och det parti jag företräder, Socialdemokraterna, har för avsikt att hedra.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag lyfta fram omsorgen om de platser där gruvdriften sker. Den förra borgerliga regeringen uppmärksammade i den flera gånger nämnda mineralstrategin såväl markanspråk som samhällsutmaningar i termer av behov av infrastruktur och offentlig service. En följd av det uppmärksammandet är till exempel en handbok till kommuner som står inför gruvetableringar. Jag ser fram emot att få ta del av gruvsamordnarens erfarenheter och förslag för en fortsatt fungerande samexistens mellan gruvnäringen, naturmiljön och lokalsamhället.

De aktuella expansioner som Sverige står inför i till exempel Kiruna och Malmberget ställer stora krav på involverade aktörer. Näringsutskottet har helt följdriktigt med tanke på LKAB:s ägarförhållande höga förväntningar på det sociala ansvar bolaget kommer att axla med stöd av de riktlinjer som styr verksamheten.

En gruvexpansion kan medföra olägenheter för den enskilde, därom råder inget tvivel. Att ändra minerallagen i syfte att värna den enskildes rätt bedömer utskottet däremot, med stöd i en rapport från Kungliga Tekniska högskolan, inte som rätt väg att gå. Ersättningsreglerna i expropriationslagen däremot skulle kunna justeras i syfte att minska påfrestningen för den enskilde i samband med gruvexpansion. Motioner med det syftet kommer att behandlas av civilutskottet under nästa riksmöte.

Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga reservationer på det mineralpolitiska området och bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Till sist vill jag också uttrycka stolthet över Sverige och på det sätt vi gemensamt värnar om varandra, men också om hållbara förutsättningar för tillväxt och utveckling. Ett Sverige som håller ihop är målet, så också på mineralpolitikens område.

(Applåder)

Anf.  20  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att hälsa Hanna Westerén välkommen till talarstolen. Som jag har noterat är det ditt första anförande och replikskifte. Jag kommer ihåg mitt första replikskifte mot Krister Örnfjäder från Socialdemokraterna. Jag tyckte han var lika lång som bred. Han var riktigt skrämmande, men jag överlevde. Du gjorde det här väldigt bra, och jag hoppas att jag inte är lika skrämmande.

Nåväl, Hanna Westerén säger att det är ett löfte från Socialdemokraterna att man inte ska bryta uran i Sverige. Då är min fråga: Hur mycket är det egentligen värt? Före valet lovade ni väljarna att ni inte skulle röra ROT, ni skulle inte höja bensinskatten och ni lovade att satsa på näringslivet. Men dessa löften bröt ni ganska raskt efter att ni kom till makten. Hur ska vi kunna lita på er nu?

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna helt går ifrån det som ni tidigare har sagt här i kammaren, nämligen att ni vill förbjuda uranbrytning. I dag vill ni inte ens bifalla Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. I stället hänvisar ni till något slags intern överenskommelse i regeringen om att ni inte ska öppna upp för utvinning av uran.

Sedan tycker ni inte heller att det behövs något kommunalt veto när det gäller prospektering av alunskiffer. Samtidigt säger miljöminister Åsa Romson att hon inte vet om den interna överenskommelsen ens leder till någon lagstiftning.

Så min fråga är då: Hur kan en så kallad intern överenskommelse stå över svensk lagstiftning?

Anf.  21  HANNA WESTERÉN (S) replik:

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag tacka för det varma välkomnandet. Det är otroligt roligt att ha förmånen att företräda Socialdemokraterna i riksdagen.

Det är ett löfte från Socialdemokraterna att inte bryta uran. Det är en överenskommelse med Miljöpartiet som jag känner mig mycket trygg med.

Jag vill också bemöta det som Helena Lindahl säger om näringslivspolitik. Jag tycker att den går väl hand i hand med regeringens ja till Norrbotniabanan, satsningen på järnvägsunderhållet och ett fortsatt arbete med hållbara förutsättningar för gruvnäringen. Jag tror att det är möjligt att förena tillväxt med ansvar.

Anf.  22  HELENA LINDAHL (C) replik:

Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Jag tycker egentligen inte att jag fick svar på frågan över huvud taget.

Ni beskattar näringslivet med 27 miljarder samtidigt som ni tillför exportsatsningar med 200–300 miljoner kronor per år mandatperioden ut. Jag skulle inte vilja kalla det en storsatsning på näringslivet när man beskattar näringslivet med 27 000 miljoner.

Nåväl, jag ger Hanna Westerén en ytterligare möjlighet att svara på frågan. Hur kan en så kallad intern överenskommelse inom regeringen stå över svensk lagstiftning när det gäller uranbrytning?

Anf.  23  HANNA WESTERÉN (S) replik:

Herr ålderspresident! Jag var lite tveksam om jag verkligen skulle ta upp det här, men jag måste ändå göra det. Jag tycker att det är märkligt att Helena Lindahl har ett sådant högt tonläge. Hon ingår i Centerpartiet. Centerpartiet satt i regeringen i åtta år och presenterade inte ens i närheten av en överenskommelse om att inte utvinna uran, olja eller gas.

När det gäller näringslivssatsningar tror jag att framtiden kommer att utvisa att Socialdemokraterna och Miljöpartiet är nog så näringslivsvänliga och främjar tillväxt, också med ett ansvarsfullt förbud mot uran, som vi är helt överens om.

(Applåder)

Anf.  24  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M):

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna och samtliga motioner.

Sverige är i dag ett välmående land. Det är ett välstånd som är byggt på de resurser som finns i skogen, i marken, i våra älvar och i industrin som förädlar det vi höstar in från naturen.

De flesta är fortfarande överens om att dessa naturtillgångar är värda att ta vara på. Det finns få politiker i dag som skulle föreslå att vi försvårar eller förbjuder de näringar som har placerat Sverige i den absoluta välfärdsligan i världen.

Och världen håller på att förändras, i de flesta fall till det bättre. Tidigare fattiga länder klättrar ur fattigdom och mot ett samhälle som har råd med och vill investera i infrastruktur, i modern teknik och i ny hållbar energiproduktion. Gemensamt för utvecklingen är att den kräver stora volymer råvaror, råvaror som Sverige har. Inom EU står Sverige för 90 procent av järnmalmen. Vi har blymalm, zink, silver och koppar.

Ett långsiktigt utnyttjande av markens råvaror kräver att vi vårdar och skyddar vår miljö. Sverige har därför en av världens hårdaste miljölagstiftningar. Det är en lagstiftning som ska se till att resultatet av gruvdriften blir en tillgång och inte förstör förutsättningarna för oss som bor här, för naturen eller för andra näringar. En välskött gruvindustri främjar tillväxt och välstånd. Motsatsen leder till något helt annat.

Mineralpolitik

Herr ålderspresident! År 2013 enades alliansregeringen om en mineralstrategi som inte bara ska säkra gruvornas framtid utan även se att gruvindustrin kan samexistera med övriga samhället. Strategin identifierar fem strategiska områden för en långsiktig och hållbar mineralanvändning. En åtgärdsplan på totalt 19 åtgärder föreslås för att nå målen. I betänkandet hänvisar regeringen till de åtgärder som alliansregeringen föreslagit. Några åtgärder är genomförda, andra pågår eller är på gång.

Åtgärder som föreslås är bland annat en kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotentialen för svenska metall- och mineraltillgångar, kartläggning av Sveriges styrkeområden och utmaningar inom gruv- och mineralforskningen och ett nationellt mineralforum för att främja dialog, kunskapsutbyte och samordning.

Genomlysningen, som mineralstrategin gör, är en förutsättning för en fortsatt framgångsrik gruvnäring i Sverige och inte minst för möjligheterna för en levande landsbygd. Det är där gruvindustrin finns, inte i storstadsregionerna. När vi talar om nationella tillväxtmotorer är det nästan utan undantag Stockholmsregionen, och ibland Göteborg och Malmö, som lyfts fram. Ett mått på hur lyckad en region är kan målas i bnp per capita, nämligen hur mycket varje enskild individ tjänar. Då vinner Stockholm nästan alltid.

Men undantag finns, och det undantaget heter Norrbotten. De år då gruvnäringen går som bäst är det Norrbotten som är Sveriges tillväxtmotor mätt i bnp per capita. Det om något borde säga allt om betydelsen av den svenska gruvnäringen för den svenska ekonomin och för det svenska välståndet.

Herr ålderspresident! När hjulen snurrar och efterfrågan ökar är det lätt att bli fartblind och bara köra på. Det är i de fallen som världens kanske strängaste miljölagstiftning kommer till sin rätt. Miljöbalken säkrar att gruvdriften kan utföras med minimal påverkan på miljön runt omkring. Den ställer krav på driften inte bara när det går bra, utan kräver även att det finns medel den dag gruvan avvecklas, antingen frivilligt eller om det mot förmodan skulle ända i en konkurs. Tydliga regler krävs. Det gynnar både bolagen själva och det övriga samhället och säkrar en levande gruvnäring i Sverige.

De flesta inser värdet av denna viktiga industri, och inte många för fram förslag om avveckling. Men vi hör ibland röster som säger att gruvindustrin bör begränsas, att den bör ge vika till förmån för andra intressen. Från Miljöpartiet och Vänsterpartiet hördes rätt högljudda krav förra mandatperioden, lite mer lågmälda i dag. De vill se en begränsning av gruvinvesteringarna i Sverige.

Världen utvecklas, människor får det bättre, broar byggs, mobiltelefoner och mobilnät breder ut sig. För utvecklingen krävs mineraler, mineraler som förvisso också finns i andra delar av världen men i länder som mycket sällan kan uppvisa den tuffa miljölagstiftning som vi har i Sverige.

Jag tror inte att vare sig miljöpartister eller vänsterpartister egentligen har något emot att världens länder klättrar på välfärdsskalan eller att de människor som bor i dessa länder får tillgång till infrastruktur och mobiltelefoner. Min undran blir då: Är det inte bättre att vi har en gruvindustri i Sverige som regleras av en tydlig och stark lagstiftning, än att brytningen sker i länder med mycket sämre kontroll, där både människor och miljö skadas?

Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Vad gruvnäringen egentligen tillför lokalmiljön är en fråga som ofta diskuteras. I den svenska minerallagstiftningen sätts ersättningen till staten och markägaren till 2 promille av värdet på de mineraler som omfattas av koncessionen och som har brutits under året. Under valrörelsen lyftes frågan fram, och bland annat Vänsterpartiet krävde en höjning av avgiften till 10 procent. Motiveringen var att gruvorna bara kostar lokalsamhället och inte tillför någonting. Samtidigt säger Vänsterpartiet i en av sina reservationer i dagens betänkande att ”genom nya gruvetableringar skapas framtidstro i regioner som tidigare har drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning”.

Gruvnäringen skapar alltså det som kanske är viktigast av allt för en levande landsbygd, arbetstillfällen. Det gäller inte bara arbetstillfällen i gruvan utan också i livsmedelsaffären och på hotellet. Det byggs vägar och infrastrukturen förbättras. Det ska dessutom erinras att de bolag som verkar här betalar bolagsskatt och att krav på fondering för avveckling och återställning finns i miljöbalken och är en förutsättning för att få tillstånd.

Gruvnäringen i Sverige är en del av vår framgång och tillväxt, och just nu har vi 17 gruvor i drift.

Men konjunkturläget är osäkert. För några få år sedan talades det om en gruvboom i Sverige. Sedan stannade tillväxten i Kina av, och det drabbade även oss. De stora, etablerade bolagen överlever, men även de bromsar sina satsningar och investeringar. Nyetablerade mindre bolag, som fortfarande inte har samlat på sig en kapitalreserv, märker av konjunkturnedgångar mycket hårdare.

Senaste konkursen gäller Northland Resources, som alla hade skyhöga förväntningar på. I mitten av januari 2013 besökte Stefan Löfven gruvbolaget och var närmast lyrisk över det han såg. Det luktar pengar, sa Stefan Löfven under gruvbesöket, enligt ett videoklipp på Northland Resources hemsida. Nu visade det sig att det inte alls var så glamoröst i gruvindustrin. En vecka senare kom det fram att bolaget var i akut kapitalnöd, och i dag är bolaget satt i konkurs.

LKAB kommer på grund av de låga järnmalmspriserna att minska sin personalstyrka med 400 anställda. Senast i går varslades 100 av deras tjänstemän. Man skär inte guld med täljkniv. Man gräver fram det med blod, svett och tårar och en gedigen portion kapital.

Herr ålderspresident! Det finns stora vinster att göra i gruvindustrin både för bolagen och inte minst för Sverige som land. Men det finns också stora risker, risker för miljön och för samhällen som först satsar och därefter upplever att jobben flyttar därifrån.

Vår uppgift från riksdagens sida blir att minimera riskerna och ge bra förutsättningar. Det gör vi genom en sträng och nödvändig miljö- och minerallagstiftning. Det gör vi genom att ha ett näringslivsklimat i Sverige som inte skattar ihjäl sina företag vare sig det gäller kilometerskatt eller populistiska förslag på extrema mineralbeskattningar. Vi gör det med bra handelsavtal och en regering som förstår näringslivets utmaningar. Det senaste saknar vi just nu.

Anmärkningsvärt i dagens betänkande är att Vänsterpartiet inte längre står bakom sitt krav på en 10-procentig gruvskatt. De kanske har insett att kravet de drev i valrörelsen på sikt leder till färre företag och arbetstillfällen där de behövs som mest, på vår svenska landsbygd. Det leder till minskad export, till lägre skatteinkomster och därmed till mindre pengar till vår sjukvård, våra skolor, vår äldreomsorg.

Mineralpolitik

Det är gruvorna, det är skogen och det är vattnet som har lagt grunden för vår svenska framgångssaga. Därefter har många andra näringar vuxit fram – fordonsindustri, mobiltelefoni, kemiindustri och stålverk. Den gemensamma nämnaren för alla dem är den nära kopplingen till våra naturresurser. Vi vill ha kvar dessa företag. Vi moderater vill därför ha en politik som gynnar hela samhället. När Stefan Löfven talar om en återindustrialisering säger vi att vi inte vill börja om från noll. Vi vill utveckla och bygga på landet. Sverige är bra, men vi vill så mycket mer med vårt land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Helena Lindahl (C) och Said Abdu (FP).

Anf.  25  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr ålderspresident! Jag ska vara tydlig, Cecilie Tenfjord-Toftby. Vi i Vänsterpartiet står kvar vid vårt ställningstagande att 10 procent är en rimlig nivå på det man borde kunna beskatta gruvbolagen med. Man tar någonting ur jorden, och det kommer för alltid att försvinna efter att det utvunnits.

För mig blir det tydligt att Moderaterna saknar en landsbygdspolitik när till och med den moderata talespersonen i landsbygdsfrågor erkänner att Moderaterna saknat det. Man tillsätter en arbetsgrupp för hela Sverige.

Då hamnar ni i ett väldigt tydligt läge. Moderaterna ser inte hela Sverige. Man ser industrier och företagare. Man ser hela tiden med oro på svenskt företagande. Men man glömmer alltid människorna. Man glömmer alltid dem som bor bredvid gruvan och dem som bor på landsbygden. Man prioriterar alltid de rika i storstäderna. Det blev väldigt tydligt i höstas när vi röstade om budgeten. Då satsades 1 miljard kronor från landsbygden rakt in i Stockholms rika förorter.

Är det rimligt att man ska kunna mineralprospektera i naturreservat och Natura 2000- och världsarvsområden, Cecilie Tenfjord-Toftby? Är det rimligt att vi tillåter att man prospekterar i till exempel Nikkaluokta, som är ingången till Kebnekaisemassivet? Vi har en enorm turistnäring där, och våra svenska fjäll tas till vara på ett bra sätt för allmänheten. I det området funderar man på att prospektera för en gruva, vilket skulle förstöra hela den entrén.

Som jag uppfattar det är detta inget problem i Moderaternas värld. I min värld är det dock väldigt allvarligt om vi förstör vår fina fjällmiljö eller andra viktiga naturvärden i Sverige bara för att vi ser till företagens intresse. Vi borde se både till miljön och till människan.

Anf.  26  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M) replik:

Herr ålderspresident! Nu har jag tyvärr inte miljöbalken och dess lagstiftning framför mig. Men jag kan informera ledamoten om att miljöbalken i dag ställer mycket hårda krav på gruvdrift i våra naturområden. Det är näst intill omöjligt att få tillstånd till gruvdrift, och det är jag väldigt glad för. Jag är mycket stolt över vår svenska miljölagstiftning. När det gäller prospektering är också kraven väldigt höga. Jag är inte alls orolig för att man ska förstöra vår fantastiska svenska vackra natur, som jag självklart vill se bevarad.

Mineralpolitik

När Vänsterpartiet pratar om att vi inte skulle värna om människor på landsbygden vill jag säga att människor på landsbygden inte vill bo i ett museum. Människor på landsbygden vill bo och arbeta där de är. Den svenska gruvdriften är i dag en förutsättning för utveckling i många samhällen, speciellt i Norrland, och för att människor ska kunna stanna kvar.

Gruvan i Kiruna är kanske ett av de nyaste eller bästa exemplen på att någonting händer. Man har genom en lång process kommit överens med dem som bor där om att gruvan ska utvecklas, staden byggas och stora resurser satsas. Det är en förutsättning för att man ska kunna ha kvar gruvdriften. Det är en förutsättning för att människor ska stanna kvar på landsbygden.

Att skatta ihjäl företag leder inte till jobb. När Vänsterpartiet säger att det finns stora pengar i gruvbolagen hoppas jag att ni också kommer ihåg den senaste konkursen, LKAB:s uppsägningar och deras varsel av ytterligare 300 människor, som nu troligtvis blir utan jobb. Hur hade det sett ut om de dessutom hade haft en 10-procentig mineralskatt ovanpå det? Hur många hade då blivit av med sina arbeten på den svenska landsbygden?

Anf.  27  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr ålderspresident! Den moderata ledamoten lyfter två väldigt intressanta exempel, som båda är värda att stanna upp vid. Det är dels Kiruna, dels Pajala.

Är det någonstans denna debatt förs på ett tydligt sätt är det i Kiruna. Kirunaborna ser varje dag vilka stora fyndigheter som plockas ut ur gruvan. De ser hur LKAB ändå är ett välmående och fungerande företag, trots att man går in i en lågkonjunktur och tvingas till uppsägningar.

Men samtidigt ser de att en stad behöver flyttas. Det hus man äger köps bara till marknadsvärdet, inte för den totala kostnad som man själv som privatperson kommer att behöva ha för flytten. Man ser alltså hur företagets vinster blir en kostnad för den enskilde. Det gör att den här debatten är högst levande i Kiruna, och där kan man verkligen se skillnaden när företagens intressen ställs mot människornas.

Det andra exempel som Cecilie Tenfjord-Toftby lyfter fram är Pajalagruvan. Där måste man verkligen säga att de uppgifter som kom förra veckan gällande regeringens inblandning i tillstånden för gruvan är väldigt intressanta. Cecilie Tenfjord-Toftby står nu här och säger att miljölagens krav är mycket hårda. Men vi har haft en regering som misstänks ha blandat sig i en tillståndsprocess och sett till att Northlandgruvan i Pajala skulle komma på plats så snabbt som möjligt. Man har rundat miljölagstiftningen, trots att det funnits stora krav både från länsstyrelsens miljöenhet och från andra tillståndsgivare.

Nu ser man de miljöskadliga effekterna till exempel i form av att grundvattennivån sjunkit i en av de angränsande myrarna. Ska vi verkligen hantera miljölagstiftningen på det sättet att vi inte ens följer miljöbalkens tillståndsgivning utan rundar den för att det är viktigt för företagens intressen?

Anf.  28  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M) replik:

Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Lagar ska följas. Jag förstår också på repliken från Håkan Svenneling att det egentligen inte är lagstiftningen i sig som han är orolig för, utan att man inte alltid följer lagen. Om det nu skulle visa sig att lagen inte följs ska de som brutit mot den straffas. Så är det. Moderaterna har ingen annan åsikt. Jag har själv följt debatten i medierna, och jag blev orolig när landshövdingen i Norrbotten kommenterade just det här. Om det visar sig att något har skett som bryter mot den svenska miljölagstiftningen måste det fram i ljuset och straffas, och jag hoppas verkligen att det i så fall sker. Ingen, varken en privatperson eller ett bolag, ska bryta mot den svenska lagstiftningen.

Vår svenska miljölagstiftning är faktiskt förutsättningen för att vi även i framtiden ska ha en levande gruvnäring i Sverige. Börjar man nagga miljölagstiftningen i kanterna kommer det på sikt även att drabba gruvnäringen, och det hoppas jag att både de som företräder näringen och de som företräder myndigheterna förstår. På det sättet gör man sig själv en björntjänst. Man gynnar ingen – inte bolagen, inte miljön, inte människorna som bor där. Där har jag ingen annan åsikt än Håkan Svenneling.

Jag tror på den svenska lagstiftningen, och jag tror på den svenska gruvnäringen. Men jag skulle vilja att den nuvarande rödgröna regeringen med Vänsterpartiet som samarbetspartner ser till att bolagen i Sverige inte skattas ihjäl och ser till att vi har ett näringslivsklimat som gynnar arbetstillfällen. Man måste inse att gruvnäringen är en förutsättning för arbetstillfällen och välmående på Sveriges landsbygd, kanske speciellt i den norra delen av vårt land.

Anf.  29  ANNIKA LILLEMETS (MP):

Herr ålderspresident! Vi är beroende av metaller för att vårt moderna samhälle ska fungera. Men metaller är ändliga resurser, och gruvdrift medför omfattande miljöproblem och konflikter med andra näringar och intressen. Det gäller alltså att hushålla klokt med våra metaller. Detta vill jag passa på att fördjupa mig i.

Nils Johansson, forskare på avdelningen för industriell miljöteknik vid Linköpings universitet, har i sin forskning visat på att det finns en enorm potential för återvinning av metaller. Han har funnit att bara hälften av de metaller som brutits ur jordskorpan är i användning i dag, medan resten finns på deponier, i gruvindustrins slagghögar, i gamla datorer och vitvaror med mera. Hans forskarkollega Björn Wallsten har undersökt vad som finns under våra städer. Där ligger stora mängder metaller till ingen nytta i form av nedlagd infrastruktur, såsom gamla elnät och kablar, rester från nedlagda spårvagnslinjer, gamla fjärrvärmerör, stadsgasledningar med mera.

Gamla elektronikprylar innehåller bland annat sällsynta jordartsmetaller, såsom koppar, silver, palladium och kobolt. Tillsammans har vi en enorm gruva i våra egna byrålådor. Ett exempel: Svenskarna har ungefär 25 miljoner gamla mobiltelefoner hemma. Genom att återvinna dessa telefoner skulle vi kunna få tillbaka många sällsynta metaller och minska behovet av att plocka upp nytt, med allt vad det innebär av energiåtgång, växthusgasutsläpp, spridning av miljögifter och förorenande av vatten. Framtidens gruvor finns i våra hem och under våra fötter, skulle man faktiskt med ganska stort fog kunna säga.

Mineralpolitik

Det är väldigt viktigt att vi som lever i rika länder minskar vårt ekologiska fotavtryck. Om alla konsumerade som svenskar skulle vi behöva tre fyra jordklot i stället för det enda vi har. Därtill är konsumtionen väldigt ojämnt fördelad. Vi har alltför många fattiga även i vårt rika land. Saker måste produceras så att de håller länge och så att de kan återvinnas på ett enkelt och säkert sätt.

Det ska vara enkelt och lönsamt att reparera och återvinna, inte minst metaller. S och MP uttrycker i regeringsöverenskommelsen att vi ska minska avfallet, öka återvinningen och göra det lönsamt att återvinna. Det är alldeles utmärkt. Men än så länge är fokus på nybrytning av metaller medan alltför lite återvinns. Nils Johansson, forskaren jag nämnde förut, har undersökt hur det kan komma sig.

Han konstaterar att de ekonomiska styrsystemen i Sverige missgynnar återvinning och kraftigt subventionerar nybrytning. Det handlar om sådant som att återvinningsföretagen får betala 435 kronor per ton för de rester som måste deponeras sedan metallen tagits till vara medan gruvorna är helt befriade från deponiskatt. Vidare har gruvsektorn lägre koldioxid- och energiskatt än återvinningssektorn, och de statliga anslagen till gruvrelaterad forskning är avsevärt högre än till forskning om återvinning. Prospekterare får också statligt stöd av Mineralinformationskontoret.

Enligt Johansson motsvarar dessa stöd ett värde på över 30 miljarder kronor per år. Därtill kommer ytterligare politiskt stöd till gruvsektorn i form av till exempel infrastruktur för miljardbelopp. Detta trots att, enligt Johansson, återvinningssektorn tycks skapa ett högre ekonomiskt värde per producerat ton än gruvsektorn om alla aspekter tas med.

Även SGU, Sveriges geologiska undersökning, pekar på detta. I den kartläggning och analys som myndigheten gjorde i samråd med Naturvårdsverket av utvinnings- och återvinningspotentialen för Sveriges mineraltillgångar, som redovisades i en rapport i december 2014, framgår att det behövs fördjupad kunskap om miljöpåverkan av de olika försörjningsalternativen och om återvinningspotentialer i gruvavfall, deponier och så kallad urban mining, det vill säga att ta upp det som ligger under våra fötter.

Vidare konstaterar utredningen att en ökad återvinning från gruvavfall kan vara aktuellt för så kallade sällsynta jordartsmetaller och fosfor, även om det i dagsläget saknas tekniska lösningar för att utvinna även dessa till konkurrenskraftiga kostnader. Det är kostnaderna som är avgörande.

Det ligger väl i linje med ett annat mål som uttrycks i regeringsöverenskommelsen: Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Det är viktigt att se över hur vi kan ställa om de ekonomiska styrsystemen så att återvinning och hushållning med resurser snarare än nybrytning uppmuntras.

Vidare står det i regeringsöverenskommelsen: Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Det står också: Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intresse ska beaktas.

Mineralpolitik

Därför ska en analys av framkomliga vägar göras inom Regeringskansliet. Det är ett mycket angeläget arbete. Det är inte hållbart att exploateringsintressen i praktiken får fortsätta att gå före alla andra intressen eller att samhället i alltför hög grad står för notan för de skador som gruvdriften ändå orsakar och efterbehandling.

Skyddet för miljön räcker tyvärr inte i praktiken. Vi behöver gå längre. Det gäller också att hålla i minnet vad gäller andra intressen att till exempel turistindustrin ökar starkt i Sverige i andel av både bnp och sysselsättning medan gruvindustrin förändras så att alltmer kan göras av maskiner och robotar och allt färre mänskliga arbetare behövs.

Gruvdrift är normalt inte förenligt med turism. I attraktiva naturområden får man helt enkelt välja om man vill ha gruvjobb i några decennier. De är per definition begränsade i tiden. När mineralerna är upptagna ur jorden tar jobben slut. Eller så väljer man turism, rennäring, jordbruk och så vidare, som kan ge försörjning till lokal befolkning under många år och under lång tid, helt enkelt ett långsiktigt tänkande.

Det är också enligt min mening alldeles orimligt att våra gemensamma tillgångar i princip skänks bort när gruvbolagen betalar endast 2 promille av värdet av de mineraler de brutit under ett år till fastighetsägare och staten. Den totala mineralersättningen till staten under 2013 var endast 1,7 miljoner. Det är extremt lågt jämfört med andra länder, som har påpekats här.

Det är värt att påminna sig om hur det var i Sverige fram till 1993. Då fanns institutet kronoandel som innebar att i en bearbetningskoncession som beviljats någon annan än staten hade staten rätt till andel med hälften. Dåvarande riksdag fattade beslut om en minst sagt dramatisk förändring från 50 procent till 2 promille varav endast en halv till staten och resten till fastighetsägaren. Det måste till en förändring av detta. Jag ser fram emot den översyn av mineralavgifterna som regeringen avser att göra. Det ska bli mycket intressant.

Herr ålderspresident! Jag har sparat det bästa till sist. Äntligen! Äntligen har Sverige en regering som klart och tydligt säger nej till att öppna för utvinning av uran, olja eller gas. Det är lite patetiskt när Helena Lindahl försöker säga att vi har svikit våra vallöften efter att Centerpartiet har suttit i en alliansregering och röstat nej till veto mot uranprospektering och uranbrytning i åtta år. Det blir lite märkligt.

Vi måste väl ändå låta regeringen återkomma med förslag på exakt hur man vill göra det man har lovat att man ska göra. Det är väl ändå rimligt. Jag känner mig mycket trygg med det. Det är verkligen på tiden att vi har en regering som satt ned foten.

Med allt detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf.  30  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Politiska partier måste enligt mitt tycke alltid gå framåt och utvecklas, Annika Lillemets. När Centerpartiet satt i regeringen var det ingen hemlighet att Centerpartiet redan då ville förbjuda uranbrytning och gärna också ha ett kommunalt veto för prospektering. Problemet var bara att vi hade tre andra kompisar som inte ville det.

I dag sitter ni i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna. Ni har alla möjligheter att införa ett lagstiftat förbud, men det gör ni inte. Ni skulle till och med få stöd av Vänsterpartiet. Vänsterpartiet säger självt att det nu ska stödja Centerpartiets motion, men det gör inte Miljöpartiet. Miljöpartiet tycker att det räcker med en intern överenskommelse.

Mineralpolitik

Vad händer, Annika Lillemets, om det skulle öppnas för uranbrytning i Sverige? Sådana saker kan förändras över tid. Det kan hända att det blir en annan regeringskonstellation. Vi vet alla hur det är. Byter man partier eller konstellationen i en regering kan det hända väldigt mycket saker.

Ni var under förra mandatperioden väldigt pigga på att införa en lagstiftning. Men det vill ni inte göra i dag. Ingen kan väl inbilla någon att ni inte har svikit ert vallöfte. Det är klart att ni har svikit ert vallöfte. Före valet sa ni att ni ville förbjuda uranbrytning och dessutom införa en kommunal vetorätt mot prospektering efter uran.

I dag säger ni: Vi behöver ingen lagstiftning. I dag säger ni dessutom att det är jättebra att prospektera, eftersom man då får lära sig väldigt mycket. Exakt så står det i betänkandet som ni i dag ska bifalla. Hur kan det komma sig, Annika Lillemets?

Anf.  31  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr ålderspresident! Helena Lindahl vränger till verkligheten på ett något märkligt sätt. Vem har sagt att vi inte vill ha lagstiftning? Det har vi inte över huvud taget sagt. Vem har sagt att det inte behövs? Det är Helena Lindahl som säger det.

Jag litar på vår regeringsöverenskommelse. Jag litar på att regeringen kommer att komma tillbaka med förslag på hur vi ska åstadkomma detta oerhört tydliga. Vi ska inte öppna för brytning av uran eller för den delen olja eller fossilgas. Precis så står det i regeringsöverenskommelsen. Möjligen drack man kaffe när man skrev den, men jag tar den på allvar i varje fall. Det är ganska märkligt att förringa den på det sättet.

Självklart kan saker och ting ändras om regeringen inte längre sitter vid makten. Men vi har den regering vi har nu, och jag litar på att den kommer att ta fram förslag till riksdagen. Sedan får vi ta ställning till det, helt enkelt. Det är första gången vi har en regering som faktiskt tar den här frågan på allvar och som kan göra någonting åt den.

Det är väl utmärkt om Centern då kommer att stödja vad som nu kommer att bli lagstiftning eller annat när vi tar beslut här i riksdagen om det. Jag tycker att det är att slå in en öppen dörr nu. Och att påstå att vi skulle ha svikit våra vallöften är befängt. Det är tvärtom. Vi jobbar med dem på riktigt i regeringen.

Anf.  32  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Tack, Annika Lillemets, för svaret! Jag känner mig inte alls betryggad eller nöjd.

Jag tror att det finns människor som i dag sitter och tittar och följer det här som kanske också är väldigt oroliga. Det handlar om boende i Jämtland eller på Skaraborgsslätten som är oroliga: Kommer det att ske någon brytning? Varför kan inte regeringen gå med på att utreda en lagstiftning? Hur kan det komma sig att regeringen tycker att vi inte behöver något kommunalt veto när det gäller prospektering? Gudarna ska veta att prospektering lägger en död hand över bygden.

Då undrar jag: Varför kan inte Miljöpartiet bifalla en motion där man ger kommunerna vetorätt i fråga om prospektering av uran i alunskiffer? I alunskiffer förekommer nämligen rikliga mängder av uran, olja och gas, som säkert Annika Lillemets vet. Jag tycker att det är väldigt underligt. Varför kan man inte bifalla motionen, som helt enkelt säger att vi ger kommunerna vetorätt?

Mineralpolitik

Sedan känner jag mig inte alls speciellt trygg när det gäller lagstiftning. Det var nämligen så att P1 intervjuade mig och även Åsa Romson för ett par veckor sedan. Då frågade man Åsa Romson, som för övrigt också är miljöminister, om den interna överenskommelse som Annika Lillemets hänvisar till. Åsa Romson säger att hon inte vet om överenskommelsen kommer att leda till lagstiftning. Om hon, som är miljöminister, inte ens vet om det här kommer att leda till lagstiftning undrar jag: Vad är det då värt, Annika Lillemets?

Anf.  33  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr ålderspresident! Miljöpartiet har alltid varit emot uranbrytning. Därmed följer självklart att vi är emot prospektering. Det gäller även för fossilbränslen. Det har inte på något sätt ändrat sig. Vi har alltid drivit frågan på de sätt som har stått oss till buds i opposition eller nu, för första gången, i regering.

Jag håller med om att det lägger en död hand över bygden. Det håller vi med om. Men där ni har suttit i åtta år och röstat emot er övertygelse har vi nu en regeringsöverenskommelse. Jag tycker att vi måste ge regeringen en chans. Låt regeringen komma med förslag! Jag litar, precis som Hanna Westerén, på det som har överenskommits. Jag tycker att det är ganska märkligt att fästa så lite vikt vid detta.

Ni är mycket välkomna att hjälpa till i arbetet. Vi behöver vara många som ställer oss bakom detta, så att vi verkligen i praktiken får ett stopp för prospektering och annat. Vi håller med om er motion. Men vi tycker helt enkelt att det är att slå in en öppen dörr nu när arbete pågår. Låt regeringen göra sitt jobb och återkomma!

Anf.  34  SAID ABDU (FP):

Herr talman! Gruvnäringen är en av vårt lands viktigaste basnäringar. Gruvnäringen genererar viktiga råvaror, skatteintäkter och arbetstillfällen. Modern gruvbrytning har mindre påverkan på miljön än vad äldre brytning hade, tack vare modern teknik. Det är positivt när gamla gruvor återöppnas för att utvinna fyndigheter, tack vare den moderna tekniken, eller när befintliga gruvor utökar sin utvinning på ett mer hållbart sätt.

Men vi vet alla att gruvnäringen också ger upphov till konflikter och djup misstro mellan olika grupper och intressen. Tillväxt och jobb ställs ofta mot miljö och exempelvis rennäring. Det är centralt att vi kan hantera och ta hänsyn till dessa olika intressen.

Den svenska minerallagen är bland de allra hårdaste i världen. Den 1 augusti 2014 skärptes minerallagen ytterligare så att den enskildes ställning vid prospektering har förbättrats. Det har införts hårdare krav på vad en arbetsplan ska innehålla och processen kring denna.

Alliansregeringen tog fram en mineralstrategi som lägger en god grund för hur Sverige ska kunna anta utmaningar och ta till vara de möjligheter som ges för jobb och tillväxt genom att Sverige fortsätter att utvecklas som EU:s ledande gruvnation.

Gruvnäringen står ofta för omfattande ingrepp i naturen och påverkar miljön negativt. Polluter pays-principen, det vill säga att förorenaren betalar, är en liberal grundläggande princip som bör vara ryggraden i alla verksamheter, liksom allemansrättsliga principer. Det är angeläget att ansvariga myndigheter lägger större vikt vid att kontrollera de potentiella mineralföretagens ekonomiska styrka för att bland annat säkerställa företagens möjlighet att ta det fulla ansvaret för den miljöpåverkan som kan komma att ske.

Mineralpolitik

Herr talman! Samerna är ett urfolk och en erkänd minoritet. Samhället har ett särskilt ansvar, såväl historiskt som utifrån internationella konventioner, att inte inskränka urfolkens möjligheter att värna sin kultur och fortsätta att utöva renskötsel. Men den samiska kulturen och renskötseln känner sig i dag hotade av exploateringsintressen.

Alliansregeringen genomförde lagändringar för att stärka de samiska intressenas roll i processen kring mineralutvinning. En rätt till översättning av arbetsplanen till finska, meänkieli och samiska har införts, liksom ett krav på att en gällande arbetsplan ska sändas över till kommunen, länsstyrelsen och Sametinget. På så vis stärks rennäringens möjligheter att göra sig gällande i processen.

Vi måste ha stor respekt för de olika intressen som finns i samband med gruvdrift och mineralutvinning. Mycket tid och kraft måste läggas på att hitta fungerande samrådsformer. Förtroende måste byggas, och det görs bland annat genom en god kommunikation mellan de olika aktörerna, det vill säga mellan företag, markägare, kommuner och andra berörda, exempelvis vår ursprungsbefolkning samerna.

I mineralstrategin behandlas just frågor om samråd, och alliansregeringen gav Länsstyrelsen i Norrbottens län uppdraget att ta fram en vägledning för samråd och kommunikation mellan gruv- och rennäringarna. Båda näringarnas branschorganisationer, däribland Svemin, Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget skulle ges möjlighet att delta. Aven andra lokala organ för samer skulle ges goda förutsättningar att delta i arbetet. Uppdraget skulle ha redovisats denna vår, men projektet är tyvärr försenat. Det har varit svårt att finna lämpliga samverkansformer för genomförandet. Det tycker vi är olyckligt. Det är därför av stor vikt att regeringen och dess myndigheter ser till att följa detta arbete framgent. Det kommer vi att göra.

Anf.  35  PENILLA GUNTHER (KD):

Herr talman! Gruvnäringen är nästan den första näringen i vårt land där man kan säga att vi verkligen hade nytta av människor som kom från andra länder.

Vallonerna, som kom till vårt land med ny teknik för både gruv- och skogsnäringarna, bidrog faktiskt till att på ett sätt civilisera vårt land när det gällde just industriell utveckling och inte minst till att skapa en förutsättning för den framgångsrika gruvnäring som vi har haft under lång tid i Sverige.

Det är viktigt att säga att det är en näring som fortfarande skapar arbetstillfällen, men som vi vet har den också haft hårda bakslag under de senaste åren. Det är en näring som kostar mycket pengar. Det krävs stora investeringar, inte minst med tanke på både arbetsmiljö och andra miljöfaktorer.

Mineralpolitik

På ett sätt är det väldigt motsägelsefullt. Man använder gruvnäringen för att framställa miljövänlig teknik, till exempel vindkraftverk, avancerad elektronik och elhybridbilar. För att framställa miljövänlig teknik utvinner man mineraler.

Det säger sig självt att det finns en inbyggd motsättning i detta. Frågan är hur länge till vi ska kunna använda våra bergarter och mineraler på det vis som vi har gjort under så lång tid. Därför ställs det naturligtvis högre krav på återvinning av det som vi redan har tagit ut.

I mineralstrategins uppföljning från december 2014 kan man läsa att det finns en stor potential för att öka återvinningen, inte minst från kommunala deponier och från industriavfallet. Där konstaterar man dock, precis som omnämns i betänkandet, att det är dålig statistik på detta. Det är väldigt svårt att få fram siffror på hur man jobbar med detta över landet. Jag skulle vilja säga direkt till Sveriges Kommuner och Landsting att det är en väldigt viktig uppgift för dem att ta reda på hur man kan använda mineralstrategin ute i kommunerna för att få ut mer sortering och återvinning av det avfall som kommer in.

Jag var i Västerås i fredags och tittade bland annat på det avfall som kommer in från England och hur man tar hand om det. Det är intressant att se att det inte bara är vårt eget avfall och deponier för våra egna hushåll och industrier utan att det också kommer från andra länder. Kanske man skulle vara ännu mer nogsam just då och se till att vi får en så bra sortering och återvinning som möjligt därifrån.

Jag var inne på att gruvnäringen kostar pengar. Det kan man verkligen säga, för det är en viktig del i detta att skapa attraktivitet som gruvland. I mineralstrategin står det om att Tillväxtanalys ska titta på detta för att skapa möjligheter för andra investerare, inte minst utifrån, att satsa riskkapital i den svenska gruvnäringen.

Vad jag kan läsa mig till, och någon annan får gärna säga om jag har fel, är det nog så att Tillväxtanalys ännu inte har kommit igång med det uppdraget. I så fall är det verkligen någonting som vi behöver trycka på för: att få in utländska investerare som är intresserade av svensk gruvnäring och vill utveckla den.

Business Sweden fick i uppdrag att göra en kommunikations- och marknadsföringsplattform för att marknadsföra Sverige som gruvland. Men vad har man att marknadsföra om man inte samtidigt kan säga att det faktiskt går att få ny gruvdrift i Sverige, inte minst med tanke på Northland? Är det verkligen värt att satsa på gruvnäringen i Sverige? Hur ska vi få utländska investerare att tycka att det inte bara är värt att satsa sina pengar, för vi är nog ense allihop om att det kostar hur mycket som helst, utan också att satsa på arbetskraften? Det måste skapas attraktiva samhällen för den arbetskraft som ska komma till Sverige.

Vi vet också att utbildningen av bergsingenjörer och andra professioner inom gruvnäringen behöver ha ytterligare påfyllning av nya människor, både utifrån och i form av utbildning inom Sverige.

Jag bodde själv i Filipstad när jag var yngre. Där utbildar man just bergsingenjörer. Det var en viss status i det, och jag hoppas att det är det fortfarande – att det faktiskt är viktigt att utbilda sig till ett sådant yrke.

Jag var också i Äspölaboratoriet i Oskarshamn häromdagen. Där tittar man på hur man kan skapa en bra slutförvaring för kärnavfall i bergrummet. Förhoppningsvis slutar vi så småningom att använda kärnkraft, men hur lång tid det tar vet vi inte än. Oavsett detta är det viktigt att vi drar nytta av den kunskap inom geologi som finns i Sverige. Vi behöver öka den, vilket också är en viktig del av förslagen i mineralstrategin: att öka geologins synlighet i skolan. Hur ska vi kunna prata om en aktiv gruv- och mineralnäring i Sverige om vi inte har människor som förstår vikten av den?

Mineralpolitik

Detta är någonting som vi ska trycka mer på också när det handlar om utbildning, anser jag. Vi måste intressera barn och ungdomar från början för vad berg, gruvor och mineraler kan bidra med exempelvis när det gäller vilka jobb man kan få i framtiden.

Annika Lillemets var inne på turismen. Det är ju så att turism är en sak och mötesindustri en annan. När det handlar om att mötas för överföring av kunskap mellan människor är det nog så att gruvnäringen har en stor framtid. Det handlar dock inte om gruppresor där man besöker gruvhål, utan det handlar helt enkelt om överföring av forskning och utvecklingskunskap mellan olika länder och olika personer inom professionen. Där tror jag också att vi ska fortsätta uppmuntra dem som jobbar inom näringen för att skapa dessa möten, inte minst för att så småningom locka investerare till Sverige.

Anf.  36  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S):

Herr talman! Gruv- och mineralnäringen är, precis som Hanna Westerén sa i sitt anförande, väldigt viktig för Sverige. Den är viktig för landsbygden, viktig för många orter och län, viktig för sysselsättningen och viktig för Sveriges export, och den har varit och är viktig för utvecklingen av Sverige som industrination.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, har av riksdag och regering fått övergripande mål, till exempel i den nyligen antagna mineralstrategin, om att konkurrenskraften ska öka så att Sverige behåller och förstärker sin position som EU:s ledande gruvland.

Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt där ekologiska, sociala och kulturella dimensioner beaktas så att natur och kulturmiljöer bevaras och utvecklas. Jag är glad över att det finns en stor enighet om detta i Sveriges riksdag.

Herr talman! Vi vet att gruv- och mineralnäringen inte är enbart positiv, och i dag vill jag tala om en av dess baksidor som skapat stor oro för oss som bor i mitt hemlän.

I Jämtland har fyra kommuner sin viktigaste vattentäkt i Storsjön. Det gäller Bergs kommun, Åre kommun, där jag bor, Krokoms kommun och Östersunds kommun. I Bergs kommun i den vackra Oviksbygden vid Storsjön har två företag hela tiden velat genomföra uranbrytning. Det handlar om Continental Precious Minerals och Aura Energy. De fyra nämnda kommunerna har politiska fullmäktigebeslut om att inte tillåta uranbrytning, och regionförbundets styrelse i Jämtlands län har också fattat ett likalydande beslut.

Jag och mitt parti, Socialdemokraterna, har varit med om att tända vårdkasar runt Storsjön och demonstrerat mot uranbrytning. Många öppna möten har hållits, och sidor på sociala medier är aktiva. Kommunerna gjorde till och med en gemensam film om vad uranbrytning skulle innebära för Oviksbygden.

Mineralpolitik

Det finns en stor majoritet mot uranbrytning i Jämtlands län, och de berörda kommunerna har tydligt deklarerat att det kommunala vetot skulle användas vid behov.

Herr talman! Man kan ifrågasätta varför dessa företag fortsatte sina försök. Min analys är att vi förut hade en regering som inte sa nej. Den före detta statsministern, moderaten Fredrik Reinfeldt, öppnade upp för uranbrytning när han talade i Umeå den 28 september 2009. Detta skapade naturligtvis en stor oro i mitt hemlän, samtidigt som det skapade förhoppningar hos de företag som vill exploatera uranet.

Det har också bidragit till att den utveckling som kunde ha skett inom både de gröna näringarna och besöksnäringen i området helt har uteblivit. Det har varit en dålig miljöpolitik, näringspolitik och landsbygdspolitik att inte säga nej.

Det här är en fråga som är mycket viktig för oss oavsett om vi befinner oss i opposition eller i regeringsställning. Därför är jag i dag glad över att vi har en regering som direkt ingick en överenskommelse om att inte öppna för utvinning av uran.

I överenskommelsen framgår att Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intressen ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna för utvinning av uran, olja eller gas.

Nu fortsätter processen i Regeringskansliet så att vi här i Sveriges riksdag till slut får ett förslag att besluta om.

Herr talman! Det är viktigt att vi i Sverige vill utveckla gruv- och mineralnäringen på ett långsiktigt hållbart sätt och att vi behåller och förstärker vår position som EU:s ledande gruvland. Men samtidigt känns det starkt, tryggt och bra att Sverige nu har en regering som tydligt säger nej till utvinning av uran.

Jag står givetvis bakom utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).

Anf.  37  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr talman! Vi delar åsikt i uranfrågan. Däremot ställer jag mig ändå frågande till att ni i dag kommer att rösta nej till Centerpartiets motion. Inte ens er samarbetspartner Vänsterpartiet tycker att den så kallade interna överenskommelsen är nog. Den duger inte. De väljer i stället att rösta på Centerpartiets motion därför att de tycker att svensk lagstiftning rimligtvis måste stå över en intern överenskommelse i regeringen. Det säger sig självt.

Jag har egentligen en annan fråga till Anna-Caren Sätherberg. Prospektering av uran i alunskiffer är en stor fråga. Vi tar upp frågan i vår motion. Vi vill införa ett kommunalt veto.

Mineralpolitik

I Jämtland, där Anna-Caren Sätherberg bor, på Skaraborgsslätten och andra ställen finns en stor oro över hur prospekteringsbolagen agerar. Prospekteringen lägger en död hand över bygden. Huspriserna sjunker. Man vet inte hur man ska planera för framtiden. Inte heller bönderna är nöjda. Allt detta vet Anna-Caren Sätherberg. Ändå tycker ni inte att det är värt att låta kommunerna få lägga in ett kommunalt veto när det gäller prospektering efter uran i alunskiffer.

I alunskiffer är uran, olja och gas rikligt förekommande. Vad är problemet? Varför röstar ni inte ja?

Anf.  38  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S) replik:

Herr talman! Det är otroligt speciellt att få stå här med Helena Lindahl i dag. Jag bor i den bygd som verkligen är berörd, och Helena Lindahl har så tydligt tagit ställning mot sina före detta kamrater och kan tänka sig att stödja vår regering i frågan.

Det har tagit åtta år, och jag är glad att Helena Lindahl och jag är eniga om att uran inte kan utvinnas. Precis som du säger är det fråga om en dålig miljöpolitik, dålig näringspolitik och dålig landsbygdspolitik.

Det finns en överenskommelse, och det pågår en process. Jag lyssnade på förra årets debatt. Jag ville verkligen höra vad ni sa eftersom jag var mycket orolig i och med att Fredrik Reinfeldt hade öppnat för uranbrytning i er regering. Helena Lindahl sa att när man ingår i en regering förhandlar man, och det kan ta tid. Det jag kan säga i dag är att du måste vara lika glad som jag. Efter åtta år finns en regering som tydligt säger nej i en överenskommelse. Det ska ske en process i Regeringskansliet. Vi kommer att återkomma i frågan. Då är du och jag på samma sida, och Centerpartiet får hålla det vallöfte som man har gett sina välja under åtta år, nämligen att tydligt säga nej till uranutvinning.

Anf.  39  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr talman! Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, Anna-Caren Sätherberg, är att när Centerpartiet satt i regeringsställning hade ni inte majoritet för att införa ett förbud mot uranbrytning. I dag sitter ni i regering tillsammans med Miljöpartiet. Även Vänsterpartiet flaggar för att man vill stödja ett lagstiftat förbud mot uranbrytning. Ändå väljer ni att säga nej. Ni hänvisar till den interna överenskommelsen, som betyder föga i jämförelse med svensk lagstiftning.

Vad ska ni förhandla om? Ni var överens om att införa ett förbud mot uranbrytning – i alla fall före valet. Nu säger miljöministern att hon inte vet om det kommer att leda till ett förbud. Det är märkligt. Det är definitivt, Anna-Caren Sätherberg, ett svek mot era väljare.

Jag skulle vilja läsa ur dagens betänkande när det gäller prospektering av uran i alunskiffer. Anna-Caren Sätherberg säger att hon själv kommer från ett län där prospekteringen väcker stor oro, och hon borde därför vara medveten om vad den innebär. Hon borde därför också rösta för Centerpartiets motion om att införa en möjlighet att lägga in ett kommunalt veto mot prospektering av uran i alunskiffer. Men det gör ni inte. I stället säger ni följande:

Mineralpolitik

”Utskottet anser att den gällande ordningen med en kommunal vetorätt mot brytning av uran är tillräcklig och att undersökning av berggrunden som sker inom ramen för de gällande miljöbestämmelserna i allmänhet bör kunna ses som något positivt. En kommunal vetorätt mot prospektering i enlighet med förslaget i motionen bör således inte införas. Motionen avstyrs i den aktuella delen.”

Vad är det, Anna-Caren Sätherberg, om inte ett svek mot era väljare?

Anf.  40  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S) replik:

Herr talman! Ett svek mot mina väljare, när vi har en regering som ingår en överenskommelse första veckan på jobbet – i alla fall inom en månad? Där står att uran inte ska utvinnas. Det är en av våra viktigaste frågor i Jämtland. Det är en seger, Helena Lindahl.

Av 17 kap. 1 § i miljöbalken framgår det att anläggningar för brytning, bearbetning eller anrikning av uranhaltigt material dessutom ska tillåtlighetsprövas av regeringen. En överenskommelse av en regering, som alltid kan fatta sista beslutet, är viktig i stället för att tillhöra en regering vars statsminister tycker att uranbrytning borde kunna ske i Sverige. Det är skillnaden mellan oss.

Det löfte jag gav till mina väljare stod regeringen direkt upp för.

Att slå in öppna dörrar, Helena Lindahl, är kanske inte så konstruktivt i det här läget. Men det här visar, vilket är positivt, hur eniga vi är i frågan – Helena Lindahl, jag, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De andra står på den andra sidan. Nu kan det äntligen ske något. Det är positivt att vi nu har en regering som har ingått en överenskommelse som så tydligt säger nej. Det betyder mycket i den kommun där jag bor och i det län där jag verkar. Så många av oss kände en djup oro under den förra regeringen.

(Applåder)

Anf.  41  PER ÅSLING (C):

Herr talman! Vi ska inte ha någon uranbrytning i Jämtland. Vi ska inte ha någon uranbrytning i Sverige. Det borde vi kunna vara överens om.

Centerpartiet har under många år regionalt i Jämtland, lokalt i kommuner och på ett nationellt plan varit emot uranbrytning. Vi tog för länge sedan ställning för en lagstiftning mot uranbrytning och för att det kommunala vetot ska utvidgas så att det också gäller prospekteringstillfället.

I alliansregeringen nådde vi inte ända fram. Det är allmänt känt. Det har inneburit att när frågan har varit uppe till omröstning de senaste åren har jag röstat emot allianslinjen. Jag har röstat med oppositionen. I dag ska vi vid eftermiddagens votering ta ställning för eller emot uranbrytning respektive en lagstiftning.

Det är förvånande vilken vändning den här frågan har tagit. Det är särskilt förvånande att socialdemokrater och miljöpartister nu har skrivit ihop sig med sverigedemokrater och övriga partier. Det är väldigt urvattnat, och det är hur tydligt som helst var de politiska skiljelinjerna går i utskottets betänkande.

Vi säger nej till uranbrytning. Vi säger att vi vill stärka det kommunala vetot så att det ska gälla även vid prospekteringstillfället.

Detta har också socialdemokrater och min före detta riksdagskollega från Jämtland Marie Nordén tydligt deklarerat i den här talarstolen när frågan har varit uppe tidigare år. Jag citerar Marie Nordén:

Mineralpolitik

Frågan är för viktig för att det ska beslutas på kommunal nivå. Just i Jämtland blir det uppenbart att detta inte räcker, då en gruva i en kommun som till exempel Berg kan komma att påverka alla kommuner kring Storsjön.

Så lät det då. Vad är skillnaden nu, Anna-Caren Sätherberg, Hanna Westerén och Annika Lillemets? Ni skriver ju i betänkandet att det är bra som det är, att det kommunala vetot inte ska gälla prospektering, att det är bra att det prospekteras, att det är bra att borriggarna rullar ut i Oviken nu igen och att ett av de utländska bolag som finns på plats börjar provbryta, vilket också är aktuellt.

Ni är svaret skyldiga! Varför ställer ni inte upp för den linje ni förfäktat tidigare? Varför tar ni inte tillfället i akt att skapa en långsiktig tydlighet som innebär att människor boende i dessa bygder vet vad som gäller? Då krävs lagstiftning – det går inte att hänvisa till regeringsöverenskommelser som kan ändras från det ena året till det andra.

Ställ upp för alla människor som nu är oroliga! Ställ upp för jämtar som drabbas och för bygder där investeringsviljan från hushåll och företag avtar på grund av osäkerhet! Nu kan vi rätta till det här.

Jag yrkar bifall till Centerpartiets motion och reservation.

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 11  Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU13

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet (skr. 2014/15:59)

föredrogs.

Anf.  42  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M):

Herr talman! Sverige är ett litet exportberoende land som för sin tillväxt behöver ta plats på marknader utanför det egna landets gränser. Det förutsätter att ett ständigt arbete pågår för att riva handelshinder och stärka företagens exportmöjligheter.

Sveriges välstånd grundades då vi införde frihandel och näringsfrihet. I dag är Sverige ett av världens mest handelsrika länder, och exporten motsvarar runt hälften av vår bnp.

Våra gränser till våra nordiska grannar ger möjligheter till jobb och tillväxt. Vi anser att stor kraft bör läggas på att fördjupa det nordiska samarbetet genom att montera ned gränshinder och underlätta människors möjlighet att röra sig över gränserna.

Vi menar också att Sverige ska vara den främsta rösten för frihandel och öppenhet inom EU och i världen. Bygger EU en barriär mot omvärlden tappar Sverige konkurrenskraft, vilket skadar vår utveckling men också andras. Därför är det vår uppfattning att EU:s frihandelsavtal ska vara så ambitiösa och heltäckande som möjligt.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Vi ger vårt stöd till uppfattningen att Sverige ska ge brett och långtgående stöd till kommissionen för att förhandla fram ett transatlantiskt frihandelsavtal, det som går under förkortningen TTIP.

Förenta staterna är redan en av Sveriges allra största handelspartner. Det sammanlagda handelsutbytet 2012 var 110 miljarder kronor. USA är Sveriges fjärde största varuexportmarknad och den allra största utanför EU. Mäter man förädlingsvärdet, det vill säga exportvärdet som skapas i Sverige och som konsumeras utomlands, ser man att Förenta staterna är det största mottagarlandet av svensk export. Amerikanska företag skapar med den amerikanska importen investeringar och ca 70 000 jobb i Sverige.

Frihandel skapar enligt vår mening konkurrens som gör att företag ständigt förbättras och utvecklar produkter och tjänster. Därför vill vi att stor kraft ska läggas på att ta bort handelshinder även på tjänsteområdet. Vi menar att produkter och tjänster blir bäst och får rätt pris då de finns på marknader för att avsättas i konkurrens med andra, och vi är övertygade om att frihandel ger idéutbyte som ökar handelsflöden mellan länder där influenser och de bästa affärsidéerna och den bästa tekniken tar plats.

Genom ett gott näringslivsklimat, forskning och effektiva styrmedel öppnas nya möjligheter inom energieffektivisering, transporter, energilagring och smarta elnät som kan stärka svensk konkurrenskraft och öppna nya exportmöjligheter. Därför fortsätter vi främja svensk miljöteknikexport.

Ett område som också är angeläget är kunskapen inom den offentliga sektorn. Sverige ligger i topp vad gäller länder där båda i ett hushåll arbetar. Den utvecklingen har gjort att Sverige byggt ut tjänster kring arbetsdagen i vårt land. Den senaste i raden är RUT-tjänster.

Här finns mer att göra, men jag vill här och nu lyfta fram det stora intresse som andra länder visat för Sveriges kunskap och genomförande av till exempel förskola och omsorg. Ska detta vara möjligt även fortsättningsvis behöver svensk välfärd ha en bred bas hemma. Vi menar att Sverige har stor potential att utveckla sin tjänstehandel på detta område.

Exportrådet fick 2009 i uppdrag att främja internationalisering och export av svensk vård och omsorg. Här kan Sverige med god kunskap och best practice som kunskapsnation sälja såväl tjänster som just kunskap.

För att detta ska vara möjligt behövs en hemmabas där man praktiserar och gör innovationer i vardagen. Men regeringens politik stoppar den utvecklingen i landets verksamheter såväl som möjligheterna att med god kunskap sälja goda verksamhetsidéer.

Herr talman! Vi vill också verka för fler frihandelsavtal med tredjeland. Bäst öppnas handel globalt genom multilaterala överenskommelser som kan bidra till ett rättvist, stabilt och förutsägbart internationellt handelssystem.

Med EU:s yttre handelspolitik, där Sverige är en del, omfattas bland annat gemensamma handelsavtal och gemensamma förhandlingspositioner i internationella organisationer.

Sverige betonar vikten av frihandel och behovet av framgångsrika förhandlingar inom WTO. Sverige är en tydlig röst för öppen och fri handel, en inre marknad och internationell handelspolitik. Med nya tider kommer också nya möjligheter.

Herr talman! Jag tänker också på de kreativa näringarna, som varit prioriterade i Sveriges export- och handelspolitik, bland annat genom kommunikationsstrategin Symbio Create och genom Främjarkalendern. Den förstnämnda är en plattform för gemensamma idéer, verktyg och goda exempel för att underlätta export av kreativa näringar. Den sistnämnda, Främjarkalendern, är framtagen i syfte att via utlandsmyndigheterna marknadsföra sju kreativa näringar.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Vi menar att förutsättningarna för entreprenörskap och företagande inom kreativa näringar behöver stärkas ytterligare. Därför har vi moderater i vår motion skrivit in att riksdagen ska uppmuntra och ge Business Sweden ett fördjupat uppdrag att prioritera de kreativa näringarna i sin exportfrämjande verksamhet samt att man ska förlänga arbetet inom Symbio Create-konceptet och Främjarkalendern och förstärka detsamma.

Herr talman! I detta betänkande ställs krav från Sverigedemokraterna på att se över premienivåer för Exportkreditnämnden, öka styrningen av Exportkreditnämnden för att bredda kundbasen när det handlar om små och medelstora företag samt revidera den definition av små och medelstora företag som Exportkreditnämnden använder. Det arbetet pågår, herr talman. Ständiga förbättringar är alltid A och O.

Man kan också se på mängden pengar, för det är stora pengar som är i omlopp här. Man kan tänka tillbaka på finanskrisen, då vi var timmar från att saker och ting kunde ha hänt i vårt land. Då kom stora företag tillbaka till Sverige för att få hjälp och möjligheter, och vi är mycket tacksamma för att vi då hade den organisationen.

Det var som ett snöskred. Finansministern angav att det var vargavinter, och Riksbanken tog ett steg i taget på den tunna isen. Men den striden redde vi ut, och smörjmedlet gjorde att vi tog oss ur det här och sakta är på väg tillbaka.

Herr talman! Vänsterpartiet önskar se förbud mot att exportkrediter, investeringsstöd och andra former av stöd till näringslivet utbetalas till företag som har verksamheter i skatteparadis.

Exportkreditnämnden har sedan 2014 i uppdrag att informera om OECD:s riktlinjer för multinationella företag, principerna i FN:s Global Compact och FN:s principer för företagande samt att säkerställa att verksamheter bedrivs korrekt.

Svensk Exportkredit har ansvaret för att förebygga och motverka all form av finansiell brottslighet, och däri ingår också att skattemedel otillbörligen undanhålls i affärstransaktioner. Det är lite att slå in öppna dörrar.

Herr talman! Någonstans i Sverige startar en resa ut i världen, till Europa, Asien eller andra platser, med ett litet företag och en person med en affärsidé som fått växa och utvecklas. På Facebook läste jag i helgen under rubriken En företagares vardag om hur berättelser nu ska samlas för att beskriva vad det handlar om när man startar ett företag för att skapa ett livsverk på sin ort, få hjulen att snurra för sin egen inkomst och andras, kunna anställa och utveckla och vara en kugge i hjulet till det som sedan gör att vi får till export och försäljning i det stora, för det kommer från människor i det lilla. Det handlar om kafé, lanthandel, bensinstation, restaurang, campingplats, byggföretag, städföretag – ja, listan kan göras hur lång som helst.

Dessa företag verkar inte direkt med export till utlandet men är med och skapar en plattform på sin ort ute i landet, vilket skapar förutsättningar för andra företag att våga satsa inför framtiden.

När nu regeringen väljer att sätta käppar i hjulet för företag genom ökade arbetsgivaravgifter samt sänkt RUT- och ROT-avdrag och gör det dyrare kommer det att påverka vårt land. Enskilda människors idéer om produkter och tjänster är det som skapar företag, arbete och anställningar för andra, vars familjer ska få sin försörjning. Enskilda små kuggar av företag som vart och ett på sitt vis bildar det svenska näringslivet, som växer och gemensamt får Sverige att snurra för ökad tillväxt och bruttonationalprodukt och för att vi ska ha pengar till skola, vård och omsorg inom välfärden.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Vi menar att regeringen är på fel väg med skattehöjningar på jobb och företagande. Så bygger vi inte tillväxt, handel och export.

Jag vill avsluta med att för tids vinnings skull yrka bifall till reservationerna 2 och 6 av Alliansen.

I detta anförande instämde Cecilie Tenfjord-Toftby (M).

Anf.  43  JOHAN NISSINEN (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 5 och 9.

Sverigedemokraterna har en positiv syn på handel med varor och tjänster. Handeln minskar protektionism, förmedlar kontakter och kompetens mellan länder och världsdelar, bidrar till minskad fattigdom och ökar välstånd. Vi anser att konkurrensneutrala globala handelsavtal skapar en väl avstämd handelspolitik och bidrar till sunda konkurrensförhållanden och viktiga handelsrelationer. Sverigedemokraterna menar att goda handelsrelationer och handelsavtal är av största vikt och att det gynnar den svenska industrin och svensk välfärd.

Vi ser vikten av att handelsavtal ska innefatta CSR, miljöaspekter och djuretik. Sverigedemokraterna avser att stärka den svenska industrins konkurrenskraft genom en ökad handel. Vårt mål är att öka såväl marknadsandelar som tillväxt och vinstmarginaler för svenska bolag, och då vill vi göra det i reella termer. Men även om vi använder begreppet ”reella termer” kan det ändå i vissa fall bli missvisande. Vi menar att begreppen ”marknadsandelar” och ”tillväxt” även bör följas upp med ytterligare faktorer gällande konkurrens.

Vilka är då dessa så kallade konkurrensnycklar eller -faktorer? Vilka sektorer ska de omfatta? Det är något som vi gemensamt måste diskutera då komplexiteten är påtaglig. Skattetryck, energipriser, kvalificerad arbetskraft, bostäder för expertkompetens, infrastruktur, transporter, kommunikationer, it – listan på vad jag menar är en form av konkurrensfaktorer kan göras lång. Dessa faktorer påverkar svensk konkurrenskraft i största möjliga mån.

Herr talman! Det finns ett uttryck som lyder What gets measured gets done, det vill säga att det som mäts blir gjort. Vi anser att det behövs en genomgång av dessa konkurrensfaktorer och en total konkurrensöversyn. Vi kan mäta konkurrens genom enhetsarbetskraftskostnad och real växelkurs, så kallad unit labour cost och KIX, men vi ser behovet av ytterligare faktorer.

En sektoriell konkurrensöversyn, ökad marknadsföring samt ökat icke snedvridande stöd till svenska företag stärker konkurrensen och ger därmed en extra skjuts gällande den globala handeln.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Sverigedemokraterna lägger stor vikt vid en verklighetsförankrad handelspolitik. Vi anser att diskussioner med industrins företrädare, småföretagare, organisationer och myndigheter är av största betydelse för att skapa bästa möjliga förutsättningar för industrins långsiktiga konkurrenskraft.

Vi är i vissa avseenden kritiska till EU-medlemskapet, men även om villkoren för Sveriges EU-medlemskap bör diskuteras i framtiden ser vi ändå att Sverige kommer att förbli en del av EU:s inre marknad, i likhet med Norge och Island.

Sverige är ett relativt litet industriland, och vi är starkt beroende av fungerande internationell handel. Sverigedemokraterna är därför i grunden ett frihandelsvänligt parti. Få saker skulle skada vår industri mer än om våra handelspartner skulle börja begränsa eller fördyra internationell handel. Vi förordar att Sverige för en frihandelsvänlig politik både som nation och inom EU. Detta tjänar både vi själva och våra handelspartner på.

Den europeiska och den globala handeln är av stor betydelse för Sverige. Den svenska industrin står för cirka en femtedel av svensk bnp och tre fjärdedelar av exporten samt sysselsätter direkt eller indirekt omkring en miljon människor. Industrin skapar jobb, tillväxt och välfärd i hela Sverige, och industrin är därmed ryggraden i den svenska ekonomin.

Sverigedemokraterna ser positivt på importens betydelse för den svenska konkurrenskraften. Svenska företag får ta del av en global marknad med en ökad variation av produkter. Genom detta ökar konkurrenskraften på inhemsk produktion, och därmed gynnas även exporten. Dock anser Sverigedemokraterna att importbehovet behöver utvärderas på lång sikt. Politisk instabilitet, påtryckningar i exporterande nationer, länders monopolställningar på vissa produkter eller naturliga orsaker kan förändra den globala handelsmarknaden. Sverigedemokraterna anser att en långsiktig utvärdering bör göras av svenska sektorers långsiktiga importbehov i syfte att stärka svensk produktion av produkter med betydelse.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser mycket positivt på industrins konkurrens- och exportmöjligheter genom goda handelsrelationer och världsledande produkter högt upp i värdekedjan. Sverigedemokraterna avser att fortsätta den utvecklingen genom att förädla och stärka de befintliga nationella konkurrensfördelarna. Vi ser att detta gynnar hela den nationella företagskedjan, från små enskilda underleverantörer till större kluster av bolagssamarbeten.

Svensk industri och dess samarbetspartner är den största anledningen till den positiva handelsbalansen, och Sverigedemokraterna avser att fortsätta stärka svenska exportmöjligheter, särskilt när det gäller högteknologiska produkter högt upp i värdekedjan.

Den internationella globaliseringen innebär en växande marknad och en allt hårdare konkurrens. Svensk industri behöver ständigt utvecklas för att vara konkurrenskraftig på världsmarknaden. Sverige som nation måste hela tiden utveckla rätt förutsättningar för att vara ett attraktivt land för industriföretag. Sverigedemokraterna vill verka för sund konkurrens och därmed icke snedvridande konkurrensregler, både nationellt och globalt. Vi anser inte att stora exportnationer och ekonomiskt tunga nationer ska agera protektionistiskt och ge marknadsstöd och snedvridande subventioner till sin egen industri.

Herr talman! Vi är generellt positiva till ett handelsavtal mellan EU och USA, det så kallade TTIP, och vi tror att detta kommer att stärka den svenska industrin genom borttagandet av både tariffära och befintliga icke-tariffära handelshinder men även genom att förebygga tillkomsten av nya handelshinder. Avtalet innehåller dock väldigt många faktorer, och komplexiteten är påtaglig när det gäller det tekniska och de icke-tariffära regelhindren jämfört med borttagandet av ekonomiska tullar.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Sverigedemokraterna ser vikten av att i första hand se över de områden där möjligheterna till regelsamarbete är störst i stället för att försöka hitta gemensamma nämnare för alla sektorer. Dessutom behövs en förståelse av att vissa regelverk är svåra att samköra på grund av olika myndighetsstrukturer och olika produktregelverk. Vi anser att en gemensam minsta nämnare för de olika sektorerna ska generera avkastning, ökad marknadsintegration och i viss mån skydd av nationella intressen samt att handelsrelationer med tredjeland inte får försämras.

Gällande utfallet i de olika sektorerna vill vi poängtera att redan framtagna prognoser är just generella uppskattningar. Rapporter som visar vilka sektorer och regioner som gynnas är därmed osäkra.

Även om vår generella uppfattning om avtalet i dess helhet är positiv gällande industrins exportmöjligheter vill vi dock flagga för vissa klausuler i avtalet.

Sverigedemokraterna anser att tvistlösningsklausulen ISDS ska beaktas med största noggrannhet vid ett slutgiltigt avtal. En tvistlösningsklausul av ren Naftamodell är något som Sverigedemokraterna inte kan ställa sig bakom. Vi vill vidare se att det blir en lista där de delar som ska vara föremål för ett handelsavtal tas upp, inte som i dag en lista där endast de delar som inte kommer att vara föremål för avtalet tas upp.

Sammanfattningsvis välkomnar vi ett frihandelsavtal med USA men anser att ett sådant avtal inte får utmynna i en situation där företag kan stämma stater eller där den svenska modellen skadas eller en situation där avtalet i övrigt leder till en underminering av den svenska autonomin.

(Applåder)

I detta anförande instämde Dennis Dioukarev och Josef Fransson (båda SD).

Anf.  44  HELENA LINDAHL (C):

Herr talman, alla som lyssnar! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 6.

Sverige är ett väldigt exportberoende land. Det är också exporten som har legat till grund för den välfärd som vi har byggt och bygger upp. Men det gör också Sverige mer känsligt än många andra länder för konjunktursvängningar i viktiga handelsländer.

Drygt hälften av det vi producerar varje år exporterar vi till andra länder. Men det finns möjligheter att vara ännu mer framgångsrika. Faktum är att Sverige har halkat efter många andra europeiska länder sedan mitten av 90-talet. Därför är det viktigt att Sverige är ett land som står sig väl i konkurrensen med andra länder.

Varje dag tar företag beslut om var de ska lägga nästa investering. Är det i Sverige, eller är det någon annanstans? För att vi ska bli ännu mer konkurrenskraftiga gäller det att minska kostnaderna för företagen – inte tvärtom. Det gjorde alliansregeringen till exempel genom minskad bolagsskatt, investeraravdrag och minskade kostnader för att anställa. Dagens vänsterregering verkar vilja göra tvärtom. Det gynnar inte svensk export.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Herr talman! Häromveckan presenterade Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg regeringens näringspolitiska offensiv. Det var 226 miljoner för 2015 och sedan 315 miljoner årligen, mandatperioden ut. Jag vet inte vem de försöker övertyga, men faktum är att deras i sammanhanget modesta satsning är en besvikelse. Det ska ses i skuggan av alla skatteökningar som regeringen lägger på de svenska företagen. Regeringen aviserar att de redan under nästa år kommer att höja skatterna med dryga 27 miljarder kronor för näringslivet, det vill säga öka kostnaderna för att anställa unga, ta bort delar av RUT och ROT, öka kostnaden för att anställa äldre över 65 år med mera.

Hur ett par hundra miljoner ska kunna kompensera för ett bortfall på 27 miljarder är för mig en gåta. Om regeringen dessutom driver igenom den kilometerskatt man har flaggat för och lägger till den höjning av bensin- och dieselskatten som kommer redan nästa år kan jag direkt säga att det kommer att påverka svensk export. Malmen, stålet och skogen transporteras långa sträckor, och de varorna har stor betydelse för jobben och den svenska ekonomin. Vänsterregeringen borde hellre satsa på att ge morötter för grön omställning i stället för att beskatta landsbygdens folk och basnäringen.

Herr talman! Svensk besöksnäring är en av de stora basnäringarna i dag. År 2013 omsatte besöksnäringen 284 miljarder och skapade jobb åt 173 000 personer. Låt oss stanna upp ett tag och jämföra sysselsättningen i några olika branscher i Sverige. Motorfordonstillverkningen sysselsätter 61 000 personer, trävaror, massa och papper 75 000 personer, data- och it-tjänster 99 000 personer och stål- och metallframställningen 107 000 personer. Då förstår ni att besöksnäringens sysselsättningssiffra på 173 000 personer är stor.

Svensk besöksnäring har sedan 2010 vuxit med 34 miljoner kronor per dag och ökat exportvärdet med 1 miljon varannan timme. År 2030 beräknas den globala turismen ha ökat med 66 procent. För mig är det inte alls främmande att Sverige åtminstone kan ta en del av det, kanske en eller ett par procent. Men för att nå målet finns det en del att tänka på. Det går inte att öka kostnaderna för företagarna inom den här branschen då marginalerna är ganska små redan som de är. Ökad bensinskatt och högre kostnader för att anställa är inte medicinen för att få branschen att utvecklas.

Vänsterregeringen ökar satsningen på Visit Sweden med 30 miljoner kronor för att få fler utländska turister till Sverige. Det är bra, men i samma veva beskattar regeringen branschen med 1 500 miljoner kronor genom bland annat ökade kostnader för att anställa. Det går inte ihop.

Herr talman! Just nu förhandlas ett frihandelsavtal mellan EU och USA, Transatlantic Trade and Investment Partnership, även kallat TTIP, där syftet är att förbättra det ekonomiska samarbetet mellan de två regionerna. TTIP kommer att skapa världens största regionala frihandelsområde genom att minska handels- och investeringshinder mellan EU och USA.

Det främsta syftet med frihandelsavtalet är att det ska stimulera både EU:s och USA:s ekonomier genom ökad handel med varor och tjänster och ökade investeringar. EU och USA är varandras viktigaste handelspartner. Varje dag handlas varor och tjänster över Atlanten för nästan 19 miljarder kronor. Handeln mellan EU och USA står för ungefär en tredjedel av världens totala handelsflöden.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Det finns som sagt stora möjligheter och fördelar med ett sådant avtal, men det finns också några saker som vi i Centerpartiet särskilt vill uppmärksamma regeringen att ta med sig till Bryssel. En oro som lyfts upp från flera håll är att skyddet av miljön, maten och hälsan riskerar att försämras än mer som en effekt av avtalet. USA och EU har till exempel olika kemikalielagstiftningar, och det finns stora skillnader när det gäller reglerna för antibiotikaanvändning.

I USA används hormonpreparat och antibiotika för att snabba på och stimulera tillväxt hos djuren. I många fall behövs inte ens veterinärintyg för det. I USA används 80 procent av den totala mängden antibiotika till friska djur, ja, friska djur. I Sverige används 16 procent, men då till sjuka djur.

Antibiotika används tyvärr ofta som ett sätt att få undernärda och stressade djur att växa fortare. Det kan aldrig vara acceptabelt att kompensera dålig djurhållning med antibiotika. Även om det inte är tillåtet att göra så här inom EU har det visat sig att överanvändning av antibiotika ändå förekommer. Argumentet är att det är nödvändigt då ekonomin kräver det.

En överanvändning av antibiotika är skadlig för hälsan och gör att konsumenterna får i sig alldeles för stora mängder, vilket i sin tur leder till att antibiotikan inte blir lika effektfull i framtiden, då resistens mot antibiotika riskerar att utvecklas. Det gör att många sjukdomar kommer att vara svåra att behandla eller i värsta fall inte alls kunna botas.

För att bibehålla sund och säker mat, god miljö och djuretik är det viktigt att den överanvändning av hormoner och antibiotika som finns i USA inte försvagar eller luckrar upp reglerna inom EU. Då vi har fått med en skrivning om detta i en majoritetstext i betänkandet är vi för stunden nöjda med det och reserverar oss inte. Dessutom har företrädare för regeringen sagt att EU kommer att behålla sina restriktioner när det gäller hormoner och tillväxtpreparat samt att ett avtal inte kommer att påverka EU:s lagstiftning om djurs hälsa.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Centerpartiet är en varm vän av internationell handel och tycker att frihandel är väldigt positivt. Ökad handel ger mer tillväxt, fler jobb och bättre produkter, och inte minst kan vi lära en hel del av varandra.

Anf.  45  HÅKAN SVENNELING (V):

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande om Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet.

Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att exportkrediter, investeringsstöd och andra former av ekonomiskt stöd ges till företag som aktivt bedriver kapitalflykt. Oseriösa företagare bedriver kapitalflykt i syfte att öka sina vinster genom att komma undan beskattning, som skulle kunna bidra till vår gemensamma välfärd, och för att på ett olagligt sätt stärka sin konkurrens gentemot seriösa företagare. Därför behöver vi se till att stoppa denna typ av kapitalflykt. Som påpekas i Vänsterpartiets motion strider det även i grunden mot den svenska utvecklingspolitiken, det vill säga politiken för global utveckling.

Vi menar att Swedfunds nya ägardirektiv är otillräckliga. Enligt direktiven ska Swedfund inte medverka i investeringar via territorier som OECD:s sammanslutning Global Forum inte har bedömt som tillräckligt transparenta i sin så kallade peer review process.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Problemet är att Global Forums utvärdering inte på långa vägar räcker för att avgöra om ett territorium är ett skatteparadis som gömmer kriminalitet och bidrar till skatteflykt och korruption. Vänsterpartiet menar att de nya ägardirektiven inte förhindrar att Swedfund kanaliserar pengar via sina fonder till välkända skatteparadis.

Därför driver vi linjen att riksdagen bör uppmana regeringen att införa ett förbud mot exportkrediter, investeringsstöd och andra former av stöd till näringslivet som utbetalas till företag eller fonder som har verksamhet i skatteparadis eller på annat sätt bidrar till kapitalflykt. Här tycker jag att man ska titta på hur Norge har löst detta.

Vad gäller miljöteknik och det så kallade TRIPS-avtalet vill Vänsterpartiet observera er på möjligheten att påverka även här på den globala arenan för att minska utsläppen och bidra till en hållbar värld. Utvecklingsländer behöver få tillgång till modern miljöteknik för att de ska kunna bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas. Vi anser att tekniköverföringen skulle gynnas av en förändrad patentlagstiftning. Innovationer inom förnybar teknik, jordbruk och datamodulering i syfte att förutsäga väder finns ofta koncentrerade hos företag i den rika världen.

När utvecklingsländer i dag vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar livsstil tvingas de, om de vill bygga ut vindkraften, antingen betala dyra patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten har gått ut. Utvecklingsländerna har helt enkelt inte råd att använda den modernaste och mest miljövänliga tekniken och tvingas därför ofta till alternativet att använda sig av gammal teknik.

Vi anser därför att riksdagen ska uppmana regeringen att i de internationella klimatförhandlingarna verka för att grön teknik som bekämpar klimatförändringarna bör ges samma undantag inom TRIPS-avtalet som livsbesparande mediciner har fått inom detta avtal, detta för att på ett bättre sätt möta det klimathot som finns framför oss.

Många av de andra talarna har lyft fram TTIP-avtalet, som är ett handelsavtal mellan EU och USA. Jag delar inte riktigt den beskrivning som många av de andra talarna har gett. Jag tror att man ska ha klart för sig att TTIP-avtalet är ett väldigt långtgående handelsavtal. Det är ett handelsavtal som sker under hemliga förhandlingar med liten insyn från oss parlamentariker, från intresseorganisationer men framför allt från medborgarna.

Avtalet ger storföretag makt att stämma stater som vill införa hårdare regler för att skydda människor och miljö. Det finns också ett förslag om ett regelsamverkansråd där storföretagen ska kunna sitta med och förhala, försvåra och stoppa kommande lagstiftning och granska den innan den läggs på riksdagens bord. Detta är en farlig utveckling, både för människor och för miljö.

Jag är ingen vän av protektionism, och jag tror verkligen att handel är bra. Men i detta fall med TTIP-avtalet tar man ett mycket långtgående steg som inskränker vår demokrati i stället för att fokusera på det viktiga, nämligen de få tullar som finns kvar mellan EU och USA och de handelshinder där vi har olika regelverk som på ett bättre sätt skulle kunna synkas med varandra. I stället klumpar man ihop allting, och man försöker lösa svårigheter som grundprinciper kring kemikalier.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Som Helena Lindahl beskrev finns det till exempel väldigt olika syn på hur man använder antibiotika. I USA tycker de att vi är för jäkliga som inte ger antibiotika i förebyggande syfte. De säger: Låter ni djuren lida i förväg, innan de har blivit sjuka?

De ser inte konsekvenserna att en hög antibiotikaanvändning ger effekter på lång sikt. Därför är det svårt att i ett sådant avtal lösa till exempel frågor om olika syn på kemikalieområdet.

Jag har tagit initiativ till att vi i morgon har en utfrågning om TTIP med Cecilia Malmström och Mikael Damberg. Jag tycker att det är viktigt att vi går dit i morgon och lyssnar på vad de säger och ställer svåra frågor.

Men jag tycker också att vi som nationellt parlament inte ska ge oss utan vara med och påverka avtalet. Framför allt ska vi ha rätten att godkänna detta avtal när det är på plats. Som TTIP-avtalet ser ut i dag vet vi inte ens om vi som nationellt parlament får vara med och rösta. Det bestäms först när avtalet är klart, och då är förhandlingarna redan klara.

För mig som nationell parlamentariker i Sveriges riksdag är det viktigt att få vara med och påverka vad vi tycker som land och att vi kan säga ja eller nej till avtalet när det är klart. Det ska inte godkännas någon annanstans. Vi ska inte flytta makt härifrån till hemlighetsfulla organ där storföretagen kan sätta agendan.

Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till reservation 4.

Anf.  46  SAID ABDU (FP):

Herr talman! Även jag kommer att använda en del av min talartid för att tala om frihandel.

Den som inte känner sin historia irrar planlöst mot framtiden. För 150 år sedan var Sverige ett fattigt land och ett land tyngt av protektionism och handelshinder. Det var ett underutvecklat land där människor svalt. Nöden var så stor att hundratusentals människor flydde vårt land för att söka lyckan på andra kontinenter. Andra valde att stanna och kämpa mot de krafter som försökte hålla individen i bojor.

Jag är stolt över att stå här i dag som folkpartist och arvtagare till dessa liberala kämpar. Det är lätt att glömma, men det tänker inte jag göra. Jag vet att det är frihandeln och vår öppenhet mot omvärlden som gjort vårt land rikt. Tack vare frihandeln kunde vi svenskar lyfta bort fattigdomens ok och höja blicken från nöd till nya affärer här hemma och i andra länder.

I dag är vi fortfarande ett litet land, men våra affärer känner få gränser i den fria världen. Samtidigt har den ökade konkurrensen utifrån sporrat våra företag och gjort dem framgångsrika. Exporten motsvarar i dag omkring hälften av vår bnp.

Frihandeln är grunden för välståndet i Sverige och andra industrialiserade länder. Frihandel leder till effektivare hushållning med resurser och snabbare teknikspridning. Det är så man sprider energieffektiva lösningar, till nytta för både människor och klimatet. Vi står nu inför nästa generations gröna frihandel, där vi har en skyldighet att riva upp handelshinder när det gäller klimatvänliga varor och tjänster.

När det kommer till fred och frihet utgör marknadsekonomi och frihandel ett starkt kitt som bygger samman den fria världen. Frihandel möjliggör möten mellan individer över gränser. Frihandel minskar krig och konflikter. Tillsammans bygger vi en värld med gemensamt välstånd genom att utbyta varor och tjänster.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Frihandel lyfter i dag hundratals miljoner människor ur fattigdom i olika världsdelar. Samtidigt ser vi med sorg att flera i EU – Europas eget frihandelsprojekt – reser handelshinder mot fattiga länder. Det är inte bara ekonomiskt fel, det är också omoraliskt eftersom det hindrar ekonomisk utveckling i jordens fattiga länder. För att utrota fattigdomen i världen behövs mer frihandel, inte mindre.

Europa har genom kommissionen gjort ett gott arbete i att förhandla fram ett transatlantiskt frihandelsavtal. Då syftar jag på det kanadensiska. Det är ett samarbete som skapat tusentals jobb i Sverige och på andra sidan Atlanten. Men på samma sätt bör kommissionen arbeta för fler handelsavtal med tredjeland. För detta behövs ett robust internationellt handelssystem som tryggar att ingångna avtal och överenskommelser efterlevs.

Vi i Folkpartiet anser att Sverige ska driva på för att ett nytt globalt handelsavtal ska kunna nås inom ramen för WTO. Regeringen har nu ett ansvar för att Sverige fortsätter att stå upp för utveckling och välstånd. Vi liberaler följer regeringens beslut mycket noggrant. Vi har kämpat för frihandel i århundraden, och vi tänker inte ge oss i dag. Kampen går vidare.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6 från allianspartierna.

(Applåder)

Anf.  47  PENILLA GUNTHER (KD):

Herr talman! Jag ska ge mig på att tala om precis det som skrivelsen från regeringen handlar om – Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet. Det kanske inte låter så fantastiskt intressant, men det är det verkligen för de företag som det berör.

När man läser Riksrevisionens rapport om vad de tycker om Exportkreditnämnden och hur den hanterar detta kan jag tycka mig se en stor övervikt just för stora företag och stora affärer. Det uppdrag som nämnden har haft sedan 2003 – att bry sig om små företag och deras förutsättningar för att öka sin export – har den inte brytt sig så oerhört mycket om. Det är anmärkningsvärt, kan jag tycka. Det är också en av de punkter Riksrevisionen är kritisk till i rapporten.

Detta har skett på bekostnad av de små och medelstora företagens möjligheter att dra nytta av en kreditgaranti. En kreditgaranti handlar helt enkelt om att säkerställa vad som händer om man gör en affär och inte får betalt från den part som man handlar med, säljer tjänster till eller exporterar till. Då kommer kreditgarantin in i det hela.

Då ska man också veta att det här kostar pengar för företagen. Det kostar ungefär – efter vad man ser i uträkningen här – 1 procent av omsättningen i affären. Det är klart att det är peanuts för ett stort företag att betala 1 miljon i avgift för att få en kreditgaranti på x procent om det gäller en stor affär på 100 miljoner. Det är ingen stor summa för ett företag som Volvo, Ericsson eller något annat storföretag. Men för ett litet företag är det såklart jättemycket pengar.

En annan av de punkter som nämns i rapporten och som Riksrevisionen är kritisk till handlar om vilken täckningsgrad garantin kan utgöra. Där kan man ganska tydligt se att kritiken inte minst handlar om likvärdigheten i behandlingen av företagen. Det är ytterligare någonting som man måste se över. Det kan inte vara så att företagare och företagsrepresentanter talar med varandra och inser att de har ett affärsvärde på 100 miljoner men får olika täckningsgrad om någonting skulle hända. Om det skulle gå i stöpet kanske vissa har en täckningsgrad på 60 procent och vissa 40 – inte vet jag. Men det är olika täckningsgrad, och kritiken gäller att man inte blir behandlad likvärdigt.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag tycker att detta är allvarligt, inte minst därför att små företag inte har samma resurser att kunna bedöma denna typ av avtal och göra jämförelser som stora företag har. De har sina avdelningar med jurister, affärsutvecklingsavdelningar och så vidare som jobbar med denna typ av frågor.

En sak som kan bli en konsekvens av detta är vad vi vill exportera. Om vi tittar på till exempel miljöteknikbranschen, som sysselsätter ungefär 40 000 anställda och omsätter ungefär 120 miljarder kronor enligt SCB och Sveriges miljöteknikråd, kan vi se att investeringarna i branschen helt enkelt har tippat runt. År 2008 var det offentliga kapitalet bara 10 procent av allt privat kapital som pytsades in i branschen. I dag är det precis tvärtom; det är 10 procent av det offentliga kapitalet som privata investerare lägger på just miljöteknikbranschen.

Då kan man ställa sig frågan: Vad får vi för effekter av det här om man inte längre tror på svensk miljöteknik och export av den? Om utländska investerare flyr branschen – vad har vi då själva för utveckling i Sverige? Vad säger det till svenska investerare?

Vi är allihop medvetna om att vi har en internationell marknad som vi måste förhålla oss till. Därför är en exportkreditgaranti viktig. Vi kan jämföra med de små kreditgarantiföreningar som finns i Sverige i dag, till exempel Mikrofonden Väst, som sysslar med inhemska garantier till småföretag. Det gäller just de allra minsta företagen, som behöver hjälp och stöd när de inte kan få det från banker och andra kapitalstarka aktörer i samhället.

I det här fallet, när vi talar om export, är det helt klart att om det är en statlig exportkreditnämnd som ska ta hand om möjligheterna för svenska företag att exportera måste de framöver, enligt min mening som kristdemokrat, satsa ännu mer på att ha en klar strategi att nå små och medelstora företag.

Med det sagt kan vi också konstatera, vilket också står i en av åtgärdspunkterna, att man inte heller mäter små och medelstora företag som man gör i hela världen i övrigt. Man har en dubblering av antalet anställda och omsättning som man inte har någon annanstans. Det är också intressant att konstatera. Det innebär att de små företagen är så pyttesmå i EKN:s beräkningar att de förmodligen därför inte räknas. De syns helt enkelt inte i statistiken.

Herr talman! Med detta sagt hoppas jag att de åtgärder som är föreslagna i Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet också förverkligas.

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C) och Said Abdu (FP).

Anf.  48  ANNA WALLÉN (S):

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkande NU13.

Riksrevisionen har, som flera andra talare har varit inne på, granskat effektiviteten i exportgarantisystemet. Granskningen visar bland annat att Exportkreditnämndens, EKN:s, premienivåer har satts för högt och att EKN har byggt upp ett omotiverat stort kapital i förhållande till verksamhetens behov.

Riksrevisionen menar också att EKN:s arbete med att bredda kundbasen bland små och medelstora företag ännu inte har fått någon tydlig effekt och att regeringen trots detta inte har gjort någonting för att ändra styrningen av myndigheten.

Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i vissa delar av den kritik som Riksrevisionen riktar. Regeringen har redan genomfört åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer.

Självbärandeprincipen för garantiverksamheten är inbyggd i garantimodellen, som regleras av budgetlagen och förordningen om utlåning och garantier. Regeringen har därför i regleringsbrevet till EKN för 2015 uppmärksammat myndigheten på att den ska tillämpa förordningens bestämmelser. I regleringsbrevet för 2015 fick EKN i uppdrag att fastställa hur stor del av myndighetens kapital som utgjorde ett överskott och ska kunna betalas in till statens centralkonto.

EKN har också i regleringsbrevet för 2015 fått i uppdrag att redovisa eventuella åtgärder för premieberäkningen. Åtgärderna ska rapporteras till Regeringskansliet senast den 1 juni 2015.

Regeringen har i regleringsbrevet för EKN för 2015 tagit bort dess undantag från § 25 a i avgiftsförordningen. Det innebär att EKN kommer att vara skyldig att lämna förslag till regeringen om hur ett uppkommet överskott ska disponeras.

Ett av målen för EKN i regleringsbrevet för 2015 är att fortsätta satsningen på små och medelstora företag. I detta arbete ska EKN använda sig av EU:s definition av små och medelstora företag. EKN ska också fortsätta arbetet med att öka och effektivisera den regionala närvaron.

Globaliseringen innebär att ekonomierna i världens länder blir alltmer sammanflätade. För ett litet exportberoende land som Sverige skapar det enorma möjligheter. Exporten är en grundbult i vår ekonomi som skapar tillväxt, sysselsättning och ökat välstånd. För att nå den lägsta arbetslösheten i EU till år 2020 spelar Sveriges export av varor och tjänster en nyckelroll.

I dag uppgår exporten i Sverige till nästan hälften av vår bnp. Med tanke på att handeln är så viktig för den svenska ekonomin är det oroväckande att den har utvecklats så pass svagt.

En stor utmaning, som bland andra Penilla Gunther var inne på, är att få fler små och medelstora företag att exportera. Möjligheterna är stora, men det krävs insatser. Tack vare den tekniska utvecklingen och internationaliseringen kan även ett litet företag med rätt produkt sälja sin vara eller tjänst på den internationella marknaden. Eftersom många av de nya jobben tillkommer i just små och medelstora företag är det viktigt att fler av dem ökar sin export. Studier pekar också på att små och medelstora företag som börjar exportera ökar antalet anställda.

Det finns en rad aktörer som på olika sätt arbetar med att stärka företags internationalisering och exportförutsättningar. Det är viktigt att aktörerna agerar mer samordnat. Flera undersökningar visar att många företag inte vet vart de ska vända sig för att påbörja en internationalisering. Regeringen vill underlätta för dem genom att utveckla en dörr in till olika typer av rådgivning, information och finansiellt stöd. Vi vill ha regionala exportcentrum.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Regeringen har nu påbörjat arbetet med en ny exportstrategi som utformas tillsammans med landets företagare och andra aktörer. Regeringen har bjudit och kommer att bjuda in företrädare för näringslivets olika delar för att tillsammans arbeta fram den strategi som ska fungera som en vitamininjektion för den svenska exporten.

Sverige är en liten marknad, och för att svenska företag ska kunna växa och anställa fler behöver de nå nya och fler kunder världen över. Norden och Europa kommer fortsättningsvis att vara viktiga marknader, men fler företag behöver också nå ut till växande marknader i Asien, Afrika och Sydamerika. När fler svenska företag ges möjlighet att exportera till de växande ekonomierna skapas fler jobb i Sverige. Svensk export behöver växa där världen växer.

Sverige har som ett exportorienterat land stora intressen av att främja en fri och rättvis världshandel. Regeringen arbetar därför för att riva handelshinder. Samtidigt står vi upp för miljön, löntagarnas intressen och människors och djurs hälsa. Handelsavtal ska respektera demokratiskt fattade beslut. Regeringen driver detta i samtliga handelsavtal och även i förhandlingarna mellan EU och USA.

Frihandels- och investeringsavtalet mellan EU och USA, TTIP, kommer att bidra till jobb och ökad tillväxt i Sverige.

Ett frihandelsavtal mellan EU och USA bör vara både djupt och omfattande och täcka alla viktiga aspekter av handel och investeringar. När det gäller de största vinsterna med TTIP-avtalet är det inte tullarna som är den stora utmaningen i detta avtal. Det finns tullar i dag på i genomsnitt 3 procent. De kan bli lägre, vilket skulle gynna handeln, och det är inte oväsentligt. Men den stora vinsten med avtalet är att jobba med de tekniska och icke-tariffära handelshindren, till exempel skillnader i standarder och regleringar.

Sverige ska vara en röst för fri och rättvis handel. Men lika starkt ska vår röst ljuda för de värderingar som präglat vår svenska modell: demokrati, frihet, jämlikhet och rättvisa. Handel med nya delar av världen innebär både möjligheter och utmaningar.

Svenska företag ska vara föredömen inom hållbart företagande. Därför stärker regeringen arbetet med just hållbart företagande, samtidigt som man arbetar fram en ny exportstrategi. Som femte land i världen tar vi fram en handlingsplan för företag och mänskliga rättigheter baserad på FN:s ramverk.

Jag tycker att det känns oerhört spännande att regeringen nu arbetar med att ta fram den viktiga exportstrategin, och jag hoppas att vi alla här kommer att delta aktivt i det arbetet. Exportstrategin ska enligt planen läggas på riksdagens bord i september.

(Applåder)

Anf.  49  HELENA LINDAHL (C) replik:

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Herr talman! Tack, Anna Wallén, för ett bra anförande!

Vi pratar väldigt mycket om exportstrategi, och häromveckan kunde vi läsa i tidningen att näringsminister Mikael Damberg och Stefan Löfven var ute och pratade om regeringens nya exportoffensiv. Den innebär i pengar i runda tal 226 miljoner i år och därefter 315 miljoner per år resten av mandatperioden. Men samtidigt inför regeringen skatter för företagen med 27 000 miljoner redan nästa år, vilket är den största skattehöjning som någon regering har genomfört de senaste 20 åren. Min fråga till Anna Wallén är då: På vilket sätt är det här en offensiv satsning på export och svenskt näringsliv?

Anf.  50  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Tack, Helena Lindahl, för frågan!

Helena Lindahl och Centerpartiet har ju suttit i regeringsställning i åtta år. Väljarna ville annorlunda i september och röstade bort den sittande alliansregeringen.

Vi socialdemokrater vill gärna bli utvärderade på hur vi lyckas med jobben. Och utvärderingen av åtta år med alliansregeringen är att vi har en skyhög arbetslöshet, en hög ungdomsarbetslöshet och sjunkande skolresultat. Svaret som alliansregeringen och Centerpartiet, Helena Lindahls parti, hade på de stora samhällsutmaningarna var alltid att de skulle sänka skatten.

Ni sänkte skatten på företagande i tron att det skulle sätta fart på sysselsättningen i Sverige, vilket det inte gjorde. Vi måste välja en annan väg för att komma till rätta med de utmaningar som vi står inför.

Jag kommer från Västmanland, som är Sveriges mest exportintensiva län. Jag vet hur viktig exporten är för människorna i Västmanland. Jag har besökt många företag – det har säkert också Helena Lindahl från Centerpartiet gjort – och när man frågar företagen vad de behöver för att kunna växa och anställa fler personer är svaret: Vi behöver satsningar på utbildning. Vi vill anställa.

Vi har flera stora företag i Västerås som vill anställa men som inte hittar personal med rätt utbildning. Samtidigt har vi väldigt många arbetslösa västmanlänningar. Företagen säger att de behöver bättre utbildad personal, men den förra regeringen försämrade utbildningsmöjligheterna. På Mälardalens högskola i Västerås har man förlorat 2 000 utbildningsplatser. Det skapar inte fler jobb, Helena Lindahl.

Anf.  51  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr talman! Tack så mycket, Anna Wallén. Jag tycker inte att jag fullt och fast fick svar på min fråga.

Det är väldigt viktigt att företagen ges konkurrenskraftiga villkor, för annars blir det svårt att konkurrera globalt.

Det är ganska dyrt att driva företag i Sverige i dag. Därför gjorde alliansregeringen en del insatser. Man sänkte bolagsskatten och, vilket jag var inne på tidigare, införde investeraravdrag med mera. Problemet är att ni höjer skatterna enormt mycket för företagen. Ni har också fått ganska hård kritik från näringslivet för det. De anser att de nya satsningarna som ni gör, de 200–300 miljonerna på export och innovationer varje år, är småpengar i jämförelse med de planerade skattehöjningarna på 27 000 miljoner.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Det är inte bara Centerpartiet som säger det här. Återigen: Näringslivet är väldigt kritiskt mot detta. Jag har ett par citat som jag tycker tydliggör det. Bland annat säger Dan Olofsson, ordförande i och ägare av Danirgruppen, till Dagens Industri: De flyttar många miljarder från företagsamheten till staten, och så tror man att staten är någon sorts expert på att skapa jobb och dynamik i ekonomin, vilket inte är min tro. Det är en tuff global konkurrens, och vi måste värna om våra företag.

Liknande kritik i samma tidning levererar Christer Ågren, vice vd i Svenskt Näringsliv: Satsningarna, vars effekter är högst oklara, är småpengar i jämförelse med den kostnadschock man nu skickar på företagen.

Det här är bara några av många röster som är negativa till den skattechock på 27 000 miljoner ni skickar på företagen. Min frågar blir åter: Vad säger ni socialdemokrater om den svidande kritiken från näringslivet?

Anf.  52  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Jag tycker att Helena Lindahl fick ett alldeles utmärkt svar på sin fråga i mitt tidigare inlägg.

Jag skulle också kunna citera många människor. Jag skulle kunna citera den ensamstående cancersjuka mamman som tvingas jobba, i väntan på att hon kanske inte överlever, för att alliansregeringen har gjort enorma försämringar i trygghetssystemen. Jag skulle kunna tala om de personer som har förlorat sina arbeten och tvingats sälja sina hus för att de inte längre kan försörja sig eftersom ni försämrade arbetslöshetsförsäkringen så mycket.

Vi har suttit i regeringsställning i knappt ett halvår och inte haft en budget att regera efter. Det är därför lite tidigt att tala om effekter av det vi vill förändra. Men det vi kan utvärdera är den tidigare alliansregeringen som satt i åtta år utan att lyckas komma åt den höga arbetslösheten. Vi har unga som har förlorat sitt framtidshopp eftersom de inte kommer ut på arbetsmarknaden.

ABB är ett jättestort företag med bas i bland annat Västerås. De letar efter en specifik ingenjör för att kunna ta nya ordrar på den globala marknaden. När de inte hittar denna specialkompetens förväntar de sig att samhället ska ställa upp med satsningar på utbildning. Hur gynnar det ABB om skatten sänks? När de behöver välutbildad personal för att utveckla sin verksamhet och kunna ta nya ordrar hjälper inga skattesänkningar i världen.

Det Sverige och svenska företag behöver är satsningar på infrastruktur, satsningar på fler bostäder och satsningar på utbildning. Jag välkomnar en utvärdering av vår tid vid regeringsmakten, som jag hoppas blir lång.

(Applåder)

Anf.  53  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik:

Herr talman! Anna Wallén började berätta om det lilla exportberoende landet med grundbultarna sysselsättning och välstånd. I mitt anförande lyfte jag fram samspelet mellan det lilla företaget och den lilla människan, där allting börjar, och hur det hela utvecklas och hjulen börjar snurra, vilket leder till handelspolitik och export.

Jag får fylla på Helena Lindahls frågor. Jag förstår inte hur skattehöjningar kan vara lösningen på allt. Man kan tycka att skattesänkningar är dåligt, men hur kan skattehöjningar lösa de problem som räknas upp? Alla människor, inklusive unga, får höjd skatt, företag ges krångligare och svårare regelverk, företag i välfärden motarbetas, valfrihet motverkas, energi blir dyrare och så vidare.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Det blir 27,3 miljarder i skatt på företagande medan näringspolitiken får 630 miljoner. Det saknas en del nollor däremellan. Jag vill gärna höra Anna Wallén utveckla detta.

Anf.  54  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Jag tackar Ann-Charlotte Hammar Johnsson för frågan.

Låt oss fortsätta på det spår vi var inne på. Moderaterna respektive Socialdemokraterna och Miljöpartiet ser olika lösningar på samhällets utmaningar. Jag tror att vi måste börja med det grundläggande: Hur vill vi att vårt välfärdssamhälle ska vara uppbyggt? Hur används våra skatter? Hur ger vi våra barn och unga samma möjlighet till utbildning, samma möjlighet att ta sig ut på arbetsmarknaden och samma möjlighet att lyckas i världen? Det har ju inte fungerat de senaste åtta åren.

Som jag sa till Helena Lindahl vill företagen ha satsningar på utbildning så att de kan hitta kompetent personal.

Företagen vill även ha satsningar på ökat bostadsbyggande. I min hemkommun Västerås i Västmanland har vi en enorm bostadsbrist. Om ett företag hittar en person med rätt kompetens kan den personen kanske inte ta jobbet eftersom det inte finns någonstans att bo. Det är en jätteutmaning som alliansregeringen inte lyckades göra något åt med sina skattesänkningar. Bostadsbyggandet har varit nästan obefintligt.

Företagen behöver utbildad personal, bostadsbyggande och tåg som kommer i tid så att människor kan pendla till sina arbeten.

Anf.  55  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik:

Herr talman! Helena Lindahl var inne på hur mycket besöksnäringen omsätter. Många unga jobbar där. Anna Wallén tog själv upp att det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Det problemet fanns långt före alliansregeringen. Vi behöver därför underlätta för unga att komma ut på arbetsmarknaden. Varför tror ni att det blir lättare om ni höjer arbetsgivaravgifterna för unga?

Anna Wallén talade om utbildning. Nu avviker jag kanske från ämnet, men jag ska berätta om min hemkommun Bjuv. Via byggnadsnämnden valde Socialdemokraterna att stoppa den skola som hade bäst resultat från att finnas kvar. På tre veckor fick barnen lämna sin skola på grund av ideologi. Det är tragiskt. Jag saknar ord för att beskriva vad jag tycker om det.

När saker fallerar måste man göra om och göra rätt. Vänsterpartiet var också inne på att förhindra, försvara och stoppa. Man ska ta tag i de problem som finns och lösa det där och då i de fall där saker och ting missbrukas. Man ska inte lägga ned bra verksamheter som leder vidare i samhället. Det är dåligt.

Det finns mycket att säga om bostadspolitiken. En sak man kan säga är att svaret inte är att ge bidrag till något som blir mycket dyrare, utan svaret är att få marknaden att fungera.

Anf.  56  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Jag vet inte om jag har särskilt stor tilltro till Ann-Charlotte Hammar Johnssons lösningar på bostadsbristen. Ni har ju misslyckats. Alliansen har absolut inte haft någon lösning på hur vi ska få fart på bostadsbyggandet så att människor i Sverige har någonstans att bo och unga kan flytta hemifrån. Låt oss pröva och se om vi får fart på bostadsbyggandet nu.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag kan tyvärr inte kommentera det som hände i Ann-Charlotte Hammar Johnssons hemkommun.

Vi var inne på den sänkta arbetsgivaravgiften för unga. Om det hade fått en stor effekt på ungdomsarbetslösheten och alliansregeringen hade lyckats få ut arbetslösa ungdomar i arbete hade jag välkomnat det. Då hade jag tyckt att det vore idiotiskt att höja arbetsgivaravgiften. Men reformen kostade oerhört mycket pengar och gav ingen som helst effekt vad gäller att få fler unga i arbete. Det har stimulerat stora företag med många anställda men inte lett till nya jobb.

Unga som är arbetslösa behöver helt andra reformer och satsningar. De måste kunna komplettera sin utbildning. Många arbetslösa ungdomar har inte gymnasieutbildning. Det är något vi måste satsa på, för det är svårt att få arbete om man inte har gymnasieexamen.

Anf.  57  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr talman! Jag reagerade på Anna Walléns tvärsäkra uttalande om att TTIP ger fler jobb. TTIP-debatten har rullat ett tag, och det har gjorts en hel del studier på hur mycket jobb avtalet ger. Nyligen kom en forskningsöversikt där man gick igenom de olika beräkningar som har gjorts, och man konstaterade att läget är osäkert.

Experterna är själva osäkra på vad som gäller. I undersökningen frågade man tio experter vad de tror. Sex av experterna sa att det är osäkert om TTIP verkligen ger fler jobb – trots att de var positiva till avtalet.

EU-kommissionen säger att TTIP borde ge 0,5 procents tillväxt på tio år. Det betyder 0,05 procent per år, vilket i princip är felräkningspengar när vi talar om så här mycket handel.

Min fråga, herr talman, är: Vilka beräkningar utgår Anna Wallén från, och vad är det som gör att hon så tvärsäkert kan säga att TTIP ger fler jobb? Jag kan inte säga det, varken att det ger fler jobb eller att det ger färre jobb. Jag tror att det kommer att förändra vårt samhälle i grunden, men jag tror inte att det tvärsäkert kommer att ge fler jobb.

Man skulle kunna jämföra med något annat, till exempel problemen med arbetsmiljöolyckor. Jag vet att vi har en stor samsyn om att vi behöver göra något åt dem. Om man skulle stoppa alla arbetsmiljöolyckor som finns i EU i dag skulle vår tillväxt öka med 5 procent. Det betyder att det ger tio gånger större effekt att lösa arbetsmiljöproblemen än att ha ett handelsavtal med USA. Är det inte viktigare att lösa den frågan?

Anna Wallén nämnde också de icke-tariffära handelshindren, som är skyddslagstiftning för människor och miljö. Frågan är: Varför ska vi ta bort bra skyddslagstiftning för att den ses som ett handelshinder?

Anf.  58  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågorna.

Det är kul att vi återgår lite till handelsdebatten, som jag tycker känns spännande. Det är mycket som händer i Sverige och i EU. Vi har en levande debatt om det framtida frihandelsavtalet mellan EU och USA, vilket jag tycker är roligt.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Det finns flera expertutlåtanden om hur ett frihandelsavtal med USA skulle kunna påverka sysselsättningen och tillväxten i Sverige och EU. Som Håkan Svenneling sa finns det många olika beräkningar. Jag fick tipset av näringsministern att inte använda siffror och säga att tillväxten ökar, så jag får väl be om ursäkt för det nybörjarmisstaget.

Jag tror ändå att ett så stort handelsavtal kommer att leda till positiva effekter för svensk ekonomi. Det är jag helt övertygad om. Historiskt ser man att när Sverige har träffat olika typer av frihandelsavtal har det lett till ett ökat utbyte. Om vi kan få fart på framför allt vår exportstrategi och våra exportsatsningar riktade till små och medelstora företag finns det absolut potential.

Men som jag tog upp i mitt anförande och som även Håkan Svenneling från Vänsterpartiet tog upp finns det enorma utmaningar. Därför är det viktigt att vi nu har denna levande debatt i Sverige.

Det är inte Sveriges regering som förhandlar med USA, utan det är EU som har det uppdraget, men det är viktigt att Sveriges regering finns med och trycker på i de frågor som är viktiga för oss. Det gäller skydd för löntagares intressen, miljön, djurs hälsa och så vidare.

Jag skulle vilja fråga Håkan Svenneling något. Vi har ett enigt förhandlingsmandat som riksdagen beslutade om i maj 2013. Jag undrar om Vänsterpartiet har frångått det och har en annan uppfattning när det gäller TTIP. Vill man få till ett frihandelsavtal och vara med och påverka, eller vill man sitta vid sidan av och säga stopp?

Anf.  59  HÅKAN SVENNELING (V) replik:

Herr talman! Om man tittar på och jämför med andra frihandelsavtal är Naftaavtalet många gånger en bra jämförelsemekanism. Där säger förespråkarna att det har gett 1 miljon jobb på de 20 år det har funnits, och de som är negativa säger att det har gett ungefär 683 000 färre jobb.

Kongressens utredningstjänst valde att titta på vad Naftaavtalet mellan USA, Mexiko och Kanada har gett. Deras slutsats var att det haft liten påverkan på amerikansk ekonomi. Då är frågan om man verkligen ska ta till de stora orden om alla dessa handelsavtal eller om man ska fokusera på andra delar.

Det visar sig många gånger att vissa vinner på avtalen medan andra förlorar. Jag är orolig för att TTIP-avtalet kommer att ha förlorare och att de förlorarna är människorna och miljön.

Oavsett om regeringen har ambitionen att skydda arbetstagares rättigheter finns det flera domar om avtal som liknar TTIP-avtalet och där man på olika sätt har inskränkt arbetstagares rättigheter. Därför tycker jag att det är viktigare att fokusera på de enkla handelshindren och på att lösa frågan om de tullar som finns kvar mellan EU och USA i stället för att ge storföretagen denna makt. Jag är orolig för att demokratin urholkas.

Anna Wallén återknöt till den exportstrategi som vi ska debattera här i kammaren i höst. Det ska bli intressant att ta den diskussionen.

Jag är orolig för att regeringen konsekvent har prioriterat oljeberoende diktaturer. Man har skrivit att man vill öka exporten till Saudiarabien, Thailand, Egypten och Förenade Arabemiraten. För mig är detta länder som står inför ett kraftigt oljeberoende, som har en försvagad ekonomi på grund av oljekrisen och som har en dålig demokrati.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag förvånas över att regeringen gång på gång prioriterar diktaturer framför framväxande demokratier och prioriterar att flytta makt från människor till storföretag.

Anf.  60  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr talman! Jag skulle fortfarande vilja veta var Vänsterpartiet egentligen står när det gäller TTIP-förhandlingarna. Man läser lite olika saker i debatten, och ibland får man bilden att Vänsterpartiet absolut inte vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och USA.

Jag skulle välkomna om Vänsterpartiet i stället fanns med och påverkade under den resa vi nu gör. Jag tycker att Vänsterpartiet har många kloka ingångar som skulle kunna bidra till förhandlingsarbetet, så jag hoppas att ni kommer att vara med där.

När det gäller tvistlösningsmekanismen, som Håkan Svenneling var inne på, tror jag att vi kan göra mycket för att modernisera den så att inte beslut som fattats demokratiskt i Sverige undergrävs. Det är oerhört viktigt för oss. Jag tror att det går att kombinera ett modernt handelsavtal som är omfattande och långtgående med respekt för de beslut som vi fattar här i Sverige och i EU när det gäller miljö, löntagares intressen och så vidare.

Vi hade en interpellationsdebatt i fredags där Håkan Svennelings partikamrat Hans Linde var med och där vi diskuterade internationell handel och svensk export kopplat till mänskliga rättigheter. Det kommer att bli ett viktigt arbete i exportstrategin.

Regeringens ingång är att handel bygger broar och att vi ska ha ett utbyte med länder som inte är demokratier. Det tycker vi är oerhört viktigt. Samtidigt ska vi ta ett stort ansvar för mänskliga rättigheter. Vi tycker att det är viktigt att ha handel med länder som inte är demokratier för att kunna vara med och påverka och sprida den svenska modellen.

Anf.  61  ANNIKA LILLEMETS (MP):

Herr talman! Handel har varit viktigt i alla tider. Regeringen vill att Sverige ska främja en fri och rättvis världshandel. Det är ett bra mål.

Jag vill här och nu passa på att höja blicken över dagspolitiken en stund och diskutera vad begreppen ”fri” och ”rättvis” kan innebära.

Frihandel är för många ett oreflekterat positivt laddat begrepp – visst är det bra med fri handel. Men för vem är den fri? Den enes frihet kan leda till den andres ofrihet. Frihandel urartar lätt till att ett litet antal megakoncerner kontrollerar handeln i en viss bransch, och då har det ju inte längre något med fri handel att göra.

Hur ser vi till att handeln blir rättvis? Alla aktörer har inte samma möjligheter. Den globala marknaden är något helt annat än de lokala marknaderna, och självklart går det inte att jämföra transnationella jättekoncerner och små lokala företag, varken när det gäller förmåga att konkurrera på olika marknader eller förmåga att hävda sina intressen i politiken.

Närings- och handelspolitik får inte inriktas på att ensidigt tillgodose de företags och branschers intressen som har resurser att göra sig hörda. Medborgarnas – människornas – intressen måste vara högsta prioritet. Det gäller både dem som bor i Sverige och dem som bor i andra länder.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag vill påminna om att vi här har ett ansvar för politiken för global utveckling, PGU, som en enig riksdag beslutade om 2003. Dess övergripande mål, som gäller alla politikområden, är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling, och de politiska beslut som fattas i Sverige ska ta hänsyn till effekter på fattiga länder och människor. Hur handel bedrivs är en nyckelfråga för att detta ska bli mer än vackra ord.

Handel handlar om så mycket mer än att köpa och sälja varor och tjänster. Den handlar i högsta grad om maktförhållanden. Olika slags handel får olika konsekvenser. Vem tjänar på handeln? Vem förlorar? Vilka konsekvenser får handeln och dess regelverk för hälsa, miljö och demokrati? Vilket slags handel bör vi främja, och finns det handel vi bör stävja? Dessa frågor måste vi ställa oss kontinuerligt när vi utformar handelspolitiken.

Vad gäller TTIP och andra handelsavtal är det viktigt att vi slår fast i betänkandet att Sverige ska stå upp för miljön, löntagarnas intressen och människors hälsa och att handelsavtal ska respektera demokratiskt fattade beslut. Marknaden och demokratin har olika styrprinciper – en dollar, en röst eller en person, en röst. Dessa får inte blandas samman. Demokrati får aldrig ses som ett handelshinder.

Vidare är det avgörande att möjligheten att genom demokratiska beslut stärka skyddet för miljön, löntagarnas intressen samt människors och djurs hälsa inte försämras i jakten på ökad tillväxt och sysselsättning när handelsavtal förhandlas och upprättas. Det är väldigt bra att detta klargörs i betänkandet.

Herr talman! Det är också bra att statens arbete med kapitalflykt pågår på flera olika sätt – genom Exportkreditnämnden, Swedfund och så vidare. Det gäller att följa detta väldigt noga och vid behov skärpa åtgärderna framöver.

Export av många slags produkter och tjänster är självklart bra att främja, och det är bra att staten stöder små och medelstora företag i detta. Här vill jag passa på att nämna de kommunala energibolagen, som i dag hämmas av otidsenlig lagstiftning som hindrar dem från att exportera viktig miljöteknik de har utvecklat. Dessa medborgarägda företag får inte verka på samma villkor som aktieägarföretag, och detta menar jag behöver rättas till.

Ungefär hälften av det globala handelsutbytet utgörs av handel med likvärdiga produkter. Låt mig ge ett banalt exempel: Sverige och USA exporterar kakor till varandra. Den kände miljöekonomen Herman Daly har påpekat att det vore förnuftigare att byta recept med varandra i stället för att exportera kakor mellan kontinenter. Kakhandeln ger upphov till tillväxt – ja, men det är en oekonomisk tillväxt när kostnaderna för onödig energiförbrukning och miljöskador orsakade av transporterna räknas med.

Frihandelssystemet av i dag klarar inte av att i sin prisbildning integrera sådant som miljöbelastning från ökande transporter eller hälsoproblem orsakad av dålig arbetsmiljö. Produktionen flyttas dit miljökraven är lägst och arbetsvillkoren sämst. Den komparativa fördelen orsakar miljöförstöring, försämrad folkhälsa och social utslagning. Detta är en livsviktig aspekt på handel och ekonomisk tillväxt som inte får glömmas bort och som måste hanteras. All handel är inte av godo.

Herr talman! I betänkandet berörs också tvistlösningsmekanismer i olika bi- och multilaterala handelsavtal. Låt mig åter höja blicken lite över dagspolitiken. Vad gäller tvistlösningsmekanismer behöver vi för att kunna ta ställning till dem veta vad de skulle tillföra i avtal mellan länder med fungerande rättssystem och fungerande marknader för försäkringar mot illegal expropriering och liknande. Vilket mervärde ger tvistlösningsmekanismer medborgarna i respektive länder? Vilket mervärde får företagen – de stora och de små, lokala?

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Tvistlösningsmekanismer i handelsavtal brukar ge företag rätt att stämma stater medan motsvarande rätt för stater eller civilsamhällen att stämma företag inte ges. Denna obalans blir tydlig i betänkandets resonemang om företagens ansvar för mänskliga rättigheter. Där gäller frivillighet. Det finns bra riktlinjer för företags sociala ansvar, framtagna av bland andra OECD och FN. Det är viktigt och bra att staten stöder företagens arbete för hållbarhet och mänskliga rättigheter, och jag är övertygad om att de allra flesta företag verkligen vill göra ett bra arbete på det här området.

Trots att många företag gör ett gott arbete på området får vi dock gång på gång rapporter från organisationer som Swedwatch om missförhållanden hos svenska företag och deras underleverantörer i verksamheten utomlands. Jag vill därför än en gång lyfta blicken lite bortom dagspolitiken och framföra att det är viktigt att gå vidare med frågan om företags ansvar och rent av undersöka möjligheterna att införa skarpare verktyg för att säkerställa att företag inte medverkar till brott mot mänskliga rättigheter utomlands.

Det finns en lag i USA, faktiskt från 1789, som heter Alien Tort Claims Act. Den ger rätten att stämma företag och gör det möjligt att vid amerikansk domstol lagföra amerikanska företag för brott mot mänskliga rättigheter begångna utanför USA. Då beaktar man även vad deras underleverantörer gjort. Med hjälp av denna lag har 18 burmesiska bybor fått sin sak prövad av en domstol i Kalifornien. De anklagade det kaliforniska oljebolaget Unocal för att ha utnyttjat dem som tvångsarbetare vid anläggandet av en pipeline, vilket var ett projekt det amerikanska bolaget utförde på uppdrag av militärregimen i Burma. Även kinesiska demonstranter vars identiteter lämnats ut av Yahoo vände sig till amerikansk domstol.

Både Unocal och Yahoo valde förlikning och ekonomisk gottgörelse i stället för att fullfölja rättsprocesserna. Lagen hade alltså effekt i praktiken. Företag måste liksom stater och enskilda ha både rättigheter och skyldigheter, och det måste finnas effektiva system för att skydda rättigheter, se till att skyldigheter respekteras och se till att nationella och internationella lagar inte bryts.

Med allt detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf.  62  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik:

Herr talman! Det var intressant att Annika Lillemets kom in på det här med komparativa fördelar, för jag hade på mitt papper skrivit frihandel, Adam Smith och Ricardo.

Kakfabriker nämndes. De ska stängas, och man ska byta recept. Jag undrar hur det skapar mer tillväxt. För mig ser frågan annorlunda ut, om vi nu ska utgå från kakorna. Det betyder att man arbetar fram nya lösningar för drivmedel, transporter, teknikutveckling och sådant ni själva var inne på, för att lösa problem man ser och samtidigt kunna behålla jobb och ge folk det de efterfrågar. Uppenbarligen finns det nämligen en efterfrågan på de här kakorna.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Frågan är alltså: Ska man använda TTIP till att skapa möjligheter, eller ska man förbjuda, stoppa och avveckla?

Anf.  63  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr talman! Jag tycker att det är roligt att vi får en debatt om de här viktiga frågorna.

Det Herman Daly vill belysa är att det om man skapar tillväxt genom att skicka kakor mellan kontinenterna också blir oönskade effekter. Det blir miljöförstöring, onödiga transporter, energiåtgång och klimatpåverkan, och det räknas inte in i priset. Då kan det faktiskt bli en oekonomisk tillväxt om man ser det ur ett samhällsperspektiv. Alternativet kan naturligtvis vara att man bakar kakor enligt amerikanska recept i Sverige och enligt svenska recept i USA. Därmed får man fortfarande jobb men slipper transporterna. Transporter har ju inte ett egenvärde i sig. Så kan man också se det, och det är det Herman Daly vill belysa.

Det här är stort och komplext. Visst ska vi ha export, men man får tänka sig lite för också.

Anf.  64  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik:

Herr talman! Onödiga effekter, transporter och egenvärde – nej, jag vill säga tvärtom. Med den politik Miljöpartiet för förstår jag att man vill höja kilometerskatterna och höja skatterna på transporter över huvud taget. På något vis tror jag inte att timret flyger ut ur Sverige av sig självt, utan man måste ha transporter. Jag vill alltså inte riktigt kalla det ett egenvärde, utan det är en viktig del av och komponent i det svenska företagandet.

Jag nämnde i mitt anförande den lilla företagaren och hur det här börjar, alltså att det växer från den lilla människan som startar, driver och utvecklar någonting. Jag skulle vilja höra Annika Lillemets svar när det gäller en näringspolitiksskatt på 27,3 miljarder från regeringen och 630 miljoner på näringspolitiken. Det är högre skatt, och företagen ges krångligare och svårare regelverk. Välfärdssatsningar motarbetas.

Annika Lillemets nämnde att man vill exportera teknik, och med tanke på hur man resonerar undrar jag hur man ser på det här med välfärdsteknik och välfärdsidéer som kan komma människor till del. Det kan ge bättre lösningar inom det medicinska området, inom omsorg och så vidare. Där finns det andra länder som är intresserade, och nu stoppar man möjligheten till valfrihet.

Anf.  65  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr talman! Jag har samma erfarenhet som Anna Wallén av vad företagarna önskar sig. Man behöver kompetent personal att anställa för att kunna utvecklas. Man behöver infrastruktur – tåg som fungerar och kollektivtrafik. Man behöver bostäder. För att detta ska fungera behöver vi ha en rimlig beskattning. Man behöver också ha en rehabilitering och en sjukvård som fungerar och så vidare. Man behöver och efterfrågar kort och gott en fungerande välfärd. Där svarar jag alltså precis som Anna gjorde.

Det var många frågor på en gång, men det fanns en fråga om transporter. Det är skillnad mellan nödvändiga transporter och onödigt åkande och resande. Det är också en viktig princip för oss att förorenaren betalar. Ställer man till en klimatskada ska man betala för sig, och det är ett marknadsekonomiskt tänkande jag utgår ifrån att Moderaterna delar. Till skillnad från andra saker är till exempel flyget, särskilt det internationella, skattebefriat eller skattesubventionerat på många områden.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag, i min tur, undrar hur Moderaterna tänker där? Vem ska betala för klimatpåverkan? Och hur ska vi få ned den? Vi måste minska behovet av transporter genom smart samhällsplanering, och vi måste få över godstransporterna från klimatskadliga transportslag till järnväg och sjöfart i mycket högre grad än nu.

Hur ser ni på det? Hur vill ni lösa det, om ni inte vill ha kilometerskatt?

Anf.  66  HELENA LINDAHL (C) replik:

Herr ålderspresident! Vi vet att besöksnäringen växer så att det knakar i Sverige, och det är jätteroligt. Hela 173 000 personer är sysselsatta inom den näringen i dag. Och jag tror att det kommer att kunna bli många fler.

Som jag tog upp i mitt anförande tidigare kan man på turistnäringens hemsida se att den globala turismen beräknas växa med 66 procent fram till 2030. Det vore roligt om vi i Sverige kan ta någon eller ett par procent av den andelen. Det skulle göra mycket för jobben i Sverige.

Det är många unga och många nysvenskar som får sina första jobb inom den här branschen. Därför är det konstigt att Miljöpartiet vill vara med och höja kostnaderna för att anställa unga. Många av dem får kanske inte chansen då. Om man står och väger mellan att välja någon med erfarenhet eller någon som inte har erfarenhet och det kostar ungefär lika mycket att anställa dem väljer man oftast den som har erfarenhet.

Svenskt Näringsliv gjorde en undersökning inom besöksnäringen för några veckor sedan. Och av de tillfrågade småföretagarna sa 15 procent att höjda arbetsgivaravgifter för unga skulle leda till att ungdomar får gå från sina jobb. Det är väldigt tråkigt.

Min fråga till Annika Lillemets och Miljöpartiet blir då: När Miljöpartiet var med och fattade beslutet tog ni då det här beslutets konsekvenser för unga människor i beaktande?

Anf.  67  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Helena Lindahl!

Jag delar naturligtvis uppfattningen att besöksnäringen är viktig, inte minst för att den är arbetsintensiv; det går inte att rationalisera bort jobb på samma sätt där som inom till exempel tillverkningsindustrin. De trenderna blir också allt tydligare.

Jag vill visa på en annan aspekt. Det gäller också att vara rädd om de attraktiva miljöer som turisterna faktiskt vill besöka, till exempel på norra Gotland. Det gäller att se till att det finns förutsättningar för en levande och blomstrande turistnäring. Vi måste vara uppmärksamma på och verkligen värdera även jobbaspekten när vi väger olika intressen mot varandra.

Det här handlar också om jobb som kan finnas på lång sikt. Näringarna kan blomstra om vi skapar förutsättningar för att vara rädda om de natur- och kulturvärden som vi har.

När det gäller arbetsgivaravgiften har den inte visat sig vara särskilt effektiv. Vi är mer inne på utbildning och annat, precis som Anna Wallén redogjorde för tidigare. Jag har inte något att tillägga där egentligen.

Anf.  68  HELENA LINDAHL (C) replik:

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Herr ålderspresident! Tack för svaret, Annika Lillemets!

Besöksnäringen ger också landsbygden stora möjligheter. Jag bor i Västerbotten, och om det är något som vi har gott om så är det plats. När jag går ut på gräsmattan är det inte många som ser mig, och så är det överallt. Vi välkomnar alltså fler turister till norra Sverige. Och jag kan tycka att landsbygden förtjänar de här arbetstillfällena. Landsbygden är inte bara ett museum dit stressade storstadsbor kan åka någon gång om sänder bara för att det är trevligt.

Det är jättebra att Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, ger ett ökat anslag, närmare 30 miljoner, till Visit Sweden för att fler utländska besökare ska kunna komma till Sverige. Det behövs mer, men det är liksom gott.

Jag blir dock förtvivlad över att ni höjer kostnaderna för branschen som har så små marginaler som det är. Det är klart att det påverkar en småföretagare om till exempel kostnaderna för en ung anställd höjs med ca 40 000 per år. Det är jättemycket pengar. Hur tänker ni när ni höjer kostnaderna för att anställa unga? Den här branschen kommer inte att må bra av det. Det säger de dessutom själva.

Ni kompenserar i stället med någonting som heter traineejobb, inom vissa branscher såsom vård, fritidsverksamhet och så vidare. Men det är inga riktiga jobb. Det är tillfälliga jobb. Varför vill ni hellre ge pengar till tillfälliga jobb än att ge ungdomar möjlighet att få in en fot på ett riktigt arbete?

Anf.  69  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik:

Herr ålderspresident! Att få in en fot i välfärden är inte heller dumt. Det kan också leda till en fast anställning. Och behoven är enorma; det behövs verkligen många i vården och i omsorgen. Det finns självklart många riktiga jobb som behöver göras.

Vi vill satsa på utbildning, och vi vill satsa på goda förutsättningar för olika näringar. Vi har gjort en helhetsbedömning som vi tycker är den i nuläget klokaste.

Anf.  70  PENILLA GUNTHER (KD):

Herr ålderspresident! Jag kan inte låta bli att reagera. För nytillkomna besökare i kammaren kan jag meddela att vi egentligen har en debatt om Riksrevisionens rapport om exportgarantisystemet. Det kan man inte tro. Här har det nämligen handlat om precis allt annat inom det politiska fältet.

Den som jag tror slog rekordet var den socialdemokratiska ledamoten Anna Wallén som inte kunde undanhålla sig från att ta till en totalt förfärlig retorik gentemot den före detta alliansregeringen. Hon anklagade den för att ha tagit livet av folk.

Här i kammaren får man väl ändå någon gång fundera över om vi ska hålla på med den typen av retorik eller om vi ska hålla oss till ämnena för debatterna. Det kanske är sådant som man lär ut på Bommersvik och socialdemokratins andra kursgårdar. Men det är inte vad jag som kristdemokrat har lärt mig. Annars skulle jag mycket väl kunna gå igång på och säga att fastighetsskatten drev folk från hus och hem, att förtidspensioneringar i hundratusentals osynliggjorde människor i det här landet och att det bara handlar om människor som kollektiv och inte efter behov. Det skulle jag kunna gå igång på. Jag lovar. Och det kan vi gärna ta en särskild debatt om.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Sverige har tack och lov förändrats efter åtta år med alliansregeringen. Folk tänker själva. Och det är jag otroligt tacksam för.

(Applåder)

Anf.  71  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr ålderspresident! Någon ordning får det vara, Penilla Gunther. Jag gick inte ifrån ämnet. Jag höll ett anförande om Riksrevisionens granskning. Jag talade om exportstrategin och framtida satsningar på svensk export. Det var dina allianskamrater som gick upp och började tala mycket bredare om andra politiska frågor som jag svarade på.

Jag sa inte att alliansregeringen har tagit livet av folk. Jag sa att ni försämrade sjukförsäkringen så pass mycket att sjuka människor tvingades gå och arbeta trots att de borde vara hemma och få ersättning från samhället. Det kan du läsa om i protokollet, som kommer ganska snabbt.

(Applåder)

Anf.  72  PENILLA GUNTHER (KD) replik:

Herr ålderspresident! Då kan jag påminna Anna Wallén om vad hon faktiskt sa. Hon nämnde ensamstående föräldrar som inte har råd och arbetslösa som uppenbarligen inte längre har råd att leva. Jag uppmanar ledamoten att själv ta del av vad hon har sagt från talarstolen i dag. Mina allianskamrater, som du nämnde, har nog samma uppfattning som jag har om vad som faktiskt sas.

I fullmäktige kan ordföranden ibland slå klubban i bordet och säga att talaren inte håller sig till ämnet. Så gör vi inte här, men det borde uppenbarligen göras.

Det som sas i anförandet var väldigt långt ifrån ämnet om exportgarantisystemet och hur det fungerar. Jag vågar nog påstå, Anna Wallén, att du själv hade kunnat hålla dig till ämnet, utveckla det och svara på frågor utifrån den skrivelse som regeringen har lagt fram i anslutning till Riksrevisionens rapport. Men jag hörde dig inte säga någonting om stora och små företag och om hur Exportkreditnämnden ska använda kreditsystemet för att gynna till exempel småföretag. Det tog jag upp i mitt anförande. Varför inte hålla sig till det och utveckla det, om nu ledamoten företräder en regering som i och för sig inte har samrått med det andra regeringspartiet?

Det hade varit intressant att höra hur ni ska lösa problemen när små företag inte får del av exportkreditgarantierna.

Anf.  73  ANNA WALLÉN (S) replik:

Herr ålderspresident! Som svar på Penilla Gunthers fråga angående hur vi ska få Exportkreditnämnden att jobba mer med små och medelstora företag vill jag påpeka att Exportkreditnämnden var hos näringsutskottet och berättade hur man försöker att satsa mer på att jobba med små och medelstora företag. Regeringen har också ändrat i regleringsbrevet till Exportkreditnämnden för 2015 för att denna fråga ska vara mycket mer prioriterad. Så vi har gjort precis det som Riksrevisionen rekommenderade oss att göra.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

I mitt anförande höll jag mig till ämnet, men sedan fick jag frågor om varför vi höjer skatten så mycket på företagande och satsar förhållandevis lite på exportfrågor. Då förklarade jag för dina allianskamrater att problemet för svenska företag är att de inte hittar kompetent personal för att de ska kunna anställa och växa. Det byggs för lite bostäder, så personen som de vill anställa kan inte flytta till den kommunen. Det är bristfälliga satsningar på infrastruktur så att människor inte kan ta sig till arbetet.

Då förklarade jag hur vi vill finansiera detta. Alliansregeringen skar ned på antalet utbildningsplatser, samtidigt som det finns en stor efterfrågan på kompetent arbetskraft. Svaret som alliansregeringen har haft på de stora samhällsutmaningarna har varit att sänka skatten. Det har inte fungerat, säger jag och regeringen. Vi måste göra annorlunda. Då gick jag in på hur ni har försämrat trygghetssystemen genom att sänka skatterna för dem som har höga inkomster för att försämra sjukförsäkringen och a-kassan. Det var så jag kom in på det ämnet.

Jag som riksdagsledamot måste kunna svara på de frågor som jag får. Det tycker jag är artigt, och det förväntar jag mig att andra ledamöter ska göra.

För att avsluta replikskiftet lite trevligt vill jag passa på att tacka dig, Göran Hägglund, för din tid här. Jag vet att du snart lämnar riksdagen, och vi kommer att sakna dig och ditt trevliga humör.

(Applåder)

(ÅLDERSPRESIDENTEN: … som har smittat av sig på hela debatten här.)

Anf.  74  PENILLA GUNTHER (KD) replik:

Herr ålderspresident! Vilken tur att vi har en kristdemokrat här som har ett gott humör! Det passar ju bra vid det här tillfället.

Anna Wallén tycker uppenbarligen att höjda skatter är bättre än sänkta skatter. Minskad konsumtion är bättre än ökad konsumtion för att man ska få fart på näringslivet – både små och stora företag – och de olika branscher som finns i det här landet.

Du talade flera gånger om Västmanland, Anna Wallén, som det största och bästa länet i det här landet när det gäller exportföretag. Ja, men jobba för dem då! Se till att åkerinäringen får bättre villkor! Försämra inte för dem! Höj inte skatterna för folk i allmänhet genom att minska möjligheterna för företagen att anställa människor! Det är ju helt galet.

Är det verkligen så att både socialdemokrater och miljöpartister tror att höjda skatter på arbete ska ge fler arbeten? Det måste ju vara en helt ologisk kullerbytta som inte heller går att förklara utomlands, om nu någon skulle våga sig utanför landets gränser och försöka att göra det.

Jag ser inte någon möjlighet för att vi kommer att få en bättre arbetsmarknad, ett starkare företagande och därmed också en starkare export. Men jag hoppas det, både för Anna Walléns skull och för oss alla andra som inte bor i landets bästa exportföretagarlän Västmanland. Jag hoppas det också för mitt län, Västra Götaland.

Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Jag vill än gång säga i den här debatten att jag hoppas på en bättre exportgaranti helt enkelt för alla företag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 12  Redovisning av naturgaslagring i rörledning

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU15

Redovisning av naturgaslagring i rörledning (prop. 2014/15:53)

föredrogs.

Ålderspresidenten konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 13  Offentlighet, sekretess och integritet

Offentlighet, sekretess och integritet

Konstitutionsutskottets betänkande 2014/15:KU15

Offentlighet, sekretess och integritet

föredrogs.

Anf.  75  MARIA ABRAHAMSSON (M):

Herr ålderspresident! Nu ska vi debattera KU15 som är ett motionsbetänkande om viktiga frågor rörande offentlighet, sekretess och integritet. Alliansen har två gemensamma reservationer, nr 3 och nr 5. Vi står naturligtvis bakom båda, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 3. Jag återkommer till innehållet i våra reservationer lite längre fram.

I det här betänkandet föreslår konstitutionsutskottet enhälligt ett tillkännagivande om behovet av ett stärkt straffrättsligt skydd mot spridning av integritetskänsligt material utanför det så kallade grundlagsskyddade området, det vill säga inte minst den spridning av hat och hot och kränkningar som numera är den bistra vardagen på nätet.

Alliansregeringen tillsatte 2014 en utredning på det här området, och utskottet framhåller nu att det är viktigt att det arbetet fullföljs med inriktning mot ett starkare straffrättsligt skydd utanför det grundlagsskyddade området. För att göra det extra tydligt talar vi alltså om ofredande, olaga hot och andra kränkningar som framförs via sms, mejl, på Facebook, Twitter och bloggar.

Redan i dag är det som regel olagligt att utsätta sina medmänniskor för dessa former av integritetskränkningar. Men straffen har visat sig inte räcka till, utan de kan behöva skärpas. Lagstiftningen har visat sig behöva anpassas till den moderna tekniken.

Det är alltså mot den bakgrunden som KU:s enhälliga tillkännagivande ska ses, och tillkännagivandet innebär också bifall till ett gemensamt alliansyrkande i en motion med Beatrice Ask som första namn.

Offentlighet, sekretess och integritet

Sedan behandlas i betänkandet en rad andra yrkanden som utskottet avstyrker, och jag tänker inte uppehålla mig mer vid dem.

Däremot – som jag redan har varit inne på – har allianspartierna två gemensamma reservationer.

Den ena, reservation 3, som vi alltså yrkar bifall till, gäller sekretessbrytande bestämmelser vid vanvård av djur. Här vill vi från Alliansens sida ha ett tillkännagivande om att ett utredningsförslag från 2011 ska genomföras i den del som avser att hälso- och sjukvårdspersonal och även socialtjänsten, utan hinder av sekretess, ska få lämna uppgifter om djurplågeri och andra djurskyddsproblem till berörda kontrollmyndigheter.

Vad betyder det? Jo, att man ska kunna lämna information framför allt till djurskyddsinspektörerna. Det är det som åsyftas. Motivet är bland annat att det i sådana fall där djurplågeri förekommer ofta ligger en våldsrelaterad familjeproblematik i bakgrunden. För att tala klarspråk: I en relation där det förekommer våld mot husdjur är det inte helt ovanligt att samme man som plågar djuret slår sin partner. Då kan djurplågeriet bidra till att den misshandlade partnern, kvinnan, av omsorg om djuret inte vågar lämna den våldsamme mannen.

Utskottsmajoriteten avstyrker motionsyrkandet av Folkpartiets Birgitta Ohlsson med hänvisning till att beredningen av det tre och ett halvt år gamla utredningsförslaget fortfarande pågår. Tre och ett halvt år är en alltför lång väntetid menar Alliansen, och här yrkar vi alltså bifall till motionen och vår reservation.

Den andra alliansreservationen, reservation 5, avser en motion från Kristdemokraterna om starkare tystnadsplikt för tolkar. Här menar vi från Alliansen att det är en brist i lagstiftningen att bara auktoriserade tolkar har tystnadsplikt. Vi anser att det behövs en enhetlig reglering som gäller för alla tolkar. Men för tids vinnande avstår vi från att yrka bifall till den reservationen.

Herr ålderspresident! Till sist vill jag nämna att jag i betänkandet också har en egen motion som på senare tid har orsakat en del missförstånd i vissa medier. Det är en motion om missbruk av offentlighetsprincipen och baseras på ett verkligt fall där en person under en längre tid trakasserat en kommuns tjänstemän genom att begära ut i stort sett varenda handling som finns i kommunens diarier.

Min motion fick stöd av JO i samband med att JO redogjorde för sin ämbetsberättelse inför KU tidigare i år. Därefter beslutade riksdagen på förslag från KU om ett tillkännagivande till regeringen att utreda vad som kan göras för att med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar att få ta del av allmänna handlingar. Det är alltså inte som felaktigt har påståtts av och i vissa medier att det är min motion som direkt ligger bakom tillkännagivandet utan det är JO:s ämbetsberättelse och det som framkom när JO redogjorde för den.

I dagens betänkande konstaterar därför KU att min motion i allt väsentligt redan är tillgodosedd och alltså kan avstyrkas. Jag kan bara instämma i det och vill som sagt, herr ålderspresident, att rätt ska vara rätt.

Innan jag avslutar mitt anförande vill även jag ta tillfället i akt och framföra ett tack till dig, Göran Hägglund, för dina insatser i riksdagen och för Sverige. Tack så mycket!

(Applåder)

Anf.  76  FREDRIK ERIKSSON (SD):

Offentlighet, sekretess och integritet

Herr ålderspresident! Det var egentligen tänkt att min utskottskollega skulle delta i den här debatten, men har han blivit sjuk och kammaren får i stället det relativa nöjet att höra mig läsa innantill från hans manus gällande KU:s betänkande nr 15 om offentlighet, sekretess och integritet.

Herr ålderspresident! Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 4 och 6.

I detta betänkande behandlas två motioner som vi valt att tillstyrka. Den första rör behandling av personuppgifter inom Kriminalvården. I Sverige är nästan en tredjedel av landets intagna i fängelse utländska medborgare. Det är en mycket hög andel, inte minst med tanke på att utländska medborgare utgör ca 7 procent av Sveriges befolkning. Det är med andra ord en överrepresentation på mer än fyra gånger och gäller alltså om man räknar endast dem som ännu inte är svenska medborgare. Om även utlänningar som erhållit svenskt medborgarskap räknades in skulle en majoritet av de intagna utgöras av utlänningar och invandrare. Till detta kommer personer som har en eller båda föräldrarna födda utomlands.

I dag är Kriminalvården förbjuden i lag att registrera de intagnas ursprungliga nationalitet eller om de har invandrarbakgrund. För att förstå trender, mönster och hur samhället utvecklas samt kunna vidta åtgärder efter detta är det helt avgörande att information, underlag och statistik finns tillgängligt.

Herr ålderspresident! Vi står i dag också upp för Sverigedemokraternas kommittémotion i de delar som rör konstitutionsutskottet och vårt beredningsområde. I det här fallet handlar det om något så självklart som att polisen ska få information samtidigt som ambulans och brandkår när människor, ofta i mycket stressade situationer, ringer till SOS Alarm.

När en person ringer till SOS Alarm för att meddela något akut följer samtalet en viss ordning. Först ställer operatören en rad frågor för att ta reda på vad som hänt. Svaren skrivs ned och skickas till räddningstjänst och ambulans, som genast skickas till platsen.

Därefter kopplar operatören vid SOS Alarm över samtalet till länskommunikationscentralen, LKC, hos polisen. Polisen får sedan i sin tur ställa en rad frågor till inringaren för att ta reda på vad som hänt och anteckna detta i sitt system så att de kan skicka dit polispatruller. För en chockad och stressad uppringare kan detta ofta te sig väldigt förvirrande.

Operatörerna vid länskommunikationscentralen får ofta spendera tid med att förklara varför även de måste ställa alla de frågor som inringaren nyss besvarat. Detta fördröjande dubbelarbete leder till att polisen får information om ärendet senare, vilket leder till försenad utryckning.

En konsekvens som följer av detta är att polisen oftare måste köra riskfyllt snabbt för att hinna till platsen och därmed utsätta allmänheten för trafikfara. En annan konsekvens är att polispatrullen kanske inte hinner först till platsen, vilket den annars skulle göra, under förutsättning att platsen är förhållandevis lyckosamt placerad rent geografiskt. Detta är ytterst beklagligt vid exempelvis trafikolyckor där även polisen kan rädda liv genom att till exempel räta ut nacken på någon för att förhindra kvävning, vilket är den vanligaste dödsorsaken vid trafikolyckor.

En tredje och självklar konsekvens är att polisen inte hinner gripa lika många gärningsmän i anslutning till brottsplatserna eftersom gärningsmännen helt enkelt hinner avlägsna sig under tiden som polisen fördröjs. Detta kostar sannolikt polisen många extra och onödiga utredningstimmar.

Offentlighet, sekretess och integritet

Herr ålderspresident! Sammanfattningsvis medför dagens ordning för inkommande larmsamtal och de försenade delgivningarna till polisen större trafikfara, färre räddade liv, färre gripna gärningsmän och fler utredningstimmar. Det är därför nödvändigt att sekretessreglerna och samtalsordningen mellan SOS Alarm och LKC ändras så att polisen kan få uppgifter om akuta ärenden samtidigt som övrig räddningstjänst.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag göra ledamöterna uppmärksamma på att vi i detta betänkande även har två särskilda yttranden. De rör sekretessbrytande bestämmelser vid vanvård av djur samt offentlighet i skolor med enskild huvudman. Vi har i stort kunnat ställa oss bakom andemeningen i motionärernas uppfattningar, men eftersom det pågår ett utredningsarbete anser vi att detta inte bör föregripas.

Anf.  77  PER-INGVAR JOHNSSON (C):

Herr ålderspresident! Vid ett besök i riksdagen av en gymnasieklass för en dryg månad sedan fick jag frågan: Hur gör jag för att stoppa mejl utan avsändare som jag inte vill ha? Vem hjälper mig?

Mitt svar var att de som ägnar sig åt hat och hot på nätet ofta går över yttrandefrihetens gränser i svensk lagstiftning. Den som försöker få andra att ogilla eller hata någon kan och ska dömas för förtal. Den som hotar kan dömas för olaga hot. Det är polisens uppgift att ta emot anmälningar och utreda dessa brott.

Yttrandefriheten är viktig för en välfungerande demokrati. Men när den missbrukas och går över i förtal, kränkningar och grova provokationer måste man sätta gränser. Jag tycker att det är viktigt att debattera yttrandefriheten även från andra utgångspunkter än dem som den skånske konstnären Lars Vilks gör det från. Han använder yttrandefriheten, ofta påhejad av sverigedemokrater, på ett sätt som väcker hat och hot främst mot honom själv.

Alexandra Pascalidou, programledare för Ring P1, uttryckte sin oro i Aktuellt för en månad sedan i några allvarliga meningar: Jag är ständigt rädd. Man nöter ned min självkänsla. Vi måste värna om en anständig samtalston.

Sofia Karlsson, som jobbade med ett jämställdhetsprojekt inom AIK Fotboll i Stockholm, lämnade för ett tag sedan sitt uppdrag efter mordhot från en av klubbens supporterklubbar.

Herr ålderspresident! Det har skapats en hatkultur på nätet och i samhället. Många unga och kvinnor drabbas av detta hat, som ofta också blir till hot. Det påverkar många människors liv och livskvalitet. Därför är det viktigt att vi tar en debatt om yttrandefrihetens gränser, gränser som många inte förstår eller inte bryr sig om.

Alldeles för få brottsanmälningar mot förtal och hot leder till fällande domar. För mig känns det viktigt att vi riksdagsledamöter skärper lagstiftningen i våra försök att stoppa kränkningar, hat och hot. Vi måste genom polisen, åklagare och domstolar tydligare visa att samhället inte tillåter att människor förtalas, hatas och hotas. Vid en utfrågning som vi i konstitutionsutskottet ordnade här i riksdagen den 12 februari i år om hot mot journalisters och medieredaktioners säkerhet tog jag upp frågan hur vi ska kunna stoppa hatkulturen.

Offentlighet, sekretess och integritet

I vårt betänkande från konstitutionsutskottet framgår att en särskild utredare ska göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar. I ett tillkännagivande till regeringen från justitieutskottet den 12 mars i år, grundat på en alliansmotion, framfördes att straffbestämmelserna till skydd för den personliga integriteten är ålderdomligt utformade. Modern teknik har möjliggjort beteenden som inte förutsågs när lagstiftningen om olaga hot och ofredande tillkom. Jag ser ett stort behov av en snabb översyn av lagstiftningen och välkomnar naturligtvis denna.

Herr ålderspresident! Lagstiftningen är viktig. Polisens och åklagarnas utredningar måste leda till fler åtal, och fler bör fällas för hat och hot i domstolarna. Men det som gör störst nytta är nog ändå när vi alla, unga och vuxna, utan att det blir polisärenden, tydligt visar att vi inte accepterar hat och hot. Föräldrar, lärare och ledare måste alla tydligt ge besked. Hatet, kränkningarna och hoten ska bort från nätet och från samtalen mellan människor.

Anf.  78  MIA SYDOW MÖLLEBY (V):

Herr ålderspresident! I det betänkande som vi diskuterar nu har Vänsterpartiet en reservation. Jag vill börja med att yrka bifall till den, nämligen reservation nr 2. Jag kommer att beröra den längre fram, men jag har lite annat att säga också.

För att demokratin ska fungera är det väldigt viktigt att vi upprätthåller det öppna samhället och offentlighetsprincipen. Tyvärr finns det tendenser som gör att det går mot alltmer slutenhet. Traditionellt präglas till exempel EU av mer slutenhet, och det påverkar förstås också vår lagstiftning om öppenhet och offentlighet. Öppenheten inom den offentliga sektorn har även påverkats av att allt fler verksamheter har privatiserats och att det meddelarskydd som finns för anställda i offentlig sektor då inte gäller. Här har en utredning lämnat ett lagförslag som bereds och som snart ska ut på lagrådsremiss, vad jag har förstått.

Ytterligare en del i öppenheten som ger möjlighet att granska myndigheter och beslutsfattare är rätten att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda. I och med teknikutvecklingen är det lättare att begära ut allmänna handlingar än det var när lagstiftningen kom till. Då var man tvungen att gå till den aktuella myndigheten, skicka ett brev, ringa eller på annat sätt vara direkt aktiv. Nu kan man skicka e-post. Det är snabbt, lätt, enkelt och bekvämt.

Det här är på ett sätt väldigt bra, för det gör att var och en har mycket större möjligheter att enklare ta del av beslut och underlag. Det möjliggör till exempel för människor som inte bor i Stockholm att lättare få kontakt med myndigheter utan att vara tvungen att skriva formella brev. Detta är en utveckling som är positiv för öppenheten. Och det underlättar förstås för medierna när de ska göra sina granskningar.

Men i några få undantagsfall, som vi har hört Maria Abrahamsson prata om här uppe, har det här enkla sättet att begära ut handlingar och komma i kontakt med myndigheter ställt till problem. Enskilda personer kan i värsta fall mer eller mindre lägga beslag på en kommuns medarbetare genom att ständigt begära ut olika handlingar, skriva frågor och begära svar och uppgifter om allt möjligt mellan himmel och jord. Det är självklart problematiskt för den verksamhet det gäller. Samtidigt är det grundläggande för möjligheten att granska att handlingar ska lämnas ut. Men när det blir så här blir det problem.

Offentlighet, sekretess och integritet

Det kan med andra ord uppstå en konflikt mellan offentlighetsprincipen och myndigheternas möjligheter att göra sitt arbete i övrigt. Det här uppmärksammades i konstitutionsutskottet i samband med att justitieombudsmännen lämnade sin senaste årsberättelse. Som Maria Abrahamsson redogjorde för gjorde riksdagen ett tillkännagivande i samband med att årsberättelsen behandlades. Det står så här: ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den ska låta utreda frågan om möjliga åtgärder för att, med bibehållen respekt för offentlighetsprincipen, möta de utmaningar som kan uppstå vid mycket frekventa och omfattande framställningar att få ta del av allmänna handlingar.”

Riksdagen vill alltså inte göra ändringar i själva offentlighetsprincipen, men man vill se över möjligheten att utreda möjliga åtgärder för att möta utmaningarna. Utskottet avstyrker de motioner som handlar om att göra ändringar i offentlighetsprincipen. Jag delar utskottets uppfattning om det och ställer mig även bakom övriga ställningstaganden, med ett undantag. Det gäller behovet av en nätombudsman.

Precis som Per-Ingvar Johnsson föredömligt beskrev förekommer det ganska allvarliga övergrepp via nätet. Det pågår i stor utsträckning hat, hot och rena övergrepp. Personer som syns offentligt, ofta kvinnor, blir väldigt utsatta. Det är också vanligt att flickor och unga kvinnor utsätts för kränkningar på nätet av så kallade skolkamrater, det vill säga andra elever som ger sig på enskilda. Den personliga integriteten kränks till exempel genom att bilder läggs ut på nätet.

Det pågår nu flera utredningar om hur skyddet för integriteten ska stärkas. Men det finns ingen utredning som ser tydligt på behovet av en instans som ger stöd till den som drabbas. Utredningarna handlar om straffrättsligt skydd för personlig integritet och en myndighetsstruktur för tillsynen. Ett integritetsskyddsråd diskuteras. Det här är inget som Vänsterpartiet motsätter sig. Vi står bakom det tillkännagivande som finns om att det arbete som pågår ska fortsätta.

Men vår motion om en nätombudsman handlar om stöd till den person som utsätts. Vi menar att en nätombudsman bör ges i uppdrag att stödja och hjälpa utsatta personer, till exempel genom att vara behjälplig i kontakter med dem som har ansvar för webbsidor för att kunna förmå dem att ta bort saker, ta bort kränkande kommentarer, bedriva skadeståndsprocesser och så vidare. Det saknas. Det behövs sådana åtgärder. Vi ser att det finns brister. Detta står inte i motsättning till de övriga utredningarna på området, och det står inte i motsättning till övriga förslag i betänkandet. Därför yrkar jag alltså bifall till Vänsterpartiets reservation.

Tack, herr ålderspresident, och ha det så kul med det du ska göra sedan!

(Applåder)

(ÅLDERSPRESIDENTEN: Tack så mycket! Hur kul det blir får vi se nu.)

Anf.  79  MATHIAS SUNDIN (FP):

Offentlighet, sekretess och integritet

Herr ålderspresident! Vi i Folkpartiet står naturligtvis bakom alla våra reservationer i utskottet. Jag vill yrka bifall enbart till reservationerna 1 och 3 för tids vinnande.

Den första motionen handlar om de elektroniska spår vi lämnar efter oss alltmer i vår vardag. Det finns några uppenbara saker som vår mobiltelefon eller att vi använder datorer, surfplattor och sådant. Men vi lämnar dessa spår i allt större utsträckning även för andra prylar, internet of things. Alla olika sorters prylar i vår vardag kopplas upp, vilket naturligtvis leder till en mängd olika fördelar men också att vi lämnar spår efter oss hela tiden.

Jag var nyss på ett lunchseminarium där man talade om uppkopplade trädgårdsslangar – hör och häpna, herr ålderspresident. Det kan låta harmlöst vad en uppkopplad trädgårdsslang skulle kunna göra. Men alla dessa data sammantaget kan säga väldigt mycket om våra privatliv som vi kanske inte vill avslöja.

Vi tycker från Folkpartiets sida att man bör vara noggrannare i konsekvensanalyserna när det gäller rätten till privatliv och integritet. Vi har i vår lagstiftning att vi ska göra miljökonsekvensanalyser. Vi tycker också att vi ska göra konsekvensanalyser just vad gäller integritetsaspekterna.

Det som exemplet med trädgårdsslangen så tydligt visar är att det inte alls bara är i brottsbekämpning som dessa analyser kan behöva göras. I dag gör man sådana analyser när man lägger fram sådan lagstiftning. Men de kan behövas också inom väldigt många andra områden, och det pekar vi på i denna motion.

Elektronisk övervakning kan också användas i ett annat av våra ärenden just kopplat till våld i nära relationer. Det går att använda olika typer av elektronisk övervakning också där för att ha koll på sin partner.

I det här fallet tar vi upp frågan om hur man använder husdjur i den terror som man utsätter sin partner för. Vad jag har fått berättat för mig många gånger från framför allt kvinnor som har varit eller är utsatta för den här typen av våld är att det fysiska våldet naturligtvis är fruktansvärt att bli utsatt för. Men de säger att det psykiska våldet är till och med värre. Detta sägs inte för att på något sätt förminska det fysiska våldet, slagen och sparkarna. Men att någon annan människa tar total kontroll över ens liv och ens egen frihet begränsas totalt pekar de på som något ännu värre.

Ett sätt att använda den psykiska terrorn är just husdjur. Man använder att man ska plåga eller döda husdjuren som ett hot. Om du lämnar mig dödar jag hunden och så vidare. Man använder dessa husdjur på olika sätt. I dag när socialtjänst eller andra myndigheter upptäcker sådant har de inte möjlighet på grund av sekretess att till exempel föra det vidare till djurskyddsinspektörer. I förslaget vill vi ändra i sekretesslagen så att man i sådana fall får föra den informationen vidare.

Jag vill också instämma i tacket till Göran Hägglund för hans insats för Alliansen och för Sverige och för humorn i politiken. Konkurrensen kanske inte har varit mördande, men ändå. Tack!

(Applåder)

Anf.  80  TUVE SKÅNBERG (KD):

Offentlighet, sekretess och integritet

Herr ålderspresident! I betänkandet som debatteras i dag har utskottet behandlat 27 motioner från allmänna motionstiden. Vi lyfter här fram enstaka av dem som vi har funnit för gott att bifalla. Jag vill nämna två motioner som allianspartierna har ställt sig bakom och reserverat sig för.

Vi hörde alldeles nyss om hur människor kan använda vanvård av djur för att terrorisera. Den motionen har man redan yrkat bifall till, och jag instämmer i det. En annan motion handlar om tystnadsplikt för tolkar. De fyra allianspartierna har ställt sig bakom den och reserverat sig.

Det går tillbaka till en motion av Lars-Axel Nordell från Kristdemokraterna där han lyfter fram att tolkar spelar en viktig roll för att personer som talar olika språk ska kunna kommunicera med varandra. Den tolkningen måste vara under sekretess. Om en icke auktoriserad tolk anlitas av någon annan än en myndighet är inte tolken bunden av tystnadsplikt. Vi har sett ett behov att täppa till det hålet. Det kan till exempel gälla i själavårdssamtal. När prästen och konfidenten samtalar via en tolk är det viktigt att också tolken innefattas av tystnadsplikten. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till den motionen.

Herr ålderspresident! Jag kan som kristdemokrat inte vara sämre än alla kollegorna hittills. Jag vill tacka för åren sedan 1991. År 1991 blev Göran Hägglund invald i Sverige riksdag. Jag var en av dem i den då nya kristdemokratiska riksdagsgruppen och kunde följa hans steg redan från början. Han blev snart gruppledare. Göran Hägglund har avancerat och sitter, om jag inte räknar fel, direkt under kungen i rangordning i detta nu när han tjänstgör som talman. Det är inte dåligt marscherat sedan 1991!

I de opinionsmätningar som sker regelbundet kan man notera att herr ålderspresidenten leder ligan som den mest populäre partiledaren alla kategorier. Då tas även de in som inte formellt är partiledare utan vice eller tillträdande, och han slår även statsministern. Jag kan bara notera att man inte kan bli mer populär än så här, och bättre än så här kan det inte vara. Det är uppenbart att herr ålderspresidenten har lärt av rådet till Tony Blair: Lär av teaterns värld, man ska lämna scenen medan hela publiken applåderar!

(Applåder)

Anf.  81  ÅLDERSPRESIDENTEN:

Avsikten med min närvaro var att leda förhandlingarna och inte att förlänga kammarens tid för överläggningar.

Anf.  82  VERONICA LINDHOLM (S):

Herr ålderspresident! Vi debatterar nu konstitutionsutskottet betänkande KU15 Offentlighet, sekretess och integritet. I betänkandet behandlas 27 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

Utskottet tillkännager för regeringen att det är viktigt att ett pågående utredningsarbete fullföljs med inriktning att det straffrättsliga skyddet mot spridning av integritetskänsligt material utanför det grundlagsskyddade området ska stärkas.

Som ledamot av konstitutionsutskottet och socialdemokrat är detta frågor som berör mig otroligt mycket och som jag tycker är otroligt viktiga. Senast i går fick jag ett mejl från Geta, ordförande för föreningen Remis, Roma EU-migranter i Sverige. Det är en organisation som bland annat representerar EU-migranter i Kista vilka blev utsatta för en attack med tändvätska under natten mot måndagen. Deras madrasser och tillhörigheter brändes upp, men lyckligtvis kom ingen människa till skada.

Offentlighet, sekretess och integritet

Under flera års tid har jag och andra med mig kunnat följa en negativ utveckling av bemötandet av människor i vår vardag och på nätet människor emellan. Vem har inte blivit förvånad över Facebookvänner som har kränkt andra helt utan en tanke på personerna de utsätter detta för? Mobbning och näthatet har ökat markant, och så även sexuella trakasserier på nätet. Människor har tagit sina liv i förtvivlan och desperation till följd av allt detta.

Nu är det nog. Inga fler unga tjejer ska behöva kallas för hora, tjockis eller utsättas för andra kränkande ord eller handlingar på nätet. Ett aktuellt exempel på att kvinnor får utstå mycket hat och hot i det offentliga rummet är Alexandra Pascalidous berättelse ett bevis på. Inte heller människor som har en annan sexuell läggning än den rådande normen ska behöva stå ut med hat eller hot bara för att de råkar älska en annan människa. Våra nysvenskar är också en stor grupp som är utsatt för hot och hatbrott dagligen, liksom våra journalister.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla våra tjej- och kvinnojourer runt om i landet som gör ett oerhört viktigt arbete varenda dag.

Hatet på nätet drabbar många. Jag förstår att det ibland kan vara svårt att veta vad som bara är taskigt och vad som faktiskt är olagligt. Ofta säger man att samma regler gäller både på nätet och utanför nätet. På samma sätt som in real life får man alltså inte hota eller sprida lögner eller kränkande uppgifter. Det är förbjudet både på internet och i verkliga livet, precis som det är förbjudet att sprida bilder på någon annan i sexuella sammanhang utan personens tillåtelse. Det är även otillåtet att utsätta någon för sms- eller mejltrakasserier. Det är också förbjudet att på nätet hota en person på ett sätt som får personen att känna allvarlig rädsla eller att publicera personliga uppgifter om någon annan.

Att uttrycka att man hatar någon eller att man tycker att någon är ful är inte olagligt i allmänhet. Rena åsikter och personliga ställningstaganden är inte brottsliga. I sådana fall väger yttrandefriheten över rätten att slippa bli kränkt. Men ibland kan det vara svårt att avgöra om ett yttrande faller inom gränsen för det förbjudna eller inte.

Men vad får vanliga människor, med sambo, barn och fina blommor i fönstret, att bli till nättroll? De tror att det är okej att sitta hemma vid sin dator och ösa ur sig elakheter och att det de gör inte får konsekvenser. Skulle de säga allt detta i väntrummet hos tandläkaren eller i hallen på förskolan? Det tror jag inte. Men varför gör man då detta hemma vid sin dator? Jag undrar om det handlar om en falsk trygghet: Det är ingen som vet att det är just jag som gör det här.

Hatbrottsstatistikens resultat redovisas årligen och utgörs främst av polisanmälningar som Brottsförebyggande rådet efter en särskild granskning har bedömt innehålla hatbrott. Det säger dock väldigt lite om förekomsten av hatbrott i samhället eftersom de flesta brottsliga händelser inte polisanmäls. En bättre bild av utsatthet ges från uppgifter om självrapporterad utsatthet för hatbrott utifrån Nationella trygghetsundersökningen, Skolundersökningen om brott och Politikernas trygghetsundersökning.

Därför är jag väldigt glad över att vi i dag har en ansvarsfull och framtidsinriktad regering som inser att lagstiftningen måste moderniseras på en rad områden och anpassas.

Offentlighet, sekretess och integritet

Jag vet att regeringen jobbar med ett stärkt meddelarskydd för privatanställda gällande statligt finansierade verksamheter inom vård, skola och omsorg. Det innebär att jag som privatanställd i vården eller skolan har rätt att meddela medierna vid allvarliga brister i verksamheten utan att riskera påföljder, på samma sätt som det är tillåtet i kommunal sektor.

Jag vet också att regeringen jobbar med offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden, så att det ska finnas tydliga sätt för domstolar att se behov av skydd av enskilda personer.

Det jobbas också på en ny förvaltningslag. Den nuvarande är 37 år gammal. Vi kan i dag konstatera att det är alldeles för långa handläggningstider på våra myndigheter. Medborgarperspektivet ska vara i centrum.

Jag sitter själv med i Integritetskommittén, en parlamentariskt sammansatt kommitté som utifrån ett individperspektiv ska kartlägga och analysera faktiska och potentiella risker för intrång i den personliga integriteten som kan uppkomma i samband med användning av informationsteknik i såväl privat som offentlig verksamhet.

Vi har också en kommitté som ska titta på ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och framväxten av internet har inneburit positiva förändringar för yttrandefriheten och den demokratiska debatten. Utvecklingen har emellertid också medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten tagit nya former.

Samtidigt är strafflagstiftningen på området till viss del ålderdomlig. Därför görs en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar.

Herr ålderspresident! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Sedan får även jag säga tack till ålderspresidenten.

(Applåder)

Anf.  83  AGNETA BÖRJESSON (MP):

Herr ålderspresident! Vi behandlar betänkande KU15. Där behandlas 27 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om offentlighet, sekretess och integritet.

I betänkandet finns det ett tillkännagivande, där utskottet önskar att regeringen fullföljer sitt mycket omfattande utredningsarbete om att stärka det straffrättsliga skyddet mot spridning av integritetskänsligt material utanför det grundlagsskyddade området. Det är bra. Jag står förstås bakom utskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Betänkandet speglar det omfattande utredningsarbete som den gamla regeringen startade och som den nya regeringen nu fortsätter. Det är omfattande utredningar eftersom teknikutvecklingen har skapat nya mötesplatser men också nya problem. Mobbning, kränkningar och överträdelser är saker som både Per-Ingvar Johnsson och Veronica Lindholm här har lyft fram.

Det är viktigt att vi tar de här problemen på allvar. I dag på förmiddagen var jag på Sveriges Radio. De berättade att de det senaste halvåret har upplevt att hoten mot journalister har blivit fler men också betydligt mer organiserade än tidigare. Det är verkligen ett hot mot yttrandefriheten, och det är någonting som vi behöver ta på djupt allvar.

Offentlighet, sekretess och integritet

Därför har regeringen flera omfattande utredningar på området. Den största och mest omfattande kommittén är Integritetskommittén, som leds av Göran Gräslund. Den har ganska nyligen startat, och den ska titta på ett särskilt integritetsskyddsråd. Man ska också göra en mer omfattande kartläggning utifrån olika individperspektiv. Det kan handla om individen som patient, som konsument, som part i rättegång med mera och vilken integritetspåverkan som finns utifrån de sammanhangen.

Nästa kommitté handlar om ett samlat ansvar för personuppgiftsbehandling. Det finns i dag flera myndigheter, som Post- och telestyrelsen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, myndigheten för socialförsäkringar och Datainspektionen, som har sådant ansvar i dag. Utredningen ska se om de kan samordnas. Den utredningen har en viss överlappning i förhållande till integritetsutredningen. Det är därför ett viktigt uppdrag att samordna de här kommittéerna.

Det finns en kommitté som handlar om att uppdatera straffrätten. Det är Utredningen om ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten. Brottsbalken kom till på 60-talet och är inte alls anpassad efter hur dagens mötesplatser ser ut. Kommittén ska därför titta på om det behövs ett nytt straffrättsligt skydd när det gäller spridning av bilder. Det kan gälla sådana saker som hämndporrbilder. Man ska också se om det ska finnas ett större ansvar för att ta bort kränkande bilder. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2016, och det är Gudrun Antemar som leder den. Den har också en parlamentarisk referensgrupp kopplad till sig.

Man behöver komma fram till att det fortfarande ska vara en generell lagstiftning på det straffrättsliga området, men den måste anpassas till hur verkligheten ser ut på nätet i dag. Det är inte så att den absolut måste leda till straffskärpningar, men den har en möjlighet att göra det.

En fråga som jag särskilt vill lyfta fram är frågan om en nätombudsman. Miljöpartiet har tidigare motionerat om detta i riksdagen. Jag tycker att det är viktigt att påpeka en sak. Jag står inte bakom den reservation som Vänsterpartiet har här i dag, men jag tycker inte att frågan kan sägas vara död även om den nu återigen avslås av riksdagen. Den finns med som en av väldigt många frågor i diskussionerna kring ett betydligt mer omfattande och strukturerat arbete som regeringen planerar för att minska näthatet.

Även polisen har signalerat att de nu vill samla sitt arbete när det gäller nätbrotten. Brotten samlas till en enhet, och rikspolischefen har tydligt signalerat att det innebär en ambitionshöjning. Man ska kunna anmäla, och det ska hända saker.

Jag vill också säga några ord om Alliansens reservation 3, Bestämmelser om vanvård av djur. Det här tycker jag också är en viktig fråga. Även jag har träffat många företrädare, bland annat för de länsstyrelser som har prioriterat detta arbete. De har ofta djurtillsynen, och de ser det den andra vägen. Jag har även träffat företrädare för föreningen Voov, som erbjuder skydd för djuren när det handlar om misshandel av kvinnor, och jag har träffat många kvinnojourer, som ju vi i och med vårbudgeten ger stärkta resurser.

Jag litar här på att regeringen kommer att återkomma och göra ett bra jobb med att lyfta upp dessa frågor, så även om vi avslår detta i dag tror jag inte att vi har hört det sista om det.

Offentlighet, sekretess och integritet

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och förstås ge ett tack till herr ålderspresident för att ha gett extra piff på Hallandsbänken förutom allt det trevliga arbetet här i riksdagen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 14  Kommunala och regionala frågor

Kommunala och regionala frågor

Konstitutionsutskottets betänkande 2014/15:KU18

Kommunala och regionala frågor

föredrogs.

Anf.  84  FREDRIK ERIKSSON (SD):

Herr ålderspresident! Vi har att debattera KU:s betänkande 18, Kommunala och regionala frågor, vilket i huvudsak har sin grund i 31 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

Som halvgammal kommunpolitiker vid sidan av riksdagsuppdraget ligger förstås dessa frågor mig lite extra varmt om hjärtat. Sverige har som bekant en lång och stolt tradition av kommunal självstyrelse, men ingenting är någonsin så bra att det inte kan utvecklas till att bli ytterligare något lite bättre.

Det gläder mig därför mycket att finna flera riktigt bra förslag bland motionsyrkandena, samtidigt som det både roar och oroar mig att hitta mindre väl genomtänkta såväl förslag som motiveringar till varför utskottsmajoriteten vill försöka avslå några av de bra förslagen.

Ett alldeles utmärkt motionsyrkande, herr ålderspresident, handlar om att alla partier med representation i en folkvald församling också bör ges insyn i alla dess nämnder, utskott och styrelser, inte nödvändigtvis med rösträtt men väl med närvaro- och yttranderätt.

Nämnder, utskott och styrelser är som bekant ofta betydligt mindre än den församling de tillhör. Detta får allt som oftast till följd att mindre partier inte kan delta i det politiska arbetet på samma villkor som de större partierna och kanske inte ens över huvud taget i de beslut som fattas direkt av en nämnd eller ett utskott. Detta sker trots att partiet alltså har valts in för att föra fram just sina väljares åsikter i alla diskussioner kring olika frågor.

Jag har själv suttit på just en sådan här insynsplats och vet därför att vissa kommuner, dock inte alla, redan har insett hur mycket detta underlättar arbetet och debatten i fullmäktige till gagn för alla, inte minst våra väljare, genom en mer levande och vital lokal demokrati.

Det kan också tilläggas att det under beredningen av ärendet inte heller har anförts några direkt tillämpliga skäl mot införandet av just en sådan här ordning.

Herr ålderspresident! Andra bra förslag bland motionsyrkandena som också syftar till att öka och vitalisera den lokala demokratin rör möjligheterna för medborgarna att själva väcka initiativ i fullmäktige.

Kommunala och regionala frågor

Även här kan i dagsläget förutsättningarna för väljarna skilja sig åt, beroende på vilken sida av en kommun- eller regiongräns de råkar bo. Som exempel kan nämnas att det i dag finns möjlighet för medborgare att väcka medborgarförslag i två tredjedelar av landets kommuner. Men det innebär också att i ungefär en tredjedel av kommunerna finns inte motsvarande möjlighet.

Jag har även på lokalt håll sett olika kreativa försök att villkora om och hur denna typ av förslag ska få väckas, beroende på vad lokala småpåvar och potentater råkar gilla eller inte.

Vi sverigedemokrater anser att alla kommuner bör erbjuda medborgarna samma möjlighet att på lika villkor och förutsättningar lägga fram medborgarförslag. Kommunal självstyrelse i all ära, herr ålderspresident: De grundläggande demokratiska spelreglerna borde i alla fall vara desamma oavsett var i landet man bor, inte sant?

Som jag tidigare snuddade vid och som kontrast till det redan anförda kan dock konstateras att inte alla förslag till förändring av nödvändighet kan antas leda till en bättre eller mer positiv utveckling. Ibland dyker det även upp mindre genomtänkta förslag på dagordningen.

Ett sådant handlar om den tilltagande trenden för svenska kommuner och städer att ansluta sig till det så kallade fristadssystemet. Missförstå mig rätt, herr ålderspresident – alla är vi väl för att värna om åsikts- och yttrandefriheten, inte minst vi sverigedemokrater. Rent principiellt skulle vi även kunna ställa oss bakom Icorns verksamhet och systemet med fristäder för konstnärer som av politiska, religiösa eller andra skäl har råkat illa ut för att de utövar just sin yttrande- och åsiktsfrihet.

Det är tänkbart att detta system mycket väl kan fylla en funktion i och för många av de länder som inte har en lika extremt frikostig, för att inte säga lössläppt, tolkning och tillämpning av de folkrättsliga reglerna för internationellt skydd som Sverige har. Men annars, och i synnerhet för svenskt vidkommande, handlar våra invändningar faktiskt mycket om att värna asylrätten och rättssäkerheten.

Jag trodde, och tror fortfarande, herr ålderspresident, att Sverige hade en jag ska inte säga bra eller välfungerande men likväl utbyggd och reglerad statsapparat för att bedöma vilka personer som kan vara i behov av internationellt skydd och att det inte tillhör den svenska rättsordningen att lägga ut denna typ av ärenden på delegation till enskilda kommuner och NGO:er.

Då jag har förstått att fristadsåtagandet normalt sträcker sig över två år infinner sig också frågan vilka möjligheter konstnären därefter har att återvända till sitt hemland, om han eller hon nu verkligen har tagit tillfället i akt och begagnat sig av sin rätt att kritisera och ifrågasätta.

Sammantaget framstår alltså detta mer som en PR-aktivitet för berörda städer och/eller en plattform för berörda konstnärer att bygga sur place-skäl inför en kommande asylansökan. Det är väl kanske inte den typen av verksamhet våra kommuner i första hand bör ägna sig åt.

Avslutningsvis står vi förstås bakom samtliga våra reservationer i utskottet, men för tids vinnande yrkar jag här endast bifall till reservation 1 och 3.

Tack för ordet, herr ålderspresident, och lycka till med alla kommande förehavanden i framtiden!

Anf.  85  EMILIA TÖYRÄ (S):

Kommunala och regionala frågor

Herr ålderspresident! När det gäller kommunala och regionala frågor har det inkommit 31 motionsyrkanden under den allmänna motionstiden. Konstitutionsutskottet föreslår riksdagen att delvis bifalla en motion och att avslå övriga.

Ungefär 40 städer i Europa, tillsammans med Mexico City och Miami, har samlats i ett internationellt nätverk som tar emot författare i behov av skydd. I motionen som vi inom utskottet delvis vill bifalla berörs just frågan om kommuner får fortsätta att delta i fristadssystemet.

I den del av motionen som berör vikten av yttrandefrihet och att det är viktigt att Sverige kan bistå med fristäder för förföljda författare är utskottet av uppfattningen att den ska tillkännages regeringen. För att inte föregripa ett pågående mål i den frågan lämnar jag härmed motionen rörande fristäder.

Det kanske hörs vars jag kommer ifrån – Kiruna. Därför är Norrbottensfrågor ganska viktiga för mig.

År 2012 skickade Norrbottens läns landsting in en ansökan om att få bilda en region, framför allt för att få ta över det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen svarade nej på ansökan, precis som för den ansökan som lämnades in från Västernorrland.

När samarbetsregeringen tillträdde i höstas aviserade man dock att de landsting som ville skulle få möjlighet att bilda region. Det regionala utvecklingsansvaret kan till exempel innebära att utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförande av strategin, fatta beslut om användning av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete, följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet samt utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.

Som det ser ut i dag i till exempel Norrbotten är det länsstyrelsen som har det regionala utvecklingsansvaret. Att flytta över det till en framtida Region Norrbotten skulle betyda att det är de av folket utsedda representanterna som bestämmer över hur statliga medel ska användas till tillväxtarbetet i regionen. Det är en bättre arbetsform än den nuvarande, framför allt med hänsyn till demokratin. Om vi vet vilka som beslutar i utvecklingsfrågor i det län vi bor i har vi möjlighet att dagligen ställa dem till svars för i vårt tycke kanske olämpliga beslut. I förlängningen kan vi vart fjärde år ställa de folkvalda till svars när vi ger dem mandat att fortsätta alternativt ger dem kicken.

Herr ålderspresident! Det har tagits fram en statlig offentlig utredning med namnet Vital kommunal demokrati. Det är i mångt och mycket frågorna som har behandlats i den utredningen som vi har att ta ställning till i det här betänkandet. Något som lyfts fram i utredningen är bristen på förtroendevalda, framför allt inom kommunpolitiken i de mindre kommunerna. Detta leder till att ett fåtal ledamöter blir överhopade med arbetsuppgifter eftersom de är färre som ska dela på samma börda.

Därför har utredningen föreslagit att små kommuner ska ges möjlighet att minska sina fullmäktigeförsamlingar till minst 21 personer i stället för 31, som kommunallagen tidigare angav. I dag är det ändrat till 21 personer, precis som föreslogs i utredningen.

Detta är en lösning för att få bukt med problemet. Jag tror dock att det krävs andra åtgärder utöver lagändringen. Våra politiska partier lider av samma problem men i olika omfattning. Efter ett val kan det vara svårt att tillsätta alla politiska poster partierna har fått till sitt förfogande, för att inte tala om hur det ser ut några år in i mandatperioden. Partierna behöver alltså bli bättre på att rekrytera medlemmar så att det finns ett större utbud av personer att välja till förtroendeuppdrag.

Kommunala och regionala frågor

Bland unga är avhopp vanligare än i andra åldersgrupper. Detta beror främst på, enligt en rapport som SCB har tagit fram, att unga flyttar i högre utsträckning än äldre. I rapporten framgår det dock att avhoppen inte enbart kan härledas till mobiliteten hos unga. Även förhållanden i arbetslivet spelar stor roll.

I dag finns en ökande andel otrygga anställningar, och framför allt yngre är anställda i olika former av visstidsanställningar. Att då begära ledigt för politiska förtroendeuppdrag kan innebära att du inte får förlängt kontrakt. Det är ingenting som är rimligt eller ens tillåtet enligt kommunallagen, men tyvärr förekommer det och det är svårt att komma åt. Otrygga anställningar medför ofta en stress som inte underlättas av att du som förtroendevald dessutom är föremål för ständig granskning. Har du dessutom familj, eller är på väg att bilda familj, är möjligheterna till att vara fritidspolitiker näst intill obefintliga.

Detta är, i mina ögon, ett stort demokratiproblem. Risken finns att det bara är människor som har kommit en bit i sin karriär, som är klara med familjebildandet och som har en stabil ekonomisk plattform som väljer att engagera sig politiskt.

Det är ofta ett tufft uppdrag att vara ledamot i fullmäktige, och du har ett stort ansvar som inte alltid uppskattas att du tar i alla sammanhang. Du är aldrig ledig från uppdraget att vara politiker.

Samtidigt bör det tilläggas att politikeruppdraget är ett hedersuppdrag som gör att du utvecklas otroligt mycket under en mandatperiod på ett sätt som du troligen inte hade gjort i andra sammanhang.

Herr ålderspresident! Med detta anförande vill jag yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande. Jag vill tacka herr ålderspresidenten för de år han hittills gett i rikets tjänst och önska honom stort lycka till framöver!

(Applåder)

Anf.  86  PATRICK RESLOW (M):

Herr ålderspresident! Precis som de två föregående talarna har sagt kan jag konstatera att det finns 31 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i detta betänkande. De är på temat kommunala och regionala frågor.

Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Därefter tänker jag kort beröra tre av de områden som tas upp i betänkandet.

Det första området avser frågor rörande kommunal demokrati. Det är intressanta och viktiga frågor som tas upp i motionerna. Det är också frågor som engagerar medborgarna eftersom det är frågor som ligger nära och som man snabbt kan se effekterna av.

De flesta av motionerna handlar om aspekter som gäller en mer oberoende revision, en direktvald kommunstyrelse, regler för kommunala bolagsstyrelser, folkinitiativ och folkomröstningar, representation i nämnder och styrelser. Nästan alla dessa områden har varit eller är föremål för utredning och har berörts på ett eller annat sätt. En del har blivit avhandlade och har blivit utredningsförslag, och andra är föremål för kommande förslag i utredningar.

Kommunala och regionala frågor

Ett exempel på detta är utredningsbetänkandet En kommunallag för framtiden, som presenterades för ungefär en månad sedan. I det betänkandet konstateras det att sedan kommunallagen trädde i kraft 1991 har det skett en rad reformer, inte minst på revisionens område. Revisionen har i allt större utsträckning fått en mer oberoende ställning. Det handlar om jävsregler, sättet att avge motiverade ställningstaganden från kommunfullmäktige och rätten att anlita sakkunniga. Man konstaterar också i betänkandet att man gärna vill gå vidare. Man föreslår exempelvis att ordföranden i revisionen ska utses av oppositionen, för att stärka det objektiva oberoendet för revisionen.

I tilläggsdirektiv har utredningen även fått i uppdrag att se över exempelvis representationen i nämnder och styrelser. Det kan gälla att titta på försök till majoritetsstyre i kommunerna.

En annan utredning är 2014 års demokratiutredning. Den siktar mer in sig på att utvärdera alla de försök med medborgarförslag och medborgarinitiativ som finns i kommunerna. Vad har hänt? Hur har det gått? Hur har man gjort? Hur har man agerat i olika kommuner?

Utredningen vill också underlätta systemet för namninsamlingar till folkinitiativ. Utredningen ska också se över om det går att föreslå lagändringar för just detta. Hur kan medborgarförslag komma till stånd på ett bättre sätt? Hur ska förtroendeuppdraget utvecklas? Hur ska vi få fler ungdomar att engagera sig politiskt och vara delaktiga i det politiska arbetet?

Mot bakgrund av detta har flertalet av förslagen i motionerna redan behandlats i utredningar. Därför har utskottet känt att det inte finns anledning att föregripa utredningsarbetet. Utskottet föreslår därför att motionerna avslås.

Herr ålderspresident! Det andra området jag vill beröra är det lokala brottsförebyggande arbetet. Det är också frågor som engagerar. De har varit mycket på tapeten den senaste tiden med tanke på händelserna i Göteborg och Malmö. Här finns några motioner som siktar in sig på behovet av att få till stånd mer centrala direktiv när det gäller hur det lokala brottsförebyggande arbetet ska utvecklas.

I det läget kan man säga att mycket är gjort. Redan 2008 kom en handlingsplan för samverkan mellan polis och kommun.

Det skulle ligga till grund för att polisen och kommunen skulle samarbeta och samråda för att få till stånd möjliga förbättringar och även lämpliga åtgärder för att stärka det lokala brottsförebyggande arbetet. Det kunde handla om narkotikafrågor och andra drogrelaterade problem men också om mer handfasta saker som att röja bort buskage som gör det mörkt på gångstråk och i parker, att skapa bättre belysning längs gång- och cykelvägar och att skapa trygghet på allmän plats samt inte minst den viktiga frågan om kameraövervakning. Det här är viktiga frågor, tycker vi i utskottet.

Vi ser gärna att fler kommuner går in och har samverkan med polisen. Vi kan konstatera att det redan i dag är väldigt många som har det – 253 av 290 kommuner har samverkan med polisen. Vi ser gärna att fler kommuner går med eftersom detta är en viktig del i att få ned brottsligheten. Vi uttrycker därför i vårt betänkande ett positivt ställningstagande till att kommuner samarbetar. Vi vill också att kommunerna på ett bättre sätt än i dag använder sig av möjligheten att uppmärksamma brottsoffren genom socialnämnderna.

Kommunala och regionala frågor

Med detta sagt känner vi lite grann att det inte finns anledning att ha ytterligare nationella handlingsplaner eller nationella strategier. Det kanske är bättre att först se till att man tillämpar det som redan finns.

Det tredje området jag skulle vilja beröra är fristadssystemet. Som sas här tidigare är fristadssystemet ett nätverk som består av ett fyrtiotal städer i Europa plus Miami och Mexico City. I Sverige är ett drygt tiotal kommuner och landsting anslutna till detta. Syftet är att ge skydd till författare som i tryckt skrift eller i bild publicerar saker som av vissa stater uppfattas som kontroversiella men som omfattas av det vi i den fria världen kallar yttrandefrihet.

Det här ärendet har blivit aktualiserat eftersom det har överklagats huruvida detta är tillåtet att göra eller inte. Domen som finns när det gäller Gävle kommun har ännu inte vunnit laga kraft. Därför vill jag gärna avvakta och se vad som händer. När domen har vunnit laga kraft får man helt enkelt analysera den och se om det eventuellt krävs någon ytterligare översyn av gällande lagstiftning.

Herr ålderspresident! Det finns också en fråga som jag som skåning skulle vilja säga någonting om. Det är regionaliseringsfrågan, som har tagits upp här. Det finns en motion som behandlar just regionaliseringen, och i utskottsbetänkandet skriver vi att det just nu pågår ett arbete med att se över regionaliseringen.

För inte så länge sedan lade Ansvarskommittén fram sitt förslag. Det innebar att flera kommuner då, 2007 och 2008, tog fram kompass, penna och karta och började stycka upp Sverige för att se var gränserna skulle kunna gå i de blivande storregionerna. Det var inget lyckat försök, kan vi konstatera. Det ledde till lite ovänskap här och var, och det var svårt att se var de naturliga gränserna skulle finnas.

När man diskuterar regionalisering tror jag att det är viktigt att man ser det som att det måste komma underifrån. Det är viktigt att inte vi från politiskt håll toppstyr det. En eventuell regionalisering måste komma från ett underifrånperspektiv. Det måste vara kommunerna och landstingen själva som säger att de vill gå in i en storregion.

Med detta sagt vill jag uttrycka en generell skepsis mot möjligheten att skapa sådana här storregioner. Jag tror att det blir svårt. Jag tror också att det blir svårt att hitta de gränsdragningar som krävs för att skapa de naturliga identiteter som en storregion faktiskt kräver.

Herr ålderspresident! Trots förmaningarna skulle jag vilja fördröja förhandlingarna något och rikta ett varmt tack till dig, Göran Hägglund, för alla de insatser som du har gjort och framför allt för det engagemang och den humor som du har visat i debatter i tv och här i kammaren. Du kommer att lämna ett stort tomrum efter dig. Tack!

(Applåder)

Anf.  87  AGNETA BÖRJESSON (MP):

Herr ålderspresident! Vi debatterar nu KU18, som handlar om kommunala och regionala frågor och har 31 motionsyrkanden och ett tillkännagivande om kommuners deltagande i fristadssystemet.

Kommunala och regionala frågor

Det här är ett tillkännagivande som jag gläds över alldeles särskilt. Flera här har talat om det. Vi inväntar som sagt den slutliga rättsliga processen. Men jag är oerhört glad över att vi i KU ställer oss bakom fristadssystemet, som har gett fristad åt författare i många kommuner i landet.

Jag yrkar förstås bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet, men jag vill också göra några kommentarer till betänkandet och några av motionerna.

Många av de här motionerna hanteras ju i Demokratiutredningen, som är en enmansutredning men har en parlamentarisk referensgrupp. Den tittar på flera frågor såsom medborgarförslag, en fråga som är förhållandevis ny i Sverige men som jag tror kommer att få betydligt större inflytande över politiken framöver.

Utredningen tittar också på frågor om förtroendevaldas villkor, och det är mycket bra. Att göra fler delaktiga och se till att färre unga förtroendevalda lämnar politiken är viktiga och centrala frågor. Det är viktigt att hitta former som gör att fler grupper engagerar sig i politiken.

En sak som jag också vill lyfta fram är det brottsförebyggande arbetet. Vi hörde tidigare Patrick Reslow tala om en del av det.

Det finns en motion från Centerpartiets Kerstin Lundgren om lokalt brottsförebyggande arbete. Den lyfter fram behovet av ett nytt nationellt brottsförebyggande program. Regeringen har nyligen aviserat att den ska ta fram en nationell handlingsplan för brottsförebyggande arbete och att Brå kommer att få i uppdrag att ytterligare kartlägga hur man ska kunna få fram fler förslag för att lyfta det nationella strategiska arbetet med det lokala brottsförebyggandet arbetet.

Det här är ett arbete som har byggts upp under mycket lång tid. Polisen har haft i uppdrag att i den handlingsplan som heter Samverkan mellan polis och kommun träffa överenskommelser med lokala brottsförebyggande råd. Detta finns numera i de allra flesta kommuner i Sverige, och på de allra flesta ställen gör man ett fantastiskt arbete. Men det har inte visat sig vara ett helt strukturerat arbete. Man har inte tydliga gemensamma mål och så vidare. Därför är jag oerhört glad att vi nu kommer att få en mer nationell handlingsplan som tar ytterligare ett steg för att lyfta fram det lokala brottsförebyggande arbetet.

Så till de här frågorna som vi politiker kan prata om i evigheter men som det inte alltid är lika lätt att väcka intresse för hos allmänheten. Det handlar om kommunernas och regionernas utveckling och eventuella nya organisationsformer.

Frågorna om hur regionerna ska styras, vilka frågor de ska hantera och om det egentligen är kommuner i samverkan, direktvalda fullmäktige eller statens representanter som ska hantera just de här regionala frågorna har debatterats under mycket lång tid.

Själv tillhör jag den grupp som verkligen längtar efter att det ska vara direktvalda politiker som beslutar om de allt viktigare regionala frågorna. Då blir ansvaret mycket tydligare.

Jag kommer själv från en gränsort där det dröjde länge innan vi ens hade telefonnumret till vår egen länsstyrelse i telefonkatalogen. Detta är bara ett sådant galet problem med alla de olika regionala indelningar och samarbeten som finns. Jag tror att vi behöver få ett tydligare regionalt ansvar, och därför är jag mycket glad över att civilminister Ardalan Shekarabi nu så tydligt har sagt att en förhandlingsperson ska få i uppdrag att samordna och gå vidare med regionfrågan i hela landet.

Kommunala och regionala frågor

Patrick Reslow har tidigare här visat på en tveksamhet och sagt att det är viktigt att detta växer fram underifrån. Det tror jag också, men det får ju inte bli några rester över i slutändan som ingen vill vara med. Då håller vi inte ihop Sverige över huvud taget. Därför tror jag att man bör ha ett samarbete mellan staten och regionerna, så att det blir både ett ovanifrån- och ett underifrånperspektiv.

Frågan om kommunernas organisering är betydligt knepigare. Å ena sidan har vi i dag en urbanisering som är väldigt stor. Stockholm är en av de kraftigast växande storstäderna i Europa. Det finns beräkningar som visar att år 2022, om bara sju år, kommer man att vara 2 ½ miljon i Stockholms län. Å andra sidan har man en väldigt åldrande befolkning i de allra minsta kommunerna och allt fler riktigt små kommuner.

Sedan kommunreformen är det som om det politiska systemet enats om att man kanske inte riktigt orkar med detta igen. Men med allt större storstadskommuner och allt fler småkommuner med åldrande befolkning tror jag att vi kommer att behöva diskutera de här frågorna betydligt mer framöver.

(Applåder)

Anf.  88  PER-INGVAR JOHNSSON (C):

Herr ålderspresident! Vårt betänkande från konstitutionsutskottet om kommunala och regionala frågor vill jag kommentera med utgångspunkt i tre enskilda motioner från centerriksdagsledamöter.

Själv har jag tillsammans med Anders Ahlgren motionerat om en förstärkt regional demokrati med en slagkraftig regional organisation med demokratisk förankring i hela Sverige. Några steg har tagits i denna utveckling, bland annat genom bildandet av Region Skåne, som jag varit med om, och Region Västra Götaland och genom att landstingen i flera län fått ta över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna. Vi i Centerpartiet vill se en fortsättning och förstärkning av denna utveckling.

Den för Sverige viktigaste frågan på det regionalpolitiska området är att regionerna på ett kraftfullt sätt ska kunna bidra till den regionala utvecklingen. Därmed kan staten decentralisera det regionala ansvaret inom en rad områden. Sverige behöver många nya jobb även utanför Stockholm.

Herr ålderspresident! Centerpartiet vill se att fler statliga beslut som nu tas på länsstyrelserna i landet och i myndigheter i Stockholm blir regionala beslut och tas inom regionerna av folkvalda politiker. Vi vill från Centerpartiet tydligt avvisa de förslag till förstatligande av sjukhusvården som framförts.

De senaste åren har allt oftare uppmärksammats uppgifter om att sjukvården inte är likvärdig i hela landet. Detta gör att en del vill se ett statligt övertagande av ansvaret för sjukhusvården. Vi i Centerpartiet ser inte ett statligt ansvar för driften av sjukhusen i Sverige som en bra lösning. Vi ser i stället att vi i Sverige, genom våra landsting och regioner, skapat en i internationell jämförelse effektiv sjukvårdsorganisation med jämförelsevis hög och jämn kvalitetsstandard och jämförelsevis rättvis tillgång till vården för invånarna.

Kommunala och regionala frågor

Det finns alltid exempel på brister i organisation och vård som behöver rättas till. Genom en regionreform med större och starkare regioner i Sverige ser vi möjligheter att inom hälso- och sjukvården skapa bra utvecklingsmöjligheter och rättvis tillgång inom landet till vård och hjälpmedel av hög kvalitet.

Bra och effektiva kommunikationer är en viktig framgångsfaktor för landsting och regioner. Det vidgar arbetsmarknadsregionerna och bidrar till den regionala utveckling vi vill se.

I betänkandet hänvisas under rubriken Aviserad regionreform, som svar på vår motion, till att civilminister Ardalan Shekarabi gett besked om att regeringen inom kort kommer att utse förhandlingspersoner som ska få i uppgift att tillsammans med berörda parter skapa nya regioner i Sverige. Vi ser fram emot detta, men låt mig komma med några ord på vägen inför denna svåra uppgift.

Vår utgångspunkt för en fortsättning av den regionreformering som inletts i Sverige är att skapa en effektiv regional administration och verksamhet både för regionerna och för staten. För att nå framgång i detta är det för oss viktigt att inom regionerna geografiskt dela på de administrativa funktionerna, vilket man har gjort i till exempel Skåne och Västra Götaland. En regionreform och den regionala utvecklingen i hela landet kan avsevärt underlättas och påskyndas av att statliga myndigheter samtidigt utlokaliserar delar av sina verksamheter från huvudstaden till landet i övrigt.

När det gäller en motion från min partikollega Kerstin Lundgren om kommunalt ansvar för brottsförebyggande arbete har vi i utskottets ställningstagande betonat vikten av att kommunerna aktivt bidrar i det lokala brottsförebyggande arbetet.

Min partikollega Rickard Nordin har i en motion lyft fram behovet av att förbättra förutsättningarna för fritidspolitiker att ta på sig förtroendeuppdrag. I betänkandet lyfter vi fram olika utredningar som lagt fram förslag som ska kunna underlätta medverkan i det demokratiska arbetet. Vi i Centerpartiet välkomnar detta.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf.  89  MATHIAS SUNDIN (FP):

Herr ålderspresident! Pennan är mäktigare än svärdet. Det är denna insikt som bland annat ligger bakom det system med fristäder som finns spritt över delar av vår värld, bland annat i ett antal städer och kommuner i Sverige. De författare, journalister och poeter som det handlar om använder just pennan för att belysa det förtryck som de och andra i befolkningen i de länder de kommer från utsätts för av diktatorer och andra auktoritära ledare. Salman Rushdie är ett exempel på en sådan person, som retade gallfeber på de mäktiga ledarna i Iran.

Salman Rushdie är också en av initiativtagarna till det som nu har blivit detta internationella system för fristäder. Där erbjuder kommuner eller städer fristad åt en förföljd författare under ett par års tid, både för att författaren ska kunna fortsätta sitt arbete gentemot hemlandet och beskriva det som pågår där men också för att berika det lokala kulturlivet.

Kommunala och regionala frågor

I Norrköping, som jag kommer från, lämnade Folkpartiet in en sådan motion till kommunfullmäktige. Den blev bifallen. Därför är Norrköping i dag en av dessa fristäder.

Runt om i kommunerna är det ofta Folkpartiet som har tagit initiativ till detta, men det har också funnits andra partier och framför allt ett väldigt brett politiskt stöd. I dag diskuterar vi en motion från Socialdemokraterna och Miljöpartiet om detta, som jag gärna ställer mig bakom.

Här handlar det om hur vi väljer att analysera läget efter att domen har vunnit laga kraft. Riksdagen ska ju inte på något sätt lägga sig i domstolens arbete, utan det handlar om att analysera det efter att domen har vunnit laga kraft och se om det då behöver göras något.

Med detta ställer jag mig bakom utskottets förslag i samtliga punkter.

Jag vill till sist, med anledning av Sverigedemokraternas inlägg, göra ett förtydligande kring asyl. Det handlar inte om asyl här. Fristadsförfattare lever under exakt samma asylregler som alla andra människor som vill komma hit till Sverige och söka asyl. Det finns ingen speciallagstiftning, man följer inte någon annan praxis eller något sådant. Är det asyl de söker gör de det på samma villkor som alla andra, så att det är klarlagt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 15  Riksbankens förvaltning 2014

Riksbankens förvaltning 2014

Finansutskottets betänkande 2014/15:FiU23

Riksbankens förvaltning 2014 (framst. 2014/15:RB1, redog. 2014/15:RR2 och framst. 2014/15:RB2)

föredrogs.

Anf.  90  HÅKAN SVENNELING (V):

Herr ålderspresident! Det betänkande som vi behandlar i dag handlar om Riksbankens förvaltning. I samband med den behandlingen tas också Vänsterpartiets motion om Internationella valutafonden, IMF, upp. Jag kommer därför i mitt anförande att fokusera snarare på IMF och deras verksamhet än på Riksbanken.

I dag har utvecklingsländerna i världen ett begränsat inflytande i IMF. Även om förändringar har skett när det gäller röstfördelningen är det fortfarande USA som dominerar och procentuellt sett har flest röster och kan blockera för USA icke önskvärda beslut. Man har röster i proportion till hur mycket man betalar in till IMF. Det är det som utgör grunden för hur mycket makt man har. USA har så pass mycket att de kan blockera andra beslut.

År 2010 genomfördes en reform av IMF som innebar flera steg i rätt riktning, mot mer demokrati. Tyvärr har dessa förslag inte trätt i kraft, på grund av att USA vägrar att genomföra styrningsreformen. Sverige bör därför verka för en fortsatt revidering av röstfördelningen i IMF:s högsta beslutande organ, den så kallade guvernörsstyrelsen, för att öka utvecklingsländernas inflytande.

Riksbankens förvaltning 2014

Guvernörsstyrelsen har delegerat beslutanderätten i nästan alla frågor till den exekutiva styrelsen. Fördelningen av platserna i IMF:s styrelse bygger inte på att varje land har lika röststyrka, vilket gör att det inte är demokratiskt. Sverige bör därför agera för att utvecklingsländernas inflytande ökar även när det gäller antalet representanter i IMF:s exekutiva styrelse.

Den rapport som vi fick i finansutskottet och utrikesutskottet i förra veckan från finansministern och biståndsministern var glädjande. Sverige driver på för förändringar som går att göra utan beslut i USA:s kongress och som innebär att utvecklingsländerna får större inflytande, även om det inte innebär att hela reformeringen genomförs.

Sedan IMF bildades har traditionen varit att det alltid ska vara en europé som är ordförande i IMF, oberoende av om det finns någon från den övriga världen som är mer kompetent. Enligt Vänsterpartiets mening är denna syn på tillsättning av IMF:s chef oacceptabel. Vänsterpartiet anser därför att Sverige ska verka för att tillsättningen ska föregås av en öppen nomineringsprocess och att en lämplig person ska väljas utifrån kompetens, inte utifrån landtillhörighet.

Det är av allmänt intresse för medborgarna i Sverige hur Sveriges representation i IMF agerar och vad som uppnås. I andra länder avlägger länderrapportörerna till exempel en årlig rapport. Det sker i USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien, och dessa rapporter läggs sedan ut på internet. Sverige borde kunna göra något liknande tillsammans med de nordisk-baltiska länderna, som man samarbetar med inom IMF. Om regeringen undersöker möjligheterna att öka insynen och redovisningen skulle det kunna visa hur den nordisk-baltiska representanten agerar och vilka resultat man uppnår genom den förda linjen. Det skulle öka insynen för allmänheten och ideella organisationer. Regeringen skulle även kunna ordna offentliga möten inför IMF:s årliga vår- och höstmöten. I dag har man möten med utskotten.

Skrivelsen om verksamheten inom IMF bör årligen öka transparensen i Sveriges arbete i institutionerna och öka riksdagens möjligheter att utkräva ansvar.

IMF ställer liksom alla banker upp villkor för att ett land ska beviljas lån eller för att gamla lån ska skrivas av. Denna så kallade konditionalitet är många gånger präglad av enkelspårighet och inte anpassad till det enskilda landets specifika situation. För att få lån har många länder tvingats göra nedskärningar i de offentliga utgifterna. Varje land måste ha rätt att på sina egna villkor utforma sin ekonomiska politik. Sverige bör därför verka för en reformering av IMF:s makroekonomiska krav.

Vid ett flertal tillfällen har IMF även ställt krav som direkt har motverkat genomförandet av de så kallade millenniemålen. Sverige bör därför agera i IMF för att utformandet av lån och ekonomiskt stöd inte ska försvåra möjligheterna att uppfylla millenniemålen.

Vänsterpartiet anser också att regeringen i IMF bör agera samstämmigt med de två målen om fattigdomsbekämpning och att stärka fattigas rättigheter i Sveriges politik för global utveckling, PGU.

Riksbankens förvaltning 2014

IMF:s lån, råd och bidrag är inte könsneutrala. Krav på en avreglerad sektor eller bidrag till olika satsningar påverkar kvinnor och män olika och i olika grad. Trots det saknas genusanalyser i IMF:s strategier. Sverige bör därför inom IMF verka för att all verksamhet ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och att all verksamhet alltid ska utvärderas utifrån konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det är bra och positivt att Sverige i styrelsen för IMF har lyft upp det i den senaste rapporten, som var uppe till behandling förra veckan.

Klimatförändringarna är vår tids största utmaning. IMF har möjlighet att styra resurser till åtgärder som leder till att klimatmålen uppnås. Därför bör Sverige agera i IMF så att Kyotoprotokollet genomförs och så att bankens lånevillkor och lån till utvecklingsländer ligger i linje med klimatmålen.

Vatten är en livsnödvändighet för människor och kan inte betraktas som vilken vara som helst på en marknad. Distribution av vatten är ett så kallat naturligt monopol, och det bör därför finnas en demokratisk och gemensam styrning av denna resurs. Omfattande kritik har riktats mot att IMF ställer krav på att vattenverk och liknande i länderna privatiseras för att de ska beviljas lån. Enligt Vänsterpartiets mening bör Sverige agera för att privatiseringar inom vattensektorn inte ska vara ett krav för att lån ska beviljas.

IMF har under decennier spelat en avgörande roll för många länder i syd. Genom de krav man har ställt har man haft stort inflytande över utformningen av den ekonomiska politiken i många länder. IMF har också spelat en central roll i framtagandet av fattigdomsstrategier som flera länder i syd i dag arbetar utifrån. När det gäller jämställdhetsfrågor, miljö och fattigdomsbekämpning har IMF tyvärr inte gott rykte. Ett jämställdhetsperspektiv bör därför konsekvent genomsyra IMF:s strategier, och kvinnor måste inkluderas i arbetet med att ta fram dem. Sverige bör därför inom IMF verka för att institutionernas avtal, program och strategier alltid ska innehålla analyser av hur effekterna förhåller sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

Vänsterpartiet tänker fortsätta att vara blåslampan på regeringen för att driva dessa frågor, för en feministisk utrikespolitik kräver att man agerar överallt för mer jämställdhet.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 1.

Anf.  91  INGELA NYLUND WATZ (S):

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till finansutskottets förslag. Genom det bifallet här i riksdagen beviljar vi riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för dess verksamhet och Riksbankens direktion ansvarsfrihet för förvaltningen av verksamheten i Riksbanken 2014, och vi fastställer också Riksbankens resultat- och balansräkning för 2014 och godkänner förslaget från Riksbanken om hur Riksbankens vinst 2014 ska disponeras. Det sista innebär att statskassan förstärks med 4,1 miljarder genom den disposition som Riksbanken föreslår.

I betänkandet behandlas, som vi nyss hörde, tre motioner från den allmänna motionstiden som rör den internationella valutafonden, IMF, och den svenska guldreserven. Dessa motioner avstyrks i betänkandet.

Herr ålderspresident! Under 2014 gjordes ett par viktiga förändringar av Riksbankens organisation. Bland annat bildades tre nya avdelningar vilkas syfte är att fördjupa den finansiella analysen. Dessutom öppnades det nya kontoret för sedelhantering i Sigtuna, vilket också var en stor förändring.

Riksbankens förvaltning 2014

På det penningpolitiska området fortsatte Riksbanken under 2014 sin expansiva linje. Fram till juni 2014 hölls reporäntan oförändrad på 0,75 procent, då den sänktes till 0,25 procent. I oktober kom ytterligare en sänkning då reporäntan sattes till 0 procent.

Under hela 2014 flyttades prognoserna fram för när reporäntan ska börja höjas.

Ingen av oss har väl kunnat undgå att det har vidtagits ytterligare penningpolitiska åtgärder efter årsskiftet.

Riksbanken har också arbetat vidare med att analysera effekterna av skärpta kapitalkrav på svenska storbanker inom ramen för makrotillsynen.

Herr ålderspresident! Riksbanken har också ansvar för att vi i Sverige har ett effektivt och säkert betalningsväsen. Det är värt för kammaren att notera att Riksbanken för 2014 har bedömt att hushållens skuldsättning och den svaga utvecklingen i omvärlden utgör en risk mot den finansiella stabiliteten. Därför har man föreslagit Finansinspektionen att införa amorteringskrav.

Riksbanken har också fortsatt arbetet med att förbereda den stora förändringen, nämligen införandet av nya sedlar och mynt i Sverige som påbörjas i år.

När det gäller Riksbankens tillgångsförvaltning är det värt att notera att den totala avkastningen var 31,5 miljarder kronor, varav valutareserven svarade för hela 25,5 miljarder av dessa 31,5 miljarder. Den positiva avkastningen – 16,7 miljarder kronor – kommer till stor del av att valutorna i reserven stärktes mot kronan. Avkastningen exklusive valutakurseffekterna blev därför 8,9 miljarder.

Herr ålderspresident! Som jag nämnde inledningsvis innebär förslaget i betänkandet att Riksbanken överför 4,1 miljarder till statskassan, detta trots att det verkliga resultatet uppgår till ca 3,3 miljarder. Detta är viktigt att understryka. Det beror på att utdelningen bygger på en beslutad beräkningsmodell som utgår från att man räknar på ett medeltal ett antal år tillbaka.

Det är värt att notera att Riksbanken i sin redovisning analyserar och påpekar att resultaten de kommande fem åren förväntas bli betydligt mycket lägre än under de gångna fem åren, oavsett om räntorna blir lägre eller högre. Detta innebär självfallet dessvärre att Riksbankens möjligheter att lämna utdelning till staten kan komma att begränsas.

Jag ska därefter säga några ord om motionerna. Liknande motionsyrkanden om verksamheterna inom IMF har behandlats tidigare i riksdagen och avslagits. Det betyder inte att frågeställningarna som tas upp i framför allt motionerna om IMF är oviktiga.

Frågorna om inflytande och behovet av reformering av röststyrkor till förmån för utvecklingsländerna inom IMF är angelägna, och Sverige driver dem genom den nordisk-baltiska avdelningen. Det gjorde den förra regeringen, och så kommer den här regeringen att agera.

Så sent som på IMF:s vårmöte i helgen fortsatte den nya regeringen att driva på i dessa frågor. Detta informerades utskottet, tillsammans med utrikesutskottet, om under förra veckans möte med finansministern, biståndsministern och riksbankschefen.

Riksbankens förvaltning 2014

Regeringen välkomnar också att flera av de finansiella institutionerna har beslutat om strategiska planer för miljö- och klimatfrågor liksom nya strategier för att investera i energiprojekt. Här har den svenska regeringen varit och kommer att fortsätta vara pådrivande för höjda ambitionsnivåer och ytterligare åtgärder.

Herr ålderspresident! När det gäller kravet i fråga om behovet av att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra IMF:s arbete råder en mycket bred samsyn i Sveriges riksdag. Också detta framgick mycket tydligt då finansutskottet och utrikesutskottet fick information inför IMF:s vårmöte. Den nya regeringen ämnar fortsätta verka starkt pådrivande för förändring och förbättring på detta område.

Med detta, herr ålderspresident, yrkar jag återigen bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna med anledning av motionerna.

Anf.  92  JÖRGEN ANDERSSON (M):

Herr ålderspresident! Jag hade inte anmält mig till denna debatt. Men efter Håkan Svennelings inlägg kunde jag inte låta bli att delta i debatten.

Jag har inte för avsikt att gå i polemik mot honom, även om det var rätt tydligt att det fanns en politisk och ideologisk bevekelsegrund för Håkan Svennelings argumentation.

I stället tänker jag lite kortfattat informera om det interparlamentariska nätverket som understöds av både Världsbanken och IMF. Jag hade ynnesten att få delta i detta möte under förra veckan.

Syftet med dessa interparlamentariska möten är att öka demokratin i fråga om Världsbankens och IMF:s insatser i olika utvecklingsländer.

Precis som Håkan Svenneling argumenterade när det gäller detta finns det ett värde i att få en legitimitet och ökad transparens för verksamheterna i utvecklingsländerna. Problemet är dock att enligt Håkan Svennelings resonemang skulle denna legitimitet snarare befästa regeringarnas möjligheter att agera i utvecklingsländerna och kanske inte i lika stor utsträckning få en större demokratisering och förankring i parlamenten. Därför tycker jag att det kan vara bra att åtminstone informera om den verksamhet som finns i det interparlamentariska nätverket.

Deltagandet från utvecklingsländerna var rätt dominant och stort under det möte som vi hade i förra veckan. Som kuriosa kan jag också nämna att det var rätt många kvinnor från till exempel många afrikanska länder. De hade en mycket stark förankring ute hos sina väljare i respektive länder. Det var väl om något en mycket positiv upplevelse.

Det är också positivt att man från parlamentens sida tar tillfället i akt att få någon form av bättre balans när det gäller transparens och legitimitet gentemot de egna regeringarna och att man faktiskt tar tillfället i akt att öka sin kompetens och förstå anledningarna till att det föreslås vissa reformer och att man verkligen jobbar för att öka inflytandet.

I grund och botten har vi nog egentligen samma inställning, även om jag personligen kanske inte står bakom Håkan Svennelings ideologiska bevekelsegrund.

Med det sagt skulle jag också vilja passa på att göra lite reklam. I detta interparlamentariska nätverk har man också möjlighet att skapa local chapters ute i varje parlament. Dessa local chapters ska verka ännu mer för en demokratisk förankring av olika beslut. Även vi i Sverige har möjlighet att sätta upp ett local chapter, vilket vi har försökt att göra. Dessvärre har intresset inte varit så jättestort. Därför vill jag passa på, herr ålderspresident, att göra reklam för local chapters och bjuda in, kanske särskilt Håkan Svenneling, till deltagande i diskussioner om hur vi kan utveckla och öka förståelsen för olika länders möjligheter att få en starkare legitimitet och en bättre demokratisk förankring för goda och nyttiga reformer i utvecklingsländerna.

Riksbankens förvaltning 2014

Med detta sagt vill jag också passa på att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I detta anförande instämde Michael Svensson (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

§ 16  Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Utbildningsutskottets betänkande 2014/15:UbU6

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång (prop. 2014/15:45)

föredrogs.

Anf.  93  BETTY MALMBERG (M):

Herr ålderspresident! För några år sedan gjorde jag ett studiebesök på en skola i Norrköping. Syftet var att möta lärare och skolledare för att lyssna in hur de arbetar med mottagandet av nyanlända elever. Just det här besöket var särskilt intressant, eftersom detta var en skola som var känd för att vara duktig på området – man var duktig på att snabbt kunna få nyanlända elever att delta i ordinarie undervisning.

Som svar på frågan om varför de var så duktiga berättade lärarna att det inte alltid hade varit så. Det hade blivit en vändning. Vändningen hade kommit då de själva hade insett att de inte kunde fortsätta att tycka synd om eleverna. Tidigare hade de tänkt: De här eleverna har fått hela sin tillvaro uppochnedvänd. Av något slags missriktad hänsyn hade lärarna kompenserat detta med att ge eleverna kortare dagar. Men mindre undervisningstid var självklart inte vad eleverna behövde för att få sin tid att lära sig språket, lyckas i sina studier, få klasskompisar och lägga grund för en ny framtid. Tänk så fel det kan bli! Men, som sagt, lärarna hade själva kommit på att deras arbetssätt inte funkade. De gjorde en förändring. Det är detta det handlar om: Lärarna återtog där sin professionella roll för att rusta eleverna rätt.

På samma sätt menar jag att det i betänkandet finns en missriktad hänsyn i regeringens förslag när det gäller hur och när nyanlända elever ska bedömas. Nya Moderaterna och övriga allianspartier vill att detta ska vara möjligt att göra redan från förskoleklass. Men regeringen ihop med både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna menar att ”det i viss mån anses som stötande att skilja ut utlandsfödda barn och låta dem genomgå bedömning enbart av det skälet att de är utlandsfödda”.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Tänk då på den synvända som lärarna gjorde och vad som skedde vid skolan i Norrköping! Jag är övertygad, både som förälder och utbildningspolitiker, om att de tänker rätt. Flera remissinstanser, däribland Skolverket och Lärarförbundet, stämmer in i detta och skriver i sina remissvar att det finns elever som kommer före sju års ålder och som har behov av bedömning. I propositionen hänvisas till en forskare vid namn Böhlmark. Han för i en studie från 2007 fram att det för elevernas framtida prestationer – han har analyserat deras resultat i PISA – finns en kritisk tidpunkt, och det är vid nio års ålder. Men vissa skillnader uppstår redan innan dess, redan vid sju års ålder.

Han finner dessutom att det skulle kunna skilja uppemot ett helt skolår i läsförståelse mellan elever som anländer innan de har fyllt fem och dem som anländer efter det att de har fyllt tolv år. Obligatorisk bedömning av nyanlända måste därför ske från och med förskoleklassen. Det är alltså vad Alliansen vill. Det är både viktigt och riktigt. Flera remissinstanser och forskare visar detta, och elevernas resultat har visat att det här är rätt väg att gå.

Herr talman! Jag vill tala särskilt om Nya Moderaternas och allianspartiernas reservation nr 3. Den handlar om hur länge en elev maximalt kan vara placerad i förberedelseklass. När denna fråga remissbehandlades var förslaget att tiden skulle vara ett år. Sedan hade man en trappa upp; om det fanns särskilda skäl kunde man utsträcka tiden till ett och ett halvt år. Om det fanns synnerliga skäl, som det heter i juridiskt perspektiv, kunde man utsträcka tiden till två år. Huvudbudskapet var alltså att normaltiden för undervisning i förberedelseklass skulle vara max ett år.

Om man tittar på vad remissinstanserna har tyckt om detta ser man att ingen direkt hade invändningar. Eftersom det även i detta förslag fanns en maxtid satt till två år uttalar sig Svenska Skolläkarföreningen och säger att de är tveksamma till att skolgång i förberedelseklass bör pågå i upp till två år. Det skulle inte vara gynnsamt för flertalet elever, menar de.

Detta struntar regeringen i. Det förslag som vi får på vårt bord i detta betänkande säger helt sonika att man sätter en maxgräns vid två år – punkt. Det tycker regeringen ihop med både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är det rätta. Det finns därför en stor risk för att just två år blir normaltid för alla elever.

Professionen och skolläkarna använde orden att detta sannolikt inte är gynnsamt för flertalet elever. Målet måste vara att de nyanlända eleverna följs successivt och kontinuerligt och att de sedan så snabbt som möjligt ska kunna gå vidare till den ordinarie undervisningen.

Herr talman! Vi moderater står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2 och 3.

(Applåder)

Anf.  94  STEFAN JAKOBSSON (SD):

Min talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 1.

Vi i Sverigedemokraterna ser mycket positivt på att en definition av begreppet nyanländ införs i skollagen och därmed också krav på kunskapsbedömning och särskilda åtgärder för den nyanlände. Rättigheter och skyldigheter måste följa varandra. Svenskundervisningen är grundbulten för en lyckad integration och assimilering.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Det Sverigedemokraterna i det här fallet vänder sig emot är så kallade papperslösa, eller i tydligare ordalag illegala personer, som ska få rätt till samma sak. Landets lagar ska följas. Att de som inte, efter oftast långa processer där man har prövats och omprövats, har getts uppehållstillstånd ska ges samma möjligheter är helt fel, enligt Sverigedemokraterna. Det kan inte vara så att vi omyndigförklarar en instans.

Signalerna som vi sänder är att vi totalt omyndigförklarar Migrationsverket och dess personal samt underminerar deras verksamhet. Hur motiverande tror min talman att det är att arbeta på Migrationsverket när vi har en sjuklöver som totalt omyndigförklarar dem?

Vi sänder även signaler till alla de nyanlända och de tidigare anlända: Du behöver inte uppfylla alla krav som ställs på dig, utan du kan bara välja att gå under jord. På så sätt har du tillgång till hela vårt välfärdssystem samt dess fördelar utan att på något sätt bidra till det.

Min talman! Här inne sitter det många lärare och föräldrar. Tror ni på fullaste allvar, mitt herrskap, att så inkonsekventa signaler till barn och ungdomar fungerar? Det tror inte Sverigedemokraterna. Vi kan inte ha myndigheter i Sverige som ska arbeta på olika sätt. Sveriges lagar måste följas, och personer som inte uppfyller de väldigt liberala krav som finns för att få asyl eller bli anhöriginvandrare ska absolut inte omfattas av detta system.

Återigen vill jag lyfta fram punkten att det är bra att vi inför en definition av nyanländ. Men mot den bakgrunden anser Sverigedemokraterna att de barn och ungdomar som ska vistas i landet utan stöd av myndighetsbeslut eller författning inte heller ska omfattas av definitionen nyanländ.

Anf.  95  BETTY MALMBERG (M) replik:

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska angripa det här. I hela FN-systemet och i hela världen har vi någonting som vi talar om som heter mänskliga rättigheter. En sådan rättighet, som är oerhört central och väsentlig för alla, är just barnens rättigheter – barnens rättigheter till skolgång.

Om vi ska göra förändringar i världen är det genom barn som får tillgång till utbildning. Det är det fundamentala för att vi ska kunna få en bättre värld.

Om detta är nog de flesta individer och världsinvånare överens. Det smärtar mig därför att höra Stefan Jakobsson exkludera en del av de unga människor som finns i vårt land. Det smärtar mig att vi ska behöva definiera människor som kanske inte av egen kraft har hamnat i vårt land utan faktiskt är medföljare till sina familjer. Är det deras fel att deras föräldrar har valt att flytta till ett land någon annanstans i världen? Självklart måste dessa barn inkluderas.

Jag är tacksam och glad för det beslut som tidigare finns. Självklart ska vi se till att också dessa barn, de må kallas nyanlända eller annat, har rätt till sin utbildning för att kunna vara med och förbättra världen.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

(Applåder)

Anf.  96  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik:

Herr talman! Självklart ska mänskliga rättigheter gälla. Mänskliga rättigheter gäller för att söka asyl. Om man har blivit nekad en, två, tre eller till och med fyra gånger i vissa fall har man uppenbarligen ingen rätt att vistas här, enligt asylpolitiken vi för och som är väldigt liberal, vilket jag upprepar.

Det är signalpolitik vi talar om, Betty Malmberg.

Nej, självklart är det inte deras fel. Min talman, det här är personer som är medföljande för att komma till Sverige. Men om vi börjar glida på reglerna, om vi sätter de olika myndigheterna emot varandra så att den ena ska göra en sak och den andra ska göra en annan sak, kommer vi att få stora problem i Sverige. Vi har lagar som finns till för att följas.

Anf.  97  BETTY MALMBERG (M) replik:

Herr talman! Myndigheter kan ha olika bevekelsegrunder, absolut, och de kan ha olika uppdrag. Men riksdagen har fattat ett beslut som säger att alla barn som befinner sig i vårt land har rätt till utbildning. Det är det som jag pliktar till. Att dessa barn också ska ha sin rätt till utbildning är det viktiga för oss.

Barnens rättigheter är mänskliga rättigheter, och där vet vi att utbildning är en nyckel och en framgångsfaktor.

Anf.  98  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik:

Herr talman! Betty Malmberg och jag är helt överens i frågan om att utbildning är grundstommen för att komma någonstans i ett samhälle. Där håller jag med mig.

Problemet är fortfarande att om vi har en signalpolitik som låter folk ta sig till Sverige på illegala vägar och illegalt vistas i Sverige motiverar vi inte de personer som är nyanlända att ta tag i sitt liv och motiveras till att komma in i utbildningssystemet och i arbetslivet.

Vi ger hela tiden olika signaler. Det är här som jag vänder mig mot er som föräldrar och mot de som jobbat som lärare. Vi kan inte skicka olika signaler till barn och ungdomar eller till föräldrar som kommer hit. Det är ju inte barnens fel att föräldrarna har tagit sig hit. Det är faktiskt föräldrarnas fel att de har tagit sig hit och vistas här i dag. De har blivit prövade och tyvärr inte fått rätt att stanna.

Anf.  99  ULRIKA CARLSSON i Skövde (C):

Herr talman! Först vill jag säga att jag är väldigt glad över att den här propositionen nu kommer, för det är oerhört centralt att de barn som definieras som och är nyanlända i vårt land också får rätt till en bra utbildning och ett bra mottagande, som man bör få i ett land som Sverige.

Likt Betty Malmberg hade jag för ett tag sedan förmånen att få träffa engagerade och fantastiskt duktiga lärare som jobbade med många nyanlända barn. I mitt exempel handlade det om Helenaskolan i Skövde. På bara ett par år har man tagit emot närmare 200 nyanlända ungdomar i årskurserna 7–9. Behovet av struktur, de här barnens rätt till utbildning och en fungerande verksamhet är så centralt.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Efter att jag sagt att propositionen verkligen är välkommen vill jag peka på ett antal punkter där Alliansen har lämnat gemensamma reservationer, eftersom vi ser att det behöver göras ändringar i formuleringarna i propositionen för att stärka barnens rättigheter till en bra utbildning än mer.

Precis som tidigare sagts i debatten är nyanlända en väldigt heterogen grupp. De är olika och kommer från olika länder, men de kommer också från helt olika skolsystem. Det är då så oerhört viktigt att de får sina kunskaper bedömda på ett bra sätt för att man ska veta vilken typ av stöd de behöver.

Här vill jag lyfta fram den reservation som säger: Varför enbart begränsa sig till grundskolan och inte också ge sexåringarna, som många gånger kommer in i förskoleklasser, möjlighet att få sina kunskaper bedömda för att veta på vilket sätt de skulle behöva ha stöd? Allianspartierna förslår också att denna rätt ska gälla upp till 18 år.

Förmånen att få möta engagerade lärare ger energi också till det uppdrag vi har som lagstiftare. Behovet av att på olika sätt lyfta in olika kompetenser blir då väldigt viktigt. Något som inte preciseras i betänkandet är på vilket sätt språkstödjare ska göras tillgängliga för alla elever och alla de möjligheter som de behöver ha och på vilket sätt man kan få en anställning som språkstödjare kopplat till kravet på lärarlegitimation och så vidare. Vi har alltså några utmaningar framöver i att titta på hur vi ska kunna göra det här på ett bra sätt.

Herr talman! Jag får inte glömma att yrka bifall till reservationerna 2 och 3, som bland annat handlar om förberedelseklassen. Varför sätta två år som något slags gräns och inte skriva in att man så snart som möjligt ska få tillgång till den ordinarie utbildningen? Alliansen lyfter också fram att starkt fokus ska sättas på att snabbt och effektivt ge de nyanlända eleverna grundläggande kunskaper i det svenska språket. Möjligheten att genomföra en nationell satsning på förberedelseklasser i språk på intensivnivå för nyanlända elever bör därför ses över. Vi ska ge alla barn och ungdomar som kommer till Sverige möjligheter att utifrån sin förmåga nå sin potential så att de får rätt sorts utmaningar.

I reservation 2, som jag yrkat bifall till, skriver allianspartierna att gemensamt för nyanlända elever och svenskfödda elever är att de har rätt till kunskap och undervisning.

Herr talman! Här skulle jag vilja markera mot den syn på barns rättigheter som framfördes av Sverigedemokraternas Stefan Jakobsson. Det kan låta väldigt positivt när man läser Sverigedemokraternas reservation, men att man därefter börjar kalla barn för illegala personer och vill frånta dem rätten till utbildning ser jag som oerhört stötande.

Jag är glad över det massiva stöd som framfördes tidigare i replikväxlingen för att barn har sina egna rättigheter och att dessa har vi ingen som helst rätt att ta ifrån dem.

Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja ge en eloge till alla de lärare som gör ett fantastiskt jobb ute på Sveriges skolor. Jag hoppas att de upplever att dagens proposition och förslag ytterligare ska stärka möjligheten att ge nyanlända barn deras rätt till kunskap men också en god struktur för att nå målet i den svenska skollagen, nämligen att alla barn ska få chansen att nå så långt som möjligt utifrån sin potential. Och de här barnen behöver stöd på olika sätt. Därför är jag än en gång glad att den här propositionen nu läggs fram för riksdagen, samtidigt som jag beklagar att man inte fullt ut förstärker den på det sätt som allianspartiernas reservationer visar på.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

(Applåder)

Anf.  100  DANIEL RIAZAT (V):

Alla barn har lika stor rätt till kunskap och utbildning. I dag fungerar dock inte skolornas mottagande av och stöd till nyanlända elever tillräckligt bra. Detta leder till att nyanlända elever inte ges rätt till kunskap på samma villkor som andra elever. Vi är därför positiva till propositionens förslag om en tydligare reglering av vem som ska definieras som nyanländ, att elevens kunskaper ska bedömas och hur inplacering i årskurs och undervisningsgrupp ska gå till.

Det är också positivt att användandet av förberedelseklass lagregleras. Regeringen har avvägt och tagit hänsyn till remissinstansernas synpunkter på ett bra sätt. Vi har inga avvikande förslag på dessa punkter.

Propositionens förslag förbättrar förutsättningarna för att nyanlända barn ska få en bra start i den svenska skolan. Det är dock fortfarande upp till skolorna och kommunerna att tillämpa bestämmelserna på ett bra sätt, vilket oroar Vänsterpartiet.

Många elever som kommer till Sverige efter sju års ålder får i dag gå alldeles för länge i förberedelseklass. I dessa klasser samlas elever med olika förkunskaper och förutsättningar. Vi ser en risk för att förberedelseklass överanvänds på bekostnad av elevers möjlighet att delta i den ordinarie undervisningen med studiehandledning på modersmålet.

Studiehandledningen är i dag mycket eftersatt. Vänsterpartiets långsiktiga ambition är att samtliga elever i grundskolan och gymnasieskolan som kommer till Sverige efter sju års ålder ska få tillgång till studiehandledning på sitt modersmål. Vi har tidigare presenterat satsningar på att förbättra situationen vad gäller studiehandledningen.

Vänsterpartiets förslag om statligt huvudansvar för den svenska skolan kan också knytas till detta. Staten får då ett större ansvar för att reda ut den ohållbara situation som finns i dag.

Även möjligheten att använda prioriterade timplaner där studietid omfördelas från andra ämnen till svenska eller svenska som andra språk under en tid riskerar tyvärr att överanvändas så länge man inte förbättrar situationen gällande studiehandledning.

Det är framför allt med anledning av dessa farhågor, men även för att propositionens förslag i övrigt ska tillämpas på det sätt som det är tänkt, som vi anser att det är mycket angeläget att de föreslagna förändringarna i skollagen tidigt följs upp. En uppföljning bör göras under 2018.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Låt mig avslutningsvis gå över till ett ämne som kom upp tidigare. Jag vill tacka föregående talare som på ett tydligt sätt tog ställning mot de idéer som strider mot de demokratiska värderingar vi ska ha i vårt land.

Jag är själv ett av de barn som det talades om i talarstolen. Jag blir illa berörd när representanter för Sveriges högsta beslutande organ så tydligt markerar att de är fientliga till de demokratiska värderingar vi har kommit överens om.

De människor som Stefan Jakobsson talar om är mina systrar och bröder, mina vänner och kamrater. Ingen människa är illegal.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

(Applåder)

Anf.  101  BETTY MALMBERG (M) replik:

Herr talman! Tack för ditt anförande, Daniel Riazat! Det var intressant att ta del av.

Jag begärde replik för att det finns en samsyn i våra reservationer vad gäller oron för att tiden i förberedelseklass kommer att bli för lång. Det är också något vi har sett tidigare, och i propositionen talas det om detta. Man ser det som ett problem som måste lösas.

Jag försökte beskriva hur vi har sett på det och att vi i det ursprungliga förslaget hade en trappa där man hela tiden följer den enskilda individen. Det handlar om att låta elever få visa sin potential och snabbt komma in i ordinarie undervisning.

Varför kan Daniel Riazat inte se att denna del i våra reservationer inte kan stämma bättre överens?

Anf.  102  DANIEL RIAZAT (V) replik:

Jag tackar Betty Malmberg för en bra fråga. Vänsterpartiet anser också att det finns en risk för detta, men vi menar att propositionen i sin helhet är väl uppbyggd och väl genomtänkt. Vi anser dock att det måste utvärderas inom ett par år för att se om våra farhågor infrias.

Vi tycker dock inte att det behöver göras några större förändringar i propositionen. Satsas det tillräckligt på studiehandledningen i kombination med detta kan det bli en mycket bättre situation för de nyanlända eleverna.

Vänsterpartiet har också tidigare lagt fram förslag på hur det ska finansieras. Vänsterpartiet driver även frågan på kommunnivå. Som jag nämnde tidigare föreslår Vänsterpartiet dessutom att staten ska ha huvudansvaret för den svenska skolan för att garantera detta.

Det är mitt svar på frågan.

Anf.  103  BETTY MALMBERG (M) replik:

Herr talman! Jag tackar Daniel Riazat för svaret.

Redan 2013 fick Skolverket i uppdrag att plocka fram råd och stöd för hur man skulle förbättra och ha bättre koll på mottagandet av nyanlända elever. Jag vet inte vilket genomslag det har fått.

Vi ser båda risken för att detta inte gynnar eleverna. Vi delar uppfattningen att det handlar om att ge nyanlända elever det mest optimala mottagandet och se till att de får en sjyst chans att komma in i det svenska utbildningsväsendet.

Det är olyckligt att Daniel Riazat och Vänsterpartiet inte kan jämka i denna fråga. Vi delar problembeskrivning och fokus på lösning, men ni vill att uppföljningen ska ske före. Vi får hoppas att elever inte straffas ut på grund av att uppföljningen inte har hunnit ske.

Anf.  104  DANIEL RIAZAT (V) replik:

Jag tackar åter Betty Malmberg. Precis som Betty Malmberg sa är vi överens om fokus i denna fråga. Vänsterpartiet anser dock att propositionen kommer att förbättra dagens situation på skolorna. Enligt förslaget ska inte alla elever gå maxtiden, utan tvärtom kommer många elever som har gått i mer än två år att kunna komma in i ordinarie undervisning snabbare.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Därför anser vi att förslaget är bra, och vi tror att det kan bli ännu bättre framöver om fler partier ansluter sig till våra förslag om statligt huvudansvar för skolan och om att ge resurser till studiehandledning på modersmål, något som i dag är mycket eftersatt.

Anf.  105  CHRISTER NYLANDER (FP):

Herr talman! En fascinerande övning som jag brukar göra är att fråga en människa vad hon har för drömmar om framtiden. Det kan bli lite skrämmande ibland när jag ställer nästa fråga: Hur tror du att framtiden blir? Ibland är det nämligen stor skillnad mellan den dröm hon har och den mer realistiska bilden.

Detta kan säga något om människan i sig, att hon antingen är optimist eller pessimist. Det kan också säga en del om hur samhället ser ut. Har en människa en dröm som hon vill nå och samtidigt en realistisk bild som ligger långt därifrån kan det bero på att hon ser att samhället inte ger henne en chans. Då är hon i en situation som är rätt besvärlig för henne som individ. Det är också ganska besvärligt för ett samhälle som helhet att människor ser på sina möjligheter på det sättet.

Det är tre saker som avgör vad det blir av oss. Det ena är vilken drivkraft och vilka drömmar vi har. Det andra är hur samhället ser ut och vilka förutsättningar som finns. Det tredje är vilka sociala strukturer och vilken kultur vi föds in i.

Det här kan vi som politiker göra en del åt. Vi kan uppmuntra drömmar. Vi kan utforma system som gör att människor kan växa och utvecklas. Vi kan påverka värderingar.

Den proposition vi hanterar handlar ganska mycket om just detta, om vilka förutsättningar vi ger de människor som har fått sämst start här i livet.

Det handlar om att se till att skolan är bra, att mottagandet fungerar bättre än vad det gör i dag och att företagsklimatet gör att man lättare kommer in på arbetsmarknaden men kanske framför allt om det vi behandlar i dag, nämligen hur mottagandet blir för nyanlända elever.

Detta är centralt och hänger samman med vilka värderingar och signaler vi sänder ut och vilka förväntningar vi har på eleverna.

Man tar på sig ett väldigt stort ansvar, Stefan Jakobsson, när man medvetet försöker sänka människors drömmar och underminera deras tro på sin egen framtid. Därför är det allvarligt, Stefan Jakobsson, att hålla ett sådant anförande som du just gjorde.

Då motsätter man sig inte bara förbättringar i mottagningssystemet utan bidrar också till värderingar som gör att människor slutar att drömma. De kanske har kvar sina drömmar innerst inne men vågar inte tro på dem. Diskrepansen mellan de drömmar människor skulle vilja ha och har och de förväntningar de har på framtiden gör att många far väldigt illa. Det är ett stort ansvar man tar på sig.

Det synsätt som ligger bakom den fundering jag hade inledningsvis, herr talman – att vi kan påverka människors liv på olika sätt – gör att man blir mer intresserad av vart människor är på väg i stället för var människor kommer ifrån.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Hur skapar vi ett samhälle med ett klimat och värderingar som gör att människor vågar tro på sin framtid och ser att de har stora chanser? Också ur den synvinkeln är skolan helt central. Man bör se till att man har höga ambitioner, bra mottagningsförmåga och bra förberedelseklasser i skolan men också fundera på hur eleverna kan ta sig vidare till den ordinarie skolan så snabbt som möjligt.

Jag tycker att det i grunden är bra att regeringen nu lägger fram denna proposition. Där finns många bra förslag. Betty Malmberg och Ulrika Carlsson sa tidigare att det skulle kunna bli ännu bättre.

Jag håller med Daniel Riazat om att det förmodligen hade blivit ännu bättre med ett tydligt huvudmannaskap och om att studiehandledning är viktigt och kan underlätta för eleverna att komma vidare till den ordinarie grundskolan.

Alliansen vill utveckla förslaget genom att låta bedömningen omfatta 6- till 18-åringar. Det skulle underlätta mottagandet. Varje elev oavsett ålder får ett bättre mottagande och kan komma in på rätt nivå. Man bör sätta in rätt stöd så tidigt som möjligt.

Vi skulle också vilja att man inte låter tvåårsperioden bli en ram, ett mål eller någon form av förväntning utan att man hela tiden prövar om det är möjligt att tillsammans med omfattande studiehandledning gå in i den ordinarie undervisningen.

Vi skulle vilja att man ger Skolverket i uppdrag att fundera på hur lärarnas kompetens på området kan förbättras och goda exempel spridas.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3. De delar som läggs fram i regeringens proposition har ett starkt stöd. Propositionen kan dock bli bättre och skulle då kunna bidra ytterligare till att människors drömmar kan förverkligas.

Herr talman! Bra steg tas i rätt riktning. De hade kunnat vara längre och fler, men jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet utom i de delar som berörs av reservationerna 2 och 3.

(Applåder)

Anf.  106  THOMAS STRAND (S):

Herr talman! Varje elev som börjar skolan ska ges de bästa förutsättningar för att inhämta kunskaper och växa som människa. Det gäller alla elever, oavsett om man är född här i Sverige eller någon annanstans i världen.

Vi ska ha en likvärdig skola för alla. Vi ska ha en skola som präglas av hög rättssäkerhet. Det handlar egentligen om att sätta barnet och eleven i centrum. Vi måste därför förbättra integrationen i vårt samhälle. Sverige har förändrats. Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle som jag är väldigt stolt över. Då är det särskilt viktigt att arbeta för allas lika värde.

Vi vet att elever med utländsk bakgrund och nyanlända elever generellt sett har svårare att nå grundskolans kunskapskrav. 73 procent av eleverna med utländsk bakgrund nådde behörighet till gymnasieskolans nationella program läsåret 2013/14, men endast 27 procent av de nyanlända eleverna.

Vi måste därför bli bättre på att möta nyanlända elever så att de snabbt lär sig svenska och kommer in i den ordinarie undervisningen, för vi vet att det är viktigt med en bra grundskoleutbildning och en genomgången gymnasieutbildning.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Det är detta som dagens debatt handlar om: regeringens proposition Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång.

Tyvärr har vi i dag ingen tydlig reglering kring mottagandet av och skolgången för nyanlända elever. Denna otydlighet har lett till att det ser lite olika ut i Sverige. Det fungerar inte alltid så bra som det skulle kunna göra överallt i vårt land. Men med förslaget och propositionen säkerställer vi nu att vi möter nyanlända elever på ett bättre sätt för att ge ett bättre mottagande och en bättre skolgång.

Vi får en tydlig definition av vilka som tillhör gruppen nyanlända. Vi får också en tydlig lagreglering av hur de nyanlända eleverna ska tas emot i skolan och vilka åtgärder som ska vidtas. Det handlar om bedömning och om placering i årskurs och undervisningsgrupp. Det ger möjlighet att ha förberedelseklasser och en prioriterad timplan. Alla dessa åtgärder är viktiga för att möta nyanlända elever.

Det är viktigt att nyanlända elevers kunskaper skyndsamt bedöms så att man får en placering i årskurs och en undervisningsgrupp som motsvarar elevens behov. Det är viktigt med tanke på den relativt snäva definition av nyanlända som finns i propositionen.

Regeringen säger också i propositionen att det inte är något som hindrar att de elever som har kommit till Sverige före skolstarten får en bedömning. Men det är rektorn som avgör om behovet föreligger och om en bedömning ska göras.

Jag vill kommentera detta med förberedelseklass, som det har kommit kritik om från allianspartierna. När man läser propositionen tycker jag att deras reservation slår in öppna dörrar, för det sägs i propositionen att rektorn kontinuerligt ska bedöma när en elev kan övergå till den ordinarie undervisningen.

Det är inte så att man kan gå maximalt två år. Det finns en maxgräns, men rektorn ska göra en kontinuerlig, fortlöpande bedömning av när en elev kan flyttas över till ordinarie undervisningsgrupp. Det är viktigt att säga det.

I den promemoria som har arbetats fram av den borgerliga regeringen angavs ett år, särskilda skäl ett och ett halvt år och synnerliga skäl två år. Men i den promemorian fanns inte det som jag nämnde tidigare med, nämligen att en rektor kan bedöma elever som kommer före skolstarten, om det behövs. Det finns också med som en komponent.

Det framgår inte av reservationens texter hur den lagstadgade bedömningen ska göras och vid vilka intervaller. Jag tycker att det finns en ganska stor samsyn, och det är lite att slå in öppna dörrar att kräva det som reservanterna gör.

Det råder en bred samsyn om regeringens proposition om en tydligare lagreglering. Den påbörjades under den borgerliga regeringen och slutförs nu av den nuvarande regeringen, som tar fram ett lagförslag. Jag tycker att den här debatten andas att vi på det stora hela är väldigt överens om att det är en viktig och bra proposition.

Den märkligaste avvikelsen står Sverigedemokraterna för, vilket redan har angivits i debatten. Jag måste säga att jag blir väldigt bestört och ledsen när man ställer barn mot barn. Vi har en lagreglering i Sverige som gör att vi tillåter gömda barn att få utbildning. Jag är oerhört tacksam över att vi som står bakom den principen är i förkrossande majoritet i detta parlament. Jag har oerhört svårt att förstå hur man kan ställa barn mot barn och grupp mot grupp. Det är inte humant, och det är inte solidariskt. Det bryter mot mänskliga rättigheter. Jag är glad över att vi har ett parlament som står upp för en värld och en skola där alla behandlas lika.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Herr talman! Jag vill också kommentera reservation 2, som handlar om bedömning av nyanlända elevers kunskaper. Det har i talarstolen framförts att allianspartierna vill ha krav på en obligatorisk bedömning och att den ska omfatta även sexåringar och ungdomar upp till 18 år. I propositionen går man ju inte så långt som att föreslå en obligatorisk bedömning, och det är av ganska förklarliga skäl. En sådan bedömning är nämligen inte alltid helt nödvändig, utan det är rektorn som avgör när bedömningen är nödvändig och ska göras.

Jag tycker att principen att ha en tilltro till professionen och inte säga att det ska vara obligatorisk bedömning är riktig. Jag är lite förvånad över att ni driver det obligatoriet, för ni talar själva om vikten av tilltro till professionen. Jag tycker att det är tillräckligt att lita på att våra rektorer kan göra den här bedömningen när det är nödvändigt. I de flesta fall kommer det också att vara nödvändigt, men det ska inte vara obligatoriskt.

Jag tycker också att det finns starka skäl att inte utvidga gruppen som ska bedömas till att innefatta sexåringar. Regeringen anger tre skäl för detta, och ett av dem nämnde Betty Malmberg: Det kan uppfattas som stötande att man väljer ut just utlandsfödda barn ur gruppen sexåringar för obligatorisk bedömning. Det är inte heller nödvändigt, för vissa har varit länge i Sverige och behöver inte bedömas. Andra behöver bedömas, för de kommer kanske några månader innan skolan startar. Rektorn ska bedöma detta och ta det beslutet.

Vi ska också undvika att lägga för stora administrativa bördor på lärare och rektorer. Jag tycker därför att det är klokt att man har den här snäva definitionen men också ventilen att rektorn kan säga att ett barn behöver en bedömning. Barnet kan ha kommit före skolstarten men behöva bedömning, och den ventilen finns. Det är bra.

När det gäller gymnasieåldrarna tycker jag att det egentligen inte finns skäl att tillmötesgå reservanterna på den punkten heller. Vi har ett speciellt introduktionsprogram och en språkintroduktion som har till uppgift att bedöma elever och ge dem rätt undervisning i svenska eller svenska som andraspråk. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi har tilltron till att rektorer på gymnasienivå kan göra den bedömningen.

Sedan ska det också sägas att en utredning om en attraktiv gymnasieutbildning har startat. I utredningen finns det direktiv om att se över just introduktionsprogrammet på gymnasienivå. Jag tycker alltså att det är tillräckligt, och man behöver inte föregå den utredningen.

Herr talman! Jag välkomnar den proposition vi nu debatterar. Den kommer att stärka nyanlända elevers mottagande och skolgång, vilket kommer att stärka likvärdigheten. Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkandet, vilket tillstyrker propositionen och avstyrker alla reservationer.

(Applåder)

Anf.  107  JABAR AMIN (MP):

Herr talman! Jag hade förberett ett anförande för att gå in lite mer i detalj på det betänkande och den proposition vi debatterar. Jag lämnar dock detta åt sidan och börjar med att tacka Betty Malmberg, Ulrika Carlsson i Skövde, Christer Nylander och alla andra vänner här för deras starka stöd för de mänskliga rättigheterna och allas lika värde.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Mina vänner! Det går här en klar skillnad mellan flertalet av de svenska partierna – mer eller mindre alla – och ett parti. Vi vill se allas lika värde och erbjuda utbildning även till barn som är födda i andra länder och av någon anledning, till exempel för att undkomma krig och förtryck, har hamnat i Sverige. De är inte här för att föräldrarna har gjort fel, som somliga partier säger. Sedan har vi det parti som sorterar samhället i vi och de – det parti som vill neka och beröva vissa barn rätten till en högkvalitativ utbildning.

Jag är glad över att det trots våra skillnader i olika frågor i Sveriges riksdag finns en bred samstämmighet om de grundläggande mänskliga rättigheterna, som att vi ska erbjuda alla en bra utbildning oavsett var i världen de är födda. Det är jag glad för, och det vill jag tacka för.

Herr talman! Den här propositionen handlar i huvudsak just om att erbjuda även barn som av en eller annan anledning är nyanlända rätt till undervisning. Det handlar om att sätta in en definition: Vad är det som menas med ”nyanlända”? I alla fall flertalet av oss verkar klara över att det är bra. Många av oss – mer eller mindre alla – är också glada över att man sätter in kravet på bedömning. Dessa barn ska ha rätt till en bedömning. Skolan ska göra en bedömning av deras kunskaper, och när det saknas kunskaper ska man erbjudas stöd och möjligheten att gå i förberedelseklass. Stödet ska sättas in på ett tidigt stadium.

Det handlar om att se till att skolan blir likvärdig och att se till att alla barn klarar skolan. Vi måste stödja dem som har sämre förutsättningar att komma vidare. Det är det denna proposition och detta betänkande handlar om.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill återigen tacka alla er som står upp för de mänskliga rättigheterna och för allas lika värde, mot Sverigedemokraternas entydiga nekande av somligas rätt att få undervisning och utbildning i detta land.

(Applåder)

Anf.  108  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik:

Herr talman! Jabar Amin har talat om många saker han uppenbarligen brinner för. Jag tror att vi har det gemensamt att vi brinner för skolan och att det ska gå bra i skolan för alla elever.

Thomas Strand talade om varje elev som börjar skolan, och det är det vi i Sverigedemokraterna vänder oss mot. Vi anser inte att människor som vistas illegalt i Sverige ska ha möjlighet att komma in i den svenska skolan, hur behjärtansvärt det än är att dessa barn ska få gå i en svensk skolklass.

Herr talman! Jabar Amin nämnde mänskliga rättigheter och allas lika värde. Han säger att det vore så tråkigt om folk som har flytt från krig och annat inte fick gå i skolan. Om man flyr från krig eller andra otäckheter får man faktiskt asyl i Sverige. Min fråga till Jabar Amin är därför: Hur tänkte du här?

Anf.  109  JABAR AMIN (MP) replik:

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Herr talman! Sveriges riksdag har redan, med en stor och överväldigande majoritet, beslutat att även de barn som är gömda har rätt till utbildning. Det beslutet är redan fattat. Sveriges riksdag är redan överens om det, förutom Sverigedemokraterna. Det är här skiljelinjen går mellan alla oss andra och er, Stefan Jakobsson.

Beslutet är fattat, och nu får ni visa respekt för det. Det här är ingen nyhet. Vi går vidare med det beslut som redan är fattat om att erbjuda utbildning även till de barnen. Vi ska inte sortera barnen i olika fack. ”Du som inte har fått uppehållstillstånd och är gömd av någon anledning får inte utbildning, men du som står bredvid får utbildning.”

Nej tack, Stefan Jakobsson! Nej tack, Sverigedemokraterna! Vi ska erbjuda alla barn den möjlighet som Sveriges riksdag har beslutat om med en överväldigande majoritet. Det är det som det handlar om.

Anf.  110  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik:

Herr talman! Jag fick tyvärr inte svar på min fråga. Dessa personer som vistas här illegalt har fått sina ärenden prövade, och de har då uppenbarligen inte flytt från ett krig, vilket Jabar Amin påstår.

Vi har talat om signalpolitik många gånger. Jag tror att vi skickar helt fel signaler till dem som kommer till Sverige som asylsökande och som får asyl. De har oftast gått igenom en lång process som kräver mycket tid och energi och ska då få samma rättigheter som de som väljer att vistas här illegalt. Vilka signaler sänder politiken till dem som kommer hit för att göra rätt för sig och för att se till att bidra med skatt? Sverige är en välfärdsstat som bygger på ett välfärdssystem.

Jag kan se att det finns mycket som skiljer mig och Jabar Amin åt när det gäller synen på människor. Det påståendet slängs alltid i ansiktet på oss sverigedemokrater. Ja, självklart är synen på människor olika. Om jag tvingas välja mellan att rädda min dotter eller en vilt främmande man från att drunkna väljer jag självklart min dotter. Har jag då en otäck människosyn? Nej, det har jag inte. Man värderar människor på olika sätt. Och Sverigedemokraterna värderar de personer som har fått komma till Sverige, som bor i Sverige och som vistas här på laglig rätt, före dem som vistas här olagligt.

Är jag som sverigedemokrat välkommen in i Miljöpartiets enhet här i riksdagshuset? Får jag vistas där? Nej, det får jag troligtvis inte. Får jag vistas där illegalt?

Det dras hela tiden paralleller mellan mänskliga rättigheter och var vi står. De mänskliga rättigheterna gäller alltid.

Jabar Amin, är jag fortfarande välkommen in i Miljöpartiets allra heligaste?

Anf.  111  JABAR AMIN (MP) replik:

Herr talman! Det är tydligt att Sverigedemokraternas representant är ute och cyklar. Det här är inte en migrationsdebatt. Vi har en utbildningsdebatt. Det är inte asylreglerna vi diskuterar. Vi diskuterar om Sveriges riksdag ska tillåta att alla barn ska få den bedömningen, oavsett om de är födda här eller inte, oavsett om de enligt Sverigedemokraterna är så kallade illegala eller inte – det finns nämligen inte illegala barn. Vi diskuterar om de ska få rätt till en kvalitativ utbildning.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Alla i Sveriges riksdag, förutom Sverigedemokraterna, vill ge dem den rätten, har gett dem den rätten och vill fortsätta se till att de får den bedömning och det stöd som föreslås i betänkandet. Ni sverigedemokrater vill däremot beröva de barnen det. Ni beskriver dem som illegala, och de ska inte ha rätt till det.

Nej tack! Det är skiljelinjen mellan alla oss andra och er. Vi står för allas lika värde, och vi står för de mänskliga rättigheterna. Ni står för sortering, för en sorteringspolitik och en politik som hör till det förflutna.

(Applåder)

(forts. § 19)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.54 på förslag av andre vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då votering skulle äga rum.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

§ 17  Beslut om ärende som slutdebatterats den 16 april

AU7 Arbetslöshetsförsäkringen

Punkt 2 (En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring)

1. utskottet

2. res. 2 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 2

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 2: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 7 (Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen)

1. utskottet

2. utskottets förslag till beslut med godkännande av motiveringen i res. 4 (M, C)

Votering:

206 för utskottet

89 för res. 4

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 41 SD, 21 MP, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 4: 70 M, 19 C

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 18  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

UU17 Riksrevisionens rapport om valutahanteringen i det internationella utvecklingssamarbetet

Kammaren biföll utskottets förslag.

FöU8 Genomförande av Seveso III-direktivet

Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU20 Skatteförfarande och folkbokföring

Punkt 1 (Skatte- och avgiftskontroll)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets förslag till beslut och därefter i fråga om motiveringen.

Förslag till beslut:

1. utskottet

2. res. 1 (V)

Votering:

276 för utskottet

18 för res. 1

1 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 69 M, 41 SD, 21 MP, 19 C, 16 FP, 13 KD

För res. 1: 18 V

Avstod: 1 M

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Sofia Arkelsten (M) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 2 (C, M, FP, KD)

Votering:

163 för utskottet

118 för res. 2

14 avstod

54 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 41 SD, 21 MP, 4 V

För res. 2: 70 M, 19 C, 16 FP, 13 KD

Avstod: 14 V

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Ulla Andersson, Wiwi-Anne Johansson och Emma Wallrup (alla V) anmälde att de avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 5 (F-skatt och näringsverksamhet)

Utskottets förslag till beslut med godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 5 (C, M, FP, KD)

Votering:

159 för utskottet

118 för res. 5

18 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med godkännande av utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 41 SD, 21 MP

För res. 5: 70 M, 19 C, 16 FP, 13 KD

Avstod: 18 V

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU24 Kroatiens anslutning till skiljemannakonventionen

Kammaren biföll utskottets förslag.

NU14 Mineralpolitik

Punkt 1 (Minerallagen och miljöbalken)

1. utskottet

2. res. 2 (V)

Votering:

237 för utskottet

18 för res. 2

40 avstod

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 1 SD, 21 MP, 19 C, 16 FP, 13 KD

För res. 2: 18 V

Avstod: 40 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 2 (Avgifter, ersättningar och gruvskatt)

1. utskottet

2. res. 3 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 3

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 3: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 3 (Uranbrytning och uranprospektering)

1. utskottet

2. res. 4 (C)

Votering:

259 för utskottet

35 för res. 4

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 41 SD, 20 MP, 2 V, 16 FP, 13 KD

För res. 4: 19 C, 16 V

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 5 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Ali Esbati (V) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll utskottets förslag.

NU13 Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Punkt 1 (Effektivitet i exportgarantisystemet)

1. utskottet

2. res. 1 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 1

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 1: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 2 (Miljöteknikexport och exportfrämjande)

1. utskottet

2. res. 2 (M, C, FP, KD)

Votering:

177 för utskottet

118 för res. 2

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 41 SD, 21 MP, 18 V

För res. 2: 70 M, 19 C, 16 FP, 13 KD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 4 (Främjande och kapitalflykt)

1. utskottet

2. res. 4 (V)

Votering:

277 för utskottet

18 för res. 4

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 41 SD, 21 MP, 19 C, 16 FP, 13 KD

För res. 4: 18 V

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 6 (Den inre marknaden)

1. utskottet

2. res. 5 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 5

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 5: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 7 (Främjande av internationell handel)

1. utskottet

2. res. 6 (M, C, FP, KD)

Votering:

179 för utskottet

116 för res. 6

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 1 M, 41 SD, 21 MP, 1 C, 18 V

För res. 6: 69 M, 18 C, 16 FP, 13 KD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 11 (Handel med sälprodukter)

1. utskottet

2. res. 9 (M, SD)

Votering:

183 för utskottet

111 för res. 9

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 12 KD

För res. 9: 70 M, 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 4 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

NU15 Redovisning av naturgaslagring i rörledning

Kammaren biföll utskottets förslag.

KU15 Offentlighet, sekretess och integritet

Punkt 2 (Konsekvensanalyser om den personliga integriteten)

1. utskottet

2. res. 1 (FP)

Votering:

266 för utskottet

27 för res. 1

56 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 58 M, 40 SD, 21 MP, 19 C, 18 V, 13 KD

För res. 1: 11 M, 16 FP

Frånvarande: 16 S, 15 M, 9 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Maria Abrahamsson, Sotiris Delis, Thomas Finnborg, Mats Green, Maria Malmer Stenergard, Gunilla Nordgren, Maria Plass och Maria Stockhaus (alla M) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 3 (Nätombudsman)

1. utskottet

2. res. 2 (V)

Votering:

276 för utskottet

19 för res. 2

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 41 SD, 21 MP, 19 C, 16 FP, 12 KD

För res. 2: 18 V, 1 KD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 6 (Sekretessbrytande bestämmelser vid vanvård av djur)

1. utskottet

2. res. 3 (M, C, FP, KD)

Votering:

177 för utskottet

118 för res. 3

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 41 SD, 21 MP, 18 V

För res. 3: 70 M, 19 C, 16 FP, 13 KD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 9 (Behandling av personuppgifter inom kriminalvården)

1. utskottet

2. res. 4 (SD)

Votering:

253 för utskottet

41 för res. 4

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 15 FP, 13 KD

För res. 4: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 4 FP, 3 KD

Punkt 11 (Sekretessbrytande regler för SOS Alarm)

1. utskottet

2. res. 6 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 6

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 6: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

KU18 Kommunala och regionala frågor

Punkt 2 (Representation i nämnder, utskott och styrelser)

1. utskottet

2. res. 1 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 1

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 1: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Punkt 10 (Kommuners deltagande i fristadssystemet)

1. utskottet

2. res. 3 (SD)

Votering:

254 för utskottet

41 för res. 3

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 21 MP, 19 C, 18 V, 16 FP, 13 KD

För res. 3: 41 SD

Frånvarande: 16 S, 14 M, 8 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU23 Riksbankens förvaltning 2014

Punkt 2 (Verksamheten i IMF)

1. utskottet

2. res. 1 (V)

Votering:

276 för utskottet

18 för res. 1

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 97 S, 70 M, 40 SD, 21 MP, 19 C, 16 FP, 13 KD

För res. 1: 18 V

Frånvarande: 16 S, 14 M, 9 SD, 4 MP, 3 C, 3 V, 3 FP, 3 KD

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 19  (forts. från § 16) Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång (forts. UbU6)

Anf.  112  ANNIKA ECLUND (KD):

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Herr talman! Ingen kan lämnas oberörd av det som händer i vår omvärld just nu. 50 miljoner människor är på flykt. Europa tar emot 1 procent av dessa. Tyskland och Sverige är de europeiska länder som tar det största ansvaret för att hjälpa människor i nöd och på flykt. Det oroliga världsläget har lett till att ett växande antal flyktingar söker en fristad i Sverige, och antalet nyanlända elever i grund- och gymnasieskolan ökar.

Många av de personer som kommer till Sverige just nu är barn och ungdomar, och det ställer stora krav på mottagandet i kommunerna. Utbildning ska anordnas för alla barn och vuxna. Kommunerna och personalen som tar emot nyanlända ställs inför utmaningar, och man har ett stort behov av beredskap och kompetensutveckling.

Herr talman! Jag vill ge några exempel från den så kallade verkligheten.

I en för mig mycket känd kommun med 10 000 invånare kan man titta på hur antalet nyanlända ökat. I januari förra året, alltså 2014, var det 8 nyanlända barn i förberedelseklass i årskurs 1–5. Nu i januari 2015, alltså ett år senare, är det 46 nyanlända i samma förberedelseklass. Det ser ungefär likadant ut på högstadiet.

Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Rektorn på denna skola vittnar om att det naturligtvis är en stor utmaning och att de har växtvärk men att det också är en enorm rikedom som berikar verksamheten på skolan något otroligt. Utmaningarna består i att hitta lämpliga lokaler och hinna utbilda lärare i SVA, alltså svenska som andraspråk. Han vittnar också om att det är oerhört dedikerade lärare som vill ha de här jobben och som brinner för att lyckas.

Efter högst en månad i Sverige ska barnen befinna sig i någon typ av verksamhet där de erövrar det svenska språket. Ofta kan barnen ha goda kunskaper i ämnen som matematik, men fokus måste ligga på att erövra det svenska språket för att kunna tillgodogöra sig de andra ämnena i skolan. I många fall handlar det om att man får ett nytt alfabet eller kanske det första alfabetet. Sedan ska man lära sig läsa och skriva. Lyckas eleverna här hittar vi oftast de allra mest motiverade eleverna i denna grupp. Även familjerna är motiverade till att deras barn ska få en ny start i ett nytt hemland. Jag är imponerad av hur de som jobbar med dessa frågor i kommunerna använder sin uppfinningsrikedom för att lösa de stora utmaningarna i den uppkomna situationen.

För inte så länge sedan besökte jag Falköping i min egen valkrets. På bara några månader tog kommunen emot flera hundra barn i skolorna förra året. Många var analfabeter. Det naturliga hade i det läget varit att säga att det inte går. Men vad gjorde man? Jo, man öppnade sina landsbygdsskolor igen och kallade in pensionerade lågstadiefröknar, om man får säga så, som verkligen vet hur man lär barnen att läsa. Det var en vinn-vinnsituation. Jag ger detta som exempel på den goda vilja som finns ute i vårt land för att ge de mest utsatta människorna en ny och positiv start i livet.

Herr talman! Förberedelseklasserna är en nödvändighet för att eleverna ska slussas ut i det svenska skolsystemet, men förberedelseklasserna får inte bli permanenta. Det är positivt att eleven slussas ut i den klass den tillhör så fort det går. Det kan vara i enstaka ämnen i början.

Mycket tid går åt till att kunskapsbedöma eleverna, särskilt dem som är lite äldre. Man kan ha goda kunskaper i matematik och fysik men inte ha erövrat språket. Fokus måste ligga på att erövra svenska språket, oavsett om man är född på Västgötaslätten eller har kommit som nyanländ till Sverige. Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 3.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

§ 20  Konsumenträtt och överskuldsättning

Civilutskottets betänkande 2014/15:CU11

Konsumenträtt och överskuldsättning

föredrogs.

Anf.  113  JESSIKA ROSWALL (M):

Herr talman! Betänkandet Konsumenträtt och överskuldsättning, som vi i dag ska debattera, innehåller många angelägna frågor och ett brett spektrum av motioner. Jag väljer att uppmärksamma några stycken och hålla mig på ett generellt plan.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Synen på konsumtion och krediter har förändrats markant under de senaste åren. Vårt konsumtionsmönster har förändrats radikalt. Vi lånar alltmer till våra inköp och sparar allt mindre. Vårt förändrade beteende har också bidragit till de problem med överskuldsättning som vi i dag ser.

Problemet med överskuldsättning blir bara större och större, och antalet överskuldsatta svenskar är i dag större än någonsin. De så kallade evighetsgäldenärerna, som är fast i kronofogdens register sedan över 20 år tillbaka och lever på existensminimum, är i dag ca 100 000 personer.

Att man som enskild individ hamnar i överskuldsättning finns det naturligtvis många olika anledningar till. Inget fall är det andra likt. Det finns olika enskilda livsöden och en rad anledningar till att människor inte lyckas bryta mönstret och få stopp på sina skulder i tid.

En av de vanligaste orsakerna till att man hamnar i skuldfällan vet vi dock är att det hänt något oväntat i livet. Man kanske blir arbetslös, driver näringsverksamhet som går i konkurs, skiljer sig eller blir sjuk. Det kan vara svårt att ställa om sitt liv efter de nya förutsättningarna och en förändrad ekonomisk situation.

För ett tag sedan träffade jag några budget- och skuldrådgivare med lång erfarenhet här i Stockholm. Vi satt och diskuterade, och de bekräftade i huvudsak den bild som presenterades i Anna Hedborgs utredning Överskuldsättning i kreditsamhället?, som kom hösten 2013.

Slutsatserna i utredningen var att överskuldsatta är en utsatt grupp med lägre inkomster, högre förekomst av arbetslöshet och sjukdom, färre som äger sitt eget boende och fler ensamstående än hos befolkningen i övrigt. Många har dessutom barn. De budget- och skuldrådgivare som jag träffade lyfte även fram pensionärer som en växande grupp som på ålderns höst har svårt att ställa om sin ekonomi till följd av låga pensioner och svårigheter att hitta ett billigare alternativt boende. Detta är ett problem inte minst i våra storstäder, och det är någonting som vi politiker måste hålla ögonen på.

I dag har justitieministern och konsumentministern aviserat att regeringen i morgon ska fatta beslut om en utredning som ska överväga ytterligare åtgärder kring snabblånen – eller som ministern sa på presskonferensen: komma till rätta med snabblånebranschen – och på det sättet också komma till rätta med den växande överskuldsättningen.

Jag skulle vilja säga att överskuldsproblematiken är komplex. Vi får redan nu säga till regeringen och den särskilda utredaren – som nyss var här inne i kammaren – att bara för att man säger sig vilja få bättre ordning på snabblånemarknaden kommer det inte i sig att lösa problemet med överskuldsättningen. Det är nämligen att göra det lite väl enkelt för sig. Kom ihåg att det varje år kommer in över 1 miljon ansökningar till kronofogden om betalningsförelägganden. Av dessa är det 50 000 som gäller snabblån. Jag vill också jämföra dessa 50 000 ansökningar med de många fler ansökningar om betalningsförelägganden som kommer in med anledning av obetalda statliga fordringar gällande exempelvis tv-avgifter och trängselavgifter.

Civilutskottet höll nyligen en hearing på området kreditgivning till konsumenter, där statsrådet Per Bolund aviserade att han och regeringen avsåg att återkomma med en strategi mot överskuldsättning. Jag välkomnar detta arbete och hoppas att regeringen då även inser att det inte räcker med att komma med nya åtgärder mot snabblånemarknaden utan att man ser över hela problemet. Om man menar allvar med att komma till rätta med överskuldsproblematiken måste man ta ett helhetsgrepp på frågan och titta på de verkliga problemen. Det är ingen tvekan om att överskuldsättning är ett stort problem både för den enskilde och för samhället i stort. Här krävs det åtgärder.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Jag skulle vilja passa på att snabbt lyfta fram den nya konsumentupplysningstjänsten Hallå konsument, som alliansregeringen tog initiativ till och som startade den l april i år. För att lyckas med överskuldsättningsproblematiken krävs det många olika åtgärder, och vikten av ett bra konsumentstöd ska inte underskattas. Därför tror jag att den här upplysningstjänsten kommer att fylla en viktig funktion och vara en betydelsefull hjälp i det förebyggande arbetet. Det är viktigt att konsumenter som har ekonomiska problem lätt kan få tillgång till stöd och rådgivning, oavsett var de bor i Sverige. Tyvärr har inte alla kommuner en väl fungerande konsumentvägledning. Det här kan fungera som ett bra komplement.

När det gäller snabblånen är jag glad över att utskottet ställde sig bakom Moderaternas motion om att utvärdera de lagändringar som nu har skett på området hellre än att föreslå nya åtgärder. Jag kan nämligen tycka att det är lite anmärkningsvärt att redan nu, fyra månader efter att lagstiftningen trätt i kraft, säga att den nya lagstiftning som genomförts inte har varit tillräcklig eller fått avsedd effekt. Rätt hade i stället varit att följa det som riksdagen kommer att fatta beslut om i morgon om att utvärdera den lagstiftning som har trätt i kraft.

Herr talman! Sedan går jag över till att säga någonting kort om finansiella rådgivare. I dag finns på marknaden en uppsjö av olika finansiella rådgivare. Det finns en uppenbar intressekonflikt mellan uppdragsgivaren och rådgivaren där konsumenten riskerar att hamna i underläge. Därför skrev allianspartierna en motion om detta. Det är glädjande att utskottet har beslutat att bifalla motionen och ge regeringen ett tillkännagivande om att det behövs starkare krav för att få kalla sig oberoende rådgivare.

Herr talman! Jag ska slutligen ta upp det som jag anser kanske har blivit lite styvmoderligt behandlat av utskottet. Det gäller preskriptionsavbrott. Utskottet skriver att det inte kan se något skäl att föreslå något initiativ från riksdagen vad gäller preskriptionsavbrott. Det är egentligen lite anmärkningsvärt.

I preskriptionslagen finns det regler som styr preskription, hur preskription kan avbrytas, och hur lång preskriptionstid man kan ha. Dock har under de senaste åren skett en utveckling i domstolarna som gör att det för närvarande är mycket oklart vad som gäller. Praxis har dessutom ändrats på ett väldigt ingripande sätt enligt Moderaternas uppfattning. Från att det ska vara borgenären som ska stå risken för att ett kravbrev inte når gäldenären, det vill säga att borgenären har haft bevisbördan, har det nu skett ändringar från Högsta domstolen som säger att det i stället ska göras en sannolikhetsbedömning.

Jag och Moderaterna anser att det råder en stor osäkerhet och otydlighet kring preskriptionsreglerna. Därför anser vi att det bör tillsättas en utredning som ser över reglerna. Jag yrkar därför bifall till reservation 2. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf.  114  MIKAEL ESKILANDERSSON (SD):

Konsumenträtt och överskuldsättning

Herr talman! Jag tänker börja med yrkandena så att jag inte glömmer dem. Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1 om telefonförsäljning. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till den första.

Herr talman! Först tänker jag säga några ord om de delar av betänkandet som faktiskt kommer att leda till någon form av förändring. Den första frågan gäller oberoende rådgivare som Alliansen i en gemensam motion vill ska vara just oberoende. Från Sverigedemokraternas sida håller vi med och stöder därmed deras förslag.

Nog är det så att om någon säger sig vara oberoende rådgivare bör man som konsument kunna lita på att denna person inte är direkt beroende av att sälja den produkt som rekommenderas. Sverigedemokraterna ställde sig därför bakom detta, och det är glädjande att det nu kommer att genomföras.

Herr talman! Vi är även överens om att det behövs en uppföljning vad gäller snabblån, så kallade sms-lån. Sverigedemokraterna ville gå ännu längre då vår önskan är att begränsa möjligheten att använda sms-lån för konsumtion samtidigt som vi förstår att det finns tillfällen då små snabba lån kan vara en bra lösning för den enskilde. Att göra en avvägning mellan dessa två intressen är inte helt lätt.

Herr talman! När det gäller telefonförsäljning är vi inte längre lika överens. Telefonförsäljning är ingen ny fråga. Frågan har behandlats av utskottet tidigare, och vi liksom flera av de övriga partierna har tidigare drivit en del förslag till skärpningar. Nu har en kommande utredning setts som mer eller mindre allsmäktig vad gäller att kunna förbättra reglerna kring telefonförsäljning. Utredningen har blivit försenad då den skulle ha presenterats denna månad. Nu får vi vänta ett tag till innan vi har något att ta ställning till.

Jag är övertygad om att när denna utredning väl presenteras kommer vi och förhoppningsvis även andra partier att läsa den noga. Förhoppningsvis blir vi lite klokare och får ett bra underlag för att genomföra förändringar som kan få bort oönskad telefonförsäljning. Men det finns inget som hindrar att vi i väntan på en utredning som vi inte vet vad den egentligen innehåller vidtar vissa åtgärder.

Den främsta och viktigaste åtgärden som vi sverigedemokrater nu vill införa så fort det bara går är att hela samtalet mellan försäljaren och konsumenten ska spelas in. Detta kan enkelt göras utan att någon extra utrustning behövs och skulle på ett mycket enkelt sätt ta bort de oseriösa telefonförsäljare som utnyttjar att endast en liten del av samtalet måste spelas in.

Detta är en åtgärd som efterfrågas av de seriösa telefonförsäljarna på marknaden och som skulle gå att införa i morgon. Även domstolarna skulle ha stor nytta av att ha hela samtalet att ta ställning till. Varför ska man då inte införa ett sådant krav? Det finns ingen logik i att skylla på en kommande utredning för att inte i dag göra vad man kan för att förbättra, åtminstone om man kan göra det med mycket små enkla förändringar. Eftersom vi drivit denna linje redan innan en utredning kom på tal väljer vi att driva samma linje fram till dess att utredningen är klar.

Utredningen som om någon månad kommer att presenteras ska därefter behandlas. Exakt hur lång tid det kommer att ta innan vi kommer att ha ett beslut är det egentligen ingen som med säkerhet vet. Det kan gå snabbt. Men det tillhör inte direkt vanligheterna att saker går snabbt när det är politiker inblandade.

Konsumenträtt och överskuldsättning

När det finns små enkla regelförändringar som i ett slag kan få bort de värsta avarterna och bluffarna på marknaden ser jag det som mycket märkligt att man inte vill göra dessa förändringar, om inte annat så i varje fall som ett första steg. Jag utesluter inte att mitt parti kommer att vilja gå betydligt längre i lagstiftningsväg när vi har sett utredningen. Det är snarare så att jag tror att det är högst troligt att vi vill det. Vi är där eniga med utskottet att om, eller kanske snarare när, vi ska gå längre vill vi ha en utredning som kan ge underlag för vilka ytterligare åtgärder som kan vara lämpliga och som kan ge önskat resultat.

Jag vet att det i riksdagen finns en märklig tendens att alla frågor som är under utredning plötsligt ska skjutas på framtiden för att man ska invänta utredningen innan man kan agera. Man vill inte föregripa utredningen, heter det allt som oftast. Detta innebär tyvärr att även små och självklara förändringar som skulle förbättra avsevärt skjuts på framtiden.

Det är också en av grunderna till att politikerföraktet ökar. Det blir som kritikerna säger: Bara en massa prat, och inget händer. Det borde vara bättre att göra dessa mindre förändringar direkt och sedan avvakta utredningen för att utifrån utredningen ta itu med de problem som kvarstår. För ärligt talat: Det är väl ingen som tror att utredningen kommer att föreslå färre restriktioner än i dag vad gäller telefonförsäljning?

Anf.  115  NOOSHI DADGOSTAR (V):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

De konsumenträttsliga reglerna finns där för att skydda oss konsumenter. Företag ska inte lättvindigt kunna förhandla bort de rättigheter vi anser att konsumenter ska ha gentemot bolagen. Lagstiftningen syftar till att den svaga parten i avtalsförhållandet ska skyddas, och den berör oss alla.

Jag vill börja med att säga att jag är glad över den utredning som regeringen nu väljer att tillsätta för att skapa ett starkare skydd på snabblånemarknaden och minska den överskuldsättning som oseriösa snabblåneföretag bidrar till. Det är verkligen på tiden. Den tar sikte på en rad viktiga kärnfrågor som Vänsterpartiet tycker är viktiga. Vi kommer därför självklart att noga följa den utredning som nu tillsätts.

Herr talman! I åtta år har den borgerliga alliansregeringen riktat in sig på att sänka ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringssystem. Precis i det skede där vi är som svagast, där vi behöver samhället som mest, har den borgerliga regeringen försämrat skyddet. Den har tydligen inte tyckt att det är tillräckligt med en sjukdomsdiagnos eller beskedet om att förlora sin anställning. Det är inte straff nog. Många av dessa familjer och personer har även i privatlivet där hemma fått se sin ekonomi raserad därför att pengarna inte har räckt till. Tilliten till samhället har fått sig en törn.

Det är därför viktigt för oss att påpeka att för oss är välfärdssamhället något som ska erbjuda det rakt motsatta. Precis i det skede när vi är som svagast, behöver samhället vara som starkast.

Man ska inte heller underskatta de arbetsrättsliga försämringar som genomdrivits och som försämrar möjligheten för vanliga människor att försörja sig. Det finns i dag till exempel över 600 000 personer som har en tidsbegränsad anställning. Den anställningsform som växer snabbast är den så kallade allmänna visstiden, som den borgerliga regeringen införde, som innebär att många människor i åratal får gå utan anställningstrygghet och utan en inkomst att lita på. En typisk person som befinner sig i skuldfällan är just en ensamstående kvinna med barn. Det är en grupp som ofta har en allmän visstid eller en deltid och som har fått det allt svårare att få ihop ekonomin.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Andelen med låg ekonomisk standard har ökat sedan 1995, men den största delen av ökningen har skett efter 2006.

Antalet ansökningar för obetalda skulder, så kallade betalningsförelägganden, hos kronofogden ligger på över 1 miljon per år. Det är tydliga siffror på att människor har svårt att betala sina räkningar, det vill säga att få ihop sin ekonomi. Det handlar ofta om personer som inte har förmått betala sina räkningar till följd av oförutsedda händelser, som arbetslöshet, sjukdom, konkurs, skilsmässa eller dödsfall i familjen. Främst är det hushåll som saknar ekonomiska marginaler som hamnar i skuldfällan. Det är en tydlig klassfråga.

Antalet snabblåneföretag som tillhandahåller tjänster med så kallade sms-lån har mer än fördubblats de senaste fem åren. Detta är en bidragande orsak till problemen med skuldsättning hos såväl vuxna som barn och unga och är inte sällan inkörsporten till överskuldsättning. I storleksordningen 50 000 nya ärenden inkommer till kronofogden per år. Trots politiska åtgärder i olika steg de senaste åren har faktiskt ganska lite hänt. Utsatta konsumenter fortsätter att hamna i skuldfällan i oacceptabelt stora tal. Vi menar att samhället måste agera kraftfullt och snabbt och på allvar ifrågasätta snabblånen.

Vid civilutskottets offentliga utfrågning om konsumtion på kredit svarade Konsumentverket tydligt nej på frågan om konsumenten i dag är tillräckligt skyddad i dessa ärenden. Trots kravet på kreditprövning ser myndigheten stora brister i verkligheten, och de pekar särskilt på trenden att man kan delbetala allt lägre belopp och under allt längre tid. Julen 2014 fanns det många människor som fortfarande betalade av julklapparna från 2010. I slutändan sitter många med stora summor att betala varje månad.

Kronofogden berättade också att det finns människor som fortfarande kan skuldsätta sig via snabblån trots att de finns i deras register. Vissa snabblåneföretag har som affärsmodell att låna ut pengar till konsumenter som inte har tillräcklig återbetalningsförmåga.

Snabbheten i att få pengarna kan ibland leda till ogenomtänkt konsumtion. Nästan hälften av de tillfrågade i kronofogdens och Konsumentverkets rapport SMS-lån – En kartläggning av unga vuxnas erfarenheter angav att de inte skulle ha tagit ett sms-lån om de fått vänta ett dygn eller längre. Kostnaderna är många gånger skyhöga jämfört med andra krediter. Den effektiva räntan kan vara tusentals procent. Det är en ränta som måste betecknas som ocker. Det är ovärdigt ett modernt och civiliserat samhälle att år efter år acceptera effektiva räntor på tusentals procent.

Någon form av räntetak finns i dag i mer än hälften av EU:s medlemsländer och har bevisad ganska snabb effekt. Vi tycker att det är väldigt bra att regeringens utredare nu ska titta på räntetak och kostnadstak för krediterna. Många myndigheter har efterfrågat det, och Sverige ligger efter i detta hänseende. Men i grunden anser Vänsterpartiet inte att det finns anledning att tillåta så kallade sms-lån och andra snabblån. Vi vill därför att det ska förbjudas.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Marknadsföringen av snabblån inriktas ofta mycket aktivt mot grupper med svag ekonomi. Konsumentverket vittnar om en förlegad och tandlös marknadsföringslag som inte förmår sätta stopp för en alltmer aggressiv och framfusig kreditmarknadsföring. Det behöver vi ta på allvar. Vi har andra fall där vi tydligt visar att en påträngande, uppsökande marknadsföring inte är acceptabel. Det gäller till exempel alkoholreklam. Detta skulle mycket väl kunna tillämpas även vid konsumentkrediter. Begreppen ”återhållsamhet” och ”måttfullhet” finns i förarbetena och har därför funnits med i lagstiftarens intentioner. Ändå ser vi att Konsumentverket exempelvis förlorar mål i dessa ärenden på grund av otillräckligt stöd i lagstiftningen. Det finns därför anledning att lyfta in orden ”återhållsamhet” och ”måttfullhet” i lagtexten för att förstärka de intentionerna och skyddet för konsumenten.

Det är viktigt att Konsumentverket också ges möjlighet att snabbt och effektivt stoppa sådan marknadsföring som går över gränsen, som får anses strida mot god kreditgivningssed, och att denna gräns förtydligas.

I dag räknas uppemot 600 000 personer som överskuldsatta i Sverige. Men närmare 100 000 personer har varit hos Kronofogdemyndigheten i 20 år och har väldigt lite hopp om att någonsin komma loss från skuldfällan. Bakom varje siffra finns en person av kött och blod som många gånger har tappat hoppet om framtiden. Det är inte rimligt att för alltid förpassas till det livet. Vi anser inte att folk ska straffas ett helt liv – det är omänskligt, och det är en outhärdlig tanke. Det gör vi inte ens när det gäller dem som begått mycket grova brott. Något behöver därför göras för denna förhållandevis stora grupp människor.

Man skulle exempelvis kunna titta på Finland som har infört slutlig preskription för lån som legat mycket länge hos kronofogden. Man skulle kunna ana att utlåningen från början inte föregicks av en god kreditprövning. Det finns säkert andra sätt. Men att låta människor i princip leva ett helt liv utan hopp om att någonsin komma ut ur skuldfällan bidrar till ett liv i social fattigdom.

Vi behöver också titta på barnen och barnperspektivet hos överskuldsatta familjer. De hamnar i en situation där de får en sämre och fattigare uppväxt än sina jämnåriga utan att ha haft möjlighet att påverka det. I dag vet vi alldeles för lite om de barn som växer upp i överskuldsatta familjer. Vi skulle behöva ta fram en barnkonsekvensanalys och titta på hur vi kan förbättra vardagen för dessa barn.

Anf.  116  CAROLINE SZYBER (KD):

Herr talman! Kreditsamhället är under ständig utveckling. Krediter ökar möjligheterna för hushållen att planera sin ekonomi men riskerar också att bidra till en överskuldsättning.

Utskottet bjöd som en del av sitt löpande arbete med uppföljning och kunskapsinhämtning in till en öppen utfrågning på temat: Konsumtion på kredit – är konsumenten tillräckligt skyddad? Det var en välbesökt utfrågning, som också återges i det betänkande som vi debatterar i dag.

Synen på konsumtion och krediter har förändrats under åren. I dag lånar svenskarna alltmer samtidigt som de sparar allt mindre. I det kreditsamhälle som vi lever i finns även goda skäl till att utbudet av krediter är stort och varierande. En individs inkomster varierar under livet, likaså behovet av krediter. Men det finns också en risk med krediter. Risken är att individen inte kan återbetala sina krediter och hamnar i överskuldsättning.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Under de senaste åren har vi haft en debatt i Sverige där Finansinspektionen, Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten har uttryckt att det på många håll i samhället råder okunskap om vissa former av lån utan säkerhet. Den form som debatterats mest av dessa myndigheter är sms-lånen.

Lånen ses som en enkel lösning, men de har ofta en bitter eftersmak. Återbetalningstiden är kort, och den höga utlåningsavgiften förvandlar det lilla lånet till en omöjlig skuld. Avbetalningen till kronofogden kan kännas tung och seglivad, men det är ingenting i jämförelse med betalningsanmärkningens övriga konsekvenser. Den med betalningsanmärkningar upplever sig vara dömd till en svartlistad tillvaro i ett antal år. Anmärkningen leder till att man är hindrad från att skriva hyreskontrakt, skaffa bankkonto eller skaffa tele- och internetabonnemang. Den kan även höja priset på en hemförsäkring.

Ett sms som tar en minut att skriva kan alltså resultera i flera års svartlistning. Det är därför önskvärt att det i samhället finns regler som skyddar mot alltför dyra krediter eller rent av överskuldsättning och att de negativa effekterna kan följas.

Det är viktigt att följa upp den lagstiftning som införts för att stärka konsumentskyddet vid kreditgivning och minska de negativa följderna av snabblånen och se de effekter som den har fått. Därför är jag jätteglad över att ett enigt utskott valt att ställa sig bakom Alliansens motion och att vi får ett tydligt tillkännagivande på detta viktiga område.

Herr talman! Tyvärr hamnar många konsumenter i ett kunskapsunderläge på finansmarknaden. Alliansen vill att oseriös och vårdslös finansiell rådgivning ska motverkas. Det är lätt att förstå att det vid finansiell rådgivning finns en risk att olika former av intressekonflikter kan medföra att konsumenter ibland får bristande eller undermålig rådgivning.

Återigen är jag väldigt glad att ett enigt utskott har valt att ställa sig bakom Alliansens motion och hoppas att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett förslag med konkreta åtgärder för skärpta krav på någon som får kalla sig oberoende rådgivare vid finansiell rådgivning till konsumenterna.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf.  117  JOHANNA HARALDSSON (S):

Herr talman! Vi debatterar civilutskottets betänkande 11, Konsumenträtt och överskuldsättning. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de reservationer som finns.

Motionärerna i detta betänkande lyfter upp en mängd problemformuleringar, men det som är gemensamt med nästan alla yrkanden är att man vill stärka konsumenternas ställning. Det är positivt att alla är överens, för det är en bra utgångspunkt för det arbete som behöver göras i syfte att skapa en bättre balans mellan konsumenter och företag, inte minst vad gäller snabblånen.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Vi ser fler och fler som får betalningsförelägganden på grund av obetalda snabblån. Förra året var de över 56 000. Historiskt sett är det många som skuldsätter sig eftersom de har tagit ett snabblån.

Samtidigt som antalet snabblån har ökat drastiskt anser vi att åtgärderna inte har varit tillräckliga. Konsumentverket har sedan de nya regleringarna infördes på marknaden varnat ett tjugotal företag för bristande kreditprövning och har också förbjudit två företag att fortsätta bedriva verksamhet. Med stöd av utökade sanktionsmöjligheter har dessutom två företag tvingats betala sanktionsavgifter.

Det görs en del ansträngningar genom grundligare kreditprövning och restriktiv kreditgivning till exempel till unga vuxna från mer seriösa aktörer på marknaden för att deras kunder faktiskt ska ha möjlighet att betala tillbaka. Samtidigt som dessa ansträngningar pågår finns det mängder av snabblåneföretag och andra kreditgivare som inte alls tar det ansvaret och som drev över 56 000 personer till överskuldsättning under 2014. Branschföreningen som försöker ta ett större ansvar organiserar bara åtta aktörer av någonstans mellan 60 och 90 aktörer totalt på marknaden.

De lagstiftningar som införts och de ansträngningar som branschen själva gör är inte tillräckliga. Svaret var så gott som ett unisont nej när civilutskottet hade vår utfrågning på temat om konsumenterna är tillräckligt skyddade på marknaden.

Därför meddelade justitieministern i dag att en utredning ska tillsättas som redan i september 2016 ska presentera ett förslag på hur man kommer till rätta med de oseriösa aktörerna på snabblånemarknaden. Det är vice ordföranden i civilutskottet, Johan Löfstrand, som har fått uppdraget att leda utredningen, vilket vi är glada för.

En åtgärd som utredningen kommer att överväga är en civilrättslig sanktionsregel vid bristande kreditprövning. Det innebär att kreditgivaren inte får någon ränta eller ens får tillbaka det utlånade beloppet om denne inte har gjort en tillräckligt bra kreditprövning. Det blir företaget som får ta den större risken i stället för, som i dag, konsumenten.

Andra åtgärder är sådana som minskar risken för att konsumenterna ska hamna i en skuldspiral. Bland annat kommer utredningen att titta på införande av ett räntetak men även införande av ett kostnadstak som innebär att de totala kostnaderna för ett lån ska begränsas.

Den höga räntan som ofta diskuteras är ett sätt för företagen att försäkra sig mot förluster som uppstår när folk inte har råd att betala tillbaka sina lån. Den höga räntan och de höga avgifterna innebär en risk för att konsumenten fastnar i en skuldspiral som hon inte kan ta sig ur.

Ett räntetak kan minska kreditgivarens vilja att låna ut till dem som faktiskt inte har råd att betala tillbaka. De höga räntorna kan inte längre täcka företagens förluster, samtidigt som kostnaden för lånen inte skenar iväg och blir svåra för konsumenten att betala tillbaka.

Utredningen kommer också att överväga skärpta marknadsförings- och informationskrav och information om riskerna med att ta detta slags lån. Ett krav på skriftligt avtal kan också göra att konsumenterna får mer tid och inte fattar förhastade beslut.

Vid tidigare regleringar har mina partikamrater velat gå längre och reglera mer än den tidigare regeringens förslag. Vi har haft konsumentens bästa och en bättre balans mellan parterna för ögonen.

Konsumenträtt och överskuldsättning

När vi nu har regeringsmakten och möjligheten att skapa ett bättre och starkare konsumentskydd så gör vi det. Vi måste vara villiga att ta krafttag mot oseriösa snabblåneföretag och förhindra orimliga lånevillkor. Med utredningen som presenterades i dag visar vi tydligt att vi är beredda att gå längre och att pröva nya åtgärder för att förhindra att människor hamnar i skuldsättning på grund av snabba och dyra krediter.

I betänkandet finns två tillkännagivanden, vilket andra redan har redogjort för. Det ena handlar om att göra en uppföljning. Det har gjorts en hel del förändringar av lagstiftningen, men precis som jag tidigare har pratat om tycker vi inte att detta har varit tillräckligt. Det är klart att det är viktigt att utvärdera dessa förändringar, men än viktigare är att vi fortsätter reglera marknaden och stärker konsumenterna.

Herr talman! När det kommer till telefonförsäljning har marknaden börjat upptäcka en stor konsumentgrupp bland våra äldre och riktar alltmer marknadsföring och telefonförsäljning mot denna grupp. Hos Konsument Höglandet där jag har varit på besök ser man tydligt att det är svagare grupper och äldre som allt oftare drabbas av oseriös telefonförsäljning och där konsumenten eller anhöriga hör av sig till konsumentvägledare för att få hjälp. Man förstår inte att man har tackat ja eller man känner sig inlurad i ett avtal. Nästan var femte anmälan till Konsumentverket hösten 2014 handlade om telefonförsäljning.

Trots att det har varit fokus på frågan om telefonförsäljning de senaste åren syns ingen minskning av antalet drabbade konsumenter. Den självreglering som finns och Konsumentverkets sanktionsmöjligheter har inte varit tillräckliga. Det är tydligt att vi behöver stärka konsumentskyddet vid telefonförsäljning.

Nu pågår det en utredning, precis som någon tidigare talare här pratade om, där man ska titta på skriftliga avtalsbekräftelser och medgivande med telefonförsäljningen i förväg men även skydd för småföretag som i dag inte har samma möjlighet att slippa telefonförsäljning som privatpersoner. Dessa förslag ska presenteras innan sommaren.

Herr talman! Evighetsgäldenärerna blir fler och fler. Över 90 000 svenskar lever på existensminimum och har funnits 20 år eller längre i kronofogdens register.

Föreställ dig 20 år av ditt liv, att du varje månad under 20 år, trots att du arbetar, får leva på existensminimum. Du måste ständigt säga nej till dina barn när de vill följa med kompisarna på bio eller bara ta en fika. Du ser ingen ände på problemen och undrar om du någon gång ska få leva som alla andra.

Det är svårt att motivera en människa i en sådan lång skuldsättning att fortsätta jobba och försörja sig själv.

Detta är verkligheten för evighetsgäldenärer. Samtidigt beräknas de också kosta samhället enorma pengar. De som hamnar i överskuldsättning under lång tid är ofta sjukare.

I betänkandena Överskuldsättning i kreditsamhället? och Ut ur skuldfällan föreslås en hel del åtgärder, och det är också dessa betänkanden som ligger till grund för regeringen när man nu jobbar fram en strategi mot överskuldsättning.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Där finns förslag som kan förbättra levnadsvillkoren för de människor som befinner sig i en långvarig skuldsättning, till exempel fler möjligheter att ta sig ur skuldsättningen, men även förslag som ska förhindra att fler hamnar där.

När jag har samtalat med engagerade budget- och skuldrådgivare tog de upp frågor som de genom sin erfarenhet sett skulle förbättra situationen för de människor de möter i sitt arbete. De efterfrågade bland annat möjlighet för fler att få skuldsanering och att man ska kunna beviljas skuldsanering mer än en gång. Större förbehållsbelopp vid löneutmätning skulle kunna få fler att faktiskt motiveras att arbeta och få en större frihet. Skuldsättningen skulle därmed bli mindre lik ett fängelse.

Det här är också sådant som betänkandena föreslår. Slutlig preskription av skulder är ett annat förslag i sammanhanget.

Under Alliansens tid vid makten har a-kassa och sjukförsäkring sakta men säkert blivit sämre, och fler och fler har hamnat i ekonomiska problem vid långvarig sjukdom och arbetslöshet. Samtidigt har fler och fler svenskar hamnat i överskuldsättning.

Jag är övertygad om att dessa saker hänger ihop. När fler och fler får svårt att klara av sin ekonomi vid sjukdom eller arbetslöshet och klyftorna växer i samhället, då växer också problemen med skuldsättning. Därför är en förbättring av sjukförsäkring och a-kassa också en del av att förebygga problemen. Även höjningen av underhållstödet till ensamstående är viktigt för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för människor när livet tar nya vägar.

Det är viktigt inte bara ur ett samhällsekonomiskt perspektiv utan också för de människor som har hamnat i skuldfällan att regeringen tar frågan på stort allvar. Ett av de första initiativen som regeringen tog när den tillträdde var att återuppta arbetet med en strategi för att motverka överskuldsättning. Konsumentministern har meddelat att strategin ska presenteras i höst.

(Applåder)

Anf.  118  JESSIKA ROSWALL (M) replik:

Herr ålderspresident! Vi kan nog vara överens om att överskuldsättning är ett stor problem, och det uppehöll sig Johanna Haraldsson vid i sitt anförande. Som jag sa i mitt anförande är detta en komplex fråga. Jag upplever att regeringspartierna enbart håller sig till snabblånebranschen.

Jag tog i mitt anförande upp att ett av de absolut största problemen är de statliga fordringarna, som är flerfalt större jämfört med de 50 000 ansökningarna från snabblåneföretagen.

Vad gör regeringen åt dessa stora fordringsägare? Är det inte de som gör att människor hamnar i överskuldsättning? Är det verkligen snabblåneföretagens skulder som är viktiga?

Jag vill också lyfta fram att det finns så många andra kreditformer på marknaden. Ett av alliansregeringens förslag var att skärpa kreditprövningen. Den är viktig. Vi hamnar i olika situationer under livets gång som gör att vi behöver krediter. Till exempel lyfte Konsumentverket upp Hennes & Mauritz kreditgivning för ett tag sedan och gav det företaget en varning förenad med kraftiga böter.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Är det att komma till rätta med snabblåneföretagen som skulle stoppa överskuldsättningen? Man kan få det intrycket när man lyssnar på regeringsföreträdarna.

Anf.  119  JOHANNA HARALDSSON (S) replik:

Herr ålderspresident! Vid utfrågningen fick vi tydligt redogjort för oss hur myndigheterna har jobbat på ett bra sätt tillsammans, till exempel mellan Kronofogdemyndigheten och CSN, för att förebygga att folk hamnar hos Kronofogdemyndigheten för obetalda skulder. CSN är en av dessa myndigheter som många har stora skulder till.

Samarbetet har pågått i två år. Jag deltog i morse vid ett seminarium där man talade om att 84 procent av dem som CSN har varit i kontakt med slipper gå vidare till Kronofogdemyndigheten. CSN har upplyst dessa personer om vad som gäller. Det handlar ofta om att de inte har kunskap om vad en kredit faktiskt är och var de kan hamna.

Därför är det viktigt att informera om risker och ge folk längre tid att till exempel i samband med ett snabblån överväga om det är ett bra beslut. Där är informationsinsatserna viktiga.

Om jag inte har läst fel framgår av utredningsdirektivet till den utredning som Johan Löfstrand ska jobba med att man ska titta på även andra delar av kreditmarknaden. Det är klart att vi inte får blunda för att det finns problem på andra håll. Det har tydligt framgått att åtgärder behöver vidtas på snabblånemarknaden.

Anf.  120  JESSIKA ROSWALL (M) replik:

Herr ålderspresident! Vi behöver vidta åtgärder för snabblånebranschen. Det har jag hört ministern och den särskilde utredaren säga i dag. Men hur vet vi det? Det har precis kommit en ny lagstiftning – den trädde i kraft den 1 januari i år – om att företag som vill hantera snabblån ska godkännas eller få tillstånd från Finansinspektionen.

Jag välkomnar en uppföljning. Men att redan nu efter så kort tid slå på trumman och hävda att det behövs ytterligare åtgärder innan frågan ens har utretts är lite anmärkningsvärt.

Det är lite tråkigt att regeringspartierna inte heller lyfter fram alla andra problem med överskuldsättning. De är inte en försvinnande del men en liten del av samhället. Varför tittar man inte på den övriga kreditgivningen i samhället? Det finns så otroligt många fler områden. Hennes & Mauritz är ett område, och det finns en mängd andra områden. Varför tror man att man kommer till rätta med överskuldsättning genom att slå så hårt mot snabblåneföretagen?

Är det seriöst att redan nu starta en ny utredning innan man ens vet om de nya reglerna har gett effekt?

Anf.  121  JOHANNA HARALDSSON (S) replik:

Herr ålderspresident! Överskuldsättning är ett stort problem. Regeringen vill tydligt ta ställning och vidta åtgärder. När regeringen tillträdde visade man att man tycker att inte bara snabblånemarknaden utan också lån på det stora hela är ett problem. Regeringen har tagit tag i det tillkännagivande som gavs till den förra regeringen om att ta fram en strategi mot överskuldsättning. Då tas ett större grepp om frågan i stället för att rikta in sig på bara en fråga.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Snabblåneföretagen är en tydlig avart på en marknad som har försatt många i en skuldfälla. Att inte genomföra fler förändringar på en marknad där det tydligt finns höga avgifter och räntor är ansvarslöst. Det är bra att regeringen har tillsatt utredningen. Det är klart att man kan, precis som utskottet föreslår, utvärdera de tidigare reglerna.

Det är viktigt att ta tydliga steg mot och initiativ till att än mer se hur vi kan komma till rätta med avarterna på marknaden.

(Applåder)

Anf.  122  RASMUS LING (MP):

Herr ålderspresident! Vi debatterar nu civilutskottets betänkande 11, Konsumenträtt och överskuldsättning, med anledning av de 40 motioner som väcktes på området under den allmänna motionstiden i höstas.

Den som är satt i skuld är icke fri. Så sa den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss på 30-talet. Det har sedan dess upprepats flera gånger. Under 90-talets svåra ekonomiska nedgång var det något som användes som argument när statens finanser skulle saneras.

Det ligger mycket i talesättet, men kanske ännu mer när vi talar om enskilda privatpersoner snarare än om stater och statsfinanser. Den som är hårt skuldsatt har kraftigt begränsade möjligheter att göra de livsval man vill både på kort sikt i det vardagliga och på längre sikt.

Vägen in i en situation som leder till överskuldsättning kan vara kort och brant, men det kan ta mycket lång tid att ta sig ur den. Ofta uppstår överskuldsättning i perioder när individen befinner sig i någon form av livskris. Det kan vara en separation, en närstående som avlider, egen sjukdom eller något annat. Man har inte energi att hantera problemen, och i stället blir problemen större och växer.

Den typiske gäldenären hos Kronofogdemyndigheten har lägre lån än genomsnittet, vilket vid en första anblick kan te sig märkligt men egentligen inte alls är det. Högre lån och skulder finns ofta för bostäder, och där finns ofta relativt goda månadsinkomster som kan täcka dem.

Men det är även i det här sammanhanget viktigt att varna för att de svenska hushållens stora skulder vid en prisnedgång på bostadsmarknaden kan hamna i ett allvarligt läge.

I dag är det ingen som tror eller ser tecken på att Stockholms bostadsmarknad skulle svalna. Men det var först efteråt som bedömare tyckte sig se att det fanns sådana tecken i Köpenhamn för några år sedan, när bostadspriserna där föll ganska kraftigt. Det satte många Köpenhamnsbor i ett väldigt besvärligt och oroande läge. Läget skulle förstås bli detsamma om detta skulle drabba oss i Sverige.

Ur de utredningar som lämnades till regeringen för ett par år sedan under förra mandatperioden, Ut ur skuldfällan och Överskuldsättning i kreditsamhället, kom ett antal förslag om att förebygga skuldsättning men också förbättra möjligheterna till skuldsanering för dem som har dragits in i detta. Den förra regeringen tog dock inte många av de förslagen vidare. Det fanns heller inga författningsförslag i utredningarna. Det låg inte i uppdraget.

Det är därför glädjande att den nya regeringen tydligare har prioriterat att åstadkomma förändringar för att förbättra det förebyggande arbetet men också underlätta för redan överskuldsatta att ta sig ur sin situation.

Konsumenträtt och överskuldsättning

I Expressen i dag skriver finansmarknadsminister Bolund och justitieminister Johansson om den utredning som ska tillsättas för att minska den överskuldsättning som snabblåneföretag bidrar till. Även tidigare talare har hänvisat till den.

Det kan handla om att kreditbedömningar behöver göras bättre och om att skärpa informations- och marknadsföringskraven. Det sistnämnda är en del i det förebyggande arbetet.

I dag är det över 100 000 personer som har pågående löneutmätning. Då återstår 200 000 som saknar utmätningsbar inkomst men som annars skulle ha haft detta.

I utredningarna fanns förslag om att införa en preskriptionstid, som finns i många andra länder. Miljöpartiet tycker att det vore en angelägen lagändring.

Överskuldsättning är dock inte ett problem endast för den enskilde. Det får stora samhällsekonomiska konsekvenser. De beräknas till mellan 30 och 50 miljarder kronor om året i produktionsbortfall och sjukdom till följd av sådana situationer. Att förbättra och förebygga får alltså även stora positiva ekonomiska konsekvenser.

Det förebyggande arbetet handlar inte enbart om skarpa och hårda åtgärder. Att kommunernas budget- och hyresrådgivningar ska fungera bättre än de gör i dag är angeläget. I dag är det väldigt olika hur de fungerar i olika kommuner och på olika håll i landet. Både Konsumentverket och kronofogden arbetar också för att förebygga att unga får bestående skuldproblem. Genom information och upplysning kan vi komma långt, och genom ett bättre sådant arbete kan vi nog komma längre än i dag.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf.  123  OLA JOHANSSON (C):

Herr ålderspresident! Vi diskuterar konsumenträtt och överskuldsättning. Konsumenträtten kan man säga är ett ganska stort eget politikområde. Men det finns tydliga kanaler mellan konsumenträtt och överskuldsättning, då misslyckanden i konsumenträtten leder till överskuldsättning för många människor.

En aspekt av konsumenträtten som många människor bekymrar sig över är oseriös telefonförsäljning. Den syftar till att skapa oklarheter hos konsumenten i fråga om vad det egentligen är för villkor som gäller. Det finns en rädsla bland många, framför allt bland äldre människor, för vad telefonförsäljare erbjuder i form av oklara betalningsvillkor, långa bindningstider och risken för att någon gång i framtiden bli utsatt för det man brukar kalla bluffakturor, det vill säga bedrägerier i olika former.

Av det skälet och med tanke på människorna som känner den oron har vi från Centerpartiets sida motionerat om möjligheten att utvidga Nixregistret till att gälla även företagare. Vi noterar att det inte är möjligt i dag eftersom Nixregistret är skapat för att privatpersoner ska kunna blockera den typen av samtal.

Vi välkomnar att Alliansen tidigare har tillsatt en utredning där de här frågorna ses över. Vi välkomnar att personer som har en mindre näringsverksamhet, exempelvis en skogsfastighet eller en lantbruksfastighet, ett vilande företag eller kanske till och med ett företag som inte längre bedriver någon verksamhet också ska ha möjlighet att omfattas av Nixregistret. Det tycker vi är positivt, för det är någonting som skapar enorm trygghet för framför allt äldre människor. Många äldre människor på landsbygden känner oro över den typ av verksamhet som riktas mot dem av oseriösa telefonförsäljare.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Skuldsättning är det andra området. Vi hade ju, som många har nämnt här i sina anföranden, en mycket givande hearing där många parter, till exempel Kronofogdemyndigheten, Konsumentverket, regeringen och andra, gav en god bild av problematiken med överskuldsättning.

Det finns 420 000 överskuldsatta människor i Sverige. Enligt Kronofogdemyndigheten är den årliga kostnaden för detta ca 30–50 miljarder – och det menar man är lågt räknat. I kronofogdens register finns dessutom 400 000 eller 500 000 svenskar. Det är en stor summa, men bakom varje siffra finns det en överskuldsatt människa.

Skälen till överskuldsättning kan vara exempelvis personliga kriser, långvarig sjukdom, anhörigs sjukdom, skilsmässa eller annan separation och företagande. Bland de så kallade evighetsgäldenärerna, alltså de som har varit skuldsatta i mer än 20 år, är andelen företagare förhållandevis hög, upplyste Kronofogdemyndigheten oss om.

Misslyckat företagande är någonting som många upplever som ett stigma, ett personligt misslyckande. Det är en anledning att inte lita på den här människan i kommande affärsrelationer. Men att skuldsättningen har uppstått genom företagande kan ju bero på någon annan. Det kan handla om leverantörer som inte sköter sina åtaganden eller partner som på olika sätt lurar en och drar in en i skuldsättning. Men det är ett stort stigma.

I betänkandet kan man också ta del av de tre eller fyra olika utredningar som alliansregeringen har tillsatt och som nu ligger på den nuvarande regeringens bord. Vi väntar på att olika typer av konkreta förslag ska levereras.

Jag noterade att Rasmus Ling sa att i de tidigare utredningarna fanns det inga författningsförslag. Det gjorde det kanske inte, men det skulle vara intressant att höra vilka direktiv om skarpa författningsförslag som finns i den nu presenterade utredningen om sms-lån. Några sådana besked har vi inte fått. Vilka är de hårda åtgärder som regeringen har för avsikt att sätta in mot sms-låneföretag?

En annan aspekt på överbelåning är konsumentkrediter. Hennes & Mauritz … Ursäkta, nu blev det lite reklam här. Vi ska inte gå in på sådant – det finns även andra klädföretag. Men på hearingen fick vi en bild av sms-lånens andel av den totala skuldsättningen. Den är 1 procent. Det låter inte mycket, men det är många bakom den siffran också. Men den stora andelen, lejonparten av överskuldsättningen, har att göra med helt vanliga konsumtionslån.

Det är konsumtionslån som naturligtvis tas för att man inte har marginaler att köpa den där tvättmaskinen, vinterkollektionen till barnen eller annat. Det är viktigt att vi noterar att i det här betänkandet – jag yrkar för övrigt bifall till utskottets förslag i dess helhet – finns det också ett tillkännagivande där regeringen uppmanas att ta konsumentkrediterna på särskilt allvar. De innebär nämligen en betydligt större andel av den totala skuldsättningen.

Sms-lån är problematiska, men mikrokrediter av olika slag har också sin plats på lånemarknaden. Det är också viktigt att notera. Men jag välkomnar utredningen. Jag hoppas att de hårda papperen kommer att levereras, men det är fortfarande en osäker sak, som sagt.

Konsumenträtt och överskuldsättning

Med de orden, herr ålderspresident, ber jag att få tacka för dagens debatt. Men den är inte slut än.

Anf.  124  ROBERT HANNAH (FP):

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Folkpartiet vill stärka konsumenters möjlighet att göra medvetna och aktiva val. Det är därför viktigt att vi genom politiken ser till att konsumenter har tillgång till rätt information, att så få som möjligt hamnar i skuldfällor, att oseriösa företag inte tillåts härja fritt och att reglerna för skuldsanering är enkla och ger individer en rimlig chans att komma tillbaka.

Under Folkpartiets och konsumentminister Birgitta Ohlssons ledning genomförde alliansregeringen en rad åtgärder för att stärka konsumentmakten. Det är vi stolta över. Bland annat skedde detta genom den permanenta satsningen på en rikstäckande konsumentupplysningstjänst via mejl och telefon, som i dag heter Hallå Konsument. Jag har själv använt Hallå Konsument och var nöjd med att jag fick information på ett mycket snabbt och korrekt sätt. Jag kanske inte var nöjd med vad jag fick höra, men jag var nöjd med att jag fick informationen. Det är viktigt att vi konsumenter har tillgång till information. Det är faktiskt den största konsumentsatsningen i Sverige på över två decennier. Därför är jag jättestolt över att det var Folkpartiet, Birgitta Ohlsson och alliansregeringen som genomförde detta.

Men det finns samtidigt många områden där vi har problem. Trots den förbättrade möjligheten att få information hamnar i dag alltför många individer i skuld utan någon möjlighet att betala tillbaka. Att hamna i skuld är ofta förenat med skam och obehagskänslor och kan få förödande konsekvenser för enskilda individer. Men det drabbar inte bara dem själva. Det finns så kallade evighetsgäldenärer som har barn som kanske inte får samma möjligheter i livet på grund av just deras föräldrars skulder. Det är också en stor kostnad för det svenska samhället att ha dessa skuldsatta personer.

Folkpartiet välkomnar därför tillkännagivandena till regeringen vad gäller finansiella rådgivare som innebär skärpta krav för att någon ska få kalla sig oberoende rådgivare vid finansiell rådgivning till konsumenter.

Vi välkomnar från Folkpartiets sida även att regeringen gör en uppföljning av snabblånen. Tillsynen och kontrollen över snabblånen måste skärpas för att motverka skuldfällor. Det innebär dock inte att vi är emot snabblån som sådana. Det ska fortfarande finnas en möjlighet även för personer med lägre inkomst att kunna ta lån. Det sker oftast genom den här typen av lån. Den möjligheten får inte decimeras på ett sådant sätt att det inte blir möjligt för enskilda individer med lägre inkomster att ta lån i Sverige i dag.

Alliansregeringen, genom konsumentminister Birgitta Ohlsson, skärpte kraven på långivarna, men reglerna följdes inte i tillräcklig utsträckning. I det stora hela välkomnar vi därför att man gör en sådan tillsyn, men det ska som sagt fortfarande finnas en möjlighet till sådana lån.

Mycket arbete på konsumentområdet pågår redan nu tack vare utredningar som alliansregeringen satt i gång, bland annat om överskuldsättning. Från Folkpartiets sida kommer vi noggrant att följa regeringens arbete för att säkerställa att arbetet för att motverka överskuldsättning genomförs snabbt och med åtgärder för en sund kreditpolitik med starkt konsumentfokus. Konsumenter är också personer som har lägre inkomster. De ska också ha möjlighet att ta lån.

Konsumenträtt och överskuldsättning

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

§ 21  Bordläggning

Följande dokument anmäldes och bordlades:

Proposition

2014/15:105 Arv i internationella situationer

§ 22  Anmälan om interpellationer

Följande interpellationer hade framställts:

den 21 april

2014/15:525 Antagningsregler till lärarutbildningen

av Roger Haddad (FP)

till statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

2014/15:526 Höjda arbetsgivaravgifter för unga inom Försvarsmakten

av Hans Wallmark (M)

till finansminister Magdalena Andersson (S)

2014/15:527 Statsministerns uttalanden i regeringsförklaringen om vägslitageavgiften

av Carl-Oskar Bohlin (M)

till statsminister Stefan Löfven (S)

2014/15:528 Arbetsintegrerande sociala företag som påverkas av regeringens politik

av Lotta Finstorp (M)

till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

2014/15:529 Dåliga hyresvärdar

av Nooshi Dadgostar (V)

till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

2014/15:530 MSB och den civila krisberedskapen vid tågstopp

av Hans Wallmark (M)

till statsrådet Anders Ygeman (S)

2014/15:531 Distansundervisning inom kommunal vuxenutbildning

av Ida Drougge (M)

till statsrådet Aida Hadzialic (S)

2014/15:532 Förenklade system för statsbidrag

av Maria Stockhaus (M)

till utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

2014/15:533 Robustheten i det svenska telenätet

av Erik Ottoson (M)

till statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

§ 23  Anmälan om frågor för skriftliga svar

Följande frågor för skriftliga svar hade framställts:

den 21 april

2014/15:445 Sverigeförhandlingen och bostadsbyggande inom stråket Arlanda–Uppsala

av Solveig Zander (C)

till statsrådet Anna Johansson (S)

2014/15:446 Utländska examinas värdering i Sverige

av Lotta Finstorp (M)

till statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

2014/15:447 Bostadsbyggande på regementsorter

av Jan R Andersson (M)

till försvarsminister Peter Hultqvist (S)

2014/15:448 Miljöbilspremien

av Edward Riedl (M)

till klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

2014/15:449 Patientsäkerhet

av Cecilia Widegren (M)

till statsrådet Gabriel Wikström (S)

2014/15:450 Ersättning till student vid brister i utbildning

av Roger Haddad (FP)

till statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

2014/15:451 Ersättning till student vid brister i utbildning

av Roger Haddad (FP)

till statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

§ 24  Anmälan om skriftliga svar på frågor

Skriftliga svar på följande frågor hade kommit in:

den 21 april

2014/15:421 Situationen i Iran för regimkritiska röster

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Margot Wallström (S)

den 22 april

2014/15:417 Situationen för hbtq-personer i Palestina

av Karin Enström (M)

till utrikesminister Margot Wallström (S)

2014/15:416 Flygstrategins utformning hos våra nordiska grannar

av Edward Riedl (M)

till statsrådet Anna Johansson (S)

2014/15:419 Direktiv till flygstrategin

av Edward Riedl (M)

till statsrådet Anna Johansson (S)

2014/15:415 Färjetrafik över Kvarken

av Edward Riedl (M)

till statsrådet Anna Johansson (S)

2014/15:422 Kandidatur till FN:s säkerhetsråd

av Kerstin Lundgren (C)

till utrikesminister Margot Wallström (S)

§ 25  Kammaren åtskildes kl. 17.24.

Förhandlingarna leddes

av ålderspresidenten från sammanträdets början till § 10 anf. 33 (delvis),

av andre vice talmannen därefter till och med § 11 anf. 65 (delvis),

av ålderspresidenten därefter till och med § 16 anf. 93 (delvis),

av andre vice talmannen därefter till och med § 20 anf. 117 (delvis) och

av ålderspresidenten därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ANNALENA HANELL

/Eva-Lena Ekman

Innehållsförteckning

§ 1  Anmälan om ny riksdagsledamot

§ 2  Avsägelser

§ 3  Anmälan om kompletteringsval

§ 4  Anmälan om fördröjt svar på interpellation

§ 5  Ärenden för bordläggning

§ 6  Riksrevisionens rapport om valutahanteringen i det internationella utvecklingssamarbetet

Utrikesutskottets betänkande 2014/15:UU17

(Beslut fattades under § 18.)

§ 7  Genomförande av Seveso III-direktivet

Försvarsutskottets betänkande 2014/15:FöU8

(Beslut fattades under § 18.)

§ 8  Skatteförfarande och folkbokföring

Skatteutskottets betänkande 2014/15:SkU20

Anf.  1  SARA KARLSSON (S)

Anf.  2  ANETTE ÅKESSON (M)

Anf.  3  RASMUS LING (MP)

Anf.  4  MATS PERSSON (FP)

Anf.  5  ARON MODIG (KD)

Anf.  6  EMMA WALLRUP (V)

Anf.  7  ANETTE ÅKESSON (M) replik

Anf.  8  EMMA WALLRUP (V) replik

Anf.  9  ANETTE ÅKESSON (M) replik

Anf.  10  EMMA WALLRUP (V) replik

Anf.  11  PER ÅSLING (C)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 9  Kroatiens anslutning till skiljemannakonventionen

Skatteutskottets betänkande 2014/15:SkU24

(Beslut fattades under § 18.)

§ 10  Mineralpolitik

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU14

Anf.  12  JOSEF FRANSSON (SD)

Anf.  13  HELENA LINDAHL (C)

Anf.  14  HÅKAN SVENNELING (V)

Anf.  15  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  16  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  17  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  18  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  19  HANNA WESTERÉN (S)

Anf.  20  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  21  HANNA WESTERÉN (S) replik

Anf.  22  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  23  HANNA WESTERÉN (S) replik

Anf.  24  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M)

Anf.  25  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  26  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M) replik

Anf.  27  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  28  CECILIE TENFJORD-TOFTBY (M) replik

Anf.  29  ANNIKA LILLEMETS (MP)

Anf.  30  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  31  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  32  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  33  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  34  SAID ABDU (FP)

Anf.  35  PENILLA GUNTHER (KD)

Anf.  36  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S)

Anf.  37  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  38  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S) replik

Anf.  39  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  40  ANNA-CAREN SÄTHERBERG (S) replik

Anf.  41  PER ÅSLING (C)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 11  Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU13

Anf.  42  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M)

Anf.  43  JOHAN NISSINEN (SD)

Anf.  44  HELENA LINDAHL (C)

Anf.  45  HÅKAN SVENNELING (V)

Anf.  46  SAID ABDU (FP)

Anf.  47  PENILLA GUNTHER (KD)

Anf.  48  ANNA WALLÉN (S)

Anf.  49  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  50  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  51  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  52  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  53  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik

Anf.  54  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  55  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik

Anf.  56  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  57  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  58  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  59  HÅKAN SVENNELING (V) replik

Anf.  60  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  61  ANNIKA LILLEMETS (MP)

Anf.  62  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik

Anf.  63  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  64  ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M) replik

Anf.  65  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  66  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  67  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  68  HELENA LINDAHL (C) replik

Anf.  69  ANNIKA LILLEMETS (MP) replik

Anf.  70  PENILLA GUNTHER (KD)

Anf.  71  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  72  PENILLA GUNTHER (KD) replik

Anf.  73  ANNA WALLÉN (S) replik

Anf.  74  PENILLA GUNTHER (KD) replik

(Beslut fattades under § 18.)

§ 12  Redovisning av naturgaslagring i rörledning

Näringsutskottets betänkande 2014/15:NU15

(Beslut fattades under § 18.)

§ 13  Offentlighet, sekretess och integritet

Konstitutionsutskottets betänkande 2014/15:KU15

Anf.  75  MARIA ABRAHAMSSON (M)

Anf.  76  FREDRIK ERIKSSON (SD)

Anf.  77  PER-INGVAR JOHNSSON (C)

Anf.  78  MIA SYDOW MÖLLEBY (V)

Anf.  79  MATHIAS SUNDIN (FP)

Anf.  80  TUVE SKÅNBERG (KD)

Anf.  81  ÅLDERSPRESIDENTEN

Anf.  82  VERONICA LINDHOLM (S)

Anf.  83  AGNETA BÖRJESSON (MP)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 14  Kommunala och regionala frågor

Konstitutionsutskottets betänkande 2014/15:KU18

Anf.  84  FREDRIK ERIKSSON (SD)

Anf.  85  EMILIA TÖYRÄ (S)

Anf.  86  PATRICK RESLOW (M)

Anf.  87  AGNETA BÖRJESSON (MP)

Anf.  88  PER-INGVAR JOHNSSON (C)

Anf.  89  MATHIAS SUNDIN (FP)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 15  Riksbankens förvaltning 2014

Finansutskottets betänkande 2014/15:FiU23

Anf.  90  HÅKAN SVENNELING (V)

Anf.  91  INGELA NYLUND WATZ (S)

Anf.  92  JÖRGEN ANDERSSON (M)

(Beslut fattades under § 18.)

§ 16  Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång

Utbildningsutskottets betänkande 2014/15:UbU6

Anf.  93  BETTY MALMBERG (M)

Anf.  94  STEFAN JAKOBSSON (SD)

Anf.  95  BETTY MALMBERG (M) replik

Anf.  96  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik

Anf.  97  BETTY MALMBERG (M) replik

Anf.  98  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik

Anf.  99  ULRIKA CARLSSON i Skövde (C)

Anf.  100  DANIEL RIAZAT (V)

Anf.  101  BETTY MALMBERG (M) replik

Anf.  102  DANIEL RIAZAT (V) replik

Anf.  103  BETTY MALMBERG (M) replik

Anf.  104  DANIEL RIAZAT (V) replik

Anf.  105  CHRISTER NYLANDER (FP)

Anf.  106  THOMAS STRAND (S)

Anf.  107  JABAR AMIN (MP)

Anf.  108  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik

Anf.  109  JABAR AMIN (MP) replik

Anf.  110  STEFAN JAKOBSSON (SD) replik

Anf.  111  JABAR AMIN (MP) replik

(forts. § 19)

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

§ 17  Beslut om ärende som slutdebatterats den 16 april

AU7 Arbetslöshetsförsäkringen

§ 18  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

UU17 Riksrevisionens rapport om valutahanteringen i det internationella utvecklingssamarbetet

FöU8 Genomförande av Seveso III-direktivet

SkU20 Skatteförfarande och folkbokföring

SkU24 Kroatiens anslutning till skiljemannakonventionen

NU14 Mineralpolitik

NU13 Riksrevisionens rapport om effektivitet i exportgarantisystemet

NU15 Redovisning av naturgaslagring i rörledning

KU15 Offentlighet, sekretess och integritet

KU18 Kommunala och regionala frågor

FiU23 Riksbankens förvaltning 2014

§ 19  (forts. från § 16) Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång (forts. UbU6)

Anf.  112  ANNIKA ECLUND (KD)

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

§ 20  Konsumenträtt och överskuldsättning

Civilutskottets betänkande 2014/15:CU11

Anf.  113  JESSIKA ROSWALL (M)

Anf.  114  MIKAEL ESKILANDERSSON (SD)

Anf.  115  NOOSHI DADGOSTAR (V)

Anf.  116  CAROLINE SZYBER (KD)

Anf.  117  JOHANNA HARALDSSON (S)

Anf.  118  JESSIKA ROSWALL (M) replik

Anf.  119  JOHANNA HARALDSSON (S) replik

Anf.  120  JESSIKA ROSWALL (M) replik

Anf.  121  JOHANNA HARALDSSON (S) replik

Anf.  122  RASMUS LING (MP)

Anf.  123  OLA JOHANSSON (C)

Anf.  124  ROBERT HANNAH (FP)

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

§ 21  Bordläggning

§ 22  Anmälan om interpellationer

§ 23  Anmälan om frågor för skriftliga svar

§ 24  Anmälan om skriftliga svar på frågor

§ 25  Kammaren åtskildes kl. 17.24.

Tryck: Elanders, Vällingby  2015