Riksdagens protokoll

1992/93:4

Torsdagen den 8 oktober

Kl. 14.30-16.03

Protokoll

1992/93:4

1 § Information från regeringen om aktuella europeiska integrations-
frågor

Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag vill i dag redogöra för utvecklingen av Sveriges förbin-
delse med EG - detta som en uppföljning till den information som jag tidi-
gare lämnat här i riksdagen.

Min redogörelse i dag avser

dels EES-avtalet,

dels EG:s toppmöte i Lissabon i juni och förberedelserna för förhand-
lingar om medlemskap i EG,
dels informationsarbetet.

Med hänsyn till karaktären av den här informationen och med talmannens
medgivande kommer redogörelsen att bli något längre än vad som är vanligt.

Fru talman! Först EES-avtalet: Avtalet undertecknades som bekant den 2
maj i år i Oporto. Nu är vi inne i den fas då alla berörda EG- och EFTA-
länder och Europaparlamentet skall ratificera avtalet. Det är med stor till-
fredsställelse som jag konstaterar att den svenska riksdagen med brett stöd
uppenbarligen kommer att säga ja till EES-avtalet och därmed skapa förut-
sättningar för ratificering av avtalet senare i höst.

Också i övriga EFTA-länder och i EG-länderna liksom i Europaparlamen-
tet går uppenbarligen ratificeringsprocessen i rätt riktning. Större osäkerhet
knyter sig till den schweiziska folkomröstningen om EES-avtalet den 6 de-
cember i år. Men det mesta tyder på att EES-avtalet planenligt kommer att
träda i kraft vid årsskiftet.

Fru talman! EG är till sin natur en öppen gemenskap. Detta slås fast i de
grundläggande fördragen, och det bekräftades så sent som vid Europeiska
rådets möte i Lissabon i våras. Det mötet var från svensk synpunkt en klar
framgång. EG-ländernas regeringschefer tog inte bara klar ställning för en
utvidgning av EG med intresserade EFTA-länder. Man sade också klart att
detta kunde ske utan föregående institutionella förändringar. Man slog fast
att förhandlingarna skulle kunna inledas så snart två villkor var uppfyllda:
för det första att EG hade nått enighet om budgeten för den närmaste fem-
årsperioden 1993-1997 och för det andra att Maastrichtavtalet om en euro-
peisk union hade ratificerats. Förhandlingsförberedelser kunde äga rum
dessförinnan. Vidare bekräftades att man eftersträvade en tidig start av för-

Information
från regeringen

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 4

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

handlingarna. Siktet är inställt på att fastställa riktlinjer för förhandlingarna
till Europeiska rådets möte i Edinburgh i december.

Europeiska rådet knöt alltså två villkor till utvidgningen. Det första var
godkännande av budgetpaketet, det s.k. Delors Il-paketet. Här är utsik-
terna till en uppgörelse före årets utgång goda. Läget är osäkrare beträf-
fande godkännande av Maastrichtfördraget. Här är läget det att flertalet
EG-länder, närmare bestämt tio, icke tycks ha några problem. Där kan man
lugnt räkna med att avtalet kommer att bli ratificerat före årsskiftet. Osäker-
heten knyter sig nu till två länder:

- Danmark, som efter det negativa utfallet av folkomröstningen i juni up-
penbarligen inriktar sig på en särlösning som skall kunna presenteras väl-
jarna i en ny folkomröstning nästa år,

- Storbritannien, där den rådande osäkerheten har föranlett regeringen att
tills vidare uppskjuta parlamentsbehandlingen.

Vi följer nu alla den debatt som pågår om Maastrichtfördraget. Vi anser
att det vore förhastat att av denna debatt dra slutsatsen att fördraget kommer
att omförhandlas. Detta har också alla EG-länder bestämt tagit avstånd
ifrån. Däremot är det enligt min mening sannolikt att man till sist kommer
att enas om tolkningar av och tillägg till fördraget, t.ex. vad gäller den s.k.
närhetsprincipen. Storbritannien, som har ordförandeskapet, har kallat till
ett extra toppmöte i Birmingham den 16 oktober, då man kommer att be-
handla dithörande frågeställningar.

För vår del har vi anledning att utgå från att unionsplanerna kommer att
förverkligas och att det är medlemskap i den europeiska unionen som våra
förhandlingar kommer att gälla.

Allt detta kan naturligtvis verka fördröjande på vår egen tidtabell. Mot
det står att alla parter är överens om att en utvidgning av Gemenskapen med
intresserade EFTA-länder är ägnad att stärka Gemenskapen. Det framgår
inte minst av kommissionens yttrande över den svenska medlemsansökan.

Sammantaget är det regeringens bedömning att det fortsatt finns goda för-
utsättningar för att förhandlingar, föregångna av informella samtal, skall
kunna inledas efter årsskiftet. Detta ligger i linje med den svenska tidtabel-
len som siktar på förhandlingar under år 1993, riksdagsbehandling och folk-
omröstning år 1994 samt inträde i unionen år 1995.

Fru talman! Hur ser då den fortsatta färdplanen mot medlemskapet ut? I
slutet av juli presenterade EG-kommissionen sitt yttrande, den s.k. avin,
över den svenska medlemskapsansökan. Yttrandet innebär ett klart positivt
ställningstagande till Sverige som medlem.

Såväl regeringskansliets preliminära analyser som EG-kommissionens ytt-
rande i anledning av den svenska medlemskapsansökan visar att Sverige inte
har anledning att räkna med några grundläggande svårigheter att godta EG:s
regelverk, vilket är en förutsättning för medlemskap. Förhandlingsmaterian
är emellertid omfattande, och framför allt övergångsarrangemang kommer
med all sannolikhet att aktualiseras för att lösa vissa frågor.

Medlemskapsförhandlingarna kommer i första hand att inriktas på de om-
råden som inte täcks av EES-avtalet. Jag avser i det följande redovisa de
viktigaste förhandlingsfrågorna samt de mål som kommer att vägleda oss.

För det första är det övergripande förhandlingsmålet på jordbruksområ-

det en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från
den dag Sverige blir medlem. Utgångspunkten är att Sverige vid integratio-
nen skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt,
med hänsyn tagen både till behovet av en stark och konkurrenskraftig jord-
bruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. En am-
bition bör vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sve-
rige blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undan-
röjs, i båda fallen på basis av ömsesidighet.

Målet är att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpoli-
tiska området.

Sverige vill också bibehålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a.
miljö-, djurskydds- och hälsoområdet.

När det för det andra gäller den gemensamma fiskepolitiken är frågan hur
stor del av den gemensamma fiskekvoten Sverige skall tilldelas, i relation
givetvis till vad Sverige för med sig in i Gemenskapen. Målsättningen är att
tillförsäkra fiskerimöjligheter som motsvarar det traditionella svenska fiske-
mönstret.

För det tredje: anslutningen till EG:s tullunion och till den gemensamma
handelspolitiken förutses inte bereda oss några större problem. Vi kommer
att göra detta med bibehållna ambitioner vad gäller frihandel och miljö-
skydd. På tekoområdet siktar vi på en frihandelslösning under en övergångs-
period. Vi slår därmed vakt om den liberalisering som vi genomfört - EG
kommer vid tidpunkten för vårt inträde sannolikt inte att ha avskaffat teko-
kvoterna.

Vi vill också slå vakt om vår frihandel med de baltiska staterna i avvaktan
på att EG ingår motsvarande frihandelsavtal som Sverige ingått.

För det fjärde: På miljöområdet kommer vi att utgå från att högsta tilläm-
pade ambitionsnivå skall gälla och alltså slå vakt om väsentliga skyddsnor-
mer när det gäller hälsa, miljö och säkerhet. I enlighet med EES-avtalet skall
vi tillsammans med övriga EFTA-länder och EG verka för att reglerna för
kemikalier och farliga ämnen samt bilavgaser får en tillfredsställande ut-
formning. EES-avtalets lösningar på dessa områden måste överföras vid ett
medlemskap. Jag har i sammanhanget med tillfredsställelse konstaterat att
EG-kommissionen i sitt yttrande skriver att Sverige väntas bidra till en höj-
ning av miljökraven och ett ökat miljömedvetande inom olika verksamhets-
områden.

För det femte: Kommissionen efterlyser en anpassning av de svenska alko-
holmonopolen till EG:s konkurrensregler. Enligt vår mening är alkoholmo-
nopolen redan anpassade till Romfördragets bestämmelser, som också inta-
gits i EES-avtalet. De svenska alkoholmonopolen diskriminerar inte mellan
olika länder och leverantörer. De snedvrider således inte handeln. Alkohol-
monopolen grundas på viktiga hälso- och socialpolitiska hänsynstaganden.
Sverige kommer att hävda denna linje i förhandlingarna.

För det sjätte: Det svenska snusets vara eller inte vara kommer närmast
upp under EES-avtalet, och vi har goda förhoppningar att finna en tillfreds-
ställande lösning som grundas på en tolkning av EG:s direktiv.

För det sjunde: Alternativa kontrollmekanismer aktualiseras när grän-

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

serna öppnas. Självfallet måste den aktiva kampen mot narkotika och andra
former av internationell brottslighet fortsätta.

På det regionalpolitiska området står två frågor i förgrunden. För det
första att få acceptans för Sveriges regionalpolitiska problem och de därav
föranledda nationella stödbehoven - utvecklingsarbetet i våra regionalpoli-
tiskt prioriterade regioner försvåras bl.a. av låg befolkningstäthet, små lo-
kala marknader, långa avstånd och längst i norr också svåra klimatförhållan-
den. För det andra att i största möjliga utsträckning få del av EG:s olika fon-
der.

EG-kommissionen behandlar båda dessa punkter i principiellt positiva or-
dalag i sitt yttrande, men påpekar att regionalstödet måste vara förenligt
med EG:s regelverk. Vår delaktighet i den europeiska integrationen innebär
ökade möjligheter för och nya krav på regionalpolitiska insatser.

Frågor som rör de indirekta skatterna är tekniskt komplicerade, men Sve-
rige har inga särskilda svårigheter att anpassa sig till existerande EG-regler.

Ett deltagande i den ekonomiska och monetära unionen, EMU, som är
under utveckling, är ett svenskt intresse. Det är nämligen Sveriges ambition
att även i framtiden klara de ekonomisk-politiska kraven och de s.k. konver-
genskriterierna inom EMU. Vad beträffar anpassning av regler liksom for-
merna för Sveriges deltagande i det fördjupade ekonomiska och monetära
samarbetet kan inga säkra slutsatser dock dras förrän större klarhet vunnits
om den fortsatta unionsprocessen inom EG. Ett internt analysarbete pågår
inom finansdepartementet i enlighet med riksdagens riktlinjer.

Arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor inkl, jämställdhetsaspekter
har givits större vikt i EG som följd av Maastrichtöverenskommelsen. EG:s
nuvarande och kommande regler syftar till att lägga fast ambitiösa minimini-
våer, vilket inte hindrar ett enskilt land från att gå längre än vad minimikra-
ven föreskriver. Resultatet av mötet i Maastricht har stärkt oss i vår överty-
gelse om vikten av att i EG-samarbetet lyfta fram den sociala dimensionen.

Vi avser att markera den vikt vi fäster vid de möjligheter som Maastricht-
fördraget öppnar för en implementering av EG-direktiv genom kollektivav-
tal.

Sveriges ansökan omfattar även medlemskap i den europeiska atomener-
gigemenskapen, Euratom. Viktiga delar av fördraget tillämpas emellertid
inte längre, utan skilda slag av praxis har i stället utvecklats på området. In-
för de kommande medlemskapsförhandlingarna genomför regeringskansliet
därför noggrann analys av traktatens innehåll och tillämpning samt konse-
kvenserna för svenskt vidkommande. Vid förhandlingarna avser vi verka för
att viktiga svenska intressen i vad gäller t.ex. hälsoskydd, säkerhetskontroll,
egendomsrätt och kärnbränsleförsörjning kan tillgodoses.

På det institutionella området slutligen kommer vi att sträva efter samma
antal röster i EG:s ministerråd som med oss jämförbara länder, liksom vi
kommer att säkra svenska språket som officiellt språk och följa praxis i vad
gäller arbetsspråk.

När det gäller EG-budgeten har kommissionen på basis av 1992 års siffror,
dvs. utan hänsyn till budgetreformen Delors Il-paketet, preliminärt upp-
skattat Sveriges bruttobidrag till ca 15 miljarder kronor och återflödet till
mellan 7 och 8 miljarder kronor. Om Sverige hade varit medlem redan i år

skulle det svenska nettobidraget enligt dessa beräkningar alltså uppgå till
mellan 7 och 8 miljarder kronor per år. Hur siffrorna ser ut den dag Sverige
är medlem återstår att se i ljuset av Delors Il-paketet och resultatet av våra
medlemskapsförhandlingar.

Fru talman! Utgångspunkten för förhandlingarna är att vi har att anpassa
oss till EG:s gällande regelverk. Men självfallet kommer vi inte att spara nå-
gon möda för att tillvarata våra intressen och med kraft verka för de förhand-
lingsmål som jag har redogjort för. Ytterligare frågor kan naturligtvis upp-
komma när vi kommer djupare in i förhandlingsarbetet.

Jag har här inte kommenterat de många områden där vi inte förutser några
anpassningsproblem, t.ex. jämställdhetsarbetet eller allemansrätten, som
kommer att bestå, sett också ur medlemskapsperspektivet. Ej heller har jag
berört de frågor där Sverige kan och vill påverka utvecklingen i EG - i for-
mell mening kan vi göra så först när vi är medlemmar - som att verka för
ökad öppenhet i gemenskapens institutioner.

Fru talman! Europeiska unionen innebär att EG-länderna fördjupar sitt
utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete. Inom denna ram önskar de ut-
veckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Vid sitt toppmöte i Lissabon i juni godkände EG-länderna en rapport som
anger områden vilka kan bli föremål för gemensamt agerande. Här nämns
bl.a. ESK-processen, försvaret av mänskliga rättigheter och andra centrala
FN-principer, nedrustning och rustningskontroll i Europa, förtroendeska-
pande åtgärder, icke-spridning av massförstörelsevapen eller annan överfö-
ring av vapen och militärteknologi till tredje land.

Från svensk sida har vi gjort klart att det är ett svenskt intresse att solida-
riskt och fullt ut delta i detta utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete. Utri-
kesutskottet har bekräftat denna beredskap i sitt betänkande från maj i år.
De samarbetsområden och policy-inriktningar som förespråkas i Lissabon-
rapporten sammanfaller i hög grad med svenska mål och strävanden.

I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan upprepar EG-kommis-
sionen sin rekommendation från Lissabonmötet att nya medlemsländer skall
avkrävas specifika och bindande försäkringar om sin politiska beredskap och
rättsliga förmåga att fullfölja de åligganden som kan uppstå på den gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitikens områden.

Beträffande utvecklingen på sikt av en gemensam försvarspolitik och möj-
ligen längre fram ett gemensamt försvar vill kommissionen ha ytterligare
klarhet om den svenska politiken och visshet om att den inte skall stå i vägen
för en sådan utveckling.

Vi utgår ifrån att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går
utöver vad medlemsländerna själva har kommit överens om i Maastricht.
Några rättsliga begränsningar har vi inte. I vad gäller vår politiska beredskap
har den, som sagt, tydligt deklarerats. Vi har framhållit vårt starka intresse
av att tillsammans med övriga EG-länder positivt bidra till en ny säkerhets-
och samarbetsordning i Europa. Vi kommer med andra ord inte att bli någon
bromskloss i utvecklingen på sikt mot de mål som formulerats i Maastricht-
fördraget på säkerhetspolitikens område.

Med den utgångspunkten räknar vi inte med att några särskilda svårighe-
ter skall uppstå för svensk del i förhandlingarna.

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Fru talman! Riksdagen biföll den 10 juni i år regeringens förslag om att
under budgetåret 1992/93 anslå 50 miljoner kronor för allsidiga informa-
tionsinsatser i fråga om den europeiska integrationen. Medlen skall enligt
riksdagens beslut finansiera dels regeringskansliets informationsverksam-
het, dels sådan verksamhet i enskilda organisationers regi. Riksdagen ansåg
det inte möjligt att från början göra en bedömning av hur medlen skulle för-
delas.

För att ombesörja tilldelningen av medel till enskilda organisationer inrät-
tades en särskild delegation med myndighets ställning. Den tillfördes i en
första omgång 15 miljoner kronor. Delegationen har - efter bedömning av
inkomna ansökningar från organisationerna - hemställt att regeringen ställer
ytterligare medel till dess förfogande. Jag avser att med hänsyn härtill tilldela
delegationen ytterligare 10 miljoner kronor, dvs. sammanlagt 25 miljoner
kronor.

Inom regeringskansliet inrättades i början av augusti ett sekretariat för
Europainformation, som skall arbeta med och samordna regeringskansliets
information om den europeiska integrationen. Sekretariatet tillfördes till att
börja med 15 miljoner kronor för sin verksamhet.

Sekretariatet kommer dels att tillhandahålla allmän information, t.ex. via
olika publikationer, s.k. grönböcker, faktablad, föredragsverksamhet och
telefonservice, dels i enlighet med riksdagens riktlinjer genomföra riktade
insatser mot speciella målgrupper, t.ex. kvinnor. Sekretariatet tilldelas nu
ytterligare 10 miljoner kronor för denna informationsverksamhet, dvs. sam-
manlagt 25 miljoner kronor.

Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspekti-
vet är av central betydelse.

Fru talman! Det är regeringens strävan i det fortsatta arbetet att, såsom
hittills, nå bred partipolitisk enighet. Det har ett värde i sig, och det är också
en styrka i förhandlingarna - det vet jag av egen erfarenhet.

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Det var en intressant redogörelse. Den kan sammanfattas i
termerna att det är full fart framåt med hög svansföring enligt det utlagda
spåret, som om ingenting hade hänt. Men nu har det hänt en hel del i den
här frågan sedan vi skildes åt i juni.

Dels har det varit en folkomröstning i Danmark, som med knapp majori-
tet sade nej till detta, som utmålas som något mycket bra. Dels har det varit
en folkomröstning i Frankrike, som med knapp majoritet sade ja. Bägge de
här folkomröstningarna har startat en demokratisk process i EG:s egna med-
lemsländer, och de börjar formulera egna alternativ och alternativa förhåll-
ningssätt till den europeiska utvecklingen. Det är mycket bra.

Jag undrar om det inte skulle vara läge att vi också här i den svenska riks-
dagen tog tiden i anspråk och passade på att utnyttja den nya situation som
har uppkommit efter folkomröstningarna och efter valutasammanbrottet i
Europa, att diskutera vilket förhållningssätt Sverige skall välja. Det finns
också skäl att göra det utifrån de opinionsundersökningar som i dag visar
mycket klart att en majoritet av den svenska befolkningen ställer sig mycket

frågande till ett utrikes- och försvarspolitiskt samarbete. Många ställer sig
också mycket frågande till den ekonomiska och monetära unionen.

Vi har just nu tid att utnyttja det uppkomna läget till att formulera stånd-
punkter, precis på samma sätt som man gör i det danska parlamentet, i rege-
ringskretsar och i oppositionen.

Jag skulle vilja ha en kommentar från ministern, om det är möjligt att föra
debatten också i Sveriges riksdag. Utanför riksdagen är den livlig, som be-
kant, men det vore trevligt om debatten, den demokratiska processen,
kunde avspegla sig i arbetet här i kammaren.

Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Det är alldeles riktigt, som Gudrun Schyman säger, att vad
som har hänt i EG-länderna kan komma att påverka också våra förhand-
lingar. Det mesta tyder på att Maastrichtfördraget kommer att ratificeras,
men jag räknar med att det blir tillägg, klargöranden och preciseringar till
fördraget, som förvår del kommer att utgöra en integrerande del av det avtal
som vi så småningom kommer att ställas inför.

De ändringar som EG kan komma att göra under resans väg blir också
tillämpliga för vår del. I den meningen är det fråga om ett rörligt mål, och
av det skälet finns det all anledning för oss att följa processen på nära håll
och också ge uttryck för våra egna värderingar. Jag nämnde i mitt anförande
en sådan fråga som öppenheten. Vi kan visserligen inte, såsom vi skulle ha
kunnat göra som medlem, delta i beslut om dessa frågor, men vi kan natur-
ligtvis på andra vägar framföra våra synpunkter. Det gör vi, och det avser vi
att fortsätta att göra.

Anf. 4 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! Om vi skall ha framgång i förhandlingarna krävs det tydlighet
och fasthet, inte minst inom säkerhetspolitiken, eftersom man tydligen har
avkrävt oss något slags förklaring om var vi står i förhållande till EG:s och
EU:s ambitioner på detta område. Jag tycker att statsrådet tar litet väl lätt
på frågan, när han säger att han inte förutser några större problem i det av-
seendet.

Ännu lättare tar statsministern på frågan, som inte ens i sin regeringsför-
klaring kunde förmå sig att tala om vad som bör gälla för Sverige i samtalen
med Bryssel i dessa frågor, nämligen det som riksdagen, i utrikesutskottet,
har kommit överens om, att vår militära alliansfrihet består och att ett
svenskt medlemskap i den västeuropeiska unionen inte är aktuellt. Jag skulle
vara tacksam om statsrådet tog dessa ord i munnen, vilket ingen regerings-
företrädare tydligen vill göra, annat än en passant. Det är viktigt med ett
tydligt budskap till Bryssel i detta avseende också från denna kammare.

Om jag tillåts ställa en annan fråga, fru talman, har den att göra med stats-
rådets förestående besök i London, där han skall träffa sin kollega. Det är
tydligen två frågor som står i förgrunden för det engelska ordförandeskapet
när det gäller den fortsatta processen, och den har betydelse för oss också.

Den ena frågan gäller hur man skall hantera just Danmark efter folkom-
röstningen. Det är en oerhört viktig fråga för oss, därför att den blir en mä-
tare på hur man hanterar ett litet land inom EG.

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Den andra frågan som står i förgrunden är hur man skall tolka närhetsprin-
cipen. Jag menar att det också är betydelsefullt för oss, när vi står på trös-
keln, att veta vilka beslut som skall fattas i Bryssel, vilka beslut som inte skall
fattas i Bryssel och vilka beslut som skall fattas av resp. land.

Min fråga är: Om statsrådet instämmer i den bedömningen, är han då be-
redd att uppmuntra att det engelska ordförandeskapet driver de frågorna
med kraft?

Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Svaret på Pierre Schoris senaste fråga är ett okvalificerat ja.

När det gäller det som Pierre Schori tog upp först, kan jag bara bekräfta
att utrikesutskottets betänkande är utgångspunkten för vårt handlande. Det
är med den utgångspunkten, och med utgångspunkten att EG från oss inte
kan begära något mera än vad man begär från sina egna medlemsländer -
man kan inte begära att vi skall vara påvligare än påven själv-, som jag gör
bedömningen att det inte kommer att bli ett problem på det här området.
Skulle man gå längre i det avseendet uppstår det ett problem, och jag kan
försäkra att vi då kommer att stå fast vid den ståndpunkt jag har redovisat
och slåss för våra intressen.

Anf. 6 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag är mycket glad att statsrådet Dinkelspiel särskilt framhål-
ler de fortsatt höga ambitionerna på miljöområdet för Sveriges del i med-
lemsförhandlingarna. Det noterar jag med stor glädje.

I övrigt blir jag litet betänksam över den attityd av problemfrihet som
statsrådet har när det gäller den fortsatta behandlingen av Maastrichtfördra-
get. Jag delar uppfattningen att det är bra att den sociala dimensionen stärks.
Jag tror också att det behövs en starkare integration i Västeuropa för att
möta problemen i Östeuropa. När statsrådet talade lät det som att problemet
med Maastrichtfördraget i stort sett var att tidtabellen för de svenska med-
lemskapsförhandlingarna kunde förskjutas, och inte ens det problemet tyck-
tes vara särskilt allvarligt.

Det stora problemet är det som vi har sett ge utslag i två folkomröstningar
med mycket svaga resultat, det ena ett nej och det andra ett ja, båda på
mycket svaga majoriteter. Jag tror att situationen är precis densamma i Sve-
rige, dvs. att det finns många oklarheter och mycken misstro kring Maast-
richtfördraget. Jag tror inte att den inställning som människor i vårt land har
till Maastrichtfördraget speglas i den svenska förhandlingsattityden, när man
säger att det inte är några problem för oss.

Vår omröstning kommer också att bli en omröstning om Maastrichtfördra-
get, om denna osäkerhet får fortsätta och de svenska ställningstagandena
inte blir tydligare. Jag vill gärna instämma i att det vore mycket värdefullt
för den fortsatta diskussionen med en riksdagsdebatt där partierna klart och
tydligt talar om hur man ser på avtalet och definierar det.

Jag tycker också att det som sades om säkerhetspolitiken var otydligt. Jag
tror att det finns många olika ståndpunkter. Den svenska inställningen till
kärnvapen är, såvitt jag förstår, att de skall nedrustas. Jag är inte övertygad
om att de kärnvapenmakter som ingår i EG har samma inställning. Deras

inställning är nog att kärnvapen skall finnas i avskräckande syfte. Kommer
det att vara ett oavvisligt svenskt villkor att kärnvapnen skall nedrustas? Är
det den inställningen man skall ha i det gemensamma säkerhetsarbetet när
det gäller kärnvapnen?

Till sist en kort fråga: Jordbruket skall ställas om...

Anf. 7 TALMANNEN:

Annika Åhnberg har redan överskridit de två minuter som är längsta till-
låtna tid.

Anf. 8 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Man skall nog göra en klar åtskillnad mellan frågan om vad
som kommer att hända med Maastrichtavtalet och frågan om hur det kan
påverka vår egen tidtabell. Jag har sagt att jag räknar med att Maastrichtför-
draget kommer att ratificeras. Men jag sade samtidigt att jag räknar med att
det kommer att göras ändringar, tillägg och preciseringar. Denna bedömning
gör jag av just det skäl som Annika Åhnberg var inne på. Det är viktigt att
inte bara konstatera att det i medlemsländerna finns ett dominerande ”ja”
till Maastrichtfördraget. Det finns nämligen också en utbredd oro och osä-
kerhet, och det förekommer kritik från väldigt många människor i EG:s
medlemsländer. Mot denna bakgrund räknar jag med att EG:s medlemslän-
der i sitt arbete kommer att göra sådana modifieringar av Maastrichtfördra-
get som kommer att vara en utgångspunkt för våra egna förhandlingar. I den
meningen är det fråga om ett rörligt mål.

Visst finns det osäkerhet kring tidtabellen. Jag har gjort en så god bedöm-
ning som jag kan av tidtabellen, men den kan komma att förändras. Det är
jag den första att medge.

När det gäller säkerhetspolitiken tycker jag att jag har uttryckt mig kri-
stallklart. Jag har dessutom bekräftat att utskottets betänkande skall ligga
till grund för vårt arbete. Däri ligger att vi i förhandlingarna inte kommer att
göra några utfästelser på försvarsområdet. Det försvarssamarbete som EG-
länderna har i dag ligger utanför EG-samarbetet. Det sker inom ramen för
NATO.

Anf. 9 BO G JENEVALL (nyd):

Fru talman! För att undvika missförstånd vill jag säga att vi helt klart är
för en anslutning till EG.

Inte minst mot bakgrund av det genomförda utskottsarbetet undrar man
om det egentligen är fråga om en förhandling. Är det egentligen inte bara
fråga om samtal? Det råder redan ett konsensusförfarande inom den bli-
vande unionen. Har vi över huvud taget någon möjlighet att påverka detta?
Är vi inte tvungna att säga ja eller nej?

Anf. 10 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Bo Jenevall undrade om det över huvud taget kommer att bli
fråga om förhandlingar. Svaret är självklart ”ja”. Jag har översiktligt redovi-
sat ett stort antal frågor där vi har viktiga svenska intressen att bevaka i för-
handlingar. Det är intressen som vi kommer att slåss för i förhandlingarna.

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

1 * Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 4

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Jag har dessutom goda förhoppningar om att vi skall nå framgång. Det gäller
t.ex. regionalpolitiken och frågan om återflödet från EG:s olika fonder.
Detta är oerhört viktigt för oss och för de regioner som berörs. Jag är säker
på att förhandlingarna kommer att bli hårda på den här punkten. Jag skulle
kunna nämna område efter område. Det förhållandet att vi har tagit upp
vissa frågor som förhandlingsfrågor innebär att vi i något avseende måste
förhandla med Gemenskapen.

Anf. 11 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga på ett område som inte togs upp. Det
gäller offentlighetsprincipen. När vi i konstitutionsutskottet hade en utfråg-
ning inför EES-avtalet fick jag veta att några problem eller kollisioner inte
var för handen i det här sammanhanget. Men hur blir det med medlemskaps-
förhandlingarna? Vilka problem kan vi förvänta oss kommer att uppstå när
det gäller bevarandet av offentlighetsprincipen? Vilken strategi har rege-
ringen i så fall för att hävda vår offentlighetsprincip och för att få förståelse
för vår tradition på det här området?

Jag vill även ta upp frågan om jämställdheten. Fortfarande finns det en
stor oro i debatten när det gäller kvinnornas arbetsmarknad. Anser statsrå-
det att det finns några problem med kvinnornas arbetsmarknad i förhand-
lingarna om ett medlemskap? Vilken strategi har statsrådet för att säker-
ställa att kvinnornas arbetsmarknad i Sverige inte kommer att påverkas ne-
gativt av ett EG-medlemskap?

Anf. 12 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag vill komma med ett viktigt förbehåll när det gäller frågan
om offentlighetsprincipen. Den sittande grundlagsutredningen, under Olof
Ruins ledning, skall se över dessa frågor. Ett slutligt ställningstagande till hur
man skall behandla dessa frågor i förhandlingarna måste anstå tills utred-
ningen är klar. Det är dock vår bedömning att offentlighetsprincipen som
sådan icke kommer att ruckas i något avseende som en följd av ett EG-med-
lemskap.

Däremot kommer flera områden att dras in i förhandlingar. De handlingar
som hanteras i internationella förhandlingar kommer att underkastas vår
sekretesslagstiftning. Delar av materialet kommer att hemligstämplas. När
Sverige har blivit medlem kommer vi att kunna påverka utvecklingen mer
än vi kan göra i dag. Vi kommer på allt sätt att verka för en ökad öppenhet
från EG:s sida när det gäller hanteringen av alla de förslag och dokument
som rör beslutsprocessen inom EG. På så sätt kan vi verka för största möjliga
öppenhet. Förfarandet med hemligstämplandet av handlingar som rör inter-
nationella förhandlingar känner vi till sedan tidigare. Men eftersom området
blir större blir också problemet större.

Frågan om kvinnorna och EG och då särskilt sysselsättningen har vi mött
i många sammanhang. Birgit Friggebo och jag har nyligen på Haga diskute-
rat bl.a. dessa frågor med sikte på att se vad som kan göras på det här områ-
det. Vi vet att osäkerheten bland kvinnorna när det gäller EG-samarbetet är
större än hos befolkningen i övrigt. Det bottnar förmodligen delvis i en oro
för sysselsättningen.

Vi kan konstatera att det finns mycket stora skillnader mellan olika med-
lemsländer. Det finns ingenting i EG:s regelkomplex som påverkar denna
fråga. Förhållandena i t.ex. Danmark skiljer sig inte nämnvärt från förhål-
landena i Sverige när det gäller förvärvsfrekvensen. Det är uppenbart att
jämställdhetspolitiken och inte minst frågan om de verksamheter där fram-
för allt kvinnor är sysselsatta är ett utslag av den nationella politiken. Enligt
min bestämda uppfattning kommer det i ett ekonomiskt starkt Sverige - Sve-
rige blir starkare ekonomiskt genom ett medlemskap i EG - att bli lättare att
netto förbättra sysselsättningen för medborgarna i allmänhet och för kvin-
norna i synnerhet. Genom politikens utformning på hemmaplan kan vi na-
turligtvis styra detta delvis.

Anf. 13 GÖRAN LENNMARKER (m):

Fru talman! De händelser som har skett i Europa den senaste tiden, med
på sina håll framväxande aggressiv nationalism, och med valutaoro, kan
komma att leda till protektionistiska strömningar. Vi känner från historien
hur lätt det blir reaktioner som leder till att man försöker avskärma sig,
minska samarbetet med andra länder.

Mot den bakgrunden är det mycket angeläget att det europeiska integra-
tionsarbetet fortsätter med all kraft. Det är också angeläget för Sverige att
starkt betona att vi ser integrationsarbetet som en central del i strävan att
skapa trygghet och säkerhet i hela Europa. Därför är det med tillfredsstäl-
lelsejag konstaterar att den här förhandlingsuppläggningen finns och att för-
handlingarna förhoppningsvis kommer i gång så snart som möjligt.

Det räcker dock inte. Det är viktigt att också Sveriges röst hörs i den euro-
peiska kören, och att vi nu med kraft betonar Sveriges beredskap och villig-
het att delta och på allt sätt stärka integrationsarbetet. Det vore intressant
att höra vad statsrådet har för planer i just det avseendet.

Anf. 14 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag hoppas att det framgår av den redovisning som jag gav
tidigare att Sverige kommer att verka för frihandel inom EG såsom medlem
i EG, och att vi inte minst kommer att slå vakt om de resultat som vi har
uppnått på detta område i de avseenden där vi går längre än EG. Jag tänker
på frihandelsavtalen med de baltiska länderna, och jag tänker på tekokvo-
terna.

Jag vill också säga, som tillägg till det som Göran Lennmarker tog upp, att
det finns ett annat område som ofta förbises men som enligt min mening har
mycket stor betydelse, inte minst i nuvarande läge, nämligen GATT-för-
handlingarna. Det räcker inte att driva det europeiska integrationsarbetet.
Vi måste också verka för en frigörelse av världshandeln på global basis. Det
finns nu, under de närmaste sex månaderna, ett gyllene tillfälle att slutföra
de GATT-förhandlingar som har pågått under fem eller sex år. Det skulle
sända en riktig signal i världsekonomin. Det skulle betyda mycket, inte bara
för de europeiska länderna utan för världen i dess helhet, och inte minst u-
länderna, om vi kunde nå resultat här. Jag försäkrar att vi på den fronten
kommer att göra allt vad vi kan för att driva fram en tillfredsställande lös-
ning.

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Anf. 15 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om kärnavfall. Av det domstolsutslag
som gällde Vallonien, som ju inte ville ta emot miljöfarligt avfall, framgick
att Vallonien inte hade möjlighet att protestera mot skyldigheten att ta emot
kärnavfall, eftersom det betraktas som varor.

Nu undrar jag om vi enligt EES-avtalet, eller som EG-medlem, tvingas ta
emot avfall från andra länder. Skulle t.ex. en lag kunna garantera att Sverige
inte tvingas ta emot kärnavfall från andra länder?

Anf. 16 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Svaret på den frågan är ja. Vi förbereder en sådan lag. Om
jag inte missminner mig kommer det att läggas fram en proposition redan
under hösten. Avsikten är att klart och tydligt deklarera att vi kan säga nej
till detta. Det är helt i enlighet med EG:s regler.

Anf. 17 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Dagens information visar att opinionen har tvingat regeringen
till reträtt när det gäller användningen av de 50 miljoner som avsatts för in-
formationsinsatser beträffande det europeiska integrationsarbetet.

Jag vill till att böija med deklarera att vi socialdemokrater inte tycker att
detta är tillräckligt. Behoven ute i Folkbildningssverige är mycket stora, och
det var en enhällig riksdag som uttalade att dessa pengar.skulle användas på
ett sådant sätt att det fick en folkbildningskaraktär.

Sedan regeringen nu beslutat att tillskjuta ytterligare 10 miljoner till Fäll-
dindelegationen, disponerar regeringen fortfarande 25 miljoner för egna in-
formationsinsatser. Med anledning av detta har den socialdemokratiska
gruppen i konstitutionsutskottet begärt ett utskottsinitiativ, men den borger-
liga majoriteten har vid dagens sammanträde avslagit denna begäran.

Regeringen förfogar som sagt fortfarande över 25 miljoner kronor, och
man kan inte undgå misstanken att man vill använda dessa pengar för egen
del.

Nu undrar jag om statsrådet och regeringen är beredda att knapra på dessa
25 miljoner och avsätta ytterligare 10 miljoner - sammanlagt 35 miljoner
kronor - till Folkbildningssverige. Att behovet är stort har ju inte minst alla
de ansökningar som inkommit till Fälldindelegationen visat.

Anf. 18 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Det är inte fråga om någon reträtt. Det är fråga om att jag
bl.a. har lyssnat på Fälldindelegationens önskemål. Av den reserv som jag
hade på 20 miljoner kronor har jag avsatt ytterligare 10 miljoner kronor till
delegationen.

Dessutom har jag tidigarelagt det här beslutet - det medger jag gärna, och
det skäms jag inte ett dugg för. Jag hade siktat på november-december för
att kunna få full överblick över de olika önskemål som fanns. Nu har jag
alltså, inte minst efter önskemål från Fälldindelegationen, tidigarelagt det
här beslutet och gjort fördelningen 25-25. Det innebär att de anslag som
finns för det här ändamålet är uttömda.

När det gäller fördelningen mellan de två anslagen vill jag gärna säga att

det inte är något lätt beslut. Behovet är oändligt på båda sidor. I regerings-
kansliets fall är det fråga om 25 miljoner kronor för att tillgodose alla de
önskemål som framförs från olika håll, inte minst från riksdagen, om infor-
mation om alla de frågor som rör både EES- och EG-problematiken. Inga
andra pengar finns avdelade för detta ändamål.

Jag kan som exempel peka på att bara ett utskick till hushållen kostar 6,5
miljoner kronor Det kommer i varje fall att aktualiseras före folkomröst-
ningen.

Beträffande bidrag till folkbildningsorganisationer får man inte glömma
att detta är som toppen på ett isberg. Jag tror att det är 1,8 miljarder som
avsätts för folkbildningsverksamhet. Det bedrivs en intensiv verksamhet.
Jag får flera gånger i veckan inbjudningar att komma till Vuxenskolan, Med-
borgarskolan och ABF för att tala i olika kurser som rör EG. Jag välkomnar
denna verksamhet. Den bedrivs inom ramen för de medel som dessa organi-
sationer nu har. Nu tillför vi ytterligare medel för det ändamålet. De här två
beloppen skall ses i relation till varandra i beaktande av detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Information från regeringen om invandrarfrågor

Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! FN har den 22 september 1992 beslutat att inte låta regeringen
i Belgrad företräda Jugoslavien i världsorganisationen. Serbien-Monte-
negro skall således inte betraktas som successorstat till det forna Jugosla-
vien.

Detta beslut föranleder Sverige att suspendera avtal med Jugoslavien. En
generell översyn av avtalsläget mellan de båda länderna syftande till suspen-
derande eller uppsägning har påbörjats. Viseringsfrihetsavtalet suspenderas
nu också. Detta har skett efter samråd med övriga nordiska länder.

Regeringen vill understryka att skyddsbehövande från Bosnien-Hercego-
vina även i fortsättningen vid behov skall kunna få en fristad i Sverige. Där-
för har regeringen i dag beslutat att viseringsfrihet skall gälla gentemot med-
borgare från Bosnien-Hercegovina. Viseringsfriheten gentemot Slovenien
och Kroatien kvarstår som tidigare.

Innebörden av det upphävda viseringsfrihetsavtalet blir med stor säkerhet
att färre personer från Serbien-Montenegro kommer att komma till Sverige.
I flertalet fall har det emellertid vid prövningen visat sig att dessa, även om
deras situation i hemlandet förvisso inte är särskilt hoppfull, likväl numera
inte har tillräckliga skäl för att enligt utlänningslagen få stanna i Sverige.
Bl.a. tillämpas i praktiken amnesti för män i vapenför ålder i Kosovo som
inte inställer sig till värnpliktstjänstgöring.

De ansökningar som har tagits upp till prövning har därför i regel avslagits.

Det är regeringens bestämda ambition att de ändrade förutsättningarna
inte skall innebära försämrade villkor för personer med skyddsbehov.

Regeringen kommer därför att instruera Invandrarverket att vad gäller
medborgare från Serbien-Montenegro som avser att söka asyl i Sverige, och

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

som kan bedömas ha skyddsbehov, göra en generös bedömning vid pröv-
ningen av viseringsansökningar.

Fru talman! Låt mig också i detta sammanhang ge en allmän bakgrund till
den aktuella flyktingsituationen i Sverige.

Under det senaste året har tillströmningen av asylsökande till Sverige varit
större än någonsin tidigare. Detta får emellertid helt tillskrivas den tragiska
och upprörande utvecklingen i det forna Jugoslavien. Den helt övervägande
merparten av de asylsökande kommer från det forna Jugoslavien. Tillström-
ningen av asylsökande från andra delar av världen har däremot fortsatt att
minska.

I dagsläget finns ca 75 000 asylsökande på Invandrarverkets slussar och
förläggningar. Av dessa kommer 80 % från det forna Jugoslavien. Den se-
naste tiden har det kommit diygt 2 000 asylsökande till Sverige varje vecka.

Invandrarverket har på ett föredömligt sätt hanterat den stora tillström-
ningen av asylsökande. Alla asylsökande som har kommit till Sverige har fått
ett värdigt mottagande.

Genom riksdagens beslut att inrätta en utlänningsnämnd och genom att
denna liksom Invandrarverket har fått ökade resurser för handläggning av
asylansökningar, finns i dag större möjligheter än tidigare att korta hand-
läggningstiden för ansökningarna om asyl i Sverige.

Skälet till att väntetiderna fortfarande är avsevärda kan till stor del tillskri-
vas situationen i det forna Jugoslavien. I Bosnien-Hercegovina råder krigs-
tillstånd . Förra hösten infördes vad man kallar verkställighetsstopp för avvis-
ningar till det forna Jugoslavien. Detta verkställighetsstopp har successivt
hävts.

Redan i våras hävdes verkställighetsstoppet vad gäller Kroatien och Ma-
kedonien. Under sommaren har Invandrarverket också börjat fatta beslut
bl.a. för asylsökande från Kosovoprovinsen. Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden har genom att följa utvecklingen i området och genom infor-
mationer från bl.a. FN:s flyktingkommissariat kunnat konstatera att situa-
tionen är sådan att beslut om avvisning nu kan fattas till alla delar av det
forna Jugoslavien utom krigsområdena, t.ex. Bosnien-Hercegovina.

Vid asylprövningen kommer naturligtvis alla asylsökandes individuella si-
tuation att vara avgörande. Mycket stor försiktighet iakttas vid risk för tra-
kasserier och förföljelse. De personer som har flyktingskäl eller flyktinglik-
nande skäl kommer att få stanna i Sverige.

Beroende på verkställighetsstoppet och det stora antalet personer som har
kommit till Sverige under den senaste tiden är väntetiden på beslut fortfa-
rande lång. Även under verkställighetsstoppet har asylansökningarna ut-
retts. Skälet till att vi har många asylsökande som inte kan få sina ansök-
ningar om asyl prövade är således den mycket besvärliga situationen i det
forna Jugoslavien.

Det är inte bara Sverige som har fått motta ett stort antal asylsökande. Till
bl.a. Österrike, Ungern, Tyskland, Schweiz, Kroatien och Slovenien har ett
mycket stort antal personer sökt sig. Inte sedan andra världskriget har så
många människor varit på flykt i Europa. Omkring 2,5 miljoner människor
har tvingats lämna sina hem.

Under flera år har det inom ramen för Europarådet pågått ett arbete i

syfte att utforma en gemensam europeisk politik för agerande i samband
med den nu aktuella typen av massflyktssituationer. Tyvärr har detta arbete
hittills inte lett till något konkret resultat.

Sverige har under det senaste året mycket aktivt arbetat för en mekanism
för ett gemensamt ansvarstagande vid massflyktssituationer i Europa. Det
har skett inom den s.k. Wienprocessen i anslutning till Europarådet, hos
FN:s flyktingkommissarie och i ESK. En informell internationell arbets-
grupp under svensk ledning arbetar med utformningen av ett sådant arrange-
mang.

Regeringen kommer självfallet att fortsätta att verka för ett samlat euro-
peiskt agerande på det flyktingpolitiska området. I december i år övertar
Sverige ordförandeskapet för den europeiska säkerhetskonferensen, ESK.
Det ger nya möjligheter att driva dessa frågor vidare. Det är också vår för-
hoppning att Sverige skall kunna påverka EG i dessa frågor.

I sitt anförande vid ESK:s toppmöte i Helsingfors den 12 juli poängterade
statsministern behovet av och redogjorde för förutsättningarna för en sam-
europeisk politik inom detta område.

På bl.a. svenskt initiativ kallade FN:s flyktingkommissarie till en konfe-
rens den 29 juli om den jugoslaviska flyktingsituationen. Resultatet blev att
staterna kraftigt fördömde den etniska rensningen och att UNHCR fick ett
ökat ekonomiskt bistånd från de deltagande länderna till insatser för att ge
skydd och bistå hjälpbehövande och flyktingar i det forna Jugoslavien. Syftet
är att möjliggöra för flyktingarna att stanna i närområdet och att de skall
kunna återvända hem när läget så tillåter.

Sverige har under detta år bidragit med 80 miljoner kronor. FN har pre-
senterat en ny appell inför vintern. Det finns fortfarande stora behov av in-
satser såväl via UNHCR som bilateralt. Regeringen kommer att föreslå att
ytterligare 150 miljoner kronor inom biståndsramen avsätts för insatser i kri-
gets närområde. Detta kommer att meddelas UNHCR i Geneve i morgon.

Vår flyktingpolitik skall föras i en anda av internationalism och humanitet.
Vi kan bara i ringa omfattning själva påverka hur många människor som sö-
ker sig hit. Antalet asylsökande är avhängigt av situationen i resp, länder.

Men det är också viktigt att de resurser som avsätts för flyktingmottagan-
det används så effektivt som möjligt.

Till årsskiftet kommer en särskild utredare att presentera förslag om hur
flyktingmottagningen skall kunna effektiviseras och utföras mer kostnadsef-
fektivt. Förslag lämnas också om hur långa väntetider på förläggningarna
skall kunna motverkas och hur bl.a. frivilligorganisationerna skall kunna en-
gageras.

Regeringen har genom krisuppgörelsen kommit överens med Socialdemo-
kraterna om en sänkning av dagbidraget till asylsökande. Regeringen har i
dag fattat beslut om att dagbidraget för asylsökande skall sänkas med 10 kro-
nor förvuxna asylsökande. För barn är sänkningen något mindre. Familjer
med fler än två barn kommer att få vidkännas en större sänkning av dagbid-
raget. Sänkningen kommer att träda i kraft den 1 december.

Målet för flyktingpolitiken är att ge människor skydd undan förföljelse
och förtryck. Asylprövningen bör således i första hand ta sikte på skyddsbe-

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

hovet. Det var bakgrunden till att regeringen avskaffade den s.k. väntetids-
praxisen vid årsskiftet.

Handläggningstiderna för asylsökande från andra länder än det forna Ju-
goslavien har nu minskat avsevärt. Den s.k. treterminsregeln, som innebär
att barnfamiljer får uppehållstillstånd om de väntat så länge att barnen hun-
nit gå tre terminer i svensk skola, kommer därför att bli aktuell endast i ett
mycket begränsat antal fall frånsett de f.d. jugoslaverna.

Tillämpningen av treterminsregeln på alla barnfamiljer från det forna Ju-
goslavien kommer att få till följd att denna undantagsregel kommer att få
karaktären av huvudregel. Regeringen har mot denna bakgrund i dag beslu-
tat att låta den s.k. treterminsregeln i utlänningsförordningen utgå. Att tre-
terminsregeln upphör hindrar inte att det kan finnas enstaka familjer som på
grund av lång vistelsetid och faktisk anknytning i det individuella fallet kan
få tillstånd att stanna av humanitära skäl. Men några tidsrelaterade scha-
blonregler skall inte tillämpas.

Fru talman! Jag har inför riksdagen velat redovisa en samlad bild av rege-
ringens flyktingpolitik. Grunden är att människor som söker skydd skall få
det i vårt land. Vi arbetar för ett gemensamt europeiskt ansvar och för att
UNHCR effektivt skall kunna ge skydd och humanitär hjälp i krisområden.
Samtidigt skall flyktingmottagandet här hemma vara effektivt och humant.

Anf. 20 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Det var bra att riksdagen fick denna samlade redovisning rö-
rande flyktingpolitiken.

Vi i socialförsäkringsutskottet var förvånade och besvikna över att vi inte
fann ett enda förslag i dessa mycket brännande och heta frågorna i den pro-
positionsförteckning som överlämnades till riksdagen den 5 oktober. Jag har
även i annat sammanhang ställt ett par frågor till invandrarministern, och vi
har därför möjlighet att diskutera frågorna vidare.

Om jag har förstått saken rätt kommer det att råda viseringsplikt för män-
niskor som kommer från det forna Jugoslavien, frånsett medborgare från
Bosnien-Hercegovina, Slovenien och Kroatien. Detta har Invandrarverket
begärt länge. På Invandrarverket har man fullständigt knäat under uppgif-
terna.

Socialförsäkringsutskottet gjorde ett enigt uttalande den 13 augusti om be-
hovet av tillfälliga uppehållstillstånd för asylsökande framför allt från Bos-
nien-Hercegovina. Men detta bör även kunna gälla människor som kommer
från det forna Sovjetunionen. Jag undrar om vi relativt omgående kan vänta
oss ett sådant förslag, som såvitt vi vet är under utarbetande. Att det ena har
hänt förskjuter inte behovet av det andra.

Det är bra att vi arbetar i internationell anda och att vi gör det med med-
mänsklighet. Detta tror jag att samtliga i denna kammare kan slå fast. Det
är också viktigt att vi säger att vi inte tar hit några flyktingar, vilket vi möter
i debatten, utan att de kommer hit, och då har vi skyldighet att ta emot dem
enligt de lagar och regler som vi har.

Det är viktigt att vi tar emot de människor som har de största skyddsbeho-
ven. Jag vill därför ställa en fråga till invandrarministern. Är det ändå inte
dags att vi gemensamt sätter oss ned i en parlamentarisk utredning och ser

över hela utlännings- och flyktinglagstiftningen? Vi i Sverige har faktiskt
inte möjlighet att ta emot så många flyktingar som vi har fått göra under det
senaste året. Det kanske blir 100 000 innan detta år är till ända.

Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! När det gäller frågan om de tillfälliga uppehållstillstånden lät
socialförsäkringsutskottet i somras via ett pressmeddelande meddela att man
ville att denna fråga skulle utredas. Sedan sade socialförsäkringsutskottet att
man väntade på förslag i riksdagen under hösten om flyktingpolitiken.

Regeringen har i dag fattat en rad beslut, och de kommer i vissa avseenden
att anmälas senare för kännedom till riksdagen. Men det har inte funnits nå-
got formellt behov av att föra dessa frågor till riksdagen för beslut.

Beträffande frågan om de tillfälliga uppehållstillstånden finns det ett för-
slag färdigt. Frågan bereds. Något slutligt politiskt ställningstagande har inte
gjorts om detta skall föras till riksdagen eller inte. Jag har tagit upp frågan i
det flyktingpolitiska rådet, där flyktingorganisationerna, våra myndigheter
och samtliga riksdagspartier är företrädda. Resultatet av denna överläggning
var att man var övervägande kritisk till att införa ett särskilt institut för den
situation som råder i Jugoslavien i dag. Men något slutligt ställningstagande
har inte gjorts.

Frågan om tillfälliga uppehållstillstånd och en eventuellt kommande situa-
tion i Sovjetunionen utreds av Per-Erik Nilsson. Han förväntas lägga fram
sina förslag under hösten. Det är naturligtvis min avsikt att i görligaste mån
lägga fram förslag i riksdagen utifrån den utredningen.

Anf. 22 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Fru talman! Det var en intressant redogörelse om flyktingpolitiken som
Birgit Friggebo gav. Det är många punkter i den som jag skulle vilja disku-
tera. Jag förutsätter därför att Birgit Friggebo kommer att delta i den allmän-
politiska debatten nästa vecka och diskutera flyktingpolitiken.

Det är bra att regeringen äntligen vidtar åtgärder för att begränsa den
stora asylinströmningen, även om jag förstår att det för en folkpartist måste
vara ett beslut under galgen. Det verkar också som om regeringen inför vi-
sumtvång därför att Danmark har gjort det och därför att Norge diskuterar
det. Danmark har under det första halvåret i år tagit emot lika många asylsö-
kande som Sverige gör per vecka.

Jag tycker att Birgit Friggebo ger en glättad bild av verkligheten och de
problem som finns. 75 000 människor är inskrivna på våra flyktingförlägg-
ningar, varav drygt 55 000 kommer från det forna Jugoslavien. Inför vintern
vet vi inte vad som kommer att hända. Invandrarverket har sagt att man kan
ta fram ytterligare 30 000 bäddar, så att det den sista december finns 100 000
bäddar. Sedan vet man inte vad som kommer att ske. Även om verket arbe-
tar föredömligt böljar man närma sig gränsen för vad man klarar av.

Min fråga till Birgit Friggebo är: Vilka planer har regeringen för tiden ef-
ter den sista december? Kan regeringen tänka sig att ta upp en diskussion
med övriga nordiska länder om att göra en fördelning av de asylsökande?

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Anf. 23 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Beträffande den allmänpolitiska debatten har jag framfört
önskemål till kammaren om att flyktingpolitiken tas upp under onsdag efter-
middag, eftersom det skulle underlätta mina möjligheter att delta i den de-
batten. Jag lovar emellertid att göra vad jag kan för att kunna delta i den.

Utgångspunkten för beslutet om upphävande av viseringsfrihetsavtalet är
FN:s beslut om att Serbien-Montenegro inte är successorstat till det forna
Jugoslavien. Med detta beslut har vi velat minska skadeverkningarna av
detta FN-beslut genom viseringsfriheten gentemot Bosnien-Hercegovina för
att tydliggöra det som visserligen tidigare redan har gällt i praktiken, nämli-
gen att människor som söker skydd här i Sverige från det krigsområdet skall
kunna få skydd här. Vi ger också alldeles särskilda instruktioner till Invand-
rarverket när det gäller personer som kan befaras behöva skydd och som
kommer bl.a. från Kosovo. En sådan ordning känner vi i Sverige till från
tidigare, bl.a. när det gäller flyktingar från Chile. Hela syftet är att säker-
ställa att de människor som riskerar trakasserier och förföljelse, vilket före-
kommer i Kosovo, skall kunna få skydd om de söker sig till Sverige.

Maud Björnemalm frågade vad som kommer att hända efter den sista de-
cember. De beslut som nu fattas av Invandrarverket och av Utlänningsnämn-
den mot bakgrund av den förändrade situation som råder i dag, inte minst
när det gäller krigsvägrarna, innebär ju att man kommer att kunna verkställa
fler avvisningar till Serbien-Montenegro. I praktiken råder det amnesti för
krigsvägrarna. Detta är en successiv utveckling som vi genom studier på plat-
sen har kunnat konstatera.

Beslutet om viseringstvång beträffande Serbien-Montenegro och Make-
donien kommer med nödvändighet, det sade jag också i mitt inledningsanfö-
rande, att innebära att färre personer som inte har ett primärt skyddsbehov
kommer att söka sig hit.

Anf. 24 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag vill också tacka kulturministern för den här informatio-
nen. Den var välkommen.

1951 fick vi FN:s flyktingkommission, och alltsedan dess har denna funge-
rat bra. Nu är det en ny situation med nya typer av flyktingar och flyktingor-
saker i Europa. Det behövs därför nya instrument för att hantera dessa sa-
ker. Det är ett problem som är gemensamt för hela Europa. Saker händer
väldigt snabbt. Det är ju inte bara från det forna Östeuropa som man kan
befara stora flyktingströmmar. Under den senaste tiden inger också det som
händer i Turkiet stor oro. Det finns obehagliga likheter med händelserna i
Jugoslavien.

Kulturministern redogjorde för att man i det här arbetet i Europarådet
inte har haft någon större framgång. Jag undrar om ESK-processen är en
framkomligare väg och hur pass allvarligt regeringen arbetar på den linjen.
Har man exempelvis utsett någon huvudman för det arbetet?

Till sist vill jag fråga: Vad händer egentligen med asylsökande från Ko-
sovo?

Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag delar Berith Erikssons uppfattning om att den här typen
av massflyktssituationer beroende på krig, miljökatastrofer eller andra kata-
strofer inte bara är hänförliga till Östeuropa, och då inte bara till Jugosla-
vien.

Det här visar på behovet av ett mycket aktivt arbete för att säkerställa
mänskliga rättigheter, för att säkerställa regelverk som gör att man kan få
en ekonomisk tillväxt och över huvud taget bättre levnadsförhållanden för
människorna i dessa länder.

Som jag redovisade har vi från svensk sida sedan december förra året varit
mycket aktiva för att få fram någon form av europeisk mekanism för ett ge-
mensamt ansvarstagande för sådana här situationer. Det finns alltså en ar-
betsgrupp som Sverige leder.

Det gäller nu att hitta ett internationellt forum som är lämpligt för att pro-
cessa en sådan här mekanism. Ett sådant forum är ESK, som har visat sig
vara snabb i hanteringen när det gällt att komma fram till gemensamma
ståndpunkter. ESK:s beslut har utan stora byråkratiska omgångar också re-
spekterats av de deltagande länderna.

Huvudmän för det här får anses vara utrikesministern och statsministern,
som också har engagerat sig i dessa frågor.

Anf. 26 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Fru talman! Bättre sent än aldrig, kan man säga om detta. Man kan dock
fråga sig varför ingenting gjordes tidigare, då det kom så många förslag och
larmsignaler.

Sedan vill jag påpeka att det inte är Jugoslaviens fel att Sverige under den
här tiden har tagit emot ungefär fem gånger fler asylsökande och flyktingar
än resten av Norden. Felet ligger hos svensk flyktingpoltik. Man tog ju
t.o.m. bort luciabeslutet och sände sedan ut fullständigt felaktiga signaler.

Jag har en fråga vad gäller den ekonomiska sidan: Vad gör man när det
gäller kostnaderna för flyktingmottagningen med de mellanhänder, med det
geschäft som pågår och med det skrämmande slöseri som nu visar sig? Det
handlar om enorma summor. Vi återkommer till detta i den allmänpolitiska
debatten. Men är det några åtgärder på gång?

Och sedan en annan sak: Är Birgit Friggebo införstådd med vår allmänna
politik att vi i Sverige skall hjälpa människor där de, inte vi, är?

Nästa fråga: Vad säger ministern om en hopslagning av flykting- och in-
vandrarpolitiska frågor med biståndsfrågor i ett departement, i ett utskott
och hos en minister?

Till sist: Jag tillstyrker också vad Gullan Lindblad tidigare sade, nämligen
att vi nu i en bred parlamentarisk utredning måste se över hela flykting- och
utlänningslagstiftningen.

Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Ian Wachtmeister säger att det är Sveriges, inte Jugoslaviens,
fel att människor söker sig hit. Det är ett mycket uppseendeväckande utta-
lande mot bakgrund av det förtryck och det våld som finns och som innebär
att människor tvingas lämna sina hem. De allra flesta har sökt sig till stater

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

och länder i krigets närhet. Några har sökt sig till Sverige. Vi har internatio-
nella förpliktelser att när människor kommer hit ge dem skydd. Detta skall
vi i Sverige fortsätta med. Det är med glädje som jag kan konstatera att det
i många uttalanden i denna kammare finns en bred anslutning för en sådan
politik.

Vidare säger lan Wachtmeister att det gavs en signal genom att vi upp-
hävde det s.k. 13 december-beslutet. Men det lustiga är att efter den signal
som då gavs har antalet asylsökande från andra länder utom Jugoslavien hal-
verats. Det beror på utvecklingen i vår omvärld, där krigshärdar har blivit
fredsområden och där många länder i dag tar de första stegen på demokra-
tins svåra väg, där man inför flerpartisystem, där man har val och där man
tidigare hade diktatorer. Det visar mycket tydligt på att det är händelserna
i vår omvärld som är den ursprungliga och grundläggande orsaken till att
människor söker sig bort från sina hem.

När det gäller kostnaderna för förläggningsverksamheten redovisade jag
att en utredning tillsatts, som kommer att lägga fram förslag vid årsskiftet
beträffande en effektiviserad mottagningsverksamhet. Invandrarverket har
nu omförhandlingar av en del avtal. Man har en ny organisation för upp-
handling. Dessutom har Invandrarverket självt gjort utredningar, där man
konstaterar fel och brister. Det är en bra utgångspunkt för möjligheterna att
få en effektivare verksamhet. Det är bra att man i denna kammare håller
tummen på ögat när det gäller slöseri. Men det intressanta när det gäller Ny
demokrati är att det i stort sett är en enda post i budgeten som man ständigt
granskar.

Jag har ingen anledning att här i kammaren redovisa synpunkter på hur
regeringen organiserar sitt departementala arbete. Jag redovisade här i min
anmälan att vi i morgon i Geneve hos UNHCR kommer att bidra med ytter-
ligare 150 miljoner kronor för insatser i närområdet. Sverige är en av de
största bidragsgivarna beträffande flyktingkommissariatens arbete i olika
flyktingläger världen runt - i Somalia, i Afghanistan, i Kambodja osv. Där-
för finns det en koppling mellan u-hjälpspolitik och humanitärt bidrag till
olyckliga människor i flyktingläger runt om i vår olyckliga värld.

Jag ber om ursäkt för att jag inte gav Gullan Lindblad svar direkt på den
fråga som också lan Wachtmeister nu aktualiserar, nämligen frågan om en
parlamentarisk utredning om utlänningslagstiftningen beträffande asylreg-
lerna. Jag har tidigare i olika sammanhang sagt att parallellt med det interna-
tionella arbete som vi med kraft bedriver för att få fram något slags euro-
peisk mekanism vid massflyktssituationer bör en parlamentarisk utredning
genomlysa utlänningslagens regler om asyl.

Anf. 28 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Herr talman! Jag vill bara påpeka att vi i Ny demokrati vill föra en mycket
human politik och försöka se till att man hjälper fler. Men vi i Sverige har
inte gjort det, utan vi har hjälpt fel människor därför att vi har haft fel poli-
tik. Politiken har icke varit framgångsrik, och man backar nu från den. Då
skall man inte försöka skylla på oss.

Faktum är att Sverige öppnade sig och att fem gånger fler har kommit hit
än som kommit till de nordiska länderna sammantagna.

Sedan några ord om de fel och brister vid upphandlingen som man nu skall
undersöka. Jag vill bara påpeka att sannolikt rör det sig i denna klantiga han-
tering med bristande affärsmässighet om belopp i miljardklassen.

Vad gäller vilka frågor som vi i Ny demokrati tar upp vill jag påpeka att vi
har tagit upp en mängd frågor i denna kammare. Om ministern hade varit
här i går t.ex. kunde hon ha hört att det är så. Det handlar alltså inte bara
om flyktingfrågor. Däremot är den lämplig att ta upp i det här fallet.

Anf. 29 PIERRE SCHORI (s):

Herr talman! Jag börjar med att instämma i vad Birgit Friggebo sade i sin
första replik till lan Wachtmeister. Birgit Friggebo sade att hon gav en sam-
lad bild av regeringens flyktingpolitik. En bit fattas ändå, tycker jag, och det
är då fråga om kampen mot okunskap och fördomar, kampen mot rasistiska
tendenser och främlingsfientlighet i vårt eget samhälle men också i vår egen
riksdag, som föregående talare här har gett uttryck för.

Därför skulle jag vilja fråga statsrådet: Vilka planer har statsrådet och
hennes regering på att medverka i den viktiga kampen mot fördomar och för
solidaritet och upplysning i vårt eget land i dessa frågor?

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! För det första har vi en viktig fråga gemensam. Den handlar
naturligtvis om att bedriva opinionsbildning. Vi måste bemöta felaktigheter
och fördomar. Vi måste även sprida kunskap om verkligheten, inte minst
sådan den ter sig i vår omvärld, och om sådant som skapar flyktingströmmar
till vårt land.

För det andra är det viktigt att de människor som kommer hit känner sig
trygga här, så att de inte utgör en orsak till att andra människor känner främ-
lingsfientlighet. En sådan viktig fråga är möjligheterna att lära sig det
svenska språket, att kunna kommunicera också med oss svenskar och att
kunna uttrycka inte bara tankar, utan också känslor tillsammans med oss
svenskar. Jag tror att vi i alltför hög grad har brustit när det gällt att se beho-
ven av att alla de som har tillåtelse att stanna här i Sverige skall kunna lära
sig svenska. Det gäller våra ungdomar, men också kvinnorna.

För det tredj e är det viktigt att vi kan understödj a olika proj ekt som gör att
invandrare och svenskar kan mötas. De tio miljoner som riksdagen avsatte i
våras för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism har inriktningen att
framför allt invandrarungdomar och svenska ungdomar på olika sätt skall
kunna mötas för att få ökad förståelse för varandra.

Jag är av den absoluta övertygelsen att kunskap motverkar fördomar.
Många av de yttringar, de brev och andra informationer som jag får ifrån
människor som är rädda för invandrarna har sin grund i okunskap.

Anf. 31 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Låt mig först understryka att det faktiskt alltid är ursprungs-
landets fel att människor känner sig tvingade att ge sig av. Även om det
skulle visa sig att man inte har så starka skäl att man får flyktingstatus här i
landet, är det ofta en fullkomligt orimlig diskriminering eller en minoritets-
politik som ligger bakom.

Prot. 1992/93:4
8 oktober 1992

Information
från regeringen

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Information
från regeringen

Jag vill fråga invandrarministern: Om det över huvud taget var tänkbart
för en folkpartistisk invandrarminister att införa ett visumtvång, hade det
inte varit lyckligare att göra detta något tidigare? Min utgångspukt för frågan
är inte riktigt densamma som lan Wachtmeisters. Jag är mer bekymrad över
de människor som kanske har gjort sig av med allt de hade hemma för att få
råd att ge sig av till Sverige. Nu blir de sittande här i åratal, därför att vi har
byggt upp obalanser i behandlingen av flyktingärendena. Vi hamnar nu i en
så ansträngd situation att vi t.o.m. måste ge upp treterminsregeln, vilket jag
tycker är en fruktansvärd kapitulation riktad mot humaniteten. Jag vill bara
fråga Birgit Friggebo: I valet mellan att ha infört visumtvång litet tidigare
och att för barnens skull slippa ge upp treterminsregeln, vad hade Birgit Frig-
gebo valt?

Anf. 32 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det som är sanning i dag kanske inte var sanning i går. Verk-
ligheten förändras. Vi hade verkställighetsstopp beträffande Kosovo fram
till sommaren. Då kom det besked från flyktingkommissarien om att man
bedömde att det fanns personer som lämnade Kosovo som inte hade det pri-
mära skyddsbehov som innebar att flyktingkommissarien ville rekommen-
dera att länderna höll sina gränser öppna. Då, först då, började invandrar-
verket att fatta awisningsbeslut.

Så sent som i måndags fattade Utlänningsnämnden ett beslut beträffande
krigsvägrare. Det kommer naturligtvis att vara praxisstyrande också för In-
vandrarverkets beslutsfattande. Man konstaterar, på grund av de informa-
tioner som man har skaffat sig genom resor i området och andra informatio-
ner, att amnestiregler numera i praktiken tillämpas för krigsvägrare. Det är
bakgrunden till att Invandrarverket nu har börjat fatta beslut här i Sverige.

Det är den osäkra situationen i Kosovo som har varit grunden till att man
inte tidigare har fattat beslut. Vi vet att det fortfarande finns människor i
Kosovo som trakasseras och förföljs, och som kan komma att ha ett skydds-
behov. I den mån vi från Sveriges sida kan hjälpa till genom att nu tillämpa
generösa viseringsregler skall vi göra det.

Anf. 33 MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Det har varit möjligt även tidigare att ge Invandrarverket
sådana instruktioner, om det över huvud taget behövs. Jag tror att man vet,
att personer med starka skyddsbehov skall ha en chans, även om de inte har
ett visum med sig när de kommer till gränsen. Man skall bevilja visum om
människor kommer till en svensk representation någonstans utomlands och
har ett starkt skyddsbehov.

Det hade också tidigare varit möjligt att införa en sådan här visumregel,
med dessa mycket starka begränsningar eller instruktioner.

Anf. 34 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det jag redovisade tidigare var beslutssituationen här i Sve-
rige. Dagens beslut om att införa viseringstvång har ju sin grund i FN-beslu-
tet. Där konstaterar man att Serbien-Montenegro inte är successorstat till
det forna Jugoslavien. Därmed uppkommer frågan om att gå igenom samt-

liga de bilaterala avtal som vi har med det forna Jugoslavien. Viseringsavta- Prot. 1992/93:4

let är ett av de avtalen.	8 oktober 1992
Överläggningen var härmed avslutad.	Information från regeringen

3 § Ledigheter

Förste vice talmannen meddelade att Karl-Göran Biörsmark (fp) ansökt
om ledighet för FN-uppdrag under tiden den 17 oktober-den 16 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Lola Björkquist (fp) skulle tjänstgöra
som ersättare för Karl-Göran Biörsmark.

Förste vice talmannen meddelade att Mona Saint Cyr (m) ansökt om ledig-
het för FN-uppdrag under tiden den 21 oktober-den 20 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Anna Lindgren (m) skulle tjänstgöra
som ersättare för Mona Saint Cyr.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1992/93:7 till socialförsäkringsutskottet

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:10 Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksam-
het

1992/93:21 Det svenska elsäkerhetsarbetet

1992/93:27 Ändrad handels- och föreningsregistrering

1992/93:41 Kapital för tillväxt

1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet

Motionerna

med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag om krigsmateriel
1992/93:U1 av Birgitta Hambraeus (c)

1992/93:U2 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds)

1992/93:U3 av Lars Werner m.fl. (v)

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

1992/93:U4 av Maj Britt Theorin m.fl. (s)
1992/93:U5 av Robert Jousma (nyd)
1992/93:U6 av Ingela Mårtensson (fp)
1992/93:U7 av Hans Göran Franck m.fl. (s)
1992/93:U8 av Pierre Schori m.fl. (s)

6 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 7 oktober

1992/93:5 av Lars-Erik Lövdén (s) till justitieministern om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten:

Den ekonomiska brottsligheten är ett stort och växande problem i det
svenska samhället. Den är på väg att nå en omfattning som är direkt sam-
hällsfarlig. Eko-brotten kostar skattebetalarna tiotals miljarder kronor årli-
gen. Någon säker och bestämd uppgift om den exakta omfattningen finns
inte, men att det är fråga om mycket stora belopp står alldeles klart. Enligt
en nyligen gjord uppskattning kan det i värsta fall handla om så mycket som
60 miljarder kronor. Bakom det finansiella systemets kollaps finns också tvi-
velaktiga ekonomiska transaktioner.

Bakom många av de 17 400 bolagskonkurser som inträffat under 1991 låg
det ekonomiska brott. De särskilda branschstudier som Brottsförebyggande
rådet genomfört visar också på en omfattande ekonomisk brottslighet.

Den ekonomiska brottsligheten orsakar stora skadeverkningar för såväl
samhället som för enskilda medborgare. Bolagskonkurserna under förra
året ledde till att 50 000 personer blev arbetslösa. Eko-brottsligheten utgör
också ett hot mot en sund marknadsekonomi. Konkurrensen snedvrids så att
seriösa företagare får mycket svårt att klara sig. I den nuvarande ekono-
miska krisen är detta ett särskilt allvarligt problem.

Den ekonomiska brottsligheten har tagit sig allt allvarligare och svårbe-
mästrade former. Samtidigt har samhällets och då särskilt polisens resurser
för denna brottsbekämpning allvarligt försämrats.

Regeringen har hittills visat ett uppenbart ointresse för frågan. Rege-
ringen har uttryckligen undantagit eko-brottsligheten som prioriterat om-
råde. I regeringsdeklarationen berörs inte heller med ett ord den allvarliga
situationen. Genom sin politik ger regeringen i praktiken eko-brottslingarna
ökat svängrum.

Redan den 7 januari i år redovisade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
en rapport om den ekonomiska brottsligheten och lämnade en rad förslag till
åtgärder. Förslagen innefattar ändringar i lagstiftningen, bättre arbets- och
utredningsmetoder, utbildningsinsatser och förslag till slagkraftigare organi-
sation. Det krävs också en förstärkning av resurserna. För att uppnå en ac-
ceptabel nivå på brottsbekämpningen föreslås i rapporten att polisen tillförs
ca 50 miljoner kronor.

Trots att mer än nio månader har gått sedan regeringen fick rapporten har
några verksamma åtgärder från regeringens sida ännu inte vidtagits. Situa-
tionen har under denna tid ytterligare förvärrats. Detta ger ett intryck av en
total ovilja från regeringens sida att ingripa mot denna allvarliga och sam-
hällsfarliga brottslighet.

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gun
Hellsvik:

1. Kommer regeringen att vidta några åtgärder i syfte att skärpa kampen mot
eko-brottsligheten?

2. Avser regeringen att föreslå ökade resurser till polisen för bekämpning av
den ekonomiska brottsligheten?

3. Anser regeringen att det krävs bättre styrmedel för polisens resursanvänd-
ning i syfte att säkerställa en tillfredsställande nivå på eko-brottsbekämp-
ningen?

4. Vilka lagstiftningsåtgärder avser regeringen föreslå riksdagen i syfte att
effektivisera eko-brottsbekämpningen?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 6 oktober

1992/93:10 av Agne Hansson (c) till justitieministern om åtgärder för att un-
derlätta enskildas skuldsanering:

Ökande arbetslöshet och stigande räntor gör de skuldsatta än mer utsatta.
Det gäller inte minst många barnfamiljer som bor i ett eget hus med stora
lån och som redan lever med en snäv ekonomisk marginal. Antalet exekutiva
auktioner på småhus ökar kraftigt.

En vettig skuldsanering kan för många i en akut situation vara en viktig
och avgörande åtgärd för att komma vidare utan att berövas tryggheten i
boendet eller i den hushållsekonomiska situationen i övrigt. Med hänsyn till
det utsatta läge den enskilde har gentemot kreditgivare och andra aktörer på
marknaden kunde ett stöd från statsmakternas sida för en skuldsanering vara
en värdefull hjälp.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga justitieministern:

Vilka åtgärder är regeringen beredd vidta för att underlätta en skuldsane-
ring för enskilda hushåll och individer?

1992/93:11 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om översyn av påfölj-
derna för förskingring:

Stjäl ett par hundra tusen ur butikskassan ett par år och Du behöver bara
betala tillbaka pengarna om Du blir upptäckt och får upp målet i Högsta
domstolen (HD)!

Detta är den faktiska innebörden av HD:s utslag i ett uppmärksammat

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Prot. 1992/93:4 förskingringsmål som lett till fällande domar på tio månaders fängelse i både

8 oktober 1992 tingsrätt och hovrätt. Men HD ansåg att den förskingrande butikschefen ”le-

ver under ordnade förhållanden” och skall därför slippa fängelse. Inte ens
böter blev det!

Visst är det upprörande! Och visst är det ett sabotage mot handelns an-
strängningar att höja den interna säkerheten! Samtidigt kan man räkna med
att allmänhetens förtroende för rättsväsendet starkt försämras när rikets
högsta rättsvårdande instans inte dömer ut minsta straff för ett grovt för-
skingringsbrott.

Avser justitieministern göra en översyn av aktuella lagrum i syfte att för-
hindra domslut som så uppenbart strider mot allmän rättsuppfattning?

1992/93:12 av Gullan Lindblad (m) till justitieministern om straffsatserna för
våldtäkt:

Med bestörtning har inte minst Sveriges kvinnor tagit del av domen i ett
våldtäktsmål nyligen. En 13-årig flicka hade utsatts för våldtäkt. Våldtäkts-
mannen fick Jagens lindrigaste straff därför att flickan såg äldre ut än hon
var. Med detta enskilda fall som utgångspunkt vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att på något sätt skärpa
straffsatserna i sådana ärenden?

1992/93:13 av Gullan Lindblad (m) till kulturministern om flyktingmotta-
gandet m.m.:

Flyktingpolitiken är livligt omdebatterad och regeringen har aviserat vissa
åtgärder. En särskild utredare ser över vissa frågor, bl.a. rätten att överklaga
awisnings-/utvisningsbeslut. Detta är bra. Den extraordinära flyktingsitua-
tionen och såväl kostnaderna för flyktingmottagandet som Invandrarverkets
orimligt hårda arbetsbelastning ger skäl att ifrågasätta om inte en parlamen-
tarisk utredning borde tillsättas för översyn av hela flyktingmottagandet lik-
som utlänningslagstiftningen.

Kommer kulturministern att tillsätta en parlamentarisk utredning rörande
flyktingmottagandet och utlänningslagstiftningen?

1992/93:14 av Gullan Lindblad (m) till kulturministern om flyktingpolitiken:

Vid genomgång av propositionsförteckningen finner jag till min förvåning
inte en enda proposition anmäld från Kulturdepartementet vad gäller flyk-
tingfrågorna. Socialförsäkringsutskottet har bl.a. förväntat sig en proposi-
tion om s.k. tillfälliga uppehållstillstånd.

När kommer regeringens förslag till förändringar rörande flyktingpoliti-
ken?

1992/93:15 av Wiggo Komstedt (m) till kulturministern om skadegörelser på
flyktingförläggningen i värmländska Koppom:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit mot de flyktingar som slog sönder en
flyktingförläggning i värmländska Koppom?

1992/93:16 av Hugo Bergdahl (fp) till justitieministern om straffsatserna för
våldtäkt:

Domstolarnas utmätning av straff bygger på våra lagar och samhällets vär-
deringar om hur brottsliga gärningar skall bedömas. Dessa värderingar änd-
ras i takt med samhällsutvecklingen och ofta får vi erfara att allmänhetens
rättsmedvetande inte överensstämmer med lagstiftarens. Det senaste ex-
emplet på detta är den bedömning som en domstol nyligen gjorde av en våld-
täkt mot en minderårig.

Tilltron till samhällets rättsvårdande uppgifter kräver att lagstiftaren lö-
pande omprövar hur olika brott skall bedömas i straffhänseende. Detta krä-
ver i allmänhet mer eller mindre omfattande ändringar av lag- eller motiv-
text.

Jag vill mot denna bakgrund fråga justitieministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att bättre än i dag anpassa
lagstiftningen till det allmänna rättsmedvetandet?

1992/93:17 av/lme Kjömsberg (s) till arbetsmarknadsministern om samrå-
det mellan regeringen och Socialdemokraterna vid eventuella framtida änd-
ringar i arbetslagstiftningen:

I ”Protokoll över uppgörelse mellan regeringen och Socialdemokratiska
arbetarepartiet” daterat 22.9.1992 står det under F. Övrigt punkt 4: ”Ev. för-
ändringar av arbetsrätten föregås av samråd i förtroendefull anda”.

I SAF-tidningen nr 27,1992 kan man i en artikel méd rubriken ”Få förbätt-
ringar för företagarna” bl.a. läsa: ”Enligt arbetsmarknadsdepartementet och
statsrådsberedningen innebär passusen att regeringen endast måste resonera
med socialdemokraterna innan nya lagförslag presenteras.

- Kommer partierna inte överens står det fortfarande regeringen fritt att
lägga fram förslag till förändringar, säger Göte Ekström, statssekreterare på
arbetsmarknadsdepartementet”.

Har arbetsmarknadsministern samma uppfattning om innebörden i den
träffade överenskommelsen som den statssekreteraren redovisar i nämnda
artikel?

den 7 oktober

1992/93:18 av Ylva Annerstedt (fp) till kommunikationsministern om inter-
railkortens framtid:

Interrailkort har funnits länge och kan sägas vara ett mycket lyckat exem-
pel på europeiskt samarbete. Nu har emellertid Frankrike, Spanien, Italien
och Portugal sagt upp avtalet från den 1 januari 1993 med argumentet att de
fick ta för stor del av kostnaderna.

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Försvinner interrailkortet är det ett nederlag för oss alla i Europa. Att
både ungdomar och pensionärer har haft denna billiga möjlighet att komma
ut och se sig omkring har varit ett viktigt inslag i arbetet med att skapa ett
medborgarnas Europa.

Endast genom en brandkårsutryckning kunde man skjuta avskaffandet ett
år framåt. Hotet kvarstår alltså och endast genom samarbete kan kortet räd-
das. Krafter inom EG-parlamentet försöker finna vägar att subventionera
kortet, men insatser från andra än EG-medlemmar behövs också.

Med anledning härav skulle jag vilja fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder är Sveriges regering beredd att vidta för att interrailkortet
skall kunna räddas kvar?

1992/93:19 av Wiggo Komstedt (m) till miljöministern om miljöavgiften för
vissa lastbilar:

Den 1 januari 1993 införs en ny skatt på lastbilar över 3,5 tons totalvikt.
Det har betecknats som en miljöavgift. Efter den 1 januari 1993 måste alla
de aktuella fordonen utrustas med den mest miljövänliga motor som för när-
varande finns i världen. Ändock beläggs fordonen med något som i prakti-
ken är en straffskatt. I vissa andra länder gör man tvärtom. Där ger staten
rabatt till dem som satsar på miljövänliga motorer.

Svensk åkerinäring befinner sig i en hårt pressad situation. Detta bero-
ende av både nedgången här hemma och konkurrensen från utländska åkeri-
företag. Investeringarna sjunker dramatiskt, vilket i sin tur skapar sysselsätt-
ningsproblem för svensk bilindustri.

Är regeringen beredd att ompröva det sysselsättningsfientliga beslut som
fattades under det tidigare socialdemokratiska styret?

1992/93:20 av Ingbritt Irhammar (c) till statsrådet Alf Svensson om den turki-
ska regeringens respekt för de mänskliga rättigheterna:

Den turkiska koalitionsregeringen, som tillträdde för ett år sedan, lovade
vid sitt tillträde att värna respekten för mänskliga rättigheter i landet och
införa demokratisering av det turkiska samhället. Rapporter från bland an-
nat Amnesty International och Human Rights Foundation of Turkey
(HRFT) visar att dessa löften inte har infriats. Enligt en nyligen publicerad
rapport från HRFT konstateras grova kränkningar av de mänskliga rättighe-
terna under första halvåret i Turkiet. HRFT gör den bedömningen att antalet
dödade under första halvåret når en nivå, som påminner om situationen vid
militärkuppen 1980.1 dokumentet konstateras att 1 038 personer under årets
första sex månader har dödats vid tortyr, husrazzior, av okända gärnings-
män, av säkerhetsstyrkor m.m. Tortyren fortsätter att användas systema-
tiskt. Journalister har mördats och tidskrifter och tidningar konfiskeras.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Ämnar den svenska regeringen agera för att utöva påtryckningar mot den
turkiska regeringen att respektera de mänskliga rättigheterna?

1992/93:21 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om klasstorle-
ken i grundskolan:

Det kommer nu allt tätare besked om att kommunerna planerar att öka
elevantalet per klass som en besparingsåtgärd. 35 elever per klass är inget
ovanligt i framtidsbedömningarna.

I debatten före valet förde Moderaterna ofta fram krav om färre elever i
varje klass. Det var inte ovanligt att detta presenterades som ett löfte till
väljarna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern följande:

Vilka åtgärder vill skolministern vidta för att motverka allt större klasser
i grundskolan?

1992/93:22 av Rune Evensson (s) till kommunikationsministern om TELI i
Vänersborg:

Den framtida verksamheten vid TELI Företagssystem i Vänersborg är
föremål för prövning. 150 anställda har varslats om uppsägning. De anställda
är oroade för företagets framtida utveckling. En löntagarkonsult har grans-
kat utvecklingsmöjligheterna och föreslagit alternativ. På TELI i Väners-
borg finns i dag ett stort kunnande och kompetens. Dessa resurser bör i en
framtida utveckling tas till vara och vidareutvecklas.

Då viss osäkerhet råder om detta vill jag fråga kommunikationsministern:

Vill kommunikationsministern medverka till att den kompetens, den tra-
dition, det kunnande och de resurser som i dag finns på TELI i Vänersborg
tas till vara i den framtida utvecklingen?

8 § Kammaren åtskildes kl. 16.03.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2§ anf. 27 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

Innehållsförteckning

Torsdagen den 8 oktober

1 § Information från regeringen om aktuella europeiska integrations-

frågor .......................................... 1

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Gudrun Schyman (v)
Pierre Schori (s)
Annika Åhnberg (v)
Talmannen (om taletiden)
Bo G Jenevall (nyd)
Ylva Annerstedt (fp)
Göran Lennmarker (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Elvy Söderström (s)

2 § Information från regeringen om invandrarfrågor ........... 13

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Gullan Lindblad (m)

Maud Björnemalm (s)

Berith Eriksson (v)

lan Wachtmeister (nyd)

Pierre Schori (s)

Maj-Lis Lööw (s)

3 § Ledigheter ........................................ 23

4 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 23

5 § Bordläggning ...................................... 23

6 § Anmälan om interpellation

1992/93:5 av Lars-Erik Lövdén (s) om åtgärder mot den ekono-
miska brottsligheten............................. 24

7 § Anmälan om frågor

1992/93:10 av Agne Hansson (c) om åtgärder för att underlätta
enskildas skuldsanering........................... 25

1992/93:11 av Göthe Knutson (m) om översyn av påföljderna
för förskingring................................. 25

1992/93:12 av Gullan Lindblad (m) om straffsatserna för våld-
täkt .......................................... 26

1992/93:13 av Gullan Lindblad (m) om flyktingmottagandet
m.m.......................................... 26

1992/93:14 av Gullan Lindblad (m) om flyktingpolitiken.... 26

1992/93:15 av Wiggo Komstedt (m) om skadegörelser på flyk-
tingförläggningen i värmländska Koppom............. 26

1992/93:16 av Hugo Bergdahl (fp) om straffsatserna för våld-
täkt .......................................... 27

1992/93:17 av Arne Kjörnsberg (s) om samrådet mellan rege-
ringen och Socialdemokraterna vid eventuella framtida
ändringar i arbetslagstiftningen..................... 27

1992/93:18 av Ylva Annerstedt (fp) om interrailkortens framtid 27
1992/93:19 av Wiggo Komstedt (m) om miljöavgiften för vissa

lastbilar....................................... 28

1992/93:20 av Ingbritt Irhammar (c) om den turkiska regering-

ens respekt för de mänskliga rättigheterna............ 28

1992/93:21 av Eva Johansson (s) om klasstorleken i grundsko-

lan ........................................... 29

1992/93:22 av Rune Evensson (s) om TELI i Vänersborg ... 29

Prot. 1992/93:4

8 oktober 1992

gotab 42116, Stockholm 1992