Riksdagens protokoll

1991/92:78

Tisdagen den 17 mars

Kl. 14.00-16.21

18.00-18.44

Protokoll

1991/92:78

1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen som sup-
pleant i trafikutskottet under Birger Rosqvists sjukledighet anmält hans er-
sättare Krister Örnfjäder.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i trafikutskottet

Krister Örnfjäder (s)

2§ Avsägelser

Talmannen meddelade att Lars Andersson (-) avsagt sig uppdraget som
ledamot i lagutskottet.

Kammaren biföll denna framställning.

Talmannen meddelade att Sten Söderberg (-) avsagt sig uppdraget som
suppleant i justitieutskottet och socialutskottet.

Kammaren biföll denna framställning.

3 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:124

Från jordbruksminister Karl Erik Olsson (c) hade inkommit följande skri-

velse:

Till riksdagen

Interpellation 1991/92:124 av Ulla Orring (fp) om rennäringen och forsk-
ningen kan inte besvaras inom föreskriven tid på grund av tidsbrist. Interpel-
lationen kommer att besvaras den 3 april 1992.

Stockholm den 10 mars 1992

Karl Erik Olsson 1

1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 78

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar pä frågor

4§ Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 11 mars.

5 § Svar på fråga 1991/92:403 om företagshälsovård kombinerad med
privat läkarverksamhet

Anf. 1 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Göte Jonsson har frågat mig om jag är beredd att öka den fria
etableringsrätten för läkare så att företagsläkare generellt kan driva privat-
praktiserande verksamhet vid sidan av företagshälsovården inom ramen för
försäkringssystemet.

Under försommaren 1992 beräknas ett förslag om utformningen av ett
husläkarsystem finnas färdigt. Målet är att alla människor senast år 1995
skall ha tillgång till en husläkare. En redogörelse för vilka åtgärder som be-
hövs från riksdagens och regeringens sida för att underlätta och stimulera
inrättandet av husläkare skall ingå i förslaget. Fri etableringsrätt kommer
successivt att införas. Förslaget kommer därför att innehålla åtgärder som
skapar friare etableringsrätt för den som uppfyller de krav som ställs på hus-
läkare.

Förslaget förutsätts kräva remissbehandling. Arbetet bedrivs med inrikt-
ning på att en proposition kan föreläggas riksdagen hösten 1992, dvs. i år.

Parallellt med arbetet med husläkarpropositionen prövas inom regerings-
kansliet hur ytterligare steg kan tas mot etableringsfrihet för läkare.

För att målet om att alla skall ha tillgång till en husläkare skall kunna upp-
nås krävs en omfördelning av de läkarresurser som för närvarande finns till-
gängliga.

Bl.a.med hänsyn till detta, men också till den pågående utvecklingen inom
företagshälsovården, är det angeläget att ta till vara den medicinska kompe-
tens som läkarna inom företagshälsovården representerar. På vilket sätt
detta skall kunna ske diskuteras för närvarande i samband med övriga fråge-
ställningar av betydelse vid inrättandet av ett husläkarsystem.

Anf. 2 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan.

Jag delar statsrådets uppfattning att vi måste ta till vara den medicinska
kompetens som finns inom ramen för företagshälsovården. Nu sker en för-
ändring i och med att det skall ske en förändring av statsbidragen. Det här
har av naturliga skäl utgjort en källa till oro för dem som arbetar som före-
tagsläkare - inte bara för dem utan även generellt inom företagshälsovården.
Det är naturligt att förändringar skapar en viss osäkerhet.

Jag tycker därför att det är bra att statsrådet säger att regeringen skall ta
till vara den medicinska kompetens som finns. Nu är bara frågan hur det
skall ske och inom vilken tidsram. Jag är angelägen om att markera tiden.

Det är framför allt de små enheterna inom företagshälsovården som har
problem. Jag har ett exempel från mitt eget län. Det gäller en liten enhet i
Vaggeryd/Skillingaryd. 100 företag är anslutna, och 3 000 personer omfattas

av verksamheten. Nu vill man komplettera verksamheten där inom företags-
hälsovården med en öppen verksamhet som privatpraktiker i allmänmedi-
cin. Det är alldeles klart att det här skulle kunna bli en mycket fin kombina-
tion och, som jag ser det, skulle kunna tillgodose det successiva införandet
av en fri etablering.

Jag undrar om det inte går att snabbare få fram denna kombination för att
på så sätt kunna uppnå två saker: dels ta till vara kompetensen inom före-
tagshälsovården, dels samtidigt ta ett steg för det successiva införandet av
den fria etableringen.

Kan statsrådet tänka sig att ett förslag skulle kunna tas fram snabbare än
att man avvaktar utredningen om hur husläkarsystemet skall konstrueras?

Anf. 3 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Det finns enligt min mening, och som jag ser saken i dag, tre
olika faktorer som påverkar i vilken utsträckning som företagsläkare i ett
kommande system kan etablera sig som husläkare. Det skall komma en rap-
port som skall remissbehandlas, och riksdagen skall sedan ta ställning till ett
förslag från regeringens sida.

För det första gäller det vilken utbildningsnivå eller specialiseringsgrad
som skall krävas för att någon skall få bli husläkare. För det andra gäller det
vilka åtaganden en husläkare skall ha gentemot dem som anmäler sig hos
honom eller henne för att få pengar från den allmänna försäkringen. För det
tredje tror jag att det behövs ett golv i systemet, dvs. hur få patienter kan en
husläkare ha för att fortsätta att vara en bra husläkare.

Under alla förhållanden kommer dessa faktorer att diskuteras i rapporten.
Sedan får vi väl se vad den allmänna debatten ger för utslag.

Min ambition är att de regelförändringar som kan komma att behövas
skall träda i kraft den 1 januari nästa år. Jag bedömer det som svårt, på grän-
sen till omöjligt, att ändra de regelsystem som riksdagen har antagit. Riksda-
gen har relativt nyligen tagit ställning för att det egentligen inte skall bedrivas
någon sjukvård i samband med företagshälsovården. Jag förutser, som fråge-
ställaren har hört, en utveckling där man på den punkten kan ändra i tidigare
riksdagsbeslut. Men jag tror knappast att de ändringarna kan träda i kraft
före den 1 januari nästa år.

Anf. 4 GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Frågan om tidigare riksdagsbeslut och huruvida företagshäl-
sovården också skall bedriva sjukvård är intressant. Jag menar att företags-
hälsovården skulle tjäna på denna kombination. Vi vet att kombinationen
finns, även om den inte är berättigad till det stöd som nu går ut till företags-
hälsovården. Jag ser det snarare som en kompetenshöjning av företagshälso-
vården. Men nu måste vi arbeta inom ramen för det beslut riksdagen har
fattat.

Statsrådet redovisar en modell för husläkarsystem. Det finns i och för sig
olika modeller.

Jag anser att det finns en risk för att en del av kompetensen inom företags-
hälsovården går förlorad. Vilken kompetens läkaren skall ha får givetvis be-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

dömas från fall till fall. Många av de läkare som i dag bedriver företagshälso-
vård är allmänmedicinare. Därmed skulle komplementet fungera bra.

Skulle inte statsrådet i kompletteringspropositionen kunna föreslå vissa
öppningar i den här riktningen?

Anf. 5 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Att döma av vad Göte Jonsson och jag har sagt är vi inte av
så skiljaktiga meningar i sakfrågan.

Jag har också samma verklighetsbild när det gäller företagsläkarnas ut-
bildning. De har i många fall en specialisering i allmänmedicin. De tillhör
alltså de grupper som allra lättast skulle passera kraven för vad som är rimlig
utbildning för en husläkare.

Men återigen har jag svårt att se att det här skulle kunna genomföras snab-
bare än att riksdagen i höst tar ställning till frågan och förhoppningsvis beslu-
tar om det regelsystem som skall gälla för husläkare redan från årsskiftet.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1991/92:405 om information om rehabiliteringslag-
stiftningen

Anf. 6 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Lars Biörck har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för
att skapa enklare och klarare anvisningar för rehabilitering.

I lagen om allmän försäkring anges arbetsgivarens ansvar för att utreda
den anställdes behov av rehabilitering och för att vidta arbetslivsinriktade
rehabiliteringsåtgärder.

I arbetsmiljölagen finns en bestämmelse om att arbetsgivaren skall se till
att det på arbetsplatsen finns en lämpligt organiserad arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet. Samtidigt som denna bestämmelse infördes för-
tydligades kravet på att arbetsförhållandena skall anpassas till den enskilde
arbetstagarens särskilda förutsättningar.

Lagen om allmän försäkring innehåller även bestämmelser om ersättning
till den anställde under tid som han eller hon genomgår rehabilitering. Ut-
över rehabiliteringspenning kan även ett särskilt bidrag utges för att täcka
vissa kostnader i samband med rehabiliteringen såsom exempelvis kursavgif-
ter, läromedelskostnader och resekostnader.

Beträffande arbetsgivarens kostnadsansvar för rehabiliteringsåtgärder
gäller att ansvaret för finansieringen begränsas till det ansvar som denne har
för de åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksam-
heten eller som krävs för att den anställde skall kunna vara kvar inom verk-
samheten.

Riksförsäkringsverket har gett ut dels ett allmänt råd om rehabilitering
och rehabiliteringsersättning, dels en liten uppslagsbok för arbetsgivare
m.fl. med titeln Rehabilitering och sjuklön. Hos arbetarskyddsstyrelsen på-
går ett arbete med att ta fram föreskrifter om arbetsanpassning och rehabili-
teringsverksamhet.

Vem som betalar vad och hur mycket bestäms i det enskilda fallet utifrån
såväl arbetstagarens behov som arbetsgivarens förutsättningar. Det torde
vara svårt och knappast heller önskvärt att fastställa några stelbenta regler
beträffande arbetsgivarens kostnadsansvar.

Vi skall naturligtvis följa upp det nya arbetssättet och den nya ansvarsför-
delningen för att se till att rehabiliteringsverksamheten bedrivs på ett effek-
tivt sätt och att den nya ansvarsfördelningen fungerar väl.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 7 LARS BIÖRCK (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret från statsrådet Könberg. Jag får
i svaret diverse informationer om de regler som gäller, enligt den tolkning
som statsrådet gör av de allmänna råd som riksförsäkringsverket har givit ut.
Det är just det som är bakgrunden till min fråga.

Som representant för småföretagare är jag orolig för dessa allmänna råd.
De är nämligen litet för vaga, enligt min uppfattning. Det är många ”vill”,
”skall” och ”bör” i en och samma instruktion. Det leder till en otrygghet hos
företagarna, som kanske får känslan att de kan drabbas av mycket höga kost-
nader för de rehabiliteringsåtgärder som kan bli följden.

Jag är säker på att vi är helt överens om att det är en ansvarsfull arbetsgiva-
res ansvar att arbeta med rehabilitering. Men det är skillnad på stora och små
företag. Jag skulle vilja föreslå att man i detta avseende försöker uttrycka sig
något klarare, så att vi vet vad som skall vara absolut lagstadgat och vad som
är rekommendationer och tolkningar.

Anf. 8 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Även jag har stött på en oro hos framför allt mindre företa-
gare. Jag kan mycket väl förstå den. Samtidigt har jag gjort den bedöm-
ningen, och gör det fortfarande, att det är utomordentligt svårt att reglera
alla de tiotusentals, för att inte säga hundratusentals, fall det kan vara frågan
om. Därför får det handla om en arbetsfördelning i grova drag, där man ut-
går från att bägge parter, alltså både arbetsgivaren och det offentliga via för-
säkringssystemet, gör sina insatser efter vad som är lämpligt.

Det är naturligt att tänka sig att kraven ställs högre på en större arbetsgi-
vare. Inte så att lagstiftningen är annorlunda, men ett större företag har
andra möjligheter än ett mindre företag.

Ett väsentligt instrument som såväl små som stora företag har glädje av
nämner jag i mitt svar. Det är möjligheten att få rehabiliteringsersättning
under den period då man försöker komma tillbaka till arbetslivet. Det kan
t.ex. vara en utbildningsperiod. Rehabiliteringsersättningen är, som Lars
Biörck vet, 100 %, till skillnad från andra ersättningar i sjukförsäkringssys-
temet. Det skall finnas en morot för den enskilde att genomgå rehabilitering.

Anf. 9 LARS BIÖRCK (m):

Fru talman! Jag tror också att sådana här saker i det praktiska livet kom-
mer att kunna fungera ganska bra. Men jag är rädd för osäkerheten som
finns hos företagare och för de negativa konsekvenser som en lagstiftning av

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

detta slag kan ha. Som exempel kan jag ta upp arbetsgivarens vilja att an-
ställa svårplacerad arbetskraft. Arbetsgivaren måste i detta avsende känna
en otrygghet, en osäkerhet. Törs han anställa personer för vilka det senare
kan uppstå ett rehabiliteringsbehov på grund av fysiska eller psykiska handi-
kapp? Då drar han ju på sig problem, så att säga.

Anf. 10 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Lars Biörck tar upp ett problem som har dykt upp i samband
med den reform som genomfördes den 1 januari. Jag tänker då på den
grundläggande förändring som har med sjuklönen att göra. Det gäller att
göra en avvägning. Arbetsgivare skall stimuleras att göra en god insats för
arbetsmiljö och mindre sjukfrånvaro, men det skall inte avhålla vederbö-
rande från att anställa arbetskraft.

Jag har gjort bedömningen att den bestämmelse som infördes från årsskif-
tet, om sjuklön under en tvåveckorsperiod med möjlighet till försäkring för
de allra minsta företagen, kopplad till en reglering av rehabiliteringsansva-
ret, innebär den rätta avvägningen. Självfallet kan jag inte på förhand bevisa
att det är så. Vi får, som jag nämner i slutet av mitt svar, vara noggranna med
att följa utvecklingen och se vad som dyker upp. En av de frågor jag tycker
står högt på listan är bedömningen av hur rehabiliteringsansvaret hanteras.

Anf. 11 LARS BIÖRCK (m):

Fru talman! Jag är tacksam för de orden. Jag tror att det är det som be-
hövs, att vi följer upp utvecklingen och i mån av behov ger uttryck för extra
tolkningar.

Det står i svaret att det torde vara svårt och knappast önskvärt att fastställa
stelbenta regler beträffande arbetsgivares kostnadsansvar. Regler skall vara
klara och koncisa. Rekommendationer kan däremot vara i positiv ton all-
mänt hållna.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1991/92:414 om den förebyggande hälso- och sjuk-
vården

Anf. 12 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om regeringen tänker be-
lysa den förebyggande verksamheten i samband med att husläkare alltmer
introduceras i hälso- och sjukvården och den nya vårdutredningen börjar ta
form.

Som Margareta Viklund framhåller har Sverige en väl utvecklad förebyg-
gande vård. Det är självfallet angeläget att förebyggande arbete ges hög
prioritet även när ett system med husläkare införs. Husläkarmodellen syftar
bl.a. till att förbättra kontinuiteten i vården, vilket enligt min bedömning
kommer att leda till att det individpreventiva arbetett förstärks. På vilket sätt
den förebyggande vården i övrigt skall vävas in i husläkarsystemet diskuteras
för närvarande. Avsikten är att ett förslag skall läggas fram under försomma-

ren för att sedan remissbehandlas så att proposition kan föreläggas riksdagen
i höst.

Frågan om den nya vårdutredningen förmodar jag syftar på en utredning
om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. Regerigen lade i
förra veckan fast direktiv för denna utredning. Avsikten är att utredningen
skall behandla hela hälso-och sjukvården, således även den förebyggande
vården inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Anf. 13 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att det är ett
klargörande beträffande den invändning som jag har gjort angående den
förebyggande vården. Diskussionerna om hälso- och sjukvården handlar i
dag oftast om vårdköer, kvalitet i vården, vem som skall vara chef för vissa
avdelningar och kliniker, köp- och säljsystem, betalsystem, privat och of-
fentlig regi, husläkarsystem, Dalamodellen, Bohusmodellen osv. i all oänd-
lighet. Jag har inga invändningar mot den debatten. Den är bra och viktig,
och den behövs. Men jag har saknat en debatt om den förebyggande verk-
samheten, hälsovården, och hur det är tänkt att den skall fungera i framti-
den.

Man kan lätt få intrycket att det är en verksamhet som fungerar av sig
själv, som inte behöver debatteras eller lyftas fram. Samtidigt vet vi att en
stor del av det som är tänkt att bli husläkarens arbetsområde, primärvården,
i stor utsträckning består av förebyggande arbete.

Det är viktigt att det folkhälsoarbete som t.ex. distriktssköterskor, barn-
sjuksköterskor eller barnmorskor utfört sedan länge, i samarbete med fram-
för allt befolkningen, beaktas och tas till vara i den pågående omstrukture-
ringen av vården. Men det är så tyst om de yrkesgrupperna och deras verk-
samhet. Ändå vet vi att den sedan länge utbyggda och väl fungerande mödra-
och barnhälsovården i hög grad har bidragit till att vi i Sverige har en i sär-
klass låg barndödlighet.

Anf. 14 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Det är min uppfattning att en av de stora bristerna i svensk
sjukvård sedan lång tid tillbaka är att människor inte har en egen läkarkon-
takt. Det gäller möjligheten för varje medborgare i Sverige att vid behov
kunna kontakta en person som man känner och har förtroende för. Jag tror
att det kommer att visa sig under de kommande åren, när husläkarsystemet
genomförs i vårt land, att det innebär ett kvalitetsmässigt lyft för sjukvården.
Samtidigt finns i den hittills utbyggda sjukvården inslag som kommer att be-
röras av ett husläkarsystem. Jag förstår att det är bakgrunden till Margareta
Viklunds oro för vad som kommer att hända på denna punkt.

Man kan ha olika uppfattningar om distriktssköterskans roll i husläkarsys-
temet. Den frågan kan lösas på olika sätt. Man kan se att olika länder har
valt olika metoder.

I Stockholms innerstad har bedrivits en försöksverksamhet med något som
kallas för kvartersakuter, som i själva verket är ett slags husläkarstationer.
Den verksamheten har nu utvärderats, i dessa yttersta dagar. Jag har varit
något inblandad i det, i mitt förflutna. Där valde man ett system där husläka-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

ren, distriktssköterskan, undersköterskan och en läkarsekreterare arbetar
tillsammans och har ansvar för ett par tusen patienter.

Jag vet att det inte minst inom sjuksköterskefacket förs en diskussion om
huruvida distriktssköterskan skall ingå i sådana typer av vårdlag tillsammans
med husläkaren. Man funderar eventuellt på en separat organisation för di-
striktssköterskan. De frågorna kommer vi att försöka belysa i den rapport
som jag aviserar skall komma till böljan av sommaren.

Anf. 15 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Jag tycker att det låter bra. Det är oerhört viktigt att man
lyfter fram dessa personalkategorier. De har gjort och gör fortfarande en
oerhört stor insats i folkhälsoarbetet och genom den nära kontakten med
människorna.

Vad man tidigare har saknat inom primärvården och hälso- och sjukvår-
den, nämligen den nära läkarkontakten, har till stor del ersatts av kontakter
med t.ex. distriktssköterskan och även bamsjuksköterskan på barnavårds-
centralen. De har gjort en fantastisk insats. Det är förståeligt att det finns en
stor oro inom dessa grupper. Det är oerhört viktigt att man tar vara på den
kunskap och erfarenhet som dessa grupper besitter, att man inte glömmer
bort dem inför det nya som man tror skall lösa alla problem.

Anf. 16 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag har någon gång på senare tid hört kritiken att detta med
husläkare skulle vara en modevåg. För egen del har jag varit inblandad i det
arbetet i 15 -17 år. Så väldigt modemässigt har det inte varit vare sig för mig
eller för det parti som jag företräder i regeringsarbetet.

I utvärderingen, som jag tror kommer att presenteras endera dagen, för
de tre åren 1988, 1989 och 1990 av husläkarverksamheten, som har prövats
i Stockholms innerstad och som har berört ca 50 000 patienter, är en av slut-
satserna att nästan alla inblandade distrikssköterskor är mycket nöjda med
detta arbete och anser att deras roll närmast utvecklats. På andra håll i landet
finns det emellertid en or® över att husläkaren skall komma att ta över upp-
gifter som distriktssköterskan är väl kvalificerad att utföra. Vi återkommer,
som sagt, till den diskussionen före sommaren.

Anf. 17 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Det är väldigt viktigt att man får klara riktlinjer för hur detta
arbete skall gå till väga. Också jag har följt arbetet i Stockholms innerstad,
och jag har sett hur projektet har fungerat. Jag har också kunnat konstatera
att det har fungerat väl och att det finns mycket positivt med det.

Det finns emellertid en stor ängslan i leden, och jag tror att det är väldigt
viktigt att man lyssnar på denna ängslan och att man framför allt i det här
sammanhanget tar vara på sjuksköterskornas kunskaper och erfarenheter.
Speciellt viktigt är det nu när deras yrkesroll alltmer framstår som mer själv-
ständig och dessutom är mer vetenskapligt förankrad genom bl.a. omvård-
nadsforskning och annat.

Anf. 18 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag har inte mycket att tillägga, men jag kan möjligen under-
stryka att det med ett husläkarsystem är viktigt för riksdagen att ta ställning
till hur mycket som skall vara bestämt nationellt sett, dvs. vilka faktorer som
skall vara gällande för hela Sverige och vilka faktorer som skall vara föremål
för lokala variationer, när man fattar beslut i landstingen eller i förekom-
mande fall i primärkommunerna. Denna fråga är naturligtvis viktig i ett land
som Sverige, där vi har valt att ha hälso- och sjukvården väldigt decentralise-
rad.

Enligt min uppfattning finns det ett antal frågor, som har att göra med pa-
tientens rättigheter m.m. och som jag hoppas att riksdagen i höst kommer att
ta ställning till. Det är emellertid mycket möjligt att de frågor som Margareta
Viklund har tagit upp är av den arten att de i huvudsak kommer att lösas
lokalt och efter lokala förhållanden.

Anf. 19 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Det är väldigt viktigt att man fortsätter att bygga på det förtro-
ende som de yrkesgrupper som jag har nämnt har i vårt samhälle och vilket
bygger på de stora insatser som dessa grupper har gjort i det nära samarbetet
med hem och familj och med samhället i övrigt. Jag hoppas att det kommer
att bli så även i fortsättningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1991/92:416 om efterbehandlingen vid operation av
bröstcancer

Anf. 20 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Margitta Edgren har frågat mig om jag ämnar ta initiativ så
att lymfdränagebehandling av lymfterapeuter blir utvärderad för att riksda-
gen skall kunna ta ställning till en anslutning av terapeuterna till sjukförsäk-
ringssystemet.

Armödem är en relativt vanlig komplikation hos kvinnor som opererats
för bröstcancer. En metod som introducerats för behandling av sådant ödem
är manuellt lymfdränage. Metoden är relativt ny och någon utvärdering
därav har ännu inte gjorts. Enligt vad jag erfarit har Cancerfonden beviljat
medel för att utvärdera metoden. Resultaten beräknas bli presenterade för
Cancerfonden under innevarande år.

I dag ges behandling med lymfdränage dels av sjukgymnaster med viss på-
byggnadsutbildning, dels av särskilda lymfterapeuter med en utbildning om-
fattande ca fyra veckor. Den behandling som ges av sjukgymnaster omfattas
av sjukförsäkringen, men däremot inte behandlingen av lymfterapeuter.

Eftersom behandlingen med lymfdränage håller på att utvärderas, anser
jag att resultatet därav bör avvaktas innan andra åtgärder vidtas.

Anf. 21 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Tack för svaret. Jag har en liten invändning. Det står i svaret
att metoden är relativt ny. Den utarbetades emellertid i början av 1900-talet

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

av Alexis Carroll och utvecklades på 30-talet av en dansk biolog som heter
Emil Vodder. Det finns alltså erfarenheter som tyder på att denna metod
fungerar.

Denna fråga är en typisk kvinnofråga och bröstcancer är den vanligaste
formen av cancer hos kvinnor. Trots att diagnostiska metoder har utvecklats,
inte minst tack vare mammografin, och trots att kirurgiska och radiologiska
behandlingar har utvecklats är vi fortfarande dåliga på att ta hand om dessa
kvinnor psykologiskt. Vi är dessutom utomordentligt dåliga på att ge dem
lindring mot den svullna arm som beror på stas av äggviteämnen efter opera-
tion.

Det finns lymfterapeuter utbildade enligt de gamla metoder som utveckla-
des av Emil Vodder på 30-talet och genom vilka kvinnorna får lindring. Det
handlar här om att dels minska lidande, dels spara pengar. Jag vill därför
veta om statsrådet delar min inställning att man bör påskynda arbetet i syfte
att få denna typ av behandling täckt av det normala sjukförsäkringssystemet.
Cancerfonden bidrar och det tycker jag är bra.

I dag ger sjukgymnasterna behandling, men det gör också arbetsterapeu-
ter, undersköterskor och sjuksköterskor.

Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation-BRO gjorde sommaren 1990
en enkät om detta, spridd över landet. Denna enkät visade att 21 landstings-
anställda sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och underskö-
terskor har gått igenom vårdskolan i Kungälv och kan detta. Jag vill att vi
försäkrar oss om att behandlingen på sikt kan ersättas via sjukförsäkringssys-
temet.

Anf. 22 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag känner mig med rätta korrigerad av Margitta Edgren i vad
gäller historiken bakom lymfdränaget. Vad jag närmast ville säga med mitt
svar är att metoden inte är utvärderad. Det var poängen i det hela. Det finns
i och för sig många metoder i internationell sjukvård som inte heller är utvär-
derade på annat sätt än genom ”trial and error”, för att använda ett utländskt
språk i detta sammanhang.

Jag förstår mycket väl att man vill påskynda vissa saker som aviseras av ett
och annat statsråd från denna talarstol. I det konkreta fallet har jag inhämtat
att Cancerfonden räknar med att få materialet från nämnda utvärdering
fram emot sommaren. Jag tror inte att det vore klokt av mig att påstå att det
går att påskynda det hela ytterligare. Materialet kommer fram relativt snart
och på grundval av detta får man därefter ta ställning till de frågor som Mar-
gitta Edgren har väckt.

Bland dem som arbetar med detta vet jag att det finns flera som tycker att
man skulle förbehålla sjukförsäkringssystemet de yrkesgrupper som har en
längre tids utbildning, än den här korta utbildningen. Den frågan får vi stu-
dera närmare.

Anf. 23 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag är mycket tacksam för det svaret och för den positiva in-
ställning som jag märker, åtminstone i den första delen av statsrådets svar.

Så länge behandlingen har effekt och inga extra svårigheter kan förorsakas

patienten utan endast minskning av lidande åtstadkoms, bör vi väl inte hänga
upp det hela på hur många utbildningsår man har bakom sig. Oftast har
dessa lymfterapeuter ändå en sjukvårdsbakgrund på lägre eller högre nivå.
Jag förstår dock och jag accepterar att jag inte kan få utförligare svar. Jag är
tacksam för de svar som jag har fått.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1991/92:489 om villkoren för legitimation som
psykoterapeut

Anf. 24 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Björn Samuelson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar att
vidta för att kompletteringsbesked åter ges till dem som söker värdera sin
utbildning i förhållande till kraven i legitimationsbestämmelserna för att er-
hålla legitimation som psykoterapeut.

Till grund för en legitimation som psykoterapeut kan ligga statlig psykote-
rapeutexamen eller sådan påbyggnadsutbildning som kan anses vara jämför-
bar med den statliga utbildningen. Den statliga utbildningen regleras genom
Universitets- och högskoleämbetets utbildningsplan för påbyggnadslinjen i
psykoterapi. Dessutom har socialstyrelsen i ett s.k. meddelandeblad nr 19/90
angett vissa riktlinjer beträffande utbildning för legitimation som psykotera-
peut. Av detta framgår bl.a. att vissa angivna förkunskaper skall kunna do-
kumenteras av den sökande för tillträde till sådan utbildning i psykoterapi,
som anses vara legitimationsgrundande. Universitets- och högskoleämbetet
har i sina föreskrifter fastställt villkoren för behörighet till att antas till på-
byggnadslinjen Utbildning i psykoterapi. Dessa föreskrifter tillämpas av so-
cialstyrelsen.

I behörighetsförordningen, senast från 1984, anges att ett beslut av social-
styrelsen om att avslå en ansökan om kompetensbevis skall innehålla uppgift
om i vilka avseenden kompetensen ansetts otillräcklig.

Genom dessa regler och riktlinjer finns det enligt min mening förutsätt-
ningar att erhålla information om vilka utbildningskrav som ställs för att er-
hålla legitimation som psykoterapeut.

Jag ser därför för närvarande inte att det behövs några särskilda åtgärder
med anledning av vad Björn Samuelson frågat. Skulle det senare visa sig att
verksamheten med kompletteringsbevis är av stor betydelse för att tillgodose
behovet av legitimerade psykoterapeuter, får jag naturligtvis studera frågan
närmare.

Anf. 25 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag tror nog att statsrådet for-
tare än kvickt får sätta sig ner och studera frågan närmare.

Situationen är följande. UHÄ läggs ned. Socialstyrelsen hänvisar till med-
delandebladet och säger att den inte längre talar om vilken kompletterings-
utbildning som behövs. En ambition inom utbildningspolitiken är ju att det

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

inte skall finnas någon återvändsgränd. En kompletteringsutbildning är en
sådan ansats.

Det är också viktigt för universitet och högskolor att få anvisning om vilket
kompletteringsbehov som finns för att de skall kunna erbjuda enstaka kurser
eller kursmoment till psykologer som behöver denna utbildning.

När jag ställde denna fråga tog jag kontakt med de fackliga organisatio-
nerna. Jag hade kontakt med enskilda psykologer som ville gå den här kom-
pletteringsutbildningen. Faktum är att de inte får besked vare sig från UHÄ
eller från socialstyrelsen. Vi har brist på psykoterapeuter i samhället, och
den statliga utbildningen är av ringa omfattning. Vi vet också att det, om vi
inte kommer till rätta med kompetensen, finns risk för att det uppstår ge-
schäft inom området.

Min fråga till statsrådet blir: Var skall psykologer få anvisning om den
kompletterande utbildning som de behöver för att bli legitimerade psykote-
rapeuter? Frågan kvarstår.

En psykolog som jag var i kontakt med hade vänt sig till kammarrätten för
att få besked, men det slog ju slint, eftersom det inte finns någon lag som
reglerar det här. Var skall psykologerna få besked? Det är viktigt att få svar
på frågan.

Anf. 26 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Björn Samuelson säger att frågan kvarstår. Det kan jag inte
hindra honom från att säga. Däremot har jag försökt att i mitt svar tala om
ur vilka källor man kan ösa kunskap på denna punkt. Jag avslutade med att
konstatera att jag, om det skulle visa sig att detta inte räcker, är beredd att
titta närmare på frågan.

Anf. 27 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Det sista statsrådet sade kan ju leda en bit på väg. Är det
statsrådets uppfattning att det är socialstyrelsens uppgift att lämna besked
till dem som vill ha reda på vilka kompletterande utbildningar de behöver,
eller är det någon annan myndighets uppgift? Vilken myndighet skall de
vända sig till?

Anf. 28 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag har ju i det svar som jag läste upp och som Björn Samuel-
son har tagit del av pekat på det meddelandeblad som socialstyrelsen har
gett ut. Jag påpekade också att man, om man har det oklart och ansöker om
kompetensbevis, enligt 1984 års behörighetsförordning skall få information
om vad som brister. Det är det svar jag har lämnat.

Anf. 29 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Då gör jag den tolkningen att statsrådet anser att det är en
uppgift för socialstyrelsen att ge dessa anvisningar till de psykologer som be-
höver sådana. Det är viktigt att vi får svart på vitt var de kan få information
som vill förkovra sig och bidra med den kompetens som så väl behövs i sam-
hället.

Får jag inte annat besked jämför jag statsrådet med ett norskt statsråd,

som fick en fråga i norska Stortinget vad han ville vidta för åtgärder med
anledning av en viss situation. Han gick upp och sade: Platt icke något. Stats-
rådet Könberg vill väl inte bli jämförd med ett sådant statsråd - ifrågava-
rande statsråd var för resten inte av borgerlig kulör.

Anf. 30 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Framför allt skulle väl inte min norska räcka till att ge ett svar
av den arten. Det svar jag har gett - jag upprepar det nu för tredje gången,
men det är inte mitt fel utan Björn Samuelsons som fortsätter att ställa frå-
gan - är att det finns anvisningar om de principiella riktlinjerna beträffande
utbildning för legitimation som psykoterapeut. Det finns en skyldighet för
socialstyrelsen att tala om var det brister, om någon ansöker om kompetens-
bevis och inte får det. Jag har gjort den bedömningen i mitt första, andra,
tredje och fjärde svar, att det här förhoppningsvis räcker. Är det inte så, skall
vi återkomma.

Anf. 31 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Jag tycker att det sista svaret var det redigaste av alla. Jag
tackar för det beskedet.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1991/92:479 om diskriminering av homosexuella

Anf. 32 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig om jag tänker medverka till att
diskrimineringen av homosexuella tas upp under ESK-processens uppfölj-
ningsmöte i Helsingfors.

Sverige tog i ett anförande vid ESK-mötet i Moskva i september 1991 om
den mänskliga dimensionen upp denna fråga. Vår delegation uttryckte då
Sveriges starka förhoppning att all kriminalisering och statlig diskriminering
av homosexuella snart skulle höra till det förgångna.

Vi kommer att undersöka förutsättningarna för att på nytt ta upp denna
fråga vid ESK:s uppföljningsmöte i Helsingfors.

Anf. 33 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. 18-19 medlemsländer
inom ESK har straffbelagt homosexualiteten. Det strider mot de mänskliga
rättigheterna. Det tror jag att utrikesministern och jag är överens om. Vad
det nu handlar om är att i Helsingfors få en precisering i dokumentet av att
också homosexuella skall omfattas av de MR-principer som man har anslutit
sig till.

Anser utrikesministern att det finns några hinder för att få upp denna fråga
i Helsingfors och få denna precisering av MR-frågorna i ESK-dokumentet?

Jag tycker att det var bra att Sverige agerade i Moskva förra hösten. Det
var alldeles utmärkt, men jag tror att Sverige nu måste ta nästa steg och för-
söka få upp frågan på det sätt som jag nämnt.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 34 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag har redovisat vår principiella inställning och det som Sve-
rige tidigare har gjort. Beträffande den fråga som Bertil Måbrink nu ställer,
om det finns några hinder, vill jag svara att den fortsatta processen i Helsing-
fors får utvisa om det finns några sådana. Jag känner inte till att det skulle
finnas hinder i dag. Frågan kommer att anhängiggöras hos den svenska dele-
gationen. Vi får se hur vi kan föra den vidare på det sätt som diplomatiskt
sker inom ramen för processen. Jag känner som sagt inte till några hinder,
men ESK-mötet är ju vid sin begynnelse. Vi får ta med denna fråga, så får
vi se vad vi kan göra.

Anf. 35 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! I Moskva agerade ILGA, de homosexuellas internationella
organisation, väldigt aktivt och lade fram en text, som jag skall be att få läsa
upp:

”De deltagande staterna anser att rätten för envar att leva i överensstäm-
melse med hennes eller hans sexuella inriktning är en grundläggande mänsk-
lig rättighet och kommer att vidta åtgärder för att undanröja och förebygga
diskriminering av personer vilken grundas på deras sexuella inriktning.

Uttrycket 'sexuell inriktning’ betyder sexuell dragning till en person av
samma kön, eller motsatt kön, oaktat om det kommer till uttryck i en fysisk
eller känslomässig form.”

Det är en sådan precisering som man vill ha in i MR-dokumentet. Hur ser
utrikesministern på en sådan formulering? Kan Sverige ta ett initiativ och
arbeta för det?

Anf. 36 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Jag vill inte ha någon åsikt om formuleringen, men jag kan
betona vad vi gjorde i Moskva. Jag vill också tillägga att jag tycker det var
alldeles utmärkt att Sverige tog upp frågan just i Moskva, eftersom det är ett
så att säga arv från den sovjetiska tiden, att det i många av de forna sovjetre-
publikerna finns kvar en artikel 121, som har varit en del av sovjetisk lagstift-
ning och som kriminaliserar frivilliga homosexuella förhållanden mellan
vuxna. Därför var det väldigt bra att denna fråga togs upp just i Moskva.

Anf. 37 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag är helt överens om det som utrikesministern avslutade
med att säga. Jag tolkar den här diskussionen positivt och som att Sverige,
genom att få in en precisering av att också homosexuella skall omfattas av
de MR-priciper som man har anslutit sig till, kommer att bidra till att föra
den här frågan ytterligare ett steg framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1991/92:480 om svenskt erkännande av
Makedonien

Anf. 38 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Olle Schmidt har mot bakgrund av den senaste utvecklingen
i Makedonien frågat mig om vilken tidsplan regeringen har för ett eventuellt
svenskt erkännande av Makedonien som självständig stat.

Jag har tidigare här i kammaren redogjort för de principer som styr svensk
erkännandepolitik. Dessa folkrättsliga principer - ett folk, ett territorium
samt en regering som förmår utöva kontroll över territoriet - delar vi med
många andra länder. Bedömningen av huruvida dessa tre kriterier föreligger
måste varje gång ske med hänsyn till omständigheterna i det konkreta fallet.
Någon plikt att erkänna nya stater, om förutsättningarna föreligger, finns
dock inte i folkrätten.

Tillsammans med andra regeringar står Sverige genom Jugoslaviens sön-
derfall och Sovjetunionens upplösning inför en ny utveckling i Europa. Sam-
tidigt har det internationella samfundet, inte minst inom EG:s och ESK:s
ramar, utvecklat nya samarbetsformer för att i nya europeiska stater säkra
respekt för gällande internationella regelverk.

De nya staterna förväntas sålunda acceptera och tillämpa de normer som
Europas stater har enats om i ESK:s Parisstadga. Regeringen har beträf-
fande erkännanden av nya stater i Europa funnit det angeläget att även den
svenska erkännandepolitiken utgör en del av dessa strävanden för en funge-
rande rättsordning i Europa.

Enligt regeringens synsätt är det också viktigt att beslut om erkännanden
växer fram gemensamt i det europeiska samfundet. Vidare bör erkännande
av en ny stat, i det här fallet i det upplösta Jugoslavien, bidra till framgång för
pågående fredsansträngningar, vilka som bekant Sverige stöder och deltar i.
Erkännanden bör således inte underblåsa pågående konflikt eller bidra till
skapandet av nya sådana.

Om Makedonien kan det sägas att republiken, som Olle Schmidt påpekar,
uppfyller de krav som EG:s s.k. Badinterkommission i december i fjol upp-
ställde för erkännande. En förhoppningsvis snar och fredlig lösning av hela
Jugoslavienkonflikten ser i dag ut att ha kommit närmare. Enligt min mening
är det angeläget att återstående erkännandefrågor ses i ett sammanhang. På
det sättet främjar omvärlden bäst en lösning av konflikten i Jugoslavien, var-
igenom samtliga jugoslaviska folks intressen tillgodoses.

Anf. 39 OLLE SCHMIDT (fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. Frågan är ak-
tuell. Det är bra att få utvecklat var regeringen står.

Tidigare erkände Sverige - efter viss tövan, måste jag säga - Kroatien och
Slovenien som självständiga stater. Nu har regeringen att ta ställning till lik-
artade spörsmål, inte bara när det gäller Makedonien, som min fråga gällde.
Makedonien slåss i dag återigen för sin egen självständighet. Man kämpar
för ett internationellt erkännande. Som utrikesministern vet är ju problemen
många. Inflationen är i det närmaste galopperande. Det råder råvarubrist

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

och brist på bensin, olja, matvaror och vissa mediciner. Man talar t.o.m. om
hungersnöd.

Strategin från Belgrads sida tycks vara att tvinga Makedonien på knä för
att man skall få in Makedonien i ett Storserbien eller i ett Minijugoslavien.
Här borde Sverige och den svenska regeringen agera kraftfullare och mer
öppet stödja Makedoniens rätt till självständighet. Dessutom bör man ha en
hög beredskap för ett formellt erkännande. Utrikesministern var själv inne
på att Makedonien uppfyller de formella kriterier som man från Sverige stäl-
ler upp.

Den bedömning som ledande politiker i dag gör - inte bara i Makedonien
utan även på annat håll - är att ett inernationellt erkännande också skulle
kunna verka stabiliserande i regionen. Jag vill därför fråga utrikesministern
om Sverige och den svenska regeringen under den närmaste tiden har för
avsikt att agera mer kraftfullt på olika internationella arenor för Makedo-
niens rätt.

Anf. 40 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):

Fru talman! Olle Schmidt har alldeles rätt i att erkännandet av Slovenien
och Kroatien tog sin tid. Det hade att göra med just pågående inbördeskrig
i Kroatien, EG:s fredsansträngningar i vilka Sverige mycket konkret har del-
tagit och deltar och det internationella samfundets strävan att påverka den
fruktansvärda situationen i Jugoslavien för att kunna få till stånd fredssamtal
och överläggningar mellan parterna. I det sammanhanget kan det sägas att
Slovenien fick vänta på händelseutvecklingen i Kroatien. Nu är det i viss mån
Makedonien som får vänta på att situationen i Bosnien-Hercegovina skall
klarna. Hela tiden ligger det inernationella samfundets fredsansträngningar
i botten. Det gäller att se till att Jugoslavienkrisen får en fredlig lösning, så
att det inte blir ett nytt slagfält i t.ex. Bosnien-Hercegovina. Både EG och
andra aktörer har därför avvaktat med ett erkännande av Makedonien. Dis-
kussionerna förs nu i den andan att man önskar se en samfällig erkännande-
politik gentemot Makedonien och Bosnien-Hercegovina.

Anf. 41 OLLE SCHMIDT (fp):

Fru talman! Jag vet att frågan är mycket känslig, och jag förstår också den
svenska regeringens försiktighet. Men ett agerande från ett litet land som
Sverige kan verka positivt för ett annat litet land och ses som ett stöd till det
demokratiska arbete och den självständighetssträvan som nu pågår.

Det finns bedömare som trots allt anser att om vi hade agerat snabbare,
hade blodspillan i Jugoslavien kanske kunnat minska redan tidigare. Med
tanke på att regeringen så tydligt har betonat det europeiska perspektivet
bör man också tänka på de små europeiska länder och stater, vilka nu formar
sin demokrati.

Jag tror att det skulle upplevas som ett starkt stöd om Sverige agerade litet
tydligare i den här frågan än vad man gör i dag i stället för att invänta EG:s
erkännande. Vi har ju ännu inte gått med i den europeiska gemenskapen.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1991/92:483 om det nya statsbidragssystemet och
musikkonservatoriet i Falun

Anf. 42 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Iréne Vestlund har frågat mig om utbildningsministern avser
att vidta åtgärder beträffande övergångsbestämmelserna så, att utbildningen
vid musikkonservatoriet i Falun faller inom ramen för vad kommunerna är
skyldiga att ersätta landstinget. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall besvara frågan.

Landstinget i Kopparbergs län har sedan 1966 anordnat en tvåårig högre
musikutbildning. Utbildningen är organiserad som en specialkurs i gymna-
sieskolan. Utbildningen är öppen för elever från hela landet, och intag-
ningen sker genom provspelning. Flertalet elever är 16-20 år.

I och med riksdagsbeslutet med anledning av förslag i propositionen Växa
med kunskaper får intagning till dagens specialkurser ske längst t.o.m. läs-
året 1994/95. Landstingen får vidare fortsättningsvis vara huvudmän för ut-
bildningar inom andra områden än naturbruk och omvårdnad, om så varit
fallet före den 1 juli 1992 och om utbildningen varit riksrekryterande och
fortfarande är det. Enligt 5 kap. skollagen har en landstingskommun rätt till
ersättning för sina kostnader från elevens hemkommun. I årets budgetpro-
position har regeringen föreslagit att detta även skall gälla specialkurser.

Som svar på Iréne Vestlunds fråga kan jag alltså säga att det i vart fall fram
t.o.m. budgetåret 1994/95 inte bör vara något problem med den interkom-
munala ersättningen. Enligt vad jag underhand har erfarit överväger lands-
tingskommunen i vilken form - inom det nya estetiska programmet eller som
fristående skola - denna utbildning skall bedrivas i framtiden.

Anf. 43 IRÉNE VESTLUND (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Ask för svaret. Det visar med
all önskvärd tydlighet att de kommuner som vid telefonkontakter med mu-
sikkonservatoriet svarat nej på frågan om de avser att lämna ersättning har
tolkat övergångsbestämmelserna fel.

Svaret från statsrådet Ask har understrukit detta. Det innebär också att
musikkonservatoriet med samma omsorg som tidigare kan sköta intagningen
till skolan och att det även i fortsättningen är elevernas möjligheter att ta till
vara utbildningen som är avgörande och inte en enskild kommuns vilja att
betala för eleven.

Detta är ett mycket positivt svar. Det visar med all tydlighet att det kanske
skall vara precis som statsrådet Ask säger, nämligen att man med mer om-
sorg bör läsa övergångsbestämmelserna.

Anf. 44 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag vill göra ytterligare en kommentar. I och med de många
förändringar som pågår är det många bestämmelser och frågor som inte blir
riktigt klarlagda eller där informationen brister. Jag skall naturligtvis se till
att skolverket får påpekandet att det uppenbarligen finns kommuner som
inte har uppfattat vad som gäller i detta fall.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 78

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 45 IRÉNE VESTLUND (s):

Fru talman! Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1991/92:488 om utdelningarna på börsnoterade
aktiebolag

Anf. 46 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jan Bergqvist har frågat mig vilka politiska slutsatser rege-
ringen drar när aktieägare i en arbetslöshetskris tar ut oförändrade eller
höjda utdelningar från företag som fått försämrat resultat.

Min slutsats är att detta inte är en fråga för regeringen. Det är ägarna i ett
aktiebolag som ytterst skall bestämma hur bolaget skall skötas. I ägarnas roll
ingår att ta ställning till styrelsens förslag om aktieutdelning. Det är mig
främmande att detta skulle vara en fråga för oss politiker. Regeringen skall
inte söka påverka beslut om aktieutdelningar i syfte att styra inkomstfördel-
ningen i samhället. Då skulle regeringen också ta på sig ett ansvar för hur
företagen sköts. Det vore fel.

Låt mig göra några ytterligare kommentarer.

Flera bolag tillämpar en långsiktig utdelningspolitik, som innebär att ak-
tieutdelningen jämnas ut över konjunkturcykeln. Det förklarar i ett flertal
fall att utdelningen hålls oförändrad eller höjs trots att rörelseresultatet i fjol
försämrades.

Aktiekapital är riskkapital - aktieägare riskerar att förlora en del av det
kapital som de investerat i aktier. I vissa fall går t.o.m. hela kapitalet förlo-
rat. Aktieutdelningar är det sätt som bolaget har för att ersätta aktieägarna
för att de tillhandahåller aktiekapital.

Den genomsnittliga aktieutdelningen i Sverige har varit låg i ett internatio-
nellt perspektiv. Först under de senaste åren har den börjat komma i paritet
med vad som gäller i omvärlden. Det är naturligt för de svenska bolagen att
närma sig de internationella förhållandena.

Direktavkastningen, dvs. aktieutdelningen i förhållande till aktiernas
värde, var 1991 genomsnittligt inte högre än drygt 3 %. Man bör dock natur-
ligtvis vara medveten om att direktavkastningen utgör endast en del av aktie-
ägarens totala avkastning. Den totala avkastningen, som även inkluderar
värdeförändringar på aktierna, har varit dålig under de båda senaste åren -
+ 8 % under 1991 och -30 % under 1990 - efter att genomsnittligt ha varit
bra under 1980-talet.

Att bolag lämnar aktieutdelning till sina ägare torde bidra till högre effek-
tivitet på kapitalmarknaden, eftersom aktieägarna då får en möjlighet att
bedöma hur de utdelade medlen bäst bör investeras. De sänkta skattesatser
som skattereformen medförde verkar i denna riktning. Detta är av särskild
relevans för aktieutdelningar i företag som inte har så stort behov av medel
för egna investeringar.

Jag konstaterar avslutningsvis att styrelsen i några bolag som har drabbats

av allvarliga problem har föreslagit bolagsstämman att utdelning inte skall
lämnas för verksamhetsåret 1991.

Anf. 47 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Det är med stor
spänning som jag har väntat på vad finansministern skulle svara på denna
fråga. Vi vet att finansministern tar avstånd från höga OB-ersättningar. Men
det svar som jag nu får innebär att höga aktieutdelningar inte är en fråga som
politiker bör ha någon uppfattning om.

Finansministern hutar åt löntagarna att de skall hålla igen. Ungdomarna
blir tillsagda att de skall gå med på löner som ligger under de avtalsenliga för
att slippa arbetslöshet. De som hade hoppats på deltidspension får veta att
de får betala denna själva eller också fortsätta att arbeta.

På område efter område talar Anne Wibble om för löntagarna att det
kärva läget kräver kärva åtgärder. Men när det gäller aktieägarna är det
främmande för Anne Wibble att säga någonting över huvud taget. Då tar
den här regeringen på sig silkesvantarna.

Vi har en arbetslöshetskris som innebär att tusentals människor avskedas
från de stora företagen. Den fråga som jag då tycker är rimlig att ställa är
följande: Är det verkligen riktigt och rimligt att aktieägarna sitter på bolags-
stämmorna och beviljar sig oförändrade eller i vissa fall t.o.m. höjda aktieut-
delningar i en sådan situation?

Anf. 48 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Om Jan Bergqvist vill diskutera den ekonomiska politikens
uppläggning skall jag med glädje göra det. Jag hade nyligen en diskussion i
kammaren med andra företrädare för Jan Bergqvists parti. Och jag är fullt
medveten om att Jan Bergqvist har en helt annan syn på den ekonomiska
politiken än jag.

Min slutsats av det som nu sades är att Jan Bergqvist egentligen vill att
regering och riksdag skall fatta beslut om alla priser, löner, aktieutdelningar,
hyror och liknande, dvs. ekonomiska ersättningar i hela samhället. Detta
vore ett utomordentligt stort steg tillbaka från den relativt väl fungerande
ekonomi som vi har i Sverige. System av sådant slag har prövats i andra län-
der, och där är man nu på full flykt ifrån dessa system, just därför att de
medverkar till att skapa betydande arbetslöshet och stora välfärdsförluster.

Jag anser, vilket framgår av mitt svar, att priser, löner, hyror, aktieutdel-
ningar och andra liknande ersättningar bör beslutas av de involverade. I
fråga om aktieutdelningar handlar det om förslag från styrelsen till bolags-
stämman. I fråga om löner handlar det om avtal mellan arbetsmarknadens
parter. Och i fråga om hyror handlar det om avtal mellan involverade parter.

Jag tycker alltså att detta är en fråga som icke vare sig Jan Bergqvist eller
jag bör lägga oss i. Det skulle föra över i en ekonomi, som på ett avgörande
sätt skiljer sig från en väl fungerande marknadsekonomi. Det skulle inne-
bära en stor förlust just för de människor som vill ha jobb.

Anf. 49 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Vad jag vill är att regeringen omedelbart i papperskorgen
skall kasta sina planer på att ytterligare sänka skatten för aktieägarna och

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar pä frågor

att helt avskaffa förmögenhetsskatten för aktieägare och andra kapitalägare.
Detta går bara inte ihop, Anne Wibble.

Anne Wibble hänvisade till den ekonomiska debatten. Där sade hon föl-
jande:

”Man skulle kunna få större omedelbar effekt - här skulle jag vilja ställa
en fråga till Allan Larsson - om man också kunde använda flerskift, helgar-
bete och liknande, utan det kraftiga tillägg för obekväm arbetstid som finns
i reglerna i dag. Jag tycker att det är djupt beklagligt. Det går ut över de
arbetslösa som inte får något jobb att vissa fackliga organisationer tycks
måna mer om OB-tilläggen än om jobben.”

I detta sammanhang är finansministern alltså ute och fördömer OB-till-
lägg, som hon anser vara alldelels för höga. Men när det gäller aktieutdel-
ningar, som aktieägarna nu tar ut i ett läge då man kastar folk ut i arbetslös-
het, har hon ingenting att säga annat än att det är främmande för henne att
hon skulle behöva uttala sig om den saken. Detta är ett upprörande förhål-
lande, och jag tycker att det hade varit rejält och riktigt om landets finansmi-
nister också hade sagt detta.

Anf. 50 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Frågan om OB-tilläggen debatterades vid frågestunden i förra
veckan. Jag sade då, precis som jag sade i den andra riksdagsdebatten, att
detta är en fråga för arbetsmarknadens parter och skall så vara. Jag nämnde
att när regering och riksdag gör en kraftansträngning för att få ut fler jobb
av tidigarelagda investeringar, tycker jag att det vore angenämt och angelä-
get om också arbetsmarknadens parter funderade över om de kunde göra
någon extraordinär insats för att ge fler människor möjlighet att få jobb och
slippa arbetslöshet.

När det gäller frågan om aktieutdelningar vill jag gärna nämna att en oer-
hört viktig aspekt i detta sammanhang är de mindre och medelstora företa-
gens möjligheter att över huvud taget anskaffa riskkapital, så att de kan er-
bjuda fler människor jobb och dessutom undvika att permittera en del perso-
ner som redan har jobb.

Jag tycker att Jan Bergqvist i stället skall fundera över detta. Vilka möjlig-
heter har företagen att anskaffa investeringskapital så att de kan erbjuda fler
jobb?

I den skattereform som Jan Bergqvist och jag medverkade till var detta en
oerhört viktig aspekt. Och vi båda deltog i en debatt, som gick ut på att skat-
ten på utdelningar skulle göras något mindre än den tidigare var just för att
underlätta expansion i företagen.

Anf. 51 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Finansministern säger att situationen är sådan att det finns
extraordinära skäl för löntagarna att överväga att avstå från OB-ersätt-
ningar, extra ersättningar som utgår för att man arbetar på kvällar och nätter.
Då frågar man sig: När människor kastas ut i massarbetslöshet, finns det då
inte extraordinära skäl för aktieägarna i de företagen att överväga att avstå
från att ta ut en oförändrad utdelning och i stället låta pengarna vara kvar i

företagen och investera dem så att man kan behålla fler i arbete än vad som
nu sker?

Jag tycker att det är mycket märkligt att finansministern går ut med pek-
pinnar och talar om både det ena och det andra för löntagarna men inte har
någon som helst kritik att rikta mot hur aktieägarna uppträder.

Anf. 52 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Låt mig upprepa det som jag nämnde och som Jan Bergqvist
rimligen borde vara något så när införstådd med: Aktieutdelningar utgör en
mycket liten del av ersättningen i olika företag. Genomsnittligt har avkast-
ningen uppgått till ungefär 3 % per år.

Jag tror uppriktigt sagt inte att Jan Bergqvist har någon riktigt bra före-
ställning om vilka små möjligheter som skulle erbjudas om man under ett år
avstod från aktieutdelning. Då skulle man långsiktigt försämra företagens
möjligheter att över huvud taget skaffa sig riskkapital, som medverkar till
att ge fler människor jobb.

Den principiella uppfattning som jag har givit uttryck för här är precis den-
samma som när det gäller OB-tilläggen, som Jan Bergqvist jämförde med:
Detta är en fråga för parterna. Det har jag upprepat ganska många gånger
på frågor som ställts av många av Jan Bergqvists partivänner. Aktieutdel-
ningen är en fråga för styrelsen och bolagsstämman i företaget. Om båda
dessa saker gäller att det skall så vara.

Anf. 53 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Det är en fråga för parterna, ja. Men finansministern hade
ändå en väldigt bestämd uppfattning om det här med OB-tilläggen. När det
gäller aktieägarna har hon inte motsvarande bestämda uppfattning.

Anne Wibble säger att jag inte har någon föreställning om hur mycket det
gäller. Jag vet ju att det i de 90 företag som jag åberopat i min fråga handlar
om en utdelning på mellan 9 och 10 miljarder kronor.

Finansministern sade sedan att vi behöver investeringskapital. Ja, visst be-
hövs det. Men skrinlägg då planerna på att sälja ut de statliga företagen på
aktiemarknaden! Det kommer att dammsuga marknaden på det riskvilliga
kapital som kan ställas till företagens förfogande för utbyggnad. Det sämsta
vi kan göra i den situation som vi får framöver är att kasta ut de statliga före-
tagen för försäljning och därmed beröva de andra, privata företagen möjlig-
het att bygga på sitt kapital.

Anf. 54 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag är helt medveten om att Jan Bergqvist anser att det är bra
att staten äger företag. Jag har motsatt uppfattning. Jag tycker att det i en
marknadsekonomi är bra att det finns privata ägare till företagen. Staten har
en helt annan roll - staten bestämmer reglerna, och som domare skall staten
sedan inte vara med och spela i något av lagen.

Om jag får dra en politisk slutsats av det som Jan Bergqvist hittills har
sagt vill jag säga att det mycket starkt liknar det förslag som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen lade fram för riksdagen under våren 1990,
den s.k. stopp-propositionen, där man föreslog lönestopp, strejkstopp, hy-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

resstopp, aktieutdelningsstopp, prisstopp och möjligen ytterligare något
stopp. Om detta är den politiska slutsats som Jan Bergqvist drar av sina olika
utläggningar är jag mycket glad och tacksam över att vi inte inte har samma
uppfattning.

Anf. 55 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! Vi har säkert olika uppfattningar i en lång rad samhällsfrågor,
inkl, frågan om statliga företag, som Anne Wibble nämnde.

Men även om Anne Wibble har en mer negativ syn på att samhället kan
äga våra basindustrier, osv., borde hon ändå tänka sig för i sin roll som fi-
nansminister. Om man nu kastar ut de statliga företagen på marknaden för
att sälja dem betyder det att marknaden dammsugs på riskvilligt kapital, som
de privata företagen kan behöva för att klara en utbyggnad eller investe-
ringar. Det blir inte mycket kvar för de övriga till att bygga ut verksamheten
eller få ytterligare riskvilligt kapital. Den saken borde finansministern fun-
dera över - det är en viktig fråga.

Anf. 56 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jan Bergqvist kan vara alldeles lugn - vi funderar mycket över
frågor av den karaktär som Jan Bergqvist nu tar upp. En av de slutsatser som
jag drar är att det är oerhört angeläget att öka det privata sparandet, så att
det blir större tillgång på riskkapital. Därutöver skulle det vara utomordent-
ligt angeläget att få in utländskt riskkapital i Sverige. Det når man inte ge-
nom att lagstiftningsvägen eller på annat sätt begränsa avkastningen på detta
riskkapital - det skulle vara en oerhört negativ åtgärd med utgångspunkt i
att det är önskvärt att anskaffa riskkapital så att företag kan investera och ge
fler jobb.

Anf. 57 JAN BERGQVIST (s):

Fru talman! I den skriftliga fråga som jag lämnade in förra veckan frågade
jag vilka politiska slutsatser som finansministern drar av det förhållandet att
aktieutdelningarna är oförändrade eller i vissa fall t.o.m. höjs i företag som
går sämre och som samtidigt avskedar människor. Vi har då fått veta att det
är fullständigt främmande för finansministern att ha någon som helst upp-
fattning om detta - jag har i andra sammanhang inte uppfattat finansminis-
tern som någon pastor Jansson.

Men låt mig för min del redovisa den politiska slutsatsen av detta. Den är:
Lägg bort planerna på att sänka skatten på aktieutdelningar från 30 till 25 %!
Lägg bort planerna på att avskaffa förmögenhetsskatten! Det är inte sådana
reformer som vi behöver för framtiden - vi behöver reformer för arbete och
utveckling.

Anf. 58 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag är väl införstådd med att Jan Bergqvist och hans parti mot-
sätter sig alla typer av skattesänkningar. Jag beklagar det - jag tror att det
är en av de saker som just skulle driva utländskt intresse från Sverige och
medverka till att förlänga dagens problem på arbetsmarknaden.

Min principiella uppfattning är, som jag har sagt nu ett par gånger, att pris-

bildningen bör ske på marknaden och icke lämpar sig för inblandning av poli-
tiker.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1991/92:460 om bistånd till Kina

Anf. 59 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Bertil Måbrink har frågat mig om det är för att den kinesiska
regimen respekterar de mänskliga rättigheterna som den belönas med
svenskt bistånd.

Om Bertil Måbrink i sin fråga med belöning syftar på den omskrivna
BITS-krediten till ett telekommunkationsprojekt i Kina, vill jag återigen be-
tona att den nuvarande regeringen av omständigheterna tvingades att effek-
tuera ett av den tidigare regeringen de facto redan fattat beslut.

Med undantag av denna kredit har inga nya biståndsinsatser beslutats, och
biståndet i övrigt till Kina kan i allt väsentligt sägas ha varit fryst alltsedan
massakern på Himmelska fridens torg sommaren år 1989.

Detta innebär dock inte att den svenska regeringens avsikt därefter skulle
ha varit att fullständigt stoppa allt besöksutbyte och alla kontakter med
Kina. Medmänskliga hänsyn vid exempelvis katastrofsituationer utgör och
kommer naturligtvis även fortsättningsvis att utgöra ett viktigt element i de
svenska biståndspolitiska övervägandena, liksom det faktum att vi såsom
medlemmar av det internationella samfundet har förpliktelser att lämna bi-
drag till exempelvis viktiga FN-organ i dessas biståndsverksamhet världen
över och därvid också i Kina.

Ett konkret exempel är svenska insatser vid återkommande naturkatastro-
fer i Kina, ett annat långivning till landet via exempelvis Världsbanken och
Asiatiska utvecklingsbanken. För användning av dessa lån gäller speciellt ut-
arbetade, relativt restriktivt hållna riktlinjer. För närvarande skall följande
sektorer prioriteras: miljö, ekonomiska och institutionella reformer, utveck-
ling av mänskliga resurser samt fattigdomsbekämpning. Denna biståndspoli-
tiska prioritering med tillägg för främjande av pluralism och skydd av mänsk-
liga rättigheter instämmer den svenska regeringen i. Så länge frysningen
upprätthållits har det dock inte varit aktuellt att tillämpa principerna i ett
bilateralt sammanhang.

MR-situationen i Kina är klart otillfredsställande, vilket den svenska rege-
ringen också har påtalat i en rad sammanhang, både i direkta kontakter med
kinesiska företrädare och i FN:s generalförsamling och i FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna.

Trots dissidenträttegångar, avrättningar och annat förtryck, som vi alltid
kommer att protestera emot, kan i den pågående utvecklingen emellertid
också svaga ljuspunkter skönjas. Tecken finns på att oliktänkande nu har
vissa möjligheter att ge uttryck för uppfattningar, som inte helt överensstäm-
mer med de officiellt sanktionerade, och bilden är således inte entydigt
mörk. I den kinesiska ledningen finns dessutom nu uppenbarligen krafter
som förknippas med landets ekonomiska reformivrare och som, om dessa

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

tillåts verka, på sikt kan komma att medverka också till en politisk ”upp-
mjukning”. Detta är givetvis en utveckling som vi från svensk sida har anled-
ning att välkomna. De politiska konsekvenserna av ett ökat ekonomiskt re-
formarbete förefaller med andra ord börja göra sig gällande.

Under hösten 1990 lättade flertalet OECD-länder på sina restriktioner be-
träffande biståndssamarbetet med Kina. EG hävde embargot på nya insat-
ser, och i Sverige togs beslut om ett successivt frisläppande av frysta krediter,
och möjlighet gavs till aktivering av tidigare beredda biståndsinsatser samt
till beredning av vissa nya insatser. Den nya regeringen kom dock åter att
inta en mer restriktiv hållning.

EG:s utrikesministrar beslutade den 17 februari i år om en fortsatt gradvis
normalisering av biståndet till Kina. Vid beslut om nytt bistånd skall enligt
de nya riktlinjerna i princip samma kvalitativa kriterier gälla som för Världs-
banken och hänsyn dessutom tas till bl.a. vissa MR-aspekter.

Det är min uppfattning att Sverige måste verka för att en fortsatt fördju-
pad MR-dialog blir möjlig.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringens ansträngningar att inleda en
MR-dialog med Kina har lett till att en forskargrupp från Kina för närva-
rande är på besök i Sverige på inbjudan av UD och Stockholms universitet
för att studera den svenska synen på mänskliga rättigheter. I övermorgon
kommer jag själv att träffa gruppen och välkomnar varmt denna möjlighet
till tankeutbyte på MR-området. Jag hoppas också att ytterligare förutsätt-
ningar skall skapas framöver för en intensifiering av såväl MR-dialogen som
av annat samarbete med Kina.

Anf. 60 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag tackar biståndsministern för det långa, utförliga svaret.

Min uppfattning är - jag bygger den på Amnestys rapporter - att ingen
förbättring har skett när det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina sedan
massakern på Himmelska fridens torg 1989. Det finns, som biståndsminis-
tern här nämnde, tecken, men det är ju så litet! Men det är klart att man
kan gripa tag i varje sådant litet halmstrå och positivt tänka att utvecklingen
kanske kan gå i demokratisk riktning och att de gamla herrarna så små-
ningom också kan komma att få sin dom av folket för alla de brott som de
under årtionden har begått mot de mänskliga rättigheterna.

Det handlar också om Tibet, som fortfarande är ockuperat av Kina - den
kinesiska ockupationsmakten går fram med brutalitet mot det tibetanska fol-
ket. Där har inte heller skett någon förbättring.

Jag förstår att Världsbanken ger ett visst bistånd till Kina. Det är mycket
konkret uttryckt på vilka områden det sker, och där kommer Sverige natur-
ligtvis inte undan - vi är medlemmar i Världsbanken och ger bidrag till dess
verksamhet. Jag förstår problematiken där när det gäller det multilaterala
biståndet. Men jag hoppas att det inte inom den närmaste tiden finns anled-
ning att utveckla ett bilateralt bistånd med Kina, utan att frysningen här
kommer att bestå ända tills vi har konkreta bevis för att det i hela Kina pågår
en demokratiseringsprocess och inte bara en demokratisering på ytan som
Deng och Li Peng här tydligen har satt i gång för att försöka visa att det är
en reformprocess på gång - det är det inte, enligt min uppfattning.

Anf. 61 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag tror inte att det egentligen råder några delade meningar
mellan Bertil Måbrink och mig när det gäller vad som har skett eller sker i
Kina. Vad jag sade i mitt svar var inte att de vederstyggliga dissidenträtte-
gångarna och avrättningarna nu skulle ha upphört. Jag sade bara att vissa
ljuspunkter nu kan skönjas - tecken finns på att oliktänkande har vissa möj-
ligheter att nu ge uttryck för uppfattningar. Jag kan hålla med om att det
verkligen är fråga om ”vissa”.

Jag sade också att det är fråga om ”svaga” ljuspunkter. Men vi kan väl,
Bertil Måbrink, ändå vara överens om att det i det nattsvarta mörkret trots
allt ligger någonting positivt i att konformismen och förtrycket nu är av den
arten att folk ändå vågar och börjar ge uttryck för att man tycker något annat
än den totalitära regimen.

Jag menar att man alltid öppet och ärligt måste våga resonera om hur man
bäst påskyndar en konkret liberalisering. Gör man det genom att enbart på
åskådarplats sitta och vänta på att de krafter som vill rätta, fria och öppna så
att säga skall få egen syresättning, eller kan man kanske rent utav genom
vissa kontaktet på något sätt hjälpa den här typen av frihetskämpar och på-
skynda den politiska pluralismen?

Jag tror att Bertil Måbrink och jag är ganska överens om att det vi gör i
Vietnam ändå är rim och reson. Vi tror ju att satsningen på marknadseko-
nomi, på den ekonomiska pluralismen, där skall bringa fram den politiska
pluralismen. Det är väl ändå inte helt otänkbart att samma mekanismer kan
komma att göra sig gällande i Kina.

Anf. 62 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag är nog överens med biståndsministern. Jag tror att det
som nämns i svaret om att man inte skall stoppa allt besöksutbyte och alla
kontakter med Kina är väldigt viktigt. Jag har inte heller ifrågasatt den typen
av kontakter med Kina. Detta är viktigt, inte minst med tanke på att det ger
oss möjlighet att ha kontakt med de människor, de grupper och de organisa-
tioner som nu driver en opposition mot förtryckarregimen i Kina - jag tycker
att man kan kalla den nuvarande regimen en förtryckarregim. Jag menar att
det måste finnas möjligheter att med biståndsmedel understödja just dessa
människor. Dessa människor slåss för mänskliga rättigheter, och mänskliga
rättigheter utgör en viktig del av vårt bistånd. Skulle det inte vara möjligt
att använda biståndet på det sättet? Man skulle på så sätt kunna påskynda
processen. Jag tror att det är viktigt att man understödjer detta arbete på
olika sätt, genom kontakter, genom bistånd, osv.

Anf. 63 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag håller verkligen med Bertil Måbrink om att man inte skall
stoppa allt besöksutbyte. Vi måste se till att det finns ett fönster öppet, ge-
nom vilket vi kan komma till tals. Nu kommer jag och andra att få möjlighet
att samtala med den grupp som för närvarande är i Sverige. Jag kommer un-
der samtalen naturligtvis att ta upp MR-förhållandena och det som sker i
Kina och som vi här har utbytt åsikter om. I det sammanhanget måste man
naturligtvis fundera över om man inte rent av kan komma längre om man

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

inte enbart nöjer sig med att tala utan också är beredd att vidta vissa åtgär-
der.

Bertil Måbrink frågar om man inte skulle kunna stötta dessa MR-grupper,
dessa dissidenter, med bistånd, men jag måste, fru talman, säga att jag tror
att det är väldigt svårt. Däremot kanske man skulle kunna stötta dem indi-
rekt på något sätt.

Anf. 64 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Naturligtvis är det önskvärt med en liberalisering av ekono-
min, och det är ju vad som pågår i Kina nu. Men man måste vara försiktig,
eftersom detta kan vara ett sätt att försöka komma undan den internationella
kritiken mot brotten mot de mänskliga rättigheterna. Detta är vi överens
om. Okej, man kan understödja och vara vaken inför den liberalisering av
ekonomin som pågår, precis som i Vietnam. Vietnam förbryter sig som be-
kant fortfarande mot de mänskliga rättigheterna, men inte i samma omfatt-
ning som Kina. Man kan enligt min uppfattning inte mäta brotten mot
mänskliga rättigheter, utan oavsett hur omfattande de är, om de är stora eller
små, så är de lika avskyvärda.

Det är bra att den här MR-gruppen, den här forskargruppen, kommer hit
till Sverige, och jag hoppas att regeringen talar om för gruppen vad vi anser
om det som pågår i Kina. Det kan ju också vara så att de gamla makthavarna
för att få till stånd ett ekonomiskt utbyte skickar ut sådana här grupper. Det
har ju som bekant hänt förr. Tidigare existerande länder, som nu är borta,
gudskelov, har ju använt sig av sådana här metoder, så man måste därför
vara vaksam mot sådant. Vi skall naturligtvis ändå ta emot gruppen när den
kommer, men vi bör tala om vad vi tycker.

Anf. 65 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag håller med Bertil Måbrink om att man naturligtvis måste
vara uppmärksam när man tar emot den här typen av grupper, men jag kan
försäkra Bertil Måbrink om att vi vet vad vi skall tala med gruppen om.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1991/92:484 om den befarade svältkatastrofen i
södra Afrika

Anf. 66 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vilka insatser regeringen
förbereder för att förebygga den befarade svältkatastrofen i södra Afrika.

De första signalerna om en omfattande torka i södra Afrika fick vi i ja-
nuari. Därefter har vi genom SIDA:sbiståndskontor och från FN fått en kla-
rare bild av situationen land för land. Det har vid dessa kontakter framkom-
mit att situationen är utomordentligt allvarlig och att den förvärrats under
februari och mars. Det står således klart att torkan i södra Afrika har en
sådan omfattning att den kommer att förorsaka en allvarlig kris vad avser
spannmålsförsörjningen. I regionen bor ca 90 miljoner människor. Den stora

folkmängden i kombination med svaga ekonomier och outvecklad infra-
struktur samt stora flyktingströmmar gör att effekterna av torkan kan bli för-
ödande.

Någon komplett och tillförlitlig bild av spannmålsförsörjningen i de olika
länderna finns ännu inte. FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO)
och World Food Programme (WFP) har i uppdrag att snarast inkomma med
en mer detaljerad rapport om försörjningsläget. I samband med detta kom-
mer en delegation att den 23 mars inleda en omfattande resa i regionen i
syfte att kartlägga skördeutfallet och omfattningen av planerad import samt
fastställa behovet av livsmedelsbistånd. I uppdraget ingår även att under-
söka infrastrukturens kapacitet i de olika länderna. En första rapport där-
ifrån beräknas föreligga i början av april. Enligt den preliminära bedömning
som FAO har gjort kommer ca 6 miljoner ton majs att behöva importeras
till en kostnad av 10-20 miljarder kronor. Till denna kostnad skall läggas
kostnaderna för transporter, distribution, magasinering, m.m. av importe-
rade livsmedel. Katastrofinsatsen är således inte begränsad till att enbart
omfatta livsmedel utan inbegriper insatser i infrastruktur och mottagnings-
kapacitet. Även Världsbanken står i beredskap att ställa resurser till förfo-
gande för omedelbara inköp.

Sverige har genom sitt stora engagemang på biståndsområdet i de drab-
bade länderna ett särskilt ansvar att hjälpa till. Samtidigt måste vi inse att
katastrofsituationen är av en sådan omfattning att det kommer att krävas
mycket stora insatser för att undvika en svältkatastrof. Av det skälet stödjer
vi en samordnad internationell aktion. Vi har också varit i kontakt med FN:s
nye katastrofsamordnare Jan Eliasson och uttryckt vår oro över situationen
samt föreslagit att han sammankallar till ett internationellt möte med givare
och berörda länder snarast efter det att FAO/WFP presenterat sin rapport.
Från svensk sida har SIDA inlett förberedelser för hur vi skulle kunna med-
verka i en sådan bred, internationell aktion.

Anf. 67 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag tackar Alf Svensson så mycket för ett utförligt svar.

Det är ytterst allvarliga rapporter som nu kommer om livsmedelssituatio-
nen i södra Afrika. Den hårda torkan riskerar att leda till en mycket omfat-
tande svältkatastrof i länder där människorna redan är mycket hårt drab-
bade. Helt klart behövs en stor internationell aktion, och en sådan planeras
också, som vi har läst. Jag menar att det finns en risk med att nu avvakta
med insatser. Vi vet hur intresset är fokuserat på andra delar av världen -
det forna Sovjet, Östeuropa m.fl. områden liksom för övrigt området runt
Afrikas horn, där en svältkatastrof också kan konstateras och är mycket all-
varlig.

Jag vill nu framhålla just södra Afrika, där Sverige genom sitt långvariga
och nära samarbete har ett särskilt ansvar. Vi har kännedom om dessa län-
der, och vi har kanaler. Tyvärr har regeringen i budgetpropositionen skurit
ner landramarna till just de här länderna. Det gäller kanske framför allt Mo-
zambique och Tanzania, men en urholkning av landramarna har skett även i
fråga om Zimbabwe och Namibia genom att summorna för dessa länder har
förblivit oförändrade. Detta är synd, eftersom katastrofförebyggande arbete

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

med fördel kan ske i samband med eller i anslutning till det reguljära samar-
betet.

Jag ställde med avsikt frågan om det förebyggande arbetet, inom vilket vi
bilateralt kan göra insatser. Jag skulle gärna vilja att biståndsministern något
ytterligare kommenterade detta.

Anf. 68 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag kan hålla med Lena Hjelm-Wallén om att det ligger en risk
i att ”avvakta”, som Lena Hjelm-Wallén uttryckte det. Jag tycker emellertid
knappast att regeringen skall bli beskylld för att avvakta. Jag sade i mitt svar
att en delegation den 23 mars kommer att inleda en omfattande resa, och jag
tror inte att vi har delade meningar om att det är klokt att försöka samordna
dessa insatser, eftersom mottagningskapaciteten, som jag också nämnde,
inte alltid är den man kunde önska.

När Lena Hjelm-Wallén talar om landramarna förmodar jag att det är Mo-
zambique som avses. Lena Hjelm-Wallén kan ju omöjligt mena att vi har
skurit ner landramen när det gäller exempelvis Zambia - det förhåller sig ju
precis tvärtom. Men jag är också helt övertygad om att min företrädare är väl
underkunnig om att det inte bara handlar om landramar. För innevarande
budgetår går exempelvis 325 milj.kr. utöver landramen till övrigt bistånd till
Mozambique; landramen var alltså 475 milj.kr.

Jag kan försäkra om att vi inte på något sätt sitter passiva bilateralt. Men
vad gäller den här stora katastrofinsatsen för hela den här regionen tror jag -
ja, jag är faktiskt övertygad om - att det är klokt att se till att den är interna-
tionellt samordnad.

Anf. 69 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Även jag menar att det är bra att delta i den internationellt
samordnade aktionen, och jag har heller ingen kritik mot att regeringen av-
vaktar information från dem som nu är där nere och gör undersökningar i
samband med resor. Vad jag ville säga var att förebyggande katastrofarbete
kan ske, och det kan ske i anslutning till vårt reguljära samarbete. Det hand-
lar nämligen inte bara om att se till att livsmedel importeras, utan det hand-
lar om hamnar, vägar, hela transportkapaciteten, magasinering, att över hu-
vud taget ordna upp allt detta, och man bör sätta i gång redan nu, eftersom
man vet att detta kommer att behövas. Det är därför jag betonar de förebyg-
gande åtgärderna. Det är då synd att signalen till dessa länder är att vi skall
dra ner det reguljära biståndssamarbetet.

Anf. 70 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag är litet förvånad över att Lena Hjelm-Wallén säger att det
skall bli fråga om en minskning till dessa länder. Jag repeterar att det faktiskt
är fråga om en ökning. Titta på Zambia! Som vi alla mycket väl vet behövs
det också vissa signaler till ett land som Mozambique. Jag står mycket frankt
fast vid att det landet nu behövde en signal, och jag menar faktiskt att också
Tanzania, även om det inte är ett land som är involverat i den här problemati-
ken, nu behövde en signal om att det också fordras krafttag i dessa motta-
gande länder, så att det bistånd som kommer dit gör största möjliga nytta.

Jag kan försäkra Lena Hjelm-Wallén om att jag allt oftare möter biståndsar-
betare som tackar för att vi gav den här signalen.

Låt mig också till slut säga att SIDA ju i Maputo faktiskt har en katastrof-
handläggare på plats, och de vi har verksamma i biståndsarbete där nere sit-
ter som jag sade tidigare inte med armarna i kors, utan de är naturligtvis
beredda på att göra en bilateral insats.

Anf. 71 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag vet att vi har biståndsarbetare som arbetar dag och natt
på ett mycket fint sätt. Men det är ju så, och det vet Alf Svensson, att man
drar ner på det reguljära biståndssamarbetet. Det är alldeles tydligt vad gäl-
ler Tanzania och Mozambique, men det sker även, realt sett, i fråga om Zim-
babwe och Namibia. Däremot har jag inte nämnt Zambia, eftersom jag vet
att det i det sammanhanget har skett en viss ökning.

När man i en sådan här situation genomför en neddragning av det regul-
jära biståndet, bör man se till att kompensera länderna på andra anslag. Ett
sätt skulle kunna vara att ge Mozambique skuldlättnader, att Mozambique
får delta i det bistånd som avser skuldlättnadsåtgärder. Det har Mozambique
fått göra under många år, men i år har Mozambique inte ingått i kretsen av
länder som fått detta bistånd. Kan biståndsministern tänka sig att ändra på
den inställningen?

Anf. 72a Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Jag vidhåller att det är farligt för mottagarländerna om de kan
sitta nästan passivt och vänta på biståndet från ett givarland, i det här fallet
Sverige. Man har bara att räkna upp det med inflationen. Man har det som
i en liten ask.

Jag tror att det behövs en ömsesidig kommunikation när det gäller motta-
garländerna för att biståndet skall ge effekt för befolkningen. Det är faktiskt
en politik som jag tänker försöka att driva så långt jag förmår även fortsätt-
ningsvis. Med all vänlighet måste jag i det här sammanhanget få säga att den
här regeringens biståndsbudget är vidare än den förra regeringens, eftersom
östbiståndet har lyfts ut.

När det gäller frågan om neddragning av landramar - och det har jag
mycket klart uttryckt i budgetpropositionen - är det inte enbart dessa det
handlar om. Det finns resurser att på det ena eller andra sättet bistå olika
länder också i Afrika.

Anf. 72b LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag noterade att biståndsministern inte ville, eller kanske för-
hoppningsvis glömde att, svara på min fråga om skuldlättnadsåtgärder för
Mozambique. Det skulle vara mycket bra om jag kunde få ett svar på det.

Jag delar naturligtvis principiellt ståndpunkten att det inte skall utgå något
automatiskt bistånd till något land. Man skall göra prövningar vid vaije till-
fälle för att det skall vara så effektivt som möjligt. Men dessa signaler till
regeringar kan man ju ge på litet olika sätt. Det behöver inte vara att man
mycket kraftigt drar ner på summor, om man inte ser att man får ut ett effek-
tivt bistånd av det. I fallet Mozambique är det alldeles nödvändigt att man

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78 nu gör extrainsatser som vida överskrider den neddragning som regeringen
17 mars 1992 har föreslagit i budgetpropositionen.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1991/92:431 om nämndemännens rätt till reseer-
sättning

Anf. 73 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat justitieministern om hon är be-
redd att medverka till att undanröja den orättvisa som enligt hans mening
blir följden av att riksskatteverket bedömer nämndemännens resor på ett
skattemässigt mindre förmånligt sätt än resor som företas av bl.a. andra
kommunalt förtroendevalda.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Enligt riksskatteverkets ståndpunkt skall nämndemännens resor till den
domstol som nämndemannen tjänstgör vid normalt bedömas som resor mel-
lan bostad och arbetsplats. Den reseersättning som nämndemännen erhåller
är i sin helhet skattepliktig. Nämndemännen får dock göra avdrag för skäliga
resekostnader.

Avdraget för kostnad för resa mellan bostad och arbete med egen bil upp-
går för närvarande till 12 kr. per mil. För resor som är att betrakta som resor
i tjänsten uppgår avdraget också till 12 kr. per mil om resan företas med egen
bil. Det är trots detta, i vissa fall, förmånligare för den enskilde att en resa
betraktas som tjänsteresa med hänsyn till bl.a. att resekostnader mellan bo-
stad och arbetsplats omfattas av schablonavdraget under inkomst av tjänst.

Nämnas bör också att även de resor som andra kommunalt förtroende-
valda företar vanligen skall bedömas på samma sätt som nämndemännens
resor. Resan till exempelvis platsen för ett sammanträde i kommunfullmäk-
tige bedöms således i regel som en resa mellan bostad och arbete i skatte-
rättsligt hänseende på grund av att sammanträdesplatsen i de flesta fall är att
anse som tjänstestället.

Jag har nyligen tillsatt en särskild utredare som skall se över reglerna i in-
komstslaget tjänst i vissa hänseenden. Beskattningen av reseersättningar hör
till de frågor som kommer att tas upp i samband med denna översyn.

Anf. 74 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på frågan. Den är ställd till
justitieministern mot bakgrund av att ersättningarna till nämndemännen
upplevs som ett stort problem som måste få sin lösning. Riksdagen begärde
en utredning förra året, och den är också tillsatt. Den hanterar nämndemän-
nens ersättningar och kommer att vara klar inom några månader.

Detta är inget ekonomiskt problem i normalfallet. Det är fråga om väldigt
litet pengar. Det fall som föranlett att jag ställde frågan gäller en nämnde-
man som får åka 20 mil vid varje tingstillfälle. Då får det naturligtvis också

ekonomiska effekter hur dessa regler är utformade.

När det gäller resor till arbetet är det en mer permanent situation. Då har
man möjlighet att anpassa sitt boende till arbetsplatsen. Men som kommu-
nalt förtroendevald eller som nämndeman är man vald på den ort där man
bor, och skall rimligen också bo kvar där, men skall inställa sig till kommu-
nala sammanträden eller till tingsrätten.

För att vi skall klara det här på ett rimligt sätt som inte diskriminerar män-
niskor i glesbygd - det ju för dem som detta blir ett problem - borde det vara
klart uttalat att resorna skall betraktas som tjänsteresor. Jag vore tacksam
om statsrådet kunde ge den signalen.

Anf. 75 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag kan nog inte göra det. Det gäller ju att anpassa ersättning-
arnas nivåer till det uppdrag det gäller. Där kan jag inte lägga mig i. Den
diskussionen förs i ett annat sammanhang, som Bengt-Ola Ryttar själv sade.

När det gäller den skatterättsliga delen måste ju generella regler gälla. Det
är alldeles uppenbart att det i det här fallet är fråga om att man tar sig till en
arbetsplats. Då är det en resa mellan bostaden och arbetet. Det gäller ju
också i de allra flesta fall de kommunalt förtroendevalda. Jag är nog inte
beredd att medverka till en sådan förändring av skattereglerna. Däremot
sker en allmän översyn av reglerna i det här sammanhanget i den utredning
som arbetar för närvarande.

Anf. 76 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Jag ser att justitieministern nu kommer in i kammaren. Jag
skulle vilja råda statsrådet Lundgren att ta några minuters resonemang med
justitieministern kring detta. Jag tror att det finns stor förståelse för att
nämndemännens situation när det gäller ersättningar inte är tillfredsstäl-
lande. Den frågan bör få en lösning. De skatterättsliga principerna får inte
vara ett hinder. I så fall får man ändra på principerna och se till funktionen.

Anf. 77 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Att ändra på principen när det gäller vad som skall karakteri-
seras som resa mellan bostad och arbetsplats och vad som skall vara tjänste-
resa skulle leda mycket långt. Detta är en fråga som gäller ersättningsni-
våerna för nämndemännen.

Jag talar naturligtvis regelbundet med justitieministern, men just i det här
fallet är det en klar gränsdragning mellan hennes och mitt ansvarsområde.
Ersättningsnivåer och annat ligger under justitiedepartementet. Under fi-
nansdepartementet finns skattereglerna. De bör i det här fallet vara enhet-
liga för alla kategorier.

Anf. 78 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Fru talman! Hindren för att göra en förändring kan inte vara oöverstigliga.
Om man begränsar förändringen till kommunalt förtroendevalda och nämn-
demän är det ganska enkelt avklarat. Jag hoppas att den utredningsman som
statsrådet har tillsatt kommer med ett bra förslag i slutänden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svarpå frågor

Prot. 1991/92:78 17 § Svar på fråga 1991/92:477 om regeringens bostadspolitik

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 79 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag är beredd att ge ett
snabbt besked om regeringens bostadspolitik. Frågeställaren hävdar att obe-
slutsamhet och förhalande i fråga om låne- och subventionsregler hotar att
rycka undan grunden för byggindustrin i hennes hemlän.

Den regering som tillträdde i oktober lade fram en regeringsförklaring,
som gav omedelbart besked om att räntelånet inte skulle införas.

Inom mindre än en månad lade så regeringen fram ett sammanhållet för-
slag om bostadsbyggandets finansiering för år 1992. Förslaget behandlades
av riksdagen i december.

Samtidigt beslutade regeringen om direktiv för en skyndsam utredning av
statens stöd för bostadsfinansieringen för tiden efter år 1992. Utredaren fick
tre månader på sig. Han kommer att överträffa även denna snäva tidsplan.
Förslagets huvuddel överlämnas till regeringen, dvs. mig, redan i morgon.

Jag skall göra mitt yttersta för att samma höga tempo skall hållas också i
den fortsatta hanteringen. Jag tar Catarina Rönnungs fråga som stöd för att
korta ned remisstiden till ett minimum. Därmed kan det också bli möjligt att
föra fram väsentliga delar av förslagen redan i den kompletteringsproposi-
tion som kommer att överlämnas till riksdagen i april.

Anf. 80 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det ger anledning till kom-
mentarer och följdfrågor.

Socialdemokraterna har i opposition efterlyst rejäla och handfasta besked
om bostadspolitiken. Det har bara hörts ett svårtolkat mummel från rege-
ringshåll. Nu råder närmast idiotstopp i småhusbranschen. Stora välrenom-
merade husföretag förlorar hundratusentals kronor per dag, och de mindre
har svårt att hålla näsan över vattnet.

Orderingången, eller man skall kanske kalla det intresseanmälan, är stor.
Osäkerheten på kreditmarknaden och en hopplöst seg statlig byråkrati gör
att igångsättanden dröjer. Byggarbetslösheten är oacceptabel, 17,5 %. Fem
departement har delat upp bostadspolitiken mellan sig. Resultatet har blivit
förhalande och långbänk i frågor man enkelt kunnat lösa.

I höstas, i en begynnande lågkonjunktur, genomfördes en mycket hård-
hänt åtstramning. Investeringsbidraget skars ner från 9,3 % till 3,1 %. Detta
har man bevisligen gjort, men vid en mycket olycklig tidpunkt.

Det Danellska s.k. snabbutredningsförslaget har kommenterats offentligt
och underkänts av Olof Johansson, en ledamot av regeringen. Vältrar man
över bostadskostnaderna på konsumenten genom en alltför drastisk avtrapp-
ning av subventionerna samtidigt som energiskatten höjs, leder det till höjda
bostads-, arbetslöshets- och socialbidrag. Man kan tillägga att mycket elände
händer under vägen för den enskilde.

Kan regeringen efter denna salva samla sig till ett gemensamt förslag utan
dröjsmål? Remisstiden blir ju i det här fallet alltför kort för att man över
huvud taget skall kunna rädda byggbranschen undan värre katastrofer än
vad den nu står inför.

Jag har några andra frågor också. Kan man utgå ifrån att nuvarande finan-
sieringsregler skall gälla tills nya vunnit laga kraft? Uttalanden att bostads-
politiken inte skall avskärmas från övrig ekonomisk politik oroar. Kan inte
regeringen sätta fart på länsbostadsnämnderna? Handläggningstider på 3-4
månader borde inte tolereras.

Anf. 81 TALMANNEN:

Den medgivna talartiden är tyvärr slut.

Anf. 82 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! De problem som vi upplever i dag är följden av den politik
som tidigare har förts av Socialdemokraterna. Det gäller både den allmänna
ekonomiska politiken och den bostadspolitik som genom regleringar, brist
på konkurrens och genom kostnadsdöljande subventioner har lett till kraf-
tigt ökande byggkostnader. Det har lett till en våldsamt snabb uppgång inom
byggsektorn de senaste åren och en överhettning, vilket ledamöter från Soci-
aldemokraterna redan tidigare har talat om i den här talarstolen.

Nu försöker vi rätta till alla de felaktigheter som begåtts av Socialdemo-
kraterna. Catarina Rönnung talar om byråkrati. Det är i så fall en byråkrati
som har byggts upp av Socialdemokraterna i regeringsställning.

Jag har tidigare för någon vecka sedan här i riksdagen talat om hur länsbo-
stadsnämnderna har arbetat fram en lånehantering. Man ligger där väl
framme. Det skapas problem om att man med den organisation de har skall
arbeta snabbare än vad som tidigare har skett.

Byggarbetslösheten är naturligtvis inte tillfredsställande. Det kommer
ingen att kunna säga. Den är alltför hög. Men det beror ju på att man genom
de styrande inslag som fanns tillät en överuppgång i byggsektorn. Den åt-
stramning som Catarina Rönnung talar om innebär att vi måste se till att eko-
nomin anpassas till kostymen. Det beror på att ränteläget annars skulle gå
upp dramatiskt.

Jag kan försäkra Catarina Rönnung att varken byggproducenter eller
byggkonsumenter skulle ha något intresse av ett höjt ränteläge. Vi måste
tvärtom banta ner räntenivåerna.

Sedan säger Catarina Rönnung att den minskade subventionen skulle
vältra över kostnader till bostadskonsumenterna. Men vem är det annars
som skall ta kostnaderna om det inte är bostadskonsumenterna? Det är vi
allesammans. Det finns inga kostnader som inte betalas av hushållen. Det är
hushållen som betalar hela hyran och hela kostnaden för de onödigt dyra
lägenheter som den socialdemokratiska politiken har skapat.

Anf. 83 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag överlåter till branschen, de anställda och övriga bedömare
att avgöra vilken bostadspolitik som varit mest gagnelig, den socialdemokra-
tiska eller den borgerliga. De tiotusentals bygg-och anläggningsarbetare
som sitter hemma och är arbetslösa har ju god tid att fundera på den saken.
Jag vet att många i dag ångrar att de trodde på Moderaternas något omora-
liska vallöfte om sänkta hyror och därför röstade borgerligt. Det saknade
täckning.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 78

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Vi socialdemokrater har i alla fall tagit ansvar för att branschen har funge-
rat, men ni moderater är fast i era nyliberala värderingar. Marknaden skall
sköta sig själv, även om det går rakt åt skogen. Det är inte meningen att
trähusbranschen skall förblöda medan regeringen inte gör någonting, utan
sitter med armarna i kors.

Sedan gjorde Bo Lundgren i sitt svar ett stort nummer av att byggkostna-
derna hade sjunkit. Men de kan ju inte pressas hur långt som helst utan att
vi får fuskbyggen. Byggkostnaderna ligger i dag, enligt vad branschen säger,
på en genomsnittlig europeisk nivå. Men vad som mer än byggkostnaderna
håller fastighetspriserna uppe är ju vårt extremt höga ränteläge, trots låg in-
flation.

Anf. 84 TALMANNEN:

Jag får än en gång påminna om att den medgivna taletiden tyvärr sedan
länge är förbrukad.

Anf. 85 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Byggkostnaderna hade i Sverige i stort sett varit oförändrade
under lång tid, från mitten av 50-talet och fram till 1974, när den dåvarande
bostadsministern lade fram förslag om införande av ett räntebidragssystem.
Sedan dess har byggkostnaderna ökat dramatiskt, av det enkla skälet att sub-
ventionsgraden var så hög att man dolde kostnadsökningarna.

Bristen på konkurrens och regleringar skapade således en situation där en
nyproducerad trerumslägenhet i landet, i genomsnitt i riket, kostar ungefär
11 000 kr. varav hälften är en verklig hyra. Det är denna situation som social-
demokraterna har skapat - trerumslägenheter som egentligen skulle betinga
en hyra på 11 000 kr. Man har bedrivit en asocial bostadspolitik och tillåtit
andra att låta kostnaderna stiga på det viset.

Vi måste nu se till att det byggs bostäder efter människors önskemål och
inte efter politisk styrning och planering. Vi måste se till att banta ner bud-
getunderskottet så att vi på det viset kan hålla det låga ränteläge som är en
nödvändighet, enligt vad Catarina Rönnung själv säger.

Anf. 86 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag tillåter mig att säga att om det Danellska utredningsförsla-
get går igenom och blir regeringens förslag - vilket det verkar finnas en del
inom regeringen som vill stoppa - innebär nedtrappningen av bostadssub-
ventionerna på tolv år en verkligt asocial bostadspolitik.

Jag vill åter ta upp länsbostadsnämnderna. Det må så vara att den förra
regeringen kan ta på sig en viss skuld för att nämnderna inte har fungerat.
Det fritar emellertid inte den nuvarande regeringen från ansvaret för att man
låter länsbostadsnämnderna söla och ha långa handläggningstider på tre till
fyra månader. Just nu håller boverket på med att samla in en massa ärenden
som har legat och som har beräknats med utgångspunkt i att det högre inve-
steringsbidraget skall gälla. Det är högst otillfredsställande att man inte kan
åtgärda en så tämligen enkel sak som att få litet genomströmning i länsbo-
stadsnämnderna.

Anf. 87 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! När det gäller länsbostadsnämnderna vill jag hänvisa till den
frågedebatt jag hade i kammaren för någon vecka sedan, då jag redovisade
det arbetsläge man har haft och det sätt på vilket man har arbetat ner balan-
serna beträffande ansökningar. Man har hanterat det på ett bra sätt. Jag är
glad att Catarina Rönnung vidimerar att byråkrati ofta var en följd av den
socialdemokratiska regeringens politik.

Georg Danells utredning skall överlämnas i morgon, och den har uppen-
barligen inte presenterats ännu. Jag kan ändå avslöja att det finns två ingre-
dienser. Det ena är att man tar ställning till vad som skall hända med det
etablerade beståndet, det som i dag existerar. Det andra är nyproduktionen.
Det är helt klart att vi inte har råd med ett system som innebär att nyproduk-
tionen leder till subventioneringar på 100 000 kr. första året för en nybyggd
lägenhet. Det är en politik som har lett till byggkostnadsutvecklingen och
hyresökningarna. Egentligen skulle jag - trots att det inte är min skyldighet
eller rättighet - vilja ställa frågan till socialdemokraterna: Hur har ni kunnat
föra en politik som leder till att vanliga nya lägenheter kostar 11 000-12 000
kr. i månaden?

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1991/92:482 om hemvändande utlandssvenskar
och skatteförvaltningen

Anf. 88 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Knut Wachtmeister har anfört att svenskar som efter något
eller några år utomlands nu önskar återvända till Sverige drar sig för att göra
detta inför rädslan att skattemyndigheten skall betrakta utlandsvistelsen som
skenskrivning. Med anledning härav har Knut Wachtmeister frågat mig om
jag avser att vidta någon åtgärd.

De grundläggande bestämmelserna om skatterättslig bosättning för fy-
siska personer återfinns i punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskatte-
lagen och motsvarande bestämmelser i övriga skattelagar.

Reglerna innebär i korthet följande.

För en person som flyttat från Sverige sker en prövning av hans anknyt-
ning hit. Föreligger även efter flyttningen väsentlig anknytning till Sverige
anses han alltjämt bosatt här. Vid prövningen av om sådan anknytning före-
ligger görs en bedömning av samtliga omständigheter som talar för resp, mot
fortsatt anknytning till Sverige. En omständighet som starkt talar för att
verklig utflyttning skett, är att vederbörande har tagit varaktigt bo och hem-
vist på utländsk ort. Detta kriterium är i regel uppfyllt om personen i fråga i
skattehänseende av den främmande staten behandlas som bosatt där.

En person som efter något eller några år utomlands återvänder till Sve-
rige, och som under denna tid av svenska skattemyndigheter bedömts som
utflyttad, riskerar inte någon omprövning av den tidigare bedömningen om
det inte av omständigheterna framgår att han redan från böljan haft för av-
sikt att inte ta varaktigt bo och hemvist i utlandet.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Sammanfattningsvis betyder det jag nu sagt, att de personer som Knut
Wachtmeister avser i sin fråga inte riskerar att deras utlandsvistelse betraktas
som ”skenskrivning”, om de under denna vistelse i skatterättsligt hänseende
har ansetts bosatta i den främmande staten. Enligt min mening är det därför
inte nödvändigt med någon lagstiftningsåtgärd.

Anf. 89 KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Lidande under världens
högsta skattetryck har under den senaste tioårsperioden en lång rad svenskar
flyttat utomlands, och med dem har många miljarder kronor i stället satts att
arbeta i det nya landet.

De väsentliga skattelindringar som den borgerliga regeringen redan har
genomfört har inte bara bromsat utflyttningen utan även lett till att många
tidigare utflyttade nu sett det meningsfullt att återvända hem. I samband
härmed uppstår det problem som jag har tagit upp i min fråga.

Ekonomiska rådgivare till dessa svenskar med återflyttning som mål har
varnat för riskerna att skattemyndigheterna vid alltför snabb hemflyttning
skulle betrakta utlandsvistelsen som skenskrivning. Rekommendationer
som lämnats har varit att utlandsvistelsen åtminstone bort vara tre år.

Det kan knappast vara i någons intresse att sätta käppar i hjulet för dem
som nu vill återvända hem efter att helt legalt ha flyttat ut. Jag har väckt
frågan, inte för att försöka pressa fram något förslag till lagändring - som j ag
heller inte tycker är motiverat - utan för att få Bo Lundgrens syn på proble-
met. Enligt reglerna för hur frågor formuleras måste emellertid frågan inne-
hålla ert begäran om konkreta åtgärder.

Kontentan av vår dialog torde vara att både Bo Lundgren och jag har fullt
förtroende för skattemyndigheternas handläggande av dessa frågor. Har
bara gällande bestämmelser följts tror jag inte den hemflyttade behöver
känna någon oro för skenskrivning, även om utlansvistelsen råkat vara en
kortare period än tre år. Jag tycker att det är värdefullt att dessa regler upp-
repas från riksdagens talarstol. Jag tackar än en gång för svaret.

Anf. 90 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Låt mig först säga att jag naturligtvis delar Knut Wachtmeis-
ters slutsats av de synpunkter jag gav i svaret om vad som krävs för att bosätt-
ningen skall betraktas som skatterättsligt boende också i den främmande sta-
ten. Då finns ingen anledning att fundera över de problem som har funnits.

Man kan också tillägga att det är en ganska hård dom över den tidigare
politiken i Sverige när vi konstaterar att så många människor har valt att
flytta från Sverige i stället för att bruka sitt kapital, sina idéer och sitt entre-
prenörsskap i Sverige. Det är mycket vi har förlorat genom den politik som
tidigare har förts.

Anf. 91 KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Jag vill bara säga att jag instämmer i de synpunkter som Bo
Lundgren har framfört här. Redan nu ser man exempel på att personer som
hade tänkt flytta ut inte gör det, eftersom det är enklare, rimligare och bättre
för dem att stanna kvar i Sverige. Det regeringen redan har uträttat i den här

frågan har tydligen burit frukt. Jag tackar för svaret. Jag hade varken väntat
eller hoppats på något annat svar än det jag fick.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1991/92:438 om innovativ verksamhet

Anf. 92 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Christer Lindblom har frågat mig om vad regeringen kommer
att göra för att underlätta innovativ verksamhet, där utvecklingsfasen med-
för mycket stora kostnader för enskilda uppfinnare innan deras idéer kan
omsättas i produktion.

Regeringen lade i höstas fram en proposition där riktlinjer för en ny små-
företagspolitik presenterades. Regeringen anser att en privat, effektiv risk-
kapitalmarknad utan statlig inblandning bör byggas upp successivt. Rege-
ringen avser att återkomma till riksdagen i höst med en proposition med kon-
kreta förslag som kan leda till att skapandet av en sådan riskkapitalmarknad
underlättas.

Inom regeringskansliet övervägs för närvarande åtgärder just inom de om-
råden som Christer Lindblom nämner, nämligen bättre lånemöjligheter och
skattelättnader för nyföretagande och innovativ verksamhet. Ett bered-
ningsarbete pågår med syftet att komma med förslag om lån för nyetablerade
liknande det tyska systemet Eigenkapitalhilfe. En departementspromemoria
i ämnet remissbehandlas för närvarande. Vidare pågår ett arbete med att
utreda möjligheterna att ge någon form av skattestimulanser för teknik- och
innovationsföretag.

Anf. 93 CHRISTER LINDBLOM (fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Det här är en
central diskussion i svensk företagsamhet i dag. 96 % av företagen lär vara
företag som har mindre än 200 anställda. Det är en mycket stor koncentra-
tion till mindre och medelstora företag. Man har en ganska svag produktut-
veckling och samtidigt idéläckage till omvärlden, inte minst till Japan där
man kanske bättre kan ta vara på idéerna än vad vi kan göra.

Det är viktigt att man skiljer på de insatser vi gör för forskning och för att
stödja uppfinnare. Det är en viss skillnad mellan dessa två begrepp. Torbjörn
Larsson, VD i Svenska Uppfinnareföreningen, skrev en artikel för ett tag
sedan i Ny Teknik. Jag tror att artikeln var rubricerad Uppfinnandet är
forskningens moder.

Tillsammans med Kenth Skårvik väckte jag en motion till riksdagen, som
har hamnat i näringsutskottet, som just handlar om riskkapitalförsörjning
och industriell förnyelse. Vi pekar där på möjligheterna att länka ihop per-
sonlig kompetens och kapital. Kapitalstarka människor skulle kunna ingå
med sitt kapital i en fond och dessutom ställa sin egen kompetens till förfo-
gande.

I Kalmar län, som jag kommer ifrån, finns många små och medelstora
företag och en mycket låg egen utvecklingskapacitet. Förutom att det behövs

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

riskkapital är det mycket viktigt att de lokala högskolorna hjälper till, stöt-
tar, utbildar och höjer kompetensen i företagen, så att man får en större be-
redvillighet till utveckling. På det viset kan man få in nya produkter.

Jag tror således att det är en central punkt att stödja innovativ verksamhet.
Jag tror inte att de åtgärder som regeringen har vidtagit är tillräckliga, och
Per Westerbergs svar andas också att det kommer mera.

Anf. 94 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Det är riktigt att det vi har hunnit med hitintills inte är tillräck-
ligt. Mycket av det vi skall göra på riskkapitalmarknaden, för små och me-
delstora företag, är sådant som enligt beredningskraven i svensk lagstiftning
tar viss tid att få fram. Det är därför förslagen om s.k. egenkapitallån och
villkorslån, som vi har arbetat för länge, först kan komma till hösten. Pröv-
ningen tar den tid den tar.

Kortsiktigt har vi överfört mer kapital än vad som från böljan var tänkt till
de s.k. statliga riskkapitalföretagen. De företagen kommer att privatiseras
genom avvecklingen av löntagarfondssystemet, men de har kortsiktigt ändå
bidragit till att ge en viss lättnad.

Vidare vill jag säga att den politik som har förts med mycket hård beskatt-
ning av småföretagen, förmodligen den hårdaste i västvärlden, har gjort att
Sverige har haft ett förhållandevis litet nyföretagende, och vi har framför allt
mycket få tillväxtföretag som har fått växa. Vi har en getingmidja i företags-
strukturen. Vi har därför haft en liten förmåga att bygga upp det genuina
riskkapitalet i företagen, och vi har haft en liten förmåga att starta den typ
av venture capital-företag med villkorslån för småföretag som finns i många
andra länder. De har varit förbehållna storföretagen i Sverige.

Till sist, vi gör vad vi kan för att så snabbt som möjligt skapa de grundför-
utsättningar som jag tror är en absolut nödvändighet för att få ett starkt små-
företagande och framför allt för att få i gång tillväxtföretagen.

Anf. 95 CHRISTER LINDBLOM (fp):

Fru talman! Jag är helt övertygad om det. Det är på något sätt en ödets
ironi att vi har hamnat i den kolossala lågkonjunktur som vi befinner oss i,
där otåligheten självfallet är mycket stor hos småföretagarna och framför allt
hos dem som jobbar med innovativ verksamhet. Det är väl ändå så att de
aviserade EKH-lånen inte automatiskt tillfredsställer dessa behov. Helst
skall man kanske ha en eller ett par goda balansräkningar bakom sig för att
uppfylla de rimliga former av säkerhet som kreditgivarna ger.

Jag håller med Per Westerberg om att det är bättre med en större privat
riskkapitalmarknad, men jag tror också att staten kan ha den funktionen att
den utgör ett slags garant och en stiftare av fonder, som sedan drar åt sig
privat riskkapital. Bankväsendet har ju egentligen inte, vare sig tidigare eller
i dag, gett några krediter till innovativ verksamhet.

Anf. 96 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Man skall, precis som har sagts här, skilja mellan lånekapital
och genuint riskkapital. Bankerna skall ge lånekapital som stöttar riskkapi-

talet, men det är pengar som skall betalas tillbaka, och det skall inte vara ett
direkt risktagande. Det är just riskkapital som det har varit brist på.

Jag vill bara rent allmänt nämna att de s.k. egenkapitallånen avser just
nyföretagande och nyetablering av företag. Om man kan påvisa en bra af-
färsidé, en bra produkt, skall man på förmånliga villkor kunna få dessa lån
och samtidigt begåvas med någon form av bollplank eller en mentor. Det är
det som har varit så framgångsrikt i Västtyskland och som har gjort att man
där har ett nyföretagande som ligger nästan dubbelt så högt som i Sverige.
Jag tror inte att detta allena gör allt, men det kan vara en komponent som
stärker nyföretagandet i Sverige.

Anf. 97 CHRISTER LINDBLOM (fp):

Fru talman! Jag håller helt med om det. Svenska uppfinnareföreningen
har i flera olika sammanhang visat på vägar där man kan gå fram och där
man specifikt, förutom att ta vara på sina egna medlemmars intressen, ser
problemen med de långa utvecklingstiderna för nya produkter.

Man har också beskrivit den tidigare byråkratin, och man har ställt be-
grepp som dynamik mot byråkrati, risktagande mot säkerhet, entreprenör-
skap mot myndighetsutövning, osv. Det är också en mycket viktig uppgift
för regeringen att ta itu med denna byråkrati, att riva ned den och göra det
hela litet enklare.

Stöd till personer i form av utbildning och utveckling är naturligtvis lika
viktigt som produkterna, som Per Westerberg sade. Det vore bra om SUF
kunde få en mera central roll vad det gäller att utforma själva arkitekturen i
riskkapitalförsöij ningen, då man där har en samlad kompetens som kan
komma mycket väl till pass.

Anf. 98 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Vi försöker jobba efter ett system med pluralism, mångfald
och många olika alternativ som kan utvärderas, därför att jag tror att det i
slutändan ger det bästa resultatet. Just när det gäller produkter med långa
utvecklingstider har vi i ett antal år argumenterat för de s.k. villkorslånen,
som i dag endast stora företag kan få. De har utdelats till Uddeholm, SAAB-
Scania, Volvo, m.fl. De bygger i praktiken på att den som lämnar lånet kan
dra av det skattemässigt och att den som tar emot det får ta upp det som
skattepliktigt men oftast kan skriva av det mot utvecklingskostnaderna. Som
framgår av namnet på lånet, är det villkorad återbetalning, dvs. man betalar
tillbaka det om det går bra med produktutvecklingen, i form av royalty,
vinstandel eller något liknande. Det är det som har varit framgångsrikt för
den här typen av företag, i synnerhet i USA, och som jag hoppas att vi skall
få se även i Sverige, då jag tror att det är mycket angeläget.

Anf. 99 CHRISTER LINDBLOM (fp):

Fru talman! Vi är helt överens om det. Jag tror också att det centrala är
just detta att man länkar den kompetens som finns vad det gäller att driva
företag och kapitalet i de nya företagen. Det är naturligtvis ingen självklar-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

het att en innovatör dessutom besitter kunskaper i management och att driva
företag, och det är därför mycket viktigt att få stödet via denna kompetens.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1991/92:487 om bevakningen av småföretagares
fordringar i konkurser

Anf. 100 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Birgitta Wistrand har frågat mig vilka förändringar jag avser
att vidta för att öka småföretagarnas möjligheter att bevaka sina intressen
vid konkurser.

Den 15 september 1988 beslöt regeringen att ge en särskild utredare i upp-
drag att utreda vissa konkursrättsliga frågor (dir. 1988:52). Utredningen tog
sig namnet insolvensutredningen (Ju 1988:02). I uppdraget ingår bl.a. att ut-
reda ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag som i sig är livskraftiga
men som hamnat i kris samt - om behov föreligger - lägga fram förslag till
ett sådant förfarande. Inom ramen för detta arbete kommer även förmåns-
rättsordningen att behandlas. Utredningsuppdraget skall enligt de tilläggsdi-
rektiv som lämnats av regeringen den 11 november 1991 (dir. 1991:93) vara
slutfört under hösten innevarande år.

I den nuvarande lagstiftningen finns regler om betalningsordningen när
flera borgenärer konkurrerar vid tvångsmässigt uttagande av betalning. Vid
konkurs gäller att vissa fordringar är förenade med förmånsrätt till betal-
ning. Det finns två slag av förmånsrätter vid konkurs - allmänna och sär-
skilda. De viktigaste allmänna förmånsrätterna är de som följer med skatter
och avgifter samt löne- och pensionsfordringar.

Särskilda förmånsrätter erhålls genom att borgenären förenar sin kredit
med säkerheter i någon form - panträtt, företagshypotek, m.m. Den för-
månsrätt som gäller för bankernas fordringar baseras normalt på någon form
av säkerheter. Leverantörer har samma rätt att kräva säkerheter.

Ett beslut om en kredit bör föregås av att kreditgivaren gör en kreditvär-
dighetsbedömning av den kreditsökande och bedömer vilken risknivå man
är beredd att acceptera som kreditgivare. Att bankernas krediter i regel är
förenade med krav på säkerheter kan delvis förklaras av bankernas begrän-
sade rätt till riskexponering. Denna är en följd av statsmakternas krav på att
bankerna skall skydda insättarnas medel.

Som jag nämnt tidigare, avslutas pågående utredningsarbete inom områ-
det före årets utgång. Mot denna bakgrund anser jag att några åtgärder inte
är aktuella för närvarande.

Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.

21 § Svar på fråga 1991/92:472 om restaurering av Ringsjön

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Anf. 101 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Bengt Silfverstrand har frågat mig om regeringen är beredd
att tillskjuta erforderliga ekonomiska resurser för att fullborda det från mil-
jösynpunkt ytterst värdefulla Ringsjöprojektet.

Jag vill inledningsvis erinra om att riksdagen år 1985 förklarade Ringsjön
och dess tillrinningsområde som ett särskilt föroreningskänsligt område (lex
Ringsjön). Detta skedde genom ett tillägg i miljöskyddslagen. Lagändringen
innebar att generellt verkande föreskrifter kan utfärdas, så att vaije enskild
källa inte behöver hanteras separat.

Med detta stöd utfärdade länsstyrelsen i Malmöhus län samma år före-
skrifter som ligger till grund för de åtgärder som nu genomförs för att minska
tillförseln av näringsämnen till sjön. Arbetet med att förbättra Ringsjöns
vattenkvalitet bedrivs inom ramen för Ringsjökommittén.

Stora insatser har gjort för att förbättra vattenkvaliteten i sjön, bl.a. ge-
nom att begränsa inflödet av närsalter från jordbruksmark och minska ut-
släppen från kommunala och enskilda VA-anläggningar. Limnologiska insti-
tutionen vid Lunds universitet har bedrivit ett omfattande forsknings- och
utvecklingsarbete när det gäller kunskap om sjöns ekologiska förhållanden.

Sammantaget har staten, kommuner och enskilda satsat uppemot 100
milj.kr. i Ringsjöprojektet. Naturvårdsverket har satsat sammanlagt 4,1
milj.kr. i två projekt. Det ena rör algodling, där sammanlagt 1,1 milj.kr. sat-
sats. Det andra rör det projekt som Bengt Silfverstrand syftar på i sin fråga.
Här avsatte naturvårdsverket 3 milj.kr. för att det sista delmålet för sjöns
restaurering skulle kunna genomföras.

Det återstår emellertid fortfarande en del arbete för att projektet skall
kunna genomföras i sin helhet. Det är västra delen av Ringsjön som ännu
inte har åtgärdats. Jag förutsätter att berörda myndigheter och kommuner
gör sitt yttersta för att klara finansieringen av det återstående arbetet. Själv-
klart är också restaureringen av Ringsjön en lokal och regional angelägen-
het.

Anf. 102 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret på min fråga.

Ringsjön är Skånes näst största sjö. Den har sitt utlopp i Rönneå och på-
verkar på så sätt också vattenmiljön i Skälderviken. Sjön har och har haft en
utomordentligt stor betydelse för det rörliga friluftslivet, fågellivet, fisket
och tidigare dricksvattenförsörjningen.

Den försämrade vattenkvaliteten uppmärksammades redan under 1960-
talet, men det var egentligen först genom tillkomsten av en skärpt miljölag-
stiftning i mitten av 80-talet som mera verkningsfulla insatser för sjöns re-
staurering kunde sättas in.

Det grundläggande miljöproblemet i Ringsjön är övergödningen, dvs. den
alltför kraftiga tillförseln av växtnäringsämnen, som förorsakat en besvä-
rande algblomning med åtföljande igenväxning av sjön. Jordbruket svarar
för 70 % av fosfortillförseln till Ringsjön och för 75-80 % av kvävetillförseln.

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar pä frågor

Avvikelser från rekommenderade gödselgivor och bristfälliga gödselstäder
är de allt överskuggande föroreningskällorna.

Genom begränsning av näringsläckagen, sanering av avlopp m.m. har nu
påtagliga förbättringar i sjöns tillstånd kunnat förmärkas. Någon fullständig
lösning av miljöproblemen i Ringsjön är det för tidigt att tala om. En viktig
länk i återställningsarbetet återstår, nämligen utfiskningen av s.k. skräpfisk
för att ge djurplankton en chans att tillväxa och därmed reducera överskottet
av växtplankton.

Olof Johansson säger helt riktigt i sitt svar att det är viktigt att ”berörda
myndigheter och kommuner gör sitt yttersta för att klara finansieringen av
det återstående arbetet”. Låt mig då meddela att de har gjort och nu gör sitt
yttersta för att klara av de åtgärder för ca 3 milj.kr. som återstår, men efter-
som regeringen har ålagt naturvårdsverket att satsa 30 milj.kr. på EG:s mil-
jöforskning säger verket att man därmed inte har pengar till Ringsjöprojek-
tet.

En kommunal och regional angelägenhet är väl också en riksangelägen-
het, Olof Johansson, och är det då inte rimligt att regeringen ger ett visst
handtag i slutskedet av detta projekt, så att det inte stupar på mållinjen?

Anf. 103 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Det hör inte till det vanliga att man delar ut pengar i talarsto-
lar. Jag har naturligtvis inhämtat uppgifter om hur det ekonomiska läget ser
ut, och det finns ett förslag inom projektet om hur de olika delfinansiering-
arna skall kunna klaras av. Man har sökt medel från naturvårdsverket. Den
senaste uppgiften jag har fått är att det handlar om 800 000 kr. Jag vet att
verket för närvarande undersöker finansieringsmöjligheterna på det här om-
rådet, och det är därför som jag i mitt svar åberopar detta.

Anf. 104 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag ser naturligtvis det här som en liten öppning, för så sent
som för 14 dagar sedan var det absolut stopp för ytterligare pengar från na-
turvårdsverket. Om de kontakter som Olof Johansson nu åberopar har lett
till en uppluckring är det oerhört positivt. De berörda kommunerna är alltså
beredda att ta sin beskärda del av ansvaret - det är klart uttalat - och de
kommer att satsa ytterligare.

Nu ankommer det väl ändå litet på de statsmakter som har skapat dessa
mycket kraftfulla instrument, som är nödvändiga för sjöns räddning, att bi-
dra med ekonomiska resurser för att slutetappen skall klaras. Det har satsats
100 milj.kr. från staten, på regional och på kommunal nivå, och är det då
inte slöseri att avbryta projektet några få meter från målsnöret?

Anf. 105 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag har noterat att naturvårdsverket så sent som den 19 feb-
ruari i ett brev till Malmöhus läns landsting har gjort sin bedömning. Den
innebär bl.a. att projektet måste fullföljas fullt ut, med reduktionsfiske även
i västra Ringsjön för att de förbättringar som har uppnåtts i Sätoftasjön och
östra Ringsjön inte skall riskeras. Det är naturvårdsverkets besked.

Vad vi därefter har att vänta på är naturligtvis naturvårdsverkets slutliga

ställningstagande i frågan, i vilken utsträckning man kan klara av finansie-
ringen. Det finns inga medel budgeterade på miljö- och naturresursdeparte-
mentet, och därför är mitt svar formellt i den delen. Naturvårdsverket har
uttalat sig på detta sätt, och så här ser kraven på delfinansiering ut. Sedan får
naturvårdsverket naturligtvis ta ställning i frågan och föreslå den finansiering
som man anser nödvändig.

Anf. 106 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag noterar att vi uppenbarligen är överens om det angelägna
i att kunna avsluta ett projekt, där man kan säga att statsmakterna, regering
och riksdag, har skapat grunden för denna nödvändiga, viktiga och delvis
lyckosamma miljösanering.

Jag noterar också att Olof Johansson har gett den intressanta upplys-
ningen att naturvårdsverket nu på nytt prövar det som för bara tre veckor
sedan till synes var omöjligt.

Även om jag har full förståelse för att Olof Johansson inte på regeringens
vägnar kan utdela pengar från talarstolar, noterar jag den öppning som det
innebär att han har varit i kontakt med naturvårdsverket. Jag utgår från att
Olof Johansson, liksom jag, ser det som mycket angeläget att naturvårdsver-
ket klarar av det här. Om man inte gör det, är det åtminstone möjligt att
återkomma till regeringen.

Anf. 107 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag bara noterar att det är självklart att jag åberopar den an-
svariga myndighetens bedömning på den här punkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1991/92:432 om förhållandena på Kronobergshäk-
tet

Anf. 108 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att råda bot på de missförhållanden som påtalats i en rapport från
en kommitté inom Europarådet. Jag vill först säga något om bakgrunden till
rapporten.

Sverige är anslutet till Europarådets konvention till förhindrande av tortyr
och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Enligt kon-
ventionen skall en särskild kommitté upprättas som kan besöka de platser i
konventionsstaterna där personer som är berövade sin frihet är placerade,
och efter avslutat besök skall kommittén avge en rapport till den stat som
har granskats.

Kommittén var i Sverige i maj förra året och besökte då bl.a. tre kriminal-
vårdsmyndigheter, nämligen Kronobergshäktet och riksanstalterna Rumla
och Hinseberg. Jag begränsar mig här till kommitténs synpunkter på Krono-
bergshäktet, eftersom det är den frågan som Birgit Henriksson tar upp.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar pä frågor

Kommittén kritiserar främst rastgårdarnas utformning, dålig ventilation
och brist på gemensamhet. Någon kritik riktas däremot inte mot personalen.

Jag ser allvarligt på den framförda kritiken. Jag har redan i tidigare sam-
manhang sagt att kritiken i stort sett är berättigad och att förhållandena inte
är acceptabla. Det har jag själv konstaterat när jag nyligen besökte Krono-
bergshäktet. Arbete pågår med att avhjälpa bristerna. Genom ombyggnad
av Kronobergshäktet kommer många av de brister som kommittén påtalar
att kunna rättas till. Det blir bättre lokaler för besök, gemensamhetsvistelser
och sysselsättning för de intagna. Ventilationen kommer att förbättras. Rast-
gårdarna byggs om så att intagna som inte har restriktioner kan få möjlighe-
ter till gemensamhet i samband med den dagliga promenaden.

I en departementspromemoria, som inom kort skall remitteras, behandlas
frågan om åtgärder för att minska användningen av restriktioner och därmed
öka gemensamheten.

Jag kan alltså konstatera att det är aktuellt med åtgärder av olika slag för
att komma till rätta med de missförhållanden som kommittén pekar på. För
dagen krävs därför inte något ytterligare initiativ från min sida, men jag föl-
jer frågan om förhållandena på Kronobergshäktet för att se till att dessa blir
acceptabla.

Anf. 109 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieminister Hellsvik för sva-
ret.

Det var ganska förbryllande att i de tidiga morgonnyheterna få höra att
tillståndet på svenska häkten, det var främst Kronobergshäktet som utpeka-
des, var så undermåligt att det tilldragit sig kritik från Europarådets kom-
mitté. Man måste naturligtvis se allvarligt på sådan kritik.

Jag har alltid trott att tillståndet i Sverige när det gäller både häkten och
fängelser varit betydligt bättre än på de flesta andra håll i världen. Det har
ofta påpekats, inte minst i svenska massmedia, att man gärna söker sig till
Sverige just på grund av den humana behandling som vi här har på våra häk-
ten och i våra fängelser.

Jag vet att även polispersonal och annan tjänstgörande personal på Kro-
nobergshäktet måste ha samma bekymmer med dålig ventilation och små
utrymmen. Den personalen arbetar dagligen i många år under dessa förhål-
landen.

Många frågor får en oerhört stor genomslagskraft. Det gäller speciellt om
man gör uttalanden från instanser som Europarådet eller FN, dvs. organisa-
tioner Sverige annars alltid helhjärtat stöder. Det är därför mycket glädjande
att höra att justitieministern har denna fråga under observation och att de
missförhållanden som råder kommer att rättas till.

Jag är glad över att man nu påbörjar en ombyggnad av Kronobergshäktet.
Jag hoppas att det även medför bättre lokal- och ventilationsförhållanden
för den personal som arbetar där. Jag har också själv konstaterat att rastgår-
den är liten och trång. Jag är mycket tacksam över att den frågan löses. Det
är inte en bra situation att ha en så liten rastgård i ett modernt häkte.

Anf. 110 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag ser just ventilationen som det allvarligaste problemet. Re-
dan innan vi hade resultatet från kommittén var arbetet påbörjat med att
åtgärda detta.

Det är viktigt att vi sätter kritiken i relation till verkligheten. Kritiken har
naturligtvis fått publicitet. Men vi skall komma ihåg att på den övervägande
delen av svenska anstalter i form av fängelser och häkten är förhållandena
klart mycket bättre än vad vi kan finna på de flesta håll i världen.

Den utredning man gjort när det gäller svenska förhållanden har inte ut-
förts på grund av att man förväntat sig särskilt svåra förhållanden i Sverige,
utan man har lottat mellan länderna, och då råkade Sverige hamna bland de
första som skulle undersökas. Vi kommer nog att få ytterligare rapporter
från andra håll som vi får anledning att jämföra med den svenska.

Anf. 111 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Fru talman! Jag är mycket glad över det senaste tillägget. Det bekräftar
min tro att vi inte är så dåliga i Sverige. Jag är tacksam över att få höra att
justitieministern har undersökt hur förhållandena nu ser ut i Sverige. Det är
litet trösterikt att höra att vi är nr 1 i undersökningen. Jag är nog benägen
att hålla med om att vi i det stora hela har klarat oss ganska väl.

Jag är tacksam över att justitieministern håller ett öga på detta och tackar
för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajoumering

Kammaren beslöt kl. 16.21 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

23 § Svar på fråga 1991/92:496 om svenska kontakter med NATO-
ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel

Anf. 112 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Ingela Mårtensson har med anledning av vissa pressuppgif-
ter frågat mig hur jag har berett ett ärende rörande närmare kontakter med
NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel. I frågan hänvisas till
vad som sägs i regeringens nyligen framlagda proposition om totalförsvaret
(prop. 1991/92:102) om samarbete på det försvarsindustriella området. Det
hävdas också att detta är en betydelsefull kursändring i säkerhetspolitiken
som borde vara föremål för ställningstaganden i riksdagen.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Lät mig först konstatera att Ingela Mårensson måste avse den s.k. IEPG-
gruppen (The Independant European Programme Group) som bildades i
mitten av 1970-talet. Denna grupp är helt fristående från NATOS:s organisa-
tion.

Denna grupp har bildats av de 13 europeiska NATO-länderna utom Island
och utgör ett forum för europeiskt samarbete om forskning, utveckling och
tillverkning för dessa länders anskaffning av försvarsmateriel.

Som framhålls i nämnda proposition är det regeringens uppfattning att det
är av stor säkerhetspolitisk betydelse för Sverige att kunna upprätthålla en
stark inhemsk kompetens inom för försvaret viktiga teknikområden. I likhet
med annan svensk industri är försvarsindustrin beroende av internationellt
teknologiutbyte och behöver på olika sätt delta i det internationellla teknik-
samarbetet.

Låt mig vidare erinra om att denna fråga, till följd av de genomgripande
förändringar som skett i Europa, också behandlades av den föregående rege-
ringen i 1991 års försvarsproposition (prop. 1990/91:102). Härvid konstate-
rades att det finns särskild anledning att överväga svenska relationer till exi-
sterande samarbetsorgan i Europa på det försvarsindustriella området, i
första hand just med The Independant European Programme Group
(IEPG).

Vid den efterföljande utskottsbehandlingen (FöU 1990/91:8) delade för-
svarsutskottet regeringens bedömning att det från försvarspolitiska utgångs-
punkter är av vikt att sådana betingelser för utlandssamarbetet kan skapas -
genom tillräckligt klara ställningstaganden från statsmakternas sida - att en
livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom sådana sektorer där det
även under rådande och framtida förhållanden kan bedömas förbli ett vitalt
nationellt intresse att bibehålla kompetens.

Vidare framhöll utskottet att det med hänsyn till dynamiken i den euro-
peiska ekonomiska integrationsprocessen finns särskild anledning att över-
väga svenska relationer till existerande försvarsindustriella samarbetsorgan
i Europa, enkannerligen IEPG.

Jag har uppfattningen att denna grundsyn har en bred parlamentarisk för-
ankring. Överväganden om allmänna kontakter med existerande samarbets-
organ i Europa på det försvarsmateriella området förekom således redan un-
der den tidigare regeringen.

Kontakter har tagits av försvarets materielverk, i syfte att undersöka möj-
ligheterna och förutsättningarna för Sverige att såsom observatörer få delta
i IEPG:s olika projekt. Som framgår av totalförsvarspropositionen skedde
detta under hösten och vintern 1991 i form av kontakter mellan materielver-
ket och IEPG:s tjänstemannaorgan. Utrikesnämnden har den 5 november
1991 av mig informerats i frågan.

Mot bakgrund av nu pågående process avvaktar vi materielverkets rapport
till regeringen om de inledande kontakterna med IEPG med förslag till fort-
satta åtgärder.

Riksdagen kommer att kunna ta ställning till regeringens förslag och be-
dömningar i denna fråga enligt den nämnda propositionen.

Anf. 113 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Men jag måste säga att jag blev något
förvånad när jag läste artiklarna i fråga i Svenska Dagbladet, där det stod att
Sverige som första land utanför NATO lämnat in en begäran om närmare
kontakter med NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel.

Än märkligare är det att det i propositionen sägs att man skall överväga.
Men att tala om att överväga är en helt annan sak än uppgifter om att det
redan har begärts sådana här kontakter med IEPG-gruppen.

Vidare säger Anders Björck här att IEPG-gruppen är helt fristående från
NATO:s organisation. Men faktum är att det är NATO-ländema, utom Is-
land, som utgör den här gruppen. Det är ministrar från NATO-länderna som
styr gruppen. Då väljer man trots allt att samarbeta med en allians. Jag
tycker att detta är att helt ändra kursen jämfört med vad som gällt tidigare.
Förut har ju framhållits att vi skall ha en egen försvarsindustri för att vi skall
kunna vara oberoende och för att vi själva skall kunna tillverka våra vapen.
På det sättet skall vi kunna vara trovärdiga när det gäller vår alliansfrihet.

Men plötsligt skall vi samarbeta med en militärallians. Det är en total kurs-
ändring, som jag ser saken. Därför tycker jag att det är rimligt att en debatt
förs om detta innan man från försvarsdepartementet går in med en begäran -
såvitt jag förstår står också Anders Björck bakom denna begäran - om ett
sådant här samarbete. Tidigare har man ju sagt att man skall överväga. Det
är skillnad mellan att överväga och att, utan att ens tala om det, gå in med
en begäran om kontakter med nämnda grupp.

Anf. 114 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag måste erkänna att jag är mycket förvånad över att Ingela
Mårtensson inte läst på bättre innan hon framställer en fråga.

Ingela Mårtensson säger i sin fråga till mig:

”Detta är en betydelsefull kursändring i säkerhetspolitiken som borde
vara föremål för ställningstagande i riksdagen.”

Men här har vi en proposition från den gamla regeringen. På s. 201 i den
står exakt vad vi har tänkt göra. Detta har godkänts av riksdagen och för-
svarsutskottet. Jag har papperet här. På s. 127 står att läsa precis vad för-
svarsutskottet då tyckte. Sedan återkommer den nuvarande regeringen till
frågan på s. 85 i den proposition om totalförsvaret som just har avlämnats.
Dessutom har frågan dragits av mig i utrikesnämnden i november förra året.
Utrikesnämnden, inkl. Ingela Mårtenssons partivänner, ställde sig helt
bakom vad som sades. Jag vill inte bryta utrikessekretessen genom att säga
vilka positiva ord som från en representant för den gamla regeringen rikta-
des i detta avseende.

Herr talman! Jag måste ändå säga att både den nya regeringen och den
gamla sällan varit så noggranna med att informera riksdagen som just när
det gällt den här frågan. Uppenbarligen har Ingela Mårtensson innan hon
framställde sin fråga inte läst vad försvarsutskottet och riksdagen i anledning
av propositioner faktiskt har sagt. Om Ingela Mårtensson vill skall jag natur-
ligtvis, om tiden medger, läsa upp vad riksdagen har sagt i just detta ämne.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar pä frågor

Anf. 115 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Delvis framgår det av svaret. Det talas som sagt om att man
skall överväga. Men det är väl en sak att säga att man skall överväga och en
annan sak att faktiskt begära kontakter för ett samarbete.

När det gäller försvarsindustrin och dess möjligheter att exportera kom-
mer man, att döma av den utredning som gjorts, att föreslå ett närmare sam-
arbete. Men det är något som riksdagen skall ta ställning till, innan det blir
en reell debatt om att vi verkligen skall gå in i ett samarbete och på det här
viset liera oss med en allians. Jag anser inte att vi är alliansfria om vi gör så.
Det är ju fråga om säkerhetspolitik när man samarbetar om att utveckla och
sälja vapen. Jag kan inte förstå annat än att det är fråga om en kursändring.

Anf. 116 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Om det är en kursändring har Ingela Mårtensson varit med
och röstat för den om hon var närvarande i kammaren vid det aktuella tillfäl-
let.

Det är väl alldeles självklart att man, innan man deltar i något arbete, tar
kontakt med den organisation som finns för att förhöra sig om vilka möjlig-
heter till kontakter som finns. Sverige har inte sökt medlemskap i IEPG. Vi
har inte sökt observatörsstatus. Vi har inte sökt någonting. På tjänstemanna-
nivå har kontakter tagits i enlighet med vad riksdagen har sagt och i enlighet
med vad utrikesnämnden har informerats om och ställt sig bakom.

Jag vet att Ingela Mårtensson inte tycker om försvar. Men jag tycker att
hon ändå borde läsa riksdagstrycket innan hon ställer en fråga av det här
slaget. Ärendet är utomordentligt noga berett.

Anf. 117 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Varför kunde man inte i försvarspropositionen ha skrivit att
man redan har begärt sådana här kontakter? Varför skriver man fortfarande
att man skall överväga saken? Detta förstår inte jag. Det vore väl hederligare
att säga att vi har begärt kontakter.

I regeringsdeklarationen står det vidare att vi skall vara alliansfria. När
man då begär att få samarbeta med en allians - även om detta inte är formali-
serat inom NATO är det ju ändå NATO-länderna som står för denna samar-
betsgrupp - tycker jag att det vore hederligare att först ha en debatt här om
huruvida vi kan ha ett sådant nära samarbete med NATO-länderna.

Anf. 118 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag upprepar: Om Ingela Mårtensson innan hon ställde frå-
gan hade läst vad riksdagen har uttalat, skulle hon inte ha behövt föra denna
debatt. Om hon hade lyssnat på mitt svar, skulle hon ha hört att det som har
gjorts är att kontakt tagits av försvarets materielverk i syfte att undersöka
möjligheterna och förutsättningarna för Sverige etc. Jag upprepar: under-
söka möjligheterna och förutsättningarna.

Man måste väl i rimlighetens namn i enlighet med riksdagsbeslutet få på
tjänstemannanivå fråga den organisation det rör vilka möjligheter till fort-
satta kontakter som finns. Jag kan försäkra att det är uteslutande detta som

har skett. Jag har sällan varit med om något ärende där riksdagen så klart
har gett besked om vad den tycker som i just det här fallet.

Anf. 119 INGELA. MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Men varför skriver ni då att man bör överväga, inte att ni
redan har begärt kontakter? Man kan väl inte komma in med en begäran
utan att man noga har tänkt igenom den och utan att ha intentioner till sam-
arbete. Jag tycker därför att man kunde ha väntat åtminstone till framläg-
gandet av propositionen om vapenexpeorten.

Såvitt jag förstår av betänkandet kommer förslag att framläggas om ett
samarbete, där vi skall göra undantag när det gäller riktlinjerna för den
svenska vapenexporten. Det kommer alltså att ske en stor förändring i fråga
om möjligheterna för den svenska försvarsindustrin och vår vapenexport.

Jag tycker att detta är så viktigt att man skall ha en bred debatt om det
och inte i tidningen skall behöva läsa att NATO tvekar inför samarbete med
Sverige.

Anf. 120 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Det är ju ändå så att Ingela Mårtensson, som har varit några
år i riksdagen, inte på grundval av en tidningsartikel kan springa i väg och
ställa en fråga utan att ha läst vad riksdagen har sagt i ärendet. Jag har visat
Ingela Mårtensson tre färska riksdagshandlingar, som exakt anger vad som
har förekommit. Ingela Mårtensson har med all säkerhet, om hon var närva-
rande, röstat för att vi skall överväga lämpliga kontakter.

Detta var något som inleddes av den förra regeringen, på tjänstemanna-
nivå, och det vore väl ändå orimligt att man inte på tjänstemannanivå skulle
kunna skriva ett brev och fråga hur läget är innan man går vidare.

Sverige har, herr talman, inte sökt vare sig medlemskap eller något annat
i denna organisation, men det är uppenbarligen enligt Ingela Mårtensson så,
att inga som helst kontakter skall få tas.

Anf. 121 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tycker att vi först skall diskutera huruvida vi skall vara
oberoende eller inte. Om vi inte skall vara alliansfria och oberoende, utan
skall samarbeta tätt med en militär allians, tycker jag att vi innan man begär
ett sådant samarbete skall föra en diskussion om detta i riksdagen.

Nu undrar jag, Anders Björck: Är det några sakfel i artikeln i Svenska
Dagbladet? Är det inte riktigt att man har begärt ett samarbete?

Anf. 122 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Artikeln är inte korrekt. Det händer ibland i tidningar, och
om Ingela Mårtensson hade tagit det litet lugnt och först hade läst vad riksda-
gen och hon själv har beslutat, hade hon kunnat få fakta i målet.

Det står i försvarsutskottets betänkande 1990/91:FöU8 att det finns sär-
skild anledning att överväga svenska relationer till IEPG. I det läget vore det
väl orimligt om inte ett brev skulle få sändas till IEPG. Det har alltså skett
under den förra regeringens tid.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 78

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 123 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Det beror på vad som står i brevet. I artikeln i Svenska Dag-
bladet står det att IEPG-ministrarna vill diskutera hur man skall förhålla sig
till Västeuropiska Unionen och om IEPG skall inkorporeras i den eller inte.
Detta måste klaras ut, framhålls det, innan man tar slutlig ställning till frågan
om att släppa in andra nationer i IEPG.

Det är kanske i så fall felaktigt, som det står här, att det finns en sådan
begäran från svensk sida. Låt oss först klara ut det.

Anf. 124 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag är ytterst förvånad över att en ledamot av Sveriges riks-
dag utgår från att vaije ord i en tidningsartikel är korrekt. Jag är också ytterst
förvånad över att Ingela Mårtensson inte har läst vad hon själv har varit med
om att besluta. Jag är dessutom ytterst förvånad över att hon uppenbarligen
vill begränsa möjligheterna även för tjänstemän som agerar med ett riks-
dagsbeslut i ryggen att ta kontakter för att utröna läget på en viss punkt.

Anf. 125 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag har inte ställt mig bakom att vi skulle begära ett samar-
bete med NATO-länder. Vad som stod i riksdagens beslut var att man skulle
överväga frågan. Det är en mycket stor skillnad häremellan. Kan Anders
Björck tala om huruvida det finns en begäran om ett sådant samarbete eller
ej, och har inte Anders Björck ställt sig bakom den?

Plötsligt gäller det bara tjänstemän. Detta har ändå tagits upp i utrikes-
nämndeh, och det är tydligen Anders Björck själv som har föredragit det
hela. Då måste väl Anders Björck också stå bakom denna begäran till IEPG.

Anf. 126 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag skall försöka att än en gång förklara vad det handlar om.
För att utröna om det är möjligt att genomföra det som riksdagen har uttalat
att vi skall genomföra är det alldeles självklart att de tjänstemän som sysslar
med detta sänder i väg ett brev för att se vilka förutsättningar som finns och
om IEPG är intresserat. Det är exakt det som har skett.

Sedan får vi ta ställning till vilka former som skall tillämpas - om vi skall
ha några former för detta, om vi är välkomna och vilken framtid IEPG har.
Jag har svårt att se att ett ärende av detta slag någon gång har blivit noggran-
nare berett - genom två propositioner, ett klart, enhälligt uttalande i för-
svarsutskottet och en föredragning i utrikesnämnden.

Anf. 127 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Vi talar fortfarande om olika saker. I det ena fallet är det
fråga om att man kan överväga ett samarbete, i det andra gäller det att man
direkt begär ett sådant hos denna grupp.

Det här skall bli min sista replik, men jag vill säga att detta är en så stor
kursändring i den svenska säkerhetspolitiken att vi bör föra en bred diskus-
sion här, om vi skall gå in i ett nära samarbete med en allians eller i vaije
fall med allierade länder. I samarbetsgruppen finns bara länder som tillhör
NATO.

Min fråga är: Är det meningen att vi, som tidigare har hävdat vårt obe-
roende och vår alliansfrihet, nu skall gå in i ett intimt samarbete med NATO-
länder? Jag tycker att det är så väsentligt att vi borde föra en seriös debatt
här i riksdagen om detta.

Anf. 128 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Hen talman! Jag tycker då möjligtvis att Ingela Mårtensson skulle ge sig
på sina egna partivänner, som har varit med i dessa sammanhang och som
inte haft några erinringar i utrikesnämnden. Jag hoppas att Ingela Mårtens-
son faktiskt accepterar att det är tillåtet att undersöka vad en annan part
tycker genom att sända i väg ett ett brev. Hon har suttit så länge i riksdagen
att hon borde veta att man när man framställer en fråga inte kan utgå från
att vad som står i en tidning är korrekt.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1991/92:471 om insynsreglerna i datalagen m.m.

Anf. 129 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
att vidta för att öka myndigheternas kunskaper om och respekten för de la-
gar som ger medborgarna rätt till insyn i myndigheternas dataregister.

Låt mig först slå fast att det är en självklarhet att myndigheterna skall
känna till och följa gällande bestämmelser. De brister i vissa myndigheters
kunskap om tillämpningen av offentlighetsprincipen och bestämmelserna i
sekretesslagen och datalagen som framkommit i de studier Margitta Edgren
hänvisat till är självfallet inte acceptabla.

Under år 1982 infördes uttryckliga bestämmelser i sekretesslagen om att
myndigheterna vid användning av automatisk databehandling skall beakta
enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar. I samband med lagändringen
ålades statskontoret i sin instruktion en skyldighet att lämna statliga myndig-
heter råd och upplysningar i frågor som rör offentlighetsprincipen och ADB.
Statskontoret har fortgående bedrivit en omfattande rådgivnings- och semi-
narieverksamhet på området.

På uppdrag av regeringen gav statskontoret år ,1989 ut en praktisk vägled-
ning i offentlighet och ADB som tillställts de statliga myndigheterna. Mot-
svarande information för kommunala myndigheter utarbetas för närvarande
av Svenska kommunförbundet.

Justitiedepartementet tog i samband med ändringen i sekretesslagen fram
en broschyr om offentlighet och ADB som tillhandahållits myndigheter och
allmänheten i tiotusentals exemplar. Broschyren är för närvarande under
omarbetning med anledning av de nya reglerna i sekretesslagen om god of-
fentlighetsstruktur i myndigheters dataregister som trädde i kraft vid årsskif-
tet. Även datainspektionen har i flera av sina publikationer uppmärksammat
myndighetenma på att de måste beakta frågor om offentlighet och sekretess.

Stora ansträngningar har alltså gjorts och görs fortlöpande för att infor-
mera och utbilda myndigheterna om offentlighetsprincipens tillämpning på

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

de uppgifter som de har i sina dataregister. Det är självfallet angeläget att
myndigheterna tar till sig den information som finns på området och höjer
kunskapsnivån. Ett problem i sammanhanget är dock att flertalet myndighe-
ter och tjänstemän endast i undantagsfall ställs inför frågor om offentlighets-
principens tillämpning. Oavsett detta förutsätter jag att de informationsin-
satser som görs kommer att avhjälpa de kunskapsbrister som finns. Givetvis
kommer jag att uppmärksamt följa frågan i framtiden.

Anf. 130 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Tack så mycket för svaret! Jag har följt myndigheternas sköt-
sel av sina register i några år, inte minst sedan datainspektionen i maj 1990
ansåg sig tvingad att till åklagare i Solna anmäla Karolinska institutets sköt-
sel av sina register. Jag förstår nu att det inte har blivit bättre, trots att åtalet
borde ha varit en signal ut i landet.

Låt mig återge några uppgifter ur rapporten som studenter i Västerås har
utarbetat om hur det verkligen står till.

En skattemyndighet anser sig t.ex. inte skyldig att ha någon registerför-
teckning enligt sekretesslagen.

Hos polismyndigheter var i flera fall förteckningen över dataregister som
man förfogade över flera år gammal, i ett fall sedan 1992.1 ett fall krävdes
studenterna på legitimation och fick genomgå förhör, innan poliserna högst
motvilligt lämnade ut en kopia.

Högskolan i Västerås förnekade bestämt att man förde några dataregister,
med hänvisning till att man använde ordbehandlare.

I folkbokföringen fick studenterna bara se uppgifter om sig själva, och de
hänvisades dessutom till en presentationsterminal som inte ens var installe-
rad till systemet.

När studenterna besökte länsarbetsnämnden, hade registret försvunnit i
samband med ett datorbyte.

Hos försäkringskassan uppgavs i flera fall bestämt att uppgifterna utan un-
dantag var sekretessbelagda.

Låt mig också säga att kronofogdemyndighet och tingsrätt som de här stu-
denterna besökte tydligen hade goda rutiner för hantering av offentlighets-
och sekretessfrågor.

Jag ser nu att statsrådet har samma artikel som jag.

Vi har haft en datalag sedan 70-talet. Sverige var först med en sådan, så vi
var verkligen tidigt medvetna om vikten av att stärka integriteten för den
enskilde. När det nu ändå står till som det gör, är min fråga: Hur går vi vi-
dare? Vem är det inom förvaltningen på statsrådets nivå som har ansvaret
för detta?

Anf. 131 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Det pågår, som Margitta Edgren känner till, ett omfattande
förändringsarbete inom den offentliga sektorn för att effektivisera och ren-
odla myndigheternas verksamhet. Ett viktigt led i det arbetet är just den
översyn som görs av myndigheternas administrativa funktioner och ADB-
system. Det kan man ju faktiskt säga är primära funktioner i det här sam-
manhanget.

Myndigheterna skall vid den översynen beakta att ADB-systemen fyller
kraven på god offentlighetsstruktur. I det ingår att myndigheterna vid val av
ADB-utrustning och vid utformandet av system beaktar att informationen
skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt offentlighetsprincipens krav.
Bl.a. bör i registren allmänna handlingar hållas åtskilda från annat material.
Vidare åligger det, som Margitta Edgren påpekar, myndigheterna att ha en
förteckning över sina dataregister.

Vem har då ansvaret för att myndigheterna följer bestämmelserna här? I
första hand är det faktiskt varje myndighetschef som har ansvaret för detta.
Myndighetschefen skall se till att bestämmelserna följs och att personalen
får den utbildning och information som behövs om datalagens regler och om
offentlighetsprincipens krav i sammanhanget.

Från justitiedepartementets sida har vi, som jag påpekat i frågesvaret, ut-
arbetat en broschyr som vi nu håller på att omarbeta. Enligt en uppgift som
jag fick strax innan jag kom hit har den tidigare broschyren gått ut i 40 000
exemplar, och jag förutsätter att myndigheterna har förmåga att tillgodogöra
sig en sådan broschyr.

Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Det står i slutet av statsrådets svar att myndigheter och tjäns-
temän endast i undantagsfall ställs inför frågor om offentlighetsprincipens
tillämpning. Men den som läser studenternas rapport får klart för sig att de
aktuella tjänstemännen mycket motvilligt gått med på att lämna ifrån sig ma-
terial. Svaret är oftast: Vi har inte tid i dag. Kom igen i morgon. Men när
man sedan kommer igen, finns inte tjänstemannen på plats.

Det finns en motvilja mot att över huvud taget befatta sig med detta, och
det är ju inte underligt om de flesta medborgare inte är lika ihärdiga som de
här studenterna. Så när statsrådet skriver att myndigheter och tjänstemän
inte ställs inför frågan, är det något som vi får ta med en nypa salt. Vanliga
människor har inte så mycket tid till förfogande, även om de vet att de har
lagen på sin sida, att de kan vara ihärdiga och stå på sig tills de fått fram de
uppgifter de vill ha.

Anf. 133 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! De exempel som Margitta Edgren nämnde är nog snarast ett
exempel på just vad jag sade, nämligen att myndigheter och tjänstemän en-
dast i undantagsfall ställs inför att tillämpa reglerna. Reglerna är faktiskt
ganska komplicerade, vilket innebär att de tjänstemän det är fråga om nog
ofta känner en viss osäkerhet om hur de skall behandla en hemställan som
kommer från allmänheten. Det framgår också av de exempel som finns i ju-
stitieombudsmännens ämbetsberättelse.

Vi gör så gott vi kan på vår sida genom att informera. Statskontoret gör så
gott det kan och har en fortlöpande verksamhet som också innefattar semi-
narier, dvs. man försöker att muntligen undervisa om de regler som gäller.

Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! När min tid var slut förra gången, tänkte jag fråga: Lever
statskontoret fortfarande? Nu fick jag svaret av statsrådet att det gör det.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 78

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svarpå frågor

Säg inte, tycker jag i alla fall, att det är oklart på den här punkten! T.ex. i
fråga om skyldigheten att hålla en aktuell förteckning över sina register är
lagen glasklar. Det finns inget bärande skäl för att man skall kunna gömma
sig bakom att bestämmelserna är otydliga, att man inte törs och man inte
riktigt kan.

Anf. 135 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Det menar jag inte heller att man skall kunna göra. Vad vi
väl är överens om här är att det krävs fortlöpande information. Men den som
i första hand är ansvarig för att personalen får den informationen och att
myndigheten fungerar i det här avseendet är faktiskt varje myndighetschef.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1991/92:478 om hyresgästs ansvar för tidigare hy-
resgästs hyra

Anf. 136 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat justiteministern när hyreslagen
kan ändras i fråga om en hyresgästs ansvar i vissa fall för en tidigare hyres-
gästs skyldigheter gentemot hyresvärden. Arbetet inom regeringen är så för-
delat att det är jag som skall svara på frågan.

Enligt gällande rätt ansvarar en ny hyresgäst tillsammans med den tidigare
hyresgästen för dennes hyresskulder, om inte annat har avtalats med hyres-
värden i samband med att hyresrätten överlåtits.

Frågan har behandlats av 1989 års hyreslagskommitté i dess nyligen av-
lämnade betänkande Ny hyreslag. Kommittén föreslår att man skall slopa
hyreslagens regel om att den nye bostadshyresgästen vid ett lägenhetsbyte är
ansvarig för en tidigare hyresgästs skyldigheter. Det skall dock enligt försla-
get vara möjligt att särskilt avtala om att den nye hyresgästen skall svara för
gamla hyresskulder.

Enligt förslaget skall de nya reglerna börja att gälla den 1 juli 1993. Betän-
kandet är nu ute på remiss. Remisstiden går ut den 25 maj. Jag vill inte före-
gripa remissbehandlingen genom att i sak ta ställning till förslaget. Enligt
min uppfattning borde emellertid en proposition kunna läggas fram och riks-
dagsbehandlas i sådan tid att en lagändring kan träda i kraft vid den tidpunkt
som kommittén har föreslagit.

Anf. 137 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag vet att de
nya regler som hyreslagskommittén föreslagit inte kommer att kunna träda i
kraft förrän den 1 juli 1993, men jag måste tillstå att jag hade en förhoppning
om att en så pass liten detalj i det stora förslaget som den jag har tagit upp
ändå skulle kunna behandlas och bli föremål för beslut betydligt tidigare.

Jag är litet överraskad av att statsrådet svarar att hon inte är beredd att i
dag föregripa remissbehandlingen och yttra sig ens om denna detalj. Att man
som statsråd inte är villig att gå ut och yttra sig om hyreslagskommitténs hela

betänkande har jag full förståelse för, men just frågan huruvida en ny hyres-
gäst skall överta den gamlas skulder är ju någonting som väckt stort intresse
hos allmänheten. Många människor undrar: Är detta verkligen förenligt
med rättspraxis?

Är det verkligen inte möjligt för ett statsråd att ens uttala någon uppfatt-
ning i en så relativt enkel fråga?

Anf. 138 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Som jag sade, tänker jag inte föregripa remissbehandlingen
av kommitténs betänkande. Den nuvarande bestämmelsen har gällt sedan
1969, och den motiverades då med att det kunde vara väsentligt lättare att
få en hyresvärd att gå med på ett byte av lägenhet, om hyresvärden kunde
vända sig med sina krav mot den nya hyresgästen.

Efter 1984 års hyresreform, att hyran skall vara bestämd till beloppet, har
inte den motiveringen samma tyngd. Jag kan ställa upp på att det är på det
sättet, men jag tycker fortfarande inte att det finns anledning att bryta ut just
den frågan och behandla den särskilt. Så jag står kvar vid min uppfattning.

Anf. 139 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Domen i Svea hovrätt som jag refererar till är inte det enda
exemplet, utan samma sak har hänt vid andra tillfällen också. Man känner
till att den situation som uppstått för de personer det gäller har varit ytterst
besvärlig och t.o.m. i något fall närmast knäckt personen som råkat ut för
att utan att själv vara ett dugg informerad om det nödgas överta en tidigare
hyresgästs skuld.

Jag konstaterar att statsrådet inte är beredd att gå vidare i den här frågan,
och jag beklagar det. Jag tyckte att det var en så pass enkel fråga att jag
skulle kunna få ett klart svar i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1991/92:436 om stödområdesplacering av Gagnef

Anf. 140 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Hen talman! Bengt-Ola Ryttar har frågat mig om regeringen är beredd
att medverka till att Gagnefs kommun inplaceras i stödområde.

Inledningsvis vill jag erinra om att regeringen i budgetpropositionen påpe-
kat behovet av långsiktighet när det gäller inplaceringar i det ”permanenta”
stödområdet. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen inte några för-
ändringar av detta stödområde.

Regeringen har möjlighet att tillfälligt inplacera kommuner i stödområde.
Under våren kommer regeringen att göra en ny bedömning av vilka orter
som har sådana problem att de motiverar en inplacering i tillfälligt stödom-
råde. Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet, och jag är därför inte
beredd att i dag kommentera enskilda kommuners inplacering i stödområde.

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Anf. 141 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. I brist på
bröd tar man limpa.

Bedömningen i Gagnef är den att de näringsstrukturella problem som
finns är så pass långsiktiga att huvudalternativet bör vara en permanent in-
placering i stödområde.

Bakgrunden till frågan är att Boro, när företaget gick i konkurs, köptes
upp av LB-Invest. Köpet fick genomföras på felaktiga grunder. Man har
gjort sig en rejäl vinst men ställt hela personalen utan arbete.

Arbetsmarknaden i Gagnefs kommun har en säregen struktur. 70 % av de
yrkesverksamma i den privata sektorn jobbar inom träbranschen. I övrigt
finns 40 % utpendlare, som pendlar från kommunen. Just nu är 53 % av
Träindustriarbetareförbundets medlemmar varslade eller öppet arbetslösa.

Hittills har inte den öppna arbetslösheten varit högre än 5,2 %. Men man
beräknar att den redan i juni kommer att ligga på 10 %. Det ställer stora
krav på att man förbättrar strukturen i kommunen. Lågkonjunkturen har
inte underlättat.

Vi måste ha dit tjänsteföretag, oavsett vad vissa landshövdingar tycker om
sådant. Vi måste få till stånd en breddning av näringslivet. Men vi måste
också ta till vara det utomordentligt stora träkunnande som finns i kommu-
nen. Vi behöver en stödområdesplacering som hjälp i det jobbet.

Anf. 142 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Det råder inte något tvivel om att Bengt-Ola Ryttars hem-
kommun har problem i dag. De siffror som Bengt-Ola Ryttar nämner är
mycket höga. En öppen arbetslöshet på 10 % är icke godtagbar.

Jag vill också kommentera Bengt-Ola Ryttars synpunkter att våra små ar-
betsmarknader behöver kompletteras. Det är nödvändigt för att få en större
bredd och därmed en mindre sårbarhet, så att det inte blir som i t.ex. Bengt-
Ola Ryttars hemkommun när ett stort träföretag läggs ner. Därför är det
nödvändigt att medvetet arbeta för att bredda de mindre kommunernas ar-
betsmarknad, inte minst med tjänsteföretag. En blandning av tillverkande
företag och tjänsteföretag och service över huvud taget måste vara målsätt-
ningen.

Inom den närmaste månaden kommer jag att bilda mig en uppfattning om
hur samtliga kommuner har det. Därefter lägger jag fram ett förslag för rege-
ringen för beslut.

Anf. 143 BENGT-OLA RYTTAR (s):

Herr talman! Jag tycker att detta låter hoppfullt. Verkligheten är så pass
bister att arbetsmarknadsministern kommer att reagera på rätt sätt. Han
kommer att få mera underlag för sitt beslut vid en uppvaktning som kommu-
nen kommer att göra inom den närmaste tiden.

Jag ser framtiden an med tillförsikt och litar på att arbetsmarknadsminis-
tern gör sin plikt i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1991/92:492 om A-kasseersättning för företagare

Anf. 144 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Mot bakgrund av att kommittédirektiven (dir. 1992:24) för
en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte berör att en anställd inte kan
starta en rörelse och samtidigt ha kvar sitt skyddsnät i arbetslöshetskassan,
har Conny Sandholm frågat mig om jag anser att det finns behov av tilläggs-
direktiv eller av en forcering av frågan.

Enligt direktiven skall utredaren göra en total översyn av arbetslöshetsför-
säkringen. Därvid skall självklart också uppmärksammas de problem som
föreligger för enskilda företagare. Jag anser alltså att direktiven berör det
förhållande som Conny Sandholm tar upp i sin fråga.

Anf. 145 CONNY SANDHOLM (fp):

Herr talman! Låt mig först tacka för svaret. Det var både kort, positivt
och koncist. Men jag saknade något om angelägenheten i tid. Låt mig kort
belysa varför jag tycker att det är nödvändigt med en forcering.

Jag har träffat på ett praktiskt exempel - låt oss kalla honom Kalle Karls-
son. Han hade ett arbete, där han tjänade 15 000 i månaden. Han hade också
ett extraknäck med en firma, där han lagade TV-apparater. Han förlorade
sitt ordinarie arbete och blev arbetslös. Han tänkte då att han skulle kunna
ta sig ur det genom att fortsätta med TV-apparaterna och leva på det. Pro-
gnosen var att han skulle kunna tjäna 5 000 i månaden. Men där blev det
stopp. För att få någon form av ekonomisk trygghet från A-kassan var han
tvungen att permanent avregistera sin firma. Kalle var inte dum. Han valde
mellan de två, och valde då A-kassan.

Det kanske finns flera Kalle Karlsson som väntar. Jag tror att arbetsmark-
nadsministern, om någon, är pinsamt medveten om situationen ute i landet
och behovet av enskilda initiativ. Det är därför jag undrar om det finns nå-
gon möjlighet att forcera utredningen t.ex. till ett delbetänkande.

Anf. 146 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Utredaren har fått en mycket snäv tidsram. Han skall inom
ett år lägga fram ett förslag i denna mycket komplicerade fråga. Jag har mött
ett flertal fall där det inte har stämt, med arbetslösa och företag som man vill
bygga upp eller redan har. Det är inte tillfredsställande. Jag är helt medveten
om det problem som Conny Sandholm tar upp.

Jag kan omtala att jag så sent som i går kväll satt med utredaren under två
timmar. Kanske halva tiden diskuterade vi och analyserade just denna del.
Utredaren kommer att göra vad han kan. Däremot kan jag inte lova att det
kommer någonting med förtur. Detta är ett ganska kärvt uppdrag.

Anf. 147 CONNY SANDHOLM (fp):

Herr talman! Med kunskap om hur arbetsmarknadsministern använder
sina kvällar skall jag inte fördröja honom denna kväll.

Det är möjligt att jag som ny och tillfällig ledamot här i kammaren förenk-
lar problemen. Det har nog sin bakgrund i att man som kommunalråd kan-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Svar på frågor

ske handlar litet fortare. Det kan vara svårt att inse de svårigheter som finns
här.

Ute i landet är vi beroende av vad som händer här i kammaren, vad rege-
ringen gör i allmänhet och arbetsmarknadsministern i synnerhet. Jag ser
med tillförsikt på framtiden och tackar för svaret.

Anf. 148 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag har i dag erfarenhet från samtliga nivåer. Jag kan nog
säga att kommunalrådet handlar snabbare i många fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1991/92:116 Ändringar i lagen (1977:306) om dryckesskatt, m.m.
1991/92:130 Ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken

Motionerna

med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
1991/92:Ubl4 av Inger Hestvik m.fl. (s)

1991/92:Ubl5 av Inger Hestvik och Maud Björnemalm

1991/92:Ubl6 av Inger Hestvik m.fl. (s)

1991/92:Ubl7 av Bo Forslund m.fl. (s)

1991/92:Ubl8 av Anita Persson och Berit Oscarsson (s)

1991/92:Ubl9 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)

1991/92:Ub20 av Sören Lekberg m.fl. (s)

1991/92:Ub21 av Kristina Svensson m.fl. (s)

1991/92:Ub22 av Catarina Rönnung m.fl. (s)

1991/92:Ub23 av Britt Bohlin (s)

1991/92:Ub24 av Sigge Godin och Per-Richard Molén (fp,m)
1991/92:Ub25 av Kjell Ericsson (c)

1991/92:Ub26 av Karin Israelsson m.fl. (c,s,m,fp,kds)

1991/92:Ub27 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)

1991/92:Ub28 av Gustaf von Essen (m)

1991/92:Ub29 av Ingrid Hemmingsson (m)

1991/92:Ub30 av Anita Persson och Maj-Inger Klingvall (s)

1991/92:Ub31 av Gullan Lindblad m.fl. (m,fp,c,kds)

1991/92:Ub32 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

1991/92:Ub33 av Anders Nilsson m.fl. (s)

1991/92:Ub34 av Viola Furubjelke och Lars Stjernkvist (s)

1991/92:Ub35 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c)

1991/92:Ub36 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c)

1991/92:Ub37 av Stina Eliasson (c)

1991/92:Ub38 av Roland Larsson (c)

1991/92:Ub39 av Christina Linderholm (c)

1991/92:Ub40 av Per-Ola Eriksson och Britta Bjelle (c,fp)

1991/92:Ub41 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp,c,v)

1991/92:Ub42 av Håkan Strömberg (s)

1991/92:Ub43 av Marianne Andersson (c)

1991/92:Ub44 av Håkan Strömberg (s)

1991/92:Ub45 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

1991/92:Ub46 av Carl-Johan Wilson (fp)

1991/92:Ub47 av Ulla Orring m.fl. (fp,m,c,kds)

1991/92:Ub48 av Olle Schmidt (fp)

1991/92:Ub49 av Mats Lindberg (s)

1991/92:Ub50 av Bertil Måbrink (v)

1991/92:Ub51 av Björn Samuelson m.fl. (v)

1991/92:Ub52 av Björn Samuelson (v)

1991/92:Ub53 av Stina Eliasson och Birgitta Carlsson (c)

1991/92:Ub54 av Karin Pilsäter (fp)

med anledning av prop. 1991/92:87 Reserabatter för studerande m.m.

1991/92:Sf 18 av Doris Håvik m.fl. (s)

1991/92:Sfl9 av Georg Andersson m.fl. (s)

1991/92:Sf20 av Stefan Kihlberg och Leif Bergdahl (nyd)

1991/92:Sf21 av Anders Svärd (c)

med anledning av prop. 1991/92:94 Ändrat huvudmannaskap för särskolan
och särvux m.m.

1991/92:Ub55 av Anita Persson m.fl. (s)

1991/92:Ub56 av Ingegerd Sahlström (s)

1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s)

1991/92:Ub58 av Christina Linderholm (c)

1991/92:Ub59 av Carl-Johan Wilson (fp)

1991/92:Ub60 av Ingrid Näslund (kds)

1991/92:Ub61 av Björn Samuelson m.fl. (v)

med anledning av prop. 1991/92:96 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.
1991/92:Jo22 av Göran Persson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1991/92:97 Främjande av biobränsleanvändningen

1991/92:N29 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)

1991/92:N30 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

med anledning av prop. 1991/92:101 Värnpliktsutbildning

1991/92:Fö4 av Sture Ericson m.fl. (s)

1991/92:Fö5 av Lena Klevenås (s)

med anledning av prop. 1991/92:124 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
ungdomar under 25 år

1991/92:A8 av Larz Johansson m.fl. (c,m,fp,kds)

1991/92:A9 av Laila Strid-Jansson m.fl. (nyd)

1991/92:A10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Prot. 1991/92:78 1991/92:A11 av Lars Werner m.fl. (v)

17 mars 1992 1991/92:A12 av Karin Pilsäter (fp)

med anledning av prop. 1991/92:149 Avskaffande av delpensionsförsäk-
ringen m.m.

1991/92:Sf22 av Gunnar Thollander (s)

1991/92:Sf23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:Sf24 av Leif Bergdahl (nyd)
1991/92:Sf25 av Lars Werner m.fl. (v)

29 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 13 mars

1991/92:136 av Mats Lindberg (s) till näringsministern om riskkapital för
småföretagare:

Vi har i dag en internationell lågkonjunktur som slår hårt mot vårt land
samtidigt som tillväxten också stagnerar. Det är då viktigt att ta till vara ut-
vecklingskraften hos våra små och medelstora företag och också stimulera
tillkomsten av nya företag.

Regeringen har flera gånger uttalat att den vill satsa särskilt på åtgärder
till stöd för småföretagen. När de konkreta förslagen kommer, visar det sig
att de innehåller åtgärder som direkt motverkar utvecklingen och tillkoms-
ten av små företag. I flera propositioner har regeringen lagt fram förslag som
innebär en kraftig minskning av insatserna för att utveckla småföretagen.
Det gäller förslag som har berört bl.a. NUTEK, utvecklingsfonderna, Ex-
portrådet och SIFU.

Ett viktigt inslag i stödet av småföretagen är tillgången på riskvilligt kapi-
tal. Behovet av riskvilligt kapital är mycket stort i dag. Regeringens förslag
att försämra utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens utlåningsmöjlighe-
ter är förödande för småföretagen. Till detta skall läggas bankernas mycket
restriktiva hållning när det gäller krediter. Detta har lett till att företagen i
dag saknar tillgång på riskvilligt kapital.

Regeringen har tidigare flera gånger aviserat en proposition under våren
om nyetableringslån. Nu har information nått oss att denna proposition är
uppskjuten till hösten.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga näringsminister Per Wester-
berg följande:

Vad tänker näringsministern vidta för omedelbara åtgärder för att för-
bättra småföretagens behov av riskvilligt kapital för både utveckling och ny-
etablering?

den 16 mars

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

1991/92:137 av Lars Werner (v) till statsministern om bygg- och arbetslös-
hetskrisen:

Antalet arbetslösa är i dag ca 200 000. Det är nära nog en fördubbling jäm-
fört med för ett år sedan. Samtidigt fortsätter varslen att dugga tätt. Det har
nämnts att arbetslösheten under hösten kan stiga till 6%. En öppen arbets-
löshet på 5-6 % innebär enligt AMS att utbetalningarna av arbetslöshetser-
sättning under budgetåret kommer att uppgå till över 25 miljarder kronor.

Bland byggnadsarbetarna har arbetslösheten redan ökat lavinartat. De
har en arbetslöshet på 16-17 % och i flera län närmar sig nu arbetslösheten
för byggnadsarbetare 25 %.

Lågkonjunkturen måste motverkas med hjälp av de medel som riksdag
och regering har möjlighet att använda för att motverka arbetslöshet och en
fullständig kollaps i landets byggnadssektor. Detta är särskilt viktigt efter-
som byggverksamheten är en motor för den ekonomiska aktiviteten.

Pessimismen fortsätter att öka bland byggföretagen. Prognoserna över
byggandet justeras i februari 1992 fortfarande nedåt. De totala bygginveste-
ringarna beräknas nu bli minus 3 % 1991 och minus hela 7 % 1992. Det är
siffror som kommer att revideras ytterligare en bit nedåt om inget drastiskt
görs. Det är bl.a. bostadsbyggandet som beräknas falla med 29 % i år. Det
är industriinvesteringar som föll med 19 % 1991 och beräknas falla med 13 %
i år.

Det har hela tiden funnits ett hopp om att denna utveckling skall mötas
med snabba åtgärder som t.ex. omfattande infrastrukturinvesteringar och
ökat underhåll av bostäder och att detta skall kompensera bortfallet i andra
delar av byggsektorn.

Nu ökar i och för sig denna typ av investeringar, men otillräckligt. Det
finns ett stort uppdämt behov av investeringar i bl.a. transportsektorn och i
kommunernas VA-nät. För att enbart kompensera förslitningen av vägar och
järnvägar borde denna sektor öka med 30-40%.

Detta tycks inte föresväva regeringen. Politiska beslut och oro för kom-
mande borgerliga regeringsingripanden har gjort att sektorn för underhåll,
ombyggnad och upprustning av bostäder endast ökat med 3 % under 1991,
vilket är långt ifrån vad som skulle behövas.

Även byggandet av lokaler för offentlig verksamhet, där det finns stora
eftersatta behov, borde nu stimuleras under lågkonjunkturen. Det kan gälla
skolor, daghem och olika typer av äldrebostäder etc.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nu gjort en investering av projekt för att få
i gång investeringarna inom bygg- och anläggningssektorn. Det gäller sådana
investeringar som man kan få i gång inom 6-9 månader. Enligt arbetsmark-
nadsstyrelsens detaljerade förslag till investeringar kan man få i gång inve-
steringar i storleksordningen 20 miljarder kronor. Samtidigt pekar AMS kal-
kyler på att investeringar på 15 miljarder ger 40 000-50 000 arbetstillfällen
per år.

Problemet är att vad den borgerliga regeringen av ideologiska skäl hittills
företagit sig har påverkat byggandet negativt. Det gäller sänkningen av inve-

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

steringsbidraget från 9,3 till 3,1 %, försämrade villkor för underhåll, indrag-
ningar av bidrag till byggandet av ungdomsbostäder och minskat stöd till
kommunerna. Det mest häpnadsväckande var att man i detta konjunktur-
läge valde att avskaffa stimulansbidraget för en bättre arbetsmiljö i skolan
samtidigt som man påstår sig vilja skapa Europas bästa skola. Alla dessa åt-
gärder är precis tvärtemot vad som borde göras under en lågkonjunktur. Frå-
gan är om regeringen är beredd att lägga om kursen.

Vänsterpartiet har avstyrkt dessa förslag av bl.a. sysselsättningsskäl. Vi
har i stället lagt fram en kombination av åtgärder för att hindra massarbets-
löshet. Bördan av lågkonjunkturen skall inte bäras av en del - de arbetslösa-
den skall så långt som möjligt fördelas på oss alla.

Oron är stor för den nuvarande utvecklingen hos alla inom byggsektorn.
Oron är stor för att byggkrisen i onödan skall förlänga och fördjupa landets
lågkonjunktur och permanenta den höga arbetslösheten. Det finns nu up-
penbara risker att vi är på väg mot en sådan situation. Det är ett hot mot den
trygghet som rätten till arbete varit en del av.

Jag vill med anledning av det anförda fråga statsministern:

1. Tänker regeringen trots fortsatt lågkonjunktur prioritera fortsatta skatte-
sänkningar i stället för offentliga investeringar som ger jobb?

2. Har regeringen gjort någon samhällsekonomisk analys av sina åtgärder
inom byggsektorn?

3. Hur hög arbetslöshet inom byggnadssektorn kommer regeringen att ac-
ceptera?

4. Är regeringen beredd att i kompletteringspropositionen tillmötesgå AMS
förslag till åtgärder?

30 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 16 mars

1991/92:497 av Lars-Erik Lövdén (s) till kommunikationsministern om
Skåne och infrastruktursatsningarna:

Regeringen beslutade nyligen att tidigarelägga infrastrukturinvesteringar
på 4 miljarder kronor.

I infrastrukturpaketet avsattes inga medel till Skåne, detta trots att bygg-
arbetslösheten för närvarande uppgår till 12 % och prognoserna visar på en
30-procentig byggarbetslöshet till nästa vinter.

Vad är anledningen till att Skåne inte fått del av infrastruktursatsningen?
den 17 mars

1991/92:498 av Lars-Ove Hagberg (v) till kommunikationsministern om
statsbidraget till Älvdalens kommun:

I mars 1990 startade Älvdalens kommun omfattande schaktningsarbeten i
den genom naturresurslagen skyddade övre delen av Österdalälven vid
Brattströmmen, utan erforderliga tillstånd. För att nå fram till det planerade
schaktningsområdet anlade kommunen en väg och en bro över biflödet Ve-
gån, även detta utan tillstånd. Brobygget var en förutsättning för att den
unika skövlingen av naturen sedan skulle kunna äga rum (se Miljöaktuellt
nr 6 1991).

Efter att frågan om brottsmisstanke under våren 1990 tagits upp i riksda-
gen, beslöt dåvarande finansministern att inte bevilja en ansökan om statsbi-
drag till kommunen. Riksåklagaren har i januari 1992 beslutat att Älvdalens
kommun skall åtalas för brott mot vattenlagen. Regeringen har den 12 mars
1992 beslutat om ett statsbidrag för arbetena på 3,1 milj.kr. till Älvdalens
kommun trots dessa omständigheter.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga finansministern:

Kommer regeringen att utbetala statsbidraget även om kommunen blir
fälld för brott mot vattenlagen vid domstolsprövningen?

1991/92:499 av Sten Andersson i Malmö (m) till försvarsministern om optisk
luftbevakning:

Enligt uppgift skall investeringar och underhåll till det optiska luftbevak-
ningssystemet upphöra från den 1 juli 1992.

Radarns effektivitet är odiskutabel, men samtidigt är systemet ett sårbart
förstahandsmål. Därför borde det vara av värde att behålla och underhålla
ett optiskt luftbevakningssystem, vilket kan användas då radarsystem slagits
ut.

Vilka åtgärder planeras för att säkra att optisk luftbevakning kan använ-
das i ett läge då radarsystemet eller delar av detsamma slagits ut?

31 § Kammaren åtskildes kl. 18.44.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.21 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992 Innehållsförteckning

Tisdagen den 17 mars

I § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet........... 1

2§ Avsägelser......................................... 1

3§ Meddelande om svar på interpellation 1991/92:124 .......... 1

4§ Justering av protokoll................................. 2

5 § Svar på fråga 1991/92:403 om företagshälsovård kombinerad med

privat läkarverksamhet.............................. 2

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Göte Jonsson (m)

6 § Svar på fråga 1991/92:405 om information om rehabiliteringslags-

tiftningen........................................ 4

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Lars Biörck (m)

7 § Svar på fråga 1991/92:414 om den förebyggande hälso- och sjuk-

vården .......................................... 6

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Margareta Viklund (kds)

8 § Svar på fråga 1991/92:416 om efterbehandlingen vid operation av

bröstcancer....................................... 9

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Margitta Edgren (fp)

9 § Svar på fråga 1991/92:489 om villkoren för legitimation som psy-

koterapeut ....................................... 11

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Björn Samuelson (v)

10 § Svar på fråga 1991/92:479 om diskriminering av homosexuella. 13

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Bertil Måbrink (v)

II § Svar på fråga 1991/92:480 om svenskt erkännande av Makedo-

nien ............................................ 15

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Olle Schmidt (fp)

12 § Svar på fråga 1991/92:483 om det nya statsbidragssystemet och

musikkonservatoriet i Falun.......................... 17

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Iréne Vestlund (s)

13 § Svar på fråga 1991/92:488 om utdelningarna på börsnoterade ak-

tiebolag ......................................... 18

Finansminister Anne Wibble (fp)

Jan Bergqvist (s)

14 § Svar på fråga 1991/92:460 om bistånd till Kina............. 23

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Bertil Måbrink (v)

15 § Svar på fråga 1991/92:484 om den befarade svältkatastrofen i

södra Afrika...................................... 26

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Lena Hjelm-Wallén (s)

16 § Svar på fråga 1991/92:431 om nämndemännens rätt till reseer-

sättning ......................................... 30

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Bengt-Ola Ryttar (s)

17 § Svar på fråga 1991/92:477 om regeringens bostadspolitik..... 32

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Catarina Rönnung (s)

Talmannen (om debattiden)

18 § Svar på fråga 1991/92:482 om hemvändande utlandssvenskar och

skatteförvaltningen................................. 35

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Knut Wachtmeister (m)

19 § Svar på fråga 1991/92:438 om innovativ verksamhet......... 37

Näringsminister Per Westerberg (m)

Christer Lindblom (fp)

20 § Svar på fråga 1991/92:487 om bevakningen av småföretagares

fordringar i konkurser.............................. 40

Näringsminister Per Westerberg (m)

21 § Svar på fråga 1991/92:472 om restaurering av Ringsjön...... 41

Miljöminister Olof Johansson (c)

Bengt Silfverstrand (s)

22 § Svar på fråga 1991/92:432 om förhållandena på Kronobergshäk-

tet ............................................. 43

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Birgit Henriksson (m)

Ajournering........................................... 45

Återupptagna förhandlingar............................... 45

23 § Svar på fråga 1991/92:496 om svenska kontakter med NATO-

ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel............ 45

Försvarsminister Anders Björck (m)

Ingela Mårtensson (fp)

24 § Svar på fråga 1991/92:471 om insynsreglerna i datalagen m.m. 51

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Margitta Edgren (fp)

25 § Svar på fråga 1991/92:478 om hyresgästs ansvar för tidigare hy-

resgästs hyra...................................... 54

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Eva Zetterberg (v)

26 § Svar på fråga 1991/92:436 om stödområdesplacering av Gagnef 55

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Prot. 1991/92:78

17 mars 1992

Prot. 1991/92:78 27 § Svar på fråga 1991/92:492 om A-kasseersättning för företagare 57

17 mars 1992 Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Conny Sandholm (fp)

28 § Bordläggning...................................... 58

29 § Anmälan om interpellationer

1991/92:136 av Mats Lindberg (s) om riskkapital för småföreta-
gare .......................................... 60

1991/92:137 av Lars Werner (v) om bygg- och arbetslöshetskri-
sen.......................................... 61

30 § Anmälan om frågor

1991/92:497 av Lars-Erik Lövdén (s) om Skåne och infrastruk-
tursatsningarna ................................. 62

1991/92:498 av Lars-Ove Hagberg (v) om statsbidraget till Älv-
dalens kommun................................. 62

1991/92:499 av Sten Andersson i Malmö (m) om optisk luftbe-
vakning ....................................... 63

gotab 41188, Stockholm 1992

Protokoll 1991/92:78

Riksdagens protokoll

1991/92:78

Kl. 14.00-16.21

18.00-18.44

1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet

2§ Avsägelser

3 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:124

4§ Justering av protokoll

5 § Svar på fråga 1991/92:403 om företagshälsovård kombinerad medprivat läkarverksamhet

6 § Svar på fråga 1991/92:405 om information om rehabiliteringslag-stiftningen

7 § Svar på fråga 1991/92:414 om den förebyggande hälso- och sjuk-vården

8 § Svar på fråga 1991/92:416 om efterbehandlingen vid operation avbröstcancer

9 § Svar på fråga 1991/92:489 om villkoren för legitimation sompsykoterapeut

10 § Svar på fråga 1991/92:479 om diskriminering av homosexuella

11 § Svar på fråga 1991/92:480 om svenskt erkännande avMakedonien

12 § Svar på fråga 1991/92:483 om det nya statsbidragssystemet ochmusikkonservatoriet i Falun

13 § Svar på fråga 1991/92:488 om utdelningarna på börsnoteradeaktiebolag

14 § Svar på fråga 1991/92:460 om bistånd till Kina

15 § Svar på fråga 1991/92:484 om den befarade svältkatastrofen isödra Afrika

Prot. 1991/92:78 17 § Svar på fråga 1991/92:477 om regeringens bostadspolitik

18 § Svar på fråga 1991/92:482 om hemvändande utlandssvenskaroch skatteförvaltningen

19 § Svar på fråga 1991/92:438 om innovativ verksamhet

20 § Svar på fråga 1991/92:487 om bevakningen av småföretagaresfordringar i konkurser

21 § Svar på fråga 1991/92:472 om restaurering av Ringsjön

22 § Svar på fråga 1991/92:432 om förhållandena på Kronobergshäk-tet

Ajoumering

Återupptagna förhandlingar

23 § Svar på fråga 1991/92:496 om svenska kontakter med NATO-ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel

24 § Svar på fråga 1991/92:471 om insynsreglerna i datalagen m.m.

25 § Svar på fråga 1991/92:478 om hyresgästs ansvar för tidigare hy-resgästs hyra

26 § Svar på fråga 1991/92:436 om stödområdesplacering av Gagnef

27 § Svar på fråga 1991/92:492 om A-kasseersättning för företagare

28 § Bordläggning

29 § Anmälan om interpellationer

30 § Anmälan om frågor

5 § Svar på fråga 1991/92:403 om företagshälsovård kombinerad med
privat läkarverksamhet

6 § Svar på fråga 1991/92:405 om information om rehabiliteringslag-
stiftningen

7 § Svar på fråga 1991/92:414 om den förebyggande hälso- och sjuk-
vården

8 § Svar på fråga 1991/92:416 om efterbehandlingen vid operation av
bröstcancer

9 § Svar på fråga 1991/92:489 om villkoren för legitimation som
psykoterapeut

11 § Svar på fråga 1991/92:480 om svenskt erkännande av
Makedonien

12 § Svar på fråga 1991/92:483 om det nya statsbidragssystemet och
musikkonservatoriet i Falun

13 § Svar på fråga 1991/92:488 om utdelningarna på börsnoterade
aktiebolag

15 § Svar på fråga 1991/92:484 om den befarade svältkatastrofen i
södra Afrika

18 § Svar på fråga 1991/92:482 om hemvändande utlandssvenskar
och skatteförvaltningen

20 § Svar på fråga 1991/92:487 om bevakningen av småföretagares
fordringar i konkurser

22 § Svar på fråga 1991/92:432 om förhållandena på Kronobergshäk-
tet

23 § Svar på fråga 1991/92:496 om svenska kontakter med NATO-
ländernas samarbetsgrupp för försvarsmateriel

25 § Svar på fråga 1991/92:478 om hyresgästs ansvar för tidigare hy-
resgästs hyra