Protokoll 1990/91:94

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:94

Riksdagens protokoll
1990/91:94

Måndagen den 15 april

Kl. 12.00-13.27

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 8 och 9 april.

Protokoll

1990/91:94

Svar på
interpellationer

2§ Svar på interpellation 1990/91:155 om postverkets dataregister

Anf. 1 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Margitta Edgren har till mig ställt följande fem frågor med
anledning av att postverket avser att starta ett adressregister för samtliga
postadresser.

1. Ingår försäljning av adresser i postverkets uppgifter, och är det i så fall
förenligt med syftet med SPAR-registret?

2. Är det lämpligt att myndigheter sinsemellan konkurrerar om adressför-
säljning ur sina resp, register?

3. Är postverkets register ett offentligt register och därmed allmän hand-
ling?

4. Varför är inte datainspektionen tillfrågad vid starten av registret?

5. Postverket ändrar på egen hand ca 1,5 miljoner postnummer varje år.

Borde inte postverket i god tid informera t.ex. folkbokföringen om änd-
ringarna? Det är ju ett villkor för att datakvaliteten i folkbokföringsregist-
ret skall kunna upprätthållas.

Till att börja med vill jag svara Margitta Edgren att försäljning av adresser
inte ingår i postverkets uppgifter, och någon försäljning sker inte heller. Såle-
des existerar ingen konkurrerande försäljning av adresser.

Eftersom adresser ej lagras på ADB-media i postverket kan postverket
ej tillhandahålla riktiga adresser för kunder som önskar uppgift om detta.
Postverket måste hänvisa sina kunder till andra centrala register som inne-
håller brister. Eftersom felaktiga uppgifter i flyttningsanmälningar ofta är or-
sak till fel adresser, vill postverket få datainspektionens tillstånd att regi-
strera dessa adressändringar och rättningar på datamedia. I övrigt sker ingen
databehandling av adresser. Datainspektionen har ännu ej givit postverket
tillstånd att starta ett dataregister med adressändringar, och postverket har
därför inte påbörjat registrets uppbyggnad i avvaktan på beslut.

På lokal nivå i postverket har viss försäljning av listor med adressändringar                     1

1 Riksdagens protokoll 1990191:94

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

skett. Datainspektionen har påpekat för postverket att dess försäljning av
adresser är otillåten, varför all försäljning upphört.

I den mån personregister förekommer hos postverket, utgör upptagning
av registret enligt huvudregeln i tryckfrihetsförordningen allmän handling. I
vad mån uppgifter i sådan allmän handling är offentliga eller ej regleras i
sekretesslagen. Begäran av enskild att ta del av allmän handling avgörs slut-
ligt av domstol.

Postverket ändrar i samband med pågående översyn av landets postadres-
ser ca 1,5 miljoner individers och företags postnummer varje år fram t.o.m.
1993, dock inte 1,5 miljoner postnummer. Dessa ändringar tillställs riksskat-
teverket, och därigenom folkbokföringen, samma dag som de blir offentliga.
Eftersom det tar viss tid för ändringar att slå igenom, tillåter postverket pa-
rallella adresser under sex-tolv månader.

Fel kan uppstå vid överföring av ändringar i folkbokföringen från postver-
ket till riksskatteverket. Sedan några år finns därför ett etablerat samarbete
mellan postverket och riksskatteverket för att rätta postnummer i folkbokfö-
ringen. Syftet med detta arbete är att öka datakvaliteten i registret.

Postverket har även för avsikt att senare registrera samtliga postadresser
i Sverige. Om detta är förenligt med aktuell lagstiftning på området måste
datainspektionen avgöra.

Frågan om postverkets adressregister är allmän handling får bedömas i en-
lighet med gällande lagstiftning.

Datainspektionen är tillfrågad om tillstånd för den del av adressregistret
som gäller definitiva flyttningar. Beslut har ännu ej meddelats från datain-
spektionen.

Postverket ändrar för närvarande ett flertal postnummer; dock sker detta
i samarbete med folkbokföringen, och under en övergångsperiod tillåts pa-
rallella adresser för att bibehålla datakvaliteten.

Avslutningsvis vill jag framföra att det är angeläget att dagens brister i de
berörda centrala registren snarast möjligt åtgärdas. Den aviserade omlägg-
ningen av folkbokföringssystemet är ett väsentligt steg mot en förbättring,
men också andra åtgärder vidtas fortlöpande.

Anf. 2 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Tack för svaret. Jag har inte ställt min interpellation för att
djävlas med postverket eller för att på något annat sätt vara otrevlig, utan
jag har ställt den utifrån min omsorg om att vi bibehåller människors tilltro
till de uppgifter som olika myndigheter och verk har. Det är alltså min ut-
gångspunkt.

Med denna utgångspunkt har jag tackat för svaret. Men jag vill ändå påstå
att något fattas. Svaret hänger inte riktigt ihop. Ministern säger på s. 1 att
försäljningen av adresser inte ingår i postverkets uppgifter och att någon för-
säljning inte heller sker. Han säger också att viss försäljning av listor med
adressändringar har skett men att denna försäljning nu har stoppats av data-
inspektionen. Jag vill då veta när detta stoppades. Jag hävdar alltså att jag
har haft rätt. Jag vill påstå att när jag skrev min interpellation för två måna-
der sedan sålde man fortfarande adresser.

När det gäller datakvaliteten i de adressregister dit postverket vill hänvisa

sina kunder vill jag påminna postverket och kanske också ministern om att
vi har ett SPAR-register som startades 1985 i syfte att tillhandahålla uppdate-
ringar av adresser. Det skulle också kunna användas till direktförsäljning av
adresser. Detta SPAR-register, statens person- och adressregister, har en
nämnd som är registeransvarig. I denna nämnd finns sex politiker från riks-
dagen som är ansvariga. Denna nämnd har alltså att ansvara för att ändamå-
let med registret uppfylls och att det också används på ett sätt som riksdagen
har bestämt. Detta SPAR-register har på något sätt ett monopol på att till-
handahålla korrekta adresser till kunder. Ministern säger att postverket inte
kan tillhandahålla riktiga adresser för kunder som önskar det. Dessa kunder
skall då hänvisas till SPAR enligt de regler som i dag finns.

Kvaliteten i SPAR och kvaliteten i folkbokföringen är ju helt avgörande
av på vilket sätt postverket vidarebefordrar de 90 % av alla adressanmäl-
ningar som faktiskt går till postverket. Ändringarna av postnummer för 1,5
miljon människor och för de 2 miljoner människor som flyttar varje år går
till 90 % via posten. Då sägs det i svaret att dessa ändringar tillställs riksskat-
teverket och därigenom SPAR-registret samma dag som de blir offentliga.
Svårigheten är bara att man inte tillställer riksskatteverket dessa uppgifter i
en sådan form att riksskatteverket kan använda dem. Riksskatteverket
måste alltså göra ett extraarbete för att kunna ta in dessa uppgifter i sina
register. Detta är alltså ett avgörande fel i själva samarbetet mellan posten
och riksskatteverket. Visserligen får riksskatteverket uppgifterna samma
dag, men de levereras på ett sådant sätt att riksskatteverket inte kan använda
dem. Därmed bidrar posten själv till att datakvaliteten i folkbokföringsre-
gistret och därmed i SPAR-registret inte är den som man skulle önska.

Min andra fråga till Georg Andersson är därför om han vill medverka till
att posten levererar dessa adressändringar-systemet har han själv initierat-
som människor har lämnat till posten för att de har flyttat, till folkbokfö-
ringen, riksskatteverket, på ett sätt som innebär att riksskatteverket kan an-
vända dessa uppgifter direkt och så att man därmed bidrar till en bättre da-
takvalitet. Självfallet borde dessa uppgifter också lämnas direkt till detta
SPAR-register som riksdagen nu har instiftat.

Sedan har vi frågan som gäller datainspektionen. Datainspektionen har
faktiskt inte varit tillfrågad, innan man startade den försäljning som nu i och
för sig är stoppad. Jag vill gärna veta av Georg Andersson hur det kan
komma sig att postverket bedriver sådan här verksamhet utan att ha haft
kontakt med datainspektionen, som annars är en avgörande myndighet när
man vill göra någon form av register. Beror det på bristande kunskaper om
vad datalagen säger eller har man helt enkelt struntat i den?

Att hålla reda på människor är ju en myndighetsuppgift. Att se till att
människor får sin post är den uppgift som verket har. Jag förstår att det
ibland kan vara svårt att sära på uppgifterna. Det kan också vara frestande
att blanda uppgifterna och använda den ena som ett stöd för den andra. Det
kan alltså vara frestande att använda de arbetsredskap som posten har i form
av adresser till människor i en affärsstrategi, utan att fundera så mycket på
om det är andra intressen som måste värnas, t.ex. rättssäkerheten. Utifrån
detta är min tredje fråga: Har posten ett personregister eller inte? Om man
inte har det, ämnar posten att starta ett personregister, dvs. använda de ad-

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

ressförändringar som man med den nya folkbokföringslagen kommer att få
direkt till posten?

Det var alltså fyra frågor: När stoppades adressförsäljningen. . .

Anf.3 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Den medgivna debattiden är sedan länge slut.

Anf. 4 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Det är delvis en ganska teknisk diskussion som Margitta Ed-
gren för. Delvis är den naturligtvis också principiell. Försäljningarna har,
som jag sade i mitt svar, skett på lokal nivå och de har, sedan datainspektio-
nen gjorde påpekandet, stoppats. Svaret är därför riktigt. Det pågår ingen
sådan försäljning nu. Orsaken till att den kom i gång kan jag inte närmare
redogöra för, men det kan vara värt att notera att det är på lokal nivå som
den har bedrivits.

Sedan åberopar Margitta Edgren SPARs, statliga person- och adressre-
gistret, monopol på registrering av personer och adresser. Det är ett riktigt
konstaterande. Men problemet är att det i adressregistren förekommer ett
stort antal fel som förorsakar postverket betydande kostnader. Det är med
anledning av postverkets intressen och agerande som frågorna är ställda.
Postverket åsamkas stora kostnader. Man uppskattar att det är miljontals
brev och försändelser som aldrig kommer fram därför att de har fel adresser.
Härtill kommer att felaktigt adresserade försändelser förorsakar betydande
merarbete. Även om de kommer fram till adressaten, förorsakar de nrerar-
bete inom posten och därav följer merkostnader. Merkostnaderna har upp-
skattats till inte mindre än 500 milj.kr. per år. Det är betydande belopp det
handlar om. Det åskådliggör vilken betydelse det har att få fram adressregis-
ter som har riktiga uppgifter och att det sker så snabbt som möjligt. Det är
det motiv som posten har för sitt agerande. Det måste jag säga är ett mycket
vällovligt motiv.

Sedan kan man ha olika meningar om varför fel uppkommer och varför
brister råder i systemet. Margitta Edgren säger att det beror på att riksskatte-
verket inte får in uppgifter i rätt form. Det förvånar mig litet grand om det
mellan myndigheter skulle föreligga sådana brister och att man inte i så fall
skulle kunna rätta till dem. Självklart bör posten, om det inte medför alldeles
orimliga olägenheter, kunna leverera uppgifterna i en form som är rätt och
lätt att använda. De förhållandena utgår jag från att man kan klara ut mellan
myndigheterna, om det är detta som är orsaken.

I detta stora komplex av olika tekniska och principiella frågor tycker jag
att den väsentliga frågan är att vi uppenbarligen har brister i adressregistren
som förorsakar postverket och postverkets kunder mycket stora kostnader.
Kunderna är inte inräknade i de 500 milj.kr. jag nämnde. I förlängningen är
detta en samhällsekonomisk kostnad. Det känns därför angeläget att dagens
situation ses över, så att datakvaliteten i de centrala adressregistren förbätt-
ras och så att man kommer till rätta med de problem som rimligtvis, med god
vilja från olika parter, borde gå att reda ut.

Anf.5 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Jag vet också att det kostar 5 kr. styck för varje feladressering.
Men min poäng är att det är posten som är huvudleverantör av alla ändrings-
meddelanden; de som man har initierat själv och de som människor har ini-
tierat genom att flytta. Posten är huvudleverantör in i systemet. I nästa
vända kan man inte komma och klaga på att det blir dålig datakvalitet, när
man inte har levererat in ändringarna i systemet på sätt som går att använda.
Men vi blir tydligen överens, eftersom även ministern tycker att man själv-
klart bör leverera på sätt som går att använda.

Sedan vill jag gärna ha svar på mina frågor om datainspektionens roll i
skeendet. Varför har inte posten brytt sig om att i god tid ta reda på hur
datainspektionen ställer sig till att man på lokal nivå använder sina register
för försäljning? Man kan också fundera litet på hur ett verk kan tillåta ett
regelverk på lokal nivå, vilket man tydligen inte har någon kunskap om på
central nivå. Det måste ändå synas i de ekonomiska rapporterna att man säl-
jer adresser, för man har inte gjort det gratis. Men den viktigaste frågan är
alltså hur datainspektionen har kunnat bli så negligerad.

Till sist: Ämnar postverket bygga ett personregister utifrån dessa änd-
ringsmeddelanden och använda det eller ämnar man inte att göra det?

Anf. 6 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag konstaterar att Margitta Edgren gärna vill diskutera ut-
ifrån ganska formella utgångspunkter. Jag har respekt för det. Självfallet
skall postverket följa de formella reglerna. I den utsträckning som det har
begåtts misstag är det viktigt att de korrigeras. Så har uppenbarligen skett i
det här fallet. Nu ligger en framställan hos datainspektionen, men datain-
spektionen har ännu inte svarat på denna framställan, om jag är riktigt un-
derrättad.

Frågan om att leverera in riktiga adresser och göra det på rätt sätt kan jag
faktiskt inte klara ut. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i det här avseendet.
Jag utgår ifrån att postverket, som har så stora ekonomiska intressen i att få
fram ett korrekt adressregister, också hjälper till att leverera adresserna på
det sätt som är ändamålsenligt.

Jag kan däremot konstatera att postverket, enligt mina uppgifter, hävdar
att man tack vare sin brevbäraroganisation tidigt upptäcker felaktigheter i
adresserna vid utdelning av post. Man kan snabbt göra justeringar och
adressändringar. De får göras manuellt. Man antecknar i s.k. fastighets-
böcker, där brevbärarna själva skriver in förändringar och rättelser. Tack
vare den organisationen och det arbetet kan man, enligt postverket, inom
verket snabbt rätta felaktiga adresser. Här står uppgift mot uppgift om vem
som är duktigast i detta avseende. Jag tycker inte att det är särskilt menings-
fullt att vi bråkar om detta här. Posten skall följa regler och förordningar,
självklart. Men det måste vara ett gemensamt intresse för Margitta Edgren
och mig och för alla i samhället att vi får adressregister som är bra, som är
riktiga och som gör att postverket på ett snabbt och rationellt sätt kan fördela
posten i landet. Postverket skall inte behöva offra 500 milj.kr. per år på
grund av att adresser är felaktiga.

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1990/91:94

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

Anf. 7 MARGITTA EDGREN (fp):

Fru talman! Det är rätt att brevbärarna är de riktiga hjältarna i det här
spelet. Om 100 miljoner adresser är fel, vilka kostar 5 kr. styck, rättar brev-
bärarna över 200 miljoner fel, som annars skulle kosta enorma pengar. Det
är vi helt överens om.

Det är, som Georg Andersson säger, självklart att det borde vara i postens
intresse att det är bra datakvalitet i folkbokföringen och SPAR-registret.
Men tänk om det inte är så. Misstanken kan komma att postens affärsstrategi
innebär att posten skall vara den enda som har det perfekta registret, att man
långsiktigt själv ämnar sälja och konkurrera ut t.ex. SPAR-registret. Det är
bara en liten misstanke. Vi är överens om att det inte är så, eller hur? Med
det är jag nöjd, för då har ministern tydligt sagt att det långsiktigt inte bör
ingå i postverkets verksamhet att också sälja adresser och konkurrera med
t.ex. SPAR-registret.

Sedan gäller det den sista frågan om igen, om posten har upprättat eller
funderar på att upprätta ett personregister. På s. 2 i ministerns svar står det
faktiskt i tredje stycket: ”1 den mån personregister förekommer hos postver-
ket ---”. Ja, förekommer det eller förekommer det inte? Det var min av-

slutande fråga. Har man personregister i dag eller har man det inte? Om man
inte har det, tänker man bygga ett sådant?

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Meddelande om svar på interpellation 1990/91:176

Anf. 8 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag vill meddela att interpellation 176 av Maggi Mikaelsson
om järnvägsinvesteringar i Västerbotten på grund av hög arbetsbelastning
inte kan besvaras inom den föreskrivna tiden. Jag har kommit överens med
Maggi Mikaelsson om att bevara denna interpellation den 27 maj 1991.

4§ Svar på interpellation 1990/91:164 oin Fortias inriktning och
verksamhet

Anf. 9 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Per Westerberg har mot bakgrund av vissa uppgifter i press
och i skrivelser som kommit in till industridepartementet ställt följande frå-
gor till mig beträffande Förvaltningsaktiebolaget Fortia:

1. Innebär agerandet från Fortias ledning och styrelse att de fått nya eller
kompletterande instruktioner i förhållande till vad som redovisades i riks-
dagsbeslutet?

2. Innebär de nya signalerna från Fortia ett frångående av riksdagsbeslutets
inriktning - att Fortia skall vara ett förvaltningsbolag för statens aktiein-
nehav - till att fungera som en centralstyrd industrikoncern?

3. Är de av riksdagen godkända riktlinjerna för kapitaltillskottet till LKAB

i proposition 1982/83:120 förenliga med Fortias beslut beträffande styr-
ning av investeringsbeslut och förvaltning av likviditet?

4. Hur avser regeringen tillse att erforderlig kompetens med erforderlig
bredd och djup - inom snart alla branscher - tillgodoses?

Med anledning av de två första frågorna vill jag anföra följande:

Enligt regeringens förslag om inrättandet av Fortia, vilket godtagits av
riksdagen, skall bolaget ha som uppgift att förvalta aktier, värdepapper och
annan lös egendom. Bolagets verksamhet skall - i likhet med vad som gäller
för ett flertal av de förvaltnings- och investmentbolag som förekommer på
den svenska aktiemarknaden - präglas av en ansvarsfull, långsiktig och aktiv
ägarrelation. Vidare skall bl.a. utdelningspolitiken präglas av affärsmässig-
het och förmögenhetsförvaltningen ske på ett sådant sätt att ägarrollen ut-
övas på ett aktivt sätt och för berörda bolag vitaliserande och berikande sätt.

Det angavs särskilt att Fortias styrelse och ledning skall bära huvudansva-
ret för den framtida placeringspolitiken och förmögenhetsförvaltningen av
bolagets kapital. Vidare skall styrelsen formulera en placeringspolitik som
balanserar bolagets finansiella risktagande med den rörelserisk som aktiein-
nehav i underliggande bolag representerar.

Jag kan försäkra Per Westerberg att Fortias ledning och styrelse inte fått
nya eller kompletterande instruktioner av regeringen som skiljer sig från de
som låg till grund för riksdagsbeslutet.

När Per Westerberg ifrågasätter om Fortia frångått den av riksdagen be-
slutade inriktningen är det uppenbarligen vissa av Fortias styrelse fattade be-
slut om inflytande över de ingående bolagens investeringsbudgetar och om
gemensam finansförvaltning som ligger bakom.

Enligt vad jag har erfarit har Fortias styrelse beslutat att de icke-börsnote-
rade bolagens investeringsbudgetar skall anmälas till och godkännas av For-
tias styrelse. Styrelsen i Fortia har vidare beslutat att inrätta en gemensam
finansförvaltning. Hur denna finansförvaltning skall utformas och vilka in-
struktioner som skall gälla för den är för närvarande föremål för en intern
dialog mellan Fortia och de ingående bolagen och några beslut är ännu ej
tagna i dessa frågor.

Som Per Westerberg säkert vet innebär förhållandet mellan Fortia och de
ingående bolagen att viktiga beslut om t.ex. inriktningen av investeringarna
får mycket stor betydelse bl.a. för Fortias riskexponering och därmed för
dess kreditvärdighet m.m. Det är av dessa skäl inte onaturligt att Fortia i
sådana avseenden utövar en aktiv ägarfunktion. När det gäller finansförvalt-
ningen, vars inriktning, som jag nämnt, ännu inte är avgjord, finns det säkert
vissa fördelar att vid finansieringen kunna utnyttja Fortias finansiella styrka
för en gynnsam finansiering för gruppen i dess helhet.

Jag har all anledning att utgå från att Fortias ägarfunktion i dessa och
andra avseenden utövas och fortsättningsvis kommer att utövas i full över-
ensstämmelse med förutsättningarna för riksdagens nämnda beslut som bl.a.
innebär att Fortia skall vara ett förvaltningsbolag vars verksamhet skall präg-
las av en ansvarsfull, långsiktig och aktiv ägarrelation.

När det gäller Per Westerbergs tredje fråga vill jag nämna att det i interpel-
lationen angivna kapitaltillskottet gavs för att LKAB skall kunna göra vissa

Prot. 1990/91:94
15 april 1991

Svar på
interpellationer

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

behövliga nedskrivningar av sina tillgångar. Den kontanta formen valdes för
att lösa LKABs likviditetsproblem för år 1982 och för att möjliggöra betal-
ningar av vissa lån (se prop. 1982/83:120 s. 27). Detta kapitaltillskott har fullt
ut kommit till användning för de av riksdagen beslutade ändamålen och jag
kan inte finna att detta riksdagsbeslut innehåller några riktlinjer som står i
motsatsställning till Fortias nyss angivna verksamhet.

Per Westerbergs sista fråga bygger uppenbarligen på ett missförstånd. For-
tias styrelse består av sju av bolagsstämman utsedda ledamöter jämte tre le-
damöter som utsetts av arbetstagarorganisationerna enligt för såväl statliga
som privata bolag gällande lagstiftning. Därutöver finns en av bolags-
stämman vald suppleant och tre arbetstagarsuppleanter enligt gällande lag-
stiftning. Fortias verkställande ledning ingår inte i styrelsen. Styrelsen repre-
senterar enligt min uppfattning en bred kompetens, såväl vad gäller industri-
ella som finansiella frågor.

Per Westerbergs påstående att de ingående bolagens styrelser och ledning
skulle ha fått en starkare politisk styrning är felaktigt. Dessa styrelser utses
i enlighet med samma principer som tidigare, dvs. det är kompetens och erfa-
renhet inom relevanta områden som är vägledande för sammansättningen.

Jag kan försäkra Per Westerberg att regeringen även fortsättningsvis kom-
mer att vinnlägga sig om att de statliga bolagens styrelser kommer att besät-
tas enligt de angivna principerna om kompetens och erfarenhet.

Anf. 10 PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på mina frå-
gor. Jag är av förklarliga skäl kanske inte nöjd, men det har delvis varit klar-
görande. Det kanske inte alltid är det som sades i svaret utan vad som inte
sades som gav en del besked. Ett besked fick vi i alla fall: Det råder fortsatt
förvirring om Fortia AB är ett investmentbolag, ett förvaltningsbolag eller
en vanlig rörelsedrivande industrikoncern. En sak är också klar: Sveriges
riksdag har beslutat om att inrätta ett förvaltningsaktiebolag. Det framgår
med all önskvärd tydlighet av 3§ i bolagsordningen. Där står: ”Föremålet
för bolagets verksamhet är att äga och förvalta lös egendom främst aktier i
hel- och delägda bolag och andra värdepapper samt därmed förenlig verk-
samhet.” Det är alltså inte fråga om rörelsedrivande bolagsförvaltning, inve-
steringar och finansieringen som sådan. Det är därför anmärkningsvärt att
bolaget begär att man skall godkänna de stora investeringsbesluten, investe-
ringsbudgetarna samt få anmälda alla investeringar upp till 10 milj.kr., lik-
som försäljningar över 10 milj. Det innebär att man direkt går in i förvalt-
ningen och styrningen av bolaget. Man går också in och vill ha en gemensam
finansieringsförvaltning, som går väsentligt över vad ett normalt förvalt-
ningsaktiebolag kan tänkas behöva. Det tycker jag är anmärkningsvärt.

Förvaltningsbolaget Fortia ABs styrelse har tillsatts i enlighet med de be-
slut som har fattats i riksdagen om inriktningen av bolagets verksamhet. Bo-
laget skall förvalta rörelsedrivande bolag med de mest skilda verksamheter:
gruvor, skogsindustri, varv, fastighetsbolag, rörinstallationer, försvarsindu-
stri, flygunderhåll, utvecklingsbolag, dataelektronik osv. Det finns nästan
ingen koncernstyrelse som kan vara ordentligt kompetent på ett så brett re-
gister, snarast är det de enskilda dotterbolagen som måste vara kompetenta

att fatta de erforderliga besluten. Styrelsen är nog mer kompetent på det den
är avsedd att vara: att förvalta statens innehav.

Det här är också ett svek - det får man lov att säga - mot ett antal dotterbo-
lag, inte minst mot LKAB. Man inkompetensförklarar indirekt styrelsen ge-
nom att överpröva alla beslut av betydelse. Vilka vill sitta i en styrelse där
det sitter en överstyrelse som fattar de verkliga besluten? Det kommer att
bli en kompetensdränering. Har LKAB skötts illa? Har bolaget varit dåligt
på att finansiera sin verksamhet? Har man varit dålig på att sköta sina inve-
steringar. Riksdagen har avsatt medel till LKAB, inte för att driva något an-
nat än LKABs verksamhet och för att göra erforderliga nedskrivningar, inte
för att pengarna skall dras in i en ny form av förvaltningsbolag, där man skall
försöka driva en ny typ av aktiv näringspolitik.

Det är också anmärkningsvärt, tycker jag, att när näringsutskottet har
statssekreterare och departementsråd, som tillika är sekreterare i Fortias
styrelse, på besök kan vi inte få besked om vilka beslut som har fattats i For-
tias styrelse om investeringarna. Näringsutskottet begärde detta för ungefär
en månad sedan. Beslutet skulle ha fattats för ungefär 2 månader sedan. Vi
har även gjort en påstötning för en vecka sedan, då ett enhälligt näringsut-
skott begärde besked i frågan. Vi har ännu inte, som slutliga ägare, fått något
som helst besked om vad som egentligen gäller. Det rör sig inte om några
affärshemligheter utan om den grundläggande skötseln av företaget.

De ambitioner som Fortia har visat gör att vi befarar att vi på nytt är på
väg mot en ny Statsföretagskoncern, där man delvis vill mörklägga vad man
håller på med, där man har betydande finansiella resurser, där man har möj-
ligheter att belåna en balansräkning på 25—30 miljarder och där man har
möjligheter att driva in likvida medel från dotterbolagen. Då måste jag ställa
frågan till industriministern: Ar inte detta att börja bedriva en ny aktiv nä-
ringspolitik med vad industriministern själv brukar nämna ”nationellt kol-
lektivt kapital för nya djärva placeringar”? Jag måste vidare fråga: Vilket
ägande anser industriministern förvaltningsbolaget skall ägna sig åt, vilken
typ av aktivt ägande är det? Är det att gå och peta i investeringsbudgetarna
eller enskilda investeringar? Jag måste vidare fråga industriministern: Står
industriministern bakom den centralisering av investeringsbesluten som nu
skall ske inom Fortia? Ställer sig industriministern bakom centraliseringen
av finansförvaltningen? I alla fall till dags datum kl. 12.00 har han inte talat
om vad det är för beslut som har fattats i dessa frågor.

Anf. 11 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Bilden av Fortia har skapat en berättigad oro på många håll i
landet, inte minst i dotterbolagen, i de regioner som är berörda, alltså där
dotterbolagen finns, hos fackliga organisationer och hos en och annan lands-
hövding som är aktiv i dotterbolagen och som dessutom företräder den
landsända där den statliga verksamheten är av stor betydelse. Jag tycker att
man kan beskriva turerna kring Fortia som en elefants vandring i en porslins-
butik. Vi har skapat mer problem med beslutet att inrätta Fortia än vi har
löst problem. Det har skapats låsningar, misstänksamhet och förvirring.

Jag anmälde mig till den här debatten i tron att de frågetecken som rests
under tiden fram till i dag skulle ha rätats ut. Det svar som industriministern

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

har lämnat innebär inget lugn. Frågetecknen kvarstår, eller har t.o.m. blivit
större. I sitt försök att förklara skapar industriministern bara nya dimridåer
och reser nya frågor. För industriministern säger i sitt svar att de icke-börsno-
terade bolagens investeringsbudgetar skall anmälas till och godkännas av
Fortias styrelse. Därmed säger industriministern att vi skall ha dubbelkom-
mando, att vi skall vingklippa de styrelser och ledningar som finns i de ingå-
ende bolagen. Detta är inte till för att främja dessa företags utveckling.

Jag måste ställa en konkret fråga: Vem har det slutliga avgörandet i inve-
steringsärendet, är det Fortia eller exempelvis LKAB? Om man från LKABs
sida i ett aktuellt investeringsärende säger att man inte accepterar Fortias
idéer och förslag, vad händer i en sådan situation?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man med denna konstruktion
flyttar pengar som företag i exempelvis Norrbottens län har tjänat ihop un-
der ett antal år, koncentrerar detta kapital och centraliserar besluten över
dem.

Industriministern säger i svaret bl.a. att ”inriktningen av investeringarna
får mycket stor betydelse, bl.a. för Fortias riskexponering och därmed för
dess kreditvärdighet”. Då måste jag fråga: Vad innebär det? Innebär det att
risken med att investera i en ny huvudnivå i LKAB, eller att investera i en
ny pappersmaskin i ASSI, eller att göra någon annan angelägen framtidsin-
vestering i något av dessa företag kommer att vägas mot risken att investera
någon annanstans i landet i något företag? Vem blir segraren och vem blir
förloraren i det sammanhanget?

Fru talman! Vi hade tidigare Statsföretag AB. Under tiden som Statsföre-
tag AB verkade skapades många problem. Vi har löst en del av dessa pro-
blem förstås, så jag skall inte vara alltför kategorisk på den punkten. Jag
tycker att erfarenheterna från tiden med Statsföretag AB och den näringspo-
litik som bedrevs under 60-talet inte får upprepas under 90-talet. Nu skapas
ett nytt statsföretag. Därmed för man den statliga industrisektorn tillbaka till
60-talets nivå och 60-talets tankar. Jag tycker att det är fel att angripa 90-
talets viktiga investeringar, decentraliseringen och spridningen av besluten
på det här sättet. Jag kan, fru talman, bara beklaga regeringens och riksdags-
majoritetens beslut. Jag gör det å mångas vägnar, å centerns, Norrbottens,
fackliga organisationers och många andras vägnar som i dag är oroliga för
sin framtid.

Anf. 12 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Det är litet märkligt att få höra vilken oerhörd omtanke om
de statliga företagen som Per Westerberg och Per-Ola Eriksson från denna
talarstol ger uttryck för. Det verkar ju som om ni tycker att det gäller en
viktig verksamhet att slå vakt om för framtiden. Men vi vet också att vad ni
helst av allt vill är att sälja ut dessa företag. Det är inte fråga om omtanke
om dessa verksamheter och inte heller om någon omtanke om facket, som
Per-Ola Eriksson säger. Från de hållen tycker man inte om det som ni håller
på med. Man vet att de förslag som ni har och den politik som ni driver grun-
das på en ideologisk blockering - ni vill inte ha den här typen av verksamhet
i statlig ägo. Därför känner de sig säkerligen inte uppmuntrade av den om-

10

sorg som ni visar om de statliga företagen. Det är en falsk redovisning som
ni ger.

Vad ni vill göra är att komma åt de statliga företagen. Det är därför som
ni drar i gång denna diskussion. Det är en helt annan avsikt än den som de
som vill slå vakt om dessa företag har. De fackliga organisationerna i Norr-
botten osv. vill få en utveckling som de tycker främjar denna verksamhet.

Min uppfattning när det gäller Fortias verksamhet är att det skall vara ett
förvaltningsbolag, med de uppgifter som riksdagen har beslutat om. Det
skall vara förvaltare av aktierna, men skall också förvalta förmögenheten i
den här statliga verksamheten så, att det blir en maximal avkastning på de
insatta resurserna. Det innebär också att man har ett aktivt ägaransvar för
att se till att investeringar kommer till stånd genom att man skaffar fram det
kapital som är nödvändigt för utveckling i olika delar av de ingående bola-
gen. Uppgiften är inte så enkel att det bara gäller att förvalta aktierna. Som
ägare av dessa företag har man ett ansvar för att de skall utvecklas och för att
ta fram de resurser som behövs för att en utveckling skall komma till stånd. I
vissa fall har företagen en bra kassa och likviditet och en god ekonomisk
ställning. I andra fall krävs det resurser utifrån för att man skall kunna få till
stånd den utveckling som man vill ha, och då är det naturligtvis ägaren som
måste träda in.

1 det här fallet, när det är fråga om hundraprocentigt statligt ägda företag,
finns det ingen annan än Fortia som kan skaffa fram kapital till investeringar.
Det är då självklart att Fortia måste ha ett grepp om vilka verksamheter som
det skall satsas på och vad medlen räcker till när de olika företagen skall
utvecklas. Jag tycker därför inte att det är så märkligt att man, med hänsyn
till Fortias egen ekonomiska situation, vill ha en insyn i vilka investeringar
det gäller och vilken volym de har.

Självfallet kan inte Fortias styrelse innehålla all den kompetens som be-
hövs på alla de områden som de olika ingående företagen sysslar med. Men
den kompetensen skall ju finnas i resp, företags styrelser. Det är där som
man skall driva och förvalta verksamheten samt ta initiativ till de satsningar
som skall göras.

I Fortias styrelse skall finnas en kompetens för att bedöma de ekonomiska
förutsättningarna för de satsningar som Fortia kommer att ha ett ansvar för.
Jag menar att det finns en hög kompetens i Fortia för just den typ av förvalt-
ning som detta bolag bedriver.

Protokoll och andra detaljer i Fortias styrelsearbete tänker jag inte lägga
mig i. Sådant får väl herr Westerberg klara upp direkt med den förvalt-
ningen.

Fortia skall tjäna de syften som angivits i propositionen och som riksdagen
beslutar om. Det innebär inte att Fortia skall bli något rörelsedrivande före-
tag eller att Fortia skall expandera som företag. Fortia har förvaltningsupp-
giften, men i den ligger också att ta fram det kapital som behövs för att få
den expansion i denna sektor som vi tycker är viktig. För den sakens skull
måste man ha vetskap om och kontroll över de samlade ekonomiska konse-
kvenserna i koncernen. Jag tycker att det är rimligt att man skaffar sig den
informationen.

Man kan sedan alltid diskutera hur finansförvaltningen skall praktiskt or-

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

11

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

12

ganiseras, och det tror jag att man kommer att lösa i en dialog mellan Fortia
och de olika ingående bolagen.

Anf. 13 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! På grund av att jag inte är föranmäld har jag bara en replik,
och det är den som jag nu har fått. Jag skall koncentrera mig på några saker.

Rune Molin säger att vi tydligen anser att den statliga verksamheten är bra
för framtiden. De företag som det här handlar om i Norrbottens län är vik-
tiga för Norrbottens framtid, men inte därför att de är statliga utan därför
att de bedriver verksamhet i Norrbotten och vill utveckla länet. Det finns
anledning att studera hur dessa företag skall ägas i framtiden. Det finns inte
bara positiva erfarenheter av den statliga företagssektorn i det län som jag
kommer ifrån.

Jag skall erkänna att det i många fall har behövts statligt ägande när det
privata näringslivet har svikit. Det har funnits ett antal exempel på att det
privata näringslivet inte har velat ta sitt ansvar, och där har den statliga före-
tagssektorn behövts. Det har vi också framhållit från centerns sida. Det har
behövts av regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska skäl. Men nu är det
inte det som vi diskuterar utan hur dessa företag skall utvecklas och förval-
tas. När de fackliga organisationerna som företrädare för ett län med statlig
företagsamhet vänder sig till oss i centern och kraftigt reagerar mot den ut-
veckling som de ser framför sig, har vi lyssnat till deras kritik, eftersom den
har sammanfallit med vår. Ambitionen från centerns sida är att slå vakt om
de aktuella företagen som företag, låta pengarna stanna i företagen och lata
besluten över framtidsinvesteringarna tas i företagen, icke långt ifrån den
verksamhet som de bedriver.

Det är också av vikt att resa frågan vem som har beställt den nu aktuella
inriktningen av Fortias verksamhet. Jag har inte träffat en enda person, var-
ken i LKAB, ASS1 eller Ncb eller inom de fackliga organisationerna, som
har önskat ett Fortia med den inriktningen. Initiativet härtill kom från indu-
stridepartementet under den nuvarande industriministerns ledning och har
tagits av honom. Detta tolkar vi som att man vill föra tillbaka industripoliti-
ken till 60-talet. Erfarenheterna och spåren från 60-talet förskräcker fak-
tiskt.

Anf. 14 PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag tycker inte att industriministern skall krypa bakom att vi
vill komma åt de statliga företagen. Jag kan medge att vi inte månar särskilt
mycket om förvaltningsbolaget Fortia med fyra anställda. Vi tycker faktiskt
att de andra företagen i koncernen är värda ett väsentligt bättre öde än att
snärjas i ett förvaltningsbolags garn. Beslut kommer att fattas av förvalt-
ningsbolaget om centrala delar av företagens verksamhet utan att det, med
industriministerns egna ord, har tillgång till kompetensen - den finns i stället
i dotterbolagens styrelser.

Det är fullkomligt självklart att beslut om en ny gruvtruck i LKAB skall
tas i LKABs styrelse, inte i ett förvaltningsbolag i Stockholm. Det är full-
komligt självklart att de inom ramen för sin balansräkning och sitt ansvar
enligt aktiebolagslagen skall fatta de beslut som bäst gagnar LKAB, precis

som vilken annan bolagsstyrelse som helst skall göra i enlighet med aktiebo-
lagslagen.

Vi månar om de statliga företagen. Men de skall också ha förmåga att ut-
vecklas. Jag tycker att denna debatt mer och mer börjar likna ett bevis på att
de inte mår bra av att förbli i Förvaltnings AB Fortia.

Jag återgår till debatten om förvaltningsbolag. Riksdagen har inrättat ett
förvaltningsbolag som skall förvalta lös egendom, aktier och värdepapper.
Det betyder inte att bolaget kan gå in i investeringsbudgetar, centralisera
finansförvaltningen eller liknande. Vi har ännu inte fått besked från industri-
ministern om han ställer sig bakom förvaltningsbolaget Fortias styrelsebeslut
om att centralisera finansförvaltningen, investeringsbesluten och besluten
om investeringsbudgetarna.

Jag har inte heller fått besked om vad industriministern betecknar som ett
nationellt, kollektivt kapital för en mer aktiv näringspolitik. Det är onekli-
gen det tankarna går till när man hör industriministerns inlägg.

Ett förvaltningsbolag skall syssla med det som bolaget är avsett för. Det
framgår mycket tydligt av 3 § bolagsordningen. Självfallet skall insyn i intres-
sebolag och dotterbolag fås med hjälp av styrelserepresentation. Men bola-
gen skall inte ta över dotterbolagens och intressebolagens beslut om dessas
egen verksamhet. Om bolagen behöver kapitaltillskott, är det självklart att
de antingen vänder sig till ägaren eller också till riskkapitalmarknaden. På
så sätt kan de få erforderligt kapital för rimliga och lönsamma investeringar.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på interpellation 1990/91:168 om avvecklingen av kärn-
kraften

Anf. 15 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Gunnar Hökmark har ställt ett antal frågor angående kärn-
kraftsavvecklingen.

De två första frågorna gäller när kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

Jag vill erinra om att regeringen nyligen har förelagt riksdagen en energi-
politisk proposition (prop. 1990/91:88). Överenskommelsen mellan social-
demokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet den 15 januari 1991
om energipolitiken utgör grund för propositionen. Härigenom har förutsätt-
ningar skapats för ett långsiktigt hållbart energipolitiskt beslut.

Partierna är ense om att resultatet av hushållningen med el, tillförseln av
el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla in-
ternationellt konkurrenskraftiga elpriser avgör när kärnkraftsavvecklingen
kan inledas och i vilken takt den kan ske. Regeringen föreslår i propositio-
nen att denna riktlinje skall ersätta riksdagens tidigare beslut om bestämda
årtal för start av avvecklingen.

Propositionen innehåller förslag till kraftfulla åtgärder för ökad hushåll-
ning med energi och en målmedveten satsning på utveckling av ny miljövän-
lig kraftproduktion. Regeringen kommer att årligen för riksdagen redovisa
de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen. I sam-

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

13

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

band med redovisningen kommer regeringen att lägga fram förslag om de
ytterligare åtgärder som är motiverade.

Det finns i dag skilda bedömningar av när det är möjligt att inleda kärn-
kraftsavvecklingen. Regeringens uppfattning är - i enlighet med partiöver-
enskommelsen om energipolitiken - att resultaten av de energipolitiska pro-
grammen avgör när avvecklingen kan påbörjas. Det är således för tidigt att
i dag ange en bestämd tidpunkt.

Gunnar Hökmarks tredje och sista fråga gäller hur kärnkraften skall ersät-
tas fram till år 2010.

Inför folkomröstningen om kärnkraft lanserade linje 2 en strategi för om-
ställningen av energisystemet. Enligt strategin skulle 1980-talet ägnas åt att
med hjälp av forskning och utveckling bygga upp en kunskapsbas. Under
1990-talet skulle dessa nya kunskaper successivt föras ut i fullskalig tillämp-
ning för att mot slutet av 1990-talet ha utvecklats till pålitlig och beprövad
teknik. Denna teknik skulle då vara mogen att föras ut i bred tillämpning
och ersätta kärnkraften till år 2010.

De åtgärder som regeringen har föreslagit i den energipolitiska propositio-
nen stämmer väl med den strategi som lanserades av linje 2. De syftar till
att fullfölja åtagandet att ställa om det svenska energisystemet och avveckla
kärnkraften till år 2010.

Jag vill speciellt peka på några insatser som skall skapa bättre förutsätt-
ningar för att framtida storskalig elproduktion baserad på förnybara energi-
källor skall kunna ske med hög energieffektivitet och till internationellt kon-
kurrenskraftiga priser.

Den biobränslekommission, som regeringen nyligen har tillkallat, skall
analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell använd-
ning av biobränslen och föreslå åtgärder för att stärka biobränslenas konkur-
renskraft. Kommissionen får lämna förslag till nya statliga insatser inom en
ram på 625 milj.kr. En viktig uppgift för kommissionen är att föreslå åtgär-
der som ytterligare stärker bl.a. kraftindustrins utvecklingsinsatser för en ef-
fektivare biobränsleanvändning. Det gäller bl.a. utveckling av teknik som
ger en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar.

Vad gäller vindkraften finns såväl utvecklingsinsatser som investeringsbi-
drag med bland de åtgärder som föreslås i den energipolitiska propositionen.

Jag utesluter inte heller att andra miljöacceptabla elproduktionsformer
kan behöva utnyttjas för att omställningen av energisystemet skall kunna
fullföljas.

Anf. 16 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Jag skall be att få tacka industriministern för svaret på min
interpellation.

Interpellationen avslöjar tydligt att socialdemokratin i sin iver att hålla sig
med två olika budskap i energifrågan står kvar vid en energipolitik med oför-
enliga mål.

Birgitta Dahl lovar väljarna att kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas så
tidigt som möjligt för att inte hota välfärd och sysselsättning. Rune Molin
hävdar att avvecklingen inte skall påbörjas förrän det står klart att den inte

14

hotar välfärd och sysselsättning. Det är ett betydande gap mellan dessa bud-
skap.

1 det propagandablad som Birgitta Dahl har skickat ut, och som är orsaken
till min interpellation, står det att avvecklingen av kärnkraften skall vara
slutförd senast 2010 och att det förutsätter att avvecklingen påbörjas så tidigt
att omställningen hinner genomföras utan allvarliga störningar för energiför-
sörjningen och sysselsättningen.

Fru talman! Det ligger något i detta. Ar man så ansvarslös att man utan
hänsyn till säkerhetsskäl vill avveckla halva vår kapacitet för elproduktion,
måste man börja någon gång. Skall kärnkraften vara avvecklad till 2010, är
det ett hot mot välfärd och sysselsättning i sig. Man kan inte vänta med att
börja, eftersom själva starten är oförenlig med hänsyn till välfärd och syssel-
sättning.

Fru talman! Hotet om en avveckling är ett hot mot välfärd och sysselsätt-
ning.

Statens energiverk visade för några år sedan att avvecklingen av den
svenska kärnkraften skulle kosta upp till 150000 nya arbeten. I en av lång-
tidsutredningens rapporter visas att en avveckling av den svenska kärnkraf-
ten tillsammans med skärpta miljökrav är omöjliga att förena med en ekono-
misk tillväxt på vad man i utredningen betecknar som ett minimum på 2 %.

E190-utredningen, regeringens egen utredning, visar att en avveckling
skulle kräva en omfattande utbyggnad av fossilkraft förutom att den skulle
kräva en gigantisk utbyggnad av vindkraften.

Statens naturvårdsverk och energiverket visar i en gemensam studie på de
befängda konsekvenserna för antingen miljön eller ekonomin om man av-
vecklar kärnkraften.

Fru talman! Dessa studier handlar inte om avveckling av två reaktorer
1995 och 1996, utan om hela den stora avvecklingen. Därför kan inte Rune
Molin gå bakom påståenden att avvecklingen skall påbörjas först när den är
förenlig med hänsyn till välfärd och sysselsättning om man inte är beredd att
ge upp årtalsfixeringen vid 2010. Vill han ha någon trovärdighet kvar, skall
han inte försöka inbilla någon att ett utgiftsprogram på 3,8 miljarder kronor
under de kommande fem åren kan trolla bort effekterna av en kärnkraftsav-
veckling för vår miljö och ekonomi. Med anledning av Molins svar i dag
måste frågan ställas: Står Rune Molin och regeringen fast vid att kärnkraften
skall vara avvecklad senast 2010 även om den, som alla studier vi har tillgång
till visar, inte är förenlig med välfärd, sysselsättning och miljö?

Håller Rune Molin med Birgitta Dahl om att denna avveckling skall på-
börjas så tidigt som möjligt eller vill han att den skall inledas så sent som
möjligt? Anser Rune Molin kanske att det är möjligt att göra hela denna
befängda avveckling under ett enda år, år 2010?

Fru talman! En avveckling av den svenska kärnkraften kommer att skada
det svenska samhället. Redan i dag ser vi en stigande arbetslöshet, som bl.a.
beror på den osäkerhet som socialdemokratin har skapat kring energiför-
sörjningen. Under 1990-talet handlar den stora utmaningen om att på nytt
göra Sverige till ett framtidsland för industri. Det gör man inte om avveck-
lingshotet vilar över industrins investeringar, ej heller om energipolitiken
syftar till att begränsa vår elanvändning så mycket som möjligt. En industri-

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

ell expansion kommer nämligen att kräva mer el. En ekonomisk tillväxt på
2-3 % kommer att omöjliggöras av en politik som syftar till att minska eller
hålla tillbaka användningen av el.

Det Rune Molin i andra sammanhang - när han förordar en tillväxtpoli-
tik - säger sig vilja uppnå motverkas av den energipolitik som han här i kam-
maren redovisar. I själva verket, fru talman, befinner sig Rune Molin i
samma moraliska situation som Kjell-Olof Feldt enligt vad han skriver i sina
memoarer uppenbarligen gjorde när han 1988 tvingades att ge väljarna en
falsk bild av svensk ekonomi. Rune Molin bör här i dag ge besked i frågan,
om han med hedern i behåll kan hävda att den svenska kärnkraften över hu-
vud taget kan ersättas av vindkraft och biobränslen fram till 2010. Menar
Rune Molin på fullt allvar att svensk industri kommer att få tillgång till billig
el om kärnkraften ersätts med vindkraft och biobränslen?

I så fall bedriver svensk socialdemokrati en energipolitik som kommer att
ge Sverige en fortsatt växande arbetslöshet, med de svårigheter som det in-
nebär för en industriell återhämtning i Sverige. Det är ett stort personligt
ansvar som Rune Molin tar på sig om han inte kan ge bättre besked än i
dagens svar.

16

Anf. 17 ROLAND LARSSON (c):

Fru talman! Ur en aspekt är det obestridligt att kärnkraften haft en syssel-
sättningsskapande effekt, och det är när det gällt att skapa sysselsättning i
området kring Tjernobyl. Sällan har så många människor fått lov att lägga
ned så mycket tid och möda som människorna runt Tjernobyl på att lösa de
problem som uppstått där sedan katastrofen inträffade. I dagens tidningar
kan vi läsa hur den döende, strålsjuke chefen för avspärrningen runt Tjerno-
byl försöker få världen att inse vilka stora faror som ligger i kärnkraften. Han
säger att minst 10 000 människor har fått sätta livet till i det här området, och
han säger att de 3,5 miljoner människor som bor i Kiev egentligen också
borde evakueras omgående. Det är den erfarenhet som människor som har
råkat ut för den här typen av katastrofer kan förmedla till världen i dag.

Jag tycker att det är märkligt att länder som USA, där marknadsekonomin
är så hårt styrande, inte längre satsar på den här tekniken. Inte på tio år har
man i USA beställt några kärnkraftverk. De investeringar med stora belopp
som redan har gjorts avstår man från att ta i anspråk. I New York skrotar
man Shorehams kärnkraftverk, som har kostat 36 miljarder kronor att bygga
och som inte levererat en enda kilowattimme till nätet.

Även i andra länder är tendensen densamma. När Margaret Thatcher i
England försökte få näringslivet att ta över kärnkraften betackade man sig -
det gick inte ihop ekonomiskt när man var tvungen att svara både för avfallet
och för nedmonteringen av de stängda kärnkraftverken och byggandet av
nya kraftverksanläggningar. Också i andra länder ser man liknande tenden-
ser.

Många länder omprövar kärnkraften. Schweiz har ett tioårigt moratorium
för nya verk. Italien har stängt fyra av sina. Iran, Österrike, Luxemburg,
Egypten och Lybien har avskrivit sina kärnkraftsplaner, och Grekland, Filip-
pinerna, Australien, Österrike, Luxemburg, Nya Zeeland, Norge och Irland
har en icke-kärnkrafts- eller avvecklingspolitik. T.o.m. i Frankrike, som är

kärnkraftens förlovade land och hemland, planerar man att elda i en del av-
stängda kärnkraftverk med gas; man har vid den prövning som gjorts med
anledning av den bestrålning som sker i reaktortankern funnit att det inte är
möjligt att använda dem för ny kärnkraft.

Vad jag vill säga med det här, fru talman, är att det fortfarande är så att
kärnkraften är en riskfylld teknik. Det illustreras väldigt bra av att många
länder med hög teknisk kompetens, som de jag här har räknat upp, ändå inte
fortsätter att utnyttja kärnkraften utan är beredda att avstå från de fördelar
som en del uppenbarligen tycker finns med kärnkraften. Det måste finnas
någon förklaring till det. Jag kan inte tänka mig att vi här i Sverige skulle ha
så mycket större kunskap och kompetens att vi är bättre skickade att avgöra
kärnkraftens risker än man är i de uppräknade länderna.

Fru talman! Hela diskussionen om kärnkraftens avveckling måste ändå
utgå från de risker som kärnkraften som teknik innebär. De problemen är
inte på något sätt lösta. Man har ännu inte löst problemet med kärnkraftsav-
fallets förvaring i något land, vilket också är ett skäl till att de länder som jag
räknade upp, bl.a. USA, avstår från fortsatta investeringar i kärnkraftverk.

Man har inte heller löst problemen när det gäller ansvaret för kärnkraften,
vilket även det är ett skäl till att man i länder där man har ett strängt mark-
nadsekonomiskt synsätt inte kan få kärnkraften att själv bära kostnaderna
för det risktagandet. Jag tycker att frågan måste diskuteras utifrån den
aspekten i högre grad än utifrån många andra aspekter, fru talman.

Anf. 18 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Socialdemokratin har velat träffa den uppgörelse som förelig-
ger med centern och folkpartiet om avvecklingen av kärnkraften för att få en
långsiktig energipolitik som ger förutsättningar för näringsliv, myndigheter,
kraftindustri, osv. att planera för framtiden. Det har varit ett problem att
det har funnits så många olika uppfattningar i riksdagen att man inte från
en valperiod till en annan har vetat vad det är för energipolitik som skall
bedrivas.

De här tre partierna har tidigare gjort bedömningen att omställningen av
vårt energisystem när det gäller att ta bort kärnkraften skall genomföras till
år 2010. Det beslutet står kvar. Men sedan finns det, som jag sagt i svaret,
olika bedömningar av hur snabbt det är möjligt att starta avvecklingen. Det
hänger samman med att vi inte kan avveckla förrän vi har annan elproduk-
tion att sätta in i stället. Det i sin tur är beroende av den tekniska utveck-
lingen, som också ger de ekonomiska förutsättningarna för elproduktionen.
Det är en energipolitik som vi är överens om. Varje år skall vi pröva hur
förutsättningarna ser ut och även ta ställning till vad som ytterligare behöver
göras om det drar ut på tiden när förutsättningarna för avvecklingen skapas
eller ta beslut om avvecklingen. Vi har inte sagt någonting om när avveck-
lingen kan startas. Det är en bedömning som man får göra varje år. Jag kan
inte se att vi ersätter de fixa tidpunkterna 95—96 med olika målsättningar
eller dubbla budskap, som Gunnar Hökmark säger. Det är en metod dfär vi
varje år prövar om de här förutsättningarna finns. Det är bara olika metoder
för att nå samma syfte.

Självfallet behöver vi en viss tid för att göra den här omställningen. Det är

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar pä
interpellationer

17

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

18

väl ingen som kan förutsätta att det skall ske det sista året. Det måste finnas
tid, men hur mycket tid vi behöver beror ju på vilka insatser vi är beredda
att göra. Får vi inte den tekniska utveckling och de förutsättningar för ny
elproduktion som vi behöver, får vi antingen konstatera att vi måste sätta in
mer resurser eller också får vi koncentrera avvecklingen till ett färre antal
år.

Det kommer inte att vara någon lätt uppgift att göra den här omställningen
av energisystemet, men det är en omställning som det svenska folket har ut-
talat sig för i en folkomröstning och som det finns en bred majoritet för i den
svenska riksdagen. Den skall genomföras. Den är riktig av det skälet att vi
inte kan bygga ett energisystem på någonting som människor känner rädsla
för. Vi måste ha ett system som ger trovärdighet när det gäller säkerhet även
hos människorna, inte bara hos teknikerna. Därför är det nödvändigt att
göra den här omställningen, och det är även nödvändigt därför att kärnkraf-
ten är en ändlig resurs. Vi måste komma över till förnybara energislag, om vi
skall kunna trygga energiförsörjningen även för våra framtida generationer.

Jag har inga moraliska problem i den här frågan. I folkomröstningen stod
jag för den linje som fick flest röster, och jag tycker att den genomförs konse-
kvent nu. Man kan ha olika strategier för att avveckla, t.ex. med fasta årtal
eller andra metoder. Det viktigaste nu är att vi har fått en bred överenskom-
melse mellan de här tre partierna. Den anger vad det är för politik som skall
föras under de kommande åren. Den ger goda förutsättningar för den indust-
riella planeringen.

Men vad är det för politik som moderaterna skall genomföra? Ni håller ju
på med något slags förberedande arbete för ett regeringsprogram. Vad är det
för politik ni skall föra? Vad skall ni ha för underlag i riksdagen? Är det cen-
tern, folkpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet eller socialdemokraterna?
Vilka är det som skall stötta er politik att behålla kärnkraften efter 2010? Är
det dessa som har drag under galoscherna som ni hoppas på? Berätta litet
grand, Gunnar Hökmark, om vad det är för energipolitik som svenska folket
får om det skulle bli så olyckligt att ni kommer i regeringsställning. Vad är
det för diskussioner som pågår mellan de ingående borgerliga partierna?
Hur skall ni grunda en politik i det här parlamentet? Hoppas ni på att få egen
majoritet för en utbyggnad av kärnkraften som en del av era företrädare
förespråkar? Det är viktigt att vi gör klart var frontlinjerna går i den här frå-
gan. Skall vi ställa om kärnkraftssystemet till ett annat energisystem, eller
skall vi behålla kärnkraften som moderaterna förespråkar?

Anf. 19 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Frontlinjerna är väl utomordentligt klara i den här frågan. Vi
moderater vet vad det är för energipolitik som vi anser skall föras i Sverige.
Den politiken går vi till val på. Men industriministern har icke här i kamma-
ren kunnat ge besked om han på fullt allvar tror att den svenska kärnkraften
kan ersättas med vindkraft och biobränslen fram till år 2010.1 stället har han
sagt att oavsett om det har visat sig vara möjligt eller icke, står han och social-
demokraterna fast vid att kärnkraften skall vara avvecklad till 2010. Oavsett
om det är förenligt med välfärd och sysselsättning.

Avvecklingen är inte förenlig med välfärd och sysselsättning, och detta har

även utredning efter utredning visat. Det besked som Rune Molin här har
lämnat svensk industri och svenska folket är att ni av inre partitaktiska be-
kymmer skall stå fast vid en årtalsfixering som visar sig vara felaktig och
omoralisk när den förde fram till 95—96. Där ställde ni ut löften som verklig-
heten tvingade er att krypa ifrån. Samtidigt attackerade ni oss för att vi kriti-
serade dessa löften.

Nu gör Rune Molin samma sak som Birgitta Dahl gjorde. Han säger att år
2010 står fast, men han gav, fru talman, icke någon bedömning om han på
fullt allvar tror att vindkraft och biobränslen kommer att kunna ersätta kärn-
kraften fram till denna tidpunkt. Det innebär att det inte finns någon energi-
politik under Rune Molins ledning. Säg inte att trepartiöverenskommelsen
har skapat någon klarhet. Det enda ni har skapat någon klarhet om är att ni
skall ha ett offentligt utgiftsprogram på 3,8 miljarder för att stimulera elhus-
hållning och framväxt av bioenergi. Det har ingenting med kärnkraften att
göra. Där vet vi att ni tre partiet står för fundamentalt skilda linjer. Roland
Larsson talar här om Tjernobyl och jämför det med den svenska kärnkraf-
ten. Då kan jag inte begripa varför man inte kräver att den skall avvecklas
omedelbart. Det är det enda moraliskt hållbara om man har den utgångs-
punkten som han har.

Folkpartiet anser att man förmodligen inte kommer att klara av kärn-
kraftsavvecklingen fram till år 2010. Rune Molin säger att man står fast vid
2010. Vad är förklaringen till den energipolitiken? Det finns ingenting i
denna energipolitik som ger någon som helst vägledning om vad vi skall ha
för energiförsörjning under de kommande nästan 20 åren. Det kommer där-
emot att ge kortsiktiga konsekvenser för svensk industri. Det kommer att
motverka en utveckling av den befintliga kärnkraften. Där vet vi i dag att vi
skulle kunna få ut betydligt mer energi till förmån för miljön och ekonomin.

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

Anf. 20 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Min uppfattning är att vi kan skaffa den ersättningsproduk-
tion av el som tillsammans med sparande behövs för att klara av att avveckla
kärnkraften till år 2010. Det krävs mycket utvecklingsarbete innan vi kom-
mer dit. När det gäller biobränslena måste vi t.ex. få fram biogasproduktion
för att öka effektiviteten i elproduktionen. Det krävs även en utveckling av
vindkraftsproduktionen, innan det blir ekonomiskt möjligt.

Vi behöver dessutom ett omfattande sparande av el. Det finns också olika
undersökningar som visar att den potentialen är betydligt större än vad vi
tidigare har föreställt oss. Jag utesluter inte heller, som jag sade i svaret, att
vi kan behöva använda andra miljöacceptabla energislag för att klara pro-
duktionen av el. Om vi kommer att klara det här beror naturligtvis på vilken
politik som kommer att föras, om tillräckliga insatser kommer att sättas in
för att få till stånd den här utvecklingen av de förnybara elproduktionsan-
läggningarna. Skulle vi i slutet av 2010-talet komma i en situation där vi får
svårigheter att klara ekonomin och välfärden får vi ta ställning till den situa-
tionen då. Då är det väl andra generationer som skall göra det, men vår in-
riktning är att vi skall klara detta. Vi vill ställa om energisystemet av de skäl
som jag var inne på.

Sanningen för moderaterna är att ni står fullständigt isolerade. Ni har

19

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

20

ingen som stöder er linje i riksdagen annat än moderater. Vad blir det för
trovärdighet i en sådan politik? Vad är det för regeringspolitik ni skall föra?
Skall ni gå ut och slå blå dunster i svenska folket och säga att ni kan genom-
föra er politik här i riksdagen om ni skulle hamna i regeringsställning? Klara
ut vad ert alternativ är. Ni kan väl inte vara så fullständigt oansvariga att ni
bara räknar med er politik i en borgerlig regering. Ni måste väl räkna med
de andra partier också. Vad är det för politik som ni står för? Det skulle vara
intressant att veta hur ni resonerar. Jag förstår att jag inte får något svar på
det här. Jag får ingen redovisning av era synpunkter, men vi får ju en energi-
politisk genomgång här i riksdagen när utskottsbehandlingen av energipro-
positionen är klar. Då får vi väl se hur frontlinjerna går inför valet och vad
ni har för stöd för er politik. Det skall bli intressant att se hur de andra bor-
gerliga partierna ställer sig i det sammanhanget.

Vi skall fullfölja den energipolitik som svenska folket gav oss i uppdrag att
fullfölja 1980. Det är en ganska kärv och besvärlig politik, men vi skall göra
det och även skapa förutsättningar för den svenska industrin och det svenska
näringslivet över huvud taget att planera för framtiden. Det har vi gjort ge-
nom den här överenskommelsen. Det finns åtskilliga vittnesbörd om detta
från både näringsliv och olika politiska håll. Får jag ett litet svar på: Vad blir
det för politik i energifrågan efter den 15 september om moderaterna skulle
hamna i regeringsställning?

Anf. 21 GUNNAR HÖKMARK (m):

Fru talman! Det är intressant att när jag försöker föra en diskussion om
den politiska saken i denna fråga flyr Rune Molin precis som Birgitta Dahl
gjorde. Han kastar ur sig olika påståenden om vad som skulle kunna vara
möjligt. Klokt nog undviker Rune Molin ordet ”oåterkalleligt”. Han gör det
hela tiden till ett slags positionsdebatt här i kammaren, men det handlar inte
om vad som är en förnuftig energipolitik.

Har man som inledande ansats när man diskuterar energipolitiken att man
inte skall ha sin grund i vad som är förnuft och vad som krävs av verklighe-
ten, då hamnar man i den typen av besynnerliga politiska positioner som den
svenska socialdemokratin har råkat ut för i hela energipolitiken. Från att
skälla på den borgerliga regeringen för att man inte tillräckligt snabbt satte
i gång de senaste, eller sista, reaktorerna till att byta ståndpunkt, till att för-
värra denna genom att uttala sig att 95-96 var oåterkalleligt, till att bryta
mot detta och till att nu här i dag icke kunna ge besked om vad det är för
energiförsörjning som skall göra det möjligt med en avveckling till år 2010.

Det är för min del mycket enkelt att svara på vad en ny regering, som jag
hoppas skall komma, skali föra för politik. Det är vad Rune Molin kan läsa
om i bl.a. det sexpunktsprogram som Carl Bildt och Bengt Westerberg har
redovisat. Där säger man klart i från att det inte är aktuellt med någon av-
veckling under de kommande mandatperioderna.

Birgitta Dahl säger att den skall påbörjas så tidigt som möjligt, och Rune
Molin säger så sent som möjligt. Nu säger han att har vi kommit en bit in på
2010-talet och upptäcker att det inte går, då får vi väl se. Men då är det ju
för sent. På samma sätt som ni har förstört 90-talet och nu är ansvariga för
en växande arbetslöshet avser alltså Rune Molin att upprätthålla fiktionen

av att man med biobränslen och vindkraft skall kunna ersätta den svenska
kärnkraften.

Jag tror att biobränslen och vindkraft kan ge ett tillskott till en ökande
andel av elanvändningen, men som industriminister borde Rune Molin veta
att 90-talet handlar om att ge utrymme, möjligheter och förutsättningar för
en industriell expansion där basindustrierna skall kunna veta att man kan
investera i Sverige. Ny industri skall kunna använda nya tekniska processer,
men det besked som Rune Molin ger är att han med hjälp av vindkraft och
biobränslen skall ge svensk industri låga elpriser. Det beskedet, fru talman,
är värt lika mycket som de besked tidigare socialdemokratiska energiminist-
rar har lämnat denna kammare.

Anf. 22 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Jag vill bara konstatera att Gunnar Hökmark här deklarerar
att en eventuellt kommande borgerlig regering inte kommer att avveckla
kärnkraften.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:171

Anf. 23 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Fru talman! Jag vill meddela att jag inte inom den föreskrivna tiden kom-
mer att kunna besvara Barbro Westerholms interpellation till socialministern
om tobaksbolagets produkter som marknadsförs utomlands m.m. Anled-
ningen är att Barbro Westerholm är förhindrad att ta emot svaret vid det
planerade tillfället. Jag har kommit överens med Barbro Westerholm om att
interpellationen skall besvaras fredagen den 26 april.

7 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1990/91:177 till näringsutskottet

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkanden 1990/91 :FiU15, FiU17-FiU19, FiU21 och
FiU22

Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1990/91 :SfLJl 1 och SfU 19
Kulturutskottets betänkanden 1990/91:KrU17 och K1U18
Jordbruksutskottets betänkanden 1990/91:JoU22 och JoU24

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Svar på
interpellationer

21

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

9§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:174 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike

22

10 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 12 april

1990/91:178 av Gösta Lyngå (mp) till finansministern om mått på välstånd:

Vid UNDP (United Nations Development Program) sysslar man för när-
varande med att ta fram ett mått på hur bra människor har det i olika länder
och hur man har utvecklats. Måttet kallas HDI (Human Development In-
dex). Avsikten är dels att jämföra olika länder sinsemellan, dels att följa
varje lands utveckling. Hittills publicerade parametrar inkluderar inkomst
per capita, läskunnighet och förväntad livslängd. Tabellerna från 1990 års
rapport (1987 års data) visar exempelvis att Sverige ur denna synpunkt ligger
på andra plats bland världens länder, efter Japan, vilket måste vara tillfreds-
ställande för finansministern. Om endast inkomst per capita räknas ligger vi
på sjätte plats. Särskilt intressant är att USA halkar ner från 2:a till 19:e plats
när också läskunnighet och livslängd inräknas. EG-länderna ligger mellan
8:e och 37:e plats i fråga om inkomst och mellan 4:e och 36:e plats i fråga om
HDI.

Allt detta är mycket intressant och än mer intressant blir det när UNDP
också tagit in egenskaper som ännu närmare anknyter till miljö och livskva-
lité. Planer finns att göra detta.

Parallellt pågår i Storbritannien, Japan, Frankrike, Norge och troligen fler
länder försök att i måttet för ett lands nationella rikedom inte endast räkna
traditionellt ekonomiska tillgångar utan också naturvärden. Om exempelvis
en viss industri inbringar några miljoner kronor, men samtidigt förstör en sjö
eller en skog, så skall inte denna aktivitet räknas som någonting positivt. En
total räkenskap borde göras, men görs i praktiken inte. Detta är en svaghet
i det ekonomiska synsättet och i varje fall måste man med viss hoppfullhet
hälsa de planer som börjar växa fram på olika håll i världen.

Jag vill mot bakgrund av det anförda fråga finansministern:

1. Vilket stadium har man nått i vårt finansdepartement i fråga om att be-
räkna nationens och människornas välfärd med hänsyn tagen till annat än
traditionell ekonomi?

2. Vilka egenskaper anser finansministern bör inkluderas i värderingar av
denna typ?

3. I vilken utsträckning anser finansministern att ekologiska såväl som eko-
nomiska värderingar skall styra beslutsfattandet?

11 § Anmälan om fråga

Prot. 1990/91:94

15 april 1991

Anmäldes att följande fråga framställts

den 12 april

1990/91:539 av Pär Granstedt (c) till försvarsministern om kustbevakningen
i Stockholms skärgård:

De besparingskrav som ålagts kustbevakningen har föranlett förslag om
att posteringen i Nynäshamn skall läggas ner. Det där befintliga fartyget
KBV 105 skulle ombaseras till Oxelösund. Detta är en oroande utveckling
med hänsyn till den starka trafiken i Stockholms skärgård.

Är statsrådet beredd att förhindra åtgärder som leder till att kustbevak-
ningens arbetsmöjligheter i Stockholms skärgård försämras?

12§ Kammaren åtskildes kl. 13.27.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Vid protokollet

OLOF MARCUSSON

IBarbro Karlsson

23

Prot. 1990/91:94

15 april 1991 Innehållsförteckning

Måndagen den 15 april

1 § Justering av protokoll................................ 1

2§ Svar på interpellation 1990/91:155 om postverkets dataregister .     1

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Margitta Edgren (fp)

Förste vice talmannen (om debattreglerna)

3§ Meddelande om svar på interpellation 1990/91:176 .......... 6

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

4§ Svar på interpellation 1990/91:164 om Fortias inriktning och
verksamhet....................................... 6

Industriminister Rune Molin (s)

Per Westerberg (m)

Per-Ola Eriksson (c)

5 § Svar på interpellation 1990/91:168 om avvecklingen av kärnkraf-
ten ............................................. 13

Industriminister Rune Molin (s)

Gunnar Hökmark (m)

Roland Larsson (c)

6§ Meddelande om svar på interpellation 1990/91:171.......... 21

Industriminister Rune Molin (s)

7 § Hänvisning av ärende till utskott........................ 21

8 § Förnyad bordläggning................................ 21

9§ Bordläggning...................................... 22

10 § Anmälan om interpellation

1990/91:178 av Gösta Lyngå (mp) om mått på välstånd......    22

11 § Anmälan om fråga

1990/91:539 av Pär Granstedt (c) om kustbevakningen i Stock-
holms skärgård................................. 23

24

gotab 98618, Stockholm 1991