prot 1966:10 (Riksdagens protokoll 1966:10)

léåm.

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 10

ANDRA KAMMAREN

1966

3—9 mars

Debatter m. m.

Torsdagen den 3 mars

Sid

Svar på frågor av:

herr Lorentzon ang. viss ändring av namnlagen................. 5

herr Holmberg ang. återbetalningen av stödlån till jordbrukare... 6

herr Nilsson i Bästekille ang. statsbidrag för åstadkommande av

betesmarker..............................................

herr Nilsson i Gävle ang. längden på långtradarfordon........... 10

Interpellationer av:

herr Persson i Heden ang. väg- och brobyggandet............. 11

herr Tobé ang. behovet av vissa ändringar i vattenlagen........ 12

herr Lorentzon ang. höjning av yrkesskadelivräntor............ 13

herr Carlshamre ang. intagningen i gymnasium och fackskola, m. m. 13
herr Westberg ang. fördelningen av de för vägbyggandet tillgängliga

1 5

resurserna...............................................

Meddelande om enkel fråga av herr Westberg ang. igångsättande av

arbetet på den beslutade trålfiskehamnen i Ljusne.............. 16

Fredagen den 4 mars

Svar på interpellationer av:

herr Wiklund ang. stöd åt apartheidpolitikens offer............. 16

herr Fridolfsson i Stockholm ang. bordsbön vid barndaghem..... 24

Interpellationer av:

fru Nettelbrandt ang. helikoptertrafik för att lösa vissa trafiksituationer
i Stockholms skärgård.......................... 30

herr Hedlund ang. åtgärder för att skapa ett fastare penningvärde 31

Tisdagen den 8 mars

Interpellationer av:

herr Rimmerfors ang. tobaksreklamen, m. m................... 33

1 — Andra kammarens protokoll 1966. Nr 10

Nr 10

Innehåll

Sid.

herr Persson i Heden ang. jordbrukets rationaliseringsutveckling

och konkurrenskraft....... 34

Meddelande om enkla frågor av:

herr Nilsson i Agnäs ang. vissa verkningar av den planerade regleringen
av Abelvattnet i Tärna............................ 36

herr Nilsson i Agnäs ang. den fortsatta handläggningen av ärendet
om Vindelälvens utbyggnad. . . ............................ 36

Onsdagen den 9 mars

Utgifterna inom justitiedepartementets verksamhetsområde:

Rikspolisstyrelsen: Avlöningar. .-........ 37

Polisverket: Inköp av motorfordon m. m....................... 39

Lokala polisorganisationen: Avlöningar........................ 42

Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar........................... 54

Fångvårdsanstalterna: Avlöningar............................ 56

Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.. . 58

Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar.................... 60

Ersättningar till övervakare.................................. 62

Utgifterna inom finansdepartementets verksamhetsområde:

Statistiska centralbyrån: Avlöningar till personal för verksamheten

i allmänhet.............................................. 62

Anskaffning av datamaskin till datamaskincentralen.......... 63

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m .m................ 65

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier
och byggnader, m. m.................................. 70

Beskattningen av reservbefälspremier........................... 91

Arvs-och gåvobeskattningen...................... 92

Obligatorisk försäkring av tillgångar som anförtros boutredningsmän
m. fl.................................................. 103

Fria resor till hemorten för inackorderade skolelever............... 104

Höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförordningen och

studiehjälpsreglementet, m. m................................. 106

Ändringar i vägtrafikförordningen.............................. 110

Formerna för beslut om jaktvårdsområde....................... 121

En ny jaktlagstiftning........................................ 124

Fortsatt koncession för mindre eldistributionsföreningar.......... 127

Samplanering av det allmänna och det enskilda vägväsendet....... 128

De ensamståendes problem..................................... 129

Innehåll

Nr 10

Samtliga avgjorda ärenden

Sid.

Onsdagen den 9 mars

Statsutskottets utlåtande nr 2, rörande utgifterna inom justitiedepartementets
verksamhetsområde................................

— nr 7, rörande utgifterna inom finansdepartementets verksamhetsområde
...................................................

Bevillningsutskottets betänkande nr 6, ang. avdrag vid beskattningen
för värdeminskning av maskiner, inventarier och byggnader, m. m.
_ nr 8, om rätt till avdrag vid beskattningen för lagfartskostnader

— nr 9, ang. beskattningen av reservbefälspremier...............

— nr 11, rörande arvs- och gåvobeskattningen..................

Första lagutskottets utlåtande nr 11, om anpassning för mindre företag

av aktiebolagslagstiftningen................................

_ nr 12, om en översyn av barnavårdsmannainstitutionen........

_ nr 13, om återfående av överskjutande insatskapital i ekonomisk

förening..................................................

— nr 14, ang. obligatorisk försäkring av tillgångar som anförtros boutredningsman
m. fl........................................

Andra lagutskottets utlåtande nr 12, ang. vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1965 vid dess fyrtionionde
sammanträde fattade beslut.........................

_ nr 13, ang. rätten till änkepension inom den allmänna tilläggspensioneringen
............................................

_ nr 14, om fria resor till hemorten för inackorderade skolelever..

— nr 15, om höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförord ningen

och studiehjälpsreglementet, m. m....................

— nr 16, om studiestöd under sommaren.......................

—- nr 17, om höjd åldersgräns för bidragsförskott................

— nr 18, ang. abortförebyggande verksamhet...................

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändringar i vägtrafikförordningen.
..................................................

— nr 9, ang. formerna för beslut om jaktvårdsområde..............

— nr 10, om en ny jaktlagstiftning.............................

_ nr 11, om slopande av kravet på särskild ursprungsmärkning

beträffande varor framställda i nordiskt land.................

_ nr 12, om fortsatt koncession för mindre eldistributionsföreningar

— nr 13, om samplanering av det allmänna och det enskilda väg väsendet.

.................................................

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8, ang. de ensamståendes
problem..................................................

103

104

106

110

121

124

127

128
129

■!f

U i:

.. .rit) . i i

i: r \v\u .

•sfi

i''l'' i • I H

’ .-t . r • J 1 • . }... -

• • • , • ■ i.. ; .*''* . • wU ,1 t .

'' ■ i,Oi...,i . r'' ;!(H . . .....

• M ■ i*»''- . V: .»i:.,

Torsdagen den 3 mars 1966

Nr 10

Torsdagen den 3 mars

Kl. 16.30

§ 1

Svar på fråjia ang. viss ändring av namnlagen Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KL1NG, som yttrade:

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat
mig, om jag överväger att förelägga
riksdagen förslag om sådan ändring av
namnlagen, att full likställighet mellan
makarna i ett äktenskap i detta fall uppnås.

I samband med att 1963 års riksdag
antog namnlagen avslog riksdagen första
lagutskottets hemställan om utredning
av förutsättningarna för sådan ändring
i namnlagen, att makar genom anmälningsförfarande
kunde som gemensamt
släktnamn anta hustruns namn som
ogift. Utskottets hemställan grundade
sig bl. a. på önskemålet om likställighet
mellan makar i namnrättsligt hänseende.
I den av riksdagen bifallna reservationen
till utskottets hemställan
anfördes bl. a., att sådana mera formella
likställighetssynpunkter av praktiska
skäl fick tillmätas begränsad vikt inom
ett namnskick, som på traditionell
grund låter mannens namn normalt bestämma
familjens. Med hänsyn till riksdagens
ställningstagande har jag inte
funnit anledning överväga något förslag
om ändring av namnlagen i den riktning
herr Lorentzon åsyftar.

Vidare anförde:

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! Samtidigt som jag framför
mitt tack till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet för svaret på
min fråga, måste jag dock uttala min

besvikelse över innehållet i svaret. Jag
förstår ju mycket väl att justitieministern
stöder sig på det beslut som riksdagen
fattade 1963, men jag är inte helt
överens om att det här gäller bara formella
likställighetsgrunder. Det var ju
på det sättet att när frågan om en ny
namnlag avgjordes i riksdagen 1963, så
var det ändå en bred opinion i denna
kammare som ville ha en utredning.
Om jag inte har läst fel var det 63 röster
för den utredning som utskottsmajoriteten
föreslog. Denna opinion har ju
också sedan dess växt bland folket ute
i landet och även varit föremål för debatt
i pressen: en opinion för en ändring
av huvudregeln i namnlagen när
det gäller äkta makars släktnamn inom
äktenskapet. Nuvarande ordning, liksom
mycket annat i detta sammanhang, är ju
en kvarleva från gångna tider när mannen
var kvinnans målsman och förmyndare.
Dessa missförhållanden kommer
säkerligen med tiden att ändras; frågan
är dock hur länge vi skall behöva
vänta.

När jag, herr talman, ställde denna
fråga, gjorde jag det därför, att jag för
det första anser att den gamla huvudregeln,
att mannens släktnamn skall slå
igenom och bli familjens namn, tillhör
det förgångna, och för det andra att
jag anser att denna huvudregel är diskriminerande
för kvinnan i namnrättsligt
avseende och att den med det
snaraste, ju förr dess hellre, bör rensas
ut i ett land som vårt. Jag är, herr
talman, helt av den bestämda uppfattningen
att den huvudregeln bör gälla,
att båda makarna i ett äktenkap har rätt
att vid äktenskapets ingående välja vilkendera
makens släktnamn som makarna
skall bära under äktenskapet. Därmed
ges, i ett fall som detta, full lik -

Nr 10

Torsdagen den 3 mars 1966

Svar på fråga ang. återbetalningen av stödlån till jordbrukare

ställighet mellan makarna i äktenskapet.

Det skulle ha varit mycket tillfredsställande,
måste jag säga, om justitieministern
kunnat ge ett löfte om att han
är beredd att tillsätta en utredning i
denna fråga.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Man kan ju diskutera
om hur utbredd en opinion är. Herr
Lorentzon sade att det var 63 ledamöter
i andra kammaren som röstade för
en sådan ändring som han själv vill ha.
Jag håller i min hand förteckningen
över andra kammarens ledamöter 1966,
och den utvisar att det finns 233 ledamöter
i kammaren. Det kan väl inte
vara så stor skillnad mellan antalet nu
och antalet 1963.

Men, herr Lorentzon, detta är inte
bara en principfråga, det är också en
praktisk fråga. Man måste ha ett något
så när stabilt namnskick. I ett ordnat
samhälle är det absolut nödvändigt att
ha olika sorters register över medborgarna.
Vi är alla införda i folkbokföringsregistret.
Det finns också andra register,
som de flesta av oss är införda
i, t. ex. alla som betalar skatt. Tyvärr
måste vi även föra en del register som
bara vissa medborgare förs in i. Det är
väl en utopi att man i vår tid skulle
kunna avskaffa polisväsen, domstolar
och fångvård. Vi måste alltså föra vissa
register över vissa medborgare. Skulle
vi ha fullkomlig principlöshet när det
gäller antagandet av släktnamn bleve
det nog ganska svårt att över huvud
taget föra sådana register.

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! När frågan avgjordes i
denna kammare avgavs 145 röster för
reservationen och 63 röster för utskottets
hemställan. Det var den sistnämnda
siffran jag citerade i mitt första anförande.

Enligt min mening innebär det en

diskriminering av den gifta kvinnan att
vi fortfarande tillämpar principen att
hon skall bära mannens namn. Detsamma
gäller vårt socialförsäkringssystem,
som bygger på att mannen skall betraktas
som kvinnans målsman och förmyndare,
och den så kallade huvudförsörjningsregeln,
enligt vilken det förutsätts
att mannen är familjens huvudförsörjare.
Det är många år sedan lagen »hatt
till och huva ifrån» gällde i vårt land.
Först 1921 gavs kvinnan laglig rätt att
ha mannens namn. Tidigare existerade
ingen sådan ovillkorlig lag och rätt. Så
sent som 1963 antogs den namnlag, som
vi nu talar om och som erkänner kvinnans
ovillkorliga rätt att, om hon så
önskar, behålla sitt namn i äktenskapet.

För att man enligt namnlagen skall
kunna tala om full likställighet i äktenskapet
anser jag att makarna bör ges
rätt att själva avgöra vems släktnamn de
vill bära, mannens eller kvinnans. Det
kan inte anses vara en formell sak. För
mig är det en rent principiell fråga,
nämligen likställighet mellan kvinna
och man i äktenskapet när det gäller
namnlagen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Herr talmannnen meddelade, att herr
Karlssons i Huddinge fråga angående
handläggningen av förpassningsärenden
inom statens utlänningskommission och
herr Westbergs fråga angående det statliga
lokaliseringsstödet icke komme att
besvaras vid dagens sammanträde.

§ 3

Svar på fråga ang. återbetalningen av
stödlån till jordbrukare

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade
:

Herr talman! Herr Holmberg har frå -

Torsdagen den 3 mars 1966

Nr 10

Svar på frå|{a ang. återbetalningen av stiidlån till jordbrukare

gat mig, om jag överväger att vidta åtgärder
i syfte att lindra — och i vissa
fall helt slopa — återbetalningsskyldigheten
för stödlån.

De stödlån till jordbrukare som frågan
avser uppgick ursprungligen till
totalt ca 134 milj. kr. och omfattade
den 31 januari i år ett utestående belopp
av 12,7 milj. kr. fördelat på 7 724 lån.
Lånen avsåg skördeskador under 1950-talet och vid sidan av lånen utbetalades
bidrag som sammanlagt översteg
100 milj. kr.

Riksbanken kan vid särskilda skäl
förlänga amorteringstiden från normalt
5 år till högst 10 år eller i undantagsfall
högst 15 år samt bevilja tillfälligt
anstånd med betalning. Av sociala skäl
kan riksbanken avstå från indrivningsåtgärder.
När så erfordras för att syftet
med stödlånet ej skall förfelas, kan
fordran efterges.

Jag vill erinra om att riksdagen behandlat
denna fråga senast år 1962 på
grund av motionsyrkanden om generösare
regler för befrielse från återbetalningsskyldighet.
Riksdagen biföll ej dessa
yrkanden. Några nya omständigheter
synes ej ha framkommit som ger anledning
till en omprövning av gällande regler.

Vidare anförde:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret.

Nej, jag kan inte anföra några nya
omständigheter, som skulle kunna få
jordbruksministern på bättre tankar.
Jag tycker att de skäl som anförts tidigare
är starka nog, och de har väl så
småningom förstärkts, bl. a. därigenom
att det förflutit det ena året efter det
andra med stora svårigheter för de jordbrukare
som för mycket lång tid sedan
drabbades av dessa olyckor.

Det har över huvud taget alltid varit
svårt att finna lämpliga former för
skydd åt dem som skall svara för lan -

dets behov av jordbruksprodukter. Även
sedan det numera ordnats med en skördeskadeförsäkring,
som samhället bidrar
till med ganska stora belopp — jag
vill minnas att det rör sig om 20 miljoner
kronor i årets budget — fungerar
det hela långt ifrån tillfredsställande.
Det framgick bl. a. av debatten i fjol,
att det blir orättvisor av olika slag i
alla delar av landet. Men redan då påtalades
av ett par representanter för
Norrland, att det finns geografiska särdrag
som måste beaktas, om inte skördeskadeskyddet
skall få vissa drag av
mannamån, något som knappast varit
avsett. Det sammanhänger med att framför
allt de nordligaste landsdelarna har
en ensidig produktion, som därtill är
särskilt känslig för vissa slag av skador.

Sådana orättvisor som fortfarande
kvarstår, trots att vi har en skördeskadeförsäkring,
kan emellertid undanröjas
inom ramen för skördeskadeförsäkringen.
Såvitt jag kunde förstå av fjolårets
debatt, är det meningen att man
skall försöka ordna den saken.

Men det är värre för de jordbrukare
som var tvungna att ta på sig mycket
stora skulder på grund av skördeskador
under den tid då det inte fanns någon
skördeskadeförsäkring, i varje fall
inte av den typ, som vi nu har och som
samhället bidrar till med stora belopp.
Även då var det jordbrukarna i områden
med särskilt ogynnsamma produktionsförhållanden
—- framför allt jordbrukarna
i de norra landsdelarna —
som drabbades värst. Under tre år i
följd var det missväxt och olika former
av skördeskador. Jordbrukarna försökte
klara sig förbi dessa svåra år genom
att ta upp lån från staten. Men lånen
skulle ju betalas tillbaka; det var
stränga borgensregler, och det blev så
småningom också en kraftig ökning av
räntorna. För många jordbrukare blev
detta inledningen till mycket stora personliga
tragedier. Massor av jordbruk
måste läggas ned. Det betraktades kanske
på vissa håll som en gynnsam följd

Nr 10

Torsdagen den 3 mars 1966

Svar på fråga ang. statsbidrag för åstadkommande av betesmarker

av dåtidens jordbrukspolitik. Det tycker
inte jag att det var. Många av dessa
jordbrukare hamnade i arbetslöshetskön
eller måste med sina familjer flytta söderut.
I många fall har borgensmännen
fått betala för att statsmakterna dröjde
för länge med att åstadkomma en skördeskadeförsäkring.

Från dessa utgångspunkter beklagar
jag att jordbruksministern inte vill medverka
till att det blir en ändring av
dessa missförhållanden. Det är en uppenbar
orättvisa som dessa jordbrukare
blivit utsatta för, och det borde vara
möjligt att med ganska små medel åstadkomma
lättnader framför allt för dem
som har det särskilt svårt. Jag är inte
tilltalad av de anordningar som jordbruksministern
pekar på, d. v. s. möjligheterna
att genom att gripa till bönboken
få ersättning. Jag tycker att saken
borde regleras genom en generell åtgärd
från statsmakternas sida, inte generell i
den meningen att man ger lika stor
lindring åt alla — det finns naturligtvis
folk som mycket väl kan betala åtminstone
en del av sina skördeskadelån,
medan andra borde få dem helt
efterskänkta — utan generell i den meningen
att man vidtar åtgärder som
inte har den kränkande karaktär som
jag tycker att de anvisningar har som
jordbruksministern ger. Jag beklagar
alltså att jordbruksministern inte velat
medverka till sådana åtgärder.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Holmberg har pekat
på svagheter i det nuvarande skördeskadeskyddet.
Han menar att det har
sina ojämnheter och att det begås orättvisor
inom ramen för det och att man
därför borde vara beredd att också se
annorlunda på dessa gamla lån. Jag vill
erinra herr Holmberg om att det jämsides
med dessa lån utgick bidrag, som
jag antydde, till ganska betydande belopp.
Det får man självfallet inte glömma
bort.

Det framgick också av mitt svar, att
man tar betydande hänsyn till den enskildes
ekonomiska situation när man
handlägger frågan om återbetalning av
dessa lån. Mig veterligt har inte riksbanken
i något fall försatt en jordbrukare
i konkurs på grund av utebliven
återbetalning av stödlån. Det finns i
varje fall inte något exempel på att man
gått så hårt fram, att någon inte längre
är i stånd att fortsätta att driva sin näring.
Just de hänsynstaganden som sker
gör att vi inte kan se denna fråga helt
isolerad. Också när det gäller andra lån
som staten beviljat kan låntagarna
många gånger ha svårt att komma ut
med betalning för lånet. Det gäller alltså
ett mera allmängiltigt problem. Även
om det finns vissa skäl som talar för
att en sådan åtgärd som herr Holmberg
önskar skulle vara mycket välkommen,
så är jag övertygad om att det finns åtskilliga
andra områden där man i lika
hög grad skulle välkomna en avskrivning
av statens fordran på medborgaren.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. statsbidrag för åstadkommande
av betesmarker

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat, om jag vill medverka
till att statsbidrag — när man röjer för
skogsodling — också får utgå när man
gör betesmarker av tidigare åkerjord
för att därmed kunna öka köttproduktionen.

Jag utgår från att herr Nilsson syftar
på mark, som ej längre brukas som åker
och som fått växa igen med buskar
o. dyl. Att lämna statsbidrag för att omföra
sådan mark till betesmark i primärt
syfte att öka köttproduktionen an -

Nr 10

Torsdagen den 3 mars 196G

Svar på fråga ang. statsbidrag för åstadkommande av betesmarker

ser jag knappast vara motiverat. Prognoser
visar nämligen att nuvarande
överskottssituation i fråga om nötkött
torde komma att bestå.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Bästekille (li):

Herr talman! Jag ber att få framföra
ett tack till statsrådet Holmqvist för att
lian svarat på min fråga. Statsrådet säger
i sitt svar att han utgår ifrån att
jag syftat på den mark som ej längre
brukas som åker och som fått växa
igen med buskar o. dyl. Den tolkningen
är alldeles riktig.

Man ser nu på många håll hur mindre
jordbruk övergår i annans ägo. En del
av marken omändras till skogsplantering,
men det skulle också enligt min
uppfattning vara bra om man använde
den tidigare åkerjorden just för betesmark.
Statsrådet säger att prognoserna
visar att en dagens överskottssituation
skulle komma att uppstå. Jag är inte
övertygad om den saken, herr statsråd.
Den senaste artikel jag läst beträffande
prognoser för denna vara i förra veckan
framhöll bl. a., att man väntade att
en bristsituation skulle uppstå 1970—
1972. Vi kan båda vara överens om att
prognoser alltid är osäkra; den ena kan
ha lika rätt som den andra och båda
kan t. o. in. ha fel.

I dag har vi en konsumtion av kött
på cirka 50 kilo per person och år, medan
motsvarande siffra i Amerika är
ungefär 80 kilo. Detta visar enligt min
uppfattning att det hos oss finns utrymme
för en ökad konsumtion.

Om man här hemma kunde ta en del
av den tidigare åkerjorden i bruk för
betesmarker, vilka bör kunna bli mycket
bra, skulle man därigenom kunna få
en något billigare produktion, vilket
också skulle medföra att man ökade
konsumtionen. Jag tror fördenskull,
herr statsråd, att det kunde vara lämpligt
att det statsbidrag som i dag utgår
till röjning för skogsodling också skulle
1* — Andra kammarens protokoll 1966,

kunna utgå till det ändamål som jag
åsyftat.

Jag vill ännu en gång säga att prognoser
är osäkra. Det finns även de
som den senaste tiden beträffande skogen
och dess produkter i framtiden har
sagt att prognoserna är ganska osäkra.
Vi vet att det tid efter annan uppträder
vissa svårigheter på massamarknaden.
Detta föranleder dock ingen, vare sig
statsrådet eller mig, att säga att vi för
framtiden inte kommer att kunna få någon
ökning av den konsumtion som
skogsprodukterna ger. Jag tror att det
är likadant i fråga om jordbruket.

Även om prognoserna är osäkra, tror
jag det skulle vara klokt om statsrådet
ville gå mig till mötes i denna fråga, ty
det skulle vara till gagn för hela vårt
svenska land.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Även jag har under förra
veckan läst en artikel, i vilken förutsades
att det överskott, som vi nu haft
under tre år i följd på kött och som tenderar
att stiga, i början på 1970-talet
skulle komma att förbytas i en bristsituation.
Men, herr Nilsson i Bästekille,
sådant hörde jag för 4—5 år sedan. Då
såg jag lika bestämda prognoser, som visade
att vi inom loppet av ett par tre
år skulle komma att behöva ett betydande
tillskott av kött utifrån.

Jag tror att vi skall vara helt överens
om att inte fästa för stort avseende
vid sådana här prognoser. Om man gav
statsbidrag till en sådan anordning som
herr Nilsson i Bästekille föreslår, vågar
jag inte räkna med att det skulle kunna
leda till billigare köttpriser. Jag nödgas
säga att jag kanske redan inom en vecka
får presentera riksdagen ett förslag, som
innebär att det blir nödvändigt att höja
de, som svenska folket nog redan förut
uppfattar som höga köttpriserna ytterligare.
Såvitt jag vet har man hittills inte
vågat räkna med att en på enbart köttproduktion
inriktad uppfödning skulle

Nr 10

10 Nr 10 Torsdagen den 3 mars 1966

Svar på fråga ang. längden på långtradarfordon

kunna ge billigare priser. Tvärtom har
man hittills varnat för att alltför mycket
slå in på den vägen och menat att den
kombinerade mjölk- och köttproduktionen
är den billigaste. Jag utgår ifrån att
herr Nilsson avsåg en utökning speciellt
av köttproduktionen.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag sade i mitt första
anförande att prognoser alltid var osäkra,
och jag hörde i det senaste anförandet
att det var vi överens om. Däremot
trodde inte herr statsrådet på att vi
skulle kunna få fram någon billigare
köttproduktion om vi kunde få dessa
som jag anser förnämliga betesmarker.
Det är klart att där kan tro stå mot tro,
men nog är det väl ändå så, att det då
blir större möjligheter att producera
varan billigare än om jag skall använda
dyrare fodermedel för produktionen.

Att vi sedan i dag inte har fått den
brist på kött som vi räknade med för
några år sedan beror väl, herr statsråd,
ändå till stor del på att en omfattande
utslaktning av mjölkkor ägt rum under
årens lopp. Den kan inte fortsätta hur
länge som helst, och det betyder också
att jag tror att det skulle vara lyckligt
även ur konsumentens synpunkt om vi
kunde gå den väg som jag här anbefaller.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag skall gärna vara
med, herr Nilsson. Vi skall försöka slå
våra kloka huvuden ihop och finna en
metod varigenom vi kan sälja detta kött
billigare än annat kött. Det har i varje
fall med det regleringssystem som vi
hittills tillämpat icke varit möjligt att
kunna anpassa priserna till produktionskostnaderna
för varje enskild jordbrukare
eller produktionsgren.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Ja, även om herr statsrådet
har sagt att det hittills har gått

att få fram de billigare priserna som vi
talade om, så har jag dock den bestämda
uppfattningen, att om vi inte kan
göra någonting för att minska kostnaderna
för produktionen, så har vi icke
att räkna med billigare kött, utan då har
vi att räkna med dyrare kött, och det
vill varken herr statsrådet eller jag rekommendera
för närvarande.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. längden på
långtradarfordon

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet HERMANSSON, som
yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Gävle
har frågat mig, om initiativ övervägs i
syfte att införa bestämmelse om ur trafiksäkerhetssynpunkt
ändamålsenlig
längd på långtradarfordon inklusive
släpvagnar.

På uppdrag av regeringen är bl. a. frågan
om fordonskombinationernas längd
redan föremål för utredning. Statens
trafiksäkerhetsråd svarar i samråd med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
statens väginstitut för utredningsarbetet.
Enligt vad jag erfarit beräknas utredningen
vara klar inom kort.

Vidare anförde

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet Hermansson för svaret
på min enkla fråga. Bakgrunden till
denna fråga är de många svåra och med
tragisk utgång inträffade olyckshändelserna
med s. k. långtradare. Jag visste
att det fanns en utredning, men utredningar
tar i regel så förbålt lång tid,
och jag tänkte att min enkla fråga kanske
skulle kunna leda till att påskynda
utredningen.

Det har sedan länge varit känt att
54 § i vägtrafiklagstiftningen är litet

Nr 10

Torsdagen dei

kautschukformulerad. Det är kanske det
minsta man kan säga. Det lär påstås med
någon överdrift att man kan dra lika
många slutsatser som det finns ord i
den paragrafen. Alltnog är den föremål
för många försök till tolkningar, och
nu har långtradarna med sina släpvagnar
blivit längre och längre — de är
uppemot 30 meter. Ett stort företag här
i landet aviserar en viss förändring i
sin transportverksamhet. Man avser att
använda långtradare med släpvagnar på
upp till 40 meter som skall kunna lasta
50 ton. Det är uppenbart att våra vägar
inte är dimensionerade för dessa
långa långtradare med släpvagnar. Det
var för att hindra en sådan utveckling
som jag ville ställa denna fråga, och
jag hoppas att uttrycket »utredningen
beräknas vara klar inom kort» innebär
att det också blir klart inom kort.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Justerades protokollet för den 25 nästlidne
februari.

§ 7

Herr talmannen meddelade, alt herrar
Gomér och Larsson i Norderön enligt
till kammaren inkomna läkarintyg
vore sjukskrivna, herr Gomér under tiden
den 28 nästlidne februari—den 8
innevarande mars och herr Larsson i
Norderön från och med den 1 mars tills
vidare.

Herrar Gomér och Larsson i Norderön
beviljades erforderlig ledighet
från riksdagsgöromålen.

§ 8

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till utrikesutskottet propositionen nr
33, om förklaring enligt artikel 46 i
Europarådets konvention angående

3 mars 1966

Interpellation ang. väg- och brobyggandet

skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 35, angående förlängning av giltighetstiden
för 1962 års internationella
veteavtal.

§ 9

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
den å bordet vilande motionen nr
795.

§ 10

Föredrogs den av herr Gustavsson i
Alvesta vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående trafiksituationen
inom statens järnvägar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11

Interpellation ang. väg- och
brobyggandet

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som yttrade: Herr

talman! Sedan regeringen föreskrivit
senareläggning av för året planerade
väg- och brobyggnader till en
kostnad av 20 miljoner kronor har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen nödgats besluta
om uppskjutande av en del entreprenader.
En revidering av anslagen till
de olika länen måste därigenom också
göras.

Denna oroväckande utveckling inom
väg- och brobyggnadsområdet minskar
ytterligare möjligheterna att komma till
rätta med eftersläpningen inom överskådlig
tid. Inte minst i fråga om brobyggnaderna
är denna anslagsminskning
ytterst allvarlig genom att en rationell
utveckling för den tyngre landsvägstrafiken
hämmas. Broarnas otillräckliga
bärkraft medför att de tunga

Nr 10

Torsdagen den 3 mars 1966

Interpellation ang. behovet av vissa ändringar i vattenlagen

lastbilarnas kapacitet inte kan utnyttjas.
En fördyring av godsbefordran blir
följden. Inom många näringsgrenar blir
den redan nu begränsade konkurrenskraften
ytterligare försvagad. I synnerhet
gäller detta inom de områden som
beröres av tunga råvarutransporter.

Utbyggnaden av landets vägnät blir
genom uppskjutandet av väg- och brobyggnadsprojekt
försenad ytterligare
medan trafiken fortsätter att öka. Det
är med oro som man ser dagen för trafikomläggningen
närma sig utan att
krafttag göres för vägnätets upprustning.

Med hänvisning till vad ovan anförts
hemställes om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa
följande frågor:

Är senareläggningen av planerade
väg- och brobyggnader av tillfällig och
kortvarig karaktär?

Ämnar statsrådet medverka till ett
ökat vägbyggnadsprogram, för att eliminera
den nu rådande eftersläpningen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. behovet av vissa
ändringar i vattenlagen

Ordet lämnades på begäran till

Herr TOBÉ (fp), som yttrade:

Herr talman! Vattenlagen utgjorde
då den trädde i kraft den 1 januari
1919 säkert en för tiden ändamålsenlig
lagstiftning. Den har på ett utmärkt
sätt kunnat i lagtext ge uttryck för tekniska
sammanhang av ytterst invecklad
beskaffenhet. En väsentlig brist i vattenlagens
behandling av problemen har
emellertid mer och mer blivit uppenbar,
och det är att den grundar sig på
en prövning av det enstaka företaget
utan att ta tillräcklig hänsyn till dettas
inordning i ett större sammanhang.

Vår tids krav på nödvändigheten av

att planera i stort inom olika områden
av samhällslivet har föga utrymme i
den ursprungliga vattenlagen. Genom
beslut vid 1961 och 1964 års riksdagar
har vissa ändringar genomförts, som
tillfört vattenlagen planeringsmoment.
Tillkomsten av 1953 års kungörelse angående
förberedelse av vissa företag
enligt vattenlagen har även infört vissa
planeringssynpunkter i handläggningen
av vattenmål.

Erfarenheten visar dock att det fortfarande
brister mycket i planläggningen
av hur vi skall på lång sikt förvalta
våra vattendrag och på ett sätt som är
försvarbart ur andra synpunkter än
det renodlade exploateringsintresset.

Då vi nu kommit därhän, att endast
ett mindre antal av våra vattendrag
med strömmar och vattenfall är outbvggda
för vattenkraftändamål, är det
hög tid att samhällsplaneringens principer
får göra sig gällande även på detta
område. De regionala planer som
vattenkraftföretagen upprättar följer inte
de regler för regional planering som
t. ex. är lagfästa inom bebyggelseplaneringen.
Där är grundsatsen den, att en
på lang sikt lämplig markanvändning
åstadkommes där såväl allmänna som
enskilda intressen skall tillbörligen beaktas.
En regional syn på vattenkraftntbyggandet
är dock i nuvarande läge
inte tillräcklig. Exploateringen har nu
gått så långt, att det blivit ett riksintresse
att allvarligt överväga, om denna
utveckling skall få fortsätta ytterligare
utan att en totalsyn anlägges på därmed
sammanhängande problem.

Det som gör situationen något hoppfull
är att en allt större del av vår
elkraftförsörjning redan nu börjat övertagas
av värmekraftverk samt att atomkraftverk
kan väntas komma till allmän
användning redan under 1970-talet.

I ett läge, då vattenkraftens utbyggande
inte längre är vår enda möjlighet
att frambringa nya elkrafttillgångar, är
det ett oförlåtligt brott mot framtida
generationer att exploatera våra sista

Torsdagen den 3 mars 19(50

Nr 10

Interpellation ang. höjning av yrkesskadelivräntor — Interpellation ang. intag ningen

i gymnasium och fackskola, m. m.

älvar utan att ha bedömt detta som en
samhällsplancringsuppgift i vidare bemärkelse.

Med anledning av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga: Anser

statsrådet att de ändrade förhållanden,
som inträtt i fråga om utvecklingen
på vattenkraftområdet, ger
anledning att skyndsamt utreda hur
vattenlagen och därmed sammanhängande
författningar skall kunna anpassas
så att de främjar en på lång sikt riktig
samhällsplanering och hushållning med
våra naturtillgångar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. höjning av
yrkesskadelivräntor

Ordet lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (k), som yttrade:

Herr talman! 1962 års riksdag beslöt
att med verkan fr. o. m. 1 januari 1963
höja yrkesskadelivräntor i anledning
av skada som inträffat före år 1960.
Höjningen belöpte sig till 30 procent
om skadan inträffat 1955 eller tidigare,
med 20 procent om skadan inträffat
1956 eller 1957 och med 10 procent
om skadan inträffat 1958 eller 1959.
Procenttalen måste dock ses mot bakgrunden
av de synnerligen blygsamma
belopp det härvidlag handlar om. Gäller
det dödsfallsersättning utgår livränta
till änka med en tredjedel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Eftersom
i dessa fall livräntan utgår från detta
fastlåsta tal blir följden att livräntebeloppet
utgår med oförändrat belopp
utan hänsyn till de årliga stegringarna
av levnadskostnaderna.

Vid tidpunkten för riksdagsbeslutet
om nyssnämnda höjningar uttalade dåvarande
departementschefen att »den

omständigheten att frågan om värdeföljsamheten
inom yrkesskadeförsäkringen
kan väntas bli löst, när slutresultatet
av yrkesskadeförsäkringen föreligger,
bör inte få hindra att man
dessförinnan beaktar behovet av förbättring
av sådana nu utgående ersättningar,
vilkas realvärde på grund av
penningvärdeutvecklingen sjunkit mera
avsevärt sedan ersättningarnas belopp
senast fastställdes».

Slutresultatet av utredningen hade
väntats till föregående år. Så blev inte
fallet. Det förefaller som om det inte
heller blir färdigt i år. Innan det blir
framlagt, propositionen hinner utarbetas
efter viss remisstid etc. skulle alltså
de drabbade stå inför utsikten att ytterligare
ett eller par år få nöja sig
med samma livräntebelopp från tiden
fr. o. m. 1963. Det kan röra sig om belopp
understigande 300 kronor i månaden.
Enligt min mening är denna fastlåsning
av livräntebeloppen oförsvarlig.
En uppräkning av utgående belopp för
den grupp människor det här är fråga
om bör ske snarast möjligt.

Med hänvisning till det anförda hemställer
j.\g om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa frågan:

Har statsrådet för avsikt att vid innevarande
års riksdag framlägga förslag
om höjning av livräntebeloppen i avvaktan
på slutförslagen från yrkesskadeutredningen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. intagningen i gymnasium
och fackskola, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSHAMRE (h), som yttrade:

Herr talman! Ovisshet och oro utmärker
den situation vari de elever i grundskolans
9:e årskurs befinner sig, som
i år skall söka inträde i gymnasium el -

Nr 10

Torsdagen den 3 mars 1966

Interpellation ang. intagningen i gymnasium och fackskola, m. m.

ler fackskola och i samband därmed välja
studieväg för de närmaste två eller tre
åren. Den information de ges inför valet
är bristfällig, delvis missvisande eller
motsägelsefull. De intagningsbestämmelser
som nu meddelats avviker
på vissa punkter från de anvisningar
som gavs då eleverna valde linje, ämneskombination
och studiekurser för
årskurs 8.

Särskilt stora olägenheter och uppenbara
orättvisor uppkommer på
grund av regeln att betyg från de lättare,
allmänna kurserna i språk och
matematik skall vara likvärdiga med
betygen från de särskilda, svårare kurserna.

Elever med likvärdiga prestationer
i årskurs 8 hamnar nu uppenbarligen
i skilda konkurrenslägen, beroende på
om de i årskurs 9 valt allmän eller särskild
kurs i dessa ämnen. Den som nöjt
sig med lättare, allmän kurs bör rimligen
uppnå högre betyg än den som,
med likvärdiga studieförutsättningar
och samma utgångsläge, valt svårare,
särskild kurs. Då betygen från de olika
kurserna bedöms som likvärdiga är det
sannolikt att elever med i verkligheten
svagare kunskaper i vissa ämnen men
högre betyg vid intagningen slår ut elever
som i verkligheten har bättre kunskaper
men som på grund av den svårare
kursen och den hårdare konkurrensen
placerats lägre på den relativa
betygsskalan. Ett sådant intagningsresultat
ter sig under alla förhållanden
otillfredsställande och orättvist, och
alldeles särskilt gäller detta då — som
nu är fallet — denna princip för betygsvärdering
och intagning icke var
känd vid den tidpunkt då eleverna
gjorde sitt val för årskurs 9.

Som exempel på missvisande eller
bristfällig information kan nämnas ett
avsnitt i den av skolöverstyrelsen utgivna
handledningen »Gymnasium och
fackskola», där det i kapitlet »Valmöjligheter
inom den nya skolan» heter:

»Från fackskolans andra årskurs kan

man gå över till gymnasiets andra årskurs.
För teknikerna gäller att de i
vissa fall kan gå över till tredje årskursen
på gymnasiets tekniska linje.»

Denna utan förbehåll lämnade upplysning
skapar intrycket att sådan övergång
är en allmänt tillgänglig möjlighet,
som man kan kalkylera med i valet
av studieväg. I verkligheten torde denna
övergångsmöjlighet vara så begränsad
att den knappast är att räkna med
som ett praktiskt alternativ. Skolöverstyrelsen
upplyser på förfrågan, åt,1,
övergång är möjlig, om det blir någon
plats ledig i andra ringen. I det nya
gymnasiet, där kvarsittning i princip
inte skall förekomma, torde det bli
mycket sällsynt att platser blir lediga
i andra ringen. Den citerade formuleringen
borde förutsätta att skolmyndigheterna
vore beredda att vid behov låta
gymnasiet »svälla uppåt», d. v. s. att nya
parallellavdelningar finge inrättas
fr. o. m. andra ringen. Att så skall ske
är emellertid uppenbarligen inte avsikten.
Då bör inte heller en förbehållslös
information lämnas om att sådan
övergångsmöjlighet finnes.

Ett annat exempel på förbehållslös
information, som uppenbarligen knappast
täcker någon verklighet, ges i
skolöverstyrelsens broschyr »Att välja
utbildningsväg». Där meddelas i orienteringen
om timplaner, ämnen och valmöjligheter
på varje gymnasielinje, att
mindre studiekurs kan erhållas genom
nedläggande av ett eller flera ämnen
i årskurserna 2 och 3. De ämnen som
man lagt ned kan man läsa in efter
normalstudietidens tre år genom förlänad
undervisniiifl.

Denna information måste ge intrycket
att »förlängd undervisning» är något
som står till förfogande för alla som
så önskar. Vore så fallet bleve det möjligt
att lägga upp en studieplan för
gymnasiet som skulle närma sig eu fyraårig
studiegång. Men skolöverstyrelsen
upplyser på förfrågan att förlängd undervisning
kan tänkas i specialfall, var -

Torsdagen den 3 mars 19(i(i Nr 10

Interpellation ang. fördelningen av de för vägbyggandet tillgängliga resurserna

om klasskonferensen yttrar sig. Tydligt
är alltså att förlängd undervisning endast
tänkes komma i fråga i sällsynta
undantagsfall.

Med anledning av vad som ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få ställa följande
frågor:

1) Finner herr statsrådet de utfärdade
bestämmelserna rörande betygsvärdering
vid årets intagning till gymnasium
och fackskola tillfredsställande, eller
förbereds ändring av eller tillägg till
bestämmelserna som kan bidraga till
större rättvisa i intagningarna?

2) Har herr statsrådet för avsikt att
föreslå sådan förstärkning av platsantalet
i gymnasiets andra och tredje ringar,
att den i utsikt ställda övergångsmöjligheten
från fackskola till gymnasium blir
en realitet?

3) Vill herr statsrådet redogöra för
vad som menas med »förlängd undervisning»
och i vilken omfattning sådan
undervisning kan beräknas verkligen
bli tillgänglig för studerande som så
önskar?

4) Om övergång från fackskola till
gymnasium och/eller »förlängd undervisning»
endast blir möjliga i sällsynta
undantagsfall, kan man då vänta
sig att den missvisande informationen i
dessa frågor i skolöverstyrelsens officiella
handledningar ersättes med mer
rättvisande formuleringar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. fördelningen av de
för vägbyggandet tillgängliga resurserna

Ordet lämnades på begäran till

Herr WESTBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! Väganslagen har i årets
statsverksproposition fått en mycket restriktiv
behandling. De allmänna överväganden,
som föranlett Kungl. Maj:t
till återhållsamhet, förtjänar uppmärk -

samhet och vi har från folkpartiets
sida inte velat gå utöver den ram som
regeringen föreslagit för väginvesteringarna
under nästa budgetår.

Vid fördelningen av de resurser som
står till förfogande för vägbyggande
bör emellertid, i det kärva läge som
föreligger, .särskild vikt läggas vid att
åstadkomma en prioritering av investeringarna
efter angelägenhetsgrad. Man
bör särskilt iakttaga att investeringar
i vägar företas, där sådana investeringar
är nödvändiga eller särskilt angelägna
för investeringar av annan art, varom
beslut fattats. I lägen, där återhållsamhet
är av nöden, stiger kraven på
omsorgsfull planering.

När det gäller väginvesteringar i
Norrland måste man således bl. a. ta
hänsyn till att staten beslutat om ett
omfattande lokaliseringsstöd. Effekten
av de lokaliseringspolitiska åtgärderna
blir mindre, om vägfrågan fått en otillfredsställande
lösning.

Denna problematik kan illustreras
med ett exempel. Kungl. Maj :t och arbetsmarknadsstyrelsen
beviljar stora belopp
till lokaliseringsstöd i Gävleborgs
län. Under tiden fram till den 1 januari
1966 har sammanlagt 19,5 milj.
kr. beviljats i bidrag och lån till företag
av olika slag och 460 arbetstillfällen
har härigenom skapats. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid
föreslagit Kungl. Maj :t en sänkning av
det för Gävleborgs län tillgängliga anslaget
för vägbyggen med ca 3 milj.
kr. Det är uppenbart att med en sådan
politik effekten av lokaliseringsstödet
kommer att i icke obetydlig grad förringas.

Under hänvisning till den anförda
motiveringen får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
ställa följande fråga:

Vill statsrådet medverka till sådana
åtgärder beträffande fördelningen av
de för vägbyggandet tillgängliga resurserna
att en nedbantning av vägbygg -

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

nadsprogrammet undvikes i sådana regioner
där verksamheten på investeringsområdet
till följd av beviljade lokaliseringsmedel
eller annorledes är
särskilt aktiv?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser: nr

81, till fullmäktige i riksbanken angående
verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning; och
nr 82, till fullmäktige i riksgäldskontoret
angående verkställd granskning av
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Vidare anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen:
från andra lagutskottet:
nr 83, i anledning av väckt motion om
viss partiell kalenderreform; och
från tredje lagutskottet:
nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 21 och 29 §§ la -

gen den 25 september 1953 (nr 603) om
motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet jämte i
ämnet väckta motioner.

§ 17

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 41, angående utbildning i
automatisk databehandling, överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 18

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Westberg
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående
igångsättande av arbetet på den beslutade
trålfiskehamnen i Ljusne.

§ 19

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.08.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 4 mars

Kl. 14.00

§ 1

Svar på interpellation ang. stöd åt
apartheidpolitikens offer

Ordet lämnades på begäran till

Statsrådet fru LINDSTRÖM, som yttrade: Herr

talman! Herr Wiklund har i en
interpellation till utrikesministern framställt
ett par frågor om afrikanska flyktingar,
som är offer för apartheidpoli -

tiken, och om svensk bistånd till dessa.

Enligt fastställd fördelning av ärendena
inom utrikesdepartementet ankommer
det på mig att besvara interpellationen.

I sin första fråga hemställer herr Wiklund
om »en redogörelse för SIDA:s
principiella inställning till frågan om
stöd åt sådana apartheidpolitikens offer,
som måst fly till annat afrikanskt
land och är i behov av hjälp t. ex. till
studier, och för omfattningen av detta

Fredagen den 4 mars 1966

Nr 10

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

stöd under budgetåren 1963/64 och 1964/
65 samt första hälften av budgetåret
1965/66».

Herr Wiklund har för det andra frågat
om regeringen är villig »att medverka
till att ökade anslag avseende stöd
åt dessa offer ställes till förfogande utan
att medel ur u-landshjälpens nuvarande
totalanslag tages i anspråk».

De båda frågorna vill jag här besvara
i ett sammanhang. Jag får då börja med
att framhålla, att den svenska flyktinghjälpen
inte är en uppgift som helt ankommer
på SIDA. Flyktinghjälpspolitiken
utformas fortlöpande av Kungl.
Maj:t i nära samarbete med FN:s tvenne
flyktingorgan och dess för speciella
flyktingkategorier uppgjorda lijälpprogram.
Fn särskild svensk kommitté, den
s. k. flyktingberedningen, är för övrigt
förslagsställare och koordinator beträffande
studiestöd åt afrikansk flyktingungdom.
SIDA ombesörjer emellertid
alla praktisk-administrativa uppgifter i
samband med den direkta svenska flyktinghjälpen.

Kostnaderna har hittills täckts helt
med medel från den del av det humanitära
biståndsanslaget, som disponeras
av utrikesdepartementet efter Kungl.
Maj :ts anvisningar. Helt nyligen har
SIDA framlagt förslag om en teknisk
biståndsinsats i de brittiska territorierna
Basutoland, Bechuanaland och Swaziland
i södra Afrika, att bekostas av
styrelsens anslag för fältverksamhet. Det
är fråga om utbildningsåtgärder, avsedda
bl. a. att komma syd- och sydvästafrikansk
ungdom från de förtryckta
grannländerna till godo, och kan därmed
komma att komplettera nuvarande
insatser för studiestöd till afrikansk
flyktingungdom. Förslaget är f. n. föremål
för beredning inom utrikesdepartementet.

Direkt svenskt studiestöd till afrikansk
flyktingungdom utgår f. n. i första
hand till flyktingar från Syd- och
Sydvästafrika men skall enligt riktlinjerna
i 1964 års statsverksproposition

vid behov inriktas även på flyktingar
från de portugisiska territorierna Angola
och Mozambique samt Rhodesia.
Den ovan nämnda flyktingberedningen
lämnar fortlöpande förslag om studiestödets
utformning och inriktning. Beredningen
är sammansatt av personer
med anknytning till folkrörelser, fackliga
och ungdomsorganisationer, Nordiska
Afrika-institutet, utrikesdepartementet
och SIDA. Under budgetåret
1964/65 uppgick kostnaden för det program
för studiestöd till afrikansk flyktingungdom,
som beredningen initierade,
till ca 1 miljon kronor, medan verksamheten
under innevarande budgetår
belöpt sig på nära 2 miljoner kronor.
Cirka två tredjedelar av dessa belopp
bar använts för flyktingungdom från
Syd- och Sydvästafrika. Studiestödet
har fått en utformning, som ger företräde
åt kollektiva åtgärder framför individuell
stipendiering och åt vidareutbildning
i flyktingarnas asylländer eller
andra afrikanska länder framför studier
utanför Afrika. Förutom en kvot, som
avsättes för individuell stipendiering
genom SIDA:s försorg, utgår därför stödet
främst i form av bidrag till olika
läroanstalter i Afrika. I dessa blandas i
allmänhet flyktingarna med landets egna
ungdomar. Det är nämligen viktigt
att i asylländerna undvika intrycket att
flyktingarna ges speciella förmåner, som
landets egna invånare saknar tillgång
till. I länder, som själva har utomordentligt
små utbildningsresurser, måste
flyktinghjälp och u-hjälp gå hand i
hand.

Beträffande den svenska flyktinghjälpen
till Afrika kan vidare meddelas, att
drygt 50 000 kronor lämnats till FN:s
utbildningsprogram för sydvästafrikaner,
och ca 160 000 kronor som ett
första bidrag till FN:s i höstas inledda
utbildningsprogram för sydafrikaner.
FN:s verksamhet på detta område befinner
sig ännu på ett förberedande stadium.
Sverige har på olika sätt arbetat
för att få till stånd ett effektivt och

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

konsoliderat FN-program för studiestöd
till afrikansk flyktingungdom och önskar
av såväl praktiska som principiella
skäl att FN skall ta över ledningen av
detta stöd och koordinera olika nationella
insatser till en väsentligt utbyggd
stödverksamhet. Sverige kommer då att
kunna kanalisera en allt större andel av
sitt studiestöd genom Förenta Nationerna.

Med undantag för Norge, som redan
1963 började anslå medel till bistånd åt
sydafrikansk flyktingungdom och som
vi har fortlöpande samråd med härom,
är det svenska programmet för studiestöd
till afrikansk flyktingungdom ännu
tämligen enastående i världen både genom
sin utformning och sina dimensioner.
Andra länders insatser för motsvarande
ändamål skall inte förringas, men
de skiljer sig i allmänhet från de svenska
däri att de inte utgör ett samlat helt,
att de mestadels har mera förtäckta former
och att de sker genom enskilda
organisationer. När interpellanten säger
att »säkerligen mera kan göras från
svensk sida för att på ett markerat sätt
lämna stöd» åt apartheidpolitikens offer,
vill jag ingalunda bestrida att Sverige
kan göra mera. Men samtidigt finns
det allt skäl att påpeka att inget annat
land hittills anslagsmässigt gjort så mycket
på ett så markerat sätt för dessa
offer som Sverige.

Sverige har sålunda — förutom studiestödet
— som första land i världen
hörsammat en vädjan från Förenta Nationerna
om bistånd till apartheidoffer
i form av rättshjälp till åtalade, underhåll
samt annat stöd till de förföljdas
anhöriga. För ändamålet anvisade fjolårets
riksdag drygt 1 miljon kronor eller
200 000 dollar. Ytterligare åtta länder
har sedermera lämnat bidrag till
samma ändamål. Det svenska bidraget
är dock mer än dubbelt så stort som
övriga länders bidrag sammantagna.
Bl. a. i syfte att attrahera flera och större
bidragsgivare beslöt FN:s generalförsamling
med aktivt svenskt stöd i de -

cember 1965, att en särskild FN-fond
för bistånd till apartheidoffer skall upprättas.
En kommitté för ändamålet har
nyligen bildats och ordföranden är
svensk. Det är givetvis regeringens avsikt
att också bidraga med anslag till
denna nya fond inom ramen för den
humanitära hjälp, vartill årets riksdag
kan komma att bevilja anslag.

Jag tror mig därmed i allt väsentligt
ha besvarat herr Wiklunds båda frågor
beträffande den officiella svenska inställningen
och bidragsgivningen till
apartheidoffer.

Herr Wiklund har till sist framställt
en mera perifer fråga, nämligen om regeringen
eller regeringspartiet ämnar
låta sig företrädas vid en till våren planerad
Cambridgekonferens angående
Sydvästafrikafrågan. Han säger, att det
väckte uppseende att sådan representation
saknades på en Londonkonferens
1964, där folkpartiet varit representerat
med herr Wiklund. Till detta vill jag
bara genmäla, att fem unga socialdemokrater
reste till ifrågavarande Londonkonferens
med ekonomiskt bidrag av
sitt parti och att vid den nya konferens,
som herr Wiklund åsyftar och som
kommer att hållas den 23—27 mars i år
i Oxford — inte i Cambridge — det
socialdemokratiska partiet kommer, om
allt går efter planerna, att företrädas av
bl. a. statsrådet Olof Palme.

Vidare anförde:

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! För det utförliga svaret
på min interpellation ber jag först att
få tacka statsrådet fru Lindström.

Även om interpellationen rör sig om
specialfrågor inom den problematik,
som gäller hur folken i utvecklingsländerna
skall kunna överleva, så skadar
det nog inte att såsom en helmörk bakgrund
erinra om hur den allmänna problematiken
på detta område bara steg
för steg förvärras. Litet tillspetsat har
man sagt att de rika länderna blir ri -

Fredagen den 4 mars 1900

Nr It)

1!)

Svar på interpellation anjf. stöd åt apartheidpolitikens offer

kare och de fattiga allt fattigare. Svårigheterna
ökar fortare än försöken att
övervinna dem. 70 procent av världens
befolkning uppbär i dag totalt endast en
sjättedel av de samlade inkomsterna,
medan de återstående 30 procenten av
världsbcfolkningen behåller resten av
kakan, d. v. s. fem sjättedelar. Och vi
skall också komma ihåg att den fortgående
befolkningsökningen leder till
att oändligt många flera människor no
drabbas av världssvälten än t. ex. före
kriget. Många insiktsfulla bedömare menar
att en livsmedelskatastrof inte bara
är möjlig, utan snabbt närmar sig.

Mot denna bakgrund ter det sig, herr
talman, nästan som en utmaning att
göra ansatser till att försvara oss med
att vi i alla fall gjort de och de insatserna,
eller dock anslagit mer pengar
till hjälp åt flyktingar från rasåtskillnadsländerna
i Afrika än något annat
land. När en katastrof inträffar eller hotar
och man fullt ut inser vad det är
frågan om, säger man då att vi har gjort
eller gör dock mest av alla för att
hindra katastrofen? Det är som om man
ville säga att nu kan vi ta det lugnt,
ty vi har dock gjort mer än alla andra.
Själva upplevelsen av katastrofen eller
katastrofhotet driver väl i stället till
ständigt ökade ansträngningar och försök
att göra sitt yttersta. Det har vi inte
gjort. Som det erinrats om många gånger
är det långt till uppfyllelsen av 1962
års riksdagsuttalande om målsättningen
1 procent av bruttonationalprodukten
till u-landshjälp enligt den bekanta FNresolutionen
om de rika ländernas försörjningsansvar
gentemot de fattiga.

Lika litet som det finns någon allmän
plan för hur enprocentsrekommendationen
verkligen skall uppnås, hur
biståndsinsatserna skall öka och hur de
närmare skall vara beskaffade, lämnas
i svaret i dag någon upplysning om hur
man tänker sig öka det särskilda stödet
till flyktingar från Syd- och Svdvästafrika,
de portugisiskt behärskade territorierna
Mocamhique och Angola och

från Rhodesia eller för hur detta stöd
närmare skall vara utformat. Det hittills
lämnade stödet från vår sida kan knappast
anses vara av det större formatet.
Och då gäller det ändå flyktingar, vilkas
situation komplicerats av att de utsatts
för rasförföljelse i sällsynt utstuderade
former. Den enda antydan i svaret
om eu framtida ökad insats för dessa
flyktingar är att regeringen nyligen fått
en framställning från SIDA om vissa
tekniska biståndsinsatser i Le Sotko,
d. v. s. Basutoland, Bechuanaland och
Swaziland, där bl. a. den flyktingungdom
finns som det här gäller. Man tänker
sig tydligen på detta sätt konsumera
en del av de reservationsmedel som anmärkningsvärt
nog uppkommit under
anslaget till SIDA:s fältverksamhet.

Jag har sökt att bilda mig en uppfattning
om framställningens innebörd och
därvid funnit att det i huvudsak rör
sig om ett treårigt stöd, avseende vissa
skolor på gymnasiestadiet och det för
de tre territorierna gemensamma universitetet.
Regeringen prövar för närvarande
detta ärende och jag hoppas att
detta sker i en välvillig anda. För en
välvillig behandling av ärendet talar,
att det är fråga om en fortsättning på
det studiestöd, som ger företräde åt kollektiva
åtgärder framför individuell stipendiering.

Stipendiering är, å andra sidan, med
statsrådet fru Lindströms formulering i
svaret inte en utesluten form av hjälp.
För min del var utgångspunkten för de
framställda frågorna några flyktingungdomar
från Sydvästafrika, som man i
höstas var beredd att ta emot på svenska
folkhögskolor men som inte fick
några resestipendier till detta från
SIDA. De hade flytt till Tanzania, och
den svenska avdelningen av Amnesty
International måste viidja om hjälp genom
ett tidningsupprop. Enligt en obekräftad
uppgift bereddes dessa ungdomar
sedan studieplacering i Tjeckoslovakien
— i så fall ett bland många
andra och naturligtvis mera omfattan -

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

de och viktiga exempel på kommunistisk
infiltration i u-landssammanhangen.
Jag vill fråga statsrådet Lindström, om
det inte ligger inom ramen för den s. k.
flyktingberedningens uppgifter att medverka
till stipendiering i fall som dessa
för studier i asyllandet, i annat afrikanskt
land eller i enstaka fall t. o. m.
hos oss i Sverige?

Kan inte våra diplomatiska representanter
medverka därvidlag t. ex. i Tanzania,
där det enligt uppgift finns cirka
14 000 flyktingar bara från Mozambique
av de cirka 400 000 flyktingar, som
finns i hela Afrika? Enligt andra uppgifter
räknar man med cirka 3 000 flyktingar
i Zambia och bortåt 300 000 i
Kongo-Léopoldville.

Kan man alltså inte tänka sig en ökad
direkt medverkan från våra ambassader
i Tanzania och i Kongo-Léopoldville åtminstone
i vissa fall av behov av individuellt
studiestöd? Jag tänker därvid
inte bara på sådana som kan studera
på universitetsnivå. Många flyktingar
har på grund av sin ras drivits bort från
de vanliga elementarskolorna i sitt hemland.

Jag skulle också i detta sammanhang
vilja fråga hur det förhåller sig
med vår biståndsberedskap vid plötsliga
förändringar i södra delen av Afrika.
Såsom Colin och Margaret Legum framhöll
redan på Londonkonferensen om
Sydafrika år 1964 och sedan har utvecklat
i sin bok om sydafrikaproblemen,
försämras läget snabbt i Sydafrika
med växande risk för en urladdning i
form av ett raskrig. En gårdagstidning
beskriver situationen med att visa en
stor bild av ett pistolhölster i form av
den sydafrikanska kartan med hölsterlocket
öppet och vapnet stickande upp.
Vi underskattar nog i Sverige i allmänhet
den risk det härvidlag är fråga om
— en risk främst betingad av den starka
militära upprustningen i Sydafrika.
Jag noterar med tillfredsställelse att det
också i årets statsverksproposition bekräftas
att det verkligen föreligger ett

riskläge i Sydafrika. En av de viktigaste
åtgärderna i denna situation är att använda
den tid, som ännu kan återstå,
till konstruktiva och vidgade stödåtgärder
avseende flyktingarna, särskilt unga
sådana.

Mot den utökning av insatserna för flyktingar
i de numera endast partiellt brittiska
territorierna i södra Afrika, som
nyligen föreslagits av SIDA, talar den
s. k. koncentrationsprincipen. Denna för
vårt u-landsbistånd lanserade princip
finns närmare motiverad i statsverkspropositionen.
Såsom har framhållits av
folkpartiets och centerpartiets partiledare
i en gemensam motion till årets riksdag,
får den i och för sig riktiga tanken
om u-hjälpens koncentration till ett begränsat
antal särskilt nämnda länder inte
utesluta flexibilitet för att anpassa
hjälpen alltefter uppkommande förändringar
inom det samlade behovet eller vid
ökning av behovet inom något visst område.
Jag vill därför ännu en gång understryka
att jag anser att SIDA:s framställning
bör behandlas med välvilja
och inte av t. ex. hänsyn till koncentrationsprincipen
avvisas.

Men därutöver, herr talman, måste
flyktinghjälpen — närmast nu den som
avser rasåtskillnadspolitikens offer i
södra Afrika — enligt min mening öka.
På den punkten finns det goda möjligheter
att knyta an till missionen, särskilt
i Tanzania. I den partiledarmotion
jag tidigare nämnde begäres också, utöver
att en plan framlägges vid nästa
års riksdag rörande hur expansionen
av det svenska u-landsbiståndet skall
kunna åstadkommas, att anslaget till humanitärt
bistånd till flyktingar i år höjes
med 3 miljoner kronor till 9,5 miljoner
kronor, för att det skall bli möjligt
att inom svensk mission och ideella
organisationer i övrigt i ökad mån kanalisera
svensk flyktinghjälp.

På min fråga om ökade anslag till
hjälp åt apartheidpolitikens offer, som
måst fly från hemlandet, hänvisar statsrådet
Lindström bl. a. till den nyligen

Fredagen den 4 mars 1900

Nr 10

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

bildade särskilda FN-fonden för bistånd
till dessa offer och till att förra årets
riksdag anvisade 200 000 dollars för ändamålet,
då närmast avseende rättshjälp
till de åtalade och underhåll och annat
stöd till de förföljdas anhöriga. Enligt
tidningsuppgifter är de anslagna medlen
redan nu förbrukade. Även om Sverige
hittills gett mera än övriga givande
länder tillsammans till denna typ av
multilateral hjälp, kan vi väl inte upphöra
med denna bidragsgivning? Jag
har inte kunnat läsa ut, inte tydligt i
varje fall, av statsrådets svar eller av
statsverkspropositionen, att regeringen
avser att fortsätta och ge ytterligare
pengar till denna hjälpfond. Om nya
bidrag kommer i fråga, kan man då
vänta sig att dessa fördelas såsom tidigare
bidrag, nämligen dels till Defense
and Aid fund i London, dels till Världsky
rkorådct genom Lutherhjälpen i Sverige?
Enligt min mening bör i varje fall
Lutherhjälpen få fortsatt stöd denna
väg även i framtiden.

Helt allmänt vill jag säga att den biståndsverksamhet
vi talar om nu liksom
u-hjälpen över huvud taget nog aldrig
torde komma att bli tillräcklig. Det är
ju egentligen fråga om återbetalning av
en under århundraden ackumulerad
skuld. Skall den skulden betalas, får det
bli fråga, inte om småsmulor från den
rike mannens bord, utan om — jag tvekar
inte att säga — offer, en uppbromsning,
en tydlig uppbromsning av vår
välståndsökning till förmån för u-länderna.
Flyktingproblemet i Afrika förefaller
vara den del av det stora hjälpbehovet
i u-länderna som än så länge
kan något så när överskådas och kanske
bemästras. För vår del kan vi då inte
intaga attityden att vi kanske gjort mer
än andra. Uppgiftens allvar måste utesluta
sådana jämförelser och sporra oss
till ökade ansträngningar att hjälpa speciellt
illa utsatta människor, de från sina
hemländer av primitiva rasfördomar
fördrivna i den södra delen av den afrikanska
kontinenten.

Sveriges något skärpta hållning till
rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika och
Sydviistafrika sedan strax före nyår förpliktar.
Den hållningen förpliktar även
till ökade stödinsatser. Det är givetvis
tillfredsställande att Sverige blir mera
officiellt företrätt vid konferensen i
Oxford om Sydvästafrika än vad som
var fallet vid Londonkonferensen 1964.
Att jag i interpellationen nämnde Cambridge
som konferensplats berodde på
en felaktig tidningsuppgift, som jag fick
på ett mycket tidigt stadium.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Varken herr Wiklund
eller kammarens övriga ledamöter väntar
sig väl att vi skall ta upp en allmän
u-hjälpsdebatt i detta sammanhang.
Det brukar ju inte vara praxis
att göra så med anledning av en specialfråga
på ett visst mindre avsnitt. Vi
kommer emellertid att samlas till en sådan
debatt, förmodligen en heldagsdebatt,
inom kort när vederbörande utskott
haft tillfälle att färdigbehandla
statsverkspropositionens förslag om uhjälpen.
Då får jag kanske tillfälle att
inför en större krets av intresserade ge
litet närmare uppgifter även om flyktinghjälpen.

Eftersom jag redan i detta interpellationssvar
har givit herr Wiklund en
mycket utförlig, fast naturligtvis inte
uttömmande redogörelse för vad Sverige
har gjort och näraliggande planer på
vad vi skall göra i vad gäller ekonomiskt
stöd åt politiska flyktingar i allmänhet
och apartheidsoffer i synnerhet,
anser jag att jag knappast bör belasta
herr Wiklunds minne och kammarens
tålamod med många fler sak- och
sifferuppgifter i ämnet. Herr Wiklund
var emellertid mycket vetgirig och ställde
ett flertal frågor om vår framtida
flyktingpolitik och om hur tilldelningen
ur enskilda anslag var tänkt etc. Jag
var medveten om att redan det myckna
som jag räknade upp i interpellationssvaret
skulle kunna ge det intryck av

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

svensk självgodhet som herr Wiklund
gisslar och som jag för min del sannerligen
inte önskar inge någon. Annars
skulle jag mycket väl ha kunnat
komplettera denna redogörelse och gjort
interpellationssvaret dubbelt så långt.
Det var herr Wiklunds specificerade
frågor som gav anledning till att svaret
ändå blev så utförligt. Det är också klart
att vi har haft mycket att redovisa, och
jag har försökt att i svaret beröra det
väsentligaste därav.

Herr Wiklund antyder att jag med
detta svar velat säga: se, nu har vi gjort
det mesta som kan göras och sedan kan
vi »ta det lugnt». Jag kan erinra om att
jag i svaret direkt pekade på att vi inte
har gjort tillräckligt och att vi överväger
nya ting. Eftersom det verkar som
om herr Wiklund har läst statsverkspropositionen
i denna del bör han också
veta, att den innehåller uppgifter
bl. a. om att vi tänkt oss en förstärkning
— jag tror till och med det står
fördubbling — av en del av flyktingstödet.

Herr Wiklund vill ha ett preciserat
besked av mig beträffande rätten att ge
individuella stipendier till personer
från Sydafrika och Sydvästafrika, och
han frågar om flyktingberedningen kan
bevilja stipendier i sådana fall som de
tre vilka han nämnde. Jag känner inte
till dem. Men jag kan svara honom, att
det ligger inom beredningens uppgifter
att också besluta om individuella
stipendier. Huruvida stipendier bör beviljas
»i fall som dessa» kan jag naturligtvis
inte yttra mig om. Det får prövas
av beredningen i vanlig ordning. Jag
kan nämna att vi förra året delade ut
åtta stipendier till sydafrikaner för studier
i Sverige, Storbritannien och Tanzania
och att vi för närvarande också
har flera studerande hos oss som på
individuella stipendier fullgör sin fortsatta
utbildning i Sverige.

Herr Wiklund har nästan patetiskt i
sina upprepade vädjanden här uttryckt
förhoppningen att SIDA:s framställning

skall bli bifallen beträffande de tre länder
jag nämnde i svaret och som avser
en insats under några år framöver. Jag
tror inte att herr Wiklund behöver vara
orolig för att SIDA:s framställning inte
blir både omsorgsfullt och positivt prövad.
Det sker alltid. SIDArs styrelse har
förankring i samtliga våra demokratiska
riksdagspartier, och besitter sakkunskap
när det gäller att föreslå åtgärder
bl. a. på detta område.

Mina anteckningar ger mig inte stöd
för att gå in på ytterligare svaromål
med anledning av vad herr Wiklund anfört.
Det är möjligt att han ställde flera
frågor som jag kunde ha besvarat, men
jag anser att vi har möjligheter att ta
upp dessa frågor då vi skall diskutera
u-hjälpen i dess helhet.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag har inte heller haft
för avsikt att ta upp någon stor debatt
om u-landshjälpen i dess helhet. Att man
försöker teckna en bakgrund till de problem
vi nu diskuterar är väl dock inte
något fel; man bör ständigt se dessa
saker i sitt sammanhang. Det är vad jag
försöker göra, och jag tycker att jag
fattade mig ganska kort om bakgrunden.
Någon debatt om u-landshjälpen
över huvud taget har jag alltså inte alls
avsett att dra upp.

Jag har också framhållit att statsrådets
svar var utförligt och jag tycker
att det var bra att det var utförligt.
Men jag konstaterar att svaret var
tillbakablickande, det gav en redovisning
av vad som gjorts, något som jag
ju också hade bett om i min första fråga.
Däremot tycker jag att det var klent
med besked om vad man avser att göra
i framtiden. Statsrådet hänvisar till
statsverkspropositionen. I denna begärs
ett antal kronor, men såvitt jag kunnat
finna av denna proposition — det är
möjligt att jag inte läst den tillräckligt
noga — framgår det inte hur mycket
man avser att satsa i form av ökade
medel till framför allt den kategori av

Fredagen den 4 mars 1900

Nr 10

2.4

Svar på interpellation ang. stöd åt apartheidpolitikens offer

flyktingar vi nu talar om, flyktingarna
från södra Afrika. Naturligtvis berörs
flyktinghjälpen över huvud taget men
inte denna speciella vad jag kunnat
finna.

Jag liar pläderat för SIl)A:s framställning.
.lag tycker att det mest positiva
i svaret är hänvisningen till SIDA:s
framställning och att denna är föremål
för prövning. Något ställningstagande
till framställningen framgår inte av svaret.
I statsrådets replik till mig fick vi
däremot ett positivt besked i det avseendet
och det tycker jag är tacknämligt.

Jag vet inte heller mycket om dessa
tre afrikaner, som kunde ha blivit stipendiater,
men jag tycker mig ha iakttagit
att det görs skillnad mellan å ena
sidan dem, som kan studera på universitetsnivå,
och å andra sidan dem som
skulle kunna gå på t. ex. en folkhögskola.
Det är möjligt att jag inte har någon
grund för det intrycket, men jag
har i varje fall fått det när jag tagit del
av detta ärende. Ansökan i de tre berörda
fallen har enligt uppgift avslagits,
och man fick i stället vädja till den
svenska allmänheten om frivilliga bidrag.
Detta är inget fel i och för sig,
men det hade kanske kunnat gå litet
snabbare om staten anslagit medel för
att klara dessa tre fall; det är ju ändå
en mycket liten grupp det är fråga om.

Får jag till sist ställa en fråga till
statsrådet Lindström samtidigt som jag
ger ett litet uppslag till hur man skulle
kunna öka flyktinghjälpen. Jag har fått
veta att man i Danmark till FN-dagen,
den 24 oktober planerar en landsomfattande
insamling till förmån för flyktingar
världen över. I spetsen för insamlingen,
som kommer att få namnet
Flygtinge 66, skall stå ett hederspresidium,
bestående av prominenta medborgare
under ordförandeskap av statsminister
Krag. Insamlingen kommer att
genomföras i form av husbesök. Man
har inte satt upp något mål för hur mycket
man skall få in, men regeringen har
ställt i utsikt att man hos Folketinget

skall begära ett anslag på 3 miljoner att
tillföras insamlingen. Insamlingen är
alltså upplagd på samma sätt som »Sverige
hjälper», bara med den skillnaden
att denna insamling är speciellt inriktad
på flyktinghjälp. Det framgår också
av förberedelsearbetet att det rör sig
om bl. a. just studiehjälp. Jag vet inte
om jag vågar fråga statsrådet Lindström
— vågar gör jag naturligtvis men jag
kan väl inte begära att statsrådet skall
svara på frågan — om man möjligen
överväger något liknande arrangemang i
Sverige i höst i samverkan med FNförbundet?
Jag tycker att det är en
mycket bra idé att på så sätt engagera
en hel nation i en insats för ökad flyktinghjälp.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Med anledning av den
sista frågan vill jag säga att det danska
initiativet sammanhänger med att man
i FN har tänkt sig att FN-dagen i höst
skall ägnas flyktingarnas sak. Detta manifesteras
på olika sätt i olika länder.
Danskarna har alltså tänkt sig en insamling.

När man anordnar insamlingar så gör
man det i regel av ett par skäl. Det primära
är naturligtvis att den vägen skaffa
pengar genom frivilliggåvor, när det
kanske är svårare att få fram dem över
statsbudgeten. Ett annat skäl är att man
vill väcka intresse hos opinionen och
stimulera den. I Sverige har vi de senaste
åren varit ganska återhållsamma
med allmänna insamlingar för u-hjälp.
»Sverige hjälper»-insamlingen har slutat,
som herr Wiklund vet, och vi anslår
i stället medel över statsbudgeten,
varvid alla skattebetalare får vara med
och ge sin solidariska skärv till hjälpen.
Vi gör det därför att vi har så många
allmänna insamlingar för välgörande
ändamål; det händer lätt att de kolliderar
med varandra till nackdel för alla
parter. Framför oss i år har vi den just
inledda insamlingen för Vietnam och
parallellt med denna en för cancersjuka.

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

Jag tror därför inte att det blir aktuellt
med någon särskild svensk insamling
för flyktingar i år. Men vi kommer väl i
stället att göra honnör på FN-dagen
med någon biståndsåtgärd över statsbudgeten
— vilken är ännu inte bestämd
— så vetgirige herr Wiklund får
väl ge sig till tåls och vänta besked senare.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag skall inte ytterligare
förlänga debatten utan vill bara göra en
komplettering beträffande aktionen i
Danmark. Insamlingen skall gå till så
att man kommer att göra husbesök och
alltså genomföra en hela nationen omfattande
och närgående kampanj. Jag
tycker att detta är föredömligt. Jag vet
mycket väl att vi har andra insamlingar
i gång; jag har själv skrivit under uppropet
till Vietnaminsamlingen. Det är
klart att det kan uppstå konkurrens,
men vi får väl försöka finna en lämplig
tidpunkt — det är väl det det är
fråga om. Att någonting i samma stil
som den danska aktionen bör göras är
min uppfattning. Man bör alltså gärna
åstadkomma en samverkan mellan staten,
som lämnar sitt bidrag över statsbudgeten,
och allmänheten som lämnar
frivilliga bidrag vid insamlingar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på interpellation ang. bordsbön
vid barndaghem

Ordet lämnades på begäran till

Statsrådet fru LINDSTRÖM, som yttrade
:

Herr talman! Herr Fridolfsson i
Stockholm bar frågat om socialministern
anser ett faktiskt förbud mot bordsbön
i barndaghem vara förenligt med
religionsfrihetens principer och om
han inför kammaren vill redovisa sin
uppfattning om formen för att aktualisera
frågor av denna art.

Enligt fastställd fördelning av ärendena
inom socialdepartementet ankommer
det på mig att besvara interpellationen.

Att samhället genom sina undervisande,
fostrande och vårdande institutioner
inte skall påverka barnen i trosfrågor
är en numera allmänt erkänd
princip. Detta har kommit klarast till
uttryck inom det allmänna skolväsendet.
Denna strävan efter objektivitet i
trosfrågor från samhällets sida bör
självfallet även prägla förhållandet till
förskolebarn, t. ex. barn i daghem. Man
får härvid söka sig fram på samma vägar
som inom skolväsendet, där denna
målsättning kunnat förverkligas utan
några former av förbud.

Herr Fridolfsson vill också veta min
uppfattning om formen för att aktualisera
hithörande frågor. Själv har han
funnit den handläggningsform som tilllämpats
inom Stockholms stad vara anmärkningsvärd.
Utan att här gå in på
det åberopade fallet vill jag endast som
min uppfattning framhålla, att det bör
vara en uppgift för barnavårdsnämnderna
att som ansvariga för daghemmen
behandla den nu aktuella frågan liksom
andra frågor rörande verksamheten
vid daghemmen.

Vidare anförde:

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet fru Lindström för det mycket
kortfattade svaret på min interpellation.
Det ger emellertid enligt mitt förmenande
inga direkta besked på mina frågor.

Min första fråga löd: Anser statsrådet
ett faktiskt förhud emot bordsbön i
barndaghem vara förenligt med religionsfrihetens
principer? På detta svarar
statsrådet att objektivitet i trosfrågor
är en målsättning från samhällets
sida, som man söker förverkliga utan
några former av förbud. Det är ett svar
som varken är ja eller nej utan är en

Fredagen den 4 mars 1900 Nr 10 25

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

omständlig omskrivning utan skärpa.
Statsrådet hänvisar i sitt svar till de
principer som gäller inom skolväsendet
och anser det vara självklart att
samma principer bör gälla för daghem.
Det är ju en klar precisering.

Frågan om bordsbönerna aktualiserades
därigenom att ett par föräldrar
skrev en insändare i en tidning och
ondgjorde sig över att en lärarinna på
ett daghem, där deras barn vistades,
hade lärt barnet be bordsbön. Omedelbart
ansågs från ansvarigt håll att man
här borde ingripa och se till att en ändring
komme till stånd. En barnavårdsdirektör
författade en PM, vari det heter:
»Bordsbön och andra inslag av
kristen andakt vid daghem bör efter
hand avvecklas och i mån av behov ersättas
med andra former av samling.»

Det händer som bekant ofta att skolmyndigheter,
deras lärare och tjänstemän
blir angripna i den offentliga debatten
för att de vidtagit vissa åtgärder
som anses kristendomsfientliga. Men
dessa tjänstemän följer endast de lagar
och förordningar som beslutats av regering
och riksdag. Det är därför nödvändigt
att man riktar kritiken mot dem
som fattar besluten och inte mot enskilda
befattningshavare. Med andra
ord: man måste se den politiska sidan
av saken.

Statsrådet hänvisar som sagt i sitt
svar till de riktlinjer som gäller inom
skolväsendet, och där är ju programmet
klart: alla programpunkter med
kristen anstrykning skall bort. Om vi
exempelvis ser på bordsbönerna i våra
skolor kan vi konstatera att dessa efter
hand avvecklas. Morgonbönerna finns
inte längre upptagna på skolschemat.
Nu har vi morgonsamlingar, och vid
dessa får man efter fritt val ha musik
och uppläsningar, men även kristen andakt
får förekomma. I det nya gymnasiet
kommer man att frångå detta och
kort och gott kalla det samling. Där
skall råda ett förbud emot kulthandling.
Man resonerar också om huruvida

psalmsång över huvud taget skall få
förekomma.

Man har verkligen under vår nuvarande
regering lyckats komma långt
härvidlag. När man dragit upp sådana
riktlinjer när det gäller skolväsendet,
anser statsrådet det naturligt och nödvändigt
att man även angriper företeelser
såsom bordsbön i daghemmen.

Men det intressanta är att se hur man
tänker gå till väga när det gäller den
aktuella frågan. Man understryker att
man inte skall gå bryskt till väga, utan
mera eftersträva en, som man säger
successiv, mjuk anpassning till den nya
målsättningen. Vad är då den nya målsättningen?
Jo, följande: »Bordsbönen
och andra inslag av kristen andakt bör
efter hand avvecklas och i mån av behov
ersättas med andra former av samling.
» Att man går så försiktigt fram är
signifikativt härvidlag. Det går inte med
en öppen och intensiv agitation. Man
smyger sig fram. Det är emellertid fantastiskt
— nej rätta ordet är nog småaktigt
— att man inte kan tåla att en
daghemslärarinna till de sexåringar hon
har omkring sig säger att nu ber vi
bordsbön.

Man tycker måhända att detta är en
liten fråga, men den anses inte för liten
för regeringstrogna tjänstemän. Det gäller
att få bort en programpunkt med
kristen anstrykning, och dit hör bordsbön,
anser man. 1 stället föreslår man
att barnen skall lugnas ned med annan
samlingsform, måhända av en trevlig saga
— exempelvis tant Grön —• före maten.
Attityden är inte att förvåna sig över.
En av regeringens främsta skolexperter
har i Ateistens Handbok förklarat att de
svåraste hindren för avkristningen i
våra skolor är den undervisning om
kristen tro som barnen får i hemmen.
Någon lag har i varje fall inte ännu utfärdats
som förbjuder föräldrarna att
undervisa sina barn i dessa frågor, men
regeringens skolman uttrycker sig så
här: »Föräldrarna här rätt att fostra
sina barn på det sätt de själva finner

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

vara det bästa. På detta område har vi
endast att lita till utvecklingen till en
folkuppfostran på lång sikt.»

Religionsfrihet är inte bara rätt till
frihet från religion för den som så önskar.
I lika hög grad innebär det rätt
till religion för den som vill och rätt att
utöva religiös kult. Att en ateist inte
vill ha sina barn att delta i bordsbön
kan man förstå. Att barnen lärs vad
man själv anser vara vidskepelse har ju
ateisten rätt att protestera mot, men för
den skull är det väl inte riktigt att lägga
upp daghemmen efter ateistiskt
mönster.

Det undanglidande svaret ger inte
alls något besked huruvida statsrådet
anser det vara förenligt med religionsfrihetens
principer att man angriper
och avvecklar bordsbönerna vid daghemmen.
Kan inte statsrådet fru Lindström
ge ett klart besked på den punkten? Till

sist vill jag citera vad ärkebiskop
Nathan Söderblom i en bok sagt om
bordsbön. Han säger: »Bordsbön skiljer
människan från djuren, ty djuren tillfredsställer
sin hunger så gott sig göra
låter. För människan är måltiden icke
endast en djurisk förrättning, utan den
helgas genom tacksamheten. Den höjes
ur djurets sfär.»

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag är inte särskilt upplagd
att diskutera religion med herr
Fridolfsson — vi har nog olika utgångspunkter
för vår bedömning av religionsfriheten.
Men när han två gånger
talar om en regeringstrogen tjänsteman
eller en regeringens tjänsteman, som
försöker lägga upp daghemmen efter
»ateistiskt mönster» har jag anledning
att reagera.

Herr Fridolfsson kritiserade redan i
sin interpellation det sätt på vilket denna
fråga aktualiserats och frågade efter
min mening i sammanhanget. Jag tycker
att det framgick klart av interpellationssvaret,
att jag inte funnit något an -

märkningsvärt i handläggningen av denna
fråga. Sedvänjan med bordsbön i
Stockholms barnstugor påtalades, som
herr Fridolfsson själv sade, i en tidningsartikel.
Vad var då naturligare än
att barnavårdsnämnden tog upp kritiken,
och den chefstjänsteman som barnavårdsnämnden
har skrev ett tjänstemeinorial
i ärendet. Han handlade därmed
fullt korrekt och i överensstämmelse
med vanlig ordning. Barnavårdsnämnden
har sedan godkänt hans utlåtande,
även det i demokratisk ordning.
Jag kan inte finna att det finns något
att anmärka på i sammanhanget. Han
är tjänsteman hos barnavårdsnämnden
i Stockholm och icke någon regeringens
tjänsteman och han har i egenskap av
tjänsteman i Stockholm handlagt ärendet
som sig bör.

Det är inte fråga om att utforma barndaghemmen
efter något »ateistisk
mönster». Det besked som lierr Fridolfsson
efterlyste — och som jag tyckte att
han fick men som jag kan upprepa •—
är att det inte är aktuellt med något
förbud mot bordsbön. Man menar dock,
såsom socialstyrelsen uttryckte det när
styrelsen fick ärendet på remiss, att
bordsböner inte är särskilt lämpliga i
barnstugorna. Å andra sidan är de inte
så olämpliga att något förbud mot dem
bör införas. Man menar att detta får huvudmännen
för daghemmen själva avgöra.

Socialstyrelsen har undersökt var
bordsbön förekommer. Den förekommer
nu vid flertalet daghem i Stockholm
och på samtliga eller flertalet daghem i
sex av socialstyrelsen tillfrågade städer.
Vi säger att huvudmännen själva må
avgöra, om de vill bibehålla den eller
ej. I socialstyrelsens och Stockholms
barnavårdsnämnds uppfattning kan jag
för egen del instämma.

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Statsrådet påtalade att
jag skulle ha sagt »en regeringens tjänsteman».
Det liar jag inte sagt. Jag har

Fredagen den 1 mars 1966 Nr 10 27

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

sagt »eu regeringstrogen tjänsteman».
Det iir eu viildig skillnad.

Fru Lindström sade att friheten att
be bordsbön finns kvar. Varför går fru
Lindström då till väga på detta sätt? Det
står klart och tydligt i denna PM att
bordsbönerna successivt skall avvecklas
och i mån av behov skall andra samlingsformer
användas. Det är ju en våldsam
skärpning, när man tänker på att
statsrådet hänvisar till de regler som
finns i skolväsendet. Här säger man
klart och tydligt att bordsbönerna efter
hand skall avvecklas.

Min uppfattning är också den, vilket
jag framhöll i mitt första anförande, att
något tvång icke skall förekomma. Den
saken är självklar. Men om det kommer
barn från hem som har denna vana
skall de inte behöva känna sig avvikande
därför att man har ersatt bordsbönen
med exempelvis sagoläsning före
måltiden. Risken för att dessa barn skall
känna sig som avvikande är stor, när
man nu nära nog efter öststatsmönster
skall införa något annat i stället för
bordsbön. Om barnen får det intrycket
att sagoläsning har kommit i stället för
bordsbön är detta en klar diskriminering
av barn från hem med religiösa
vanor, och det kan väl inte vara förenligt
med vad vi i vårt land menar med
religionsfrihet.

Man talar ofta om objektivitet i denna
fråga. Man kräver respekt för oliktänkande.
Men vi har nog gått över gränsen
till intolerans. Siffrorna över människor
som deltar i kyrkliga sammanhang, i
dop och konfirmation, visar väl att den
ateistiska gruppen är i en förkrossande
minoritet. Om man låter denna minoritet
dirigera en fråga av denna art så att
man går så långt, att man anser att små
barn i barndaghem icke skall få kollektiv
rätt att be bordsbön, då har det gått
alldeles för långt.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Denna fråga synes mig
vara så intressant, principiellt sett, att

jag lyssnade .särskilt uppmärksamt på
statsrådet fru Lindströms svar. Jag
skall inte blanda mig i debatten mellan
henne och herr Fridolfsson i Stockholm
i den utformning den har fått. Jag skulle
bara vilja rikta uppmärksamheten på
ett par omständigheter.

Jag konstaterar att fru Lindström inte
vill blanda in regeringen alltför mycket
i denna bedömningsfråga och göra den
till en principiell, riksviktig trofrihetsfråga
utan överlämnar avgörandet och
den praktiska tillämpningen till barnavårdsmyndigheterna.
Detta är, tycker
jag, en klok avvägning i dagens läge.
Visserligen är frågan därmed inte avgjord
och den kan naturligtvis komma
att tillspetsas, men den är reducerad till
mera normala proportioner.

Jag har haft tillfälle, herr talman, att
läsa den PM som barnavårdsdirektören
Granath avgivit till Stockholms barnavårdsnämnd.
På det hela taget tycker
jag att också han resonerar klokt, så
klokt stt han borde ha kommit fram till
ett annat yrkande än det han ställt. Eftersom
interpellationen gäller just denna
åtgärd, sedd i ett större sammanhang,
tror jag att uppläggningen bör
uppmärksammas.

Direktör Granath påpekar nämligen i
sin PM att det stora flertalet både bland
personalen och bland föräldrarna betraktar
bordsbönen som en god vana
och ofta som ett bra sätt att skapa samling
inför måltiderna, under det att en
ganska liten grupp inom båda dessa kategorier
betraktar bordsbönen som ett
direkt led i en kristen fostran. Jag delar
den bedömningen. Skulle man mena
att det här vore ett direkt inslag i en
kristen barnafostran, skulle det ju förutsätta
en undervisning om vad bönen
innebär. Den detaljen hör ju skolan och
framför allt söndagsskolan till. För flertalet
är det säkert enbart, som direktör
Granath säger, en god vana, en väg till
några ögonblicks stillhet, innan man
hugger in på soppan och pannkakorna.

F’rågan är nu om denna goda sed är

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

så riskabel, att man måste införa förbud
mot den eller mera successivt avveckla
den. Jag har för övrigt funnit det intressant
att grubbla över skillnaden
mellan förbud och avveckling. Statsrådet
sade att det inte är fråga om förbud.
Jag vet inte hur det skall gå till
att skilja på förbud och avveckling i
det långa loppet. Målsättningen är väl
att bordsbönen skall försvinna. Men varför
har man ansett denna goda sed, om
man nu tänker bort det mest religiöst
kvalificerande i den, vara så riskabel?
Har den oroat barnen? Naturligtvis inte.
Vi har ännu inte hört talas om några
demonstrationståg till Stadshuset av
upprörda och kränkta daghemsbarn,
som exempelvis vägrar att äta, därför
att de sett sina kamrater knäppa sina
händer till bordsbön. Är föräldrarna
djupt oroade? Nej, säger barnavårdsdirektören
direkt. Jag citerar ordagrant:

»Det är sällsynt att föräldrarna framför
klagomål med anledning av bordsbönerna.
Endast enstaka gånger har det
förekommit att direkta hänvändelser i
den riktningen gjorts av föräldrar.»

Vilka är det då som har kränkts? Såvitt
jag kan förstå är det en liten grupp
kulturradikaler och kämpande ateister
— somliga av dem knutna till pressen,
till både levande och numera avsomnade
tidningar. Där är man djupt skakad
över denna farliga sedvänja. Av
ivern att döma skulle man tro att faran
av bordsbönen på barndaghemmen är
jämförlig med stöldepidemier och övrig
ungdomskriminalitet. Nu lär det svårligen
kunna bevisas, att barn som knäpper
sina händer i stillhet några ögonblick
före måltiderna blir mer disponerade
för tjuveri och annan asocialitet än
andra barn — kanske är det rent av
tvärtom, men härom skall jag inte uttala
mig, ty inte heller detta kan bevisas.

Är det för resten inte en rikedom i
hela livsmönstret, att barn från olika
hem möter och lär sig respektera och
iaktta olikartade beteenden och uttrycksformer?
Det är såvitt jag vet inte

fråga om tvång. Skulle man försöka
tvinga ett barn att knäppa sina händer
till bön skulle också jag protestera högljutt,
även om barnet kom från ett aldrig
så kristet hem. Det är inte så det
skall gå till. »Till frihet har Kristus
frigjort oss», står det i den gamla boken.

Herr talman! Jag tror sålunda att
oron för bordsbönens skadeverkningar
är i hög grad överdriven, och den hyses
säkert till 99 procent av människor
som fått för sig — kanske t. o. m. helt
aningslöst ocli uppriktigt — att livet
skulle bli så mycket ljusare och rikare
här i landet, när ingen längre knäpper
sina händer till bön. Det vill säga: man
fruktar att några av de barn som nu
enbart av god vana — eller låt oss bara
säga av vana — knäpper sina händer
innan de äter eller tackar innan de
går från bordet, en dag kunde råka bli
bedjare på allvar. Är det detta man är
rädd för? Är det detta som måste förhindras? Det

förvånar mig något, att en så
klok man som barnavårdsdirektören i
Stockholm över huvud taget brytt sig
om att ta hänsyn till denna oro och utlova
en avveckling. Jag betraktar detta
som en alldeles onödig eftergift för en
ytterst subtil opinion utan nämnvärt
föräldraunderlag, vilket också framgick
av den reservation som avgavs i barnavårdsnämnden
av fru Ruth Forsling
m. fl. Själv påpekade ju herr Granath
att denna fråga tagits upp med anledning
av en tidningsartikel.

Jag tycker — och detta anser jag ge
mig rätt att här ta upp frågan utan att
herr Granath kan ingå i svaromål — att
lian har gett en nyanserad och riktig
beskrivning av det aktuella läget, då
han talar om att bordsbönen i och för
sig inte är någonting att vara rädd för,
utan att bönen tvärtom har en stillhetsskapande
innebörd. Han har ändå velat
tillmötesgå denna opinion, vilket inte
skall diskuteras här, då det är Stockholms
stads och dess barnavårdsnämnds
angelägenhet. Efter statsrådet Lind -

Fredagen den 4 mars 1906 Nr 10

Svar på interpellation ang. bordsbön vid barndaghem

ströms svar vill jag emellertid framhålla,
att jag anser att detta år en fråga för
barnavårdsnämnderna, och det skulle
förvåna mig om särskilt många av dem
kommer att ge eu liknande rekommendation
till avveckling av den, enligt min
mening, i och för sig riktiga och vackra
sed som bordsbönen utgör. Jag tror inte
att det blir särskilt många som rekommenderar
en avveckling, och jag hoppas
man efter denna rekommendation
far så varsamt fram även i Stockholm,
att man inte bryskt förbjuder bordsbönen
efter ett visst antal år.

På tal om skolorna, som här har förts
in i bilden, tycker jag att vi skall slå
vakt om objektivitetskravet när det gäller
undervisning i kristendom och försöka
få vårt folk att respektera det. Från
kristet håll är vi angelägna om att hålla
på det. Men det förefaller vara större
våld än nöden kräver, när man i religionsfrihetens
namn begär en utrensning
av varje slags sedvänja som rymmer
eu smula vördnad, stillhet och andakt
inför en osynlig verklighet, som
ändå för majoriteten av det svenska
folket är en verklighet.

Varför skall vi vara så ivriga att utarma
den värld i vilken våra barn skall
leva? Jag tycker att vi här i västerlandet
är litet för snabba med att ta bort
det mysteriösa, själva undret i tillvaron.
Det finns ju där i alla fall. Och våra
barn är känsligare än andra för denna
osynliga värld. Mycket snart får de ju
också själva ta personlig ställning till
denna fråga, och därför tycker jag inte
att vi behöver göra det åt dem, så att
säga i oträngt mål.

Jag vill vädja till statsrådet fru Lindström
att uppmärksamma en speciell
distinktion, som herr Fridolfsson något
litet var inne på, om denna fråga återkommer
på regeringsplanet och då rubriceras
som en religionsfrihetsfråga.
Om nu bordsbönerna vid barndaghemmen
nödvändigtvis skall anses kränkande
för en viss grupp, låt oss säga för de
ateistiska föräldrarna, får man kanske

också överväga huruvida inte borttagandet
av eller rent av förbudet mot
bordsböner där kan anses diskriminerande
för en annan grupp, kanske den
överväldigande majoriteten av svenska
folket, som betraktar bordsbönen som
ett legitimt uttryck för friheten till
religion.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungt. Maj:ts å bordet vilande
proposition nr 41, angående utbildning
i automatisk databehandling.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Persson i Heden, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående väg- och brobyggandet,

herr Tobé, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
behovet av vissa ändringar i vattenlagen,

herr Lorentzon, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
höjning av yrkesskadelivräntor,

herr Carlshamre, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående intagningen i gymnasium
och fackskola, m. m., samt

herr Westberg, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående fördelningen av de för
vägbyggandet tillgängliga resurserna.

Kammaren biföll dessa framställningar.

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

§ 5

Interpellation ang. helikoptertrafik för
att lösa vissa trafiksituationer i Stockholms
skärgård

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade
:

Herr talman! Till följd av den stränga
vintern har stora issvårigheter uppstått
i bl. a. Stockholms skärgård. Den
reguljära båttrafiken i speciellt den
mellersta och södra skärgården har
därför inte kunnat upprätthållas. Isrännor
har visserligen brutits men någon
brytning intill ångbåtsbryggorna
har icke kunnat företas. Av femton
ångbåtsbryggor har endast tre kunnat
angöras. Sådant är läget ännu i dag.
För många av skärgårdsborna har denna
situation inneburit långa promenader
i snö eller vatten ut till väntan i
blåst och kyla på båten. Flera tillbud
har därvid inträffat, bl. a. att passagerare
vid embarkering eller debarkering
fallit i vattnet.

När skärgårdsbefolkningens isolering
blev ett faktum och matlagren började
sina begärde Djurö kommun i en
framställning till länsstyrelsen i Stockholms
län hjälp av militärhelikopter
för att lösa kommunikationsproblemen.
Denna framställning resulterade i att
flygvapnet mycket snabbt insatte helikoptertrafik
i skärgården. Trafiken har
pågått under tiden den 18 februari till
den 1 mars. Under denna korta period
har trafik ägt rum sju dagar, varvid
207 personer och sju ton gods befordrats
via helikopter. Sammanlagd flygtid
har varit ca sju timmar. Som jämförelse
kan nämnas, att på grund av
förhandenvarande issvårigheter har enbart
sträckan Stavsnäs—Möja vid något
tillfälle tagit 19 timmar med båt mot
normalt 1 1/2 timme.

Utan tvivel har skärgårdsbefolkningen
haft stor nytta av den insatta helikoptertrafiken.
På de här närmast berörda
öarna bor en befolkning av sammanlagt
nära 800 personer, som såväl

före som efter den insatta helikoptertrafiken
varit hänvisade till ovan beskrivna
mycket besvärliga trafiksituation.
Som exempel på rådande förhållanden
kan anges, att ett tandläkarbesök
på fastlandet ibland kan ha tagit
nästan en hel vecka i anspråk, då båttrafiken
ej varit tätare än att avresa
kunnat ske på måndagen och återresa
på fredagen. Genom isoleringen har
även läkares och distriktssköterskors
arbete försvårats.

Då helikoptertrafiken inte pågått, har
båtarna tvingats begära isbrytarhjälp
från statens isbrytardetalj. Det kan med
fog ifrågasättas om denna åtgärd med
isbrytare, som gått före passagerarbåtarna,
varit det billigaste sättet att från
statens sida vid rådande väderleksförhållanden
bidraga till en lösning av
trafiksituationen för skärgårdsbefolkningen.
Helikoptertrafiken måste i proportion
till respektive transportmedels
kapacitet och de vinster i fråga om tid
och arbetskraft, som görs vid sådan trafik,
ställa sig avsevärt billigare än isbrytarhjälpen.
Tar man dessutom hänsyn
till båtmaterialets hårda förslitning
och det bekvämare och snabbare färdsättet
med helikopter, torde det knappast
råda någon tvekan om, vilken form
av hjälp skärgårdsbefolkningen föredrar
de tider på året reguljär båttrafik
ej kan upprätthållas.

Det blidväder, som nu föranlett ett
inställande av helikoptertrafiken, har
icke medfört att båttrafiken åter kan
följa ordinarie turlistor. Helikoptertrafiken
bör därför få fortgå till dess att
båtarna åter kan gå de ordinarie turerna.

Vidare vore det önskvärt om en helikopterorganisation
upprättades för undvikande
av liknande situationer kommande
år. En sådan organisation bör
stå färdig att omedelbart användas, då
isförhållandena i skärgården omöjliggör
reguljär båttrafik.

På grundval av vad jag sålunda anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen

Fredagen den 4 mars 19G(i

Nr 10

Interpellation ang. åtgärder för att skapa ett fastare penningvärde

för kommunikationsdepartementet få
framställa följande frågor:

1. Vill statsrådet medverka till att
den helikoptertrafik, som i år insatts i
Stockholms skärgård till följd av att de
svåra isförhållandena där omöjliggjort
reguljär båttrafik, får fortgå till dess
att båtarna kan följa ordinarie turlistor? 2.

Är statsrådet beredd vidtaga åtgärder
i syfte att upprätta en skärgårdens
helikopterorganisation, som
med kort varsel kan sättas in för att
lösa liknande trafiksituationer i framtiden? Denna

anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. åtgärder för att skapa
ett fastare penningvärde

Ordet lämnades på begäran till

Herr HEDLUND (ep), som yttrade:

Herr talman! En fortgående urholkning
av penningvärdet har lett till att
inkomsthöjningar, som skilda grupper
fått, kommit att till väsentlig del ätas
upp av prisstegringar. Förbättringarna
har kommit att ge endast tämligen
ringa reellt innehåll. Klappjakten löner
•—priser fortsätter.

En fortgående prisstegring innebär
helt naturligt en belastning för vår
konkurrens med utländska produkter
såväl vid försäljning utomlands som på
hemmamarknaden. Svårigheterna här
begränsas dock av att även andra länder
har inflation — av olika storlek i
olika länder. Men i fråga om vissa länder
med mindre inflation är det besvärande.

Förhandlingar om löner måste självfallet
försvåras när det är uppenbart
att betydande delar av ökningarna försvinner
genom prishöjningar. Alla synes
vänta att detta skall fortsätta och
vill naturligtvis gardera sig inför kommande
prisstegringar.

För många har det stått klart att

krafttag mot inflationen är nödvändiga.
Det gäller att hålla igen eu tid. Här tror
jag att de politiska partierna i första
hand måste visa god vilja. Men hela
näringslivet måste också vara med liksom
parterna på arbetsmarknaden.

Vad det gäller är bl. a. att klargöra
en beslutsamhet från statsmakterna att
gemensamt undersöka förutsättningarna
för åtgärder som begränsar inflationen
och därigenom skapar bättre
förtroende för penningvärdet.

Som framgår av vad jag sagt här och
vid tidigare tillfällen i frågan, är detta
icke något som helst försök att framkalla
något ingripande i angelägenheter
som angår arbetsmarknadens parter
utan det bör ses som uttryck för en beredvillighet
att medverka till åtgärder
-— även impopulära sådana — om de
kan anses vara ägnade att ge oss ett
fastare penningvärde.

Under åberopande av ovanstående
hemställes om kammarens tillstånd att
till hans excellens statsministern rikta
följande fråga:

Är statsministern beredd att ta initiativet
till överläggningar med deltagare
från de politiska partierna, näringslivet
och arbetsmarknadens parter i syfte
att undersöka förutsättningarna för genomförande
av åtgärder som syftar till
att hejda den fortgående jakten mellan
priser och löner och alltså skapa ett
fastare penningvärde?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
196G/67 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 7, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för bud -

Nr 10

Fredagen den 4 mars 1966

getåret 1966/67 inom finansdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående avdrag vid beskattningen för
värdeminskning av maskiner, inventarier
och byggnader, m. m.,

nr 8, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för
lagfartskostnader,

nr 9, i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av reservbefälspremier,
och

nr 11, i anledning av väckta motioner
rörande arvs- och gåvobeskattningen;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av väckta motioner
om anpassning för mindre företag av
aktiebolagslagstiftningen,

nr 12, i anledning av väckt motion om
en översyn av barnavårdsmannainstitutionen,

nr 13, i anledning av väckta motioner
om återfående av överskjutande insatskapital
i ekonomisk förening, och

nr 14, i anledning av väckt motion
angående obligatorisk försäkring av tillgångar
som anförtros boutredningsmän
in. fl.;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1965 vid dess fyrtionionde
sammanträde fattade beslut,
nr 13, i anledning av väckta motioner
angående rätten till änkepension
inom den allmänna tilläggspensioneringen,

nr 14, i anledning av väckta motioner
om fria resor till hemorten för inackorderade
skolelever,

nr 15, i anledning av väckta motioner
om höjning av studiebidragen enligt stu -

diemedelsförordningen och studielijälpsreglementet,
in. in.,

nr 16, i anledning av väckta motioner
om studiestöd under sommaren,

nr 17, i anledning av väckt motion
om höjd åldersgräns för bidragsförskott,
och

nr 18, i anledning av väckt motion
angående abortförebyggande verksamhet; tredje

lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till ändringar i
vägtrafikförordningen jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 9, i anledning av väckta motioner
angående formerna för beslut om jaktvårdsområde,

nr 10, i anledning av väckt motion
om en ny jaktlagstiftning,

nr 11, i anledning av väckt motion
om slopande av kravet på särskild ursprungsmärkning
beträffande varor
framställda i nordiskt land,

nr 12, i anledning av väckta motioner
ont fortsatt koncession för mindre eldistributionsföreningar,
och

nr 13, i anledning av väckta motioner
om samplanering av det allmänna och
det enskilda vägväsendet; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

7, i anledning av väckta motioner
angående omhändertagandet av övergivna
bilvrak, och

nr 8, i anledning av väckta motioner
angående de ensamståendes problem.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.09.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 8 mars 1966

Nr 10

Tisdagen den 8 mars

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 1 och
len 2 innevarande mars.

§ 2

Herr talmannnen meddelade, att herr
Larsson i Norderön, som vid kammarens
sammanträde den 3 innevarande
mars med läkarintyg styrkt sig från och
med den 1 mars tills vidare vara hindrad
att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 3

Herr talmannen meddelade, att herr
Fridolfsson i Rödeby enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
under tiden den 6—den 16 innevarande
mars.

Herr Fridolfsson i Rödeby beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 4

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 2 och 7, bevillningsutskottets
betänkanden nr 6, 8,
9 och 11, första lagutskottets utlåtanden
nr 11—14, andra lagutskottets utlåtanden
nr 12—18, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 1 och 9—13 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtanden nr 7
och 8.

§ 5

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

2 — Andra kammarens protokoll 1966.

fru Nettelbrandt, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående helikoptertrafik för att
lösa vissa trafiksituationer i Stockholms
skärgård, och

herr Hedlund, till hans excellens herr
statsministern angående åtgärder för att
skapa ett fastare penningvärde.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 6

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hemställer, att allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 7 måtte
uppföras sist bland två gånger bordlagda
ärenden på morgondagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 7

Interpellation ang. tobaksreklamen,
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! Från studenthåll har
frågan om tobaksreklamen på nytt aktualiserats.
I en skrivelse till riksdagens
ledamöter samt till pressen har kandidaterna
Tom Alberts och Roland von
Malmborg ifrågasatt om inte Sverige
borde införa förbud mot tobaksreklam.

Man konstaterar att tobakens skadeverkningar
framstår klarare för varje
år. Tobaksbruk^ medför bl. a. ökad
åderförkalkning, ökad risk för kärlsjukdomar
och cancer, sänkt medellivslängd,
nedsatt resistens mot infektioner
och utgör därmed en belastning för
sjukvård och samhällsekonomi.

Nr 10

Tisdagen den 8 mars 1966

Interpellation ang. jordbrukets rationaliseringsutveckling och konkurrenskraft

Dessa skadeverkningar kan aldrig
uppvägas av aldrig så höga statliga inkomster
genom tobaksskatt, menar petitionärerna,
som också uttalar sin förvåning
över att samhället finner det
förenligt med sina intressen att tillåta
en ofta mycket utmanande och direkt
lockande tobaksreklam.

Frågan är ingalunda ny. Tidigare har
ju framför allt, även från riksdagens
sida, allvarligt ifrågasatts lämpligheten
av att statens eget monopolföretag i tobaksbranschen,
Svenska tobaksaktiebolaget,
använder betydande belopp till
propaganda för ökad tobakskonsumtion.
Denna tobaksreklam borde i folkhälsans
intresse helt slopas.

Problemet med den utländska tobaksannonseringen
i Sverige är givetvis
mera komplicerat. Även där vore dock
ett reklamförbud motiverat. Ett minimikrav
är att tobaksvaror här i landet,
liksom fallet är i Amerika, åsätts en
varudeklaration med klara upplysningar
om hälsofaran.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor: Avser

herr socialministern att vidtaga
några åtgärder för att komma till
rätta med den ymniga och ofta direkt
utmanande tobaksreklamen?

Skulle herr statsrådet vilja medverka
till införandet av sådan varudeklaration
på förpackningar med tobaksvaror
som upplyser om den med rökningen
förenade hälsofaran?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. jordbrukets rationaliseringsutveckling
och konkurrenskraft Ordet

lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som
yttrade:

Herr talman! Det måste vara en självklar
strävan, att effektiviteten inom
olika verksamheter skall vara så hög
som möjligt. Generellt sett torde man
kunna säga, att vi i vårt land uppnått
en förhållandevis god rationalitet, i
varje fall vad beträffar näringslivet.

Från vissa håll göres emellertid ofta
gällande, att jordbruket skulle släpa efter
i rationaliseringsutvecklingen. Framför
allt i regeringspartiets tidningsorgan
har hävdats, att det svenska jordbruket
skulle brista i konkurrenskraft. Samma
tendens återfanns i den intervju, som
den franska tidningen Le Monde Diplomatique
gjorde med statsrådet Palme,
ehuru det kanske inte kan anses klarlagt
vad statsrådet verkligen uttalat.

Det är naturligtvis svårt att på ett
exakt sätt mäta det svenska jordbrukets
konkurrenskraft. Under alla förhållanden
står det dock klart att den bild,
som givits från de nyss anförda hållen,
inte är rättvisande. Det torde inte kunna
bestridas, att jordbruksrationaliseringen
i vårt land när det gäller såväl
drifts- som strukturrationalisering gått
betydligt snabbare än vad man ansåg
möjligt vid riksdagsbeslutet 1947 om
riktlinjerna för jordbrukspolitiken.
Otvivelaktigt är det så, att det svenska
jordbruket tekniskt sett befinner sig på
en mycket hög nivå. För närvarande
minskas antalet jordbruksfastigheter
med cirka 10 000 om året. Arbetsvolymen
i jordbruket, d. v. s. den mänskliga
arbetskraften, har på tio år minskat
med cirka 36 procent. Härmed har följt
en kraftig produktivitetsökning inom
jordbruket. Enligt Statistiska centralbyråns
beräkningar noterades för jordbruket
under åren 1952—1962 en produktivitetsförbättring
med 5,4 procent
per år. Motsvarande siffra för industrien
var 4,7 procent.

Denna rationaliseringsutveckling, som
torde överträffas av få länder, säger
naturligtvis inte allt om det svenska
jordbrukets internationella konkurrenskraft.
Avgörande i sammanhanget är

Tisdagen den 8 mars 1900

Nr 10

Interpellation ang. jordbrukets rationaliseringsutveckling och konkurrenskraft

också de produktionsbetingelser, som
t. ex. klimat och jordmån ger. Man torde
kunna säga, att Sverige har förhållandevis
goda naturliga förutsättningar
för jordbruksdrift. Men flera länder i
Västeuropa är naturligtvis i detta avseende
bättre lottade än Sverige. För ett
mått på konkurrenskraften är det givetvis
av intresse att jämföra producentpriserna
i olika länder i Västeuropa.
Men delta försvåras av att i flera länder
utgår betydande subventioner till förstärkning
av jordbrukarnas inkomster,
innebärande att man där i väsentligt
högre utsträckning än i vårt land betalar
livsmedlen via skattsedeln. Till
bilden hör också, att den svenska lantarbetarlönen
är den högsta i världen.
Det sannolika torde vara, att den västeuropeiska
producentprisnivån i stort
sett överensstämmer med den svenska
prisnivån och att det svenska jordbruket
därmed har en tämligen god konkurrenskraft
internationellt sett.

De härifrån helt avvikande slutsatser,
som på vissa håll dragits, kan möjligen
förklaras med att man gjort jämförelserna
med de s. k. världsmarknadspriserna.
En sådan grundval för jämförelse
är emellertid helt orimlig. De s. k.
världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter
är inte ekonomiskt baserade.
Världsmarknaden kännetecknas av att
överskottsproduktion från vissa tekniskt
välutvecklade länder utbjudes till
betydande underpriser, därför att en
tillräcklig efterfrågan inte finns, trots
att cirka hälften av jordens befolkning
lider av brist på livsmedel. Denna situation
torde komma att gälla ännu en
tid framöver. Naturligtvis kan inte det
svenska jordbruket konkurrera med på
detta sätt uppkomna världsmarknadspriser.
Men detsamma gäller jordbruket
i andra länder. Det är självklart, att de
s. k. världsmarknadspriserna därmed
inte kan vara någon utgångspunkt för
mätning av det svenska jordbrukets
konkurrenskraft. Lika självklart får det
anses vara, att den svenska jordbruks -

politiken inte kan baseras på en situation,
som rimligtvis bör vara väsentligt
förändrad redan efter fem å tio år.

Då sålunda stora delar av den jordbrukspolitiska
debatten i vårt land inte
är baserad på realistiska förhållanden,
skulle det enligt min mening vara av
värde, om statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ville delge
kammaren sin syn på jordbrukets rationaliseringsutveckling
och dess konkurrenskraft
inte i jämförelse med den
s. k. världsmarknadssituationen utan
med hänsyn till situationen i de närmast
jämförbara länderna i Västeuropa.

Under alla förhållanden är det givetvis
angeläget, att det svenska jordbruket
beredes ytterligare förbättrade möjligheter
till rationalisering och effektivisering.
Till mycket stor del är detta
en fråga om kapitalförsörjning. Helt naturligt
bör det ankomma på statsmakterna
att effektivt främja denna utveckling.
I vissa sammanhang har det —
främst i socialdemokratisk tidningspress
— hävdats, att jordbruksrationaliseringen
skulle forceras genom en
prispress på jordbruket. Tankegången
är sålunda, att jordbruksrationaliseringen
skulle främjas genom att jordbruket
hålles på en ännu lägre lönsamhetsnivå
än för närvarande. För mig är
detta en ur social synpunkt helt orimlig
ståndpunkt. Men därtill kommer, att
metoden sannolikt skulle förfela sitt rationaliseringssyfte.
Det kan med allt
skäl göras gällande, att en tillräcklig
lönsamhet är en nödvändighet för att
jordbrukarna skall kunna och våga satsa
på en rationalisering i den utsträckning,
som måste anses önskvärd. Den
utarmningsteori, som tydligen vunnit
insteg i vissa kretsar, skulle med all
sannolikhet motverka jordbrukets effektiviseringsprocess.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:

Nr 10

Tisdagen den 8 mars 1966

Interpellation ang. jordbrukets rationaliseringsutveekling och konkurrenskraft

1) Vill herr statsrådet delge kammaren
sin syn på det svenska jordbrukets
rationaliseringsutveckling och konkurrenskraft
i jämförelse med situationen
i jämförbara länder i Västeuropa?

2) Skulle enligt herr statsrådets mening
en s. k. prispress på jordbruket
främja eller motverka jordbrukets effektiviseringsprocess? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 84, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning
av viss staten tillhörig mark.

Vidare anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 85, till kanslideputerade angående
angivande å motion av motionärs
partitillhörighet.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 38, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 33 och 60 § § arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949 (nr 1),

nr 42, angående statsbidrag till folkhögskolor,

nr 43, angående fortsatt valutareglering,
samt

nr 44, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, in. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 796, av herr Nyberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 31,
med förslag till lag med vissa bestämmelser
om kommunalval för perioden
1967—1970 m. m.,

nr 797, av herr Bohman in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
37, med förslag till godkännande av 1965
års europeiska överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier,
m. m., och

nr 798, av herr Stå hl m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 37.

Dessa motioner bordlädes.

§ 12

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

herr Nilsson i Agnäs, till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående vissa verkningar av
den planerade regleringen av Abelvattnet
i Tärna, och

herr Nilsson i Agnäs, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående den fortsatta handläggningen
av ärendet om Vindelälvens utbyggnad.

§ 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.05.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 9 murs 19(i(i

Nr 10

:i7

Onsdagen den 9 mars

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 3 innevarande
mars.

§ 2

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 38,
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den
3 januari 1949 (nr 1);

till statsutskottet propositionen nr 42,
angående statsbidrag till folkhögskolor;
samt

till bankoutskottet propositionerna:
nr 43, angående fortsatt valutareglering,
och

nr 44, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, in. in.

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen nr
796; samt

till lagutskott motionerna nr 797 och
798.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Rimmerfors, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
tobaksreklamen, m. m., samt
herr Persson i Heden, till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdeparte -

mentet angående jordbrukets rationaliseringsutveckling
och konkurrenskraft.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 5

Utgifterna inom justitiedepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
2, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1966/67 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkterna 1—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 14

Rikspolisstyrelsen: Avlöningar

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Jag har begärt ordet
för att under punkten 14 i statsutskottets
utlåtande nr 2 anföra några synpunkter
i anledning av en motion, som
jag tillsammans med en kollega i denna
kammare har väckt och som går ut på
att här i Stockholm inrättas 45 nya
polismanstjiinster utöver det antal som
departementschefen föreslagit. Orsaken
till att vi motionerat om dessa tjänster
är att vi anser det vara ett minimikrav
med tanke på brottsutvecklingen, inte
minst våldsbrotten i Stockholm, och
att det verkligen föreligger ett stort
behov av en polisförstärkning.

Vi var och är medvetna om att det
redan nu föreligger personalbrist, vil -

Nr 10

Onsdagen dén 9 mars 19(56

Rikspolisstyrelsen: Avlöningar

ket innebär att vakansläget i Stockholm
ännu icke kunnat brytas, så att jämvikt
bär kunnat uppkomma. Vi har helt enkelt
inte polismän till de polistjänster
som är inrättade i Stockholm. Detta förhållande
påtalar också utskottet i sin
skrivning. Det är därför naturligt att
den invändningen kan göras: Varifrån
skall personal rekryteras till nya tjänster?
Vi har ju inte folk till att besätta
vakanserna. I motionen har vi fördenskull
lämnat en praktisk anvisning om
hur man skall få folk till dessa nyinrättade
tjänster.

Som bekant har under senare år tillströmningen
av sökande till polisaspiranttjänster
varit gynnsam. Under det
sista kommunala året kunde inte mindre
än 290 nya aspiranter anställas. När
man förstatligade polisväsendet var
säkert meningen den, att påbyggnadstakten
skulle bli bättre genom samordning
etc. och att detta skulle ske genom
en ökning av intagningskapaciteten
vid skolorna. Under inga förhållanden
väntade man att en försämring
skulle inträffa.

Jag talar i första hand om det förhållande
som råder i Stockholm. Här
har intagningsprocenten definitivt gått
ned efter statens övertagande, och en
försämring har inträtt. Efter förstatligandet
har polisskolans resurser för
Stockholms del skurits ned, så att numera
blott 180—200 aspiranter kan anställas
per år mot de 290 som intogs
det sista kommunala året. Vi anser därför
att skolans resurser bör ökas, så
att åtminstone 250 stockholmsaspiranter
kan anställas årligen. Om inte denna
utökning sker, kommer antalet polismän
under avsevärd tid framåt i stort
sett att vara konstant, i betraktande av
de nuvarande siffrorna för pensionering
och frivillig avgång.

Naturligtvis är det bra att lönefrågan
i samband med ett formellt inrättande
av polistjänster löses, men medborgarna
— i detta fall stockholmarna
— är inte betjänta av enbart detta. Det

är lika viktigt att de faktiska polisresurserna
bringas i nivå med behovet.

Jag har, herr talman, under denna
punkt i statsutskottets utlåtande endast
velat göra kammarens ledamöter uppmärksamma
på det, jag kan väl säga
logiska resonemang som vi fört när vi
motionerat om ytterligare 45 polismanstjänster,
och jag har med inlägget velat
peka på den praktiska anvisning
som vi i vår motion lämnat för att
fylla det personalbehov som uppkommer
genom inrättande av nya tjänster.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Utskottets bedömning
av denna motion är enhällig. Den praktiska
anvisning som motionärerna lämnat
behövdes inte, därför att anslaget är
av den typ att medel ställs till förfogande
i erforderlig omfattning, och i dag
finns det inga spärrar för antagning av
aspiranter till polisskolan i Stockholm.
Svårigheten är att få aspiranter i den
omfattning som är önskvärd. Detta har
inte sin orsak i brist på resurser utan
i brist på sökande.

Utskottet är som sagt enhälligt i sin
bedömning av motionen.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag vill gärna begagna
detta tillfälle att erinra om herr Wedéns
inlägg här för någon tid sedan,
då han konstaterade att ju mindre
självdisciplin människorna har desto
mer kommandodisciplin behöver man
i samhället för att hålla ordning. Det
är ju därför det är så mycket bekymmer
med polisfrågorna, och någonting
måste ju göras åt saken. Polis behövs
när det är en självsvåldig nation vi har
att göra med.

Men det skulle kunna göras någonting
positivt från det här huset. Jag tror
inte att vi får bättre förhållanden ute
i landet innan vi verkligen börjar
»hemma». Man kunde ju då börja med
att sluta stjäla tidningar såsom man gör
i detta hus. Man borde göra klart för

Onsdagen den i) mars 19(>(i

Nr 10

sig att man, om man går hem med en
tidning stämplad andra kammaren och
sålunda tillhörig kamratkretsen här, är
en tjuv och ingenting annat. Det har
jag velat säga i detta sammanhang, och
jag hoppas att justitieministern instämmer
i mitt uttalande.

Herr FKIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Det är så, herr Bergman,
att det finns sökande till aspiranttjänster,
men alla kan inte få plats i
polisskolan här i Stockholm med den
struktur som skolan nu har. Den är
mer eller mindre definitivt låst vid
180—200 platser i stället för de 290
platser som fanns det sista kommunala
året. Det verkliga förhållandet är
alltså att det finns aspiranter som vill
genomgå polisskolan men att inte alla
kan tas in därför att det inte finns tillräckligt
med platser.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Det är ganska obehagligt
att stå här och säga: »Jag vet bättre
än andra». Jag är ledsen, men jag
måste på utskottets vägnar säga att utskottet
vet bättre än herr Fridolfsson i
Stockholm. Vi har orienterats om att
man i augusti 1965 försökte få 90 aspiranter
till polisskolan. Det kom 52. I
februari 1966 försökte man få 60 aspiranter.
Det blev 40. Det högsta antalet
sökande man kommit upp till är 84, vilket
skedde år 1964.

Det är svårt att få sökande till polisskolan,
herr Fridolfsson, och det är
denna mening som jag å statsutskottets
vägnar måste redovisa.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 15 och 16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17

Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.

Kungl. Maj :t hade (bilaga 4, punkt
B 4, s. 25—29) föreslagit riksdagen att

Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.

till Polisverket: Inköp av motorfordon
in. in. för budgetåret 1966/67 anvisa ett
reservationsanslag av 13 150 000 kr.,
därav 9 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg in. fl. (I: 129) och den andra
inom andra kammaren av herr Bohman
in. fl. (11:174), hade — såvitt nu var
i fråga — hemställts att riksdagen måtte
besluta att till Polisverket: Inköp av
motorfordon m. in. för budgetåret
1966/67 anvisa ett reservationsanslag av
14 650 000 kr., varav 9 750 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:129 och 11:174, såvitt
nu var i fråga, till Polisverket: Inköp
av motorfordon m. m. för budgetåret
1966/67 anvisa ett reservationsanslag av
13 150 000 kr., varav 9 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Virgin, Edström, Kaijser,
Dahlén, Sundin, Johan Olsson, Bohman
och Ståhl, fröken Elmén, herrar
Nilsson i Tvärålund, Mundebo och Sjönell
samt fröken Ljungberg, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 129 och Ii: 174, såvitt nu
var i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört angående inköp av helikoptrar;

II. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 129 och II: 174, såvitt nu var i fråga,
till Polisverket: Inköp av motorfordon
m. m. för budgetåret 1966/67 anvisa ett
reservationsanslag av 14 150 000 kr.,
varav 9 500 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

LJUNGBERG (h):

Herr talman! Anslaget under punkten

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.

17 gäller inköp av alla slags fordon, som
polisen behöver för att kunna fullgöra
sina många olika uppgifter i samhället
till fromma bl. a. för den allmänna ordningen
och rättssäkerheten. I orden
»in. in.» i rubriken innefattas också
hästar och hundar.

Det kan tyckas vara en avsevärd upprustning
departementschefen föreslår
när han i propositionen ökar anslaget
för nästa budgetår på denna punkt med
över 3 000 000 kronor till 13 150 000 kronor.
Denna summa understiger ändå
med över 18 250 000 kronor vad rikspolisstyrelsen
ansett sig behöva för att
över hela riket kunna tillämpa de normer,
som har angivits i 1964 års proposition
rörande förstatligandet av polisväsendet.

I stort sett har statsutskottets ledamöter
varit ense om att godtaga Kungl.
Maj:ts förslag »i det nu rådande läget»,
såsom det heter i utskottets skrivning. I
ett avseende har dock 14 av utskottets
ledamöter reserverat sig för ett förhöjt
anslag. Förhöjningen avser 1 miljon kronor
utöver vad departementschefen och
utskottsmajoriteten föreslår och gäller
inköp av ytterligare två helikoptrar. För
polisverksamhetens räkning inköptes år
1964 en helikopter, och rikspolisstyrelsen
anser sig nu behöva ytterligare fyra
sådana. Kungl. Maj:t föreslår emellertid
att 200 000 kronor i stället skall ställas
till förfogande för förhyrning av flygplan
och helikoptrar. Detta torde enligt
de beräkningar som gjorts täcka kostnaderna
för ungefär 400 flygtimmar.

Herr talman! Mycket kunde anföras
som stöd för reservationen, men jag
skall begränsa mig till att ange ett par
skäl. Jag vill då först erinra om att utskottets
majoritet och reservanterna är
överens i ett hänseende, nämligen att
helikoptern har stor användbarhet och
är mycket värdefull i polisverksamheten,
framför allt i arbetet med att öka
trafiksäkerheten. Den är snabb och effektiv
i trafikövervakningen.

Men trafikolyckornas höga siffertal

är i och för sig skrämmande. Den verklighet
som de representerar är det i
ännu högre grad. Den talar om ond bråd
död, som drabbar framför allt barn och
ungdomar under 25 år och äldre personer
över 55 års ålder. Den talar om skador,
lidande och invaliditet och den talar
också om stora samhällsekonomiska
förluster, uppskattningsvis beräknade
till över 1,5 miljard kronor på ett år.
Det är den verkligheten, ärade kammarledamöter,
som inte får mötas med resignation
inför växande svårigheter;
den måste mötas med försök att sätta in
effektiva motåtgärder.

Vad undersökningarna både här hemma
och i utlandet, i den mån sådana
förekommit där, hittills har bekräftat
är att en intensifierad trafikövervakning
reducerar antalet olyckor. Det är
i detta sammanhang som reservanterna
tillmäter helikopterövervakningen så
stor betydelse, att vi anser att rikspolisstyrelsens
äskande om ett ökat antal
helikoptrar bör tillgodoses så långt det
är möjligt.

Med denna motivering, herr talman,
yrkar jag bifall till den reservation som
är fogad till punkten 17, som har herr
Axel Andersson som första namn och
som hemställer »att riksdagen må i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt
motionerna 1:129 och IT: 174, såvitt nu
är i fråga, till Polisverket: Inköp av
motorfordon—■--anvisa ett reser vationsanslag

av 14 150 000 kr., varav
9 500 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.
» Reservanternas hemställan
i den första punkten innebär ett
yrkande om att riksdagen skall godkänna
vad som anförts angående inköp
av helikoptrar.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Det blir lätt något av en
västgötaklimax när man försöker att
med stöd av rikspolisstyrelsens yrkanden
och genom att ge en skildring av de
vådor som följer av att samhället inte
kan bevaka trafik och brottslighet göra

Onsdagen den !) mars 1900

Nr 10

gällande, att eftersom de 31 miljoner
som rikspolisstyrelsen yrkat på är angelägna,
så är de 13 miljoner som Kungl.
Maj :t föreslagit alldeles otillräckliga,
och så ökar man de 13 miljonerna med
1 miljon. Man närmar sig ju inte så särskilt
mycket de 31,5 miljoner, som skulle
vara så kolossalt angelägna.

Jag vill säga rent allmänt, att såvitt
jag vet och enligt de informationer vi
fått i utskottet är de normer som riksdagen
fastställt uppfyllda; man måste
ha gjort en felaktig bedömning av frågan
när man säger att normerna för en
motorisering av polisväsendet inte är
uppfyllda. En annan sak är om det
finns normer fastställda för Stockholm,
och om så är huruvida dessa normer
är uppfyllda. Därom har man delade
meningar; men de normer som vi fattade
beslut om och som avser riket i dess
helhet är alltså enligt uppgift uppfyllda.
De informationerna har jag all anledning
att hysa tilltro till, eftersom vi har
fått dem i utskottet.

Det är inte så att vi 16 som inte vill
öka anslaget med 1 miljon tycker att
detta är en onödig utgift. Det är inte på
det sättet. Vi har ju här i riksdagen enhälligt
gått in för en upprustning av
polisväsendet sedan det blev förstatligat
och för en ökning av mekaniseringen
av polisarbetet som vi tror är
vettig ur både ekonomiska och andra
synpunkter. Jag är personligen varm
anhängare av denna upprustning, och
man känner smärta när man inte får
vara med om att öka takten ytterligare.
Men fröken Ljungberg vet ju, jag höll
på att säga nästan bättre än jag, att det
läge landet befinner sig i i ekonomiskt
avseende är sådant, att vi måste vara
återhållsamma. Denna återhållsamhet
har tagit sig det uttrycket att vi inte
tillstyrker att det anslag, som det nu
tvistas om och som avser inköp av
helikoptrar, ökas med mer än vad som
behövs för att köpa ytterligare en helikopter.
Rikspolisstyrelsen får dessutom
pengar för att kunna hyra sådana fort2*
— Andra kammarens protokoll 1960

1’olisverket: Inkiip av motorfordon m. m.

skaffningsmedel för speciella situationer.
Det är det läge vi befinner oss i
som är avgörande och inte någonting
annat.

Fröken Ljungberg tycker att vi har
råd med den miljon hon pläderar för,
men skulle hon vara konsekvent så
borde hon yrka på 31 miljoner och inte
på 14.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Nej, herr Bergman, det
är inte alls de 31 miljonerna vi har anledning
att yrka på, ty som jag tidigare
mycket kraftigt betonat har också reservanterna
en mycket stark och smärtsam
erfarenhet av att det rådande laget
för vårt land ekonomiskt sett inte är
vad det borde vara. Vi måste här i riksdagen
vid vårt ansvarstagande tyvärr
också ta hänsyn till detta. Men här gäller
det, att i en situation som är, om
inte krisartad, så mycket nära detta
— den är i varje fall hårt trängd —
kunna på det enklaste och ur effektivitetens
synpunkt billigaste sättet förbättra
situationen. Det är då som reservanterna
har valt att modernisera övervakningsmöjliglieterna
och begränsa trafikolyckorna
genom detta tillskott med
helikoptrar, som kommer att ha en mycket
stor uppgift i polisens verksamhet.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Fröken Ljungberg begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
17 :o) i utskottets utlåtande nr 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Xr 10

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Axel Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Ljungberg begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 110 ja och 101 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 18—20

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Kungl. Maj :t hade (punkt B 8, s. 33—
53) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att ändra personalförteckningen
över den lokala polisorganisationen
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits, dels godkänna av
departementschefen förordad avlöningsstat
för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1966/67, dels ock till Lokala
polisorganisationen: Avlöningar för

budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag
av 388 milj. kr., därav 89 milj.
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
haft till behandling följande motioner,
nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (I: 280) och den andra
inom andra kammaren av herr Bohman
m. fl. (11:347), i vilka motionärerna
under åberopande av innehållet i de

likalydande motionerna 1:318 och
II: 384 — såvitt nu var i fråga — hemställt
att riksdagen måtte besluta att till
Lokala polisorganisationen: Avlöningar
för budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag
av 392 milj. kr., varav 89
milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fru Hultell (I: 425) och
den andra inom andra kammaren av
herr Fridolfsson i Stockholm och fru
Kristensson (11:349), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att riksdagen
för budgetåret 1966/67 måtte bevilja
erforderliga medel under anslaget Lokala
polisorganisationen: Avlöningar

för inrättande av ytterligare 45 nya
polismanstjänster utöver vad som föreslagits
i statsverkspropositionen;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Dahlén och Sörenson (I: 112)
och den andra inom andra kammaren
av herr Wiklund m. fl. (II: 154), i vilka
bl. a. hemställts att riksdagen måtte besluta,
utöver vad regeringen föreslagit,
att inrätta 20 polismanstjänster i Stockholms
polisdistrikt, med bemyndigande
för Kungl. Maj:t att bestämma fördelningen
av den sålunda föreslagna —
för tunnelbanepolisen avsedda — personalökningen
mellan olika tjänstekategorier
inom ramen för den lönekostnad
som beräknats för en sådan polisavdelning
på 40 man.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:280 och 11:347, 1:425
och II: 349 samt 1:112 och II: 154, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för den lokala
polisorganisationen i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för den lokala po -

Onsdagen den 9 niars 1900

Nr 10

lisorganisationen, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1906/67;

c) till Lokala polisorganisationen;
Avlöningar för budgetåret 1966/07 anvisa
ett förslagsanslag av 388 000 000
kr., varav 89 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:112 och 11:154,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke mätte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Virgin, Edström, Kaijser,
Dahlén, Sundin, Johan Olsson, Bohman
och Ståhl, fröken Elmén, herrar
Xilsson i Tvärålund, Mundebo och Sjönell
samt fröken Ljungberg, vilka ansett
att utskottet under I. bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 280 och II: 347, I: 425
och II: 349 samt I: 112 och II: 154, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för den lokala
polisorganisationen i enlighet med vad
reservanterna föreslagit;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1966/67;

c) till Lokala polisorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1966/67 anvisa
ett förslagsanslag av 392 000 000 kr.,
varav 90 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

LJUNGBERG (h):

Herr talman! Punkt 21, som ju avser
lokala polisorganisationens avlöningar,
inrymmer den frågeställning som man
redan tidigare här i dag har snuddat
vid, nämligen möjligheten att öka antalet
polistjänster och möjligheten att öka
rekryteringen till polisen. I tre olika
motionspar har framförts krav på ökning
av antalet tjänster i förhållande
till vad som föreslagits i propositionen.

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Herr talman! Man kan naturligtvis på
många sätt väga för och emot när det
gäller önskemål om antalet tjänster i en
förvaltning eller verksamhet. Inte minst
iir det anledning att göra det i dag
också med tanke på arbetsmarknadssituationen
och de svårigheter som kan
finnas där. De som har reserverat sig
på denna punkt ser nog lika allvarligt
som departementschefen gör på hela
frågan om polisens verksamhet och
möjligheterna för polisen att fullgöra
sina uppgifter.

Departementschefen har understrukit
det mycket oroande i brottslighetens
utveckling. Han nämner en ökning av
antalet brottsbalksbrott under förra året
med 45 000 till 380 000. Han talar också
om den alltför stora arbetsbelastning
som den negativa förändringen i samhället
har medfört för polispersonalens
del och som ytterligare har skärpts genom
de växande trafikproblemen. Enigheten
med departementschefen är från
reservanternas sida fullständig så här
långt, men departementschefen drar
andra slutsatser beträffande behovet av
åtgärder än vad motionärerna och reservanterna
har gjort. Utskottsmajoriteten
anser att Kungl. Maj:ts förslag är
avvägt på ett godtagbart sätt i det nu
rådande läget. Reservanterna i sin tur
hävdar att det icke är godtagbart ens
i nu rådande läge.

Det polisiära läget har i själva verket
blivit sämre och sämre. Även om förhållandena
iir avsevärt mycket svårare
i de tre största städerna och främst i
Stockholm, torde tendensen vara likartad
på andra orter ute i landet. Några
uppgifter från Stockholm kan i alla
fall vara belysande. Sådana har redan
givits av herr Fridolfsson i Stockholm
här tidigare, och jag skall inskränka
mig till att peka på ett par förhållanden.

Med en övertidstjänstgöring som uppgår
till ca 50 timmar per månad och
man överskrids gränsen för vad som
är möjligt att ta ut på frivillighetens
väg. Alltför hastig förslitning av män -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

niskor i arbetsuppgifter som många
gånger i sig själva är olustskapande blir
den olyckliga följden.

I en av motionerna, II : 154 av herr
Wiklund m. fl., framhålles att en fullgod
utrustning med polispersonal är angelägen
såsom en av de viktigaste
brottspreventiva åtgärderna från samhällets
sida, och detta oavsett om behovet
av ökad polispersonal är betingat
av ökad brottslighet och växande
trafikproblem med åtföljande trafikförseelser.
Jag delar motionärernas uppfattning.
Om uppklarningsprocenten —
här har vi en annan viktig punkt —
ligger så lågt i Stockholm som på ca
25 procent, om anmälda brott kan få
vänta i månader och halvår på att bli
utredda, om ett stort antal anmälda
brott och förseelser aldrig ens hinner utredas,
då kan man verkligen påstå att
det är fara å färde för rättssäkerheten.
Allt detta medan brottsfrekvensen stiger,
brotten blir grövre och brottsligheten
går allt längre ned i åldrarna.

Av de 150 polismanstjänster, som vi
reservanter vill öka med i förhållande
till propositionens och utskottets förslag,
bör enligt vår uppskattning 45
kunna komma speciellt Stockholm till
godo, medan vi däremot är helt överens
med utskottet om att det i övrigt
bör ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
fördelningen av tjänsterna på
polisdistrikt.

Statsutskottets majoritet har ansett
att en ökning av antalet tjänster inte
går att genomföra helt enkelt därför att
man inte kan rekrytera i sådan utsträckning,
att man inom nästa budgetår
kan tillgodogöra sig den utbildning
som de nya polismännen behöver få
innan de kommer ut i tjänst. Rekryteringen
har hittills varit otillräcklig, och
om man nu får möjlighet att öka ut
den blir de polismän som behöver ett
års utbildning inte färdiga. De blir dock
färdiga — och det är vad reservanterna
vill framhålla — i slutet av det
kommande budgetåret, någon gång un -

der första hälften av 1967. Därför menar
vi att vår bedömning och våra
äskanden om en ökning av antalet polismanstjänster
med 150 utöver propositionens
förslag är ganska realistiska.

.lag ber, herr talman, att i anslutning
till vad jag nu har sagt få yrka
bifall till reservationen nr 2 vid punkten
21 av herr Axel Andersson m. fl.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Fröken Ljungberg säger
att departementschefen och statsutskottets
majoritet bedömer läget likadant
och bedömer behovet av åtgärder
på samma sätt; skillnaden är bara
den att reservanterna vill vidtaga andra
åtgärder än utskottets majoritet och
departementschefen. Det slank dock in
något av värdering av läget som jag
finner anledning att något kommentera.

Fröken Ljungberg säger att det polisiära
läget blir sämre och sämre. Detta
är väl inte alldeles korrekt. Det är
naturligtvis mycket svårt att fånga in
dessa problem, men vi vet ju att tillgången
på poliser är god ute i landet.
Det är alltså fel att säga att läget i
detta avseende har försämrats ute i landet.
Det är möjligt att brottsligheten
ökar och får en annan karaktär så
småningom, allteftersom samhällena urbaniseras
och jag höll på att säga moderniseras.
Men det är väl inte lätt
att bevisa. Vi kan nog vara eniga om
att svårigheterna gäller speciellt storstäderna,
mest Stockholm och därnäst
Göteborg och Malmö. Övriga delar av
landet kanske vi skall låta bli att tala
om i detta sammanhang.

.lag tror det är lättare att diskutera
denna fråga, om vi håller oss till Stockholm,
där ju läget är mycket besvärligt.
Läget där bedömer såvitt jag kan
förstå departementschefen, utskottsmajoriteten
och reservanterna på precis
samma sätt. Vi skiljer oss åt i fråga
om bedömningen av vad fröken Ljungberg
kallar för åtgärder. Fröken Ljungberg
representerar liksom övriga re -

Onsdagen den 9 mars 190(5

Nr 10

servanter därvidlag en optimistisk förväntan
på framtiden beträffande möjligheterna
att få aspiranter villiga att
gå i polisskolan här i Stockholm.

Vi vet att det även under första
kvartalet 19G7 kommer att finnas omkring
100 vakanser. Det är ett faktum
som baserar sig på kännedomen om antalet
elever som i dag går i polisskolan
i Stockholm. Om vi räknar med de
faktorer i övrigt som påverkar vakansläget,
dödlighet, övergång till annat arbete
m. in., alltså samma faktorer som
man har haft anledning att räkna med
tidigare, så har vi som sagt anledning
att utgå från 100 vakanser under första
kvartalet 1907. Med hänsyn härtill fordras
en alldeles onormal nyrekrytering
av aspiranter till polisskolan i Stockholm
— 125 aspiranter måste man ta
in för att man skall kunna få ett något
så när hyfsat läge under det sista kvartalet
av det budgetår som ligger framför
oss. Det är det kvartalet vi alltså
nu spekulerar om, sålunda sista kvartalet
av budgetåret 1966/67. Förhoppningarna
skulle alltså röra sig om att
läget de sista dagarna av nästa budgetår
skulle bli så gynnsamt, att vi i dag
skulle kunna inrätta tjänster med tanke
på vad som skulle kunna komma att
hända då.

Jag tror att om denna diskussion
skulle ha kunnat äga rum om två månader,
så skulle diskussionen ha kunnat
vara mycket mer realistisk, därför
att vi då vet hur många aspiranter
som är intagna i polisskolan. Om ett
större antal aspiranter skulle komma
att intas än man kan bedöma som normalt,
är det i alla fall ingen risk för
att inte den arbetskraften kan komma
att tillvaratas i polistjänst.

Det finns enligt min mening inte tillräckliga
skäl för att yrka på ytterligare
tjänster utöver vad departementschefen
och utskottsmajoriteten föreslagit.
Mot bakgrunden av det arbetsmarknadsläge
som vi har här i Stockholm
och i de andra storstäderna och i lan -

I,okala polisorganisationen: Avlöningar

det i sin helhet är det ingen liten utbyggnad
av polisverksamheten som utskottsmajoriteten
föreslår. Det är fråga
om en ökning av antalet tjänster med
300, vilket jag tycker är en avsevärd
ökning. Av dessa tjänster skall ju Stockholm
få över 100.

Alla andra kungliga verk här i landet
hyser nog stor avundsjuka mot rikspolisstyrelsen,
som har lyckats så väl
med att få resurser. Detta har skett därför
att vi nog alla tycker, att det är
angeläget att när nu staten påtagit
sig det reella huvudansvaret för polisen,
den då också lämnar resurser för att
arbetet skall kunna fullgöras. Det måste
emellertid vara resurser som motsvarar
möjligheterna att utnyttja dem.

Det är på grund av denna bedömning,
byggd på de fakta och erfarenheter
vi har, som vi hävdar att det inte
är någon mening med alt inrätta flera
tjänster. Det skulle bara bli en demonstration
liksom för att visa att vi
vill göra mera, men man skall inte göra
det på det sätt som reservanterna
föreslår.

Herr talman! Med detta yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.

Fröken LJUNGBERG (h) kort genmäle: Herr

talman! Herr Bergman ville nog
gärna missförstå mig när jag talade om
det polisiära läget som blir sämre och
sämre. Vi är väl helt överens om, vilket
ju framkom senare, att det framför
allt var förhållandena i Stockholm
som jag avsåg att belysa, varvid jag
också djärvdes dra den slutsatsen att
tendensen, vilket också visat sig, är
ungefär densamma i landet för övrigt,
även om det är fråga om en mindre
skala.

När det gäller möjligheterna att få
dessa tjänster besatta säger herr Bergman,
att reservanterna »spekulerar» i
att man sista kvartalet skall få fram
flera poliser. Detta är knappast en spekulation.
Vi har frågat oss hur man

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

bättre skall kunna tillgodose rikspolisstyrelsens
uttalade önskan och klart
motiverade behov. Man har fått knappt
35 procent av det begärda antalet tjänster.
Att man skall avundas dem för att
de lyckats så väl kan jag inte riktigt
förstå. Söker man få ett bättre förhållande
från polisiär synpunkt är det
klart att man måste tänka på möjligheterna
att rekrytera. Därvidlag tror
jag att herr Bergman och jag vet ungefär
lika bra att just rekryteringsmöjligheterna
bedöms mycket positivt just
nu med avseende på Stockholm. Det
är ingen spekulation i den betydelse
som herr Bergman en gång i tiden
använt, när han talade om spekulationsbyggande
som någonting förnedrande,
utan en spekulation i den meningen
att det är ett försök att planera
så, att det polisiära läget skall kunna
förbättras.

Fru HEURLIN (h):

Herr talman! Sedan poliskåren förstatligats
åligger det staten att anställa
erforderligt antal polismän för polisverksamhetens
effektiva utövning. Vårt
land är en rättsstat med hög kultur och
stora materiella tillgångar. För att kunna
tillförsäkra varje laglydig medborgare
rättsligt skydd till person och
egendom, måste givetvis poliskårens
storlek anpassas till storleken av den
brottsliga verksamheten. Kan det påvisas
att antalet polismän är för litet
för att de skall kunna fullgöra de polisiära
uppgifter som åligger dem, bör
detta missförhållande omedelbart avhjälpas.
Redan ett litet underskott av
behövlig personal är till men för den
laglydige medborgarens skydd och säkerhet.
Det råder väl inget tvivel om
att som en nödvändig del av ett rättssamhälle
ingår en polismakt av sådan
kvalitet och kvantitet, som svarar mot
medborgarnas krav på rättssäkerhet. På
många andra områden kan man förvisso
ställa under debatt, hur mycket

man skall kunna skära ned begärda anslag.
När det gäller rättssäkerheten borde
varje diskussion om nedskärning vara
otänkbar. Hurudant är då läget på
detta område i dag?

Brottsligheten ökar starkt. Vi hade
här i Stockholm år 1954 53 310 anmälningar,
varav 38 319 avsåg strafflagsbrott.
Varje utredningsman hade då 185
ärenden, och uppklarningsprocenten
var 34,48. År 1964 hade vi 88 993 anmälningar,
varav 69 916 strafflagsbrott. Vi
hade då 230 ärenden per man, och uppklarningsprocenten
var 28,75.

Tidigare har vi haft en kår, där snart
sagt varje polisman utan tanke på tid
och krafter satsade allt för att nå ett
utredningsresultat, men nu har vi fått
en kår som under trycket av den
omänskliga arbetsbördan håller på att
förlora stinget. Detta är en allvarlig
historia. Som åklagare sedan femton år
med nära samarbete med polisen vet
jag vad jag talar om.

Ordningspolisen, som har en synnerligen
viktig övervakande uppgift, tvingas
konstatera att många trafikförseelser
— inte minst fortkörning och nonchalans
vid övergångsställena — fortfar
tämligen obehindrat, bara därför att
det inte finns tillräckligt mycket polis
för en effektiv övervakning.

Tunnelbanan frekventeras dagligen av
cirka 1 miljon trafikanter. Där har vi
under dagtid ingen ordningspolis. På
kvällen mellan klockan 18 och 02 har vi
sammanlagt 16 ordningspolismän i
tjänst i hela Stockholm.

Bristen på ordningspolis resulterar i
ständiga oroligheter och överfall, ofta
våldsbrott av allvarlig karaktär. Jag
vill här bara anföra ett exempel. En
äldre man sitter på en bänk i en av
våra större parker. Klockan är 11 på
förmiddagen. Det är mycket folk i parken,
både barn och vuxna. Plötsligt blir
mannen helt enkelt nedslagen och frånstulen
sin plånbok. Gärningsmannen
försvinner. Ingen polis finns på platsen.

Ordningspolisens civilpatruller är

Onsdagen den !) mars 1900

Nr 10

helt otillräckliga. Det säger sig självt
att (ten förebyggande verksamheten är
av utomordentlig vikt. Medvetandet om
att polisen kan dyka upp när som helst
måste naturligtvis inverka i hög grad
brottshämmande.

Kvarterspolisen är också helt otillräcklig.
Det synes som om man inte har
haft klart för sig vilken nyckelposition
kvarterspolisen kan inta i rent brottsförebyggande
syfte. En erfaren, kunnig
och rutinerad polisman som har ansvaret
för sitt kvarter — ett kvarter kan
vara ett större eller mindre område beroende
på traktens svårighetsgrad —
kan genom sin blotta förekomst inverka
brottsförebyggande. Inte minst kontakten
mellan honom och de unga i området,
där de unga genom att lära känna
honom också lär sig uppskatta honom
och därmed också kåren, kan ha
en starkt preventiv verkan.

Vet kammarens ärade ledamöter att
övertidsersättningen till polisen bara
här i Stockholm 1964 uppgick till
7 700 000 kronor? För 1965 kommer
den enligt gjord bedömning att vara
ännu högre. Numera måste också polisen
i viss utsträckning tvångskommenderas
till denna övertidstjänstgöring.

Enligt arbetsskyddslagen får antalet
övertidstimmar per år inte överstiga
200. Men polisen, för vilken kår denna
lag inte gäller, har här i Stockholm för
närvarande i rätt stor utsträckning 50
övertidstimmar per man och månad,
och det finns de som har upp till 80
timmars övertidstjänstgöring i månaden.
Är det då så underligt, om en och
annan polisman inte helt kan behålla
självbehärskningen i en tillspetsad situation
ute på sta’n?

Sådan som jag nu skisserat situationen
är den inte bara här i Stockholm
och i våra andra storstäder utan i viss
utsträckning också i mindre städer och
tätorter landet runt, allt medan brottsligheten
stiger och sprider sig till allt
mindre orter i hela vårt land.

Att snabbt kunna reda ut ett begånget

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

brott — värdet av det behöver inte betonas.

Att förhindra brott — det är inte
bara att hjälpa den som står i begrepp
att begå ett brott. Det är också att hjälpa
hans närmaste; när det gäller en
ung människa, hans föräldrar, hans kanske
helt skötsamma syskon, andra släktingar,
lians kamrater som tar intryck
av honom. När det gäller äldre blir det
ofta hustru och barn som får sitta emellan
om brott inte kan förhindras. Sannerligen
en dålig familjepolitik!

Det är inte fråga om att åstadkomma
en polisstat, utan det gäller bara att
tillgodose medborgarnas rättmätiga krav
på skydd. En del måste skyddas mot
andra, en del måste hindras från att
följa sina negativa impulser.

Frågan är nu om vi skall göra vad
som är nödvändigt för att hejda en
mycket oroande brottsutveckling eller
om vi skall göra som kaptenen i Frödings
kända dikt:

»Havet välte, stormen ven,

Vågorna rullade asklikt grå.

’En man är vräkt överbord kapten!’
Jaså.

''Ännu kan ni rädda hans liv, kapten.’
Havet välte stormen ven.

''Ännu kan en lina den arme nå.’

Jaså.

Vågorna rullade asklikt grå.

’Nu sjönk han, nu syns han ej mer,
kapten!’

Jaså.

Havet välte, stormen ven.»

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
under punkten 21.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:
Herr talman! Efter denna lyriska utsvävning
skall jag bara försöka föra in
några kalla siffror i bedömningen, då
ju sådant ändå är det avgörande för våra
beslut. Jag skall inte ge mig in på
bostadsfrågan, även om fröken Ljungberg
försökte locka mig till det — jag
kanske brukar tala mer om den saken
än om de frågor vi nu diskuterar.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Det är ju så, fru Heurlin, att vi i dag
har vakanser i Stockholm. Det finns
inte folk som vill bli poliser i Stockholm
i den omfattning som vi önskar.
Vi har inrättat tjänster, och det finns
inte folk som söker dem. Vi har försökt
förbättra rekryteringen, men det
har ändå inte hjälpt i den utsträckning
som vi önskar. Vi har vakanser på 57
tjänster, och vi räknar med att det tredje
kvartalet kommer att bil 128, fjärde
kvartalet 123 och första kvartalet nästa
år 100. Om de 103 tjänster i Stockholm,
som Kungl. Maj:t och utskottsmajoriteten
har stannat för, skall kunna fyllas,
måste det bli 125—130 aspiranter
till polishögskolan i Stockholm. Hittills
har man aldrig lyckats nå upp till ett
så högt tal.

Då är alltså även detta en spekulation,
fröken Ljungberg, som Kungl. Maj:t i
all anständighet har försökt sig på liksom
utskottsmajoriteten, när man satsar
på att öka polispersonalen med 103
tjänster här i Stockholm. Att gå utöver
detta är väl litet onödigt.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Med anledning av motioner
om viss förstärkning av polispersonalen,
som jag förra året väckte
tillsammans med ledamöter ur olika
partier på kamrarnas stockholmsbänkar,
skrev statsutskottet: Utskottet

»delar oron beträffande brottslighetsutvecklingen
och ordningshållningen i
storstadsområdena. Trots att det vid
genomförandet av polisens omorganisation
förutsatts, att den lokala polisorganisationens
ökade effektivitet skulle
åstadkommas utan ökning av arbetskraftsramen,
motiverar förhållandena
en ökning av polisorganisationen i dessa
områden. Utskottet förutsätter, att de
särpräglade förhållandena för Stockholm
och andra storstadsområden även
framgent kommer att beaktas.»

Förra årets riksdag nöjde sig med detta
— ur min synpunkt principiellt mycket
viktiga — medgivande och beslöt

om en personalförstärkning enligt
Kungl. Maj :ts förslag men biföll inte
våra motioner om viss ytterligare förstärkning.
Utskottets sålunda positiva
skrivning med anledning av motionerna
var en framgång ur motionärernas
synpunkt — en skrivning som jag nämligen
tolkade som ett slags inbjudan
till Kungl. Maj:t att framlägga förslag
till årets riksdag om fortsatt ökning av
polispersonalen. Så bär tydligen också
Kungl. Maj:t uppfattat saken. Frågan
är dock om regeringens förslag i år
är sådant, att en reell ökning av personalen
verkligen kommer till stånd.

Men som sagt: förra årets utskottsskrivning
var positiv och pekar på en
allmän synpunkt på krimånalitetsbekämpande
— som jag till att börja med
vill understryka — den har berörts här
tidigare i debatten. Man kan väl på
detta område föra samma resonemang
som inom hälso- och sjukvården: det är
bättre med profylax än med terapi.
Polisen har två uppgifter —- den preventiva
uppgiften och den brottsbeivrande.
Många sakkunniga menar, att en
av de allra viktigaste åtgärderna för att
i dagens läge bättre komma till rätta
med brottsligheten är att satsa på polisen.
Att det finns en välrustad polis,
i stånd att snabbt avslöja lagöverträdare
— helst i full utsträckning — och
att brott kan förebyggas är enligt dessa
bedömares uppfattning rent av viktigare
än att de olika åtgärder, som vidtages
genom domstolar och genom
kriminalvårdens organ, genomföres med
lagenlig perfektion. Vi vet ju hur svårt
det egentligen är att återföra redan
kriminaliserade element till social anpassning.

Det ligger säkerligen stor och djup
insikt och mycket förnuft i detta resonemang,
och det leder då till att man bör
öka ansträngningarna att förstärka polisen.
Faktum är emellertid att i varje
fall i storstadsområdena polisens preventiva
verksamhet är ringa, beroende
på personalbrist. »Det är allmänheten

Onsdagen den !) mars 19(»(>

Nr 10

•I!)

som är polis — vi hinner för övrigt
inte ens klara den av allmänheten anmälda
brottsligheten», säger polispersonal
av olika grader som jag talat med.
Vi vet ju också — fru Heurlin berörde
saken — hur låg uppklaringsprocenten
vid brottslighet är i t. ex. Stockholm.

Redan en måttlig ökning av upptäcktsrisken
och uppklaringsprocenten,
genom att polisen själv och inte endast
allmänheten kunde avslöja brottslighet
eller helst kom över på att i ökad mån
kunna ägna sig åt den potentiella
brottsligheten, skulle säkerligen ge oss
en långt gynnsammare brottsstatistik i
detta land.

I stort sett kan ett liknande resonemang
föras då det gäller polisens medverkan
i trafiksäkerhetsarbetet och i
trafikövervakningen över huvud taget.
De starkt otillfredsställande förhållandena
även på trafikområdet — som fröken
Ljungberg var inne på — är alltför
väl kända för att från min sida erfordra
någon närmare utläggning.

Åt samma håll — nämligen i riktning
mot att behov av en ökad personalupprustning
föreligger — pekar den
omfattande och permanenta övertidstjänstgöringen.
Jag ber att få hänvisa
till vad reservanter och motionärer tidigare
i debatten uttalat i frågan.

I en motion vid årets riksdag har jag
och några andra riksdagsledamöter föreslagit
att polispersonalen skulle omedelbart
ökas i Stockholm med åtminstone
20 man utöver vad Kungl. Maj :t
föreslagit för att en tillräckligt utbyggd
tunnelbanepolis skulle kunna organiseras.

Men därtill, herr talman, har vi föreslagit
att rikspolisstyrelsen skulle få
i uppdrag att till nästa år framlägga en
plan för polisens personal- och materielupprustning
i full utsträckning.
Denna upprustning skulle läggas ut
på en treårsperiod. I augusti förra året
tillkännagav landets polischefer i sina
petita ett sammanlagt omedelbart behov
av 2 100 nya polistjänster. Redan rekry -

I,okala polisorganisationen: Avlöningar

teringssvårigheterna gör givetvis eu sadan
omedelbar personalupprustning till
en omöjlighet, och inte ens rikspolisstyrelsens
upprustningsförslag för detta
år på 832 man torde vara möjligt att
snabht realisera, om motsvarande antal
nya tjänster skulle inrättas.

Rekryteringsförhållandena för polisen
är ytterligt labila och under vissa
perioder direkt besvärliga. Vid andra
tillfällen kan de vara något bättre. .lag
är för min del inte övertygad om att
rekryteringsläget för närvarande är avgjort
gynnsamt i Stockholm. Jag har
erfarenhet av dessa frågor från min
verksamhet som ledamot av både rättsoch
polisdirektionen och rekryteringsrådet
i Stockholm under många år före
polisväsendets förstatligande. Den debatt
som nu förs om rekrvteringsproblemen
för polisen har jag tidigare många
gånger varit med om i dessa båda
instanser.

Det var rekryteringssvårigheterna som
föranledde oss alt i motionerna 1:112
och II: 154 begränsa vårt förslag till
ytterligare personalförstärkning utöver
Kungl. Maj :ts proposition till 20 man.
Därtill hemställde vi att en upprustningsplan
för tre år skulle utarbetas.

Det är inte, såsom statsutskottet synes
ha bedömt saken, fråga om en långtidsplanering,
utan det gäller en realistisk
genomgång från alla synpunkter av
upprustningsfrågan och dess lösning på
relativt kort sikt, varvid man självfallet
skulle gå in på det ytterst viktiga
spörsmålet hur rekryteringssvårigheterna
genom olika åtgärder skulle
kunna bemästras och hur t. ex. behovet
av lokaler och av olika slags utrustning
vid en större personalupprustning än
den som Kungl. Maj :t föreslagit skulle
kunna täckas. Det är ju en vanlig metodik
vid större personalupprustningar,
såsom t. ex. beträffande taxeringspersonalen
eller personal till skvddskonsulentorganisationen,
att man lägger ut
upprustningen i etapper under ganska
kort tid, t. ex. tre år.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Med den kännedom jag har om rekryteringsproblemen
kan jag inte annat
än hysa en viss tvekan om möjligheterna
att under så kort tid som ett budgetår
rekrytera polispersonal i den omfattning
reservanterna tänker sig. Det
är inte så enkelt som att bara öka intagningen
på polisskolorna. Jag skulle
inte bli överraskad om det nästa år
visade sig att det till stor del endast
blivit en formell förstärkning av personalen,
inte en reell sådan. Jag är därför,
herr talman, benägen att yrka bifall
till yrkandet i motionerna I: 112 och
11:154 om en upprustningsplan bl. a.
innefattande realistiska förslag till bättre
rekryteringsförutsättningar, men jag
avstår från detta, eftersom jag inte
bar stöd av några reservanter i utskottet
för detta yrkande. Jag kommer emellertid
att rösta för yrkandet av reservanterna
i statsutskottet under denna
punkt, vilket bl. a. innebär bifall till vårt
förslag om personalförstärkning.

Jag vill gärna, herr talman, än en
gång starkt betona, att jag anser en
mycket väsentlig personalupprustning
av polisen utöver Kungl. Maj :ts förslag
erforderlig i rättssäkerhetens intresse
och från andra synpunkter, men jag är
tyvärr inte lika optimistisk som reservanterna
är då det gäller de konkreta
möjligheterna att rekrytera nyinrättade
polistjänster.

I detta anförande instämde herrar
Rimmerfors och Nihlfors (båda fp).

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (b):

Herr talman! Brottslighetens utveckling,
som otvivelaktigt är oroande, bar
föranlett departementschefen att i statsverkspropositionen
för budgetåret 1966/
67 föreslå vissa förstärkningar av
polisväsendet, dels genom en upprustning
av den tekniska utrustningen, dels
genom vissa förstärkningar av personalen.

Den förstärkning av polisväsendet
som föreslås i propositionen anser jag
och min inedmotionär inte vara till -

fredsställande när det gäller Stockholm.
Vi har därför motionerat om vissa ökningar
av anslaget till polisväsendet.
Vårt motionskrav går ut på att 45
nya polismanstjänster utöver dem som
departementschefen föreslagit inrättas
i Stockholm, ökningen av framför allt
våldsbrotten bevisar med all önskvärd
tydlighet att det föreligger ett stort behov
av polisförstärkningar.

Tid efter annan uppkommer också i
Stockholm, särskilt i de centrala delarna
av staden, tendenser till kravaller
och andra oroligheter. Det bar visat sig
att polisiära insatser på ett tidigt stadium
kunnat kväva orosförhållandena i
deras linda, men detta förutsätter givetvis
tillgång till polispersonal. Hittills
bar bevakningen många gånger måst ske
genom att personalen tillgripit en omfattande
övertidstjänstgöring.

För huvudstaden är tunnelbanenätet
en viktig livsnerv. Det är ett fundamentalt
krav att medborgarna — i detta
fall stockholmarna — lugnt och tryggt
skall kunna färdas på tunnelbanan och
utan risker passera genom tunnelbanestationerna.
Vid flera av de centrala
stationerna har ett rätt omfattande butiksnät
vuxit upp i tunnelbaneplanet,
och därför har de på ett lielt annat sätt
än tidigare blivit samlingsplatser för
en stor grupp som inte är resenärer eller
kunder i butikerna. Där finns mycket
stora risker för ofredande, och en
allmän otrevnad kan uppstå. För att en
effektiv övervakning på dessa platser
skall kunna upprätthållas krävs bevakningspersonal.
Mot den bakgrund som
jag här skisserat kan jag inte förstå hur
utskottet kunnat ta på sitt ansvar att
godkänna den kraftiga nedprutning —
hälften av den av rikspolisstyrelsen begärda
förstärkningen av T-banepolisen
— som departementschefen gjort.

Vi motionärer har i vår motion påpekat
vikten av att nya stadsdelar omedelbart
får tillräckligt med polispersonal.
När nu en ny polisstation planeras
i en stockholmsförort anser vi det nöd -

Onsdagen den 9 mars 19G0

Nr 10

Öl

vändigt att stationen får de 50 tjänster
som polisstyrelsen föreslagit. Departementschefen
har också i detta fall reducerat
antalet kraftigt, vilket utskottsmajoriteten
ansluter sig till. Om denna
siffra skulle godtagas, skulle följden
säkert bli den att hälften av personalstyrkan
skulle åtgå till inomhusbefäl,
vakter, stationsbefäl ocli utredningsmän,
medan — med tanke på skiftesgången
— endast ett par man i taget
skulle ha utomhustjänstgöring. Tidvis
skulle med säkerhet ingen personal alls
tjänstgöra utomhus. Vi motionärer hävdar
med bestämdhet att stationen behöver
den begärda styrkan av 50 tjänster
för att få normal effekt.

Erfarenheten av den nya organisationen
med kvarterspolis har varit
mycket gynnsam. Från brottsförebyggande
synpunkt har man nått goda resultat.
Vi har ansett det vara angeläget
att inrätta ytterligare 10 kvarterspolisbefattningar.
Detta har rikspolisstyrelsen
föreslagit, men dess önskemål har
inte ens upptagits i statsverkspropositionen.

De 45 tjänster som vi för Stockholms
vidkommande alltså har föreslagit utöver
vad som föreslås i statsverkspropositionen
skulle med andra ord fördela
sig på så sätt att 20 polismän
skulle tjänstgöra vid tunnelbanan, 15
vid den nya polisstationen i Skärholmen
och 10 skulle placeras som kvarterspoliser.

Med tanke på den rådande situationen
är det anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten
velat vara med om den
mycket kraftiga prutning av rikspolisstyrelsens
förslag om 832 tjänster till
300 enligt departementschefens förslag.
Rikspolisstyrelsen är väl den institution
som verkligen vet vilka minimikrav
som föreligger. Det oaktat prutar
man ned styrelsens förslag med över
500 tjänster på ett område som ur samhällets
synpunkt hör till de allra viktigaste.
Vi har ju i andra sammanhang
här i riksdagen varit med om att anslå

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

mycket stora belopp till olika ändamål,
som många av oss varit klara motståndare
till. Till sådana ändamål kan man
på en gång anslå tjugofemtals miljoner.
Vi hade kunnat använda dessa belopp
till angelägnare uppgifter — exempelvis
en förstärkning av polismakten.

När man i det ombonade Kanslihuset
har upprättat ifrågavarande förslag har
man tydligen haft en enda riktpunkt,
nämligen det statsfinansiella läget. Detta
har ju herr Bergman också bekräftat.
Men att pruta på anslaget till en för
vårt samhälle så väsentlig sak som polisväsendet
är nog inte den riktiga vägen
att gå. Om vi inte i tid anslår medel
till förebyggande åtgärder får vi nog
betala den räkningen på annat sätt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Axel Andersson
m. fl. vid punkten 21 i utskottets
utlåtande.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Drygt ett år har nu
gått sedan polisväsendet förstatligades.
Det är därför helt naturligt att riksdagen
visar ett stort intresse för polisfrågorna,
när den finansiella sidan av
saken skall behandlas. Men när vi diskuterar
dessa frågor får vi inte glömma
bort det faktum att det som sagt endast
är ett år som gått sedan staten övertog
polisväsendet. Oerhört mycket har under
detta enda år uträttats i fråga om
upprustning av polisorganisationen. När
fru Heurlin citerade skalden som talar
om att »Havet välte, stormen ven» m. m.
så valde hon rätt citat i så måtto att
det iir skrivet i imperfektum. Fru Heurlin
måste nämligen ha åsyftat tillståndet
före förstatligandet. Vissa siffror
som hon använde tydde också på det.
Det är orimligt att begära att gångna
års alla försummelser skulle kunna
gottgöras på ett enda år — eller på ett
par år, om vi räknar med nästa budgetårs
medelsanvisning.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Visst är vi ense om att en väsentlig
förstärkning av polisens resurser är
nödvändig för att möjliggöra en intensifiering
av den polisiära övervakningen
och ett effektivare utredningsarbete.
Vi är lika eniga om att det behövs
tillräckligt många åklagare, tillräckligt
många domare, tillräckligt många fångvårdare
och tillräckligt många som arbetar
i frivården. Men samtidigt måste
på alla dessa områden, där anspråk
ställs på samhälleliga resurser och insatser,
hänsyn tagas till vad som finns
tillgängligt och till rådande larbetskraftsläge.
Det är mot den bakgrunden
som man får se statsverkspropositionens
förslag om personalförstärkningar inom
polisväsendet.

Men vi kan inte komma till rätta med
situationen enbart genom personalförstärkningar.
Kraftiga rationaliseringsåtgärder
måste vidtagas. Ett intensivt arbete
på det området pågår inom rikspolisstyrelsen,
inom trafikmålskommittén
o. s. v. Tekniska hjälpmedel måste
komma till användning i större utsträckning.
I propositionen har föreslagits
— och riksdagen har redan beslutat —
en förstärkning av rikspolisstyrelsen
med omkring 50 tjänster. Det är en
kraftig förstärkning. Vidare har föreslagits
anskaffande av en datamaskin
och en fortsatt materiell upprustning.
Detta får ses som ett uttryck för regeringens
strävanden att åstadkomma bättre
förhållanden så fort det är möjligt.

Vid bedömningen av personalläget
måste rekryteringskårernas storlek tas
med i bilden. Genom ett beslut av regeringen
i februari i år har rikspolisstyrelsen
fått bemyndigande att ta in 900
extra polismän i rekryteringskår under
detta budgetår. Om rekrytering kan ske
i den utsträckningen kommer vi vid utgången
av nästa budgetår inom hela
landet att ha 400—450 polismän färdigutbildade
utöver det antal som behövs
för att fylla vakanta tjänster och nya
tjänster. Redan nu är personalläget i
vissa rekryteringskårer mycket gott.

För landet i dess helhet finns det ett
överskott på 200 färdigutbildade polismän,
men i Stockholm och Göteborg
föreligger en brist på ett 80-tal polismän
i vartdera distriktet.

f rådande situation med brist på personal
i storstadsområdena kan givetvis
en förflyttning dit av personal från områden
med överskott ifrågasättas. Men
för att en tillfällig förflyttning från
överskottsområdena i landsorten till
Stockholms-regionen — och eventuellt
också till Göteborg — skall få avsedd
verkan bör tjänstgöringens längd inte
vara alltför kort. Minst ett halvt års
tjänstgöring är önskvärd med hänsyn
till att det krävs en viss tid för anpassning
till de speciella tjänstgöringsförhållandena
i storstadsregionerna. Det
torde vara svårt att förmå något större
antal polismän att frivilligt åta sig eu
sådan förflyttning. Att beordra polismän
att tillfälligt tjänstgöra i storstadsområdena
bör inte komma i fråga annat än
i undantagsfall, och att förflytta personal
för stadigvarande tjänstgöring kan
inte få komma i fråga. 1 stället får vi
försöka häva bristen på personal i storstadsområdena
genom att fortsätta
rekryteringsarbetet med den inriktning
det nu har.

I februari i år antogs 70 extra polismän
i Stockholm och Göteborg. För
återstoden av detta budgetår har Stockholm
och Göteborg fått möjlighet att
anta sammanlagt 250 extra polismän.
Om en sådan antagning kan genomföras,
kommer bristen på personal att
vara hävd vid utgången av budgetåret
1966/67. Någon nämnvärd reserv för
omedelbart tillsättande av nya tjänster
den 1 juli 1967 kommer dock inte att
finnas. För att så långt som möjligt
klara den erforderliga rekryteringen i
Stockholm och Göteborg kommer rikspolisstyrelsen
att från övriga rekryteringsmyndigheter
infordra ansökningshandlingar
från sökande, som inte kunnat
få anställning av vederbörande
rekryteringsmyndighet, och höra med

Onsdagen den 9 mars 19(i(i

Nr 10

dem om de i stället vill ta anställning
i Stockholm eller Göteborg.

Om man jämför med de utökningar
av polispersonal som skett i Stockholm
under de senaste åren, finner man att
regeringsförslaget, vilket också utskottet
framhållit, är mycket gott. För närvarande
uppgår antalet tjänster, som
inte kan upprätthållas av färdigutbildad
personal, till cirka 80. Tar man
hänsyn till beräknad avgång och
till de tjänster som föreslagits av regeringen
och även till det beräknade tillskottet
av färdigutbildad personal under
budgetåret, behöver 130 extra polismän
antas i Stockholm under april och
maj i år, för att samtliga tjänster i slutet
av budgetåret 1966/67 skall uppehållas
av färdigutbildad personal. Den i
statsverkspropositionen föreslagna och
av utskottet tillstyrkta förstärkningen av
polispersonalen i Stockholm kan därför
inte sägas vara för snävt tilltagen,
om man vill göra en realistisk bedömning
av vad som är möjligt att genomföra
under det kommande budgetåret.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Det var synd att inrikesministern,
som väl har ett förflutet i
detta sammanhang, så hastigt skrämdes
bort av justitieministern. Han visade
sig och försvann strax igen. Justitieministern
avsåg emellertid, förstår jag,
inte inrikesministerns tidigare ansvar i
detta sammanhang, utan han syftade säkert
på det tidigare kommunala ansvaret,
då han talade om gamla försummelser.
Men det sker ju, herr statsråd, växelvis
en rad förändringar i vårt samhälle :somt
förstatligas, annat kommunaliseras. Vart
bär det hän om vi skall sitta och klanka
på de gamla huvudmännen för deras
försummelser i stället för att lämna
därhän vad som varit — brister har nog
funnits på ömse håll — och bota vad
som måste botas?

Beträffande den statsfinansiella avvägningen
vill jag säga, att det i detta
läge, för vilket regeringen måste ta en

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

stor del av ansvaret, väl är mer angeläget
än någonsin att råda bot på sådana
elementära brister i samhället som
dem vi nu har på detta område och
vilka medför att förtroendet för rätten
och för samhällets förmåga alt upprätthålla
lag och ordning faktiskt håller på
att rubbas och att människor känner
en ökad otrygghet i sin tillvaro i våra
samhällen. Jag tror att detta är en alltför
ofta omvittnad företeelse för att
den skall kunna förnekas. Jag menar,
herr statsråd, att det är elementära ting
i rättssamhället som vi behandlar när
vi ställer krav på detta område.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag vill gärna även jag
konstatera att det verkligen under det
år som gått efter polisväsendets förstatligande
skett en tnycket betydelsefull
och väsentlig upprustning. Det gäller
kanske inte så mycket personalfrågorna
som framför allt den tekniska utrustningen.
Upprustningen i stort har
varit mycket betydelsefull.

Även jag fäste mig vid vad justitieministern
sade om gångna års försummelser.
Jag är inte alldeles säker på att
justitieministern använder uttrycket
med avseende på landet i stort; jag fick
också intrycket att det kanske inte var
ett helt övervägt uttalande. Jag vill i alla
fall, herr talman, göra en stilla men
rätt bestämd invändning när det gäller
just Stockholm. Det skedde under ungefär
en tioårsperiod före förstatligandet
en mycket kraftig personalförstärkning
och en väsentlig upprustning av
de tekniska resurserna också i Stockholm.
Jag kan nämna som exempel upprustningen
av bilar. Under den tiden
anordnades också en hel rad nya och
välutrustade polisstationer i Stockholm.
Därför tycker jag att påpekandet om
att försummelser härvidlag skulle ha
skett kanske är något oberättigat. Gång
på gång har det i samband med diskussioner
om polisens förstatligande framkommit
att försummelser skulle ha be -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar

gåtts. Jag tycker inte att detta är rättvist,
i varje fall inte vad gäller Stockholm.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Jag är helt överens
med fröken Ljungberg om att vi inte
skall sitta och klanka på att den ene
eller andre huvudmannen skött det ena
eller det andra försumligt. Varför jag
nämnde detta beror enbart på att jag
tycker att de! är orimligt att begära att
allting skall kunna vara tiptop redan
efter ett år.

Jag skulle emellertid inte ha tagit till
orda, om inte herr Wiklund på nytt
hade yttrat sig i frågan. Mitt förra uttalande
var kanske inte så helt oövervägt.
Herr Wiklund däremot skulle inte
ha talat om bilar.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Beträffande justitieministerns
senaste uttalande måste jag säga
att jag mycket väl vet att polispersonalen
har klagat på bilbeståndet under
den kommunala eran i polisverksamheten.
Men just av den anledningen skedde
under senare år en mycket väsentlig
upprustning av även bilbeståndet i
Stockholm. Detta vågar jag bestämt göra
gällande. Tyvärr har jag inte några siffror
till hands för att visa detta, men
jag har mängder av uttalanden från polismän,
som erkänner att det verkligen
skett en radikal förändring till det bättre
även under den kommunala tiden.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Ljungberg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
21 :o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Axel Andersson
m. fl.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 22—48

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 49

Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (punkt F 1, s. 95—
98) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att ändra personalförteckningen
för kriminalvårdsstyrelsen i
enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för
kriminalvårdsstyrelsen, att tillämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1966/67,
dels ock till Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar
för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 5 445 000 kr.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr

Onsdagen den 9 mars 1906

Nr 10

Lundström m. fl. (I: 177) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:228), hade — såvitt nu var
i fråga — hemställts att riksdagen måtte
besluta att för hudgetåret 1960/67 anvisa
till Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar
förslagsvis 5 549 000 kr., innebärande en
ökning med 104 000 kr. jämfört med departementschefens
förslag för förstärkning
av socialbyråns psykologsektion
med en arbetspsykolog i Ae 25, en sociolog
i Ae 25 samt medel för särskilda
utredningar.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 177 och II: 228, såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för kriminalvårdsstyrelsen
i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för kriminalvårdsstyrelsen
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1966/67;

c) till Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1966/67 anvisa ett
förslagsanslag av 5 445 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Edström, Dahlén och
Ståhl, fröken Elmén samt herr Mundebo,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 177 och II: 228, såvitt
nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för kriminalvårdsstyrelsen
i enlighet med vad reservanterna
föreslagit;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för kriminalvårdsstyrelsen
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1966/67;

c) till Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1966/67 anvisa ett
förslagsanslag av 5 549 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Kriminalvårdsstyrelsen: Avlöningar

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! I en reservation till
punkt 49 av herr Axel Andersson in. fl.
föreslås att avlöningsanslaget till kriminalvårdsstyrelsen
sätts cirka 100 000
kronor högre än vad som förordats av
utskottsmajoriteten och Kungl. Maj:t.
Den höjningen skulle möjliggöra en utökning
hos styrelsen med psykologiskt
skolad personal, nämligen en arbetspsykolog
och en sociolog samt medel
för särskilda utredningar.

Som framhålles i reservationen är det
synnerligen angeläget att frågor rörande
behandlingsarbetets metodik och rationella
uppläggning blir föremål för ett
utökat forskningsarbete. Kriminalvårdsstyrelsen
har både i år och förra året
framfört sådana förslag men inte vunnit
gehör. De knappa, nästan obefintliga
psykoterapeutiska resurserna inom kriminalvården
utgör ett allvarligt problem
och försvårar ett effektivt vårdarbete.

Vi satsar nu ungefär 153 miljoner kronor
på kriminalvården och har en medelbeläggning
av ungefär 5 000 på kriminalvårdens
anstalter. Det är då mycket
anmärkningsvärt att vi satsar så
litet när det gäller att undersöka vårdmetoder
och vårdresultat och att få fram
en effektivare behandlingsmetodik.

De förslag som reservanterna för fram
är av begränsad natur, men det skulle
dock innebära en fördubbling av kriminalvårdsstyrelsens
psykologsektion.
Vi bör ha råd att göra en sådan utvidgning.
Jag tror att det skulle vara väl använda
pengar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
av herr Axel Andersson
m. fl.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! På detta område har vi
inte möjlighet att vara lika generösa
som vi kunnat vara på det tidigare avsnitt
som vi diskuterat beträffande rikspolisen.
Bedömningen av möjligheterna
därtill är inte socialdemokraterna en -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

samma om. Detta är en reservation som
är gjord av folkpartisterna i utskottet.
Därmed är inte sagt att herr Mundebos
synpunkter skulle förringas i värde på
grund av att det är få som står bakom
reservationen.

Jag tror också mycket på att ökad
aktivitet på det område där dessa tjänster
skall verka kommer att betyda mycket
för framtiden, och den bedömningen
har, såvitt jag kan förstå, även departementschefen.
Det finns nu ett par
tjänster inrättade. Det finns särskilda
anslag för att kunna utföra sådana utredningar
inom kriminalvårdsstyrelsen.
Det är alltså härvidlag bara fråga om
en bedömning: Skall vi satsa så eller så
mycket på detta område?

Detta års budgetläge har gjort att vi
är rätt många som tycker att man får
nöja sig med den nivå som departementschefen
föreslagit, och det är detta
som varit motivet för oss när jag nu
alltså yrkar bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Mundebo begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
49 :o) i utskottets utlåtande nr 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
4) av herr Axel Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,

verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Mundebo begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst ornröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 156 ja och 52 nej, varjämte 4 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 50

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 51

Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

Kungl. Maj :t hade (punkt F 3, s. 99—
113) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att ändra personalförteckningen
för fångvårdsanstalterna
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat
för fångvårdsanstalterna, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1966/
67, dels ock till Fångvårdsanstalterna:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 88 140 000 kr.

I de under punkten 49 angivna likalydande
motionerna 1:177 och 11:228
hade — såvitt nu var i fråga —■ hemställts
att riksdagen måtte besluta att för
budgetåret 1966/67 anvisa till Fångvårdsanstalterna:
Avlöningar förslagsvis
88 570 000 kr., innebärande en ökning
jämfört med departementschefens förslag
med 430 000 kr. för inrättande av
11 tjänster som assistent i Ae 17 för frivårdsarbete
samt 7 tjänster som kurator
i Ae 17 och ytterligare 2 tjänster som
kanslibiträde i Ae 7 vid de psykiatriska
avdelningarna inom kriminalvården.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 177 och II: 228, såvitt nu var i fråga,

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för fångvårdsanstalterna
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1900/07;

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar
för budgetåret 1900/07 anvisa ett
förslagsanslag av 88 140 000 kr.

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för fångvårdsanstalterna
i enlighet med vad reservanterna
föreslagit;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1900/07;

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar
för budgetåret 1900/07 anvisa ett
förslagsanslag av 88 570 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Även om reservationen
vid punkten 51 är av utomordentligt
stor betydelse skall mitt uttalande i frågan
ändå bli kort.

Fångvårdsstyrelsen har till tio anstalter
begärt elva assistenttjänster. Meningen
är att dessa assistenter skall
förbereda de intagna för frivården.
Detta är en utomordentligt viktig fråga.
Hur ofta ser vi inte insändare i pressen
om samhällets ansvarslöshet och
underlåtenhet att bereda och utrusta
den intagne, när han lämnar anstalten
för att gå ut i samhället.

Det gäller ju att bereda denne arbete,

Fång vårdsanstalter na: Avlöningar

bostad och sociala kontakter så att han
inte glider in i sin gamla miljö. Många
frågar om inte skyddskonsulenterna
skall göra det. Jo, enligt det förslag som
eftervårdsutredningen framlade för några
år sedan var det meningen att skyddskonsulenterna
skulle kunna ta sig an
denna uppgift. De skulle när en fånge
togs in på en anstalt från anstalten förbereda
frivården. Men det har inte kunnat
bli sä, därför att skyddskonsulenterna
har varit så överhopade med arbete
att de inte har kunnat göra detta.

Därför har nu föreslagits att man
skulle på dessa anstalter anställa särskild
personal som alltså skulle förbereda
den intagne för samhällslivet och
naturligtvis ha kontakter med den
skyddskonsulent som i fortsättningen
skall ha övervakningen över den straffade.
Kungl. Maj:t har emellertid inte
velat gå med på detta förslag. I stället
föreslår kriminalvårdsstyrelsen assistenter
knutna till anstalterna för detta
arbete.

Vi anser dock att detta förberedelsearbete
under anstaltsvistelsen för frivården
är så viktigt att vi har motionerat
i frågan och här också i reservationen
begärt 11 tjänster som assistenter
vid dessa anstalter.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Denna fråga får ju, såsom
sägs i utskottsutlåtandet, ses i sammanhang
med övervakningsorganisationen.
Den har såsom redovisas på ifrågavarande
punkter förändrats. Man bör
först avvakta erfarenheterna av dessa
förändringar för att se vad som kan
behöva göras i detta avseende i framtiden.
Jag finner ingen anledning att
utöver vad som är angivet i motiveringen
för utskottets hemställan anföra något
ytterligare.

Jag ber kort och gott att få yrka bifall
till statsutskottets hemställan.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier in. m.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag kan inte inse att
skyddskonsulentorganisationen och arbetsuppgifterna
inom denna har förändrats
därhän, att skyddskonsulenterna
skall ta upp detta arbete inne på anstalterna.

Därför vidhåller jag, herr talman, mitt
yrkande om bifall till reservationen.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Jag har inte påstått vad
fröken Elmén säger att jag har yttrat.
Jag säger att denna fråga sammanhänger
med hela frivården, och därför
får den ses i samband med den
övervakningsorganisation som finas och
som nyligen blivit omlagd och fördubblad.
Senare, inte nu, kan det eventuellt
finnas anledning att bygga på den ytterligare.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 5);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
51 :o) i utskottets utlåtande nr 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
5) av herr Axel Andersson
m. fl.

Fröken Elmén begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 157 ja och 51 nej, varjämte 4
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 52 och 53

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 54

Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning
av inventarier m. m.

Kungl. Maj :t hade (punkt F 6, s. 116—
118) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna
: Engångsanskaffning

av inventarier m. m. för budgetåret
1966/67 anvisa ett reservationsanslag av
6 000 000 kr.

I de under punkten 49 angivna likalydande
motionerna 1:177 och 11:228
hade —■ såvitt nu var i fråga — hemställts
att riksdagen måtte besluta att för
budgetåret 1966/67 anvisa till Fångvårdsanstalterna
: Engångsanskaffning

av inventarier m. m. 6 070 000 kr., innebärande
en ökning jämfört med departementschefens
förslag med 70 000 kr.
för anskaffande av en svagströmsanläggning
vid norrtäljeanstalten.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 177 och II: 228, såvitt nu
var i fråga, till Fångvårdsanstalterna:
Engångsanskaffning av inventarierm. m.
för budgetåret 1966/67 anvisa ett reservationsanslag
av 6 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Edström, Dahlén och
Ståhl, fröken Elmén samt herr Mundebo,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

Fånj;vård.sanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m.

till motionerna 1: 177 och II: 228, såvitt
no var i fråga, till Fångvårdsanstalterna:
Engångsanskaffning av inventarier
in. in. för budgetåret 1900/07 anvisa ett
reservationsanslag av 0 070 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Rymningssiikerheten vid
kriminalvårdens anstalter är icke tillfredsställande.
Vi har under senare år
haft flera uppmärksammade rymningsfall.
Kriminalvårdsstyrelsen har för att
förbättra säkerheten bl. a. begärt 70 000
kronor till en svagströmsanläggning vid
Norrtälje-anstalten. Detta är, såsom
framhålles i den vid punkten 54 fogade
reservationen av herr Axel Andersson
m. fl., en väl motiverad begäran,
och pengarna kan bli av stor betydelse
just för Norrtälje-anstalten.

Jag tror att detta är en från flera
synpunkter väsentlig fråga. Täta rymningar
verkar störande för behandlingsarbetet
inom anstalten och minskar
allmänhetens tilltro till kriminalvården.
I samband med rymningarna uppkommer
också ofta en omfattande skadegörelse,
och det är inte osannolikt att
kostnaderna kan komma att uppgå till
mer än 70 000 kronor, om ingenting
görs för att förbättra rymningssäkerheten
vid Norrtälje-anstalten.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Axel
Andersson in. fl.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Reservanterna måste
väl här ha råkat ut för någon missuppfattning
av frågan, och sådant kan ju
hända — jag råkade visst förra året
säga i så pass fina familjer som i folkpartiet.
Detta har ju inte med rymning
att göra, utan det är fråga om säkerhetsfunktioner
inom anstalten för att
personalen skall kunna skaffa hjälp vid
överfall. Rymning sker ytterst sällan i
sådana situationer, de görs oftast i vak -

ternas frånvaro. Förslaget innebär därför
eu ökad säkerhet för personalen,
inte någon ökad säkerhet mot rymning.

Men det spelar mindre roll, det behövs
ändå en förbättring och en förstärkning
av säkerhetssystemet vid
Norrtälje-anstalten. Men man kan vänta
med den saken litet grand. Vi har bedömt
det så att detta inte är det allra
viktigaste som bör göras under kommande
budgetår.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Låt mig bara helt kort
säga att rymningar ofta sker i samband
med överfall på personalen. Det
lilla anslag det här gäller kan därför
öka personalens säkerhet och samtidigt
minska rymningsfrekvensen. Dessutom
— och det är synnerligen viktigt — kan
anslaget verka förbättrande när det
gäller behandlingsarbetet inom anstalten.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Det är inte så, herr
Mundebo, att rymningarna i allmänhet
sker i närvaro av personal. Jag upprepar
det: de sker i personalens frånvaro
i de flesta fall.

Men därmed är inte sagt att inte detta
anslag kan vara angeläget ändå. Här
har väl skett ett tekniskt missöde, och
det är ingenting att göra märkvärdigheter
av. Jag tror inte vi skall fördjupa
oss i den frågan, men så ligger den till.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 6)
av herr Axel Andersson m. fl.; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 55—58

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Punkten 59

Skyddskonsulentorganisationen: Avlö ningar Kungl.

Maj:t hade (punkt F 11, s. 122
—125) föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen förordad
avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1966/67, dels ock till
Skyddskonsulentorganisationen: Avlö ningar

för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 6 190 000 kr.

I de under punkten 49 angivna likalydande
motionerna 1:177 och 11:228
hade — såvitt nu var i fråga — hemställts
att riksdagen måtte besluta att för
budgetåret 1966/67 anvisa till Skyddskonsulentorganisationen:
Avlöningar

förslagsvis 6 753 000 kr., innebärande en
ökning jämfört med departementschefens
förslag med 563 000 kr. för inrättande
av 11 tjänster som biträdande
skyddskonsulent i Ae 19 samt 24 tjänster
som skyddsassistent i Ae 17.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 177 och II: 228, såvitt nu var i fråga,

a) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1966/67;

b) till Skyddskonsulentorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1966/67
anvisa ett förslagsanslag av 6 190 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Edström, Dahlén. Johan
Olsson och Ståhl, fröken Elmén
samt herrar Nilsson i Tvärålund, Mundebo
och Sjönell, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:177
och II: 228, såvitt nu var i fråga,

a) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1966/67;

b) till Skyddskonsulentorganisatio -

nen: Avlöningar för budgetåret 1966/67
anvisa ett förslagsanslag av 6 753 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

ELMÉN (fp):

Herr talman! När vi här under åren
har diskuterat frågan om kriminalvården,
har väl alla varit överens om
alt vi i så stor utsträckning som möjligt
skall ha en kriminalvård i frihet.
Det har ju visat sig att den vården har
mycket bättre effekt och att man med
den når bättre resultat än med intagning
på anstalt. Nu får visserligen anstalterna
ta emot det svåraste klientelet,
men vi har ändå flera gånger uttalat
härifrån att vi så mycket som
möjligt skall försöka gå över till en
behandling i frihet. Den behandlingen
är bättre rent humanitärt och har som
sagt bättre effekt. Samtidigt är en sådan
övergång av stort värde för samhället,
eftersom frivården är mycket billigare
än vården vid anstalt.

I januari 1965 trädde den nya brottsbalken
i kraft, och även i den har
man utgått ifrån att frivården skall få
ett större klientel. Den skall tillföras
nya grupper, t. ex. internerade och
andra klienter av svårare art. De klienterna
skall man nu försöka ta hand
om i frivården. Det har gjort att denna
vård har fått en orimligt stor arbetsbörda.
På vissa håll, t. ex. i Stockholms
norra förorter, har det antal klienter
som skyddskonsulenterna fått hand om
stigit till det dubbla, i vissa fall ännu
mer. Och det är just skyddskonsulenterna
som är ryggraden i hela frivårdsorganisationen.
Det är de som bär upp
den verksamheten.

Kriminalvårdsstyrelsen har begärt
ett ganska stort antal skvddskonsulenter
ytterligare, nämligen 35 konsulentoch
assistenttjänster, men departementschefen
har bara förordat en ökning
med fem assistenttjänster plus 270 000
kronor för avlöning av extra arbetskraft.
Vad departementschefen föreslagit
har också blivit utskottets förslag,

Onsdagen den 9 mars 19C6

Nr 10

(il

Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar

medan reservanterna ltar gått på kriminalvårdsstyrelsens
förslag.

Jag förstår inte talet om att avvakta
den nya brottsbalkens verkningar.
Jag vet inte om man här skall avvakta
att hela skyddskonsulentorganisationen
spricker, ty det är ju det som är risken
med den överbelastning som skyddskonsulenterna
har fått.

Herr talman! Jag ber att få yrka
bifall till reservationen, som begär denna
ökning av skyddskonsulentorganisationen
för att den över huvud taget
skall kunna fungera på ett riktigt sätt.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt
som fröken Elmén säger, att frivården
är ett av de viktigaste inslagen i den
omvärdering av kriminalvården som
har skett och sker i vårt land. Vi är
väl alla glada över denna utveckling.
Det har hänt stora saker på området,
t. ex. en fördubbling av de fasta tjänsterna
inom frivården. Erfarenheterna
därav är ännu inte slutredovisade så
att man kan dra några slutsatser. Frivården
har tillförts nya uppgifter.
Övervakningsnämndens sätt att arbeta
håller på att ta form -—- man har inte
låst det. Man håller på att diskutera
sig fram till hur en rad saker slutligen
skall utformas.

Med hänsyn till den kraftiga ökning
som här skett och mot bakgrund av
budgetläget finns det enligt vårt sätt
att se ingen anledning att öka anslaget
utöver vad departementschefen har föreslagit.
Man inrättar nu en del ytterligare
tjänster och ställer medel till
förfogande för personalen där detta är
nödvändigt.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag tycker att man har
klart bevis för att skyddskonsulenterna
liar alldeles för stor arbetsbörda. Vis -

serligen blir det här eu liten ökning,
men jag tror inte att den är tillräcklig.
Det är beklagligt om domstolarna skall
behöva döma till anstalt i stället för
frivård, som i alla avseenden har visat
sig vara så mycket bättre. Varje
dom till anstalt som fälls i onödan är
ett misslyckande.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannncn gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 7);
och fann herr talmannncn den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
59 :o) i utskottets utlåtande nr 2, röstar

Ja j

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
7) av herr Axel Andersson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannnen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Elmén begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 133 ja och 75 nej, varjämte 3
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten C>0

Utskottets hemställan bifölls.

62 Nr 10 Onsdagen den 9 mars 1966

Statistiska centralbyrån: Avlöningar till personal för verksamheten i allmänhet
Punkten 61 Punkterna 1—8

Ersättningar till övervakare Vad utskottet hemställt bifölls.

Sedan punkten föredragits anförde

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Ett spörsmål, som hör
samman med den fråga som behandlas
under punkten 61, har tagits upp i en
motion som jag skrivit på. Vi har hemställt
om förslag senast till 1967 års
vårriksdag om väsentlig höjning av arvodena
till frivilliga övervakare i enlighet
med de synpunkter som framförts
i motionen. Utskottet avstyrker motionen.
Men i Dagens Nyheter för i dag
får man veta att en utredning är tillsatt
för att undersöka frågan just enligt
de linjer vi aktualiserat i motionen.
Det heter: »Utredningen bör

----undersöka i vad mån de lösningar
som man stannar för i fråga
om övervakning inom kriminalvården
kan tillämpas även inom barna- och
ungdomsvården samt inom nykterhetsvården,
framhåller justitieministern.»

Jag ber, herr talman, att få uttrycka
min stora tillfredsställelse över att denna
utredning kommer till stånd.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 62—71

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 72

Lades till handlingarna.

§ 6

Utgifterna inom finansdepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
7, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1966/67 inom finansdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkten 9

Statistiska centralbyrån: Avlöningar till
personal för verksamheten i allmänhet

Sedan punkten föredragits anförde

Fru SJÖVALL (s):

Herr talman! De parlamentariska styrelseledamöterna
i Sällskapet riksdagsmän
och forskare har — som en följdmotion
från föregående år —• begärt
att statistiska centralbyrån skall erhålla
anslag för att kunna permanenta statistiken
över forskningsverksamheten
inom industrien. Motionens yrkande
sammanfaller med verkets petitaäskanden.
Finansministern och statsutskottet
har icke tillstyrkt detta, utan industriforskningsstatistiken
skall klaras inom
den totala ramen för all statistikverksamhet
inom statistiska centralbyrån.

Jag har, herr talman, inget yrkande,
men jag vill erinra kammaren om vad
statsministern sade i den forskningspolitiska
debatten så sent som den 8
december 1965. Han yttrade bl. a.: »Det
är fullkomligt riktigt att vi har en bristfällig
forskningsstatistik, men därvidlag
är initiativ tagna. Statistiska centralbyrån
är i färd med att ge oss säkrare
grundval för vårt handlande. Jag
skulle tro att redan under hösten 1966
kommer fakta att presenteras för allmänheten
och statsmakterna, som är
av en helt annan kaliber och hållfasthet
än vad vi nu kan ge.»

Redan den industriforskningsstatistik
liksom den övriga forskningsstatistik,
som vi har, är bristfällig och verkets
möjligheter att fortsätta det påbörjade
arbetet kommer med tilldelade medel
att bli lidande.

Min fråga, herr talman, är närmast
följande: Vad menade statsministern

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

Anskaffning av datamaskin till datamaskincentralen

den 8 december 1965 med sin hänvisning
till tagna initiativ, när årets proposition
realiter betyder försämrade
resurser för industriforskningsstatistiken?
Utomlands förstår man dennas
värde bl. a. för bedömningen av exportindustrien.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 10—17

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten IS

Anskaffning av datamaskin till datamaskincentralen Kungl.

Maj:t hade (bilaga 9, punkt
B 14, s. 37—40) föreslagit riksdagen att
till Anskaffning av datamaskin till datamaskincentralen
för budgetåret 1966/67
anvisa ett reservationsanslag av
11 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Lundström
m. fl. (I: 476) och den andra inom andra
kammaren av herr Ohlin m. fl.
(11:586), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte med avslag på
Kungl. Maj :ts begäran om ett anslag av
11 000 000 kr. för anskaffning av datamaskin
till datamaskincentralen besluta
att ifrågavarande maskin tills vidare
liksom innevarande budgetår skulle förhyras
med option på köp och i anledning
härav till en ny anslagspost, förslagsvis
betecknad Förhyrning av datamaskin
för datamaskincentralen, för
budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag
av 2 500 000 kr.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 476 och II: 586, till Anskaffning
av datamaskin till datamaskincentralen
för budgetåret 1966/67 an -

visa ett reservationsanslag av 11 000 000
kr.

Reservation hade avgivits av herr
Axel Andersson, fröken Andersson, herrar
Harry Carlsson, Edström, Åkerlund,
Sundin, Johan Olsson och Bohman, fröken
Elmén samt herrar Björkman, Kelander,
Nilsson i Tvärålund, Mundebo
och Sjönell, vilka ansett att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till
motionerna 1:476 och 11:586, till Förhyrning
av datamaskin för datamaskincentralen
för budgetåret 1966/67 anvisa
ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NELANDER (fp):

Herr talman! Frågan om köp eller
förhyrning av datamaskin till datamaskincentralen
främst för statistiska centralbyråns
behov, är föremål för olika
bedömningar. I fjol ansåg både regering
och riksdag, att maskinen skulle
förhyras med optionsrätt till köp, eftersom
statskontoret påbörjat en utredning
av frågan. Nu har Kungl. Maj:t
kommit fram till den uppfattningen, att
en förhyrning kommer att bli dyrare
och har därför föreslagit omedelbart
köp. Det uttalas att den sammanlagda
kostnaden enligt inköpsalternativet blir
5 miljoner kronor lägre än enligt hyresalternativet
och ännu lägre om maskinen
utnyttjas i mer än ett skift.

Det skall emellertid observeras, att
dessa beräkningar torde vila på en
svag grund. Man utgår från en ekonomisk
livslängd för maskinen på sju år.
Redan detta är med tanke på den snabba
tekniska utvecklingen på datamaskinområdet
en mycket optimistisk uppskattning.
Forskningen på detta område
pågår i mycket uppdriven takt. Det har
på några få år blivit möjligt att minska
ner storleken på datamaskinanläggningarna
och ändå förbättra kvaliteten och
kapaciteten hos dessa.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1906

Anskaffning av datamaskin till datamaskincentralen

Denna utveckling, som har sin främsta
drivkraft i de krav vilka ställs inom
försvars- och rymdprogrammen,
fortskrider med accelererad hastighet,
något som gör att redan installerade
datamaskinanläggningar snabbt blir föråldrade.
Det är därför möjligt att den
datamaskin, som för närvarande förhyres,
kommer att bli omodern innan de
kalkylerade sju åren gått till ända.

Jag skulle tro att marknaden ganska
snart kommer att förses med serietillverkade
datamaskiner, som är mindre
och mer lätthanterliga än de nuvarande
och samtidigt prisbilligare. Det kan
därför vara motiverat att dröja något
innan beslutet om köp verkställes. I
varje fall bör det utredningsarbete, som
nu pågår beträffande den aktuella maskinen,
slutföras innan beslut fattas.

Statskontoret anser för sin del, att
ett alternativ, som innebär att vissa maskindelar
hyrs och andra köpes, möjligen
kan ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
än ett köp av hela anläggningen.
Statskontorets yttrande tyder
på att man är osäker beträffande vilket
alternativ som är bäst. Det kan enligt
statskontorets uppfattning finnas andra
och bättre lösningar än det föreslagna
inköpet. Redan detta är ett starkt argument
mot att medel nu anvisas för
inköp av ifrågavarande datamaskin.

I detta läge vill vi reservanter sålunda
tillstyrka förhyrning med option
för köp, varigenom en utgiftsminskning
om 8,5 miljoner kronor åstadkommes.

Den snabba utvecklingen på det tekniska
området gör det tänkbart —- såsom
jag påpekat — att priserna på datamaskiner
kan komma att sjunka
ganska väsentligt under de närmaste
åren. Vi är också allmänt ense om att
söka hålla tillbaka utgifterna i årets
budget, framför allt sådana som påverkar
betalningsbalansen.

Det anförda har föranlett oss reservanter
att godtaga motionärernas förslag
om förhyrning av ifrågavarande

datamaskiner. Jag ber därför att få yrka
bifall till reservation nr 1 av herr
Axel Andersson in. fl.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Såsom herr Nelander
sade har utskottet delat sig i bedömningen
av denna fråga. I propositionsförslaget
förordas inköp av datamaskinen,
vilket enligt myndigheternas beräkningar
skulle bli 5 miljoner kronor
billigare än alternativet att hyra.

Herr Nelander har nu hävdat att utredningen
vilar på en svag grund. Huruvida
han har underlag för detta värdeomdöme
om utredningen eller ej kan
jag inte yttra mig om. Jag har i handlingarna
inte funnit någonting som pekar
på att det finns fog för en så bestämd
karakteristik av den utredning
som förelegat. Fakta i målet är att man
har konstaterat att det i dagens läge
blir 5 miljoner kronor billigare att köpa
direkt än att förhyra datamaskinen.

Reservanterna bygger hela sitt omdöme
på ett uttalande i motionen, som
förefaller åtminstone mig vara ganska
lösligt. De anför nämligen att motionärerna
»har understrukit att den snabba
utvecklingen på det tekniska området
kan tänkas leda till att priset på datamaskinanläggningar
kommer att gå
ned väsentligt under de närmaste åren,
varför förhyrning med option på köp
bör ske».

Reservanterna grundar alltså hela sitt
yrkande på att det kan tänkas att det
kan bli billigare, om man inte köper
nu. Detta anser jag inte vara ett tillräckligt
underlag för att gå emot det i
propositionen framlagda förslaget, vilket
tillstyrks av utskottet. Jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannnen den förra
propositionen vara med övervägande ja

Onsdagen (len 9 mars 1960

Nr 10

besvarad. Herr Nelander begiirde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
18:o) i utskottets utlåtande nr 7, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Axel Andersson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionens
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannnen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nelander begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 108 ja och 100 nej, varjämte 1
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Ordet lämnades på begäran till

Fröken LJUNGBERG (h), som yttrade: Herr

talman! Jag ber att få anmäla att
jag röstat fel.

Vidare lämnades ordet på begäran till

Herr andre vice talmannen CASSEL
(b), som yttrade:

Herr talman! Även jag ber att få anmäla
att jag röstat fel.

Punkterna 19—54

Vad utskottet hemställt bifölls.

3 — Andra kammarens protokoll 1966.

Punkten 56

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna,
m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt D 2, s. 83—
87) föreslagit riksdagen att till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, in.
in., för budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag
av 1 110 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundberg och Strandberg (1:56)
och den andra inom andra kammaren
av herrar Nordgren och Nordstrandh
(II: 91), i vilka motioner hemställts att
riksdagen måtte besluta, med ändring
av förordningen den 3 juni 1965 nr
268, en avtrappning av beloppen enligt
den s. k. garantiregeln för landstingen
så att dessa skulle utgå med 80 % för
år 1967, 60 % för år 1968, 40 % för år
1969 och 20 % för år 1970 för att därefter
upphöra;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Thorsten Larsson och Wikberg
(1:191) och den andra inom andra
kammaren av herr Josef son i Arrie
m. fl. (11:248);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Georg Pettersson och Ahlsten
(1:284) och den andra inom andra
kammaren av herr Gustafsson i Stenkyrka
m. fl. (II: 350);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundberg (I: 474) och den andra
inom andra kammaren av herr Lothigius
m. fl. (II: 580).

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, m. m.,
för budgetåret 1966/67 anvisa ett förslagsanslag
av 1 110 000 000 kr.;

2. att motionerna I: 56 och II: 91 icke
måtte av riksdagen bifallas;

3. att motionerna 1:191 och 11:248
icke måtte av riksdagen bifallas;

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna,

4. att motionerna 1:284 och 11:350
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

5. att motionerna 1:474 och 11:580
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Åkerlund, Bohman
och Björkman, vilka ansett att utskottet
under 2. bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 56 och II: 91, besluta om
sådan ändring av förordningen den 3
juni 1965 (nr 268) om skatteutjämningsbidrag
att beloppen enligt den s. k. garantiregeln
för landstingen fastställdes
att utgå med 80 r/c för år 1967, 60 % för
år 1968, 40 % för år 1969 och 20 % för
år 1970 för att därefter upphöra.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

BJÖRKMAN (h):

Herr talman! När riksdagen förra året
fattade beslut om en genomgripande reform
av statens skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, hade vi en ganska ingående
debatt om den fråga som nu
är aktuell. Det finns därför ingen anledning
att nu föra någon längre debatt,
men jag vill ändå erinra om ett par saker.

Den reform som riksdagen förra året
beslutade innebar att statsbidrag skall
utgå till kommuner vid bristande skattekraft
och vid hög utdebitering enligt
vissa i förordningen angivna, ganska
invecklade regler. För landstingens del
gäller emellertid en speciell garantiregel,
vars innebörd är att tillskottet av
skatterunderlag icke skall understiga
summan av de tillskjutna skatteunderlag
som 1965 utgick till landstingskommunerna
enligt 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer.

Detta innebär enligt vår uppfattning
ett avsteg från principen i skatteutjämningssystemet.
Vid stigande skatteunderlag
kommer nämligen landstingen
att erhålla belopp som överstiger vad

m. m.

de tidigare erhöll. Man skall också hålla
i minnet att de utanför landstingen stående
storstäderna icke omfattas av garantiregeln,
oaktat de har utgifter för
exempelvis hälso- och sjukvård av samma
slag som landstingen.

Vi inom högerpartiet föreslog redan
förra året att denna garanti successivt
skulle avvecklas så, att bidragsbeloppen
minskades med en femtedel årligen
under fem år. Ett ytterligare skäl
för denna avveckling är att statens utgifter
för skatteutjämningsbidragen till
kommunerna uppgår till mycket stora
belopp. I år är de upptagna till
1 110 000 000 kronor.

Utskottets majoritet har i år liksom
förra året avstyrkt vårt förslag. Vi anser
emellertid att skälen för återhållsamhet
med statens utgifter är minst lika
starka nu som förra året.

Med detta korta anförande ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till reservation
2 av fröken Andersson m. fl.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet i
anledning av motionerna 1:284 och
II: 350, i vilka föreslagits en sådan
översyn av indelningen i skattekraftsområden,
att Gotlands läns landsting
kan erhålla tillägg av skatteunderlag
beräknat efter samma procenttal som
gäller i skattekraftsområde 2 eller för
närvarande 110 procent av medelskattekraften
i landet. Bakom motionerna
står samtliga gotländska riksdagsmän.

Den direkta motiveringen till motionerna
är vad som anförs i årets statsverksproposition,
bilaga 7, socialdepartementet:
»Fonden för låneunderstöd.
Lån till Gotlands läns landsting för utbyggande
av lasarettet i Visby.» Dessa
lån baserar sig på ett riksdagsbeslut år
1957 om beviljande av ränte- och amorteringsfria
lån till utbyggnad av Visby
lasarett.

Hittills har utgått 7 225 000 kronor.
Nu föreslås emellertid i statsverkspropositionen,
att låntagarna fr. o. m. år

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1906

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. m.

1907 skall amortera och betala ränta
på dessa lån.

Lånen har betytt mycket för Gotland.
En god sjukvård tillhör ju de primära
trygghetsbehoven för alla medborgare.
Det återbetalningskrav, som nu föreslås,
har oroat de gotländska riksdagsmännen,
vilka samtliga i egenskap av landstingsmän
känner till under vilka betingelser
det gotländska landstinget har att
arbeta. Enbart återbetalningskravet
medför en ökning av utgifterna för
landstinget med cirka 800 000 kronor.
Dessutom tornar det upp sig andra ekonomiska
uppgifter. Vi har att i fortsättningen
färdigställa lasarettet. Bara den
uppgiften tar alltjämt flera år, eftersom
arbetet med sjukvården måste pågå jämsides
med ombyggnaderna. Den fortsatta
utbyggnaden kommer att helt bekostas
av landstinget.

Vidare har vi framför oss utbyggnaden
av vården av långtidssjuka. För
närvarande finns det på Gotland 194
platser för långtidssjuka, medan behovet
är cirka 400 platser. Vi måste alltså
bygga ut på det området. Vi har också
framför oss frågan om övertagande av
mentalsjukvården och därmed av S:t
Olofs sjukhus i Visby, en institution som
i storlek och omfattning i det närmaste
motsvarar lasarettet, som hittills varit
landstingets största uppgift. Härtill kommer
investerings- och driftkostnader,
vilkas omfattning vi kanske ännu inte
har någon absolut uppfattning om.

Landstingets ekonomiska underlag är
svagt. Gotland har det lägsta antalet
skattekronor i landet eller 46,54 skattekronor
per invånare, vilket motsvarar
68 procent av medelskattekraften för
riket, som för närvarande är 68,63
skattekronor per invånare. Detta medför
givetvis att landstinget ständigt har
att lösa svåra avvägningsproblem. Å
ena sidan ställs vårt landsting liksom
andra inför medborgarnas krav pa likvärdig
service. Å andra sidan vill vi
på Gotland givetvis inte driva upp utdebiteringen
till en sådan höjd, att skat -

ten verkar avskräckande; vi vill helst få
fler människor på Gotland än vi nu har.

Landstinget har måst operera försiktigt.
Man har inte kunnat göra några
avsättningar till investeringar, utan man
har i största utsträckning måst anlita
lånefinansiering. Inför löneförhandlingarna
har landstinget måst företa en medveten
underbalansering av sin budget;
givetvis i förhoppning om ökade intäkter
genom den slutliga skatten.

I skatteutjämningskommitténs betänkande
1964 anfördes att just skatteunderlaget
bör tillmätas största vikt vid
inplacering i skattekraftsområden. Skatteunderlaget
ansågs erbjuda den mest
praktiska och användbara normen. I
enlighet därmed borde Gotland tillhöra
inte det lägsta utan det högsta skattekraftsområdet
i landet. Motionärerna
yrkar emellertid inte härpå, utan vi har
hemställt att Gotland skulle få tillhöra
skattekraftsområde nr 2. Utskottet skriver
nu i sitt utlåtande: »Utskottet har
erfarit att Gotlands läns landsting i skrivelse
till Kungl. Maj :t i februari 1966,
alltså efter det motionerna avlåtits, gjort
framställning i samma syfte som motionsyrkandet
avser. Då frågan sålunda
numera bragts under Kungl. Maj:ts
prövning synes de ifrågavarande motionerna
inte böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.»

Herr talman! Med anledning av vad
utskottet sålunda anfört har jag inte något
yrkande. Jag har bara velat skissera
bakgrunden till motionerna. Samtidigt
vill jag givetvis uttrycka gotlänningarnas
förhoppning om att landstingets
framställning till Kungl. Maj:t
skall bedömas välvilligt och om möjligt
bifallas.

Herr JOSEFSON i Arrie (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet i
anslutning till behandlingen av motion
248 i denna kammare, i vilken vi har
tagit upp frågan om skatteutjämningsbidrag
till de kyrkliga kommunerna och
begärt att grunderna härför skall vara

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1960

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m.

desamma som de som gäller för bidrag
till landskommuner, köpingar och städer,
dvs. att skatteutjämningsbidrag till
kommunerna skall utgå såväl vid brist
på skattekraft som vid hög utdebitering.
Enligt nu gällande grunder utgår bidraget
endast till kyrkliga kommuner med
hänsyn tagen till skattekraft.

Förra årets riksdag fattade beslut
om de nu gällande grunderna för skatteutjämningsbidrag
till kommuner, och
dessa bidrag ersatte då också tidigare
ersättningar till kyrkliga kommuner på
grund av de ortsavdragsreformer som
genomförts 1957 och 1961. Genom bortfallet
av dessa ersättningar och på
grund av att det i nu gällande bestämmelser
inte tas hänsyn till utdebiteringens
storlek har speciellt de mindre församlingarna
kommit i ett sämre läge.

Man får en underlig uppfattning om
detta skatteutjämningsbidrag när man
på många håll kan finna exempel på
hur i ett pastorat de största församlingarna
med betydligt lägre utdebitering
erhåller skatteutjämningsbidrag, medan
däremot de mindre församlingarna med
väsentligt högre utdebitering ingenting
får. Detta beror på att det i dessa små
församlingar funnits en något större
skattekraft. Men det är inte enbart skattekraften
per individ som är avgörande.
Också den sammanlagda skattekraften
har sin inverkan. De kyrkliga kommunernas
utgifter t. ex. för underhåll
och uppvärmning av kyrka, för kyrkväktarlön,
etc. är inte proportionella
mot invånarantalet, utan är snarare
att anse som fasta kostnader som är
ganska oberoende av hur många som
tillhör församlingen. Detta gör att vi
motionärer ansett det vara väl motiverat
att hänsyn tas också till den samlade
utdebiteringens storlek.

Utskottet har inte velat biträda det
krav vi framställt i motionen. Som skäl
härför har utskottet bl. a. anfört att
bidragssystemet skulle, med hänsyn
till det stora antalet kyrkliga kommuner,
i hög grad kompliceras.

En annan motivering till utskottets
avstyrkan är den möjlighet som finns
att bilda kyrkliga samfälligheter. Det
är alldeles riktigt som utskottet säger
att man kan bilda kyrkliga samfälligheter
och därigenom få bort ojämnheterna
i bidragsgivningen. Men, herr talman,
problemet med en kyrklig samfällighet
är att de enskilda församlingarna,
alldeles speciellt de små församlingarna,
därmed också avstår från beslutanderätten
över sina angelägenheter.
Det nuvarande instabila läget i fråga
om den kommunala indelningen gör
det också i många fall ytterst tveksamt,
om det i dag är att rekommendera att
bilda en kyrklig samfällighet, som kanske
redan om några år bryter då gällande
kommungränser.

Herr talman! Jag skall inte ställa något
yrkande. Jag har bara med vad jag
nu sagt velat belysa några av de problem
som är förknippade med de frågor vi
liar tagit upp i vår motion.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Vi hade förra året en
ganska ingående diskussion här i kammaren
om det nya skatteutjämningssystemet.
Jag delar därför herr Björkmans
uppfattning att det inte finns någon
anledning att i dag ta upp någon större
debatt; det hela får väl betraktas som
vissa efterdyningar till den diskussion
som då fördes.

I den motion, där man vill avveckla
det s. k. garantisystemet, återkommer
man till synpunkter som anfördes och
prövades vid föregående års riksdag.
Vid den prövningen var det en riktlinje
att det nya systemet i och för sig
inte skulle leda till försämringar för
vissa landsting, och därför genomfördes
den s. k. garantiregeln. Sedan dess har
det inte anförts några nya skäl som i
och för sig skulle motivera ett frångående
av föregående års riksdags beslut.

Att skatteutjämningsbeloppen stiger
kraftigt är riktigt, men det var vi väl

Onsdagen den !) mars 1900

Nr 10

(i!)

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. in.

också medvetna om då vi förra året
beslutade om detta system; systemet
innebär ju i sig självt alt man skall
försöka utjämna ojämnheterna så att
kommunerna kan hålla en något så
när likartad standard, även om den
inte blir helt lika för alla kommuner,
beroende på kommunernas olika skattekraft.

Då det gäller motionen från Gotland
har utskottet inte velat gå in på en
direkt realprövning. Såsom framgår av
utskottsutlåtandet har sedan motionen
väcktes en framställning gjorts till
Kungl. Maj :t, och vi anser att Kungl.
Maj:t först bör pröva frågan, innan vi
går in på en ytterligare realprövning
av densamma.

Beträffande frågan om bidrag till de
kyrkliga kommunerna kan sägas att
där inte föreligger några nya synpunkter.
Om man genomför en större sammanslagning
och utnyttjar de möjligheter
som finns, kanske man enbart på
den vägen kan åstadkomma lättnader
för en del av de församlingar som i
dag har ett mer än normalt skattetryck.

Herr talman! Med stöd av det anförda
hemställer jag om bifall till utskottets
förslag.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag kan hålla med herr
Lindholm om att vi inte behöver ha
någon längre debatt om denna punkt.
Men jag vill erinra om att finansminister
Sträng i sitt förslag förra året
gick betydligt längre än vad skatteutjämningskommittén
hade gjort. Finansministern
höjde nämligen procenttalet
för medelskattekraften i varje skattekraftsområde
ganska kraftigt. För skattekraftsområde
1 hade kommittén för
landstingen föreslagit 85 och finansminister
Sträng föreslog 95 procent, för
kommuner i skattekraftsområde 2 föreslogs
100 men finansministern gick på
110 procent. För skattekraftsområde 3
hade kommittén föreslagit 115 procent,
men finansminister Sträng gick upp till

125 procent. Skatteutjämningskommittén
hade inte heller föreslagit någon
garantiregel för landstingen.

Jag kanske får erinra herr Lindholm
om vad kommittén sade just beträffande
bidragen till landstingen: »Mot en
bidragsgivning till landstingen kan den
invändningen riktas att densamma —
bur den än utformas — får den från
skatteutjämningssynpunkt inte önskvärda
konsekvensen att även skattebetalarna
i kommuner med låg eller måttlig
utdebitering kommer att få del av skatteutjämningsbidraget.
Alla skattebetalarna
inom ett landstingsområde berörs
nämligen av den genom bidragsgivningen
åstadkomna lägre landstingsutdebiteringen.
»

Såväl kommittén som experterna var
tydligen skeptiska i fråga om dessa
bidrag, men med hänsyn till att landstingen
tidigare erhöll bidrag på grund
av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer
kunde man inte avveckla dessa
på en gång, utan man var tvungen att
tills vidare ha något bidragssystem.

Jag håller med herr Lindholm om att
denna fråga fått vissa efterdyningar.
Om jag inte räknat fel, innebär utgiftsökningen
200 miljoner kronor för det
kommande budgetåret jämfört med det
föregående. Det är ju en rätt kraftig
efterdyning.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Man kan naturligtvis
i likhet med herr Björkman åberopa
kommittébetänkandet, men herr Björkman
är väl inte okunnig om att enligt
gällande grundlag är Kungl. Maj:t skyldig
att skicka ut sådana betiinkanden
på remiss. Det ligger då i sakens natur
att man vid prövningen jämväl har
att beakta de synpunkter som remissmyndigheterna
anfört, och det är inte
alltid en kommitté får sina förslag
hundraprocentigt genomförda. Det förekommer
då och då att remissinstanser
har vägande synpunkter som beaktas
vid den slutliga utformningen.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg -

nader, m. m.

Herr Björkman talade om att finansministern
gick längre än kommittén.
Ja, det är riktigt, men det är också riktigt
att kammarens ärade ledamöter
gick längre än finansministern när beslutet
en gång fattades, och plussade
på i förhållande till finansministerns
förslag.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Det förhåller sig otvivelaktigt
så att jakten efter statens
pengar alltid är lika intensiv.

Jag åberopade vad skatteutjämningskommittén
sagt på den här punkten
endast för att erinra om att många
av de sakkunniga i kommittén delade
vår uppfattning. Och jag ville helt enkelt
ha detta som stöd eftersom vi i
bevillningsutskottet blivit ensamma om
reservationen.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av fröken Andersson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 174 ja och 30 nej, varjämte 8 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 3—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 56—66

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 67

Lades till handlingarna.

Mom. 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
55:o) mom. 2) i utskottets utlåtande nr
7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

§ 7

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning
av maskiner, inventarier och
byggnader, m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående avdrag vid beskattningen
för värdeminskning av maskiner, inventarier
och byggnader, m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:211
av herr Svanström samt II: 265 av herrar
Franzén i Träkumla och Gustafsson
i Stenkyrka;

Onsdagen den 9 mars 1900 Nr 10

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

2) de likalydande motionerna 1:501
av herr Bengtson m. fl. och 11:620 av
herr Hedlund in. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam utredning av frågan
om en sådan utformning av beskattningssystemet,
att detsamma kunde användas
i den aktiva lokaliseringspolitikens
syfte, samt

b) medge att investeringsfonderna inom
lokaliseringspolitiskt stödområde
finge användas i lokaliseringspolitiskt
syfte tills vidare enligt de grunder, som
gällde t. o. m. den 30 juni 1965;

3) de likalydande motionerna 1:523
av herr Johan Olsson in. fl. och II: 629
av herr Jonsson in. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
och förslag rörande sådan ändring
av avskrivningsreglerna för byggnad,
som inginge i rörelse eller jordbruk,
att en ökad avskrivning kunde
medges under byggnadens första tid;

4) de likalydande motionerna I: 529
av herrar Stefanson och Per Jacobsson
samt 11:617 av herr Gustafsson i Skellefteå
in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära förslag om införande av rätt till
avskrivning av industribyggnader med
35 procent under de fem första åren i
de stödområden som gällde för lokaliseringspolitiken
samt uppdraga åt Kungl.
Maj :t att föreslå bestämda geografiska
gränser för denna stödform; ävensom

5) de likalydande motionerna 1:536
av herr Sveningsson och II: 652 av herr
Thylén m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga i motionerna framlagt
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), innebärande sådan ändring
av gällande beskattningsregler att ett
schablonavdrag kunde erhållas för beräknad
framtida prisstegring på maskiner
och inventarier.

Utskottet hemställde,

A. beträffande avdrag för beräknad
framtida prisstegring på maskiner och
inventarier

att de likalydande motionerna I: 536
av herr Sveningsson och II: 652 av herr
Thylén in. fl. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

B. beträffande högre initialavskrivning
på byggnader i inkomstkällorna
jordbruksfastighet och rörelse

att de likalydande motionerna 1:523
av herr Johan Olsson m. fl. och II: 629
av herr Jonsson m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

C. beträffande utredning av frågan
om beskattning ssystemets användning
i lokaliseringspolitiskt syfte

att de likalydande motionerna I: 501
av herr Bengtson m. fl. och II: 620 av
herr Hedlund m. fl. i denna del icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; D.

beträffande investeringsfondernas
användning tills vidare i lokaliseringspolitiskt
syfte

att de likalydande motionerna 1:501
av herr Bengtson in. fl. och 11:620 av
herr Hedlund m. fl. i denna del icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; E.

beträffande högre initialavskrivning
på byggnader inom lokaliseringspolitiskt
stödområde

att de likalydande motionerna I: 529
av herrar Stefanson och Per Jacobsson
samt II: 617 av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; ävensom

F. beträffande särskilda beskattningsregler
för företagare på Gotland och
Öland

att de likalydande motionerna 1:211
av herr Svanström samt II: 265 av her -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

rar Franzén i Träkumla och Gustafsson
i Stenkyrka icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

A. beträffande avdrag för beräknad
framtida prisstegring på maskiner och
inventarier

1) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson
och Magnusson i Borås, vilka ansett,
att utskottet under punkten A. bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 536 av herr Sveningsson
och 11:652 av herr Thylén
m. fl. måtte antaga det vid motionerna
fogade förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik
Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Larsson i Umeå och Börjesson
i Falköping, vilka ansett, att utskottet
under punkten A. bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de
likalydande motionerna 1:536 av herr
Sveningsson och II: 652 av herr Thylén
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära fortsatt skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen
till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och inventarier; B.

beträffande högre initialavskrivning
på byggnader i inkomstkällorna
jordbruksfastighet och rörelse

3) av herrar Stefanson, Elofsson,
Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,
Ottosson, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg, Vigelsbo, Larsson i Umeå
och Börjesson i Falköping, vilka ansett,
att utskottet under punkten B. bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de likalydande
motionerna I: 523 av herr Johan
Olsson m. fl. och 11:629 av herr
Jonsson m. fl. måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t uttala, att avskrivningsreglerna
för byggnad, som inginge i rörelse
eller jordbruk, borde ändras så,
att en ökad avskrivning kunde medges
under byggnadens första tid;

C. beträffande utredning av frågan
om beskattningssystemets användning i
lokaliserings politiskt syfte

4) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik
Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Ivarsson i Umeå och Börjesson
i Falköping, vilka ansett, att utskottet
under punkten C. bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de
likalydande motionerna 1:501 av herr
Bengtson in. fl. och II: 620 av herr Hedlund
m. fl. i nu förevarande del måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om en skyndsam utredning i fråga om
möjligheterna att använda beskattningssystemet
i den aktiva lokaliseringspolitikens
syfte;

D. beträffande investeringsfondernas
användning tills vidare i lokaliseringspolitiskt
syfte

5) av herrar Elofsson, Vigelsbo och
Börjesson i Falköping, vilka ansett, att
utskottet under punkten D. bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:501 av herr
Bengtson in. fl. och II: 620 av herr Hedlund
m. fl. i nu förevarande del måtte
medgiva, att investeringsfonderna inom
lokaliseringspolitiskt stödområde finge
användas i lokaliseringspolitiskt syfte
tills vidare enligt de grunder, som gällde
t. o. in. den 30 juni 1965;

6) av herrar Stefanson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg och
Larsson i Umeå, utan angivet yrkande;

E. beträffande högre initialavskrivning
på byggnader inom lokaliseringspolitiskt
stödområde

7) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik
Filip Petersson, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Larsson i Umeå och Börjesson

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1900

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och ygg

nader, m. m.

i Falköping, vilka ansett, att utskottet
under punkten E. bort hemställa,

att riksdagen med anledning av de
likalydande motionerna I: 529 av herrar
Stefanson och Per Jacobsson samt II:
017 av herr Gustafsson i Skellefteå in. fl.
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
åtgärder för att en avskrivning av industribyggnader
med 35 procent under de
de första fem åren skulle medges i de
stödområden som gällde för lokaliseringspolitiken
samt uppdraga åt Kungl.
Maj :t att fastställa bestämda geografiska
gränser för denna stödform.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! I detta betänkande behandlas
eu hel del frågor som gäller
avskrivningar på maskiner, byggnader
in. m. Frågan om avskrivning för byggnader
ingående i jordbruk och rörelser
har många gånger tidigare diskuterats
här i kammaren. Den pågående utvecklingen
inom näringslivet innebär att
det undan för undan blir alltmer aktuellt
att avskrivningsreglerna för byggnader
inom berörda områden förändras
och förbättras. Användningssättet
för byggnader tillhörande industri och
jordbruk skiftar mycket snabbt. Genom
den forcerade strukturomvandling som
kännetecknar näringslivet inträffar ofta
stora värdeminskningar på mycket kort
tid. Den snabba anpassning som numera
fordras till en ny konkurrenssituation
och som också är önskvärd bromsas
genom de nuvarande avskrivningsreglerna.
Om valet i en viss situation
står mellan att bygga nytt eller reparera
gammalt, medför avskrivningsreglerna
att man hellre reparerar en gammal
byggnad än bygger nytt, även om detta
skulle vara företagsekonomiskt riktigare.

För att undvika de risker som här
nämnts bör ändring av avskrivningsreglerna
för byggnader i jordbruk och
3* — Andra kammarens protokoll 1966

rörelser övervägas, så att man narmar
sig det system som redan tillämpas i
Norge och som medger en ganska kraftig
initialavskrivning under byggnadens
första år. Upplysningsvis vill jag helt
kort nämna att i Norge medges avskrivningsrätt
under denna tid med upp till
12 procent på byggnader.

Med denna korta motivering ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till reservation
3.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande är fogade en hel rad
reservationer, och jag skall något beröra
en del av dem.

Under beteckningen A i utskottets utlåtande,
som behandlar avskrivningsreglerna
beträffande återanskaffningsvärdet
för inventarier, har reservanterna
delat sig på två linjer. I högerreservationen,
reservation nr 1, yrkas att
riksdagen skall anta det lagförslag som
framlagts i motionerna I: 536 och
II: 652. Från folkparti- och centerpartihåll
har vi inte velat gå så drastiskt
fram, utan har begärt en fortsatt skyndsam
utredning i ärendet.

Det är alldeles uppenbart att den
snabba prisstegringen på inventarier
och den nuvarande avskrivningstiden
för dem medför kapitalförluster. När
inventarierna är avskrivna till sitt inköpsvärde
får man, om man skall förnya
dem, vidkännas en högre kostnad.
Detta anser vi vara tillräcklig motivering
för ett påskyndande av den pågående
utredningen, så att denna fråga
kan lösas på ett mera vettigt sätt och vi
kan få en rättvisare beskattning.

Reservation nr 3 under moment B
gäller frågan om ökad avskrivning under
byggnadens första tid för byggnad
som ingår i rörelse eller jordbruk. Herr
Vigelsbo har vad beträffar den frågan
redogjort för våra isynpunkter, och jag
har inte mycket att tillägga utöver vad
han här sagt. Jag vill bara i detta sam .

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

manhang framhålla att det väl inte föreligger
någon större meningsskiljaktighet
mellan utskottsmajoriteten och reservanterna
i synsättet på denna fråga. Utskottets
majoritet säger också att utskottet
ansluter sig till syftet med motionerna
och uttalar att nuvarande avskrivningsmetod
inte återspeglar den
faktiska värdeminskningen. Utskottsmajoriteten
har alltså samma uppfattning
som reservanterna om att rådande förhållanden
inte är tillfredsställande. Men
utskottsmajoriteten anser att företagsskatteutredningen
i första hand bör pröva
frågan.

Ett välvilligt uttalande på denna
punkt hjälper emellertid inte så långt.
Vi reservanter anser att förhållandena
är så pass otillfredsställande, att en ändring
bör komma till stånd med det allra
snaraste, och när det i huvudsak föreligger
samstämmighet om att det härvidlag
gäller ett problem som bör lösas,
tycker jag att det är skäl i att man påskyndar
lösningen.

I reservationen 4 under moment C begärs
en skyndsam utredning i fråga om
möjligheterna att använda beskattningssystemet
i den aktiva lokaliseringspolitikens
syfte. Här kommer man in på en
sak som är högst aktuell. Det är ett
faktum att en lättnad i beskattningen
skulle stimulera en hel del företag att
etablera sig. Därför är det angeläget att
få till stånd en skyndsam utredning av
frågan.

Reservation 6 är en blank reservation
från folkpartiets sida som gäller investeringsfondernas
användande i lokaliseringspolitiskt
syfte. Vi har anfört en
blank reservation i denna fråga, därför
att vi har en mycket bestämd uppfattning
om att vad beträffar dessa fonder
bör man iaktta mycket stor försiktighet.
Syftet med investeringsfonderna är ju
att de skall användas vid nedåtgående
konjunkturer. Fonderna bör då inte
vara alltför mycket urholkade, om de
vid vikande konjunkturer skall kunna

göra den nytta som de är avsedda för.
Att använda dessa fonder innebär givetvis
en möjlighet att få till stånd en lägre
beskattning, men vi tycker det är lämpligare,
att man beviljar skattelättnader
på andra vägar och inte tömmer dessa
fonder, som vi helt säkert kommer att
ha stor användning för framdeles. Att
dessa fonder är obeskurna har vi närmast
betraktat som en försäkringsåtgärd,
som vårt näringsliv och landet i
övrigt är betjänt av vid vikande konjunkturer,
då man behöver ha möjlighet
att stimulera investeringarna.

I den reservation som har nr 7 begär
reservanterna att industribyggnader
skall kunna avskrivas med 35 procent
under de första fem åren inom de stödområden
som gäller för lokaliseringspolitiken.
Det skulle innebära en förhöjd
avskrivning på dessa byggnader
med i genomsnitt 7 procent per år. Nuvarande
rätten att avskriva är ju betydligt
lägre, från 2 upp till maximalt 4
procent.

Vi menar att man genom att införa
denna skattelättnad, som möjliggör en
snabbare avskrivning, skulle kunna stimulera
redan tidigare stabiliserade företag
att utvidga sin verksamhet. Det är
alldeles uppenbart att nystartade företag
många gånger inte kan utnyttja en
sådan förmån, men vi tänker kanske i
detta fall inte så mycket på dem, utan
främst på stora företag som är villiga
att etablera filialer. På detta sätt skulle
man få mycket stabila företag att intressera
sig för lokaliseringen, vilket
skulle hjälpa upp det hela betydligt. Vi
anser det vara av vikt, att det sker filialetablering
i områden med överskott av
arbetskraft, för att denna arbetskraft
skall kunna utnyttjas så mycket som
möjligt, och det är alldeles klart att
företagslokaliseringen skulle stimuleras
mycket genom den skattelättnad det
här gäller.

Till bilden hör också att de lokaliseringsmedel,
som står till förfogande,

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg

nader, m. in.

inte är av den storleksordningen att
man kan utgå ifrän att de räcker. Det
har ju skett en sådan anstormning efter
dessa medel, att under det första halvåret
nästan allt som anslagits för hela
budgetåret gick åt.

Med den förmån som vi föreslagit tror
vi att just filialbildningen skulle kunna
stimuleras så att man mycket snabbt,
med hjälp av övriga lokaliseringspolitiska
åtgärder, kunde förverkliga lokaliseringspolitikens
syften, dvs. utnyttja
den befintliga arbetskraften i full utsträckning.
Detta betyder inte enbart en
fördel för företagen, utan också en rent
nationalekonomisk fördel av så stora
mått, att det lilla skattebortfall som i
detta fall eventuellt kunde uppstå mycket
väl skulle uppvägas av de stora
vinsterna. Genom att ge denna stimulans
skulle man nämligen få i gång en
större verksamhet och därigenom kanske
också skapa ett bättre underlag för
skattekraften i de företag som etableras
på de ifrågavarande orterna.

Herr talman! Med det anförda ber jag
få yrka bifall till reservationerna 2, 3, 4
och 7, som är fogade till bevillningsutskottets
betänkande nr 6.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Jag skall bara i all korthet
kommentera centerpartimotionen nr
620 i denna kammare.

Motionärerna har begärt en skyndsam
utredning av frågan om en sådan utformning
av vårt skattesystem, att det
kan användas i den aktiva lokaliseringspolitikens
syfte. Vi anser att skattesystemets
utformning kan ha en positiv
betydelse när det gäller lokaliseringspolitiska
initiativ. Detta kan bekräftas
i Norge, där man mera genomgående använt
skatteinstrumentet i lokaliseringspolitiken.
Såvitt jag vet är erfarenheterna
från Norge positiva.

Motionärerna finner det angeläget,
att skatteinstrumentet kommer till användning
på ett mera konsekvent sätt
även i vårt lands lokaliseringspolitik.
Kommittén för näringslivets lokalisering
ställde sig skeptisk till tanken
på en mera permanent användning av
investeringsfonderna för lokaliseringspolitiken
och förordade i stället särskild
rätt till initialavskrivning. Enligt
min och de övriga motionärernas mening
är det viktigt att frågan om den
lämpligaste utformningen av ett lokaliseringspolitiskt
skatteinstrument skyndsamt
utredes.

Utskottsmajoriteten har en annan mening.
Den hävdar att lokaliseringspolitiken
bör främjas direkt genom statliga
bidrag och lån och inte indirekt via beskattningsregler.
Det är givet att lån
och bidrag bör vara det primära vid
lokaliseringspolitikens utformning, men
detta hindrar inte att skattereglerna
och i vissa fall även investeringsfonderna
användes för att stimulera till lokaliseringspolitiska
initiativ.

Motionärerna anser att man inte skall
avvisa tanken att skatteinstrumentet i
vissa fall kan vara ett verksamt medel
i lokaliseringspolitiken. Vi anser att
det skulle vara värdefullt att utreda
den frågan och gärna också studera förhållandena
i andra länder.

I andra delen av centerpartimotionen
har vi begärt att investeringsfonderna
inom lokaliseringspolitiskt stödområde,
särskilt inom det norra stödområdet
samt områden som enligt riksdagens
beslut kan jämställas med det, må kunna
användas tills vidare i lokaliseringspolitiskt
syfte. Även om det inte befinnes
lämpligt att alltid begagna investeringsfonderna
för lokaliseringspolitiskt
ändamål bör de dock kunna användas
för det i vissa lägen.

Som utskottsmajoriteten framhållit
i utlåtandet har regeringen under senare
tid medgivit att investeringsfondsmedel
fått användas för lokaliserings -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag- vid beskattningen för värdeminskning av
nåder, m. m.

politiska ändamål. Det har man gjort
därför att man velat forma stora svenska
industrier att etablera sig inom sysselsättningssvaga
områden. Man har,
som det heter, velat skapa »större garantier
för en permanent fortsatt sysselsättning»
än som skulle kunna vinnas
genom att mindre, ekonomiskt sämre
utrustade företag erhåller hjälp vid
nyetablering.

Tyvärr kommer endast 5 procent av
de investeringar som gjorts med investeringsfondsmedel
från 1 juli 1965 till
1 mars i år, d. v. s. i runda tal 26,5 miljoner
kronor, på de fyra nordligaste
länen. Jag kan upplysningsvis meddela
att Stockholms stad och län under samma
tid har fått använda 27 miljoner
kronor av investeringsfondsmedel, och
hela landet har fått ta i anspråk 525,3
miljoner kronor av investeringsfonderna
under samma tid.

Även om jag är medveten om att investeringsfondernas
primära uppgift
bör och skall vara att utgöra ett verksamt
medel i den konjunkturutjämnande
politiken, kan jag ändå inte anse
att det i nuvarande läge med stora
svårigheter för industrien i och för sig
skulle vara felaktigt att använda investeringsfonderna
i lokaliseringspolitiskt
syfte. Tvärtom ligger det såvitt jag förstår
i linje med de grundläggande principerna
för initiativen på lokaliseringspolitikens
område.

Motionärerna har inte velat förorda
att investeringsfonderna genomgående
skall användas som ett led i lokaliseringspolitiken,
men vi har förordat att
fonderna tills vidare och i avvaktan på
den utredning som föreslagits skall få
användas i sådant syfte inom det norra
stödområdet och i områden som enligt
riksdagens beslut kan jämställas med
det. Men då bör detta ske enligt de generella
bestämmelser som gällde för tiden
fram till den 30 juni 1965.

Herr talman! Med det anförda vill jag
yrka bifall till reservationerna 4 och
5 i utskottets betänkande.

maskiner, inventarier och bygg Herr

MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Från högerpartiets sida
har vi i år liksom några år tidigare
föreslagit att riksdagen måtte besluta
om rätt till avskrivningar för maskiner
och inventarier på återanskaffningsvärdet.

Jag tror att vi alla kan vara överens
om att den ytterligt hårda konkurrensen
och vårt höga kostnadsläge kräver
att näringslivet förfogar över arbetsbesparande
maskiner och redskap samt
att det är av utomordentlig betydelse
att man snabbt kan följa med i utvecklingen
och byta ut dessa maskiner och
redskap när de blivit omoderna och
inte längre är lämpade för sitt ändamål.
Jag tror att det också är av utomordentligt
stort intresse för alla de anställda
inom det svenska näringslivet,
att man har möjligheter att till deras
förfogande ställa maskiner som fyller
kraven på modernitet och effektivitet —
det är ju den första förutsättningen för
att de skall kunna åstadkomma en toppprestation
i produktionen.

Vi har en ganska kraftig inflationislisk
utveckling, och när dessa maskiner
skall förnyas måste man betala ett
högre pris. Därmed krävs större kapital
när ersättningarna skall göras.

När man nu tillämpar metoden med
avskrivningarna på inköpspriset, åstadkommer
man en kapitalförtäring som
försvagar näringslivets konkurrensförmåga.
Olika utredningar har under årens
lopp varit sysselsatta med detta problem,
och jag tror man kan säga att
de också kommit till det resultatet, att
det finns utomordentligt stort fog för
kravet på en ändring på detta område.

Principen att återanskaffningspriset
skall få användas som avskrivningsunderlag
är ju redan accepterad i och
med att staten för sina affärsdrivande
verk såsom järnväg, post och telegraf
sedan några år tillbaka använder just
denna princip. Då måste det väl också
vara rimligt att man i det enskilda näringslivet
får tillämpa samma princip.

Onsdagen den 9 mars 1966 Nr 10

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg

nader, m. m.

Man har, som jag sade, i allmänhet
varit överens om att det finns fog för
denna åtgärd. Men åtgärden har i allmänhet
strandat på att man har skyllt
på att det skulle vara så krångligt och
besvärligt att införa en dylik lagbestämmelse.
I den föreliggande motionen
föreslår vi att man skall göra dessa
avskrivningar på 120 procent av inköpsvärdet.
Det betyder att när maskinerna
efter till exempel 5 år är utslitna
och förnyas, har man genom avskrivningar
fått ihop 120 procent av
det inköpspris som gällde fem år tidigare.
Det systemet är ingalunda på något
sätt krångligt. Vi menar därför att
det inte finns någon anledning att ytterligare
försena genomförandet av denna
nödvändiga åtgärd med nya utredningar,
och vi har också till bevillningsutskottets
betänkande nr 6 fogat en
reservation, som har beteckningen A 1
och som kräver bl. a. omedelbar lagstiftning.
Jag ber nu, herr talman, att
få yrka bifall till denna reservation.

•lag skall också be att få yrka bifall
till reservationen B, som avser en snabbare
initialavskrivning på byggnader
i rörelse och i jordbruk, med ungefär
samma motivering som jag har angivit
för reservationen A 1.

I detta anförande instämde herr
1Xordgren (h).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! I förevarande utskottsbetänkande
finns bl. a. ett yrkande av
bevillningsutskottets högerledamöter att

— som en gardering mot framtida prisstegringar
på maskiner och inventarier

— 120 procent av den ursprungliga
anskaffningskostnaden skall få avskrivas.
Högerreservanterna vill ha ett stadgande
härom genom direkt lagstiftning.

Folkpartiets och centerpartiets representanter
har avgivit en reservation,
vari begärs skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skattelag -

stiftningen till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och inventarier.

Samtliga de borgerliga partiernas representanter
begär högre initialskrivning
för byggnad som ingår i rörelse
eller jordbruk.

Folkpartiets och centerpartiets representanter
vill ha en skyndsam utredning
i fråga om möjligheterna att använda
beskattningsreglerna som ett lokaliseringspolitiskt
instrument.

Centerpartiledamöterna vill ha ett
medgivande att investeringsfonderna inom
lokaliseringspolitiskt stödområde
skall få användas i lokaliseringspolitiskt
syfte tills vidare enligt de grunder som
gällde före den 1 juli 1965.

Slutligen begär folkpartiets och centerpartiets
representanter åtgärder för
att en avskrivning av industribyggnader
med 35 procent under de första
fem åren skall medges i de stödområden,
som gäller för lokaliseringspolitiken,
samt att Kungl. Maj:t skall få i
uppdrag att fastställa bestämda geografiska
gränser för denna stödform.

Utskottet har också i detta sammanhang
behandlat motioner med yrkande
om skattelättnader för företagare på
Gotland och Öland. Men dessa motioner
var det tydligen alldeles för mycket
gift i, ty ingen enda av de borgerliga
ledamöterna i utskottet har ansett sig
kunna stödja dem.

En diger lunta reservationer föreligger
alltså — sju stycken. Det kunde
ha blivit svårt för kammarledamöterna
att få något riktigt grepp om betänkandet,
ifall de borgerliga inte hade
varit så hyggliga att de avstått från
att kräva lottdragning. Nu har vi emellertid
fått ett enhetligt betänkande, där
socialdemokraterna genomgående står
för utskottsmajoritetens skrivning.

Så gott som alla de frågor som behandlas
i betänkandet är gamla bekanta.
Under en följd av år har motionerats
om rätt till avdrag på återanskaff -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1960

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

ningsvärdet eller — som nu föreslagits
i motioner från liögerhåll — avskrivning
på 120 procent av den ursprungliga
anskaffningskostnaden för maskiner
och inventarier. Detta är i princip
samma sak, och motiveringen är — som
jag nämnde tidigare — att man vill
gardera sig mot prisstegringar.

Tillåt mig erinra om att huvudregeln
härvidlag är den s. k. 30-procentsregeln.
Enligt denna kan en maskin redan under
de två första åren avskrivas med
mer än hälften av anskaffningsvärdet
och efter ytterligare två år — alltså
efter fyra år — har inte mindre än
75 procent av anskaffningskostnaden avskrivits.
Kostar maskinen 100 000 kronor
avskrives första året 30 000 kronor,
andra året 21 000 kronor, tredje året
15 000 kronor och fjärde året 10 000
kronor, varefter återstår en fjärdedel
av anskaffningsvärdet. Det innebär, säger
företagsskattekommittén, en avskrivning
som överstiger den faktiska värdeminskningen.
Företagsskattekommittén
ansåg sig därför, efter att ingående ha
prövat frågan, inte kunna förorda någon
ändring. Avskrivningen är degressiv.
Den är fullt betryggande för företagen,
menade företagsskattekommittén,
och den innebär samtidigt att de konjunkturpolitiska
synpunkterna blir tillgodosedda
så långt detta är möjligt vid
en avvägning mot näringslivets krav
på synnerligen liberala avskrivningsregler.
Det finns för närvarande egentligen
inte, framhöll kommittén, någon
enhetlig uppfattning om det teoretiskt
riktiga i en avskrivning på nuvärdet.
Något godtagbart resultat skulle inte
kunna uppnås, om man isolerat betraktar
prisförändringarna för allenast en
post i balansräkningen. En förlust på
tillgångssidan på grund av penningvärdets
försämring kan nämligen från företagets
synpunkt uppvägas av en vinst
på passivsidans skulder.

Detta exemplifierades av företagsskattekommittén
med fallet att en ma -

skin helt finansierats med lånemedel
och att de mot avskrivningarna svarande
beloppen skulle användas för amorteringar
på lånet. Om avskrivningar på
nuvärdet i stället för på anskaffningsvärdet
skulle medges, skulle detta tillföra
företaget en vinst lika stor som
den förlust långivaren skulle åsamkas.

Detta är självklart. Sjunker penningvärdet
med exempelvis 20 procent, som
alltså enligt förslaget i högermotionen
skulle få avskrivas, kommer långivaren
att förlora dessa 20 procent medan företaget
höll sig skadeslöst härför.

Företagsskattekommittén framhöll vidare
att förslaget är svårt att praktiskt
tillämpa. Tekniken går snabbt framåt
och man utrangerar ofta en maskin
därför att den är omodern. En ny maskin
har kanske en helt annan produktionskapacitet.
Det kan vara fråga
om samma slags maskin, men med större
kapacitet. Den är dyrare men ger snabbare
tillbaka de kapitalutgifter man haft
för den.

Företagsskattekommittén frågar hur
man praktiskt skall kunna göra en sådan
bedömning av maskinen varje år.
Kommittén vill inte ens rekommendera
användning av ett prisindex. Det
framhålls att ett sådant är högst missvisande
då det gäller det enskilda företaget,
beroende på den skiftande sammansättningen
av inventariebeståndet
och maskinernas individuella ålder.
Denna metod skulle ge högst ojämna
resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna
skulle bestå.

Även värdesäkringskommittén fann
vid sin bedömning, att en indexreglerad
avskrivningsmetod är förenad med
åtskilliga deklarations- och taxeringstekniska
problem.

.lag vill också erinra om att företagsskattekommittén
uttalade, att det den
veterligt inte finns något land, i varje
fall i Europa, jämförligt med Sverige
beträffande prisutveckling, vilket medger
avskrivningar på återanskaffnings -

Onsdagen den 9 mars 1900 Nr 10

för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg -

Avdrag vid beskattningen

nader, m. m.

värdet. Man utgår i sådana länder från
nuvärdet, alltså det historiska värdet
på maskinerna.

Herr talman! Under alla förhållanden
anser vi inom utskottsmajoriteten
att det är rimligt att företagsskattekommittén
får pröva denna fråga i det stora
sammanhanget om företagsbeskattningen
i dess helhet.

När det sedan gäller initialavskrivningar
för värdeminskning av byggnader
vitsordar utskottsmajoriteten, såsom
man redan har påpekat i dag, nu liksom
i fjol att byggnad i rörelse under
de första åren regelmässigt torde vara
föremål för större värdeminskning än
senare och att man därvidlag också —
liksom beträffande maskiner och inventarier
— borde kunna använda en degressiv
avskrivningsmetod i stället för
såsom nu en lineär metod med en enhetlig
årlig avskrivningsprocent.

Utskottet menar dock — även om
det i och för sig är önskvärt med större
initialavskrivningar på byggnader i
jordbruk och i rörelse — att en omprövning
av hela inkomstbegreppet och av
reglerna för beskattning av realisationsvinster
och för försäljning av fast egendom
måste göras, om en ändring skall
vidtagas. Detta blir så komplicerat, att
företagsskattekommittén bör få ta upp
även den frågan till behandling.

Beträffande yrkandet om högre initialavskrivningar
på byggnader, som
är belägna inom lokaliseringspolitikens
stödområden — yrkandet går ut på
35 procents avskrivning under de 5
första åren — måste det sjävfallet, såsom
vi uttalat, resas starka betänkligheter
mot tanken på att man skulle
införa särskilda skatteförmåner, vilka
gynnar företag som etableras eller redan
är etablerade på en viss ort. Vi
finner också att högerns företrädare
i utskottet — och högern säger sig ju
representera företagarna här i riksdagen
mer än andra —- inte har tyckt
att det var riktigt att ge sig in på en

sådan princip. Där står folkpartiet och
centern ensamma.

Herr Hammarsten kommer senare att
ta upp dessa problem närmare, men
jag vill ändå påpeka att vi i detta syfte
har beslutat om en särskild lokaliseringspolitik
och att vi på den satsar
bortåt en miljard kronor.

Vi säger att vi inte vill vara med
om att subventionera bort lokala eller
regionala olikheter i den allmänna kostnadsnivån
mellan orter i skilda delar
av landet. På det sättet når man inte
målet att få bärkraftigare företag till
stödområden som sedan kan leva vidare
av egen kraft, vilket ändå är det
väsentligaste. Det avgörande måste vara
att företagen från företagsekonomisk
synpunkt bedöms bärkraftiga, så att de
efter ett initialstöd av engångskaraktär
kan drivas företagsmässigt och konkurrera
med annan företagsamhet på lika
villkor.

Det orimliga i yrkandet åskådliggörs
genom de motioner, i vilka det föreslås
en särskild skattelagstiftning för företagarna
på Öland och Gotland. Vad tror
man att det skulle leda till, om vi skulle
införa någonting dylikt i skattelagstiftningen? Vad

beträffar frågan om att investeringsfonderna
skulle få tas i anspråk
för lokaliseringspolitiska ändamål på
samma sätt som skedde före den 1 juli
i fjol, gäller även här att lokaliseringspolitiken
bör främjas genom statliga
bidrag och lån och inte indirekt genom
skatteåtgärder. Det är riktigt att
investeringsfonderna i vissa fall har
fått användas även nu under denna
högkonjunktur, men det har aldrig varit
avsikten med dem. De har tillkommit
i konjunkturpolitiskt syfte, och de
bör enligt min mening så långt som
möjligt användas i detta syfte. Det
kan inte vara ansvarsfullt att man utnyttjar
investeringsfonderna så, att
man om det skulle bli en depression
står tomhänt och inte har några fon -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

der att sätta in i konjunkturpolitiskt
syfte som vi gjorde för några år sedan,
varigenom vi kunde vända en depression
åt andra hållet.

När användning av fonderna nu har
tillåtits i begränsad omfattning har det
också skett i begränsad omfattning på
det sättet, att man inte har fått nyttja
100 procent av fonderna utan högst 75
procent. Man har inte heller fått de
skattepreferenser som man skulle få
enligt de ursprungliga bestämmelserna
för konjunkturutjämningsfonderna.

När man nu fått använda fonderna
har man även måst förbinda sig att göra
lokaliseringsinsatser i industrifattiga
områden. Det har ansetts att bättre
garanti därigenom skapas för en permanent
fortsatt industriverksamhet på den
nya orten än om nya, mindre företag
etableras med stöd från det allmänna.

Herr talman! De som har läst betänkandet
konstaterar att motionerna och
reservationerna innehåller förslag om
en rad skatteåtgärder för att gynna företagen.
Konsekvenserna av att besluta
i enlighet med dessa yrkanden kan
riksdagen däremot inte överblicka vare
sig ekonomiskt eller skattetekniskt. Därför
menar bevillningsutskottets majoritet,
att företagsskatteutredningen bör ta
hand om dessa problem, kasta dem i
den stora potten och ställa dem mot
alla andra problem man har att brottas
med. Sedan får vi se vad den kan
finna för lösning.

Med dessa ord, herr talman, yrkar
jag bifall till utskottets betänkande.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall bara be att
få göra ett litet påpekande till herr
Brandts yttrande, att företagsskattekommittén
ansåg att det skulle bli krångligt
och besvärligt att införa en avskrivningsrätt
baserad på ett återanskaffningsvärde
som framräknats genom en
metod med indexberäkning. Det är bl. a.

just av den anledningen som vi har
lagt fram det mycket enkla förslaget
om en schablon. Vi menar att det inte
går att nå en sådan exakthet som en
beräkning med hänsynstagande till ett
index skulle kunna ge. Därför får man
nöja sig med en schablon som ger någorlunda
rimlig rättvisa i fråga om avskrivningsmöjligheterna.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Brandt tog i sitt
anförande upp ett par saker som jag
tyckte var rätt intressanta. Ett företag
som lånar till en investering i inventarier
och sedan får göra en snabbare avskrivning,
skulle på det sättet kunna
göra sig en otillbörlig vinst, sade herr
Brandt. Om jag förstått honom rätt menar
han att det skulle bli en viss inflationsvinst
på de pengar som lånades.

Jag tycker att påpekandet är alldeles
riktigt. Det väcker bara tanken att man
i rimlighetens namn också bör angripa
just frågan om att göra sådana lån värdebeständiga.
Det är en direkt uppmaning
att försöka åstadkomma någonting
på detta område. I varje fall innefattas
inte detta spörsmål i bevillningsutskottets
betänkande nr 6 som vi nu behandlar,
men jag tycker att frågan är så pass
intressant att den bör uppmärksammas.

Herr Brandt gjorde ett annat uttalande,
som i någon mån förvånade mig,
nämligen att om man skattevägen skulle
premiera vissa företag i stödområden
skulle man därmed snedvrida konkurrensen.
Har man den uppfattningen underkänner
man ju hela lokaliseringspolitiken.
Om företagen får stöd direkt i
form av pengar eller indirekt i form av
skattelindring för sina investeringar, är
det samma sak — det är ett samhällets
stöd vilka vägar detta än går ut på.
Driver man den meningen att alla skatteförmåner
till företag som etableras
inom stödområdet skulle snedvrida konkurrensen
och vara samhällsskadliga, så

Onsdagen den 9 mars 1966 Nr 10

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg -

nader, m. m.

har man också utdömt hela lokaliseringspolitiken.
Det tror jag inte herr
Brandt vågar stå för.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Vad som givit mig anledning
att begära ordet är närmast att
jag måste gardera mig för att inte ha
blivit missförstådd. När jag talar om att
investeringsfonderna skulle få användas
i lokaliseringspolitiskt syfte menar jag
att de tills vidare i avvaktan på föreslagen
utredning skall få användas i lokaliseringspolitiskt
syfte, särskilt inom
det norra stödområdet och inom andra
av riksdagen anvisade områden.

Det kanske kan vara av visst intresse
att tala om — jag nämnde det också i
mitt förra anförande — att beräknade
investeringskostnader för objekt, för vilka
investeringsfond fått ianspråktagas
under tiden från den 1 juli 1965 till den
1 mars 1966, fördelades med 26,5 miljoner
till det norra stödområdet och
477,9 miljoner till det övriga Sverige.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall gärna hålla
med herr Magnusson i Borås om att metoden
att skriva av 120 procent är ganska
lätt att genomföra. Vad jag sade om
skattetekniska svårigheter gällde alltså
inte den saken.

Men det finns så många andra argument
mot ett sådant förfarande. Jag
nämnde att maskinerna på grund av den
tekniska utvecklingen förändras mycket
snabbt och att en förlust på inkomstsidan
kan uppvägas av en vinst på
skuldsidan. Om ett företag lånar pengar
för investering, förlorar långivaren på
en prisförändring, medan företaget tjänar
på den. Det var sådant som jag menade
medför så mycket komplikationer,
att saken behöver närmare övervägas.

Herr Larsson i Umeå sade beträffande
lokaliseringsstödet, att det inte är

någon skillnad mellan att medge skatteavdrag
och att lämna bidrag eller lån.
Jag skall inte närmare gå in på den
saken men vill ändå säga, att det trots
allt finns en viss skillnad. Lokaliseringsstödet
lämnas ju som en engångshjälp
för att företaget skall kunna sätta i gång
sin verksamhet. Innan stöd lämnas försöker
man bedöma företagets alla möjligheter
att bli bärkraftigt, medan man
däremot inte har någon möjlighet att
kontrollera hur de pengar, som bolaget
tjänar på att dölja en vinst genom
skatteavdrag, kommer till användning.
Man kan inte bedöma huruvida dessa
pengar placeras i en långsiktigt riktig
investering eller om dessa pengar rent
av är bortkastade på grund av att företaget
i alla fall inte har möjligheter att
leva vidare.

Herr FRANZÉN i Träkumla (ep):

Herr talman! Jag hade egentligen inte
tänkt begära ordet i denna debatt, men
utskottets talesman herr Brandt har
uppfordrat mig. Han erinrade om att
de motioner som gäller företagsamheten
på Öland och Gotland inte har föranlett
någon reservation i utskottet. Om emellertid
de reservationer som är fogade
till utskottets utlåtande bifalles av riksdagen,
kommer en hel del av de synpunkter
som vi framfört i dessa motioner
att bli tillgodosedda. Jag föreställer
mig att det är av den anledningen som
utskottets ledamöter inte ansett det vara
nödvändigt att knyta någon särskild
reservation till dessa motioner.

Jag skall i sak inte gå in på våra motioner.
Vilka synpunkter som ligger bakom
våra förslag framgår av motionerna.
Det är väl ändå självklart att dessa
två öar som ligger en god bit från fastlandet
har — som många gånger framhållits
från denna talarstol — något
andrå bekymmer när det gäller företagsamheten
och sysselsättningen än övriga
områden i landet. Bifalles nu samtliga
reservationer kommer vi ändå en god

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

bit på väg. Därför kommer jag att rösta
för reservationerna.

Herr HAMMARSTEN (s):

Herr talman! Jag har närmast för avsikt
att säga några ord angående reservationerna
nr 4 och nr 7. Det är framför
allt herr Börjesson i Falköping och
herr Larsson i Umeå som föranlett mig
att begära ordet.

Vi tycks ju inte behöva föra någon
lokaliseringspolitisk debatt; vi är väl
i stort sett ense om målet för och syftet
med lokaliseringspolitiken. Vad som
förvånar mig är att man efter det att vi
har bedrivit en lokaliseringspolitik i
enlighet med riksdagens beslut i tre
kvartal är beredd att dra så långtgående
slutsatser av verksamheten att man -—
vilket förordas i reservation nr 4 — vill
frångå de ställningstaganden som lokaliseringsutredningen
gjorde i dessa frågor.
Lokaliseringsutredningen avvisade
ju just tanken på att använda beskattningssystemet
i lokaliseringspolitiskt
syfte.

Herr Börjesson i Falköping tog upp
Nordnorge-planen som han ansåg var
ett argument för reservationen. Jag tycker
att det är angeläget att få sagt att
Nordnorge-planen hittills på intet sätt
visat sig vara överlägsen den väg vi har
valt för vår lokaliseringspolitik. Jag tror
att om herr Börjesson i Falköping talar
med norrmännen om detta och tar del
av de erfarenheter de har av verksamheten,
så kanske han i fortsättningen
låter bli att åberopa Nordnorge-planen
som ett exempel på hur vi skall bedriva
lokaliseringspolitik i detta land. Nordnorge-planen
bör i varje fall enligt min
mening inte tjäna som något mönster.

Beträffande reservation nr 7 gäller
detsamma som beträffande reservation
nr 4: vi har bara erfarenhet av tre kvartal.
Reservanterna vill ha en initialavskrivning
på byggnader inom de lokaliseringspolitiska
stödområdena. Vad
som förvånar mig är att man, trots att

vi nu har fattat ett beslut att ge ett direkt
bidrag för byggande av industrilokaler
på mellan 35 och 50 procent, föreslår
att en initialavskrivning skall få ske
snabbare inom detta område. Man kan
självfallet diskutera förslaget. Jag kan
instämma med herr Larsson i Umeå när
han säger att detta skulle kunna få en
lokaliseringspolitisk betydelse. Det är
självklart att det skulle kunna få det.
Men det vi i dag vet om den lokaliseringspolitik
som har bedrivits är egentligen
bara att de pengar vi anslagit inte
räcker till. Årets riksdag kommer att
rätta till detta. Jag tycker därför att man
är för tidigt ute när man i dag vill fatta
beslut om en utvidgning, när vi i realiteten
står inför problemet att våra
resurser inte räcker till och att vi måste
öka dem.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag hade för mig att
Nordnorge-planen givit goda resultat.
Norrmännen har visserligen inte hållit
på mer än cirka tio år, om jag inte är
felaktigt underrättad, men enligt vad
jag erfarit från norskt håll är man mycket
nöjd och belåten över det resultat
man redan sett av Nordnorge-planen.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Några ord som herr
Hammarsten fällde gjorde mig i högsta
grad förvånad över att han som norrlänning
anlägger sådana synpunkter. Herr
Hammarsten sade att när vi har begränsade
resurser så kan man ifrågasätta
om man skall satsa mer än man gör på
lokaliseringspolitik. Det måste jag säga
är en mycket originell synpunkt för
att komma från någon som bor norr
om Dalälven; jag tror inte att den är
särskilt omfattad däruppe.

Situationen är väl den, att just när
man har knappa resurser så finns det

x:i

Onsdagen den 9 mars 1900 Nr 10

för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg -

Avdrag vid beskattningen

nader, m. m.

skäl att hellre satsa mer för att stimulera
företagsamhet på de platser diir
folk har bostäder än att sätta dem på
tåget och frakta dem till annat håll
där man redan har bostadsköer och svårigheter
att klara planeringen.

När herr Hammarsten berörde lokaliseringsutredningen
och dess förslag,
så lämnade han vidare en upplysning
som i varje fall förvånade mig i mycket
hög grad. Jag har tyvärr ännu inte
hunnit få fram betänkandet, men, herr
Hammarsten, var det inte på det sättet
att lokaliseringsutredningen förordade,
att man skulle få behålla investeringsfonderna
och utnyttja dem i lokaliseringspolitiskt
syfte i avvaktan på en
utredning om andra skattepolitiska åtgärder
för att tjäna samma syfte? Då
kan man ju inte säga att detta på något
sätt strider mot de tankegångar som just
lokaliseringsutredningen har haft.

Jag kan inte undgå att göra dessa
reflexioner, därför att jag tycker att
herr Hammarstens synpunkter var mycket
anmärkningsvärda.

Herr HAMMARSTEN (s) kort genmäle: Herr

talman! Herr Eliasson i Sundhorn
skall inte i min mun lägga sådant
som jag aldrig har sagt. Jag sade inledningsvis
att jag var ense med herr Börjesson
i Falköping och herr Larsson i
Umeå om principerna och målsättningen
för den lokaliseringspolitik vi
bedriver. När jag talar om att de resurser
vi anvisat inte räcker till, gäller
detta de 160 miljoner som beviljats för
detta budgetår. Vad vi lärt oss under
dessa tre kvartal är att dessa pengar
är otillräckliga därför att efterfrågan
på lokaliseringsstöd är så starkt redan
nu. Vi vet inte hur stor omfattningen
kan bli av den nuvarande lokaliseringspolitiska
given. Man har inte under
dessa tre kvartal kunnat få så stora
erfarenheter av den lokaliseringspolitiska
giv som vi har beslutat här i riksda -

gen, att man nu måste bygga på den
utan att egentligen veta var man hamnar
i det sammanhanget. .lag är lika angelägen
om aktiv lokaliseringspolitik som
herr Eliasson i Sundborn, men jag tycker
att man hör kunna vänta och se vad
vårt beslut kan komma att innebära.
När man endast har tre kvartals erfarenhet
av en sådan verksamhet, hör man
inte utvidga den.

Beträffande Nordnorge-planen, herr
Börjesson i Falköping, vill jag slutligen
säga att herr Stefanson, som satt med
i lokaliseringsutredningen, bekräftade
att han var helt övertygad om att denna
inte var något mönster för den lokaliseringspolitik
vi borde bedriva i vårt land.
Det hade man också blivit ense om
inom utredningen.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar att herr
Hammarsten tydligen i alla fall hyser
en viss oro för att vi skulle kunna öka
de lokaliseringspolitiska insatserna.
Min oro är grundad på att insatserna
är alltför begränsade. Däri ligger skillnaden
oss emellan.

Sedan säger herr Hammarsten att vi
nu bara har tre kvartals erfarenheter.
Jag undrar det. Vi har ju ändå längre
erfarenhet av lokaliseringspolitiken än
från den 1 juli i fjol, eftersom vi också
tidigare haft en lokaliseringspolitik men
i andra former än de som då trädde i
kraft. I stor utsträckning gällde det
former som är likartade med dem vi
nu har.

Sedan skulle jag, herr talman, vilja
säga några ord om investeringsfonderna.
Herr Brandt framhöll att det kunde
te sig diskutabelt, om man skulle utnyttja
dem i ett läge präglat av högkonjunktur.
Jag tycker knappast att
detta är problemet men så mycket mera
den omständigheten, att företag faktiskt
i många fall genom finansministerns
välvilja får lov att utnyttja 5—6 miljö -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

ner till något ställe som ligger inom
norra stödområdet samtidigt som företaget,
beläget i ett mycket expansivt
område, får rätt att utnyttja flera tiotal
miljoner för att utveckla sig just inom
det expansiva området. Det är en form
av lokaliseringspolitik som jag tycker
att man har all anledning att fundera
över, särskilt med hänsyn till syftet med
investeringsfondernas tillkomst. Från
regeringens sida borde man nog ställa
kraven högre på investeringar inom de
orter där det erfordras en förstärkning
av sysselsättningen än man nu gör. Här
finns det fall som jag tycker ter sig
minst sagt märkliga.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Hammarsten var
mycket förvånad över att denna fråga
om snabbare avskrivningar på byggnader
och skattelättnader redan efter tre
kvartal tas upp. Jag vill påminna herr
Hammarsten om att den linjen drev vi
från folkpartiet när denna fråga var
uppe första gången. Det är alltså ingen
nyhet. Vi stödde oss i varje fall vad
gäller frågan om en snabbare avskrivning
på att lokaliseringsutredningen
sade att det skulle vara en stimulans.
Åtgärderna bör kunna komplettera varandra.
Det är ingenting som hindrar
att vi ger mera pengar till direkt lokaliseringsstöd
och samtidigt bereder
möjlighet att snabbare göra avskrivningar
för att locka filialföretag till lokaliseringsområdena.
Det är väl ändå
så, att vi är angelägna om att det sker
så snabbt som möjligt, och ju flera
medel man använder och ju mera stimulans
man ger, desto snabbare når man
resultat.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
talade om investeringsfonderna
och han tyckte att regeringen för en underlig
politik. Jag har här protokollet

från remissdebatten, där finansministern
tog upp detta problem och talade
om hur man hade förfarit. Man tycker
att det är så märkvärdigt att något av
de större företagen kanske får, som herr
Eliasson sade, flera tiotals miljoner
kronor ur investeringsfonden bara de
satsar en liten bråkdel därav i stödområdena.
Det tyckte han var underligt.
Men vi kan inte tvinga något företag
att etablera sig i stödområden. Vi
har ingen diktatur här i landet, utan
företagen måste själva ha intresse av
att starta en filial eller en industri i
stödområdena. Ett stort företag vill
investera och utveckla sin verksamhet,
vilket ligger i samhällets eget intresse
med hänsyn till att vi vill öka vår export
o. s. v. Detta bedöms inom de myndigheter
som handlägger sådana frågor
och av regeringen som säger att företaget
kan få använda investeringsfonden
under förutsättning att man också investerar
i en industri inom ett visst
stödområde. Då blir det en investering
av ett företag som har resurser och verkligen
kan skapa ett långsiktigt bärkraftigt
företag i detta stödområde. Det har
egentligen varit motiveringen till att man
medgivit att investeringsfonderna fått
anlitas men utan den skattepreferens
på uttagna medel som man får med
de ursprungliga konjunkturfonderna
och utan att hela fonden fått tagas i
anspråk.

Under debatten ställde finansministern
följande fråga till herr Ohlin. Nu
var det inte herr Ohlin som herr Eliasson
åberopade, men eftersom de tu nu
är ett — centerpartiet och folkpartiet —
kan det väl vara samma sak. »Begär
herr Ohlin att vi omedelbart skall sluta
med denna begränsade användning av
investeringsfonderna, med kravet att vi
också skall etablera en filial på 250
eller 300 man uppe i de industrifattiga
områdena?» Något svar blev det aldrig
från herr Ohlins sida på den frågan, och
jag föreställer mig att han ansåg det

Onsdagen den 9 mars 190(5 Nr 10

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg''

nader, m. m.

lämpligt att inte besvara den, ty i
själva verket var väl åtgärden inte så
tokig som herr Eliasson i Sundborn
här ville göra gällande.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Det är givetvis svårt att
diskutera andra länders lokaliseringsoch
näringspolitik. Men, som jag sade i
ett tidigare anförande, efter vad jag känner
till är man i Norge belåten med sin
Nordnorge-plan. Vi bär kanske långt
kvar innan vi har fått den lokaliseringseffekt
som man har fått i Norge. Herr
Hammarsten och jag kan kanske vid ett
annat tillfälle diskutera Nordnorge-planen.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Som vi alla vet får enligt
riksdagsbeslutet om lokaliseringspolitiken
investeringsfonderna inte användas
efter den 1 juli som ett reguljärt
medel i lokaliseringspolitiken. Detta
innebär en indragning av ett av de
lokaliseringspolitiska medel som samhället
under två tidigare år har haft till
sitt förfogande.

I årets statsverksproposition redovisas
att investeringsfonderna har haft
en utomordentligt god sysselsättningspolitisk
effekt. Där redovisas bl. a. att
under de två år då investeringsfonderna
fick användas för lokaliseringspolitiska
ändamål kom med deras hjälp lokaliseringsobjekt
till stånd för 668 miljoner
kronor.

Herr Hammarsten säger att efter tre
kvartal kan vi konstatera att medlen är
otillräckliga. Jag är tacksam att kunna
notera att herr Hammarsten instämmer
i vad centerpartiet redan långt tidigare
har sagt på denna punkt. Man kan i dag
konstatera att investeringsfonderna var
ett mycket effektivt medel som nu är
indraget såsom reguljärt lokaliseringspolitiskt
instrument. Jag tror att vi kan
säga att om investeringsfonderna allt -

fort hade fått användas för lokaliseringspolitiska
syften skulle de ha utnyttjats
för detta ändamål lika mycket
nu som under de två år då de fick användas
härför.

Jag har tidigare påstått, och jag gör
det även nu, att så som investeringsfonderna
har använts efter den 1 juli 1965
har de i stor utsträckning neutraliserat
de medel som har använts för lokaliseringspolitiska
ändamål. Vissa mindre
belopp ur investeringsfonderna har
dock använts inom stödområdena. Jag
har fått den uppgiften att totalt 14,7
procent av de investeringar som har
tillkommit i anledning av de frisläppta
investeringsfondsmedlen kommit norra
stödområdet till del. Dit räknas, som
vi alla vet, förutom Norrland även Dalarna,
Värmland, vissa delar av Bohuslän
och Dalsland. För de fyra nordligaste
länen, som ur lokaliseringssynpunkt
måste anses vara de »tunga», har
under tiden 1 juli 1965—1 mars 1966
inte investerats mer än 26,5 miljoner
kronor genom frisläppta investeringsfondsmedel.
Denna siffra får jämföras
med 447,9 miljoner kronor i övriga
Sverige utanför norra stödområdet. 5
å 6 procent av investeringsfonderna har
alltså använts i den s. k. »tunga» delen
av norra stödområdet. Detta anser jag
vara att använda investeringsfonderna
på sådant siitt att man neutraliserar lokaliseringspolitiken.
Under den tid jag
nämnt, då de fyra nordligaste länen erhållit
26,5 miljoner kronor, har enbart
Stockholms stad och län erhållit 27 miljoner
kronor av investeringsfondsmedlen.

Jag kan räkna upp många s. k. expansionsregioner
och heta regioner som
har fått mycket mer än de fyra nordligaste
länen. Detta har alltså inträffat
under en typisk högkonjunktur, då ju
investeringsfonderna i princip inte skall
användas, allra minst i de s. k. heta områdena.
Jag tycker att, om man är inne
på tanken att lokaliseringsmedlen är

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg -

nader, m. m.

otillräckliga, bör man ge de företag,
som vill riskera pengar till investering,
möjlighet att utnyttja investeringsfonderna
som lokaliseringspolitiskt medel.
En sådan användning av dessa fonder
står nämligen i bättre överensstämmelse
med syftet med investeringsfonderna
än nuvarande användning av dem. Om
investeringsfonderna används där det
är arbetslöshet, där hjulen behöver sättas
i gång ytterligare, så utnyttjas de i
god överensstämmelse med den princip
som var vägledande för beslutet om
investeringsfonderna.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
5.

Herr öHVALL (fp):

Herr talman! Jag nöjer mig med att
säga, att jag tycker att herr Hammarsten
borde ha överlåtit till herr Bran dt eller
någon annan att försvara socialdemokraternas
hållning i denna fråga. Vi behöver
stimulansbidrag av alla slag, även
i denna form, för att få i gång investeringsverksamhet
i Norrbotten. Det förvånar
mig att herr Hammarsten ger sig
på att försvara socialdemokraternas
hållning i denna fråga.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag begärde ordet ånyo
närmast för att ge ett svar till herr
Brandt som tog upp spörsmålet om investeringsfonderna.
Det är riktigt, som
herr Brandt sade, att något tvång ju
inte föreligger. Statsmakterna varken
skall eller bör tvinga företag att lokalisera
sig till en viss ort. Man bör i
stället med stimulerande åtgärder söka
få till stånd en differentiering där det
finns sysselsättningssvårigheter.

Men om man vill diskutera investeringsfondernas
utnyttjande rent allmänt,
måste man väl principiellt säga, att man
kan hysa tvivel, huruvida dessa fonder
skall få utnyttjas i ett högkonjunkturläge
— det har varit en synpunkt som
har framhållits vid många tillfällen.

Men om — såsom jag anser försvarligt
— man väljer att utnyttja investeringsfonderna
i ett högkonjunkturläge, så
bör man utnyttja fonderna för investeringar
just i det norra stödområdet och
andra områden i landet, där man har
brist på sysselsättning.

Vad jag reagerar mot är att man har
fått till stånd en ordning som innebär,
att man låter några få miljoner gå till
en ort i det norra stödområdet samtidigt
som det stora företaget — inga
namn — får flera tiotal miljoner frisläppta
för investeringar i något av de
hetaste storcentra i landet.

Herr Brandt frågar om det är meningen
att regeringen skall tvinga dessa
företag att göra en annan avvägning?
På det vill jag svara: Om regeringen
från början har gått in för en ordning
som innebär att man kan få låt oss säga
90 miljoner frisläppta i ett »hett» område
genom att man utnyttjar fem å sex
miljoner på en lämplig plats i det norra
stödområdet, är det inte så lätt, herr
Brandt, att i fortsättningen räkna med
att andra stora företag kommer att visa
någon större välvilja vid fördelningen
av belopp till investeringar mellan de
expansiva orterna samt norra stödområdet
och motsvarande områden där det
förekommer strukturförändringar, nedläggningar
och dylikt.

Det är detta spörsmål jag velat påpeka.
Skall man i ett sådant läge utnyttja
investeringsfonderna borde det,
som jag sade, i första hand ha skett just
för stödområdena. Hade man följt dessa
riktlinjer tror jag att situationen skulle
ha varit en annan än den vi nu har.

Herr HAMMARSTEN (s):

Herr talman! Huruvida det kan berika
debatten att herr Öhvall uttalar
sin förvåning över min inställning vet
jag inte, men jag tycker vi kan lämna
det därhän. Att uttala sin förvåning över
min inställning var ju herr Öhvalls bidrag
till denna debatt.

Onsdagen den 9 mars 1966 Nr 10

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

När det giiller frågorna om lokaliseringsstödet
trodde jag, som jag inledningsvis
sade, att vi var ense om målsättningen
och att man var på det klara
med att någonting måste göras. Jn längre
diskussionen pågår, desto bättre förstår
jag att det är omöjligt att stiga upp och
säga att man är positivt inställd, ty om
man är detta skall man väl säga ja och
amen till alla föreliggande förslag.

Jag vill för min del framhålla, att jag
inte tycker att man efter denna korta
tid har sådana erfarenheter, att det finns
anledning att välja den föreslagna vägen.
Då det gäller frågan om medlen
för denna lokaliseringspolitik har det ju
aviserats, att dessa 800 miljoner kronor,
som skulle användas på fem år, nu får
tas i anspråk tidigare och i takt med
efterfrågan. Jag tycker inte att man behöver
ta upp en mångsidig och fasetterad
lokaliseringspolitisk debatt, ty jag
trodde, som sagt, att vi var ganska ense
om målsättningen och syftet.

Herr ÖHVALL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nej herr Hammarsten,
det är så riktigt, man behöver inte vara
mångordig i detta sammanhang. Här
finns utskottets ställningstagande och
reservationen. Om någon minut blir det
tillfälle för herr Hammarsten att visa
hur positiv han är.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Det är klart att man
inte hunnit få någon större erfarenhet
sedan den 1 juli, då det nya beslutet om
lokaliseringspolitiken trädde i kraft.

Den erfarenheten har vi emellertid
redan hunnit få, att de investeringar,
som gjorts genom investeringsfonderna
i lokaliseringssyfte mycket kraftigt har
svängt om i negativ riktning.

En annan erfarenhet är, såsom herr
Hammarsten framhöll, att medlen för
lokalisering är alldeles för små. Regeringen
har ju inte föreslagit större be -

lopp för verksamheten utan endast utfäst
en tidigareläggning av besluten.
Huruvida större medel skall ställas till
förfogande är beroende på om centerpartiets
motion bifalles. Det väsentliga
är, enligt min mening, att de reella resurserna
för lokaliseringspolitiken ökar.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Jag skall inte ge mig
in i den ideologiska debatten. Herr
Nilsson i Tvärålund lämnade emellertid
en uppgift, som jag tyckte innebar,
att han liksom slog knut på sig själv.
Han sade att han ville en sak, men sedan
tyckte han att det var fel när man
gjorde så.

Han nämnde att man sedan den 1
juli 1965 hade använt 26,5 miljoner kronor
av investeringsfonderna i det norra
stödområdet men att samtidigt betydligt
större belopp gått till Mellansverige
—• de så kallade heta områdena.
Det är inte obekant för herr Nilsson
att de investeringar som kräver arbetskraft
har gjorts i det norra stödområdet,
medan de stora investeringar som
samma företag vidtagit i Mellansverige
egentligen avser maskinutrustning för
att rationalisera produktionen, så att
man behöver mindre med arbetskraft.
Men strunt i det! Nu vill jag fråga två
saker. Vill herr Nilsson i Tvärålund
vara med om en lagstiftning — något
annat alternativ finns ju inte — som
skulle tvinga företagen att etablera sig
på de orter man pekar på från regeringshåll?
Nu underhandlar man ju med
företagen. Det råder frihet därvidlag.
Och skulle herr Nilsson ha velat att
dessa 26,5 miljoner kronor icke hade
kommit till användning? Hade det varit
bättre att de inte använts? Vill herr
Nilsson använda investeringsfonderna
eller inte?

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag kan inte undgå att
tycka att herr Svanbergs argumentering
är något demagogisk.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

Det är en erfarenhet, som för övrigt
redovisas i statsverkspropositionen, att
vi inte behöver tvinga företagen, om vi
tillåter att investeringsfonderna får vara
ett lokaliseringspolitiskt medel. Vi
har en tvåårig erfarenhet av hur det
var när fonderna fick användas i det
syftet. Då satsade företagen frivilligt
660 miljoner kronor på lokaliseringsverksamheten,
men nu har det blivit
en mycket stark omsvängning på grund
av den ändrade lagstiftningen. Den förhandlingsverksamhet
som regeringen
bedriver på detta område har sålunda
visat sig vara misslyckad. Följaktligen
måste reglerna för lokaliseringsverksamheten
vara misslyckade, och det är
det som vi i centerpartiet har velat
ändra på.

Jag anser att en större andel av investeringarna
genom investeringsfondsmedel
än 5 å 6 procent borde ha kanaliserats
till de fyra nordligaste länen
med den lagstiftning vi föreslår. Tycker
inte också herr Svanberg att ett
något större belopp vore befogat? Nu
användes ju över 90 procent av fondmedlen
i områden söder om de fyra
nordligaste länen. Tidigare har ungefär
hälften av investeringsfondsmedlen
använts för lokaliseringsändamål och
den andra halvan har gått åt annat
håll. Men nu har vi som sagt fått en
fullständig omsvängning i användningen
av dessa medel.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Det spelar väl ändå
väldigt liten roll vad herr Nilsson i
Tvärålund och jag tycker i dessa frågor,
hur mycket som borde gå till Norrbotten
eller till andra håll. Fakta är
ju de pengar som har gått ut av investeringsfondsmedel.

Att herr Nilsson sedan karakteriserar
regeringens sätt att förhandla som
olämpligt eller fullständigt misslyckat
— eller hur nu orden föll — får stå
för hans räkning. Jag frågade om herr

Nilsson ansåg att dessa 26,5 miljoner
inte skulle ha kommit till användning,
alltså om det var fel att så skett. Herr
Nilsson uttryckte sig ungefär på det
sättet. Vad som gällde före 1 juli förra
året skall vi väl inte diskutera nu.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Kammaren förstår säkert
att jag i likhet med herr Svanberg
är glad för varje miljon som användes
för investering i Norrbotten och på andra
håll där arbetslöshet råder. Men vad
jag reagerar mot är de mångdubbelt
större summor som neutraliserar effekten
av de små investeringsbeloppen i
norra stödområdet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2 :o) bifall till reservationen

1) av herr Gösta Jacobsson m. fl.; samt
3:o) bifall till reservationen 2) av herr
Stefanson in. fl.; och fann herr förste
vice talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
likväl votering, i anledning varav herr
förste vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo upptog de
båda återstående propositionerna, av
vilka herr förste vice talmannen nu
fann den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Vigelsbo
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten A) i bevillningsutskottets
betänkande nr 6 antager reservationen
1) av herr Gösta Jacobsson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Onsdagen den 9 mars 1960 Nr 10 89

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och byggnader,
m. m.

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 2) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 31
ja och 72 nej, varjämte 108 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit
den under 3:o) angivna propositionen.

Ordet lämnades på begäran till

Herr SÖDERSTRÖM (h), som yttrade:

Herr talman! Jag avsåg att under
punkten A, kontraproposition, rösta ja,
men råkade trycka på nej-knappen.

Härefter blev efter given varsel följande
voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
A) i utskottets betänkande nr 6,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för ja-propositionen. Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, varför vo -

tering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 106 ja och
105 nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten It

Herr förste vice talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
3); och fann herr förste
vice talmannnen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B) i utskottets betänkande nr 6, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
3) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne tvekan
kunna råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
106 ja och 104 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten C

Herr förste vice talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reser -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och bygg nader,

m. m.

vationen 4); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Larsson i Umeå begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
C) i utskottets betänkande nr 6, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
4) av herr Stefanson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 130
ja och 76 nej, varjämte 7 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten D

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
5); och fann herr förste
vice tahnannnen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Vigelsbo begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i
punkten D) i utskottets betänkande nr 6,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 5) av herr Elofsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 136 ja och 38 nej,
varjämte 40 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Vid omröstningen rörande
punkten D råkade jag trycka på
voteringsknappen för sent, varför jag
markerades som frånvarande. Jag hade
givetvis för avsikt att rösta i enlighet
med reservationen.

Punkten E

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
7); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
E) i utskottets betänkande nr 6, röstar -

Ja;

Onsdagen den 9 mars 19(>(i

Nr 10

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit reservationen
7) av herr Stefanson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 132
ja och 79 nej, varjämte 3 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten F

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 8, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för lagfartskostnader.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Beskattningen av reservbefälspremier

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 9, i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av reservbefälspremier.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr OSKARSON (h):

Herr talman! I anslutning till min
motion nr 646 i denna kammare och
det betänkande som nu föreligger från
bevillningsutskottet vill jag framföra
några synpunkter.

De premier som vi har tagit upp i
vår motion är det vederlag, som utbetalas
för att reservofficeren under ett

Beskattningen av reservbefälspremier

antal år ställer sig till krigsmaktens
förfogande. Dels har han under denna
tid åtagit sig en tjiinstgöringsplikt om ett
visst antal dagar och dels är han också
skyldig att följa med i den utveckling
som pågår inom försvaret för att
rätt kunna lösa sina uppgifter i krigsorganisationen.

De tidsperioder det här gäller rör sig
om vardera nio år, och under två sådana
perioder åtar sig reservaren dessa
förpliktelser. Vi har därför ansett
det riktigt att dessa vederlag i form
av premier då det gäller beskattning
hiinföres till den tid under vilken prestationen
har utförts.

För närvarande är det så, att ifrågavarande
premie läggs till inkomsten
under det år då den utbetalas, d. v. s.
när perioden är slut och utbildningen
fullgjord, och kommer då helt naturligt
att hamna på toppen av de inkomster
som befattningshavaren haft
under året. Genom skatteskalans utformning
går för flertalet den större delen
av premien till skatt.

Enligt vår uppfattning bör ett vederlag,
som är fastställt till en bestämd
summa för likvärdiga insatser, ge var
och en samma förmån, när skatten är
betald — med andra ord principen
om lika ersättning för lika prestation
bör äga tillämpning. Detta gäller inte
enbart det vederlag som det här är
fråga om — reservbefälspremie — utan
har allmän giltighet. Vad vi dock har
velat fästa uppmärksamheten på är hur
illa nu gällande bestämmelser rimmar
med vad som måste anses vara rätt
och riktigt.

Vi har problem — det vet vi alla —
i fråga om rekryteringen av befäl av
alla kategorier. Därför är det också angeläget
att alla åtgärder vidtas som kan
befrämja denna rekrytering och medverka
till att fylla de vakanser som
finns. Vi motionärer anser att en justering
av bestämmelserna för beskattning
av reservbefälspremierna är en
åtgärd som positivt kan påverka re -

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Arvs- och gåvobeskattningen

kryteringen av denna viktiga befälskategori.
Det gäller nämligen här dem
som direkt leder trupp i egenskap av
chefer för våra lägre förband, kompanier
och därmed jämställda enheter.
En brist på befattningshavare — eller
en sänkning av kvalitet — på dessa
viktiga poster går tyvärr ut över handhavandet
och ledningen av truppen.
En sådan utveckling kan vi inte acceptera.
Vi har ett mycket stort behov av
väl utbildade reservbefäl i de befattningar
som jag här har angivit.

Utskottet delar vår uppfattning att
den kvoteringsspärr som nu tillämpas
inte är tidsenlig. Den stigande lönenivån
och penningvärdeförsämringen har
medfört att förordningen om ackumulerad
inkomst för flertalet inte längre
äger någon tillämpning i praktiken.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t
ägnar detta spörsmål sådan uppmärksamhet
att möjligheterna till rättvisare
skatteberäkning för ackumulerad inkomst
snarast bringas till en positiv
lösning. Jag vill här uttrycka förhoppningen
att utskottet får rätt härutinnan,
ty en sådan lösning är angelägen
ur många synpunkter men särskilt angelägen
i de fall som vi har berört.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10

Arvs- och gåvobeskattningen

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 11, i anledning av väckta motioner
rörande arvs- och gåvobeskattningen.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalvdande motionerna 1:60
av herr Svanström m. fl. och 11:94 av
herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag angående ändring av 3 § i
förordningen om arvsskatt och gåvoskatt
i syfte att från arvsskatt befria
sådana stiftelser och sammanslutningar,
som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt»; 2)

de likalydande motionerna I: 207
av herr Gösta Jacobsson m. fl och II: 644
av herr Nordgren m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att den av 1958
års riksdag begärda översynen av bestämmelserna
om arvsbeskattning i hela
dess vidd omedelbart måtte komma till
stånd»; samt

3) motionen II: 267 av herr Johansson
i Trollhättan in. fl.

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:60
av herr Svanström m. fl. och 11:94 av
herr Gustafsson i Borås in. fl. om befrielse
jämväl från arvsskatt för stiftelser
och sammanslutningar som vore befriade
från gåvoskatt,

2) de likalydande motionerna 1:207
av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 644 av herr Nordgren m. fl. om översyn
av arvsbeskattningen, samt

3) motionen II: 267 av herr Johansson
i Trollhättan m. fl. om översyn av
arvs- och gåvobeskattningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I. av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson, Mattsson, Tistad, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i
Bäckmora, Sterne och Öhvall, vilka ansett,
att utskottet under punkten 1) bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 60 av herr Svanström
in. fl. och II: 94 av herr Gustafsson
i Borås m. fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning och
förslag till riksdagen angående ändring
av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt
i syfte att från arvsskatt befria

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

sådana stiftelser och sammanslutningar
som nu vore befriade från att erlägga
gåvoskatt;

II. av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Magnusson i Borås, vilka ansett,
att utskottet under punkten 2) bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 207 av herr Gösta
Jacobsson m. fl. och 11:644 av herr
Nordgren in. fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att den av 1958
års riksdag begärda översynen av bestämmelserna
om arvsbeskattningen i
hela dess vidd omedelbart måtte komma
till stånd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! I föreliggande betänkande
behandlar bevillningsutskottet ett
antal motioner som har det gemensamt,
att de yrkar på utredning och översyn
av gällande bestämmelser för arvs- och
gåvobeskattningen. I motionerna redogörs
närmare för de motiv som legat
till grund för yrkandena. Utskottets
majoritet har avstyrkt samtliga motioner,
med påföljd att det fogats reservationer
till utskottets betänkande. Eftersom
jag återfinns bland reservanterna
och tillika har undertecknat ett par av
motionerna, har jag begärt ordet för att
anföra några synpunkter i frågan.

I samband med den omläggning av
dödsbobeskattningen som beslutades
av 1958 års B-riksdag, varvid bl. a. kvarlåtenskapsskatten
inarbetades i arvsbeskattningen,
vilken därvid skärptes, beslöt
riksdagen att hemställa om en allmän
översyn av arvsbeskattningen. Någon
sådan översyn har ännu inte kommit
till stånd, trots att åtskilliga år
förflutit sedan dess. Detta förhållande
har särskilt påpekats i motionerna I: 207
och II: 644.

I motionerna 1:60 och 11:94 — den
sistnämnda undertecknad av 32 ledamöter
från samtliga fyra demokratiska

Arvs- och gåvobeskattningen

partier — tar motionärerna upp ett
problem som jag skulle vilja säga gäller
en inkonsekvens i beskattningen.
Frågan berör framför allt det författningsrum,
enligt vilket gåvor under livstid
och testamentariska förordnanden
beskattas helt olika enligt gällande bestämmelser.
Enligt 38 § i gåvobeskattningsförordqingen
är bl. a. »stLftelse
med huvudsakligt syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska,
konstnärliga, idrottsliga eller andra
därmed jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål» befriade
från gåvoskatt. Någon motsvarande
skattebefrielse föreligger emellertid inte
för under samma förhållanden arvsfallen
egendom och i ännu mindre grad
för testamentariska förordnanden, vilka
beskattas ännu hårdare.

Det är denna inkonsekvens och restriktivitet
i lagstiftningen som motionärerna
vill komma till rätta med på
det sättet, att den befrielse från skatt
som gäller för gåvor till allmännyttiga
ändamål skall utsträckas att gälla även
med samma motiv upprättade testamentariska
förordnanden. Denna restriktivitet
verkar återhållande på viljan att
donera till allmännyttiga ändamål i form
av dödsrättshandlingar.

Icke sällan skapar denna krånglighet
i lagstiftningen besvärliga gränsdragningsproblem
för domstolar och skattemyndigheter.
Rent principiellt måste
det vara riktigt, att gåvor till de ändamål
som här avses skatterättsligt behandlas
lika, oavsett om de ges under
donators livstid eller genom testamenlariskt
förordnande. Det är en sådan
ordning motionärerna yrkat på i detta
sammanhang, ett yrkande som fullföljs
i reservation I, vari begärs en skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning
och förslag till riksdagen i
ärendet.

Läser man utskottsbetänkande! måste
man konstatera att utskottsmajoriteten
inte kunnat prestera några starkare argument
för sitt avslagsyrkande; man

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Arvs- och gåvobeskattningen

hänvisar bara till den av riksdagen 1958
begärda översynen av hela arvsbeskattningen,
en översyn som ännu inte kommit
till stånd. Det är precis samma motivering
utskottsmajoriteten har anfört
år efter år, varje gång vi har haft attbehandla
motionerna i detta ärende.
Ändå måste man fråga sig om det nu
inte är på tiden att bryta ut de speciella
yrkanden i motionerna 1:60 och
II: 94 till en särskild utredning, eftersom
utskottsmajoriteten ändå i huvudsak
tycks vara ense med motionärerna om
att en ändring av gällande arvsskattebestämmelser
bör komma till stånd.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till reservation I
i bevillningsutskottets betänkande nr 11.
Jag vill också meddela att jag kommer
att rösta för reservation II uteslutande
av det skälet att man där begär att
den översyn av arvsbeskattningen som
riksdagen beslöt redan år 1958 snarast
skall komma till stånd.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Beträffande reservation
I, vid vilken herr Eriksson i Bäckmora
har uppehållit sig, skall jag be att få
instämma i de synpunkter som herr
Eriksson framförde. Jag vill också yrka
bifall till reservation I. Det är ju en rätt
egendomlig ordning att man kan ge bort
gåvor till ett visst ändamål under sin
levnad utan att dessa blir föremål för
gåvobeskattning, men samma organisationer
fråntas denna förmån om gåvan
är i form av ett arv genom testamente.

Vad sedan beträffar reservation II är
ju förhållandet det att när 1958 års
B-riksdag behandlade ett förslag om
kvarlåtenskapsskattens avskaffande -—
denna arbetades in i arvsskatten — så
beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t
begära en allsidig utredning av hela
arvsbeskattningen. Men någon sådan
utredning bar inte kommit till stånd.
Man bar hänvisat till att det pågår utredningar
på andra områden, och man
bar velat avvakta dessa. Jag tror emel -

lertid att behovet av en översyn för varje
år som går blir allt större, alldenstund
arvsbeskattningen inte minst på grund
av penningvärdeförsämringen får allvarliga
verkningar. De tillgångar som
finns i ett visst bo skall uppskattas vid
ett visst tillfälle. Det är klart att det
är utomordentligt svårt att göra sådana
värderingar så att man får en någorlunda
exakt och riktig uppfattning.

Det är många orsaker som spelar in.
Anledningen till att det här uppstår ett
skatteförhållande är att ett dödsfall har
inträffat. Arvsskatten är av en storleksordning
som också gör att den kan
få mycket kraftiga och menliga återverkningar,
speciellt för näringslivet, alldenstund
den sätter in mycket hårt i
speciellt familjeföretagen. Många av
dessa företag kan komma att stå inför
en nära nog olöslig likviditetskris, om
ett dödsfall hastigt inträffar. Skulden
till staten i form av arvsskatt uppkommer
också i ett läge, då företaget på
grund av ägarens frånfiille i allmänhet
inte har möjlighet att gå ut på marknaden
och uppta nya lån eller att erhålla
krediter.

Med hänsynstagande till alla dessa
negativa verkningar menar vi att det
är av stor betydelse att en utredning
göres, som tar hänsyn till dessa problem.
Man kan naturligtvis säga att
företaget kan säljas, men detta är inte
någon lycklig lösning på problemet. Det
händer då att stora kapitalstarka enheter
med många ägarintressen på det
sättet förvärvar det mindre eller medelstora
företaget, vilket många gånger
kan ske till ett pris som är mycket lågt
i förhållande till det rätta värdet.

Vad jag här har sagt gäller i mycket
stor utsträckning för jordbruket. För
att driva ett jordbruk fordras i dag
mycket pengar; det har nämnts att ett
bärkraftigt jordbruk behöver ett kapital
på omkring en halv miljon kronor,
och då är det naturligtvis utomordentligt
allvarligt när det kan bli fråga
om stora arvsskatter.

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

Man har sedan gammalt ansett att en
hantverkares redskap inte kan utmätas.
Det är något han måste ha för att kunna
fortsätta sin verksamhet. Sett emot
den bakgrunden måste det vara lika naturligt
att jordbruksmaskiner och inventarier
på gården samt fabriksbyggnader
och maskiner som används som
arbetsredskap i näringslivet är lika
nödvändiga för sterbhuset i fortsättningen.
Därför borde man ta hänsyn
till sådana saker när det blir fråga om
att utskifta arvsskatt.

Därför ber jag, herr talman, att med
dessa ord får yrka bifall till reservation
II.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag skall endast uppehålla
mig vid motionen beträffande
arvsskatt för testamentariska förordnanden
till allmännyttiga ändamål, och
eftersom jag helt kan instämma med
vad herr Eriksson i Bäckmora har sagt,
kan jag inskränka mig till ett par korta
anmärkningar.

För det första är detta inte någon
partipolitisk fråga. Det framgår tydligt
av det förhållandet att motionärerna
kommer från alla de fyra demokratiska
partierna, bland dem fyra framstående
representanter för det socialdemokratiska
partiet.

För det andra är frågan om skattskyldighet
eller icke skattskyldighet inte
av principiell verkan, eftersom redan
nu alla gåvor som ges till sådana här
ändamål är befriade från gåvoskatt. Man
har alltså gjort en gränsdragning mellan
skattepliktiga gåvor och icke skattepliktiga
gåvor. Motionen går ut på
att man skall behandla de gåvor som
ges efter givarens livstid på samma sätt
som dem som ges under hans livstid.

För det tredje är detta inte något
komplicerat tekniskt problem. Man har
från utskottsmajoritetens sida sagt att
frågan bör tas upp i samband med den
stora översyn av arvsskatten, som alla
är överens om måste komma till stånd.

Arvs- och gåvobeskattningen

Där är en hel del familjerättsliga frågor
inblandade och man måste därför
avvakta de överväganden som görs i
det hänseendet. Jag vill fästa uppmärksamheten
på att i frågan om skatt som
läggs på testamentariska förordnanden
till allmännyttiga ändamål är inte de
familjerättsliga frågorna över huvud
taget involverade eftersom det är fråga
om testamentariska förordnanden som
går helt utanför alla familjeband och
andra arvtagarrelationer.

Herr talman! Det är därför som jag
hoppas att det skall bli en mycket bred
anslutning till reservationen vid voteringen.
Det bör vara möjligt att efter
en mycket kort utredning inom departementet
— det behövs ingen stor parlamentarisk
utredning — på några veckor
få fram ett förslag som gör att man
behandlar dessa gåvor på likartat sätt
oavsett om de ges under givarens livstid
eller efter hans frånfälle.

Jag ber därför att få yrka bifall till
reservation I.

I detta anförande instämde herrar
Rimmerfors, From och Keijer (samtliga
fp).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag skall inte ingå i någon
längre diskussion om detta, i varje
fall inte i någon sakdebatt om gåvoskatten.
Som vi finner vill högermotionen
att man skall mildra gåvo- och arvsbeskattningen,
medan den socialdemokratiska
motionen har en helt annan
uppfattning och tycker att den i stället
bör skärpas.

Jag skall bara tillåta mig att erinra
om att bevillningsutskottet 1958 yrkade
en allsidig översyn av arvsbeskattningen,
och vi sade att den omedelbart borde
komma till stånd. Vi har emellertid inte
sett någon översyn ännu. Ingen översyn
har verkställts och heller inte igångsatts
därför att man har väntat på familjerättskommitténs
utredningsresultat.
Det har vi nu kunnat ta del av sedan
vi fick det 1964. Då var avsikten

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Arvs- och gåvobeskattningen

att riksdagen i år skulle få en proposition
med anledning av den utredningen,
och under höstriksdagen skulle vi kunna
få en proposition med ändring av
arvsbeskattningen som kunde bli aktuell
med anledning av den förra propositionen.
Som utskottet skriver i betänkandet
har det visat sig att familjerättskommitténs
betänkande rönt så
stark kritik i remissbehandlingen att vi
ännu inte sett någon proposition. Utskottets
kansli har gjort efterforskningar
och fått fram att vi inte lär få någon
proposition i år heller med anledning
av fainiljerättskommitténs betänkande.

Nu är det emellertid alldeles uppenbart
att om man skall företa någon ändring
av arvsbeskattningen måste vi först
ha klart för oss hur vi skall göra med
anledning av familjerättskommitténs
förslag, ty det berör ju giftermålsbalken
och ärvdabalken. Detta är av grundläggande
betydelse för den allmänna beskattningens
utformning, och kommittén
har själv betonat angelägenheten av
att man företar ändringar i arvsbeskattningen
i samband med de föreslagna familj
erättsliga reformerna.

När vi alltså ändå får räkna med att vi
får en proposition med anledning av
familjerättskommitténs betänkande och
därmed också får den översyn av arvsbeskattningen
som riksdagen på bevillningsutskottets
förslag har hemställt
om, så anser vi att det varken är nödvändigt
eller lämpligt att nu besluta om
en särskild utredning om översyn av
hela arvsbeskattningen.

Den andra frågan — som vi har diskuterat
under en följd av år, varför jag
inte nu skall ta upp någon debatt om
den — gäller yrkandet att frivilliga och
allmännyttiga organisationer, som nu är
befriade från att erlägga gåvoskatt,
skall befrias även från arvsskatt. Utskottet
ställer sig nu liksom i fjol välvilligt
till detta problem och anser det
värt beaktande. Utskottet är emellertid
inte berett att tillstyrka en sådan ändring
av arvsbeskattningen. Utskottet sä -

ger att frågan inte är »av sådan angelägenhetsgrad
att en utredning omedelbart
bör igångsättas», detta så mycket
mindre som vi väl har rätt att vänta att
en allsidig översyn av arvsbeskattningen
kommer till stånd.

Herr Gustafson i Göteborg sade att
denna fråga tekniskt är så enkel att man
inte behöver avvakta familjerättskommitténs
betänkande. Det är kanske riktigt
att man inte skall överdriva svårigheterna.
Frågan är emellertid inte
heller så brännande att man bör plocka
ut den ur den översyn som skall göras.
Gåvor är redan befriade från skatt. Den
som vill ge gåvor till dessa organisationer
kan göra det medan han är i livet.
Endast vid testamentariska förordnanden
drabbas donationerna av skatt.

Vi anser sålunda inte att frågan är
av den angelägenhetsgraden att den bör
brytas ut, utan vi anser att vi kan avvakta
den översyn som kommer att göras.
Detta är, herr talman, anledningen
till att vi avstyrker bifall till motionerna.
Jag ber alltså att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Bran dt återkommer
med sina gamla argument och kryper
bakom familjerättskommitténs förslag,
när han går emot utredningskraven
i denna fråga. Jag kan emellertid
inte inse att frågan om befrielse från
arvsskatt för de allmännyttiga organisationerna
har något samband med de
familj erättsliga frågorna. Som herr Gustafson
i Göteborg nyss framhöll behöver
det inte ta lång tid att tekniskt omarbeta
det författningsrum som reglerar
detta förhållande, så att vi får en likadan
behandling av gåvor och av testamentariska
förordnanden. Det är egentligen
bara det frågan gäller, herr
Brandt!

Förra året framhöll utskottet att man
kunde räkna med att en proposition i
detta avseende skulle föreläggas nästa

Onsdagen den 9 mars 10(i(i

Nr 10

års vårriksdag. Det skulle alltså ha framlagts
en sådan proposition nu. I år säger
emellertid utskottet att det är osäkert
om någon proposition kommer att
framläggas innevarande år, och herr
Brandt säger att det är ganska säkert att
det inte kommer att framläggas någon
sådan proposition nu. Då tycker jag att
det verkligen är på tiden att vi bestämmer
oss för en sådan särskild utredning
som reservanterna har föreslagit. Eljest
måste jag få fråga herr Brandt när vi
kan hoppas att det i framtiden kommer
en proposition i ärendet.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! I egenskap av huvudmotionär
vill jag bara säga några ord i
denna fråga som har behandlats vid
flera riksdagar. Motionen har såsom
nämnts trettiotvå underskrifter av representanter
för de fyra demokratiska
partierna. Yrkandet är i all sin korthet
att de stiftelser och sammanslutningar
som är befriade från gåvoskatt bör befrias
från arvsskatt.

Ges gåva i form av legat i testamente
sätter beskattningen in i form av arvsskatt,
ges gåva under det att givaren
lever är den skattefri. Det är, herr talman,
en mycket underlig tingens ordning.
I praktiken leder den till att t. ex.
sådana organisationer som De blindas
förening, Stockholms blindförening,
Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra
i Stockholm bedöms som skattepliktiga
under det att organisationer
för rikets försvar och sådana som arbetar
för barns och ungdoms vård och
fostran eller utbildning eller vilkas arbete
går ut på vård av behövande ålderstigna,
sjuka och lytta, eller stiftelser
som verkar för vetenskaplig undervisning
och forskning är befriade
från både gåvo- och arvsskatt. Jag anser
givetvis att det sistnämnda är riktigt,
men gränsen är för snäv.

Det blir nu ofta rena tillfälligheter
som avgör, om en donation skall bli
föremål för beskattning eller inte. Många
4 — Andra kammarens protokoll 1966.

Arvs- och gåvobeskattningen

människor som bestämt sig för att överlämna
en del av sin egendom till allmännyttiga
ändamål känner helt enkelt
inte till skattelagarna och konsekvenserna
av att en gåva ges under
livet eller i form av testamente. Jag vill
i detta sammanhang framhålla att den
måste vara bra frigjord som ifall han
vet att någon avser att göra en donation
tar sig för att upplysa vederbörande om
hur det ligger till i beskattningshänseende
vad beträffar gåvor och testamenten.
God takt och ton tycker jag bjuder
att aggressivitet i sådana sammanhang
inte bör förekomma, även om
man kanske vet, att den det gäller
skulle handla annorlunda, om han hade
reda på skattelagarna.

För den lagändring som vi yrkar på
talar även starkt det faktum, att man
därigenom skulle undgå att ideligen behöva
anlita domstolarna för att avgöra
svåra gränsfall och ibland för att framtvinga
avgöranden, säkert juridiskt korrekta,
som man vet står i strid mot
vad som varit givarens tanke. Frågan
kan lösas utan risk för större skattebortfall,
om de regler som nu gäller för
befrielse från gåvoskatt får gälla jämväl
för testamentariska förordnanden.

Vid föregående års riksdags utskottsbehandling
har majoriteten inom utskottet
träget anfört, att de av oss i
motioner framförda synpunkterna är
värda allt beaktande. Samma uttryck
kommer igen i år. Principiellt synes
man alltså överens om att befrielse från
arvsskatt bör gälla för stiftelser och
sammanslutningar som är befriade från
gåvoskatt, men utskottet tycker att frågan
inte är av sådan angelägenhetsgrad
att riksdagen bör ingripa. Det
har utskottet tyckt mycket länge —
jag vet inte hur länge. Vi har hävdat
och gör det fortfarande att gåvo- och
testamentsförordnanden bör ur skattesynpunkt
behandlas lika.

Det är inte riktigt att vad man kan
kalla slumpen eller tillfälligheter skall
bli avgörande för om en donation blir
Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Arvs- och gåvobeskattningen

beskattad eller inte. Några bärkraftiga
argument emot den av oss förordade
reformen har mig veterligt inte framförts.
Den allmänna översyn av arvsskattereglerna
som riksdagen begärt
1958 synes dröja. Det finns, som jag
ser, inga bärande skäl för att invänta
denna allmänna översyn. Den tekniska
lösningen av den fråga det här gäller
är mycket enkel, såsom påpekats förut
här. Reservanterna i utskottet hemställer
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning av den
fråga det här gäller och förslag till
riksdagen angående ändring av förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt. Denna
hemställan är sakligt mycket väl
grundad.

Jag ber att få yrka bifall till reservanternas
förslag.

I detta anförande instämde herrar
Berglund och Westberg (båda fp).

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Det centrala i den av
socialdemokraterna väckta motionen
som behandlas under denna punkt är
kravet på en utredning och översyn av
den nuvarande arvs- och gåvobeskattningen.

Utskottet konstaterar att det kommer
en utredning, och då utskottet självt
1958 begärde en sådan utredning, stämmer
det tydligen med de sedvänjor som
utbildats i bevillningsutskottet, att man
i sådana situationer yrkar avslag på motionen
och hänvisar till den begäran
man en gång gjort. Jag accepterar detta
och kommer följaktligen att rösta på utskottets
förslag med förhoppning om att
det nu blir en allsidig utredning i frågan.

Jag har emellertid lagt märke till att
bevillningsutskottets högt ärade vice
ordförande inte har samma tro på att
det tillsätts en dylik utredning på
grundval av uttalandet år 1958 utan har
tillsammans med två andra högermän
tillfogat en reservation med förslag om
skrivelse till Kungl. Maj:t att man skall

tillsätta en utredning som skall företa
en översyn av bestämmelsen om arvsbeskattningen
i hela dess vidd. Jag vet
inte vad som ligger bakom denna misstro
från herr vice ordförandens sida —
det framgick inte av hans anförande.
Jag lämnar det emellertid därhän och
utgår ifrån att det, om en sådan utredning
inte skulle tillsättas, finns tillräckligt
många som är intresserade av frågan
för att den skall kunna aktualiseras
på nytt; framför allt finns bakom utredningskravet
den mäktiga auktoritet
som bevillningsutskottet självfallet besitter.

Det är naturligtvis en mycket ömtålig
sak som denna utredning får ta upp. Tidigare
har den ansetts som brännande
het, men vi har kanhända kommit varandra
närmare, åtminstone förefaller
det mig att så har skett, och det skulle
då vara möjligt för oss att åtminstone
i långa stycken finna gemensamma utgångspunkter
för utredningen.

Det talas här i kammaren ofta om att
alla skall ha lika startchanser. Detta är
en utgångspunkt som naturligtvis är
synnerligen aktuell, när man utreder
arvsbeskattningen. I andra sammanhang
ordar man mycket om att man endast
förvaltar egendomen. Denna förvaltarskapstanke
återkommer gång efter annan
i anföranden här i kammaren, och
man möter den också utanför kammaren.
Menar man allvar med denna förvaltarskapstanke
och kravet på lika startmöjligheter,
kan man knappast resa något
motstånd mot en arvsbeskattning som
beskär de stora förmögenheterna.

Vi har också fått ett nytt arv i det
svenska samhället. De unga ärver ett
samhälle med helt andra möjligheter än
de som fanns i det gamla samhället. I
detta arv ingår att barnen skall växa
upp under hyggliga villkor, att de skall
få möjlighet att studera enligt egna eller
föräldrarnas önskemål, att de skall få
arbete efter utbildningens avslutande
och dessutom kunna känna trygghet livet
igenom. Den moderna social- och

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

utbildningspolitiken bär ändrat villkoren
för människorna, vilket gör att hela
frågan om arvsbeskattningen delvis har
kommit i nytt läge. Utan att den förlorar
sin utjämningseffekt kan man, som
jag ser det, ta ut mycket måttliga skatter
långt upp i förmögenhetsskikten.

Det betyder att den som så önskar kan
lämna över relativt stora belopp till
nästa generation. Jag kan till och med
tänka mig att man minskar arvsskatten
i de lägre förmögenhetsskikten. Med något
större styrka behöver arvsskatten
sätta in endast mot ett mycket litet antal
människor som har stora förmögenheter.
Från de utgångspunkter jag nu
angivit bör det inte bli så mycken strid
om detta, när frågan skall utredas och
utredningens resultat sedan behandlas.

Sedan finns det naturligtvis en rad
problem som kräver uppmärksamhet i
detta sammanhang. Herr Magnusson i
Borås tog upp ett, nämligen likviditetsproblemet
för företag i vissa situationer.
Jag är medveten om de svårigheter
som härvidlag kan uppstå, och vi bör
utreda vilka möjligheter som finns för
att komma till rätta med dem. Kanske
bör vi också pröva tanken att kunna
lämna över arvet i form av aktier,
ägandebevis eller dylikt till någon fond
som disponerar över medlen. Det är
emellertid inte min mening att utveckla
den tankegången närmare just nu.

Med det anförda har jag bara velat
understryka angelägenheten av att vi
snabbt får till stånd den översikt i stort
som bevillningsutskottet föreslog riksdagen
att begära 1958 och som riksdagen
också då begärde.

Herr talman! Från de utgångspunkter
jag här anfört kommer jag att biträda
utskottets hemställan i alla punkter.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! I skrivelse till Kungl.
Maj:t den 7 november 1958 begärde
riksdagen att regeringen skulle ta upp

Arvs- och gåvobeskattningen

den fråga som vi i dag behandlar, och
jag antar att min gode vän och bänkkamrat
herr Johansson i Trollhättan vet
att den frågan i dag, den 9 mars 1966,
alltfort är beroende av Kungl. Maj:ts
prövning, som det brukar heta. Men
vi anser att det delproblem som vi här
aktualiserat och som vi nu diskuterar
om kan lösas ganska snart, om vi bara
vill.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag vill börja med att
deklarera att jag kommer att rösta med
reservation I men för utskottet i den del
som rör reservation II. Det är kanske
därför nödvändigt att här säga några
ord om den senare reservationen.

Det hade varit kärt att kunna ansluta
sig till den senare reservationen, om
den bara inte hade varit upphängd på
de motioner som man där hänvisar till.
I likhet med herr Johansson i Trollhättan
har jag nämligen den övertygelsen
att de förändringar som behöver
ske i vår arvsbeskattning bör gå i riktning
mot en skatteskärpning för större,
ärvda förmögenheter, inte mot en
minskning av statens andel — alltså
i riktning mot vad herr Magnusson i
Borås talade för. Jag har också en känsla
av att allmänna opinionen är på väg
att uppfatta detta som ganska naturligt.
Herr Johansson i Trollhättan anförde
något skäl härför.

Någon dag efter det att vi hade haft
republikdebatten här i riksdagen, såg
vi av Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter
några kommentarer, i vilka han sade
att tanken på ärftlig monarki strider
mot vår inställning till ärvda privilegier.
Men sedan tog han fram invändningen
: Men vad skall man då säga om
ärvda privilegier i form av förmögenheter?
Även till dem måste man ställa sig
avvisande. Det är dock borgerlighetens
största morgontidning i vårt land som
säger detta. Kanske antyder bl. a. detta
en omsvängning i opinionen.

Liksom herr Johansson i Trollhättan

100 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1906

Arvs- och gåvobeskattningcn

sätter jag alltså min lit till att vi får en
omfattande, allsidig utredning om arvsbeskattningen
med sikte på en skärpning
av arvsbeskattningen för de större
förmögenheterna.

Men, herr talman, till detta skall fogas
ett par ord om reservation I. Jag
vet inte om vi alltid gör rättvisa åt
frågor som här återkommer många
gånger. Uppgiften för utskottet och dess
talesmän ter sig för varje år allt enklare.
Man hänvisar till vad man sade tidigare
år och därmed är saken klar — motionerna
innehåller ungefär detsamma som
tidigare motioner. Men är det verkligen
rimligt att man år efter år godtar
något som även i utskottets tidigare
skrivningar har betecknats som rätt
märkligt?

Den ena gruppen gamla människor
efter den andra står här i tveksamhet.
■Jag skall inte repetera de skäl som herr
Gustafsson i Borås och herr Gustafson
i Göteborg redan har anfört och som
jag instämmer i. Jag vill bara tillägga
en synpunkt som jag mött gång på gång
med anledning av den tveksamhet som
gamla människor känner när de skall
disponera sina pengar. Understundom
tycker jag mig till och med ha märkt
att de utnyttjas i viss mån — i varje
fall har de gamla människorna känt det
så. De har en önskan att behålla sina
pengar till det sista, därför att de skapar
sig orosanledningar som kanske i
verkligheten inte är befogade. Men dessa
orosanledningar gör att det ter sig
så svårt att ge gåvan fastän de egentligen
vill ge den. Så kommer kanske anförvanter
och upplyser om under vilka
villkor man kan ge en gåva till det
ideella ändamål det gäller och vilka
skatteeffekterna vid testamente blir. När
man sett några gamla människor oroa
sig för dessa variationer måste man
säga sig: När det gäller samma givare
och samma mottagare av samma belopp,
varför i all rimlighets namn skall då
inte staten kunna behandla båda fallen,
gåva och arv, på samma sätt?

Det är detta enkla och praktiska resonemang
som har gjort att jag har anslutit
mig till motionen i år liksom flera
av mina partivänner. Vi har gjort det i
tanke att det här faktiskt inte gäller
någon politiskt kontroversiell fråga. Det
blir kanske en gång en stor uppgörelse
om de ärvda förmögenheterna, men här
är det ju bara fråga om att få en någorlunda
likformig överföring av kapital
från en person till ett ändamål. Därför
föreställer jag mig liksom herr Gustafsson
i Borås att detta är en ganska
enkel sak om vi verkligen vill. Jag gissar
att min värderade vän herr Brandt
i verkligheten inte skulle uppfatta det
som någon större olycka om en sådan
skönhetsfläck i vår nuvarande skattelagstiftning
toges bort.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Herr Zetterberg gav mig
anledning att säga ytterligare ett par
ord i denna debatt. När herr Zetterberg
kräver att vi skall ha en arvsskatteutredning
som skall syfta till en hårdare
beskattning av arven, vill jag bara understryka
att vi har ett beskattningssystem
på detta område som är progressivt
verkande. Det innebär att vid en
så kraftig penningvärdeförsämring som
vi för närvarande har kommer också
hela detta beskattningssystem att för
varje år bli allt hårdare.

Jag anser det vara en sensation att
vi nu får höra att det skall bli en ytterligare
skärpning, vid sidan av den mycket
hårda skärpning som redan finns.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! En skärpning av arvsskattesatserna
för de stora ärvda förmögenheterna
medför säkerligen problem.
Men jag ser inte problemen på
området som herr Magnusson i Borås
ser dem. Det stora problemet är enligt
min mening att det kommer att bli risk
för en kapitalflykt från vårt land. Därför
är det självfallet en uppgift för en

Onsdagen den 9 mars 19(50

Nr 10

101

utredning att grundligt överväga hur
en ny arvsbeskattning skall utformas.

Jag har sålunda inte uppfattat ärendet
som problemlöst •— jag har bara
velat deklarera i vilken riktning jag
anser att utredningens arbete och så
småningom lagstiftningen bör gä.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Herr Zetterberg säger
att förslagen i denna fråga avstyrks år
efter år och att utskottet endast hänvisar
till vad som tidigare uttalats. Men
herr Zetterberg har väl lagt märke till
att det är praxis i riksdagen — det gäller
inte bara bevillningsutskottet och
det gäller inte bara det socialdemokratiska
partiet, utan det gäller alla utskott
och alla partier — att om en utredning
pågår, så fattas inget beslut,
utan utredningens betänkande avvaktas.
Och har ett utskott beställt en utredning,
skriver riksdagen inte flera
gånger till Kungl. Maj :t och begär utredning
i frågan. — Så ligger det till
också med detta ärende.

Det var för övrigt inte länge sedan
lierr Ohlin och statsrådet Palme här i
kammaren diskuterade huruvida det
var en utredning eller inte som arbetade
med en viss fråga. Herr Ohlin var
den gången mycket angelägen om att
framställa saken så, att det var just en
utredning som arbetade.

Det arbetssätt som tillämpats rörande
de nu väckta motionerna är sålunda
inte på något sätt unikt i riksdagen.

Att personer tycker sig ha rätt att
ge gåvor utan att bli beskattade för dessa
är inte så underligt, och att viss sådan
befrielse från skattskyldighet medgivits
i lagstiftningen beror på att man
vill främja ifrågavarande ändamål. Men
i förarbetena till förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt har framhållits, att
när en person avlider blir frågeställningen
annorlunda — skattebefrielse
kan då inte anses vara lika angelägen.

Inom finansdepartementet har gjorts
en beräkning av vad ett genomförande

Arvs- och gåvobeskattningen

av motionärernas förslag skulle kosta.
Det rör sig inte om något stort belopp,
men det blir i alla fall 5 miljoner kronor
som undandrages staten. Och hur
beloppet kommer att fördelas vet man
ju inte. Vi har därför sagt oss att vi vill
ha något närmare reda på hur statens
pengar används — särskilt i dagens läge,
där det gäller att hålla på varenda
krona för att få det hela att gå ihop,
kan vi inte utan vidare fatta beslut om
att dela ut pengar.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Herr Brandt förde fram
ett helt nytt skäl i sitt senaste anförande.
Låt mig då först framhålla att det
härvidlag inte är fråga om några som
helst avdrag från inkomstskatten, utan
det gäller alltigenom gåvor som ges med
redan beskattade pengar. Staten har
också, som herr Brandt mycket riktigt
framhöll, sagt ifrån att någon gåvoskatt
inte skall utgå för gåvor som ges
med redan beskattade pengar till ifrågavarande
allmännyttiga ändamål, därför
att dessa anses böra främjas. Då måste
man säga sig att gränsdragningen ju
redan gjorts och att det därför är helt
naturligt att på gåvor, även om de ges
efter givarens frånfälle, inte bör utgå
någon extra skatt. Vi har varit ganska
ense om detta och, såsom herr Zetterberg
påpekade, har utskottsmajoriteten
också i princip uttalat att motionernas
synpunkter är värda beaktande.

De alternativ som finns är, såvitt jag
förstår, å ena sidan att bryta ut denna
lilla fråga och låta departementet utarbeta
ett förslag, som kan vara klart redan
nästa år, å andra sidan att ta med
frågan vid den stora översynen av arvsbeskattningen.
Om genomförandet av
denna översyn är vi alla överens, och
därvid bör givetvis de synpunkter som
herr Johansson i Trollhättan framfört
beaktas.

Men en sådan utredning kan inte
igångsättas förrän beslut fattats i riksdagen
beträffande familjerättskommit -

102

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Arvs- och gåvobeskattningen

téns betänkande, vilket antagligen inte
kan ske förrän tidigast nästa år. Därefter
skall utredningen tillsättas. Eftersom
det i detta sammanhang är fråga
om genomgripande förändringar av hela
arvsskatteförordningen kan utredningen
inte rimligen vara färdig inom kortare
tid än fyra år, och då är vi framme
vid år 1971.

Utredningens betänkande skall sedan
remissbehandlas, varvid det kanske utsätts
för lika hård kritik som mötte familjerättskommitténs
betänkande, vilket
gör att framläggandet av proposition i
ärendet kan försenas.

De två alternativ som finns på denna
punkt — om vi över huvud taget tycker
att det är rimligt att behandla testamentariska
förordnanden och gåvor på
samma sätt — är alltså att å ena sidan
rösta med reservation I och ganska
snart kunna emotse ett förslag, å andra
sidan att få in detta spörsmål i de stora
komplex Som rör arvsbeskattningen
och därvid behöva räkna med att behandlingen
kommer att ta ganska lång
tid, vilket givetvis är till nackdel för de
allmännyttiga ändamål som det gäller.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag skall inte blanda
mig i den diskussion, som herrar Gustafson
i Göteborg och Brandt här för. Jag
anslöt mig tidigare till den ståndpunkt,
som företräds av bevillningsutskottets
majoritet i denna fråga, och jag vill
därför i anslutning till det anförande
herr Gustafson i Göteborg nyss höll förklara,
att jag liksom han tror att det
finns ett val mellan att å ena sidan göra
en separat utredning och att å andra sidan
låta frågan ingå i en stor utredning.

För att det inte skall uppstå något
som helst missförstånd vill jag deklarera,
att jag anser att den fråga det här
gäller innesluter en betydande problematik
och är värd att utredas. Men jag
har svårt att inse att man i en situation,
när man står inför tillsättandet av en

allmän utredning på området, samtidigt
skall begära en separatutredning. Om
det inte skulle göras en sådan allmän
utredning, vore situationen en annan.
Mitt ställningstagande grundas på de
upplysningar som har lämnats om att
denna större utredning inom en inte
alltför avlägsen framtid skall komma
till stånd.

Nu tror jag att herr Gustafson i Göteborg
tecknade en alltför dyster bild av
arbetsmöjligheterna för en utredning
av detta slag. Mig förefaller det som om
det ändå vore möjligt för en utredning
av allmän karaktär att bryta ut ett mindre
spörsmål, om den anser det vara angeläget
och möjligt att skilja ut detta
ur det stora sammanhanget.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det förekommer faktiskt
ganska ofta att man genomför reformer
på detaljpunkter trots att en stor utredning
väntar.

Vi har inte alls tänkt oss att denna
fråga skulle behöva bli föremål för någon
utredning av särskilt tillkallade sakkunniga,
utan den är av sådan karaktär
att den mycket väl på kort tid kan beredas
inom departementet.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Gustafsson
i Borås begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 11,
röstar

Ja;

Onsdagen den 9 mars 19(i(i

Nr 10

103

Obligatorisk försäkring av tillgångar som anförtros boutredningsmän m. fl.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför voterig medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 104 ja
och 111 nej.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Stefanson in. fl.

Punkten 2

Herr förste vice talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr förste vice
talmannnen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Magnusson i Borås begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 11,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Yngve Nilsson
in. fl.

begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 142 ja och
38 nej, varjämte 35 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Föredrogs vart efter annat första lagutskottets
utlåtanden:

nr 11, i anledning av väckta motioner
om anpassning för mindre företag av
aktiebolagslagstiftningen,

nr 12, i anledning av väckt motion
om en översyn av barnavårdsmannainstitutionen,
och

nr 13, i anledning av väckta motioner
om återfående av överskjutande insatskapital
i ekonomisk förening.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 12

Obligatorisk försäkring av tillgångar som

anförtros boutredningsmän m. fl.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckt motion
angående obligatorisk försäkring av tillgångar
som anförtros boutredningsmän
in. fl.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep):

Herr talman! I höstas ställde jag till
justitieministern en enkel fråga av följande
lydelse: »Anser statsrådet att det
förefintliga skyddet för enskilda, som
blir ekonomiskt lidande genom att personer
i allmän tjänst förskingrar anför -

104

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

trodda medel, är tillfredsställande? Om
så inte är fallet, vilka åtgärder har statsrådet
för avsikt att vidta?» Jag fick
inget svar av statsrådet. Därför har i
föreliggande motion samma problem aktualiserats.

I motionen hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag angående
obligatorisk försäkring mot förskingring,
brand, stöld m. m. av medel och
tillgångar som genom domstols förordnande
anförtros boutredningsman, god
man eller förmyndare, i syfte att skydda
vederbörande klienter mot förlust.
Vi motionärer anser att det är en stor
lucka i lagen att ett sådant skydd saknas.

I anslutning till behandlingen av första
lagutskottets utlåtande nr 14 vill jag
tacksamt notera den positiva skrivning
som utskottet presenterat i sitt utlåtande.
Utskottet uttalar sin anslutning till
motionens syften, och det är min förhoppning
att den utredning som utskottet
hänvisar till skall utreda frågan så
grundligt och inom en så begränsad
tidsrymd som möjligt.

I detta anförande, under vilket herr
talmannnen återtog ledningen av förhandlingarna,
instämde herr Börjesson
i Falköping (ep).

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Föredrogs vart efter annat andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1965 vid dess fyrtionionde
sammanträde fattade beslut, och

nr 13, i anledning av väckta motioner
angående rätten till änkepension inom
den allmänna tilläggspensioneringen.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 14

Fria resor till hemorten för inackorderade
skolelever

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 14 i anledning av väckta motioner
om fria resor till hemorten för inackorderade
skolelever.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
580 i första kammaren av fru Elvy Olsson
och herr Johan Olsson samt nr 710
i andra kammaren av herr Nilsson i
Tvärålund.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
förslag till innevarande års riksdag om
sådan ändring av studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen att
inackorderade elever erhåller bidrag till
resor mellan hemorten och skolan».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 580 och II: 710, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Eric Carlsson, Edström, Erik Filip Petersson,
Anderson i Sundsvall, Wiklund
och Elmstedt, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa,

dels att riksdagen i anledning av motionerna
I: 580 och II: 710 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till nästa års riksdag om sådan
ändring av studiehjälpsreglementet, att
inackorderade elever erhölle bidrag till
resor mellan hemorten och skolan;

dels att motionerna I: 580 och II: 710,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad reservanterna ovan
hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ELMSTEDT (ep):

Herr talman! Att införandet av det
studiesociala systemet medfört förbättringar
för stora grupper av studerande

105

Onsdagen den !) mars 1900 Nr 10

Fria resor till hemorten för inackorderade skolelever

står val klart för alla. Emellertid bedriver
många studerande i olika åldrar
sina studier långt från hemmet, vilket
medför att de måste vara inackorderade
på skolorten. Gällande bidragssystem
omfattar inte kostnader för resa
mellan skolorten och hemorten för dessa
elever, som således i detta avseende
liar en sämre ställning än andra studerande.
För många blir resekostnaden
en dryg utgift, i många fall så dryg
att vederbörande tvingas avstå från
mera regelbundna besök i hemmet under
studietiden. Den kategori elever,
som omfattas av studiehjälpsreglementet,
består till större delen av så unga
studerande, att en mer fortlöpande kontakt
med hem och föräldrar är både
önskvärd och nödvändig.

Utskottet framhåller att en av de bärande
principerna vid införandet av nu
gällande studiesociala system var, att
man genom höjning av de generella bidragen
skulle slippa ifrån de många
speciella bidrag som tidigare utgick.
Detta är naturligtvis någonting som bör
eftersträvas, men man får fördenskull
inte glömma bort de rättvisekrav som
kan framföras i sammanhanget. De motioner
vi nu behandlar syftar till en utjämning
i kostnadshänseende mellan de
elever som är bosatta i närheten av
skolorten och de som är bosatta långt
ifrån denna.

I den reservation som är fogad till
utskottets utlåtande hemställes om förslag
till en sådan ändring av studiehjälpsreglementet
att inackorderade elever
erhåller bidrag till resor mellan
hemorten och skolan. Jag tror att de
pengar som staten får ge ut till följd
av en sådan ändring skulle vara väl
använda. De elever det här gäller nödgas
ändå vara borta från hemmet betydligt
mer än de elever som har förmånen
att bo i närheten av skolorten.

Naturligtvis vore det önskvärt att i
detta sammanhang få med även de elever
som omfattas av studiemedelsförordningen.
Men eftersom detta skulle
4*-—Andra kammarens protokoll 1966

medföra icke oväsentliga kostnader och
eftersom det ekonomiska klimatet är sådant
att tåligheten mot ökade utgifter
inte är stor, har reservanterna stannat
för att hemställa om en förbättring för
de grupper som omfattas av studiehjälpsreglementet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Eric
Carlsson in. fl.

Herr JOHANSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Det är riktigt som här
har sagts att elever som går i skolor,
på vilka studiehjälpsreglementet är tilllämpligt,
och som har lång väg till skolan
kan erhålla resetillägg eller inackorderingstillägg.
Åtnjuter elev emellertid
inackorderingstillägg, kan resetillägg
inte utgå samtidigt. Elever vilka studerar
vid universitet och andra skolor,
där studiemedelsförordningen reglerar
de studiesociala förmånerna, kan inte
erhålla särskilt resebidrag för hemresa.

I de motioner vilka berörs av föreliggande
utlåtande begärs förslag om
uppmjukning av bestämmelserna angående
resebidrag för resa mellan hemort
och skolor t i såväl studiehjälpsreglementet
som i studiemedelsförordningen.
Frågan är inte ny, även om det
kanske ännu inte finns full täckning
för den benämning som man brukar ge
de frågor som ständigt återkommer —
»en gammal bekant». År 1964 såväl som
år 1965 gjordes liknande framställningar.

I sitt utlåtande 1965 framhöll andra
lagutskottet bland annat, då det avstyrkte
motionerna, att en av de bärande
principerna för införandet av det
nuvarande studielijälpssystemet var att
samtidigt som det generella stödet kraftigt
höjdes ett flertal speciella bidrag
skulle försvinna. Det hela skulle därigenom
bli administrativt mera rationellt
och hittskött. I stort kan man väl också
säga att systemet fungerat till belåtenhet
på dessa punkter. I varje fall anser
andra lagutskottet att det inte sedan i
AV 10

106 Nr 10 Onsdagen den 9 mars 1966

Höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.

fjol har inträffat något, som gjort att
utskottet skulle ha ändrat uppfattning.
Utskottet avstyrker alltså motionerna.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ELMSTEDT (ep):

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt
som herr Johansson i Södertälje anför
att dessa motionskrav framförts tidigare
— både 1964 och 1965 — och
då inte funnit nåd inför vare sig utskottet
eller kammaren. Men faktum
kvarstår, att det här finns en orättvisa.
De elever som har så lång väg till skolan
att de tvingas bo inackorderade är
missgynnade i jämförelse med de elever
som har förmånen att bo i närheten
av skolorten.

Det är en utjämning på den punkten
som motionärerna och reservanterna är
ute efter.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Elmstedt begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Eric Carlsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att

han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Elmstedt begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 129 ja och 82 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 15

Höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförordningen
och studiehjälpsreglementet,
m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckta motioner
om höjning av studiebidragen enligt
studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft fyra inom riksdagen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 379
i första kammaren av herrar Adolfsson
och Werner samt nr 476 i andra kammaren
av herr Holmberg m. fl., samt

2) de likalydande motionerna nr 578
i första kammaren av herr Thorsten
Larsson m. fl. och nr 706 i andra kammaren
av herrar Johansson i Skärstad
och Larsson i Borrby.

Motionerna I: 578 och II: 706 hade i
sin helhet hänvisats till lagutskott medan
motionerna I: 379 och II: 476 såvitt anginge
yrkandet om fria läroböcker m. m.
och medelsanvisning hänvisats till statsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Motionerna 1:379 och 11:476 såvitt
anginge resetillägg behandlades av utskottet
i annat sammanhang.

I motionerna I: 578 och II: 706 hade
hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
och förslag dels beträffande
frågan om höjning av studiebidraget inom
studiemedelsförordningen till 0,5

107

Onsdagen den 9 mars 1960 Nr 10

Höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.

ATP-basbelopp per år och i anslutning
diirtill en motsvarande höjning av det
s. k. förhöjda studiebidraget inom studiehjälpsreglementet
och dels beträffande
frågan om värdebeständighet för
alla förmåner inom studiehjälpsreglementet».

Utskottet hemställde,

A) att motionerna 1:379 och 11:476,
såvitt nu var i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, samt

B) att motionerna 1:578 och 11:706
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Edström, Erik Filip Petersson, Thorsten
Larsson, Anderson i Sundsvall,
Johansson i Skärstad och Jonsson, vilka
ansett, att utskottet under B) bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna
I: 578 och II: 706 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning och förslag beträffande
frågan om värdebeständighet av dels
studiebidraget inom studiemedelsförordningen,
dels samtliga förmåner inom
studiehjälpsreglementet, samt

2) att motionerna I: 578 och II: 706,
i den mån de icke besvarats genom vad
reservanterna ovan hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Detta utskottsutlåtande
behandlar dels ett motionspar, som syftar
till höjning av studiehjälpens grundbelopp
från nuvarande 75 kronor till
100 kronor per månad, och dels ett
motionspar, som syftar till att göra studiebidragen
inom såväl studiehjälpsreglementet
som studiemedelsförordningen
värdebeständiga. Utskottets majoritet
avstyrker motionerna.

Till utskottsutlåtandet finns fogad en
reservation av centerpartiets och folk -

partiets ledamöter i utskottet. Det är
denna reservation jag ämnar uppehålla
mig vid.

Reservationen upptar endast frågan
om studiebidragens värdebeständighet.
Den utmynnar i en hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en skyndsam utredning och förslag
angående bidragens värdebeständighet.

I reservationen diskuterar vi först
studiestödet enligt studiemedelsförordningen.
Detta studiestöd består som bekant
av dels en lånedel och dels en bidragsdel.
I sin helhet utgår studiestödet
per år med 140 procent av basbeloppet
inom tilläggspensioneringen. Då
detta för närvarande utgör 5 300 kronor,
kan stödet alltså utgå med maximalt
7 420 kronor. Eftersom bidragsdelen
inom stödet utgår med ett fast belopp,
1 750 kronor per år, blir verkan
av studiestödets konstruktion att lånedelen
är värdebeständig, under det att
så icke är fallet beträffande bidragsdelen.

Vi reservanter anser detta var principiellt
oriktigt. Allteftersom tiden går
och inflationen fortskrider blir skillnaden
mellan lånedelen och bidragsdelen
större. Det är endast två år sedan riksdagen
beslöt om de nya studiesociala
förmånerna. Låt mig erinra om att basbeloppet
var 4 800 kronor, då riksdagen
fattade beslutet. Det är i dag 5 300
kronor. Det har alltså under denna korta
tid ökat med drygt 10 procent. På
grund av basbeloppets ökning har naturligtvis
studiestödet i sin helhet också
ökat med drygt 10 procent eller från
6 720 kronor 1964 till 7 420 kronor i år.
Ökningen faller emellertid helt och hållet
på lånedelen. Bidragsdelen är densamma
nu som 1964 då beslutet fattades.

Vi finner denna konstruktion av studiestödet
principiellt olycklig och föreslår
därför i reservationen att även bidragsdelen
blir värdebeständig. Samtidigt
föreslår vi att också de studiesocia -

108 Nr 10 Onsdagen den 9 mars 1966

Höjning av studiebidragen enligt studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.

la bidrag som utgår enligt studiehjälpsreglemetnet
skall omfattas av utredningen
och göras värdebeständiga. Även dessa
studiebidrag minskar naturligtvis i
köpkraft allteftersom penningvärdeförsämringen
fortskrider. Redan de två år
som gått sedan reformen genomfördes
visar risken av att bidragens värde urholkas,
om de inte görs värdebeständiga.

Särskilda utskottet framhöll år 1964
då reformen genomfördes att bidragen
inom studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet
i likhet med det
allmänna barnbidraget borde höjas genom
särskilt beslut av riksdagen. Den
metoden är måhända bekväm ur budgetteknisk
synpunkt, men med den
trängsel av anspråk på statliga medel,
som förefinns inom budgeten, löper man
otvivelaktigt risk att studiebidragens
höjning kommer att släpa efter. Bidragens
värde för de studerande blir på så
sätt inte vad som avsågs då riksdagen
fattade sitt beslut.

Enda möjligheten att effektivt undanröja
den olägenheten är enligt reservanternas
mening att indexreglera studiebidragen
över hela fältet. Detta är alltså
vad reservationen syftar till, och jag
ber, herr talman, med dessa ord att få
yrka bifall till densamma.

I detta anförande instämde herr Jonsson
(fp).

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Av formella skäl kan
jag inte yrka bifall till en motion vars
innehåll jag helt sympatiserar med och
anser vara starkt berättigad. Jag vill
därför, trots att jag inte bär något yrkande,
säga några ord om denna motion.

Enligt kommunisternas mening måste
den studiesociala utredningens målsättning
förverkligas innan man kan tala
om demokrati i fråga om utbildningsmöjligheterna.
Den målsättningen innebär
att alla ungdomar skall beredas möj -

lighet till den utbildning var och en
önskar och har förutsättningar för, oavsett
social och ekonomisk bakgrund och
oberoende av var man bor. Kort uttryckt
innebär detta att man skall inrikta
sig på studielön av den typ som
de studerandes egen intresseorganisation
SECO har uttalat sig för.

Det råder enligt min mening ingen
tvekan om att behovet av en sådan reform
är så starkt att regeringen och
riksdagen måste ta itu med frågan inom
ganska kort tid. De motioner som
behandlas i detta sammanhang avser
emellertid närmast att förhindra en försämring
av det av riksdagen redan beslutade
studiestödet. En höjning av studiehjälpens
grundbelopp med de 25 kronor
per månad, som den kommunistiska
motionen pläderar för, skulle endast
vidmakthålla det reella värdet av det
studiestöd som riksdagen beslöt 1964.

Framför allt genom höjningen av omsättningsskatten
men också genom andra
prishöjningar har värdet av många
bidrag minskat avsevärt, och det har
riksdagen försökt råda bot för i vissa
andra sammanhang. På grund av omshöjningen
beslöt riksdagen exempelvis
att öka det s. k. förlängda barnbidraget,
som också är en form av studiestöd,
från 60 till 75 kronor. Vårt förslag innebär
en procentuell höjning av ungefär
samma omfattning även i fråga om
studiehjälpen.

Jag tycker att utskottets majoritet intar
en fullständigt ohållbar ståndpunkt.
Man säger att studiebidraget var väl
avvägt 1964, och hävdar att så är förhållandet
även i år. Detta är som sagt
ett helt orimligt och ohållbart resonemang
eftersom — vilket väl är bekant
för alla — 75 kronor per månad i studiehjälp
1964 inte alls har samma reella
värde som 75 kronor i år och ännu
mindre nästa år.

Jag har som sagt, herr talman, intet
yrkande, men jag har ändå velat framföra
dessa synpunkter.

109

Onsdagen den 9 mars 1966 Nr 10

Höjning av studiebidragen enligt studiemcdelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.

Herr JOHANSSON i Södertälje (s):

Herr talman! I föreliggande utskottsutlåtande
behandlas två motionspar av
vilka det ena, som väckts av centerpartiet,
har föranlett en folkparti- och
centerpartireservation. Då utskottet är
enigt utom beträffande studiebidragsdelen
enligt studiemcdelsförordningen,
som reservationen tar sikte på, och
beträffande värdebeständigheten genom
införandet av indexregleringen skall
jag inskränka mig till några korta kommentarer
beträffande detta problem.
Jag har så mycket större anledning att
göra det som herr Holmberg inte har
ställt något yrkande.

Vid behandlingen av propositionen
om det studiesociala systemet hade särskilda
utskottet 1964 att ta ställning
till motionsvis framförda yrkanden av
samma innehåll som dem vi nu behandlar.
Utskottet framhöll då bl. a. att
utskottet »fann studiebidraget enligt studiehjälpsreglementet
väl avvägt».

Någon indexreglering för att tillgodose
kravet på värdebeständighet ansåg
utskottet då inte heller behövde införas.
Utskottet menade att studiebidraget
enligt studiemedelsförordningen borde
jämföras med en del andra bidrag.
Utskottet pekade, såsom också herr Anderson
i Sundsvall har omnämnt bl. a.
på de allmänna barnbidragen och erinrade
om att de höjts endast efter särskilda
beslut av riksdagen. Vad utskottet
föreslog antogs ju också av riksdagen.

Andra lagutskottet hade att behandla
motioner i frågan i fjol, och då erinrade
utskottet om vad som hade skett 1964.
Utskottet tilläde att endast ett knappt
år hade gått sedan beslutet trädde i kraft.
Utskottet har inte heller i år funnit skäl
föreligga för att inta någon ändrad
ståndpunkt. Utskottet avstyrker alltså
motionsyrkandena.

Herr talman! Jag ber att med dessa
ord få yrka bifall till andra lagutskottets
förslag som ju innebär ett avslag
på motionerna och reservationerna.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Låt mig bara med anledning
av herr Johanssons i Södertälje
anförande säga, att man kunde möjligen
av vad han sade få den uppfattningen,
att reservationen syftar till eu
utredning endast om värdebeständigheten
av studiebidraget enligt studiemedelsförordningen.
Av reservationen
framgår emellertid, särskilt av klämmen,
att vi också syftar till att frågan
om värdebeständigheten av bidragen
enligt studiehjälpsreglementet skall tas
upp till behandling.

Sedan vill jag endast säga att vad vi
vänder oss emot är just den ståndpunkt,
som särskilda utskottet intog 1964 och
som gick ut på att riksdagen skall höja
dessa bidrag genom särskilda beslut,
när riksdagen så finner lämpligt. Det
finner vi inte vara till fyllest, eftersom
inflationen fortlöper snabbt och nuvarande
system därför leder till en eftersläpning,
under det att en indexreglering
skulle i stort sett bevara köpkraftsvärdet
av bidragen.

Herr JOHANSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Det är naturligtvis alldeles
riktigt som herr Anderson i Sundsvall
säger, att särskilda utskottet gjorde
detta uttalande, men det motsatte sig
ju samtidigt värdebeständighet genom
indexreglering. Särskilda utskottet utgick
alltså ifrån, och jag förmodar att
riksdagen gjorde detsamma när den biföll
särskilda utskottets utlåtande på
denna punkt, att riksdagen skulle föreläggas
förslag om höjning av dessa belopp
på samma sätt som man brukar
föreslå att de allmänna barnbidragen
skall höjas. Detta ändrar alltså inte utskottets
ståndpunkt.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

. Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
B) i utskottets utlåtande nr 15, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Edström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 131 ja och 74 nej,
varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 16

Föredrogs vart efter annat andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 16, i anledning av väckta motioner
om studiestöd under sommaren,

nr 17, i anledning av väckt motion
om höjd åldersgräns för bidragsförskott,
och

nr 18, i anledning av väckt motion
angående abortförebyggande verksamhet.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 17

Ändringar i vägtrafikförordningen

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändringar
i vägtrafikförordningen jämte i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 19 november 1965 dagtecknad
proposition, nr 180, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, hade Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden velat inhämta
riksdagens yttrande över vid propositionen
fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951
(nr 648), avsedd att träda i kraft den
dag Kungl. Maj :t förordnade,

2) förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951
(nr 648), avsedd att träda i kraft den
3 september 1967.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

1 propositionen föreslås vissa ändringar
i vägtrafikförordningen som avser
att öka trafiksäkerheten och underlätta
övergången till högertrafik. Ändringarna
berör i första hand de gåendes
säkerhet. Skärpta regler föreslås för fordonsförarnas
uppträdande vid övergångsställe
för gående. I fråga om reglerna
för gångtrafiken föreslås förbud
att gå mot rött sken och skärpt skyldighet
att använda övergångsställe. Det
föreslås att ändringarna skall träda i
kraft vid tidpunkt som Kungl. Maj:t senare
bestämmer.

Vid övergången till högertrafik skall
enligt förslaget införas förbud att med
fordon överskrida längsgående heldragen
gul linje på körbanan och ovillkorlig
skyldighet att vid korsande möte
lämna företräde åt den som kommer
från höger. Vidare föreslås att väg inte
skall få förklaras för motorväg om den
inte har två skilda körbanor.

Onsdagen den 9 mars 1906

Nr 10

111

Ändringar i vägtrafikförordningen

Det under 1) angivna förslaget till ordningen var i följande delar så lyförordning
om ändring i vägtrafikför- dande.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

1 inom. Fordons hastighet---------övrigt kräver.

Särskilt åligger---------- nalkas kreatur.

Förare av fordon skall, då fordonet
närmar sig obevakat, tydligt markerat
övergångsställe för gående, nedbringa
hastigheten så, att fordonet kan stannas
framför övergångsstället för att lämna
gående tillfälle att passera.

Vid smutsigt---------för smutsstänk.

48 a §.

Förare av fordon skall hålla eu med
hänsyn till omständigheterna tillräckligt
låg hastighet, när fordonet nalkas
övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt gående
som korsar eller står i begrepp
att korsa körbanan på bevakat övergångsställe
i enlighet med anvisning genom
trafiksignal eller av polisman. Förare
skall stanna för att låta gående
passera på obevakat övergångsställe, om
det är nödvändigt för att undvika fara
eller olägenhet för den gående.

60 §.

1 m o m. Gående skall-----

d) Körbanan skall passeras på särskilt
markerat övergångsställe för gående,
där sådant finnes. I övrigt skall
passerande över körbana ske tvärs över
denna och företrädesvis i anslutning
till vägkorsning.

---högra sidan.

Gående som vill korsa körbana skall
använda övergångsställe, om sådant finnes
i närheten.

I övrigt skall gående korsa körbana
vinkelrätt och, om vägkorsning finnes
i närheten, i anslutning till denna.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen dels

i första kammaren nr 587 av herr
Karl-Erik Eriksson och i andra kammaren
nr 728 av herr Larsson i Umeå;

dels i första kammaren nr 589 av herr
Lundström och i andra kammaren nr
730 av herr Nihlfors, i vilka likalydande
motioner hemställdes, att riksdagen vid
avgivande av yttrande över de i propositionen
nr 180 intagna författnings -

förslagen beaktade de synpunkter som
i motionerna anförts;

dels i första kammaren nr 595 av herr
Strandberg och i andra kammaren nr
725 av fru Heurlin och herr Oskarson,
i vilka likalydande motioner hemställdes,
»att riksdagen i sitt yttrande över
förslaget i proposition nr 180/1965 måtte
förorda de av oss föreslagna ändringarna
i förslaget»;

dels ock i andra kammaren nr 736 av
fru Thunvall m. fl.

I motionerna I: 595 och II: 725 fram -

112 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Ändringar i vägtrafikförordningen

hölls beträffande fordonsförares förpliktelser
vid övergångsställe (48 a §)
bl. a. att första stycket i den föreslagna
48 a § borde utbytas mot nuvarande
tredje stycket i 46 §, dock att orden
»tydligt markerat» och »för gående»
borde utgå.

Uttrycket »står i begrepp att korsa»
i andra stycket i den föreslagna 48 a §
vore oklart. Bestämmelsen borde lämpligen
ges det innehållet att vid bevakat
övergångsställe förare skulle lämna företräde
åt gående, som i enlighet med
anvisning genom trafiksignal eller av
polisman börjat korsa körbanan i övergångsstället.

Andra punkten i andra stycket borde
utgå.

I fråga om skyldighet att använda
övergångsställe, m. m. (60 § 1 mom.
andra och tredje styckena) hemställdes

1 motionerna I: 595 och II: 725 att den
nuvarande bestämmelsen i 60 § 1 mom.

d) bibehölles, dock att orden »särskilt
markerat» och »för gående» skulle utgå.
Någon straffsanktion föreslogs icke heller
i fortsättningen skola finnas.

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen i anledning av dels
propositionen nr 180 år 1965 med förslag
till ändringar i vägtrafikförordningen
och dels motionerna 1:589 och
II: 730 samt I: 595 och II: 725, det sistnämnda
motionsparet såvitt gällde 48 §

2 inom., måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t såsom sin mening giva till känna
vad utskottet anfört;

B) att följande motioner, nämligen

1. I: 587 och II: 728,

2. I: 595 och II: 725 samt

3. II: 736

i vad de ej kunde anses besvarade genom
vad utskottet anfört och hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motiveringen anförde utskottet bl. a.
följande.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt
till vad departementschefen föreslår och
i propositionen anför till stöd för sina

förslag. Utskottet vill dock i vissa hänseenden
understryka och ytterligare
utveckla de sålunda framförda synpunkterna
ävensom, utan att syftet med reglerna
avses bli förringat, föreslå eller
ifrågasätta vissa modifikationer i propositionsförslaget.
Dessa avser på sätt
nedan närmare redovisas dels straffbestämmelserna
vid förseelser mot förbuden
att gå mot rött ljus och skyldigheten
att använda övergångsställe och dels
den ovillkorliga högerregeln.

Enligt utskottets mening synes de i
48 a § föreslagna bestämmelserna, som
i huvudsak överensstämmer med Cemtreglerna,
med hänsyn till de risker som
uppenbarligen är förenade med omläggningen
till högertrafik vara i tillbörlig
grad ägnade att tillgodose såväl de gåendes
säkerhet vid övergångsställena
som kravet på framkomlighet för fordonen.
Väl har vid obevakade övergångsställen
till följd av sistnämnda förhållanden
de gående inte fått samma rätt
till företräde som vid de bevakade. Förarna
har emellertid ålagts att köra så
att de inte vållar fara eller olägenhet för
de gående och att stanna om det är
nödvändigt för att uppfylla dessa krav.
De principer som uppbär 46 § 1 mom.
tredje stycket synes på så sätt få anses
i allt väsentligt ha, i förening med regeln
i 48 a § första stycket, fått sin motsvarighet
i den nya paragrafen. Det bör
emellertid framhållas att skyldigheten
att lämna företräde icke bör fattas så
bokstavligt, att det skulle vara förbjudet
för eu motorfordonsförare att passera
övergångsstället före en fotgängare om
detta kan ske utan att nämnvärt hindra
fotgängarens passage. Vad i motionerna
i övrigt föreslås för att eliminera subjektiva
ställningstaganden från bilförarnas
sida är i och för sig beaktansvärt,
men förslagen synes icke på bättre sätt
än propositionsförslagen lösa de därmed
sammanhängande problemen. Utskottet
tillstyrker på grund av det anförda propositionsförslaget
i vad gäller fordons -

Onsdagen den 9 mars 1{)G(>

Nr 10

förares i 48 a 8 angivna förpliktelser
vid övergångsställe och avstyrker motionerna
i motsvarande delar.

Såsom departementschefen anfört torde
dock på något sätt böra anges var
övergångsstället skall finnas i förhållande
till den gående och det torde
inte vara lämpligt att fastställa ett i siffror
angivet avstånd. Därför har i propositionen
valts det något tänjbara begreppet
»i närheten». Den som befinner sig
omedelbart intill ett övergångsställe eller
så nära det att han inte behöver
ta någon längre omväg bör enligt propositionen
anses befinna sig i närheten
av övergångsstället. Härigenom lämnas
åt de gående att själva avgöra om
övergångsstället är i närheten eller ej
med påföljd att regeln kommer att bli
föremål för varierande tolkning. Vid sådant
förhållande torde det få förutsättas
att polisen ingriper med varsamhet och
vid behov utnyttjar möjligheten till rapporteftergift.
I varje fall bör det i departementspromemorian
intagna uttalandet
att regeln skulle innebära att
gående i tätbebyggelse endast i undantagsfall
skulle bli berättigad att korsa
körbanan mellan två övergångsställen
knappast böra bli normgivande. Om fråga
angående förseelse i detta avseende
dras inför domstol torde också domstolen
få bedöma förseelsen efter omständigheterna
i det särskilda fallet. Framför
allt i städerna torde dock en praxis
relativt snart utbilda sig.

Vad beträffar motionärernas förslag
så innebär detta också, att det nuvarande
icke straffsanktionerade påbudet att
passera körbana på övergångsställe, där
sådant finns, bibehålls. Enligt utskottets
mening är det emellertid med hänsyn
till det föreslagna förbudet att gå mot
rött sken nödvändigt att stadga straff
för den som passerar körbana i närheten
av övergångsställe. På grund av det
anförda tillstyrker utskottet, med avstyrkande
av förevarande motionsyrkan -

113

Ändringar i vägtrafikförordningen

den, propositionsförslaget i denna del.
I sammanhanget bör emellertid även beaktas
vad nedan anförs om utformningen
av ansvarsbestämmelserna.

Det i departementspromemorian
framlagda ocli av departementschefen
sedermera godtagna förslaget om att
förseelse in o t skyldigheten
att använda övergångsställe
straffbeläggs oberoende av oaktsamhet
avstyrktes under remissbehandlingen
av ett flertal remissinstanser.
Även i motionerna I: 589 och II: 730 anses
vid gles trafik tillämpningen av denna
föreskrift liksom av den straffsanktionerade
bestämmelsen om att g å
mot rött sken kunna medföra alltför
drastiska ingrepp.

Enligt utskottets mening är det självfallet
av vikt att de svenska bestämmelserna
på trafiksäkerhetens område avfattas
i så nära överensstämmelse som
möjligt med de internationella. De av
departementschefen i nu förevarande
avseenden framlagda förslagen om skyldighet
att använda övergångsställe
och förbud att gå mot rött sken bar
också sin motsvarighet i Cemtreglerna.
Det är emellertid också av vikt att lagreglerna
så utformas att de i praktiken
efterlevs och att respekten, inte
minst i fråga om förbudet att gå mot
rött sken, kan upprätthållas. För tillgodoseende
av de sistnämnda synpunkterna
torde, utan att man gör avsteg
från nyssnämnda internationella regler,
kunna ifrågasättas om icke de i propositionen
föreslagna ansvarsbestämmelserna
bör modifieras på så sätt att ansvarsfrihet
skall kunna komma i fråga
då förseelsen med hänsyn till de särskilda
trafikförhållandena är av ringa
beskaffenhet. Närmast avses härmed
sådana i motionerna 1:589 och 11:730
angivna fall då någon passerat gata i
närheten av övergångsstället eller gått
mot rött sken fastän något motorfordon
inte funnits inom synhåll, t. ex. nattetid
eller mitt på dagen i fridfulla bostadsområden.
I sammanhanget vill utskottet

114

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Ändringar i vägtrafikförordningen

i likhet med departementschefen och
flera remissinstanser understryka vikten
av att signalgivningen utformas med
större hänsyn till gångtrafikanterna.

Vad i motionerna I: 595 och II: 725
föreslagits i redaktionellt hänseende i
fråga om 4 7 § 2 mom. och 6 0 § 1
mom. tredje stycket föranleder
icke utskottet att föreslå ändring av
författningstexten.

Reservation hade avgivits av herrar
Ebbe Ohlsson och Hedin, som ansett

I. att det ovan intagna avsnitt av utskottets
utlåtande, som började med orden
»Utskottet ansluter» och slutade
med »ovillkorliga högerregeln», bort ha
följande lydelse:

»Utskottet vill i vissa hänseenden understryka
och ytterligare utveckla de
synpunkter som departementschefen anfört
som bakgrund för sina förslag samt
föreslå vissa modifikationer i propositionsförslaget
i anledning av yrkandena
i motionerna 1:589 och 11:730 samt
1: 595 och II: 725.»;

II. att det ovan intagna avsnitt av
utlåtandet, som behandlade 48 a § i
propositionsförslaget och som började
med orden »Enligt utskottets mening»
och slutade med »motsvarande delar»,
bort ha följande lydelse:

»Utskottet som anser att de i propositionen
föreslagna bestämmelserna lämnar
alltför stort utrymme åt förares eget
bedömande tillstyrker ändringsförslagen
i motionerna i denna del och avstyrker
propositionen i motsvarande delar.
»;

III. att det ovan intagna avsnitt av
utlåtandet, som behandlade 60 § 1 mom.
andra och tredje styckena i propositionsförslaget
och som började med orden
»Såsom departementschefen» och
slutade med orden »utbilda sig», bort
ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning
och tillstyrker därför förslaget
om oförändrad lydelse av de nuvaran -

de stadgandena i 60 § 1 mom. d) dock
att orden »särskilt markerat» och »för
gående» utgår. Propositionsförslaget avstyrkes
i motsvarande delar.»;

och att det ovan intagna avsnitt av utlåtandet,
som började med »Vad i motionerna»
och slutade med »författningstexten»,
bort ha följande lydelse:

»Vad i motionerna I: 595 och II: 725
föreslagits i redaktionellt hänseende i
fråga om 47 § 2 mom. föranleder icke
utskottet att föreslå ändring av författningstexten.
»;

IV. att det ovan intagna avsnitt av
utlåtandet, som bl. a. behandlade frågan
om straffsanktion vid förseelse mot
skyldigheten att använda övergångsställe
och som började med orden »Vad beträffar»
och slutade med orden »till
gångtrafikanterna», bort ha följande lydelse
:

»Vad beträffar motionärernas förslag
så innebär detta att det nuvarande icke
straffsanktionerade påbudet att passera
körbana på övergångsställe, där sådant
finns, bibehålls. I likhet med motionärerna
anser utskottet att någon straffsanktion
inte heller i fortsättningen bör
finnas i detta avseende.

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

115

skilda trafikförhållandena är av ringa
beskaffenhet. Närmast avses härmed
sådant i motionerna 1:589 och 11:730
angivet fall då någon gått mot rött ljus
fastän något motorfordon inte funnits
inom synhåll, t. ex. nattetid eller mitt
på dagen i fridfulla bostadsområden. 1
sammanhanget vill utskottet i likhet
med departementschefen och flera remissinstanser
understryka vikten av att
signalgivningen utformas med större
hänsyn till gångtrafikanterna.»;

V. att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen i anledning av dels
propositionen nr 180 år 1965 med förslag
till ändringar i vägtrafikförordningen
och dels motionerna I: 589 och
II: 730 samt I: 595 och II: 725, det sistnämnda
motionsparet såvitt gällde 48 §
2 inom., 48 a § samt 60 § 1 mom. andra
och tredje styckena i propositionsförslaget
ävensom frågan om straffsanktion
vid förseelse mot skyldigheten att använda
övergångsställe, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
till känna vad reservanterna ovan anfört; B)

att följande motioner, nämligen

1. I: 587 och II: 728,

2. 1:595 och 11:725 samt

3. II: 736

i vad de ej kunde anses besvarade genom
vad reservanterna ovan anfört och
hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru HEURLIN (h):

Herr talman! Det är med tillfredsställelse
jag har kunnat notera att utskottet
på en av de viktigaste punkterna, nämligen
när det gäller ändringarna i vägtrafikförordningen,
i likhet med innehållet
i vår motion har gått ifrån propositionens
förslag om en ovillkorlig
högerregel. Det är väl alldeles uppenbart
att införandet av högertrafiken
kommer att öka olycksfallsriskerna av -

Ändringar i vägtrafikförordningen

sevärt. En ovillkorlig högerregel skulle
i än högre grad öka dessa risker.

Det stycke som strukits i propositionen
lyder: »Härmed fritages dock
icke någon förare från skyldighet att
iakttaga försiktighet vid passerandet av
eller färd in på korsande eller anslutande
väg. Detta skall särskilt gälla den,
som från väg med ringa trafik kommer
in på väg med livlig trafik.»

I vår motion har vi anfört bl. a.:
»Skyldigheten för de från vänster kommande
att lämna de från höger kommande
företräde bör kombineras med
en skyldighet för de sistnämnda att vid
färd in i vägkorsning iakttaga särskild
försiktighet, till förekommande av trafikolycka.
»

Ordet »särskild» har vi funnit vara
motiverat, eftersom man ju alltid skall
iaktta försiktighet i trafiken — inte bara
vid vägkorsningar.

Jag övergår nu till att tala om reservationen.
I denna har herrar Ebbe
Ohlsson och Hedin tillstyrkt förslaget
i vår motion i följande delar:

För det första. I nuvarande 46 § tredje
stycket vägtrafikförordningen står
det: »Förare av fordon skall, då fordonet
närmar sig obevakat, tydligt markerat
övergångsställe för gående, nedbringa
hastigheten så, att fordonet kan
stannas framför övergångsstället för att
lämna gående tillfälle att passera.»

Förslaget lyder: »Förare av fordon
skall hålla en med hänsyn till omständigheterna
tillräckligt låg hastighet, när
fordonet nalkas övergångsställe.

Förare skall lämna företräde åt gående
som korsar eller står i begrepp att
korsa körbanan på bevakat övergångsställe.

Förare skall stanna för att låta gående
passera på obevakat övergångsställe,
om det är nödvändigt för att undvika
fara eller olägenhet för den gående.
»

Uttrycket »står i begrepp att» korsa
ger anledning till alltför subjektiva överväganden,
för att inte säga gissningar.

116

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Ändringar i vägtrafikförordningen

Innebörden av uttrycket »har börjat
korsa» kan inte uppfattas på mer än ett
sätt. Den föreslagna texten är vidare
sämre också däri, att den överlämnar
åt bilföraren att avgöra, om det är nödvändigt
att han stannar för att fara eller
olägenhet för den gående skall undvikas.

Hur många anser att det är nödvändigt
att stanna? Här kommer någon med
sin bil. Han är van att köra rätt hårt.
När han närmar sig ett övergångsställe,
gör han ett hastigt överslag — och inte
förrän olyckan är ett faktum inser han
att det hade varit nödvändigt att stanna.
Men då är det så dags.

Om vi har den gällande regeln kvar,
att föraren helt enkelt skall kunna stanna,
så kan han ju aldrig efteråt försvara
sig med att han inte trodde att det var
nödvändigt. Han skall helt enkelt kunna
stanna. Endast då går fotgängaren
säker.

Reservanterna delar denna vår uppfattning
och vill således ha den nuvarande
texten kvar.

För det andra. I vägtrafikförordningen
60 § 1 mom. d) står det: »Körbanan
skall passeras på särskilt markerat övergångsställe
för gående, där sådant finnes.
I övrigt skall passerande över körbana
ske tvärs över denna och företrädesvis
i anslutning till vägkorsning.»
Nu har vi här ingen straffsanktion.

Den föreslagna texten lyder: »Gående
som vill korsa körbana skall använda
övergångsställe, om sådant finnes i närheten.
I övrigt skall gående korsa körbana
vinkelrätt och om vägkorsning finnes
i närheten, i anslutning till denna.»
Den som bryter mot dessa bestämmelser
skall enligt förslaget straffas med
böter.

Det är väl uppenbart att den bestämmelse
av anvisningskaraktär, som den
nuvarande texten innebär, är att föredraga
framför den föreslagna. Uttrycket
»om sådant» — d. v. s. övergångsställe
— »finnes i närheten» är svävande
och helt beroende på vad veder -

börande uppfattar som »i närheten».
Som framhållits i vår motion kan ju
det, som för en idrottsman bedöms som
i närheten, för en rörelsehämmad eller
gammal människa förefalla vara långt
borta. Att straffbelägga en överträdelse
som är så diskutabel kan inte vara i
överensstämmelse med rättssäkerhetens
krav. Vi vill ha kvar den nuvarande
bestämmelsen utan straffsanktion, och
reservanterna delar vår uppfattning
också på den punkten.

Vi kan inte heller finna att uttrycket
»vinkelrätt» skulle vara bättre än »tvärs
över». Det är väl i alla fall inte meningen
att medborgarna skall behöva
utrusta sig med vinkelhake för att kunna
uppfylla lagens krav. Skall det vara
vinkelrätt så skall det — och vinkelrätt
är 90 grader och ingenting annat. Det
är att observera att även överträdelse
av denna bestämmelse enligt förslaget
skall vara straffbelagd. Som gammal
åklagare frågar jag med intresse hur en
tillförlitlig bevisning i detta fall skall
kunna åstadkommas. Reservanterna delar
också här min uppfattning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till
reservationen.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Som reservant vill jag
säga några ord utöver vad fru Heurlin
har anfört i denna fråga.

Jag är ense med utskottet i dess skrivning
och förslag utom på ett par punkter,
som framgår av reservationen till
utskottets utlåtande. Jag anser alltså att
det i och för sig är angeläget att man
får vissa skärpta bestämmelser i anledning
av framför allt övergången till
högertrafik.

Vidare anser jag att det är bra att
bestämmelserna i vårt land så långt
möjligt överensstämmer med motsvarande
internationella förordningar och
i första hand med de s. k. Cemtreglerna.
Vissa små avvikelser från dem
förekommer i både utskottsmajoritetens
och reservanternas förslag, men

Onsdagen den 9 mars 196(i

Nr 10

117

jag kan inte se att dessa mycket små
avvikelser kan ha någon negativ effekt.

Utskottet har — det vill jag gärna
erkänna — tagit mycket stor hänsyn
till de förslag som har framförts i olika
motioner. I första hand vill jag peka
på den ovillkorliga högerregeln, som
genom utskottets skrivning rekommenderas
få eu mjukare tillämpning, ungefär
i överensstämmelse med vad som
nu gäller i fråga om den ovillkorliga
vänsterregeln.

Beträffande straffbestämmelserna för
dem som går mot rött ljus tycker jag
också att det är angeläget och värdefullt,
att utskottet enhälligt har tryckt
på möjligheterna till åtalseftergift när
eventuell överträdelse förekommer under
sådana omständigheter att den inte
kan ha någon negativ effekt på trafiken,
t. ex. mitt i natten när det inte finns
några fordon på gatan.

Vidare tycker jag det är bra att utskottet
uttalat sig för att övergångsställena
så långt som möjligt skall förses
med särskilda övergångsmärken, liksom
att spärrlinjer och filmarkeringar skall
göras så korta som möjligt — alltså inte
sträckas ut mer än vad som är absolut
nödvändigt.

De punkter som reservationen avser
— det är huvudsakligen två — har fru
Heurlin redan ingående behandlat, och
jag nöjer mig därför med att instämma
i hennes uttalanden därvidlag.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag skall tillåta mig att
göra några kortfattade anmärkningar i
detta ärende.

Den första anmärkningen är kanske
mer av kuriositetsintresse. När man säger
— och det har man gjort länge —
att det är förbjudet att gå mot rött ljus,
så är väl detta inte helt riktigt — ty
man har lov att gå mot rött ljus men
man får inte passera det. Om någon
verkligen är ordryttare kan det bli tras -

Ändringar i vägtrafikförordningen

sel härvidlag. Det är alltså förbjudet
att passera rött ljus men inte att gå
mot det, ty då stannar man ju framför
det röda ljuset.

Innerst inne är jag motståndare till
att det skall bli straffbelagt att gå mot
rött ljus. Men jag böjer mig för bestämmelsen
för att vi skall få enhetlighet i
förhållande till de internaionella reglerna.
Alla förslag i detta sammanhang
syftar ju till att vi vid övergången till
högertrafik skall komma i samklang
med trafiken utomlands, och då bör vi
naturligtvis så mycket som möjligt rätta
bestämmelserna efter internationella
regler. Jag tror dock att man skapar en
hel del lagbrytare på detta sätt. Om en
person står framför en centralstation
och har två minuter på sig för att komma
med tåget — kanske till riksdagen
i Stockholm — och det inte kommer något
motorfordon så skall det nog mycket
till för att vederbörande skall vara en
helt laglydig medborgare och inte gå
mot rött ljus. Likadant torde det vara
om regnet står som spön i backen och
man är utan överrock — då tror jag
att man trotsar bestämmelsen och går
mot rött ljus, om inget motorfordon
syns.

Jag hoppas liksom herr Hedin att
åtalseftergift skall bli vanlig på detta
område och framför allt att signalerna
stängs av nattetid, då trafiken är mycket
sparsam, och ersätts med gult blinkande
ljus, så som man har i vissa städer.

Vad jag — i likhet med fru Heurlin
— främst motsätter mig är emellertid
§ 48 a. Jag tror att paragrafen, så som
den är utformad, i stället för att eliminera
olyckor kommer att skapa sådana.
Enligt bestämmelsen skulle det ju göras
skillnad mellan gåendes säkerhet i trafiken,
beroende på om ett övergångsställe
är bevakat eller obevakat. Vid ett
bevakat övergångsställe skall enligt bestämmelserna
den gående ha företräde
när det gäller svängande trafik, men
vid obevakat övergångsställe får den
gående inte sådant företräde; hans eller

118 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Ändringar i vägtrafikförordningen

hennes säkerhet blir då genast mindre.
Jag tror att detta så småningom kommer
att skapa förvirring bland de gående,
som väl tror att de vid alla tillfällen
har samma skydd när de börjat
korsa vägbanan.

.Tåg anser vidare — även härvidlag
i likhet med fru Heurlin — att bestämmelsen
måste inskränkas till att gälla
den som börjat korsa vägbanan och inte
den som står i begrepp att korsa vägbanan.
Alla människor som står på trottoaren
kan ju vara i begrepp att korsa
vägbanan. I det fallet yrkar jag bifall
till mom. II i reservationen.

Jag är också motståndare till att det
skall bli straffbelagt att korsa vägbanan
»i närheten av» övergångsställe. Jag förstår
mycket väl att det är svårt att fixera
en gräns härvidlag — jag delar utskottets
mening att det inte går att ange
ett visst antal meter. Men det måste bli
synnerligen svårt, för att inte säga omöjligt,
att veta så att säga var straffbeläggningen
skall inträda. Går jag över på
övergångsstället är allting bra, går jag
över »i närheten» ■— var det nu är —
skall jag bestraffas, men är jag så att
säga något mindre laglydig och flyttar
mig något längre bort från övergångsstället,
går jag fri från straff. Detta
måste vara en mycket olyckligt utformad
regel.

Jag instämmer även i detta fall med
reservanterna i att det är bättre att i
stället för att föreskriva »gående som
vill korsa körbana skall använda övergångsställe,
om sådant finnes i närheten»
använda den tidigare formuleringen
»där sådant finnes». Denna skrivning
täcker även innebörden i den föreslagna
formuleringen. Om övergångsställe
finns »i närheten», tror jag att
folk väljer övergångsstället, och därför
behövs det ingen sådan bestämmelse.

Det är lika farligt att en människa
passerar en trafikerad vägbana mellan
två övergångsställen men ganska långt
ifrån dessa som att vederbörande gör
detta i närheten av övergångsställe. Det

är i och för sig ingen skillnad mellan
dessa båda fall, och därför skall icke
det ena straffbeläggas medan det andra
går fritt.

Herr talman! Jag yrkar — liksom
tidigare beträffande mom. II — bifall
till mom. IV i reservationen. I övriga
moment ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Det föreliggande förslaget
till förordning bygger nästan helt
på de internationella bestämmelserna
på området. Förbudet att gå mot rött
sken, den oeftergivliga högerregeln och
en hel del annat har man utformat
ungefärligen i överensstämmelse med
de bestämmelser som uppgjorts inom
den internationella organisationen: den
europeiska transportministerkonferensen.

Men utskottsmajoriteten har faktiskt
varit något tveksam och har på ett par
punkter rekommenderat en viss uppmjukning
av vad som föreslagits i propositionen.
Detta gäller bl. a. det absoluta
förbudet att gå mot rött sken vid
övergångsställe. Därvidlag har utskottsmajoriteten
resonerat ungefär på samma
sätt som herr Sjöholm, nämligen att
det allra bästa vore att man vid liten
eller ingen trafik satte trafikljusen ur
funktion, så att endast ett blinkande
gult sken fortlöpande släppte fram trafiken.

Men dessutom har vi under diskussionen
inom utskottet ifrågasatt, om man
inte skulle kunna införa någon form av
åtalseftergift i de fall det visade sig att
någon gått emot rött sken vid tider på
dygnet när det inte är någon nämnvärd
trafik. Det är detta som ligger till grund
för följande uttalande av utskottsmajoriteten.

Det är »av vikt att de svenska bestämmelserna
på trafiksäkerhetens område
avfattas i så nära överensstämmelse
som möjligt med de internationella.
De av departementschefen i nu föreva -

Onsdagen den 9 mars 1906

Nr 10

119

rande avseenden framlagda förslagen
om skyldighet att använda övergångsställe
och förbud att gå mot rött sken
har också sin motsvarighet i Cemtreglerna.
Det är emellertid också av vikt
att lagreglerna så utformas att de i
praktiken efterlevs och att respekten,
inte minst i fråga om förbudet att gå
mot rött sken, kan upprätthållas. För
tillgodoseende av de sistnämnda synpunkterna
torde, utan att man gör avsteg
från nyssnämnda internationella
regler, kunna ifrågasättas om icke de i
propositionen föreslagna ansvarsbestämmelserna
bör modifieras på så sätt
att ansvarsfrihet skall kunna komma i
fråga då förseelsen med hänsyn till de
särskilda trafikförhållandena är av
ringa beskaffenhet».

På denna punkt tycker jag att utskottet
gått så pass långt att det är rätt
egendomligt, att inte också motionärerna
kunnat känna sig helt nöjda. Detta
gäller även på ett par andra punkter,
t. ex. när det gäller filmarkeringen
och förbudet mot filbyte. Därvidlag har
utskottsmajoriteten sagt ifrån att man
förutsätter att filmarkeringen göres så
kort som möjligt, så att gatan inte förrän
strax före gatukorsningen blir filmarkerad.

En annan punkt, på vilken utskottsmajoriteten
begärt att Kungl. Maj:t skulle
rucka något på de föreslagna bestämmelserna,
gäller den oeftergivliga
högerregeln. Utskottsmajoriteten uttalar
att detta kan ske genom att »i överensstämmelse
med motsvarande Cemtregler,
en allmän regel införes av innehåll
att förare skall, när fordon föres in i
en vägkorsning, iaktta särskild försiktighet».
Det skall således inte bara gälla
dem som kommer från höger i en vägkorsning;
jag talar nu om vad som skall
ske, ty detta skall inte gälla förrän vi
inför högertrafiken.

Utskottet anför vidare:

»Under alla förhållanden är det dock
enligt utskottets mening uppenbart, att
då en olycka inträffar i vägkorsning

Ändringar i vägtrafikförordningen

och blir föremål för domstolsprövning,
högerregeln aldrig kan bli ensam avgörande
för skuldfrågans bedömning
utan att alla i fallet föreliggande omständigheter
måste beaktas.»

Jag tycker som sagt att utskottet har
varit så pass försiktigt att vem som
helst skulle kunna låta sig nöja med
vad det har skrivit. Trots detta har vi
fått en reservation, i vilken man har
framfört en del kritiska synpunkter.
Bl. a. är man missnöjd med att utskottet
har gått med på förslaget att man
inte får korsa en gata i närheten av
övergångsställe utan måste gå till detta.
Skall vi ha förbud mot att gå mot rött
ljus vid övergångsställe, får vi väl också
ha förbud mot att korsa gata i närheten
av ett sådant markerat övergångsställe.
Annars bleve följden bara att
man i stället för att gå över i gatukorsningen,
där det är rött ljus, ginge några
meter åt sidan, ifall det inte rådde förbud
mot att korsa gatan där. Det ena
hänger liksom ihop med det andra.

Jag skall inte förlänga debatten utan
vill, herr talman, i allt yrka bifall till
vad utskottet har föreslagit.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Propositioner framställes först beträffande
de i reservationen avsedda avsnitten
av utskottets motivering, varvid det
i reservationen under I) behandlade avsnittet
upptages sist. Därefter gives propositioner
på utskottets motivering i
övrigt och slutligen på utskottets hemställan.

Motiveringen

Fordonsförares särskilda förpliktelser
vid övergångsställe (48 a § i propositionsförslaget) Herr

talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering,
dels ock på godkännande av den
i reservationen under II) anförda motiveringen;
och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med över -

120

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 19G6

Ändringar i vägtrafikförordningen

vägande ja besvarad. Herr Hedin begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren godkänner
tredje lagutskottets motivering i utskottets
utlåtande nr 1, såvitt avser fordonsförares
särskilda förpliktelser vid
övergångsställe, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
den i reservationen av herrar Ebbe
Ohlsson och Hedin under II) anförda
motiveringen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hedin begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
154 ja och 48 nej, varjämte 12 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.

Skyldigheten att använda övergångsställe
(60 § 1 mom. andra och tredje
styckena i propositionsförslaget)

Herr talmannnen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering,
dels ock på godkännande av den
i reservationen av herrar Ebbe Ohlsson
och Hedin under III) anförda motiveringen;
och godkände kammaren utskottets
motivering.

Straffsanktion vid förseelse mot skyldigheten
att använda övergångsställe

Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets moti -

vering, dels ock på godkännande av
den i reservationen under IV) anförda
motiveringen; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hedin begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren godkänner
tredje lagutskottets motivering i utskottets
utlåtande nr 1, såvitt avser
straffsanktion vid förseelse mot skyldigheten
att använda övergångsställe, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
den i reservationen av herrar Ebbe
Ohlsson och Hedin under IV) anförda
motiveringen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hedin begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
131 ja och 68 nej, varjämte 14 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.

Det i reservationen under I) avsedda
avsnittet av utskottets motivering

Utskottets motivering godkändes.

Utskottets motivering i övrigt

Godkändes.

Hemställan

Vad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 9 mars 19G(i

Nr 10

121

§ 18

Formerna för beslut om jaktvårdsområde

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av väckta motioner
angående formerna för beslut om
jaktvårdsområde.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr TRANA (s):

Herr talman! Tredje lagutskottet har
i sitt utlåtande nr 9 tagit ställning till
motionerna I: 328 och II: 400, för vilken
senare jag står som huvudmotionär.
Dessa motioner, som är ett uppföljande
av de vid 1965 års riksdag väckta motionerna
med samma syfte, tar mot bakgrunden
av behovet av en förbättrad
jaktvård ånyo upp frågan om bestämmelserna
för bildande och bibehållande
av jaktvårdsområde.

Dessa bestämmelser är en relik från
en länge sedan svunnen tid i svensk
demokratis utvecklingshistoria. Sedan
årtionden råder i vårt land den ordningen,
att alla beslut, som angår ett
kollektiv av människor, kommer till genom
att medlemmarna i detta kollektiv
själva eller genom valda ombud bestämmer
hur de skall ha det. Vid dessa besluts
fattande gäller alltid att alla deltagande
har lika rösträtt; ingen röstande
har mer att säga till om än någon
annan röstande. Regeln om att varje
medborgare har en röst är i offentliga
sammanhang sedan länge fastslagen genom
lagstiftning. Samma regel gäller
inom alla ideella, politiska och fackliga
organisationer. Men i ett avseende lever
ett odemokratiskt sekelskiftestänkande
kvar, och det lever inte bara
kvar utan är till och med förankrat i
gällande lagstiftning. Jag syftar på tillvägagångssättet
vid beslut om bildande
och bibehållande av jaktvårdsområde.
I detta avseende är det inte längre tal
om en man, en röst. I stället har man
förankrat rösträtten i två för svensk
rösträttslagstiftning i övrigt helt väsensfrämmande
faktorer. För det första

blir en minoritet av 20 procent av de
i röstningen deltagande bestämmande
över en majoritet på 74 procent. Men
inte ens det förfarandet har ansetts
vara tillräckligt för att försvåra tillkomsten
av jaktvårdsområden. För det
andra har man nämligen förankrat rösträtten
i äganderätten till jorden och det
har man gjort så grundligt, att en markägare
som äger 25 procent av den mark,
som beräknas komma att ingå i det aktuella
jaktvårdsområdet, bestämmer om
det skall bli något av, oavsett luir
många markägare som deltar i omröstningen.
En enda stor markägare kan
alltså under vissa förhållanden — om
han så vill — omintetgöra alla de övriga
markägarnas önskemål. Som ett kuriosum
vill jag också peka på att han
inte ens behöver bekväma sig att bevista
sammanträdet; hans frånvaro räknas
såsom en avgiven nejröst.

Tredje lagutskottet har i sitt ulåtande
över motionerna undvikit att ta ställning
till själva principfrågan om gällande
röstningsbestämmelser. Utskottet uttalade
i sitt utlåtande till 1965 års riksdag
bl. a. följande:

»Ifrågavarande bestämmelser har fått
sin nuvarande utformning genom lagstiftning
år 1963, vilken trätt i kraft den
1 januari 1964. Lagändringen, som innebar
en mildring av tidigare gällande
majoritetskrav, ansågs av riksdagen
ägnad att främja tillkomsten och vidmakthållandet
av lämpliga jaktvårdsområden.
Någon närmare erfarenhet av
de nya reglernas verkningar i nämnt
hänseende kan uppenbarligen ännu ej
ha vunnits. Skäl kan därför — i vart
fall för närvarande — ej anses föreligga
för en utredning i enlighet med motionärernas
förslag.»

På samma sida i det nu föreliggande
utlåtandet finns vissa tabeller som dock
kan tyda på att den lilla förbättring i
fråga om rösträttsbestämmelserna, som
trädde i kraft den 1 januari 1964, inte
har varit helt utan betydelse för ökningstakten
vid bildandet av jaktvårdsområden.
Det framgår nämligen att vi

122

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Formerna för beslut om jaktvårdsområde

1962 hade 1 239 jaktvårdsområden. Antalet
hade 1963 ökat med 23 till 1 262,

1964 med ytterligare 18 till 1 280 och

1965 med 31 till 1 311.

Om dessa siffror har något samband
med övergången från fyra femtedelars
till tre fjärdedelars majoritet, så bör det
jn vara en klar anvisning om att utvecklingen
på detta område skulle gå
mycket snabbare om allmänt vedertagna
omröstningsbestämmelser gällde.

I motionerna till årets riksdag har
motionärerna påvisat den katastrof som
på grund av den hårda vintern drabbar
framför allt vårt lands rådjursstam. Katastrofen
har fått större omfattning än
som vid motionernas avlämnande kunde
förutses. Pessimistiska bedömare har
gått så långt att de tror att halva rådjursstammen
omkommit. Även om detta,
som vi får hoppas, är en överdrift
torde det stå fullständigt klart att en
mycket stor åderlåtning, kanske på flera
tiotusentals djur, blir resultatet av
snövintern. I motionerna har framhållits
jaktvårdsområdenas betydelse som
förebyggande faktor i en snösituation
som den vi nu upplevt. Men om man
samtidigt betänker, att endast omkring
en femtedel av landets samlade areal
utgörs av jaktvårdsområden, förstår
man varför katastrofen i år fått den omfattning
som den har.

Tredje lagutskottet synes också enligt
det nu föreliggande utlåtandet dela motionärernas
uppfattning om jaktvårdsområdenas
betydelse för en förbättrad
viltvård. Utskottet uttalar följande på
s. 5 i sitt utlåtande:

»Som anförts i motionerna har den
innevarande kalla och snörika vintern
drabbat djurlivet och särskilt rådjuren
mycket hårt. De senare synes på många
håll ha decimerats på ett oroväckande
sätt. Det måste anses vara en angelägenhet
av vikt att söka förebygga att
det vilda drabbas av sådana förluster.
Genom en organiserad viltvård kan uppenbarligen
mycket göras i detta hänseende.
Utskottet delar uppfattningen

att jaktvårdsområdena härvidlag spelar
en stor roll. Ehuru det inte får glömmas
att ett gott viltvårdsarbete i många
fall bedrivs även på marker, som inte
tillhör jaktvårdsområden, synes dock
bildandet av sådana i allmänhet förbättra
förutsättningarna för att få till
stånd en effektiv viltvård. Utskottet hyser
därför sympati för tanken att tillkomsten
av jaktvårdsområden bör främjas.
»

Men, herr talman, vad hjälper det att
utskottet uttalar sin sympati när utskottet
ändå slutar med att yrka att motionerna
inte måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd? Vad är det egentligen
som skall kunna få utskottet att inse
att rådande förhållanden ur flera synpunkter
är en skamfläck? Det hjälper
tydligen inte med det masslidande som
i år drabbat det vilda, till stor del beroende
på tidigare försummelser i fråga
om jaktlagstiftning. I stället för att föreslå
snabba åtgärder för att skapa utvidgade
möjligheter till skydd för en så
värdefull naturtillgång som vårt lands
villebråd ser utskottet fortfarande som
sin huvuduppgift att inte rasera det
lagenliga skydd, inom vars ram ett
fåtal enskilda markägare kan profitera
på det vildas bekostnad. Ty det bör väl
ändå stå klart för alla, att inställningen
hos den markägare, som inte vill medverka
till framskapandet av jaktvårdsområden
i allmänhet dikteras av helt
egoistiska skäl, det må sedan vara en
stor eller liten markägare.

Det är verkligen synd, herr talman,
att det skall vara de mot jaktvårdstanken
osolidariska markägarna och jägarna
som skall skyddas av gällande lagstiftning.
Med detta förslag har tredje
lagutskottet inte gagnat strävandena till
en snabbt utbyggd och ansvarsmedveten
viltvård.

Eftersom det inte finns någon reservation,
skall jag inte bedriva någon
demonstrationspolitik genom att ställa
yrkande om bifall till motionen, men
jag vill hoppas att det ändå så små -

Onsdagen den 9 mars 1909

Nr 10

123

ningom skall gå att vinna gehör för
dessa synpunkter. Jag är ganska övertygad
om att vad som i motionen föreslagits
till sist dock kommer att genomföras.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag skall försöka att
fatta mig kort. När herr Trana citerade
utskottets utlåtande, stannade han framför
en mening som lyder på följande
sätt: »När det gäller frågan huruvida
något nu bör göras från lagstiftningssynpunkt
i den riktning motionärerna
föreslagit måste man emellertid ta hänsyn
till att majoritetskraven mildrats
genom lagändring som trätt i kraft den
1 januari 1964 och att någon mera ingående
erfarenhet av de nya reglernas
verkningar ännu inte torde hä vunnits.»

Utskottet är fullt på det klara med att
bildandet av jaktvårdsområden, som
fungerar på ett riktigt och vettigt sätt,
är en mycket bra form av viltvård och
jaktvård. Detta har utskottet också slagit
fast, men det vill i detta läge avvakta
resultatet av den ändring som skedde
så sent som för bara två år sedan.

När motionären påstår att alla omröstningar
i kollektiv sker efter principen
»en man — en röst», vill jag säga
att detta kanske inte är fullt riktigt. Vi
har även andra lagstiftningar, där man
har ett annat förfaringssätt. Jag kan
bara hänvisa till den nuvarande jorddelningslagen,
och motsvarande gäller
även för bildandet av fiskevårdsområden.

Anledningen är självklart den att man
eftersträvar en så stor enighet som möjligt
mellan dem som skall ingå i ett sådant
kollektiv för att få detta att fungera
så bra som möjligt. Dessutom kanske
jag bör påpeka att möjligheten för
en stor markägare att förhindra bildandet
av ett jaktvårdsområde kanske inte
är så stor som motionären tror, därför
att om markägaren är så stor, torde han
själv kunna ordna sin jakt- och viltvård
utan att gå in i ett jaktvårdsområde,

Formerna för beslut om jaktvårdsområde

eller också kan han bilda en enhet för
sig själv.

Det är klart att det är bekymmersamt
för det vilda i tider med en sådan svår
vinter som den vi har bakom oss, men
jag är inte av den åsikten att det enbart
är jaktvårdsområdena som har idkat
viltvård under denna vinter. Säkerligen
har även enskilda markägare, som inte
ingår i ett sådant kollektiv, försökt att
göra det bästa möjliga. Därmed är inte
sagt annat än att man genom upplysning
bör eftersträva att vi får alltfler jaktvårdsområden.
Av tabellen framgår också,
som motionären har påpekat, att vi
är på väg mot detta.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Vi tycks vara ense om
jaktvårdsområdenas väldigt stora betydelse
för jaktvården och viltvården här
i landet, men jag måste liksom herr
Hamrin i Kalmar reagera litet, när herr
Trana säger att just katastroferna i vinter
skulle vara ett särskilt argument för
hans motion. Det har skett ett kolossalt
arbete för att rädda rådjur i alla marker,
oberoende av om dessa ingår i jaktvårdsområden
eller inte.

Det som herr Trana egentligen angriper
är rösträttsbestämmelserna. Jag kan
instämma i vad herr Hamrin sagt och
jag vill ytterligare understryka att det
är angeläget att vi får jaktvårdsområden
så långt möjligt frivilligt bildade. Jag
har personlig erfarenhet från mitt län.
Jag har som länsstyrelsens förrättningsman
varit med och bildat ett flertal sådana
områden, och man har aldrig tangerat
bestämmelserna om beslutmässigheten,
så att man skulle kunnat stjälpa
jaktvårdsområdet. Det har inte yppats
någon som helst svårighet att ordna
dessa ting.

Jag vet inte om herr Trana kan påvisa
något fall där det på grund av rösträttshestämmelserna
varit omöjligt att bilda
ett jaktvårdsområde. Jag anser att man

124

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

En ny jaktlagstiftning

måste ha dessa bestämmelser, därför att
delägarna i ett sådant område ådrar sig
vissa förpliktelser. Inom jaktvårdsområde
kan man ha tvingande bestämmelser
för markägarna, och då måste de
vara med på noterna innan de går in i
ett sådant jaktvårdsområde. Jag kan inte
se att det finns någon anledning att
skärpa bestämmelserna. Redan den
skärpning som skedde häromåret var i
och för sig onödig. Det fanns inget hinder
dessförinnan att bilda jaktvårdsområden.

Sedan vill jag understryka vad herr
Hamrin sade, att vi i utskottet har pekat
på möjligheterna till upplysning.
Där kan herr Trana liksom alla övriga
viltvårdsintresserade hjälpa till att få
fram jaktvårdsområden.

Herr TRANA (s) :

Herr talman! Det tycks inte vara någon
större skillnad i åsikter mellan utskottets
representanter och mig själv.
Det skiljer dock på vissa detaljer och
framför allt i fråga om rösträttsbestämmelserna.
Det är ändå så, herr Hedin,
att lagstiftarna har varit på glid mot en
avveckling i och med beslutet om mildring
av majoritetskravet från fyra femtedelar
till tre fjärdedelar som det är
nu. Utskottet säger att det i varje fall
inte nu finns något skäl att gå vidare,
utan man skall avvakta. Jag tycker ändå
att det är ganska stötande bestämmelser.
De som går med i ett jaktvårdsområde
blir icke förvägrade sin jakt, utan
de får fortfarande utöva den på de marker
de har själva, såvida man anser att
de är lämpliga att jaga.

Jag vill inte på minsta sätt göra gällande
att det enbart är jaktvårdsområdena
som har betydelse för viltvården.
Där det varit ett stort sådant område
med en ansvarig jaktledning har emellertid
katastrofen i år blivit mycket
mindre än där det varit en massa små
markägare utan organisation. Jag har
sådana upplevelser hemifrån. Herr Hedin
kan titta i gårdagens Norrtälje-tid -

ning och i en Östhammars-tidning från
förra veckan. Vi har en uppsamlingsplats
med för närvarande tretton rådjur,
men kanske lika många som har dött på
grund av utmattning har vi plockat upp
i markerna, och i det område jag tillhör
torde det för närvarande knappast finnas
ett rådjur kvar. Man bör se det ur
den synpunkten att det gäller att så
långt möjligt underlätta strävandena hos
de människor som vill känna ansvar på
detta område.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 19

En ny jaktlagstiftning

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av väckt motion
om en ny jaktlagstiftning.

Tredje lagutskottet hade behandlat en
inom riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr
397, av herr Nilsson i Gävle m. fl.

Motionärerna hemställde, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om förslag till en helt ny jaktlagstiftning
i enlighet med vad som här
anförts».

Utskottet hemställde, att förevarande
motion, II: 397, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Som en liten fortsättning
på den dispyt som varit tidigare
skulle jag vilja tillägga följande. Jaktlagen
stadgar som huvudregel att jakten
tillkommer jordägaren. Denna lagstadgade
rätt tillkom redan 1789. Med fog
kan sägas att en ålderdomlig lagstiftning
alltjämt skyddar jord- och skogsägarnas
jakträtt. Det förvånar mig att
arbetarrörelsens största parti SAP inte
uppmärksammat denna ålderdomliga
lagstiftning eller att regeringen kunnat

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

125

utöva sitt ämbete i snart trettiofem år
utan att en så feodal kvarleva upphävts.

Ute i skogslänen ökar missnöjet från
majoriteten av de jaktintresserade. Deras
möjligheter till jakt minskar i oroande
hög grad. Hundrametersgränsens
borttagande liksom de nya försöken att
bilda s. k. jaktvårdsområden för licensjakt
ingår som delar i en jaktpolitik,
som riktar sig enbart mot de mindre
markägarna.

I regel går det till så att där bolagen
ensamma äger större markområden får
ingen annan jaga än bolagslierrarna själva
och dem mera närstående. För att
få licens på älgjakt fordras sammanhängande
större arealer. 19C4 fälldes
t. ex. en älg på varje 1 300 :e hektar
areal. I vissa fall kan man få licens på
mindre arealer beroende på älgtätheten.

Nu finns det som bekant i bolagsskogarna
insprängda enskilda bondeskiften.
Dessa bondeskiften har varit
och är alltjämt en nagel i ögat på många
skogsbolag. Beslutet om jaktvårdsområden
avser inte minst att komma åt dessa
enskilda skiften, vilka som regel är
för små för att ge ägaren rätt till licensjakt
på älg.

Beträffande antalet ombud på stämmorna
är det bekant att bolagsrepresentanterna
i regel har majoritet genom
att rösträtten är förknippad med markinnehavet
— en röst på varje påbörjad
20 hektar mark, alltså en rösträtt efter
plånbokens tjocklek. Därtill kommer att
arrendatorer som saknar egen mark också
saknar rösträtt.

Att jaga är sannerligen inte billigt. Om
kronan i vissa fall arrenderar ut mark
för 30 öre per hektar jaktmark kan bolagen
ta en krona och mera. Så tillkommer
statligt jaktkort, småviltkort och
älgkort. Lyckas så jaktlaget fälla en älg
, tillkommer 140—150 kronor för en fälld
stor älg. Härtill kommer försäkringsavgifter
samt kostnader för frakt och för
slakt. Allt tyder på att dessa avgifter
kommer att öka ytterligare.

Jakt och jaktvård har gamla anor.

En ny jaktlagstiftning

Historiska skildringar ger vid handen
att jakten i tidigare samhällen varit
förbehållen »friborne herrar men ej av
lekmän och klärker», som det heter i
Kalmar stadgar från år 1447. Men har
detta i praktiken ändrats? Mitt svar är
nej. Fortfarande är jakten genom en rad
förordningar förbehållen de stora jordoch
skogsägarna eller deras närmaste
högre tjänstemän. Det finns inga skyltar
på de vilda djuren, det står inte Kopparfors,
Iggesunds Bruk eller SCA på
rådjuret eller älgen. Men trots detta
kan dessa bolag liksom alla andra bolag
och stora skogsägare säga: »Det är
vår älg» eller »det är vårt rådjur». Hur
kan sådant vara möjligt?

Utvecklingen leder till en allt starkare
koncentration av jord- och skogsinnehav.
Det blir de redan förut stora
jordägarna, skogsägarna, bolagen och
staten som blir alltmera dominerande.
Detta för å andra sidan med sig att
jakträtten föres över i en liten minoritets
händer, men inte i vilka händer
som helst utan i de rikas och de besuttnas
händer. Demokratien avskrives och
landsbygdsbefolkningens jaktmöjligheter
blir allt mindre. Lagbestämmelserna
om jakt- och jaktvård måste således
ändras, moderniseras och göras mera
demokratiska.

De förändringar som vi anser ofrånkomliga
är främst avsedda att ge alla
ur jakt- och jaktvårdssynpunkt lämpliga
personer rätten att jaga och vårda
viltbeståndet i våra skogar och marker,
och detta skall ske på grundval av en
demokratiskt utformad jaktvårdsstadga.
Ett oavvisligt krav härvid är att statens
och bolagens liksom de stora privata
mark- och skogsägarnas arealer öppnas
för en sådan jakt, som självfallet skall
bedrivas under ansvar från den enskilde
jägarens sida och stå i överensstämmelse
med läns- och jaktvårdsmyndigheternas
utfärdade föreskrifter. Nu gällande
bestämmelser har tvingat de många jägarna
att trängas på krympta arealer
samtidigt som höga statstjänstemän och

126 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

En ny jaktlagstiftning

bolagsherrar har ett jaktsvängrum som
de inte helt kan utnyttja.

Utskottet förklarar nu att motionens
huvudsakliga syfte är att jordägarens
jakträtt skall avskaffas. Detta är verkligen
att läsa text som Hin Onde läser
bibeln. Vem har sagt detta? Var i den
kommunistiska motionen står det att
jordägarens jakträtt skall avskaffas?
Det står ingenstans. Tvärtom föreslår
vi att de små jordägarna äntligen skall
få den jakträtt som berövats dem i flera
fall. Vad föreslår vi? Vi föreslår att jakträtten
icke skall vara bunden vid eller
förutsätta jordinnehav. Vi vill avskaffa
den orättvisan att den markägare, som
nu äger 20 hektar mark, skall besitta
en röst på jaktvårdsföreningens stämma,
medan däremot den som äger 100
hektar mark skall besitta fem röster. Vi
måste sålunda mobilisera sex ägare av
20 hektar mark var och en för att kunna
rösta omkull en enda representant från
ett bolag. Så verkar nu gällande jaktlag.

Utskottet anför vidare: »Motioner med
liknande syfte avslogs vid tre på varandra
följande riksdagar under 1940-talet. Härvid uttalade riksdagen bl. a.
att ett borttagande av jordägarens jakträtt
inte skulle medföra en förbättring
av viltvården.»

Åter måste jag fråga: Var i den kommunistiska
motionen står det att vi vill
borttaga jordägarens jakträtt? Den som
skrivit utskottsutlåtandet har tydligen
inte läst vår motion, inte kunnat fatta
vad saken egenligen gäller. Detta är
mycket beklagligt, emedan sakfrågan
därmed icke kan få den behandling som
den förtjänar.

Men även om skrivaren av utskottsutlåtandet
skulle ha haft rätt kommer
han till mycket märkliga slutsatser. Utskottet
vill sålunda hävda att rösträtten,
förknippad med jordinnehav, är en
förutsättning för god viltvård. Hur kan
man bevisa detta? Vad är det som säger
att en jordinnehavare med 100 hektar
mark ensam besitter mera kunskaper
än vad sex jordinnehavare med en -

var 20 hektar mark skulle besitta? Hela
utskottsutlåtandet, herr talman, är ett
strålande uttryck för fattigdom på sakargument
när det gäller att försvara en feodal
lagstiftning.

Eftersom vi inte är representerade i
utskottet och inte där kunnat skriva en
reservation, tar jag mig friheten, herr
talman, att yrka bifall till motionen
nr 397 i denna kammare.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Enligt herr Nilssons i
Gävle åsikt tycks utskottet ha missförstått
det mesta i motionen. Jag vill slå
fast att det i varje fall väl är fråga om en
helt ny jaktlagstiftning. Vad motionen
går ut på kan man tydligen ha olika meningar
om, men i varje fall tycks avsikten
vara att jakträtten inte bör tillhöra
de större jordägarna men väl de
mindre.

Över huvud taget är det väl fråga om
en framstöt bland många andra från
kommunistiskt håll för att socialisera
en nyttjanderätt och en äganderätt som
för närvarande tillkommer den enskilde.
Jag kan säga att för min egen del
skulle jag mycket väl kunna resonera
om dessa saker, under förutsättning att
en sådan lagstiftning skulle gagna viltvården
och jaktvården. Det tycker jag
är det primära i detta sammanhang.

Därför hör väl denna fråga ganska
intimt samman med den fråga vi alldeles
nyss diskuterade, nämligen frågan
om bildandet av jaktvårdsområden. Jag
tror att det är på den vägen man bör
gå fram. Utlåtandet i den frågan visar
ju också, att därvidlag har man kommit
en bra bit på väg: en femtedel av
Sveriges landareal ingår för närvarande
i jaktvårdsområden, där man kan ord-,
na jakten på ett vettigt sätt ur de mindre
jordägarnas synpunkt.

Jag skall inskränka mig till detta,
herr talman, och yrkar bifall till utskottets
förslag.

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

127

Fortsatt koncession för mindre eldistributionsföreninprar

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag vill bara beklaga
herr Hamrin i Kalmar för att han är
tvingad att försvara ett utlåtande med
ett så osakligt innehåll som detta. Motionen
handlar icke om att socialisera
någon mark, utan den handlar uteslutande
om att jakträtten inte skall vara
bunden vid jordinnehav utan att det
skall ges möjligheter för andra än jordägare
att också kunna jaga. Det gäller
sålunda att få till stånd jakträtt även
för små jordägare, som med nuvarande
bestämmelser och deras tillämpning i
många fall förhindras att jaga. Det är
alltså fråga om ett försök. Vi försöker
få till stånd en utredning. Jag kan inte
säga hur den nya jaktlagstiftningen
skulle se ut, ty det är naturligtvis omöjligt
på nuvarande stadium. Jag kan dock
trösta herr Hamrin med att vi inte är
ute för att socialisera i detta sammanhang.
Vi är ute för att demokratisera
jakträtten och ingenting annat.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag har aldrig påstått
att motionärerna är ute för att socialisera
marken. Jag sade bara att det väl
är fråga om en socialisering av nyttjanderätten
till det vilda och jakten. Jag
har alltså aldrig sagt att det är en socialiseringsframstöt
med avseende på
marken. Men jag vidhåller att dessa
frågor går att lösa även för den mindre
markägaren, som har sin självklara rätt
att få dem lösta på ett från viltvårdens
synpunkt vettigt sätt, nämligen genom
bildandet av jaktvårdsområden. Det är
denna väg jag tycker att man skall gå.
Det behövs således inte, som motionärerna
anser, en helt ny jaktlagstiftning
för att klara denna sak.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 397;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 20

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckt motion
om slopande av kravet på särskild
ursprungsmärkning beträffande varor
framställda i nordiskt land.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21

Fortsatt koncession för mindre eldistributionsföreningar Föredrogs

tredje lagutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av väckta motioner
om fortsatt koncession för mindre
eldistributionsföreningar.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! I den motion som här
skall behandlas har vi från centerns sida
föreslagit »att riksdagen måtte uttala att
mindre eldistributionsföreningar utrustade
med egna kraftverk ej må vägras
fortsatt koncession i de fall de anses ha
fyllt sin uppgift och även i fortsättningen
bedöms kunna sköta sina uppgifter
på ett tillfredsställande sätt».

Kraftförsörjningen är en viktig fråga
liksom distributionen av kraften. Härom
är vi nog allesammans överens. Vi
har ingenting emot att dessa frågor samordnas
och att det sker en vettig rationalisering,
men vi vill bestämt säga
ifrån, att man inte skall skapa ett monopol
för de stora företagen. Små företag
som bevisligen har skött sig bra
bör få vara kvar och få fortsatt koncession.
Särskilt gäller detta sådana föreningar
som har egna kraftverk.

I de fall där en avveckling och ett
överlåtande till ett storföretag måste
ske bör föreningarna få en skälig ersättning.
De får inte bli ekonomiskt lidande
på den pågående s. k. samordningen.
Vi har så många exempel på
att småföretag har skött sig alldeles utmärkt,
och man får inte ställa orim -

128

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

Samplanering av det allmänna och det enskilda vägväsendet

liga krav på dem i fortsättningen. Försvinner
dessa småföretag upphör kanske
konkurrensen med påföljd att de
låga taxor, som många nu kan glädja
sig åt, försvinner.

Enligt uppgift skulle kommerskollegium
bl. a. mena, att en heltidsanställd
driftledare skall finnas i varje förening.
Varför skall detta vara nödvändigt?
Om nu en förening kan sköta sina
angelägenheter, genom en firma eller
på annat sätt, varför skall det då vara
nödvändigt med en särskild heltidsanställd
person? Huvudsaken är ju att den
kan klara reparationerna, hålla en god
reparationsberedskap och på ett perfekt
sätt sköta sina åligganden.

Tredje lagutskottet har ingenting att
invända mot denna motion, men framhåller
att det, eftersom el-lagstiftningsutredningen
beräknas bli klar inom
kort och också en annan utredning pågår
inom kommerskollegium, inte f. n.
önskar att riksdagen skall göra något
uttalande i denna fråga. Men på vissa
håll ute i landet torde en del storföretag
ha gått händelserna i förväg och
gjort uttalanden som inte överensstämmer
med vad som för närvarande gäller.
De har gått för hårt fram.

Såvitt jag förstår har utskottet emellertid
på ett bra sätt klarlagt hela denna
fråga, och därför förutsätter jag att
vederbörande nu får besked om hur det
i verkligheten förhåller sig. Jag är därför
nöjd med tredje lagutskottets skrivning,
även om utskottet ansett att motionen
icke bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr talman! Jag har inte något yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22

Samplanering av det allmänna och det
enskilda vägväsendet

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta mo -

tioner om samplanering av det allmänna
och det enskilda vägväsendet.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! I den av mig underskrivna
motion som ligger till grund för
det utskottsutlåtande vi nu behandlar
har begärts att det skall klart utsägas
i vägstadgan att en samplanering av det
allmänna och det enskilda vägväsendet
skall komma till stånd, när arbetsplaner
har upprättats för de allmänna vägarna.

Med hänsyn till den enskilda väghållningens
betydelse tycker jag att en sådan
samplanering borde vara ganska
självklar. Då kan man också få en totalekonomisk
bedömning av vissa åtgärder
i samband med en vägomläggning.
Som det nu är händer det att man
i brist på samplanering underlåter att
göra vissa omläggningar av det enskilda
vägväsendet. Den gamla allmänna vägen,
som utgår och blir enskild väg,
anslutes kanske i olika punkter, och
detta kan medföra mycket dryga underhållskostnader
för vägsamfälligheten i
framtiden. I stället borde man bygga ut
den enskilda vägen och ansluta den till
den nya allmänna vägen. Det blir kanske
totalekonomiskt något dyrare, men
om man går den väg som vi rekommenderar
i motionen kan kostnaderna
säkert nedbringas. Vi anser sålunda att
den enskilda och den allmänna vägen
skall vara med vid bedömningen.

Enligt utskottets mening är det av
vikt att en sådan samplanering kommer
till stånd i större utsträckning än vad
nu är fallet, i syfte att ur samhällsekonomisk
synpunkt nå så gynnsamma resultat
som möjligt för hela landets vägväsen.
Så långt ger alltså utskottet motionärerna
rätt. Men sedan gör utskottet
helt om och hänvisar till en motion
från 1961 och till utskottsutlåtandet vid
det tillfället. Men det utlåtandet behandlade
egentligen någonting annat än de
problemställningar som vi har tagit upp

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

129

i vår motion, och därför är jag litet
förvånad över utskottets motivering för
sitt avslagsyrkande.

Vidare skriver utskottet att 1960 års
vägsakkunniga har detta ärende till behandling,
och då hoppas jag att de sakkunniga
snarast möjligt medverkar till
att vi får en sådan ändring i vägstadgan
som vi har begärt i motionen, ty problemet
är i dag inte så enkelt som tredje
lagutskottet har velat göra gällande.

Herr talman! Jag skall nu inte yrka
bifall till motionen, eftersom detta inte
skulle tjäna någonting till, men jag har
velat anföra detta med anledning av
vad utskottet skrivit om motionen.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23

De ensamståendes problem

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 8, i anledning av
väckta motioner angående de ensamståendes
problem.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 104 av herr Lundström m. fl. och
II: 147 av herr Ohlin m. fl. föreslogs,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
hemställa om en skyndsam allsidig och
samlad översyn av de problem och svårigheter
som mötte olika kategorier ensamstående
i samhället samt framlägga
förslag till effektiva åtgärder för att
avhjälpa och undanröja dessa problem
och svårigheter.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna I: 104 och II: 147
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Svanström, Nyman, Hubinette och Axel
Kristiansson, fru Hamrin-Thorell, fru
Hultell samt herrar Dickson, Rimås,
Nilsson i Bästekille, Hyltander, Johansson
i Växjö och Josefson i Arrie, vilka
ansett att utskottet bort föreslå,

5 — Andra kammarens protokoll 1966.

De ensamståendes problem

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:104 och 11:147
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde
om en skyndsam, allsidig och samlad
översyn av de problem och svårigheter,
som mötte olika kategorier ensamstående
i samhället, samt om förslag till
effektiva åtgärder för att avhjälpa och
undanröja dessa problem och svårigheter.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! Till grund för det utskottsutlåtande
som vi nu skall behandla
ligger en motion från folkpartiet angående
de ensamståendes problem. De
ensamstående utgör en stor grupp, vars
intressen i viss mån har försummats.
Man räknar med att det finns omkring
1,5 miljon ensamstående över 21 år i
vårt land. Många av dem, särskilt i de
lägre inkomstgrupperna, har allvarliga
problem och drabbas av brister i samhället.

Nu menar jag inte att man skall fästa
sig alltför mycket vid siffran 1,5 miljon.
Den allmänmänskliga sidan av problemet
är kanske den svåraste. Ensamheten
är ju sällan självvald. Den känns mycket
svår mitt i ett stort kollektiv, och
den upplevs av många som bitter och
trist. Bristen på mänskliga kontakter
kan också öka känslan av att samhället
inte bryr sig om de ensamstående
och deras problem.

De olika ämnesområden som motionen
fört fram till belysning är följande,
om jag får nämna dem i rubrikstil:

Vårdfrågan för ensamstående gamla
eller sjuka.

Ungkarlsskatten -— särskilt för de
många ensamstående som försörjer och
vårdar sjuka och gamla anhöriga känns
skattetrycket svårt och tungt.

Bostadsfrågan — de ensamstående
kommer härvidlag lätt i strykklass.

Ensamstående med barn och deras
speciella problem.

Nr 10

130 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

De ensamståendes problem

Hemmavarande ensamstående kvinnor,
de s. k. hemmadöttrarna, som vid
föräldrarnas bortgång står i en besvärlig
ekonomisk situation och ofta har
svårt att försörja sig själva.

Motionen begär en skyndsam och
samlad översyn av dessa problem. Nu
är det inte min mening att närmare
gå in på och detaljbelysa dem —- andra
talare kommer kanske att göra det. Jag
vill i stället säga något litet om utskottsbehandlingen.

Som framgått av utskottsutlåtandet
har vi inte riktigt kunnat komma överens
om hur dessa frågor borde behandlas.
Utskottsmajoriteten — den socialdemokratiska
halvan av utskottet som
med lottens hjälp blev majoritet — hemställer
att motionerna icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd. Som motivering
för detta avslagsyrkande anför
man att dessa frågor i många stycken
redan är föremål för utredning. Så
räknar man upp fyra olika utredningar
och ett av Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär
som behandlar frågorna. Därmed
har man funnit att frågorna utredes i
tillräckligt hög grad och att det inte
finns någon anledning att vidtaga ytterligare
åtgärder.

Den redovisning som utskottsmajoriteten
ger är riktig och bra, men den
bestyrker enligt min uppfattning att
man behöver få den samlade utredning
som vi har begärt. Det är inte en splittrad
utredning vi önskar utan en samlad
utredning. En sådan kan ju helt enkelt
göras genom att man samlar upp
det befintliga utredningsmaterialet och
företar de kompletteringar som kan visa
sig nödvändiga för att belysa problemen
och föreslå lämpliga åtgärder.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till reservationen av
herr Svanström m. fl.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Efter herr Rimås’ anförande
skulle jag kunna avstå från att

yttra mig, men eftersom jag var med
om att väcka en motion i frågan förra
året och motionen nu upprepats, vill jag
utveckla några synpunkter.

Vi har byggt upp ett välfärdssamhälle,
där vi försökt skapa trygghet åt de flesta
människor och sökt få till stånd en
utjämning. Men i vår iver härvidlag har
faktiskt en grupp glömts bort och rent
av fått sin situation förvärrad — vederbörande
kommer inte med i de familjepolitiska
sammanhangen o. s. v. Men
när välfärdspolitiken skall betalas ålägger
vi dessa människor att betala mer
än andra grupper.

Jag syftar alltså på de ensamstående.
De får drygare skatter — som herr Rimås
nyss framhöll — och de får i många
andra avseenden känna av svårigheterna
mer än övriga medborgare. Maj-Britt
Sandiund har alldeles rätt när hon i tidningen
Vi skriver att vi håller på att
driva fram ett nytt ståndssamhälle, där
civilståndet blir avgörande för om jag
skall få rättigheter eller inte. Det är en
allvarlig fråga, om vi här på något sätt
arbetar fram motsättningar mellan olika
grupper i samhället.

I alla de hänseenden som herr Rimås
räknade upp står de ensamstående i
strykklass. Man skall väl ändå inte bestraffas
för att man är ensamstående.
Det är alldeles som herr Rimås sade, att
min situation är inte självvald — det är
omständigheternas spel som gör att jag
står där som ogift, änka, änkling, frånskild.
Och gruppen är stor — det rör sig
om 1,5 miljon ensamstående över 21 år.

Vad skatterna beträffar innebär det
förslag, som antogs av föregående års
riksdag, att det för vissa grupper ensamstående
blir en ytterligare skattehöjning,
under det att många icke ensamstående
får en skattesänkning. Man
har en känsla av att samhället alltid ansett
att de ensamstående är lyxvarelser
— de har bara sig själva att tänka på,
de har inga andra att sörja för, och där--för skall de klämmas åt, därför skall
större skatter tas ut av dem. Man har

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

131

gått efter försörjningsprincipcn vid beskattningen
i detta hänseende.

Men om vi ser närmare efter finner
vi, att de ensamstående — framför allt
de som nått en bit över åldern 21 år —
många gånger inle är ensamstående i
den bemärkelsen, att de inte har några
att sörja för. Många av dem har en äldre
generation att ta hand om och vårda,
många har sjuka syskon etc. Och vad
inkomsterna beträffar visar 1963 års statistik
att medelinkomsten för ogifta var
10 000 kronor per år och att 60 000 av
de ogifta hade en årsinkomst som låg
under 6 000 kronor. De ensamstående
eller ogifta tillhör alltså ofta låglönegrupperna.

Men när man mot denna bakgrund
får se de .skatter dessa personer betalar
blir man niånga gånger förvånad. Med
anledning av den motion jag väckte i
fjol i detta ämne tog många ensamstående
kontakt med mig för att diskutera
sina egna problem. Jag blev vid åtskilliga
tillfällen förundrad över att de med
en ringa pension och en ytterligare liten
arbetsinkomst hade fått en som jag tyckte
oproportionerligt hög skatt, vilken
dock tydligen var helt i sin ordning,
eftersom de inte fick någon rättelse i
detta avseende.

När man ser hur pass uppoffrande
dessa döttrar, söner och syskon många
gånger varit när det gäller att ta hand
om sina anhöriga — ofta under svåra
ekonomiska förhållanden — tycker man
att de inte skall bestraffas av samhället
utan i stället borde uppmuntras genom
att erhålla bättre förmåner.

De ensamstående ställs, såsom herr
Rimås framhöll, när det gäller bostäder
sist i kön. Man tar inte hänsyn til! om
en ensamstående kanske har en mor
eller far att ta hand om, utan vederbörande
får bara ett rum med kokvrå
eller i bästa fall ett rum med kök. Är
vederbörande helt ensamstående blir
väntetiden för att få en bostad orimligt
lång, och denna bostad är dessutom
många gånger mindervärdig.

De ensamståendes problem

När det gäller hemhjälp — ett spörsmål
som även togs upp av herr Rimås
— är det underligt att se att de ensamstående
många gånger blir utan. Det är
i första hand barnfamiljerna som skall
ha hemhjälpen. Dock är man mera beroende
av hemhjälp om man är helt ensamstående
än om man är medlem i en
familj.

I Stockholms-Tidningen förekom för
en tid sedan ett skrämmande reportage
om en man, som var förlamad på grund
av en trafikskada. Denne låg i en helt
omodern lägenhet och fick en timmes
social hemhjälp om dagen. För att kunna
klara sig hade han i sin enrummare
fått ta emot en inneboende, vilken hjälpte
honom med sysslorna på morgon och
kväll, såsom att elda i kaminen, tömma
urinflaskan osv. Vederbörande hade varit
bättre ställd, om han hade varit medlem
i en familj där anhöriga hade kunnat
hjälpa honom.

Det är t. o. m. så att en äldre ensamstående,
som har en hemsamarit till
hjälp, förlorar denna om en dotter bosätter
sig tillsammans med vederbörande,
även om dottern har ett mycket betungande
arbete. Så tillämpar man i
många fall bestämmelserna.

Vidare tycker jag att det är skrämmande
att i en hel del länsläkarrapporter
läsa om hur man finner gamla ensamstående
döda i sina bostäder. Ingen
har kunnat vara närvarande och räcka
dem en hjälpande hand. Antalet sådana
händelser ökar undan för undan. Jag
har själv bevittnat ett sådant fall, och
poliserna meddelade vid detta tillfälle
att de gång på gång på detta sätt fick
uppsöka ensamstående, som låg döda i
sina hem.

Herr Rimås tog vidare upp hemmadöttrarnas
problem. Det är mig icke känt
att vi kommit ett enda steg närmare dettas
lösning. Ändå behöver, vi bara gå
över gränserna till Danmark och Norge
för att se hur man kan hjälpa upp hemmadöttrarnas
situation.

Även för de frånskilda kvinnorna är

132

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

De ensamståendes problem

förhållandena mycket besvärliga. Pensionsfrågan
är otillfredsställande löst.
Detta avsnitt av pensioneringen har i
Norge intagits i »lov om enke- og mors
trygd».

När det gäller den ensamstående modern
är problemen många gånger oöverstigliga.
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
har uppsökt en del ensamstående
för att diskutera deras problem, och
reportagen härom är verkligen i många
avseenden upprörande. De ensamstående
blev i stor utsträckning åsidosatta
när det gällde bostäder. Detta var t. o. m.

1 ett fall förhållandet med en ensamstående
mor som hade flera barn.

Den ensamstående kvinnan som väntar
barn får i allmänhet ingen förtur i
bostadskön, vilket troligen i många fall
medverkar till att kvinnan söker abort.
Därvidlag får man nog börja tänka om
och se vad som är att göra.

När en ensamståendes barn har nått
16 år bortfaller en hel del av de förmåner
som vi undan för undan här i
riksdagen har kämpat fram. En ensamstående
kvinna med barn under 16 år
åtnjuter ortsavdrag med samma belopp
som två äkta makar, och hennes statliga
inkomstskatt beräknas efter samma skatteskala
som makars. Vidare tillkommer
henne rätt till förvärvsavdrag med 300
kronor plus 25 procent av nettoinkomsten,
och det utgår barnbidrag m. m.

Då barnet når 16 år bortfaller allt detta,
såvida det inte fortsätter att studera,
då studiebidrag utgår. Alla dessa bidrag
upphör emellertid på en enda gång. Om
kvinnan har en inkomst på 12 000 kronor
är hennes skatt innan barnet blir
16 år 1 215 kronor; efteråt blir den

2 025 kronor. Är inkomsten 15 000 kronor,
är skatten före 16 år 2 025 kronor
och sedan 2 835 kronor. Om vi tar
20 000-kronorsinkomsten, går skatten
upp från 3 400 kronor före 16 år till
4 630 kronor därefter.

Det borde utredas vad man kan göra
för att trappa av denna skattestegring,
ty den innebär en orimlig förändring av

den egentliga inkomsten för den ensamstående
modern. Samma förhållande råder
för mannen; det är inte bara för
kvinnan detta gäller.

När vi nu har försökt arbeta fram
trygghet för de flesta grupper i samhället
och detta tydligen har skett på de
ensamståendes bekostnad, tycker jag att
det är vår skyldighet att verkligen ta
upp dessas problem så att vi får ett samlat
grepp om dessa frågor. Det går inte
att bara säga: »Vi tar upp skatten där,
vi tar upp bostäderna där, vi tar upp
hemhjälpen där, och detta går till socialpolitiska
kommittén osv.», ty man får
inte på samma sätt ett grepp över hela
problematiken. Jag tror inte heller att
man då förstår hela situationen eller ser
vad som bör ha förtursrätt, om några av
dessa åtgärder skall ändras.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till den reservation som
är knuten till allmänna beredningsutskottets
utlåtande.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Bara några ord vill jag
foga till debatten i denna fråga. Det
finns ett sätt att undgå alla besvärliga
och oroande ting här i livet, och det
är att helt enkelt inte bry sig om dem,
att inte skaffa sig en ingående kännedom
om fakta utan bara vandra vidare.
Till en del tror jag att vi gör oss skyldiga
till detta allesammans, därför att
vi inte orkar med allting. Metoden är
dock inte rekommendabel för människor
i ansvarsställning, och det får
man väl säga att vi här i riksdagen i
alla fall är.

Tyvärr kan det nog inte hävdas annat
än att de ensamstående är en grupp
människor som i ganska väsentliga ting
har försummats. En regel måste ju vara
att alla medborgare i samhället skall
behandlas lika, även om man aldrig
kan begära någon millimeterrättvisa.

Det är svårt, tycker jag, att komma
ifrån det faktum att det finns en skattemässig
diskriminans för de ensamstå -

Onsdagen den 9 mars 19GG

Nr 10

133

ende jämförda med gifta utan barn.
Samhället tar inte vederbörlig hänsyn
till att mänga ensamstående har nedsatt
skatteförmåga på grund av att de
— visserligen frivilligt — påtar sig en
del kostnader, t. ex. för vårdbehövandc
anhöriga.

Reservanterna påpekar att de ensamstående
bostadsmässigt placeras sist i
bostadskön. Jag vill, herr talman, erkänna
att det finns skäl för det i en
del avseenden, men det är visst inte
förklarligt i alla de fall som förekommer.
Sist i kön får de stå även när det
gäller att erhålla social hemhjälp, men
i vissa fall är den ensamstående till
och med mer i behov av hjälp just därför
att han är ensam, inte tillhör någon
familj.

Riksdagen har vid många tillfällen
ägnat rätt ingående uppmärksamhet åt
den grupp av ensamstående som brukar
kallas hemmadöttrar och som under
många år gett sin tid och kraft
åt att vårda gamla eller sjuka föräldrar.
De kommer — det vet vi alla — vid
föräldrarnas bortgång ofta i en utomordentligt
brydsam situation. Man kan
ibland häpna över den behandling som
människor i ganska god ekonomisk ställning
kan tillåta sig gentemot syskon som
vårdat föräldrar, men jag skall inte gå
in på detta nu, det skulle ta för lång
tid. Det är bara tillbörligt och rimligt
att samhället ägnar denna fråga
större uppmärksamhet, till hjälp för
dessa människor, vilka i alla fall utför
en gärning som helt enkelt inte kan överskattas
av samhället.

Jag vet väl att man här sveper in en
rad problem som är mycket svåra att
lösa, men det får inte hindra att vi
försöker ta nya grepp på hela frågan.
Omskolning är en väg, men den kan
inte beträdas av alla.

Till sist, herr talman, vill jag anföra
några ord om en annan grupp, nämligen
ensamstående kvinnor med barn.
Det är en klass som synes bli allt större.
En del av dessa har kastats in i en

De ensamståendes problem

situation som för dem ter sig utomordentligt
mörk. Det finns för mig ingen
anledning att bär försöka moralisera.
Ansvar liar varje människa, men ofta
är det den som bär det största ansvaret
som lämnar sin partner åt sitt öde.
Det är enligt mitt sätt att se en fråga
av fundamental betydelse att underlätta
tillvaron för ensamstående med barn.
Det kan ske på många sätt, och de vägar
som reservanterna anvisar vill jag
gärna följa. En översyn av alla de frågor
som reservanterna berör framstår för
mig såsom ett primärt krav.

Herr talman! Om man väl läser först
utskottets skrivning och därefter reservationen
måste det rättvisligen erkännas
att båda andas stor förståelse för
de ensamstående, men jag anser likväl
att en översyn i enlighet med vad reservanterna
förordar är att rekommendera.
Jag ber därför att få ansluta mig
till reservationen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Den fråga vi nu behandlar
är exakt samma problem som presenterades
i fjol, då riksdagen beslöt
att avslå motionen. Den argumentering
som man fört här är precis densamma
som tidigare. Man talar om att vi bör
ändra på beskattningen. Man vill ha
särbeskattning.

Det sitter en kommitté och utreder
den frågan. Man har tydligen inget intresse
för att behålla den fördelaktiga
beskattning som de ensamstående med
barn i dag åtnjuter. Jag anser att det
skulle vara olyckligt att släppa den.
I sina grepp över det hela glömmer
man att ta vara på det som vi redan har.
Man talar om att situationen mer och
mer blir den att folk delas upp efter
civilstånd.

Jag tycker att detta motionärernas
sätt att resonera är helt otidsenligt, när
de vill markera en så stark skillnad mellan
den som är gift och den som är ogift.
Det moderna vore väl i stället att säga:
Lämna civilståndet helt utanför bedöm -

134

Nr 10

Onsdagen den 9 inars 19C6

De ensamståendes problem

ningen i fråga om både bostäder, löner
och skatter! När vi över huvud taget
skall se till att barntillsynen ordnas,
låt oss då se bort från civilståndet!
Jag hoppas att detta inte är ett
försök att spela ut gifta och ogifta mot
varandra, åtminstone borde det inte få
förekomma när det gäller dem som har
barn.

Det är ju en strävan — såvitt jag vet
har den slagit igenom överallt — att
familjer med bara en försörjare skall
få samma förmåner som andra i fråga
om bostäder, samma rätt till bosättningslån.
Fr. o. m. i år har även en ensamstående
far möjligheter att få bosättningslån.
Beträffande skatterna vet
ju fröken Elmén, herr Gustafsson i Borås
och herr Rimås väl att det sitter
en kommitté som sysslar med familjebeskattningen.
Vill ni ha ännu en kommitté
som skall syssla med detta?

Eller vill ni ha en reform i förväg,
som innebär att de ensamstående med
barn mister de fördelar de nu har?
Det vore olyckligt om man började införa
lättnader i beskattningen för de
väl ställda, innan vi kan värna om de
sämst ställda familjerna, vare sig dessa
har en eller två försörjare, genom direkta
bidrag.

Jag skulle vilja veta varifrån man
fått uppgiften att de ensamstående som
söker bostad placeras sist i kön. Jag
har inte hört bostadsborgarrådet i Stockholm
avslöja att han följer den principen.
Men jag har hört från andra stora
städer, som har bostadskö, att de ensamstående
får bostad i normal ordning.
Under alla förhållanden är detta
en fråga som bör lösas på det kommunala
planet, såvida vi inte är beredda
att införa en obligatorisk bostadsförmedling
och att fastställa regler för
denna.

Herr Gustafsson i Borås sade, att han
helt sympatiserar med det förslag som
framställts i reservationen. Det skulle
vara intressant att höra vad det är för
ett förslag. Det skall vara ett samlat

grepp — det är ett typiskt Ohlinskt uttryck.
Men vad är det man greppar om?
Alla de ting man vill utreda har man
ingen annan mening om än den som
utskottsmajoriteten företräder. Man säger
att man vill ta bort de olikheter
som fortfarande förekommer med hänsyn
till civilstånd. Men man lägger inte
fram något enda konkret förslag. I stället
försöker man svepa in denna fråga
i allmänna resonemang, som är väl anpassade
till en publik som inte kan
följa vad som gjorts på detta område
och vad man på folkpartihåll avser att
göra.

Jag tycker att det vore skönt om vi
kunde komma ifrån denna uppdelning
i gifta och ensamstående och i stället
ge alla människor samma möjligheter
att existera. Inte på något annat område
än beskattningens råder det nu sådana
skillnader, och inte heller på detta
område gör man någon skillnad för ensamstående
med barn; dagens skattelagstiftning
anses för övrigt av många
vara alldeles för bra för dessa ensamstående.
När det gäller folkpensionerna
har de ensamstående en bättre ställning
än familjerna. Påståendet att de gifta i
första hand får hemhjälp är en grym
beskyllning mot kommunerna. Det kan
väl hända att det finns kommuner som
handlar på det sättet, men det har jag
aldrig hört talas om. Den hemhjälp som
står till buds går väl i första hand till
den som är hjälplösast. Finns det någon
i familjen som kan hjälpa den sjuke, får
väl den familjen stå tillbaka för en sjuk
person som är helt ensamstående. Sådana
ruskiga fall av kommunal orättvisa
kan för övrigt — om de nu förekommer
— inte rättas till genom en
statlig utredning. Jag tycker i stället att
folkpartiet borde reagera lokalt —■ vare
sig nu dessa fall förekommit i Göteborg,
Stockholm eller någon annanstans
— och försöka få cn ändring till stånd.

Jag kommer inte att ta till orda mer i
denna debatt. Frågan kan inte tillföras
några nya synpunkter, hur många ta -

Onsdagen den 9 mars 19(»G

Nr 10

195

lare som än kominer att delta i debatten.
1 lär finns det fakta att ta fasta på,
och de som deltar i debatten måste vara
medvetna om att vad de säger är demagogi
utan reell täckning.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Varför skall det vara
nödvändigt att komma med någonting
nytt, när alla problem kvarstår? Det har
inte hänt någonting sedan vi senast
hade denna fråga uppe.

Sedan skulle jag vilja säga till fru
Eriksson i Stockholm, att vad vi vill
komma ifrån är skillnaden när det gäller
behandling av gifta och ogifta. Jag
anser att de ensamstående till och med
borde omfattas av familjepolitiken. I
det avseendet borde vi alltså kunna vara
överens. Men vad är det som har gjort
att vi har tagit upp denna fråga? Jo,
det är det förhållandet att de ensamstående
— inte bara de ogifta, utan
detta gäller även frånskilda, änkor och
änklingar — blir särbehandlade i dagens
samhälle. Detta beror väl i sin
tur på att vi har begränsade resurser
som skall fördelas, och då kommer de
ensamstående i sista hand.

När det gäller bostäder säger fru
Eriksson i Stockholm att de ensamstående
står lika bra till i kön som alla
andra. Det gör de inte. Vad vi bygger
är familjebostäder, och följden är att
de ensamstående har mycket svårt att
få en bostad; bostäderna skall i första
hand gå till familjerna.

Beträffande hemhjälp vill jag säga att
jag har stått där själv, jag har själv försökt
att få tag i hjälp, inte till mig själv
utan till en annan ensamstående som jag
var tvungen att lämna på grund av mitt
arbete. När jag ringde runt så frågade
man: Är hon gift, har hon barn? — Hon
är änka. — Ja, då kan vi inte hjälpa er.
Jag fick gå ut i huset och knacka dörr
och fick på det sättet hjälp till den som
låg sjuk.

De ensamståendes problem

Det är naturligtvis de bristande resurserna
som gör att man fördelar hjälpen,
men man fördelar den fel tycker jag:
den som ligger ensam sjuk behöver ofta
hjälp bättre än den som är medlem av
en familj.

Jag kan inte inse att situationen på
något sätt har förändrats, och jag skulle
vilja framhålla vad som sades i tidningen
Vi av Maj-Britt Sandlund. Hon
sade: Här är en grupp som har utomordentligt
stora problem. Hon räknade
upp deras problem sida upp och sida
ner, och så sade hon: Inget parti vill
hjälpa dem på något sätt — det är inte
matnyttigt.

Herr RIMÅS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm
tycks vilja påstå att vi vill göra
detta till en fråga om civilstånd, precis
som om det hela skulle hänga på om det
står: »og» efter namnet. En del ensamstående
har ju kommit i svårigheter
just på grund av att de är ensamstående,
och det är deras situation som vi
vill skall utredas.

Vi har väl alla i vår närmaste omgivning
mött de människor det gäller. Jag
kan ta som exempel hemmadöttrarna,
som vi kanske mest ser på landsbygden.
Om jag nu relaterar ett fall som jag
har sett — det gäller en nära granne till
mig — så låter det nästan som hämtat
ur en veckotidningsroman. Det handlar
om en ung kvinna som stannade hemma
för att vårda sina föräldrar. Hon tänkte
att det kunde röra sig om en period på
tio år eller så. Men föräldrarna blev
gamla; fadern levde ända tills han var
95 år. Under den långa tiden, som inte
blev en fem- eller tioårsperiod utan en
tjugofemårsperiod, tröttnade hennes
fästman på att vänta, och hon blev aldrig
gift. När hon sedan skulle ut i förvärvslivet
hade hon inget yrke. Hon är
för ung för att få pension och för gammal
för att omskolas. Detta låter som
taget ur en berättelse i en veckotidning,

136 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

De ensamståendes problem

men det är ett sådant där fall som man
kan träffa på i sin närmaste omgivning.

Det är inte en fråga om civilstånd, utan
utan det är fråga om ett problem för de
människor som av olika anledningar har
valt att förbli ensamma i livet eller råkat
bli det, på grund av att de blivit
änklingar eller änkor, eller hur det nu
ligger till i alla de olika fallen.

Det är klart att fru Eriksson kan hålla
fast vid uppfattningen att många utredningar
gör ett bättre arbete än en samlad
utredning som kan överse problemet
i hela dess vidd. Jag höll på att
citera ett ordspråk om många kockar,
men jag skall inte göra det.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag hade inte tänkt att
begära ordet, men på direkt uppmaning
av fru Eriksson i Stockholm vill jag
bara säga att den rad av delproblem
som motion 147 upptar tillsammans faktiskt
innebär ett samlat grepp på de
ensamståendes problem. Så har väl också
de elva ledamöterna av allmänna
beredningsutskottet, vilka undertecknat
reservationen, sett det. Man menar att
dessa problem är sådana att de bör föranleda
en allsidig och samlad översyn
av problem och svårigheter som möter
olika kategorier ensamstående i samhället.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag förstår att fröken
Elmén menar, att det man kör fram i
politiken skall vara matnyttigt. Jag tror,
att kammaren genmskådar det hela, om
man följer resonemanget om hemhjälpen.
Tycker då fröken Elmén, att den
som sitter i hemhjälpsförmedlingen inte
skall fråga: Finns det barn eller finns
det inte barn? Är det inte naturligt att,
om det gäller en barnfamilj och den
äldre personen blir sjuk, man säger sig
att detta är mera prekärt, ty här är det
inte bara den sjuke, som behöver vård,
utan här får man se till att inte heller

barnet far illa? Det är väl en given åtskillnad
man gör då mellan den, som
bara har att klara sig själv och den
som också har ett barn att svara för. Det
skulle vi väl inte behöva diskutera.

Vad vill herr Rimås göra åt den hemmadotter,
som hade mist sin fästman?
Jag förstår tragiken, men vilka förslag
finns förutom den nuvarande omskolningen
och en generös bedömning av
förtidspensionen? Jag har inte hört något
annat förslag från folkpartigruppen
om att förändra pensionen, när det gäller
hemmadöttrarna. Man får väl ändå
komma med några förslag.

När det gäller änkorna, som det var
så synd om, hör man mycket ofta från
just folkpartihåll, att det inte är riktigt,
att en änka skall ha pension och att änkorna
favoriseras redan. Man får väl
veta vad man vill. Säkerligen bedömer
man pensionen bäst, om man tar gifta
och ogifta på en gång. När man bedömer
lönerna, tror jag inte, att någon
vill, att man skall ha familjelön åt den
ena och en annan lön åt den ogifta.

I fråga om omskolningsproblemet får
man ta alla de hänsyn, som behövs, för
att människan skall sättas i arbete, men
någon civilståndsbedömning bör man
inte ha. Det finns kolossalt många olyckliga
människor, som är gifta. Det går att
bli sentimental och tala om att vi har
två, tre miljoner som är mycket olyckliga
utan att vara ensamstående. Det är
lätt att tala om olyckliga människor, det
är kanske svårare att hitta dem som är
lyckliga, jag vet inte, om fröken Elmén
kan hitta några sådana. Man får inte
betrakta de ensamståendes ekonomi som
bottnande i en psykologisk snedvridning
hos de enskilda individerna. I riksdagen
kan vi lösa frågor genom att ändra
lagstiftning och genom att framlägga
förslag om bidrag. Från folkpartiet har
dock inga sådana förslag kommit. De
förslag, som man nämnt, är redan under
utredning, i vissa fall har man ännu
inte lyckats finna någon form för hjälp.
Det gäller bl. a. de frånskilda änkorna.

Onsdagen den 9 mars 19(50

Nr 10

137

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Eriksson argumenterar
mot det som jag inte har sagt. Jag
har inte sagt att en ensam mamma med
barn inte skall gå före, men många gånger
får den ensamstående ingen hjälp.
Bestämmelserna har varit sådana, att en
familj med två vårdnadshavare, där
mamman är sjuk, i första hand skall
ha hjälp. I sista hand kommer den
som är mycket sjuk och är helt ensam.

När det gäller änkeproblemen förstår
jag inte att fru Eriksson inte har
fattat änkepensionen. Vi har hävdat att
vi skall ha bort änkepensionen som
skall ersättas av en självständig pension.
Det är någonting helt annat än
vad fru Eriksson hävdar. Fru Eriksson
vill kanske inte förstå de ensamståendes
problem. Fru Eriksson har ju förståelse
för hemmafruarna — det kanske
är mera synd om dem, jag vet inte.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har alltid hållit på
att fru Eriksson i Stockholm är en mycket
intelligent och fascinerande ledamot
av denna kammare, men när hon ger sig
in på ett område, där det gäller att
rannsaka hjärtan och pröva njurar och
söka utröna vem som framställer förslag
som är politiskt matnyttiga, så ger
hon sig in på ett område som jag anser
att hon inte skall slösa bort sin intelligens
på. I det fallet tror jag att den
ena är lika god som den andra.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Reservanterna begär en
skyndsam, allsidig och samlad översyn
av de problem och svårigheter som möter
olika kategorier ensamstående i samhället
samt förslag till effektiva åtgärder
för att avhjälpa och undanröja dessa
problem och svårigheter. Utskottsmajoriteten
säger nej till detta. Fru
Eriksson i Stockholm vill inte ha någon
samlad översyn över de ensamståendes
problem, men jag tror att det

De ensamståendes problem

vore väl om denna kammare biföll reservationen
bakom vilken inte står bara
folkpartiet, som fru Eriksson vill göra
gällande, utan samtliga oppositionspartier.
Man gjorde rätt i att bifalla denna
reservation därför att det finns människor,
och till dem hör tydligen fru
Eriksson i Stockholm, som inte inser
de stora svårigheter och problem som
de ensamstående möter. Fru Eriksson
sade till och med att hon inte tänkt
yttra sig mera i denna fråga, men det
hoppas jag att hon kommer att göra
därför att det är en fråga av sådan betydelse
att det inte går att nonchalera
den så som fru Eriksson har gjort.

Det kan synas enkelt att göra sig
löjlig över en allvarligt syftande motion,
men jag tror inte att de ensamstående
uppskattar ett sådant förfaringssätt. När
jag är ute och håller föredrag träffar
jag många gamla människor som ofta
är mycket intresserade av om man kan
höja folkpensionen eller inte, men en
sak tycker de är oerhört mycket viktigare
och det är att ge verklig hjälp åt
de ensamma människor som lever i en
skräck för den dag då inte inte längre
ka‘n reda sig själva. Dessa ensamma
gamla vet hur ont om hemhjälp det är
och de vet vilka långa köer det är
framför vårdhemmen. Detta är inte bara
en fråga om i vilken utsträckning det
är rättvisa mellan familjer med barn
och ensamstående, utan det gäller att
vi skall sätta oss in i detta problem så
mycket att vi förstår att i fråga om de
ensamma gamla måste vi lägga huvudvikten
vid frågan om vårdproblemet.

Sedan har vi frågan om skatteförmånerna,
där fru Eriksson och jag och
många andra varit med om att arbeta
för rimligare skatteförhällanden för ensamstående
med barn. Det tog många
år, fru Eriksson, innan vi fick igenom
det, och många stod i denna talarstol
och hade en konservativ syn på detta
— representanter för fru Erikssons eget
parti — och menade att vi kunde ingenting
göra därför att det pågick den och

138

Nr 10

Onsdagen den 9 mars 19C6

De ensamståendes problem

den utredningen. Det gick så småningom
att driva fram detta därför att det var
ett behov som var så stort att var och
en slutligen insåg att här måste någonting
göras. När fru Eriksson vill göra
gällande att deras ställning skulle vara
i fara så härrör detta i varje fall inte
från dem, och därvidlag var fru Eriksson
och jag och många andra på samma
linje och kämpade för att de skulle få
rimliga och riktiga villkor.

Fru Eriksson säger att här har inte
kommit fram ett enda förslag för att
förbättra de ensamståendes situation,
men i nästa ögonblick säger fru Eriksson
att visst har det kommit förslag
men de ligger under utredning. Jag har
en bestämd känsla av att i alla de utredningar
som finns, där de ensamståendes
problem utgör en delfråga, riskerar
vi att tappa bort synen på de ensamståendes
problem som en helhet,
och jag tror sannerligen att det minsta
vi kan kosta på oss i denna kammare
är att få till stånd en skyndsam, allsidig
och samlad översyn av de problem
och svårigheter som möter olika kategorier
ensamstående i samhället samt
förslag till effektiva åtgärder för att avhjälpa
och undanröja dessa problem
och svårigheter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag sade visserligen att
jag inte skulle tala mer i dag, men när
jag såg att det ändå var hopplöst för
ledamöterna att hinna med tågen begärde
jag ordet igen.

Det var intressant att höra herr Gustafson
i Göteborg säga att man inte bör
låta dessa problem utredas tillsammans
med problemen i stort utan att vi bör
avskilja de problem som berör ensamstående
och klara ut dem för sig. Vill
då herr Gustafson att beträffande särbeskattningsförslaget
skall en liten kommitté
granska hur de ensamstående har

det och sedan skall den kommittén konferera
med personerna i den stora utredningen?
Vill herr Gustafson att man
i den familjerättsliga kommittén skall
skilja ut de ensamstående mödrarna?
Vill herr Gustafson beträffande hemhjälpen
att man skall konstruera en särskild
hemhjälp för de ensamstående?
Vill herr Gustafson beträffande omskolningen
göra skillnad på ensamståendes
rätt till omskolning och möjlighet att
få pension och den rätt som gäller för
icke ensamstående? Det är så orimligt
det kan vara.

Jag har fortfarande inte fått något
annat uppslag än det gemensamma greppet,
och det säger mig ganska litet. Det
är en term som gör sig bra när man
inte kan göra klart för sig vad man vill
och när man inte vill erkänna att frågorna
redan är föremål för utredning.

Sedan i fjol har den förbättringen inträffat
beträffande bosättningslånen att
även en ensam far har rätt till dess lån.
Jag skulle med glädje kräva likställighet
på varje område där jag fick höra att
missförhållanden alltjämt rådde. Vad
beträffar bostäderna är det åtminstone
på de bostadsförmedlingar där jag har
hört mig för inte så att man ställer en
ensamstående »sist i kön». Men naturligtvis
tycker jag att en barnfamilj har
ett alldeles särskilt behov av att få gå
före i kön. Jag tycker till och med att
barnfamiljer skall få gå före i kön ännu
mera än de nu gör.

Jag kan inte inse att vi kommer någon
vart med denna diskussion och jag
tror inte att den skulle ha kommit till
stånd, om man inte avsett att föra ut
diskussionen till människor, som inte
känner fakta.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Det finns en råd andra
områden där olika detaljfrågor tas upp
i olika utredningar men där man ändå
behöver en översyn av hela problemkomplexet.
Det är inte första gången

Onsdagen den 9 mars 1900

Nr 10

139

man använt en sådan metodik som den
som föreslås i reservationen. Jag tror
att den är nödvändig i detta fall.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! .lag sknlle gärna vilja
understryka önskvärdheten av att denna
debatt inte överdrives. Ingen av parterna
tjänar på det. I reservationen står:
»Sålunda placeras de i bostadshänseende
regelmässigt ''sist i kön’.» Det är absolut
felaktigt. De ensamstående bär sin
turordning precis som alla andra. Jag
vill bestämt säga detta, eftersom jag
känner till bostadsläget och uppläggningen
i allmänhet.

Det bygges för ensamstående och
dessutom friställes en rad lägenheter,
vilka till största delen utgöres av smålägenheter.
Många av dessa går till ensamstående.
Jag kan försäkra att när
t. ex. sköterskor numera flyttar ut från
sina förutvarande bostäder på sjukhusområdet
placeras de i lägenheter på allmänna
marknaden. För oss i bostadsförmedlingarna
är det nästan den lättaste
sak att placera de ensamstående,
ty det är precis dessa som hyresvärdarna
helst vill ha. Jag kan därför under
inga förhållanden godkänna skrivningen
i reservationen. Skall man ytterligare
komma till rätta med dessa förhållanden
finns det bara obligatorisk bostadsförmedling
att tillgripa.

Tillåt mig sedan säga något om hemhjälpen.
I närvarande stund ägnas den
öppna vården den största uppmärksamhet,
d. v. s. människor skickas hem till
de gamla för att hjälpa dem. Jag vet av
egen erfarenhet, att de gamla med största
tillfredsställelse hälsar denna nya
kontakt. Det är huvudsakligen gamla
vårdbehövande människor som får denna
öppna hemhjälp, vilken är av stor
betydelse för dem.

Det finns naturligtvis, såsom framhållits
i debatten, en del kommuner som
inte följer denna uppläggning. Låt mig
endast tillägga att kommunalmännen
härvidlag måste ha både fantasi och

De ensamståendes problem

handlingsvilja för att komma till rätta
med delta vårdområde.

Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr RIMMERFOItS (fp):

Herr talman! Bara några ord i all
korthet i anledning av ett omdöme om
den kommunala hemhjälpen som fru
Eriksson i Stockholm råkade fälla. Jag
tror inte det var riktigt sakligt underbyggt,
och det är möjligt att hon själv
är villig att rätta till det.

I reservationen står mitt på sidan 5
följande som jag till fullo kan understryka
utifrån min egen erfarenhet:
»Ensamstående personer har regelmässigt
svårare att erhålla social hemhjälp,
t. ex. vid sjukdomsfall, än barnfamiljer.
Och då är i många fall en ensamstående
person, särskilt en gammal och sjuk,
mer beroende av hjälpen än en som är
medlem av en familj.»

Fru Eriksson sade att hon aldrig hört
talas om att den sociala hemhjälpen förbehålles
barnfamiljer, utan alla skulle
alltså behandlas lika över hela linjen.
Visserligen tog fru Eriksson tillbaka en
del av vad hon sagt efter fru Elméns anförande
i och med att hon sade, att det
är klart att man frågar: Finns det barn
eller finns det inte några barn? Hemhjälpen
skulle sålunda i första hand
vara förbehållen barnfamiljerna.

Emellertid tror jag vi måste ta med i
bilden och lidelsefritt, enkelt och klart
konstatera, att det i fråga om den sociala
hemhjälpen sker en prioritering av
barnfamiljerna, när husmodern är sjuk
eller bortovarande från hemmet flera
eller färre dagar.

Tillåt mig att ta upp en sak som inte
har framhållits så mycket här, nämligen
att den sociala hemhjälpen alltjämt
är otillräcklig. När den första socialvårdskommittén
sysslade med dessa
frågor under ordförandeskap av sedermera
landshövding Bernard Eriksson,
utgick man ifrån att den sociala hemhjälpen
också skulle ta hand om våra

140 Nr 10

Onsdagen den 9 mars 1966

De ensamståendes problem

gamla. Men det har i praktiken visat sig
att den inte räcker till för det, och vi är
oändligt tacksamma för vad den hemhjälpen
kan uträtta för barnfamiljerna.

Men när det nu förhåller sig så, tycker
jag det är nyttigt med sådana här
debatter, inte minst för kommunalmännen,
så att de kan undersöka vad man
skulle kunna göra för att ytterligare öka
ut den sociala hemhjälpen. Det är likaså
angeläget att detta utreds från centralt
håll. Visserligen kan man säga att
det inte blir större resurser av en utredning.
Nej, men det kan hända att man
på grundval av den kan lösgöra större
resurser på ett så verkligt behjärtansvärt
område.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga några
ord med anledning av vad herr Svenning
yttrade.

När vi skrev denna motion hade vi
uppgifter från vissa bostadsförmedlingar,
bland dem Stockholms bostadsförmedling,
om att det för helt ensamstående
tar tio år, och att väntetiden för
familjer utan barn är åtta år. Detta visar
att de ensamstående får vänta längre.

Från andra håll framhålls det, att det
byggs mer familjebostäder, vilket medför
att det inte finns så många bostäder
till de ensamstående. Dessa får visserligen
de äldre bostäderna som andra
flyttar ur därför att de önskar större
bostad, men de får i flera fall vänta
längre.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Jag vill gärna framhålla
för fröken Elmén att hon nu åberopar
bara Stockholms stads bostadsförmedling,
medan det i reservationen talas om
att de ensamstående i bostadshänseende
regelmässigt placeras sist i kön. Detta
måste ju gälla hela landet, och det är
alltså nödvändigt att klart och tydligt
säga ifrån att frågan inte bedöms på
detta sätt överallt, utan efter riktlinjer

som bostadsförmedlingarna själva lägger
upp.

Jag sitter själv i en kommitté med ett
så känsligt uppdrag som att bl. a. ge
människor förtur till en bostad och jag
kan försäkra att vi behandlar de ensamstående
på precis samma sätt som de
andra. Jag vill också än en gång understryka
att just därigenom att så många
små lägenheter blir tillgängliga har de
ensamstående en ganska stor chans att
få en lägenhet. Dessa små lägenheter
kan ju inte lämpligen tilldelas andra än
ensamma personer eller mycket små
familjer.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Svanström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannnen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Elmén begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 93 ja och 98 nej, varjämte 10 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
av herr Svanström m. fl.

Onsdagen den 9 mars 1966

Nr 10

141

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren att uppskjuta behandlingen
av det återstående på föredragningslistan
upptagna ärendet till ett kommande
sammanträde.

§ 25

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter;
och

från bevillningsutskottet:
nr 89, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475).

§ 26

Anmäldes en till herr talmannnen under
sammanträdet avlämnad motion nr
799, av herr Hamrin i Jönköping in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 36, angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att besluta om vissa postavgifter.

Denna motion bordlädes.

§ 27

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.21.

In fidem

Sune K. Johansson