prot 1961:20 (Riksdagens protokoll 1961:20)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 20

FÖRSTA

M M A RE N

1961

17 maj

Debatter m. m.

Onsdagen den 17 maj

Sid.

Om införande av högertrafik i Sverige ........................

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun..............

Anslag under åttonde huvudtiteln till investeringsbidrag:

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet
..................................................

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor............

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor................

Förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor.........• • ......■

Om partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring för folk- och

småskollärare ................................* • ..........

Löneställningen för byrådirektör och sekreterare hos riksdagens revisorer
..................................................

Om avlösning av vissa servitut ................................

Värdebeständig placering av kyrkliga fonder ..................

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation ........

Avlöningsanslaget till statens pris- och kartellnämnd ..........

Omkostnadsanslaget till statens pris- och kartellnämnd ...... • • • •

Avlöningsanslaget till ombudsmannaämbetet för näringsfrihets Omkostnadsanslaget

till ombudsmannaämbetet för näringsfrihets frågor.

...................................................

Särskild konsumentupplysning i prisfrågor • _

Forskningsanslaget till statens medicinska forskningsråd . . . ... • •
Om statsbidrag till lärarlönerna vid Sköndalsinstitutets sociala linje

Om anslag till Beligionspedagogiska institutet . . ................

Vissa frågor rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet........

Sjöfolks pensionering ....................................

Bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensions anstalt

..................................................

Bidrag till viss busstrafik på landsbygden ......................

Ändring av vissa postavgifter, m. ..............................

66
68
70
72

80
81
82

95
105

Första kammarens protokoll 1961. Nr 20

Nr 20

Innehåll

RatstiftelsJdrag Vid 1961 ärS taxering för avsättning till pensions Om

införande i det svenska reaktionssystemet av kortvarigt frihetsberövande
........................

Om upphävande av viss inskränkning i domstols rätt att förordna
om omhändertagande av villkorligt dömda................

Sid.

117

124

127

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 17 maj

Andra lagutskottets utlåtande nr 35, om utredning angående införande
av högertrafik i Sverige......................

Statsutskottets utlåtande nr 91, ang. understöd åt båttrafiken i
Stockholms skärgård ....................

— nr 92, ang. anslag till industriell verksamhet i Töre kommun.

nr 93, ang. anslag under åttonde huvudtiteln till investeringsbidrag
........................ °

nr 94, ang. vissa avtal med Göteborgs stad berörande Göteborgs
universitet......................

nr 95, ang. anslag till studiehjälpsnämnden ..................

nr 96, ang. organisation för undervisning och vård av barn med

komplicerad utvecklingshämning m. m..............

nr 97, ang. vissa anslag till universitetssjukhusen m. m.......

nr 98, ang. tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar
nr 99, ang. godkännande av vissa avtal om överlåtelse av fastigheter
m. m. inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
.............................

— nr 100, ang. vissa ändringar i statliga avlönings- och pensions forfattningar,

m. m.........................

nr 101, om pension eller understöd åt vissa personer

nr 102, ang. partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring för

folk- och småskollärare ....................

nr 103, om tillgodoräknande såsom tjänsteår för uppflyttning i
löneklass och för pension av viss tjänstgöring utomlands

Bevillningsutskottets betänkande nr 18, ang. automobilskatten för
lastbil.............

nr 44, ang. avtal med Marocko för undvikande av dubbelbeskattning,
m. m....................................... 66

— nr 54, ang. förordning om tillverkning av sprit och vin, m. m. . . 66

Bankoutskottets utlåtande nr 25, ang. regleringen av utgifterna under
huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m............. 66

nr 27, ang. delvis ändrad befordringsgång för riksbankens vaktmästare
.................................... g^

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22, ang. avlösning av vissa servitut 68

nr 23, ang. värdebeständig placering av kyrkliga fonder...... 70

nr 25, ang. ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt å jordbruk 71

Innehåll

Nr 20

Sid.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28, ang. särskilda åtgärder för rationalisering
av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs lan,

_ nr 30, ang. vissa åtgärder i anledning av kronhjortens skadegörelse
i Skåne............................................

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28, om tillskapande av

en ny svensk edition av bibeln ............................

_ nr 30, om förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.....

Statsutskottets utlåtande nr 104, ang. vissa avlönings- m. fl. anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel, m. m.............••••••

— nr 105, ang. effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet
..........................................

_ nr 106, ang. anslag till vissa forskningsråd m. m.............

_ nr 107, ang. underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i

Göteborg ..............................................

_ nr 108, om anslag till Religionspedagogiska institutet ........

_ nr 109, om arvode av kyrkofondsmedel till blivande präst----

_ nr 110, ang. handelsgymnasieutbildningen samt anslag till de

statsunderstödda han delsgymnasierna ................... • • •

_ nr 111, ang. vissa frågor rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet
m. ..............................................

Andra lagutskottets utlåtande nr 47, ang. förslag till lag om redareavgift
för sjöfolks pensionering, m. ........................

Statsutskottets utlåtande nr 112, ang. Bidrag till pensioneringskost naderna

för handelsflottans pensionsanstalt..................

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1, ang. bidrag
till viss busstrafik m. ................................

Bevillningsutskottets betänkande nr 40, ang. ändring av vissa post avgifter

in. in.............................................

— nr 55, ang. särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961

års taxering för avsättning till pensionsstiftelse..............

Första lagutskottets utlåtande nr 30, om införande i det svenska
reaktionssystemet av kortvarigt frihetsberövande ......... • • •

_ nr 33, om upphävande av viss inskränkning i domstols ratt att

förordna om omhändertagande av villkorligt dömda ........

Andra lagutskottets utlåtande nr 46, ang. ändrad lydelse av 7 §
lagen om socialregister ....................................

72
80

105

117

124

127

132

;_ri ; (■Mi;;?.!,''

-alu.*-- -r.nrmi.m. ;;i :>■■ in

•>* ili I .

il •> s,!hml

; I <iu :ii i> i /•; i: II *l JÄI i h Öl»: J
... .'' i .tj''

" il l;; . •>>: -in

yiiiEiJi1. i >?i''i ii

i''i •■?mini>rntj/

nfi

.(■: ./IT, M iJ »VI. i

-Ii t ri -.- Rflltl. vfvi; n;''v*;./

i- MHq-ijIm.ii) -uil i,;n J«.

...... *«:. i<i .''Silli.Yifd S/it Iviwilsl»

>i- it’» L-.nts ''.-V:, :j

-i.aiii-rf.stjfJai.rt

'' - i .1 >;>ii•: i;»> 7(.fj''£ i''ä :An^ t i * Ui •

• ■ .in ...o )<Jf>n»8äv

■’.! in.. 1 1 -:,h ;m . ,f.„. (V*. niX ,f - : . i t. l.M> JO-.n I

1 Kt . • ''iiT.f .-.''sfi >q X-4in, : , 1 ili,:,/r.

m-iofh-ivu:..; iiit J., i., i - i .Sfi» 4 rt! -I.J ''vf.netitiJii

■ ■ -. ^1 nniohjn

i’-)., .jt, ,-.iim-jimirmc?

■ fi! .(ii jJiWil>,:r if.J

«J ve n ’ > 111 • • /
i no- l f>;	r‘iO''l fil
li M, >?	!i»/ i:?’»		n i
ni nI>1.:it i-ji .	ii- 1	i /{i	Till
		;	1/»
		uJ
''-31'' »«	AUtii	.Tid;	;a
tTi.i-Sii.rln-iiinn	j;/	.T OJ	;;n
		i vsi	''«.!
li l.it	TVf . ff JO	''.;ii	1 fl
>! rVVi !!; ‘j t .o y	U: hus	M f	in
a/	M li	JM J	(H

*</ -1 ■•liUtiin: ''

-1''Oi ''i.-.-!’,''

ijfT gu-iltv i ii I t;

•:-ft j-il:. ,, ;.

- • - • .... '' f » » ''i

• ir. i fi: i .-in vfnoj. , ri,:

;:>v *(■!. 1"

!! ‘.nc - :! i‘/.tf

....... fr. .iij i-.!!>/ r.-

in ''■ i r.... 1 1:11

mi?- ''<j iif- .jn.:tUiv-/j; 1,'' , , ,

• fr yiiidjt.ifiii ;

i r.r;'' i;.-i • /) !..,; ra j-wU;-mi.

. Vr v.hiifi/tniqq''1 : •:... .i i; -n,

. Krj4f(■<ur* < jiffii

zh.h-''! ur ■■ i.

h. r?t*

r. ;)/

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj förmiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollet för den 10 innevarande
månad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få lämna ett meddelande
angående plena i fortsättningen.

Utöver redan annonserade plena i
denna vecka, nämligen i dag och på
fredag, kommer under återstoden av
vårsessionen enligt beslut av talmanskonferensen
i dag att hållas ytterligare
följande plena:

lördagen den 20/5, kl. 10.00: eventuellt
bordläggningsplenum,

tisdagen den 23/5, kl. 11.00: arbetsplenum,

onsdagen den 24/5, kl. 10.00: arbetsplenum,

torsdagen den 25/5, kl. 16.00: bordläggningsplenum,

fredagen den 26/5, kl. 11.00: arbetsplenum,

lördagen den 27/5, kl. 10.00: eventuellt
bordläggningsplenum,

måndagen den 29/5, kl. 11.00: arbetsplenum,

tisdagen den 30/5, kl. 10.00: arbetsplenum.

Arbetsplenum kommer vidare eventuellt
att hållas onsdagen den 31 maj,
kl. 10.00, nämligen om så erfordras till
följd av att kamrarna i någon fråga under
de sista dagarna av sessionen stannat
i skiljaktiga beslut.

Å arbetsplenum måndagen den 29
maj kommer att behandlas kompletteringspropositionen
och därtill anslutande
frågor.

En gemensam votering kommer att
äga rum fredagen den 26 maj vid plenums
början kl. 11.00.

Vid föredragning av motionen nr 669
hänvisades densamma, såvitt avsåge
punkterna I och II, till bevillningsutskottet
samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 670—680 till bevillningsutskottet
och

motionen nr 681 till statsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 113—117, bevillningsutskottets
betänkanden nr 56
och 61, första lagutskottets utlåtanden nr

35_38 och memorial nr 39 samt andra

lagutskottets utlåtande nr 45.

Om införande av högertrafik i Sverige

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 35, i anledning av väckta
motioner om utredning angående införande
av högertrafik i Sverige.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta, till
lagutskott hänvisade motioner, nr 1 i
första kammaren av herr Sveningsson
m. fl. samt nr 5 i andra kammaren av
herr Gustafsson i Stockholm m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning rörande samtliga
frågor sammanhängande med en omläggning
till högertrafik i Sverige.

I det nu föreliggande utlåtandet hade
utskottet inledningsvis konstaterat, att
motionerna — även om det i dessa argumenterades
för högertrafik — icke avsåge
att riksdagen nu skulle taga ställning
till huvudfrågan, huruvida en trafikomläggning
skulle ske, och icke heller
för sin behandling förutsatte, att ett
sådant ställningstagande skulle göras.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
Utskottet inskränkte sig därför till att i
detta avseende uttala, att frågan om en
trafikomläggning snarast möjligt borde
bringas i sådant skick, att den kunde föreläggas
riksdagen. Utskottet hade med
tillfredsställelse erfarit, att den särskilde
utredningsman, vilken chefen för
kommunikationsdepartementet i december
förra året tillkallat för att utreda
kostnaderna vid en övergång till högertrafik
i Sverige, beräknat att kunna avlämna
resultatet av sitt arbete redan i
oktober månad detta år. Utskottet hade
vidare inhämtat, att utredningsmannen
för att verkställa en så utförlig kostnadsberäkning
som möjligt måste taga upp
till behandling ett flertal av de problem,
som åsyftades med motionsyrkandet. Det
syntes utskottet sannolikt, att det material,
som utredningsmannen skulle
komma att redovisa, bleve av sådan omfattning,
att det efter vederbörlig remissbehandling
kunde läggas till grund för
ett principavgörande i huvudfrågan. Om
så ej skulle bliva fallet, förutsatte utskottet,
att Kungl. Maj :t utan tidsutdräkt
skulle föranstalta om sådan komplettering,
som befunnes erforderlig för ett
dylikt principavgörande. Utskottet hade
vidare bland annat anfört, att det vore
troligt, att vissa ytterligare problem,
som sammanhängde med en övergång
till högertrafik, komme att återstå. Utredning
av dessa kunde emellertid enligt
utskottets uppfattning utan olägenhet
anstå till dess statsmakterna fattat beslut
i huvudfrågan. Vid positivt ställningstagande
till en trafikomläggning gåves det
sedan möjlighet att under den relativt
långa tid, som måste förflyta mellan beslutet
och själva omläggningen, få dessa
frågor utredda. Att redan nu verkställa
utredning av samtliga med en omläggning
sammanhängande problem skulle
enligt utskottets mening därjämte kunna
få till följd, att riksdagens ståndpunktstagande
i huvudfrågan fördröjdes. Med
hänsyn till dessa omständigheter hade
utskottet ansett sig kunna i likhet med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsråd och Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande
uttala, att den av motionärerna

begärda utredningen för närvarande
icke vore erforderlig. Däremot vore det
enligt utskottets mening lämpligt, att vad
utskottet anfört om angelägenheten av
att frågan om en eventuell trafikomläggning
fördes fram till ett skyndsamt avgörande
bringades till Kungl. Maj:ts kännedom.

Utskottets yttrande utmynnade i en
hemställan

1) att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, I: 1 och II: 5, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
giva till känna vad utskottet i utlåtandet
anfört, samt

2) att motionerna i den mån de icke
kunde anses besvarade genom vad utskottet
hemställt under 1) icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Som motionär ber jag
att få framföra ett tack till utskottet för
dess utlåtande, för att utskottet i likhet
med motionärerna så starkt understrukit
angelägenheten av att riksdagen snarast
möjligt får tillfälle att ta ställning
till huvudärendet, införandet av högertrafik
i Sverige. För varje år som går
blir det nämligen allt kostsammare och
allt besvärligare att organisatoriskt genomföra
en sådan övergång till högertrafik,
samtidigt som det för varje år
som går spilles tjogtals liv i onödan och
vi får ännu fler onödiga invalider och
andra skadefall i landet.

I våra dagar går trafiken jordklotet
runt i luften, till lands och till sjöss. Den
blir allt bekvämare, lättare och snabbare.
Men den blir också allt intensivare
och därmed allt farligare.

\ iktigaste åtgärd för att minska farorna
och öka trafiksäkerheten är att
införa klara och likformiga trafikregler
överallt. Så har vi också gjort beträffande
trafiken i luften och till sjöss. Det
har också börjat ske till lands. På hela
europeiska kontinenten har vi nu enhetlig
högertrafik med ett undantag,
nämligen Sverige.

Även hos oss har man en gång i tiden
haft högertrafik. Jag har här tagit

Onsdagen den

med mig en fotostatkopia av den första
vägtrafikförordning som vi haft i Sverige.
Det är den vägtrafikförordning,
som Karl XII utfärdade år 1718. I 24 §
av denna förordning fastslås klart och
tydligt, att när två vagnar möts, så skall
vardera vagnen hålla till höger. Vänstertrafiken
har sålunda inte urgammal
hävd i Sverige.

Genom att vi har vänstertrafik skapar
vi speciellt faror för oss själva och för
invånarna i grannländerna. Det är därför
rimligt, att Nordiska rådet upptagit
denna fråga på sitt program och gett
oss en enligt min mening klar admonition
syftande till att vi bör övergå till en
för de nordiska länderna enhetlig trafiklagstiftning.
Vi har för övrigt tillsatt en
kommitté som utreder enhetlig nordisk
trafiklagstiftning. Tidskriften Norden
skrev, som vi vet, för bara några månader
sedan, att den svenska vänstertrafiken
spolierar stora nordiska värden.

Varför är det då så farligt att vi har
ett i förhållande till det övriga Europa
och framför allt i förhållande till våra
grannländer motsatt trafiksystem?

Jo, när vi ställs inför en oförutsedd,
farlig trafiksituation, är det nästan alltid
våra undermedvetna, automatiska
vanereflexer, som räddar oss från katastrof.
Det är inte förståndet — det hinner
inte med — utan det är, som sagt
den spontana automatiken i våra reflexer,
som i flertalet fall gör undermanövern.
Farligt blir då, om dessa reflexer
är fel inställda, därför att de är vana
vid annat trafiksystem. Vad som ytterligare
ökar faran är att när man är i ett
främmande trafiksystem — som vi vänstertrafikanter
är i ett högertrafiksystem
_ blir detta hela reflexsystem hos oss
oroat och osäkert; det reagerar inte så
perfekt som det borde göra. Det kan göra
att olyckan inträffar.

Vi vet också att vänstertrafikolyckorna
har ökat proportionellt mer än andra.
Varför? Jo, därför att trafiken över
våra gränser har ökat sa starkt. År 1959
hade vi 21 miljoner människor som passerade
våra gränser, för 1900 är den
uppskattade siffran 27 miljoner. Antalet
motorfordon, som passerade gränserna

17 maj 1961 fm. Nr 20 7

Om införande av högertrafik i Sverige
år 1959 var ungefär 3,2 miljoner, och
1960 var vi uppe i cirka 3,7 miljoner.
Enligt senaste beräkningar kommer år
1970 mellan 10 och 15 miljoner motorfordon
att passera våra gränser. I förhållande
till Finland och Norge intar vi
en speciell nyckelposition. Invånarna i
dessa länder måste nämligen passera
våra gränser för att komma till och från
kontinenten. Det är ju därför som de är
speciellt intresserade av dessa problem,
det är också därför, som olyckshändelser
vilka drabbar norska och finska fordon
är så vanliga.

Nu är det anmärkningsvärda att enligt
senaste statistik för 1960 hade antalet
olyckor som anmälts till trafiksäkerhetsföreningen
och i vilka utländska
bilförare var inblandade stigit från 1959
till 1960 med mer än 25 procent — till
närmare ettusen, eller från 710 till 966.
Nu är det givet att inte varenda olyckshändelse,
i vilken en utländsk bilförare
är inblandad, beror på ovanan vid vänstertrafik,
men analysen visar att ungefär
en tredjedel av dessa olyckshändelser
berodde på denna ovana, och tyvärr blir
det i dessa fall ofta frontalkrockar med
ett stort antal dödade och svårt lemlästade
personer. En tredjedel av dessa
olyckshändelser berodde inte på denna
faktor, och när det gäller den sista tredjedelen
var det osäkert, i vad mån ovanan
vid vänstertrafik spelat någon roll.

Nå, säger då någon, om det nu är på
det sättet att vi har så många olyckor
på grund av vänstertrafiken och att trafiksäkerheten
minskar så väsentligt genom
att vi har från övriga länder avvikande
trafikregler, kommer det då inte
att vid en övergång till det nya systemet
bli en anhopning av olyckor? Nej, det
behöver det inte göra; vi har god erfarenhet
i det avseendet. De sista länderna
som övergick från vänstertrafik till
högertrafik var Österrike år 1938 och
Argentina år 1945. Även om man inte
riktigt kan göra en jämförelse med de
österrikiska förhållandena, kan man väl
göra en sådan jämförelse med förhållandena
i Argentina år 1945. Där blev det
inte någon olycksfallstopp utan tvärtom
en minskning av antalet olycksfall. Skall

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
vi inte kunna göra på samma sätt genom
att använda samma metoder: intensiv
propaganda, väl insatt övervakning
och övergående restriktioner? Vi kan ju
mot bakgrunden av erfarenheterna i julas
och i påskas se vad sådana ting kan
betyda även för vår svenska trafik. Jag
tror att om vi använder dessa metoder
när vi en gång — som jag hoppas —
övergår från vänstertrafik till högertrafik
i vårt land och från att ha varit en
riskfylld, isolerad trafikö här i Europa
till att bli en trafiksam och samarbetsvillig
del av hela den övriga kontinenten,
skall allt gå bra. Då har vi gjort något
som blir till nytta inte bara för oss
själva här i vårt land utan även för omvärlden.

Jag är även övertygad om att de tankegångar
som ligger bakom andra lagutskottets
utlåtande helt delas av statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
och att han kommer att
göra allt för att underlätta utredningen
så att vi så snart som möjligt här i riksdagen
skall få tillfälle ta ställning till
huvudfrågan, nämligen övergången till
högertrafik i landet.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Som herr Edström redan
har sagt i sitt anförande har vi,
som lämnat denna fyrpartimotion om
högertrafiken, ingen anledning att vara
missnöjda med andra lagutskottets behandling
av motionen. Vi är tacksamma
i stället, och jag instämmer i den tacksamhet
som herr Edström redan har uttalat.

Det händer kanske inte så sällan att en
motion blir bifallen här i riksdagen,
men att ett utskott som i detta fall andra
lagutskottet avstyrker en motion av
den orsaken, att utskottet i sitt förslag
enhälligt sträcker sig längre i motionens
syfte än motionärerna, tror jag är en
rätt ovanlig företeelse.

I denna fyrpartimotion har vi föreslagit
att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en utredning

av samtliga de frågor, som sammanhänger
med en omläggning av vårt trafiksystem
till högertrafik. Jag kan nog säga
att motionärerna hade både viljan
och intresset att i sitt förslag begära att
Kungl. Maj :t i denna fråga snarast möjligt
skulle ta ställning, men vi var, som
tidningen Expressen talade om i går,
försiktiga, och uppriktigt sagt vågade vi
Vid detta tillfälle inte sträcka oss längre
med våra önskemål.

Nu menar utskottet att när den pågående
utredningen om kostnadsfrågan
blir färdig, vilket enligt givna löften
inte skall dröja så länge, bör Kungl.
Maj .t så snart som möjligt lägga fram
förslag till ett principbeslut, förslag till
ett riksdagens ställningstagande i denna
så viktiga fråga. Man har fått besked
om att denna utredning även sysslar
med en hel del andra frågor, som hänger
samman med en övergång från vänster-
till högertrafik. Efter ett principbeslut
kan de utredningar verkställas
som behövs för övergångens organisation.
Utskottets förslag är ur praktisk
synpunkt, efter vad som framkommit
under utskottsbehandlingen, fullt riktigt
och kan ur alla synpunkter godkännas.

Det är alldeles riktigt som utskottet
har konstaterat i sitt uttalande, att vi i
vår motion inte direkt fört fram något
förslag om att högertrafik skall införas.
När motionen tillkom hade vi den uppfattningen,
att vi inte borde gå händelserna
i förväg, även om det var representanter
för fyra partier, som undertecknade
motionen. I en så stor och
betydelsefull fråga som denna är den
rätta ordningen den, att regeringen lägger
fram förslag i form av en kungl.
proposition.

Man kan säga att utskottets förslag
inte heller innebär ett direkt ställningstagande
för högertrafik, men indirekt
måste nu, när initiativet överlämnas till
regeringen, andra lagutskottets förslag
betraktas som en beställning om ett ändrat
trafiksystem. Jag tolkar i varje fall
utskottets förslag på det sättet.

Vi motionärer kan även ta till vara
såsom ett glädjeämne den mycket välvilliga
behandling motionen har fått i re -

Nr 20

Onsdagen den

missinstanserna. Åtta av nio remissinstanser
sträcker sig, även de, längre än
vi motionärer har gjort och tar ställning
i sakfrågan i överensstämmelse med vår
uppfattning. Den nionde remissinstansen,
Folkrörelsernas motorförbund, tillstyrker
utredningen och intar således
även den en välvillig inställning.

Efter riksdagens beslut i dag tror jag
inte det finns anledning till något som
helst bekymmer för att inte regeringen
så snart som möjligt skall handla i denna
så viktiga fråga på ett sätt som utskottet
har menat. Regeringen har redan
visat sitt intresse genom den utredning
som nu pågår. Jag hoppas att regeringen
skall kunna lägga fram förslag
i denna fråga vid den kommande höstriksdagen
eller i varje fall senast vid
nästa års riksdag. Denna förhoppning
kan man ha mot bakgrunden av de uttalanden
som har gjorts av såväl Nordiska
rådet som Europarådet. Vi kan
inte i längden ha intresse av att alla
andra länder i Europa skall behöva öva
påtryckning på oss att vi skall ändra
vårt trafiksystem. Dessa internationella
organ anser det vara angeläget att Sverige
ansluter sig till det trafiksystem,
som därefter blir ett fullständigt enhetligt
trafiksystem för alla länder på Europas
fastland, och vad betyder inte
ett enhetligt trafiksystem i den alltmer
tilltagande internationella trafiken länder
och folk emellan?

Även om det för närvarande och under
det senaste året har blivit en allt
större och starkare opinion i vårt land
för en övergång till högertrafik, finns
det alltjämt en och annan, ja, kanske
rätt många, som frågar: Varför kan vi
inte få ha kvar vänstertrafiken som vi
har vant oss vid och som vi tycker så
bra om? Dessa människor säger i regel
följande: De som är intresserade av att
resa utomlands, de må ställa om sig till
högertrafik, det är deras sak; men de
som bara kör bil i Sverige bör också i
fortsättningen få leva i lugn och ro och
inte behöva vara med och dela bekymren
för dem som resor utomlands.

För min del vill jag säga, att detta med
höger- eller vänstertrafik inte bara är

1 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
den enskilde trafikantens problem. En
övergång och en anpassning till ett enhetligt
trafiksystem är en för hela landet
gemensam angelägenhet som inte bara
kan bedömas efter den enskilda trafikantens
synpunkter.

Herr Edström har redan berört vad
högertrafiken betyder ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Det räcker med hans synpunkter
om detta. De synpunkterna kommer
från den skicklige och erfarne läkaren.
Inga har sammanlagt en sådan
kontakt med och en sådan erfarenhet
av trafikolyckorna och deras offer som
läkarna.

Jag vill också ställa den frågan: Vad
kommer inte en övergång till högertrafik
att betyda för turismen? Turistnäringen
är för oss ingen obetydlig näringsgren.
Vi behöver på något sätt ta
igen vad svenskarna offrar i form av
utländsk valuta på sina många resor
utomlands. Turistnäringen har också vid
årets riksdag fått ett betydligt ökat stöd
för sin propaganda för att i så stor omfattning
som möjligt kunna vända turistströmmen
i riktning mot Sverige. Vi
har också i vårt land turistattraktioner,
som inte många länder kan tävla med
oss om. Vi har Norrland med dess ljusa
och vackra sommarnätter. Svenskarna
reser, tror jag, inte utomlands, söderut,
till Medelhavets kuster eller så för att få
uppleva mycket mörka och mycket fuktiga
sommarnätter. När vi i vårt land kan
ta emot turisterna på det rätta sättet,
när inga trafikbesvär och inga trafikbekymmer
lägger hinder i vägen, då
tror jag tusentals människor, ja, miljoner
och åter miljoner människor skall komma
söderifrån till Sverige och uppleva
vårt land som ett fagert sommarland,
framför allt uppleva Norrland som ett
de ljusa och vackra sommarnätternas
land.

Till sist, herr talman, ber jag att få
framhålla nödvändigheten av att när
övergångsdagen är inne, övergången då
är organiserad på ett sådant sätt, att det
under övergångstiden inte blir ett ökat
antal trafikolyckor. Om alla krafter här
hjälps åt och övergångstiden läggs upp
på det rätta sättet, tror jag som herr Ed -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
ström att vi till och med kan få uppleva,
att vi under själva övergångstiden
får ett mindre antal trafikolyckor. Jag
tror det vore bra om arbetet med övergångens
organisation kunde bedrivas
så, att allmänbeten får den uppfattningen
att en övergång inte skall behöva
föra med sig några stora risker.

Riksdagen bar redan i år beslutat om
en utökad trafikkontroll. Det är inte bara
vid de större helgerna, när vi gör försök
med en hastighetsbegränsning, som
det behövs en väl bemannad trafikkontroll
ute på vägarna. En sådan behövs
vid alla tillfällen, för att alla bilister
och alla andra trafikanter skall lära sig
att respektera gällande trafikbestämmelser.
Vad jag anser behövs under tiden
fram till dagen för en övergång till högertrafik
är en ännu starkare och ännu
bättre utbyggd trafikkontroll än vi hittills
har kunnat räkna med.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande, som på ett utomordentligt
sätt fyller sin uppgift att arbeta för
bättre trafiksäkerhet, har i sitt uttalande
över motionen sagt, att en övergång
till högertrafik är en trafiksäkerhetsfråga
av stor betydelse. Det är tungt
vägande ord, som måste respekteras. När
därtill kommer att så många rent praktiska
skäl talar för en övergång och då
frågan varit diskuterad alltsedan 1920-talet, bör tiden nu vara inne, som det så
ofta brukar heta, att övergå från ord till
handling.

Herr talman, jag instämmer i herr Edströms
yrkande om bifall till utskottets
förslag, och jag gör det i den förhoppningen,
att det inte skall dröja så länge
innan regeringen återför denna fråga till
riksdagens behandling, återför den för
att nå det resultat som vi åsyftar i vår
motion: en övergång om några år till
högertrafik.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är egentligen en
ganska sällsam situation som har uppstått
vid behandlingen av denna motion.
Här har representanter för alla de demokratiska
partierna gått samman om

en motion. Den har sedan avstyrkts av
ett enhälligt utskott och kommer förmodligen
också enhälligt att avslås av
riksdagen. Trots detta uttrycker motionärerna
nu den ene efter den andre sin
stora förtjusning över det skedda. Jag
tror inte att jag någon gång tidigare varit
med om en liknande situation.

Även jag tillhör motionärerna men
måste säga som de föregående ärade talarna
att jag inte ämnar klandra utskottet.
önskan att nå enighet i utskottet
har medfört att formuleringen av utskottsutlåtandet
blivit sådan att det kan
tolkas ungefär hur som helst. I varje
fall kan man vara belåten med utlåtandet,
vilken uppfattning man än bär i
själva sakfrågan. Även jag tolkar emellertid
utskottsutlåtandet så, att man här
har tagit ett steg fram mot den dag då
vi i Sverige kommer att byta ut vänstertrafiken
mot högertrafik och även i vårt
land få samma huvudregel för trafiken
som man har i de flesta andra länder.

Det är en utomordentligt stor vinst att
andra lagutskottet så klart sagt ifrån —
vilket riksdagen också säkert kommer
att göra i dag — att riksdagen är beredd
att till realprövning ta upp hela
principfrågan om höger- eller vänstertrafik
i samma stund som regeringen
presenterar ärendet för riksdagen. Därmed
har bollen kommit på den rätta sidan.
Herr kommunikationsminister, det
är ni som har utspelet! Hur det utspelet
kommer att ske avvaktas med stort intresse
av både vårt eget folk och andra
folk.

Herr Edström var inne på den motion
som väckts i Nordiska rådet om högertrafik.
Den som hade tillfälle att delta i
de överläggningar som skedde i Nordiska
rådets trafiksektion i denna fråga
fick ett starkt intryck av vilken utomordentlig
vikt som man från våra grannländers
sida fäster vid spörsmålet om
det svenska trafiksystemet. Man försöker
i Nordiska rådet att på olika sätt få
till stånd en gemensam lagstiftning för
våra nordiska länder och gemensamma
regler på olika samhällsområden. Man
har också haft en viss framgång, men
hittills har det inte varit möjligt att lö -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

sa spörsmålet om trafikens huvudregel,
höger eller vänster, gemensamt för hela
Norden.

Tidigare talare i dag har visat att
svårigheterna vid omställning från höger-
till vänstertrafik inte är en fråga
väsentligen för utlänningar utan för
svenskarna själva. Det är svenskarna
som tvingas till de flesta omställningarna
från höger- eller vänstertrafik, eftersom
det är svenskarna som mest passerar
våra gränser på ut- eller inresa.
Jag skall inte uppta tiden med att ytterligare
utveckla den frågan men vill tilllåta
mig att i en liten detalj komplettera
vad som sagts rörande reflexmässiga
felmanövrer.

Det har framgått att olyckorna på
grund av höger- eller vänstertrafik inte
är särskilt många alldeles inpå gränserna.
Inom de närmast liggande landskapen
förekommer inte särskilt många sådana
olyckor. Jag tror att det beror
därpå att när man passerat gränsen från
ett land med en annan trafikordning så
är ens uppmärksamhet särskilt spänd.
Man kör försiktigare och saktare. Först
så småningom när spänningen slappnat
och man tror att man kan det nya systemet,
uppstår olycksrisker.

Detta gäller inte bara för utlänningar
som kommer till Sverige, utan det gäller
även svenskar som reser till utlandet
och som kommer tillbaka till Sverige.
Av egen erfarenhet vet jag hur högerregeln
sitter i efter några veckors bilkörning
i utlandet. Sedan man kommit
tillbaka till Sverige tar det faktiskt ganska
lång tid innan man automatiskt handlar
så som man tidigare gjort i trafiken
i Sverige. Av den anledningen tror jag
att trafikolyckor, som inträffar ännu någon
dag efter det att man kommit tillbaka
från ett land med en annan huvudregel
för trafiken, kan ha sin grund i
utlandsbesöket. Detta gäller inte bara bilisterna
utan även fotgängarna, som
också måste göra samma omställning
varje gång de kommer till ett annat land
och skall passera över en gata. Vid en
övergång i Sverige till högertrafik behöver
den omställningen bara göras en
gång för alla, men som det nu är måste

Om införande av högertrafik i Sverige
många tiotal miljoner människor varje
år göra denna omställning.

Det har sagts förut här i dag, att samlevnaden
i världen kräver att man får
lika trafikregler. Ja, samlevnaden i världen
kräver lika regler i flera olika avseenden.
Vi har i stort sett kunnat ena
oss om decimalsystemet — till och med
inom England lär det nu vara på väg —
metern är lika lång överallt, kilot väger
lika mycket, och tideräkningen är densamma.
Den saken har lösts under hand
därför att det varit nödvändigt, om man
ville leva och verka här i världen. Jag
tror det är viktigt att man också får lika
regler i fråga om trafiken. Högertrafiken
betraktar jag därför som en säkerhetsfråga
av stor vikt för oss svenskar,
som en viktig nordisk samlevnadsfråga
och som en internationell standardiseringsfråga.
Den måste lösas utan
dröjsmål.

Herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Med anledning av det
utskottsutlåtande som föreligger finner
jag anledning att säga ett par ord i den
aktuella frågan. Närmast kommer väl det
jag har att säga att bli en kommentar
och en bakgrund till de åtgärder som
regeringen har vidtagit i frågan om en
eventuell övergång till högertrafik.

Jag vill till en början peka på den utveckling
som skett i fråga om bilbeståndet
i vårt land. Det ökade under 1950-talet med inemot en miljon, motsvarande
nära nog en femdubbling. Under
1950-talet tillkom också 700 000 mopeder.
Den totala biltrafiken på de allmänna
vägarna var under 1959 mellan
tre och fyra gånger så stor som under
1950. Prognoserna för den framtida utvecklingen
av fordonsbeståndet pekar
mot en fortsatt kraftig tillväxt. Bilbeståndet
uppgick vid 1961 års ingång till
omkring 1,4 miljon och kan väntas öka
till mellan 1,6 och 1,8 miljon fram till
1965.

Utvecklingen under 1950-talet har vidare
kännetecknats av en växande internationalisering
av trafiken. 1954 års
kommitté för utredning om högertrafik

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
beräknade antalet motorfordon som passerade
de svenska gränserna under åren
1952 och 1953 till i runda tal respektive
0,9 och 1,1 miljon. Enligt tullverkets statistik
uppgick gränspasseringarna med
motorfordon exklusive mopeder till
drygt 3,7 miljoner under 1960. Med den
i Västeuropa stigande levnadsstandarden
följer en alltmer ökad resebenägenhet.
Denna omständighet jämte den starka
tillväxten av de internationella biltransporterna
kan förutses komma att leda
till en kraftigt ökad biltrafik över de
svenska gränserna.

Det var mot bakgrunden av den inträffade
och den förväntade trafikutvecklingen
som jag den 2 december förra
året begärde och erhöll regeringens
bemyndigande att tillkalla en sakkunnig
för att utreda kostnaderna vid en övergång
till högertrafik. Med hänsyn till
den betydelse kostnadsfrågan har för
överväganden om övergång till högertrafik
har jag nämligen ansett det
vara av största intresse, att den offentliga
debatten i frågan kan grundas på
tillförlitliga och aktuella kostnadsberäkningar,
baserade på prognoser rörande
trafikutvecklingen på lång sikt. Med tanke
på den strukturförändring inom hela
trafikapparaten som skett under senare
hälften av förra decenniet och som man
måste räkna med kommer att fortsätta
i stegrad takt under 1960-talet erbjuder
de tidgare av 1954 års högertrafikkommitté
verkställda kostnadsberäkningarna
inte längre en tillfredsställande
grundval för debatten.

Givetvis innebär inte den av regeringen
i höstas beslutade nya kostnadsutredningen
något ställningstagande till
frågan huruvida en trafikomläggning
bör äga rum, men det är självfallet min
avsikt att sedan kostnadsutredningen
slutförts ta upp frågan om övergång till
högertrafik till förnyat övervägande i
regeringen.

Det har ibland ifrågasatts, om inte
den tillsatta kostnadsutredningen fått
sitt uppdrag alltför snävt begränsat. Enligt
min mening är det emellertid inte
fallet. Utredningsmannen kommer nämligen
att ta upp även frågor om detalj -

program för en eventuell omläggning
och administrationen av en sådan — det
är nödvändigt för att utredningsmannen
skall kunna få fram en fullständig kostnadsberäkning.

Jag har, herr talman, velat lämna de
här uppgifterna såsom ett inlägg i den
aktuella debatten.

Fru SVENSON (ep):

Herr talman! Frågan om högertrafik
har ju återkommit med korta mellanrum
och tränger sig på alltmer.

Man kan inte säga att svenska folket
tidigare har mött önskemålet om övergång
till högertrafik med någon större
förståelse — härom gavs ju ett ganska
klart besked vid folkomröstningen 1955
— men utvecklingen av samfärdseln länderna
emellan har gått snabbt framåt
och pockar på en samordning av trafiksystemen.
Nordiska rådets uttalande i
frågan synes vara väl värt att beakta,
och vad som ännu tydligare markerar
att någonting bör göras är de svåra olyckor,
som trafikanter från länder med
högerkörning många gånger förorsakar
i vårt land. Man kan också tänka sig att
en omläggning till högertrafik skulle
medföra en ökad turism, som kan ge
vårt land större inkomster. Härtill kommer,
som utskottet säger, att ju längre
man uppskjuter avgörandet desto dyrare
blir omläggningen.

De anförda faktorerna gör att en stor
del av svenska folket sannolikt börjat
tänka om i frågan. Men vad som bekymrar
är givetvis, utom olycksriskerna,
själva omställningsproceduren och
kostnaderna härför. Det är kanske för
tidigt att i detta sammanhang tala om
kostnaderna, men vi får komma ihåg att
vårt vägnät långt ifrån är av högsta
klass. Den lovvärda förbättring som skett
under de senaste åren får därför inte
bromsas upp utan måste fortsätta. Allt
är inte bra — särskilt tänker jag på vägar
med svaga broar, som gör att t. ex.
den tyngre lastbilstrafiken inte kan utnyttja
sin lastkapacitet, vilket i sin tur
verkar hämmande på näringslivet. Detta
är särskilt känsligt i de bygder där järn -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

vägarna läggs ned. Därför krävs det i
fortsättningen mycket pengar för att
rusta upp våra vägar och broar, och de
kostnader som är förenade med en omläggning
till högertrafik får inte inkräkta
på nödvändiga anslag till vägbyggen
och vägförhättringar.

Med detta förbehåll och under förutsättning
att allt som göras kan blir gjort
för att motverka eventuella olyckor —
i det fallet vill jag inte pruta på vare
sig ansträngningar eller kostnader —
anser jag det för min del angeläget, herr
talman, att frågan om en övergång till
högertrafik icke onödigtvis förhalas.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Låt mig först tala om
för kammaren, att utskottets överläggningar
i denna fråga har förts betydligt
närmare jorden än man kan spåra
i dagens debatt. Vi har i utskottet över
huvud taget inte diskuterat frågan om
övergång till högertrafik. Motionärerna
har inte ställt något yrkande i den riktningen,
och vi har därför inte heller
haft anledning att ta ståndpunkt till den
frågan i annat avseende än hemställan
innehåller. Och utskottets hemställan
säger ingenting annat än att den kostnadsutredning,
som kommunikationsministern
har överlämnat åt överdirektör
Hall i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att verkställa, skulle kompletteras
med utredning även i andra frågor
som sammanhänger med en eventuell
övergång till högertrafik. Utskottet har
i detta avseende inte gjort något annat
uttalande än att vi finner det angeläget
att frågan bringas i sådant skick att den
kan föreläggas riksdagen för ett slutligt
avgörande; men detta innebär inte att
det ovillkorligen måste bli ett avgörande
i riktning mot höger.

Oavsett vilken uppfattning man har i
fråga om nödvändigheten av en omläggning
måste det dock vara ett allmänt
intresse att frågan bringas i ett sådant
skick att man kan ta ställning till den.
Ty det är riktigt som motionärerna säger,
att väntar man längre kostar det

Om införande av högertrafik i Sverige
mera, och skall en omläggning genomföras,
bör den ske så snart som möjligt.
Och för dem som tycker att det är bra
som det är — att vi gärna kan fortsätta
att köra till vänster i stället för
att lägga om till högertrafik — är det
ett intresse att få frågan avgjord för att
undvika onödiga investeringar i trafikmedel
av olika slag; är frågan avgjord
blir det ju möjligt för dem, som har ansvaret
för investeringarna, att inrikta
dessa åt rätt håll.

Det finns många argument för högertrafik,
men jag varnar för den uppfattningen
att man skulle eliminera praktiskt
taget alla risker för trafikolyckor
om man genomför högertrafik. Det förhåller
sig nämligen så att ytterst få trafikolyckor
har kunnat direkt hänföras
till orsaken ovana vid trafiken i vårt
land. I en undersökning trodde man sig
ha fått fram sex klara fall av svårare
trafikolyckor med denna orsak, men det
visade sig att en av olyckorna vållats
av en förare vilken kommit till Sverige
som barn, blivit uppfostrad här och lärt
sig köra bil här. Han kunde ju inte gärna
ha högertrafiken i blodet utan måste
ha varit lika van vid våra trafikregler
som alla andra svenskar. Därför tror
jag inte att man skall satsa helt på att
omläggningen ovillkorligen måste göras
för att undvika trafikolyckor. Även efter
en omläggning får man räkna med de
stora talens lag: kör 300 000 svenska bilar
ut på vägarna i Europa måste olyckor
inträffa — det kan inte undvikas —
och kommer lika många utländska bilar
till Sverige måste de förorsaka olyckor,
även om trafikreglerna i alla länder är
desamma.

Däremot är det en annan sak som talar
för att man skall allvarligt överväga om
inte förutsättningar för en övergång till
högertrafik föreligger, nämligen att utvecklingen
i fråga om hilen ju liar tagit
en omfattning som ingen över huvud
taget räknade med när frågan föregående
gång var uppe, och därvid tänker
jag mera på år 1946 än på folkomröstningen
år 1955. Då var bilen fortfarande
ett fordon för de välsitucrade och för
yrkestrafiken. I dag är den ett fordon

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
för folk i allmänhet, för Medelsvensson.
Sedan han lärt sig köra bil och fått en
standard, som möjliggör för honom att
också besöka främmande länder, vill han
också gärna ha bilen med sig när han
far ut och ser på världen; den första bilen
skulle han kanske till och med gärna
vilja ha med sig upp i sängkammaren
och titta på under natten.

Om jag tidigare sagt, att det inte finns
så mycket som talar för att olycksriskerna
är så oerhört stora, ligger bakom detta
att det bara är de rutinerade bilisterna
som ger sig ut i den ovana trafiken,
och de är tillräckligt skickliga för
att klara sig. Vi vet inte hur många som
avhåller sig från att ge sig ut på en färd,
som ur många synpunkter skulle vara givande,
därför att de är ängsliga för att
inte klara sig med hänsyn till att de är
ovana att köra till höger. Man får väl
förutsätta att också utländska bilister
i mycket stor utsträckning avhåller sig
från att komma till Sverige därför att
de tycker att det är litet otrevligt att
ge sig in i en trafik, som man vet är
mycket tät och som särskilt för dem är
riskfylld på grund av att det är andra
trafikregler.

Det är dessa synpunkter, herr talman,
som jag tycker talar för att man skall
allvarligt överväga, om inte de med en
sådan övergång förenade kostnaderna
skall tas och om man inte skall inrikta
sig på att göra övergången så mjuk och
smidig som möjligt för att förta farhågorna
hos alla dem som fruktar att
inte bara hästar och kor skall ha svårt
för att vänja sig vid de nya trafikreglerna
utan också i mycket stor utsträckning
de gående, ty det är faktiskt de
som löper den största faran.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
i sitt yttrande över motionen sagt, att
överdirektör Hall förmodligen i sin utredning
kommer att göra en sådan kartläggning
över de åtgärder som kan behöva
vidtagas, att det är onödigt att tillsätta
några ytterligare utredningar, i varje
fall vid denna tidpunkt. Förmodligen
kan man ta ställning i principfrågan på
basis av den utredning som redan är i
gång, möjligen kompletterad i något av -

seende. Detta har varit vägledande då
utskottet har föreslagit att riksdagen bör
stanna vid att ge till känna vad utskottet
anfört, framför allt i det avseendet att
frågan bör föras fram till ett skyndsamt
avgörande, och att motionerna i övrigt
inte skall föranleda någon åtgärd. Med
detta menar jag också att man inte skall
segla upp i det ljusblå och räkna med
att högertrafiken nu är klarad.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Jag skall inte hålla något
propagandatal vare sig för högereller
vänstertrafik. Högerns herr Sveningsson
har ju här talat mycket mäktigt
och varmt för högertrafiken. Jag
som är mera entusiastisk för de nuvarande
trafikreglerna skall emellertid inte
i detta sammanhang argumentera för
den saken. Jag skall inte heller kommentera
folkpartisten herr Lundströms
klyscha om de fyra demokratiska partierna.
Jag tycker att det är onödigt att
han i detta sammanhang upprepar denna
gamla klyscha.

Jag vill erinra om att vi har haft två
folkomröstningar i detta land. Den ena
var år 1922, och det gällde då rusdrvcksförbud
eller inte. Det var en majoritet
som röstade mot rusdrycksförbud och
en minoritet som var för att rusdrycksförbudet
skulle införas. Jag erinrar om
att folkviljan den gången respekterades.
Men hur skall det nu bli med den saken?
År 1955 hade vi en folkomröstning i trafikfrågan,
som visserligen var en rådgivande
omröstning, men det var dock
drygt 80 procent av röstdeltagarna som
röstade mot högertrafik och ca 20 procent
som var för en sådan. Man har i
detta sammanhang rätt att ställa frågan,
och det är angeläget att man gör det:
Hur skall man respektera den folkmening,
som kom till uttryck i folkomröstningen
år 1955? Realiter föreslår
andra lagutskottet nu, att riksdagen inom
en nära framtid skall fatta det slutgiltiga
avgörandet. Visserligen talar man
om ett principbeslut, men efter ett principbeslut
som låt oss säga innebär ett uttalande
till förmån för införandet av

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

högertrafik, är steget mycket kort för
att det skall bli förverkligat.

Kan man nonchalera folkmeningen,
sådan den uttrycktes vid folkomröstningen
1955? Utskottet befattar sig inte
med problemet, och det anser jag vara
en avgörande brist i utskottsutlåtandet.

Nå, var det då konservatismen hos
svenska folkets majoritet som fällde utslaget
vid folkomröstningen 1955? Nej,
det var det inte. Det var egentligen den
svenska folkmajoritetens självbevarelsedrift
som fällde utslaget. Majoriteten
av svenska folket fruktade nämligen att
det i händelse av en omläggning till högertrafik
skulle bli den stora folkmassakern
på de svenska vägarna. Vi bör uppmärksamma
att frågan om höger- eller
vänstertrafik berör alla, inte bara motorfolket,
som en del vill göra gällande.
Den gäller i lika hög grad gångtrafikanterna
och cyklisterna, och deras mening
får man inte nonchalera.

Som bekant har vi haft vänstertrafik i
det här landet i århundraden. Följaktligen
reagerar den nuvarande generationen
i Sverige »i vänsterriktning» i trafiken. Nå,
som tur är så reagerar majoriteten av det
svenska folket »i vänsterriktning» också
i politiken. Jag vill fästa uppmärksamheten
vid att till och med en högerman
i händelse av att det blir högertrafik av
gammal vana kan komma att reagera
»till vänster» om han möter kommunisten
Helmer Persson i en hårnålskurva,
och då kan man ju tänka sig vad som
kommer att inträffa. Det kan till och
med hända en så avancerad motorman
och högerman som herr Sveningsson!

På vilket sätt, i vilken eller vilka former
ämnar man nu höra folkets mening?
På vilket sätt ämnar man pröva,
om opinionen har ändrats? Ja, jag frågar.
Vi har riksdagsmannaval 1964. Vilket
parti vill på sitt valprogram 1964
ställa parollen om högertrafik? Jag förmodar
att socialdemokraterna inte kommer
att göra det, inte högern, inte centerpartiet,
inte folkpartiet och inte heller
kommunisterna.

Till sist måste jag ju också säga att jag
personligen är emot högertrafiken. Det

Om införande av högertrafik i Sverige

har inget samband med min aversion
mot högerpolitiken, utan jag anser att
man inför svenska folket inte har levererat
avgörande bevis för högertrafikens
överlägsenhet. Svenska folkets majoritet
ställer sig mycket skeptisk mot de uppgifter
som har lämnats beträffande kostnaderna
för övergång till högertrafik.
Naturligtvis är riksdagen suverän att fatta
principbeslut i den här saken, men
riksdagen kan icke nonchalera folkomröstningen
1955. Det är framför allt den
saken jag vill peka på i detta sammanhang.
Jag tycker nog att utskottsutlåtandet
är mycket svagt, och jag ställer mig
mycket skeptisk till detsamma.

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Gentemot herr Helmer
Persson vill jag bara säga att han gör
vad han kan för att den här frågan
skall bli en politisk fråga. Jag har emellertid
fattat det så vid alla tillfällen då
frågan om vänster- eller högertrafik har
behandlats i riksdagen, att uppfattningarna
har varit delade inom samtliga
partier. Frågan har aldrig varit någon
politisk fråga här i riksdagen, och jag
hoppas att det skall bli på samma sätt
när den kommer att avgöras.

Herr PERSSON, HELMER, (k) kort
genmäle:

Herr talman! Det är inte jag som har
politiserat frågan. Jag polemiserade mot
folkpartisten herr Lundström för att han
till och med i detta sammanhang måste
ta till den gamla klyschan om de fyra
demokratiska partierna. Om jag inte är
fel underrättad, är det dessa fyra s. k.
demokratiska partier som har gjort en
gemensam motion. Ingen har ju frågat
den kommunistiska riksdagsgruppen,
vilken uppfattning den har och om den
velat vara med på denna motion. Det
var ju så politiseringen av den här frågan
började — den saken bör nog herr
Sveningsson uppmärksamma.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara säga med
anledning av att kommunisterna inte
har blivit tillfrågade om sin inställning
till högertrafiken, att det inte har någon
betydelse för frågans avgörande
vilken uppfattning kommunisterna har i
det här sammanhanget. De har ju så få
representanter här i riksdagen att deras
uppfattning saknar betydelse. Men
herr Perssons uppläggning av sitt anförande
var ett försök att göra denna
fråga till en politisk fråga, och jag vill
än en gång uttala en förhoppning om att
den inte kommer att bli det.

Herr PERSSON, HELMER, (k) kort

genmäle:

Herr talman! Jag måste ju säga att det
är vidunderligt att en medlem av högerpartiet
och flitigt engagerad talare i
första kammaren stiger upp här och
säger att det inte har någon betydelse
vad Sveriges kommunister har för mening
i den här saken. Det är oansvarigt!

Vi har cirka 200 000 väljare. Alltså
menar herr Sveningsson att om man
lägger om trafiken så eller så, spelar
det ingen roll om man kör ihjäl 200 000
kommunistiska väljare.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Det har här sagts att
Sveriges riksdag bör vara en bild av det
svenska folket, och är detta sant, herr talman,
kanske jag får framföra litet kritiska
tankegångar på detta område.

Jag vill då först säga att jag instämmer
i vad herr Strand sade, nämligen att
man inte skall tro att alla olägenheter är
borta om högertrafik införes. Nej, det är
nog så sant som det är sagt.

Men, herr talman, det var egentligen
på en annan punkt jag hade tänkt att
säga några ord. Om någon timme kommer
vi här i kammaren att diskutera
många anslagsfrågor. I statsutskottet får
vi avslå många motioner — motioner
som rör sig om belopp på 10 000—20 000
kronor — på grund av motionernas
mångfald och på grund av det statsfi -

nansiella läget. Jag har blivit förvånad
över att ingen talare närmare har berört
kostnaden för en omläggning till högertrafik.
Den frågan håller ju på att utredas,
varför det är litet svårt att säga vilken
kostnad omläggningen kommer att
stanna vid, men antag att den kommer
att kosta omkring 700 miljoner kronor;
vem är det då som skall betala de miljonerna?
År det i huvudsak de 5/6 av
svenska folket som inte har bilar? Är det
bilisterna eller är det den sammanlagda
befolkningen? Det torde vara nödvändigt
att vi så småningom får besked på den
punkten, ty jag vill minnas att när vi
1955 hade en folkomröstning angående
detta, var det nog kostnaderna som i
mycket hög grad fällde utslaget så att
vi fick 400 000 röster för högertrafik men
2 100 000 röster för fortsatt vänstertrafik.
När förhållandena är sådana, tycker jag
att vi bör ägna några ögonblick åt kostnaderna.

Det är mycket som talar för högertrafik,
det skall vi väl inte förneka. Här
tycks det vara en hel del talare som anser
det ödesbestämt att vi måste gå den
vägen, men det tror jag för min del inte
på. Ofta får vi i denna kammare höra talas
om hur det är ordnat i det stora landet
England. Jag vill då erinra om att
även England har vänstertrafik. Då får
jag genast i ansiktet, att det är frågan
om en ö och att man där inte har samma
problem som vi har. Det är naturligtvis
riktigt, men det är väl ändå så att
det finns många flera bilar där och att
många flera reser på kontinenten och då
får samma bekymmer som vi, när vi
skall bila i utlandet.

Herr Sveningsson har vid ett par tillfällen
nämnt om att han har bilat i utlandet.
Det har gått mycket bra och han
har kommit hem med sin bil utan någon
skråma. Jag tycker inte att detta talar
för högertrafik, utan det är ett bevis för
att det, trots att vi har vänstertrafik här
i landet, har gått mycket bra för honom
även i utlandet. Är då den uppfattningen
riktig att de utländska bilisterna kör lika
bra som herr Sveningsson, blir problemen
inte större för dem än för herr
Sveningsson.

Onsdagen den 1/ maj 1961 fm.

Nr 20

Herr Lundström nämnde något om att
han tidigare knappast varit med om att
några motionärer i denna kammare hade
varit så tacksamma för att de hade fåt
en motion avslagen. Det ar val kanske
inte alldeles riktigt uttryckt. Utskottet
tillstyrker en skrivelse till Kungl. Maj:t,
men i övrigt blir motionen avslagen och
man blir ju då kanske litet fundersam.
Vad har egentligen hänt i andra lagutskottet?
Såvitt jag kan förstå har utskottet
försökt åstadkomma en ganska neutral
skrivning i detta ärende. Det erkännandet
kan vi väl alla ge. Vi som satt
och såg på TV i går kväll fick ju dock
höra utskottets talesman säga att motionen
hade fallit framåt. Nåja, vi får val
se hur det blir med den saken.

Under några dagar framöver kommer
vi här i kammaren att få många diskussioner
om anslagsfrågor. Alla vet att vi
har mycket stor brist på sjukhusplatser,
skollokaler, lärare och mycket, mycket
annat. Huvudtemat har ju varit att vi
inte kan ordna allt detta på en gång, då
det kostar för mycket pengar. Jag blir
därför litet förvånad när man nu tydligen
är beredd på att utan vidare i ett
sammanhang kosta på många hundra
miljoner kronor på denna sak. Jag tycker
inte det är riktigt i stil med de principer
första kammaren brukar tillämpa
då det gäller ekonomiska grundsatser.
Jag tror att vi även i fortsättningen
kommer att få vara mycket varsamma
med våra utgifter. De rent automatiska
ökningarna kommer att göra, att vi aven
i fortsättningen kommer att få det ganska
bekymmersamt när det gäller våra
utgifter. Skulle utvecklingen gå i annan
riktning, så att vi får ett överflod av
pengar, skulle ingen bli så glad som jag,
men jag tror inte på den saken. Det kommer
till nya uppgifter undan for undan.
Visserligen ökar statsinkomsterna, men
utgifterna ökar i samma grad och ibland
till och med väsentligt snabbare.

Detta gör, herr talman, att jag måste
be om ursäkt för att jag inte oreserverat
kan instämma i den symfoni, som har talar
för högertrafiken, utan jag tycker att
vi skall ta det lugnt. Vi skall vänta och
se vad utredningen kommer till för re 2

Förslå kammarens protokoll 1061. Nr 20

Om införande av högertrafik i Sverige
sultat beträffande kostnaderna, och sedan
får vi ta ställning till frågan.^

Jag måste också erinra om 1955 års
folkomröstning. Skall vi alldeles nonchalera
den absoluta majoriteten av den
svenska folkmeningen på denna punkt?
Det tror jag ingen här i denna kammare
vill göra. Men vill man inte det, så ser
jag ingen annan utväg än att vi får ta en
ny folkomröstning. Jag skulle vilja fråga
motionärerna, om de är beredda att
motionera och verka i den riktningen,
så att vi kan få en ny folkomröstning.

Jag tror också, att det faktiskt har
skett en viss förändring i tänkesättet sedan
1955, och det skulle vara mycket
värdefullt att få siffror på hur det ar
med den saken. Kan man tänka sig att
opinionen i landet har svängt om så
mycket, att siffrorna blir motsatta denna
gång? Eller vilket mellanläge kommer
man månne fram till?

Jag tror det skulle vara mycket klokt
att utforska folkopinionen, ty i en för
hela vårt folk så viktig fråga bör vi ha
allmänheten med oss och inte emot oss.
Jag hoppas att den utredning som nu arbetar
skall komma med siffror, som gör
att vi lugnt och sakligt kan bedöma denna
fråga, samtidigt som vi också tar
hänsyn till de ekonomiska synpunkterna
på problemet.

I detta anförde instämde herrar Mogård
(s), Lage Svedberg (s), Per Olofsson
(s) och Olsén (s).

Herr LUNDSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Precis det resonemang,
som herr Näsström nu för, fördes när
det kostade 27 miljoner kronor att lagga
om till högertrafik. Det har framförts
varje gång frågan varit uppe. Det bär
förts av herr Wigforss och en mangd
andra. Driver vi det resonemanget nu
och det inte blir någon omläggning, så
kommer man om tio år, då det är tio
gånger dyrare att lägga om till högertrafik,
att säga: Varför gjorde vi det inte
för tio år sedan?

Herr Helmer Persson var stött over
att ja" nämnt de fvra demokratiska partierna.
Jag vill då säga, att jag inte har

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige
politiserat frågan därigenom. Jag sade
bara som sanningen är, att det var riksdagsmän
ur de fyra demokratiska partierna
som skrev under denna motion.

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Näsström efterlyste
hur en övergång skall ordnas, ekonomiskt
sett. Ja, det får regeringen lägga
fram förslag om. Det ser ju för närvarande
inte så illa ut med våra statsfinanser,
och nog tycker jag att detta är,
som jag sade i ett tidigare anförande,
en hela folkets gemensamma angelägenhet.
Jag tror inte att samhället kommer
i gungning, ekonomiskt sett, för att man
övergår till högertrafik.

Herr Näsström nämnde mitt namn i
sammanhang med ett påstående, att
det visat sig gå bra för oss som är vana
vid vänstertrafik att köra till höger i
andra länder. Ja visst är det så. Jag
tror att svenskarna lyckas bra med att
köra utomlands i högertrafik, emedan
vi från början till slut måste vara inställda
på att lägga om till högertrafik.
Men de som har högertrafik i sitt eget
land och i grannländerna på ett mycket
stort område reagerar säkert inte på
samma sätt när de kommer hit till oss.
De ställer inte om sig lika lätt som vi
som länge haft hela problemet aktuellt
för oss.

Vad gäller frågan om vi skall ha en
ny folkomröstning eller inte vill jag
svara, att ett flertal tidningar som står
herr Näsström mycket nära har sagt, att
vi redan har haft en folkomröstning för
mycket när det gäller högertrafik.

Herr NÄSSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Om jag fattade herr Sveningsson
rätt instämmer han med de
tidningsskribenter, som anser att man
skall nonchalera 1955 års folkomröstning.
Jag kan inte tolka hans anförande
på annat sätt. Det vore högst beklagligt.

Fru HAMRIN-THORELL (fp):

Herr talman! Alla olägenheter är inte
borta med en övergång från vänstertra -

fik till högertrafik, sade utskottets värderade
ordförande, och herr Näsström
instämde i detta yttrande.

Nej, det är de förvisso inte, ty en
rad olika faktorer inverkar på vår trafiksäkerhet.
Vägarnas beskaffenhet skall
passa vår trafik med hänsyn till vårt
klimat och vår natur och de färdmedel
som vi använder, då främst bilarna. Vidare
skall bilarna vara trafiksäkra, och
att därvid åtskilligt brister fick svenska
folket en nästan chockartad bekräftelse
på häromkvällen genom TV. Andra
faktorer, som vi också måste räkna
med, är ju de mänskliga. Vi har inte
bara receptiva, kloka och ordentliga
människor, som reagerar snabbt och
riktigt på vägarna, vare sig de nu bilar,
cyklar eller promenerar. Vi har också
obetänksamma, slarviga och lättsinniga
människor, som kör bil, cyklar och promenerar,
och dem måste vi ju ta med i
beräkningen. Vi som anser oss vara
nära nog idealiska bilförare, för jag bär,
herr talman, träffat på mycket få bilförare
som säger att de kör bil dåligt,
liksom de mest hänsynsfulla gångtrafikanter,
kan också tappa besinningen och
göra dumheter.

Den mänskliga faktorn är oerhört oberäknelig,
och den kan vi inte göra mycket
åt. Naturligtvis kan man driva ökad
trafiksäkerhetspropaganda och intensifiera
utbildningen i körskolorna. Men
den mänskliga faktorn har vi betydligt
svårare att utöva inverkan på än andra
faktorer som ökar trafiksäkerheten. Det
är dessa andra faktorer som vi måste
inrikta oss på och systematiskt gå igenom,
så att vi inte lämnar någon åt sidan,
utan gör vad vi kan för att öka
trafiksäkerheten och minska olycksfrekvensen.

Till dessa faktorer hör enligt min uppfattning
onekligen frågan om höger- eller
vänstertrafik. Att den exklusiva körriktning,
som vi har här i Sverige, minskar
trafiksäkerheten och ökar olycksfallsfrekvensen
har en rad talare motiverat
och givit exempel på. Jag vill inte polemisera
mot utskottets värderade ordförande
men kan ändå inte underlåta att
säga, att det i alla fall finns analyserade

Nr 20

Onsdagen den

olycksfall och statistik över de olyckor
med utländska förare, som har förekommit
här i landet under de senaste åren.
Den svenska trafikförsäkringsföreningen

har beräknat, att under 1960 inträffade
966 skadefall, där utländska motorförare
var inblandade — det är 200 mer än
år 1959. Man har analyserat fallen och
funnit att en tredjedel av dem inte har
någonting att göra med höger- eller vansterregeln,
att sambandet är tveksamt i
en tredjedel av fallen och att det i den
återstående tredjedelen gällar klara felmanövrer.

Detta är beklämmande siffror, och enligt
min uppfattning vägande motiv för
att man måste ta itu med den faktor som
höger- eller vänsterregeln utgör. De
mänskliga tragedier som utspelats i samband
med dessa olyckor kan ingen av
oss mäta. Man kan inte mäta det mänskliga
lidandet. Kan vi mäta olyckorna i
pengar och i kostnader? Ja, det är klart
att vi kan, om vi vill se så pass krasst
på det hela. Om vi överväger kostnaderna
för en övergång från vänstertrafik
till högertrafik — och jag tycker
nog att Sveriges riksdag har anledning
att göra detta och att invänta den utredning
som nu pågår i denna fråga —
måste vi ändå försöka uppskatta vad vi
vinner på plussidan, och detta är svårare
för utredningsmannen att göra. Vi
måste försöka uppskatta vad vi skulle
kunna, om man uttrycker sig så kallt,
spara in på vården av dem som skadats
vid dessa olycksfall och ta i betraktande
de ekonomiska förluster, som samhället
otvivelaktigt lider på grund av att människor
i sin arbetsföra ålder råkar ut
för trafikolyckor. Jag säger detta därför
att det ofta talats om hur dyrt det
är att lägga om till högertrafik. Man
kanske också skall tänka på den andra
sidan av saken.

Herr talman! Ju flera bilar och andra
motordrivna fordon vi får — det blir
varje år allt flera, och trafiken blir allt
intensivare —• desto nödvändigare är det
att gå igenom systematiskt alla de faktorer
som kan öka trafiksäkerheten och
som vi kan påverka ekonomiskt eller
med förordningar och lagar.

7 mai 1961 fm.

Om införande av högertrafik i Sverige

Även om utskottet, såsom herr Strand
mycket riktigt påpekade, vid behandlingen
av detta ärende inte tagit ställning
i principfrågan — vänster- eller
högertrafik — utan endast tagit upp det
delproblem, som en utredning utgör,
varvid utskottet ansett att en utredning
skulle förlänga frågans avgörande och
därför inte velat säga ja till en sådan
har jag tagit mig friheten att motivera
min ståndpunkt till principfrågan.

Jag har naturligtvis, herr talman, intet
annat yrkande än bifall till utskottets
hemställan.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Många, kanske de allra
flesta, har här talat sig varma för högertrafiken.
Jag skulle för min del kanske
kunna nöja mig med att instämma i vad
herr Strand och herr Näsström anförde,
när de ansåg att vi borde iaktta en viss
försiktighet i denna fråga. Man måste
naturligtvis ta hänsyn till de mänskliga
faktorerna i ett sådant fall som det här
gäller.

Vi hade en folkomröstning — vilket
ju tidigare har berörts — där cirka 80
procent röstade för vänstertrafik och
cirka 20 procent för högertrafik. Tidpunkten
för folkomröstningen ligger inte
så långt tillbaka, men det har väl skett
en ganska kraftig omsvängning sedan
dess. Jag tror ändå, som sagt, att det
finns mycket som talar för att man här
bör gå fram med en viss försiktighet.

Det gäller ju här, vilket några talare
har varit inne på, även frågan om kostnaderna,
som enligt min mening kanske
kommer att gälla ganska höga belopp.
Om vi tar de pengar, som en omläggning
till högertrafik skulle kosta, och lägger
ned dem på att undanröja de trafikfällor,
som vi för närvarande har, så skulle vi
nog komma ganska långt när det gäller
att förebygga trafikolyckor. Och får vi
högertrafik är det ganska troligt, att
många olyckor kommer att inträffa i
övergångsskedet. Vi vet hur människor
reagerar automatiskt i snabba situationer.
på ett backkrön t. ex. — gör man
enligt gamla vanan en kraftig gir till

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i

vänster är olyckan genast skedd. Man
får väl därför genomföra en kraftig hastighetsbegränsning
under övergångstiden.

Jag är inte en direkt motståndare till
högertrafik, men vid en övergång bör
enligt min mening iakttagas försiktighet.
Det är, som tidigare framhållits, kommunikationsministern
som har utspelet i
detta sammanhang. Jag tror att vid den
tidpunkt, då högertrafik införes, måste
vi vara förberedda i allra högsta grad,
om vi skall kunna förebygga de olyckor,
som då eventuellt kommer att inträffa.
Det är säkerligen månget liv, som står
på spel i det sammanhanget, vilket bör
uppmärksammas mycket noga.

I herr Jonassons yttrande instämde
herr Svanström (ep) och herr Andersson,
Axel Emanuel, (ep).

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 91, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående understöd
åt båttrafiken i Stockholms .skärgård
jämte i ämnet väckt motion, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. anslag till industriell verksamhet
i Töre kommun

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 92, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag till industriell
verksamhet i Töre kommun jämte
i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 81 hade Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att dels till
Förvärv av aktier i Törefors aktiebolag
för budgetåret 1961/62 under kapitalbudgeten,
fonden för statens aktier,
anvisa ett investeringsanslag av 862 000
kronor, dels till Bidrag till Törefors aktiebolag
för budgetåret 1961/62 under
driftbudgeten, tionde huvudtiteln, anvisa
ett reservationsanslag av 300 000 kro -

Töre kommun

nor, dels till Lån till Törefors aktiebolag
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61 under kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd, anvisa ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor,
dels ock till Lån till Törefors aktiebolag
för budgetåret 1961/62 under kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd,
anvisa ett investeringsanslag av 2 500 000
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson m. fl. (I: 581) och den
andra inom andra kammaren av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl. (II:
692), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av förenämnda proposition
måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om en kartläggning av näringslivets
betingelser i Norrbottens län,
bland annat mot bakgrunden av den
väntade befolkningsutvecklingen, som
kunde tjäna till ledning för en ekonomiskt
lönande och differentierad näringsverksamhet
och underlätta förebyggande
och avhjälpande av kriser av den
art som nu uppstått i Töre,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Svärd (I: 583) och den andra inom andra
kammaren av herr Bohman m. fl.
(11:694), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte dels avslå förevarande proposition,
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Aktiebolaget Statens skogsindustrier
måtte anmodas utreda förutsättningarna
för produktion i egen regi
av mineralullsplattor i Töre kommun
och i andra hand möjligheterna att omplacera
arbetskraften vid Törefors sågverk
till andra arbetsplatser i Norrbotten,

dels en inom första kammaren av herr
Helmer Persson väckt motion (1:582),
vari hemställts, att riksdagen måtte, med
i övrigt bifall till propositionen, besluta,
att Törefors aktiebolag skulle ombildas
till Aktiebolaget Statens metallindustrier
med huvuduppgift att i Norrbotten bygga
upp en allsidig verkstadsindustri,

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

dels ock en inom andra kammaren
av herr Rydén väckt motion (11:693).

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på anförda skäl hemställt,

I. att motionen 1:582 icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 583 och II: 694 samt
II: 693, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, till Förvärv av aktier i Törefors
aktiebolag för budgetåret 1961/62
under fonden för statens aktier anvisa
ett investeringsanslag av 862 000 kronor; III.

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 583 och II: 694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, till Bidrag till Törefors aktiebolag
för budgetåret 1961/62 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;

IV. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 583 och II: 694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga,

1) till Lån till Törefors aktiebolag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor;

2) till Lån till Törefors aktiebolag för
budgetåret 1961/62 under fonden för
låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor;

V. att motionerna 1:581 och 11:692
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

VI. att motionerna 1:583 och 11:694,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

VII. att motionen 11:693, i vad den
icke behandlats under II—IV, icke måtte
av riksdagen bifallas.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Bergh, Ragnar, som ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under II,
III och VI hemställa,

II. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt II:
693, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om anvisande
av medel till förvärv av aktier
i Törefors aktiebolag;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 583 och II: 694 samt
II: 693, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, till Bidrag till Törefors aktiebolag
för kompletterande utredningar och
försöksverksamhet för budgetåret 1961/
62 under tionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 300 000 kronor;

VI. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 583 och II: 694, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om ytterligare utredning
rörande lämplig produktion i Törefors;

2) av fröken Andersson samt herrar
Staxäng, Ståhl och Heckscher, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under II—IV och VI hemställa,

II. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt II:
693, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anvisande av medel till förvärv av aktier
i Törefors aktiebolag;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:583 och 11:694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag
om anvisande av medel till bidrag till
Törefors aktiebolag;

IV. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt II:
693, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga,

1) avslå Kungl. Maj:ts förslag om anvisande
av medel å tilläggsstat II till

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

riksstaten för budgetåret 1960/61 till lån
till Törefors aktiebolag;

2) avslå Kungl. Maj ds förslag om anvisande
av medel för budgetåret 1961/
62 till lån till Törefors aktiebolag;

VI. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694, såvitt nu
vore i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa, att Aktiebolaget Statens skogsindustrier
måtte anmodas utreda förutsättningarna
för produktion i egen regi
av mineralullsplattor i Töre kommun
och, i andra hand, möjligheterna att omplacera
arbetskraften vid Törefors sågverk
till andra arbetsplatser i Norrbotten.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! I reservation 2 vid detta
utlåtande yrkas dels avslag på propositionen,
dels att ASSI skall anmodas att
utreda förutsättningarna för produktion
i egen regi av mineralullsplattor i Töre
kommun och, i andra hand, möjligheterna
att omplacera arbetskraften vid Törefors
sågverk till andra arbetsplatser i
Norrbotten.

Jag skall be, herr talman, att i största
korthet få motivera dessa yrkanden.

Som jag nämnde nyss, är det ingen
som bestrider att näringslivet har större
svårigheter i Norrland än i någon annan
del av landet. Vi menar i reservationen,
att just därför är det av utomordentligt
stor vikt, att planeringen sker så effektivt
som någonsin är möjligt. Vi tror inte,
att bildandet av ett nytt statligt bolag
är den rätta vägen att gå fram. Om tillverkning
av mineralullsplattor över huvud
taget bör komma till stånd, så bör
det rimligtvis ske inom ramen för
ASSI:s ordinarie produktion.

Av handlingarna i ärendet framgår, att
företaget är minst sagt riskfyllt. Det
finns inte några tillfredsställande utredningar
i olika hänseenden, t. ex. när det
gäller de tekniska betingelserna och
marknadsförutsättningarna över huvud
taget. Jag misstänker, att om man går
fram efter de föreslagna linjerna, så kan
det bli en ny besvikelse för bygdens befolkning.

Detta är inte att ge uttryck för en pessimism
i överkant. Jag behöver bara gå
till vad departementschefen uttalat i
ärendet. Även departementschefen understryker,
att risker är förenade med
verksamheten. Nåväl, det är alltid risker
med alla företag, men i detta fall tror jag
att de är alldeles flagranta. Departementschefen
anför sålunda: »Åtskilliga
faktorer är så osäkra att man enligt min
mening inte heller kan utesluta förlustrisker.
Marknadsläget för den ifrågasatta
produkten är inte mera ingående undersökt
och de tekniska betingelserna
måste ytterligare klarläggas genom försökstillverkning.
Vidare får beaktas, att
en fabrik i Törefors redan av geografiska
skäl befinner sig i ett förhållandevis
ogynnsamt konkurrensläge.»

Rent parentetiskt kan jag anmärka, att
det inte är alldeles oviktigt heller att
riksdagen skall anslå medel utan att kunna
ta del av de beräkningar som ligger
till grund för verksamheten. Det hänvisas
till att utskottet bör få vederbörliga
upplysningar. Nu har inte jag suttit med
i den avdelning, som ingående behandlat
denna fråga, men det vore intressant
att få veta om sådana bärande motiveringar
där har presterats, som man borde
kunna ha rätt att räkna med.

Man är här tveksam, och man har
varit det år efter år. Så sent som 1959
ansåg ASSI att förutsättningar saknades
för produktion av bl. a. mineralullsplattor.
Sedan har bolaget ändrat sig. Men
att ett fristående statligt företag därför
skulle vara den rätta vägen, anser vi inte
tillnärmelsevis bevisat. Jag kan tillägga
att när ASSI nu anser förutsättningar
föreligga, bör rimligtvis också ASSI ha
hand om denna verksamhet in spe och
föra den i hamn.

Det är ju också så om jag tänker på
konkurrenssynpunkten, att vi har tillverkning
av mineralullsplattor på flera
ställen i Sverige. Vid t. ex. Karlshamns
bruk — som äges av Kooperativa förbundet
— bedrives en sådan tillverkning.
Man kan fråga sig, hur Töre, som
är — enligt vad departementschefen anfört
i det av mig nyss citerade uttalandet
— föga välbeläget, skall stå sig i

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag ti

konkurrensen. Jag frågar mig, om denna
sida av saken har undersökts.

Det är viktigt — det behöver inte understrykas,
utan det vet vi alla — med
sysselsättningsfrämjande åtgärder, men
— som jag flera gånger sagt — vi tror
inte att denna väg är den riktiga. Yi anser
att det när sådana här åtgärder skall
vidtagas är viktigt att man ser på det
ekonomiska läget i stort. Jag kanske kan
få citera en passus ur Industriförbundets
tidskrift med anledning just av detta
projekt. Det står på följande sätt: »Att
i nuvarande handelspolitiska läge vidmakthålla
befintliga eller starta nya industrier
enbart av det skälet att man vill
skapa arbetstillfällen för befolkningen i
tillbakagående samhällen, är en orimlighet
som får allvarliga samhällsekonomiska
konsekvenser.»

Jag vill understryka att den inställning,
som jag här gör mig till tolk för,
ingalunda är negativ, även om den vid
ett ytligt betraktande kan förefalla så.

I reservationen betonas det i stället
starkt, att om det i Töre eller i dess närhet
skulle uppstå möjligheter till lönande
produktion på längre sikt, bör statsmakterna
på olika sätt främja tillkomsten
därav.

Man får, såvitt jag förstår, vidta även
andra åtgärder från det allmännas sida,
t. ex. bedriva en rörlighetsfrämjande arbetsmarknadspolitik.
Om ASSI inte har
möjlighet att ge arbetarna vid sågverket
sysselsättning, bör bolaget i samarbete
med arbetsmarknadsstyrelsen pröva möjligheterna
att erbjuda sysselsättning vid
bolagets andra företag. Den rörliga arbetsmarknadspolitiken
har också förordats
både av arbetsmarknadens parter
och av statsmakterna.

I kompletteringspropositionen har
också bl. a. framhållits, med hänsyn till
det ansträngda arbetsmarknadsläget,
nödvändigheten av att arbetsförmedlingarnas
verksamhet ökas för överförande
av arbetskraft till bristområden, att omskolning
sker i ökad utsträckning o. s. v.

I reservationen förordar vi alltså i
första hand undersökningar för att få i
gång lönande företag och i andra hand
undersökningar av möjligheterna att för -

ill industriell verksamhet i Töre kommun
flytta arbetskraft. Om sådan förflyttning
inte utan vidare kan ske av humanitära
skäl, bör det allmänna träda till med
stöd och hjälp.

Med dessa synpunkter, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till den med 2
betecknade reservationen.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Det är skönt i varje fall
att det råder enighet på en mycket väsentlig
punkt, nämligen att den friställda
arbetskraften i Töre bör på ett lämpligt
sätt komma in i det normala produktionslivet.
Jag skulle kanske kunna tilllägga,
att det råder om också inte fullständig
enighet så i det närmaste enighet
om ett annat väsentligt ting, nämligen
att ingen, vare sig majoriteten eller
reservanterna, riktigt tror på lönsamheten
av den produktion som föreslås» Det

finns i uppfattningen om den
saken flera nyanser, och det är väl också
dessa nyanser som föranlett de olika
ståndpunktstagandena. Majoriteten vill
som bekant anvisa ett belopp av 300 000
kronor och dessutom ge Törefors aktiebolag
ett lån på 3 500 000 kronor. Jag
vill också tillstyrka både det föreslagna
anslaget på 300 000 kronor och lånet
på 3 500 000 kronor. Men jag vill
inte att dessa medel skall användas, förrän
regeringen vet — eller åtminstone
kan finna det sannolikt — att den produktion
man tänker ta upp är lönsam.

Bakgrunden till min reservation är
framför allt att befolkningen i Töre kommun
sannerligen haft tillräckligt med
industriella besvikelser och att det nu
gäller att se till, att inte människorna
däruppe om ett fåtal år råkar ut för
ytterligare en besvikelse. Enligt min tro
skulle detta bli fallet om man toge upp
tillverkning av mineralullsplattor.

Det har sedan gammalt funnits ett
sågverk i Törefors. Det har drivits till
för några år sedan av enskild ägare,
men sågverket har råkat ut för samma
olycksöde som så många andra små sågverk,
som inte haft tillgång till egen
skog. Konkurrensen har fört med sig

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i
att man har måst rationalisera verken
och göra större enheter. Konkurrensen
beträffande råvaran har fört med sig
att de små sågverksägarna, som inte
haft egna skogar, råkat särskilt illa ut.
Domänverket, som äger den mesta skogen
i Norrbotten, sålde givetvis till
högstbjudande, och då kom sådana här
små verk i kläm. Och så kom då den
dag då Törefors måste slå igen.

Vi hade för en del år sedan ett ganska
sällsamt mellanspel. En storföretagare
här i Mellansverige, rätt ofta omnämnd
i pressen de här dagarna, fick
inte bara prima sågtimmer från domänverket
utan också ekonomisk garanti av
staten för att kunna upprätthålla rörelsen
några månader. Jag skulle tro att
han lämnade ifrån sig sågverket med en
ganska god förtjänst.

Sedan kom ASSI in i bilden. ASSI
är som bekant ett bolag, som främst
kom till för att med statens egen råvara
som underlag åstadkomma en träförädlingsindustri
där uppe. Vi har i
denna kammare mer än en gång hört
genljud av de svårigheter ASSI har haft.
Vi ökade ju aktiekapitalet med 21 miljoner
kronor härom året och sedan har
bolaget fått låna av statsmedel ungefär
det dubbla beloppet. Avsikten med detta
var att det skulle åstadkomma en sådan
strukturförändring i sin produktion att
konkurrenskraften skulle bli bättre.

ASSI har fått i uppdrag att undersöka
vad som kunde göras åt Töreforsproblemet.
Man har hankat sig fram under
några år och sysselsatt ungefär 50 man
mot de ungefär 200 som var anställda
tidigare. I övrigt har den friställda
befolkningen fått sysselsättas med
beredskapsarbeten till dryga kostnader
för både kommunen och staten. Men
slutligen beslöt ASSI, som jag tror på
goda grunder, att förklara att det inte
bär sig att driva sågverksrörelse i Törefors,
och så fick bolaget i uppdrag att
försöka hitta på någon annan verksamhet.

När ASSI varslade om nedläggning för
ett par år sedan diskuterades olika produkter.
Man avstyrkte då tanken på att
framställa mineralull. Nu finner man

Töre kommun

att bolaget två år efteråt föreslår framställning
av mineralullsplattor. Visserligen
lovar man tekniskt bistånd tills vidare
och även att sköta försäljningen,
men i övrigt vill bolaget draga sig undan
ansvaret för denna produktion. Både
vad som hände för två år sedan och den
passivitet, som bolaget visar nu, kan
inte gärna tolkas som att bolaget självt
tror särskilt mycket på lönsamheten.

Någon större tilltro framträder inte
heller i propositionen. Det återges där
kalkyler, vari sägs att av en produktion
på cirka 7 000 ton kan man under gynnsamma
förhållanden räkna med ungefär
500 000 kronor netto före kapitalavskrivningar.
När vi hade frågan uppe i
statsutskottets första avdelning frågade
jag direktören för ASSI vad detta betydde
och fick då beskedet, att vid en
normal avskrivning var dessa 500 000
kronor praktiskt taget konsumerade.

Därtill kommer, att framställningsmetoden
visserligen uppges vara laboratoriemässigt
klarad men icke industriellt.
Man kan även inhämta från propositionen,
att avsättningsmöjligheterna är föga
kända. Visserligen driver ASSI framställning
av mineralullsplattor i Laxå, men
där är det fråga om en annan metod
än den man tänker använda i Töre.

Både av de sifferuppgifter som är
lämnade och av de rätt pessimistiska
tonfall, som skymtar i propositionen,
kan man utan vidare dra den slutsatsen,
att detta företag är förenat med rätt
stora ekonomiska risker. Det kan inte
försäkras att denna produktion är lönsam,
och eftersom förutsättningen för
att en industriell verksamhet i längden
skall kunna upprätthållas dock är, att
den är lönsam, tycker jag att det är på
rätt svaga grunder som just denna produktion
föreslagits.

Nu ser emellertid både handelsministern
och utskottets majoritet på lönsamhetsproblemet
på ett alldeles särskilt
sätt. Man säger att det blir dyrt att hålla
befolkningen i arbete med beredskapsarbeten,
och man bedömer själva lönsamhetsproblemet
mot bakgrunden av
detta. Men detta resonemang förutsätter,
att någon lönsam produktionsgren skul -

Nr 20

Onsdagen den
Ang. anslag

le vara otänkbar däruppe, och jag förstår
inte var man får denna pessimistiska
syn ifrån. Det skulle väl ändå vara
bra mycket bättre, både samhällsekonomiskt
och med hänsyn till befolkningens
trygghet, om man sökte sig fram
till en produktion som på sannolika
grunder kan anses lönsam. Töres befolkning
har sannerligen varit tillräckligt
illa ute för att slippa att på nytt behöva
utsättas för ett sådant här ovisst
experiment.

Jag har av detta dragit den slutsatsen,
att vi inte nu bör bestämma vilken produktionsgren
som skall tas upp. Jag anser
det för övrigt både praktiskt och
principiellt oriktigt, att riksdagen direkt
eller indirekt skall besluta om sådana
ting. Riksdagen motsvarar ingen bolagsstämma.
Det är regeringen som agerar
bolagsstämma, det är regeringen som
tillsätter styrelseledamöter och revisorer,
beviljar ansvarsfrihet o. s. v. Jag
tycker nog det passar mera i stycke med
detta, att regeringen också tar ansvaret
för vad som kommer att ske i stället
för att på förslag av ett bolag, som vill
springa ifrån ansvaret, och på grund av
ett material av den beskaffenhet jag
här har nämnt föreslå riksdagen någonting
för att få riksdagen att ta ansvaret.
Detta är en fullständigt felaktig ordning,
enligt min mening.

Jag anser vidare, liksom fröken Andersson,
att om denna verksamhet i Törefors
skall bedrivas av ett statligt bolag,
bör Törefors fortsätta att vara dotterbolag
under ASSI. Den ståndpunkten
intar jag på grundval av motiveringen
för ASSI:s tillkomst och den uppgift,
som bolaget via höjningen av aktiekapitalet
häromåret och lånet då fick att
verkligen förändra sin produktionsinriktning.
Skall verksamheten bedrivas i
statlig regi, anser jag att ASSI är närmast
till. Skulle det däremot befinnas
fördelaktigare att enskild företagsamhet
får träda in, kommer saken i ett annat
hige.

Jag kan summera vad jag sagt så, att
jag är allvarligt rädd, om propositionen
i enlighet med utskottsmajoritetens uppfattning
nu vinner riksdagens bifall, för

17 maj 1961 fm.

11 industriell verksamhet i Töre kommun
att vi får löpa en stor risk att om
några år få motse ny besvikelse bland
befolkningen i Töre. Min reservation avser
att minska riskerna för ett sådant
misslyckande. Jag menar att då får man
hanka sig fram med ASSI en liten tid
till, som man gjort de här åren, tills
saken är klar. Jag måste beteckna det
som äventyrligt att på så svaga grunder
som här redovisats sätta i gång den
produktion som är föreslagen. Jag vill
lämna ansvaret för den saken till regeringen,
som själv får besluta vilken
produkt som skall tas upp. Då kan det
hända att man ägnar större intresse åt
lönsamhetsprincipen än vad man gjort i
det här sammanhanget.

För att det inte skall fattas pengar
har alltså även jag tillstyrkt 300 000 kronor
till försöks- och experimentverksamhet,
och jag är också med på att ASSI
får de bägge lånen som Kungl. Maj:t
föreslår. Däremot finns i detta sammanhang
ingen anledning att ta upp frågan
om förvärv av aktierna.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till reservation 1.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! För åtta år sedan besökte
riksdagen Törefors och fick skåda
det förfall som privatkapitalistisk spekulation
där mäktat åstadkomma. Samma
år inköpte staten Törefors och förvandlade
Törebolaget till ett dotterföretag
till Statens skogsindustrier. En av storfinansens
främsta här i landet erhöll
100 000 kronor plus rätt att välja ut det
bästa sågtimret inom domänverkets
skogsområden i Norrbotten bara för att
upprätthålla driften i Törefors under en
vintersäsong.

Vid valet 1954 stämde regeringspartiet
upp den höga visan för folket i Töre:
Nu skall ni få se på någonting storartat,
någonting i särklass, någonting
som inte går av för hackor — nu skall
nämligen Törefors förvandlas till en
modern skogsindustri!

Så kom vi fram till året 1956. Då beslutade
riksdagen att bygga industrispåret
mellan Karlsborgsverken och Mor -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i
järv. Man viftade också med möjligheten
av ett stickspår ned till Törefors.

Den 30 september 1956 meddelade
ASSI regeringen bl. a. följande, som
sändes ut till pressen i form av ett specialtelegram:
»Bolaget är berett att vidta
den upprustning av Töreforssågen
som kan anses motiverad ur företagsekonomisk
synpunkt. Bolaget räknar i
detta avseende med att en grundlig omoch
tillbyggnad av maskinutrustningen
vid Töreforssågen bör vidtas inom en
framtid. Kostnaderna för denna upprustning,
vilken uppskattas till drygt två
miljoner kronor, avser bolaget bestrida
med egna medel.»

Vad blev det så av det hela? Blev det
»en grundlig om- och tillbyggnad av
maskinutrustningen vid Töreforssågen»?
Nej, det statliga bolaget nöjde sig med
att inköpa en barkmaskin, och förfallet
fortsatte i stegrat tempo.

Och märk väl — samma år den 16
maj delgav jordbruksutskottet i sitt utlåtande
nr 28 riksdagen följande kategoriska
besked från styrelsen för Statens
skogsindustrier, vilket jag anser
vara nödvändigt att läsa in i kammarens
protokoll: »Beträffande slutligen
det i motionerna uttalade önskemålet, att
bolagets rörelsekapital erhåller sådan
omfattning att detsamma även täcker
den rörelse som bolaget bedriver i Törefors
och Seskarö, vill utskottet hänvisa
till att bolaget i en till utskottet ingiven
promemoria uttalat sin avsikt att
i fortsättningen upprätthålla dessa företagsenheter.
»

Att i fortsättningen upprätthålla driften
vid Törefors var ASSI:s garanti i
maj månad 1956. Vart tog den garantien
vägen? Tre år efteråt meddelade bolaget
sitt beslut att lägga ned driften i Törefors.
Efter sju års cirkusuppvisning hade
sålunda det statliga bolaget fullbordat
kretsloppet och samtidigt inför hela
riket demonstrerat vart undfallenhetens
och halvmesyrernas politik leder.

Innan jag yttrar mig om regeringens
nya förslag om vad som skall ersätta
sågverksdriften i Törefors vill jag i korthet
ta upp till behandling det primära
argument som ASSI anför som motive -

Töre kommun

ring till att sågverket i Törefors måste
nedläggas. Bolaget säger att det inte
finns råvara i tillräcklig utsträckning.
Jag tror inte ett dugg på den uppgiften.
Om massaindustrien i Norrbotten byggs
ut enligt planerna kommer automatiskt
tillgången på sågtimmer att öka. Om
man reducerar exporten av sågtimmer
från Norrbotten blir det mera över för
detta läns egna sågverk. Skall domänverket
i fortsättningen leverera sågtimmer
till privatkapitalistiska skogsindustrier,
medan man samtidigt lägger ned
statligt ägda sågverk? Jag hemställer att
utskottets talesman ger ett besked på den
punkten.

Vidare hemställer jag att utskottets talesman
lämnar en förklaring till följande
fenomen. I Töre buntar man ihop
timmer till havsflottar för vidare befordran
till Kemi. Samtidigt har ASSI
innevarande vår från Kemi inköpt 1 500
standard sågat virke och transporterat
det per lastbil den sju mil långa vägen
till Karlsborgsverken. I Törefors har
man samtidigt all möda i världen att få
timmer till två rampar. Vem bär skulden
till denna vidunderliga politik? Jag
begär besked därom av utskottets talesman
eller också av handelsministern.

Sammanfattningsvis vill jag fastställa
följande: Törefors sågverk har offrats
på storfinansens altare. Den statliga
företagsamheten, som i övrigt bär
gett så fina resultat i Norrbotten, vilket
jag vill omvittna, har beträffande Töre
skämt ut sig ordentligt. Den nuvarande
handelsministern fick överta ett dåligt
arv från herr Norups departement. Det
fel som han begått är att han började
röra i herr Norups gröt i stället för att
resolut skyffla ut den.

Handelsministern startade dåligt när
han skilde ASSI från domänverket. Men
han har nu tagit ett nytt initiativ, och
detta hälsar vi med tillfredsställelse. I
vår motion har vi karakteriserat förslaget
om tillverkning av mineralullsplattor
som någonting principiellt nytt för
Norrbottens vidkommande, ty råvaran
skall ju i huvudsak hämtas från basindustrien
Norrbottens järnverk. Naturligtvis
är inte projektet tillräckligt för att

Nr 20

Onsdagen den

Ang. anslag

klara av sysselsättningen inom Töre socken.
Men vi förutsätter att tillverkningen
av mineralullsplattor skall kunna utvidgas
och att någon annan industriell produktion
skall kunna komma till stånd.

Framför allt är ju detta nödvändigt om
man till varje pris är inställd på att lägga
ned sågverksdriften i Törefors.

Det är bl. a. mot den bakgrunden vi
har föreslagit att Törefors aktiebolag
ombildas till Aktiebolaget Statens metallindustrier
med uppgift att i Norrbotten
bvgga upp en allsidig verkstadsindustri.
Detta att ändra namn på bolaget är
nu inte bara en terminologisk fråga utan
avser att betjäna uppgiften att industrialisera
också andra delar av Norrbotten,
och varför inte även andra delar av vårt
land, som är industrifattiga.

Hur har man exempelvis tänkt sig lösa
problemet Råneå, där skoindustrien nu
praktiskt taget nedlagts, problemet Tornedalen
och problemet inlandskommunerna?
Vilket statligt bolag skall där gripa
in och fullgöra nödvändiga uppgifter?
Skall vi ha ytterligare en massa statliga
bolag? Skall vi ha ett statligt bolag
inom varje socken i Norrbotten? Uppgifterna
att i anslutning till NJA bygga
upp en förädlingsindustri i Norrbotten
bör åvila ett statligt bolag med vidare
ram för sin verksamhet än vad fallet
blir med Törefors aktiebolag.

Utskottet har yttrat sig snorkigt och
kuriöst om vårt förslag beträffande ombildning
av Töreforsbolaget. Det kuriösa
består däri, att utskottet fått för sig
att det skulle vara omöjligt att ombilda
Töreforsbolaget till »en allsidig verkstadsindustri».
Att utskottet utifrån det
omöjliga i att förvandla Töreforsbolaget
till en allsidig verkstadsindustri avstyrkt
vår motion är begripligt, men det vore
mera begripligt om statsutskottets första
avdelning först läste vårt yrkande innan
vidunderligheterna sätts på pränt. Töreforsbolaget
kan man nämligen inte ombilda
till en allsidig verkstadsindustri,
men väl till Aktiebolaget Statens metallindustrier
med huvuduppgift att i Norrbotten
bygga upp en allsidig verkstadsindustri.
.lag hoppas att utskottet nu inser
sin fadäs och erkänner densamma.

Så några ord om de båda högerrcser -

17 mai 1961 fm.

till industriell verksamhet i Töre kommun
vationerna. Mycket får man ju uppleva
under sitt liv, men fråga är nog om man
får uppleva en sådan konst i att balansera
på slak lina som den herr Bergh
återigen presterat. I sak innebär herr
Berghs reservation avslag, ett avvisande
av varje statligt initiativ för att bereda
sysselsättning åt folk i Töre. Talet om
ytterligare utredningar avser i verkligheten
att hindra tillkomsten av en industri
i Törefors för tillverkning av mineralullsplattor.
Så ligger det till med den
saken.

Den andra högerreservationen går på
den direkta avslagslinjen, precis som
Cellulosabolaget har velat ha det. Denna
reservation innefattar emellertid två viktiga
problem som jag något vill yttra mig
om.

Det första gäller påståendet att det
hårda klimatet och de långa avstånden
i allmänhet gör det mindre lönande att
driva företag i Norrland. Stämmer nu
detta? Blir det dyrare i Norrland att
bryta malm? Nej, svarar jag. Blir skogsavverkningarna
dyrare? Nej. Blir det dyrare
att framställa järn och stål vid NJA
än vid järnbruken i Mellan- och Sydsverige?
Nej. Blir det dyrare i Norrland att
producera plank, bräder, massa och
papper? Nej, hävdar jag. Däremot är det
riktigt att de långa avstånden fördyrar
frakterna och att den kortare skcppningssäsongen
skapar vissa svårigheter.
De mellan- och sydsvenska storindustrierna
betalar ingen frakt på den elkraft
de hämtar från Norrland. Den transporten
över hundratals mil betalar svenska
staten, den stat som monopolkapitalet så
väl utnyttjar för att tillgodose sina ekonomiska
intressen.

Givetvis saknar en del industrier speciellt
i övre Norrland en rad fördelar,
som den mellan- och sydsvenska kan
tillgodogöra sig genom ett mildare klimat
och främst genom lägre fraktkostnader,
men de naturliga fördelar som de
norrländska industrierna borde kunna
tillgodoräkna sig — här syftar jag främst
på de statliga industrierna — har ännu
inte kunnat förverkligas på grund av
den kolonialistiskt färgade politik man
•innu för mot Norrland.

Del andra huvudargumentet för hö -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i

gerns avslagsyrkande är hänvisningen
till hur nödvändigt det är med en rörlig
arbetsmarknad. Med hänvisning härtill
rekommenderar egentligen högern i sin
andra reservation att Töre socken skall
avfolkas.

Nå, en viss arbetskraftsrörlighet är givetvis
nödvändig, men när storindustrien
i Mellan- och Sydsverige i fullt samförstånd
med regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen
tar denna rörlighetsbefrämjande
arbetsmarknadspolitik till
intäkt för att avfolka Norrland, då är
det sannerligen på tiden att sätta stopp
för den trafiken.

Under loppet av några år har Töre
kommun minskat sitt invånarantal med
cirka 700 personer. År 1960 minskade så
gott som alla norrlandslän i folkmängd.
Undantag var Norrbotten, som ökade
med 400 invånare, men som likväl fick
notera en nettoförlust av nära 2 000 personer
på omflyttningar. Befolkningsutvecklingen
i Norrland, som är mycket
otillfredsställande, kommer att medföra
oerhörda bekymmer, och inte minst av
den anledningen är det nödvändigt med
statliga insatser för att stoppa denna
olyckliga utveckling.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till yrkandet i motion
nr 1:582 och i övrigt bifall till utskottets
förslag.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Namnet Töre är ju välkänt
i riksdagens annaler, och vid flera
tillfällen har Töre spelat en roll i debatter
här i riksdagen. Vi vågar väl påstå
att betydelsefulla delar av företagsamheten
där uppe i minst ett decennium
har haft stora svårigheter att brottas
med, och i samband därmed har
kommunen haft stora svårigheter när
det gällt att sysselsätta friställd arbetskraft.

Av propositionen framgår att redan
för ett årtionde sedan det största företaget,
Törefors aktiebolag, drabbades
av svårigheter att skaffa råvaror till
sin sågverksdrift. När dessutom behov

Töre kommun

av modernisering av industrianläggningen
uppstod och betalningssvårigheter
satte in, verkade det i den riktningen
att driften inte blev lönande. Redan
då engagerade sig statsmakterna för en
utredning rörande sysselsättningsläget i
orten. Denna utredning gav upphov till
att staten lämnade kreditstöd till utvidgning
av två företag, det ena i travarubranschen
och det andra i järnmanufakturbranschen.
Det ena företaget
gick dock i konkurs och har nu försålts.
Båda dessa rörelser drivs nu med
avsevärt mindre antal sysselsatta än man
från början hade avsett.

På förslag av den s. k. Töreutredningen
förvärvades, såsom här påpekats, Töre
aktiebolag av ASSI, men det skedde
med stor tvekan från det statliga bolagets
sida. Råvarubasen i fråga om timmer
ansågs svag; då wallboardtillverkningen
var förlustbringande slopades
den, och sågverksrörelsen skars ned, så
att arbetsstyrkan, såsom också har
framgått av de anföranden som tidigare
hållits, minskade från cirka 200 till
ett 50-tal man. Av de uppgifter, som
vi har fått i utskottet, beror det på att
sågverken i dessa trakter ligger mycket
tätt —- vi har Seskarö, Karlsborg och
Båtskärsnäs — varför driften i Töre ansågs
vara irrationell och föga lönande.
Bolaget övervägde då år 1959, såsom
också har nämnts, att helt nedlägga
driften. Genom statsmakternas mellankomst
har dock driften upprätthållits
tills vidare, men det har enligt de upplysningar,
vi har fått i utskottet, skett
efter en kraftig överavverkning på domänverkets
skogar.

Under den senaste tiden har ASSI undersökt
olika produktionsprojekt för att
om möjligt starta en produktion, som
i möjligaste mån skulle hålla sysselsättningen
i orten uppe. Vad trävaruproduktionen
beträffar hade den visat sig oekonomisk,
varför bolaget föreslog tillverkning
av mineralullsplattor med masugnsslagg
från järnverket i Norrbotten
som råvara. Bolaget bedömde denna produktion
som ekonomiskt möjlig. Dock
måste först fabrikslokalerna upprustas
för cirka 1 miljon kronor, och därut -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

över erfordrades 300 000 kronor för en
försökstillverkning under två månader
av denna produkt. Ytterligare erfordrades
2,5 miljoner kronor för maskininvesteringar
och upprustning av industrilokalerna
i övrigt. Efter detta bedömer
bolaget nu förutsättningar för erhållande
av ett godtagbart ekonomiskt
resultat vara för handen. Bolaget är vidare
berett att ställa sin tekniska apparatur
och sin försäljningsapparat till
förfogande för att genomföra projektet,
och ett särskilt avtal mellan staten och
bolaget skall upprättas för ändamålet.
Däremot har bolaget föreslagit att Törefors
skulle skiljas från ASSI och bli ett
av staten direktägt företag.

Jag vill erinra om att både arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen i
Norrbottens län har anslutit sig till bolagets
förslag om försökstillverkning av
mineralullsplattor. Länsstyrelsen har
dock gjort det med reservation för att
tillverkningen bör ske i Statens skogsindustriers
egen regi.

Kungl. Maj :t har, som vi alla kan se,
i huvudsak godtagit vad bolaget föreslagit,
och statsutskottet har också, åtminstone
dess majoritet, följt Kungl. Maj:ts
förslag. Endast högern har här skiljt ut
sig, men på tvenne linjer. Kammaren
har nyss hört herr Berghs synpunkter
på frågan. Han följer Kungl. Maj:ts förslag
i väsentliga och långa stycken men
vill ha en omprövning av produktionsinriktningen
mot tillverkning av träplattor.
I den andra reservationen, som
fröken Andersson framlagt och talat
för, yrkas avslag på Kungl. Maj:ts förslag
om anvisande av medel till aktiebolaget
samt skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om ny utredning. Utredningen
skulle avse förutsättningarna för
plattillverkning i bolagets egen regi eller
alternativt möjligheterna att omplacera
arbetskraften vid Törefors sågverk
till andra arbetsplatser i Norrbotten.

Man kan måhända, herr talman, rent
ekonomiskt och företagsmässigt förstå
den ståndpunkt som reservanterna har
intagit. Ingen är väl särskilt entusiastisk
för detta förslag, vare sig det berörda
bolaget, Kungl. Maj:t eller utskottet.

Samtliga ställer vi oss på grund av vad
som förekommit litet skeptiska till utfallet
av experimentet. Jag vill i likhet
med fröken Andersson hänvisa till vad
statsrådet i det fallet yttrat om att en
viss optimism när det gäller företagets
möjligheter finns men att man inte kan
utesluta risken för förluster.

Utskottet bär också understrukit detta.
Men frågan är om man inte får lov
att göra en dygd av nödvändigheten och
se problemet inte enbart som en företagsekonomisk
fråga utan också som en
arbetsmarknadsfråga, med utgångspunkt
från de säregna förhållanden som utmärker
Törebygden och Norrbotten över
huvud taget. Ingen anser väl den nu föreslagna
lösningen idealisk, men i rådande
läge torde den vara ofrånkomlig.

Reservanterna framhåller att man
skall möta företagsdöden där uppe med
en rörliglietsfrämjande arbetsmarknadspolitik.
Detta är sannolikt lättare sagt
än gjort. Jag kan i det hänseendet instämma
med herr Helmer Persson, som
redan sagt att cirka 700 människor under
de senare åren lämnat Töre samtidigt
som ungefär 2 000 unga människor
årligen försvinner från Norrbotten. Bristen
på sysselsättningsmöjligheter kännetecknar
inte bara Töre utan Norrbotten
över huvud taget. Om och när företag
startas eller utvidgar sin verksamhet
är som regel fler människor arbetssökande
än man kan erbjuda arbetstillfällen.
Det kan också erinras om att den
arbetskraft som finns kvar i Töre är
äldre personer, egnahemsägare bundna
vid orten genom egna hem, o. s. v.

Man vågar väl säga att det i nuet knappast
finns något annat alternativ än nya
beredskapsarbeten. Sådana är knappast
rekommendabla, och dessutom torde det
vara ytterst svårt att uppbringa lämpliga
objekt för beredskapsarbeten i denna
bygd, där arbeten av det slaget förekommit
så länge och aktuella projekt
redan hunnit bli färdigställda. Kommunen
har gjort stora uppoffringar, som
de kvarvarande givetvis får betala med
dryga skatter, vilka blir drygare i samma
mån som befolkningen minskar, bör
övrigt torde beredskapsarbetena vara

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

dyrbara, och sannolikheten talar för att talman, att få yrka bifall till utskottets
sådana arbeten blir minst lika dyra som hemställan.
de i propositionen föreslagna åtgärderna.

Om den föreslagna tillverkningen av Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmineralullsplattor
skulle — jag säger: mäle:

mot förmodan — åtminstone på något Man torde kunna konstatera, herr taliangre
sikt visa sig räntabel, så vore ju man, att utskottets ärade talesman delar
mycket vunnet. På detta stadium kan tvivlen på att tillverkningen av mineral man

väl ändå inte helt utesluta den möj- ullsplattor är en lönsam produktion _

ligheten ur bilden, och de kalkyler vi han använde så pass starka ord att om
fått ta del av i avdelningen jävar inte rörelsen »mot förmodan» skulle bli löheller
detta påstående — man har för- nanade, så vore det välkommet. Herr Josäkrat
oss att de skall vara mycket för- liansson delar alltså tvivlen på att detta
siktigt uppgjorda. Längre kan vi inte är något som i längden kan uppehållas.
komma> ock har inte kunnat bedöma Sedan redovisar han samma resonemöjligheterna
annat än på grundval av mang som finns i propositionen och stälde
uppgifter som lämnats oss. ler lönsamhetsfrågan mot de kostnader,

Reservanterna önskar nya utredning- som skulle drabba samhället om man
ar, och det är gott och väl. Men frågan fortfarande vore tvungen att sysselsätta
är vad som skall utredas utöver det som den friställda delen av befolkningen med
redan blivit gjort. ASSI har utrett åt- beredskapsarbeten.

skilliga tänkbara alternativ innan man Det är själva den jämförelsen som föfastnade
för tillverkningen av mineral- refaller mig så pessimistisk, därför att
ullsplattor. Jag vill erinra om vad som det resonemanget förutsätter att det är
redovisas i propositionen, nämligen otänkbart att åstadkomma en lönsam
wallboard-, cellulosa-, pappers- och produktion. Jag anser inte att detta är
spånplattetillverkning — projekt som har otänkbart. Visserligen kan man slå sig
avvisats bl. a. med hänsyn till bristen till ro med att det har gjorts utredningpå
virke för produktionen i fråga. ar, men då är att märka att dessa utred Här

kan också erinras om den inten- ningar har gjorts av ASSI som icke vill
siva utredningsverksamhet i närings- ha någon konkurrens om råvaran där
livsstimulerande syfte som under senare uppe och som därför redan av det skälet
år pågått och alltjämt pågår uppe i Norr- avvisar tanken på att man skulle kunna
botten — jag tänker på malmutredning- åstadkomma någonting med trä som uten
för Norrbotten, Tornedalsutredning- gångsmaterial.

en, länsstyrelsens utredningar angående När vi för ett par år sedan diskuterade
skogsindustriella utvecklingsmöjlig- de utbyggnaden av ASSI i Piteå, var
heterna och landstingets näringslivskom- också talet om råvaran uppe, men då
mitté, som väl närmast tillsatts för och företrädde ASSI en annan uppfattning,
sysslar med inlandets speciella problem. Jag tror inte att man utan vidare kan
När alla dessa utredningar pågår och bortse från möjligheten att åstadkomma
kanske inte kan slutföras inom den när- en lönsam produktion. Följaktligen måsmaste
tiden, än mindre ge omedelbart te den jämförelse som gjorts mellan bepraktiskt
resultat, är det enligt utskot- redskapsarbetenas kostnader och de santets
mening nödvändigt att om möjligt nolika förlusterna vara oriktig,
bevara och utveckla de sysselsättningsmöjligheter
som finns. Även om det skall

medges att utsikterna för den planerade Herr GRYM (s):

nya industrien i Töre inte ter sig sär- Herr talman! Jag skall inte alls gå in
skilt ljusa, bör den i alla fall inte i för- på historik i den här frågan, långt därhand
utdömas. ifrån. Vi har ju hört dels herr Bergh som

Med detta korta inlägg ber jag, herr har tolkat historien på sitt sätt, dels herr

Nr 20

Onsdagen den

Ang. anslag

Helmer Persson som har tolkat den på
sitt sätt.

I allt väsentligt vill jag instämma i vad
utskottets talesman, herr andre vice talmannen,
alldeles nyss har framhållit.
Jag tycker för min del att en fortsatt diskussion
är tämligen onödig, och den
är onödig inte minst därför att antalet
ledamöter från de olika partier som har
biträtt utskottsutlåtandet är så många
jämfört med antalet reservanter, att utgången
här i kammaren torde vara tämligen
klar. Såvitt jag kan förstå kommer
utskottets förslag, som överensstämmer
med den kungliga propositionen,
att vinna kammarens bifall och, hoppas
jag, även medkammarens.

Den utgång här i kammaren som jag
nu har förutspått kommer med all visshet
att hälsas med tillfredsställelse i den
berörda bygden, alltså Törebygden, och
jag vill tillägga att jag för min del också
är mycket tillfredsställd om utgången
blir sådan som den jag har förutspått.

De reservationer som har fogats till
utskottets utlåtande har jag givetvis läst,
tämligen noggrant också för resten. Då
jag antar att även andra ledamöter här
i denna kammare har studerat reservationerna,
skall jag inte gå närmare in
på dem. Bägge reservationerna talar sitt
eget tydliga språk. Reservation nr 1,
den av herr Bergh, hoppar jag helt och
hållet över. Den är, för att ha kommit
från en norrbottning, märklig — ja, den
är unik. Någonting annat vill jag för
tillfället inte säga om den reservationen.

Vad sedan beträffar reservation nr 2,
som är avgiven av fröken Andersson
m. fl., vill jag i all korthet endast ha
sagt att jag har med vemod och inte
utan bitterhet konstaterat alt det i dessa
reservanters förslag faktiskt inte finns
någonting som vore så att säga matnyttigt
för befolkningen i Törebygden. När
jag läste klämmen i reservationen kom
jag faktiskt att tänka på några ord i
slutet av Jesu bergspredikan. Orden lyder
som följer: »Vilken är den man
bland eder, som räcker sin son en sten,
när han beder om bröd, eller som räcker
honom en orm, när han beder om

17 maj 1961 fm.

11 industriell verksamhet i Töre kommun
fisk.» Herr talman! Jag skulle inte vilja
vara den mannen.

I stort sett är handelsministerns proposition
bra. Jag vill säga att möjligen
har statsrådet Lange varit litet för
försiktig. Vi får dock antaga och hoppas
att det steg som nu tas i Töre är
en början, i den meningen att fortsättning
följer.

Intresset för mineralullsplattor har
ökat — det omnämnes i propositionen

_ och är t. ex. i Amerika stort. Av allt

att döma är förslagsställarna — regeringen
och andra som har arbetat med
saken — på rätt väg. I motion nr 694
i andra kammaren — en högermotion
— står det nämligen: »Av uppgifter som
lämnats oss under hand framgår emellertid,
att mineralullsplattor sedan några
månader tillverkas av Karlholms bruk,
som äges av Kooperativa förbundet, och
att Svenska cellulosa AB beräknar att
inom ett år sätta i gång en tillverkning
av samma slag. Även från ytterligare
håll förberedes produktion av den aktuella
varan.» Såvitt experterna nu kan
bedöma är marknaden gynnsam och tillverkningen
lönsam. Det är väl knappast
troligt att t. ex. Cellulosabolaget skulle
starta denna produktion, om den inte
vore lönande. Det är väl inte för mycket
begärt att staten är med på ett hörn i
detta fall. Ingen skall missunna staten,
om den tar detta initiativ. Även om det
mot förmodan så skulle ske att i början
en viss förlust uppstode genom denna
experimenttillverkning — vi kan ju
kalla den så tills vidare — är väl inte
det hela världen. Principiellt är vi ju
beredda att t. ex. subventionera företagsamhet
i industriellt underutvecklade
områden utomlands. Gör vi så när
det gäller utlandet, kan vi väl i all rimlighetens
namn göra så här hemma också.

Det var någon som sade här i kammaren
för någon tid sedan att övre
Norrland och då speciellt Norrbotten är
ett underutvecklat område. Det kan så
vara. Jag vill inte göra något direkt yttrande
på den punkten. Jag vill bara
säga att ett land kan vara lyckligt som
inom sina gränser har outnyttjade till -

32 Nr 20 Onsdagen den

Ang. anslag till industriell verksamhet i
gångar, vilket vi har i norra Sverige.
Vi har i våra underutvecklade områden
så att säga en försäkring som många
högt utvecklade, främst små, nationer
kan avundas oss.

Törebygden är inte underutvecklad i
egentlig mening. Här förekommer drag
som torde vara typiska för såväl utvecklade
som underutvecklade områden.
Från visst håll framkastas inte så sällan
den tanken — förslag finns även
nu i den riktningen — att låta bygden
förbli som den är. Det har också i motionerna
föreslagits att en del av Törebygdens
befolkning skulle transporteras
till sydligare nejders industrier. Detta
anses vara den bästa lösningen, och den
blir billigast. Jag frågar: År det rätt
mot Törebygdens befolkning? Jag anser
att den har rätt till sin hemort och
till en dräglig existens lika väl som alla
andra människor i vårt land.

Jag vill slutligen framföra ett tack
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
för hans initiativ i
denna fråga, och jag ber att få önska
honom all möjlig lycka och välgång
även i fortsättningen, och — som jag
redan har sagt — jag hoppas att en
fortsättning följer när det gäller lösningen
av Törebygdens problem,

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! De som eventuellt hörde
på mitt anförande nyss kan knappast
göra sådana reflexioner som herr Grym
här har tillåtit sig att göra. Jag vågar påstå
— det kommer så småningom på
pränt — att mitt anförande tvärtom bars
upp av en klar inställning till all möjlig
positiv hjälp åt Norrlands befolkning.
Herr Grym skakar på huvudet, men det
är inte något sätt att bemöta min argumentation.

Herr Grym sade att det i reservanternas
förslag inte finns något matnyttigt
för Törebygdens befolkning. Är det
inte matnyttigt att i allra yttersta mån
försöka få till stånd en lönande produk -

17 maj 1961 fm.

Töre kommun

tion? Hjälper inte det — jag ställer frågan
direkt — befolkningen bättre än att
komma med sådana här mycket tveksamma
åtgärder? Att de är tveksamma är en
uppfattning som — vilket framgår av
mitt citat för en stund sedan — även
handelsministern delar. Är det — frågar
jag — att komma med stenar i stället
för bröd? Tvärtom, det är de som
håller på en kontinuerligt pågående subventionering
åt Norrlands befolkning
som kommer med stenarna, ty även i
Norrland måste man väl tillämpa allmänna,
ekonomiskt bärande principer.
Det var någon som nämnde om det förut,
och jag vill själv understryka det
mycket starkt, att den äldre befolkningen
— det finns en hel del äldre människor
där -—- skall hjälpas på social väg
och på andra möjliga vägar. Jag tycker
som sagt att det som vi kommer med i
vårt förslag är det mest positiva ur Norrlands
egen synpunkt.

Sedan jämförde herr Grym detta med
Sveriges hjälp till utvecklingsländerna.
Även där tycker jag att vi är i viss mån
inne på felaktiga linjer, och därför har
jag burit fram en motion som går ut på
att effektivisera den hjälpen och göra
den produktiv för befolkningen i utvecklingsländerna.

Sedan tycker jag att det är rena koketteriet
att tala om Norrland såsom ett underutvecklat
land. Men om norrlänningarna
fortsätter som de har börjat, kanske
folk tror att de är underutvecklade
däruppe.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag skall fatta mig mycket
kort. Jag kan inte neka mig nöjet att
få antecknat till protokollet att det enligt
herr Gryms mening är unikt av en
norrbottning att eftersträva en lönsam
produktion till säkerhet för försörjningen
av befolkningen i Töre.

Herr GRYM (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är uppenbarligen
inte så lämpligt att vi norrbottningar hål -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag t

ler på att kivas och slåss i dessa frågor
som är livsviktiga för hela länet. Men
jag kan ändå inte underlåta att säga till
herr Bergh att när man läser hans reservation
och lyssnar till hans anförande
här i kammaren, kan man inte bli annat
en ganska pessimistisk.

När det sedan gäller fröken Andersson,
kan jag i detta fall inte känna annat
än bitterhet gentemot hennes förslag och
den reservation som hon har skrivit under.
Där hemställes ju under punkten II
att riksdagen måtte »avslå Kungl. Maj:ts
förslag om anvisande av medel till förvärv
av aktier i Törefors aktiebolag».
Under punkten III hemställes också att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag,
och i punkten IV 1 och 2 hemställes
likaledes om avslag på Kungl. Maj:ts
förslag. Jag skulle vilja fråga vad det
egentligen är för någonting som är positivt
i detta.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Såsom redan har framhållits
av olika talare är det förslag till
stöd åt sysselsättningen i Töre som
framlagts av regeringen ganska ofullständigt.
Den föreslagna nya företagsamheten
är i sig själv ofullkomlig. På kort
sikt löser den bara en del av sysselsättningsproblemen.
Härtill kommer också
att man ger sig in på ett vanskligt arbetsfält,
med en produkt om vars konkurrenskraft
man inte vet mycket. Mineralullsplattor
torde visserligen komma
att röna en starkt stigande efterfrågan
på byggnadsmarknaden, men här är det
fråga om vissa nya produktionsmetoder
och nya patent, vilkas konkurrenskraft
det är svårt att säga något om i nuvarande
läge.

När jag och mina meningsfränder trots
detta har biträtt utskottsmajoritetens förslag,
har det skett därför att det helt enkelt
enligt vår mening icke bär förelegat
något val, något bättre alternativ.
Jag har blivit fullt övertygad om att någonting
måste göras och göras snart, och
något bättre förslag än propositionens
bär inte stått till buds. I den mån olika
förslag bär har nämnts har de byggt på

ill industriell verksamhet i Töre kommun
antaganden som varit svagare underbyggda
än fallet är i propositionen. Den
omständigheten att reservanterna presenterat
två olika linjer visar också hur
komplicerad denna sak är.

Även om utskottets förslag alltså inte
är det idealiska — någon har sagt att de
föreliggande möjligheterna är de minst
dåliga, om man nu kan använda ett sådant
uttryck i detta sammanhang — är
det dock ett konkret förslag, ett gripbart
förslag och någonting som man kan
sätta i gång utan dröjsmål, vilket jag tror
är viktigt ur olika synpunkter. Jag tror
också att det är riktigt att ASSI frigöres
från uppgiften.

Jag konstaterar dessutom med tillfredsställelse
att utskottet försökt sätta
in Törefrågan i dess större sammanhang.
Utskottet anser nämligen att en
sammanställning bör göras av de slutsatser,
till vilka avslutade och pågående utredningar
kommit rörande sysselsättningsmöjligheterna
i Norrbotten och övre
Norrland över huvud taget. Jag tror
liksom utskottet att en sådan sammanställning
i viss mån kan utgöra en grundval
och ge ett förbättrat utgångsläge för
en målmedveten och förutseende arbetsmarknads-
och näringspolitik i övre
Norrland.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Här som ofta annars bedrives
det ganska mycket ofog med begreppen
positiv och negativ. Att säga att
vår inställning är negativ är att ställa saken
på huvudet, ty vi vill nå fram till
en lönsam produktion där uppe. Det är
vi inte ensamma om, utan det har betonats
från alla håll. Men vart leder det
hän, om vi på ort efter ort som kommer
i samma läge som Töre bara säger att vi
skall hjälpa och subventionera? Då kommer
vi tillbaka till ett rent statiskt samhälle,
där flertalet utvecklingsmöjligheter
förkvävs.

Sedan kom herr Grym med några ci -

3 Första kammarens protokoll 1961. AV 20

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. anslag till industriell verksamhet i
tat. Jag skall inte upprepa den gamla
klyschan om en viss potentat som citerar
bibeln, men herr Grym kunde ha
fortsatt och sagt att vi inte bara yrkar
avslag på det och det utan också att vi
klart säger ifrån att riksdagen måtte med
bifall till ifrågavarande motioner i skrivelse
till Kungl. Maj :t »hemställa, att Aktiebolaget
Statens skogsindustrier måtte
anmodas utreda förutsättningarna för
produktion i egen regi av mineralullsplattor
i Töre kommun och, i andra
hand, möjligheterna att omplacera arbetskraften
vid Törefors sågverk till andra
arbetsplatser i Norrbotten». Att produktionen
eventuellt skall övertas av
ASSI är den inställning som länsstyrelsen
i Norrbottens län har, herr Grym.
Har nu också länsstyrelsen blivit negativ
när det gäller de stackars norrbottningarna? Herr

NYSTRÖM (s):

Herr talman! Tillåt mig bara att med
några ord bemöta vad fröken Andersson
och herr Bergh sagt i sina inledningsanföranden
och senare inlägg i debatten
här. Herr Bergh har bl. a. framhållit
att vad som föreslås i propositionen
och från utskottets sida beträffande
en industriell verksamhet i Töre kommun
i realiteten är ett experiment såväl
tekniskt som ekonomiskt och att det
erfordras en noggrann undersökning, en
vidare undersökning än som tidigare
företagits, ty ett företag kan uppehållas
endast om det är lönande. Herr Bergh
vin alltså ha en noggrann undersökning
för att få svart på vitt på vad som i
längden kan bli mest lönande. Han tror
alltså inte riktigt på lönsamheten av företaget
i fråga, enligt vad han uttryckligen
sagt i sina inlägg i debatten här.
Departementschefen har emellertid gett
ett svar som enligt min uppfattning helt
försvarar propositionens och utskottets
förslag, nämligen att bedömningen bör
ske ur vidare synpunkter än enbart de
företagsekonomiska. Vi har då bl. a. den
tunga börda som arbetslösheten utgör
för Töre kommun och som herrar Grym
och Persson i sina inlägg i debatten så
belysande har behandlat. Situationen är

Töre kommun

ohållbar, och om effektiva motåtgärder
ej vidtas snabbt, kommer arbetslöshetsbördan
att öka ytterligare för kommunen.
Man bör, herr Bergh, i en sådan situation
kunna ta en risk, om nu förslaget
eventuellt skulle innebära en risk.
Det är fullt försvarligt, tycker jag, herr
herr talman.

Jag undrar om inte herr Berghs åsikter
i denna fråga till viss del är förestavade
av en förutfattad mening. Avsikten
torde väl inte vara, herr Bergh, att man
skall avfolka Töre, men det torde nog
bli resultatet om man följer den rekommendation
som herr Bergh här ger.

Fröken Andersson framhåller i sina
inlägg i debatten sin mycket starkt positiva
inställning till Norrbotten och
dess näringsliv. Hon stöder emellertid
sitt avslagsyrkande bl. a. på att det inte
finns någon anledning att i fråga om
Töre kommun frångå en rörlighetsfrämjande
arbetsmarknadspolitik med utnyttjande
av olika former av rörelsestimulans.
Helt naturligt hör man, herr
talman, i den mån det går, omplacera
friställd arbetskraft, och för Töre kommuns
vidkommande har redan ansträngningar
gjorts för att komma till rätta
med problemet. Nettoutflyttningen har
under åren 1953—1960 utgjort i runt tal
700 personer, som herr Helmer Persson
framhållit i debatten här. Rörligheten på
arbetsmarknaden bör nog i alla fall inte
drivas så långt att avfolkningsproblemet
blir ett särskilt problem. För min
del vill jag inte trycka alltför hårt på
detta, men jag vill nästan tro att jag är
sanningen bra nära, fröken Andersson
och herr Bergh, om jag säger att reservanterna
anser att det bästa som kunde
ske för Norrbottens vidkommande vore
en utflyttning som minskade behovet av
planeringar för fortsatt industriell utveckling
där uppe i norr. Minskat befolkningstal
och stagnation på flera områden
av näringslivet synes, efter vad
jag kan förstå, vara den framtid som
reservanterna vill ge landets nordligaste
län, att döma av debattinläggen här i
dag.

Herr talman! För min del yrkar jag bifall
till utskottets förslag.

Nr 20

Onsdagen den
Ang. anslag

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
som för en stund övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar, att
med anledning av vad under överläggningen
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
punkt av utskottets i det nu förevarande
utlåtandet gjorda hemställan. Därest
så erfordrades, fortsatte herr förste vice
talmannen, ville han återkomma till motiveringen
i viss del.

Därefter gjordes i enlighet med de
angående punkten I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
bifall till motionen 1:582; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Rörande punkten II, anförde vidare
herr förste vice talmannen, hade yrkats
dels att utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att kammaren skulle i
förevarande del godkänna de av herr
Ragnar Bergh samt fröken Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, såvitt nu
vore i fråga likalydande reservationerna.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig finna
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Fröken Andersson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 92 punkten
II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännas i förevarande
del de av herr Ragnar Bergh samt fröken
Andersson m. fl. vid utlåtandet avgivna,
såvitt nu är i fråga likalydande
reservationerna.

17 maj 1961 fm.

11 industriell verksamhet i Töre kommun

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid fröken Andersson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 122;

Nej — 19.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beträffande punkten III, yttrade nu
herr förste vice talmannen, hade yrkats
1 ;o) att utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o) att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr
Ragnar Bergh vid utlåtandet avgivna
reservationen i motsvarande del, samt
3:o) att kammaren skulle godkänna den
av fröken Andersson m. fl. vid utlåtandet
anförda reservationen i förevarande
del.

Härpå gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden och förklarades propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Vidare gjordes med avseende å vardera
av punkterna IV 1 och IV 2 propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på godkännande
av den av fröken Andersson m. fl. beträffande
respektive punkt avgivna reservationen;
och förklarades propositionerna
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarade.

På gjord proposition bifölls härefter
vad utskottet i punkten V hemställt.

I fråga om punkten VI, anförde vidare
herr förste vice talmannen, hade
yrkats 1 :o) att utskottets hemställan
skulle bifallas; 2:o) att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den av herr
Ragnar Bergh vid utlåtandet avgivna

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom
reservationen i motsvarande del; samt
3:o) att kammaren skulle godkänna det
förslag, som innehölles i den av fröken
Andersson m. fl. vid utlåtandet anförda
reservationen i förevarande del.

Därefter gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden och förklarades propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten VII hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1961/62 till investeringsbidrag
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom
det allmänna skolväsendet

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
1 under åttonde huvudtiteln föreslagit
riksdagen att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 84 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 318) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:373), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte 1) till Bidrag till vissa
byggnadsarbeten inom det allmänna
skolväsendet för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 95 000 000 kronor,
2) i skrivelse till Kungl. Maj.-t uttala
önskvärdheten av sådana åtgärder,
att en väsentligt större andel av investeringsutrymmet
för skolbyggande än hitintills
toges i bruk för uppförande av
skolpaviljonger;

det allmänna skolväsendet

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kamamren av herrar
Ragnar Bergh och Sveningsson (I: 403)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Edlund och Magnusson i Borås
(II: 467), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande punkt måtte
a) besluta, att bidragsunderlagets grundbelopp
i de permanenta skollokalerna
per kvadratmeter nettogolvyta, nu utgörande
900 kronor, skulle vara 750 kronor
för byggnadsföretag, beträffande vilket
beslut i bidragsfrågan fattades av
statlig myndighet efter utgången av juni
månad 1961, b) till Bidrag till byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 79 000 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh m. fl. (1:404) samt den
andra inom andra kammaren av herrar
Edlund och Hedin (II: 468), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
statsbidrag till provisoriska skollokaler
skulle utgå med ett grundbelopp av 325
kronor per kvadratmeter nettogolvyta av
lokaler för undervisning, förvaring av
skolmateriel, administration och skolmåltidsverksamhet
samt uppehållsrum för
elever, att grundbeloppet skulle omräknas
med hänsyn till de särskilda olikheterna
i fråga om byggnadskostnader som
funnes mellan skilda orter samt att därvid
till ledning skulle tjäna bostadsstyrelsens
ortsindex, omräknat med uteslutande
av tomtkostnad;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Svanberg m. fl. väckt motion (II:
387).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:403 och 11:467, i
vad de avsåge bidragsunderlagets grundbelopp,
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 318 och II: 373 ävensom
motionerna 1:403 och 11:467, samtliga
motioner i vad de avsåge medelstilldel -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

ningen, till Bidrag till vissa byggnads
arbeten inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 84 000 000 kronor;

III. att motionerna 1:318 och 11:373,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

IV. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
i punkten anfört rörande skolbyggnadsproduktionen; V.

att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:404 och 11:468 samt II:
387, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet i denna punkt anfört
rörande statsbidragsgivningen till
provisoriska skollokaler.

Reservationer hade anförts

a) av fröken Andersson, herrar Ragnar
Bergh och Staxäng samt fröken
Karlsson, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under I hemställa, att
riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:403 och 11:467, såvitt nu vore
i fråga, besluta, att bidragsunderlagets
grundbelopp i de permanenta skollokalerna
per kvadratmeter nettogolvyta, nu
utgörande 900 kronor, skulle vara 750
kronor för byggnadsföretag, beträffande
vilket beslut i bidragsfrågan fattades av
statlig myndighet efter utgången av juni
månad 1961;

b) av herrar Boman, Axel Johannes
Andersson, Källqvist och Malmborg, fröken
Elmén samt herr Kelander, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava
den ändrade lydelse, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet
bort under II hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
318 och II: 373 ävensom med avslag å
motionerna I: 403 och II: 467, samtliga
motioner i vad de avsåge medelstilldelningen,
till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 95 000 000 kronor;

c) av fröken Andersson, herrar Ragnar
Bergh och Staxäng samt fröken
Karlsson, vilka under förutsättning av
bifall till den med a) betecknade reservationen
ansett, att utskottet bort
under II hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 403 och II:
467 ävensom med avslag å motionerna
1:318 och 11:373, samtliga motioner i
vad de avsåge medelstilldelningen, till
Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom
det allmänna skolväsendet för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
79 000 000 kronor.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,

(fP): ! V

Herr talman! Aven om man kan konstatera
att uppslutningen kring den nya
skolan blivit allt större och att den i
vidaste kretsar motses som en ytterst
angelägen och betydelsefull reform, går
det emellertid samtidigt inte att dölja att
det ännu höjes kritiska röster och att en
viss misstänksamhet på sina håll dröjer
sig kvar.

Jag tror knappast att det finns någon
här i kammaren som går och bär på en
önskan att dessa — vi kan ju kalla dem
pessimister — skall få vatten pa sin
kvarn. I stället är det väl så att vi mer
än gärna önskar att skolberedningens
förslag till en ny skolorganisation skall
kunna genomföras i snabbast möjliga
takt och att nydaningen på skolans område
skall leda till alla de goda resultat
som vi hoppas på.

Ett aldrig så väl genomtänkt reformförslag
ger emellertid inte mycket, om
man inte samtidigt kan ställa till förfogande
de resurser som är nödvändiga
för reformens lyckliga genomförande —
det må sitta aldrig så kloka män med
i skolberedningen och de må ha aldrig
så goda idéer att föra till torgs. Tar vi
inte redan från början på allvar itu med
att lösa de problem som hör samman
med skolreformen, är det stor risk för
att den skall misskrediteras, att den
kommer att få brottas med onödiga svårigheter
och att dess genomförande
kommer att dra betydligt längre ut på

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

tiden än som förutsatts, detta inte minst
till men för alla de ungdomar som ställs
vid sidan om och som inte får samma
startmöjligheter i livet som sina mer
lyckligt lottade kamrater.

En av de allra viktigaste förutsättningarna
är att det ökade behovet av
skollokaler blir fyllt. Enligt en av skolöverstyrelsen
företagen inventering representerar
investeringsbehoven för
budgetåren 1961/62—1970/71 inte mindre
än 1 995 miljoner. Av dessa kommer
1 385 miljoner, alltså den betydligt större
delen, på investeringsperiodens första
hälft, därest det tidsschema som 1957
års riksdag uppställde skall kunna hållas.
Det innebär att enhetsskolan efter
en allmän övergång, som tar sin början
läsåret 1962/63, skall vara helt genomförd
i början av 1970-talet.

Man kan alltså knappast säga att vårt
utgångsläge är särdeles lysande. Redan
för försökskommunerna fanns det enligt
skolöverstyrelsens beräkningar i
april 1960 projekterade byggnadsföretag
för 214 miljoner kronor. Härtill kommer
då kostnaderna för nybyggen i inflyttningsområden,
ersättningsbyggnader
och andra ofrånkomliga byggnadsbehov,
som måste tillgodoses. Det är därför
inte underligt att skolöverstyrelsen
konstaterar att anslagsramarna är alldeles
för knappt tilltagna och att de måste
vidgas, om man utöver de redan nämnda
behoven också skall få utrymme för
det byggande som krävs för ett allmänt
genomförande av enhetsskolan inom det
angivna tidsschemat, och till detta konstaterande
lägger skolöverstyrelsen de
enligt min mening mycket allvarliga orden:
»Det torde få anses uteslutet, att
enhetsskolan skall genomföras under betingelser,
som omöjliggör en något så
när tillfredsställande undervisning.»

Med detta som bakgrund liar skolöverstyrelsen
beräknat medelsbehovet
för nästa budgetår till 120,5 miljoner
kronor, varav 105,5 miljoner till permanenta
och 15 miljoner till provisoriska
skollokaler. Detta skulle medge en
investeringsram på 380 miljoner för permanenta
och 30 miljoner för proviso -

riska lokaler, alltså sammanlagt 410 miljoner
kronor.

Departementschefen konstaterar visserligen
att »de möjligheter vi har att
tillgodose behovet av lokaler för högstadierna
blir avgörande för att framgångsrikt
förverkliga den skolreform, vars allmänna
genomförande skall ta sin början
budgetåret 1962/63», och han förklarar
att lian »bedömer det vara av största
vikt, att ansträngningarna intensifieras
i syfte att lösa skolornas lokalfrågor på
sådant sätt, att tidsschemat inte behöver
rubbas». Men detta till trots prutar han
åtskilligt på den av skolöverstyrelsen
som ofrånkomlig angivna investeringsramen,
nämligen från 410 miljoner kronor
till 225 miljoner kronor, alltså till
bara drygt hälften. Till detta kommer en
liknande prutning på yrkesöverstyrelsens
begäran, och det hela slutar med att
departementschefen föreslår att till bidrag
till vissa byggnadsarbeten inom det
allmänna skolväsendet skall för nästa
budgetår anvisas 84 miljoner kronor.

Inte ens den mest optimistiske kan tro,
att vi med detta skall kunna klara den
minsta del av det dilemma vi befinner
oss i inför enhetsskolans genomförande.
Att de 84 miljonerna inte kan förslå till
någon inknappning av eftersläpningen
och sedan till en fortsättning förstår man
om man lägger märke till att nettoutgiften
för skolbyggandet budgetåret 1959/60
uppgick till drygt 85 miljoner kronor,
alltså till något mer än vad som nu begäres.

I den partimotion från folkpartiet som
ligger till grund för vår reservation på
denna punkt framhålles också att erfarenheterna
från de kommuner som redan
genomfört enhetsskolan visar vilken
avgörande roll lokalfrågorna spelar
för den nya skolan och för dess möjligheter
att bli både accepterad och välkomnad
i den bygd där den startar. I
synnerhet gäller detta givetvis högstadiet,
som ju bl. a. skall ersätta realskolan.
Alla som har följt med i skolfrågorna
vet hur ytterst känsligt det har varit
och alltjämt är på denna punkt.

Dessa erfarenheter leder också till den
självklara slutsatsen att vi inte bör för -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Bidrag till vissa byggnadi
sitta någon chans att ge den nya skolan
de resurser i fråga om lokaler den behöver
för att över huvud taget kunna göra
sig gällande. Det riktigaste hade kanske
varit att hålla på skolöverstyrelsens krav
på en investeringsram på 410 miljoner
kronor, men motionärerna liksom också
nu reservanterna har nöjt sig med att
för 1960-talets första år, det verkligt avgörande
året, begära ett utrymme för
skolbvggnadsinvesteringar på åtminstone
ca 300 miljoner kronor.

I detta sammanhang har vi också riktat
uppmärksamheten på de möjligheter
det s. k. paviljongbyggandet erbjuder
till ett billigare och rationellare skolbyggande.
När tanken på skolpaviljonger
först fördes fram av folkpartiet möttes
den inte med någon större förståelse och
absolut inte med någon entusiasm. Undan
för undan har det emellertid visat
sig att det mycket väl går för sig att få
fram både prydliga och ändamålsenliga
skolpaviljonger även för permanent bruk.
Det betyder också en icke obetydlig
vinst, då kostnaderna för en s. k. permanent
paviljongskola håller sig under
3/4 av kostnaderna för en skolanläggning
av vanlig typ.

Från en blygsam början bär också bidragen
till paviljongbyggen blivit allt begärligare,
och i år har bidraget kommit
över 30-miljonersstrecket. Framställningar
ligger dessutom inne för ett sammanlagt
byggnadsbelopp av 15 miljoner, varav
byggnadsprojekt för sammanlagt 10
miljoner anses vara så angelägna att de
bör igångsättas helst under våren men i
varje fall under försommaren. Enligt
uppgift skall också en del av dessa byggen
få sättas i gång på dispens.

Allt talar således för att paviljongbyggandet
bör ges ett ökat utrymme, och i
reservationen har som en riktpunkt angivits
att åtminsone en tredjedel av den
totala investeringsramen bör reserveras
för paviljongbyggande. Härigenom kommer
produktionen av klassrum inom denna
tredjedel av ramen att ökas väsentligt,
med upp till 30 procent, utan att någon
motsvarande ökning av investeringsbeloppen
behöver ifrågakomma.

Som jag redan inledningsvis framhöll

larbeten inom det allmänna skolväsendet
är den första förutsättningen för att enlietsskolan
programenligt skall kunna genomföras
att de nödvändiga lokalerna genast
finns till hands då de behövs. Att
hanka sig fram med provisorier är inte
lätt, och det kommer inte att göra skolan
populär. Varje uppskov kommer att skapa
betydande svårigheter. Helst skulle
naturligtvis byggnadsprogrammet ha fått
en betydligt större omfattning än den
som föreslås i vår reservation, men även
om vi reservanter har varit ganska blygsamma
i våra förslag betyder de i jämförelse
med propositionen och utskottets
förslag en icke föraktlig vinst, en vinst
inte bara lokalt och lokalmässigt utan
för hela den nya skola som vi planerar
att genomföra, en vinst som mer än val
motsvarar den merkostnad på 11 miljoner
kronor som det här är frågan om.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till reservation b.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag vill först säga några
ord i anledning av en rad i arets statsverksproposition.
Där säger ecklesiastikministern
att fortsatta ansträngningar
fordras för att genom goda planlösningar
och förbilligat byggnadssätt begränsa
kostnaderna för varje enskilt byggnadsföretag
och på så sätt få till stånd de
flesta möjliga lokaler inom en bestämd
investeringsram. Detta står väl utom all
diskussion. Men en skolas funktionsförmåga
och graden av trivsel där är betingade
av en rad samverkande faktorer, och
det är väl bara att säga att den dyraste
lösningen inte alltid är den ur skolsynpunkt
bästa, ty att rita skolor och bygga
dem är en mycket svår och delikat
sak, även om det väl också kan vara en
synnerligen tacksam uppgift.

Man hörde kanske mer för några år sedan
än i dag att personer i förtrytsam
ton talade om »de dyra skolpalatsen».
De flesta av dessa missnöjda fäste sig väl
mest vid vad de såg bäst, nämligen »palatsens»
storlek, och de kanske drog
litet väl förhastade slutsatser. I själva
verket är dock dessa stora skolenheter i
flera våningar och med stora, ekande

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom c
korridorer och trapputrymmen inte alls
eftersträvansvärda, vare sig för lärare eller
för elever. Dessa stora skolor är
många gånger vad man skulle kunna kalla
den stora orons hemvist. De flesta är
där obekanta med de flesta. Lärarna kan
inte lära känna alla elever, och eleverna
känner i mycket liten utsträckning de
övriga eleverna. Det går också så lätt att
dölja sig i det stora, anonyma kollektivet,
och det personliga ansvaret förminskas,
vilket stundom tar sig rätt betänkliga
uttryck. Bara problemet att slussa
ut och in dessa elevskaror flera gånger
om dagen är i många av dessa skolor en
mycket irriterande och påfrestande uppgift.
Den är irriterande för alla, kanske
mest för de yngre eleverna och för de
elever som har en mera stillsam och
känslig läggning — vi måste erkänna att
det fortfarande finns sådana elever.

Det har förts in i den allmänna skoldiskussionen
och inom skolforskningen
på ett accentuerat sätt de senaste åren,
att det är av rätt stor betydelse hur stor
skolenheten är, och man har påpekat
vilka problem detta medför. Skolforskare
i dag håller före att man bör vara
ytterst försiktig med att göra enheterna
alltför stora. De talar om ett optimum,
ett slags lagom, och jag såg en uppgift
häromdagen av professor Torsten Husén,
som ansåg att i de flesta fall bör en
skolenhet inte vara större än att den
rymmer ungefär 400 eller 500 elever.

I den motion som reservationen b
bygger på förordas bl. a., som herr Andersson
nämnde, att en tredjedel av investeringsramen
används till skolpaviljonger.

Fördelningen mellan permanenta skolbyggnader
och byggnader med vad man
kan kalla kortare förbrukningstid måste
väl i rätt stor utsträckning grundas
på vederbörande kommuns bedömningar
och behov.

Det finns emellertid på många håll
paviljonger i gott utförande, och de skall
inte undervärderas. Många tillfälligt förhyrda
lokaler är i dag i olika avseenden
mindre lämpliga. Paviljonger kan
vara ett gott medel att snabbt täcka en
akut lokalbrist. I kommuner med osäkra

et allmänna skolväsendet
framtidsprognoser i fråga om barnantalet
kan paviljonger också vara till stort
gagn då det gäller att undvika betungande
investeringar som kanske så småningom
visar sig vara misstag.

De stora principbeslutens tid är väl
nu till ända även för skolväsendets vidkommande.
Vi har nu ett beslut om den
nioåriga skolans införande, och riksdagen
har fastställt ett tidsschema. Det
ligger då all makt uppå att vi försöker
skapa de resurser som behövs för att
principbeslutet skall kunna omsättas i
praktisk verklighet. Därvid måste av naturliga
skäl lokalfrågan inta en framskjuten
plats.

»Utskottet finner det synnerligen angeläget,
att under de närmaste åren skolbyggnadsproduktionen
får en sådan omfattning
att tidsschemat för enhetsskolans
genomförande icke förskjutes på
grund av lokalbrist» utan kan förverkligas
inom den bestämda tidsramen. Utskottet
är dock inte berett att förorda
högre anslag än vad som äskas i propositionen.
Detta måste, som jag ser saken,
innebära ett visst uppskjutande
av något i längden ofrånkomligt. Under
tiden hinner ju nya krav anmäla sig.
Det blir en ackumulering av stora mått,
vilket är särskilt betänkligt då det gäller
lokalfrågan. Vi har ganska länge
kämpat med en svår lokalbrist inom
skolan. Skolledningen ute i kommunerna
har på allt sätt sökt få fram erforderliga
lokaler, bl. a. genom att tillfälligt
förhyra vissa lokaler. I övervägande antalet
fall har det då varit fråga om lokaler
för klassrum. I och med att högstadiet
alltmer växer fram blir det facksalar
som träder i förgrunden. Det blir
nödvändigt att få fram facksalar för
fysik, kemi, biologi etc. för att kunna
ordna en tillfredsställande undervisning.
Bristen på facksalar kan faktiskt
äventyra skolbeslutets förverkligande
och framför allt tidsschemat för de beslutade
reformerna. Detta problem med
facksalarna är något som jag anser väsentligt
i denna diskussion. Då det gäller
vanliga klassrum kan man för en tid
klara sig med tillfälliga lokaler, men
det är oändligt mycket svårare att få

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

facksalar genom provisoriska anordningar.
Jag ber därför, herr talman, att
få yrka bifall till reservation b.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag vill vid denna punkt
yrka bifall till reservation a, som
gäller principerna för bidragsgivningen,
och reservation c, som gäller medelstilldelningen.

Jag har ganska utförligt diskuterat
denna fråga under de senaste två åren
och har väl inte något nämnvärt att
tillägga. Jag nöjer mig därför med att
hänvisa till den motivering som står
införd under reservation a. I detta
sammanhang vill jag emellertid anknyta
till vad herr Axel Johannes Andersson
sagt om paviljonger och permanenta
paviljonger, något som jag talade om
förra året och vilka naturligtvis kan bidra
till att rätt avsevärt sänka kostnaderna
även under det belopp som tidigare
har utgjort grundbeloppet. Det har
varit möjligt att bygga sådana skolor
även under en kostnad av 750 kronor
per kvadratmeter. Jag vill också anknyta
till vad herr Widén sade om betydelsen
av att använda paviljonger på sådana
orter som har ovissa framtidsutsikter.
Även den saken diskuterades förra
året i ett par olika sammanhang.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna a och c.

Meningarna går emellertid något isär
i fråga om vad vi kan göra för att snabbast
möjligt förse skoldistrikten med
lämpliga lokaler. Jag vill då erinra om
vad utskottet skriver: »Enligt utskottets
mening bör därför redan under budgetåret
1961/62 skolbyggen komma till
stånd i hela den utsträckning, som de
samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga
faktorerna medger.»

Här har vi kärnpunkten, herr talman.
Även om vi har önskningar på olika områden,
kommer vi inte ifrån de samhällsekonomiska
och arbetsmarknadsmässiga
faktorer som är avgörande på
de här punkterna.

Riksdagens s. k. skolutskott företog för
en tid sedan en resa ned till Skåne. I en
bekant stad där man hade skolbekymmer
framhöll man för oss att det fanns
pengar och ritningar till skolhus men
inte arbetskraft. Man var fullt medveten
om den saken och såg på tingen kallt
och nyktert, som man måste göra i olika
sammanhang.

Nu skiftar emellertid förhållandena
ganska väsentligt mellan olika delar av
vårt land. I den norra delen av landet
och kanske framför allt i Norrbotten har
man arbetskraften men inte pengarna.
Med tanke på de restriktioner beträffande
lånemöjligheterna som har gällt under
den senaste tiden — det blev väl inte
bättre genom riksbankens beslut i fredags
— skulle jag tro att vi ännu mer än
tidigare måste ta hänsyn till dessa pro -

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kan i långa stycken
instämma i vad herr Andersson och
herr Widén här sagt om skolans utveckling.
På den punkten är vi ganska överens.
Enhetsskolan har ju dess bättre
slagit igenom på ett sätt som inte ens
denna skolas varmaste anhängare från
början vågade tro på.

I en rad kommuner har man emellertid
stora bekymmer då det gäller att få
fram för den nya skolan erforderliga
lokaler. Men man har också på många
håll ännu större bekymmer för att få
fram kvalificerade lärare. I stort sett är
vi väl alla (iverens om angelägenheten
av att fylla dessa behov.

blem.

Jag förråder ingen hemlighet om jag
säger att jag liar försökt ta kontakt med
ansvariga myndigheter på dessa områden
för att om möjligt få det här budet
något höjt, men man har framhållit att
man med hänsyn till alla faktorer som
påverkar läget inte kan vara med om
det. Vi får emellertid inte se allting i
svart — det finns också vissa ljuspunkter.
En sådan ljuspunkt är att man är
beredd att satsa beredskapsmedel för
skolbyggande där så är lämpligt.

Vi kommer aldrig ifrån de kalla ekonomiska
faktorerna. Alla som ap intresserade
av skolfrågor vet emellertid att
många skoldistrikt har lyckats lösa pro -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom <
blemen på ett beundransvärt sätt. Från
början bar man varit pessimistisk om
möjligheterna att klara saken, men så
småningom bar det dykt upp lösningar
som gjort att man trots allt har kunnat
klara de här problemen på ett beundransvärt
sätt.

Vi har också att ta hänsyn till en annan
sak, som vi brukar erinra om i detta
sammanhang. År 1945 hade vi det högsta
födelsetalet. De barn som föddes dä är
nu 15—16 år och slutar alltså den
obligatoriska skolan. Sedan minskar
barnkullarna, och på många håll blir det
därigenom en viss lättnad ur lokalsynpunkt.
Det stora problemet för oss är
emellertid omflyttningen som herr Andersson
var inne på. När barnfamiljer
flyttar från jordbruksbyar till städer och
andra tätorter, krävs det fler skollokaler
i tätorterna, under det att de skollokaler
som man har i jordbruksbyarna blir öde.
Det är ju ett tråkigt kapitel i utvecklingen,
men jag misstänker att vi inte kan
göra så mycket åt den saken.

För någon timme sedan var man mycket
optimistisk här när det gällde att
skaffa pengar till en mycket dyrbar
nyordning. Jag tillät mig “då, herr talman,
erinra om att de pengar som ändringen
skulle kosta behövs på många
andra håll, och nu är vi framme vid en
sadan punkt där vi behöver stora pengar
för att klara utgifterna.

I likhet med herr Widén skulle jag
djupt beklaga om vi skulle nödgas ytterligare
skjuta på det tidsschema som lagts
upp för enhetsskolans totala genomförande.
Det är kanske litet svårt att säga
i dag, hur det kommer att gå på den
punkten.

Sedan vill jag säga att vad herr Andersson
nämnde om paviljongerna är
riktigt i många fall, men jag vet att det
är ytterst få rektorer och skolstyrelser
som vill vara med om att bygga paviljonger
i sådana fall där man är fullt på
det klara med att det för framtiden behövs
permanenta skollokaler. Som en
övergångsanordning är de mycket lämpliga
— sedan kan ju övergången bli mer
eller mindre långvarig — men behövs
det lokaler i framtiden, är det nödvän -

et allmänna skolväsendet
digt att i största möjliga utsträckning få
till stånd ordentliga permanenta lokaler.

Herr Widén talade om de stora skolpalatsen
som det har gjorts anmärkningar
mot. På den punkten tror jag att vi är
överens, men vi kanske också kan vara
överens om att det inte är önskvärt att
vi får dessa stora skollokaler. Det visar
sig emellertid att driftkostnaderna för de
stora skollokalerna är billigare än för
andra anläggningar. Då är frågan, hur
man skall värdera det ena och det andra.
Om man ser enbart till trivsel o. d.,
tror jag att det är riktigt att skolhusen
inte bör rymma, som här nämndes, mer
än 400 å 500 elever. Nu är emellertid detta
också ett lokalproblem. I en stad kan
man uppföra en särskild skola för högstadiet,
men i en landskommun är det
mycket svårt. Där måste man nog i regel
samordna högstadiet med små- och mellanskolan
i landskommunens tätort. I
allmänhet går det till på det sättet, och
det kan göra att skolhusen även på landsbygden
får en större utformning än vad
man skulle ha önskat. En ljuspunkt i
detta sammanhang är det mycket vanliga
förhållandet, att dessa städer och tätorter
övertar den tidigare realskolans lokaliteter
och även de institutioner för
kemi, fysik o. s. v., som herr Widén talade
om. Där uppstår alltså inte något
problem på samma sätt som i landsbygdens
skolor, där man måste nybygga lokaler
just för dessa institutioner.

Jag vill djupt beklaga att man vid den
avvägning, som varje år sker i departementen
mellan olika önskemål, inte har
haft möjligheter att ställa mera pengar
till förfogande för det mycket angelägna
ändamål, som vi nu talar om. Det är så
mycket annat som också pockar på sin
lösning. Just nu skulle jag tro att det i
denna kammare sitter ledamöter som är
intresserade av skolan. Om vi får upp en
annan fråga om en stund, kan det ju
tänkas att det är en helt annan uppsättning
i kammaren, som följer med den
diskussionen och som anser att den frågan
är minst lika viktig. Jag vill bara
erinra om exempelvis sjukhusbyggena,
en fråga där vi ju också är överens om
att det måste ske en forcering. När man

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

emellertid summerar ihop alla dessa önskemål
visar det sig att våra tillgångar
inte räcker till för allt vad vi önskar.
Då uppkommer denna besvärliga avvägningsfråga,
som vi så många gånger får
vara med om. I detta fall har departementschefen
i samråd med de andra departementscheferna
lagt fram ett förslag,
som också jag tycker är i underkant.
I nuvarande läge har man emellertid
inte ansett sig kunna lägga fram ett
förslag om mera medel. En ljuspunkt är

Herr WIDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror också i likhet
med herr Näsström att vi är rätt överens
på många punkter i fråga om skolutvecklingen
här i landet och när det gäller
att försöka förverkliga de planer som
vi har haft sedan rätt lång tid tillbaka.
I fråga om uttryckssätten från utskottets
sida har vi emellertid inte varit fullt
ense. Jag vet inte om herr Näsström kan
godkänna det läge, som vi alltså nu har
kommit i, nämligen att utskottet är för -

dock, °som jag ser det, att man är beredd siktigt och nöjer sig med dessa 84 miljö

att nu använda beredskapsmedel, om
det visar sig vara lämpligt ur olika syn
punkter.

ner kronor, som man ställer i utsikt så
småningom skall kunna uppräknas. Vi
är beredda att i dag ta ytterligare It mil -

Herr Kaijser snuddade vid ett par mo- joner kronor, alltså 95 miljoner kronor

” . i • tt* i •____/I t r-ocorirofinnPTI fl T

tioner, där det föreslagits en minskning
av bidragen till skolhusbyggnader. Jag
skulle tro att de flesta av oss är överens
om att detta i regel — alla regler
har ju undantag — innebär endast en
överföring av kostnaderna från staten
till kommunerna, och vi strävar väl ändå
inte dithän, utan det är väl tvärtom me -

Vi skriver emellertid i reservationen att
det så att säga skall ligga i regeringens
skön att dämpa det hela, om det skulle
bli en sådan förändring att man måste
minska takten. Det är väl kanske däri
som de stora skillnaderna i uppfattningarna
för närvarande ligger. Jag vet inte
heller vad som är bäst, men nog tycker

inte annan, man uci <u vai ---------- . , . ..

ningen att vi om möjligt skall söka lijäl- jag ändå att vi kan ta dessa 11 miljone
g „ ... ......... i______t m damnninu

pa kommunerna på olika sätt, inte minst
de mest skattetyngda. De förslag, som
framförts i dessa motioner, bär ju varit
före här i riksdagen gång på gång, och
jag skall därför inte orda mer om den
saken.

Jag skulle till sist, herr talman, vilja
säga att vi väl i sak är överens på de
flesta punkterna när det gäller denna
fråga. Vi är överens om att enhetsskolan
har fått en glädjande utveckling. Vi är
överens om att vi behöver en rad nya
skollokaler och att vi behöver en lång
råd nya lärare o. s. v. Vid de ekonomiska
avvägandena har det emellertid inte varit
möjligt att framlägga förslag om ett
högre bidrag på detta område. Utskottets
skrivning är dock sådan, att jag tror
att regeringen också skall vara överens
med oss om att såvida det finns möjlighet
skall man undan för undan höja detta
anslag under de närmaste åren och
på det sättet försöka lösa dessa besvärliga
problem.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag på samtliga
punkter.

kronor med möjlighet till en dämpning
om så erfordras.

Därför står jag nog fast vid reservationens
förslag.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Näsström påpekade
mycket riktigt att inte bara lokalfrågan
utan också lärarfrågan erbjuder svårigheter.
Detta är alldeles självklart, men
då menar jag att det inte lär bli lättare
för de kommuner, som skall försöka klara
sig fram med provisoriska och bristfälliga
lokaler, att få lärare. Jag tror
knappast att de skoldistrikten blir särskilt
attraktiva — har de redan svårigheter
kommer dessa att ökas om de inte
kan lösa sina lokalfrågor på ett anständigt
sätt.

Läget i fråga om arbetskraften är ju
inte likadant överallt, något som herr
Näsström också var inne på. Det är alldeles
riktigt att man nere i Lund vid
vårt besök där skyllde på att man inte
kunde få fram arbetskraft, men i före -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

gående ärende diskuterade kammaren
möjligheterna att skapa sysselsättning åt
arbetskraft i Norrbotten som är eller riskerar
att bli friställd, som uttrycket lyder.
Och vi är ju här i landet gudskelov
inte i den situationen att vi »skyfflar»
folk fram och tillbaka precis hur som
helst, utan var och en har rätt att välja
var han vill arbeta — vi skickar inte
människor, som har egnahem i Töre, ned
till Lund därför att det råkar finnas arbetstillfällen
där, utan alla får fritt avgöra
om de kan eller vill flytta. Jag tror
alltså att det finns många platser här i
landet, även i de bygder där utskottets
talesman och jag hör hemma, som utan
svårighet skulle kunna tillhandahålla arbetskraft
om vi ville bygga en eller annan
skola ytterligare.

Sedan är ju respekten inte längre densamma
för argumentet om pengarna, då
man talar om hur man räknat och vägt
det ena ändamålet mot det andra och
stannat för att just 84 miljoner skulle
kunna offras på skolbyggnader. Då den
uträkningen gjordes, herr Näsström, var
uppfattningen om hur mycket pengar
som står till förfogande en helt annan
än den vi nu har på grund av lämnade
informationer. Penningbekymret bör i
dag inte i och för sig vara det svåra problemet,
så som den finansiella situationen
har utvecklats. Då är onekligen arbetskraftsproblemet
viktigare.

Man kan också fråga sig vad vi vinner
genom att skjuta på detta. Herr Näsström
sade att vi nästa år, alltså inte nu,
skulle besluta ett väldigt krafttag. Ja,
vet vi något mer om arbetskraftssituationen
då än vi vet nu? Är det säkert att
möjligheterna att bygga kommer att
finnas nästa år? Följde vi reservanterna
i dag, hade vi ju hunnit en bit på väg.

Herr NÄSSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Widén skulle
jag vilja säga, att folkpartiet yrkar på
ett med 11 miljoner höjt anslag men
med möjlighet att sänka beloppet, om så
skulle visa sig nödvändigt ur andra synpunkter,
medan vi begär 84 miljoner men
dessutom en beredskapsstat som kan till -

gripas om det ur arbetsmarknadssynpunkt
visar sig möjligt att öka byggnadsverksamheten
väsentligt. Väger man
de två inställningarna mot varandra,
herr Widén, då måste jag nog säga att
vår inställning är den för skolan mera
fördelaktiga.

Vad herr Andersson på en punkt yttrade
måste jag rätta till litet grand. Han
nämnde att jag skulle ha sagt att vi nästa
år skall ta ett krafttag. Så uttryckte jag
mig inte, herr Andersson, utan jag sade
att jag hoppas att den ekonomiska situationen
nästa år är sådan att vi ytterligare
kan öka denna byggnadsverksamhet.
Jag vet ännu ingenting om hur det på
den punkten kan ställa sig under budgetåret
1962/63.

Herr WIDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte riktigt säker
på att herr Näsströms plattform i detta
fall är den bästa. Han utgår från att vi
skulle kunna begagna pengar på beredskapsstat
och att vi på den vägen skulle
kunna få väsentligt flera skolbyggen
till stånd — men jag tror inte att han
hoppas att vi kommer i ett sådant läge
att just dessa beredskapspengar måste utnyttjas.
Jag för min del hoppas att vi
får behålla de goda tiderna och den fulla
sysselsättningen och räknar inte med att
människorna i detta land skall behöva få
det sämre för att skolväsendet skall få
det bättre.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Låt mig göra ett par reflexioner
som skolledare i en kommun
där försöksverksamhet med enhetsskola
bedrives.

Vår erfarenhet av denna försöksverksamhet
under de år den pågått är mycket
skiftande, och uppfattningarna är
mycket olika om de resultat man når och
om vilken organisationsform som är den
lämpligaste. Men på en punkt är vi fullt
eniga, och det gäller den menliga inverkan
av lokalbristen. Man vågar nog göra
det påståendet, som gjorts redan förut
i dag, att denna goda skolreform kan

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

äventyras om vi inte får tillräckliga skollokaler.
Även i de distrikt där försöksverksamhet
har bedrivits är det många
gånger ganska besvärligt. Av 142 ansökningar
om tillstånd att få börja försöksverksamhet
har enligt uppgift endast 50
beviljats och de andra avslagits under
motiveringen, att respektive kommun
inte har tillgängliga lokaler. Detta talar
ju i alla fall, herr talman, sitt tydliga
språk. Jag tror också att hänsyn
till arbetsmarknadsläget bäst tages genom
att ge oss dessa pengar. De kan
mycket väl användas i olika delar av
landet, och jag kan vittna om att det i
mina hemtrakter inte är svårt att få
arbetskraft.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till den vid punkten
fogade reservationen b.

del av i landet, är ju inte så lätta att
göra om så att de blir användbara för
modern undervisning.

Herr Näsström nämnde också någonting
om inflyttningen till städer och tätorter
och beklagade att en hel del skolor
nu stod öde och tomma. En hel del
av dessa skolor som står öde och tomma
är sådana där permanenta skolor, mycket
permanenta, av tegel och betong.
Nog hade det varit betydligt bättre om
man, där det funnits en viss ovisshet
beträffande befolkningsutvecklingen, hade
varit förutseende och använt paviljongsystemet,
ty en skolpaviljong är inte
så dyrbar, och den är ganska lätt att
montera ned och flytta till annat håll.

Det var bara det tillägget jag ville
göra, herr talman.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara framhålla
för herr Ivällqvist, att skall man tillgripa
beredskapsmedel här, är det ju uppenbart
att man kommer att tillgripa
dessa medel i de områden där man ur
arbetsmarknadsmässiga synpunkter är
angelägen om att få byggnadsarbete till
stånd. På det sättet kommer man ju att
klara av två ting dels en förbättring
av skolornas möjligheter att få lokaler,
dels en förbättring av sysselsättningsmöjligheterna
inom samma område.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag hann förra gången
inte helt säga vad jag hade på hjärtat.
Jag vill nu bara tillägga ett par ord beträffande
skolpaviljongerna.

Det är alldeles självklart att vi alltid
kommer att ha behov av permanenta
lokaler. Jag hoppas bara att vi kommer
så långt att dessa permanenta lokaler
byggs på ett annat sätt än vad som har
skett tidigare, d. v. s. att de byggs så
att de utan alltför stora kostnader kan
invändigt ändras för att anpassas till
undervisningen. De stenkolosser med
halvmetertjocka väggar, som vi har en

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Det sista herr Andersson
sade tycker jag är att begära litet
för mycket av landsbygdens skolstyrelser.
Som han framställer saken, borde
man redan omkring 1910, 1920 och 1930
ha gått in för paviljonger för att möta
då okända förhållanden, som möjligtvis
kunde komma att uppstå 1960.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Det är ju ofta så att vi
ser saker och ting på så lång sikt att vi
glömmer dagens situation, men andra
gånger ser vi inte längre än näsan räcker.
Jag vill inte alls rikta några anklagelser
mot dem som byggde skolor för
40—50 år sedan. Vad jag vill är att de
som bygger skolor i dag eller skall bygga
skolor i morgon inte skall göra sig
skyldiga till samma misstag som man
gjorde då.

Herr Näsström kan vara övertygad
om att åtskilliga av de skollokaler som
har byggts under de senaste 5—10 åren
en vacker dag — jag vet inte om man
skall säga »en vacker dag», men en dag
i alla fall — också kommer att stå öde
och tomma. Man borde ändå ha haft en
viss erfarenhet att gå efter.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom <

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill inte ge mig ut
för att känna till alla landets skolhus,
men herr Andersson och jag är från
samma län, och vad beträffar skolhusen
i det länet känner jag till dem ganska
bra i egenskap av länsskolnämndens
ordförande. Att man under de senaste
fem åren skulle ha byggt några skolhus
som kommer att stå tomma betvivlar jag
mycket starkt. Jag är övertygad om att
samtliga våra länsskolnämnder företar
mycket ingående undersökningar, innan
de tillstyrker något nytt skolhusbygge.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag kanske vågar erinra
om att herr Näsström och jag tillsammans
har varit på en plats, där man placerat
ett skolhus i en viss del av kommunen.
Därefter anlades en industri i
en annan del av kommunen, med påföljd
att folk flyttade från den ena delen
av kommunen till den andra, och då
kom man underfund med att man hade
placerat skolan alldeles fel. Sådant händer
även i våra dagar, och det är sådant
som jag tycker att man borde undvika.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av därunder förekomna
yrkanden propositioner komme
att framställas först särskilt rörande vartdera
av momenten I och II av utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
samt därefter särskilt beträffande
utskottets hemställan i övrigt.

I fråga om mom. I, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av fröken Andersson m.
fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

let allmänna skolväsendet

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten

l, mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson

m. fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 125;

Nej — 19.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Beträffande mom. II, anförde vidare
herr talmannen, hade yrkats l:o) att
utskottets hemställan skulle bifallas; 2:o)
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Boman m. fl. vid
punkten avgivna reservationen; samt
3:o) att kammaren skulle godkänna det
förslag, som innehölles i den av fröken
Andersson m. fl. vid punkten avgivna,
med c betecknade reservationen. Då
emellertid, yttrade herr talmannen, yrkandet
i reservationen c förutsatte bifall
till den med a betecknade reservationen,
torde yrkandet under 3:o) få anses hava
förfallit genom kammarens beslut vid
mom. I.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de under l:o) och 2:o) här ovan upptagna
yrkandena propositioner och förklarade
sig anse propositionen på bifall till

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor

utskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten 1,

mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition ånyo
upplästs, verkställdes till en början omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositio nen.

Då emellertid herr Andersson, Axel
Johannes, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 34.

Därjämte hade 16 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls härefter
vad utskottet i övrigt hemställt.

Punkterna 2—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid
yrkesskolor

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva,
att statsbidrag för byggnadsarbeten
finge utgå till stiftelsen Sunnerdahls
praktiska ungdomsskolor och föreningen
praktiska hushållsskolan i Lund, dels
ock till förevarande ändamål för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 47 700 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herrar Ragnar Bergh och
Sveningssson (1:403) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Edlund
och Magnusson i Borås (11:467), i vilka
hemställts, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen vid behandlingen av förevarande
punkt måtte besluta, att bidragsunderlagets
grundbelopp i de permanenta
skollokalerna per kvadratmeter nettogolvyta,
nu utgörande 900 kronor, skulle
vara 750 kronor för byggnadsföretag,
beträffande vilket beslut i bidragsfrågan
fattades av statlig myndighet efter
utgången av juni månad 1961, samt till
Bidrag till byggnadsstyrelsen m. m. vid
yrkesskolor för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 45 700 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att medgiva, att statsbidrag
för byggnadsarbeten finge utgå till stiftelsen
Sunnerdahls praktiska ungdomsskolor
och föreningen praktiska hushållsskolan
i Lund;

II. att motionerna 1:403 och 11:467 i
vad de avsåge bidragsunderlagets storlek,
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:403 och 11:467, i vad
de avsåge medelstilldelningen, till Bidrag
till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 47 700 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Ragnar Bergh och
Staxäng samt fröken Karlsson, vilka ansett,
att utskottet bort under II och III
hemställa,

II. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:403 och 11:407, såvitt nu
vore i fråga, besluta, att bidragsunderlagets
grundbelopp i de permanenta
skollokalerna per kvadratmeter nettogolvyta,
nu utgörande 900 kronor, skul -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor

le vara 750 kronor för byggnadsföretag,
beträffande vilket beslut i bidragsfrågan
fattades av statlig myndighet efter
utgången av juni månad 1961;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:403 och 11:467, i vad
de avsåge medelsanvisningen, till Bidrag
till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 45 700 000 kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen vid denna punkt.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande mom. I av utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
samt därefter särskilt angående
mom. II och III.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I hemställt.

Därefter gjordes enligt de med avseende
å mom. II och III framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 8

Bidrag till byggnadsarbeten vid
folkhögskolor

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna 1:422,
av herr Sundin, och 11:489, av herr
Svensson i Stenkyrka m. fl., till Bidrag
till byggnadsarbeten vid folkhögskolor

för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:422
och 11:489 hade hemställts, att riksdagen
till Bidrag till byggnadsarbeten vid
folkhögskolor för budgetåret 1961/62
måtte anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Bengtson, Thorsten
Larsson, Svensson i Stenkyrka och Larsson
i Hedenäset, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 422
och II: 489, till Bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor för budgetåret
1961/62 anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Folkhögskolans betydelse
är ju väl bekant, och det är glädjande
att den besöks av ett ständigt stigande
elevantal. Till denna punkt är fogad
en reservation, som yrkar på ett reservationsanslag
på 4 miljoner kronor
i stället för de 2,5 miljoner som departementschefen
och utskottet föreslagit.

Den motion som ligger bakom reservationen
har egentligen tagit upp skolöverstyrelsens
tidigare äskande. Skolöverstyrelsen
har liksom motionärerna
uppenbarligen ansett att det är mycket
behjärtansvärt att göra en ökad investering
i och för folkhögskolan. Man blir
därför besviken över att departementet
inte ansett sig kunna gå längre än till
dessa 2,5 miljoner. Det är säkert mycket
angeläget att en förhöjning av anslaget
kommer till stånd.

Herr talman! Jag vill därför här yrka
bifall till den reservation som föreligger
vid punkt 8.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden proposi -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

tioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu ifrågavarande punkten hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Larsson, Thorsten, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem
för flickor

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till organisation
för undervisning och vård av barn
med komplicerad utvecklingshämning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 72 hade Kungl.

samt efter given varsel uppiasies
godkändes en så lydande omröstnings- Maj:t, under åberopande av bilagt utproposition:
drag av statsrådsprotokollet över inri ken

som bifaller vad statsutskottet kesärenden för den 3 mars 1961, forehemställt
i sitt utlåtande nr 93, punkten slagit riksdagen att godkänna av deparo
röstar tementschefen förordade förslag röran ja-

de organisationen för undervisning och

Den, det ej vill, röstar vård av barn med komplicerad utveck Nej;

lingshämning m. m.

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Larsson, Thorsten,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 113;

Nej — 22.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

94, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa avtal med
Göteborgs stad berörande Göteborgs universitet;
och

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till studiehjälpsnämnden.

4 Första kammarens protokoll 1961. Nr 20

Den i propositionen föreslagna organisationen
skulle omfatta fyra enheter,
av vilka två för flickor och två för pojkar.

Beträffande flickklientelet hade föreslagits,
att det nuvarande statliga skoloch
yrkeshemmet i Vänersborg skulle
nedläggas och ersättas med ett nytt hem
om 45 ä 50 platser för yrkeshemselever.
Som lokaliseringsort för detta hem förordades
Laxå köping. Det förusattes, att
Föreningen Sävstaholmsskolorna skulle
fortsätta driften av Söderhaga skolhem
för flickor tills vidare i avvaktan på undersökning,
huruvida Söderhaga borde
ersättas av ett nytt hem för cirka 30
skolelever på samma plats eller annan
ort. Driften av detta nya hem hade föreslagits
skola övertagas av staten. För att
Söderhaga skulle kunna drivas under en
övergångstid erfordrades dock en upprustning
av hemmet. Kostnaderna härför,
vilka föreslagits skola bestridas av
staten i form av bidrag till föreningen,
uppskattades till cirka 200 000 kronor.

I fråga om vårdorganisationen för
pojkklientelet hade föreslagits, att statens
skol- och yrkeshem på Salbohed
skulle efter omfattande upprustning inrymma
cirka 30 platser för yrkeselcver

50 Nr 20 Onsdagen den

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem
och ungefär lika många platser för skolelever.
Det förutsattes, att Föreningen
Sävstaholmsskolorna skulle fortsätta att
driva Sävstaholms skolhem ytterligare
några år, under vilken tid en undersökning
borde göras för att klarlägga, huruvida
en upprustning borde ske med sikte
på att använda skolhemmet för nuvarande
ändamål även i framtiden eller
om ett nytt hem med cirka 36 platser
för skolelever borde uppföras inom
Västra Vingåkers kommun. Även i fråga
om detta ny- eller ombyggda hem hade
förordats, att staten skulle övertaga driften.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson (I: 578) samt den andra
inom andra kammaren av herrar
Källstad och Rimmerfors (11:688), i
vilka hemställts, att riksdagen vid sin
behandling av förevarande proposition
måtte föreslå, att upprustningen av skolhemmen
för undervisning och vård av
barn med komplicerad utvecklingshämning
skulle ske med sikte på en vårdorganisation
av storleksordningen högst
210 platser, därav 46 för Sävstaholmshemmet; dels

en inom första kammaren av herrar
Ringaby och Eskilsson väckt motion
(1:579), vari hemställts, att riksdagen
matte 1) avsla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, i vad den avsåge förläggande
av skol- och yrkeshem för flickor till
Laxå, och 2) besluta att, i enlighet med
mentalsjukvårdsberedningens byggnadsoch
utrustningsdelegations förslag, skoloch
yrkeshemmet skulle förläggas till
Lillåns samhälle i Axbergs kommun;

dels ock en inom andra kammaren av
herrar Berglund och Brandt i Aspabruk
väckt motion (11:687), vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå den föreliggande
propositionen till den del densamma
avsåge förläggandet till Laxå köping
av ett skol- och yrkeshem för flickor
samt besluta om ny förutsättningslös
utredning rörande möjligheterna att lo -

17 maj 1961 fm.
för flickor

kalisera ifrågavarande hem till Askersunds
stad.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:578
och 11:688 godkänna vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 3 mars 1961 anfört
rörande platsantalet vid hem för undervisning
och vård av barn med komplicerad
utvecklingshämning;

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:579 och 11:687
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i utlåtandet anfört rörande
förläggningen av ett nytt vrkeshem
för flickor;

III. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet i övrigt i utlåtandet
anfört rörande organisationen för
undervisning och vård av barn med
komplicerad utvecklingshämning m. m.

Utskottet hade i fråga om förläggningen
av ett nytt yrkeshem för flickor bland
annat ansett, att ytterligare överväganden
borde ske i fråga om lokaliseringen.
Därvid borde enligt utskottets mening
även ytterligare undersökas, huruvida
möjligheter förelåge att alltjämt hava
hemmet förlagt till Vänersborg, ehuru
på annan plats inom staden eller i dess
närhet. Utskottet förutsatte, att frågan
efter den sålunda förordade kompletterande
utredningen ånyo skulle underställas
riksdagen.

Reservation hade anförts av herrar
Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström och Johansson
i Norrköping, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under II
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna 1:579 och 11:687
godkänna vad reservanterna anfört rörande
förläggningen av ett nytt yrkeshem
för flickor.

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Öl

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

Reservanterna hade tillstyrkt propo- hus. Detta finner jag för min del helt
sitionens förslag om att det i första hand orimligt. Slutligen vidlåder Vänersborgsskulle
övervägas en förläggning av det hemmet en mycket stor brandfara, och
nya yrkeshemmet till Laxå. brandinspektören har påbjudit ganska

betydande åtgärder i detta avseende.

Fru WALLENTHEIM (s):

Herr talman! Vi har under senare tid
fått påminnelser om de mindre goda förhållandena
på anstalter. Jag avser nu
helt de lokala förhållandena, som tyvärr
är otillfredsställande inom en stor del
av vårt anstaltsbestånd. Sett mot bakgrunden
av den allmänna standardhöjningen
och våra bestämda förväntningar
att snabbt få ut mera, ter sig förhållandena
för många intagna och för personal
på anstalter som orimliga och
orättfärdiga. Från den synpunkten är jag
mycket glad åt denna proposition och
också mycket tillfredsställd med departementschefens
grepp om denna fråga.
Utredare såväl som andra intresserade är
fullständigt överens om att Vänersborgshemmet
skall nedläggas och ersättas med
ett nytt. Däremot råder det meningsskiljaktigheter
— som vanligt, höll jag på att
säga — om var man skall lägga den nya
anstalten. Hemmets klientel består av
efterblivna, dels anstaltsbesvärliga, dels
asociala flickor i tonåren, och där som
på många andra håll kan man konstatera
att klientelet försämras. Lokalerna är för
små. Förrådsutrymmena är otillräckliga.
Inga utrymmen finns för en behövlig
motion, och det är svårt att ge dessa flickor
motion ute med närgången insyn
från en påträngande bebyggelse.

Inga differentieringsmöjligheter finns
för behandlingsarbetet. Alla sakkunniga
anser sådana vara oundgängliga för ett
frmgångsrikt vårdarbete. Planlösningen
är också sådan att alla 34 eleverna måste
hållas samlade på rasterna och under
fritiden.

Man kan lätt tänka sig hur besvärligt
det är för personalen under sådana förhållanden.
Redan 1948 påtalade sinnesslösakkunniga
på det kraftigaste
sätt de rådande missförhållandena. Det
har förekommit att flickor på grund av
dessa svåra förhållanden inte kunnat anpassa
sig till den heterogena gruppen och
har måst sändas till Västra Marks sjuk -

Varje år som vi fortsättningsvis driver
detta hem syndar vi så att säga på nåden.

Jag har velat erinra om detta endast
för att framhålla att inga andra än synnerliga
skäl bör få skjuta på det avgörande,
som inrikesministern har inbjudit
riksdagen till. Det finns enligt min
mening inga sådana synnerliga skäl i
denna sak, om man ser på huvudfrågan.

Bifall till utskottsmajoritetens förslag
skulle i bästa fall föranleda ett års försening,
men det kan ge anledning till en
försening som blir mycket längre. Vi har
exempel på det. Jag skulle kunna peka på
blindanstalten i Lund, där man i åratal,
jag tror decennier, diskuterat ombyggnadsplaner
fram och tillbaka. Vi kan
också peka på Salbohedshemmet, där
man diskuterat och omprövat ombyggnadsplaner
länge men där vi fortfarande
inte har något förslag på bordet. Även
om jag beklagar detta förstår jag och
delar helt departementschefens bedömning
av utredningsförslaget rörande Salbohedshemmet.
När inrikesministern vilar
på hanen beträffande Salbolied, är jag
alldeles säker på att han gör det med ett
starkt beklagande, och jag är alldeles
övertygad om att han kommer att driva
fram en lösning även för den anstalten
på snabbast möjliga sätt.

Vad beträffar Vänersborgshemmet har
vi dock möjlighet att handla i dag, om vi
följer reservanterna. Reservanternas förslag
är helt överensstämmande med propositionens.
Det är ett bra förslag, och
jag skulle vilja påpeka, att riksförbundet
för utvecklingsstörda barn har uttalat sin
stora tillfredsställelse med detta förslag.

Utskottsmajoriteten har emellertid funnit
säkrast, att riksdagen på nytt skall
få ärendet på bordet med hänsyn till de
olika önskemålen om förläggningsorten.
Jag kan, herr talman, inte frigöra mig
från en viss olustkänsla inför något som
enligt min mening liknar en kommunal
dragkamp, som i varje fall till en bety -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

dande del har andra bevekelsegrunder än
att hjälpa Vänersborgshemmet till drägliga
förhållanden.

Departementschefens skäl för att frångå
utredningens förslag att förlägga det
nya hemmet till örebroområdet med två
trafikleder i närheten är mycket starka.
Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsmarknadspolitiska
propå om att man bör pröva
Askersundsalternativet på nytt bör
man inte fatta såsom ett förord för Askersund.
Det framgår tydligt av det tilllägg,
som arbetsmarknadsstyrelsen gjort
till sitt yttrande och som innebär att om
Askersund inte kan godtagas, så kan styrelsen
stå till tjänst med andra tips. Kanske
Laxå ingår i dessa tips.

Ur lokaliseringssynpunkt förefaller flera
omständigheter tala för att Laxå är
att föredra framför Örebroområdet. Inom
Örebroområdet förekommer en stark
expansion, och dit har förlagts eller planeras
en rad allmänna verksamheter.
Laxå ligger bra till ur kommunikationssynpunkt.
Där finns sjukhem och tvåläkarstation.
De goda kommunikationerna
ger möjligheter att komma till Örebro
och där anlita den psykiatriska expertis
som är nödvändig.

Jag är för min del helt övertygad om
att när inrikesministern anser att det bär
gäller en brådskande fråga, att det verkligen
måste hända någonting på det statliga
anstaltsområdet, så har han också
beaktat de olika aspekterna.

Alla med någon erfarenhet av de vårduppgifter
som här avses vet att dessa
uppgifter är pressande, även om lokalförhållandena
är goda. Man måste ordna
drägliga förhållanden, om man över huvud
taget skall få behålla den personal
som man redan har. Betänker man att
rekryteringssvårigheter när det gäller
personal för olika vårduppgifter blir
större och större, så inser man också
angelägenheten av att man här handlar
snabbast möjligt.

Då det gäller asociala och utvecklingsstörda
ungdomar har vi i dag en situation
inom ungdomsvårdsskoleorganisationen,
som alla vet är svår att bemästra. Vi kan
inte undanskymma det faktum, att den
återkommande tveksamheten i detta hus

när det gäller att ge de ansvariga för
vården tillräckliga resurser har en del
av ansvaret för dagens läge.

Jag hoppas att vi inte skall genom ett
bifall till utskottsmajoritetens förslag bidraga
till en försening även på detta område,
som kan bli högst olycklig. Jag
vädjar därför, herr talman, till kammaren
att ge den begärda klarsignalen för
ett nytt hem i stället för Vänersborgshemmet
genom att rösta med reservationen.

I detta yttrande instämde herrar Söderberg
(s) och Åke Larsson (s), fru
Nilsson (s), herrar Osvald (fp) och
Branting (s), fru Carlqvist (s) samt herr
Lindahl (s).

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Jag lovar att fatta mig
mycket kort. Jag vill bara erinra om
existensen av min motion i ämnet. Den
utgår från det förhållandet, att det finns
ganska starka skäl, som talar för att
man i den föreslagna organisationen,
som nu skall bli kvalitativt mycket bättre
— vilket vi alla hälsar med tillfredsställelse
— dock underskattar platsbehovet.
Man kan göra den iakttagelsen, om
man närmare granskar förhållandena
vid Sävstaholmshemmet. Där har man
skurit ned platsantalet med ett tiotal
från 46 till 36. Den högre siffran är uppenbarligen
den, som anstaltsledningen
anser vara den rimligare. Men tydligen
har man utgått från att det inte föreligger
ett större behov av platser än det
som man faktiskt för närvarande har.
Man har emellertid haft en av medicinska
skäl motiverad intagningsspärr.

Det sätt, på vilket det hela fungerar,
medför att man löper en betydande risk
att ständigt underskatta platsbehovet. I
någon mån rör man sig nog här med
samma problematik som när det gäller
bl. a. de statliga ungdomsvårdsskolorna
m. fl. Gång på gång underskattar man
platsbehovet och bygger inte ut i tillräcklig
utsträckning med påföljd att det
uppstår svårigheter, som går igenom i
många olika led och förhindrar en önsk -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

vård utveckling och en god behandling
av de människor det här gäller.

Jag inser helt och fullt, att jag inte
har någon utsikt till framgång med att
här ställa något yrkande, men skulle det
yppa sig möjligheter i framtiden, så
skulle jag vilja vädja till det ansvariga
statsrådet att anlägga en mer generös
syn på frågan om platsbehovet. Jag tror
att man eljest riskerar att till följd av
något slags fartblindhet förbise, att det
här finns ett latent behov, som man inte
tagit tillräcklig hänsyn till.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Det är alltså bara själva
förläggningsorten av det skol- och yr -

förläggning av hemmet till Laxå. Skälen
till att man frångått förslaget om förläggning
av hemmet till Axbergs kommun
är såvitt jag kan finna tre. Först
och främst anser man att ett hem i
Axbergs kommun skulle ligga för nära
Örebro stads centrum — man har uppgivit
siffran 3 kilometer. Jag vill ifrågasätta
riktigheten av den siffran. Jag
har personligen jämte kommunalfullmäktiges
ordförande i Axberg mätt
upp sträckan, och vi har funnit att avståndet
till Örebro stads centrum är 6
kilometer och till stadsgränsen 3 kilometer.

Vidare har man sagt att det kommer
att byggas en ny väg öster om skolhem -

keshaegmförS!utvecklingsstörda flickor det met, och fru Wallentheim säger att hemiveauciii
iwi ^____ ____. i--------- 1

här gäller som vi är oense om. Denna
fråga borde ju, kan man tycka, vara helt
opolitisk, men tyvärr finns det väl litet
grand av lokalpatriotism i denna lokaliseringsfråga.
Själv torde jag val kunna
svära mig ganska fri från något slags lokalpatriotism
i denna fråga, eftersom jag
ju faktiskt företräder Bohuslän i denna
kammare. Jag har motionerat om en
förläggning av detta hem till Örebro län,
och det är visserligen mitt hemlän, men
den plats som jag har motionerat om ligger
inte alls i min hemkommun.

Vi kan väl vara överens om att det
skol- och yrkeshem, som det här är fråga
om har mycket litet med kommunernas
ekonomi att göra. Jag tycker därför
att man inte behöver lägga så många

met kommer att ligga mellan två vägar.
Detta är absolut oriktigt, fru Wallentheim!
Det ligger en väg väster om skolan,
nämligen rikstian. Den väg, som
skulle byggas öster om hemmet, vet vi
ingenting om, och de ansvariga myndigheterna
kan ännu inte säga om nagon
sådan väg skall byggas, men om det skall
byggas en väg kommer den att bli en
ersättning för riksväg nr 10 väster om
hemmet.

Slutligen har det skälet anförts, att det
skulle vara en fara för kringbyggnad
kring detta hem. Mot detta vill jag säga
att Örebro stad inte växer norrut
Axbergs kommun ligger norrut. Örebro
stad växer åt alla andra håll, men inte
norrut. Detta har också styrkts av läns -

fokalpaHiotiska synpunkter0 på det hela. arkitekten. Han har gjort upp en plan
* _ ^ . . . . .. _ i___ *;n ArnråHi» cnm visar att det inte

Frågan är val, om det inte rentav kostar
mer än vad det inbringar i skatteinkomster.
Jag skulle därför på det allra
bestämdaste vilja varna för någon sorts
lokalpatriotism i denna fråga. När det
gäller ett sådant här skolhem måste man
väl enbart anlägga medicinska synpunkter
på problemet och förlägga skol- och
yrkeshemmet där det ur medicinsk synpunkt
bäst passar.

Här har föreslagits Axbergs kommun
av en enhällig expertdelegation, nämligen
mentalsjukvårdsberedningens byggnads-
och utrustningsdelegation. Nu har
detta förslag frångåtts i proposition nr
72, där man i stället har föreslagit en

till detta område, som visar att det inte
kommer att bli någon byggnation under
överskådlig tid omkring den plats där
man tänkt att detta hem skulle ligga.

Det har också framförts förslag om en
förläggning av hemmet till Askersund.
I detta fall stöder man sig på arbetsmarknadsstyrelsens
rekommendation,
men arbetsmarknadsstyrelsen har, såvitt
jag kan bedöma, främst grundat sin
åsikt på sysselsättningspolitiska aspekter.
Men det bör kanske inte läggas sådana
synpunkter på byggandet av ett
sådant här hem, utan detta bör väl byggas
där det är lämpligast. Som lekman
har jag givetvis ytterst svårt att avgö -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem
ra, hur stor betydelse det har att det
finns ett mentalsjukhus i närheten av
ett sådant skol- och yrkeshem, men jag
antar att denna expertdelegation har
lagt mycket stor vikt vid att det bygges
ett mentalsjukhus — nämligen Mellringe
mentalsjukhus — alldeles i närheten av
denna plats. Laxå ligger väl närmare
® 10 mil från detta mentalsjukhus.

Nu säger reservanterna alt ett bifall
till utskottets förslag skulle innebära en
försening av frågans lösning. Jag tror
inte alls att det behöver bli någon försening
— frågan är så grundligt utredd
av denna delegation, som har hållit på
med den i flera år, att det borde kunna
gå att fatta ett snabbt beslut. Jag skulle
vilja ställa frågan: Är Laxåalternativet
till fullo utrett så att man utan vidare
kan placera en anstalt i Laxå?

Med det anförda, herr talman, borde
jag kanske ha yrkat bifall till min motion,
men jag tycker att man mycket
val kan följa utskottets förslag i denna
fråga. Jag yrkar därför bifall till utskottets
hemställan, och hoppas, att det ända
skall bli en mycket snar lösning av
frågan.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Att denna fråga skulle
väcka debatt är ju rätt förklarligt när
man märkte att man även utanför riksdagen
började blanda sig i detta ärende
sedan det behandlats av statsutskottet.
Det tyder på ett levande intresse för
att lösa denna fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med
komplicerad utvecklingshämning.

Vi har ifrån utskottets sida i stort
sett bejakat vad inrikesministern har
föreslagit. Vi har ansett det vara nödvändigt
att en upprustning kommer till
stånd och att någonting kommer att ske.
Endast på en punkt är utskottet skiljaktigt
mot departementschefen, nämligen
beträffande förläggningen av en av
dessa skolor. Den nuvarande finns i Vänersborg,
och den har legat där mycket
länge. Den har också mycket länge varit
i behov av en upprustning. Vi är alla
medvetna om det. Utskottet har därvid -

för flickor

lag ingen annan mening än inrikesministern
och fru Wallentheim. Men om
man skall flytta någonting till en annan
plats, bör det finnas ganska starka skäl,
och vi har ansett att de starka skälen
icke har presenterats. Här har olika
platser föreslagits. Vi hörde herr Ringaby
varmt tala för det förslag som lagts
fram av mentalvårdssakkunniga, som föreslagit
Axberg. Denna plats har ansetts
lämplig därför att man där skulle
på nära håll kunna komma i kontakt
med psykiatrisk och psykologisk sakkunskap.
Däremot har inte Laxå ansetts
ha denna goda belägenhet. Vi har ansett
inom tredje avdelningen av statsutskottet
och sedan också inom statsutskottet
i dess helhet, att den expertis som
behövs finns i Vänersborg, där hemmet
ligger, och när inte några skäl egentligen
har kunnat presenteras för att det
inte skall ligga kvar där, har vi ansett
att det kan vara skäl i att departementet
gör en ny översyn och presenterar
resultatet för riksdagen.

Det liar sagts att om riksdagen i dag
skulle besluta i enlighet med statsutskottet,
så skjuter man på denna fråga
kanske ett år, kanske längre, men det
behövs inte alls. Vi har nämligen tänkt
oss att regeringen skulle kunna lägga
fram ett förslag redan vid höstriksdagen.
Det är bara fråga om några månader.
Jag kan ställa samma fråga som
herr Ringaby: Hur långt har det avancerat
beträffande Laxå? Det har inte
avancerat alls. Man har inte projekterat
någonstans. Möjligheten finns ju att
fram i höst komma i ordning med det
hela, varför vi inte skall ta på allvar
skrämseln att man skulle förlänga det
hela till en oviss framtid.

Vi har prövat detta mycket allvarligt
i statsutskottet. Vi har sökt att värdera
inte bara de olika platserna utan framför
allt möjligheterna till att få en god
skola för de människor det gäller. Vi
bär inte funnit att själva vården har varit
bristfällig i Vänersborg, utan det är
fråga om lokalerna. I Vänersborg finns
det människor som omhänderhar denna
undervisning. Det behövs bara nva lokaler
för dem att arbeta i. Vi är förvå -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20 55

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

nade över att man inte mera ingående
har prövat möjligheterna att fortsätta
med skolan i Vänersborg.

Nu vet vi att de kommunala myndigheterna
i Vänersborg har gjort försök
att få en fortsatt förläggning i den staden.
Det innebär inte någon kommunal
dragkamp, utan man är bara angelägen
att bevara det man har, och det är
mänskligt och naturligt. Skulle man tala
lokaliseringspolitik förhåller det sig på
det sättet, att Vänersborg har blivit av
med en del och kommer att bli av med
mera, och det gör kanske att kommunalmännen
där är synnerligen känsliga,
men detta har inte varit avgörande
för statsutskottet, utan det avgörande
har varit att om man skall förlägga
skolan, enligt vad mentalsakkunniga har
sagt, i närheten av en plats där det
finns goda möjligheter att anlita psykiatrisk
och psykologisk sakkunskap, då
är Vännersborg att föredraga framför
Laxå. Det är så vi har resonerat, och vi
har inte på något sätt funnit att man
genom att godkänna statsutskottets förslag
skulle försena detta ärende mer
än möjligen en eller annan månad.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill säga till min
vän herr Birger Andersson, att man
skall vara utrustad med stor optimism
om man tror att utskottets förslag endast
skall föranleda ett uppskov med två
eller tre månader. Herr Birger Andersson
är tillräckligt god räknemästare
för att veta att det är mer än två å tre
månader redan från det riksdagen slutar
i vår och till dess den börjar i höst.

Vad är det för övrigt som statsutskottet
beställer? Jo, man beställer en översyn
på nytt av denna fråga. Man säger
inte att vi skall undersöka enbart Vänersborg,
utan man säger att eftersom
det varit skilda uppfattningar så hör
man på nytt överväga frågan om lokaliseringen.
Därmed bör enligt utskottets
mening även undersökas huruvida möjligheter
föreligger att alltjämt ha hemmet
förlagt till Vänersborg.

Jag förmodar att utskottet har menat
något när det har skrivit så. Jag uppfattar
saken på det sättet att man på
nytt vill ge oss en möjlighet att förhandla
med Vänersborg, men man vill
också att vi skall undersöka andra möjligheter,
utan att peka på något bestämt
alternativ. Det innebär att vi måste lämna
över detta till förnyad utredning.
Mentalsjukvårdsberedningens byggnadskommitté
måste ta kontakt med nya
platser för att undersöka en förläggning.
Jag kommer då till den fråga som väl
ändå är av utomordentligt stor betydelse
här.

År 1936 kom detta spörsmål upp första
gången, då statens inspektör anmälde att
de lokaler, i vilka denna anstalt befinner
sig, var av sådan art att det var nödvändigt
att antingen skaffa nya eller
också tillskapa ett nytt arbetshem. Frågan
fördes av regeringen till riksdagen
år 1939, man begärde att få bygga ett
nytt arbetshem. Riksdagen beslutade att
så skulle ske — men så kom kriget emellan,
man kunde inte bygga, och sedan
dess har det inte heller blivit byggt.

Ärendet flyttades år 1948 över till en
ny utredning, blev där föremal för en
diskussion som räckte till 1955, och då
föreslogs att man skulle söka ersätta
anstalten med någonting nytt. År 1958
fördes frågan till mentalsjukvårdsberedningen,
som från detta år och fram till
1960 undersökte den och reste omkring
till ett flertal platser för att diskutera
den lämpligaste lokaliseringen.

Vad har Vänersborg gjort i detta sammanhang?
Ja, om utskottet hade gjort sig
besvär att ta kontakt med departementet,
hade utskottet kunnat få en redovisning
av de fem alternativ som har undersökts
i samarbete med den kommunala
myndigheten i Vänersborg. Om det är
någon som skall vara förvånad i detta
sammanhang, när utskottet här påstår
att de förberedande instanserna inte
diskuterat denna angelägenhet med Vänersborgs
stad, så är det inrikesdepartementet.
Det var det första som gjordes.
Man hade från början tänkt sig att
förläggningen skulle vara i Vänersborg.

Herr talman! Jag är ledsen för att nöd -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

gas redovisa de platser inom Vänersborg
som är undersökta i samarbete med
den lokala förvaltningen, stadens styrelse.

Först och främst ansåg vi det vara
skäligt att undersöka, om staten själv
har mark i Vänersborg som vore lämplig;
det gällde Källshagens gård. Men
detta läge medför mycket dimmig och
fuktig luft under den kalla årstiden. Områdets
användning som byggnadsmark
försvåras också i hög grad av variationerna
i Vänerns vattenstånd, vilka kan
uppgå till 2 meter. Markavvägning av
området har företagits och visat, att en
bebyggelse kan ske endast på ett fåtal
ställen utan risk för inträngande grundvatten
och att alla ledningar kommer att
ligga i riskzonen. Området har därför
ansetts som utomordentligt dålig byggnadsmark
för ändamålet, varför vi måste
uppge den möjligheten.

Sedan tog man kontakt med staden för
att efterhöra dess anvisning på nya
markområden. Därvid har staden uppgivit
fyra möjligheter, som alla blivit undersökta.

Den första gällde Holmängen, utgörande
stadens fritidsområde med promenadvägar
intill Källshagens gård. Svårigheterna
med hänsyn till Vänerns vattenstånd
får här förutsättas vara desamma
som inom Källshagens gård; vatten-
och avloppsförhållandena är också
enahanda. Från stadens sida har man för
övrigt ställt sig ovillig till en tomtupplåtelse
inom området.

Nästa alternativ var Johannesberg, omkring
3 km från staden. Problemen här
var någorlunda likartade med dem som
gällde Källshagen. Vid delegationens besiktning
ansags tomten vara mycket
»tråkig» ur planeringssynpunkt och med
hänsyn till flickhemmets klientel alltför
nära belägen Brättegårdens ungdomsvårdsskola
för flickor, som ligger ungefär
2 km därifrån. Ordföranden för hemmets
styrelse fann detta alternativ uteslutet.

Möjereds vårdhem, 5 km från staden,
ett större stenhus, tidigare använt som
ålderdomshem, befanns helt olämpligt
att ombygga för ifrågasatt ändamål.

Fridhem, 2 km från stadens centrum,
torde i och för sig ha ansetts användbart
men befunnits ha ett alltför utsatt
läge med hänsyn till expanderande bostadsbebyggelse
i grannskapet. Ett större
bostadsområde lär också senare ha exploaterats
här.

Här har jag redovisat de fyra alternativ
som stadens myndigheter fört fram
till utredning, och som man gemensamt
diskuterat utan att finna något av dem
möjligt för detta ändamål.

Vi har här en riksdagsman för Vänersborg
— jag skall inte på något sätt uppmana
lionom till ett inlägg i debatten,
men det är väl möjligt att han ändå kommer
att yttra sig. Han har varit uppe i
departementet och fått dessa handlingar
presenterade för sig. Jag förmodar att
detta gjort att han inte motionerat om
att man skulle söka någon ny möjlighet i
Vänersborg.

I det här fallet är således utskottet
konungsligare än konungen själv. Vi finner
att den kommunala representanten
ansett de sakskäl, som förelegat och presenterats
från beredningen och departementet,
tillräckligt starka för att avstå
från att söka ange en ytterligare plats,
men utskottet gör det utan att pröva vad
som ligger bakom här.

Detta material har vi haft i departementet
sedan lång tid, och det hade varit
möjligt för utskottet att få det under
ögonen innan man slutgiltigt tagit ställning.

Jag kan väl förstå och acceptera om
riksdagen av utskottet kan rekommenderas
att gå en annan väg än den departementet
valt, men jag kan inte undvika
att säga, att vi ändå har det gemensamma
ansvaret för att något blir gjort
efter alla dessa år. Fru Wallentheim har
pekat på att vi har eftersatta vårdområden,
framför allt när det gäller handikappade
och psykiskt efterblivna, där vi tyvärr
måste erkänna att vi ännu har mvcket
outrättat. Vi arbetar med område efter
område för att försöka klara av bristerna.
Vi kommer här med en proposition
om ett område, för en grupp av de
psykiskt abnorma. Jag vill gärna säga
att det kändes mycket tillfredsställande

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. förlägi

att som departementschef få skriva under
den propositionen. Under de tre år jag
har varit i departementet, har jag ständigt
uppvaktats av rektorn i Vänersborgsskolan,
som nästan på förtvivlans
brant har frågat om vi ändå inte kan
komma fram till ett resultat med detta
utredningsarbete. Vi har måst säga, att
vi skall undersöka alla de alternativ som
här föreligger.

Nu är vi framme, nu har vi gjort vårt.
Men nu ankommer det på riksdagen att
ta sitt ansvar. Vid ett uppskov enligt utskottets
förslag är det inte fråga om de
två eller tre månader, som herr Birger
Andersson talar om. Enligt den tågordning
som numera tillämpas måste vi, innan
vi kan påbörja planerings- och projekteringsarbetena,
ha ett principbeslut
av riksdagen.

Det är detta principbeslut som vi begär
av riksdagen i dag. Om vi inte får
det kan vi inte göra annat än undersöka
andra alternativ för lokaliseringen. Med
den skrivning, som utskottet presenterat,
kan jag inte se annat än att vi inte
kan komma igen förrän tidigast om ett
år i denna fråga.

Det är därför, herr Birger Andersson,
i realiteten fråga om ett så långt uppskov,
och om den saken behöver vi inte
diskutera. Ni skall ha klart för er, ärade
kammarledamöter, att om ni följer statsutskottets
förslag, så har ni därmed också
sagt, att det gör ingenting om denna
fråga får bli vilande ytterligare ett år,
trots att detta klientel är så besvärligt
och skolan har haft det mycket besvärligt
under ett par årtionden. Ni skall ha
klart för er, att det är det ansvaret som
i detta ögonblick är riksdagens.

När vi sedan kommer till frågan om
den ståndpunkt som arbetsmarknadsstyrelsen
intar vill jag nämna, att det från
beredningens sida togs kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen
för att få dess
rekommendation om en lämplig plats.
Då föreslogs inte Vänersborg som en av
de från arbetsmarknadssynpunkt lämpligaste
platserna. Den inställningen kan
jag också väl förstå. .lag förstår den
framför allt därför att vi i Vänerborg
har två mycket stora statliga institutio -

?ningen av ett nytt yrkeshem för flickor
ner, Restads och Källshagens sjukhus.
Tillsammans har dessa två sjukhus 1 020
anställda. I Vänersborg finns dessutom
ett stort lasarett med 613 anställda. Det
betyder att ungefär 1 650 personer är anställda
i sjukvårdande uppgifter i Vänersborg.
Vid det hem, som vi nu närmast
diskuterar, med dess 40 vårdplatser
är anställda ett tjugotal personer. För
Vänersborgs stad kan det således inte
spela någon avgörande roll om man
har kvar detta hem eller inte. Från rekryteringssynpunkt
spelar det naturligtvis å
andra sidan en viss roll om hemmet kan
förläggas till en plats, där man inte tidigare
har någon större konkurrens om
den arbetskraft, som det här gäller. Det
är också den synpunkten som arbetsmarknadsstyrelsen
har velat föra fram.
Arbetsmarknadsstyrelsen har för den
skull velat föreslå Tidaholm, Askersund
och ytterligare någon annan plats. Från
byggnadsberedningen har förts fram
möjligheten att lägga hemmet vid Örebro.

Då frågar man naturligtvis, vad det är
som har gjort att vi velat underkänna
Lillån eller Axberg som förläggningsplats.
Ja, vi har gjort det framför allt
därför att när vi talade med rektorn i
Vänersborg och frågade henne, vad som
var det avgörande skälet för henne mot
att eventuellt ha kvar hemmet i Vänersborg,
så svarade hon att det var hänsynen
till det klientel som det här är
fråga om. Det är flickor i åldern 14—17
år med psykiska störningar. Bland
dessa flickor kan det finnas sådana som
varit prostituerade. Det är flickor som
utövar en stark dragningskraft på de
unga pojkarna, som ofta söker sig dit
och försöker locka med sig flickorna på
sina motorcyklar eller i sina bilar. Fn
förläggning utanför Örebro är därför
från denna synpunkt olämplig, och det
spelar i detta sammanhang ingen avgörande
roll om avståndet till staden är
tre eller sex kilometer, ty det medför
samma problematik. Det är detta som för
oss varit det avgörande skälet mot det
alternativet.

Om vi nu har frihet att välja en lämplig
plats för detta hem, så låt oss då

58 Nr 29 Onsdagen den

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem
åstadkomma en lokalisering som också
tar hänsyn till dessa skäl.

DS har vi framför allt undersökt Askersund
och Laxå, eftersom de alternativen
varit inne i bilden.

Tomtförhållandena i Askersund var
enligt vår uppfattning av den arten, att
vi inte var beredda att acceptera dem.
Det är möjligt att andra hade kunnat få
en annan uppfattning, men vi har försökt
att göra en så objektiv bedömning
som möjligt. Vi var ju i och för sig inte
bundna till någon viss lokalisering. Däremot
fann vi att den tomt, som erbjöds i
Laxå, var från många synpunkter mycket
förnämlig. Avståndet till psykiater
var inte längre än till Askersund.

Då man här åberopar behovet av psykiatrisk
expertis skall man komma ihåg,
att om man ser efter i hemmets journaler
och där tar reda på i vilken utsträckning
läkare behövt anlitas, så är det fråga
om dylikt läkarbesök en gång var
fjortonde dag eller möjligen en gång i
veckan. Därtill bör observeras att man i
närheten har det blivande Mellringe
sjukhus, där man har psykiatrisk expertis
som lätt kan knytas till detta hem.
Det är visserligen fem eller sex mil mellan
Laxå och Mellringe, men det är utmärkt
väg och bara omkring 45 minuters
bilfärd från sjukhuset till hemmet i
Laxå. På kort avstånd från tomten i
Laxå finns en sjukstuga, en tvåläkarstation.
Behovet av snabb tillgång till somatisk
vård är alltså där tillgodosett.

Laxå är även lämpligt med tanke på
att det här är fråga om en riksanstalt.
Jag hoppas att kammarens ledamöter
har klart för sig, att det här inte är
fråga om ett hem för västsvenska flickor
utan om en riksanstalt, som bör ha
en sådan lokalisering med hänsyn till
kommunikationerna i landet, att den är
lätt tillgänglig från riket i dess helhet.
Jag kan inte finna annat än att Laxå
ur kommunikationssynpunkt ligger mycket
bra till. I den mån man behöver arbetsobjekt
för den moderna terapien,
vilket naturligtvis är riktigt och rimligt,
finns det möjligheter och förutsättningar
också i Laxå.

Allt detta har gjort att vi ansett att

17 maj 1961 fm.
för flickor

man bör åstadkomma en förläggning till
Laxå, som ger de bästa möjligheterna
att snabbt komma i gång.

Jag vill gärna säga, att jag hade förstått
statsutskottet bättre om det hade
föreslagit någon annan plats som ett alternativ,
sedan man införskaffat uppgifter
om i vilken utsträckning vi har undersökt
möjligheterna av en förläggning
till Vänersborg eller annan plats, men
nu kan jag inte förstå statsutskottets
ställningstagande. Därför måste jag på
det här sättet vädja till kammarens ledamöter,
att innan ni voterar tänka över
den här frågan och göra klart för er, att
ansvaret för ett uppskov, som såvitt jag
kan se måste bli på minst ett år, ligger
på riksdagens ledamöter i det här ögonblicket.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Här föreligger en underlig
situation. Statsutskottets tredje avdelning
har i en detaljfråga för första gången
på mycket länge en annan mening än
vederbörande statsråd, och det gör väl
att statsrådet kanske slåss litet frejdigare
och mer ohämmat än han annars skulle
göra. Jag tycker nämligen att han är litet
för energisk och driver den uppfattningen
litet för långt, att det här skulle bli
fråga om ett mycket långvarigt uppskov.

När man läser propositionen finner
man, att mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och utrustningsdelegation avlämnade
sitt betänkande den 28 juni
1960, alltså för snart ett år sedan. Sedan
var ärendet ute på remiss, och i mars i
år fick riksdagen ett förslag. Hela denna
omorganisation kunde alltså presenteras
efter några få månader, men att göra en
översyn av förslaget beträffande en förläggning
till Vänersborg skulle tydligen
ta många år!

Nu har vi kanske inte varit lika formalistiska
som en del kanske menar.
Jag vill göra statsrådet uppmärksam på
att vi har skrivit i vårt utlåtande: »Med
hänsyn till de skilda uppfattningar som
sålunda framkommit, anser utskottet att

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

ytterligare överväganden bör ske i fråga
om lokaliseringen. Därvid bör enligt utskottets
mening även ytterligare undersökas
huruvida möjligheter föreligger
att alltjämt ha hemmet förlagt till Vänersborg
ehuru på annan plats inom
staden eller dess närhet.»

Detta är alltså det väsentliga i utskottets
uttalande beträffande Vänersborg.
Utskottet uttalar vidare att det förutsätter,
att frågan efter den sålunda förordade
kompletterande utredningen
ånyo underställes riksdagen.

Nu har det sagts att man i Vänersborg
inte varit särskilt intresserad, men
vi har fått en annan uppfattning, nämligen
att man där varit mycket intresserad.
Det har vid ett par tillfällen gjorts
uppvaktningar i departementet, och vid
de uppvaktningarna har man inte frånbett
sig skolhemmet, utan man har velat
ha anstalten kvar.

Statsrådet säger att statsutskottet skulle
ha kunnat gå till departementet och
frågat om saken. Ja, visst skulle vi ha
kunnat det, men vi har följt de vanliga
vägarna: vi har läst propositionen och
har via våra sekreterare tagit de kontakter
vi ansett vara naturliga. Vi kommer
att fortsätta på det sättet även i
framtiden.

Herr RINGABY (h) kort genmäle:

Herr talman! Vad statsutskottet hemställer
är att riksdagen måtte giva till
känna för Kungl. Maj:t vad utskottet har
anfört, och det anförda finns angivet på
s. 3 i utskottets utlåtande. Om man läser
där, finner man att det föreligger
många förslag och tydligen förekommer
stark villrådighet om förläggningsorten
för skolhemmet. Därför vore det
kanske önskvärt att man ånyo undersökte
saken — även jag är övertygad
om att det inte skulle försena frågan i
någon nämnvärd grad.

Statsrådet gav oss en livfull redogörelse
för hur expertdelegationen hade
rest omkring i landet från plats till
plats för att undersöka alla möjliga förläggningsorter
och hur den slutligen

stannat för Axberg. Desto mer förvånande
är det, att statsrådet har gått ifrån
expertdelegationens förslag — det är
först på allra sista tampen som Laxå
har dykt upp som alternativ. Det är intressant
att höra att det enda som statsrådet
kunde anföra som motiv för sitt
förslag var moraliska synpunkter: ett
hem i Axberg skulle verka tilldragande
på traktens pojkar. Då kan man fråga:
Är moralen i Laxå så mycket bättre?

Herr statsrådet JOHANSSON:

Ja, mycket beror naturligtvis på hur
man lyssnar när man hör ett inlägg i
en debatt!

Jag har sagt att vi tillfrågat rektorn
angående olägenheterna med en förläggning
i Vänersborg, och jag har anfört
vad rektorn svarade. Vi har kommit till
det resultatet, att en förläggning omedelbart
intill Örebro förmodligen skulle
leda till samma problematik och samma
svårigheter som i Vänersborg. Hur mycket
av moraliska värderingar som ligger
i det resonemanget överlåter jag åt herr
Ringaby att överväga.

Låt mig till herr Birger Andersson
bara säga, att jag inte känner mig på något
sätt pikerad av att samarbetet med
tredje avdelningen i den här detaljfrågan
kanske inte varit ur min synpunkt
det allra bästa. Jag sade i mitt förra
inlägg, att det är riktigt att utskott och
kamrar tar ställning med hänsyn till
sin bedömning, men jag tillåter mig
fråga, om herr Birger Andersson visste
att beredningen i samverkan med de
kommunala myndigheterna i Vänersborg
har prövat fem olika alternativ.
Det bör väl ändå vara avgörande för bedömningen
när man vill återförvisa frågan
till oss.

Här har skrivningen ändå givit vid
handen, att det inte har förekommit en
prövning av de möjligheter som skulle
föreligga i Vänersborg, men jag har redovisat
att en sådan prövning pågick
under 1958 och 1959. Det är riktigt att
vi kom in i bilden, som herr Birger Andersson
sade, den 28 juni 1960. Vi hade

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

då att ta ställning till det intrikata kan avskriva alternativet Tidaholm. Det
spörsmålet, om hemmet verkligen skulle har aldrig förespeglat mig att den sta*
flyttas från den ort där det legat tidi- den skulle föras in i debatten eller angare.
Jag delar herr Birger Anderssons ses lämplig som förläggningsort — den
uppfattning, att det skall starka skäl är minst lika litet lämplig som andra
till for en sådan förflyttning, men jag orter vilka befunnits mindre lämpliga
menar att sådana starka skäl förelegat, då där saknas den tillgång på läkare,
och det är detta som har gjort att vi har som anses ofrånkomlig,
velat föreslå riksdagen en annan för- När det gäller undersökningen i Välaggning.
nersborg har statsrådet föredragit ett

Då det sedan gäller frågan om upp- yttrande från utredningen. Jag har preskovet,
får herr Birger Andersson ändå cis samma papper här, och det har vaha
klart för sig, att skrivningen innebär rit tillgängligt i utskottet. Vi vet alltså
att regeringen på nytt skall överväga att dessa tomter har besiktigats och utfrågan
om lokaliseringen och därvid dömts; men vi vet även att drätselkam -

aven undersöka möjligheterna att ha
flickhemmet kvar i Vänersborg. Men
detta är ett av alternativen, och i övrigt
skall vi diskutera de andra platser
som nämnts i diskussionen — skall det
vara Askersund eller kanske Tidaholm
eller någon annan plats? Jag kan inte
förstå annat än att vi måste låta en utredning
på nytt ta upp lokaliseringsfrågan.

Det avgörande för oss är att få ett
principuttalande av riksdagen angående
förläggningsmöjligheterna, så att det blir
möjligt för oss att liksom trycka på startknappen
för projekteringen av flickhemmet.
Det kan vi inte göra förrän riksdagen
fattat detta beslut — och jag kan
inte se att det finns någon möjlighet att
föra fram den saken under höstriksdagen,
utan den måste i bästa fall anstå
till nästa år.

Jag ser att herr Birger Andersson kanske
tycker att jag var ofin när jag
nämnde Tidaholm, men det var inte avsiktligt,
utan jag konstaterade bara att
Tidaholm blivit nämnt i utredningsmaterialet.
Jag för inte fram det som ett
argument i debatten utan säger bara, att
man får undersöka samtliga de alternativ,
som redan blivit nämnda eller som
kan föras fram vid ärendets fortsatta
handläggning.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill glädja herr inrikesministern
med att han utan vidare

marens ordförande och stadsombudsmannen
i Vänersborg efter tillkomsten
av detta yttrande har uppsökt inrikesdepartementet
och velat diskutera andra
tomter.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Får jag säga, att något
förslag om ny förläggningsplats i Vänersborg
inte har överlämnats till departementet.

Herr RINGABY (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja rikta
en stillsam fråga till herr statsrådet:
Måste inte mentalsjukvårdsberedningens
delegation titta också på Laxå, eller går
det att bestämma sig för den platsen
utan vidare? Skulle det vara fallet kan
man ju fråga sig, varför delegationen
arbetat med denna sak i så många år.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Regeringen har föreslagit
riksdagen en ny förläggning till en
plats, som tidigare inte nämnts. Det
fanns ju möjlighet för riksdagens statsutskott
att besöka den platsen, och vi
hade trott att utskottet skulle göra det.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Vi skulle gärna ha besökt
dessa platser, men propositionen

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

kom i det stora propositionssvepet omkring
påsk, och vi hann över huvud taget
inte resa ut om vi skulle få fram detta
ärende till kamrarna före vårsessionens
slut med utgången av maj månad.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har intrycket att
denna diskussion kanske tagit litet för
stora proportioner. Vi är ju överens i
huvudfrågan, som gäller en upprustning
av detta sjukvårdsområde. Hela statsutskottet
är lika angeläget om en sådan
upprustning som fru Wallentheim och
statsrådet själv.

Diskussionen gäller bara den lilla detaljen
var flickhemmet skall förläggas.
Jag instämmer i att lokalpatriotiska synpunkter
inte bör påverka vårt beslut i
det avseendet, utan att enbart medicinska
och i viss utsträckning personalsynpunkter
skall tillmätas betydelse. Statsutskottet
har i ett annat ärende skrivit,
att det är uppenbart att förflyttningar
till nya orter ofta för de enskilda befattningshavarna
medför betydande svårigheter
av både psykologisk och ekonomisk
natur. Visserligen är det sant att
antalet befattningshavare vid detta hem
bara är omkring 20, men många av dem
är gifta med personer som har sitt arbete
i Vänersborg. De kan av den anledningen
inte flytta, utan det gäller att
skaffa ny personal till ett nytt hem på
en ny plats, och den uppgiften är inte
alltid så lätt att lösa.

Den andra sidan av frågan är den
medicinska. Det finns i Lund en anstalt
för blinda med komplicerat lyte,
vilken anstalt i förbigående nämndes av
fru Wallentheim. Också den anstalten
behöver nya lokaler, och frågan om deras
förläggning har på precis samma
sätt försenat byggenskapen.

Varför är det så svårt att placera en
anstalt av detta slag? Jo, det heror just
på att komplicerade sjukdomstillstånd
ofta fordrar konsultationer och hjälp såväl
av psykiatrisk expertis som av olika
specialister vid våra centrallasarett. Nu
finns det både i Vänersborg och i Örebro
såväl stora centrallasarett som goda

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor
mentalsjukhus. Ur den synpunkten är
alltså en förläggning till Vänersborg eller
Örebro betydligt förmånligare än en
förläggning till Laxå eller Askersund.

Då frågar man, om inte olägenheterna
av att ett hem av detta slag kommer att
ligga långt ifrån centrala sjukvårdsanstalter
kan uppvägas av den olägenhet
som statsrådet talade om, nämligen
att flickorna uppvaktas mera i större
städer. Min uppfattning är att de unga
män, som uppvaktar flickorna, lika gärna
åker några mil som några kilometer
för att göra dessa uppvaktningar. Även
om dessa hem ligger i obygderna så är
flickorna i stort sett lika uppvaktade
som när hemmet ligger i en större stad.

I det avseendet har nog rektorn för
hemmet inte bedömt frågan på rätt sätt.

Jag vill också understryka vad tredje
avdelningens ordförande sade, att det
här inte behöver bli fråga om någon
försening. Någon projektering har ju inte
heller påbörjats i Laxå. Det tar längre
tid att bygga en anstalt på en ny
plats, så måste där skaffas ny personal.
Innan den anstalten kommit i gång tar
det säkerligen lika lång tid som om vi
börjar projektera och på nytt förhandla
med myndigheterna i Vänersborg. Vi
har under alla förhållanden fått klart
för oss, att det för närvarande finns ett
mycket stort intresse i Vänersborg för
att där få behålla anstalten. Bör vi då
inte överväga frågan ännu en gång, när
det ur personalsynpunkt blir bättre och
när det ur medicinsk synpunkt blir
minst lika bra i Vänersborg som vid en
förläggning till Örebro och bättre än
vid en förläggning såväl till Askersund
som Laxå, vilket senare även avstyrkts
av mentalsjukvårdsbyggnadsdelegatio nen.

Jag vill, herr talman, med dessa ord
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr LARSSON, HERBERT, (s):

Herr talman! Jag har faktiskt av inrikesministern
nästan blivit uppmanad
att gå upp i denna debatt, och jag skall
med anledning därav göra några kommentarer.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

Det är alldeles riktigt att jag inte har
skrivit någon motion i denna fråga. Om
sedan inrikesministerns slutsatser, varför
jag inte har gjort det, är alldeles
riktiga skall jag inte diskutera i detta
sammanhang. Jag vill emellertid göra
ett par tillrättalägganden.

Fru Wallentheim framhöll, att man inte
skall lägga några lokalpolitiska synpunkter
på denna fråga, och i det avseendet
har jag ju lyckats klara mig då
jag till och med avstått från att motionera.
När inrikesministern går upp i debatten
tar han emellertid som intäkt för
att frågan skulle vara klar det förhållandet,
att jag avstått från att föra talan
för Vänersborg. Det är just på den
punkten som jag måste göra ett par deklarationer,
eftersom inrikesministern
åberopar att jag dels besökt departementet
och dels uraktlåtit att göra någonting
efter det att jag varit i departementet.

Det är alldeles riktigt att jag besökte
departementet sedan propositionen hade
avlämnats, men jag vill också framhålla,
att representanter för Vänersborgs
stad knappt fjorton dagar tidigare gjorde
ett officiellt besök i departementet
och fick det klara beskedet, enligt de
uppgifter som har lämnats mig, att Vänersborgs
stad ingalunda var »avsågad»
utan fortfarande fanns med i bilden. När
jag sedan personligen gjorde ett besök
hos mentalsjukvårdsberedningen och
fick reda på skälen till att angivna tomter
inte kunde godkännas, fattade åtminstone
jag saken så, att tomten vid
Källshagens gård vara den man hade
stannat för, men att den med hänsyn
till Vänerns medelvattennivå inte ansågs
vara den mest lämpliga. På den punkten
vill jag bara säga, att Vänersborgs stad
aldrig har fått något meddelande om att
tomterna har blivit underkända, och vid
besöket i Stockholm fick man besked
om att Vänersborg alltjämt var aktuellt.
De kommunala myndigheterna i Vänersborg
har hela tiden haft den uppfattningen,
att Vänersborg har varit aktuellt.
Det var först hos mentalsjukvårdsberedningen
som jag fick kännedom om
orsaken till att Vänersborg helt kommit
bort.

Jag vill framhålla att Vänersborgs stad
är mycket intresserad av att få behålla
flickhemmet i staden. De ansvariga i
staden har den bestämda uppfattningen,
att det finns andra områden som är
lämpliga för anläggningen. Det har ju
varit tal om nybyggnad för flickhemmet
i många ar, och de tidigare överläggningarna
under 40-talet pekade på
att flera områden var rätt lämpliga för
ändamålet.

Jag skulle till slut vilja säga, att det
väl egentligen endast är rektorn för
flickhemmet som varit en smula negativ
i denna fråga. De kommunala myndigheterna
har, såsom jag tidigare sagt,
varit och är fortfarande intresserade.
Jag vill bara med detta understryka att
intresset finns, och om utredningen
framdeles kommer att ta kontakt med
Vänersborgs stad, kommer staden att visa
allt intresse som är möjligt för att
lösa frågan på ett tillfredsställande sätt
i Vänersborg.

Jag ber, herr talman, att med detta få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag hade faktiskt inte
tänkt säga någonting i denna fråga, därför
att man ju av herr Ringaby blev varnad
för att uppträda som lokalpatriot.
Jag tycker för min del inte heller att det
är precis så lustigt att uppträda som talesman
för en plats, som får betecknas
som hemmaplan för mig. Det har emellertid
fällts yttranden i debatten som
gör att jag måste säga några ord.

Det har talats om att Laxå kom in i
bilden först i samband med propositionen,
men detta är inte riktigt. Den
delegation som sökte efter platser för
den här yrkesskolan var hos oss i Laxå
för flera år sedan. Det märkliga var att

delegationens medlemmar tyckte _ så

sade de åtminstone till mig — att Laxå
var en utomordentligt lämplig ort och
att den plats, som vi skulle kunna lägga
skolan på, var den bästa tänkbara men
att delegationen inte kunde rekommendera
Laxå därför att det var för långt
till psykiatriker, nämligen de sex milen
till Örebro.

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

Detta utlåtande från de sakkunniga
har förvånat mig många gånger. Jag
tillhör styrelsen för en institution, som
vårdar omkring 250 patienter, av vilka
de allra flesta är i behov av att en
psykiatriker tittar till dem. Och hur klarar
det sig i det fallet? Det har gått bra
i många, många år, trots att psykiatrikern
bor omkring 10 mil från anstalten.
Jag anser därför att den invändning
som har rests på den punkten inte håller
i det långa loppet.

Ordföranden i statsutskottets tredje
avdelning är på det klara med att den
ort som statsrådet har rekommenderat
inte duger. Ja, då tycker man förstås
att denne ordförande borde ha rest och
tittat på platsen. Det kan ju hända att
han då hade kommit till en annan uppfattning.
Han reser visserligen förbi
Laxå, eftersom han skall hem emellanåt,
men att han skulle vara sakkunnig i frågan
huruvida det är lämpligt att förlägga
den här yrkesskolan till Laxå eller
inte bestrider jag alldeles bestämt.

Jag kan tala om vad eu västkustbo —
en mycket känd man, nämligen stadssekreterare
Torsten Henrikson i Göteborg —
har sagt, ehuru inte i den här frågan:
han har faktiskt en gång förordat
att man i Laxåbygden skulle anlägga
en stor stad, som gränsade till
Tivedens skogar och sjöar. Den västkustbon
var sålunda inte rädd för att
förlägga en yrkesskola till Laxå; det var
mycket större ting som han tänkte på!

Utskottet må argumentera hur det vill
—■ jag tror inte på herr Ringabys Axberg,
och jag tror inte på Askersund,
utan det är väl Vänersborg och det i
propositionen förordade Laxå som tävlar
med varandra. Men eftersom den här
skolan skall ta emot elever från platser
runt om i landet och barn och målsmän
skall resa dit, måste det vara bättre
om skolan ligger i Mellansverige än
om den ligger i Älvsborgs län. Jag tycker
sålunda att det finns många skäl
som talar för vad som sagts i propositionen
och vad utskottets reservanter
har sagt.

Jag vill bara tillägga en enda sak,
nämligen att det i utskottet verkligen

finns en ledamot, som faktiskt vet precis
var den här skolan borde ligga, och
den ledamoten befinner sig bland reservanterna.

Jag skall inte uppehålla kammaren
längre med lokalpatriotiska utsvävningar.
Min vän herr Ringaby har redan
varnat för det, men jag tycker att han
själv varit lokalpatriotisk i den här debatten.

Jag ber, herr talman, sålunda att få
yrka bifall till reservationen.

Fru WALLENTHEIM (s):

Herr talman! Jag har ett behov av att
få säga tack till inrikesministern för hans
engagemang i den här frågan.

Är denna diskussion ett uttryck för ett
intresse för de vårdbehov, som det här
är fråga om? På mig verkar det som om
motiven vore helt andra och sekundära.

De skäl som inrikesministern redovissade
för Laxå var verkligt övertygande.
Tomten var bra, och där fanns möjligheter
till somatisk vård och psykiatrisk
expertis osv. Är det verkligen någon
här med kännedom om den brist vi
har på psykiatriker som anser, att 45
minuters bilresa till denna expertis är
ett argument att komma med, som skulle
vara till nackdel för Laxå? Uppriktigt
sagt tycker jag det är ett mycket svagt
argument.

Här har också anförts att hänsynen till
de gifta befattningshavarna skulle vara ett
skäl som gjorde att behandlingen av denna
fråga på nytt borde uppskjutas. Det
är klart att största möjliga hänsyn skall
tas till befattningshavarna, jag skulle nu
tro att cn hd del av dem inte är gifta.
Det är väl ändå inte meningen att skjuta
fram befattningshavarnas bundenhet av
egnahem o. d. som något slags avgörande
argument när det gäller att lösa
en mycket angelägen vårdfråga.

Det sägs här att vi iir överens om allting
annat och att det bara iir »eu liten
detalj» som vi är oense om, nämligen
var anstalten skall ligga. Det är någonting
som återkommer stiindigt och jämt,
niir vi skall placera anstalter. Det är
sannerligen inte någon detalj detta, ef -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. förläggningen av ett nytt yrkeshem för flickor

tersom det ofta föranleder så många års
uppskov med olika byggnadsprojekt.

Jag vädjar till kammaren att verkligen
ta bort den käpp i hjulet som det
skulle innebära, om vi på nytt skulle
överväga dessa olika placeringsalternativ.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Bara ett kort genmäle till
min gode vän och trätobroder herr Lars
Lindahl — han uppträder väl här som
den verklige lokalpatrioten, när han rent
av ifrågasätter om vi inte skulle kunna
flytta upp Göteborg till Laxå!

Jag vill bara för kammarens ärade ledamöter
tala om, att mentalsjukvårdsberedningens
expertdelegation ju faktiskt
enhälligt har underkänt Laxå som förläggningsort.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av därunder förekomna
yrkanden propositioner komme att
framställas särskilt rörande varje punkt
av utskottets i det nu föredragna utlåtandet
gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten I hemställt.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de beträffande punkten II
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Grym begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 96 punkten
II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Grym begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 76;

Nej — 58.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten III hemställt.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag
utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 19.30.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

97, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. m.;

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillägg till investeringsplanen
för statens järnvägar;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
vissa avtal om överlåtelse av fastigheter
m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 101, i anledning av väckta motioner
om pension eller understöd åt vissa
personer,

Nr 20

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Om partiell tjänstledighet eller deltid
varvid utlåtandena nr 97—99 och 101
företogos punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring
för folk- och småskollärare

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 102, i anledning av väckta motioner
angående partiell tjänstledighet eller
deltidstjänstgöring för folk- och småskollärare.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Eskilsson (1:202) och den andra inom
andra kammaren av fröken Karlsson
m. fl. (II: 353), hade föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
sådana åtgärder, att partiell tjänstledighet
eller deltidstjänstgöring kunde
beviljas folk- och småskollärare.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:202 och 11:353
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid utlåtandet hade reservation utan
angivet yrkande anmälts av fröken
Karlsson.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Vid riksdagens början
väckte jag tillsammans med fröken Eva
Karlsson m. fl. i andra kammaren en
motion angående åtgärder för att kunna
bereda partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring
för folk- och småskollärare.
Enligt gällande bestämmelser kan
detta nämligen icke beviljas för ifrågavarande
lärarkategorier, eftersom de i
regel fullgör sin tjänstgöring som klasslärare.

I ett yttrande över motionen, vilket utförligt
återgivits i utskottets utlåtande,
har skolöverstyrelsen bl. a. framhållit,
att klasslärarsystemet har stor betydelse
ur pedagogisk synpunkt, framför allt när
det gäller undervisningen på låg- och

tjänstgöring för folk- och småskollärare
mellanstadierna. Numera har emellertid
systemet med klasslärare uppluckrats i
hög grad, särskilt i de större skoldistrikten.
Där användes nämligen facklärare i
allt större utsträckning. För att få full
tjänstgöring måste därför klasslärarna
ofta utföra fyllnadstjänstgöring i andra
klasser än den egna. Därigenom borde
det vara lättare nu än förr att ordna med
partiell tjänstledighet.

På olika håll i samhället strävar vi efter
att kunna utnyttja all tillgänglig arbetskraft,
även om vederbörande inte
kan arbeta under hela arbetsdagen. Jag
kan peka på förhållandena inom sjukvården.
Vi har samma förhållanden inom
skolväsendet. Många lärarinnor — det
gäller i första hand kvinnlig arbetskraft

_ är gifta och har minderåriga barn.

På grund av att det nu inte finns deltidstjänster
och det är svårt att få hemhjälp,
nödgas de helt avstå från tjänstgöring.
Om de hade möjlighet att under viss tid
erhålla avkortad tjänst, skulle säkerligen
många fullgöra sådan. Därmed skulle
man dels kunna utnyttja deras arbetskapacitet,
dels behålla kontinuiteten i
samarbetet mellan klassen och klassläraren.

Nu har statsutskottet så gott som enhälligt
avstyrkt motionen med hänvisning
till att frågan faller under skolberedningens
utredningsuppdrag. Under
dessa omständigheter inser jag det fåfänga
i att nu framställa ett yrkande.
Men skolberedningen skall ju bli färdig
i nästa månad, och då får jag för dagen
nöja mig med att uttrycka förhoppningen,
att dess förslag verkligen skall öppna
en möjlighet att lösa frågan. Det är den
nämligen enligt mitt förmenande värd.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Vi har verkligen behandlat
denna fråga noggrant i femte avdelningen.
Jag förstår väl dem som anser,
att eftersom det går att få deltidstjänstgöring
på andra områden inom offentlig
verksamhet, borde det vara naturligt
att man också här kunde ordna deltidstjänstgöring.
Herr Eskilsson har påpekat
nödvändigheten av att överallt

5 Förslå kammarens protokoll Nr 20

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. löneställningen för byrådirektör och
ta i anspråk all tillgänglig arbetskraft,
och det gäller kanske inte minst på detta
område, där tillgången på lärare är
mycket knapp men där vi har en hel
del lärare, som skulle kunna åta sig deltidstjänstgöring.

Som nämndes är frågan emellertid av
organisatorisk natur, och den behandlas
som sagt av skolberedningen. Det
säger ju ganska mycket, att motionären
fröken Karlsson, som tillhör utskottet,
har avgivit endast en blank reservation.
Jag vill emellertid i likhet med herr
Eskilsson understryka vikten av att man
verkligen tar upp detta problem till ingående
behandling. Jag tror att det skulle
bli till gagn inte bara för skolverksamheten,
utan för samhället över huvud
taget.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 103, i anledning av
väckta motioner om tillgodoräknande
såsom tjänsteår för uppflyttning i löneklass
och för pension av viss tjänstgöring
utomlands, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 18, i
anledning av väckta motioner angående
automobilskatten för lastbil, bifölls vad
utskottet i detta betänkande hemställt.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Marocko för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter; samt

nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om tillverkning av sprit och vin, m. m.

sekreterare hos riksdagens revisorer

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 25, angående regleringen för budgetåret
1961/62 av utgifterna under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. m.

Punkterna 1—11

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 18

Ang. löneställningen för byrådirektör och

sekreterare hos riksdagens revisorer

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1961/62 till Riksdagens
revisorer och deras kansli: Avlöningar
anvisa ett förslagsanslag av
235 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebar bland
annat, att tre på personalförteckningen
för riksdagens revisorers kansli upptagna
tjänster som byrådirektör och sekreterare
i högst lönegrad Ae 26 skulle omändras
till tjänster som byråchef i lönegrad
Bp 1.

Utskottet, som ej funnit att tillräckliga
skäl anförts för den ifrågasatta omregleringen
av dessa tjänster, hade föreslagit,
att det begärda anslaget skulle nedräknas
med 14 000 kronor. Utskottet hade
därför i den nu föredragna punkten
på anförda skäl hemställt, att riksdagen
måtte för budgetåret 1961/62 anvisa till
Riksdagens revisorer och deras kansli:
Avlöningar ett förslagsanslag av 221 000
kronor.

Reservation hade anmälts av herrar
Nils Elowsson, Sköldin och Larsson i
Umeå, vilka dock ej antytt sin mening.

Herr ELOWSSON, NILS, (s):

Herr talman! Under denna punkt redovisas
ett förslag från riksdagens revisorer
om att avdelningssekreterare inom
statsrevisionen skall uppflyttas till byråchefslönegraden.

Denna fråga väcktes redan av 1958 års
revisorer och behandlades av bankoutskottet
och riksdagen år 1959. Då avslogs

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

Ang. löneställningen för byrådirektör och sekreterare hos riksdagens revisorer
förslaget, sedan det avstyrkts av banko- Ett ytterligare skal ar att de som Gomutskottet
med hänvisning till att utred- mit till statsrevisionen hamnat så att
ningen om rationalisering av statsverk- säga vid sidan av den Övriga statliga
samheten inte avslutat sitt arbete. När verksamheten, vilket medför att de inte
utredningens förslag sedan förelåg, an- har lika lätt som de, som befinner sig
såg revisorerna, att frågan borde på nytt i verken, att konkurrera i den ordinarie
bli föremål för riksdagens behandling, befordringsgången. Följaktligen blir de
och detta är anledningen till att vi har mer eller mindre bortglömda. Det har
att ta ställning till den i dag. också antytts i sammanhanget, att de

Att revisorerna ånyo tagit upp spörs- inte är lika eftersökta, enär de gång efmålet
beror bl. a. på att vi har fått ett ter annan naturligtvis måste göra mgrinytt
ämbetsverk, riksrevisionsverket. De panden i andra myndigheters verksamsom
där innehar motsvarande tjänster het och i större eller mindre utsträckhar
fått byråchefs ställning. När vi har ning kritisera vidtagna åtgärder eller
anfört detta motiv, har vi fått till svar, förefintliga brister. De har därför inte
att byråcheferna i det nya riksrevi- lika lätt att hävda sig i befordringssamsionsverket
har viss underställd perso- manhang.

nal och följaktligen också har större an- Det är därför önskvärt att man inom
svar. Det har därför varit motiverat att författningsutredningen tar hansyn till
ge dem ifrågavarande nya löneställning. dessa synpunkter, när man en gång skall
Nu har vi emellertid inte enbart pe- behandla ärendet, och det är, som sagt,
kat på byråcheferna i riksrevisionsver- närmast för att framföra dessa synpunkket.
Vi har också pekat på den sekrete- ter, som jag tagit till orda.

rare hos militieombudsmannen, som svarar
för de militära ärendena. Denne
tjänsteman har också byråchefs ställning,
trots att han inte har någon underställd
personal. Eftersom statsrevisionens
sekreterare skall svara för flera
departements verksamhetsområden och
följaktligen enligt vår mening måste vara
minst lika kunniga som de, som svarar
för de militära ärendena på militieombudsmannaexpeditionen,
så vore de också
berättigade att flyttas upp till den
föreslagna nya löneställningen.

Som ärendet nu ligger till, kommer
jag inte att begära omröstning, ty jag
utgår från att det inte tjänar någonting
till, då utskottet här är nästan enhälligt.
Att jag ändå begärt ordet beror på att
jag utgår ifrån att författningsutredningen,
som sannolikt kommer att behandla
den del av statens verksamhet som det
här gäller, också kommer att ta itu med
föreliggande fråga. Jag utgår vidare från
att man då också beaktar, att statsrevisionens
sekreterare intar en särställning
så till vida, att de ensamma är ansvariga
för arbetet på respektive avdelningar.
De måste vara synnerligen kunniga, om
de skall kunna fullgöra den uppgift, som
de fått sig förelagd.

Herr EWERLÖF (h):

Herr talman! Det framgår av utskottsutlåtandet,
att utskottet inte kunnat finna
att de skäl, som nu åberopas som nytillkomna
efter år 1959, ger anledning
att se annorlunda på denna fråga än som
skedde år 1959, då riksdagen på utskottets
hemställan inte vidtog den här föreslagna
åtgärden.

Då herr Elowsson inte ställde något
yrkande, ber jag med dessa ord få inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 19—26

Vad utskottet hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 27, i anledning av
fullmäktiges i riksbanken framställning
angående delvis ändrad befordringsgång
för riksbankens vaktmästare, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Om avlösning av vissa servitut

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av motioner
angående avlösning av vissa servitut.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 81 i första kammaren
av herr Erik Svedberg m. fl. och
nr 102 i andra kammaren av fru Thunvall.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att i samband med proposition
i anledning av lagberedningens
förslag till jordabalk måtte utarbetas ett
tillägg till servitutslagen i syfte att vidga
möjligheterna att få till stånd utbrytning
av vissa servitut, vilka innefattade
rätt till skogsfång och mulbete.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motioner I: 81 och
II: 102 icke måtte föranleda annan riksdagens
åtgärd än att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
motionerna jämte detta utlåtande måtte
överlämnas till 1954 års fastighetsbildningskommitté.

Vid utlåtandet hade reservation avgivits
av herrar Ebbe Ohlsson, Åkesson,
Ernst Olsson, Nyberg, Johansson i
öckerö, Jansson i Benestad och Turesson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa,
att förevarande motioner 1:81 och II:
102 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr OHLSSON, EBBE, (h):

Herr talman! Denna fråga tillhör förvisso
inte någon av de större vid 1961
års riksdag. Den gäller endast vilket öde
en viss motion skall få. Utskottsmajoriteten
— vilken är knapp — vill överlämna
den till 1954 års fastighetsbildningskommitté.
Denna kommitté sysselsätter
sig redan med dessa frågor, och
vad i motionen anförts är inga nyheter
för den. Den fråga det här gäller står
sedan länge på dagordningen, och vi anser
därför att det inte finns någon an -

ledning att överlämna motionen till kommittén.

Därtill kommer att motionen inte är
helt korrekt utan upptar frågor angående
utbrytning av servitut, som sedan
länge är införda i jorddelningslagen.

Med hänsyn härtill anser de sju reservanterna,
att motionens öde bör bli
detsamma som så många andra motioners,
den nämligen, att den inte föranleder
någon riksdagen åtgärd.

Jag ber därmed, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Jag vill gärna hålla med
herr Ebbe Ohlsson om att det här inte
gäller någon stor fråga. Jag skulle också
ha kunnat gå på samma linje som den
han rekommenderar, nämligen direkt
avslag på motionen, men då både lantmäteristyrelsen
och kammarkollegiet har
tillstyrkt, att motionen överlämnas till
1954 års fastighetsbildningskommitté,
tycker jag att det är riktigt att riksdagen
också går på samma linje som den
som har föreslagits av dessa myndigheter.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! Det är kanske sant att
denna motion inte är av det större slaget
vid denna riksdag, och de som bor
i de södra delarna av landet har kanske
större anledning än vi norrlänningar att
lägga en sådan syn på den fråga som
här aktualiseras, ty de s. k. skogsfångsservituten
är ganska sällsynta söderut
och förekommer framför allt i Norrland.
Det är faktiskt så att de människor,
som har praktisk beröring med
dessa ting, anser dem ganska betydelsefulla,
och det gäller ganska många småbrukare
och torpare och även mindre
hemmansägare som har sådana här servitut.
De har nog, som sagt, en annan
syn på dessa saker.

Det är även så, att dessa servitut medför
en hel del olägenheter. I många fall
förekommer det friktioner och stridig -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20

heter, då ägaren till den fastighet som
är den tjänande — antingen det är ett
bolag eller en hemmansägare — menar
att torparen hugger för mycket virke,
under det att torparen har en annan
mening i det hänseendet.

Det kan väl även sägas att hela skogsfångsservitutet
är litet föråldrat. Man
kan t. ex. tänka sig en torpare som skall
bygga en ladugård. Han har full rätt att
ta det timmer som behövs för att uppföra
denna byggnad, men han kan kanske
anse det lämpligare att använda cementtegel
att bygga med. Hur blir det i
en sådan situation? Det kan även för
torparen gälla att lägga på ett nytt tak
på ett av sina hus. Nu finns det ju möjligheter
att inköpa tegel, plåt, eternit
och dylikt, men han har rättighet att
endast hugga timmer i skogen och forsla
hem detta och såga det och klyva s. k.
takspån. Visserligen kan det tänkas att
han har en privat överenskommelse med
den, som svarar för servitutet, som innebär
att han får hugga en viss kvantitet
virke och sälja det och inköpa de
andra saker som behövs för byggnationen.
Men det är inte alla gånger han
lyckas träffa en sådan överenskommelse.

Även när det gäller vedbrand kan jag
nämna att t. o. m. en torpare genom de
möjligheter till förmånliga lån och bidrag,
som numera står till buds, har
möjlighet att inmontera en värmepanna,
och därmed ställs han inför den situationen
att använda annat bränsle än
ved. Hur blir det i den situationen? I
varje fall måste han hugga ordentliga
dimensioner i skogen, om det skall bli
lönsamt att använda vedbränsle. Det är
alltså sådana ting som gör att man faktiskt
tycker att det skulle kunna bli större
möjligheter för den, som har förmånen
av ett skogsfångsservitut, att få detta
utbrutet.

Nu är det sant, som herr Ebbe Ohlsson
sade, att motionen inte är helt korrekt
skriven. Han hänvisade till att det
redan nu enligt jorddelningslagen finns
möjligheter att få dessa servitut utbrutna.
Ja, visst är det så, men vi får lov
att även tänka på att vare sig man går

Om avlösning av vissa servitut
på 1 kap. 21 § jorddelningslagen eller
20 kap. 3 § i samma lag blir förfarandet
det, att den skogsäga som blir utbruten
kommer från den tjänande fastigheten.
Går man däremot, som det anses i motionen,
på 7 a § i servitutslagen kan
man tänka sig att en skogsäga tillförs
torpet även från en annan fastighet, och
det är faktiskt många gånger förmånligt
och lämpligt att det blir så.

Det heter vidare i jorddelningslagen
att en sådan utbrytning inte får lända
till någons förfång. Även den bestämmelsen
kan i vissa situationer bli till
ett hinder.

Den nämnda paragrafen i servitutslagen
bör även ses från social synpunkt.
Den vill förhindra att hela idén med ett
skogsfångsservitut förfuskas genom särskilda
avtal varigenom den som har servitut
på skogsfång får detta omvandlat i
penningar. Penningar är flyktiga ting,
medan däremot en skogsäga är en realtillgång.
I vissa fall kan det dock inte vara
lämpligt att ett torp på detta sätt får
en skogstillgång, ty det finns ju små
jordbruk ute i bygderna som inte har
någon framtid för sig. De ligger kanske
i utdöende skogsbyar, och det kan även
från andra synpunkter vara olämpligt att
satsa på deras framtida bestånd, och det
är då inte nödvändigt att ha möjligheten
att åstadkomma ett dylikt utbyte till
ett eget skogsskifte. I sådana fall kan
det vara lämpligt att hemmanet eller bolaget
helt enkelt får inköpa torpet när
det blir till salu.

Det väsentliga för motionärerna är att
det blir större möjligheter för en torpare
att få en sådan här utbrytning,
d. v. s. att det går att omvandla ett
skogsfångsservitut till ett eget skogsinnehav.
Om det sker enligt jorddelningslagen
eller enligt servitutslagen är egentligen
likgiltigt. Utskottet har i varje fall
föreslagit att denna motion skall hänvisas
till 1954 års fastighetsbildningskommitté,
och även lantmäteristyrelsen
har tyckt detsamma. Man får väl då anse
att förslaget är väl motiverat, och jag
ber även jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ang. värdebeständig placering av kyrkliga fonder

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt därunder
förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt samt vidare
på godkännande av den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Ang. värdebeständig placering av
kyrkliga fonder

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 23, i anledning av motioner
angående värdebeständig placering
av kyrkliga fonder.

Tredje lagutskottet hade behandlat två
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 108 i första kammaren
av herr Sveningsson m. fl. och
nr 136 i andra kammaren av herr Hedin
m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en
allsidig utredning angående kyrkliga
fonders placering på sätt som skyddade
dem mot värdeförlust i följd av ändringar
i penningvärdet.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, 1:108
och II: 136, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Grym, Kristiansson, Åke Larsson, Levin
och Johansson i Torp, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, reservationen visade.

Herr GRYM (s):

Herr talman! Jag kommer inte att
spilla många ord på denna fråga. I sak
är majoriteten och minoriteten i utskottet
fullkomligt överens, nämligen att ifrågavarande
motioner inte måtte föranleda
någon riksdagen åtgärd. I utlåtandet är
det egentligen endast en kort mening
som skiljer utskott och reservanter. Ut -

skottet skriver: »Ehuru utskottet således
i stort sett ansluter sig till motionernas
syfte, finner utskottet en särskild utredning
i det av motionärerna angivna
hänseendet icke nu vara påkallad.» Reservanterna
vill att det i stället skall
heta: »Någon särskild utredning för frågan
om en bättre värdemässig säkerhet
lämpligen kan ernås är emellertid enligt
utskottets mening icke för närvarande
påkallad.»

Meningsskiljaktigheterna i detta fall
är egentligen en bagatell. I vanlig ordning
yrkar jag dock, herr talman, bifall
till reservationen, men jag försäkrar att
jag inte kommer att väsnas mera i denna
fråga.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Egentligen är det en
mycket liten skillnad mellan reservanternas
yrkande och majoritetens i utskottet.
Det är, som herr Grym säger,
bara en formell skillnad. Man skulle
kunna uttrycka det så att reservanterna
bara vill säga rent ut att det inte finns
någon särskild anledning att sätta till
en utredning, medan utskottets majoritet
menar att trots att den delar motionärernas
uppfattning i fråga om värdet
av att placera fonder på ett värdebeständigt
sätt, menar den att det ändå inte
finns någon anledning att tillstyrka en
utredning, eftersom det redan finns så
många arbeten i gång att en särskild utredning
är obefogad.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med därunder framkomna
yrkanden gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet i det nu
förevarande utlåtandet hemställt samt
vidare därpå att kammaren skulle bifalla
utskottets hemställan med den
ändring i motiveringen, som förordats
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Onsdagen den

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 25, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 § lagen den 30 juni 1947 (nr 288)
om uppsikt å jordbruk, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående särskilda åtgärder
för rationalisering av jordbruket och
skogsbruket i Kopparbergs län, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner, m. m.;
samt

nr 30, i anledning av väckt motion rörande
vissa åtgärder i anledning av
kronhjortens skadegörelse i Skåne.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtanden:

nr 28, i anledning av väckt motion
om tillskapande av en ny svensk edition
av bibeln; och

nr 30, i anledning av väckt motion
om utredning angående förvärv åt kronan
av vissa markområden m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr
104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1961/62 m. m.,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstå -

7 maj 1961 fm. Nr 20 71

ende ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 234,
till Konungen angående val av fullmäktige
i riksbanken med suppleanter;

dels ock till riksdagens förordnanden:
nr 235, för herr Gustaf Napoleon Kollberg
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 236, för herr Torsten Stanley Bengtson
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 237, för herr Sven Mauritz Wedén
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken; och

nr 238, för herr Nils Gunnar Hansson
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 261, i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1961/62 till investeringsbidrag
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 268, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vartdera av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Justerades protokollsutdrag för detta
sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 16.32.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Onsdagen den 17

Kammaren sammanträdde kl. 19.30.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag angående effektivisering
av verksamheten på pris- och
konkurrensområdet jämte i ämnet väcta
motioner.

Punkten 1

Ang. ändringar i statens pris- och kartellnämnds
organisation

I propositionen nr 86 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961, föreslagit
riksdagen att godkänna de ändringar
i statens pris- och kartellnämnds
organisation, som departementschefen
föreslagit i berörda statsrådsprotokoll.

På grundval av ett av 1960 års prisövervakningskommitté
avgivet betänkande,
»Effektivare prisövervakning», hade i
propositionen föreslagits vissa åtgärder
i syfte att effektivisera den statliga verksamheten
på pris- och konkurrensområdet,
i första hand genom förstärkning av
personalresurserna vid statens pris- och
kartellnämnd och ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor.

Mot bakgrunden av en förordad utvidgning
och intensifiering av främst
undersöknings- och upplysningsverksamheten
hade i fråga om pris- och
kartellnämnden föreslagits, förutom
smärre organisatoriska ändringar, inrättandet
av 13 nya tjänster, höjning av
expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar
samt extraordinariesättning av
elva extra tjänster.

För ombudsmannaämbetets del innebar
förslaget, att två extra tjänster skulle
inrättas och att ett anslag, avsett för
anlitande av ekonomisk expertis, skulle
anvisas.

maj eftermiddagen

Vidare hade föreslagits, att ett reservationsanslag
av engångsnatur skulle få
av statens konsumentråd fördelas bland
studie- och folkbildningsorganisationer
för en särskild upplysningskampanj i
prisfrågor.

För budgetåret 1961/62 hade begärts
följande anslag, nämligen till statens
pris- och kartellnämnd för avlöningar
2 526 000 kronor och för omkostnader
399 000 kronor, till ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor för avlöningar
398 000 kronor och för omkostnader
36 000 kronor samt till särskild
konsumentupplysning i prisfrågor
150 000 kronor. Av de föreslagna anslagsbeloppen
avsåge 187 400 kronor kostnader
av engångskaraktär.

I anledning av propositionen nr 86
hade väckts följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Sjönell och Virgin (I: 632) samt den
andra inom andra kammaren av herr
Bohman m. fl. (11:751), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte

A. under riksstatens tionde huvudtitel
för budgetåret 1961/62 anvisa till

a) Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar ett förslagsanslag av 1 920 000
kronor;

b) Statens pris-och kartellnämnd: Omkostnader
ett förslagsanslag av 275 000
kronor;

c) Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor:
Avlöningar ett förslagsanslag
av 297 400 kronor;

d) Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor:
Omkostnader ett förslagsanslag
av 25 200 kronor; samt

B. icke bevilja något anslag till särskild
konsumentupplysning i prisfrågor,

dels ock en inom första kammaren av
herr Gösta Jacobsson väckt motion (I:
631), vari hemställts, att riksdagen måt -

Onsdagen den 17 maj 1961 era.

Nr 20

Ang. ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

te dels avvisa de av departementschefen
i propositionen uppdragna riktlinjerna
för en utvidgad verksamhet på pris- och
konkurrensområdet och dels avslå de
av Kungl. Maj:t i propositionen äskade
anslagen i vad de avsåge inrättande av
13 nya tjänster vid pris- och kartellnämnden
respektive särskild konsumentupplysning
i prisfrågor.

Utskottet — som behandlat motionsyrkandena
i vad de avsåge medelsanvisningen
i följande, med 2—6 betecknade
punkter — hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 632 och II: 751 samt
I: 631, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, godkänna de ändringar i statens
pris- och kartellnämnds organisation,
som departementschefen föreslagit
i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxäng och Heckscher, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:632 och 11:751 samt 1:631,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
avslå de i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961 föreslagna
ändringarna i statens pris- och
kartellnämnds organisation.

Herr talmannen yttrade, att överläggningen
vid denna punkt jämväl finge
omfatta övriga punkter i utlåtandet.
Eventuella yrkanden borde dock ställas
vid de särskilda punkterna, sedan de var
för sig föredragits.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! För undvikande av missförstånd
vill jag till att börja med förklara,
att jag anser att pris- och kartellnämnden
som sådan fyller en nyttig uppgift.
Nämndens verksamhet är värdefull
inte bara därför att nämnden kan
tillhandahålla näringsfrihetsombudsman -

nen underlag för dennes bedömningar
och ge visst prismaterial för konjunkturpolitiken
— därtill kommer ytterligare
att nämndens undersökningar kan
vara ägnade att undanröja mången missuppfattning
om prisrörelsernas orsaker.

Även om jag alltså godtar pris- och
kartellnämnden som sådan, nödgas jag
gå emot de nya riktlinjer för nämndens
verksamhet som uppdras i propositionen.
Jag kan inte heller acceptera den
utökning av nämndens administrativa
apparat, som där föreslås.

Alla är vi väl överens om att en fri
konkurrens är den bästa prisregulatorn.
Ett faktum är att det på centrala områden
i dag råder en mycket stark priskonkurrens.
Vi lever numera i ett utpräglat konkurrenssamhälle.
Den rådande högkonjunkturen
har inte utan fog kännetecknats
som en mängdkonjunktur, inte en
priskonjunktur. De senaste fem åren har
i denna del medfört mycket stora förändringar.
Riktpriserna är på avskrivning.
Inom distributionsledet konkurrerar olika
företag och olika distributionsformer
med varandra. Inom tillverkningsledet
tränger utlandet hårt på. Att det på vissa
varuområden alltjämt finns konkurrensbegränsningar
skall inte förnekas,
men det förändrar inte nämnvärt helhetsbilden;
och dessa företeelser har ju
för övrigt sina speciella korrektiv.

Det är ägnat att förvåna, att man i detta
läge ropar på en utvidgad och intensifierad
prisövervakning. Egentligen är
detta en paradox: ju starkare konkurrensen
är, desto större anses behovet av
en prisövervakning vara. Olika motiv
anföres. Det görs bl. a. gällande att tillkomsten
av EFTA skulle öka behovet
av prisövervakning. Rimligen borde de
tullsänkningar som EFTA medför vara
ägnade att skärpa konkurrensen och
därför utgöra ett argument i motsatt
riktning.

Av de anförda motiven är det endast
ett som jag finner i och för sig beaktansvärt,
nämligen att efterfrågetrycket
i en fullsysselsättningsckonomi även
vid full balans kan medföra att den fria
konkurrensen gör sig gällande endast
med en viss tröghet. Det ligger säkerli -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. andringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

gen en del i detta. Den expansiva politiken
är alltid förknippad med ett latent
inflationshot, vilket i sin tur måste utgöra
ett återhållande moment i priskonkurrensen.
En företagare som räknar
med fortsatt kostnadsstegring i form av
höjda löner eller höjda råvarupriser vågar
helt enkelt inte trampa priskonkurrensens
gaspedal i botten. Han riskerar
då att kostnaderna växer snabbare än
utförsäljningspriserna, så att han hamnar
på förlustsidan. Med den omläggning
som skett det senaste året av penning-
och finanspolitiken, där statsmakterna
inaugurerat en stramare linje än
tidigare, borde väl efterfrågetrycket så
småningom dämpas och konkurrensen
ytterligare stiga. Det är då svårt att förstå,
varför man måste »lita till en effektiv
och aktiv prisövervakning», för att
citera utredningskommittén.

Att observera är att det man har i tankarna
inte är någon tillfällig situation.
Det sägs att man inte syftar till en direkt
priskontroll. Nå, vad menas då med
en effektiv och aktiv prisövervakning
som inte är en direkt priskontroll? Under
vilka former skall den fungera? Hurudan
är målsättningen? Statsutskottets
tolkning — d. v. s. att man inom ramen
för gällande system siktar till en skärpning
av övervakningen, en effektivisering
av åtgärderna mot konkurrensbegränsning
och en förbättring av konsumenternas
prismedvetande — täcker inte
helt de i propositionen angivna allmänna
riktlinjerna. Vore det endast fråga
om att skapa ökade resurser för en
uppsikt på området, huvudsakligen i
samma former som hittills, skulle det
från principiell synpunkt kanske inte vara
så mycket att invända däremot, men
man syftar tydligen åtskilligt längre.
Utredningskommittén säger att det är
fråga om en ny giv kring temat pris,
kvalitet och service i pris- och kartellnämndens
regi och med inkoppling av
konsumentorganisationer.

Man förklarar emellertid inte närmare
vad man vill, och inte heller propositionen
ger någon närmare vägledning.
Departementschefen säger endast ganska
orakelmässigt, att man måste pröva

sig fram. Han trycker dock på att det
skall vara en objektiv och allsidig upplysning.

Tvenne möjligheter är tydligen tänkbara
när det är fråga om en i sak utvidgad
verksamhet. Den ena är att man
genom insamling av ett ökat prismaterial
kan sätta in stötar med priskontroll
jämlikt 21 § konkurrensbegränsningslagen.
Denna paragrafs användning har
hittills inte aktualiserats, och den är väl
avsedd närmast som en sista resurs. Den
andra möjligheten kan vara — jag vet
inte om det är den som har lekt utredningskommittén
och departementschefen
i hågen —- att man avser att låta prisoch
kartellnämnden fungera som något
slags opinionsnämnd på prisområdet,
som propagandavägen skall dirigera
prisbildningen och konsumtionen. Det
finns en del meningar som kan tolkas
i denna riktning. Det vore nog önskvärt
med ett klarläggande på den punkten.

Priskontroll i olika former, även en
indirekt sådan, inger betänkligheter ur
flera synpunkter. Den utgör ett hinder
för näringslivets dynamiska utveckling
och kan nog sägas hämma framstegstakten.
Den ifrågasatta kombinationen av
prisövervakning och konsumentupplysning
kring kvalitetsbegreppen inger särskilt
stora betänkligheter, därför att det
med ett dylikt system så lätt blir fråga
om högst subjektiva värderingar, och
den är på sätt och vis äventyrligare än
den direkta priskontrollen. Att på objektiva
grunder avgöra, huruvida priset
på en vara är skäligt eller ej, låter sig
nämligen endast rent undantagsvis göra.
Några objektiva kriterier för jämförande
bedömningar av varors pris och
kvalitet finns helt enkelt inte. Priset är
merendels ett resultat av ett samspel
av olika kostnads- och marknadsfaktorer.
Det är ytterst marknadsförhållandena
som fäller utslaget. Hänsyn måste
emellertid jämväl tas inte blott till sådana
faktorer som kostnader och lönsamhet
utan även till den takt i vilken
avskrivningarna sker, något som i sin
tur är beroende på framtidsförväntningarna
inom företagen. Modeväxlingarna
spelar ju också in på ett mycket starkt

Nr 20

Onsdagen den 17 mai 1961 em.

Ang. ändringar i stal

sätt. Det finns en uppenbar motsättning
mellan kvalitet och mode. Konsumenterna
betalar gärna ett högt pris för en
produkt som de finner vara modern och
tänker kanske mindre på kvaliteten;
utomstående bedömare må hysa vilken
uppfattning som helst om den saken.
Utskottet synes ha en viss förståelse

_ det har även departementschefen —

för svårigheterna, men utskottet anser
att dessa svårigheter bör kunna övervinnas.
Jag kan inte dela den uppfattningen.
Därtill kommer att en aktiv
prisövervakning, som är förknippad med
kvalitetsomdömen om individuella varor,
kan — om det vill sig illa — få mycket
vittgående följder för de företag som
drabbas därav. Det går också ut över
företagens anställda och kan äventyra
sysselsättningen, och det värsta är att
det inte finns någon appell. Till sist
frågar man sig, vem som skall svara för
de eventuella ekonomiska följderna av
ett oberättigat uttalande, som tillskyndat
ett företag stor ekonomisk skada.

Jag övergår härefter till organisationen.
Enligt min mening borde pris- och
kartellnämnden kunna klara sina arbetsuppgifter
med de resurser den har.
Den fick nya tjänstemän i fjol för att
handha de arbetsuppgifter som följde
med omsens införande. De är nu avslutade,
och de berörda tjänstemännen borde
då kunna komma till användning på
andra avsnitt av nämndens verksamhet.
Det finns också möjligheter att nämnden
i huvudsak koncentrerar sin verksamhet
till väsentliga områden, alltså
sådana områden som här har betydelse
för konsumenterna och där konkurrensbegränsningar
i en eller annan form förekommer.
Man har nog fått det intrycket
att nämnden ibland silar mygg och
kanske också någon gång sväljer kameler.
Av en särskild statlig upplysningsverksamhet
på området finns inget behov.

Jag kan, herr talman, i punkten nr 1
inte till alla delar instämma i motiveringen
till den av fröken Andersson m. fl
avgivna reservationen i fråga om behovet
av tjänster inom pris- och kartellnämnden,
men jag kan yrka bifall till

ens pris- och kartellnämnds organisation
den hemställan, i vilken reservationen i
denna punkt utmynnar.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Till punkten 6 har fogats
en reservation, där det yrkats avslag
på förslaget om ett särskilt anslag
för en utvidgad tillfällig konsumentupplysning
i prisfrågor. Jag vill passa på
tillfället att understryka att denna reservation
ingalunda vänder sig mot konsumentupplysning
som sådan. Reservanterna
tror tvärtom att den är utomordentligt
viktig, och vi har också vrkat
bifall till det anslag som skall utgå for
den så att säga reguljära konsumentupplysningen.
Vi har emellertid inte blivit
övertygade om att den tillfälliga förstärkning
av konsumentupplysningen,

till vilken det nu föreslås utgå 150 000
kronor, fyller något fullgott ändamål,
och så länge vi inte hav blivit övertygade
om den saken anser vi att den delen
av anslaget bör anstå. Det är därför vi
i det avseendet yrkar avslag på Kungl.
Maj:ts förslag.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Det förslag som föreligger
grundar sig på en utredning av 1960

års prisövervakningskommitté, i vilken
landsorganisationens chefsekonom Meidner
var ordförande. Kungl. Maj :t har i
huvudsak anslutit sig till de synpunkter
på den här frågan som kommittén
utvecklade, och utskottet har i sin tur
utan några som helst ändringar accepterat
Kungl. Maj :ts förslag.

Detta innebär att en viss förstärkning
skall ske av de resurser samhället nu
har för att övervaka prisläget i landet,
dvs. att de organ som har att ingripa
mot konkurrensbegränsande åtgärder inom
näringslivet skall förstärkas och effektiviseras.
Det system som infördes
när lagen om prisreglering avskaffades
för några år sedan skall emellertid vara
oförändrat. Man skall alltså sträva efter
att prisbildningen skall ske under fri
konkurrens. Det är frågan om en skärp -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Avlöningsanslaget till statens pris- och k
ning av den övervakning vi har, det är
frågan om effektivare åtgärder mot konkurrensbegränsning
och det är frågan
om att skapa ett bättre prismedvetande
hos det svenska folket.

Förstärkningen består däri att 13 nya
tjänster inrättas hos pris- och kartellnämnden
och att två tjänster inrättas
hos ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.
Utskottet har för sin del
funnit att förslagen är välbefogade,
lämpliga och nödvändiga, inte minst i
dag, då vi ändock står inför risker för
inflatoriska förändringar. Utskottet förordar
därför Kungl. Maj ds förslag.

Till utskottsutlåtandet har högern fogat
en avslagsreservation, som även innebär
att vi i det här sammanhanget
inte bara skall avvisa tanken på förbättringar
av resurserna utan att man skall
minska dem genom att de förstärkningar
som genomfördes vid varuskattens
införande skulle slopas. De förstärkningarna
infördes inte, som herr Jacobsson
tycks tro, bara för att de behövdes vid
själva införandet av varuskatten. De ansågs
behövliga för att möjliggöra övervakningen
i den mån den är nödvändig
så länge varuskatt över huvud taget existerar.

Utöver dessa förstärkningar av prisoch
kartellnämnden samt ombudsmannaämbetet
föreslås av Kungl. Majd och
utskottet, liksom kommittén ursprungligen
föreslog, att ett anslag på 150 000
kronor skall anvisas för en speciell kampanj
i syfte att öka prismedvetenheten
hos det svenska folket. Avsikten är att
kampanjen skall vara ett försök. Den
skall genomföras genom våra studie- och
folkbildningsorganisationer av olika slag,
och den skall nå ut över hela landet i
syfte att väcka intresse för de frågor
som har med priserna att göra. Jag tror
det ,vore nyttigt om vi åtminstone på
försök kunde genomföra denna kampanj,
ty det är ändock bara fråga om ett engångsanslag.
Det skulle vara nyttigt att
genomföra den för den relativt ringa
penning som det här är fråga om.

Jag ber, herr talman, med dessa ord
att få yrka bifall till utskottets hemställan
under denna punkt.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu ifrågavarande punkten hemställt
samt vidare på godkännande av
den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 105 punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 119;

Nej — 19.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 2

Avlöningsanslaget till statens pris- och
kartellnämnd

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I:

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 77

Omkostnadsanslaget till statens pris- och kartellnämnd

632 och II: 751 samt I: 631, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 10 mars
1961 förordats, vidtaga ändringar i personalförteckningen
för statens pris- och
kartellnämnd;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för statens pris- och kartellnämnd,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1961/62;

c) till Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar för budgetåret 1961/62 under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 526 000 kronor.

Redogörelse för innehållet i ovannämnda
motioner hade lämnats under
punkten 1.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxäng och Heckscher, vilka, under
åberopande av reservationen vid punkten
1, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:632 och 11:751 samt I:
631, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga,

a) avslå Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande
att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens prisoch
kartellnämnd, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961 förordats; b)

godkänna i reservationen införd avlöningsstat
för statens pris- och kartellnämnd,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62;

c) till Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar för budgetåret 1961/62 under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 920 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid punkt 2 fogade reservationen.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! .lag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i den nu förevarande
punkten hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 3

Omkostnadsanslaget till statens pris- och
kartellnämnd

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
1:632 och II: 751, såvitt nu vore i fråga,
till Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader
för budgetåret 1961/62 under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 399 000 kronor.

De yrkanden, som framställts i berörda
motioner, hade redovisats under
punkten 1.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxäng och Heckscher, vilka, under
åberopande av reservationen vid punkten
1, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till
motionerna I: 632 och II: 751, såvitt nu
vore i fråga, till Statens pris- och kartellnämnd:
Omkostnader för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 275 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hem -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Avlöningsanslaget till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor — Omkost -

nadsanslaget till ombudsmannaämbetet
ställt samt vidare på antagande av det
förslag, som innehölles i den vid punkten
anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 4

Avlöningsanslaget till ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 632 och
II: 751, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för ombudsmannaämbetet för
näringsfrihetsfrågor, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1961/
62;

b) till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor:
Avlöningar för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 398 000
kronor.

De i nämnda motioner framställda yrkandena
hade redovisats under punkten
1.

Vid punkten hade reservation avgivits
av fröken Andersson samt herrar Ragnar
Bergh, Staxäng och Heckscher, vilka,
under åberopande av reservationen vid
punkten 1, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 632 och II: 751, såvitt
nu vore i fråga,

a) godkänna i reservationen införd avlöningsstat
för ombudsmannaämbetet för
näringsfrihetsfrågor, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1961/
62;

b) till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor:
Avlöningar för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiten
anvisa ett förslagsanslag av 297 400
kronor.

för näringsfrihetsfrågor

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talmani Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att därunder yrkats
dels att utskottets hemställan skulle
bifallas, dels ock att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Punkten 5

Omkostnadsanslaget till ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
I: 632 och II: 751, såvitt nu vore i fråga,
till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor:
Omkostnader för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 36 000 kronor.

De yrkanden, som framställts i ovannämnda
motioner, hade redovisats under
punkten 1.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxäng och Heckscher, vilka, under
åberopande av reservationen vid punkten
1, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till
motionerna 1:632 och 11:751, såvitt nu
vore i fråga, till Ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

för budgetåret 1961/62 under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
25 200 kronor.

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 79

Ang. särskild konsumentupplysning i prisfrågor

Herr BERGH, RAGNAR, (h): Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen. till reservationen.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet i den nu ifrågavarande
punkten hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 6

Ang. särskild konsumentupplysning
i prisfrågor

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna 1:632
och 11:751 samt 1:631, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Särskild
konsumentupplysning i prisfrågor för
budgetåret 1961/62 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
150 000 kronor.

I samtliga här berörda motioner, vilkas
innehåll närmare redovisats i punkten
1, hade yrkats avslag å Kungl. Maj :ts
förevarande förslag.

Reservation hade avgivits av herr Boman,
fröken Andersson samt herrar
Axel Johannes Andersson, Bengtson,
Ragnar Bergh, Lundström, Sundin, Staxäng,
Malmborg, Svensson i Stenkyrka,
Wedén, Larsson i Hedenäset och Heckscher,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:632 och 11:751 samt 1:631,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
avslå Kungl. Maj:ts förslag om anslag
till särskild konsumentupplysning i
prisfrågor.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu förevarande punkten
hemställt samt vidare på godkännande
av den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 105 punkten
6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt bans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 67.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. forskningsanslaget till statens medicinska
forskningsråd

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 106, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1961/62 till vissa forskningsråd
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
78 framlagt förslag om anslag för nästa
budgetår till statens medicinska forskningsråd,
statens humanistiska forskningsråd,
statens råd för samhällsforskning,
statens naturvetenskapliga forskningsråd
och statens råd för atomforskning.
Till Statens medicinska forskningsråd:
Medicinsk forskning hade föreslagits
en medelsanvisning av 6 100 000
kronor.

I samband med propositionen nr 78
hade utskottet till behandling förehaft
två likalvdande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Edström
m. fl. (I: 590) och den andra inom
andra kammaren av herr von Friesen
m. fl. (II: 713), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att, med ändring
av vad Kungl. Maj:t i proposition
nr 78 till innevarande års riksdag föreslagit,
för budgetåret 1961/62 under åttonde
huvudtiteln anvisa till Statens
medicinska forskningsråd: Medicinsk

forskning ett reservationsanslag av
8 100 000 kronor.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet avfattat sin hemställan i tre
särskilda, med I—III betecknade punkter.
I punkten II hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 590 och II: 713, till
Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk
forskning för budgetåret 1961/
62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 6 100 000 kronor.

Vid utlåtandet hade reservation utan
angivet yrkande anmälts, utom av andra,
av herr Edström.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! I den här föreliggande
propositionen föreslår Kungl. Maj:t en

höjning av forskningsanslaget till statens
medicinska forskningsråd för budgetåret
1961/62 med 0,5 miljon kronor till 6,1
miljoner kronor. Om man nu tar hänsyn
till vissa automatiska utgiftsstegringar
m. in., finner man att den reella höjningen
av medelstilldelningen till medicinska
forskningsrådet enligt förslaget
inte utgör mer än 5 procent. Detta förslag
har utskottet tillstyrkt.

Universitetsutredningen beräknade anslagsbehovet
för statens medicinska
forskningsråd för budgetåret 1961/62 till
9,95 miljoner kronor. Om man tar hänsyn
till att den naturvetenskapliga och
tekniska forskningen genom Malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete
tilldelats en förstärkning på ungefär 10
miljoner kronor, måste man säga att ökningen
av medelstilldelningen till statens
medicinska forskningsråd är relativt
mycket blygsam, detta så mycket
mer som vi vet att anspråken på medicinska
forskningsrådets medel är i starkt
stigande.

Den moderna naturvetenskapen kännetecknas
av en snabb utveckling i metodik
och teknik, men denna utveckling
präglar också de medicinska institutionernas
uppbyggnad, deras undervisning
och forskning. De medicinska teoretiska
specialämnena är mest präglade av denna
vetenskapliga revolution, men även
inom den kliniska forskningen har modern
naturvetenskaplig metodik mer och
mer börjat komma in. Moderna laboratorier
och väl utbildad teknisk personal
har blivit nödvändiga vid forskning
på sjukavdelningarna. I detta sammanhang
bör även erinras om den vetenskapliga
forskningens stora betydelse
för det praktiska sjukvårdsarbetets kvalitet.
Det är väsentligt att den kliniska
forskningen uppmuntras dels genom att
forskare beviljas anslag för sina forskningsuppgifter,
dels också genom att sådana
lokaliteter och sådan apparatur
och utrustning som möjliggör forskning
vid sidan om sjukvårdsarbetet ställes till
förfogande.

Vi vet alla att en rad nya sjukvårdande
discipliner har tillkommit. I de flesta
fall har det vetenskapliga arbetet varit
impulsgivare för denna utveckling, forsk -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

Om statsbidrag till lärarlör
ningen har således banat väg för den
sjukvårdande verksamheten. Man behöver
här bara peka på sådana områden
som hjärtkirurgien med problemet med
extracorporeal cirkulation och artificiell
syrsättning av blodet eller problemet
med rening av blod vid akuta njursjukdomar
eller förgiftningar med hjälp av
vad vi kallar den konstgjorda njuren.
Det finns även mer »tysta» vetenskapliga
forskningsresultat, såsom t. ex. på
mitt eget område, som varit av allra
största betydelse för att få bukt med
sjukdomarna och hjälpa de sjuka till
förbättrad hälsa och arbetsförhet. Den
medicinska vetenskapliga forskningen
är av största betydelse just för att
minska sjuklighet och förbättra vårt
folks hälsa och arbetsförmåga. Av största
betydelse i detta avseende är den
pågående intensiva forskningen inom
geriatriken, d. v. s. inom åldringsvården.
Två andra frågor som även just nu är
mycket maktpåliggande är vidare forskningen
i alkoholfrågan och narkotikafrågan.

Som jag ser saken är en kraftig förstärkning
av de för den medicinska
forskningen tillgängliga anslagen synnerligen
angelägen. Det är synnerligen
ledsamt att vi detta år inte kunnat få den
anslagsökning som önskats av alla ansvariga
myndigheter. En fortsatt rationell
utbyggnad av hälso- och sjukvården
i vårt land förutsätter betydligt ökade
insatser på den medicinska forskningens
område. Under de senaste åren har
vi fattat mycket vittgående beslut beträffande
hälso- och sjukvårdens utbyggnad.
Under sådana förhållanden är det
högeligen inkonsekvent att inte i relation
därtill öka det medicinska forskningsrådets
resurser.

Utskottet har visserligen gjort en välvillig
skrivning men dock avstyrkt motionerna.
Det är därför meningslöst att
här yrka bifall till dessa, men jag gör en
allvarlig hemställan till statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet att
till nästa år komma med betydligt högre
anslagskrav då det gäller det medicinska
forskningsrådet. Det är en hjärte (J

Första kammarens protokoll 1961. Nr 20

erna vid Sköndalsinstitutets sociala linje

sak för oss, för vårt samhälle, för vår
hälso- och sjukvård.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om statsbidrag till lärarlönerna vid
Sköndalsinstitutets sociala linje

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. m., i vad propositionen
avser underhållsarbeten i lokalerna för
domkapitlet i Göteborg, jämte motioner.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i
propositionen nr 47 framlagda förslag
i vad avsåge den del av propositionen
som hänvisats till statsutskottet, hade utskottet
i det nu föreliggande utlåtandet
hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) till Domkapitlen och stiftsnämnderna
m. m.: Vissa underhållsarbeten i
lokalerna för domkapitlet i Göteborg för
budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 kronor;

b) medgiva, att ur kyrkofonden finge
för samma ändamål utgå ett belopp av
3 000 kronor;

II. att motionerna 1:652, av herr Eskilsson
m. fl., och II: 667, av herr Nelander
m. fl., såvitt nu vore i fråga, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I de likalydande motionerna 1:562
och 11:667 hade, såvitt nu vore i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning
beträffande frågan om statsbidrag
till lärarlönerna vid Sköndalsinstitutets
sociala linje.

Reservation hade anmälts, utom av
andra, av herr Edström, som dock ej
antytt sin mening.

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om anslag till Religionspedagogiska institutet

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har till detta utlåtande
fogat en blank reservation. Det
är ju så att socionomutbildningen vid
Sköndalsinstitutet är mycket värdefull.
De där utbildade diakonerna utför ett
socialt arbete i församlingarna, en gärning
av stor samhällelig betydelse. I
motionen II: 667 har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning beträffande
frågan om statsbidrag till lärarlönerna
vid Sköndalsinstitutets sociala linje. Detta
har av utskottet avstyrkts under motiveringen
att utskottet ansett att socionomutbildningskommitténs
uppdrag
mycket väl kan utvidgas till att gälla
även denna fråga. Jag har bara velat säga
dessa ord för att understryka vikten
av att spörsmålet om Sköndalsinstitutets
sociala linje verkligen blir tillbörligen
uppmärksammad, tv dessa diakoner utgör
en stor tillgång i vårt sociala arbete.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Jag har till detta utlåtande
fogat en blank reservation. Jag har
gjort det för att understryka vad i motionen
anförts. Det gäller nämligen en
motion om Religionspedagogiska institutet,
förkortat RPI. Här har utskottet
hänvisat till vad statskontoret sagt i sitt
remissyttrande, nämligen att det finns
möjlighet att få anslag inom ramen för
nuvarande bestämmelser. Skolöverstyrelsen
har förklarat i sitt remissvar att institutet
gör en mycket värdefull insats
för främjande av en god religionsundervisning
i överensstämmelse med gällande
förordningar och metodiska anvisningar
samt tillägger: »De kurser, som
institutet ordnar i samarbete med skolöverstyrelsen,
har varit väl arrangerade
och haft program som varit väl ägnade
att tjäna lärarnas fortbildning. En
utvidgning och intensifiering av institutets
verksamhet enligt de linjer, som
hittills följts, skulle utan tvivel vara till

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu
ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Om anslag till Religionspedagogiska
institutet

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 108, i anledning av väckta motioner
om anslag till Religionspedagogiska
institutet.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Boman m. fl. (1:199) och den andra
inom andra kammaren av herr Zetterberg
m. fl. (II: 300), hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att Religionspedagogiska
institutet i Uppsala av statsmedel
eller ur kyrkofonden skulle tilldelas
ett anslag av 25 000 kronor.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:199 och 11:300 icke
måtte av riksdagen bifallas.

Vid utlåtandet hade reservation anförts
av, utom annan, herr Boman, vilken
likväl ej antytt sin åsikt.

gagn för skolans religionsundervisning,
varför styrelsen tillstyrker ett anslag,
som kan anses skäligt.»

Institutet bildades 1953 och har till
ändamål att främja den svenska kristendomsundervisningen
i alla dess former.
RPI betraktar evangelisk kristendom
som grundvalen för vårt folks andliga
liv. Det vill arbeta med bästa tänkbara
instrument: solid religionsvetenskaplig
och pedagogisk forskning. RPI anordnar
kurser i kristendomskunskap för bl. a.
lärare, m. fl. olika arbetsgrenar. Institutet
star under ledning av ärkebiskop
Gunnar Hultgren. Styrelsens ordförande
är docenten lektor Sven Silén, och dess
vice ordförande är lektor Ansgar EegOlofsson.
Direktor är docenten lektor
Gösta Lindeskog.

Institutet har nu arbetat i åtta år och
har tillvunnit sig förtroende och intresse
över hela landet. Ett stort arbetsprogram
föreligger, men ännu saknas
de ekonomiska förutsättningarna. Från
Diakonistyrelsen, Svenska missionsförbundet
och de kristliga lärarorganisationerna
har institutet hittills årligen
mottagit bidrag med tillsammans ca
3 500 kronor. Dessutom har från kyrkli -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

ga arbetsfonden vid tvenne tillfällen för
särskilda ändamål sammanlagt bidrag
mottagits från en fond och från enskilda
givare. Det kan framhållas, att institutets
direktor, alltså dess verkställande
ledamot, hittills på fritid gratis verkställt
allt arbete. Jag anser att institutet
fyller en synnerligen värdefull uppgift
när det gäller att pedagogiskt vidareutbilda
lärare och ungdomsledare för ungdomsfostran
och vägledning och hemställer
därför, att RPI måtte erhålla
anslag av sådan storleksordning att den
kan bedriva denna verksamhet.

Statskontoret har i sitt remissutlåtande
sagt att det inte är nödvändigt med
ett särskilt anslag, emedan skolöverstyrelsen
förra året fått 10 000 kronor till
kurser i kristendomskunskap ur reservationsanslaget
till kurser för lärare och
för teologisk forskning kan bidrag erhållas
ur reservationsanslaget till humanistisk
forskning. Jag har med mitt anförande
velat stryka under angelägenheten
och behovet av att denna organisation
får bidrag och att det på sätt statskontoret
föreslår ges möjlighet att anvisa
pengar av redan befintliga medel. Jag
har, herr talman, intet annat yrkande
än utskottet.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
nu förevarande utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

109, i anledning av väckt motion
om arvode av kyrkofondsmedel till blivande
präst; och

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående handelsgymnasieutbildningen
samt anslag för budgetåret
1961/62 till de statsunderstödda
handelsgymnasierna jämte i ämnet väckta
motioner.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. vissa frågor rörande rektorstjänsterna
inom skolväsendet

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 111, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa frågor
rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

I propositionen nr 85 hade Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att godkänna
av departementschefen i propositionen
förordade grunder för bestämmande i
vissa fall av rektorernas arbetsområde
och åligganden samt för fastställande av
rektors avlöningsgrupp och av antalet
rektorstjänster vid det obligatoriska
skolväsendet.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Widén (I; 593) och den
andra inom andra kammaren av herr
Helén (11:716), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttala som riksdagens
mening 1) dels att samtliga skolledare
i sådana avvecklingskommuner å vilka
§ 127, 3 mom. folkskolestadgan vore
tillämplig borde beredas fortsatt tjänstgöring
under återstoden av sin tjänstgöringstid
i sin nuvarande hemortskommun
och att Kungl. Maj :t av denna anledning
efter framställning från respektive
myndighet borde besluta om en utökning
av antalet rektorstjänster i dessa
kommuner, dels ock att rektorstjänst
på därom av kommunen eller skolöverstyrelsen
gjord framställning måtte kunna
inrättas även i fall som låge utom
ramen för bestämmelserna i § 127, 3
mom., folkskolestadgan, samt 2) att en
reglering borde företagas av frågorna
om rektorernas förordnandepension och
flyttningsersättning i samband med realskolornas
avveckling enligt i motionerna
anförda riktlinjer.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte godkänna av departementschefen
förordade grunder för

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. sjöfolks pensionering

bestämmande i vissa fall av rektorernas
arbetsområde och åligganden
samt för fastställande av rektors avlöningsgrupp
och av antalet rektorstjänster
vid det obligatoriska skolväsendet;

II. att motionerna 1:593 och 11:716
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation utan angiven mening hade
anmälts av, utom annan, hem Widén.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag har till detta utlåtande
fogat en blank reservation. Den
pågående omdaningen av vårt skolväsende
medför, att ett antal skolledare
tycks komma i det läget, att de inte kan
få förlängt förordnande. Antingen får
de bli förflyttade eller också får de återgå
till sin över stat förda lärartjänst. Det
kan här röra sig om betydligt mer än
200 fall.

Det är av vikt i detta sammanhang att
man utgår från att dessa rektorer bör
beredas samma trygghet i tjänsten som
man har på andra håll inom statsförvaltningen.
Ett flertal av rektorerna har genom
en flerårig tjänstgöring förskaffat
sig en vidsträckt erfarenhet av och en
mycket stor insikt inom sitt område.
Även om det kan bli fråga om konsekvenser
av svårbedömd art, om samtliga
tjänster skulle bibehållas, skulle det
dock vara till gagn för skolan, om rektorernas
kapacitet i största möjliga utsträckning
toges till vara.

Nu gäller det här förordnandetjänster,
och någon kan mena, att man väl får
ta konsekvenserna av detta. I regel förnyas
förordnandena, och det skall föreligga
speciella förhållanden i det särskilda
fallet, om så inte skulle ske. I
praktiken har en förordnandetjänst kommit
att betraktas såsom en ganska fast
tjänst.

Jag vill vidare ta upp en annan fråga,
som också är berörd i den motion,
som är väckt i ämnet, nämligen rektorernas
pensionsförhållanden, som också
bör följas med den största uppmärksamhet.
Enligt gällande föreskrifter fordras
ju, att vederbörande tjänstgjort 12 år

för att han skall få hel förordnandepension.
När det nu blir en avkortning av
rektorernas förordnandetid, är det ju
så, att de lyder under förhållanden, över
vilka de inte kan råda. Det är väl skäl
att beakta just dessa förhållanden.

Utskottet uttalar, att utskottet förutsätter
att Kungl. Maj:t och skolöverstyrelsen
tar skälig personlig hänsyn i de enskilda
fallen vid omorganisationen. Jag
förutsätter således, att både departementet
och skolöverstyrelsen följer detta
ärende och begagnar alla de formella
möjligheter, som står till buds, för att
vi skall få en något så när tillfredsställande
lösning för dessa tjänstemän.

Jag har, herr talman, intet särskilt yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Ang. sjöfolks pensionering

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 47, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om redareavgift för sjöfolks pensionering,
m. m., dels ock i ämnet väckt
motion, i vad propositionen och motionen
hänvisats till lagutskott.

Genom en den 10 mars 1961 dagtecknad
proposition, nr 80, hade Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

dels ock bifalla de förslag i övrigt om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen hade, såvitt anginge anslag
till Bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans pensionsanstalt,
hänvisats till statsutskottet. I övrigt
hade propositionen hänvisats till
lagutskott och behandlats av andra lagutskottet.

I propositionen hade föreslagits viss
omläggning av den vid handelsflottans

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

pensionsanstalt bedrivna särskilda sjöfolkspensioneringen
i syfte att anpassa
denna till den allmänna tilläggspensioneringen.
Förslaget innebar, att sjöfolkspensioneringen
i betydligt högre grad
än hittills skulle inriktas på manskap
som kvarstannade längre tid i yrket.
Även utländska sjömän skulle under
vissa förhållanden berättigas till sjömanspension.
Nuvarande befälspensionering
inom pensionsanstalten hade föreslagits
skola upphöra. Pensionsbeloppen
föreslogos väsentligt höjda för dem
som enligt det nya systemet kunde tillgodoräkna
sig lång seglationstid.

Beträffande finansieringen hade föreslagits,
att de pensionsavgifter (hyresavgifter),
som för närvarande erlades av
de ombordanställda, skulle slopas. Nuvarande
redareavgift skulle enligt förslaget
ersättas av en kollektivt beräknad
sådan avgift, utgående efter 2,8 procent
av kontantlönen till svenska och utländska
sjömän i manskapsställning. För
närmast följande budgetår skulle avgiften
övergångsvis utgå efter 2,1 procent.
Avgiftsskyldigheten hade föreslagits reglerad
i särskild lag om redareavgift för
sjöfolks pensionering, avsedd att ersätta
nu gällande lag i ämnet.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat den i anledning av
densamma väckta motionen nr 630 i
första kammaren av herrar Gorthon och
Schmidt. I motionen hade, i den del densamma
behandlats av lagutskott, hemställts,
att redareavgiften skulle fastställas
till 1,5 procent av sjömannens lön.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen — såvitt anginge de delar av
förevarande proposition, nr 80, och motion,
I: 630, som hänvisats till lagutskott
— måtte med avslag å motionen bifalla
propositionen.

Reservation hade avgivits

beträffande 2 § förslaget till lag om
redareavgift för sjöfolks pensionering av
herr Kaijser, vilken ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att

Ang. sjöfolks pensionering
utskottet bort med bifall till motionen
1:630, i den del densamma behandlats
av lagutskott, hemställa, att 2 § måtte
erhålla i reservationen angiven lydelse.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Det utskottsutlåtande
som nu behandlas har enligt min mening
en hel del intressanta poänger.
Jag kan därför tyvärr inte underlåta att
bli en smula utförlig.

Frågan gäller en särskild pension för
sjömän i åldern 55—67 år, således för
tid innan folkpension och ATP inträder.
Redan nu finns en sådan pension, som
dock enligt nutida uppfattning icke är
tillfredsställande. Den skall nu förbättras.

Innan jag övergår till att redogöra for
de principiella motiv, som ligger bakom
den reservation som jag har anfört till
andra lagutskottets utlåtande, vill jag
från början konstatera, att det inte föreligger
någon åsiktsdifferens om behovet
av en särskild pensionsanordning för
sjöfolk, och den huvudtanke, som ligger
bakom detta förslag, nämligen att pensioneringen
helt skall inriktas på sjömän
med långvarig sjötjänst bakom sig, är
enligt min mening fullt riktig.

Min reservation innebär ingen kritik
mot utformningen av pensionsförmånerna,
villkoren för att få pension o. s. v.
Det är även enligt min uppfattning fullt
klart, att sjömän som uppnått 55 år, kan
ha svårt att fylla de krav som ställs på
dem i tjänst till sjöss — även om de fysiska
påfrestningarna nu för tiden som
regel är mindre än tidigare. Jag förstår
också att de kan ha svårt att få hyra och
att de av dem, som inte längre kan vara
kvar i tjänst på sjön, kan ha svårt att
anpassa sig i för dem helt nya förhållanden
i sådana arbeten på landbacken
som kan ge dem en fullgod bärgning.

Som ett av reformens syften anges att
möjligheter till bättre pensionsförhållanden
under åren närmast före den vanliga
pensionsåldern torde komma att bidra
till en bättre rekrytering till sjömansyrket.
Jag tror att det ligger något
av en illusion i en sådan förhoppning.
1 och för sig torde nog denna reform ha

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. sjöfolks pensionering
bra liten betydelse i detta syfte, men
som ett led i ett system av olika statliga
åtgärder — omnämnda i propositionen
— kan den dock ha sin betydelse. Sjömansyrket
är ju ett utpräglat genomgångsyrke.
Av i utrikes sjöfart inträdda
är vid 30 års ålder endast cirka 35 procent
kvar och vid 55 år endast cirka 10
procent. Det visar hur svårt det i själva
verket måste vara att kunna bibehålla
en stabil och yrkesskicklig sjömanskår.

Låt mig i det sammanhanget uttala en
uppskattning av det arbete, som kanske
framför allt från Svenska sjöfolksförbundets
sida men även från Sveriges
redareförenings sida gjorts för att åstadkomma
förbättrade förhållanden för sjöfolket.
Jag vill också erinra om innehållet
i en ledande artikel i näst sista
numret av Svensk Sjöfartstidning —
som vi alla får oss tillsänd — en artikel
som visar att man inte alltid från
det allmännas sida får det stöd i strävandena
att höja sjömanskårens standard
som man kan tycka vara berättigat.
Detta om detta. Det kunde vara
lockande att diskutera hithörande problem
betydligt mer, men jag avstår nu
då det ligger vid sidan om dagens egentliga
ämne.

Sjömännens pensionsförhållanden har
ordnats från två, man kan kanske till
och med säga från tre håll. Det ena är
från sjömanshusen. När de inrättades i
mitten på 1700-talet, avsågs de bli en institution,
varest sjöfolk som antingen
under och uti tjänst på svenska kofferdiskepp
lidit någon skada till hälsa och
lemmar eller ock uti sådan tjänst tillbragt
sina år och för ålderdoms samt
bräcklighets skull icke vidare kunde
göra tjänst, skulle under sin återstående
livstid åtnjuta visst underhåll. För ändamålet
utgick avgifter från sjömännen
själva (från början kallade plåtavgifter,
senare hyresavgifter) samt från redarna
(lästeavgifter, senare tonavgifter). I samband
med den ändring av principerna
för sjöfolks pensionering, som genomfördes
1939, överfördes hyresavgifterna
till handelsflottans pensionsanstalt. Sjömanshusen
hade kvar tonavgifterna samt
ett statsanslag, som dock långt ifrån

täckte förvaltningskostnaderna och kostnaderna
för de rent statliga uppgifter
som lagts på sjömanshusen. År 1943 beslöts
och år 1944 började en ny reglering
av sjömännens pensionering, som
helt ordnades genom handelsflottans
pensionsanstalt. Sjömanshusens uppgift
hade sedan 1939 begränsats till att lämna
understöd efter vissa regler till sjömäns
änkor och barn.

Förra året omorganiserades sjömanshusen.
Deras drift övertogs av staten,
och tonavgiften — från början avsedd
för sociala åtgärder för sjömännen —
togs bort. Sjöfarten befriades från den
pålagan, men man måste i stället betala
ökade fyr- och båkavgifter, som höjdes
med ett belopp som avsågs motsvara
tonavgifterna. Sjömanshusen har stora
fonder, som år 1958 avkastade 450 000
kronor, och dessa medel jämte vissa
andra inkomster skall alltjämt användas
för understödsändamål — om ock
efter något ändrade principer — alltså
till sjömännens efterlevande.

I förslaget till omorganisationen i proposition
nr 124 förra året skrev departementschefen
följande: »Då det allmänna
sålunda numera har övertagit huvudansvaret
för sjömännens sociala välfärd...
kan ifrågasättas om inte tonavgiften bör
indragas till statsverket.» Det gjorde
man ju inte formellt, men man övertog
motsvarande avgifter på ett annat
sätt.

Alltnog, sjömanshusens betydelse för
sjömännens pension har varit obetydlig
under de senaste decennierna. Den avgift
som rederierna på denna väg sedan
gammalt erlagt med sikte på sociala åtgärder
för sjömännen har staten tagit
för andra ändamål. Och departementschefens
nyss citerade yttrande att det
allmänna numera har övertagit huvudansvaret
för sjömännens sociala välfärd
ter sig särskilt anmärkningsvärt när han
nu i år, ett år senare, föreslår indragning
av det enda kvarstående statsbidraget
till denna sjömännens pensionering.

Den andra pensioneringen, den som i
våra dagar är den väsentliga, sker genom
handelsflottans pensionsanstalt.
Den är delad på en hyresavgiftspensio -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

nering och en tilläggspensionering, av
vilka hyrespensioneringen grundas på
sjömännens egna pensionsavgifter, hyresavgifter,
och därför kan anses som
självfinansierande. De från hyresavgiftspensioneringen
utgående pensionerna
beräknas, med vissa undantag, enligt
premiereservtekniken. Hyresavgiften utgår
för befälspersonal med en procent
av lönen och för annan sjöman med sex
procent. Denna försäkring har under de
år som gått sedan den inrättades byggt
upp en betydande fond, den 1 juli 1960
beräknad till cirka 67 miljoner kronor.

I det nu föreslagna nya pensionssystemet
skall denna hyresavgiftpensionering
inte längre finnas kvar, men dessförinnan
intjänad pension skall utgå enligt
hittills gällande bestämmelser. För dessa
oantastbara rättigheter skall alltså
denna fond användas.

Tilläggspensionen i sin tur bygger till
väsentlig del på ett fördelningssystem,
vid vilket en fond bildats för att kunna
utjämna variationer i handelsflottans
sysselsättning och därmed i de inflytande
avgifterna. Inkomsterna för denna
pension är dels ett statsbidrag om 1,6
miljon, dels redaravgifter på 3,5 procent
av den hyra, å vilken hyresavgift
beräknas, d. v. s. svenska sjömäns kontanta
lön.

Statsbidraget är ett intressant bidrag
med en mycket gammal historia. Det är
i viss mån vederlag för en sjömännen
sedan gamla tider tillkommande förmån,
den s. k. föringen. Sedan mycket gamla
tider fanns ett bruk att sjöfarande för
egen räkning fick medföra några varor,
och det övergick till lag genom Wisby
sjörätt. Wisby sjörätt är en lagedition
som utgör en kompilation av vissa andra
rätter och som trycktes i början av
1500-talet. Det är möjligt att den inte
har annat med Visby att göra än att
den tillämpades i Visby liksom i övriga
östersjöstäder. Den bär i alla fall i litteraturen
namnet Wisby sjörätt.

I 30:e artikeln av denna sjörätt stadgas
att skepparen vid varje tillfälle då
fartyget intager last skall anvisa de ställen,
»der livar och en skeppsmän må
lägga så tungt som lians föring är». Den

Ang. sjöfolks pensionering

vinst sjömännen kunde få vid försäljningen
av de varor han på så sätt kunde
få med sig utgjorde helt eller delvis
hans lön.

Då tullar infördes i landet, gjorde sjömännen
anspråk på att den tullfrihet,
som därvid beviljades dem för gods som
de för eget behov medförde, även skulle
komma det gods till del som de under
namn av föring hemförskaffade. I början
bifölls detta. Härigenom tillfogades
emellertid staten förluster, och det torde
ha varit orsaken till att den fria föringen
i dess betydelse av tullfrihet för av
sjömän infört gods upphävdes genom
1667 års sjölag. I denna bestämdes i
stället att varje sjöman vid ankomst till
svensk hamn efter slutad utrikesresa
skulle äga att vid tullverket uppbära ett
visst belopp i penningar i förhållande
till det belopp skepparen för varje läst
betingat.

Sedermera fixerades denna förmån till
bestämda belopp, olika för olika tjänstebefattningar
ombord, olika också vid
olika långa resor, d. v. s. resor från olika
länder. När slutligen 1862—63 års riksdag
biföll Kungl. Maj:ts förslag om inrättande
av en pensionsanstalt för sjömän,
beslöts under viss motivering, som jag
tycker är mycket vettig, att kostnaderna
för denna huvudsakligen skulle bestridas
genom föringen motsvarande anslag
av tullmedel. Anslaget fick 1871 karaktär
av förslagsanslag. Det i verkligheten
utgående anslaget kom att återspegla den
utrikes handeslflottans vid denna tid stadigt
fortgående ökning och nådde 1882
ett belopp av 98 000 kronor. År 1912
behandlade ett tillfälligt utskott den
motionsvis väckta frågan, huruvida det
då utgående anslaget till pensionsanstalten
verkligen utgjorde vad ett föringen
motsvarande anslag borde vara. Det
grundläggande s. k. föringsanslaget utgick
ännu på 1920- och 1930-talen och
bestämdes i förhållande till lästetalet
motsvarande tontalet av de i utrikes sjöfart
nyttjade svenska fartygen.

Historiken berördes i statsverkspropositionen
1928. Med hänsyn till låstetalet
upptogs anslaget från och med budgetåret
1928/29 till 124 000 kronor samt

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. sjöfolks pensionering

från och med budgetåret 1934/35 till
140 000 kronor. Utom detta anslag gavs
vissa tilläggsanslag till pensionsanstalter.

Jag har givit denna långa historik för
att visa att det här är fråga om en sedan
sekler utgående ersättning för en urgammal
rätt, som ännu på 1930-talet
låg till grund för den ersättning som
då utbetalades ifrån statsverket. Den rätten
släpps nu bara, det är som om den
bara utan ett ord tappades ned genom
en fallucka.

Man kan kanske tycka att hela det resonemang
jag har fört verkar som om
det förts av någon don Quijote, som
inte fattat att vi nu lever i en annan
tid. Men den här rätten är ungefär jämbördig
med tolagsersättningarna till stapelstäderna,
och den är som bekant kvar
ännu, och om man skulle jämföra den
med servitut på fast egendom så skulle
den ha kunnat stå sig lika länge genom
tiderna. Vi har ju haft den saken före
i dag. Nu släpps denna rätt utan motivering,
utan utredning och, som sagt
utan ett ord. Det är i princip oriktigt.
Detta är ett av motiven till att jag anser
att statsbidrag bör utgå även i fortsättningen,
låt vara att det är ett pricipiellt
och rent teoreiskt motiv som i våra dagar
kanske inte har så stor vikt.

Mitt andra motiv är av annan natur.

I en departementspromemoria av den 29
december 1960, vilken anmärkningsvärt
nog inte finns omnämnd i propositionen,
står efter omnämnandet av de båda
formerna av vid handelsflottans pensionsanstalt
förefintliga pensionssystemen
följande att läsa: »Möjligen kan det
någon gång i framtiden — sedan pensionsanstalten
fullgjort alla sina förpliktelser
på grund av erlagda hyresavgifter
— uppkomma frågan hur eventuella
överskottsmedel inom denna del av pensioneringen
bör disponeras. I varje fall
torde det vara uteslutet att nu lägga beslag
på tillgångar inom hyresavgiftspensioneringen
för att kunna i motsvarande
mån reducera redarnas och statens
framtida bidrag till den andra grenen
av pensionsverksamheten, tilläggspensioneringen.
»

I fortsättningen beräknas i promemorian,
att tilläggspensioneringen iklätt sig
pensionsförpliktelser för ett belopp om
80 miljoner kronor, med ett kapitalvärde
i dag av cirka 50 miljoner. Denna
pensionering disponerar emellertid en
fond om endast 30 miljoner; 20 miljoner
fattas alltså, beräknat i dagens värde.
Staten och redarna svarar enligt bestämmelserna
från 1943 gemensamt för
dessa pensioner. Staten drar sig alltså
nu enligt propositionens förslag undan
från sin andel i de pensionsförpliktelser
som den varit med om att skapa och
som den bundit sig för. Den räknar, såvitt
jag kan förstå, med att ta något av
hyresavgiftspensioneringens oantastbara
fonder för att ersätta de medel som saknas
i tilläggspensioneringsfonden. Det
kan inte vara riktigt.

Jag tycker att det är synnerligen anmärkningsvärt
att den nu refererade
promemorian inte finns omnämnd i propositionen.
Den passade naturligtvis inte
för de planer som fanns där, och även
om den varit med i utkastet till propositionen,
ströks den väl bort. Den passade
inte riktigt in i ritningarna.

Det är sålunda två rent principiella
motiv som legat bakom min reservation:
staten har utan ett ord slutat upp att
ge ett vederlag som den givit sedan sekler,
och staten har övergivit pensionsförpliktelser
som den varit med om att
skapa, som den bundit sig för och för
vilkas täckning alltjämt 20 miljoner saknas.

Bara några ord till. Den särskilda utredningsman
som tillkallats för detta utredningsuppdrag
föreslog en redaravgift
på 11/2 procent. Den departementspromemoria
som överarbetade detta förslag
föreslog detsamma. Båda räknade med
oförändrat statsbidrag om 1,6 miljon.
Båda hade, såvitt jag kan förstå, känsla
för de båda principer jag här har anfört.
Så bereddes propositionen, så skedde
förarbetena, och sedan i slutskedet
blev det helt plötsligt, utan någon mera
djupgående motivering, en helomvändning.

Den av propositionen och utskottet
förordade avgiften av 2,8 procent bety -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

der en ökning av redarnas nu utgående
3,5 procent, eftersom den nya summan
skall utgå även för utländska sjömäns
lön. Dessa utgör ungefär 40 procent av
manskapet. Man kan räkna med att lönesumman
är ungefär 100 miljoner. 2 1/2
procent av lönesumman skulle betyda
ungefär oförändrat belopp. 1 1/2 procent,
som föreslås i reservationen, betyder
en viss minskning, men det är att
märka, att denna pensionsavgift hade
redarna redan före ATP. Nu har de liksom
andra fått ATP dessutom, och deras
sammanlagda utgifter för pensionering
av sjömän kommer alltså att öka
inte obetydligt, även om de för denna
uppgift utgående beloppen skulle minska
en smula.

Den nya pensioneringen skall inte utgå
till befälspersonal. Befälet har sin
pensionsfråga i huvudsak ordnad på annat
sätt. I själva verket skall den pensionering
av befäl som hittill sägt rum
inom handelsflottans pensionsanstalt
upphöra. Även om de belopp som utgår
till befäl från denna anstalt är förhållandevis
små, saknar de inte betydelse
för ålderdomsförsörjningen. Det är därför
naturligt att sjöbefälet känt en viss
oro inför denna förändring, såsom framgår
av det på sidorna 34 och 35 i propositionen
återgivna remissyttrandet.
Departementschefen anger på sid. 46 i
propositionen — det är återgivet nederst
på sid. 5 i utskottsutlåtandet — att
han ämnar återkomma till vissa avvecklingsspörsmål
i samband med att befälspensioneringen
inom anstalten skall
upphöra. Jag vill understryka vad Sveriges
fartygsbefälsförening skriver i sitt
nyssnämnda yttrande, nämligen att man
vid avvecklingen av denna del av verksamheten
inom Handelsflottans pensionsanstalt
över huvud bör eftersträva
en så smidig övergång, att beslutet härom
ej onödigtvis blir ägnat att uppröra
opinionen, vilket alltid ligger nära till
hands, särskilt när det som här gäller
en sekelgammal förmån som angår alla
sjömän i utrikes fart. Får jag uttala den
förhoppningen att det skall lyckas för
departementschefen att skapa övergångs -

Ang. sjöfolks pensionering

och samordningsbestämmelser som skall
tillgodose dessa önskemål?

Herr talman, jag ber att få yrka bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Häri instämde herr Schmidt (fp).

Herr GORTHON (h):

Herr talman! Efter doktor Kaijsers utmärkta
doktorsavhandling skall jag inte
ta tiden alltför mycket i anspråk. Det
var en vetenskaplig utredning, som inte
lämnade något som helst övrigt att önska.
Själv är jag kanske litet subjektiv
i denna sak och ser måhända mera till
det materiella.

Inledningsvis vill jag bara konstatera,
att denna summa på 1,6 miljoner kronor
inte är så kolossalt stor med tanke på
de belopp, som vi är vana att röra oss
med inom riksdagen. Man bör också ta
i beaktande att det här är fråga om en
av de ytterst få fördelar som rikets i
storleksordningen tredje exportnäring
åtnjuter.

Vi anser att det här gäller en principfråga.
Det är enligt vår uppfattning
ganska märkligt, att statsmakterna på
detta sätt skall kunna ensidigt häva gjorda
utfästelser. Man bör, anser vi, kunna
räkna med att om staten är part i ett
avtal, eller i varje fall i ett underförstått
avtalsförhållande, skall staten inte utan
övertygande skäl dra sig tillbaka från
att fullgöra sina åligganden.

Fördelningen av bidragen till sjöfolkets
pensionering gjordes upp under
1940-talet. Det var under de åren då det
gick upp för svenska folket att det finns
något som heter sjöfart. Det var under
de åren, då lejdfartygen kom in till
svenska hamnar. Särskilt om de var
lastade med kaffe möttes lejdfartygen av
ett jubel utan like. När fartygen var helt
lastade med kaffe fick småbarnen i skolorna
lov, och det var inte långt ifrån
att det blev klockringning över allt Sveriges
land. Men ingen tänkte på de fartyg
som förde in 100 000-tals ton kol
och koks till vår tunga industri, som
kanske var ännu viktigare för vår för -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. sjöfolks pensionering

sörjning än kaffet, som bara åstadkom

sura kaffemagar.

Under denna tid kom man till insikt
om att man kanske borde tacka sjöfolket
på något annat sätt än genom att
bara ge Vasaorden till kaptener och maskinchefer.
Med utgångspunkt härifrån
får man se det uttalande, som departementschefen
gjorde i 1943 år proposition:
»Då det gäller att söka genomföra
en förbättrad sjöfolkspensionering, är
det visserligen naturligt att i första hand
låta sjömännen själva och deras arbetsgivare
bidraga till de ökade kostnaderna
för pensionssystemets finansiering.
Med hänsyn till vad jag tidigare anfört
torde det dock vara motiverat, att jämväl
staten lämnar bidrag till pensionsförbättringen.
Den avvägning av pensionskostnaderna
mellan sjömännen, redarna
och staten som innefattas i det
förslag, varoin enighet uppnåtts genom
utredningen, synes mig kunna godtagas
såsom skälig och lämplig.»

I den utredning, som låg till grund
för departementschefens uttalande, säges
vad som i ord uttrycker mina tankar:
»Vid skilda tillfällen har givits uttryck
åt det värde, som sjömännens yrke
äger ur samhällsnyttans synpunkt, ej
minst under rådande svåra försörjningsförhållanden,
och åt den uppskattning,
som från statsmakternas sida möter sjömännens
påfrestande och ofta riskfyllda
insatser till gagn för det allmänna. Det
synes rimligt att, i den mån så nu kräves
för att få till stånd en verklig förbättring
av dessa sjömäns ålderdomsförsörjning,
staten icke undandrager sig en icke
oväsentligt utökad bidragsplikt.»

Det var alltså under 1940-talet! Staten
har sedan fortsatt med att lämna bidrag
till sjöfolkets pensionering. Statens bidrag
har ökat från 536 000 kronor år
1940 till 1 600 000 kronor år 1953/54.

I både utredningen och departementspromemorian
har man kommit fram till
att redarna bör bidra med resp. 1,5
procent mot tidigare 3,5 procent av kostnaderna
för pensioneringen. Redarnas

1.5 procent är emellertid i verkligheten

2.5 procent, då redarna nu även skola
betala avgiften ä utlänningarnas löner.

Både utredningen och departementspromemorian
utgår ifrån att statsbidraget
alltjämt skall utgå. Vi tycker då att det
är ganska märkligt att vår ärade handelsminister
i sista minuten vänder och
— under inflytande av vem det nu kan
vara — yrkar att statens bidrag till sjöfolkets
pensionering skall indragas.

Det belopp som det här gäller betyder
kanske inte för sjöfartsnäringen så
mycket, men vi anser att själva principen
är mycket märklig. Vi kan inte undgå
en känsla av att vi behandlas orättvist
om statsbidraget helt indrages. Vi
veta ju dessutom med oss att vi själva
betalar en mycket stor del av detta
statsbidrag. Visserligen slopas tonavgiften
men i stället höjes fyr- och båkavgiften
i motsvarande grad.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Herr Gorthon gav ett erkännande
åt lierr Kaijsers doktorsavhandling.
Det var kanske inte en doktorsavhandling
i vanlig mening, men väl
en doktors avhandling i detta ämne. Det
var från många synpunkter intressant
att lyssna till den, men det är samtidigt
ganska signifikativt att man måste gå
tillbaka ända till 1600-talet för att finna
ett motiv för att kunna hävda den meningen,
att redarna på grund av vad
som förekommit under en gången tid
alltjämt skulle ha statsbidrag till sjöfolkets
pensionering.

Det har ju tidigare rått andra förhållanden
också för sjöfartsnäringen, och
det har förmodligen varit motiverat att
man fått ett stöd av den beskaffenhet
som det nu är tal om. Detta gäller väl
framför allt för den tid i vår historia,
då ytterst få miinniskor här i landet hade
pensionsförmåner av något som helst
slag. Då betraktades det väl såsom lämpligt
att sjöfolket med tanke på sin speciella
situation skulle ha understöd i
någon form.

Det var obetydliga belopp som utgick.
Man kan därför säga att pengarna plottrades
bort, och i varje fall innebar beloppen
inte någon verklig hjälp för de

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

behövande, vare sig det var fråga om
sjöfolk som gått i land eller efterlevande
till sjömän som omkommit på haven.

Handelsflottans pensionsanstalt utformade
pensionssystemet på sådant sätt,
att det endast var svenska sjömän som
hade rätt till dessa pensionsförmåner —
utländska sjömän kunde få det endast
under vissa förutsättningar. Men också
de bestämmelserna kom till i en svunnen
tid, då det var svenska sjömän i
handelsflottan i mycket större utsträckning
än i dag. Nu går utvecklingen i den
riktningen, att de utländska sjömännen
utgör en allt större andel av bemanningen,
men för de utländska sjömännen,
som gör samma tjänst på handelsfartygen
som de svenska, har redarna hittills
sluppit betala några avgifter, eftersom
vederbörande inte har varit berättigade
till några pensionsförmåner.

Nu har pensionsreglementet ändrats
och i viss utsträckning skärpts beträffande
rätten till pension. Det fordras
längre tjänst till sjöss, men det har också
bildat underlaget för en effektivare
pensionering åt dem som verkligen gjort
någon mera omfattande tjänst till sjöss.

Tidigare fordrades endast 36 månaders
tjänst för att man skulle vara berättigad
till pensionsförmåner, som utgick
från 55 års ålder — i vissa fall
från 60 års ålder — till den dag då folkpensionen
börjar utgå. Det har varit
obetydliga belopp som har utbetalats,
och detta har möjliggjort en relativt
stor fondbildning, som väl också statsbidragen
bär haft sin andel i under
årens lopp.

Det nya pensionssystemet är relativt
effektivt under förutsättning att sjöfolket
stannar i tjänst så att de får ett betydande
antal tjänsteår. Jag förmodar
att det fortfarande blir relativt små pensioner
för minimitjänstetiden 72 månader.
Enligt vad sjöfolkets ombudsman
har uppgivit är det tjänsten till sjöss
som räknas, och den rör sig i allmänhet
icke om mer iin cirka nio månader om
året. De 72 månaderna motsvarar alltså
en tjänstetid i flottan på 8—9 år.

Också de utländska sjömännen på
svenska fartyg skall beredas pensions -

Ang. sjöfolks pensionering
rätt under vissa förutsättningar. Det
medför inte några betydande konsekvenser
för redarnas kostnader. Redarna
har tidigare erlagt 3,5 procent, men
deras bidrag skall sänkas till 2,8 procent,
visserligen räknat på hela manskapsstyrkan,
men det är naturligt eftersom
hela manskapsstyrkan i princip
skall vara pensionsberättigad.

När den här omnämnda departementspromemorian
utsänts på remiss har en
del remissinstanser uttalat, att något ytterligare
statsbidrag till denna pensionering
inte är nödvändigt, eftersom redarna
inte belastas över hövan om de
själva svarar för den kostnad som sammanhänger
med en utfyllnad av pensionen
från 55 år, eller i vissa fall 60 år,
fram till folkpensionsåldern.

Under sådant förhållande tycker jag
inte man bör åberopa sådana bestämmelser
för sjömännen, som gällde på
1600-talet men som under senare århundraden
har ändrats till kontanta bidrag
som ersättning för rätten att införa
och här försälja varor, som stöd för uppfattningen
att statsbidrag bör utgå även
i fortsättningen.

Det fondkapital som är samlat ger
enligt den redovisning som lämnas i
propositionen en avkastning på cirka 2,7
miljoner kronor om året, och redarnas
avgifter uppgår till ungefär samma belopp,
2,7 eller 2,8 miljoner. Totalkostnaden
för pensionssystemet är beräknad
till 5,5 miljoner om året.

Jag tycker att det mot denna bakgrund
inte finns någon anledning för rederinäringen
att påyrka, att det skall utgå
statsbidrag för sjömännens pensionering
bara därför att det har utgått under
en period, då det framför allt var
motiverat av att det var någonting speciellt
för sjöfolket att ha pensionsrätt.
Nu är det visserligen speciellt för sjöfolket
att få pension från så tidiga år,
som det här är fråga om, men eftersom
bara få av dem har så lång tjänst på
fartyg att de får någon pension är ju
systemet ändå relativt billigt.

Jag tycker, herr talman, att vi bör ta
motiven för våra yrkanden ur nuvarande
tid och inte från svunnen tid. Håller

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. sjöfolks pensionering
man sig till nuvarande förhållanden,
finns det inte något starkare motiv för
staten att bidra till sjöfolkets pensionering.
Kostnaderna är inte högre än att
redarna själva kan betala dem utan att
överanstränga sin ekonomi.

Jag hemställer om bifall till utskottets
hemställan.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Den som gjorde utredningen
och den som skrev departementspromemorian
behövde inte gå tillbaka
till medeltiden för att finna motiv för att
statsbidraget skulle bibehållas. För den
som skrev den departementspromemoria,
som inte finns med i propositionen, var
det alldeles påtagligt att det förelåg en
bestämd skillnad mellan den fondbildning
som sammanhängde med hyresavgiftspensioneringen
— det är här fråga
om deras egendom, som har betalat
för hyresavgiftspensioneringen — och
den fondbildning som hör samman med
tilläggspensioneringen. Han menar att
det alldeles påtagligt fanns en bestämd
gränslinje mellan dessa saker.

Jag vill än en gång citera vad som
står skrivet i den promemoria, som alltså
inte finns i propositionen: »I varje
fall torde det vara uteslutet att nu lägga
beslag på tillgångar inom hyresavgiftspensioneringen
för att kunna i motsvarande
mån reducera redarnas och
statens framtida bidrag till den andra
grenen av pensionsverksamheten, tilläggspensioneringen.
»

Allt det här är som sagt inte från medeltiden,
utan det är från 1940-talet
och sträcker sina verkningar framåt.

Herr GORTHON (h):

Herr talman! Jag förstod inte riktigt
herr vice talmannen. Han införde ett
moment där han påpekade, att många
utländska sjömän nu finns i handelsflottan,
en omständighet som på något
vis skulle influera på statens bidrag till
denna pensionering. Jag uppfattade kanske
resonemanget oriktigt, men innebörden
föreföll vara att det ökande ut -

ländska inslaget i och för sig skulle
medföra att staten inte anser sig ha samma
anledning som tidigare att lämna
bidrag till pensioneringen.

Jag tycker att en sådan tankegång är
fullständigt oriktig. Staten får väl liksom
vi alla vara tacksam för att redarna
har möjlighet att anställa utlänningar
och därigenom över huvud taget kan
driva sjöfart — hade vi inte haft tillgång
till utlänningarna, skulle ju många
av våra svenska båtar fått ligga stilla.
Det finns helt enkelt inte svenskt befäl
och svenskt manskap i tillräcklig
utsträckning för våra fartyg. Inom några
år kommer vi enligt tillgängliga siffror
att ha upp till 50 procent utlänningar
på manskapssidan, och det är
mycket möjligt att utlänningarnas andel
ökar ytterligare.

Detta kan inte heller sägas vara felaktigt
—- sjöfarten är ju om någon en
internationell näring. Svensk sjöfart söker
nu till mycket stor del sina frakter
i främmande länder — många av våra
fartyg kommer aldrig hem — och då
kan vi givetvis inte försöka vidmakthålla
vår tidigare inställning, att så och
så många procent av de ombordanställda
skall vara svenskar; det går ju inte
i detta internationalismens tidevarv.

Kanske har jag uppfattat herr vice
talmannen felaktigt, men jag vill ännu
en gång påpeka att vi finner detta oriktigt.
Varför skall vi vara de enda som
skulle öka sitt bidrag? Sjöfolket frikallas
ju helt från avgiften, liksom staten.
Vi ökar visserligen vårt eget bidrag bara
med 800 000 kronor — och det är inte
så mycket — men samtidigt betalar
vi tonavgiften, som från början varit
avsedd just för detta ändamål, även om
den förekommer i en annan form.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Det ligger alldeles säkert
så till att herr Gorthon har missförstått
vad jag sade.

Den riktiga tolkningen är att eftersom
redarna betalat 3,5 procent för de anställda
svenska sjömännen, skulle deras

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

avgift varit 3,5 procent för hela manskopsstyrkan
om man haft möjlighet att
mönstra svenska besättningar. Nära 40
procent av besättningarna är dock för
närvarande utlänningar, icke tillförsäkrade
någon pension. Trots att de nu inrymmes
i pensionssystemet kan redaravgiften
sänkas från 3,5 procent — visserligen
beräknad på hela lönesumman —
till 2,8 procent.

I fråga om den tonavgift, som varit
på tal, är det något oklart hur man avsett
att använda de medel som influtit.
Det mesta av tonavgiften — för senaste
året uppgiven till 1,2 miljoner — användes
för sjömanshusens administration;
samtidigt förelåg visserligen förpliktelse
att använda en del av de influtna
medlen för ändamål likartade
dem som handelsflottans pensionsanstalt
understödde.

I samband med att staten övertog administrationen
av sjömanshusen — det
skedde genom ett beslut vid föregående
års riksdag, men om jag inte minns fel
träder inte beslutet i kraft förrän den
1 juli i år — övertog staten kostnaderna
för sjömanshusen. I samband därmed
indrogs tonavgiften, men den återkommer
i form av båk- och fyravgifter —
eller vad det nu heter — alltså i annan
form. Jag har emellertid den bestämda
känslan av att huvuddelen av det belopp
som inflyter används för administration
av sjömanshusen, medan en mindre del
används för de ändamål som vi i dag
talar om. När nu staten helt har övertagit
administrationen av sjömanshusen
kan det inte vara 1,2 miljoner kronor,
som staten har dragit in utan att redarna
har fått någon motsvarande avlastning
på sina kostnader, ty det måste de väl
ha fått i samband med att staten helt
och hållet har övertagit sjömanshusens
administration.

Herr KAIJSER (h):

Förlåt, herr talman, om jag vandrar
tillbaka några århundraden igen. Redan
innan sjömanshusen startade förekom
det en viss mönstring av sjömän. Det
skedde därför att sjömännen inte skulle

Ang. sjöfolks pensionering
rymma till andra länders fartyg och för
att de skulle kunna hållas kvar i den
svenska krigsflottan om det behövdes.
Denna mönstring ägde rum här i Stockholm,
tror jag, på kommerskollegium, i
Göteborg på amiralitetet och i andra
stapelstäder hos vederbörande magistrat.

När sjömanshusen kom till — det var
år 1748 — gick de avgifter, som inflöt
till sjömanshusen, helt och hållet till sociala
ändamål, främst till pensioner. Under
senare hälften av 1800-talet jag
tror det var från år 1868 — fick sjömanshusen
hand om mönstringen av
sjömän, och de fick så småningom, om
jag inte minns fel, även hand om sjörullföringen.
De hade alltså fått övertaga
primärt rent statliga arbetsuppgifter,
även om denna kom att ha betydelse för
deras uppgift som arbetsförmedling inom
sjöfarten.

Under den tid som gick fram till år
1940 eller någonting i den stilen fick
sjömanshusen så småningom ett statsbidrag
på ett par hundra tusen kronor;
jag vet inte exakt beloppet, men statsbidraget
motsvarade aldrig hela kostnaden
för rent statliga uppgifter i samband
med organisationen. Den saken har
vid olika tillfällen förts på tal i riksdagen,
och man har begärt ytterligare anslag
för ändamålet.

Man kan sålunda säga att under tidernas
lopp har tonavgiften, som från början
helt utgick till sociala ändamål, så
småningom delvis kommit att tas i anspråk
för mer eller mindre rent statliga
ändamål, och det skedde helt och
hållet och definitivt förra året.

Herr GORTHON (h):

Herr talman! Jag vill bara upplysa
herr förste vice talmannen om att vi
ingenting har vunnit genom att sjömanshusen
har förstatligats.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt
samt vidare på bifall till utskottets
hemställan med den ändring, som för -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till pensioneringskostnaderna
anleddes av att det förslag antoges, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lvdelse: Den,

som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 47, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som föranledes
av att det förslag antages som innefattas
i den vid utlåtandet fogade reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 116;

Nej — 23.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans pensionsanstalt

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om redareavgift
för sjöfolks pensionering,
m. m., såvitt propositionen avser anslag
till Bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans pensionsanstalt,
jämte i ämnet väckt motion.

för handelsflottans pensionsanstalt
I detta utlåtande hade utskottet, under
förutsättning av bifall till andra lagutskottets
hemställan i utlåtande nr 47,
hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i förevarande del
av propositionen nr 80 framlagda förslag
samt med avslag å motionen I: 630,
av herrar Gorthon och Schmidt, såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans
pensionsanstalt för budgetåret 1961/62
under tolfte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 940 000 kronor.

I motionen I: 630 hade, i den del densamma
hänvisats till statsutskottet, hemställts,
att riksdagen måtte bifalla Kungl.
Maj :ts proposition nr 80 med den ändringen,
att statens bidrag till pensioneringskostnaderna
inom handelsflottans
pensionsanstalt för budgetåret 1961/62
skulle — liksom hittills — utgöra
1 600 000 kronor.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Gorthon, Staxäng
och Bohman, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionen I: 630, såvitt nu
vore i fråga, till Bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans
pensionsanstalt för budgetåret 1961/62
under tolfte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 1 600 000 kronor.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag har varit med om
att »begå» en reservation vid detta utlåtande,
men med hänsyn till utgången
av omröstningen i föregående ärende
kan jag nu inte ställa något yrkande om
bifall till denna reservation.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Med hänvisning till debatten
under föregående punkt inskränker
jag mig till att yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

Ang. bidrag till viss busstrafik på
landsbygden

Föredrogs ånyo sammansatta statsoch
bevillningsutskottets utlåtande nr 1,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående bidrag till viss busstrafik m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj :t under sjätte huvudtiteln föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för budgetåret 1961/62
till Bidrag till viss busstrafik beräkna
ett anslag av 2 miljoner kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 98, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 10 mars
1961, föreslagit riksdagen att dels godkänna
i propositionen angivna grunder
för beviljande av statsbidrag till viss
linjetrafik på landsbygden, dels ock till
Bidrag till viss busstrafik m. m. för
budgetåret 1961/62 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 2 miljoner
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt de av Kungl. Maj:t angivna
grunderna för ifrågavarande bidrag borde
detta utgå efter individuell prövning
av de skilda bussföretagens ekonomiska
förhållanden. Stödet ansåges därvid
böra avse sådan trafik, som skedde med
kollektiva och reguljära transportmedel
och som vore lokaliserad till viss eller
vissa vägsträckor. Endast linjetrafik på
landsbygden borde ifrågakomma till bidrag.
Bidraget, som borde avse endast
varaktigt upprätthållen trafik, hade föreslagits
kunna utgå även till allmän linjetrafik
för personbefordran med halvbuss
eller personbil. Bidragets storlek
hade i princip föreslagits maximerad
till två kronor per vagnmil.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Axel Johannes Andersson och Uno
Olofsson (1:23) samt den andra inom
andra kammaren av herrar Antby och

Jönsson i Ingemarsgården (II: 54), vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att sänka den nu utgående fordonsskatten
för omnibussar till hälften samt att
sänka brännoljeskatten för omnibussar
med 10 öre;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sveningsson m. fl. (I: 358) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedin
m. fl. (11:418), vari hemställts, att
riksdagen måtte med verkan fr. o. m.
den 1 januari 1962 besluta sänka de för
bussar utgående fordonsskatterna med
40 %;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hilding (1:633) och den andra inom
andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar
m. fl. (II: 753), vari hemställts, att
riksdagen i förevarande sammanhang
måtte i stället för Kungl. Maj:ts förslag
om statsbidrag besluta att — som provisorium
i avvaktan på pågående utredningsarbete
— till stöd för busstrafiken
på landsbygden restitution skulle ske av
hälften av erlagd fordonsskatt i enlighet
med av 1953 års trafikutredning framlagt
förslag med av motionärerna angivna
ändringar;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hilding (1:634) och den andra inom
andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar
m. fl. (II: 754), vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag
i proposition nr 98 om Bidrag
till viss busstrafik m. m. för budgetåret
1961/62;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Sveningsson och Eskilsson (I:
635) samt den andra inom andra kammaren
av herr Hedin m. fl. (11:755),
vari likaså hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 98 angående Bidrag till viss busstrafik
m. m.

Propositionen nr 98 hade hänvisats
till statsutskottet. De nyssnämnda motionerna
I: 23 och II: 54, I: 358 och II:
418 samt 1:633 och 11:753 hade hän -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på landsbygden

visats till bevillningsutskottet. Motionerna
I: 634 och II: 754 samt I: 635 och
II: 755 hade hänvisats till statsutskottet.
Efter överenskommelse mellan statsutskottet
och bevillningsutskottet hade
propositionen och motionerna hänskjutits
till behandling av sammansatt statsoch
bevillningsutskott, vilket utskott i
det nu föreliggande utlåtandet på åberopade
grunder hemställt

I. att riksdagen måtte med avslag å
motionerna 1:358 och 11:418 samt I:
635 och II: 755, ävensom motionerna
I: 633 och II: 753 samt I: 634 och II: 754
godkänna de i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 10 mars
1961 föreslagna grunderna för beviljande
av statsbidrag till viss linjetrafik på
landsbygden;

II. att riksdagen måtte till Bidrag till
viss busstrafik m. m. för budgetåret
1961/62 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 2 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen; samt

III. att motionerna I: 23 och II: 54
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade anförts av herrar
Spetz, Magnusson i Borås och Löfroth,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:634 och 11:754 samt i
anledning av motionerna I: 635 och II:
755, avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
98;

II. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna I: 633 och II: 753 bemyndiga
Kungl. Maj:t att — i enlighet med
i motionerna angivna grunder — förordna
om restitution för år 1960 av hälften
av erlagd fordonsskatt för omnibussar; III.

att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 23 och II: 54,

2) motionerna I: 358 och II: 418, samt

3) motionerna 1:635 och 11:755,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad i reservationen
anförts och hemställts, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Att busstrafiken på
landsbygden och alldeles särskilt i glesbygden
på grund av ett vikande trafikunderlag
har svåra ekonomiska problem
erkännes på alla håll. Nu senast har 1953
års trafikutredning konstaterat, att den
brydsamma ekonomiska situationen för
en mängd bussföretag på landsbygden
medfört allvarlig risk för att trafiken
måste nedläggas.

Busstrafiken måste å andra sidan anses
oumbärlig för tillgodoseende av lokala
trafikbehov, och denna oumbärlighet
måste man se på lång sikt. Även om
enskilda och kommunala initiativ kan
avvärja akuta kriser, fann trafikutredningen
det angeläget att åtgärder vidtogs
från det allmännas sida.

Enligt utredningens mening skulle en
provisorisk lättnad i beskattningen för
busstrafiken på landsbygden kunna
övervägas, och utredningen föreslog för
sin del en restitution av halva fordonsskatten
för 1960. Under remissbehandlingen
vann detta utredningens förslag
bifall i mycket stor utsträckning. Det
biträddes av remissinstanserna, och vissa
instanser ansåg t. o. m. att den hjälp
som trafikutredningen hade föreslagit
var för liten och föreslog också en sänkning
av brännoljeskatten. Jag kan nämna
att det förslag som trafikutredningen
lade fram innebar en restitution av cirka
3,8 miljoner kronor, som alltså skulle
komma bussföretagen till godo.

Vägledande för trafikutredningen torde
ha varit angelägenheten av att skapa
ett enkelt system i generell form, som
icke skulle påverka vare sig företagens
rationalisering eller omfattningen av trafiken.

Departementschefen har emellertid
gått en annan väg. Han föreslår att statsbidrag
skall utgå efter en individuell
behovsprövning och äskar ett anslag på
2 miljoner kronor.

Det sammansatta utskottet hade att ta
ställning även till ett yrkande som framställts
av ett antal motionärer, vilka hade
tagit upp trafikutredningens förslag. I
utskottet är vi tre reservanter, som har

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på landsbygden

anslutit oss till den uppfattningen att ett
generellt stöd från såväl rättvise- som
administrativ synpunkt är att föredraga
framför en individuell behovsprövning.
Det är enligt vår mening en illusion att
tro att en svårbedömd granskning av
räkenskaper och turlistor, eventuellt behov
av rationaliseringar och behov av
förstärkning, skulle bli mera rättvis än
ett generellt stöd, detta så mycket mer
som den granskningen måste utgå ifrån
en rad schematiska beräkningar.

Utskottet säger att det finner övervägande
skäl tala emot en subventionering
genom skattenedsättning. Det enda skäl,
som jag kan finna att utskottet har fastnat
för, är att automobilskatten inte bör
rubbas på någon enda punkt utan bör
ses över i ett större sammanhang, vad
det nu kan betyda. Mot detta står trafikutredningens
entydiga uttalande att »den
vid avvägningen av motorfordonstrafikens
skattebörda vägledande kostnadsansvarighetsprincipen
icke skulle åsidosättas,
därest en lättnad med upp till
hälften av bussarnas totalskatt medgavs».
Ordet totalskatt måste väl tolkas
som avseende såväl motorfordons- som
drivmedelsskatt. En nedsättning av enbart
fordonsskatten kan då så mycket
mindre vara ingripande i ett framtida
övervägande av beskattningen.

Utskottet säger sig vara medvetet om
att administrationen av en individuell
behovsprövning kan bli komplicerad men
viftar bort svårigheterna med frasen att
»olägenheterna inte bör överdrivas».

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Den partigrupp som jag
representerar har, såvitt jag kan förstå,
inte haft någon ordinarie ledamot i det
sammansatta utskottet, och då jag vid
flera tillfällen har motionerat om busstrafiken
och dess beskattning, kanske
det kan tillåtas mig att med några ord
beröra denna fråga.

Herr Spetz har redan sagt att stora
delar av busstrafiken brottas med eko7
Första kammarens protokoll 1061. Nr 20

nomiska bekymmer. Nar aet nu ganer
stödet till denna trafik, tycks det inte
råda några delade meningar om att ett
stort antal busslinjer, som sagt, brottas
med allvarliga ekonomiska svårigheter.
Detta beror på att personbilarnas antal
har ökat i så hastig takt, samtidigt som
pasagerarantalet minskat till följd av den
stora folkomflyttning som har skett från
landsbygden till städer och tätorter.

När det däremot gäller formen för ett
stöd från det allmänna till busstrafiken,
har det inte varit möjligt att här uppnå
enighet.

Statsrådet Skoglund gjorde i propositionen
— såsom herr Spetz redan har
sagt — ett stort avsteg från det förslag
1953 års trafikutredning har lämnat. Det
blev inte någon skattelindring, utan det
blev ett behovsprövat statsbidrag i stället.
Jag har för min del mycket svårt att
förstå fördelarna med att först ta ut en
mycket hög skatt på de tunga bussarna
och sedan återbetala litet av denna skatt
i statsbidrag. Motiveringen måste vara
det stora intresse man har för denna bidragsform,
mera än det praktiska i förslaget.

Yrkesutövarna på detta område har
inte heller visat sig intresserade av denna
bidragsform. De har inte själva begärt
något statsbidrag, utan de har begärt
skattelättnad i stället. Här skall således
staten införa en bidragsform, som
bussägarna inte är intresserade av. Såsom
herr Spetz har antytt måste det verka
otrevligt och olustigt att få sin rörelse
granskad och kontrollerad för att få
ett litet socialt bidrag till busstrafiken.
Det skulle inte förvåna om en del bussägare
hellre väljer att lägga ned busstrafiken
än att driva den med ett blivande
statsbidrag.

Motiveringen för statsbidrag och inte
skattelättnad är att ett generellt bidrag
kanske inte ger den hjälp till räddning
som behövs för en del busslinjer. Men
en skattelättnad är så mycket enklare
att genomföra och skulle säkert även
den vara en god hjälp. Flera remissinstanser
har sagt, att det är en kommunal
angelägenhet att i en bygd ge stöd åt
busstrafiken. 1 de fall, där inte skatte -

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på lands!
lättnader räcker till, kunde det ha rekommenderats
att kommunerna i den
man de vill får svara för resten av stödet.
Man måste här rätt starkt misstänka
att det blir svårt att utöva en sådan kontroll
som behövs för att bidraget skall
komma till den bästa nyttan. Inför talet
om att busstrafiken skall drivas så rationellt
som möjligt, kan det bli så att
man i vissa fall är mer intresserad av att
få ut högsta möjliga statsbidrag än att
få så många passagerare som möjligt.
Rationaliseringsintresset kan där få vika
för ett annat intresse.

Jag tror att statsrådet i propositionen
inte har varit främmande för tanken, att
ett bidragssystem kan få sådana verkningar
att det hindrar en behövlig rationalisering
av busstrafiken. Även om
man har den uppfattning som utskottet
delar med statsrådet, att det inte skall
bli en besvärlig administration att behovspröva
bussbidraget, måste man vara
beredd på att det blir en både besvärlig
och kostbar administration att gå till en
omfattande individuell behovsprövning
och göra denna fördelning av bidragsmedlen
så rättvis som möjligt. Det är
så enkelt och lätt att säga såsom i den
tillstyrkta propositionen, att länsstyrelserna
klarar denna uppgift med en arbetskraft
som redan finns. Men det är inte
säkert att det kommer att gå lika enkelt
att klara arbetsuppgiften när den
blir verklighet.

Jag måste också säga att det är en
rätt underlig motivering, som detta sammansatta
utskott använder för att finna
stöd för regeringens förslag och för något
som talar emot 1953 års trafikutrednings
förslag. Utskottet framhåller att
1953 års trafikutredning också skall
framlägga förslag till beskattning av motorfordonstrafiken
och misstänker att
det framtida förslag, som utredningen
skall komma med, kan stå i strid med
förslaget om en sänkt skatt för bussarna.
Att tänka sig här att det ena förslaget
skulle vara i strid med det andra
av de förslag, som trafikutredningen
framlägger, att över huvud hysa den tanken
om denna trafikutredning, som tar
sa god tid på sig för att tänka över sina

gden

förslag, anser jag saknar allt berättigande.
Det är en motivering i brist på annat.

Över huvud taget föreligger enligt min
mening mycket svag motivering för att
ge bussägarna ett behovsprövat statsbidrag
i stället för en skattelättnad, som
trafikutredningen har föreslagit, som
motionärerna många gånger har motionerat
om och som har fått stöd hos så
stort antal remissinstanser.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den vid utskottsutlåtandet fogade
reservationen.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Utvecklingen på landsbygden
har varit sådan, att det kommit
att uppstå stora svårigheter för busstrafiken.
Orsakerna är dels det allt större
antal personbilar, som numera finns,
och dels den avfolkning som pågår på
landsbygden. Bussföretagen har kommit
i en sådan situation att det är allvarlig
fara för att åtskilliga företag kommer
att stå inför den enda möjligheten — att
lägga ner sin verksamhet.

Busstrafiken är emellertid något som
i många fall kan sägas vara oumbärligt.
Man bör inte bara anlägga ekonomiska
synpunkter på den, utan man måste
också se den från social synpunkt, i det
att de människor som bor i dessa trakter
och inte har möjlighet att skaffa sig
bil måste ha någon möjlighet att komma
till de orter dit de vill resa. Därför
måste man tänka sig att en busstrafik
upprätthålles på många platser även om
den inte är ekonomiskt bärig.

Om detta föreligger det enighet både
från utskottets företrädares och från reservanternas
och även från motionärernas
sida. Diskussionen gäller, vilken
form man skall ge detta stöd. I första
band har vi då frågan om den stödfond,
som här föreslås, och därmed kommer
jag in på vad herr Sveningsson här
sagt. Han menade att bussägarna skulle
ta så illa upp om de finge något slag av
vad han kallade socialhjälp, att de hellre
skulle lägga ned sina busslinjer än ta
denna hjälp.

Nr 20

Onsdagen den
Ang.

Man kan väl dock inte påstå, att det
är bussägarna som får denna hjälp. Man
kan precis lika gärna eller med större
rätt säga, att det är den bygdens befolkning,
som får denna möjlighet att
kunna behålla sitt bussföretag, och att
det är för dem som stödet kommer att
utgå, inte som en personlig hjälp till
bussägarna.

När man anför trafikutredningens
förslag om att man skall ge stödet i form
av en lättnad av fordonsskatten, bör
man observera vad departementschefen
i det fallet anfört, nämligen att en ytterligare
försämring för busstrafiken,
som motiverar att man kanske måste ta
i ännu litet mera för att ge bussföretagen
möjlighet att fortsätta sin verksamhet,
inträffat sedan trafikutredningen
lade fram sitt förslag. Det är ett av skälen
varför man måste gå andra vägar än
trafikutredningen föreslagit.

Jag kanske i första hand för ordningens
skull skall påpeka att det finns ett
par motioner, väckta vid årets början,
som inte yrkats bifall till. Det kanske
dock bör påpekas att de har en väsentlig
svaghet, i det de yrkat på nedsättning
av skatten för bussarna över huvud
taget, alltså alla bussföretag även i
städer och tätorter, där de kanske i
många fall bär sig. De flesta anser att
det inte är motiverat att lämna något
speciellt stöd åt dem. Det är ingen som
längre menar att man skall gå den vägen.
Däremot har man i motionen nr
753 i andra kammaren och i propositionen
gått in för stöd åt bussföretagen på
landsbygden.

Varför skulle man då inte gå på skattenedsättningslinjen?
Jag vill bara klart
säga ifrån bär, att utskottet inte föreslagit
att man skall ta någon ställning till
automobilbeskattningen i detta sammanhang.
Vi har inte sagt att man utan vidare
skall avfärda möjligheten att man
i en framtid skulle kunna sänka beskattningen
för bussar. Personligen vill jag
säga, att det är mycket möjligt att vi
kommer fram till att man måste företa
en väsentlig sänkning av skatten både
på bussar och på andra områden. Men
det tar vi inte ställning till nu, utan vi

17 maj 1961 em.

idrag till viss busstrafik på landsbygden

tar fasta på vad som är det väsentliga
syftet med detta förslag, d. v. s. hur vi
skall kunna hjälpa de bussföretag som
brottas med dessa stora svårigheter.

Vad beträffar nästa punkt, som gäller
formen för detta stöd, så bör man som
jag tidigare nämnt observera att här
fordras ett ordentligt stöd. Om vi endast
företar en sänkning av fordonsskatten,
så skulle den genomsnittliga lättnaden
uppgå till 1 200—1 300 kronor per buss,
vilket säkerligen är alldeles otillräckligt
för att kunna behålla en hel del hotade
bussföretag på landsbygden.

Enligt det förslag som departementschefen
lagt fram och som utskottet tillst
vrkt kan stödet för vissa bussföretag
däremot gå upp till 6 000 eller 7 000 eller
i vissa fall 10 000 kronor per år. Då
blir det ett stöd som är så kraftigt, att
man kan hoppas att de bussföretag som
oundgängligen behövs skall kunna bestå.
Det är väsentligt att det inte räcker med
den hjälp, som man skulle åstadkomma
genom enbart en skattenedsättning.

Bussägarna är emot detta, säger herr
Sveningsson. Om man tänker sig hur
utfallet skulle bli om man sänker skatten,
så förstår man ju att en del bussföretag
kommer att få nytta av skattesänkningen
utan att man egentligen kan
säga att den är berättigad för deras vidkommande,
ty det kan hända att det
finns bussföretag — tyvärr kanske inte
så många — som bär sig. Då får dessa
i alla fall del av detta stöd. Man kan då
förstå att de inte är glada, om man går
på den linje som nu föreslagits av departementschefen
och tillstyrkts av utskottet.
Men vi måste se saken så, att
det blir en mycket effektivare hjälp på
det sätt som departementschefen föreslagit
och utskottet tillstyrkt.

Sedan är det klart att det är riktigt
som herr Spetz anmärkte, att det kommer
att uppstå vissa administrativa svårigheter.
Det är vi medvetna om. Men
den saken får man väga emot de olägenheter
som jag redan nu talat om, d. v. s.
att vi ger bidrag till bussar som kanske
inte behöver stöd och att det blir ett
alldeles otillräckligt bidrag till dem som
bär det största behovet av hjälp. Inför

100

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på landsbygden

denna avvägning har vi stannat för att
det är effektivare och bättre att skapa
den stödform som nu föreslagits och
som inte direkt —- skulle jag ytterligare
vilja understryka — skulle avse hjälp
till bussägarna, utan till den bygds befolkning
som trafikerar dessa bussföretag.

Med vad jag anfört här, herr talman,
kan jag inte finna tillträckliga skäl som
talar emot ett yrkande om bifall till utskottets
hemställan.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! När man hörde herr
Bengtson, kunde man få den uppfattningen
att han var i besittning av en
alldeles särskilt stor sakkunskap på detta
område, en sakkunskap som tydligen
är avsevärt större än den som bussägarnas
egen organisation besitter. Denna
organisation har nämligen klart sagt
ifrån, att bussägarna inte alls sympatiserar
med detta sätt att försöka lösa deras
problem, utan de är så okunniga, att
de har för sig att man skulle klara deras
situation betydligt bättre om man
följde det förslag som trafikutredningen
på sin tid lade fram. De menar nämligen,
att om de fick den hjälp som sänkningen
av fordonsskatten innebär och
om de fick fortsätta den rationalisering,
som de håller på med, så skulle de säkerligen
klara upp sina problem på
längre sikt. Nu säger herr Bengtson, att
en sådan hjälp skulle bli otillräcklig.
Jag menar emellertid att den skulle
räcka till.

Vidare är herr Bengtson mycket rädd
för att något företag, som nu råkar bära
sig, också skulle få en fördel, om man
i stället använde metoden att sänka fordonsskatten.
Men är inte den tiden sedan
åtskilliga år förbi, då bussföretagen
var några guldgruvor? Det är många
bussföretag, även sådana som inte bara
trafikerar landsbygden, som har det
ganska besvärligt att få det hela att gå
ihop. Man sliter på sina bussar betydligt
längre än man egentligen borde göra.
Man avstår från att hålla det antal

reservbussar som man tidigare hållit;
det är också en sak som kommer med
i den här bilden. När t. ex. herr Bengtsons
partivänner anordnar sina sommarutflykter
— jag vet att det är mycket
vanligt — är de väldigt glada över att
det finns reservbussar att tillgå. Men
även för de bussarna skall fordonsskatt
betalas, och i längden kan inte bussägarna
hålla så många reservbussar, utan
deras antal kommer att minska undan
för undan.

Man skulle möjligen kunna förstå utskottet,
om man trodde att vi nu hade
nått till en punkt då det var slut med
skärpningen av konkurrensen. Men bara
för några minuter sedan talade statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
i andra kammaren om bilismens
snabba tillväxt fram till i dag,
och han förutspådde — såvitt jag kan
förstå alldeles riktigt — att bilismen
skulle utvecklas mycket snabbt också i
framtiden. Det betyder att konkurrensen
för bussföretagen kommer att hårdna
ännu mer och att det inte räcker med
att man hjälper dem, som nu så att
säga inte har huvudet ovanför vattnet.
Man måste nog också se till att de, som
just precis har hakan ovan vattnet får
möjlighet att hålla sig kvar ovanför vattenytan.

Det är klart att vad som föreslås i
propositionen blir till hjälp för några,
men det hjälper inte hela den näring
som det här är fråga om. Det blir inte
någon hjälp på längre sikt. Vill man
ge en sådan hjälp, tycker jag nog att
man skall följa reservanternas linje.

Herr SPETZ (fp);

Herr talman! Herr Bengtson menade
att man skulle ge en rejäl hjälp och förordade
därför ett anslag på 2 miljoner
kronor, medan reservanternas förslag
innebär ett stöd med 3,8 miljoner kronor!
Det är alltså det rejäla stöd som
herr Bengtson vill ge.

Herr Bengtson sade att det finns —
han tilläde »tyvärr» — endast ett mindre
antal busslinjer på landsbygden som
går så bra att de inte behöver någon

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 101

Ang. bidrag till viss busstrafik på landsbygden

hjälp. Men med den avgränsning som
har skett och som innebär att tätorterna
icke berörs av det föreslagna stödet kan
man säga, att i stort sett har alla ifrågakommande
trafikföretag måst finna sig i
ett minskat trafikunderlag, och vi kan
väl utgå ifrån att den minskningen kommer
att fortgå även under de kommande
åren. Om det nu blir på det sättet, att
det anslag på 2 miljoner kronor som
Kungl. Maj:t har föreslagit kommer att
delas ut med relativt stora belopp på
vissa håll, betyder det i själva verket
endast att ett mycket stort antal bussföretag
över huvud taget icke får något
stöd, och det är detta som reservanterna
för sin del inte har velat gå med på.
Ett företag som har lyckats att rationalisera
bör inte straffas på det sättet,
att det skall gå miste om det stöd som
det rimligtvis vore förtjänt av.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! När jag sade att det »tyvärr»
inte är så många bussföretag, som
kanske bär sig på landsbygden, innebar
det givetvis en principiell uppfattning
att jag skulle ha önskat att landsbygdens
utveckling i befolkningshänseende varit
sådan, att det varit flera bussföretag som
burit sig. Men jag beklagade att det inte
förhöll sig på det sättet, och min uppfattning
på den punkten är ju känd.

Jag vill till herr Axel Johannes Andersson
säga, att bussägarna ingalunda
är okunniga — det är heller ingen som
har påstått det, ty vad jag sade kan inte
tolkas på ett sådant sätt som att de
skulle kunna betecknas som okunniga.
Jag skulle tvärtom vilja säga, att de
säkerligen är mycket skickliga affärsmän
som sköter sina företag bra. Det är
inte detta som orsakar svårigheterna.
Men jag vill nämna såsom ett exempel
ett sådant förhållande, att om det finns
en bussägare som har flera busslinjer,
av vilka ett par stycken bär sig bra men
kanske tre stycken bär sig dåligt, kommer
han enligt föreliggande förslag att
få hjälp till de företag, som inte bär

sig. Då kan han kanske ur rent affärsmässiga
synpunkter räkna efter, hur det
utfaller med det andra systemet med
skatterestitution och finner då att han
kan göra på det sättet, att han lägger
ner de linjer som inte bär sig, eftersom
det är riktigt ur affärsmässig synpunkt
att göra på det sättet. Han får inte mer
stöd till dem än mellan 1 300 och 1 400
kronor, och det kan inte hjälpa ett sådant
företag.

Det var emellertid inte ett sådant resultat
vi eftersträvade, utan det var
just dessa linjer vi ville bibehålla. Det är
därför som vi utformat stödet på ett
sådant sätt som vi här föreslagit. Givetvis
har var och en full rätt att driva sitt
företag affärsmässigt, men vi här i riksdagen
har också att ta sociala synpunkter
under övervägande, och det gör vi
nu när vi begär en stödform, som kan
ge större anslag som stöd till de linjer,
som vi absolut vill behålla på landsbygden.

Beträffande fordonsskatten vill jag ännu
en gång betona — fastän man har
gått förbi detta gång på gång — att vi
inte tagit ställning till denna fråga, utan
vi har talat om bussföretagen över huvud
taget. Jag hoppas att det så småningom
kommer att bli möjligheter att ta ställning
till frågan om fordonsskatten. Det
är mycket sannolikt att det så småningom
innebär, att vi genomför en allmän
skattesänkning för bussföretagen på olika
platser.

Jag kan inte finna att vad som här
har anförts har övertygat mig om att ett
system i form av skatterestitution är det
lämpliga. Jag skulle bli mycket förvånad
om bussägarna inte skulle vilja ta
emot den hjälp vi vill ge dem för att
förbättra trafikservicen i glesbygderna
på landsbygden.

Herr SVENINGSSON (h), kort genmäle
:

Herr talman! Bara ett par ord till herr
Bengtson!

Jag tror att herr Bengtson räknar fullständigt
fel när han utgår ifrån att detta
statsbidrag skulle kunna bevara så

102

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på landsbygden

många busslinjer ute på landsbygden.
Ett bidrag, som inte är tilltalande för
bussägarna, kan inte verka på det sättet.
När bussägarna vill ha skattelättnad
i stället måste man tro, att ett tillgodoseende
av just det önskemålet skulle ha
medfört att fler busslinjer hade blivit
bevarade till landsbygdens gagn.

Sedan gjorde herr Bengtson i sitt första
anförande det uttalandet, att man
egentligen kan räkna med att det inte
är bussägarna, som skall ha detta statsbidrag,
utan passagerarna eller bygden.
Ja, det låter så bra att säga på det sättet,
men det är väl ändå till bussägarna
som statsbidraget skall utbetalas.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtson sade att
han inte avsett att påstå att bussägarna
var okunniga på detta område. Men herr
Bengtson slog fast att den hjälp, som
deras organisation ville ha, var otillräcklig,
under det att den hjälp, som
herr Bengtson ville ge, var tillräcklig.
Jag menar alltså att herr Bengtson tydligen
har större erfarenhet och möjlighet
att bedöma vad som är tillräckligt
eller otillräckligt i jämförelse med vad
bussägarnas egen organisation har. Jag
har anledning att misstänka att buss"
ägarnas organisation har yttrat sig i
denna fråga, och det skulle förvåna mig
i hög grad om de har räknat på samma
sätt som herr Bengtson gjorde.

När 1953 års trafikutredning — äntligen,
får man väl säga — framlade
sitt förslag, som bl. a. utmynnade just i
att man skulle sänka fordonsskatten
med hälften för att hjälpa bussägarna,
togs detta emot av bussägarna som ett
löfte om att det nu skulle bli bättre
tider för dem, och de började arbeta
på sin rationalisering med detta förslag
som ett givet riktmärke. De tog detta
som alldeles självklart att när förslaget
kom från en utredning, som hade
arbetat så länge och som var sammansatt
på ett sådant sätt, man kunde våga
utgå ifrån att vad den hade kommit till
skulle respekteras. Man trodde alltså att

man skulle nå fram till ett resultat om
man arbetade efter den linjen, men man
har blivit besviken. Man kommer i fortsättningen
inte att ha möjlighet att fortsätta
efter samma linjer som man arbetat
efter nu en tid, utan man får tydligen
börja tänka om igen.

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att speciellt få
understryka, att jag inte har yttrat någonting
om bussägarnas okunnighet.
Det är herr Andersson, som i något
sammanhang använt de orden, när han
riktade sig mot antingen mig eller någon
annan. Jag har hela tiden sagt, att
bussägarna såsom chefer för sina företag
är dugande affärsmän.

Vad jag emellertid har understrukit
är, att vi har att anlägga vissa sociala
synpunkter. Och med hänsyn härtill
måste vi utforma stödet på annat sätt än
som skulle vara gynnsamt ur rent affärsmässiga
synpunkter.

När herr Sveningsson och herr Andersson
talar om vad bussägarna tycker,
så får man närmast det intrycket, att
herrarna företräder bussägarnas organisationer
och helt och fullt vet vad
deras intentioner är i alla avseenden.
Detta tillåter jag mig att betvivla.

Herr PERSSON, FRITZ (s):

Herr talman! Vad beträffar den utredning,
som herr Andersson åberopade,
vill jag bara påpeka, att utredningen
endast hade föreslagit att skattelättnaden
skulle ges i form av en skatterestitution,
som skulle fixeras till hälften av
det inbetalda fordonsskattebeloppet. Det
gällde sålunda fordonsskatten. Det föreföll
mig, som om herr Spetz också resonerade
något om drivmedelsskatten i
sitt första anförande.

Jag vill påpeka, att det finns omkring
550 bussföretag i landet. Av företagen
är det 150, som icke tillhör Svenska omnibusägareförbundet.
Dessa 150 företag
står således inte bakom det yttrande som
förbundet har lämnat.

I detta sammanhang skulle jag vilja

Nr 20

103

Onsdagen den

Ang.

påpeka — eftersom herr Axel Andersson
föreföll representera den verkliga
sakkunskapen i detta fall — vad Svenska
omnibusägareförbundet bar anfört
i sitt yttrande. Förbundet »hävdar principiellt
den uppfattningen, att ett system
med individuella stödåtgärder i varje
fall för närvarande icke är nödvändigt
eller önskvärt. Skulle emellertid det allmänna
anse viss indragningshotad trafik
mycket angelägen att upprätthålla,
är det icke omotiverat att ett stöd utformas
på basis av så långt möjligt exakta
uppgifter om den ifrågavarande trafikens
ekonomi». Det är ju inte alls ett
kategoriskt avvisande av ett individuellt
utformat stöd, som Svenska omnibusägareförbundet
i detta sitt yttrande har
givit uttryck för.

Sedan vill jag ju framhålla, att det
var över trafikutredningens förslag, som
förbundet yttrade sig. Förbundet har inte
yttrat sig över propositionens förslag.
Om förbundet hade sett det förslaget så
kan man inte vara övertygad om att förbundet
hade intagit en rent negativ hållning
till detta.

Det finns 550 eller 570 bussföretag i
landet — uppgifterna om antalet varierar
något. Cirka 250 av företagen utgöres
av en- eller tvåmansföretag. Om man
räknar med att de bussföretag, som behöver
det, vardera skulle få 10 000 kronor
som stöd, skulle de 2 miljoner kronor,
som föreslagits i propositionen,
räcka till 200 av enmansföretagen eller
till 200 bussar. Det är väl inte något dåligt
stöd, som man här föreslagit.

Ett stöd i form av skatterestitution
hjälper inte dem, som verkligen behöver
stöd. Det hjälper föga en- eller tvåmansföretagen.
Reservanterna får väl ändå
erkänna, att om man går på deras linje,
så blir det inte fråga om ett stöd, som
är tillräckligt för att hjälpa ett företag
som befinner sig i ett svårt läge.

Ungefär hälften av företagen är, som
sagt, små företag. Företag med endast en
biiss skulle enligt skattelättnadssystemet

få cirka 1 200—1 300 kronor i form av
skatterestitution. Det är väl ingen som
tror, att detta skulle betyda en så oerhörd
lättnad för företagaren, att han

17 maj 1961 em.

drag till viss busstrafik på landsbygden
skulle kunna klara sitt företag enbart
med hjälp av dessa medel.

Enligt det individuellt utformade
stödsystemet kan bidraget bli många
gånger större. En bussägare, som driver
en linje av 30 km längd och uppehåller
trafik med en dubbeltur om dagen, kan
enligt det individuella systemet få en
subvention av 4 380 kronor. Det maste
väl för en sådan företagare vara fördelaktigare
att få ett sådant stöd än en
skattesubvention. Om linjen har en längd
av 50 km kan stödet under samma förutsättningar
stiga upp till 7 300 kronor.

I Norrland finns det busslinjer, som är
väsentligt längre, och här kan det tänkbara
maximibeloppet komma att uppgå
till 1''0 000 kronor, i enstaka fall till ännu
högre belopp.

Trafikutredningen räknade med att
skatterestitution skulle kunna medföra
kostnadsminskning med cirka 3 procent.
Det individuella systemet kan täcka 20
—25 procent av årskostnaderna för en
buss. När man nu skall ge ett stöd för
att busstrafiken på landsbygden skall
kunna fullgöra sina nödvändiga funktioner,
nämligen att tillgodose befolkningens
behov av kommunikationer, då bör
man väl se till att stödet verkligen ger
någonting åt dem, som verkligen behöver
det. Vad skall det tjäna till att till
de företag som kanske ändå bär sig bra,
ge stora pengar, men till en- eller tvåmansföretagen
litet eller ingenting? Det
kan väl inte vara avsikten att lämna ett
sådant stöd, när staten nu skall träda
till och hjälpa.

Jag har blivit mycket förvånad över
att herr Spetz och framför allt herr Sveningsson,
vilken vill företräda landsby gdens
intressen i olika situationer, verkligen
vill gå på den linjen, att man skulle
ge de stora bussföretagen, som ändå
klarar sig, ett mycket bättre stöd än de
små företagen på landsbygden, som
många gånger behöver ett ordentligt
stöd. Jag är också förvånad över att
man från det hållet just nu har en sådan
motvilja mot behovsprövning av subventioner.
I andra sammanhang har ju
bär förekommit diskussioner därför att
vi inte så snabbt, som man önskat från

104

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. bidrag till viss busstrafik på lands!
högerns och ofta även från folkpartiets
sida, velat avveckla generella subventioner,
enär detta skulle ha medfört svåra
följder. Däremot har man då på folkpartiets
och högerns sida hävdat, att man
bör övergå till individuellt behovsprövade
subventioner, som skulle avses för
dem som verkligen behöver stöd.

För min del kan jag inte tänka mig annat
än att riksdagen, när den nu skall
ta ställning til] dessa frågor, går på utskottsutlåtandet,
som helt följer Kungl.
Maj :ts proposition, om man nu vill nå
det syfte som verkligen avses.

Herr SPETZ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Persson nämnde
någonting om att jag skulle ha dragit in
frågan om drivmedelsskatten, men det
var inte fallet. Det står i propositionen
på sidan 12 att utredningen har funnit
att den vid fördelningen av motorfordonstrafikens
skattebörda vägledande
kostnadsansvarighetsprincipen icke skulle
åsidosättas därest en lättnad med upp
till hälften av bussarnas totalskatt medgavs,
och det är alltså inte bara fråga
om fordonsskatten. I ordet total skatt
måste man lägga in såväl fordonsskatten
som den drivmedelsskatt bussarna
får betala. Det var därför jag nämnde
att vi har så mycket mindre anledning
att backa, när vi endast har tagit med
frågan om fordonsskatten.

När herr Persson talar om de stora
bussföretagen som bär sig och enbussföretagen
som bär sig dåligt, vill jag fråga:
Vilken utredning har herr Persson
på det området? Vad finns det för bevis
för att det är just dessa bussföretag som
bär sig sämst? Jag har faktiskt den uppfattningen
att i de fall då en man sköter
sin buss klarar han sig i regel bra.
Det kan vara bussföretag med ett mindre
antal bussar eller kanske något större antal
bussar som kan behöva hjälp.

Att reservanterna har gått på den generella
linjen beror helt och hållet på
att de stöder sig på vad trafikutredningen
har sagt. Jag tror i det fallet mera på
trafikutredningen än jag tror på vederbörande
i departementet.

gden

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Persson att jag inte känner mig
som om jag befunne mig i något dåligt
eller farligt sällskap med tanke på
landsbygdens intresse när jag befinner
mig i sällskap med 1953 års trafikutredning
i denna fråga.

Herr PERSSON, FRITZ, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag har bara velat understryka
att trafikutredningen föreslagit
en restitution beträffande fordonsskatten
och intet annat. Vad jag dessutom
velat understryka är att de bussföretag
ute på landsbygden som verkligen behöver
hjälp kan få den med det förslag
som Kungl. Maj:t har framlagt. En skatterestitution
är en generell subvention
och kommer icke att hjälpa de bussföretag
som har det besvärligast ställt, den
saken är ju alldeles klar.

Jag har ingen utredning att stödja mig
på i vad jag sade om enbussföretag och
tvåbussföretag. Det är väl möjligt att
det också finns sadana som bär sig, men
det skulle förvåna mig mycket om det

inte är dessa små företag _ ty de är

oftast små på landsbygden — som kommit
i de verkliga svårigheterna. Jag har
inte påstått att herr Sveningsson har
kommit i något dåligt sällskap. Jag hoppas
att han inte ställer till så att han
gör det. Sådant försöker man ju att undvika,
och om man följer 1953 års trafikutredning
säger inte jag att man råkat
i dåligt sällskap. Jag anser för min del
att jag har kommit i ett bättre sällskap
när jag har gått på Kungl. Maj:ts proposition
och därför tillstyrker bifall till
utskottets förslag.

Herr ELOWSSON, NILS, (s):

Herr talman! Jag har bara begärt ordet
för att understryka att när vi har
fattat beslut i den här saken, får det beslutet
i viss mån en principiell karaktär.
På grund av den uttunning av järnvägsnätet
som pågår blir trafikförhållandena
på landsbygden sämre och säm -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

105

re, och vi kan inte lämna människorna
där ute utan den hjälp som trafikförbindelserna
ger dem. Därför är det nödvändigt
att vi i betydligt större utsträckning
än det är fråga om i dag stöder
dem ifrån statens sida. Och då kan det
icke ske genom att minska vare sig den
ena eller den andra skatten — i varje
fall inte bara drivmedelsskatten — utan
det måste ske genom direkta anslag, så
att vi ger anslagen åt de trafikleder där
anslag behövs, och inte åt något annat
håll.

Det är alldeles uppenbart att den ställning
som Kungl. Maj :t och utskottet intagit
är den fullständigt riktiga. Jag kan
heller inte begripa den ståndpunkt som
reservanterna intar, det måste jag ärligt
och uppriktigt bekänna.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep):

Herr talman! Det är ju alltid bekymmersamt
att diskutera subventioner på
olika områden, men jag tycker att när
man har litet erfarenhet av detta område
och lyssnar till diskussionen, så finner
man att utskottets förslag är det
riktiga.

Här sägs att ingen skall straffas för
att han vill rationalisera inom sitt företag.
Rationaliseringen går ju till på det
sättet att man tar bort de busslinjer som
går sämst, och det skall väl en enskild
företagare göra; men det är just den
busslinjen man vill ha kvar, och därför
måste vi stödja dessa linjer, efter vad jag
kan förstå.

Man kan måhända inte kategoriskt
säga om det är små eller stora företag
det går bäst för. Det är givet att en
enbussföretagare kan gå ganska långt i
uppoffringar av egen arbetstid och i
uttagande av dålig inkomst, men vi får
i alla fall komma ihåg att utgifterna för
en buss för drivmedel och skatter är så
pass stora att det betyder mer om företagaren
har folk att köra på denna busslinje
än om han kan inskränka sina egna
inkomster.

.lag anser det är riktigt att man följer
utskottet här.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet
hemställt samt vidare på godkännande
av den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad sammansatta
stats- och bevillningsutskottet hemställt
i sitt utlåtande nr 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 92;

Nej — 46.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 40, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändring av
vissa postavgifter, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

106

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

I en den 3 mars 1961 dagtecknad, till
bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 90, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat
förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (postal
tidningsförordning);

dels besluta, att postbefordringsavgifterna
för paket skulle från och med den
1 juni 1961 utgå med belopp, som förordats
av departementschefen;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att
i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens
förslag utfärda bestämmelser
rörande rätt för styrelsen
att medgiva nedsättning av postavgifter.

Kungl. Maj:t hade i fråga om organisationen
av postverkets tidningsrörelse
föreslagit, att de nuvarande postabonnemangen
skulle avvecklas och ersättas
med oadresserade utgivarkorsband. Postverket
skulle emellertid åtaga sig att beträffande
vissa tidningar tills vidare ombesörja
abonnemangsbokföringen. Förslag
hade framlagts om ett nytt avgiftssystem,
grundat på fyra komponenter.
En taxehöjning av cirka 13 % hade föreslagits
för att kompensera kostnadsökningar.
Ett genomförande av förslaget
beräknades, inklusive en rationaliseringsvinst
av cirka 5 miljoner kronor,
förbättra postverkets driftresultat med
cirka 10,5 miljoner kronor för helt år.
Den nya förordningen hade avsetts
skola träda i kraft den 1 januari 1962.

I propositionen hade även föreslagits
en höjning av paketportona med i genomsnitt
cirka 20 procent.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vidare
generalpoststyrelsen få rätt att medgiva
nedsättning i postavgifter i fall då
överenskommelse kunde träffas med avsändare
om särskilda anordningar för
att underlätta försändelsernas postbehandling.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna I: 594,
av herr Torsten Andersson m. fl., och
II: 719, av herr Nelander m. fl., vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 90 måtte besluta
att för tidningar av dagspresskaraktär,
så ock alla tidningar och tidskrifter som
väsentligen framstode som organ för
sammanslutningar med huvudsakligt syfte
att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande,
idrottsliga, försvarsfrämjande
eller politiska ändamål eller att företräda
vanföra eller eljest arbetshindrade
medlemmar, icke skulle uttagas högre
postavgifter än vad som föreslagits för
tidningar med en periodicitet av minst
2 nummer per vecka;

2) de likalydande motionerna I: 595,
av herr Eskilsson m. fl., och II: 720, av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., vari
hemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 måtte
besluta,

a) att postabonnemang enligt nu gällande
ordning under en övergångstid av
förslagsvis fem år skulle bibehållas,

b) att ändringar i taxorna för detta
postabonnemang nu icke skulle genomföras,

c) att Kungl. Maj:t skulle bemyndigas
att fastställa taxor för »rationaliserat
postabonnemang» efter vad i motionerna
närmare angivits,

d) att de lokala postmyndigheterna
skulle bemyndigas träffa uppgörelse om
distribution också på utgivningsorten av
såväl adresserade som oadresserade tidningar; 3)

de likalydande motionerna 1:596,
av herr Ebbe Ohlsson, och II: 717, av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
i proposition nr 90 i vad detta avsåge
höjning av avgifterna för postverkets
paketbefordran; samt

4) motionen II: 718, av herr Hagberg
m. fl., vari yrkats avslag å förevarande
proposition.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

107

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
på anförda skäl hemställt,

i fråga om villkoren för postbefordran
av tidningar

A. att riksdagen måtte — med förklarande
att Kungl. Maj :ts proposition nr
90 i förevarande del icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas — i anledning
av de likalydande motionerna I: 594, av
herr Torsten Andersson m. fl., och II:
719, av herr Nelander m. fl., de likalydande
motionerna I: 595, av herr Eskilsson
m. fl., och II: 720, av herr Eliasson
i Sundborn m. fl., samt motionen
11:718, av herr Hagberg m. fl.

dels besluta, att befordringsavgifterna
för utgivarkorsband och postabonnerade
tidningar under år 1962 skulle utgå
med under punkten angivna belopp,

dels antaga under punkten infört förslag
till förordning angående upphävande
av förordningen den 22 april 1932
(nr 75) angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska
skrifter,

dels med godkännande av de riktlinjer
för organisationen av postverkets
tidningsrörelse från och med ingången
av år 1963, som utskottet i betänkandet
förordat, bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta
om avgifterna i tidningsrörelsen
för tiden den 1 januari 1963—den 31
december 1966 samt att utfärda erforderliga
bestämmelser angående villkoren
för postbefordran av tidningar under
samma tid;

B. att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:594,
av herr Torsten Andersson m. fl., och
11:719, av herr Nelander m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:595,
av herr Eskilsson m. fl., och II: 720, av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., samt

3) motionen 11:718, av herr Hagberg
m. fl., i vad densamma rörde frågan
om villkoren för postbefordran av tidningar,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet i be -

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.
tänkandet anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd;

i fråga om paketportot

C. att riksdagen med avslag å de likalydande
motionerna 1:596, av herr
Ebbe Ohlsson, och II: 717, av herr Nordgren
m. fl., ävensom motionen II: 718,
av herr Hagberg m. fl., i vad densamma
rörde frågan om paketportot, måtte
på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 90 i denna del, att postbefordringsavgifterna
för paket skulle från och
med den 1 juli 1961 utgå med belopp,
som förordats av departementschefen;

i fråga om nedsättning av postavgifter

D. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens
förslag utfärda bestämmelser rörande
rätt för styrelsen att medgiva nedsättning
av postavgifter.

Det under A i utskottets hemställan
intagna förordningsförslaget avsåg, att
de nuvarande postabonnemangen skulle
bibehållas under en övergångstid av ett
år. De av utskottet föreslagna befordringsavgifterna
för utgivarkorsband och
postabonnerade tidningar under år 1962
inneburo i förhållande till nuvarande
avgifter en höjning med tio procent.

Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Gösta
Jacobsson, Kronstrand, Magnusson i Borås,
Christenson i Malmö, Darlin, Stenberg
och Fålldin, vilka av angivna orsaker
ansett, att utskottet bort under C
hemställa, att riksdagen med avslag å
Kungl. Maj:ts proposition i vad avsåge
höjning av paketportot måtte i anledning
av de likalydande motionerna I:
596, av herr Ebbe Ohlsson, och II: 717,
av herr Nordgren m. fl., besluta, att postbefordringsavgifterna
för paket skulle
fr. o. m. den 1 juli 1961 utgå med belopp
som jämlikt propositionen förordats av
generalpoststyrelsen.

Reservanterna hade funnit sig böra
godtaga av generalpoststyrelsen förordad
justering av befordringsavgifterna
för postpaket vägande över tre kilogram.

108

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Den proposition från
kommunikationsministern som ligger till
grund för detta betänkande sysslar med
tre vart för sig ganska väsentliga avsnitt
av postverkets verksamhet. De förslag
som departementschefen ställer avser
ny tidningsförordning, viss höjning
av paketportona samt rabatt på postavgifter.

I den första frågan, alltså om ny tidningsförordning,
har bevillningsutskottet
efter icke ringa möda och efter mycken
suckan lyckats arbeta sig samman
till en gemensam ståndpunkt. Jag behöver
därför inte ägna så många ord åt
den sidan av saken. Jag vill bara i korthet
antyda innehållet av utskottets förslag
i detta hänseende. Man föreslår ett
ettårigt provisorium, under vilket nuvarande
ordning för postens tidningsrörelse
skall i princip gälla, man höjer avgifterna
emellertid med 10 procent. Detta
ger ett belopp på 4,4 miljoner kronor.
Men, och det är kanske det intressanta
i detta sammanhang, man använder
sig samtidigt av utskottets initiativrätt
och hemställer — vilket är en ganska
ovanlig åtgärd — att riksdagen måtte
till Kungl. Maj :t delegera sin beslutanderätt
i fråga om de avgifter i postens
verksamhet, som det här gäller. Man
kan göra det bl. a. därför att det här
inte är fråga om monopol i vanlig mening.
En sådan delegering har tidigare
i annat sammanhang förekommit. Man
uttrycker den förhoppningen att en sådan
delegering till Kungl. Maj:t skulle
medföra ett smidigare tillvägagångssätt,
när det gäller att komma till rätta med
de här problemen. Kungl. Maj:t skulle
alltså, om riksdagen följer det enhälliga
utskottet på denna punkt, få rätt att
fastställa dessa avgifter efter föregående
överläggningar mellan postverket och
tidningsutgivarna.

Med dessa få ord har jag antytt innehållet
i utskottets ståndpunktstagande i
den delen. Beträffande vad som kallas
för rabatt ä postavgifter råder inga delade
meningar, och jag kan alltså helt
gå förbi den saken.

Men så kommer jag till den tredje

angelägenheten, den som i propositionen
är rubricerad som höjning av paketportona.
Med detta propositionens
förslag är sammanknutna en del omständigheter
av ganska anmärkningsvärd natur,
som jag gärna skulle vilja fästa kammarledamöternas
uppmärksamhet på.

Inom posten har man helt nyligen
företagit en undersökning av kostnader
och intäkter i postpaketrörelsen. Vid denna
undersökning, som alltså generalpoststyrelsen
har företagit, har det visat sig
att rörelsen med nuvarande avgifter ger
postverket intäkter — jag återger ordagrant
efter propositionen — som »icke
oväsentligt överstiger de av rörelsen
förorsakade kostnaderna». Generalpoststyrelsen
fortsätter: »Med hänsyn till
postpaketrörelsens ekonomiska bärighet
finnes sålunda f. n. icke några direkta
skäl att höja paketavgifterna.»

Emellertid har järnvägsstyrelsen bebådat
vissa taxehöjningar, och för att inte
de skall medföra en sådan ändring av
konkurrensförhållandet mellan paketgods
och postpaket, att den nuvarande
fördelningen av lätta och tunga paket
mellan de båda trafikföretagen rubbas,
förklarar sig generalpoststyrelsen beredd
att föreslå vissa justeringar av befordringsavgifterna
för postpaket, vägande
över 3 kg. Så tillägges det: »En höjning
enligt angivna förslag torde kunna genomföras
utan större men för postverkets
paketrörelse. De av generalpoststyrelsen
föreslagna höjningarna av befordringsavgifterna
för postpaket beräknas
ge postverket en inkomstökning om
ca 2 mkr. per år.»

Vad händer nu? Jo, departementschefen
anser sig böra frångå det sålunda
av generalpoststyrelsen framlagda förslaget
och ta till fem gånger så mycket
som generalpoststyrelsen själv har äskat,
d. v. s. han föreslår en höjning som
skall inbringa 10 miljoner kronor. Jag
tror kammarledamöterna ger mig rätt i
att det inte är så ofta vi här konfronteras
med en sådan åtgärd från en departementschefs
sida.

Jag skulle kunna inskränka mig till
detta konstaterande, att å ena sidan generalpoststyrelsen
förklarar, att denna

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

109

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

distribution av paket redan med nuvarande
avgifter går ihop och lämnar ett
icke oväsentligt överskott men att man
av de skäl jag antydde likvisst är beredd
att förorda en höjning som skulle ge två
miljoner kronor, men att å andra sidan
departementschefen höjer detta belopp
till tio miljoner kronor.

Nu kan man ju undra hur det här
kommer att ta sig ut i praktiken. Vem
får betala? Ja, det får naturligtvis näringslivet
göra, som använder den här
distributionsformen med paket, alltså en
ny kostnadshöjning till många föregående.

Det finns emellertid en annan sida av
saken, som kanske är lika viktig. Hur
kommer kunderna att reagera inför denna
avsevärda höjning av generalpoststyrelsens
eget förslag? År det alldeles
osannolikt att kunderna kommer att reagera
på det sättet, att de i fortsättningen
inte använder posten i samma utsträckning
som hittills? Jag vill fästa
uppmärksamheten på att det här inte
rör sig om något postmonopol — vem
som helst kan sköta om den här distributionen,
och så sker ju redan nu i viss
utsträckning. Om mina farhågor härvidlag
skulle visa sig befogade, skulle ju
följden kunna bli att posten får in mindre
efter höjningen än den får med nuvarande
avgifter, och det är väl inte det
resultatet, man har syftat till.

Jag skall inte ytterligare fördjupa mig
i den här saken. Jag har här underställt
kammarledamöterna de »fakta i målet»
som finns och som var och en kan ta
del av dels i propositionen, dels i bevillningsutskottets
betänkande, och med
hänvisning till dem, herr talman, hemställer
jag om bifall till reservationen,
bakom vilken halva bevillningsutskottet
står.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! I föreliggande betänkande
nr 40 från bevillningsutskottet behandlas
också motionerna 1:595 och
11:720. Bland undertecknarna av motionen
1:595 återfinns även jag, och jag ber

därför att få säga några ord i denna
fråga.

I motionerna yrkas att för tidningar
postabonnemang enligt nu gällande ordning
skall bibehållas under en övergångstid
av förslagsvis fem år. Vidare
hemställs att några ändringar i taxorna
för detta postabonnemang icke nu skall
genomföras.

Bevillningsutskottets enhälliga förslag
på dessa punkter har typen av en kompromiss.
Utskottet har inte till alla delar
följt propositionen men har inte heller
villfarit de önskemål som framförts motionsvägen.
Det hade enligt min mening
varit angeläget att utskottet hade kunnat
gå längre i tillmötesgående mot de synpunkter
som framförts i de här nämnda
motionerna.

Vad beträffar tidningstaxan bör erinras
om att den höjts vid upprepade tillfällen,
senast år 1959. Man torde med rätta
kunna påstå att distributionen av
tidningar för postverkets del är en form
av kundservice, liksom andra former av
den verksamhet som postverket bedriver,
t. ex. befordran av brev och paket. Den
föreslagna omläggningen av taxorna kommer
att fördyra distributionskostnaderna
för de mindre tidningarna. Det är allmänt
bekant att de mindre tidningsföretagen
i vårt land kämpar med betydande
svårigheter. Under de senaste åren har
det i vårt land förekommit en ganska
omfattande tidningsdöd. Det nu framlagda
förslaget innebär att postverkets fattigaste
kunder kommer att påläggas ett
relativt sett högre pris för de tjänster
som postverket tillhandahåller än vad de,
om jag får använda det uttrycket, mera
förmögna kunderna får betala.

I bevillningsutskottets betänkande refereras
motionärernas motiv för det i
motionerna gjorda yrkandet. Det är bl. a.
att »vissa tidningar av dagspresskaraktär
med låga upplagesiffror — främst i
landsorten — har svårigheter att övergå
till den nya ordning bl. a. med hänsyn
till de ökade kostnader som de på tidningarna
från postverket överförda arbetsuppgifterna
skulle medföra för tidningarnas
del. Vidare har påpekats att
samtidigt taxesättningen för nämnda

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em,

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m,
tidningars del enligt propositionen skulle
medföra större höjningar Hn de, som
träffar de större tidningarna».

Utskottet uttalar för sin del förståelse
för de svårigheter som i särskilt hög
grad kan uppstå för de smärre tidningarna
i samband med ett slopande av de
nuvarande postabonnemangen och införandet
av den nya ordning som förordats
i propositionen. Det räcker dock inte
med att bara uttala förståelse, utan här
måste konkreta åtgärder till. Jag delar
i det avseendet den förhoppning som uttalades
i herr Hagbergs anförande nyss
om de förhandlingar som riksdagen här
skulle delegera till Kungl. Maj:t att föra
med de företag som betjänas av postverket.
Om dessa förhandlingar kommer att
präglas av en förståelse som resulterar
i verkliga förmåner för de tidningsföretag
som bäst behöver det skulle utan
tvekan mycket vara vunnet.

Den övergångstid som utskottet enats
om, nämligen ett år, är enligt min uppfattning
alldeles för kort. Många av de
tidningsföretag som det här gäller måste
vidta ganska omfattande administrativa
åtgärder för att klara distributionen i de
nya formerna.

Den höjning av posttaxorna som nu
föreslås innebär en höjning med cirka
10 procent. Utskottet säger härom att det
är uppenbart att denna höjning kommer
att bli mer betungande för de större och
tyngre tidningarna än för de mindre och
lättare. Det hittills gällande systemet innebär
alltså, som jag redan påpekat, vissa
lättnader för de mindre tidningarna.

Jag konstaterar också med glädje att
utskottets förslag innebär möjligheter att
få till stånd utdelning av korsband även
på utgivningsorten.

Jag skulle till sist, herr talman, vilja
anföra några allmänna synpunkter om
pressens betydelse som opinionsbildande
faktor, även om detta kanske kan betraktas
såsom onödigt i denna förnämliga
församling.

Man har på många håll ute i landet
fått den uppfattningen att på ansvarigt
håll inte tas tillbörlig hänsyn till de svårigheter
som de mindre företagen på detta
område har att brottas med. Det har

gått så långt att det i olika sammanhang
påståtts att tidningarna skulle vara skyldiga
postverket betydande summor därför
att postverkets abonnemangsåtaganden
gentemot tidningarna inte gått ekonomiskt
ihop. Det är klart att man inför
sådana påståenden känner en viss olust.
Jag undrar om det skulle vara möjligt
att driva postverket utan tidningarna. Åtminstone
är det min personliga erfarenhet,
såsom en gång i världen vikarierande
lantbrevbärare, att tidningarna utgör
den väsentliga delen vid postutbärningen,
och sedan tillkommer brev, värdepost och
paket. Utan tidningsdistributionen skulle
det väl knappast gå att uppehålla postverkets
rörelse i nuvarande omfattning.

Det vore mycket illa, om man skulle få
den uppfattningen att postverket, eller
ytterst staten, är tidningsfientligt. För
min del kan jag inte tänka mig att den
uppfattningen får anses vara riktig. Yi
har kunnat konstatera den oerhörda betydelse
som framför allt dagstidningarna
har haft i opinionsbildande syfte, och
även om vi nu har massmedia av betydligt
större omfattning i modern tid, tror
jag ändå att tidningspressen har sin ovedersägliga
betydelse nu och i framtiden..

Med det sagda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till motionerna 1:595
och 11:720 i de av mig berörda punkterna.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Vi har yrkat avslag på
Kungl. Maj:ts proposition. Vi anser nämligen
att postbefordringsavgifterna för
tidningar föreslås höjda på ett oskäligt
sätt. Det blir, såsom här nämnts, ett mycket
hårt slag mot de mindre tidningarna,
och i regel kan man hänföra landsortspressen
till de mindre tidningarna.
Jag tror inte att de höga avgifterna betyder
så mycket för de stora tidningskoncernerna,
som alltid klarar upp saken.
Vi har emellertid fått ringa gehör
inom utskottet för vår uppfattning. Utskottets
förslag innebär visserligen en
viss uppmjukning av vad som föreslås
i propositionen, men vi anser det inte
vara tillräckligt.

Nr 20

111

Onsdagen den

Jag tror att det är nödvändigt att riksdagen
förr eller senare siar fast vilken
karaktär postverket skall ha. Är det ett
samhälleligt serviceföretag eller ett företag
som till varje pris skall vara ekonomiskt
bärande? Det är nog ur många
synpunkter viktigt att man fastställer att
postverket är och måste vara ett samhälleligt
serviceföretag, liksom man nu också
börjar att betrakta statens järnvägar
som ett sådant företag. Det förhållandet
att under den senare tiden år efter år ur
statskassan anslagits så och så många
miljoner för att klara statens järnvägars
affärer betyder ju att man börjat understryka
statens järnvägars karaktär av
samhälleligt serviceföretag. Jag tror att
det är nödvändigt att man börjar anlägga
samma synpunkter även på postverket,
ty eljest kommer en stor del av den
svenska pressen i svårigheter, och följden
blir att ett par tre tidningskoncerner
kommer att behärska pressen i vart
land.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till motion nr 718 i
andra kammaren.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet därför
att jag närmast är huvudansvarig för
motionen nr 594 i denna kammare i föreliggande
fråga. Tillåt mig redan från
början säga att denna motion egentligen
är uttryck för en något avancerad ilska
över det sätt varpå vår nådiga regering
när det gäller sådana här saker behandlar
de små tidningarna. Det är andra
gången som de tidningar, som kommer ut
en dag i veckan, i fråga om kostnadsuttag
jämställs med kolorerad veckopress,
pin up-tidningar och vad det är för någonting.
Förra gången var år 1959 när
finansminstern lade fram proposition om
uttagning av allmän varuskatt. Då hade
man inte heller i kanslihuset lyckats
knäcka frågan om hur man skulle ta ut
denna skatt, utan godtyckligt satte man
en gräns vid de s. k. endagarstidningarna.
Samma sak har skett nu genom att
kommunikationsministern har föreslagit
uttag av avgifter som är väsentligt högre
per kilogram korsband för dessa små

7 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. in.
tidningar än för de större. Jag vet inie
om man kan beteckna det som olycksfall
i arbetet, men vi som företräder dessa
tidningar, som utkommer en dag i veckan
och som vi driver med mycket stora
uppoffringar, har den känslan att vi med
hänsyn till vår uppgift borde kunna räkna
med samma välvilliga behandling som
kommer andra till del.

År 1959 korrigerade bevillningsutskottets
minoritet, eller rättare sagt reservanterna
inom utskottet, pa denna punkt
Kungl. Maj :ts förslag, och riksdagen följde
reservanterna. I år har bevillningsutskottets
majoritet gjort en korrigering
på denna punkt, och de uttag av avgifter
som bevillningsutskottet föreslår är i
varje fall likvärdiga när det gäller dessa
olika kategorier av tidningar.

Jag vill inte säga att bevillningsutskottets
betänkande när det gäller tidningsavgifterna
är så där alldeles lättläst, men
om man försöker tränga in i utskottets
tankegångar är det uppenbart att utskottet
för det första föreslår en jämn höjning
över hela linjen och för det andra
begränsar denna höjning i rätt betydande
grad. I det avseendet har sålunda jag och
mina medmotionärer vunnit gehör. När
emellertid utskottet vidare föreslår att
riksdagen skall ge Kungl. Maj:t fullmakt
att bestämma taxorna i fortsättningen efter
vederbörliga överläggningar mellan
postverket och tidningarna, är det klait
att detta ger anledning till funderingar
även om det kanske inte finns anledning
att misstänka att Kungl. Maj:t skall handha
denna fullmakt på ett oriktigt sätt.
Regeringen har ju tidigare fullmakter
av liknande slag.

I sammanhanget inställer sig en reflexion
av alldeles särskilt slag. Det blir
ju ändå så att man i Kungl. Majt:s hand
lägger rättigheten att slutgiltigt bestämma
priset på det fria ordet, i den foi in
det nu har genom tidningspressen. .Tåg
bär inte tänkt att på denna punkt göra
några invändningar som skulle leda fram
tili ett avslagsyrkande, men jag ville
vid detta tillfälle gärna säga, herr talman,
att tidningsfolket hoppas att Kungl.
Maj:t, om riksdagen lämnar denna fullmakt,
skall handha den på sådant sätt

112

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.
Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

att vi kan känna oss till freds och inte
behöver hysa farhågor för att den användes
oriktigt. Det är uppenbart att
riksdagens granskningsrätt på detta område
alltjämt finns kvar, och det är lika
uppenbart att tidningsfolket kommer att
med alldeles särskilt intresse följa handhavandet
av fullmakten.

När man nu kritiserar omläggningen
till ett annat system för debitering och
uttagning av avgifterna, vilket innebär
att det gamla abonnemangssystemet så
småningom avskaffas, finns det kanske
anledning att ett ögonblick stanna vid
den saken. Jag har beträffande min tidning
sedan tre år tillbaka prövat det
nya systemet med korsbandsförsändelser
av genom plåtar direktadresserade tidningar,
och jag måste nog säga att det
systemet i varje fall för den lilla tidningen
innebär vissa fördelar. Tidningen
får genom det ett grepp över sin prenumerantstock
som aldrig var möjligt
vid systemet med postabonnemang, då
beställningarna gick direkt genom postverket
och tidningen endast hade att till
respektive postanstalter leverera det antal
exemplar som beställts. Genom det
nya systemet har i varje fall de tidningar
som måste utöva en ackvisition
för att bibehålla sina prenumeranter fått
ett mycket starkt grepp över prenumerantstocken,
vilket är till obestridlig fördel.
Det utesluter inte att tidningar med
stora upplagor kan få problem genom
det nya systemet, antingen man nu kommer
att använda direktadresseringssystemet
genom plåtar eller på annat sätt eller
man väljer systemet att till postanstalten
leverera ett antal distributionskort
med adresser som motsvarar det antal
prenumeranter man har. Min privata uppfattning
är emellertid att detta nya system
i längden kommer att visa sig vara
det som tidningarna faktiskt behöver,
även om jag har fullt klart för mig att
omläggningen kostar vederbörande företag
ganska mycket pengar i det ögonblick
den sker. Ur tidningarnas synpunkt
är det naturligtvis betänkligt att
samtidigt med denna merkostnad få en
merkostnad för distributionen.

Jag tycker nog att det finns anledning
till tacksamhet mot utskottet för det sätt
varpå utskottet i detta sammanhang för
de små tidningarnas talan. Här sägs dock
ut, att det är uppenbart att de mindre
tidningarna dras med svårigheter, och
om man vill tolka skrivningen särskilt
positivt kan man måhända mellan raderna
läsa ut det önskemålet att postverket
vid underhandlingarna med tidningsutgivarna
skall ta hänsyn till dessa
mindre tidningars ekonomiska situation.

Jag skulle gärna vid detta tillfälle
vilja ställa det spörsmålet till utskottets
ärade ordförande, om jag har tolkat utskottets
mening riktigt. Och jag skulle
gärna se att han till kammarens protokoll
kunde avge en försäkran just på den
punkten. Det är min bestämda övertygelse
att en sådan försäkran skulle vara
till utomordentligt stor nytta för de små
tidningarna, när de går att i framtiden
underhandla med postverket om taxesättningen.

Jag skulle också vilja säga att det nu
tillstyrkta uppskovet naturligtvis i och
för sig är tacknämligt. Det gäller ju
ett år, men det hade varit ännu mer
tacknämligt om utskottet sträckt sig något
längre i fråga om uppskovstiden. Anskaffningen
av behövliga maskiner vållar
nämligen i vissa fall rätt stora problem
för tidningsutgivarna och tryckerierna.
Nu får man hoppas att det hela
i alla fall kan ordna upp sig. Jag vet
inte om det blir möjligt att så småningom
förlänga fristen ytterligare, men det
ligger kanske inte inom möjligheternas
gräns. Det bästa hade givetvis varit om
uppskovet kunnat förlängas redan nu.

Till sist vill jag endast säga, herr talman,
att jag kommer att rösta för reservationen
angående paketpostportona.
Den ger dock uttryck åt ett faktiskt förhållande
när det gäller postverkets intäkter
av paketpoströrelsen, som är väsentligt
större än postverkets egna kostnader.
I den situationen är det ju rätt
märkligt om man skall ta ut ökade avgifter
—- det liksom rimmar inte riktigt
med det verkliga förhållandet.

Nr 20 113

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag är tillfredsställd med
att utskottet bär kunnat uppnå enighet
när det gäller behandlingen av tidningstaxan.
Det är alltid en fördel att kunna
sammanföra olika meningar, men jag
är ingalunda tillfredsställd med det resultat
rent materiellt sett som detta förslag
innebär.

Vi har ju här i riksdagen med jämna
intervaller diskuterat frågan om tidningsförordningen,
d. v. s. vad det skall
kosta att distribuera tidningar. Jag vill
erinra kammaren om att denna distribution
av tidningar inte faller under det
s. k. postmonopolet. Den sker på många
andra sätt än genom posten och kommer
kanske i framtiden att i ännu större
utsträckning ske på andra sätt. Jag säger
detta därför att herr Svanström gav
uttryck för den meningen att posten har
ett mycket stort intresse av att ha kvar
denna distributionsuppgift.

De undersökningar som har gjorts efter
rent objektiva grunder och vilkas
resultat har godkänts av tidningsutgivarna
har ju visat att de s. k. merkostnaderna
för tidningsrörelsen inte är
täckta. Jag skall inte här diskutera hur
många miljoner kronor som fattas, ty
det framgår av utskottets betänkande på
sidan 9. Vi har medvetet undvikit resonemanget
om huruvida vi skall ha
täckning för de s. k. merkostnaderna.
Det ligger alltså en tanke bakom att vi
i år diskuterar dessa ting mindre än
tidigare. Men, ärade kammarledamöter,
detta ärende är mycket svårt att behandla
i riksdagen utan alt speciella lidelser
kommer fram. Jag drar mig inte
för att säga att detta är helt naturligt,
eftersom ledamöterna i riksdagen har
sina politiska partier bakom sig och
partierna i sin tur har en press bakom
sig. Om tidningarna bär svårigheter,
kommer detta fram i riksdagen, vilket
i och för sig kanske är naturligt. .lag
tror att detta är orsaken till att det är
sä svårt alt komma överens om dessa
ting. Ledamöter, som annars diskuterar
ekonomiska frågor utifrån helt rationella
synpunkter, har litet svårl att tillägna

sig samma tankegång när det gäller just
dessa ting.

Vi har i utskottet åstadkommit en
kompromiss som jag inte behöver redogöra
för, ty det bär herr Hagberg i
Malmö gjort på ett som jag tycker riktigt
sätt. Jag vill dock tillägga en sak.
Vi har nämligen tagit hänsyn till de
tidningar som herr Torsten Andersson
talade om, och utskottets skrivning markerar
detta på flera sätt. Vi har känt
ett behov av att framföra den synpunkten
till Kungl. Maj.t, att den kostnadsanpassning
som måste eftersträvas på
längre sikt i fråga om de affärsdrivande
verken, ju kan ske i långsammare eller
snabbare takt. Jag vill sålunda gärna
vitsorda att bakom utskottets skrivning,
som herr Torsten Andersson tyckte var
litet svårläst — personligen tror jag nog
att herr Andersson har läst ut det mesta
i utskottsbetänkandet, men det är gammal
god princip att säga att man kräver
besked på en punkt — ligger en övertygelse,
att Kungl. Maj :t, när Kungl.
Maj :t kommer att se närmare på vilka
åtgärder som skall vidtagas, nog har
klart för sig vad riksdagen har avsett.

Här är nu föreslagen en anordning
som innebär alt riksdagen i likhet med
vad som har skett beträffande andra
ting delegerar sin beslutanderätt åt
Kungl. Maj :t för en viss period. Om man
skulle döma efter tidigare erfarenheter
borde förhandlingarna mellan Kungl.
Maj ds regering och tidningsutgivarna
kunna gå bra i lås. Förra gången vi hade
tidningstaxan uppe till behandling
förhandlade tidningsutgivarna med regeringen
och kom överens med den, men
när frågan kom upp i riksdagen rev
riksdagen upp det beslut som nåtts vid
förhandlingarna. Jag tror sålunda att
det blir en betydligt smidigare anordning
om vi delegerar denna beslutanderätt
åt Kungl. Maj :t för viss tid. Tidsbestämningen
innebär just att riksdagen
har kvar möjligheten att ta tillbaka fullmakten.
Om detta är vi ense i utskottet
och det är detta som jag är glad för.

Jag skall inte tala om det ekonomiska
i samband med tidningstaxan, men däre -

g Förslit kammarens protokoll 1''J6l. Nr 20

114 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.

mot nödgas jag, herr talman, att säga
ett par ord i anledning av herr Hagbergs
i Malmö anförande om paketportot. Han
sade att det rådde märkliga förhållanden
bakom propositionens förslag och
att postverket har gått med på att öka
intäkterna med ett par miljoner kronor,
medan Kungl. Maj :t föreslår en ökning
med inte mindre än tio miljoner kronor.
Posten är ju ett affärsdrivande verk.
Riksdagen kan inte med någon större
skärpa hävda att varje gren av rörelsen
skall bära sig eller att varje rörelsegren
inte får lämna överskott, ty då får vi
väl riva upp beslutet om tidningstaxan,
utan vi måste väl försöka tillägna oss
den synen att de affärsdrivande verken
som alla andra företag skall nå ett resultat
som ger en någorlunda tillfredsställande
avkastning av det investerade
kapitalet. Det har sagts att posten då
behöver ha ett överskott på 20 till 40
miljoner kronor per år. Postverkets
överskott för innevarande år beräknades
till 12 miljoner kronor på hela rörelsen.

Det beslut som vi fattar nu kommer
att gälla ett antal år. Vi kan nog inte
vara så sangviniska att vi inte tror att
postverket kommer att få ökade kostnader.
Det får det säkerligen, och då blir
resutatet ännu sämre.

Om det då föreligger en situation, där
staten har två verk som fraktar paket,
av vilka det ena heter statens järnvägar
— och detta verk går som bekant med
underskott — och det andra kallas postverket,
så är det väl rätt naturligt att
om det ena verket önskar höja sina taxor
för att minska sitt underskott, så tänker
regeringen på detta andra organ där
man kan få in ett litet större belopp.
Jag tror att man skall se båda dessa ting
i ett sammanhang

Det beslut som vi nu står i färd med
att fatta innebär ju att vi avstår från åtskilliga
miljoner som posten har tänkt
få in men som den inte får på grund av
vårt beslut här i kväll. Det är alltså inga
märkliga förhållanden, utan jag tycker
att betraktelsesättet är naturligt, eftersom
Kungl. Maj:t inför riksdagen är ansvarig
för den statliga affärsverksam -

heten. Det är detta som har gjort att när
vi tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om paketportot känner vi det alls inte
som om vi skulle hryta mot heliga
principer, utan alldeles tvärtom anser
vi att det i ännu högre grad är behov
av att ta ut pengarna nu, när vårt förslag
samtidigt innebär att vi tar ut mindre
av tidningarna.

Detta är alltså, herr talman, skälet till
att den ena hälften av utskottet, vi som
alltså står för bevillningsutskotttes betänkande,
har tillstyrkt Kungl. Maj:ts
förslag. Vi vill gärna se förslaget beträffande
paketportot och de andra saker
som vi föreslår i ett sammanhang.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets förslag i samtliga punkter.

Herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att kommentera bevillningsutskottets
förslag om postavgifterna för
tidningarna. Utskottet har där gjort en
kompromiss som inte är helt tillfredsställande
därför att den bl. a. ju innebär
att vi förlorar en ökad inkomst under
ett år. Jag har närmast begärt ordet
med anledning av att herr Hagberg
fann den av mig företagna åtgärden att
höja generalpoststyrelsens förslag om
ett ökat taxeuttag vara »en anmärkningsvärd
åtgärd från departementschefens
sida». Jag hade väntat att herr Hagberg
skulle redovisa även andra skäl för det
beslutet och inte sätta punkt vid postverket.

Herr Hagberg vet nämligen lika väl
som jag att statens järnvägar strävar efter
att få sitt underskott minskat så långt
det över huvud taget är möjligt. Statens
järnvägar har därför ansett sig nödsakade
att komma med förslag om en höjning
av avgifterna för paketgods. Om nu
posten inte företar en motsvarande höjning
bibehåller vi alltså inte den balans
i konkurrensen mellan de båda affärsverken
som vi har haft hittills, och det
kommer att innebära att statens järnvägar
till viss del går miste om den paketbefordran
som statens järnvägar tidigare
haft, och därmed förlorar sta -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

115

tens järnvägar i den nu överblickbara
situationen ca 20 miljoner. Min åtgärd
har alltså syftat till att åstadkomma en
sådan ordning i fråga om taxorna för
paketgods såväl vid posten som vid statens
järnvägar att man därigenom skulle
medverka till att driva ner statens
järnvägars underskott, och det trodde
jag vara en åtgärd från departementschefens
sida som skulle vinna anklang
hos herr Hagberg och hans meningsfränder,
eftersom de ju varje år har haft en
annan mening än riksdagens majoritet
om storleken av det bidrag som skulle
utgå till statens järnvägar för att täcka
driftunderskottet.

Jag måste säga att jag från min sida
finner det anmärkningsvärt att herr
Hagberg gjort ett sådant uttalande, som
jag här riktat mig mot.

Herr HAGBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av herr
statsrådets inlägg skall jag be att i all
korthet få anföra följande.

Det är riktigt att statens järnvägar har
förebådat vissa taxehöjningar i det hänseende,
vi här diskuterar. För att möta
dessa taxehöjningar har ju, som jag tilllät
mig omnämna i mitt förra anförande,
generalpoststyrelsen också gått med på
att föreslå en ytterligare höjning i fråga
om paketportona med två miljoner kronor,
ehuruväl — jag erinrar om detta;
det omnämnes i propositionen — denna
rörelse lämnar, som det heter, intäkter
som redan med nuvarande taxa »icke
oväsentligt överstiger de av rörelsen
förorsakade kostnaderna». Icke desto
mindre går man med på att höja dem
med två miljoner kronor för att möta
dessa kostnadsstegringar från statens
järnvägars sida. Vad jag reagerat emot
är att departementschefen inte nöjt sig
med detta utan ökar beloppet till tio
miljoner kronor. Det är fem gånger mer
än vad generalpoststyrclsen själv be giirt.

Herr statsrådet vill nu motivera detta
tillvägagångssätt bland annat med att
man på detta sätt skulle kunna nedbringa
statens järnvägars förluster. Jag får sä -

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m.
ga att jag är milt sagt överraskad över
en sådan argumentering. Här talar vi ju
om postverkets affärer. Vi talar f. n. inte
om statens järnvägars affärer. Skall
postverket sköta sin taxesättning med
syfte att påverka statens järnvägars affärer
i den ena eller andra riktningen?
Jag har hittills aldrig hört någon departementschef
förfäkta en sådan uppfattning.
Varje verk får väl dock bedömas
självständigt från sina egna förutsättningar.

I detta sammanhang vill jag gärna, eftersom
jag har fått ett osökt tillfälle därtill,
erinra kammarens ärade ledamöter
om att riksdagen vid upprepade tillfällen
har slagit fast att posten icke får
begagnas som ett beskattningsinstrument.
Posten är och skall vara, det har
riksdagen förklarat, ett serviceverk.
Posten skall lämna en skälig avkastning,
som det heter, på det i verket investerade
kapitalet och därutöver stå allmänheten
till tjänst på bästa och billigaste
sätt. Detta och ingenting annat är postverkets
uppgift. Dess uppgift är icke att
lämna så stora vinster som möjligt för
statsverket.

Vi har ju många gånger diskuterat
dessa ting i kammaren, och jag har inte
hört att någon har opponerat sig mot
sådana uttalanden från riksdagens sida
som dem som jag här erinrat om. Man
skulle förvisso ytterligare kunna brodera
på detta tema. Det är möjligt, som
utskottets aktade ordförande har påpekat,
att postens netto i år inte torde bli
mer än cirka 12 miljoner kronor. Men,
herr statsråd och ärade kammarledamöter,
vad beror detta på? Jo, bl. a. beror
det på den omständigheten att två av
postens stora rörelsegrenar tyvärr inte
ger den vinst, som man under andra
förhållanden skulle ha kunnat räkna
med. Jag syftar, som kammarens ledamöter
förstår, på postgirot och på postsparbanken.
Båda dessa mycket betydande
delar av postverket har i nuvarande
läge ytterligt omfattande avskrivningsbehov.
Både postsparbanken och
postgirot har ju i sina portföljer statsobligationer
för hundratals miljoner kronor.
Herr statsrådet och chefen för fi -

116

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. ändring av vissa postavgifter, m. m
nansdepartementet känner väl till siffrorna.
Genom den inflationistiska utvecklingen
i vårt land har värdet av dessa
obligationer undan för undan sjunkit,
och därmed har följt krav på år efter år
alltmer omfattande avskrivningar. Hade
vi lyckats uppnå ett något så när stabilt
penningvärde, hade därav följt ett något
så när stabilt värde även på obligationsportföljerna,
och därmed hade vi
sluppit eller i varje fall kunnat starkt
begränsa dessa avskrivningar. Då hade
man fått goda intäkter av posten.

Jag har gärna velat lämna kammaren
även denna lilla upplysning i anslutning
till departementschefens anförande.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Jag begärde ordet närmast
för ett kort genmäle till bevillningsutskottets
ärade ordförande, men genom
de senaste inläggen har debatten kommit
upp på de ekonomiens höjder som
jag ingalunda behärskar. .lag skall därför,
herr talman, be att få återföra debatten
till att gälla tidningarnas betydelse
för postverket.

Jag har förmodligen andra erfarenheter
än bevillningsutskottets ordförande
när det gäller lokaliseringen. Mina erfarenheter
är begränsade till landsbygden,
och där är onekligen just tidningsdistributionen
grundläggande för postverkets
verksamhet. Jag antydde att det
var bl. a. genom min personliga erfarenhet
som vikarierande lantbrevbärare
som jag kunde anföra den synpunkten.

Landsbygdens betydelse i olika sammanhang
blir uppenbarligen mindre och
mindre. Men är det inte så att man här
får betrakta postverket som ett serviceorgan?
Den viktigaste uppgiften för postverket
måste ändå alltfort vara att distribuera
dagstidningar. Jag understryker,
herr talman, vad jag tidigare anfört
angående dessa tidningars betydelse och
vill till sist hävda att postverket i varje
fall när det gäller tidningsdistributionen
icke får betraktas enbart som ett
affärsdrivande verk utan också som ett
hela folkets serviceorgan.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Med anledning av det senaste
anförandet vill jag endast säga att
om man inte betraktar posten som ett
affärsverk utan som ett serviceorgan, då
har man bara att räkna ut varje år vad
vi skall lägga ut för att få den service
som vi önskar. Då har vi onekligen kommit
in på ett annat spår än när vi diskuterar
tidningstaxan.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Jag vill understryka att
jag sade att postverket inte får betraktas
cnlmrt som ett affärsdrivande verk
utan också som ett serviceorgan, .lag
tror, herr talman, att ordföranden i bevillningsutskottet
och jag är sams, när
det kommer till kritan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt angående punkterna A och B av
utskottets i det nu förevarande betänkandet
gjorda hemställan, därefter särskilt
beträffande punkten C samt slutligen
särskilt rörande punkten D.

I fråga om punkterna A och B, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats l:o)
att utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o) alt utskottets hemställan skulle bifallas
med den ändring, som föranleddes
av bifall till motionerna 1:595 och
11:720 såvitt de behandlats i punkten
A; samt 3:o) att kammaren skulle bifalla
motionen II: 718, i vad gällde förevarande
punkter.

Därefter gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden och förklarades propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Med avseende å punkten C, anförde
vidare herr talmannen, hade yrkats 1 :o)
att utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o), av herr Hagberg, att kammaren
skulle godkänna den vid betänkandet avgivna
reservationen; samt 3:o), av herr
Persson, Helmer, att motionen II: 718 i
förevarande del skulle bifallas.

Ang. rätt till avdrag

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till det
av honom framställda yrkandet, uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
40 punkten C, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid betänkandet
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 65.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten D hemställt.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års taxering

för avsättning till pensionsstiftelse

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 55, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition med förslag till särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning till
pensionsstiftelse jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 17 mars 1961 dagtecknad, till
bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 132, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning till
pensionsstiftelse.

I propositionen hade föreslagits, att
skattskyldiga, som lämnat utfästelse om
pension enligt en mellan Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund
den 30 juni 1960 träffad
överenskommelse rörande bland annat
plan för kompletterande pensionsförmåner
eller enligt annan överenskommelse
med väsentligen likalydande innehåll,
skulle vid 1961 års taxering erhålla avdrag
för härav föranledd avsättning till
pensionsstiftelse, även om därigenom
större avdrag crhölles än enligt kommunalskattelagens
regler.

Till utskottet hade hänvisats de i anledning
av propositionen väckta likalydande
motionerna 1: 657, av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson, samt II: 786,
av herr Magnusson i Borås in. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte godkänna
vid propositionen fogat förslag till
förordning med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961 års taxering
för avsättning till pensionsstiftelse, med
den ändringen, att 2 § andra stycket
erhölle i motionerna angiven lydelse.

Till behandling i förevarande sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit
följande vid riksdagens början väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:484,
av herrar Stefanson och Söderquist,
samt 11:555, av herr Wedén in. fl., vari
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
och förslag till nästa års riksdag
om åtgärder i syfte att motverka den
nedgång i företagssparandet, som kunde
förutses inträda de närmaste åren
som en följd av ATP-systemcts införande,
därvid i första hand borde prövas
sådan ändring av skattelagstiftningen,

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 117

vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

118

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

att rätt medgåves till skattefri avsättning
till konto inom rörelsen för utjämning
av pensionskostnad enligt i motionerna
angivna riktlinjer; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:490,
av herr Ewerlöf m. fl., och 11:575, av
herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t, med beaktande
av vad i motionerna anförts,
måtte

a) efter härom företagen skyndsam
utredning för 1962 års riksdag framlägga
förslag, innebärande att arbetsgivare
medgåves rätt att — utöver de
ärliga avgifterna för tilläggspensioneringen
— skattefritt avsätta medel till
egen pensionsfond i syfte att göra pensionsutfästelserna
säkrare samt begränsa
kostnadsövervältringen på framtida generationer,

b) igångsätta förberedande utredning
i syfte att — sedan ATP-fonderna nått
en ur likviditetssynpunkt betryggande
storlek och erfarenhet vunnits rörande
storleken av arbetsgivarnas frivilliga avsättningar
till egna pensionsfonder —
begränsa de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna till vad som erfordrades
för täckande av fondernas utgifter
under året.

Det i motionerna 1:657 och 11:786
framställda yrkandet avsåg, att huvuddelägare
och honom närstående skulle
likställas med övriga anställda i företaget
i fråga om rätt till avdrag för avsättning
till pensionsstiftelse vid 1961
års taxering.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,

A) att riksdagen — med bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 132, samt med avslag å de likalydande
motionerna 1:657, av herrar Stefanson
och Yngve Nilsson, samt 11:786, av
herr Magnusson i Borås m. fl., — måtte
antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961

års taxering för avsättning till pensionsstiftelse; B)

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:484,
av herrar Stefanson och Söderquist,
samt II: 555, av herr Wedén m. fl., ävensom 2)

de likalydande motionerna 1:490,
av herr Ewerlöf in. fl., och II: 575, avherr
Hjalmarson m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade anförts

I) av herrar Hagberg, Spetz, Gösta Jacobsson,
Kronstrand, Magnusson i Borås,
Christenson i Malmö och Darlin samt
fru Nettelbrandt, vilka, under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna
1:657 och 11:786 ansett, att utskottet
bort under A hemställa, att riksdagen
— med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition, nr 132,
icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas och med bifall till nyssnämnda
motioner — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning
med särskilda bestämmelser om rätt
till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning
till pensionsstiftelse med den
ändring av 2 §, som framginge av reservationen; II)

av herrar Spetz, Kronstrand och
Christenson i Malmö samt fru Nettelbrandt,
vilka ansett, att utskottets yttrande
i fråga om motionerna I: 484 och
II: 555 samt I: 490 och II: 575 bort hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under B 1 hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande
motionerna I: 484, av herrar
Stefanson och Söderquist, samt 11:555,
av herr Wedén m. fl., ävensom i anledning
av de likalydande motionerna I:
490, av herr Ewerlöf in. fl., och 11:575,
av herr Hjalmarson m. fl., såvitt gällde
här berörda fråga — måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag till nästa års riksdag om åtgärder
i syfte att motverka den nedgång
i företagssparandet, som kunde förutses

Nr 20 119

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års tax

inträda de närmaste åren som en följd
av ATP-systemets införande, varvid i
första band måtte prövas sådan ändring
av skattelagstiftningen, att rätt medgåves_för
alla rörelser, oavsett företags form,

vilka deklarerade för inkomst enligt
bokföringsmässiga grunder — till
skattefri avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnad
enligt i reservationen angivna riktlinjer; III)

av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås och Darlin, vilka
under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna 1:490 och II:
575, ansett, att utskottet bort under B 2
hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville med beaktande av vad i nyssnämnda
motioner anförts

a) efter härom företagen skyndsam utredning
för 1962 års riksdag framlägga
förslag, innebärande att arbetsgivare
medgåves rätt att — utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen —
skattefritt avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna
säkrare samt begränsa kostnadsövervältringen
på framtida generationer,

b) igångsätta förberedande utredning
i syfte att — sedan ATP-fonderna nått
en ur likviditetssvnpunkt betryggande
storlek och erfarenhet vunnits rörande
storleken av arbetsgivarnas frivilliga
avsättningar till egna pensionsfonder —
begränsa de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna till vad som erfordrades
för täckande av fondernas utgifter
under året.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! I den proposition som
behandlas i nu förevarande betänkande
föreslås viss rätt till avdrag vid 1961
års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

I reservation nr I har folkpartiets och
högerns ledamöter fullföljt den linje som
vi tidigare vid flera tillfällen har hävdat,
nämligen rätten till avsättning till pen -

ering för avsättning till pensionsstiftelse
sionsstiftelse även för delägare i familjebolag.
Utskottet anför att anledningen till
den begränsning vid avsättning till pensionsstiftelse
som infördes 1955 var att
rätten utnyttjats för vinnande av obehöriga
skattefördelar. Utskottet nämner
emellertid ingenting om vad som har
skett efter 1955 i fråga om rättsavgöranden
och tillsynen över pensionsstiftelserna
och som medfört att missbruk av
rätten numera praktiskt taget icke förekommer.
Nu kan man ju mena, att när
det här endast gäller ett års taxering, så
finns det väl inte någon större anledning
att begära en ändring. Men för oss är
det en principfråga. Här gäller det likformighet
vid taxeringen, och därför
hemställer jag, herr talman, under punkten
A om bifall till reservationen I.

Som en följd av genomförandet av
ATP måste för företagen — oavsett i vilken
form de drives — uppstå minskade
möjligheter till internt sparande, enär
avsättning till pensionsfonder o. s. v. påverkar
detta sparande. Sparandet i SPP
och andra försäkringsanstalter måste ju
också minska. Det bör observeras, att
detta sparande skulle ha successivt ökats,
därest inte pensionssystemet hade omlagts.
Det sparande, som sker inom ATP,
kommer under flera år framöver icke
att uppgå till samma totalbelopp som det
förenämnda sparandet — detta alldeles
bortsett från hur stor del av ATP-fonderna,
som kan komma företagen till
godo för erforderliga investeringar.

Då vi alla är eniga om behovet av ett
ökat totalt sparande och med hänsyn till
att företagssparandet utgör drygt hälften
av detta totalsparande, så måste det
väl framstå som utomordentligt betydelsefullt,
att detta sparande upprätthålles
och främjas. Vi vill från folkpartiledamöternas
sida att riksdagen skall i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning om hur detta skall kunna ske
och förslag till nästa års riksdag i enlighet
med de riktlinjer, som angivits i den
under punkten B avgivna reservationen
II, till vilken jag ber att få yrka bifall.

Häri instämde herr Söderquist (fp).

120 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Jag skall inskränka mig
till att säga några ord om reservationen
III, som är knuten till detta bevillningsutskottets
betänkande. I denna reservation
föreslås bl. a., i anslutning till de
partimotioner, som vi på högerhåll väckte
vid riksdagens början, en riksdagens
skrivelse, i vilken liemställes hos Kungl.
Maj:t om utredning och förslag till nästa
års riksdag om att arbetsgivare skall få
rätt att — utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen — skattefritt
avsätta medel till egen pensionsfond i
syfte att göra pensionsutfästelserna säkrare
samt begränsa kostnadsövervältringen
på framtida generationer.

Bakgrunden till förslaget i denna del
är att finna i vissa konstateranden
kring ATP-systemet. De bar tidigare
gång på gång framförts från vårt håll,
och de torde vara bekanta för kammarens
ledamöter. Jag kan därför inskränka
mig till några korta antydningar om
deras innehåll.

Ehuru den obligatoriska tilläggspensioneringen
grundar sig på lagstiftning,
innebär systemet ostridigt, som vi så
ofta påpekat i pensionsdebatten, icke någon
säkerhet för att pensionsutfästelserna
skall infrias. Någon ansvarig försäkringsgivare
ingår inte i systemet. I den
män en framtida riksdagsmajoritet skulle
fastställa avgifter, som inte vore tillräckliga
för att tillsammans med de redan
uppbyggda fonderna och avkastningen
av dessa, fullgöra de årliga förpliktelserna,
skulle lagstiftningen naturligtvis
— det inser ju varje människa —
automatiskt sättas ur spel.

Det är, som sagt, enligt vår mening
av vikt att pensionssystemet kompletteras,
när vi nu fått det, med åtgärder som
ger systemet en högre grad av säkerhet
än det har på grund av de omständigheter,
som jag redan här har antytt. 1 det
syltet förordar vi de åtgärder, som jag
har omnämnt. Jag vill gärna särskilt
understryka, att den önskade rätten för
arbetsgivare att i egen pensionsstiftelse
göra avsättningar upp till ett visst maximibelopp
per år självfallet ■— det kan
kanske vara onödigt att göra ett sådant

påpekande — bör gälla större såväl som
mindre företag.

Vad anser nu utskottsmajoriteten om
detta förslag? Ja, det avstyrkes i vederbörlig
ordning — det behöver jag
inte särskilt uppehålla mig vid — och
det avstyrkes huvudsakligen med hänvisning
till — här kan jag inte låta bli
att ordagrant citera utskottets skrivning

— att den valda finansieringsmetoden

— det gäller ju fördelningsprincipen —
»utesluter att företag, som inte utfäst
sig att utbetala pensioner vid sidan av
den allmänna tilläggspensioneringen,
kan anses ha någon pensionsskuld utöver
de författningsenligt föreskrivna
avgifterna för denna pensionering».

Men, herr talman, detta är dock milt
talat att gå vid sidan av hela denna angelägenhet.
Man talar om någonting helt
annat; det är inte det som det är fråga
om.

Inom parentes ett påpekande beträffande
den övervältring av kostnaderna
på framtiden, som är ofrånkomlig vid
fördelningsprincipen och som vi så ofta
har diskuterat här i kammaren. Denna
övervältringseffekt förstärkes självfallet
av bestämmelsen att intjänta pensionspoäng
får 50 procents högre värde under
systemets första 20 år.

Bland de fördelar, som vi anser vara
förenade med en avsättning till egna
pensionsfonder, skall jag be att få peka
på några få.. Jag bestrider inte — och
här kommer jag in på en angelägenhet
som herr Spetz tog upp i sitt anförande

— att det samlade sparandet i vårt land

— vilket ju också underströks nu senast
i kompletteringspropositionen, som
vi skall behandla inom kort — i och för
sig är aktningsvärt. Å andra sidan råder
väl inte några delade meningar om att
detta sparande måste väsentligt ökas
under den närmaste framtiden för alt
möta den utifrån kommande konkurrens,
som den fortgående integrationen
medför — en konkurrens som kanske
blir ännu mer betydande om de väldiga
planer som nu överväges, alltså om en
sammanslagning av De sex och De sju,
skulle kunna förverkligas. Varje åtgärd
som är ägnad att vidmakthålla och öka

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

121

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års tax
sparandet har redan däri en stark motivering.
Företagssparandet spelar för
närvarande en mycket stor roll. Vid en
fondbildning sådan vi förordat skulle
detta utan tvivel påverkas i gynnsam
riktning. Det var alltså en fördel med
förslaget, som vi anser oss våga räkna
med.

En annan fördel är att man genom att
på detta sätt främja företagssparandet
skulle underlätta lösningen av åtskilliga
av företagens kreditproblem. Man skulle
också, såvitt jag förstår, skapa förutsättningar
för en större produktionsökning
med därav följande standardökning i
samhället.

Ytterligare en fördel skulle vinnas.
För de anställda — och jag har redan
varit inne på den saken — skulle en frivillig
fondering inom företagen innebära
att pensionsutfästelserna gjordes säkrare.
Högre avgiftsbelopp skulle finnas
avsatta, samtidigt som den ökade produktionen
skulle förstärka säkerheten.

Ock så till slut ännu en fördel: företagen
skulle få möjligheter till en för
såväl företagen själva som samhället lönande
resultatutjämning. Här snuddar
jag vid ett ämne som i någon mån också
avhandlas i reservation nr II. På
grund härav får man förutsätta, att företagen
skulle finna det förenligt med sina
intressen att i största möjliga utsträckning
begagna rätten till frivillig avsättning
till egen pensionsfond.

Hur ställer sig nu utskottsmajoriteten
i detta avseende? Jag har redan helt
kort antytt dess syn på en sida av det
här problemet. Hur ser man nu på sparandeeffekten?
Ja, ärade kammarledamöter,
man inskränker sig från majoritetens
sida till att erinra om — vilket
jag skall be att få citera — att »allmänna
skatteberedningen vid sina överväganden
har att beakta att tillräckliga
möjligheter skapas för företagarna till
konsolidering och självfinansiering».
Det var det hela.

Herr talman! Allmänna skatteberedningen
— vad allt har inte den att bestyra!
Vad lägger man inte redan nu
på dess axlar! Och — det är en ganska
väsentlig fråga — när kan den tänkas

ering för avsättning till pensionsstiftelse
bli färdig med den jätteuppgift som den
numera är ställd inför? Jag slutar, herr
talman, med att ställa den frågan till den
eller dem som till äventyrs känner sig
manade att besvara den.

Herr talman! Jag hemställer, i likhet
med herr Spetz, om bifall till reservation
nr I samt därutöver — i anslutning
till vad jag här anfört — till reservation
nr III.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Som herr Spetz redogjorde
för avser denna proposition att
lämna möjligheter till skattelättnader i
samband med pensionsutfästelser — så
kallade kompletteringspensioner. Om
den saken är väl alla ense; så långt jag
vet brukar det bli enighet när det gäller
att ta ställning till frågan om man skall
ge möjlighet att dra av ett belopp för
det och det ändamålet — det ligger i
sakens natur.

Nu är emellertid också en del andra
frågor här föremål för behandling. Vi
återfinner i den första reservationen yrkandet
om att huvuddelägare skall få
rätt att ordna sin pensionering genom
skattefri avsättning till pensionsfonder.
Vi har tidigare talat om det i år. Sedan
har framställts önskemålet att man skall
ordna med speciella pensionsfonder, och
till grund för dem skulle ligga speciella
utfästelser. Och därmed har jag kommit
in på frågan om sparandet, och resonemangen
har i huvudsak rört sig om
detta.

Nu är väl alla ense om att sparandet
är nödvändigt. Alla erkänner att sparandet
för tillfället ökar. Det tycker jag
är ett stort framsteg. Det är bara en sak
som jag misstänker, och det är det att
vi kanske har litet olika syn på sättet
att spara. En del anser kanske att det
samhälleliga sparandet är av sämre valör
än det som sker inom vad man kallar
den enskilda sektorn. Jag hyser däremot
den meningen, att det sparande
som sker inom den samhälleliga sektorn
fyller precis samma funktion som det
som sker inom den privata. Man säger:
Vi vet inte hur stor andel vi får av

9 Första kammarens protokoll 1961. Nr 20

122

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års taxering
ATP-fonderna. Nej, det kan man inte
säga i förväg, men jag utgår ifrån att
de miljoner som lånas ut för att tillgodose
önskemål på den samhälleliga sektorn
är lika värdefulla och lika väl använda
som de miljoner som man lånar
ut till den privata.

Sparandet är ett uttryck för att man
har avstått ifrån att konsumera. Sparandet
utgör förutsättningen för investeringar.
Då jag hör resonemangen i samband
med ATP-fonderna får jag ibland
en känsla av att man menar att det sparas
för mycket på det hållet; men det
säger man nästan samtidigt som man
säger att vi tar ut för låga avgifter. Det
går ju inte så bra ihop.

Herr Hagberg säger att företagssparandet
har oerhörd betydelse. Javisst!
Jag har tillgänglig en uppgift om hur
mycket som avsatts till pensionsstiftelser
under de senaste fyra åren —- det är
väl sådant sparande som herr Hagberg
syftar på. Det var för 1957 400 miljoner,
för 1958 660 miljoner, 1959 580 miljoner
och för 1960 600 miljoner. Alla dessa
pengar förs undan ifrån beskattning och
stannar inom företagen. Jag är inte säker
på att man nu har kommit in i en
situation där företagen har sämre förutsättningar
att spara än tidigare. Jag erkänner
att de fonder man lägger upp
nu för utfästelser när det gäller kompletteringspensionerna
ger relativt små
belopp, men samtidigt som möjligheterna
att avsätta till pensionsfond försvann,
kom investeringsfonderna i sin ur företagens
synpunkt förnämliga utformning,
och där sätts också undan stora pengar.
Vad det kommer att bli för summa under
1961 vet jag inte, men förra året var det
över 600 miljoner kronor.

Jag måste erkänna att finansministern
gjorde en utomordentlig insats för
stabiliseringen av vår samhällsekonomi
när han utformade sitt förslag om de
nya investeringsfonderna. Dessa pengar
drogs undan den allmänna marknaden.
Man kan ju säga att det blir dyra pengar,
eftersom de till viss del är avdragsgilla
vid beskattningen, men jag tror det
var värt priset. Allt sådant som sker på

för avsättning till pensionsstiftelse
det området är ju sparande som företagen
får möjlighet att verkställa. Jag är
därför tämligen kallsinnig när man anklagar
oss för att vi inte tillräckligt beaktar
företagens behov och för att vi
inte tillräckligt inser sparandets betydelse.
Jag reagerar mot sådana påståenden.
Det är ingen som med skäl kan
komma och säga att vi inte vidtagit åtgärder
som i alldeles särskilt hög grad
befrämjar sparandet. Man kan sluta upp
att säga att vi är mindre intresserade för
sparverksamheten. Även om jag kan förstå
att de politiska partierna uttalar sina
önskemål när det gäller t. ex. att förbättra
företagens likviditet och konsolidering,
så tycker jag att vi kanske framöver
kunde diskutera en smula också
från den utgångspunkten att vi om väsentliga
ting när det gäller framåtskridandet
är i långa stycken ense.

Den proposition som här föreligger
har anslutning av alla — andra yrkanden
har kommit fram genom motioner.
Jag hemställer, herr talman, på samtliga
punkter om bifall till utskottets betänkande.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! När bevillningsutskottets
ärade ordförande nämner investeringsfonderna
som det sätt, varpå företagen
har möjlighet att åstadkomma den finansiering
av det egna företaget som
förut skedde genom avsättning till pensionsfonder,
pensionsstiftelser etc., så
gör sig ordföranden skyldig till samma
misstag som han tidigare här i år har
gjort gång efter annan genom att sätta
likhetstecken mellan företagen och bolagen.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt rörande varje punkt av utskottets
i det nu förevarande betänkandet
gjorda hemställan.

I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskot -

Nr 20

123

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ang. rätt till avdrag vid 1961 års tax
tets hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
55 punkten A, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna med I betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 89;

Nej — 46.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjordes enligt de beträffande
punkten B 1 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Spetz m. fl. vid betänkandet avgivna
reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

ering för avsättning till pensionsstiftelse

Med avseende å punkten B 2, yttrade
vidare herr talmannen, komme i anledning
av föreliggande yrkanden propositioner
att framställas först särskilt beträffande
utskottets hemställan såvitt avsåge
fråga om rätt för arbetsgivare till
skattefri avsättning av medel till egen
pensionsfond samt därefter särskilt rörande
utskottets hemställan i vad gällde
fråga om begränsning av de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna.

I vad anginge utskottets hemställan i
punkten B 2, såvitt rörde fråga om rätt
för arbetsgivare till skattefri avsättning
av medel till egen pensionsfond, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats dels
bifall till vad utskottet härutinnan hemställt,
dels ock att kammaren skulle antaga
det förslag, som innefattades i den
av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med III betecknade reservationen
i förevarande del.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan i denna
del vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 55
punkten B 2, såvitt avser fråga om rätt
för arbetsgivare till skattefri avsättning
av medel till egen pensionsfond, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen i förevarande del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositioncn.

124

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om införande i det svenska reaktionssystemet av kortvarigt frihetsberövande

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 109;

Nej — 18.

Därjämte hade 12 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad gällde utskottets hemställan i
punkten B 2, såvitt avsåge fråga om begränsning
av de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels bifall till
vad utskottet härutinnan hemställt, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen i förevarande del.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan i förevarande
del vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 55
punkten B 2, såvitt avser fråga om begränsning
av de årliga pensionsavgifterna
till ATP-fonderna, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen i förevarande
del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 104;

Nej — 19.

Därjämte hade 14 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om införande i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande

Föredrogsi ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 30, i anledning av väckta
motioner om utredning angående införande
i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande.

Första lagutskottet hade behandlat två
inom riksdagen väckta motioner, nr 362
i första kammaren av herrar Gezelius
och Kaijser samt nr 432 i andra kammaren
av herrar Fröding och Munktell. I
motionerna, vilka voro likalydande, hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte begära, att en utredning
skyndsamt borde tillsättas för att
allsidigt och förutsättningslöst utreda
frågan om införande i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
förevarande motioner, I: 362 och II: 432,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid utlåtandet hade reservation avgivits
av herrar Gezelius och Fröding, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen med bifall till motionerna
1:362 och 11:432 i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att en utredning
skyndsamt måtte tillsättas för att allsidigt
och förutsättningslöst utreda frågan
om införande i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande.

Herr GEZELIUS (h):

Herr talman! Första lagutskottet har
hemställt att riksdagen skulle lämna

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

125

Om införande i det svenska reaktionssystemet av kortvarigt frihetsberövande

T ____J__— ,, ~ 4 rvnli rinlon.

utan bifall en av herr Kaijser och mig
i denna kammare väckt motion, som går
ut på en förutsättningslös och allsidig
utredning av frågan om införande i det
svenska reaktionssystemet av kortvarigt
frihetsberövande.

Jag är medveten om att man börjar
tröttna på dessa ständigt återkommande
krav på en effektivare reaktion mot kriminaliteten,
men vi får inte blunda för
att kriminaliteten har växt oerhört mycket
under efterkrigstiden och att kampen
framför allt mot ungdomsbrottsligheten
måste föras på mycket bred front.
Vi är också på det klara med att det
inte räcker med att begränsa sig till det
viktiga spörsmålet att tillrättaföra den
kriminella personen, utan det gäller
också att upprätthålla respekten för den
allmänna laglydnaden. Vi måste med
andra ord nu överge tanken på att bara
handla individualpreventivt och måste i
viss mån också handla allmänpreventivt.

Jag skall inte trötta er mycket med
detta ärende. Jag förstår att tiden förr
eller senare kommer att mogna för denna
syn på kriminalitetsproblemet.

Nu har strafflagberedningen tagit upp
den här frågan, och den torde ha för
avsikt att lägga fram ett förslag om ett
kortvarigt frihetsberövande. Utskottet
säger att det kommer fram ett förslag
till brottsbalk och anser det inte nödvändigt
att nu föreslå riksdagen att göra
en framställning, när frågan om införande
av kortvarigt frihetsberövande
ändå kommer upp till behandling. Jag
är inte lika optimistisk. Jag tror att detta
strafflagberedningens förslag kommer
att dröja några år, säkerligen minst ett
par år, och det ligger fara i att diöja
med att reagera mot den ökade kriminaliteten
och med att söka skapa större
laglydnad.

Vi har nu fått ett förslag från strafflagberedningen
om s. k. skyddstillsyn,
som närmast motsvarar kvalificerad villkorlig
dom med övervakning enligt särskilda
föreskrifter — det talas där om
frihetsberövande under en tid av tva
månader. Jag tror att två månader är för
lång tid. Jag tror inte på utländska sys -

tem av typen Jugendarrest och detention
centres, men däremot är jag bestämd
anhängare av att reaktionen kommer
snabbt efter förseelsen och är av
mycket kortvarig beskaffenhet.

Jag har inte kunnat underlåta att begära°ordet
därför att jag har en djupt
rotad inställning till vad reaktionen betyder
för den enskilda individen. Det
är inte min avsikt att skryta, men jag
har sedan 1918 både som domare och
advokat kunnat följa hundratals ungdomar,
som varit häktade och sedan straffats
för olika brott mot samhällets lagar.
Jag har en bestämd uppfattning, att
den korta häktningstiden — kanske fjorton
dagar, högst tre veckor — fullkomligt
vände om dessa unga människor till
ett annat betraktelsesätt när det gällde
brott. De satt ensamma och hade tråkigt,
och de hade tillfälle att reflektera
över huruvida det de hade gjort var
lyckat eller inte. Till nästan hundra procent
fann de, att brott inte lönade sig.

Däremot har jag den uppfattningen,
att längre frihetsberövanden bör undvikas,
särskilt om de avtjänas i fängelse.
På fängelset i Falun hade man många
årsstraffarbetsfångar, och det var inte
bra att de satt tillsammans med andra
grupper av helt annan kriminell typ.
Det är nämligen en betydande skillnad
mellan olika arter av brottslingar. En
bedragare är en typ för sig, en^ tjuv,
en mördare, en misshandlare likaså, och
det var inte lämpligt att de satt tillsammans
innanför murarna. Där har det inträtt
en väldig förbättring genom den
öppna vården. Däremot var det helt
andra gossar, som efter fjorton dagar eller
tre veckor trädde inför domaren eller
advokaten, när de sett att brott inte
lönade sig.

Jag ser en stor fara i den nuvarande
ordningen. Om en ung man stjäl en bil
på lördagen och blir tagen på söndagen,
kan polisen inte anhålla honom, om han
är under 18 år och alltså för ung för
anhållande. Den unge manen släpps och
återvänder på måndagen till arbetsplatsen
som en hjälte. Efter någon manad
kallas han till polisen och förses med en
offentlig försvarare, vilket jag varit i

126

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om införande i det svenska reaktionssystemet av kortvarigt frihetsberövande

många fall. Han kommer sedan inför
rätta. Där får han villkorlig dom eller
blir föremål för någon annan liknande
åtgärd. Han har inte hunnit reagera riktigt
och har inte fått sitta den första
veckan i ensamhet och där känna med
sig att han misslyckats i sitt brott mot
samhällets lagar.

Jag skall inte fördjupa mig mer i denna
sak, men jag tror att man handlar
fel, om man varje gång denna fråga kommer
upp skjuter den ifrån sig och säger
att ett förslag så småningom kommer
från strafflagberedningen. Vad vi
behöver är snabba åtgärder. Vi måste
göra klart för oss att vårt straffsystem
när det gäler ungdomen är alldeles för
odifferentierat och behöver byggas ut
med möjligheter till ett kortvarigt frihetsberövande
i syfte att få framför allt
unga lagöverträdare att inse att samhället
ser mycket allvarligt på deras brott
och samtidigt inskärpa denna uppfattning
hos andra ungdomar.

Om den föreslagna nya brottsbalken
inte skulle innehålla något förslag om
kortvarigt frihetsberövande av den art
som jag här åsyftar, faller utskottets hela
resonemang vid sidan av den sak som
vi nu diskuterar. Jag vidhåller fortfarande
att riksdagen bör begära en allsidig
och förutsättningslös utredning av
frågan om införande i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande.
Då får man väga olika synpunkter
mot varandra. Man skall dock
under alla förhållanden inte stirra sig
blind på några utländska förebilder på
detta område.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Schött (h) och Ringaby (h).

Herr BRANTING (s):

Herr talman! Vi är säkerligen alla
överens om att den ökade ungdomsbrottsligheten
utgör ett mycket svårt
problem och att vi på allvär måste ta
upp frågan om samhällets reaktion mot
ungdomsbrottsligheten. Såsom frågan nu
presenterar sig kan jag emellertid fatta

mig ganska kort, liksom också första
lagutskottet har gjort.

Hela frågan ligger ju riksdagstekniskt
mycket enkelt till. Såsom kammarens
ärade ledamöter kan läsa i utlåtandet
behandlades denna fråga så sent som
förra året med anledning av motioner
som då väckts i samma ämne. Det var
den gången andra lagutskottet som hade
att ta ställning till dessa motioner i samband
med behandlingen av förslaget om
ny barnavårdslag. Andra lagutskottet avstyrkte
motionärernas framställning, och
riksdagen intog samma ståndpunkt.

Nu har första lagutskottet fått motioner
av enahanda slag. Första lagutskottet
har funnit att det inte finns skäl att
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en sådan
utredning som motionärerna här
föreslår. Hos lagrådet ligger nämligen
ett förslag till brottsbalk, vilket i motsats
till vad herr Gezelius här påstår
även behandlar det straffrättsliga påföljdssystemet
för unga lagöverträdare.
Riksdagen får därigenom tillfälle att behandla
denna sak i ett större sammanhang.
Vi kan förvänta att detta ärende
kommer inför riksdagen redan nästa år.
Det skulle då vara ganska egendomligt
att i år besluta en särskild hänvändelse
till Kungl. Maj:t genom en skrivelse.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till första lagutskottets hemställan.

Herr GEZELIUS (h):

Herr talman! Det är väl i alla fall så,
herr Branting, att förslaget till ny brottsbalk
icke innehåller något förslag om
kortvarigt frihetsberövande av den art
som jag här åsyftar. Det finns helt enkelt
inte med där.

Herr BRANTING (s):

Herr talman! Jag skulle i så fall hålla
före att det riktiga vore att man, när
förslaget till ny brottsbalk förelägges
riksdagen, motionsledes lägger fram
tankarna om detta korta frihetsberövande,
så att saken får behandlas av riksdagen
i sitt sammanhang.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

127

Om upphävande av viss inskränkning i domstols rätt att förordna om omhänder tagande

av villkorligt domda

överläggningen ansågs härmed slutad, nas förslag om upphävande av begränsvarefter
i enlighet med de yrkanden, ningsregeln i sista stycket av 14 a g.
som därunder framkommit, gjordes pro -

positioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu föredragna utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Om upphävande av viss inskränkning i
domstols rätt att förordna om omhändertagande
av villkorligt dömda

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 33, i anledning av väckta
motioner om upphävande av viss inskränkning
i domstols rätt att förordna
om omhändertagande av villkorligt
dömda.

Första lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
47 i första kammaren av herr Schött
m. fl. och nr 63 i andra kammaren av
herr Fröding m. fl. I motionerna, vilka
voro likalydande, hade hemställts, att
riksdagen måtte för sin del och med
ikraftträdande från och med den 1 juli
1961 besluta om sådan ändring i lagen
den 22 juni 1939 om villkorlig dom, att
sista stycket i 14 a § utginge. Det stadgande,
vars upphävande föreslagits, innehölle,
att domstol i fråga om villkorligt
dömd, som vore under aderton år,
icke finge besluta om omhändertagande
på sätt som vore medgivet beträffande
äldre villkorligt dömda.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, I; 47 och II: 63, måtte för sin
del antaga i utlåtandet infört förslag till
lag angående ändrad lydelse av 14 a §
lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig
dom.

Det av utskottet framlagda lagförslaget
innebar ett tillstyrkande av motionärer -

Reservation hade avgivits av herrar
Branting och Nyström, fröken Mattson,
fru Johansson, fru Löfqvist, herr Martinsson
samt fröken Andersson i Strängnäs,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att förevarande motioner,
1:47 och 11:63, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr NYSTRÖM (s):

Herr talman! Första lagutskottet har
i sitt utlåtande nr 33 i anledning av
väckta motioner om upphävande av viss
inskränkning i domstols rätt att förordna
om omhändertagande av villkorligt
dömda funnit sig böra tillstyrka motionärernas
förslag om upphävande av begränsningsregeln
i sista stycket av 14
a §•

Det stadgande som alltså föreslås upphävt
innehåller att domstol i fråga om
villkorligt dömd som är under 18 år
icke må besluta omhändertagande på
sätt som är medgivet beträffande äldre
villkorligt dömda. Majoriteten i utskottet
anser alltså att det vore önskvärt att
en möjlighet öppnades till omhändertagande
enligt lagen om villkorlig dom
även av villkorligt dömda under 18 år.

Sju ledamöter av första lagutskottet
har emellertid reserverat sig mot utskottets
utlåtande. Reservanterna anser
att stadgandet i 14 a § har gällt under
alltför kort tid, varför erfarenheterna
av dess verkningar inte anses vara tillräckliga.

Formerna för omhändertagandet av
villkorligt dömd och skälen därtill behandlades
vid 1959 års riksdag. I motioner
hemställdes även då, att den i dag
aktuella bestämmelsen skulle utgå. Första
lagutskottet hemställde år 1959, att
riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget med den
ändringen att sista stycket av 14 a § utgår.
Också den gången avgav sju ledamöter
i utskottet en reservation, vari

128

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om upphävande av viss inskränkning i d

tagande av villkorligt dömda

hemställdes att det genom propositionen
framlagda förslaget skulle antagas i oförändrat
skick. Riksdagens kamrar stannade
i olika beslut, men efter sammanjämkning
biträdde andra kammaren det
beslut som fattats av första kammaren,
innebärande att reservanternas förslag
antogs. 1959 års riksdag beslöt alltså i
enlighet med förslaget i proposition nr
146.

Anledningen till den i dag föreliggande
reservationen mot första lagutskottets
utlåtande ar att reservanterna
anser att det inte finns tillräckliga skäl
för en ändring i gällande lag om villkorlig
dom, åtminstone inte för närvarande.
Riksdagsbehandlingen av brottsbalksförslaget
är nu nära förestående,
och reservanterna utgår från att en
eventuell ändring av den aktuella paragrafen
kan utan olägenhet anstå till
dess motsvarande bestämmelser i förslaget
till brottsbalk skall behandlas. Vid
den tidpunkten torde erfarenhetsmaterialet
vara mycket större än för närvarande.

Reservanterna anser i övrigt att man
lämpligen bör avvakta utvecklingen efter
den nya barnavårdslagens ikraftträdande
och resultaten av den pågående
utbyggnaden inom de barnavårdande
organens område av lokaler för tillfälligt
omhändertagande. Man kan ju anta
att tillämpningen av den nya barnavårdslagen
kommer att i stor utsträckning
minska behovet att på ungdomar i
åldern 15—17 år tillämpa denna bestämmelse
i 14 a §. Det förhållandet att den
lagändring utskottsmajoriteten funnit
skäl att föreslå torde bringas till sin lösning
inom en nära framtid synes oss
reservanter utgöra ett särskilt skäl för
att inte nu ändra den avfattning lagen
om villkorlig dom erhöll så sent som för
två år sedan. Det framstår för oss även
som principiellt olämpligt att rycka ut
en detalj ur den stora brottsbalksbehandlingen
på det sätt motionärerna och
första lagutskottets majoritet har föreslagit.

På grund av det anförda hemställer
jag, herr talman, att riksdagen måtte

omstols rätt att förordna om omhänder besluta

i enlighet med den till första
lagutskottets utlåtande nr 33 fogade reservationen.

Hem GEZELIUS (h) :

Hem talman! Jag skall be att få yrka
bifall till utskottets hemställan och motivera
det yrkandet med några ord.

Reservanterna åberopar, såsom herr
Nyström sade, att stadgandet i 14 a §
gällt under kort tid och erinrar om att
man när frågan behandlades vid 1959
års riksdag ville undvika omhändertagande
i polisarrest av de yngsta lagöverträdarna.
Sedan 1959 har inte bara två
år förrunnit, utan vi har också fått hela
barnavårdslagen behandlad, och det är
ingen tvekan om att denna lag intar en
mycket positiv ståndpunkt till omhändertagande
på liknande sätt av klientelet
över och under 18 år. Det står i
fullkomlig samklang med den nya barnavårdslagen
att man tar bort hindret i
14 a § för domstol att besluta omhändertagande
av person under 18 år. Avsikten
är ju bara att hindra den dömde
från att slå sig ihop med kriminellt belastade
kamrater. Den omhändertagne
kan normalt kvarhållas en vecka och i
speciella fall efter särskilt beslut ytterligare
en vecka. Efter prövotidens utgång
må den omhändertagne inte kvarhållas.
Detta är bara en åtgärd som domstolen
måste vidtaga för att hindra den
villkorligt dömde från att omedelbart
komma ut i den miljö, i vilken man vill
förhindra honom att komma. Man vill
vinna anstånd för att kunna skaffa honom
en lämplig annan placering. Det är
inte fråga om att han skall placeras i
någon polisarrest. Omhändertagandet
skall ske på lämpligt sätt, och domstolen
själv får bevaka den saken. Många gånger
väjer domstolen därför att den inte
kan skaffa någon plats på lämplig anstalt,
och det blir upptagningsanstalten
som får ta hand om dessa ungdomar.

Det är alltså inte riktigt att man nu
längre är i samma läge som förra gången.
Jag tar säkert inte fel, om jag säger
att justitiedepartementet inte har någon -

Nr 20

129

Onsdagen den

Om upphävande av viss inskränkning i

ting att erinra mot att denna reform genomföres,
så att man inte längre skär
av möjligheterna för domstol att omhänderta
den som förverkat sin villkorliga
dom, därför att han inte har fyllt
18 år utan bara är 16 eller 17 år. Det
ingår som ett led i möjligheterna att bemästra
dessa ungdomliga förbrytare att
ta hand om dem och placera dem på
lämpligt sätt i samhället. Det är en reaktion
som står nära vad jag förut talade
om.

Eftersom jag är övertygad om att man
inom både lagrådet och justitiedepartementet
inte har någonting att invända
mot att 14 a § redan nu strykes, har jag
all anledning att yrka bifall till första
lagutskottets hemställan.

Herr NYSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Gezelius åberopar
som ett särskilt skäl för lagändringen
det förhållandet, att den nya barnavårdslagen
ger barnavårdsnämnd och
dess ordförande vissa befogenheter att
förordna om omhändertagande. Därför
bör man även, anser herr Gezelius, tilllåta
domstol att förordna om omhändertagande
av en villkorligt dömd pojke eller
flicka i åldern 15 till 17 år. Till detta
vill jag bara säga, att man enligt utskottets
mening inte behöver se saken
på det sättet. Man kan alltså resonera så,
att eftersom barnavårdslagen bereder
möjligheter till omhändertagande, är det
inte nödvändigt att ge domstolen befogenhet
att förordna därom.

Herr Gezelius säger att justitieministern
synes vara intresserad av det förslag,
som här föreligger från majoritetens
sida i första lagutskottet. Jag vill
framhålla att reservanterna till viss del
stöder sig på vad departementschefen
anförde då frågan var aktuell år 1959.
Om departementschefen i dag har en
annan mening — jag ställer mig frågande
till den saken — har den inte offentliggjorts
förrän här i riksdagen av herr
Gezelius.

Reservanterna kan för övrigt hänvisa
till de nio remissinstanser, som har ytt -

17 maj 1961 em.

domstols rätt att förordna om omhändertagande
av villkorligt dömda
rat sig i frågan. Av dessa har två tillstyrkt
motionärernas hemställan, en remissinstans
är tveksam, men sex avstyrker
motionärernas förslag. Dessa sex remissinstanser,
alltså två tredjedelar av
hela antalet, och kanske även den sjunde,
som tillstyrkt med tvekan, torde med
all säkerhet ha övervägt frågan mycket
noggrant och funnit att skäl inte just nu
föreligger till en lagändring i syfte att
tillgodose motionärernas önskemål. Mig
förefaller det som om reservanterna
genom remissinstansernas yttranden är
i mycket gott sällskap när det gäller
denna fråga.

Herr BRANTING (s):

Herr talman! Jag lyssnade till herr
Gezelius’ synpunkter med intresse och i
viss mån också med förståelse när han
anser att det i vissa fall bör vara möjligt
att tillgripa kännbara åtgärder gentemot
unga lagöverträdare, så att de förstår
att det är allvar bakom åtgärden.

Jag anslöt mig emellertid till reservanterna
av låt mig säga konkreta skäl.
Jag tänker på att det här inte bara är
fråga om pojkar strax under 18 år utan
även fråga om barn som nyss har fyllt
15 år.

Jag kan inte annat än reagera starkt
emot tanken på att dylika helt unga
människor kanske skall kunna sättas in
i polisarrester under icke så få dagar.
Där kommer nu in frågan om polisarresternas
beskaffenhet. Vi har förut tyvärr
måst konstatera, att den pågående
upprustningen på detta område går ganska
långsamt och att det finns många
ställen, där det skulle vara ytterligt
olämpligt att ta i förvar unga pojkar tillsammans
med fyllerister och lösdrivare
och alla möjliga andra i trånga utrymmen.

Jag vill också fästa uppmärksamheten
vid hur utomordentligt starkt styrelsen
för Sveriges advokatsamfund liar reagerat
mot detta förslag och denna tanke
över huvud taget att tillrättaföra unga
lagöverträdare medelst insättande i polisarrester.
Man ifrågasätter om detta är

130

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om upphävande av viss inskränkning i domstols rätt att förordna om omhändertagande
av villkorligt dömda

någon riktig metod, och riksdagen har
ju också i och med barnavårdslagens antagande
i princip accepterat tanken att
lagöverträdare i de här unga åldrarna
skall omhändertas icke av polismyndigheter
utan av barnavårdande myndigheter.

Herr GEZELIUS (h):

Herr talman! Jag undrar om vi inte
håller på att glida bort från saken. Herr
Branting missförstod mig, och det gjorde
herr Nyström också. Här är det inte
fråga om barnavårdsnämndernas ansvar
för uppfostran av minderåriga, utan
jag åberopade att man med den nya barnavårdslagen
har skapat möjligheter att
omhänderta ungdom under 18 år. Här
är det fråga om kriminell ungdom, som
har blivit föremål för domstols behandling
så att de fått en villkorlig dom. De
har alltså inte blivit föremål för frihetsberövande,
men om de nu förverkar denna
villkorliga dom, skall den domstol
som har dömt dem förut ha rätt att förordna
att de dömda på lämpligt sätt
skall omhändertas i avvaktan på ett avgörande.
Det är sörjt för att de inte skall
sättas i polisarrest, utan de skall omhändertas
på lämpligt sätt, och de får inte
kvarhållas mer än en kortare tid, vilket
jag förut har redogjort för.

Emellertid får enligt lagen om villkorlig
dom omhändertagande icke ske i
fråga om den som är under 18 år. Det
tycker jag är fullkomligt fel. Barnavårdsnämnderna,
som väl inte har större
kunskaper än domstolarna, har ju möjlighet
att beröva minderåriga friheten
utan att dessa är kriminellt belastade.
Nu är det fråga om att domstolen bör
ha i sin hand att den som är 17 år skall
kunna omhändertas, om han förverkat
en villkorlig dom. Det är alltså inte,
som herr Nyström säger, något skevt i
mitt resonemang, utan det håller tvärtom
helt.

Herr Nyström nämnde att departementschefen
avvisade förslaget om omhändertagande
år 1959. Det är alltså två
år sedan, och vi har nu en annan jus -

titieminister än den som då sade att vi
borde se hur det hela utvecklade sig.
Nu när man i barnavårdslagen har accepterat
att ungdomar under 18 år berövas
friheten, låt vara för uppfostran och
vård, frågar jag mig varför man inte
kan låta även domstolarna bedöma den
saken. Vad är det för skillnad mellan en
17-åring och en 18-åring? Många gånger
är 17-åringen mera i behov av att bli
omhändertagen en vecka eller fjorton
dagar efter att ha förverkat en villkorlig
dom.

Vi har noga överlagt detta, och första
lagutskottet har stannat för att det inte
finns skäl att avvakta behandlingen av
brottmålsbalken på denna punkt. Jag
tror att vi har departementschefens välsignelse
därvidlag. Det är galet att sätta
en sådan spärr för domstolens avgörande
som en åldersgräns; domstolen kan
handla under ansvar ändå.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr BRANTING (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gezelius talar om
»kriminell ungdom» såsom ett allmänt
begrepp. Det är ju inte så verkligheten
ser ut, utan det handlar här om enskilda
pojkar och kanske flickor som har
gjort något galet och fått en villkorlig
dom på sig. Jag tycker inte att man kan
vara beredd att utan vidare inrangera
dylika ungdomar i det allmänna begreppet
kriminell ungdom. Och även om
det skulle finnas fog för en sådan beteckning
i vissa fall, kan vi väl ändå inte
utan vidare acceptera den behandlingsmetoden
att det skulle vara särskilt
tillrättaförande för kriminell ungdom
att bli insatt i polisarrest tillsammans
med dem som för övrigt blivit intagna
där.

Jag tror inte att kammaren är färdig
att acceptera tanken att man skall behandla
ungdom som har kommit på avvägar
på det sättet. Det är därför, herr
talman, som jag vidhåller mitt yrkande
om bifall till reservationen.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

131

Om upphävande av viss

inskränkning i domstols rätt att förordna om omhändertagande
av villkorligt dömda

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp):

Herr talman! Jag håller med herr
Branting om att man inte skall behandla
ungdomar som har kommit på avvägar,
på det sätt som herr Gezelius har föreslagit.
Jag tror också att man bör observera
att det inte är bara Sveriges advokatsamfund
som ställer sig tveksamt och
påpekar att motionen berör en detalj
vilken hör hemma i ett större sammanhang.

Herr Gezelius nämnde att barnavårdslagen
medger omhändertagande, men då
är av vikt att observera hur barnavårdsnämnderna,
som har yttrat sig om
motionen, bestämt går emot den tankegång
som finns i den. Barnavårdsnämnderna
liksom övriga remissinstanser
är rädda för att dessa ungdomar
eventuellt skall sättas i polisarrest. Ingen
som har sett de polisarrester som det
främst kan bli fråga om kan annat än
varna för att ungdomar i 15-årsåldern
sätts i dessa arrester.

Senast i går frågade jag representanter
för polismyndigheterna i Göteborg
om de ville tillstyrka att ungdomar sattes
i arrest hos dem och om lokalerna
upprustats så att de var lämpliga för
omhändertagande av ungdomar. Polismyndigheterna
varnade. Arresterna är
nu bättre än tidigare för pojkar, men ännu
tvingas man att sätta flickor i de två
celler som finns för kvinnor. Där sitter
gamla alkoholiserade och på annat sätt
förråade kvinnor, med vilka flickorna
blandas. Inte heller i fråga om det manliga
klientelet är det möjligt att isolera
de unga från de gamla. De unga föres
alltså in i den värld som man vill skydda
dem från.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr GEZELIUS (h):

Herr talman! Jag är ledsen över att
jag återkommer, men jag skall kort och
gott svara att jag helt instämmer med
fru Segerstedt Wiberg när det gäller behandlingen
av dessa minderåriga. Men
det är inte fråga om dem utan det är

fråga om ungdomar som är dömda till
straff, och jag skall nöja mig med att läsa
upp vad departementschefen har anfört
i denna fråga när det gäller förslaget
till brottsbalk.

»Skyddstillsyn skall enligt departementsförslaget
icke tillämpas beträffande
15—17-åringar annat än om denna
påföljd finnes lämpligare än vård enligt
barnavårdslagen. Genom den nya barnavårdslagen
har möjlighet öppnats för
barnavårdsnämnd att begära polismyndighets
medverkan för omhändertagande
under kort tid även av den, som är
under 18 år. Med hänsyn härtill synes
betänkligheter knappast böra möta mot
att den ifrågavarande begränsningen i
lagen om villkorlig dom icke får någon
motsvarighet beträffande dem, som döms
till skyddstillsyn. Jag förutsätter härvid,
att i de sällsynta fall beslut om omhändertagande
kommer att avse någon
till skyddstillsyn dömd, som är under
18 år, föreliggande möjligheter att placera
den unge i barnavårdsanstalt tillvaratages
och att kvarhållande i polisarrest
utöver någon eller några dagar
skall behöva förekomma endast undantagsvis.
»

Jag åberopar vad jag från början sade,
att det uttryckligen står i den del av
14 § som blir kvar, att den dömde skall
omhändertagas om domstol finner att
det kan ske på lämpligt sätt. Jag är inte
okunnig om hur polisarresterna kan se
ut. De är i allra högsta grad olämpliga.
Enligt lagen får inte 15—17-åringar sättas
i polisarrest, vilket domstolen skall
tillse. Sedan är det barnavårdsnämnderna
som påkallar polisens bistånd till
detta ingripande. Jag tycker att det är
underligt att barnavårdsnämnderna enligt
barnavårdslagen kan begära bistånd
från polisen, under det att domstolen,
som har dömt till skyddstillsyn och som
finner att en villkorlig dom är förverkad,
inte skall kunna ta 15—17-åringar
om hand för en vecka för att klara av
det hela. Det är detta som är så orim ligt‘

. , ,
Jag tror inte vi behöver ge oss in på

en sak som vi är ense om, nämligen att

132

Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Om upphävande av viss inskränkning i
tagande av villkorligt dömda
vi inte skall behandla ungdomar på ett
olämpligt sätt. Vi måste dock ha en möjlighet
till en riktig reaktion. Jag är övertygad
om att om denna bestämmelse
stryks, betyder det en hälsosam väckelse
för de 15—17-åringar som förverkar
villkorliga domar. Det vore ganska nyttigt
om de visste att en domstol kan förklara
en villkorlig dom förverkad och
samtidigt förordna om ett omedelbart
tillfälligt omhändertagande.

Fru SEGERSTEDT W1BERG (fp):

Herr talman! Vi får inom kort en ny
brottsbalk. Herr Gezelius sade att de föreslagna
åtgärderna endast kommer att
beröra ett fåtal och att det inte kan bli
tal om polisarrester. Remissinstanserna
anser däremot att denna fara föreligger,
och eftersom dessa instanser kan
tolka motionen så, finns tydligen risken
för denna tolkning även i fortsättningen.
Jag förstår då inte varför vi för ett
fåtal och för en kort tid skall införa en
sådan diskutabel förändring som den föreslagna.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Som motionär i frågan
tillåter jag mig säga, att det tyvärr torde
föreligga ett verkligt behov att på
detta sätt kunna ta hand om vissa ungdomar.
När avgörandet ligger i domstols
hand och det sägs ifrån, att ungdomarna
skall placeras på ett lämpligt
sätt, tycker jag inte att det är riktigt
att här avskräcka med skildringar från
vissa arrestlokaler, vilka endast i rena
undantagsfall möjligen behöver komma
till användning. Finns det olämpliga arrestlokaler,
är de olämpliga även för
dem som fyllt 18 år, och då bör man
givetvis inrikta sig på att få en förbättring
av dem till stånd.

Herr talman! Jag kan i all korthet instämma
i vad herr Gezelius anfört och
ber alltså att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

domstols rätt att förordna om omhänder Sedan

överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt
samt vidare på godkännande av
den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Branting begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad första lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 33, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
nej -propositionen.

Då emellertid herr Gezelius begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
efter omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 51;

Nej — 71.

Därjämte hade 11 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 46, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse
av 7 § lagen den 20 mars 1936 (nr 56)
om socialregister, dels ock i ämnet väckt
motion, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

133

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstående
ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till kammarens sammanträde
fredagen den 19 maj.

Tillika beslöts, på framställning av
herr talmannen, att å föredragningslistan
för kammarens nästa sammanträde
andra lagutskottets utlåtande nr 45 samt
statsutskottets utlåtanden nr 115 och 113

skulle i nu angiven ordning uppföras
främst bland två gånger bordlagda ärenden.

Justerades ytterligare protokollsutdrag
för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 00.36.

In fidem
K.-G. Lindelöw