prot 1961:17 (Riksdagens protokoll 1961:17)

RIKSDAGENS

It-IJ-; 1 c |

tf*

PROTOKOLL

Nr 17

FÖRSTA KAMMAREN

1961

5 maj

Debatter m. m.

Fredagen den 5 maj ‘MtK

Svar på interpellation av herr Hermansson, ang. färdigställande av
Tjärnöleden i Göteborgs och Bohus län ......................

Om anstånd i vissa fall med erläggande av del av automobilskatt for ^

buss ....................................................

Villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige.................. *

Ett system för permanent skördeskadeskydd ....................

Interpellation av fru Segerstedt Wiberg ang. skattefrihet för stiftelser
och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 5 maj

evillningsutskottets betänkande nr 51, ang. avgiftsfrihet vid inbetalning
till eget postgirokonto ..............................

iankoutskottets utlåtande nr 24, ang. förordnande om fortsatt va-
26, om utgivande av ett värdefast statligt obligationslån ........

första lagutskottets utlåtande nr 31, om ändrad lydelse av 8 § för -

nrd32?ang. ändrad lydelse av 2 § lagen om villkorlig frigivning ..

\.ndra lagutskottets utlåtande nr 44, om nedskrotning av bilar......

örsta kammarens protokoll 1961. Nr 17

Sr 17

Innehåll

Statsutskottets utlåtande nr 78, ang. allmän beredskapsstat: vissa

nr 79, ang. allmän beredskapsstat: justitiedepartementet '' ’
nr 80, ang. allmän beredskapsstat: försvarsdepartementet

— nr 81, ang. allmän beredskapsstat: socialdepartementet .... .

— nr 82, ang. allmän beredskapsstat: kommunikationsdepartementet
nr 83, ang. allmän beredskapsstat: finansdepartementet

— nr 84, ang. allmän beredskapsstat: ecklesiastikdepartementet ”

- nr 85, ang. allmän beredskapsstat: handelsdepartementet

— nr 86, ang. allmän beredskapsstat: inrikesdepartementet . . . ''

- nr 87, ang. åtgärder för förbättring av rekryteringen till polisväsendet
m. m................... F

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, om anstånd i vissa fall med
erlaggande av del av automobilskatt för buss

Bankoutskottets utlåtande nr 20, om en samordning av pågående arbete
pa samhällsplaneringens område

Forsta lagutskottets utlåtande nr 34, ang. vissa anslag ur kvrkofonden
m. m...................

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22, ang. ett system för permanent

skordeskadeskydd, m. m..............

nr 27, ang. allmän beredskapsstat: jordbruksärenden

Statsutskottets utlåtande nr 88, ang. anslag till viss upplysningsverksamhet
i ungdomsfrågor..............

A11™!"na b^edningsutskottets utlåtande nr 23, om utredningar beträffande
vissa ungdomsfrågor ..............

Sid.

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Fredagen

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Justerades protokollet för den 28 nästlidne
april.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 201, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

202, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde
;

nr 203, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde; nr

204, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde; nr

205, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat 11 till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

206, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till stat för riksgäldsfonden för
budgetåret 1961/62; och

nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse från eisättningsskyldighet
till kronan.

den 5 maj

Ang. färdigställande av Tjärnöleden i
Göteborgs och Bohus län

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
NILSSON, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara herr Hermanssons
interpellation angående färdigställande
av Tjärnöleden i Göteborgs och
Bohus län, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har
frågat om jag är villig att snarast vidtaga
åtgärder för att medel av anslag
till beredskapsarbeten ställes till förfogande
för skyndsamt färdigställande av
Tjärnöleden i norra Bohuslän eller att
medverka till att den i interpellationen
berörda vägsträckan på bekostnad av
medel för allmänt vägunderhåll sättes
i sådant skick att den blir tillåten för

motorfordonstrafik.

I anledning av interpellationen kan
jag kort och gott meddela att arbetsmarknadsstyrelsen
den 12 april 1961
beslutat att berörda vägföretag skall
återupptagas som beredskapsarbete för
färdigställande av den bearbetade delen
Nyckleby—Tjärnö kyrka. De av interpellanten
framförda önskemålen torde därmed
vara tillgodosedda.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framföra mitt tack för svaret på
min interpellation, och framför allt vill
jag uttala min tillfredsställelse med den
snabba behandling som berörda fråga
gjordes till föremål för i arbetsmarknadsstyrelsen.

Det framgår av statsrådets svar att
redan den 12 april, alltså dagen efter interpellationens
framställande här i riksdagen,
beslöt arbetsmarknadsstyrelsen
att vägföretaget skulle återupptagas som
beredskapsarbete för färdigställande av
den bearbetade delen Nyckleby—Tjärnö

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. färdigställande av Tjärnöleden i Göteborgs och Bohus län
kyrka. Inte minst det allra sista, nämli- Det är väl ändå alldeles klart, att man
gen beslutet om färdigställandet av väg- inte kan fortsätta beredskapsarbeten allarbetet,
ger anledning till glädje i byg- deles oberoende av arbetslöshetssituaden
over att denna nu femtonåriga väg- tionen — därom är vi alla ense. Men vi
historia efter alla om och men nu bring- vet också att vår arbetskraftspolitik åtas
till ett gott slut och över den stora skilliga gånger har varit utsatt för hårdbetydelse
detta har, kanske framför allt hänt kritik. Det har gjorts gällande att
för turistförhållandena på ön. vi anordnar beredskapsarbeten trots att

Med utgångspunkt från dessa klara det råder brist på arbetskraft. Jag vill
och tydliga besked skulle man således erinra herr Hermansson om att exemkunna
vara nöjd och belåten för dagen, pelvis i en radiodebatt under den seoch
givetvis iir man det. Men jag tillå- naste valrörelsen anklagades regeringen
ter mig ändå, herr talman, att framföra och arbetsmarknadsstyrelsen för att benågra
reflexioner, och då kanske mest redskapsarbeten hölls i gång trots att
med anledning av den tidigare hand- greker togs hit till landet för att placeläggningen
av beredskapsarbetena. ras i industrien.

Det framgår, som sagt, att det här vägföretaget
har varit angeläget i 15 år innan
det nu kan bringas till sin slutliga
lösning. Det tyder ju på att det som beredskapsarbete
har varit mycket från
och till, och detta har i norra Bohuslän
varit ett problem som ibland har verkat
irriterande.

Jag vill framhålla att just norra Bohuslän
är ett särpräglat område i vårt
land, där vi har och har haft besvärande
arbetslöshet. Det är framför allt den
äldre arbetskraften som det närmast gäller,
alltså den som inte kan omplanteras
eller dirigeras till lämpliga arbeten
på andra håll i landet. Följaktligen bär
det varit angeläget att kunna ha beredskapsarbeten
i denna bygd, som ger de
arbetslösa möjlighet till utkomst. Jaghoppas
och tror att den snabba behandling
som nu ägt rum av detta ärende tyder
på att man i framtiden kan räkna
med att en smidigare anpassning till de
lokala förhållandena kommer att ske.

Herr statsrådet NILSSON:

Herr talman! Om inte herr Hermansson
gjort sina — som han kallar det —
allmänna reflexioner i anledning av
detta ärende, skulle jag inte ha sagt någonting,
men nu vill jag påpeka att det
kanske inte alltid är så lätt att tillmötesgå
de önskemål som kommer — inte
minst från riksdagen — när det gäller
arbetsmarknadsstyrelsens sätt att sköta
beredskapsarbetena.

Jag anser liksom herr Hermansson att
man skall gå smidigt till väga, och det
finns tillfällen när det är fråga om åldrig
arbetskraft, då man bör fortsätta beredskapsarbeten
trots att vi har ont om
arbetskraft. Jag vill begagna tillfället, eftersom
herr Hermansson gjorde sina reflexioner,
att bara understryka vad han
sade, nämligen att arbetsmarknadsverket
kan komma i ett läge då man trots brist
på arbetskraft bör bibehålla visst beredskapsarbete
på sina håll.

Herr DAHL (s) :

Herr talman! I anslutning till det, som
herr Hermansson liar interpellerat om,
nämligen färdigställandet av vägen till
Tjärnöbron, tycker jag att man inte bara
bör lufta sin känsla inför det förhållandet,
att beredskapsarbetena inte har fått
fortgå i samband med Tjärnöbrons färdigställande,
utan att man också bör erkänna,
att myndigheterna verkligen haft
intresse för färdigställandet av bron och
av vägen fram till bron.

När vi för två år sedan fick en ökad
arbetslöshet och riksdagen anslog pengar
— ett 20-tal miljoner kronor tror jag
det var — för att eliminera den och sätta
i gång beredskapsarbeten i de trakter,
där arbetslösheten stack upp huvudet,
var jag med om att hos arbetsmarknadsstyrelsen
föra fram tanken på att Tjärnöbron,
som under lång tid varit på tapeten,
skulle få en chans att bli färdigställd,
så att befolkningen på Tjärnö

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. färdigställande av

skulle ha möjlighet att lätt komma över
till fastlandet. Jag är verkligen glad att
kunna konstatera, att både arbetsmarknadsmyndigheterna
och övriga, som hade
med saken att göra, genast var på
det klara med, att här var ett arbete,
som med hänsyn till norra Bohusläns
speciella arbetslöshetsförhållanden borde
sättas i gång. Vi fick alltså fart på
Tjärnöbrobygget.

När sedan budet kom att beredskapsarbetena,
av skäl som vi alla känner till,
skulle inställas, var inte vägen i anslutning
till den färdigställda bron klar att
användas, då det låg en mängd skrotsten
på densamma och hindrade. Vi gjorde
då återigen en uppvaktning från riksdagshåll
hos arbetsmarknadsstyrelsen
och även hos andra myndigheter, som
på ett eller annat sätt hade med saken
att göra. Jag kan med glädje konstatera,
att man då tog upp frågan till diskussion,
vilket resulterade i att det dagen
efter herr Hermanssons interpellation
anslogs medel till vägens färdigställande.

Jag tycker att om man också fått vänta
länge och även om det är sant som
herr Hermansson säger, att befolkningen
på Tjärnö helst sett att arbetet kommit
i gång tidigare och vägen blivit färdigställd
kanske snabbare än den nu
verkligen blev, får man i alla fall inte
blunda för att myndigheterna haft förståelse
för denna sak. Även om det av
olika skäl har dröjt, så har ett gott resultat
dock nåtts till slut.

Den andra fråga som herr Hermansson
var inne på, vilken jag tillät mig
att peka på i remissdebatten och som
även socialministern nu har redogjort
för sin syn på, gällde den restarbetslöshet,
som existerar bland de 50—60-åringar i norra Bohuslän, som inte hai
möjlighet att omskolas eller förflyttas
till andra områden, där det råder brist
på arbetskraft, men som dock maste leva.
I den frågan hyser jag liksom herr
Hermansson uppfattningen, att det får
bli en särskild sorts beredskapsarbete
för dessa människor. Jag har talat privat
med socialministern om detta, och
han nämnde då, att restarbetslösheten
inte bara gäller Bohuslän utan att det

Tjärnöleden i Göteborgs och Bohus län
finns andra delar av vårt land, såsom
Småland, Norrland och norra Skåne, där
det existerar precis samma kategorier
av arbetslösa, som alltså inte kan placeras
i den fulla sysselsättningens tecken,
så som man har tänkt sig, utan som
av olika skäl är bundna vid hemtrakten.
Det är således en ganska vidlyftig
fråga.

Jag tror för min del, att vi får lösa
detta problem för sig självt och inte i
den allmänna sysselsättningspolitiken
inrangera de människor, som av olika
anledningar inte kan ta arbete på andra
platser, utan ge dem möjlighet att i beredskapsarbetets
form eller på annat sätt
få sin försörjning på hemorten. Det bör
inte ske såsom nu, att beredskapsarbetena
för dem avbrytes när våren och sommaren
kommer och det är tjänligt väder
för utearbete, men sätter i gång igen,
när vinterkylan och tjälen sätter in. När
dessa människor i 50—60-årsåldern skall
ut i ett mycket pressande arbete vintertid,
blir arbetet dyrare att utföra och
farligare för hälsan.

Jag tycker att vi i detta sammanhang

skall tacka arbetsmarknadsmyndigheterna
och socialministern för vad de liar
gjort för norra Bohuslän genom Tjärnöbron.
Samtidigt vill jag på det kraftigaste
understryka synpunkterna vad det
gäller den äldre arbetskraftens kontinuerliga
sysselsättning.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Med anledning av statsrådets
senaste anförande är jag mycket
angelägen om att betona, att mitt anförande
inte innehöll någon kritik mot
arbetsmarknadsstyrelsens allmänna politik.
Jag anser bara att en anpassning är
nödvändig till de speciella och säl präglade
förhållanden, som råder just på
detta mycket lokala område. Jag är angelägen
om att få betona detta alldeles
särskilt.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 154, med förslag till lag om
ändring i vattenlagen m. m.

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts skrivelse nr 158, angående
uppskov med beslut över ett från 1960
års riksdag vilande förslag till upphävande
av 31 § regeringsformen.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 51, i anledning
av Kungl. Majrts proposition angående
avgiftsfrihet vid inbetalning till
eget postgirokonto, bifölls vad utskottet
i detta betänkande hemställt.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden: nr

24, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med hemställan om
riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering, m. m., dels
ock väckta motioner angående lättnader
i valutaregleringen, in. m., samt angående
en förutsättningslös prövning av behovet
av en fortsatt reglering av kapitalrörelserna;
ävensom

nr 26, i anledning av väckta motioner
om utgivande av ett värdefast statligt
obligationslån.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 8 § förordningen den 16
maj 1884 (nr 25) angående patent; och
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 18 september
1943 (nr 691) om villkorlig frigivning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 44, i anledning
av väckta motioner om nedskrotning
av bilar, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden
:

nr 78, i anledning av vissa i Kungl.
Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62 behandlade
allmänna frågor;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; och
nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

varvid utlåtandena nr 80—82 företogos
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

fall med erläggande av del av automobilskatt för buss

Om anstånd i vissa
Punkten 1

Lades till handlingarna.
Punkterna 2—11
Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo och företogos punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtanden
:

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 87, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till åtgärder för
förbättring av rekryteringen till polisväsendet
m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om anstånd i vissa fall med erläggande

av del av automobilskatt för buss

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52, i anledning av väckt
motion om anstånd i vissa fall med erläggande
av del av automobilskatt för
buss.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, 11:218.
av herr andre vice talmannen von Seth
m. fl., hade hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om sådan ändring i kungörelsen om anstånd
i vissa fall med erläggande av automobilskatt
in. m„ att möjlighet bereddes
skattskyldig för buss, som vid kalenderårets
början vore införd i bilregister
och för vilken automobilskatten
för året överstege 1 500 kronor, att åtnjuta
anstånd intill utgången av augusti
månad med erläggande av den del av
skatten, som överstege nämnda belopp,
dock med högst hälften av hela den å
bussen belöpande skatten.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att motionen 11:218, av herr andre vice
talmannen von Seth m. fl., om anstånd
i vissa fall med erläggande av del av
automobilskatt för buss, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herrar
Hagberg, Gustaf Elof sson, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås, Durlin och Nilsson
i Tvärålund, vilka likväl ej antytt
sin åsikt.

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Till detta betänkande
från bevillningsutskottet är knuten en
blank reservation, bakom vilken står
sex ledamöter av utskottet. Med anledning
därav skall jag be att få säga några
få ord.

Det är ingen stor fråga det här gäller.
Den motion, som är föremål för
detta betänkande, är väckt av andre
vice talmannen von Seth m. fl., och i
motionen hemställes att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om sådan ändring i kungörelsen om anstånd
i vissa fall med erläggande av
automobilskatt m. m. att möjlighet beredes
skattskyldig för buss, som vid
kalenderårets början är införd i bilregistret
och för vilken automobilskatten
för året överstiger 1 500 kronor, att åtnjuta
anstånd intill utgången av augusti
månad med erläggande av den del av
skatten, som överstiger nämnda belopp,
dock med högst hälften av hela den a
bussen belöpande skatten.

Enligt gällande bestämmelser existerar
redan ett sådant anståndsförfarande,
vilket tillämpas sedan många år tillbaka.
Tröskelbeloppet — om jag får använda
den termen — är emellertid 2 000
kronor. I motionen yrkas, som nämnts,
att detta belopp skall sänkas till 1 500
kronor.

Kammarens ledamöter förstår givetvis,
att vad som här ifrågasättes inte innebär
något intäktsbortfall för statsverket.
Staten skulle få precis samma belopp,
men ett tillmötesgående av motionen
skulle innebära att skaltebördan
jämnare fördelades över året.

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

Jag vill således understryka, att det
inte är fråga om något intäktsbortfall
för statsverket utan bara om en möjlighet
att hjälpa busstrafiken, som för närvarande
befinner sig i svårigheter, vid
gäldandet av vissa av de skatter, som
åligger denna näring.

Man framhåller i motionen, att en
sänkning av det nuvarande gränsbeloppet
från 2 000 till 1 500 kronor skulle
innebära betydande lättnader för större
delen av busstrafiken och väsentligt
minska likviditetspåfrestningarna i samband
med skatteinbetalningen i februari.
Att busstrafiken förvisso befinner sig
i svårigheter vet alla. Det har kommit
en kungl. proposition, som berör detta
ämne och som för närvarande är föremål
för behandling i sammansatt statsoch
bevillningsutskott. Den saken är alltså
klar.

Nu vill utskottsmajoriteten inte vara
med om den föreslagna anordningen.
Anledningen härtill är att man har erfarit,
att en översyn av gällande bestämmelser
är föremål för övervägande inom
finansdepartementet. Det torde vara
sannolikt — anför utskottet — att det i
motionen behandlade spörsmålet därvid
kommer att uppmärksammas.

Ja, ärade kammarledamöter, detta är,
som synes, att tillämpa den vanliga ordningen,
när man vill avstyrka en motion,
att man hänvisar till en utredning.
Här föreligger dock eu liten skillnad.
Här pågår för närvarande ingen utredning.
Frågan är således inte föremål
för utredning, men utskottet anser sig
ha anledning antaga, att man inom de -

nat tillmötesgå motionens yrkande till
förmån för bussägarna. Detta innebär
inga större administrativa svårigheter
eller något trassel, utan endast att gränsbeloppet
sänks från 2 000 till 1 500 kronor.
Det gäller inte heller, som jag tidigare
framhållit, något intäktsbortfall
för staten.

Jag vill bara uttala förhoppningen, att
den utredning, som utskottet signalerar,
snarast kommer till stånd. Att en utredning
är berättigad erinrar utskottet
självt om och framhåller därvid, att de
nuvarande bestämmelserna varit gällande
ända sedan 1924, dvs. under 37 år.
Kammaren torde väl ge mig rätt i att
det under dessa snart fyra decennier
har hänt en hel del på motorismens område,
som förvisso skulle kunna motivera
en översyn av nu gällande uppbördsförfarande.

Med dessa få ord skall jag, herr talman,
sluta mitt anförande. Jag har intet
yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 20, i anledning
av väckta motioner om en samordning
av pågående arbete på samhällsplaneringens
område, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Ang.

villkor för tillstånd att
kloster i Sverige

inrätta

partementet överväger att tillsätta en utredning,
och därmed menar utskottet
att man tills vidare bör låta sig nöja.

Jag vill inte rida på ord. Jag vill
inte alltför starkt göra någon skillnad
mellan en hänvisning till en utredning,
som pågår, och en utredning, som man
antar skall komma till stånd. Jag nöjer
mig med att referera vad utskottet självt
har skrivit.

Jag skall inte trötta kammaren med
någon ytterligare utläggning av denna
lilla fråga. Man hade väl enligt min mening
utan några större svårigheter kun -

__ Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition angående vissa anslag
ur kyrkofonden in. m., dels en i
ämnet väckt motion.

Genom en den 10 februari 1901 dagtecknad
proposition, nr 47, vilken hänvisats
till statsutskottet, såvitt avsåge ett
under rubriken Vissa anslag ur kyrkofonden
m. m. upptaget förslag om anslag
under åttonde huvudtiteln, och i
övrigt till lagutskott, varvid propositionen
behandlats av tredje lagutskottet,

Fredagen den 5 maj 1961 Nr 17 9

Ang. villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

såvitt avsåge under nämnda rubrik upptagna
förslag om anslag ur kyrkofonden,
och i övrigt av första lagutskottet,
hade Kungl. Maj :t, såvitt nu vore i fråga,
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden

dels föreslagit riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid nyindelningen
av riket i pastorat inrätta
prästerliga övergångsbefattningar i enlighet
med i propositionen förordade
grunder;

2) antaga vid propositionen fogade
förslag till lagar om ändrad lydelse av
6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond och av 1 § 2 mom. lagen
den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats
deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas
avlöning (prästlönekostnadslag); 3)

bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda
bestämmelser och vidtaga åtgärder i övrigt,
som fordrades med avseende å förutnämnda
övergångsbefattningar;

dels inhämtat riksdagens yttrande beträffande
de villkor för tillstånd att inrätta
kloster i visst fall, vilka angivits i
propositionen.

Av propositionen framgick bland annat,
att Theresiastiftelsen i Lund hos
Kungl. Maj :t anhållit om tillstånd att å
en stiftelsen tillhörig fastighet i Glumslövs
socken i Malmöhus län inrätta ett
kloster för karmelitnunnor. Enligt de
klosterregler, som avsåges skola gälla,
finge högst 21 pbrsoner intagas i klostret.
Den kommunitet som skulle utgöra
klostrets första medlemmar skulle enligt
Theresiastiftelsen bestå av sex belgiska
karmelitsystrar och två svenska
medborgare. Ytterligare någon av svensk
nationalitet hade anmält sin avsikt att
inträda.

Kungl. Maj :t hade bland annat — i
anslutning till vad kammarkollegiet
föreslagit i yttrande över ärendet — ansett,
att i beslut om tillstånd till klosterverksamheten
borde angivas, att vid beslutet
förutsattes, att klostrets medlem -

mar efter några år till övervägande del
komme att utgöras av svenska medborgare.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat en i anledning av
densamma i andra kammaren väckt motion,
nr 666, av fru Gunne in. fl., vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen, i vad gällde villkor
för tillstånd att inrätta kloster, måtte
beakta i motionen framförda synpunkter.

Motionärerna hade utom annat ansett,
att det måhända skulle vara befogat att i
förevarande särskilda fall till en början
medgiva, att minst hälften av klostrets
medlemmar finge utgöras av svenska
medborgare. I övrigt borde enligt motionärerna
bedömningen av medlemmarnas
sammansättning grunda sig på regeln,
att medlemmarna av svenska kloster huvudsakligen
skulle utgöras av svenska
medborgare.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

A. att riksdagen — med bifall till förevarande
proposition, nr 47, såvitt avsåge
prästerliga övergångsbefattningar
måtte

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid nyindelningen
av riket i pastorat inrätta
sådana övergångsbefattningar i enlighet
med i propositionen förordade grunder;

2) antaga vid propositionen fogade
förslag till lagar om ändrad lydelse av
6 g lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond och av 1 § 2 mom. lagen
den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats
deltagande i kostnaderna för lörsamlingsprästernas
avlöning (prästlönekostnadslag); 3)

bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda
bestämmelser och vidtaga åtgärder i övrigt,
som fordrades med avseende å förutnämnda
övergångsbefattningar;

15. att riksdagen —- i anledning av propositionen,
såvitt avsåge villkor för tillstånd
att inrätta kloster i visst fall, samt

Nr IT

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta klos
motionen II: 666 — måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört.

Ltskottet hade bland annat framhållit,
att det syntes utskottet riktigast, att i
det beslut om tillstånd, som Kungl. Maj:t
funne gott meddela, angåves, att vid beslutet
förutsattes, att klostrets medlemmar
till övervägande del komme att utgöras
av svenska medborgare.

Reservation hade avgivits av fru Gärde
Widemar samt herrar Per-Olof Hanson,
Alexanderson, Ekström i Björkvik
och Källstad, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava den
lydelse, reservationen visade, varvid utskottet
bort under B hemställa, att riksdagen
— i anledning av propositionen,
såvitt avsåge villkor för tillstånd att inrätta
kloster i visst fall, samt motionen
11: 666 — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna, att riksdagen ej
funnit anledning till erinran mot de
förutsättningar och villkor för sådant
tillstånd, som angivits av föredragande
departementschefen.

Herr HANSON, PEK-OLOF, (fp):

Herr talman! I det föreliggande ärendet
bär riksdagen att yttra sig, inte att
bestämma över villkoren för inrättande
av kloster i landet.

Denna fråga har ju tilldragit sig en
''lss uppmärksamhet av den anledningen,
att det är första gången som frågan
är aktuell sedan reformationen genomfördes
i vårt land. Det sista klostret i
vårt land nedlades år 1595.

Frågan har aktualiserats sedan det
ovillkorliga klosterförbud, som gällt under
lång tid i vårt land, upphävdes genom
1951 års religionsfrihetslag. När
denna lag antogs, uttalade riksdagen
önskemålet, att för den händelse frågan
om inrättande av kloster i vårt
land skulle aktualiseras, så borde riksdagen
få uttala sig rörande de villkor,
som Kungl. Maj:t avsåg att uppställa
för klostrens inrättande. Nu har denna
situation således uppstått. Kungl. Maj.-t
har föreslagit vissa villkor för inrättande
av ett kloster, varom ansökan inkom -

er i Sverige

mit, och riksdagen skall i dag yttra sig
häröver.

Nu vill jag genast säga, att frågans
praktiska betydelse enligt min uppfattning
är ganska liten. Det kan också sägas
att det råder mycket liten skillnad
mellan utskottsmajoidteten och reservanterna,
till vilka jag hör. Reservanternas
uppfattning sammanfaller ju med den
som kommit till uttryck i den kungl.
propositionen. Det förhåller sig här så
att det knytes en lång rad villkor till
denna klosterbildning, och det är bara
på en punkt som man har blivit oense
inom utskottet — inte om den långa raden
av villkor, sju eller åtta, som avser
att tillförsäkra klostermedlemmarna rätt
att när de så önskar lämna klostret utan
några repressalier, dvs. man kringgärdar
på ett mycket kraftigt och enligt
min mening riktigt sätt villkoren att
utträda ur kloster. Detta är också sådana
villkor i religionsfrihetens anda,
som man måste se till att de finns. Kammarledamöterna
kan återfinna dessa
villkor nederst på s. 14 och på s. 15 i
första lagutskottets utlåtande.

Vad som här har orsakat meningsskilj
aktigheter är frågan, hur man skall
ställa sig till proportionen mellan svenska
och utländska medborgare i detta
kloster. Nu är det så att i en motion har
förordats en viss skärpning så till vida,
att man inte vill godta Kungl. Maj:ts
tanke att man, i enlighet med de önskemål
som den tillståndssökande parten
— Theresiastiftelsen — har gått
med på, i starten inte skulle behöva
ha en majoritet av svenska medborgare,
utan man tänker sig att nå dithän efter
några års övergångstid. Motionärerna
och utskottsmajoriteten vill skärpa det
dithän, att man redan från starten skulle
ha en majoritet av svenska medborgare
i detta kloster.

Skillnaden är kanske ur praktiska
synpunkter obetydlig och behöver väl
därför inte i och för sig diskuteras så
mycket, men saken har en annan sida
en principiell sida — som jag menar
har en väsentligt större betydelse
och därför bör tilldra sig en berättigad
uppmärksamhet. Bara själva det faktum

Fredagen den 5 maj 1901

Nr 17

Ang. villkor

att en fyrpartimotion väckes här i riksdagen,
som markerar en önskan att skärpa
villkoren på det avsnitt, jag här talat
om, reser ju den principiella frågan,
hur vi egentligen skall ha det med religionsfriheten
här i landet. Motiveringarna
i motionen går visserligen enligt
min uppfattning på skruvar, men tendensen
är alldeles klar: man vill om
möjligt söka förhindra denna klosterbildning.

Det är inte tu tal om att en skärpning
av de villkor, som Kungl. Maj:t
bär har tänkt sig, skulle tas som ett
teeken på en viss intolerans, en viss inskränkning
i vårt lands religionsfrihet.
Skulle riksdagen gå med på vad majoriteten
i första lagutskottet önskar uttala,
innebär det att riksdagen intai en
attityd, som svårligen låter sig förena
med vår religionsfrihetslagstiftning. Och

denna hållning skulle säkert både inom
och utom vårt land väcka en ganska betydande
uppmärksamhet.

Nu söker man i motionen och från utskottsmajoriteten
hänga upp det hela
på vad dissenterlagskommittén uttalat i
slutet av 1940-talet och vad riksdagen
i anslutning därtill beslöt. Jag kan inte
undgå att göra den anmärkningen, att
man inte särdeles noga läst vad dissenterlagskommittén
skrev. Den skrev nämligen
aldrig någonting sådant som att
det i varje särskilt kloster skulle finnas
en majoritet av svenska medborgare,
utan den hade en helt annan situation
i sikte, nämligen att vårt land skulle få
så många kloster att det inte längre
blev någon rimlig proportion mellan
antalet kloster och antalet katolska trosbekännare
i vårt land. Detta föranledde
en del uttalanden om att det borde kunna
medges kloster bär i landet huvudsakligen
för svenska katolska trosbekännare.
Dissenterlagskommitténs uttalanden
är därför knappast användbara
för det syfte motionärerna och utskottsmajoriteten
har tänkt sig.

Sedan vill jag göra en allmän anmärkning.
Oron är nog litet väl överdriven,
nät- man för detta resonemang om utlänningarna.
Nu är det ju så att flera
av dem, som man tänkt sig skulle gå

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
in i detta kloster, sedan många år varit
verksamma här i landet. De är på det
ställe, där klostret formellt skall bildas;
det är bara det att man vill ha
möjlighet att göra de formella arrangemangen.
Och tar vi sedan hänsyn till
att vi har över 20 000 utländska katolska
trosbekännare i vårt land, kan jag
inte inse att det skulle behöva väcka
någon större oro, om ett tiotal utländska
katoliker inträder i ett kloster nere i
Skåne. Anser man att faran är så stor
om så sker, så skönjer vi nog litet av
den mentalitet som kommit till uttryck
i »Fältskärns berättelser». Man kan säkerligen
se det hela litet lugnare.

Med anledning av vad man kan se
i motionen och i reservationen vill jag
säga, att det rimligen inte kan vara
vår sak att avgöra behovet för katolikernas
räkning av kloster här i landet. Det
bör vara deras sak. Låt mig tillfoga
att det har varit det klassiska resonemanget
mot varje ny rörelse och varje
ny strömning, att de gamla, de som redan
är etablerade, säger, att »det finns
inget behov av det nya». När Frälsningsarmén
kom till Sverige en gång i
världen, sade våra väletablerade myndigheter
att det inte fanns något behov
av den här i landet, den kunde gärna
dra sina färde. När frikyrkorörelsen
började sin verksamhet var det samma
sak. När det nu finns katoliker här i
landet som vill inrätta ett kloster, skyndar
motionärer och utskottsmajoritet till
och säger, att det egentligen inte finns
något behov av detta.

Ärade kammarledamöter, det är inte
vi som skall pröva behovet! Det måste
vara deras sak som söker tillståndet.

Detta har också internationella aspekter.
Jag erinrar om att inom Kyrkornas
världsråd, det högsta samlande organet
för de kristna kyrkorna världen över,
har man lagt ned ett mycket omfattande
arbete på att få till stånd ett slags charta
för religionsfriheten och få den godtagen
för att uppnå åtminstone en minimistandard.
Vi har i vårt land många
gånger haft anledning att reagera mot
utslag av religiös intolerans, som stundom
stigit till förföljelse i olika länder.

Nr 17 Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

Såvitt jag förstår skulle en åtgärd från servationen, fick vi höra en låt mig sä«a

uiisuagens små, som innehar en sådan
attityd som jag tidigare antytt, komma
att uppfattas som mycket ogynnsam.
Det är val också tvivelaktigt om vi formellt
sett har möjlighet att göra detta,
om vi skall leva upp till den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Låt mig erinra om att England, Tyskland
och Danmark har tagit bort sina
klosterförbud. Norge, som fortfarande har
kvar sin bekanta jesuitparagraf, har heller
inget klosterförbud. Jag kan därför
inte se att vi har något skäl att i dag
bär uttala oss sa, att vi vill ha en skärpning
av de redan mycket omfattande
villkor, som Kungl. Maj:t har föreslagit Jag

har inte något som helst skäl att
tala för katolikernas räkning eller att
på något sätt kratsa kastanjer ur elden
för dem. Låt mig medge och understryka,
att den katolska kyrkan verkligen
har ganska mycket på sitt samvete när
det gäller inskränkningar i religionsfriheten
och i fråga om religiös intolerans.
Men detta ger oss ju inte på något sätt
i vårt land någon licens att ge igen
med samma mynt. Jag tycker man bör
se denna fråga i sitt naturliga samman hang

™ed den långa och härda kamp

för mänskliga fri- och rättigheter som
bär pågått länge, som fortfarande pågår
och kommer att fortsätta. Låt oss därför
inte handla sa, att vi här försvagar
vår moraliska styrka när det gäller att
fortsätta kampen för de mänskliga frioch
rättigheterna ute i världen och även
i vårt land. Det gäller en ständig bevakningsuppgift,
som man inte får glömma.

Herr talman, jag vill med hänsyn till
vad jag har anfört yrka bifall till den
vid utskottsutlatandet fogade reservationen,
som innebär anslutning till de av
Kungl. Maj :t föreslagna villkoren för
inrättande av kloster här i landet.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

När vi, herr talman, hörde föregående
anförande och dess argument för re -

ganska delad förkunnelse. I ena ögonblicket
var detta en mycket liten fråga,
en fråga om nyanser och inte mycket
mer, i andra ögonblicket var det idéernas
vingslag, som gick ut över Europa,
och de stora, heliga principerna för religionsfriheten
i detta land, som var i
fara.

Herr Hanson och jag har ju båda tvä
ett mer eller mindre lyckligt publicistiskt
föregående, och vi kan konstatera
att det ibland händer att tidningar har
de stora rubrikerna och de stora — och
kanske något nötta -— klichéerna på
framsidan, men när man sedan letar inne
i tidningen så hittar man bra litet.
Jag påmindes om detta när jag hörde
hur föregånde anförande liksom grep
ut över vidderna, men samtidigt hamnade
i en liten, liten fråga om en nyansskillnad.
De stora rubrikerna på första
sidan motsvaras ibland av fasligt lite
inne i tidningen.

Reservationen — om jag skulle säga
någonting om den — riktar sin motivering
inte så mycket emot utskottets
utlåtande, utan — ovanligt nog — mot
motionen, som bemötes på ett par, tre
ställen. Det är dess argumentation man
vänder sig emot, som om det vore så
att utskottet ställt sig bakom motionen
i dess helhet och vad den innehåller.

I själva verket förhåller det sig inte
så- — Utskottet har i allt väsentligt
accepterat den linje, som i detta fall
upplagts av Kungl. Maj:t. Om kloster
grundas här i landet, är det enligt var
mening rimligt att det sker för att tillgodose
de svenska romerska katolikernas
behov och att medlemmarna huvudsakligen
utgöres av svenska medborgare.
Vi bär också hänvisat framför allt till
propositionen och kammarkollegiets förslag
om att vid tillståndet bör förutsättas,
att klostermedlemmarna efter några
år kommer att till övervägande delen
utgöras av svenska medborgare.

Detta är således de utgångspunkter,
som här föreligger, och här har då tillkommit
en såvitt jag kan bedöma helt
praktisk sak. Det är frågan om man
skall stipulera att det från början skall

Fredagen den
Ang. villkor

vara övervägande antal svenska medborgare,
eller om ett kloster får börja
med ett mindre antal svenska medborgare
och att saken sedan får prövas
längre fram. Utskottet har härvidlag
stannat för den uppfattningen, att det
kan skapas ett komplicerat läge om man
låter ett kloster komma i gång med
kanske bara två eller tre svenska nunnor
och i övrigt utländska. Om några
år visar det sig kanske, att man inte
kommit till någon högre siffra i fråga
om de svenska medlemmarna.

Vad skall statsmakterna då göra om
man följer propositionens och herr PerOlof
Hansons linje i detta fall? Vi kan
ju inte räkna med att herr Ragnar Edenman
skall göra som Gustav Vasa, som
skickade knektar till klostren och stängde
dem.

Vi måste alltså medge att det kan inträffa
den situationen, att villkoret i
fråga bara skapar komplikationer och
svårigheter. Utskottet menar att det vore
enklare och rimligare att förutsätta, att
det redan från början verkligen blir ett
övervägande inslag av svenska nunnor
i detta kloster.

Det har sagts att det finns så och så
många tusen katoliker i vårt land. Ja,
men bara två har hittills anmält sig att
bli nunnor. Det har också sagts att det
finns möjlighet för dem att få sina önskemål
tillgodosedda på många andra
håll och inte så långt härifrån. Och om
det uppstår bara ett aldrig så litet ökat
intresse, så bereder utskottets förslag inte
några som helst svårigheter.

Det finns ingen anledning att här ta
till de djupa tonerna och säga att religionsfriheten
är i fara. Frågan är bara
om det är mera praktiskt att ge klart
besked från början och därvid stå fast
än att råka in i komplikationer, som
kanske kan bereda svårigheter om några
år.

Under sådana förhållanden, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr BRANTING (s):

Herr talman! Det är åtskilliga år sedan
jag begagnade mig av den rättighet

5 maj 1961 Nr 1? 13

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
som religionsfrihetslagen öppnade, nämligen
att utträda ur svenska kyrkan. Jag
anser att den bestämmelsen i religionsfrihetslagen
verkligen är en frihetsbestämmelse.
Däremot finner jag inte att
man på samma sätt kan karakterisera
den paragraf i religionsfrihetslagen, som
i alla fall öppnar en möjlighet att här
i riket inrätta kloster.

Det ligger i sakens natur att jag inte
här reagerar emot detta klosterprojekt
ur religiösa synpunkter. Med mina utgångspunkter
har jag ingen anledning
att uppträda till försvar för den rena
evangeliska läran eller de schmalkaldiska
artiklarna eller något dylikt. Jag försäkrar
herr Hanson, att det inte heller
är under påverkan av »Fältskärns berättelser»
som jag har den inställningen, att
vi här är inne på fullkomligt felaktiga
vägar. Skall jag vara riktigt ärlig, måste
jag väl ändå medge, att i reaktionen mot
hela denna historia också inmänger sig
ganska naturliga nationella känslor. Jag
undrar om inte Gustav Adolf ute pa
torget skulle ramla av hästen om han
begrep vad vi här håller på med!

Att jag har begärt ordet och att jag
också vill tillåta mig, herr talman, att
här framställa ett yrkande, beror inte
på dessa utgångspunkter utan har snarare
politiska skäl. Jag tycker att man
bortser från det faktum, som överskuggar
mycket av den moderna verkligheten,
nämligen att den katolska kyrkan i
högsta grad är en ecclesia militans, som
kämpar för att komma fram på alla tänkbara
vägar och i alla tänkbara land.

Det är en händelse som ser ut som
en tanke att Förenta staterna nu för första
gången under sin historia har fått
en katolsk president. Och jag kan försäkra
damerna och herrarna, att man i hela
den stora katolska världen också kommer
att observera att det protestantiska
Sverige nu är i färd med att inrätta
kloster, på de ena eller de andra villkoren.

Det kan inte vara rätt att i detta
sammanhang åberopa religionsfrihetens
principer, även om man kan få en formell
täckning i religionsfrihetslagen. Det
förefaller mig som om man skulle åbe -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. vilikor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

ropa frihetsprinciper för rätten att införa
fängelser — låt vara frivilliga sådana.
Man kan inte förneka den katolska
kyrkans ansvar för det sorgligt
efterblivna tillståndet i Spanien och
Portugal och på många andra håll i
världen. Man kan inte göra sig blind
för hela den reaktionära tendens som
ligger bakom dess verksamhet och som
har så gjort i många hundra år.

Det finns ingen täckning för talet om
frihet när det gäller att gynna denna
kyrka.

Jag vill inte heller tro att det stämmer
överens med uppfattningen inom
vårt folk i allmänhet. Jag tror att man
här på en sidoväg har kommit in på
tendenser som är främmande för hela
vår nation, och jag skall tillåta mig, herr
talman, att föreslå, att första kammaren
gör följande uttalande, nämligen: »Första
kammaren finner det icke önskvärt
att katolska kloster grundas här i riket.
»

Jag ber, herr talman, att proposition
måtte framställas på detta yrkande.

I detta anförande instämde herrar
Gunnar Revy (s), Rikard Svensson (s),
Helmer Persson (k) och Tage Johansson
(s), fru Wallentheim (s), herr Lindahl
(s), fru Xilsson (s), herrar Per
Olofsson (s), Eric Carlsson (ep) och
Thnn (s), fröken Ranmark (s) samt herrar
Dahl (s), X i Is Elowsson (s) och
Ernst Olsson (ep).

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Tillåt mig efter denna
för riksdagens första kammare föga hedrande
demonstration av religionsintolerans
få vända mig med några ord mot
vad herr Ferdinand Nilsson sade.

Herr Ferdinand Nilsson försökte göra
gällande, att det är en skillnad mellan
motionen och utskottsmajoritetens uttalande
i den här saken. Jag medger att
det delvis är en skillnad, men det går
inte att komma ifrån att motionärer och
utskottsmajoritet är samma andas barn.
Nu säger herr Nilsson, att utskottsmajoriteten
hänvisar till kammarkollegium.
Ja, det gör den formellt, men den kom -

mer ingalunda till samma slutsats som
kammarkollegium, och det är kanske
väsentligare än vad som sägs i motiveringen.
Den kommer i stället till samma
slutsats som motionärerna när det
gäller antalet utlänningar i det här sammanhanget.

Vidare fick vi veta, att det inte alls
var utskottets mening att skapa svårigheter
för detta klosters inrättande; det
var snarare så att man mer än reservanterna
hade velat underlätta saken så
till vida, att man förutsåg en framtida
situation, där det kunde bli aktuellt att
ompröva tillståndet, om det inte efter
ett antal år skulle vara en svensk majoritet
i detta kloster. Ja, man kan bygga
skalkeskjul på många sätt, och herr
Ferdinand Nilsson har byggt ett, som
jag här utställer till allmänt beskådande.

Nu är det emellertid på det viset, att
de villkor i det här avseendet, som
Kungi. Maj:t har föreslagit och som reservanterna
ansluter sig till, bär godtagits
av Theresiastiftelsen i Lund. En
skärpning skulle givetvis uppfattas som
ett försök att genom att skärpa villkoren
förhindra detta klosters inrättande.

Det är fullt möjligt, herr talman, att
vår vän Gustav II Adolf skulle trilla av
hästen om han visste vad vi höll på med.
Han skulle säkert ha trillat av för länge
sedan och i varje fall år 1951, när vi
under stor anslutning i riksdagens kamrar
antog religionsfrihetslagstiftningen.
Men om vi nu en gång bär bestämt oss
för religionsfrihet bär i landet och beslutat
göra rent hus med de inskränkningar
som den har varit underkastad
i olika avseenden, så får vi väl försöka
göra vad den lagstiftningen har ålagt
oss utan att pruta hit och pruta dit.

Jag delar helt herr Brantings uppfattning,
att katolska kyrkan är en ecclesia
militans, men däremot har jag svårt att
tro herr Branting på hans ord, när han
förnekar att »Fältskärns berättelser»
spelar någon roll i hans föreställningsvärld.
Hela det följande avsnittet i hans
anförande bestyrkte tvärtom detta på ett
utomordentligt sätt. Han gjorde bl. a.
gällande, att katolska kyrkan uppträder

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

så att den inte har någon rätt att åbero- ett avsteg från de av Kungl. Maj:t förepa
religionsfrihetsprinciperna för sin slagna villkoren och gick pa motionäjgl
rernas linje eller — ännu värre — god Ja,

det kan man göra gällande, men kände det av herr Branting föreslagna
vilka blir konsekvenserna, ärade kam- uttalandet.

marledamöter, om vi godtar ett sådant
resonemang och säger: »Den eller den
passar inte in i våra frihetsbegrepp, deras
åsikter och uppträdande passar inte
oss»? Skulle vi slå in på en sådan
väg, skulle det icke drabba bara den
katolska kyrkan eller bara religiösa meningsriktningar
och kyrkor. Det skulle
vara ett mycket litet steg över till frågan,
vilka politiska meningsriktningar
vi skulle förbjuda i vårt land därför
att de vore frihetsfientliga eller inte hade
samma demokratiska grunduppfattning
som vi. Det är mycket allvarligt,
herr Branting, att föra in en sådan
aspekt i det här sammanhanget.

Låt mig erinra om att vi har haft
en ganska trist historia under ett tidigare
skede innan vi fick vår religionsfrihetslag.
Några av dem som blev värst
klämda under 1800-talet medan vi ännu
hade konventikelplakatet och allt det
där, nämligen baptisterna, har i sitt
remissyttrande till dissenterlagskonnnitténs
betänkande begärt att klosterförbudet
skall hävas. Ingen människa kan påstå
att Svenska baptistförbundet skulle
vara kvasikatolskt, men dess medlemmar
vet vad religionsfrihetsprincipen är
värd, och de vill inte kompromissa hort
den för en spottstyver.

Det skulle vara föga hedrande för riksdagen
om den i dag intog en attityd
som utan tvekan skulle resultera i att
svenska folket — och inte bara svenska
folket utan människorna ute i Europa
och världen — skulle få den uppfattningen,
att svenska riksdagen vill medvetet
tumma på den religionsfrihetsprinclp
som vi i högtidliga sammanhang så
ofta och med sådan känsla bekänner
oss till. Vi bär här ett ansvar om vi
markerar en annan uppfattning än den
som präglar Kungl. Maj ris förslag.

Vad som hittills bär förekommit i debatten,
herr talman, förefaller mig snarast
styrka min uppfattning att det vore
ytterst olyckligt om riksdagen gjorde

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Det var med stort intresse
som jag hörde min inte alltid
lika kungatrogne vän herr Per-Olof Hanson
hänvisa till vilka vanskligheter som
det skulle innebära, att inte i denna fråga
till punkt och pricka följa Kungl.
Maj:ts proposition.

När herr Per-Olof Hanson försökte
att i herr Brantings uppläggning återfinna
inslag frän »Fiiltskärns berättelser»
och vad därmed sammanhänger tror
jag emellertid att han tillskriver den
gamle fältskärn och Topelius en alltför
stark intuition med hänsyn till nu föreliggande
problem. »Fältskärns berättelser»
har säkerligen alls intet samband
med Kennedys val till president!

Här tycks man, herr talman, vilja göra
en rent praktisk fråga till en stor
principiell angelägenhet. Theresiastiftelsen
har dook upplyst, att den kommunitet,
som skulle utgöra klostrets första
medlemmar, består av sex belgiska
karmelitsystrar och två svenska medborgare,
varjämte ytterligare någon av
svensk nationalitet har anmält sin avsikt
att inträda. Det kan alltså inte vara
fråga om något mer omfattande ingrepp
mot religionsfriheten, då hela problemet
inte är av större proportioner.

Utskottet säger nu, att om man låter
klostret starta under sådana förhållanden
och ställer det villkoret, att dess
medlemmar först efter några år till övervägande
del skall utgöras av svenska
medborgare, vållar man bara trassel ifall
man efter några år skall konstatera, om
detta villkor uppfyllts. Det måste då
vara praktiskt att redan från början
komma över den tröskel, så att säga,
som här ifrågasatts och som också
Kungl. Maj:t vill ha med. Kan vi inte
för en gångs skull vara så kungavänliga
att vi befriar Kungl. Maj:t från dilem -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta kloster i Sverige

mat att om några ar granska situationen
och undersöka om det stipulerade villkoret
uppfyllts?

Det är ingenting annat som utskottet
här velat, och det hela är alltså en rent
praktisk sak och ingen principfråga.

Herr MÖLLER (s):

Herr talman! Ingen av denna kammares
ledamöter torde ha någon särskild
faiblesse för katolska kyrkan eller klostertanken.
Många av oss har säkerligen
sett katolska kyrkan i aktion i andra
länder, och de iakttagelserna stimulerar
verkligen inte.

Vad vi i dag diskuterar är emellertid
inte den frågan eller om vi skall tilllä
la katolska kyrkan att inrätta kloster
i vårt land. Den principen knäsattes
redan för tio år sedan av Sveriges
riksdag på basis av ett förslag från dissenterlagskommittén
och en kunglig proposition.
Då godtog vi principen om att
man under vissa förutsättningar kan få
upprätta kloster i Sverige.

Jag är därför mycket förvånad över
att herr Branting i dag framlägger ett
förslag, som innebär att första kammaren
på rak arm, obesett och utan någon
som helst föregående utredning, skulle
fatta ett så drastiskt beslut som att uttala
sig emot denna del av 1951 års lagstiftning.
.lag antar att kammaren inte
är beredd att godta ett sådant förslag.

Jag ser detta inte som en fråga om
huruvida katolska kyrkan skall få strömma
in i vårt land eller inte, utan som
en religionsfrihetsfråga. Jag anser att
utskottet visat överdriven rädsla, en
rädsla som är större än vad departementschefen
ådagalagt i propositionen.
Det är inte sannolikt att kloster i katolska
kyrkans regi i vårt land kommer att
utöva någon större attraktionskraft. De
villkor som uppställs i 1951 års lagstiftning
är också rigorösa och förutsätter
att prövning sker av riksdagen första
gången och av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall. Det innefattar att tillståndssökande
alltså måste godtaga de förutsättningar
Kungl. Maj:t uppställer.

I det aktuella fallet har departementschefen
skärpt förslaget till den grad, att

man för att få avge bindande klosterlöfte
skall vara 25 år mot 21 år enligt
lagstiftningen av år 1951. Han säger
vidare att man förutsätter att om några
år det övervägande antalet klosterdeltagare
skall vara svenska medborgare.
Utskottet gör dock den åtstramningen,
att minst 50 procent från början skall
vara svenska medborgare. Det rör sig
här om mycket obetydliga tal. Klostret
är dimensionerat för högst 21 medlemmar.
Nu rör det sig om sex plus två
medlemmar. När man har dessa rigorösa
bestämmelser tycker jag inte att det
skulle finnas anledning att, såsom utskottsmajoriteten
gjort, fastställa en
kvotering, där man gör medborgarskapet
till ett villkor.

Vi bär under decennier haft svenska
missionärer ute litet varstans i världen,
och många av oss har kanske sett dem
i aktion i katolska länder eller kanske
i hinduismens eller andra religioners
länder. Om vi skulle se dem behandlade
på det sätt som utskottsmajoriteten
här vill, skulle det bli omöjligt för missionen
att över huvud taget arbeta. Om
man kommer till Japan, kan man i en
stad nere i söder finna en kristen protestantisk
församling med svenska missionärer.
Frågar man hur många protestanter
som finns där, får man den
upplysningen att det i hela Japan är
mindre än 1 procent. Om den japanska
riksdagen skulle genomföra en sådan
kvotering som här föreslås skulle verksamheten
bli omöjlig. Likaså är det i
Indien och i många afrikanska länder.
Måste vi visa större religiös intolerans
än vi möter i dessa länder? Jag svarar
nej på den frågan. Jag tycker principiellt
att man kan låta dessa religioner
ha denna tävlan. Jag vill dra konsekvensen
så långt, att jag är redo att, om det
skulle bli fråga om det, tillstyrka statskyrkans
avskaffande i vårt land. Jag
skulle uppfatta det som en konsekvens
av religionsfriheten. Därför anser jag
att vi även i denna fråga bör ha råd
med en viss toleransmarginal.

Jag ber, herr talman, att med det
anförda få yrka bifall till reservanternas
förslag.

Nr 17

Fredagen den
Ang. villkor

I herr Möllers yttrande instämde herrar
Palm (s), Siegbahn (s) och Alexanderson
(fp), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Xestrup (fp), Palme (s), Holmquist
(s), Källqvist (fp), Oscar Carlsson
(s), Wirmark (s), Sandler (s), Einar
Persson (s), Widén (fp), Gösta Jacobsson
(h) och Hedblom (fp) samt fröken
Nordstrom (fp).

Herr BRANTING (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Möller tillät sig
ha den uppfattningen, att jag skulle ha
föreslagit kammaren att vi utan vidare
skulle upphäva en viss bestämmelse i
religionsfrihetslagen. Jag har inte föreslagit
kammaren någonting annat än
att den skulle ge uttryck för en uppfattning,
och det är ju för att avge vårt
yttrande i denna fråga som vi diskuterar
här i dag.

Vad står det i religionsfrihetslagen?

Det står där i 5 §, att kloster kan inrättas
endast med Kungl. Maj:ts tillstånd
och på de villkor Konungen föreskriver.
Det betyder väl inte att kloster
skall inrättas, och det betyder inte alls
att Sveriges riksdag på något sätt har
bestämt sig för den saken, utan det betyder
att Kungl. Maj:t har rättighet att
inrätta kloster på de villkor som bestäms.

Den meningsyttring, som jag har föreslagit
kammaren att anta, är i detta
sammanhang helt naturlig och möjlig.
Den innebär icke på något sätt något
upphävande av religionsfrihetslagens
bestämmelser; den vill jag hoppas att
vi kan ändra på den här punkten i något
annat sammanhang.

Får jag också säga, herr talman, att
man visserligen kan vara något tveksam
när det gäller att välja mellan utskottets
och reservanternas förslag, ty från
mina utgångspunkter innebär den ståndpunkt
som utskottet bär intagit, nämligen
att man skall försöka få in så
många svenskor som möjligt i klostr et,

5ute någon direkt fördel. Men i valet
mellan dessa båda förslag kommer jag
likväl för min del att rösta för utskottets
förslag.

■t Första hammarens protokoll 1961. Nr 17

5 maj 1961

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
Herr ELOWSSON, NILS, (s):

Herr talman! När denna fråga behandlades
år 1951, yrkade jag på att man
inte skulle tillåta att kloster inrättades
i vårt land. Jag var då ganska ensam
om den meningen, och det är självfallet
med en viss tillfredsställelse jag konstaterar
det motstånd som nu tycks finnas
i denna kammare mot inrättandet
av kloster.

De som här i dag talar för klostertanken
har gjort gällande, att om vi inte
går med på inrättandet av kloster i vårt
land, skulle det innebära att vi gör
ett avsteg från religionsfriheten. Det bestrider
jag mycket bestämt. Jag betraktar
nämligen inte den katolska kyrkan
såsom främst en religiös rörelse. Jag
vet väl att denna min uppfattning möter
många invändningar, men om man följer
den katolska kyrkans verksamhet seklerna
igenom, skall man finna att det
som främst har präglat den icke varit
religiositet utan maktlystnad. Och den
makt katolska kyrkan fått har den sannerligen
inte alltid använt för att värna
om de mänskliga rättigheterna — om någon
eventuellt skulle tro det — utan
i stället för att skaffa sig ännu mera
makt praktiskt taget till vilket pris som
helst, även till priset av den djupaste
kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Det finns ingen anledning att åberopa
en frihet för den katolska kyrkan att
inrätta kloster i vårt land såsom ett bevis
på att vi vill värna om religionsfriheten.

Vad sedan beträffar klostren som sådana,
så finns det näppeligen någonting
annat som är så oförenligt med ett demokratiskt
tänkesätt som klosterväsendet.
Där om någonstans härskar en diktatur
— priorn i de manliga klostren
och abbedissan i de kvinnliga klostren
bestämmer suveränt. Över dem står hela
den katolska hierarkien, och hur många
är det som kan inlägga en gensaga mot
den? Det är säkert inte många.

Den katolska kyrkan har vidare förstått
att skaffa sig en makt, som enligt
in in mening är någonting alldeles förskräckligt
och som det även finns svenska
präster som försöker skaffa sig, vil -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta klos
ket vi bör ha ögonen på. Jag tänker på
bikten. Genom bikten och biktstolarna
bar den katolska kyrkan en makt och ett
grepp om själarna, som jag skulle tro
att näppeligen någon annan religion i
denna värld bär.

Den katolska kyrkan arbetar målmedvetet
och på mycket lång sikt. Den bryr
sig praktiskt taget inte om tiden utan
vet att om man bara ger sig till tåls
och tar det ena lilla sandkornet efter
det andra, så raserar man till slut hela
muren. Nu är det fråga om att pillra
bort det andra kornet — det första
lösgjordes när vi fick bestämmelsen att
kloster på vissa villkor skulle kunna inrättas
i vårt land. Här tar man nästa
steg, och vi kan vara övertygade om
att det kommer att följas av många andra
fast med ganska långa tidsintervaller.
Och varje gång kommer man säkert,
liksom man gjorde år 1951, att åberopa
»Fältskärns berättelser», som även herr
Hanson tog till i dag.

När man ser vad som skett i katolska
länder — som herr Branting erinrade
om så länge den katolska kyrkans
makt var obeskuren och när man ser
vad som händer och under långa tider
har hänt i Spanien och andra länder,
där den katolska kyrkans makt fortfarande
är obeskuren, då är det ganska
naturligt att den, som är verkligt mån
om de mänskliga rättigheterna och den
demokratiska frihet som vi kunnat kämpa
oss till bl. a. i vårt land, är mycket
angelägen om att inte räcka fan det
finger, som det är fråga om i detta fall.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall bara för ett
ögonblick återvända till herr Ferdinand
Nilssons yttrande, att det endast är en
liten praktisk förändring utskotismajoriteten
begär i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag. Ja, förändringen är rätt
liten, men det allvarliga är att den markerar
en skärpande attityd, som kommer
att uppfattas såsom någonting mycket
egendomligt. Och skärpningen kommer
att anses ännu mera intressant mot

ter i Sverige

bakgrunden av att de utländska nunnor
som det här gäller kommer från Belgien,
inom vars forna koloni Kongo svensk
mission sedan länge bär arbetat utan
att de politiska myndigheterna lagt några
hinder i vägen; att det väl stundom
varit friktioner med katolska kyrkan är
en annan sak.

Frågan är: skall vi tolerera avvikande
eller misshagliga minoriteter i vårt
samhälle, och med vilka medel skall vi
möta dem? Skall vi göra det genom lagstiftning?
Jag vill för min del säga,
att de mänskliga fri- och rättigheterna
trots allt är hela och odelbara. Man
kan inte kompromissa på det något lättvindiga
sätt som så många här har förordat.
Låt mig, herr talman, citera vad
dissenterlagskommittén säger i sitt betänkande
om vad det skulle innebära i
fråga om inskränkning av religionsfriheten,
därest man skulle bibehålla klosterförbudet,
som vi ju dock avskaffade
år 1951. Kommittén skriver: »Otvivelaktigt
är att klosterväsendet utgör ett så
väsentligt moment i den romersk-katolska
kyrkans liv att denna kyrka i ett
klosterförbud måste se en väsentlig inskränkning
i sin religiösa frihet.---

Skall religionsfrihetens princip innebära
icke blott rätt för den enskilde till
fri utövning av sin religion utan även
möjlighet för ett trossamfund att för sina
medlemmar ordna de religiösa förhållandena
på ett sätt som överensstämmer
med samfundets åskådning, synes
även klosterförbudet i dess nuvarande
ovillkorliga form böra upphävas.» Detta
är ganska klara verba från den stora
dissenterlagskommittén, som lade ner
ett avsevärt arbete på att tänka igenom
dessa frågor.

Inte kan vi veta hurudan den kommande
utvecklingen blir. Herr Elowsson
talade på något sätt sub specie aeternitatis
och fruktade att katolska kyrkan
skulle återerövra Sverige och att detta
skulle vara ett av de första avgörande
stegen. Vi vet ingenting om det, men
andliga krafter är andliga krafter, och
har vi någon respekt för vad andlig frihet
innebär, måste vi se till att den friheten
får gälla lika för alla, såvitt den

Fredagen den 5 maj 1901

Nr 17

Ang. villkor

inte stör samhällets ordning, och det är
ju inte det, det här är fråga om nu.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Hanson fortsätter
att vispa upp frågorna så mycket som
möjligt. Han medger att det rör sig om
en liten detalj av praktisk natur — om
man skall börja med mindre än hälften
svenska medborgare och sedan införa
den målsättning som anges i propositionen.
Han medger, som sagt, att detta
är en liten praktisk detalj, men så fort
han har sagt det, byter han om fot och
talar om att religionsfriheten kan komma
i fara och att vi inte skall försätta
oss i en situation, där vi går en restriktiv
väg, ty det kommer att uppfattas
utomlands etc. etc.

Låt oss hålla oss till vad herr Hanson
så klokt och förståndigt sade — och
jag hoppas att även herr Möller vill vara
vänlig att tänka på den saken — nämligen
att det rör sig om en liten praktisk
detalj. Principiellt är utskottet och
Kungl. Maj:t ense om att den övervägande
delen av dem som är i ett svenskt
kloster skall vara svenska medborgare.
Frågan är: skall man börja med mindre
än hälften svenskar och skapa komplikationer
om några år, eftersom man inte
vet om man kan upprätthålla den bestämmelse
som man gått ut ifrån eller
om man då måste backa och mjuka upp
den för att inte ge sken av att åstadkomma
något som av känsliga själar kan
tolkas som religionsförföljelse.

Låt oss undvika att vi kommer i den
komplicerade situationen. På det sättet
har man, såvitt jag förstår, bäst tillgodosett
de verkliga intentionerna i
Kungl. Maj :ts proposition.

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
anser att Kungl. Maj:ts förslag borde
förbättras i det stycket att man bestämmer
proportionen mellan svenska och
utländska medlemmar i en klosterstiftelse.
Reservanterna tycker att detta är i
stort sett onödigt, och det är därom man
kan tvista.

Under debattens gång har det emellertid
visat sig att det bär i kammaren
finns människor som är fanatiskt inställda,
religiöst sett, mot den katolska
konfessionen i och för sig och att det
finns andra som synes ha mindre aggressiva
känslor i det avseendet. Jag för
min del vill säga att jag var med i debatten
här för tio år sedan, och även
då diskuterade jag med herr Elofsson,
och vi hade motsatta uppfattningar i
fråga om de katolska klostren. Det bär
alltså ej skett någon förändring.

De katolska klostren är ofta föremål
för en mycket romantisk förskräckelse.
Man tänker inte på att vår svenska kyrka
är uppbyggd på den grund som lades
av en liten grupp belgiska munkar, som
tillsammans med Ansgar kom hit till
Sverige på 800-talet och då införde både
kloster och kristendom. Vi har haft ett
otal beröringar med den katolska kyrkan,
och vi har det nu också. De har
inte alltid varit angenäma — det kan
väl erkännas — men vad har den katolska
kyrkan haft att säga gentemot
den svenska kyrkan under århundradenas
lopp? Det har inte varit mera gynnsamma
saker, och vad har vi över huvud
taget att berömma o-ss av? Har vi
en stark känsla av en demokratisk religionsfrihet
som sträcker sig ut över både
våra nationella gränser och våra
konfessionella fördomar? Inte mycket
mer än vad katolikerna har!

Den svenska riksdagen har efter mycken
tvekan, och som vi hör i dag, med
mycket besynnerliga debattinlägg gått

till bifalla en

Homnkrntisk reirerinCS

Herr MOGÅRD (s):

Herr talman! Utskottsmajoritetens talesman
har onekligen rätt, då han framhåller
att vi diskuterar en relativt ringa
detalj. Det är en liten avvikelse från
Kungl. Maj ds proposition som utskottet
bär föreslagit. Utskottsmajoriteten

förslag om att ett kloster skall få upprättas.
F''elet var att vi 1951 beslöt, att
då frågan första gången kom upp om att
ett kloster skulle upprättas, Kungl. Maj:t
skulle underställa riksdagen vad man
till äventyrs skulle uppställa som villkor.
Det är nu första gången en sådan

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta klos
fråga kommer upp. Vad som nu sägs blir
så att säga normgivande för framtiden,
och därför är dagens avgörande viktigt.

Det var alldeles uppenbart 1951, att
det stora flertalet ansåg att en klosterstiftelse
skulle få upprättas och få leva
ungefär samma liv som i sin ordens hemland.
Den lilla klosterstiftelsen i Glumslöv,
som jag föreställer mig ligger om
inte i det mest religiösa så dock i det
mest välställda Skåne, skall ha sex nunnor
av belgisk härkomst och två, i bästa
fall tre, av svensk. En föreskrift att
det måste vara hälften svenskor vore
inte svår att tillgodose. Jag gissar att
länsstyrelsen i Malmöhus län, som förordar
att man skall få upprätta klostret,
mycket lätt skulle kunna låta ett par
utländska nunnor bli svenska medborgare
— sådant är vi ju inte så snåla
med här i landet.

Jag ger dock herr Hanson rätt i att
det måste väcka en viss förvåning ute
i världen att Sverige, som alla anser
vara ett synnerligen fritt och välställt
samhälle, där inte bara synden trivs
utan även dygden, skulle kunna sätta
upp hinder av så obetydlig karaktär och
kvalitet som det här är fråga om när
ett kloster skall komma till stånd.

Jag förstår inte min gamle gode vän
Georg Branting i hans upprörda anklagelser
mot katolicismen. Han anklagar
den för att den är så stark, att den numera
tillsätter president i Amerikas förenta
stater. Jag måste då erinra om att
de som tillsatte Förenta staternas president
var Förenta staternas medborgare,
med ringa majoritet visserligen. Den
kraft som stod bakom och medförde att
han vann var emellertid en liberal opinion;
och de som hoppas någonting av
den nye presidenten är människor med
liberal känsla och övertygelse. Han har
själv på intet sätt tillkännagivit att han
ämnar gå katolicismens ärenden utan
med skräck och fasa visat tillbaka dem
som menat att han skulle kunna visa
sin trosbekännelse särskild hänsyn i nationella
angelägenheter.

Jag känner åtskilliga katoliker, och jag
känner t. o. in. ordenssystrar. Jag känner
några här i Stockholm. Vi har näm -

:er i Sverige

ligen sedan många år tillbaka ett katolskt
sällskap som heter Systrarna av
Nötre Dame. De utövar själavård i form
av skolundervisning, närmast till flyktingbarn
och katolska medborgares barn,
men de utövar även sjukvård. Jag mötte
dem första gången, då jag hade mycket
att göra med ransoneringarna här i
staden. Då kom det upp tre systrar till
mig och frågade om de inte kunde få
tilläggskort. Jag sade åt dem att de ju
var utländska medborgare, vilket de höll
med om. Då stod det i författningarna
att tilläggskorten endast kunde komma
i fråga för svenska medborgare och att
utländska medborgare endast i undantagsfall
kunde få tillgodogöra sig dessa.
Dessutom hade de 125 kronor i månaden
till livsuppehället. Jag sade att 125
kronor var för tre systrar blev 375 kronor,
vilket var en ganska avsevärd summa
i begynnelsen av ransoneringstiden.
De förklarade att de hade 125 kronor
tillsammans, och att de gick ut i skogen
i Brännkyrka för att plocka ved
för att värma sig med. Vi hade en mycket
hygglig folkhushållningsminister vid den
tiden som, när jag relaterade fallet för
honom, medgav att tilläggskort skulle få
lämnas ut till dessa tre systrar. Jag
har sedan dess haft mycket med dem
att göra. Numera har Stockholms stad
t. o. m. beviljat dem understöd till deras
verksamhet. Någon som helst propaganda
har jag icke förstått att de kunnat
utöva med någon framgång.

Hela världen — vare sig den är katolsk
eller protestantisk —- är numera
konfessionellt sett belagd med järnplåt.
Vad det än är för konfessioner som söker
tränga igenom dem, har de lika liten
framgång. Den katolska kyrkan i
Italien har det mycket bekymmersamt
med sin rekrytering av präster, men
också klosterrekryteringen är synnerligen
svår. Kyrkan har där ingått till regeringen
med begäran om att staten
med sina medel skall hjälpa till att upprätthålla
prästrekryteringen. Likväl
hjälpte inte det heller. Jag tycker för
min del att det inte är någonting att vara
rädd för om religiösa samfund —
vare sig de är katolska eller protestan -

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. villkor

tiska — söker skapa sig sina medel och
metoder för att vinna sina syften. Det
behöver inte bli fråga om någon färdigställd
bestämmelse, inga jesuiter, men
väl människor som är hyggliga och som
ledes av vad som är sant och gott, när
de nu fått denna erfarenhet av religionen.

Jag blir beklämd när jag hör herr
Branting och herr Elowsson uttala sig
på detta fruktansvärda och obarmhärtiga
sätt i fråga om katolicismen, ty det
är inte någon riktig dom de fäller, utan
det är en obarmhärdig dom. Jag vill
för min del säga att det som är det viktigaste
härvidlag och som jag håller
på och har hållit på i många år är att
religionens största fiende — särskilt för
en religion som grundar sig på evangelierna
— är tvånget, tvånget att i detta
fall märkligt nog tillämpa en tvångsregel,
som är obehövlig och som är ovärdig
oss här i Sverige. Det är därför jag
röstar för Kungl. Maj:ts proposition
ograverad såsom också reservanterna föreslår
här i dag.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr BRANTING (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mogård berörde
något som skulle komma att väcka en
viss förvåning. Jag tror att riksdagens
beslut i dag, om det går i den riktning
han önskar, kommer att väcka en viss
förvåning. Hela ärendet har passerat
ganska mycket i skuggan och har inte
blivit tillräckligt observerat.

När jag funderade på denna sak och
övervägde mitt ståndpunktstagande, förstod
jag mycket väl, att man från deras
sida som nu vill föra fram klosterinstitutionen
i Sverige till verklighet och
officiellt erkännande skulle föra en argumentation,
som till anda och karaktär
påminner om den som herr Mogård här
fört fram, nämligen att det bland dessa
katolska människor finns en äkta religiositet.
Det finns, menar man, bland
dem så många fina, bildade, aktningsvärda
människor, och man har inte rättighet
att döma dem så strängt och

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
obarmhärtigt som herr Mogård påstår att
vi har gjort.

Det är inte alls på det sättet, att vi,
som går emot denna sak, riktar oss emot
dessa religiösa, aktningsvärda katoliker.
Jag kan säga lierr Mogård, att jag också
samarbetat med katoliker. Under det
spanska inbördeskrigets tid visade det
sig dels att det spanska prästerskapets
lågskikt, det folkliga skikt, som står folket
nära, var på republikens och folkets
sida, medan kardinalerna och ärkebiskoparna,
de höga dignitärerna
alltså, stod på den reaktionära sidan och
också hembar segern — tillsammans
med Hitler och Mussolini! Det är att
förvända synen, ifall man här uteslutande
fäster uppmärksamheten på de
aktningsvärda individer som anslutit sig
till den katolska religionen. Man ser
inte att detta klosterprojekt är ett led
i en mycket medveten katolsk kyrkopolitik.
Herr talman! Jag inskränker mig
till detta.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag har med stor respekt
lyssnat till herr Mogård, och jag följde
hans tankegång så gott jag kunde, men
blev lindrigt sagt förvånad när han kom
till slutet. Det är ett ovärdigt och onödigt
villkor, som utskottet uppställt, anser
han.

Vad har då utskottet sagt, herr Mogård?
Jo, utskottet har sagt, att det som
Kungl. Maj:t vill ha som det definitiva,
det tycker utskottet att det är praktiskt
att tillämpa från början. Kan man säga
att det är ovärdigt att tycka det? Jag
kan inte riktigt förstå denna kanske litet
väl komprimerade motivering till att
herr Mogård med sina utgångspunkter
kommit att hamna på reservanternas
sida och inte på utskottets.

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! När man lyssnade till
herrar Branting och Elowsson, var det
inte utan att man fick den uppfattningen,
all både herr Branting och herr

Nr IT

Fredagen den 5 maj 1901

Ang. villkor för tillstånd att inrätta klos
Elowsson menade att om nu denna Theresiastiftel.
se
ett kloster här i landet, skulle det innebära
att vi fick något av en stat inom
staten här. Man fick intrycket att det
var någonting efter medeltida mönster,
av jesuiter och inkvisition och allt detta,
som spökade i bilden. Jag tänkte da
att det kanske faktiskt är på det siittet,
att flera ledamöter här i kammaren inte
läst detta utlåtande från första lagutskottet
så noga och inte tagit del av de
villkor, som ändå skall vara för handen,
därest Theresiastiftelsen skall få detta
tillstånd. Det heter att alla som skall
avlägga klosterlöfte, som inte är tidsbegränsat,
skall ha fyllt 25 år. Vidare
skall de ha möjlighet att utträda ur
klostret, utan att det blir några som
helst konsekvenser för dem. Det är även
så att svenska offentliga myndigheter
skall ha möjlighet att komma till klostret
och få insyn i verksamheten. Vidare
heter det att om klostret bedriver någon
form av social verksamhet, så skall
vad i lag och författning gäller här i
landet även gälla för stiftelsen i fråga.
Stiftelsen skall vidare varje år lämna
uppgift om antalet medlemmar och deras
nationalitet. I övrigt skall svensk
lag gälla för svenska medborgare, och
för utländsk medborgare som är klo.stermedlem
skall vad som stadgas i utlänningslagen
gälla.

Vad i övrigt gäller skillnaden mellan
utskottets och reservanternas uppfattning,
så har ju bl. a. herr Ferdinand
Nilsson poängterat, att Skillnaden är
utomordentligt liten. Jag vill för min
del säga att jag blev förvånad över att
det över huvud taget blev någon reservation
i utskottet, när det bara var
denna lilla skillnad. Det rör sig ju bara
om att utskottet menar att övervägande
antalet av dem som är med i stiftelsen
redan från starten skall vara svenska
medborgare, alltså att om stiftelsen har
sex medlemmar från början, skall det
minsta stipulerade antalet svenska medborgare
vara fyra. Däremot menar reservanterna
att denna bestämmelse inte
skall tillämpas förrän om några år.
Man förutsätter alltså att det övervägan -

er i Sverige

de antalet om några år skall vara svenska
medborgare. Skillnaden är alltså
utomordentligt liten. Men som herr Ferdinand
Nilsson framhållit kan den komplikationen
inträda, att det går några
år men att det övervägande antalet ändå
inte är svenska medborgare utan att
det fortfarande är belgiska nunnor som
bär hand om verksamheten. Hur blir
det då? Skall man då tänka sig, att regeringen
ingriper och upplöser verksamheten?
Blir då inte situationen sådan
att religionsfriheten bär i landet
kommer i en mycket prekär dager? Det
är dessa synpunkter som gjort att jag
för min del anser, att vad utskottet här
säger bör vara att förorda. Jag ber att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Ett annat sätt att uttrycka
saken är att inför blotta risken
att komma i en sådan situation om några
år föredrar utskottsmajoriteten att
redan i dag söka agera så att man säger
bestämt stopp.

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! Det är vissa uttalanden
i dagens debatt som gjort det angeläget
för mig att säga några ord. Jag skulle
kunna inskränka mig till att instämma
med herr Möller, men jag vill tillägga
följande.

Det förefaller som om alla religionssamfund
under sin historiska tillvaro
gjort sig skyldiga till åtgärder som strider
mot de mänskliga rättigheterna och
visat maktlystnad och ofördragsamhet.
Detta är inte något katolskt privilegium,
och jag tror inte att vi som tillhör ett
protestantiskt samfund skall försöka sätta
oss på alltför höga hästar. Personligen
har jag sett det reaktionära inflytande
som den katolska kyrkan har utövat
i vissa länder, men jag har också sett
hur den katolska kyrkan i åtskilliga länder
har uppträtt mycket kraftigt till frihetens
försvar. Jag erinrar om att de
katolska kyrkofurstarna var de som

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. villkor

längst höll ut mot Hitlerväldet. I de protestantiska
sydstaterna i USA är det den
katolska kyrkan och de högsta katolska
dignitärerna som har reagerat starkast
mot varje form av rasdiskriminering.
Det finns många andra exempel
även i Sydamerika, där man haft reaktionära
kyrkofurstar men också raka
motsatsen. Vi skall akta oss för alltför
kategoriska omdömen, och jag tror att
vi har all anledning att här i Sverige
visa den största möjliga tolerans.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr BERG, GUNNAR, (s):

Herr talman! Jag har anslutit mig till
den mening som framförts särskilt av
herr Branting. Jag har också anledning
att instämma i de synpunkter som framförts
av herr Elowsson i hans anförande.
Jag har därvid begagnat mig av den
rätt som tillkommer varje ledamot av
denna kammare att ge till känna sin
uppfattning i en så vital fråga som
denna. Den omständigheten, att riksdagen
1951 beslutade den religionsfrihetslagstiftning
som nu gäller kan inte på
något sätt förmena oss, som inte tillhörde
riksdagen då, rätten att ge till känna
en uppfattning i denna fråga, när tillfälle
därtill erbjudes. Jag tror att det
kan vara av en viss betydelse för regeringen
att få höra tongångarna i riksdagen
nu, tio år senare. Detta om den
formella sidan av saken.

Rättigheten att inrätta kloster bär
riksdagen medgivit. Det ankommer på
Kungl. Maj :t att bestämma under vilka
former det skall ske. Men om och när
regeringen ger ett sådant tillstånd, bör
den vara på det klara med hur en del
av riksdagens ledamöter, framför allt i
denna kammare, ser på detta problem.

Utöver instämmandet i herrar Brantings
och Elowssons anföranden vill jag
lillfoga ett par personliga reflexioner.

Jag vill gärna medge, att jag under
djup rörelse har läst om insatser som
katolska institutioner har gjort i barmhärtighetsverk
och social verksamhet,
men jag har inte kunnat låta detta

för tillstånd att inrätta kloster i Sverige
skymma blicken för den politiska och
sociala reaktion som den katolska kyrkan
företräder. Mitt ställningstagande,
herr talman, baserar sig mindre på religiösa
bedömningar än på politiska.
Jag hänvisar i detta stydke till vad som
sagts av herrar Elowsson och Branting.

Man må resonera hur mycket man
vill om det religiösa innehållet, men
man kommer inte ifrån iakttagelsen, att
när den katolska kyrkan tar ställning i
politiska frågor, går den alltid reaktionens
ärenden. Detta är åtminstone för
mig avgörande när jag tar ståndpunkt
i en fråga som denna — låt vara att den
är en delfråga — där det ges tillfälle att
ge till känna en personlig mening om
vad som är på väg att hända.

Herr MÖLLER (s):

Herr talman! Med anledning av herr
Bergs anförande vill jag säga, att jag
med mitt uttalande inte för ett ögonblick
ifrågasatt ledamöternas rätt att
yttra sig eller det naturliga i att så sker.
Med anledning av de många instämmandena
i herr Brantings förslag vill jag
emellertid säga, att det skulle vara olustigt,
om riksdagen i dag skulle visa
mindre känsla för religionsfriheten än
för tio år sedan. Jag hoppas att så inte
skall bli fallet.

Så vill jag säga några ord till herr
Berg och många andra. Vi känner alla
de olyckor och reaktionära utslag som
katolicismen har vållat, men det är alltid
en öppen fråga om man skall möta
dessa genom att uppföra sig lika intolerant.
Jag anser inte det vara det bästa
motmedlet.

Herr ELOWSSON, NILS, (s):

Herr talman! Jag vill inte att denna
diskussion skall sluta så att man får
det intrycket, att vi, som hävdar en
annan mening än reservanterna, skulle
personligen tycka illa om katoliker eller
underskatta det goda som katolicismen
uträttat. Det är ju alldeles riktigt,
som herr Mogård antydde, att när den

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. villkor för tillstånd att inrätta klos
katolska kyrkan kom till vårt land, hade
den att kämpa med barbariet. Att
denna kyrka i det sammanhanget gjorde
en utomordentlig insats är lika klart.
Men det är inte den saken det nu gäller,
utan det är fråga om vilken roll
katolicismen spelar i nutiden. Då finner
vi, att katolicismen mer än någon
annan religionsform, med eller utan politisk
inriktning, förstår att alltid lämpa
sina åtgärder på ett sådant sätt att
det gagnar katolicismen. Visar det sig
att det finns en demokratisk strömning
i ett land, blåser vinden i samma riktning
från den katolska sidan. Visar det
sig att det finns en reaktionär strömning
i ett land, då flyter katolska kyrkan
med denna, såsom fallet exempelvis
är i Spanien.

Detta har övertygat mig om att det
inte är fråga om andliga värden för katolska
kyrkan utan om makt och ingenting
annat. Därpå tyder också den omständigheten,
att det mig veterligt inte
finns någon annan kyrka i världen, som
har en sådan diktaturadministration som
den katolska kyrkan. Från Rom regleras
°ch rc‘Seras allting. Påven är Guds ställföreträdare
i världen. Lyder man inte
påven, är man olydig mot Gud.

Att tänka sig att man med berått mot
skulle medverka till att underkasta demokratiskt
tänkande människor, som
vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna,
ett sadant tvång som här avses,
är något jag inte kan göra. Därför vill
jag inte heller medverka till att det inrättas
kloster i detta land.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av därunder förekomna yrkanden
propositioner komme att framställas
särskilt rörande vardera punkten
av utskottets i det nu föredragna utlåtandet
gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten A hemställt.

I fråga om punkten B, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats 1 :o) att vad utskottet
hemställt skulle bifallas; 2:o),
av herr Hcmson, Per-Olof, att det

ter i Sverige

förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
samt 3:o), av herr Branting, att
kammaren skulle göra följande uttalande:
»Första kammaren finner det icke
önskvärt, att katolska kloster grundas
här i riket.»

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hanson, Per-Olof, begärde votering,
j anledning varav herr talmannen
upptog vartdera av de båda återstående
yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma
till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren
hava utfallit med övervägande ja
för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr PerOlof
Hansons yrkande.

Herr Branting äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som till kontraproposition i
huvudvoteringen angående första lagutskottets
utlåtande nr 34 punkten B antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Vinner Nej, bär till kontraproposition
i nämnda votering antagits bifall till det
av herr Branting under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett

Då emellertid herr Branting begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 59;

Nej — 47.

Därjämte hade 28 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad första lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 34
punkten B, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hanson, Per-Olof,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 75;

Nej — 54.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd Föredrogs

ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 22,''i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående ett system
för permanent skördeskadeskydd, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.

I eu den 10 mars 1961 dagtecknad, till
jordbruksutskottet hänvisad proposition,
nr 94, hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
alt

system för permanent skördeskadeskydd

1) godkänna det framlagda förslaget
till system för permanent skördeskadeskydd,
avsett att tillämpas från och med
1961 års skörd,

2) å riksstaten för budgetåret 1961/62
under nionde huvudtiteln anvisa till
Kostnader i samband med permanent
skördeskadeskydd ett reservationsanslag
av 12 700 000 kronor,

3) bemyndiga Kungl. Maj tf att vidtaga
de författningsändringar och de i propositionen
föreslagna dispositioner av
avgiftsmedel på jordbrukets område,
som erfordrades för att jordbrukarnas
andel av kostnaderna för det permanenta
skördeskadeskyddet skulle kunna täckas,
samt

4) godkänna vad i propositionen föreslagits
angående överförande av medel
till nionde huvudtitelns reservationsanslag
Bidrag vid förlust på grund av
naturkatastrof.

Det i propositionen framlagda förslaget
till ett system för permanent skördeskadeskydd
innebar bland annat, att
jordbrukare med en åkerareal av minst
två hektar, vilka drabbades av skördeskada,
skulle erhålla kontant ersättning,
som svarade mot skördeförlust utöver
normal skördevariation och efter avdrag
av viss självrisk. Skördeskadans storlek
skulle bestämmas genom objektiv skördeuppskattning
med anlitande av den
s. k. provytemetoden. Landet skulle vara
indelat i skördeuppskattningsområden

med i södra och mellersta Sverige 300—
1 100 och i Norrland cirka 2 000 brukningsenheter
inom varje dylikt område.
Självrisken skulle stå i direkt proportion
till de enskilda brukningsenheternas
skördevariationer. Dessa i sin tur skulle
fastställas med ledning av skördevariationerna
för grupper av grödor inom vederbörande
skördeuppskattningsområde
samt utifrån enhetens arealfördelning.

Den självrisk, som jordbrukarna enligt
systemet skulle stå utöver normal skördevariation,
kunde med hänsyn till normal
arealfördelning och föreslaget årligt
medelstillskott beräknas motsvara i
genomsnitt för landet omkring 13o kro -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördesk
nor per hektar eller cirka 15,5 procent
av det normala skördevärdet.

Det permanenta skyddet hade föreslagits
skola omfatta spannmål, vallskörd,
potatis, oljeväxter och sockerbetor.
Däremot hade det ej befunnits möjligt
att redan nu infoga köksväxter och
andra specialgrödor i systemet.

Skördeskadeskyddet hade föreslagits
skola finansieras över en särskild skördeskadefond.
Denna borde årligen tillföras
tio miljoner kronor från staten
och minst 20 miljoner kronor från jordbrukarna.
För att täcka jordbrukarnas
del av kostnaderna skulle interna regleringsavgifter
samt belopp under vissa
regleringskassor tagas i anspråk.

Åtskilliga statistiska och beräkningstekniska
problem, som vore förbundna
med det nya skyddssystemet, vore för
närvarande under detaljprövning av en
speciell expertkommitté. Det beräknades,
att kommitténs arbete skulle fortskrida
i sadan takt, att hinder icke mötte
att inom föreslagen tid sätta systemet
i funktion. Problem av den natur
som nyss nämnts behövde emellertid följas
kontinuerligt och en successiv anpassning
borde ske allteftersom erfarenheterna
av systemet framkomme. Därför
förordades att en till statistiska centralbyrån
knuten skördestatistisk nämnd
skulle inrättas för att handhava berörda
frågor.

Som komplettering av det angivna
systemet skulle jämlikt propositionen
kunna utbetalas behovsprövade bidrag
i sådana fall då så betydande skördeskador
uppenbarligen förelåge, att skadeersättningar
bort utgå, men detta ej
skett på grund av systemets allmänna
konstruktion eller oförutsedda brister i
detsamma. För att bestrida kostnaderna
för dylika bidrag hade föreslagits, att
årligen skulle avsättas ett belopp, som
motsvarade en procent av utgående ersättningar
för skördeskador, dock lägst
100 000 kronor.

Vidare hade föreslagits, att i den mån
de årliga tillskotten till skördeskadefon -

den ej skulle vara tillräckliga för att
täcka skördeskadeersättningarna, staten
skulle garantera ersättning med ett belopp
upp till 75 miljoner kronor, vilket
motsvarade vad som återstode av det
belopp, som utfästes vid 1956 års prisöverenskommelse.
Skulle en skördekatastrof
av sådan omfattning inträffa, att
skördeskadefonden inklusive nämnda
garanti icke täckte de ersättningsberättigade
skadorna, torde frågan om ersättning
böra prövas av statsmakterna i särskild
ordning.

Statens jordbruksnämnd hade föreslagits
vara skördeskadeskyddets huvudmyndighet.
Den objektiva skördeuppskattningen
skulle dock alltjämt åvila
statistiska centralbyrån. Denna borde
även verkställa namn- och arealkontrollerna
samt ersättningsberäkningarna
in. in.

Slutligen förordades i propositionen,
att staten skulle svara för kostnaderna
för skördeskadeskyddets administration
liksom för utgifterna för den objektiva
skördeuppskattningen. För ändamålen
erfordrades för nästa budgetår 2,7 miljoner
kronor.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:616,
av herr Bengtson m. fl., och II: 721, av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., i vilka
motioner yrkats, såvitt nu vore i fråga,
att riksdagen vid behandling av ifrågavarande
proposition skulle

I. a) besluta, att kvarstående grundfondbelopp
av 75 miljoner kronor skulle
tillföras skördeskadefonden i överensstämmelse
med prisöverenskommelsen
och riksdagsbeslutet 1956;

b) hemställa hos Kungl. Maj:t, att tre
ledamöter av skördestatistiska nämnden
med personliga suppleanter måtte utses
på förslag av jordbrukets organisationer
samt tre ledamöter med personliga suppleanter
på förslag av statens jordbruksnämnd; -

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. ett

c) medgiva, att det belopp ur skördcskadefonden,
som årligen skulle stå till
förfogande för behovsprövade bidrag,
finge uppgå till belopp, som motsvarade
två procent av utgående allmänna kontanta
skördeskadeersättningar;

d) medgiva, att jämväl trädgårdsodlare
måtte kunna erhålla behovsprövade
bidrag ur skördeskadefonden;

e) även i övrigt godkänna vad i motionerna
förordats i fråga om utformningen
av det permanenta grundskyddet; II.

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om så skyndsam prövning av frågan om
intagande i skördeskadeförsäkringen av
köksväxter och andra specialgrödor, att
förslag i ämnet kunde föreläggas senast
1962 års riksdag;

III. i princip besluta, att skördeskadelån
skulle ingå i det permanenta skördeskadeskyddet; -

system för permanent skördeskadeskydd
säkringen skulle i princip erhålla bidrag
av statsmedel efter ungefär samma
procent som arbetslöshetsförsäkringen,
dels att för genomförande av sådan likställighet
anslaget till Kostnader i samband
med permanent skördeskadeskydd
skulle bestämmas till ett med 5 000 000
kronor förhöjt belopp eller 17 700 000
kronor;

4) de likalydande motionerna 1:618,
av herr Eskilsson ni. fl., och II: 725, av
herr Heeggblom in. fl., vari hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen av
Kungl. Maj:t måtte begära igångsättande
av sådana undersökningar, som vore
nödvändiga för att i systemet för skördeskadeskydd
inarbeta bestämmelser
jämväl för trädgårdsodlare och för fältmässig
grönsaksodling;

5) de likalydande motionerna 1:621,
av herr Nord in, fl., samt II: 726, av herrar
Nilsson i Lönsboda och Antby, vari
hemställts,

IV. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om så skyndsam prövning av frågan om
utformningen av ifrågavarande skördeskadelån,
att förslag i ämnet kunde föreläggas
1962 års riksdag; samt

V. även i övrigt beakta vad i motionerna
anförts;

2) de likalydande motionerna 1:620,
av herr Nilsson, Ferdinand, och II: 723,
av herr Grebäck, vari hemställts, dels
att riksdagen måtte besluta, att den bidragsgivning,
som vore förbunden med
föreliggande förslag utöver försäkringen,
skulle liksom denna utgå utan behovsprövning,
dels att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t göra framställning
om, att skördeskadeskyddet
måtte kombineras med låncmöjligheter
till skälig ränta och i enlighet med i motionerna
angivna synpunkter genom ny
proposition till innevarande ars riksdag; 3)

de likalydande motionerna 1:619,
av herr Nilsson, Ferdinand, in. fl., och
II: 724, av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl.’, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, dels att skördeskadeför -

1. att odlare av trädgårdsprodukter
borde få behovsprövade bidrag enligt
samma grunder som enligt propositionen
skulle gälla för jordbrukare samt att
det belopp som skulle ställas till förfogande
för behovsprövade bidrag med
hänsyn härtill måtte höjes så, att det
motsvarade 2 % av de utgående kontanta
ersättningarna för skördeskador,
dock lägst 200 000 kronor,

2. att trädgårdsodlare tills vidare borde
kunna erhålla statlig lånegaranti för
skördeskadelån, samt

3. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa om förslag, syftande
till att trädgårdsodlare måtte inordnas
i det permanenta skördeskadeskyddet
samt att arealgränsen i samband
därmed måtte borttagas;

6) de likalydande motionerna I: 109,
av herr Nilsson, Ferdinand, och herr
Gustafsson, Nils-Eric, samt II: 137, av
herrar Grebäck och I.arsson i Borrby,
vari hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning
avseende dels att vid utarbetande
av förslag till jordbrukets skördeskade -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördesk
försäkring det statliga bidraget måtte avvägas
härtill i samma proportion som beträffande
arbetslöshetsförsäkringen, dels
att i samband med förslaget om skördeskadeförsäkring
bestämmelser måtte utarbetas
och anslag föreslås, möjliggörande
att, utöver eller vid sidan av skördeskadeförsiikringen,
efter särskild prövning
i fall av svårare skördeskador lämna
bidrag eller lån till låg ränta och
med längre amorteringstid, då den generella
försäkringen icke prövades vara
tillräcklig eller icke vore tillämplig.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 616
och II: 721 samt I: 619 ocli II: 724, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, godkänna,
att, i samband med införande av
ett system för permanent skördeskadeskydd,
av det normala årliga medelstillskottet
till den skördeskadefond, varifrån
kontanta ersättningar skulle utgå,
staten skulle svara för en tredjedel och
jordbrukarna för lägst två tredjedelar;

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 616 och
11:721, såvitt nu vore i fråga, godkänna,
att självrisken måtte fastställas i enlighet
med i utlåtandet angivna grunder;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 621
och II: 726, såvitt nu vore i fråga, besluta,
att systemet för permanent skördeskadeskydd
vid dess början i princip
skulle omfatta samtliga jordbrukare
med en åkerareal av minst 2 hektar;

4) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna
I: 616 och IT: 721 samt I: 621 och II: 726,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
godkänna, att till förfogande för behovsprövade
bidrag skulle stå 1 procent av
de utgående allmänna kontanta ersättningarna
för skördeskador, dock varje
år lägst 100 000 kronor;

5) med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna 1:616

och II: 721, såvitt nu vore i fråga, besluta,
att en skördestatistisk nämnd skulle
inrättas, knuten till statistiska centralbyrån
och med sammanlagt sju ledamöter,
som skulle utses av Kungl. Majd;

6) med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna I: 616 och
II: 721, såvitt nu vore i fråga, besluta,
att för skador, vars reglering icke täcktes
av de årliga tillskotten till skördeskadefonden,
staten skulle garantera ersättning
upp till 75 000 000 kronor;

7) med bifall till Kungl. Maj ds förslag
ävensom med avslag å motionerna I:
616 och 11:721, 1:618 och 11:725 samt
I: 621 och II: 726, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, godkänna de övriga
förslag beträffande systemet för permanent
skördeskadeskydd, avsett att tilllämpas
från och med 1961 års skörd,
vilka förordats i utlåtandet;

8) med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna I:
619 och II: 724, såvitt nu vore i fråga, å
riksstaten för budgetåret 1961/62 under
nionde huvudtiteln anvisa till Kostnader
i samband med permanent skördeskadeskydd
ett reservationsanslag av
12 700 000 kronor;

9) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de författningsändringar och de i
utlåtandet föreslagna dispositioner av
avgiftsmedel på jordbrukets område, som
erfordrades för att jordbrukarnas andel
av kostnaderna för det permanenta skördeskadeskyddet
skulle kunna täckas;

10) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
godkänna vad i utlåtandet föreslagits
angående överförandet av medel till
nionde huvudtitelns reservationsanslag
Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof
m. in.;

11) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
ävensom motionerna I: 621 och
11:726 samt 1:618 och 11:725, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet i utlåtandet
anfört angående behovet av att tills
vidare kunna lämna statliga lånegaran -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett

tier till sådana trädgårds- och andra specialodlare,
vilka icke för närvarande
kunde infogas i det permanenta skördeskadeskyddet,
m. in.;

12) avslå motionerna 1:616 och II:
721, såvitt däri yrkats, att skördeskadelån
i princip skulle ingå i det permanenta
skördeskadeskyddet och att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle
anhålla om så skyndsam prövning av
frågan om utformningen av ifrågavarande
skördeskadelån, att förslag i ämnet
kunde föreläggas 1962 års riksdag;

13) avslå motionerna I: 620 och II: 723,
såvitt däri yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle göra framställning
om att skördeskadeskyddet
måtte kombineras med lånemöjligheter
till skälig ränta och om ny proposition
i ämnet till innevarande års riksdag;

14) lämna utan åtgärd motionerna I:
620 och II: 723, såvitt de ej berörts i det
föregående;

15) avslå motionerna I: 109 och II:
137, såvitt de ej berörts i det föregående.

I motiveringen hade utskottet å s. 18
i det tryckta utlåtandet anfört bland annat
följande:

»Såsom redan framgått av det föregående
bör de kontanta ersättningar som
utgår på grund av det nya systemet, däri
inbegripet förut berörda behovsprövade
bidrag till jordbrukare, finansieras med
medel ur skördeskadefonden. Jordbrukarnas
andel av det årliga tillskottet till
denna fond skall i överensstämmelse
med propositionens förslag bestridas genom
att interna regleringsmedel och
jämförbara medel på jordbrukets område
tages i anspråk härför. Därigenom
erlägger jordbrukarna en kollektiv avgift
för att delvis täcka kostnaderna för
det permanenta skyddssystemet. Några
ändringar i gällande prisregleringsförordningar
finner utskottet för sin del
inte behövliga i anledning av att förenämnda
nya utgiftsändamål tillkommer.
Däremot anser utskottet att Kungl. Maj:t
bör bemyndigas att vidtaga för ändamålet
erforderliga jämkningar av de inter -

system för permanent skördeskadeskydd
na avgifterna å förmald brödsäd, fabrikspotatis
och invägd mjölk samt av
slaktdjursavgifterna ävensom att för
samma ändamål disponera tillgångar i
regleringsfonden för socker och regieringskassan
för oljeväxter. Det bör ankomma
på statens jordbruksnämnd att
efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation utarbeta detaljerade
regler för hur jordbrukarnas andel
i skyddets kostnader skall täckas. Det
torde enligt utskottet härvid uppmärksammas
att de på jordbrukarna fallande
kostnaderna företrädesvis skall belasta
vegetabilieproduktionen. Jordbruksnämndens
förslag till detaljregler i ifrågavarande
avseende skall underställas
Kungl. Maj :t. Höjningarna av berörda
regleringsavgifter och de övriga här
åsyftade åtgärderna i sammanhanget
bör genomföras snarast möjligt efter
det riksdagens beslut föreligger i anledning
av detta utskottets utlåtande.
Vad i motionerna I: 616 och II: 721 anförts
beträffande övervägande i ett senare
sammanhang av att taga jordbrukarnas
andel av skyddskostnaderna från
införselavgiftsmedel finner utskottet böra
avslås av riksdagen. Likaså torde
riksdagen böra avslå yrkandet i samma
motioner att i varje fall så stor del av
skördeskadefondens medel som svarar
mot jordbrukarnas kollektiva avgifter
skall vara placerade i jordbrukets egna
kreditinrättningar.»

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Hermansson, Jonasson
och Ilansson i Skegrie, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i vissa delar
hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort undei
1, 5 och 6 hemställa, att riksdagen måtte

1) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom motionerna 1:109 och II:
137 samt 1:619 och 11:724 liksom ock
med bifall till motionerna 1:616 och
II: 721, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, godkänna, att, i samband med
införandet av ett system för permanent
skördeskadeskydd, av det normala årliga
medclstillskottet till den skördeskadefond
varifrån kontanta ersättningar

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

skulle utgå, staten skulle svara för en
tredjedel och jordbrukarna för lägst
två tredjedelar, såsom ett provisorium
i enlighet med vad reservanterna anfört; 5)

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 616 och II: 721,
de båda motionerna såvitt nu vore i
fråga, besluta, att en skördestatistisk
nämnd skulle inrättas, knuten till statistiska
centralbyrån och med sammanlagt
sju ledamöter, som skulle utses av Kungl.
Maj :t i enlighet med vad reservanterna
anfört;

6) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:616
och II; 721, såvitt nu vore i fråga, fatta
principbeslut om att kvarstående grundfondsbelopp
av 75 000 000 kronor skulle
kontant tillföras skördeskadefonden i
överensstämmelse med riksdagens beslut
1956;

kunde infogas i det permanenta skördeskadeskyddet,
besvarade med vad reservanterna
anfört;

12) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom motionerna 1:109 och II:
137, 1:618 och 11:725 samt 1:620 och
II: 723 liksom ock med bifall till motionerna
1:616 och 11:721, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, i princip
besluta, att skördeskadelån skulle ingå
i det permanenta skördeskadeskyddet
samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om så skyndsam prövning av frågan om
utformningen av sådana skördeskadelån,
att förslag i ämnet kunde föreläggas
1962 års riksdag;

13) anse motionerna I: 109 och II: 137
samt 1:620 och 11:723, såvitt avsåge
skördeskadelånens utformning i övrigt,
besvarade med vad reservanterna anfört.

2. av herrar Hermansson, Jonasson,
Gunnar Pettersson, Åkesson, Hansson i
Skegrie, Antby och Nilsson i Lönsboda,
vilka ansett, att det nyss återgivna stycket
av utskottets motivering bort erhålla
följande lydelse:

»Såsom redan---(lika med utskottet)
---skall täckas. Det torde

enligt utskottets mening härvid uppmärksammas,
att de på jordbrukarna
fallande kostnaderna företrädesvis skall
belasta vegetabilieproduktionen och att
en för det mindre jordbruket tyngande
avgiftsbeläggning av animalieproduktionen
i skälig mån bör undvikas. Jordbruksnämndens
förslag — — — (lika
med utskottet)---utskottets utlå tande.

»; samt

3. av herrar Hermansson, Carl Eskilsson,
Jonasson, Hansson i Skegrie, östlund
och Stiernstedt, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del
erhålla den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 11,
12 och 13 hemställa, att riksdagen måtte

11) anse motionerna 1:621 och II:
726, såvitt avsåge statliga lånegarantier
till sådana trädgårds- och andra specialodlare,
vilka icke för närvarande

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! 1950-talet har ju varit
ett årtionde av många skördeskador.
Detsamma gäller också år 1960. Speciellt
vissa delar av vårt land har drabbats
mycket hårt av dessa ideliga skördeskador,
och riksdagen har ju beslutat
om tillfälliga åtgärder för att stödja
de mest drabbade jordbrukarna dels genom
skördeskadelån, dels genom kontantbidrag
— mestadels i form av behovsprövade
kontantbidrag.

Det kan väl ändå sägas att förhållandena
har varit högst otillfredsställande.
År 1953 bemyndigade emellertid Kungl.
Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sju sakkunniga att utreda
frågan om en permanent stödform för
inkomstbortfall vid skördeskador. År
1958 lade dessa sakkunniga fram sitt
förslag. Detta förslag var emellertid
långt ifrån av den art att det kunde
godkännas. Frågan har sedan stötts och
blötts på olika sätt, och nu har vi på
riksdagens bord fått ett någorlunda antagbart
förslag till skördeskadeförsäkring.

Med hänsyn till de besvärligheter
jordbrukets och trädgårdsnäringens utövare
haft att genomlida hälsar vi från

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. ett

centerpartiets sida tillkomsten av det
nya förslaget med tillfredsställelse. Det
har av såväl departementschefen som utskottet
sagts att denna stödform får anses
vara av försökskaraktär. Det är givetvis
riktigt. Det gäller här att pröva
sig fram för att undan för undan efter
vunna erfarenheter få ett bättre och
bättre system. Det är ju här fråga om
ett område där vi alla måste hjälpas
åt. Det är också därför som vi från
centerpartiets sida i olika motioner
framfört en del synpunkter i avsikt att
så snart som möjligt få fram det effektiva
skördeskadeskydd man syftar till
och som vi väl alla så länge har väntat
på.

Jag ber att få poängtera att vi från
centerpartiets sida inte yrkat avslag
på propositionen. Vi har lagt fram positiva
förslag till förbättringar på sådana
punkter, där vi tror att det skulle ha
väsentlig betydelse att förslagen komme
med från början. Tyvärr har emellertid
utskottet inte önskat lyssna på vad
vi sagt, varför vi lagt fram en del av
de väsentligaste förslagen reservationsvägen.

För att bli så kortfattad som möjligt
skall jag ej här upprepa vad propositionen
i sin helhet innebär — det förutsätter
jag att kammarens ledamöter
väl känner till. Jag skall endast ta upp
sådana punkter, där meningsskiljaktigheter
föreligger.

Enligt propositionen skall ju jordbrukarna
betala två tredjedelar och staten
en tredjedel av avgifterna till det föreslagna
skördeskadeskyddet. Såsom framgår
av centerpartimotionerna 1:109,
II: 137, I: 616, II: 721, I: 019 och II: 724
har vi ansett att starka skäl föreligger
för att staten borde påtaga sig en större
andel av avgifterna för försäkringen
i likhet med vad som gäller på andra
områden; speciellt tänker jag i det fallet
på arbetslöshetsförsäkringen. Vi har
visserligen som ett provisorium från
centerpartiets sida anslutit oss till en
kostnadsfördelning av 1/3 från staten
och 2/3 från jordbrukarsidan alt gälla
för närvarande, men vi vill inte ha detta
fastslaget för all framtid. Fn komman -

system för permanent skördeskadeskydd
de översyn av systemet skulle ha möjligheter
att ändra på denna kostnadsfördelning.
Jag skall på denna punkt be att
få yrka bifall till reservation nr 1.

Enligt propositionen skall den expertkommitté
som arbetar med de statistiska
och beräkningstekniska frågorna ersättas
med en skördestatistisk nämnd. Denna
nämnd skall följa de tekniska och
statistiska beräkningarna och utarbeta
normer för beräkningen av spill- och
bärgningsförluster samt värdering av
kvalitetsskador m. m. Det är rätt viktiga
uppgifter som åvilar denna nämnd. I
motionerna I: 616 och II: 721 har vi
från centerpartiet föreslagit att de berörda
parterna bör bli likvärdigt representerade
i nämnden. Detta har vi ansett
vara en självklar sak och en förutsättning
för att systemet skall kunna
arbeta sig fram till ett verkligt skydd så
snabbt som möjligt. Teori och praktik
bör i detta sammanhang hjälpas åt för
att så snart som möjligt uppnå förbättringar.
På denna punkt har de andra
partierna i utskottet gått emot oss centerpartiledamöter.
Även på denna punkt
vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Vid 1956 års prisöverenskommelse anslogs
100 miljoner kronor som grundfond
till en kommande skördeskadefond.
På hösten 1957 togs dock ur denna fond
25 miljoner kronor, varför det nu resterande
beloppet utgöres av 75 miljoner
kronor. Propositionen och utskottsmajoriteten
föreslår nu att dessa pengar skall
kunna tagas i anspråk endast om de 30
miljoner kronor, som årligen inflyter, ej
räcker till att täcka utbetalningar som
kan föranledas av systemet i händelse av
skördeskador. I motionerna I: 616 och
11:721 har vi från centerpartiet gjort
gällande att det beslut som fattades 1956
skall fullföljas och att de 75 miljoner
kronorna bör överföras till skördeskadefonden.
Enligt vår uppfattning är det en
styrka för systemet om man från början
får en så stark fond som möjligt.
Jag ber att på den punkten få yrka bifall
till reservation nr 1.

Avgifterna från jordbrukarnas sida för
att få ihop de 20 miljoner kronor, varmed
jordbruket som jag nyss nämnde

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

skall bidraga till kostnaderna för systemet,
skall som bekant uttagas genom interna
avgifter. Det är därvid enligt vår
uppfattning av vikt att det mindre jordbruket
ej belastas med alltför höga avgifter.
För att kunna nå ett sådant önskemål
har vi i reservation 3 från folkparti-
och centerpartiledamöternas sida
velat trycka på detta. Detta har socialdemokraterna
och högerledamöterna
ej önskat vara med på, varför vi reserverat
oss för en skrivning, där vi föreslår
att en för det mindre jordbruket
tyngande avgiftsbeläggning av animalieproduktionen
i skälig mån bör undvikas.
Jag ber att få yrka bifall till reservation
nr 2 i denna sak.

Slutligen har vi i ett flertal motioner
från borgerlig sida påpekat att behov
av kompletterande åtgärder föreligger.
Behov av skördeskadelån kan föreligga
i vissa fall för jordbrukare och trädgårdsodlare
även sedan vi fått denna
skördeskadeförsäkring; särskilt gäller
detta i början av den tidsperiod när systemet
trätt i kraft. Det kan bli många
jordbrukare och trädgårdsodlare som på
grund av systemets ofullständighet i början
väl behöver få möjligheter till lån.
Många specialgrödor kan av tekniska
skäl inte komma med i början. Lånevägen
måste då stå öppen. Vi anser därför
att grundskyddet bör kompletteras
med permanenta skördeskadelån, därest
detta skall kunna fungera så perfekt
som möjligt. Vi har därför i reservation
nr 3 föreslagit att riksdagen i princip
skulle besluta att skördeskadelån skall
ingå i det permanenta skördeskadeskyddet
samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om så skyndsam prövning av frågan
om utformningen av sådana skördeskadelån
att förslag i ämnet kan föreläggas
1962 års riksdag. Jag vill på
denna punkt yrka bifall till reservation
nr 3.

Vi har också föreslagit att jordbrukskonto
bör komplettera skördeskadeförsäkringen.
Detta är även en nödvändig
åtgärd. Till denna får vi dock återkomma
i annat sammanhang, då denna fråga
inte kan behandlas i samband med detta
jordbruksutskottets utlåtande.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Herr Jonasson har redan
påmint om de olika improvisationer,
som man fått tillgripa allra helst
i samband med 1950-talets svåra skördeskador,
och att vi nu står i begrepp att
införa ett skyddssystem av mera permanent
karaktär. Inför detta nya system
kan man naturligtvis inte undgå att fråga
sig hur det kommer att verka när det
skall tillämpas. Det är en fråga som
ingen kan svara på än. Vi vet inte hur
det nya systemet kommer att gestalta
sig, det är en sak som erfarenheten får
ge besked om.

Ifrån alla hall framliålles i samband
med behandlingen av frågan om ett permanent
skördeskadeskydd, att det nya
systemet är ett experiment. Det säger
jordbruksministern och det understryks
av jordbruksutskottet. Man kan därför
förstå att det motses med en hel del
skepsis av dem som närmast berörs av
förslaget, nämligen våra jordbrukare.
Man accepterar det närmast i resignationens
tecken och inte med någon större
övertygelse om att det kommer att ge
ett gott resultat. Det är många som vill
skicka med biskop Brasks reservation
»härtill är jag nödd och tvungen» vid
beslutet, men det är ingen som längre
vill avvisa förslaget. För min egen del
tror jag, såsom jag hade anledning att
framhålla efter skördeskadeutredningens
betänkande för några år sedan, att
vi måste göra ett försök för att se hur
systemet kommer att verka. Skvddssystemet
är inte fullkomligt som det nu är
utformat, och jag tror inte heller att
det någonsin kommer att bli helt utan
anmärkning, men om vi tar det hela
som ett försök och är inställda på att
komplettera och förbättra det allteftersom
vi får erfarenheter på området, tror
jag att vi så småningom kommer fram
till ett tillfredsställande skydd mot skördeskador.

Jag vill beröra ett par detaljer i
skyddssystemets utformning. Först vill
jag konstatera att hela systemet i stort
sett bygger på de principer som skördeskadeutredningen
en gång i tiden utformade
och att det står och faller med me -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett

toderna för skördeuppskattningen. Vi
måste få en så tillförlitlig uppskattning
av den aktuella skörden som möjligt för
att kunna göra en objektiv bedömning
av skadornas storlek. På detta område
har värdefulla erfarenheter vunnits under
de år som den objektiva uppskattningen
enligt provytemetoden tillämpats.
En fortsatt förbättring av metodiken,
t. ex. när det gäller den viktiga frågan
om storleken av spill och andra förluster
i samband med bärgningen av skörden,
är nödvändig för att göra systemet
ännu bättre. Genom den objektiva
skördeuppskattningen når man emellertid
en väsentlig fördel: man undviker
varje möjlighet från den enskilde att
påverka skörderesultatet och därigenom
göra det missvisande. Det blir ingalunda
så som en poet skildrade situationen i
en huvudstadstidning samma dag propositionen
framlades här i riksdagen.
På underhållningsavdelningen i tidningen
var en lantman avbildad, som stod på
förstutrappen och såg ut över sina ägor
och tänkte:

»Skördeskyddet blir permanent.

För dess gagn är jag inte blind.

Jag kan nu — vilket aldrig förr har
hänt —

ge attan i väder och vind.»

Det är just vad en jordbrukare inte
kan göra. Han kan inte som skribenten
trodde ge attan i väder och vind. Det
är en grov vanföreställning att tro att
en lantbrukare skulle kunna handla så
lättsinnigt för att vi fått ett permanent
skördeskadeskydd. Ingen kan skaffa sig
större bidrag genom att låta bli att bärga
skörden, eftersom det inte är den
enskilda gårdens resultat som blir utslagsgivande
för frågan huruvida bidrag''skall
utgå eller ej. Tvärtom blir
det även i fortsättningen mest lönande
att se till att det mesta som växer på
en gård blir bärgat.

Fn annan mycket viktig detalj i skördeskadeskyddet
är frågan om indelningen
i skördeskadeområden. Skördestatistiken
i vårt land bygger på sockenindelningen,
men inom en socken kan förhållandena
variera starkt inom olika de 3

Första kammarens protokoll 1961. Nr 1

system för permanent skördeskadeskydd
lar. Alla som sysslar med praktiskt jordbruk
känner väl till detta; jag har erfarenheter
från mitt eget län i det avseendet.
Där finns socknar som sträcker
sig från skogsbygden och ut på slätten
och där förhållandena när det gäller
skörderesultaten är mycket varierande.
Av redogörelser som vi fick under
utskottsbehandlingen framgår emellertid,
att man när det gäller att avgränsa
skördeskadeområden inte känner sig
bunden av några vissa gränser, utan
försöker få fram områden med så enhetliga
produktionsförhållanden som möjligt.
Detta är ett villkor för att systemet
skall lyckas.

Men hur omsorgsfullt vi än utformar
skördeskadeområdena, hur noggrann
skördeuppskattningen än blir, kommer
det alltid att finnas lokala variationer
som inte registreras av vare sig områdesindelningen
eller skördeuppskattningen.
Det hade givetvis varit önskvärt
att få ett rent individuellt skydd som
hade kunnat tillämpas på den enskilda
brukningsdelen. Tvärr är detta inte
möjligt att genomföra. För det första
saknar vi skördestatistik från enskilda
gårdar, och för det andra skulle ett individuellt
skydd dra orimligt höga administrationskostnader.
När det gäller
att skydda mot de betydande skördeskador
som kan inträffa lokalt och individuellt
är det därför nödvändigt att de
nu föreslagna åtgärderna kompletteras
med andra skyddsformer. Självrisken
är dessutom så hög, att den i sig själv
kan medföra betydande ekonomiska påfrestningar
för en jordbrukare. Den är
beräknad till 135 kr. per hektar i medeltal
med variationer både uppåt och nedåt
för olika grödor och kan därför medföra
ett betydande inkomstbortfall, utan
att skördeskadeskyddet i sig självt träder
i funktion.

Till propositionen har därför föreslagits
en del kompletterande åtgärder.
Herr Jonasson har redan varit inne på
en rad av dem. Jag skall bara stanna
ett ögonblick inför frågan om fortsatta
skördeskadelån. Vi anser inom högerpartiet
att de skulle vara ett värdefullt
komplement till det skördeskade -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

skydd som propositionen innebär, och
det skulle bli ännu bättre om lånen
finge tas upp som inkomst när de betalas
ut och om amorteringarna sedan
bleve avdragsgilla. Dessa frågor behandlas,
såsom redan antytts, inom bevillningsutskottet,
och vi får därför tillfälle
att ta ställning till dem senare vid
årets riksdag när bevillningsutskottet redovisar
frågan om skattelättnader i
samband med skördeskador. Jag vill beträffande
skördeskadelånen inskränka
mig till att yrka bifall till reservation
nr 3 till utskottets utlåtande, som behandlar
den detaljen.

Därmed har jag, herr talman, något
antytt min syn på den bär viktiga frågan.
Innan jag slutar vill jag emellertid,
med risk att kanhända falla utskottets
talesman i ämbetet, beröra yrkandena
i ett par reservationer.

Det gäller först yrkandet i reservation
nr 1 om sammansättningen av den
skördestatistiska nämnden. Utskottet föreslår
här att Kungl. Maj:t skall få utse
ledamöter i nämnden, medan reservanterna
hänvisar till ett motionsyrkande,
att hälften av nämndens ledamöter skall
utses av jordbrukets organisationer.

De uppgifter som den skördestatistiska
nämnden skall behandla är i huvudsak
av rent teknisk natur. Nämnden bör
därför bestå av fackmän inom de områden
som det gäller. Det är inget tvivel
om att jordbrukets organisationer har
gott om kompetent folk som är väl
skickat att sitta i denna nämnd, men
man har redan nu tagit hänsyn till önskemål
härom. Jag får kanske besvära
kammarens ledamöter att slå upp s. 8
i jordbruksutskottets utlåtande. Nederst
på sidan finns i en liten not redovisad
sammansättningen av den provisoriska
nämnd som sysslar med de här frågorna,
och var och en kan finna att jordbruksstatistisk
expertis redan nu är väl
företrädd i nämnden. Jag tror därför
inte det är nödvändigt att ge Kungl.
Maj:t någon särskild fingervisning hur
nämnden skall vara sammansatt — jag
har förtroende för att man ändå kommer
att utnyttja de stora tillgångar på
det här området som finns i jordbrukets

ekonomiska organisationer och över huvud
taget i organisationer som har kontakt
med jordbruksproblemen.

I reservation nr 1 yrkas också att 75
miljoner kronor skall tillföras skördeskadefonden
som ett grundbelopp i enlighet
med ett beslut av 1956 års riksdag.
Nu tror jag inte att man entydigt
kan läsa ut ur 1956 års beslut att detta
belopp skulle kontant tillföras skördeskadefonden.
Regeringen har föreslagit
att 75 miljoner skall ställas som garanti
i ett permanent skördeskadesystem, och
det är samma garanti som man lämnar
även nu. Om skördeskadorna skulle stiga
till ett sådant belopp att de inte täcks
av de årliga avgifterna, så kommer denna
summa på 75 miljoner kronor att stå
till förfogande för det ändamål som den
från början har varit utlovad till.

I reservation nr 2 talas det om fördelningen
av avgifterna för att täcka
skördeskadekostnaderna. Herr Jonasson
klandrade oss inom högern för att vi
inte hade anslutit oss till denna reservation,
och jag skall därför säga några
ord om den.

Jag vill först påminna om att skördeskadeskyddet
gäller de flesta odlade grödor,
bl. a. fodersäd och vallskörd som
förädlas och försäljs som animalieprodukter
i form av kött, fläsk, mjölk o. s. v.
Eftersom skyddet alltså direkt gäller den
vegetabiliska produktionen men indirekt
också den animaliska, så bör enligt vårt
förmenande avgifterna från båda produktionsgrenarna
användas för att finansiera
skördeskadeskyddet. Om vi
skulle belasta vegetabilierna ännu hårdare
än enligt utskottsmajoritetens förslag
— och det blir fallet om reservanternas
förslag bifalles — så skulle avgifterna
kunna bli verkligt betungande
för vegetabilieproduktionen. För närvarande
kommer endast ungefär en tredjedel
av de interna regleringsavgifterna
från vegetabilieproduktionen, under det
att animalieproduktionen svarar för
ungefär två tredjedelar. Det kan därför
inte vara rimligt att ensidigt belasta den
ena av dessa produktionsgrenar och låta
den andra gå mera fri.

Dessutom kommer fördelningen mel -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 19G1

Ang. ett

lan olika produkter att bestämmas efter
överläggningar mellan statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Jag har så stor tillit till dessa
institutioner att jag vill överlåta åt dem
att avgöra fördelningen för hur jordbrukarna
skall betala ett solidariskt skördeskadeskydd.

Herr talman! Med detta ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag utom
beträffande punkterna 11, 12 och 13,
där jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:
Herr talman! Herr Eskilsson säger att
det är nödvändigt att få till stånd en tillförlitlig
uppskattning av normskördarna,
vilket ju den skördestatistiska nämnden
skall arbeta med. Vidare måste man,
säger han, få till stånd en anpassning
så att man erhåller så enhetliga områden
som möjligt. Allt detta är natuiligtvis
riktigt.

Herr Eskilsson uppmanade oss också
att läsa vad som står i jordbruksutskottets
utlåtande. Jag ber då herr Eskilsson
att läsa vad som står på s. 62 i
Kungl. Maj :ts proposition. Herr Eskilsson
anförde ju att denna nämnd är
sammansatt av mycket kunniga personer
från jordbrukets sida. I Kungl. Maj:ts
proposition står: »Med hänsyn härtill
föreslår jag att, så snart riksdagens beslut
föreligger om att ett permanent
skördeskadeskydd skall införas från
och med skördeåret 1961, den nuvarande
expertkommittén ersättes med en till
statistiska centralbyrån fast knuten skördestatistisk
nämnd.» Den expertkommitté
som vi nu har skall alltsa, herr Eskilsson,
upphöra och ersättas med en
stadigvarande nämnd. Det är pa den
punkten som vi vill tillförsäkra jordbruket
den representation som behövs
för att man skall kunna få inflytande
och förtroende för det nya systemet och
skapa möjlighet för att det kan utvecklas
vidare. Vad vi här begär är en säkerhetsklausul
för att systemet skall lyckas.

När det sedan gäller dessa 100 miljoner
kronor som avsattes enligt 1956 års

:if Första kammarens protokoll 1961. År /

system för permanent skördeskadeskydd
beslut har väl herr Eskilsson läst handlingarna
litet för hastigt, och det är nog
nödvändigt att han läser dem en gång
tiU.

I reservation nr 2 yrkar vi att det
mindre jordbruket i skälig mån befrias
från avgifter. Hela det nya skördeskadesystemet
är ju så konstruerat med hänsyn
till den självrisk som föreligger, att
det mindre jordbruket och animalieproduktionen
har mindre möjligheter än
andra grenar av jordbruket att fa ut något
av detta skydd. Då är det ju inte
heller mer än rättvist att det mindre
jordbruket i skälig mån befrias från avgifter.
Vi har ingalunda sagt att de helt
skall slippa ifrån avgifter utan endast
att avgiftsbeläggning bör ske blott
i skälig män.

Herr ESKILSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Den skördestatistiska
nämnd som skall tillsättas sedan riksdagen
fattat sitt beslut kommer att få
handskas med rent tekniska frågor. Det
blir, såsom herr Jonasson redan antytt,
frågor som hänger samman med utformningen
av skördeskadeområden,
olika frågor av teknisk art, bedömningen
av spill och skördeskadeförluster etc.,
således över huvud taget metoderna för
att få till stånd en så objektiv beräkning
som möjligt av skördeskadorna. Nämnden
får alltså en rent teknisk uppgift.
Därför bör den enligt mitt förmenande
också i huvudsak vara sammansatt av
personer som är insatta i dessa mycket
svårbedömda tekniska frågor.

Jag liar ingen aning om vilka representanter
som Kungl. Maj:t ämnar sätta
in i den skördestatistiska nämnden. Då
Kungl. Maj :t har visat mycket gott omdöme
när det gällt att utse ledamöter
i den provisoriska nämnden kan man
väl tänka sig att Kungl. Maj:t kommer
att visa samma goda omdöme när det
gäller att utse ledamöter i den permanenta
skördestatistiska nämnden. Jag
skulle tro att budet kommer att gå till
de flesta av dem som sitter som ledamöter
i den provisoriska nämnden.

Som jag nyss framhållit kommer den

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördesk
skördestatistiska nämnden att få en rent
teknisk uppgift. Skördeskadeskvddet i
övrigt skall handläggas av statens jordbruksnämnd,
som ju har en sammansättning
som tillgodoser önskemålet om representation
dels från statens sida och
dels från jordbrukets organisationer.
Där har vi alltså den nämnd som skall
handlägga alla de frågor av besvärlig
karaktär som kan uppkomma i samband
med att det nya systemet för skördeskadeskvdd
skall föras ut i praktiken, således
de praktiska frågor som kanske
mest intresserar våra jordbrukare för
att skyddet skall bli så effektivt som
möjligt.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt att skördestatistiska
nämnden kommer att få syssla
med tekniska frågor, men för att dessa
frågor skall få en riktig lösning måste
man i nämnden bygga sitt arbete på
praktiska erfarenheter. För att jordbrukarna
skall få förtroende för det nya
systemet är det nödvändigt att jordbrukets
organisationer är representerade i
den nya nämnden. Jag är övertygad om
att vi har personer som är kunniga och
erfarna nog för att klara uppgiften att
sitta i denna nämnd.

Herr Eskilsson säger att han utgår
ifrån att Kungl. Maj:t skall tillfredsställa
våra önskemål i denna del. Vi har
framfört detta krav i vår reservation
endast därför att vi vill ha säkerhet på
denna punkt. Då måste jag verkligen
fråga: Varför kan man inte gå med på
vart förslag i detta hänseende?

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! När jag begärde ordet
var det i förhoppningen att utskottets
så att säga ordinarie talesman redan
skulle ha hunnit yttra sig. Förra fredagen
tog representanterna för herr Eskilssons
åsiktsriktning täckning bakom
herr Nilsson i Kramfors, och vi såg
inte till dem i debatten på hela tiden.
Däremot var de givetvis att lita på i voteringen.
Den här gången ser man emel -

lertid någon av herrarna själva vid
fronten, och det gläder mig att kunna
konstatera vilken trohjärtad inställning,
vilket förtroende man på det hållet hyser
till Kungl. Maj:ts regering och dess
förmåga att klara svårigheterna.

Jag har närmast begärt ordet därför
att jag är motionär på vissa punkter som
rör det föreliggande förslaget. Redan i
början av riksdagen väckte några medlemmar
av kammaren, bland dem jag,
en motion som gick in på principerna
för skördeskadeförsäkringen (I: 109).
Motionen fick vila till dess att Kungl.
Maj:ts proposition kom, och den bör således
i viss mån beaktas i samband med
denna debatt.

Jag anser att det är fullständigt riktigt
som herr Eskilsson och herr Jonasson
har sagt, att vi här står inför begynnelsen
av någonting nytt och oprövat.
Det är rimligt och riktigt att man
räknar med att på grundval av erfarenheterna
kunna korrigera systemet så att
det så småningom skall bli tillfredsställande.
Men, herr talman, när det gäller
principerna för detta arbete skulle jag
vilja fästa kammarens uppmärksamhet
på ett par spörsmål.

Ett av dessa spörsmål beröres i motionerna
nr I: 109 och II: 137 — i andra
delen av deras kläm — som väckts av
herr Gustafsson i Byske och mig i denna
kammare och av herrar Grebäck och
Larsson i Borrby i andra kammaren. Vi
gjorde i motionen gällande att erfarenheterna
liksom beträffande arbetslöshetsförsäkringen
visar att en försäkring
inte löser problemen. Beträffande
arbetslösheten räknar man inte med att
det blir en proposition med speciella
aktioner varje gång det händer någonting
utöver det mera försäkringsmässiga,
utan medel anslås mera generellt. Då
borde ett liknande system kunna tillämpas
även i detta fall. Vi avser sålunda
i motionen att vid sidan av skördeskadeförsäkringen
bör efter särskild prövning
i fall av svårare skördeskador kunna
lämnas bidrag eller lån till låg ränta och
med längre amorteringstid. När jag läser
Kungl. Maj :ts proposition finner jag
att man kanske inte direkt har tillmötes -

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. ett

gått vårt förslag — det vore för mycket
sagt — men det finns dock ett embryo
till tillmötesgående. Propositionen innehåller
dook ett förslag om att 100 000
kronor skall få disponeras, under iakttagande
av särskild försiktighet och med
beaktande av det ena och det andra, för
ändamål av detta slag. Jag tänkte på de
två bröden och de fem fiskarna, och jag
konstaterar att det förslår bra litet för
så pass många. 1 ett system som det förevarande
utfaller försäkringen områdesvis,
men Vår Herres väder och vind,
regn och torka utfaller inte efter de där
områdenas gränser, utan praktiken och
erfarenheten visar att det finns fall da
enstaka jordbrukare, kanske en by eller
ett mindre antal av jordbruk, råkat mycket
illa ut. Kungl. Maj:t har då föreslagit
att 100 000 kronor skall få användas
för ändamålet efter behovsprövning. Det
innebär att medan skördeskadeförsäkringen
utgår utan behovsprövning i de
fall då försäkringen utfaller, skall de
kompletterande åtgärderna bedömas efter
behovsprövning. Jordbruket betalar
kollektivt sin del av försäkringen. De
jordbrukare som det här gäller har tillsammans
med andra varit med och betalat
sitt, men bara därför att deras grannar
har stått sig litet bättre skall i tilllämpningen
när det gäller dessa enskilda
strängare villkor uppställas. Man måste
säga att detta är en smula egenartat. Jag
kanske är för optimistisk om jag uttrycker
mig så, att ett litet senapskorn har
lagts i jorden eller att den blygsamma
början, som Kungl. Maj:t gör på detta
område, trots mycken tvekan och med
mycket tal om att man måste se till att
denna sak skötes oerhört försiktigt, kanske
så småningom kan utvecklas till någonting
bättre.

Den andra frågan gällde lånen. Där
har vi i vår motion påyrkat förslag om
lån vid svårare skördeskador till låg
ränta och med längre amorteringstid. I
propositionen sägs det — och utskottet
följer här Kungl. Maj:ts förslag — att
skördeskadclån i gammal mening inte
får förekomma. Däremot är man villig
att under vissa förutsättningar gå med
på som en tänkbar utväg i framliden att

system för permanent skördeskadeskydd
tillämpa garantilånesystemet. Vad är för
praktiska människor, alltså för låntagarna,
den stora skillnaden därvidlag? Ja,
det är framför allt räntan; man har
skjutit in sig på den låneform som har
den högsta räntan. De statliga garantilånen
på den fria marknaden har en
väsentligt högre ränta än de tidigare
skördeskadelånen. Här vill man avskära
möjligheterna till dessa skördeskadelån
och i stället gå in för en låneform som
medför en högre ränta i jämförelse därmed.
Nu vet vi alla att detta högre ränteläge
är fixerat med hänsyn till allmänintresset
att motverka en viss överkonjunktur;
man vill genom en skärpt ränta
dämpa utvecklingen i det fallet. Men låt
mig säga att det väl knappast finns någonting
som är mera hårdsmält för de
av skördeskador drabbade än att höra
att man just för deras del skall tillgripa
en räntesats som är avvägd därför att
andra människor har högkonjunktur och
gör för stora vinster. De människor som
drabbas av skördeskadorna har sannerligen
ingen känning av en högkonjunktur,
som skulle behöva dämpas. På den
punkten har man visat sig bra litet tillmötesgående,
det måste jag säga, och jag
är glad över att andra och klart positiva
uttalanden förekommer i reservation 3.

När det sedan gäller den principiellt
kanske icke minst väsentliga frågan, i
vad mån man av skattemedel skall lämna
bidrag till försäkringen, har vi i tre
motioner i denna kammare och tre i
medkammaren påyrkat att skördeskadeförsäkringen
skall läggas upp enligt normer
liknande dem som tillämpats i fråga
om arbetslöshetsförsäkringen. I båda
fallen är det fråga om oförvållat inkomstbortfall.
I ena fallet står det slitsamma
arbetet kvar, i andra fallet förekommer
det inte. Men den omständigheten
att arbetet måste göras och lönen
uteblir skall väl inte leda till att den
gruppen ställes i ett sämre läge. Det kan
inte vara rimligt att förfara så.

Låt oss i någon mån granska hur de
förberedande instanserna ställt sig i detta
fall. Jordbruksutskottets ställningstagande
är ju mycket enkelt — majoriteten
säger bara: »Vi går inte med på det -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

ta», och så är saken klar. Motiveringen
är mer kort än uttömmande, det tror
jag att utskottsinajoriteten får erkänna.
Nå, skördeskadeutredningen har varit
inne på en princip liknande motionärernas.
Utredningen gör en jämförelse med
arbetslöshetsförsäkringen under perioden
1950—1956 och kommer fram till i
genomsnitt 36 procent i statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle,
menar utredningen, innebära ett årligt
bidrag till skördeskadeförsäkringen av
19 å 20 miljoner kronor. Men observera
att man har valt åren 1950—1956 för sin
jämförelse. Varför har man gjort det?
Om jag går till 1960 års statsverksproposition,
finner jag att de statliga bidragen
är 58 procent av kassornas inkomster
och de försäkrades bidrag 36 procent.
Man har tydligen i propositionen
anfört exempel från en tid som man tycker
passade bättre, och jag kan inte låta
den saken passera oanmärkt. Jag konstaterar
vidare att man gör en justering
nedåt i glidande skala, först i skördeskadeutredningens
förslag och sedan i
propositionen. Så småningom stannar
Kungl. Maj:t inte ens vid en tredjedel,
som utredningen gör, utan hamnar i ett
förslag att staten skall betala 10 miljoner
medan jordbrukarnas insats beräknas
till minst dubbelt så mycket; det betyder
risk för att den statliga insatsen
skall vara mindre än tredjedelen. Jag
menar att detta är rätt så remarkabelt.

Jag nämnde procentsiffror, och det
skall man ju vara försiktig med att göra.
Varför valde utredningen perioden 1950
—1956? Ja, 1950/51 var statsbidraget till
de erkända arbetslöshetskassorna 13 miljoner,
1951/52 17 miljoner, 1952/53 13
miljoner, 1953/54 20 miljoner, 1954/55
40 miljoner, 1955/56 40 miljoner och
1956/57 40 miljoner. I medeltal blir detta
kanske 36 procent, men det var helt
andra statsbidrag som utgick under de
följande åren. Budgetåret 1957/58 var
statsbidraget 42 miljoner, 1958/59 var
det 44 miljoner, 1959/60 77 miljoner och
1960/61 87 miljoner, vilket som nämnts
är 58 procent. Dessutom har det vissa
år förekommit tilläggsanslag på beredskapsstat.
När man ser dessa siffror för -

står man kanske varför just perioden
1950—1956 anfördes som exempel, och
man blir inte riktigt uppbyggd av det.

Detta är de synpunkter jag velat anföra,
herr talman, och jag har den bestämda
uppfattningen att dessa frågor
kommer upp flera gånger i riksdagen.
Men det skall inte sägas att vi har accepterat
en principiell olikställighet även
på detta område. Förra veckan debatterade
denna kammare kravet på jordbrukarnas
likställighet med andra jämförbara
grupper. Här begär vi bara att de
jordbrukare, som drabbas av oförvållat
inkomstbortfall på grund av skördeskador
skall likställas med de löntagare
som drabbas av oförvållat inkomstbortfall
på grund av arbetslöshet. Jag tycker
att det är en rimlig princip.

Häri instämde herr Svans tram (ep).

Herr ESKILSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte något behov
av att vid varje tillfälle klyva näbb med
herr Ferdinand Nilsson, men det var
ett yttrande som herr Nilsson fällde, vilket
jag inte vill låta stå alldeles oemotsagt.
Herr Nilsson klandrade skördeskadeutredningen
för att den begränsat
sin jämförelse med arbetslöshetsförsäkringen
till åren 1950—1956 och stannat
vid 1956. Jag hade tillfälle att deltaga i
skördeskadeutredningens arbete, herr
Nilsson, och eftersom vi slutade vår utredning
i december 1957, må det förlåtas
oss om vi inte drog jämförelsen
längre än till 1956.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte något intresse
för herr Eskilssons behov i detta
sammanhang. Vad jag talat om är jordbrukets
behov av en effektiv skördeskadeförsäkring.
Så mycket nödvändigare
är det att man följer upp dessa
siffror, herr Eskilsson. Man har stannat
på ett tidigt stadium, medan siffrorna
sedan talar ett helt annat språk,
ett språk som herr Eskilsson inte lär
kunna jäva. Jag anser det dock vara av

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

rätt stor betydelse, då det är en fråga
där likställighetskravet spelar en väsentlig
roll. Det rör sig i båda berörda
fallen om grenar av ett samhällsliv, som
är statligt skyddade, och det bör också
vara liknande normer som tillämpas i
båda fallen vid oförvållad förlust av
arbetsinkomst.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Debatten har pågått en
god stund, och fältet är ju åtskilligt avbetat.
Jag skall såsom utskottets talesman
ändå framföra några synpunkter.

Jag vill börja med att säga — vilket
reservanterna och framför allt herr Eskilsson,
som var med i utredningen, har
påpekat — att det väl ändå är en föidel,
att vi har enats om huvudgrunderna
till en lösning när det gäller att komma
till rätta med skördeskadorna för
landets jordbrukare. Utredningen i ärendet
har pågått i tio år. Olika förslag har
sett dagens ljus men har kritiserats ihjäl.
De synpunkter som framkommit har undan
för undan samlats i det förslag som
nu föreligger här, och vi har ju också
inom utskottet enats om huvudgrunderna.
Vi är också alla lika överens om
att det inte är slutgiltigt klart, utan att
det undan för undan kommer att dyka
upp problem och svårigheter, som vi
måste komma till rätta med.

Herr Eskilsson sade att jordbrukarna
såg på detta förslag med viss skepsis. Ja,
det kan kanske tänkas att de gör det,
men det måste vid ändå vara bättre att
veta att det finns en försäkring, som de
får ersättning från i de fall de drabbas
av mera omfattande skördeskador, än
om det vore som förut, att ersättningen
var beroende av beslut av riksdagen för
varje särskilt år. Vi får väl hjälpas åt
undan för undan att komma till rätta
med de problem som återstår.

Ett av de svåraste problemen har varit
att få fram en mätningsmetod för de
skördeskador som uppstår. Man använder
nu en mätningsmetod med provytor,
som man kan använda. Den består i att
man på vissa delar av gårdens areal gör
provvtor och med ledning av detta sö -

ker få ett så riktigt begrepp som möjligt
om skadornas omfattning. Men jag
vill säga att det alltjämt är en osäker
metod. Den tekniska nämnd som skall
tillsättas, kommer säkerligen att få uträtta
mycket även i detta avseende.

Det har förts en rätt omfattande diskussion
— nu senast av herr Ferdinand
Nilsson — just om fördelningen av kostnaderna.
Han har dragit en strikt jämförelse
med arbetslöshetsförsäkringen.
Jag kan för min del ändå inte tillägna
mig den uppfattningen, att det är fråga
om alldeles jämförliga saker. Det är
visserligen här fråga om en försäkring,
men den gäller företagare och under
andra förhållanden, varför man måste
pröva den utifrån andra utgångspunkter
än den som arbetslöshetsförsäkringen
ger. Nu vet jag att herr Ferdinand
Nilsson kommer med eu replik, för vilken
han nyss begärde ordet. Han kommer
då att säga precis som han bär
sagt förut, att en jämförelse är möjlig,
men det ena påståendet är lika svårt att
bevisa som det andra. Det är väl närmast
en fråga om olika uppfattningar.

Om man genomför en fördelning med
en tredjedel av kostnaderna på staten
och två tredjedelar av kostnaderna på
jordbrukarna, har man andå kommit
fram till en värderingsnorm och en avvägning,
som måste kunna sägas vara
skälig. Självrisken har satts till cirka
15 procent.

Beträffande den andra punkt, som här
liar diskuterats rätt mycket, nämligen
hur den särskilda tekniska skördeskadenämnden
skulle vara sammansatt, har
herr Eskilsson framfört de synpunkter
som utskottet och även jag har, så jag
skall inte orda mycket om den. Jag vill
dock bara påpeka att problemen återstår
att klarlägga, vilket har påpekats även
av herr Jonasson. Det är ju närmast tekniska
problem som man bär får försöka
komma till rätta med. Jag tror att
en del av dem som nu är med i den
nuvarande nämnden — t. ex. herr Swedborg
från Lantbruksförbundet och herr
Åstrand — och som är tekniskt utbildade,
nog har ett riitt gott praktiskt begrepp
om hur ett jordbruk fungerar, i

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1901

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

varje fall tillräckligt för att kunna bedöma
de tekniska problemens tillämplighet
i fråga om jordbruk. Jag vill till
detta även framhålla, att vi även på den
punkten väl får betrakta nämnden närmast
som ett försök, och vi får sc hur
den fungerar.

Jag tror inte att systemet skulle komma
att fungera bättre om man skulle
följa den princip som centerpartiet bar
skisserat i reservationen, där det talas
om att de av försäkringen berörda parterna
bör bli likvärdigt representerade
i nämnden. Vilka parter är det egentligen?
Ja, den ena är givetvis jordbrukarna,
men det finns väl också en motpart,
som jag antar måste vara konsumenterna
och skattebetalarna. Jag vill påpeka
att det på ett ställe i utskottets utlåtande
heter att det bör ankomma på jordbruksnämnden
»att efter överläggningar
med jordbrukets förhandlingsdelegation
utarbeta detaljerade regler för hur jordbrukarnas
andel i skyddets kostnader
skall täckas». Där har jordbrukarna möjligheter
att göra sina synpunkter gällande.
Det finns också andra vägar, även
om man inte har jordbrukarrepresentanter
i den tekniska nämnden.

Så bär man diskuterat om de 75 miljoner
kronorna. Jag vill säga att när
den fonden inrättades var den en grundfond
för skördeskadehjälpen. Nu har vi
fått en försäkring som har konstruerats
på det sättet att jordbrukarna betalar
två tredjedelar och staten en tredjedel,
och dessutom ligger denna 75-miljonersfond
som en garantifond eller, som jag
vill se den, som ett »stöd åt ryggen»
på hela försäkringen.

Låt oss anta att det kommer att bli
ett svårt katastrofår, då det blir torka
eller regn över stora delar av vårt land,
så att den fond som har tillkommit genom
tillskjutande av medel från staten
och jordbrukarna inte räcker till. Då
får man använda 75-miljonersfonden för
att söka klara situationen. Jag tycker att
detta måste betraktas som eu bättre garanti
än om man lägger in den gamla
fonden i den nya och sedan kanske anpassar
fonden efter mera normala förhållanden.
Om det då uppstår väsentligt

kraftigare och mera omfattande skördeskador,
far man ga till riksdagen på
samma sått som förut och besluta om
hur skadorna skall ersättas. Jag anser
att det är en fördel att ha en något mera
fristående garantifond.

Det har också påpekats att det borde
finnas en särskild lånefond dessutom.
Speciellt herr Ferdinand Nilsson har
resonerat om lån som om vi inte stod
i begrepp att införa en skördeskadeförsäkring.
Vi kommer ju snart att besluta
om att en skördeskadeförsäkring skall
inrättas, och då finns ju inte samma
behov av lån som när det inte fanns någon
försäkring. Jag vill också påpeka
att det är riktigare att statens subventioner
för skördeskadorna kan sättas in
i form av en försäkring och inte i form
av subventionerade räntor på lån. Det
har ju föreslagits att trädgårdsnäringen
och vissa specialodlingar som av tekniska
skäl inte kan tas med i försäkringen
skall få lånegaranti på samma
sätt som skett de senaste åren till dess
också dessa näringar kan omfattas av
försäkringen.

Så har det föreslagits en sak till. Man
vill hjälpa de mindre jordbrukarna genom
att inte ta ut försäkringsavgift på
animalieproduktionen för dem, har det
sagts. Jag vill säga att jag är intresserad
av att hjälpa småbruket men inte
på det sättet att småbrukarna skall få
hjälp till att betala försäkringspremierna.
Vi får gå andra vägar och nöja
oss med vad utskottet har sagt, vilket
också står i propositionen, nämligen att
man visserligen skall ta ut avgifter även
på animalierna men lägga huvudvikten
vid yegetabilierna. Det är på det senare
området de större jordbruken har större
produktion än de mindre, och med den
här konstruktionen hjälper man ju det
mindre jordbruket. Jag tycker dock inte
att man skall spalta upp den här hjälpen
vidare.

Till sist vill jag också säga att det
är min bestämda uppfattning att vi undan
för undan skall kunna komplettera
skördeskadeförsäkringen allteftersom de
tekniska möjligheterna visar sig föreligga
och erfarenheterna ger vägledning

Nr IT

Fredagen den 5 maj 1901

Ang. ett

om hur man praktiskt och tekniskt skall
kunna klara en sådan komplettering.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag har med stor uppmärksamhet
lyssnat till herr Jonsson i
Fjäle. Det gör jag varje gång han yttrar
sig i jordbruksfrågor, tv jag vet hur val
avvägt och hur kunnigt han framför
sina synpunkter i sådana frågor.

När han nu gör den anmärkningen att
man måste ta hänsyn till att jordbrukarna
är företagare, så har han alldeles rätt,
det är inte fråga om den saken. Företagarrisken
tar man hänsyn till när försäkringen
skall utfalla och då man beräknar
till vilken procent skadan skall
ersättas. Då görs en avvägning med hänsyn
till att det är fråga om företagare.
Sedan man det har gjort, herr Jonsson,
tycker jag inte att man skall komma
igen med den saken och låta den liksom
galten Särimner leva upp vid varje festligt
tillfälle. Det är inte rimligt att göra
så. Sedan säger herr Jonsson i Fjäle att
vi talar om skördeskadelån, fastän vi
nu har fått en försäkring. Ja, herr Jonsson
i Fjäle, slutade statsmakterna bedriva
aktiv sysselsättningspolitik, sedan
arbetslöshetsförsäkringen införts? Vidtogs
inte som förut åtgärder för att undvika
arbetslöshet i olika fall?

För en liten stund sedan behandlade
vi ett ärende som ser ut på följande sätt.
Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att
för vissa sysselsättningspolitiska åtgärder
på allmän beredskapsstat uppta ett
anslag på 300 miljoner kronor. Herr talman!
Det förefaller mig rimligt att lika
val som statens vaksamhet och statens
intresse inte skall slappna på arbetsmarknadens
område, därför att man hai
en arbetslöshetsförsäkring, lika väl skall
man inte säga: Jaha, nu har joi dbrukarna
fått skördeskadeförsäkring, nu får
de klara sig bäst de kan, när det blir
katastroffall etc. Det går inte att resonera
på det sättet.

system för permanent skördeskadeskydd
Herr JONASSON (ep) kort genmäle:
Herr talman! När man lyssnade till
herr Jonsson i Fjäle kunde man närmast
få den uppfattningen att centerpartiets
ledamöter skulle ha yrkat avslag på denna
proposition. Det har vi som jag förut
framhållit inte gjort. Om vi sedan önskat
få en hel del förbättringar av systemet
till stånd, så bör det inte läggas oss
till last. Det är endast för att få ett bättre
system till stånd som vi framfört vårt
förslag.

När det gäller den skördestatistiska
nämnden säger herr Jonsson att vi har
herr Swedborg och herr Åstrand med
där. Ja det har vi. Vi har inga anmärkningar
och hyser ingen misstro gentemot
dessa eller mot förhandlingsdelegationen,
men när det i propositionen säges
att nämnden skall ersättas med en
annan nämnd, då har vi önskat få vara
med och rädda en del av de åsikter som
jordbruket eventuellt kan få framförda.

När det sedan gäller fonden tycks man
kunna läsa texten hur som helst. I Kungl.
Maj:ts proposition nr 165 år 1956 står
det tydligt och klart att det i överenskommelsen
förutsatts att »jordbruket
skall erhålla 100 miljoner kronor av
statsmedel till en särskild skördeskadefond.
Dessa medel skola utgöra en grundfond
i ett planerat system för reglering
av skördeskador». Departementschefen
understryker detta när han säger: »Dessa
medel avses skola utgöra en grundfond
i ett planerat system för reglering
av skördeskador. Vad sålunda överenskommits,
kan jag biträda.» Utskottet har
haft samma uppfattning och riksdagen
har beslutat på samma sätt. Liknande
var förhållandet 1957, då det också tydligt
och klart sades ifrån. Man hade samma
uttryckssätt då. Folk har naturligtvis
fått den uppfattningen att det gäller
en grundplåt till en skördeskadefond.
Vad skall människorna tro om man försöker
förvanska detta? De har väl ändå
bestämt haft för sig att detta skulle bli
som en grundplåt till en skördeskadefond.

Till sist vill jag bara när det gäller
frågan om småjordbruket och dessa frågor
om avgifterna ha sagt att det inga -

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördesk
lunda är några allmosor som småjordbruket
vill få. Vi vill ha fram klarare
linjer, när vi säger att en för det mindre
jordbruket betungande avgiftsbeläggning
på den animala produktionen i skälig
mån bör undvikas. Där har högern
och socialdemokraterna slagit följe när
det gäller att få en hårdare skrivning
mot småjordbruket. Jag vill endast konstatera
detta.

Herr JONSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först svara på
vad herr Jonasson sist sade om småbruket.
Det finns ju skrivet i utskottets utlåtande
att det — som jag sade — skall
tas ut ersättning även av animalieproduktionen
men främst av den vegetabiliska
produktionen. I detta ligger just
en viss hjälp åt småbruket som mest är
animalieproducerande.

Herr Jonasson sade också något om
att jag skulle ha påstått att centerpartiet
har gått på avslag på propositionen.
Jag har för mig att jag sade ungefär så
här, att vi har kunnat enas om grunderna
för denna försäkring, och jag inräknar
centerpartiet och inte minst herr
Jonasson bakom den uppfattningen, ty
det har han gett uttryck åt i utskottet,
det kan jag intyga.

Vad sedan nämnden beträffar säger
herr Jonasson att om det finns en nämnd
som nu arbetar och det tillsättes en ny,
så måste denna få en annan sammansättning.
Sedan ett halvt år har det arbetat
en nämnd, närmast under jordbruksnämnden,
för att förbättra propositionen
och söka komina till rätta med
den. Denna nämnd har nu fullgjort sin
uppgift, men Kungl. Maj:t säger att
nämnden skall permanentas och vara
liksom en teknisk nämnd som skall ha
hand om den tekniska översynen av hur
försäkringen verkar, försöka bygga ut
verksamheten o. s. v. På det sättet skall
den ha en viss ledande uppgift.

Nu vill jag också säga till herr Ferdinand
Nilsson, som påstod att i och med
att arbetslöshetsförsäkringen kom till så
slutade man inte att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik,
att jag hoppas att

statsmakterna inte slutar att föra en aktiv
jordbrukspolitik nu. Vi satsar ju rätt
mycket pengar på jordbrukets strukturrationalisering,
vi kommer kanske om
fjorton dagar att besluta i frågan om upprustning
av lantbrukshögskolan. Framför
allt kommer skördeskadeskyddet därvid
att ägnas stor uppmärksamhet genom
ökad upprustning för den institutionen
i syfte att hjälpa jordbrukarna, så att
det i fortsättningen inte blir så stora
skador. Vi vet att vi för ett par år sedan
fattade beslut om att anslå betydande
medel för att få fram växter som är resistenta
mot en del påverkningar av
sjukdomsbakterier etc. Jordbruket är sålunda
inte så vanlottat i detta avseende
heller.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep i
kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles klart att
jag är helt inställd på att vi skall föra
en aktiv politik både när det gäller arbetsmarknaden
och när det gäller jordbruket,
exempelvis beträffande gränsskyddet
för arbetskraften och för jordbruksprodukterna.
Finge vi priser för
jordbruket som svarade mot läget pa
världsmarknaden och finge vi sådana arbetslöner,
som skulle uppkomma om man
skulle tillåta en ohämmad invandring,
då skulle det se ut på ett annat sätt här
i landet. Men vad jag talade om var
skördeskadorna, det oförvållade bortfallet
av arbetsinkomster. Jag anser skördeskadorna
vara jämförliga med de fall
av stark arbetslöshet som har föranlett
statsmakterna att föra en aktiv sysselsättningspolitik
på denna del av fronten.
Då säger herr Jonsson i F''jäle att
nu har vi en försäkring och därför är
det inte så nödvändigt med hjälp på annat
sätt. Lantbruksstyrelsen finner i sitt
remissyttrande att en lånefond eller statliga
garantilån skulle utgöra ett fullgott
komplement. Statens jordbruksnämnd
konstaterar även att för ett stort antal
jordbrukare kvarstår ett tillfälligt kreditbehov
som bör tillgodoses i samband
med de svårigheter som skördeskadorna
vållat. Landsorganisationen är inne pa

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

Ang. ett

liknande tankegångar, herr Jonsson, och
förordar statlig kreditgaranti. Sveriges
lantbruksförbund och RLF finner det
märkligt att man icke upptagit skördeskadelån
som komplement. Lånebehovet
och nödvändigheten att komplettera försäkringen
med lån åt dem som drabbas
av skördeskador är alltså omvittnade
från alla håll. Därom trodde jag inte
att vi behövde tvista. Jag trodde att
skillnaden bara var den att några ville
ha lånen i form av statliga garantilån
till den högre räntan, medan andra ville
ha lånen i en form som inte medför
högkonjunkturränta för människor som
drabbas av katastrofer.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Jag skulle i anslutning
till här föreliggande utskottsutlåtande
vilja framföra ett par önskemål.

Först är det ett önskemål om arealgränsen.
För närvarande kan det permanenta
skyddet lämnas endast till jordbrukare,
som har en åkerareal om minst
2 hektar. Det kan ju synas hårt att just
de mindre jordbrukarna skall uteslutas
från det permanenta skyddet, men det
sammanhänger väl delvis med en annan
begränsning, nämligen den att skyddet
tills vidare avser endast skada på spannmål,
vallskörd, potatis, oljeväxter och
sockerbetor. Utskottet utgår nu ifran att
skyddet snarast möjligt skall utvidgas
till att gälla även köksväxter och en
gmpp grödor, som sammanfattas under
den diffusa benämningen specialgrödor.
Man räknar med att detta skall kunna
ske så fort de tekniska förutsättningarna
för en sådan ändring föreligger. Jag
skulle nu vilja framföra det önskemålet,
att arbetet för att skapa dessa tekniska
förutsättningar bedrives med den allra
största skyndsamhet, så att — såsom
också utskottet framhåller — arealgränsen
kan upptas till prövning i samband
med att skyddet kommer att avse skador
även på andra grödor än dem det
nu är fråga om. Det finns nämligen odlare
med små arealer, som har synnerligen
värdefulla grödor, fältmässiga
grönsaksodlingar o. dyl., och som hor -

system för permanent skördeskadeskydd
de vara berättigade att fa ett skydd
motsvarande det, som ägare av större
jordbruksenheter kan få.

I detta sammanhang skulle jag också
vilja rikta en fråga till utskottets talesmän.
Det står på s. 18 bl. a., att då »trädgårdsodlingen
tills vidare inte kan innefattas
i det permanenta skyddet, finner
utskottet angeläget att särskilda medel
finns tillgängliga» för närmare angivna
ändamål. Jag skulle vilja fråga, om man
här med »trädgårdsodlingen» avser även
den fältmässiga köksväxtodlingen. Jag
ställer den frågan därför, att på många
håll används det förlegade uttrycket
»trädgårdsodling» även i fråga om fältmässig
köksväxtodling, fastän många av
dessa odlingar hör till de allra mest mekaniserade
odlingarna i svenskt jordbruk.
Eftersom utskottet här säger, att
även trädgårdsodlingen bör kunna få behovsprövade
kontantbidrag, skulle jag
vilja fråga, om detta gäller bara trädgårdsodlingen
eller om man därmed
åsyftar, att även de, som hav fältmässiga
köksväxtodlingar och fältmässiga odlingar
av andra slag än de angivna, skall
kunna erhålla skördeskadeskydd.

Slutligen skulle jag, herr talman, vilja
uttala det önskemålet, att ännu kraftigare
ansträngningar göres för att undvika
skördeskador i framtiden. Vi vet
alla, att den allra viktigaste anledningen
till de skördeskador, som drabbat det
svenska jordbruket t. ex. under de närmast
föregående tio åren, är att våra
jordar inte är tillräckligt dikade. Den
svagheten har blivit desto allvarligare
ju mera man har kommit att använda
tunga jordbruksmaskiner. Det är alltså
nu ett större krav på ordentlig dikning
än tidigare, och hl. a. därför är dikningen
eu av de åtgärder, som man bör
lägga ned mycken kraft pa för att i
framtiden om möjligt undvika skördeskador
av den art, som drabbat det
svenska jordbruket alltför hårt.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
drog in arbetslöshetskassan i denna
diskussion, vilket gav mig anledning att

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördesk

begära ordet. Vi har ju liaft en del uppgörelser
tidigare om den saken, men jag
tror att vi måste diskutera denna fråga
ännu en gång.

Jag kan säga att jag i princip inte
skulle ha någonting emot om herr Ferdinand
Nilssons linje kunde vinna gehör
ur den synpunkten att t. ex. lantarbetarna
i så fall skulle få mycket större
statsbidrag till sin arbetslöshetskassa.
Det är faktiskt för närvarande på det
sättet, att lantarbetarna får statsbidrag
med cirka — inte fullt — 50 procent,
och 50 procent får de betala själva. Man
kan med andra ord säga att de får stå
en självrisk på 50 procent. Enligt föreliggande
förslag skall jordbrukarna endast
stå för en självrisk på 15 procent,
och detta innebär ju en markant skillnad.

Om man vill fortsätta detta resonemang
kan man ju också säga att härtill
kommer att de arbetslösa har att iakttaga
sex dagars karenstid — således innan
de får något understöd — och sedan
kan de, när karenstiden har förflutit,
i bästa fall, vilket t. ex. gäller lantarbetarnas
arbetslöshetskassa, få ersättning
högst under 156 dagar. Om det
skall göras en jämförelse på det ena sättet,
måste en sådan jämförelse också
göras på det andra sättet. Jag kan som
exempel nämna att om en jordbrukare
som får hela sin skörd fördärvad, låt
oss säga att det motsvarar all hans inkomst
under hela det året, då får han
ersättning till 85 procent, och intill 15
procent skall han stå självrisk. Fn lantarbetare
på den gården kan råka bli arbetslös
på grund av den felslagna skörden
och får således först gå utan ersättning
under sex dagar, och sedan får han
bara omkring 50 procent av sin daglön
i arbetslöshetsunderstöd. När herr Ferdinand
Nilsson då säger att det är riktigt
att den som blir oförvållat arbetslös skall
ha full ersättning kan jag mycket väl

instämma i detta, men då måste man _

som jag inledningsvis sade — komma
med bättre statsbidrag till de arbetslösa
om det skall göras några jämförelser
med det föreliggande skördeskadeförsäkringsförslaget.
Jag tror därför att

jordbrukarna skulle förlora på det system
som herr Ferdinand Nilsson förordar,
nämligen att man skulle göra en
jämförelse med arbetslöshetskassorna.

I detta sammanhang skulle jag kanske
också säga att det inte vore alldeles
ur vägen att den arbetslöse lantarbetal
en i ett sadant fall finge en extra ersättning
t. ex. med anslag från importavgifter
eller regleringsavgifter — hur
man nu skall kalla det.

Jag vill också säga en annan sak. Både
herr Jonasson och herr Ferdinand
Nilsson har anmärkt på att regeringen
inte har tillgodosett jordbrukarnas intressen
genom den försäkring som här
är föreslagen, i händelse att det skulle
uppstå en katastrof. Men jag kan bara
hänvisa till vad som står på s. 19 andra
stycket i jordbruksutskottets utlåtande.
Där står följande: »Därest en skördekatastrof
av sådan omfattning skulle inträffa
att fonden inklusive garantien inte
täcker de ersättningsberättigade skadorna
bör, anser utskottet liksom Kungl.
Maj :t, frågan om ersättning prövas av
statsmakterna i särskild ordning.»

Det är precis vad Kungl. Maj:t har föreslagit,
och det är precis vad herr Ferdinand
Nilsson var inne på när det gäller
det fallet att arbetsmarknadsmyndigheterna
tvingas att ge extra anslag åt de
arbetslösa. Utskottet har redan sagt sin
mening, som får anses täcka de fall det
här gäller.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag skall be att få fortsätta
med den räkning som herr Mossberger
började med. Det är alldeles riktigt,
som han säger, att man när det
gäller skördeskadeförsäkringen räknar
med en självrisk som är fixerad till 15
procent. Men sedan ligger det till på det
sättet att av själva försäkringen enligt
föreliggande förslag betalas knappt en
tredjedel med skattemedel — resten betalas
av jordbruket kollektivt. Under
sådana förhållanden blir det på den

Fredagen den 5 maj 19C1

Nr 17

Ang. ett

punkten fråga om minst 6G procent, ty
i propositionen säges att minst två tredjedelar
skall betalas av jordbruket och
således högst en tredjedel betalas av
statsmedel. Glöm inte bort detta, vid beräkningen
i de här fallen.

Om det blir en mycket omfattande katastrof
så har man ju tänkt sig särskilda
anordningar. Det var inte det jag
åsyftade, utan jag avsåg de förhållanden
som berörts av de remissinstanser jag
nyss hänvisade till och som jag inte tänker
räkna upp en gång till. Dessa remissinstanser
uttalade ju att försäkringen
med den avvägning den fått behövde
kompletteras med lånemöjligheter.
Det var man på det klara med från
såväl Lantbruksförbundets och lantbruksstyrelsens
lika väl som från t. ex.
Landsorganisationens sida.

Departementschefen uttalar att särskilda
bidrag kan utgå från ett anslag
på 100 000 kronor. Det skall då ske efter
behovsprövning. Nyss talade jag om
brödet och fiskarna och ifrågasatte om
anslagsbeloppet skulle kunna täcka
hjälpbehovet. Man anvisar här enligt
min mening bara ett anslag i princip -på samma sätt som somliga tar upp en
post på en krona för att inte glömma
bort den.

Att man i särskild ordning — vid rena
katastroffall — avger särskilda propositioner
både när det gäller jordbrukare
och när det gäller löneanställda, det vet
vi. Men varför kan man inte införa obligatoriska
anslag i det ena fallet, lika
väl som vi i andra fallet — såsom skedde
för en liten stund sedan — klarade
av ett litet belopp på 300 miljoner kronor
som förstärkning av beredskapen
mot arbetslösheten?

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! I samband med att herr
Mossberger talade om statens stöd utöver
grundfonden på 75 miljoner kronor
och att han återgav propositionens
uttalande om, att om ytterligare medel
skulle behöva ställas till förfogande finge
man meddela särskilda beslut, nämndes
mitt namn. Jag vill emellertid framliål -

system för permanent skördeskadeskydd
la, att herr Mossberger här gjorde sig
skyldig till ett misstag, då jag inte varit
inne på denna fråga. På den punkten
är vi överens i sakfrågan.

Till sist vill jag bara framhålla, att
när det gäller den skördestatistiska
nämnden det tack vare våra framställningar
genom herr Jonssons i Fjäle senaste
inlägg visats att man på denna
punkt nu avser att tillmötesgå oss. Jag
får hoppas att så också blir fallet, och
därmed får vi väl vara nöjda på den
punkten.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Jag begärde ordet för
att svara herr Osvald, som till mig ställde
en fråga om stödet till trädgårdsodlingen.
Jag vill svara att det belopp av
100 000 kronor för behovsprövade bidrag
som här föreslås är avsett för sådana
trädgårdsodlare som så att säga ingår
i jordbrukskalkylen. Därutöver är
170 000 kronor avsedda för sådana trädgårdsodlare
som inte räknas som jordbrukare
och därmed inte går in i jordbrukskalkylen.
Det är den skillnad man
här har gjort och den hjälp som skall
gå till trädgårdsnäringen.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
det svar jag fick, och jag vill i anslutning
därtill bara göra den reflexionen,
att den gränsdragning man här har försökt
sig på i själva verket är mycket
irrationell. Om man odlar en gröda fältmässigt,
borde det inte spela någon roll
ur ersättningssynpunkt, om man har
trädgårdsnäringen eller jordbruket som
binäring. Det är grödans art och odlingsmetodiken,
som bör vara avgörande.

Om man skall få ersättning för vissa
grödor efter behovsprövning, är det enligt
min mening en väl snäv formulering
som valts i utskottsutlåtandet om att dylik
bidragsgivning »bör vara strängt restriktiv».
Varför denna bidragsgivning
skall vara så mycket strängare restriktiv
än ersättningar i andra fall förefaller
mig svårt att förstå.

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

Överläggningen ansågs härmed slu- Då emellertid herr Jonasson begärde
tad varefter herr talmannen yttrade, att rösträkning, verkställdes nu votering
med anledning av vad därunder yrkats medelst omröstningsapparat; och bepropositioner
komme att framställas funnos vid omröstningens slut rösterna
forst särskilt angående punkten 1 av ut- hava utfallit sålunda:
skottets i det nu förevarande utlåtandet To lna.

gjorda hemställan, vidare särskilt beträffande
punkterna 2—4, därefter sär -

skilt rörande vardera av punkterna 5
och 6, ytterligare särskilt i fråga om
punkterna 7—10, därpå särskilt avseende
envar av punkterna 11—13, än vidare
särskilt angående punkterna 14 och 15
samt slutligen särskilt beträffande viss
del av utskottets motivering.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen i motsvarande
del.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jonasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som hifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls härefter
vad utskottet i punkterna 2—4 hemställt.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de beträffande punkten 5
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Hermansson m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 1 betecknade reservationen i
motsvarande del; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jonasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22
punkten 5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
in. fl. vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen i motsvarande
del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jonasson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

Fredagen den 5 maj 1961 Nr 17 47

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —110;

Nej— 16.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende på punkten 6, anförde
vidare herr talmannen, hade yrkats dels
att vad utskottet hemställt skulle bifallas,
dels ock att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 1 betecknade reservationen i motsvarande
del.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Jonasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så

lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22 punkten
6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen i motsvarande
del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jonasson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —110;

Nej— 16.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls därefter
vad utskottet i punkterna 7—10 hemställt.

Vidare gjordes enligt de rörande
punkten 11 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innehölles i den av herr
Hermansson m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 3 betecknade reservationen i
förevarande del; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de angående punkten 12 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 3 betecknade
reservationen i motsvarande
del; och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jonasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22
punkten 12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 3 betecknade
reservationen i motsvarande
del.

Sedan denna voteringsproposition ånyo
upplästs, verkställdes till en början omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

48 Nr 17 Fredagen den 5 maj 1961

Ang. ett system för permanent skördeskadeskydd

Då emeHertid herr Jonasson begärde tets utlåtande nr 22, som å s. 18

, verKstaiiaes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —86;

Nej — 36.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beträffande punkten 13, yttrade nu
herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innehölles i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 3 betecknade
reservationen i förevarande
del.

Härefter gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna 14 och
15 hemställt.

Vad slutligen anginge det stycke i utskottets
motivering, som å s. 18 i det
tryckta utlåtandet började med orden
»Såsom redan» och å s. 19 slutade med
»egna kreditinrättningar», anförde herr
talmannen, hade yrkats dels att nämnda
stycke skulle godkännas utan ändring,
dels ock att kammaren skulle godkänna
den motivering, som i förevaran de del
föreslagits i den av herr Hermansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 2 betecknade
reservationen.

Därpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och förklarade
sig anse propositionen på godkännande
av utskottets motivering oförändrad
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som utan ändring godkänner det
stycke i motiveringen i jordbruksutskot -

med orden »Såsom redan» och å s. 19
slutar med orden »egna kreditinrättningar»,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den motivering,
som i förevarande del föreslagits
i den av herr Hermansson m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 2 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —76;

Nej — 48.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62, såvitt
angår jordbruksärenden, jämte i ämnet
väckta motioner, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 88, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1961/62 till viss
upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor
jämte i ämnet väckta motioner, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 23,
i anledning av väckta motioner om utredningar
beträffande vissa ungdoms -

Fredagen den 5 maj 1961

Nr 17

frågor, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 212, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av
59 § kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753), m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 213, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av
1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

150, angående komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1961/62,
m. m.;

nr 160, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

nr 162, med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om rätt till
avdrag vid 1962 års taxering för avsättning
till investeringsfonder för konjunkturutjämning;
samt

nr 164, angående godkännande av tillläggsavtal
till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande
arvsskatt.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit
framställning angående en i samband
med isländska alltingets 1 000-årsjubileum
av riksdagen överlämnad bokgåva
till alltinget.

Anmäldes och bordlädes

utrikesutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av konventionen
angående Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD), m. m.;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli
1947 (nr 511) om särskilda förmåner
för vissa internationella organisationer,
m. m.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående Sveriges anslutning
till en konvention för upprättande
av en europeisk organisation för astronomisk
forskning rörande södra stjärnhimlen;
samt

nr 4, i anledning dels av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets
rådgivande församling år 1960 och 1961
vid dess tolfte ordinarie möte fattade
beslut, dels av motioner väckta i anslutning
till sagda proposition;

konstitutionsutskottets memorial nr
15, angående granskning av de i statsrådet
förda protokoll;

statsutskottets utlåtande nr 89, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
avsättning av viss del av statens
vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
för stöd till industriellt forsknings-
och utvecklingsarbete, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 27, i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i förordningen om
allmän varuskatt; samt

nr 48, i anledning av väckta motioner
om begränsning av alkoholreklamen,
in. m.; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 29, i anledning av väckta motioner
angående viss utjämning av priserna
på flytande drivmedel.

Nr 17

Fredagen den 5 maj 1961

Interpellation ang. skattefrihet för stiftelser
och föreningar med ändamål att
främja nordiskt samarbete

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Stiftelser och föreningar
med ändamål att främja samhörigheten
mellan de nordiska folken behandlas i
Sverige i beskattningshänseende på samma
sätt som stiftelser och föreningar i
allmänhet. De är sålunda underkastade
oinskränkt skattskyldighet. I de nordiska
grannländerna är skattelagstiftningen
däremot så utformad, att stiftelser och
föreningar av detta slag där kan komma
i åtnjutande av skattelättnader.

Sedan motioner väckts om skattefrihet
för stiftelser med huvudsakligt ändamål
att främja nordiskt samarbete föreslog
bevillningsutskottet (betänkande
1956: 30) att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle hemställa om utredning i ämnet.
Så skedde i skrivelse 1956: 186 vari riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställde om
utredning och därav föranledda förslag.

Ärendet överlämnades under hand till
skattelagssakkunniga. I november 1957
upprättades inom skattelagssakkunniga
av taxeringsintendenten Bertil Sundberg
en PM med förslag till förordning om
skattefrihet för stiftelser och föreningar
med ändamål att främja samhörigheten
mellan de nordiska folken, över promemorian
avgavs efter remiss yttranden
av kammarrätten, riksskattenämnden,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholm, Göteborgs och Bohus samt
Malmöhus län ävensom Föreningen Nordens
centralstyrelse.

Såsom framhölls i bevillningsutskottets
betänkande gör den ökade aktualitet, som

förbindelserna mellan de nordiska länatt
man underlättar den verksamhet, som
utövas av nämnda stiftelser och föreningar.
Då kommer frågan om skattefrihet
i blickpunkten. Dess införande synes
angeläget icke minst med tanke på önskvärdheten
av en så likartad behandling
som möjligt av ifrågavarande stiftelser
och föreningar inom Norden. I förut
nämnda promemoria anvisas en praktisk
lösning av spörsmålet,
derna fått, det naturligt och följdenligt

I anledning av vad sålunda anförts får
jag hemställa om kammarens tillstånd
att rikta följande interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet: Är

herr statsrådet beredd att framlägga
förslag till lagstiftning rörande skattefrihet
för nordiska stiftelser och föreningar
enligt den föreslagna eller enligt
någon annan lösning?

Pa gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag erinrar om att —- i enlighet med
skriftlig plan som utdelats till kammarens
ledamöter före påskuppehållet —
kvällsplenum icke kommer att hållas
onsdagen den 10 maj, som är dagen före
folknykterhetens dag.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.12.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

610658