Onsdagen don 2ö april Sid (Riksdagens protokoll 1962:16)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 16

FORSTA KAMMAREN

1962

25—26 april

Debatter in. m.

Onsdagen don 2ö april Sid.

Avdragsrätt för studieunderstöd m. in......................... 6

Interpellation av fru Svenson ang. anslag för vävkurser, m. m..... 16

Torsdagen den 26 april

Svar på interpellation av herr Persson, Helmer, ang. förslag till
årets riksdag om fyra veckors semester för vissa arbetstagargrupper
.................................................. 20

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen don 25 aprii

Gemensamma omröstningar:

ang. anslag till bokinköp och bokbindning vid statens psykolo gisk-pedagogiska

bibliotek ................................ 3

ang. särskilt stöd åt det mindre jordbruket .................. 4

Statsutskottets utlåtande nr 62, ang. vissa frågor rörande totalförsvarets
upplysningsverksamhet m. m......................... 6

— nr 64, ang. fortsatt disposition av vissa äldre anslag: ecklesiastikdepartementet
........................................ 6

— nr 65, ang. anslag för vissa beredskapsåtgärder m. m......... 6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33, ang. avdragsrätt för studieunderstöd
samt för amortering av studieskuld m. m........... 6

1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 16

■■''"''feci;

** 1

f i f

mue>u

lh* *<U. **?«!> ti ■ uiibtwiiU
i '' ri

.01''. Ak) v.i;v *j<Vt **<■:

JhttfK ■« jh t^/wT

- - .''VI**}! > •;" ’ Trh.i " !! Oi It'' U O tf ‘i 0 |£?'' iV-f tf * £

*'' ''• " ;! ■ i v ■ • .rv t.: * ''i -• . ''■

IhffitsH

i: ■“ • • v: ‘ >it (;''> ? > U•;» 55nhr 5t i *

«?

l)f H'' ‘i ty i .i

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

Onsdagen den 25 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr Ringaby anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Upplästes två till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bilagda läkarintyg får undertecknad
anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet tiden 25/4—29/4 1962.

Nybro den 23 april 1962.

Bertil Petersson

Att riksdagsman Bertil Petersson, Nybro,
på grund av sjukdom (influensa)
är oförmögen till arbete från och med
den 25/4 1962 till och med den 29/4
1962 intygas.

Nybro" den 23/4 1962.

Harald Beronius
leg. läkare

Till riksdagens första kammare

Under hänvisning till bifogade läkarintyg
får jag härmed anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under där
angiven tid.

Stockholm den 17 april 1962.

Östen Undén

Ledamoten av riksdagens första kammare
utrikesminister östen Undén är på
grund av ögonsjukdom (ablatio retinae
oc.dx) förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet
under tiden 18 april t. o. m. 31
maj 1962, vilket härmed intygas.

Stockholm den 16 april 1962.

G. Karpe
leg. läkare

De begärda ledigheterna beviljades.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av statsutskottet
i dess memorial nr 60 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
på motionerna 1:103 och II: 144, till
Bokinköp och bokbindning vid statens
psykologisk-pedagogiska bibliotek för
budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 kronor, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat, att i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:103 och 11:144,
till Bokinköp och bokbindning vid statens
psykologisk-pedagogiska bibliotek
för budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 68.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Herr Nilsson, Ferdinand, anmälde, att
han avsett att rösta men dock markerats
såsom frånvarande.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 401, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 103 ja och 118
nej samt att båda kamrarnas samman -

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

räknade röster befunnits utgöra 177 ja
och 186 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av jordbruksutskottet
i dess memorial nr 12
föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 492 och
11:574 samt 1:496 och 11:570, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta
att för utbetalande av arealtillägg skall
gälla nuvarande skala;

B. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 496 och
11:570, såvitt nu är i fråga, besluta att
beträffande arealtillägg till nytillträdande
jordbrukare hittillsvarande bestämmelser
skall gälla;

C. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 496 och
11:570 samt 1:499 och 11:571, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta att
leveranstilliägget för mjölk skall utgå efter
nu gällande regler;

D. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1: 495 och
11:578 samt 1:496 och 11:570 ävensom
1:499 och 11: 571, sistnämnda båda motionspar
såvitt nu är i fråga, besluta att
det extra mjölkpristillägget i norra Sverige
skall utgå med nu gällande belopp;

E. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:492
och II: 574, I: 496 och II: 570 samt I: 499
och 11:571, samtliga motioner såvitt nu
ar i fråga, å riksstaten för budgetåret
1962/63 under nionde huvudtiteln till
Särskilt stöd åt det mindre jordbruket
anvisa ett förslagsanslag av 95 00öi 000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej har riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat att

A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
496 och 11:570 ävensom med avslag å
motionerna 1:492 och 11:574, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, arealtillägg
skall utgå enligt följande skala:

Areal, ha

2.0— 3,0

3.1— 4,0

4.1— 7,0

7.1— 8,0

8.1— 10,0

Arealtillägg

kronor/år

........... 250

........... 375

........... 500

........... 375

........... 250

B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 496
och II: 570, såvitt nu är i fråga, arealtillägg
skall utgå även till nytilltriidande
jordbrukare i enlighet med vad utskottet
anfört i det föregående;

C. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
496 och 11:570 ävensom med avslag å
motionerna 1:499 och 11:571, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, leveranstillägg
för mjölk skall utgå med 5 öre
per kilogram för leveranskvantiteterna
1 001—9 000 kilogram per år och med
400 kronor per år för leveranskvantiteterna
9 000—15 000 kilogram, varefter
för leveranser överstigande 15 000 kilogram
per år en minskning skall ske med
4 öre per kilogram;

D. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
496 och 11:570, såvitt nu är i fråga,
ävensom med avslag å motionerna I: 495
och II: 578 samt I: 499 och II: 571, sistnämnda
motionspar såvitt nu är i fråga,

1) för det extra mjölkpristillägget i
norra Sverige nu sammanlagt utgående
belopp skall höjas med 4 000 000 kronor;
samt

2) anhålla hos Kungl. Maj:t om fördelning
av det extra mjölkpristillägget mellan
de olika områdena i enlighet med
vad utskottet i det föregående anfört;

E. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 496
och II: ''570 ävensom med avslag å motionerna
1:492 och 11:574 samt 1:499
och 11:571, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, å riksstaten för budgetåret

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

1962/63 under nionde huvudtiteln till
Särskilt stöd åt det mindre jordbruket
anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000
kronor.

Ja — 71;

Nej — 73.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 402, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 111 ja och 110
nej, samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 182 ja
och 183 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Justerades protokollen för den 10, 11
och 13 innevarande månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Kling från och med den 27
april till och med den 10 maj för utrikes
tjänsteresa.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 136, i anledning av väckta motioner
om processuell rättshjälp; och
nr 165, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om straff
i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration
m. m.

Anmäldes och godkändes allmänna beredningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 164, till Konungen i anledning
av väckta motioner angående
utredning rörande statligt stöd till de
kristna samfunden.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: nr

153, med förslag om återföring av
vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring
in. m. fonderade medel;

nr 155, med förslag till förordning om
ändring i vägtrafikförordningen den 28
september 1951 (nr 648), m. m.;

nr 158, angående godkännande av
konvention mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge angående indrivning
av underhållsbidrag, in. m.;

nr 160, angående avveckling av rekognitionsavgifterna
till Danviks hospital;

nr 161, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 30 § lagen den 17 juni
1948 (nr 433) om försäkringsrörelse m.
in.; och

nr 163, med förslag till lag angående
förbud mot sämjedelning av fast egendom.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 164,
om överlåtelse av viss kronan tillhörig
mark.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
165, dels med förslag till lag om särskilda
förmåner för vissa internationella organisationer
m. m., dels ock angående
godkännande av det fjärde tilläggsprotokollet
till den allmänna överenskommelsen
rörande Europarådets privilegier
och immunitet.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 699 till bankoutskottet
samt

motionerna nr 700 och 701 till särskilda
utskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 11 och
12, statsutskottets utlåtanden nr 5, 10 och
63, bevillningsutskottets memorial nr 42,
bankoutskottets utlåtande nr 16, första
lagutskottets memorial nr 31, tredje lagutskottets
utlåtanden nr 21—23 samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 11.

-j-1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 16

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
totalförsvarets upplysningsverksamhet
m. in.;

nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för vissa
beredskapsåtgärder under budgetåret
1962/63 m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 33, i anledning av väckta
motioner angående avdragsrätt för studieunderstöd
samt för amortering av
studieskuld in. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 276,
av herrar Ragnar Bergh och Ebbe Ohlsson,
samt II: 351, av herr Palm m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte för
sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdragsrätt medgåves
för studiekostnader enligt i motionerna
uppdragna riktlinjer;

2) de likalydande motionerna I: 340,
av herrar Hilding och Per-Olof Hanson,
samt II: 349, av herr Jönsson i Ingemairsgården
in. fl., vari anhållits, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring
i skattelagstiftningen, att mindre inkomster,
som studerande förvärvade på
arbete under ferier, bleve skattefria, och
således antaga i motionerna infört förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

3) de likalydande motionerna 1:458,
av herrar Ragnar Bergh och Svenings -

son, samt II: 532, av herrar Bengtsson i
Göteborg och Nilsson i Svalöv, vari föreslagits,
att riksdagen skulle antaga i
motionerna infört förslag till lag angående
ändrad lydelse av 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt

4) de likalydande motionerna 1:463,
av herr Hilding och fru Hamrin-Thorell,
samt 11:536, av herr Gustafson i
Göteborg och fru Nettelbrandt, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om proposition rörande avdragsrätt för
periodiskt understöd till studerande.

Det i motionerna 1:458 och 11:532
framställda yrkandet syftade till att
åstadkomma avdragsrätt vid taxeringen
för periodiskt understöd till studerande.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:276,
av herrar Ragnar Bergh och Ebbe Ohlsson,
samt II: 351, av herr Palm m. fl.,
om rätt till avdrag vid beskattningen för
studiekostnader;

2) de likalydande motionerna I: 340,
av herrar Hilding och Per-Olof Hanson,
samt II: 349, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., om skattefrihet för studerandes
ferieinkomster;

3) de likalydande motionerna I: 458,
av herrar Ragnar Bergh och Sveningsson,
samt 11:532, av herrar Bengtsson i
Göteborg och Nilsson i Svalöv, om avdrag
vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande; ävensom

4) de likalydande motionerna 1:463,
av herr Hilding och fru Hamrin-Thorell,
samt 11:536, av herr Gustafson i Göteborg
och fru Nettelbrandt, om avdrag
vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande;

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Nilsson i Svalöv och Björkman, vil -

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

ka, under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna I: 276 och II:
351, ansett, att utskottet bort under 1
hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte med beaktande av de i motionerna
anförda synpunkterna utarbeta
och för 1962 års höstriksdag framlägga
förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdragsrätt medgåves
för studiekostnader;

II) av herrar Stefanson, Lundström,
Gustafson i Göteborg och Christenson i
Malmö, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under 1 hemställa, att riksdagen
i anledning av motionerna I: 276
och II: 351 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag
om en reform av studiekostnadernas behandling
i skattehänseende, inebärande
rätt till avdrag för amortering av studieskuld; III)

av herrar Stefanson, Lundström,
Sundin, Gustafson i Göteborg, Christenson
i Malmö och Eriksson i Bäckmora,
vilka, under åberopande av innehållet i
de likalydande motionerna 1:340 och
II: 349, ansett, att utskottet bort tillstyrka
den i motionerna föreslagna författningsändringen,
avseende skattefrihet
för studerandes ferieinkomster, och att
utskottet således bort under 2 hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:340 och 11:349
måtte antaga det i motionerna intagna
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370); samt

IV) av herrar Hagberg, Stefanson,
Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,
Christenson i Malmö, Eriksson i Bäckmora
och Björkman, vilka, under åberopande
av innehållet i de likalydande
motionerna 1:458 och 11: 532 ävensom
de likalydande motionerna I: 463 och
11:536, samtliga motioner avseende frågan
om avdrag vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande, ansett,
att utskottet bort under 3 och 4

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. in.
hemställa, att riksdagen i anledning av
nyssnämnda motioner måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om proposition
rörande avdragsrätt för periodiskt understöd
till studerande.

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Ett gammalt slitstarkt
argument bland många, när det gällt att
avstyrka reformer i den direkta beskattningen,
har varit hänvisningen till att
den eller den åtgärden, exempelvis en
utvidgad avdragsrätt, komme att gynna
de högre inkomsttagarna, som det brukar
heta. Därmed har saken på det hela
taget varit klar; ytterligare bevisning
har ansetts onödig. Att reformen i det
konkreta fallet också skulle gynna de
lägre inkomsttagarna brukar besynnerligt
nog i sammanhanget komma en liten
smula i skymundan och spela en betydligt
mindre roll.

Den invändning, som jag bär uppehållit
mig vid har fått göra tjänst även
när man resonerat om avdragsrätt för
studieunderstöd och liknande ting, som
vi nu skulle ägna några minuter åt. Vi
har framför oss årets upplaga av bevillningsutskottets
betänkande i ämnet.

Betänkandet är traditionellt negativt
och således helt i sin ordning. På en
punkt — uppseendeväckande nog -—
skiljer sig dock detta dokument från tidigare
editioner. Det argument jag talade
om är inte med denna gång. Jag påpekar
detta, för den händelse kammarens
ledamöter eventuellt inte skulle ha
observerat det.

I fjol avstyrkte bevillningsutskottets
majoritet reformen med hänvisning till
att en sådan avdragsrätt bleve effektivast
för dem som hade de största inkomsterna
och, som bevillningsutskottet
skrev i fjol, »följaktligen får anses vara
i minst behov därav». Till yttermera
visso betecknades ett dylikt förhållande
som en »irrationell faktor». I år gör
man inte några dylika uttalanden. Felet
i ett sådant bär betraktelsesätt, vilket
som jag har påpekat brukar komma till
användning även i andra skattesammanhang,
är dock, tycker jag, ganska påtagligt.
Den nämnda effekt, som bevill -

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m
ningsutskottet i fjol talade om, är endast
en följd av att vi liar en progressiv inkomstskatt.
Detta är ju klart och borde
ligga i sakens natur, vilket torde vara
uppenbart för var och en, som tränger
in i detta problem. Men resonemanget
kan precis lika väl vändas om, nämligen
på det här sättet: den, som har högre
inkomster och alltså högre marginalskatt,
måste självfallet tjäna ihop ett
vida större belopp för att amortera
samma skuld som en lägre inkomsttagare
kan bestrida med en mindre summa.
Utskottets tidigare tankegång omöjliggör,
såvitt jag kan se, konsekvent
tillämpad, varje hänsynstagande till utgifter
för inkomsternas förvärvande.
Den hittillsvarande argumenteringen
från utskottsmajoritetens sida på denna
punkt har emellertid nu undanskjutits.
Om detta skett på grund av en tillfällighet
eller om det är fråga om en reell
åsiktsförändring beträffande det tidigare
standardargumentets värdebeständighet,
därom vågar jag självfallet inte ha
någon mening.

Man har emellertid från utskottets
sida andra invändningar till hands. Man
menar, att en avdragsrätt skulle innebära
»ett genombrytande av den eljest
vid beskattningen upprätthållna principen,
att avdrag ej medges för kapitalavbetalning
på skuld». Detta argument är
väl dock knappast relevant till de motioner,
som här avses, nämligen 1:276
och II: 351.

I dessa föreslås en lättnad av innebörd
att avdragsrätt för studiekostnader
medges genom schablonmässigt bestämda
avdrag, sedan vederbörande trätt ut
i förvärvslivet. Det talas alltså om studiekostnader
och inte om studieskulder.
Härmed faller också, tycker jag, utskottsmajoritetens
hänvisning till beslutet
vid förra årets riksdag, då man genomförde
systemet med direkta bidrag
från staten för erläggande av amorteringar
å vissa studieskulder.

Enligt motionärernas och reservanternas
mening bör studiekostnader i väsentlig
utsträckning anses som omkostnader
för intäkternas förvärvande. Avdragsrätt
för sådana kostnader står som

alla vet helt i överensstämmelse med
skattelagens inkomstbegrepp. Det är
som jag redan antytt ofrånkomligt att
det avdragsgilla beloppet måste fastställas
efter schablonmässiga grunder. Det
finns nog ingen annan väg att gå. Ett
totalbelopp på 3 000 kronor för varje
studieår vid på normaltid avlagd examen
bör, tycker vi, vara en utgångspunkt.
För säkerhets skull, herr talman,
vill jag än en gång understryka att detta
schablonavdrag inte har något samband
med amortering av skuld. Jag måste göra
detta förnyade påpekande med hänsyn
till den skrivning som förekommer
i betänkandet. Detta om detta.

Så till slut bara ett par ord om de motionsvis
framställda yrkandena rörande
avdragsrätt för periodiskt understöd till
studerande. Inte heller här har utskottet
velat ge något på hand. Man menar,
att behovet av en dylik avdragsrätt numera
är betydligt mindre än tidigare.
Man hänvisar även i detta sammanhang
till förra årets riksdagsbeslut. Men, ärade
kammarledamöter, jag måste nog för
egen del ge uttryck åt en liten smula
överraskning över att utskottsmajoriteten
anser sig böra lägga en dylik kvantitativ
bedömningsgrund på ett viktigt
skatteproblem.

Därmed må emellertid förhålla sig hur
som helst. Motiveringen för avdragsrätt
för periodiskt understöd över huvud taget
är självfallet att givarens, observera
givarens, skatteförmåga genom understödet
anses nedgå i motsvarande grad.
Denna minskning av givarens skatteförmåga
kan givetvis i och för sig inte vara
beroende av hur mottagaren använder
understödet. Inskränkningen av avdragsrätten
är därför ett uppenbart brott
mot skatteförmågeprincipen. Redan därför
borde avdrag få göras för understöd
till studerande. Lämpligen bör man uppställa
krav på att mottagaren skall ha
nått viss ålder för att avdrag skall medges.
Här kan man naturligtvis diskutera
åldersgränsen, men jag vill erinra om
att 1944 års allmänna skattekommitté,
som var inne på dessa linjer, föreslog
17 år som en lämplig åldersgräns, och
det är kanske riktigt.

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

Herr talman! Med dessa ord hemställer
jag om bifall till reservationerna nr
I och IV, knutna till detta bevillningsutskottets
betänkande.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Som den föregående ärade
talaren framhöll är detta inga nya
frågor. De har behandlats av riksdagen
tidigare men återkommer ånyo emedan
frågan om studiekostnaderna för varje
år blir alltmera betydelsefull för många
människor, eftersom kravet på studier
stiger år från år.

Jag kan i vissa avseenden instämma
med vad herr Hagberg sade och skall
inte förlänga debatten med att ytterligare
utveckla synpunkterna på avdragsrätten
för periodiskt understöd till studier.
Låt mig bara säga att jag är något
förvånad över att utskottet anser att behovet
av sådan avdragsrätt skulle ha
minskats, sedan 25 procents avskrivning
på studieskulder medgivits.

Jag tror inte detta är riktigt. Tvärtom
tror jag att man med det system som
nu råder stimulerar till ökad skuldsättning
under studierna. Då ju staten betalar
25 procent av studielånen men föräldrarna
eller den studerande inte har
någon avdragsrätt eller någon möjlighet
att tillgodogöra sig någon stimulans för
det bidrag som kan ges från föräldrarna,
blir följden att allt fler och fler lånar
pengar genom garantilån eller andra
studielån i stället för att utnyttja den
hjälp som skulle vara möjlig från föräldrarnas
sida. Bidrag från föräldrarna
skulle också ha betydelse för framtiden
genom att den studerande kommer ut i
livet utan en så stor skuldsättning som
han annars får. Jag tror därför inte att
det av utskottet anförda skälet är hållbart.
När denna avskrivningsrätt tillkom
upphörde åtskilliga föräldrabidrag att
utgå, och man övergick i stället till att
söka lån.

I detta sammanhang aktualiseras också
frågan om avdragsrätt för amortering
av studieskulderna. Om det system som
antogs i fjol har vi från vår sida redan
tidigare i olika sammanhang anfört att

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m.
vi inte ansett det vara någon tillfredsställande
lösning. Detta gäller inte minst
därför att avskrivningsrätten ju endast
avser vissa studieskulder. Det komplex
av frågor som berör studieskuldernas
behandling i skatteavseende bör därför
enligt vår mening tas upp i samband
med den stora reformen om det statliga
stödet till högre studier, om vilken man
för närvarande har en utredning i gång.
Det vore naturligt att denna utredning
också sysslade med beskattningsfrågan,
men enligt sina direktiv är utredningen
förhindrad att gå in på skattefrågorna.
Detta är skälet till att vi i en reservation
begärt en särskild utredning om
den tekniska utformningen av avdragsrätt
för studieskulder.

Låt mig till slut säga några ord om
den motion och den reservation som
gäller studerandes ferieinkomster. Här
har begärts att för studerande skall gälla
samma rätt som för andra som på grund
av nedsatt skatteförmåga kommer under
existensminimum. Att de som studerar
har nedsatt skatteförmåga är ju
naturligt, och om deras inkomster under
ferierna understiger existensminimum
tycker vi att de bör åtnjuta den
förmån som kommer andra till del.

Nu räknar utskottet upp åtskilliga
skäl till att detta skulle vara onödigt.
Jag kan inte finna annat än att de förmåner
som utskottet räknar upp — om
man undantar ett enda fall — gäller
alla skattebetalare, alla medborgare. Jag
tycker det är rimligt och ett allmänt intresse
att studerande genom egna inkomster
försöker att i största möjliga
mån bidraga till sina studiekostnader.
Om ferieinkomsterna därför är så pass
låga att de understiger existensminimum,
kan jag inte finna att det är orimligt
att staten ger dem den lilla uppmuntran
som motionärerna och reservanterna
föreslår.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna II, III och IV.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Så här kort tid efter
påskferierna är man inte särskilt trim -

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m
mad för att gå in i närkamp med vare
sig motionärerna eller reservanterna,
men i den situationen befinner sig tydligen
även de tidigare talarna herr Hagberg
och herr Lundström, och jag kan
i likhet med dem nöja mig med att göra
en kort hänvisning till vad utskottet
framhåller.

Vi har så ofta diskuterat dessa frågor
i denna kammare, att det väl endast är
några få av nykomlingarna som inte
upplevt detta och inte har kännedom
om de argument som framförts. Herr
Hagberg uppehöll sig mest vid frågan
om avdragsrätten, och där har utskottsmajoriteten
och reservanterna principiellt
olika ståndpunkter. Vi har inte velat
acceptera avdragsrätten som princip
utan var därför till freds när finansministern
vid fjolårets riksdag inbjöd
kammaren att ta ställning till det bidragssystem
som nu gäller för amortering
av studieskulder. Herr Hagberg
framhöll, att det är många upplagor av
utskottsbetänkanden som har presenterats
här i kammaren, och detta års betänkande
är lika negativt som de tidigare
editionerna. Ja, det är negativt ur
den synpunkten att vi inte har velat,
som jag nämnde, acceptera själva systemet
med avdragsrätt. Då frågade herr
Hagberg: »Varför saknas det tidigare
standardargumentet, att avdrag i högre
grad skulle gynna de högre inkomsttagarna,
i årets edition av bevillningsutskottets
betänkande?» »Har majoriteten»,
frågar herr Hagberg, »uppgivit sin
gamla ståndpunkt?» På den frågan torde
jag kort och gott kunna svara nej. Vi
har i varje fall inte funnit anledning att
upprepa argumentet i år, eftersom vi så
nyligen som år 1961 har infört ett system
för bidrag till amortering av vissa studieskulder,
och det har inte funnits någon
anledning att släpa med ett gammalt
argument, eftersom vi anser oss
vara till freds med det system som nu
gäller.

Det kan finnas anledning att i detta
sammanhang erinra om att skattelagssakkunniga,
som hade till uppgift att
pröva denna fråga, för inte så många år
sedan också fann det betänkligt att ge -

nomföra ett avdragssystem för finansiering
av studiekostnader, men eftersom
deras direktiv var så snävt hållet var det
inte möjligt för dem att lägga fram ett
förslag om ett bidragssystem, utan finansministern
tog det hela i sina egna
händer. Och det blev ett förslag som,
såvitt jag vill minnas, vann uppskattning
från de hörda remissmyndigheterna
som i regel var sådana som har
med akademici att göra.

När det gäller avdragsrätt för periodiskt
understöd till studerande framhåller
utskottet i år att det inte haft anledning
att inta någon annan ståndpunkt,
eftersom denna fråga är av mindre
betydelse då vi har fjolårssystemet
genomfört. Utskottet framhåller också
att härtill kommer en mera omfattande
stipendiegivning än tidigare och anför
dessutom -— jag tror man bör uppmärksamma
det — att det för närvarande
finns en studiesocial utredning som har
att beakta den sidan av saken. Eftersom
denna utredning har signalerat att
den kan komma att framlägga förslag
redan under innevarande år, finns det
säkert skäl att vänta och se vad den
kommer att prestera för att underlätta
täckandet av studiekostnaderna.

Den fråga, som herr Lundström närmast
berörde, gäller slutligen slcattelindring
för de inkomster som studerande
kan förvärva under ferier. Det är klart
att inkomstbelopp som skall kunna förvärvas
under en kort ferietid inte kan
komma att uppgå till så höga belopp,
men möjligt är att vissa studerande
kan komma upp i inkomster som överstiger
bottenavdraget och följaktligen
blir beskattade. Men jag hänvisar till
vad utskottet framhållit, nämligen att
det sedan en höjning av ortsavdragen
genomförts är klart att det blir färre
som kan drabbas av en sådan beskattning.
Jag är alldeles övertygad om att
frågan om just skattelindring för de små
inkomsttagarna kommer att prövas i ett
annat, större sammanhang. Utskottet
har därför inte heller funnit anledning
att tillmötesgå motionärerna på denna
punkt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bi -

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

fall till utskottets hemställan på samtliga
punkter.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag fattade herr Eriksson
så att han egentligen inte särskilt
helhjärtat kunde försvara att studerandes
ferieinkomst, som något överstiger
bottenavdraget, skall beskattas. Jag tar
detta som ett tecken på att om man
fortsätter med att väcka den motion det
här gäller ytterligare någon gång kanske
herr Eriksson och åtskilliga med
honom ändrar mening så att man kan
nå framgång på denna punkt. Jag tror
f. ö. inte att det finns någon som kan
anse det rimligt att beskatta de små
inkomster, överstigande bottenavdraget,
som studerande kan förvärva under ferierna,
i den mån inkomsterna i fråga
understiger existensminimum. Motionärerna
har här anfört så pass rimliga
skäl att de borde vinna beaktande.

Sedan vill jag ännu en gång understryka
att studiesociala utredningen ju
icke har att behandla beskattningsfrågor.
Hela den delen av frågekomplexet
kommer alltså icke där upp till utredning.

Jag begärde emellertid ordet för att
understryka att den framställning som
här har gjorts från motionärerna och
reservanterna rörande rätt till avdrag
för periodiskt understöd för studier ju
är ett spörsmål där riksdagen tidigare
tydligt och klart uttalat sig och beställt
en utredning om en reform. Kungl. Maj :t
har inte brytt sig om den beställningen
från riksdagens sida. Eftersom jag råkade
få läsa en interpellationsdebatt i
denna fråga som hölls år 1956, kan jag
inte underlåta att citera ett avsnitt av
vad bevillningsutskottets dåvarande
ordförande, herr Olsson i Gävle, hade
att säga om denna sak. Han sade: »Det
svenska folkets beskattningsrätt utövas
av riksdagen allena, den kan göra som
den vill i det avseendet, och när det
svenska folkets valda representanter
skriver till Konungen och begär att ett
förslag skall utarbetas med förtursrätt,
så betyder det ju att riksdagen har gjort

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m.
en beställning, som Kungl. Maj:t egentligen
inte borde kunna lägga åt sidan.»
Jag kan i alla avseenden instämma i det
uttalandet. När nu denna beställning har
lagts åt sidan, tycker jag inte att det är
orimligt att man på nytt begär att riksdagen
skall skriva till Kungl. Maj:t om
saken.

Herr PALME (s):

Herr talman! Herr Eriksson i Uppsala
ville skylla på påsken som förklaring
till den bristande intensiteten i debatten
i år kring dessa frågor. Med all respekt
för påsken tror jag dock att en
väsentligare förklaring är den att det
reella problem som väckte så stor debatt
för något år sedan nu har fått en
relativt god lösning. Det reella problemet
var att ganska många akademikergenerationer
från förkrigstiden, från tiden
för andra världskriget och från tiden
därefter hade nödgats ådraga sig
mycket stora studieskulder till följd av
att statens direkta stöd till de studerande
då var ringa. Självfallet förelåg ett
tryck från dessa människor med stora
studieskulder att på något sätt få en
lättnad. Hur de fick lättnaden var inte
lika centralt som att de fick den. Nu
genomförde ju riksdagen i fjol en avskrivningsreform
som innebar att en
fjärdedel av dessa studieskulder avskrevs,
vilket medförde en mycket betydande
lättnad framför allt för akademiker
med stora studieskulder. Förslaget
godtogs också av de organisationer,
Saco och TCO, som ju närmast har
dessa grupper av studieskuldsatta inom
sina led. Om man sedan frågan lösts för
nuvarande akademikerkategorier återkommer
med kravet på avdragsrätt för
amortering av studieskulder, kommer ju
detta krav att självklart framstå som
nattståndet.

Man har i utskottsbetänkande! inte
fört någon diskussion om verkningarna
av avskrivningssystemet. Herr Hagberg
måste väl ändå anse det vara en fördel
att stödet från samhällets sida kom att
utgå lika till alla studerande i förhållande
till deras studieskuld och inte i
förhållande till deras inkomster. På det

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m
sättet fick man ju ett i verklig mening
generellt stöd. Det har även de berörda
organisationerna tydligen ansett vara en
fördel.

Till herr Lundström vill jag bara säga
att om dessa amorteringsbidrag —
som ju framför allt införts till förmån
för de akademiker vilka nu är ute i
förvärvslivet men som också är till fördel
för dem som nu studerar —• skulle
komma att stimulera till ökad skuldsättning,
så måste ju avdrag för amortering
på exakt samma sätt stimulera
till ökad skuldsättning. Iierr Lundström
invänder häremot att föräldrarna nu har
slutat att ge bidrag till sina barn med
hänsyn till de avskrivningsmöjligheter
som tillkommit. Jag skulle vilja fråga
vilket faktiskt material herr Lundström
kan åberopa. .lag har inte sett till något
material som på något sätt skulle utgöra
ett belägg för herr Lundströms påstående
på denna punkt.

Slutligen vill jag tillägga att den bristande
intensiteten i debatten även kan
bero på att det direkta stödet till de
studerande byggts ut mycket kraftigt
under senare år. Jag skulle tro att de
studiesociala anslagen till akademikergrupperna
under de senaste två åren beloppsmässigt
har fyrdubblats. Självklart
innebär detta en mycket väsentlig förbättring,
som kanske minskat intensiteten
i kravet på ytterligare hjälp.

Jag kan inte gå in på arbetet i den
studiesociala utredningen. Det är riktigt
att vi inom utredningen inte enligt våra
direktiv skall syssla med skattefrågor.
Så mycket vågar jag väl emellertid säga
att den utformning som det direkta
stödet kommer att få får betydelse även
för bedömningen av skattefrågorna.
Självfallet måste dessa ting betraktas
som kommunicerande kärl, och därför
vore det naturligtvis ur utredningens
synpunkt utomordentligt olyckligt om
man låste sig fast vid en viss tankegång
när det gäller skattefrågorna, innan
man hade ens utarbetat och än mindre
tagit ställning till de direkta stödåtgärderna.

Jag ber också, herr talman, att få yrka
bifall till bevillningsutskottets förslag.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s)

Herr talman! Herr Lundström uppfattade
mitt anförande så att jag inte
helhjärtat ville försvara bevillningsutskottets
betänkande när det gällde frågan
om ferieinkomsterna. Det är möjligt
att han kan ha rätt. Jag ser nämligen
inte bara till de små ferieinkomsterna
utan till skatteproblemet över huvud taget
för små inkomsttagare. Vi har ju
tyvärr inte ansett oss ha ekonomiska
möjligheter att genomföra en verkligt radikal
skattelagstiftning till förmån för
de små inkomsttagarna. Det finns enligt
mitt sätt att se inget skäl för att särskilt
prioritera den grupp det här är
fråga om. Om man betraktar fördelningen
av skattebetalare finner man en
oändligt stor grupp, som befinner sig i
ett inkomstläge som ligger strax ovanför
bottenavdraget, och det gäller dessutom
människor som är verksamma i
produktionen.

Vidare säger herr Lundström att riksdagen
här har beställt en utredning om
periodiskt understöd till studerande. Ja,
den utredningen är i varje fall effektuerad
på det sättet att skattelagssakkunniga
har haft frågan uppe och avlämnat
ett förslag. Visserligen börjar det nu att
bli några år gammalt, men utredningen
föreslog en ganska genomgripande förändring
när det gäller de periodiska
understöden, vilken innebar en kraftig
beskärning av tillämpningsområdet.
Varför finansministern på basis av den
utredningen dröjt med att lämna riksdagen
några förslag vet jag inte, men
det är möjligt att han avser att pröva
detta i annat sammanhang när ändå hela
skattelagstiftningen nu ligger i stöpsleven.
Följaktligen har herr Adolv Olssons
beställning effektuerats så långt att
utredning föreligger, ehuru den inte
kommit fram till riksdagen.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Den utredning som herr
Ericsson talar om innehöll såvitt jag vet
rätt väsentliga fördelar när det gäller
bidrag till studier, även om den innebar
vissa ändringar i andra avseenden.
Och det är studierna vi talar om nu.

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

Till herr Palme vill jag helt kort säga
att det inte skall bestridas att 25-procentsavdraget
har många fördelar, men
det har bl. a. den nackdel som jag nämnde,
att det endast gäller vissa studieskulder.
Det är därför vi från vårt håll
inte finner detta vara en tillfredsställande
lösning, utan vi anser att problemet
bör göras till föremål för ytterligare utredning.

Ett avdrag för periodiskt understöd
skulle stimulera till ökade bidrag från
föräldrarnas sida. Det har jag sagt tidigare;
jag vidhåller påståendet och inte
heller har någon bestritt det. Skulle
föräldrarna erhålla möjlighet till viss
avdragsrätt skulle de naturligtvis också
vara intresserade att lämna sådana understöd.

Till sist vill jag instämma i herr Palmes
uppfattning, att man inte bör binda
sig för någon reform på beskattningens
område när det gäller studiekostnaderna
förrän hela den stora frågan,
som nu stöts och blöts i studiesociala
utredningen, kommit fram. Det har vi
också påpekat i vår reservation. Vi har
sagt att det inte nu går att vidtaga någon
förändring utan att det nuvarande
systemet t. v. måste bestå. Men vi har
ansett att en utredning om den tekniska
utformningen av skattefrågan bör göras
samtidigt, så att förslag om båda dessa
problem på en gång kan föreläggas riksdagen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande vardera punkten 1
och 2 av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan samt därefter
särskilt rörande punkterna 3 och 4.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av
herr Hagberg, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom
m. fl. vid betänkandet avgivna, med I
betecknade reservationen; samt 3:o), av
herr Lundström, att kammaren skulle
antaga det förslag, som inneliölles i den

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. in.
av herr Stefanson m. fl. vid betänkandet
anförda, med II betecknade reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Lundströms yrkande.

Ilerr Hagberg äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 33 punkten 1 antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkandet avgivna, med II betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
I, av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid herr Lundström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befun -

Nr IG

Onsdagen den 25 april 1962

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd in.
nos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 29;

Nej — 23.

Därjämte hade 89 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 33
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkande avgivna, med II betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Lundström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 84;

Nej — 50.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de beträffande punkten 2
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i denna
punkt hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Stefanson m. fl. vid betänkandet
avgivna, med III betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Lundström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter gi -

ven varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 33
punkten 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Lundström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 43.

Därjämte hade 24 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad avsåge punkterna 3 och 4, yttrade
nu herr talmannen, hade yrkats
dels att vad utskottet hemställt skulle
bifallas, dels ock att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den av herr
Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med IV betecknade reservationen.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
33 punkterna 3 och 4, röstar
Ja;

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med IV betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 64.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få lämna ett meddelande
rörande arbetsplenum nu på fredag den
27 april. Såsom förut tillkännagivits
hålles då kvällsplenum. Jag avser emellertid
att föreslå kammaren att, oavsett
om föredragningslistan då i sin helhet
är genomgången eller ej, kammaren
måtte åtskiljas omkring kl. 22.00.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av väckta motioner
åsyftande dels utredningar berörande
vallagarna och dels ändringar i dessa;
samt

nr 14, i anledning av väckt motion
angående förfarandet vid omröstningar
i kamrarna;

bevillningsutskottets betänkande nr
41, i anledning av väckta motioner om
restitution av bensinskatt för jordbrukstraktorer
och skördetröskor;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av väckt motion
om installerande av tidsenliga voteringsapparater
i riksdagens kamrar; samt

Ang. avdragsrätt för studieunderstöd m. m.
nr 15, i anledning av väckta motioner
angående bestridandet av semesterkostnaderna
för riksdagens personal;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 23
mars 1956 (nr 73) om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till ändrad lydelse
av 8 § förordningen den 16 maj
1884 (nr 25) angående patent, m. in.;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 2 § § lagen
den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av
vissa underhållsbidrag; samt

nr 35, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente; jordbruksutskottets

utlåtande nr 14, i
anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande
anslag till Byggnadsarbeten m. m.
vid vissa för lantbrukshögskolans försöksverksamhet
disponerade jordbruksegendomar
jämte i ämnet väckta motioner;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

28, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande utbildningsfrågor
inom teaterns, filmens, radions och televisionens
områden samt om en högskola
för utbildning av vissa yrkesutövare inom
film och TV;

nr 29, i anledning av väckta motioner
angående behovet av daghemsplatser,
om inrättande av ett servicesystem för
tillsyn av sjuka barn samt om utredning
rörande servicehus;

nr 30, i anledning av väckt motion om
överväganden i syfte att ge julafton karaktär
av helgdag;

nr 31, i anledning av väckt motion om
bättre tillvaratagande av arbetskraftens
kapacitet inom den statliga förvaltningen; -

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1902

Interpellation ang. anslag för vävkurser, m. m.

nr 32, i anledning av väckta motioner
angående ökat skydd mot radioaktiv
strålning;

nr 33, i anledning av väckta motioner
angående arbetsvärdering;

nr 34, i anledning av väckta motioner
om underhållet av rastplatserna vid de
allmänna vägarna, m. in.;

nr 35, i anledning av väckta motioner
om formerna för en intensifierad och
planmässig social forskning; samt
nr 36, i anledning av väckt motion
om åtgärder i syfte att åstadkomma billigare
läkemedel.

Interpellation ang. anslag för vävkurser,
in. m.

Fri! SVENSON (ep) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! I årets statsverksproposition
säger herr statsrådet och chefen
för kungl. ecklesiastikdepartementet i
samband med Bidrag till driften av lokala
yrkesskolor och frågan om bidraget
till deltidskursverksamheten, att viss åtstramning
torde böra ske på detta område
och klarare linjer skapas.

Under en längre tid har frågan om
statsbidraget till deltidskurser varit
uppe till diskussion och spörsmålet om
dessa kurser är »klart yrkesutbildande»
eller ej ställts i förgrunden. Många har
frågat sig: Vad är »klart yrkesutbildande»
och vilka arbetsformer kan benämnas
»förvärvsarbete»? På den första
frågan har man ej från något håll kunnat
avge ett klart och tillfredsställande
svar. På den senare har statskontoret
svarat i sitt utlåtande i frågan, att »deltidskurserna
i betydande utsträckning
vänder sig till och frekventeras av husmödrar
och andra personer, vilka sakna
förvärvsarbete».

Landets alla husmödrar får här klart
besked om hur deras arbete betraktas.

I enlighet med denna uppfattning har
också frågan om deltidskurserna, deras
berättigande och yrkesutbildande syfte
behandlats. I anslutning till givna direktiv
från departementet och statskontoret
har genom överstyrelsen för yr -

kesutbildning utgått meddelande till yrkesskolorna
om upphävande av vissa
undervisningsplaner. Sedan man nu erfarit
vilka deltidskurser upphävandet
kom att gälla har det uppstått förvåning
och oro, främst bland landsbygdens
kvinnor för vilka de sålunda indragna
undervisningskurserna haft den största
betydelse. Men även inom tätorterna har
hemslöjden och de korta hemslöjdskurserna
år från år fått ökad betydelse och
ökat omfång.

På den husliga sektorn har nämligen
de hemslöjdsbetonade kurserna ensidigt
drabbats; kurser i vävning, växtfärgning,
linnesömnad, knyppling, prydnadssöm
m. fl. Motiveringen för upphävandet
skulle vara att samtliga dessa
kurser skulle vara »hobbybetonade».
Jag frågar: Är det någon som vet hur
många kvinnor som genom knyppling
och broderi bidragit till familjeförsörjningen?
Vidare: Hur är det möjligt att
alla vävande kvinnor i detta land har
så stora fritidsproblem att de måste tillgripa
vävningen som hobby? En vanlig
husmor på landet har, enligt min erfarenhet,
sällan råd att hålla sig med något
så exklusivt som fritidsproblem och
därmed följande krav på hobbies, så
länge hon orkar delta i det dagliga arbetet.
Möjligen sedan. Och då kallas det
numera inte hobby utan terapi och räknas
som synnerligen nyttigt och hälsobefrämjande.

Vävkurser understödda med allmänna
medel har hållits i detta land under
mer än 50 år utan att någon avmattning*
vare sig i fråga om utbildningsbehovet
eller intresset kunnat spåras. Deltagande
i en vävkurs har för de flesta kvinnor
betytt ökade och förnyade kunskaper
i att vårda och förbättra det egna
hemmet, en kvalitativ höjning av den
textila inredningen och ofta även en
sparad slant.

Tyvärr finns inga siffror på vad vävundervisningen
här medfört av realvärden.
Men för många kvinnor som lämnats
ensamma eller som aldrig fått tillfälle
till annan yrkesutbildning har eu
genomgången vävkurs, utan att målsättningen
just då stått klar, blivit inkörs -

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

Interpellation ang. anslag för vävkurser, m. m.

porten till ett självständigt, avlönat arbete
under återstoden av det verksamma
livet och ett arbete som hon utfört
med glädje och stolthet.

I en tid då flykten från landsbygden
är ett problem för hela nationen borde
det vidare vara av vitalt intresse för
dem som bär ansvar för vårt lands
framtid att alla till buds stående medel
utnyttjas för att hålla en tillräcklig del
av befolkningen kvar vid jordbruk, fiske,
skogsbruk och småindustri ute i
svenska bygder. Det räcker emellertid
icke med omtanken om de manliga yrkesutövarna.
Även deras hustrur och
döttrar behöver få stöd.

Folk som lever i tätorterna glömmer
så lätt de stora avståndens bistra realitet.
Kvinnornas möjligheter till egen
utkomst, i likhet med deras medsystrars
i tätbefolkade bygder, saknas. Ofta
får denna kvinnogrupp dras med både
betungande ekonomiska problem och
med en isolering som föga stärker deras
lust att stanna kvar.

Kan samhället erbjuda dem någon
lättnad, så bör det enligt min mening
också ske.

En kurs i hemslöjd och utövandet av
hemslöjdsarbete kan bli en väg ur isoleringen
och även ge ett visst ekonomiskt
utbyte. Och problemet att från
dessa företeelser få avföra den bagatelliserande
benämningen »hobby» är
främst: Hur skall man få folk att förstå
att för dem är deltagandet i en kurs
»klart yrkesutbildande» även om den
på grund av väl kända skäl måste bli
kort och arbetet sedan utföras på småstunder
mellan de andra sysslorna?

För att rätt förstå även den psykologiska
betydelsen av kvinnlig handaslöjd
måste vi nog gå tillbaka till tider, långt
avlägsna, då vårt land var ett fattigt
land och liksom nu hade ett bistert klimat.
Hemmet och dess trivsel blev därför
tidigt just för nordbon motvikten
till eller ersättningen för söderns sol
och blomstring. För att uppnå denna
trivsel och ombonade trygghet har kvinnorna
sedan uråldrig tid strävat med
och glatt sig åt att själva kunna tillverka

de i sig själva kostbara ting som hemmets
textilier utgör.

Nu har det tunga och arbetskrävande
arbetet med framställandet av råvaran
härför onödiggjorts. Och även de färdiga
textilierna finns att köpa. Men erfarenheten
har lärt oss, att om man icke
har råd att hålla sig till de dyrare sortimenten,
så är den köpta produkten
sällan så gedigen eller har den personliga
prägel man skulle önska. Många av
våra husmödrar vill därför fortsätta att
tillverka själva.

Den känsla för materialets godhet som
en genomgången kortkurs i vävning under
sakkunnig ledning ger, bidrar verkningsfullt
att skaffa efterfrågan på högre
kvalitet även på den fabrikstillverkade
varan. Detta erkännes oförbehållsamt
av industriens företrädare av i dag. Och
man möter hos dem ständiga ansträngningar
att frambringa produkter som
varken i kvalitet eller mönstring skall
stå handaslöjdens efter. Men även en
sådan strävan behöver en ständig och
förnyad stimulans. Och den kommer,
nu som förr, via handens obundna och
idégivande skapande.

Även utomlands har den svenska
kvinnliga hemslöjden gott anseende, både
då det gäller undervisningen och den
färdiga produkten. Vid vävskolorna och
kursverksamheten tar man fortlöpande
emot amerikaner, engelsmän, schweizare
och andra som söker sig hit för
att lära av vårt vetande och studera våra
kvaliteter. Jag tror att detta i detta sammanhang
behöver talas om, därför att
svensken själv i allmänhet tycks veta
alltför litet härom.

Våra hemslöjdsaffärer är också ett av
de första resemålen för världsomseglare
och andra turister. Ju mer genuin
och äkta och förstklassigt utförd varan
är, desto bättre är det. Och köplusten
uteblir sällan. Det är inga föraktliga
summor som på detta sätt tillföres landet
och flyter in i statskassan — samma
kassa ur vilken, om jag inte tar fel, utbildningsanslaget
utgår.

Slutligen bör betonas att en stor
mängd skolor, lärare, kursanordnare,

Nr 16

Onsdagen den 25 april 1962

Interpellation ang. anslag för vävkurser,
kvinnoorganisationer etc., ser med oro
på de åtgärder som vidtagits beträffande
vissa av yrkesskolornas undervisningsplaner.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
frågor.

Vad är orsaken till den exeptionellt
brådskande negativa åtgärden från statsmakternas
sida, som resulterat i indragningen
av anslagen till bl. a. närmare
tusentalet vävkurser berörande ett par
hundra vävlärarinnor och 10 000—
12 000 elever per år?

Har åtgärden föregåtts av någon utredning
rörande hur de elever som bevistat
ifrågavarande kurser utnyttjat sina
kunskaper?

Har yrkesskolornas åsikter om värdet
av kurserna inhämtats, bl. a. i syfte att
utröna elevernas inriktning och önskemål? Har

före åtgärdens vidtagande saluslöjdens
bedrivande och omfattning
övervägts?

Har åtgärden grundats på uppfattningen
att yrkesutbildning, som främst
kommer till nytta i hemarbete och ej
ger samma i pengar mätbara avkastning
som viss annan utbildning, inte
bör lämnas statligt ekonomiskt stöd?

Avser statsrådet vidtaga åtgärder för
att inom rimlig tid ersätta den undervisning
som indragits med annan undervisning
i syfte att tillgodose främst
dem som inte har tid eller tillfälle att
bevista yrkesskolornas längre kurser?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 702, av herr Jacobsson, Gösta, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
149, med förslag till lag angående ändring
i lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar;

i. in.

nr 703, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, angående viss ändring i gällande
bestämmelser rörande försäljning av
obeskattade varor på tullflygplats, m. m.;

nr 704, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, angående viss ändring i gällande bestämmelser
rörande försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats, m. m.;

nr 705, av herr Hagberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, angående viss ändring i gällande bestämmelser
rörande försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats, m. m.;

nr 70G, av herr Lundström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
140, angående viss ändring i gällande bestämmelser
rörande försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats, m. m.;

nr 707, av herr Ringaby, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 142, med
förslag till förordning om ändring i förordningen
den 21 juni 1922 (nr 277) angående
postsparbanken;

nr 708, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
143, med förslag till lag om räntereglering
och emissionskontroll (ränteregleringslag)
;

nr 709, av herr Schmidt m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
143, med förslag till lag om räntereglering
och emissionskontroll (ränteregleringslag)
;

nr 710, av herr Sveningsson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
155, med förslag till förordning om ändring
i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648), m. m.;

nr 711, av herr Anderson, Carl Albert,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 136, med förslag till skollag m. m.;

nr 712, av herr Anderson, Carl Albert,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 136, med förslag till skollag in. in.;

nr 713, av herr B er gli, Ragnar, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
136, med förslag till skollag m. in.;

nr 714, av herr Bergh, Ragnar, och
fröken Ljungberg, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 136, med förslag
till skollag m. m.;

Onsdagen den 25 april 1962

Nr 16

nr 715, av herr Carlsson, Eric, in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 136, med förslag till skollag m. in.;

nr 716, av herr Carlsson, Eric, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
136, med förslag till skollag m. m.;

nr 717, av herr Larsson, Lars, och
herr Dahlberg, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 136, med förslag
till skollag m. m.;

nr 718, av herr Lundström in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 136, med förslag till skollag m. m.;
nr 719, av fru Segerstedt Wiberg, i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 136, med förslag till skollag m. m.;
och

nr 720, av herr Wirmark m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
136, med förslag till skollag m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.32.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 16

Torsdagen den 26 april 1962

Torsdagen den 26 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till skogshögskolan
för budgetåret 1962/63 jämte
i ämnet väckta motioner; och

nr 169, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning rörande anslag till Särskilt
stöd åt det mindre jordbruket jämte
i ämnet väckta motioner.

Anmäldes och godkändes allmänna beredningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 167, i anledning av väckt motion
om inrättande av en statlig konsertbyrå;

nr 168, i anledning av väckta motioner
om underlättande av kvinnors återinträde
på arbetsmarknaden; samt
nr 174, i anledning av motioner om
utredning rörande massör- och sjukgymnastutbildning
för blinda och synskadade.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 170, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1962/
63 till Bokinköp och bokbindning vid
statens psykologisk-pedagogiska bibliotek; nr

171, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
totalförsvarets upplysningsverksamhet
m. in.;

nr 172, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till vissa
beredskapsåtgärder under budgetåret
1962/63 m. m.

Ang. förslag till årets riksdag om fyra
veckors semester för vissa arbetstagargrupper Herr

statsrådet och chefen för socialdepartementet
NILSSON, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara herr Helmer
Perssons interpellation angående förslag
till årets riksdag om fyra veckors semester
för vissa arbetstagargrupper, erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! Herr Helmer Persson
har frågat, om regeringen avser att förelägga
riksdagen förslag om ändringar i
semesterlagen avseende förlängd semester
för vissa arbetstagargrupper.

Den fråga herr Persson tagit upp behandlades
i en motion till förra årets
riksdag. Motionen föranledde ingen annan
åtgärd än att riksdagen beslöt hemställa
om dess överlämnande för kännedom
till 1960 års semesterkommitté.
Denna riksdagens önskan har uppfyllts.

Semesterkommittén väntas senare i
år framlägga förslag om en allmän förlängning
av semestern från tre till fyra
veckor. Regeringens förslag i anledning
härav kan väntas till nästa års riksdag.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Jag får tacka för det
svar som socialministern har lämnat på
min interpellation, men tyvärr måste
jag konstatera att det svar statsrådet
har gett på min fråga är alltför negativt.
Jag hade nämligen frågat så här:
Avser regeringen att förelägga riksdagen
förslag om sådan ändring av semesterlagen
att gruvarbetare under jord
samt övriga grupper med pressande ar -

Torsdagen den 26 april 1962

Nr 16

Ang. förslag till årets riksdag om fyra veckors semester för vissa arbetstagargrupper
bete erhåller längre semester redan år

1962?

Socialministern nöjer sig med att hänvisa
till en motion, som behandlades vid
fjolårets riksdag, och att synpunkterna
i denna överlämnats till 1960 års semesterkommitté.
Vidare förutser statsrådet
att nämnda kommitté lägger fram förslag
innevarande år om en allmän förlängning
av semestern till fyra veckor
och att regeringen i anledning härav
kan väntas lägga fram förslag till nästa
års riksdag.

År 1960 — jag vill påminna om den
saken — när industriarbetarna kom hem
från sin treveckorssemester, konfronterades
de omedelbart med socialdemokratiska
partiets valaffisch, som förkunnade
att nu skulle fyraveckorssemestern
genomföras. Nå, utan tvivel var ju det
ett bra inslag i valrörelsen 1960. Emellertid
har snart två år förflutit, och vi
står inför 1962 års kommunal- och
landstingsval. Men tydligen blir det inte
någon allmän fyraveckorssemester
förrän 1964, kanske tidigast 1963.

När det gäller gruvarbetare som arbetar
under jord och långt ovan polcirkeln
kan detta långhalande inte anses vara
en rättfärdig politik. Om blott den goda
viljan hade funnits hos regeringen, så
skulle det ha varit fullt möjligt, tekniskt
och i andra avseenden, att i avvaktan
på semesterkommitténs slutliga förslag
genomföra en delreform, som redan nu
gav gruvarbetarna och andra grupper
som arbetar under pressande förhållanden
fyra veckors semester. Innan lagen
om allmän treveckorssemester för arbetarna
kom till, hade som bekant gruvarbetarna
i flera år haft tre veckors semester,
medan andra arbetargrupper
hade två veckors semester.

Här möter man väl invändningen, att
treveckorssemestern för gruvarbetarna
var en fråga som löstes avtalsvägen. Kan
man då inte förfara på samma sätt nu,
så att gruvarbetarna kan få fyra veckors
semester snabbare än vad som tydligen
kan ske lagstiftningsvägen med den takt
som regeringen har lagt upp i den här
frågan? Men såvitt jag har förstått har
inte ens det statliga LKAB visat något

större intresse av att avtalsvägen ge sina
arbetare fyra veckors semester. Det
var bl. a. därför som gruvfyran i Malmberget
vid ett välbesökt möte den 28
juni 1961 efter en speciell behandling
av semesterfrågan enhälligt beslutade
kräva av sin förbundsledning, att den
skulle hemställa hos regeringen om ett
förslag angående fyra veckors semester
för gruvarbetarna och att det förslaget
skulle läggas fram till innevarande års
riksdag. Socialministern kanske i dag
kan ge ett besked, om Gruvs förbundsledning
fört frågan vidare till regeringen
och i så fall vilket svar Gruvs förbundsledning
fick av regeringen.

Utvecklingen har gått dithän, att
gruvarbetarna betraktar lösningen av
frågan om fyraveckorssemestern som en
lagstiftningsfråga, och inte minst regeringen
har, bl. a. genom sina löften, befäst
inställningen att den måste lösas
lagstiftningsvägen.

Jag beklagar att regeringen inte förstår
hur nödvändigt det är att genom
en delreform innan fyraveckorssemestern
genomförs i stort ge främst gruvarbetarna
denna nödvändiga förmån.
En sociologisk undersökning bland
gruvarbetarna i Kiruna har blottat vissa
fakta, som det finns alla skäl för regeringen
och riksdagen att observera.
Inte mindre än 70 procent av gruvarbetarna
förklarade nämligen, att de
helst önskar att deras barn inte skall
behöva gå ned i gruvorna när de blir
vuxna. Den främsta motiveringen var
att det hårda gruvarbetet inte ger några
fördelar i jämförelse med andra yrken
men däremot en rad nackdelar, som jag
inte skall ta upp tiden med att här ange.
Vore det inte lämpligt att bl. a. genom
särskilda semesterförmåner göra
gruvarbetet mer attraktivt för den ungdom,
som skall träda till när de gamla
inte orkar längre?

Låt mig till sist understryka, att de
grupper som arbetar under pressande
förhållanden har rätt att kräva större
förmåner än de vilka har sig förelagda
lättare uppgifter inom produktionen. Regeringen
och riksdagen måste mer än
tidigare ta hänsyn till detta.

Nr 16

Torsdagen den 26 april 1962

Ang. förslag till årets riksdag om fyra veckors semester för vissa arbetstagargrupper
Herr statsrådet NILSSON: Föredrogos och bordlädes ånyo kon -

Herr talman! I 1960 års valrörelse utlovade
socialdemokratien, att fyraveckorssemestern
skulle genomföras under
den stundande riksdagsperioden. Som
framgick av det svar jag nyss lämnade
till herr Persson tänker socialdemokratien
hålla detta löfte.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Socialministern måste väl medge, att
om man iakttagit något större mått av
rättvisa, så borde exempelvis gruvarbetarna
i Norrbotten, som arbetar långt
ovan polcirkeln, ha kunnat få fyra veckors
semester redan 1962. Ett förverkligande
av det hade inte alls stått i motsättning
till kravet på att fyraveckorssemestern
skall vara genomförd under
perioden fram till 1964.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och hänvisades

motionen nr 702 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 703—706 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 707—709 till bankoutskottet,

motionen nr 710 till behandling av
lagutskott och

motionerna nr 711—720 till särskilda
utskottet.

stitutionsutskottets utlåtanden nr 13 och

14, bevillningsutskottets betänkande nr
41, bankoutskottets utlåtanden nr 14 och

15, första lagutskottets utlåtanden nr 32
—35, jordbruksutskottets utlåtande nr 14
samt allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 28—36.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 721, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
149, med förslag till lag angående ändring
i lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar; och

nr 722, av herr Nilsson, Ferdinand,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 157, angående besiktningsveterinärernas
vid kontrollslakterier anvställningsförhållanden
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.13.

In fidem

Fritz af Petersens

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620611