Onsdagen den 9 aprilSvar på interpellationer: (Riksdagens protokoll 1958:13)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958

FÖRSTA KAMMAREN

9—11 april

Debatter in. m.

Onsdagen den 9 april
Svar på interpellationer:

av herr Olofsson, Uno, om en partiell utjämning av priserna på

flytande bränsle ........................................

av herr Lundström ang. åtgärder för upphörande av vissa äldre
fastighetsavgifter ........................................

Interpellation av herr Edström ang. utbyggnad av reumatikervården
..................................................

Fredagen den 11 april

Remissdebatt i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
organisations-- och anslagsfrågor rörande försvaret ............

Ändring i lagen om församlingsstyrelse m. m...................

Den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresunds trafiken

..................................................

Ändrad tid beträffande avdrag för ränta å kvarstående skatt ....

Bankaktiebolags kassareserv m. m.............................

Utgivning av en utförligare matrikel över riksdagens ledamöter
Vägbelysningen längs vissa trafikleder m. m...................

Nr 13

Sid.

35
38
40

1 Första kammarens protokoll 1958. Nr 13

Xr 13

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 9 april Sid.

Gemensamma omröstningar:

ang. anslag till avlöningar vid civilförsvarsstyrelsen ........ 3

ang. anslag till ferieresor för husmödrar .................... 3

ang. statsbidrag till Föreningen Fruktdrycker .............. 4

Fredagen den 11 april

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13, ang. ändring i lagen om
församlingsstyrelse, m. m................................. 24

Statsutskottets utlåtande nr 67, ang. fortsatt disposition av vissa
äldre anslag: ecklesiastikdepartementet .................... 25

Bevillningsutskottets betänkande nr 36, ang. den skattefria försäljningen
av skattebelagda varor i öresundstrafiken ........ 25

— nr 38, ang. ändrad tid beträffande avdrag för ränta å kvarstående
skatt ............................................ 34

Bankoutskottets utlåtande nr 10, om övergång till helt statlig drift
vid gruvor m. fl. anläggningar inom Västerbottens län ........ 35

— memorial nr 11, ang. ändring i avlöningsbestämmelserna för

hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän m. m........... 35

— utlåtande nr 12, ang. bankaktiebolags kassareserv m. m..... 35

— nr 13, ang. fortsatt giltighet av valutalagen .................. 38

— nr 14, om utgivning av en utförligare matrikel över riksdagens

ledamöter ................................................ 38

— nr 15, om utarbetande av en plan för ombyggnad av riksdagshuset
.................................................... 40

— memorial nr 17, ang. användande av riksbankens vinst för år

1957 40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14, om särskilda avgifter vid exploatering
av grus- och stentäkter .......................... 40

— nr 15, om obligatorisk vägbelysning längs vissa trafikleder

m. m................................................... 40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 12, ang. anslag till Byggnadsarbeten
vid veterinärhögskolan .............................. 42

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

Onsdagen den 9 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av statsutskottet
i dess memorial nr 41 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända voteringsproposition
:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:176 och II: 199, i vad de
berör förevarande anslag,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
den ändring i personalförteckningen för
civilförsvarsstyrelsen som föranledes av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari
1958 förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för
civilförsvarsstyrelsen att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis . . 569 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis . . 58 500

3. Vissa pensionskostnader,

förslagsvis .............. 5 000

4. Avlöningar till övrig ickeordinarie
personal ...... 1 271 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis 228 000

Summa kronor 2 132 000;

c) till Civilförsvarsstyrelsen: Avlö ningar

för budgetåret 1958/59 anvisa ett
förslagsanslag av 2 132 000 kronor, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med
andra kammaren i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 176 och II: 199, i vad de berör
förevarande anslag, beslutat att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ur personalförteckningen
för civilförsvarsstyerlsen
avföra en kontorsbiträdestjänst i
Ao 5;

b) godkänna följande avlöningsstat för
civilförsvarsstyrelsen att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis . . 569 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis . . 58 500

3. Vissa pensionskostnader,

förslagsvis .............. 5 000

4. Avlöningar till övrig ickeordinarie
personal ...... 1 197 860

5. Rörligt tillägg, förslagsvis 222740

Summa kronor 2053 600;

c) till Civilförsvarsstyrelsen: Avlö ningar

för budgetåret 1958/59 anvisa ett
förslagsanslag av 2 053 600 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 86;

Nej — 61.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 275, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 115 ja och 108 nej
samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 201 ja och
169 nej, vadan beslut i frågan blivit av#
riksdagen fattat i överensstämmelse med
ja-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 61 fö -

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

reslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:216 och 11:268
samt I: 163 och II: 186, sistnämnda bägge
motioner såvitt nu är i fråga, till Ferieresor
för husmödrar för budgetåret
1958/59 anvisa ett förslagsanslag av
1 000 000 kronor, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat att i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:163 och II: 186, såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag
å motionerna 1:216 och 11:268 till Ferieresor
för husmödrar för budgetåret
1958/59 anvisa ett förslagsanslag av
775 000 kronor.

Ja — 88;

Nej — 59.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 276, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 119 ja och 106 nej
samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 207 ja och 165
nej, vadan beslut i frågan blivit av riksdagen
fattat i överensstämmelse med japropositionen.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av statsutskottet
i dess memorial nr 62 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända voteringsproposition
:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att motionerna 1:89 och 11:79
icke må av riksdagen bifallas, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att, med
bifall till motionerna I: 89 och II: 79,
till Bidrag till Föreningen Fruktdrycker
för budgetåret 1958/59 anvisa ett anslag
av 25 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstning medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 72;

Nej — 74.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 277, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 96 ja och 124
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 168 ja
och 198 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Justerades protokollen för den 25, 26
och 28 nästlidne mars.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén avlämnade
Kungl. Maj :ts skrivelse nr 154, angående
förordnande av statsrådsledamöter att
uppläsa Kungl. Maj:ts öppna brev till
riksdagen angående viss grundlagsfråga.

Av nämnda kungl. skrivelse, som nu
föredrogs, inhämtades bland annat, att
Kungl. Maj:t förordnat hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena Undén,
att i första kammaren uppläsa
Kungl. Maj:ts ifrågavarande öppna brev.

Med anledning härav lämnades ordet
till hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén, som i enlighet med
det honom givna uppdraget uppläste

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

Om en partiell utjämning av priserna på flytande bränsle

Kungl. Maj:ts öppna brev, nr 155, angående
viss grundlagsfråga.

Uppläsningen av berörda öppna brev
åhördes av kammarens ledamöter stående.

På sedermera gjord proposition beslöts
att förevarande kungl. skrivelse och
öppna brev skulle läggas till handlingarna.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 175, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition om godkännande
av handelsavtal mellan Sverige
och Cuba.

Upplästes två till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av bifogade läkarintyg får
jag härmed anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet tills vidare.

Huskvarna den 7 april 1958.

Göran Karlsson

Att riksdagsman Göran Karlsson,
född den 14 juli 1914 är förhindrad att
deltaga i riksdagsarbetet i minst 2 veckor
intygas. Diagnos: fract. sterni et
costae.

Jönköping den 3 april 1958.

P. M. Christiansen,
leg. läkare

Till riksdagens första kammare.

Under hänvisning till bifogade läkarintyg
får undertecknad härmed anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet under
14 dagar.

Bräkne-Hoby den 7 april 1958.

T. Wolgast

Härmed intygas, att riksdagsmannen
Tor Wolgast, född den 28 mars 1891,
Bräknc-Hoby, på grund av gallslensbcsvär

är arbetsoförmögen under minst 14 dagar
från dato.

Bräkne-Hoby den 7 april 1958

Egil Sch. Hansen,

provinsialläkare

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande herr Karlsson, Göran, för
den tid, det i åberopade läkarintyget omförmälda
hindret varade.

Om en partiell utjämning av priserna på
flytande bränsle

Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
LANGE, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara herr Uno
Olofssons interpellation om en partiell
utjämning av priserna på flytande bränsle,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Uno Olofsson har
i en interpellation frågat mig om jag
vill medverka till att förhandlingar upptas
mellan berörda priskontrollerande
myndigheter och oljeföretagen i syfte att
åstadkomma en partiell prisutjämning
på flytande bränsle.

Med anledning härav vill jag anföra
följande.

Som torde vara interpellanten bekant
tillämpas icke f. n. någon direkt statlig
priskontroll. Den lagstiftning på området
som trädde i kraft den 1 januari
1957 är av beredskapskaraktär och avsedd
för extraordinära förhållanden.
Den tidigare prisregleringen, som baserades
på en lagstiftning från år 1947,
slopades med utgången av år 1956. I samband
därmed avvecklades statens priskontrollniimnd.
En förutsättning för att
slopa 1947 års lagstiftning var, att statens
möjligheter att främja konkurrensen
mellan företagarna utvidgades. Lagstiftning
om sådan utvidgning genomfördes
från och med den 1 januari 1957, och
samtidigt inrättades statens pris- och
kartellnämnd. Denna har till uppgift att
följa utvecklingen av och främja allmän
kännedom om pris- och konkurrensförhållandena
inom näringslivet och fungerar
såsom utredningsorgan åt näringsfri -

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

Om en partiell utjämning av priserna på flytande bränsle

hetsrådet och ombudsmannen för näringsfrilietsfrågor.
Nämnden äger icke
befogenhet att uppta förhandling med företagare
i syfte att åstadkomma prisnedsättningar.
Däremot kan prisfrågor bli
föremål för förhandling inför näringsfrihetsrådet
i sådana fall, då ofullständighet
i konkurrensen på ett ur allmän
synpunkt otillbörligt sätt påverkat prisbildningen.

Förutsättningen för att ett statligt ingripande
skall kunna ske på förevarande
område är således, att den prissättning
på flytande bränsle, som oljebolagen tilllämpar
och som leder till högre priser
i bl. a. norrlandslänen än i landet i övrigt,
icke är motiverad ur kostnadssynpunkt
samt att prissättningen i fråga beror
på en konkurrensbegränsning.

Den av interpellanten omnämnda utredningen
rörande prissättningen på flytande
bränsle påbörjades av priskontrollnämnden
1955 och slutfördes av
pris- och kartellnämnden. Den syftade
bl. a. till att ge svar på spörsmålet, om
de inom olika konsumtionsområden tilllämpade
priszon- och frankotilläggen
motsvarades av ökade fraktkostnader. På
grund av uppgiftens omfattning begränsades
utredningen till att avse ett större
oljebolag. Utredningens resultat utvisade,
såväl för landet i dess helhet som för
Norrland taget för sig, att beträffande
samtliga grupper av priszoner och frankoorter
den genomsnittliga fraktkostnadsökningen
översteg zon- respektive
frankotilläggen. Samma resultat erhölls
beträffande städerna Örnsköldsvik och
Umeå tagna var för sig. Beträffande Gävle
och Sundsvall däremot översteg zontilläggen
något fraktkostnadsökningen.
Den markanta bristande täckningen av
fraktkostnaderna, som konstaterades för
Norrlands del, visar att zonprissystemet
innebär en utjämning av prisnivån till
förmån för konsumenterna där.

Totalt sett är således, såvitt utredningen
ger vid handen, zon- och frankotillläggen
motiverade av kostnadsökningar.
Anledning synes ej finnas till antagande,
att förhållandena hos de andra
oljeföretagen skulle vara annorlunda än
hos det undersökta företaget.

Vad konkurrensfrågan beträffar vill
jag erinra om att handeln med flytande
bränslen omhänderhas av ett tiotal företag,
varav sex tillhör internationella koncerner.
En icke obetydlig del av handeln
faller på Sveriges oljekonsumenters
riksförbund och två svenska raffinaderier.
Såvitt känt är finns inom detta område
icke någon överenskommelse av
konkurrensbegränsande natur.

Av det anförda torde framgå, att sådana
omständigheter för närvarande icke
föreligger att ett ingripande i prissättningen
på flytande bränslen är motiverat.

Jag vill här tillägga, att den nyssnämnda
utredningen även syftade till att
få klarhet i huruvida icke ett ytterligare
antal hamnstäder skulle kunna hänföras
till O-zon. Ett nytt sådant område har
f. ö. nyligen bildats omkring Karlshamn.
På grund av svårigheten att erhålla tillräckligt
specificerat grundmaterial kunde
en komplett utredning ej verkställas i
detta avseende. Utredningen gav dock
visst belägg för att transportförhållandena
icke förändrats i sådan grad, att inrättande
av ytterligare O-zoner vore kostnadsmässigt
motiverat. Jag vill i sammanhanget
även erinra om att olja, som
förbrukas i Norrland, fördyras icke blott
genom högre oceanfrakter till norrlandsliamnarna
utan även av andra skäl. Sålunda
måste för att behovet skall täckas
även under den del av året, då hamnarna
är stängda till följd av ishinder,
antingen lagringen hållas på en hög nivå
eller tillförsel ske per järnväg.

Med det anförda anser jag mig ha besvarat
herr Olofssons interpellation.

Herr OLOFSSON, UNO, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
för svaret. Om jag skulle försöka
sammanfatta det i några korta ord skulle
jag kunna säga, att det är en suck av
resignation: statsmakterna har gjort vad
de liar kunnat, de kan inte göra mer!
Jag hade knappast väntat mig något annat
svar, ty jag är medveten om att vi

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

här har stora svårigheter att brottas med,
men samtidigt kan jag inte underlåta att
peka på att denna fråga är av oerhört
stor betydelse för oss som bor i de mera
avlägsna bygderna i Norrland. Den är
med andra ord en svårbemästrad fråga.
Prisskillnaderna innebär för vårt näringsliv
betydande försämringar i konkurrenshänseende
i jämförelse med andra
områden av landet, och vi har ju också
mycket långa vägar och stora transportbehov,
vilket gör att denna fråga är
mycket vital för oss.

Jag är medveten om att en ny behandling
av denna fråga skulle behöva föregås
av en ny och grundligare utredning,
men jag anser att vi borde kunna åstadkomma
en större jämlikhet i kostnaderna
på detta område lika väl som på andra.
Jag kan peka på ett sådant område:
vi producerar kraft i Norrland och säljer
den till praktiskt taget samma pris i
Syd- och Mellansverige som konsumenterna
alldeles intill kraftstationerna
får betala. Det borde därför finnas möjligheter
för statsmakterna att ta initiativ
för att åstadkomma en ändring till det
bättre även när det gäller priserna på
flytande bränslen, och det är ett sådant
initiativ som jag förväntar från statsmakternas
sida.

Herr talman! Jag ber än en gång att
få tacka för svaret.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag vill bara till herr
Olofsson säga, att om en sådan utredning
skulle ha någon mening skulle den
naturligtvis utmynna i att man rekommenderade
vissa åtgärder för att subventionsvägen
minska kostnaderna för oljekonsumenterna
i sådana trakter, där
transportkostnader och andra förhållanden
medför högre priser. Jag vet inte
om herr Olofsson är beredd att ställa
sig bakom en dylik rekommendation. Jag
är det i varje fall icke.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. åtgärder för upphörande av vissa

äldre fastighetsavgifter

Ordet lämnades till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet LINDELL,
som meddelat, att han ämnade vid
detta sammanträde besvara herr Lundströms
interpellation angående åtgärder
för upphörande av vissa äldre fastighetsavgifter,
och nu yttrade:

Herr talman! Med kammarens tillstånd
har herr Lundström frågat mig, vilka
resultat de undersökningar rörande vissa
avgifter till stiftelsen Danviks hospital
givit, som omnämndes i interpellationssvar
den 15 april 1955, och vilka
åtgärder som eventuellt har vidtagits i
anledning av utredningarna.

Till svar på interpellationen får jag
anföra följande.

Danviks hospital leder sitt ursprung
från vissa medeltida välgörenhets- och
sjukvårdsanstalter i Stockholm. Dessa inrättningar,
som synes ha stått under magistratens
överinseende, sammanfördes
under 1500-talet till en gemensam anstalt.
Stiftelsen står under en särskild
direktion, bestående av överståthållaren
eller, vid förfall för honom, underståthållaren
samt sex av Kungl. Maj:t förordnade
ledamöter. På stiftelsen vårdas
åldringar och sjuka, vilka är i stånd att
med egna medel bekosta den del av
driftutgifterna som inte täckes av stiftelsens
egna inkomster.

Vid försäljningar av fast egendom tillhörig
hospitalet, som skedde med början
under 1700-talet, brukade föreskrivas
skyldighet för senare köpare att till hospitalet
erlägga viss avgift, om hospitalet
inte ville begagna sig av den lösningsrätt
som den vid försäljningen förbehållit
sig. Denna rekognitionsavgift, som i
regel beräknades till 3 procent å köpeskillingen,
sanktionerades av Kungl.
Maj :t 1813. Rätten att uppbära rekognitionsavgift
bekräftades även av ständerna.

Stiftelsens inkomster av rekognitionsavgifter
har under tioårsperioden 1946—
1955 uppgått till i medeltal 25 000 kronor
om året. Huvuddelen av rekognitionsavgifterna
har influtit från hemma -

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

Ang. åtgärder för upphörande av vissa äldre fastighetsavgifter

nen Järla, Sickla, Skuru och Duvnäs, där
en betydande jordstyckning för bostadsoch
industriändamål har ägt rum.

Rekognitionsavgifterna medför ganska
väsentliga olägenheter vid fastighetsomsättningen,
och det har vid flera tillfällen
framförts önskemål om att de skall
avskaffas. Ett vidlyftigt utredningsarbete
har också ägt rum i syfte att få till stånd
en avveckling av avgifterna. En fråga
som härvid trätt i förgrunden gäller stiftelsens
rättsliga ställning över huvud och
särskilt det därav avhängiga spörsmålet,
huruvida statsmakterna är berättigade
att förfoga över stiftelsens rätt genom att
utan vidare avskaffa avgifterna. Kammarkollegiets
majoritet har i ett yttrande
år 1921 ansett en sådan frihet föreligga
för statsmakterna. Genom senare forskningar
har emellertid framkommit åtskilligt
nytt material, som belyser saken,
och det är tvivelaktigt, om denna uppfattning
verkligen håller. På 1930-talet
prövades i stället en annan utväg. Inför
en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsledare
upptogs förhandlingar mellan stiftelsen
och fastighetsägarna om ett avlösningsförfarande.
Dessa förhandlingar
ledde till en överenskommelse, som år
1933 godkändes av riksdagen, överenskommelsen
innebar, att fastighetsägarna
fick rätt att inom viss tidsfrist avlösa
avgiftsplikten enligt närmare angivna
grunder. På grundval av överenskommelsen
avvecklades rekognitionsavgifterna
beträffande ungefär hälften, eller
1 500, av det dåvarande antalet rekognitionsfastigheter.
Genom jorddelning därefter
har antalet avgiftspliktiga fastigheter
numera väsentligt stigit.

De undersökningar rörande rekognitionsavgifterna
som under senare tid företagits
inom justitiedepartementet har
hittills resulterat i en i juli 1957 upprättad
promemoria. I denna framhålles,
att 1933 års avlösningsförfarande, som
förutsatte frivillig medverkan av ägarna
till de belastade fastigheterna, endast
medförde att en del av hela antalet fastigheter
befriades från avgiftsskyldigheten
och att det måste antagas att ej heller
ett nytt avlösningsförfarande på frivillighetens
grund skulle leda till att

problemet i dess helhet bringades ur
världen. Vidare understrykes i promemorian,
att ett avskaffande av avgifterna
utan rätt för hospitalet till gottgörelse
förutsätter att statsmakterna äger frihet
att förfoga över stiftelsens rätt men att
denna fråga är omstridd och icke torde
kunna väntas bli klarlagd genom något
domstolsavgörande. Därefter skulle återstå
den lösningen att man på sätt tidigare
skett beträffande vissa liknande avgälder
avvecklar rekognitionsavgifterna
mot viss ersättning av statsmedel.

Efter det den nämnda promemorian
upprättats har frågan ytterligare övervägts
inom justitiedepartementet i samråd
med finansdepartementet. Dessa
överväganden har givit vid handen, att
det av statsfinansiella skäl inte kan komma
i fråga att taga statsmedel i anspråk
för en avveckling och att det är synnerligen
ovisst huruvida ett avlösningsförfarande
enligt grunder liknande dem
som tillämpades i 1933 års riksdagsbeslut
inom rimlig tid skulle leda till en
lösning av frågan i hela dess vidd. Denna
senare utväg bör därför inte ånyo
prövas, med mindre det visar sig ogörligt
att lösa frågan på annat sätt. Emellertid
har vid kontakt som jag haft med
stiftelsens direktion framgått, att man
från stiftelsens sida numera inte är helt
främmande för tanken att medverka till
en avveckling av avgifterna. Rörande
formerna för en sådan avveckling är
det ännu för tidigt att yttra sig. För dagen
kan det emellertid konstateras, att
det finns en viss grundval för att komma
fram till en lösning, och det är min
förhoppning att det skall visa sig möjligt
att inom en inte alltför avlägsen
framtid nå ett tillfredsställande resultat
på denna väg.

I interpellationen beröres jämväl de
inkomster av ålderdomlig art, som stiftelsen
uppbär från sjöfarten på Stockholms
hamn. Frågan om avveckling av
dessa avgifter handlägges inom handelsdepartementet.
Enligt vad jag inhämtat
bär den fortsatta utredningen härom ansetts
böra anstå i avbidan på ett ställningstagande
till frågan om avveckling
av rekognitionsavgifterna.

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

Ang. åtgärder för upphörande av vissa äldre fastighetsavgifter

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet ber jag att
få framföra ett tack för svaret. Visserligen
ger det inte vid handen, att några
större framsteg för lösandet av det berörda
problemet skett, sedan jag för tre
år sedan interpellerade i frågan. Men
statsrådet låter dock mot slutet vissa
förhoppningar framskymta om resultat
så småningom. Alltid är det någon källa
till glädje, om än aldrig så liten.

Att jag vid denna riksdag, så laddad
av rikspolitiskt betydelsefullt stoff, ändå
djärvts att framföra detta —- jag tilllåter
mig säga det —• sällsamma spörsmål
om avgifterna till Danviksstiftelsen
till behandling, beror ingalunda på någon
strävan att bereda riksdagen visst
avbrott i spänningarna. Nej, för många
människor är denna fråga långt ifrån
bagatellartad. Den är tvärtom en ekonomiskt
mycket kännbar historia. I den
tidigare interpellationsdebatten skildrade
jag ett fall, där en pensionär, som
hade 500 kronor i månaden att leva på,
för 25 000 kronor köpte en liten stuga
med tomt uppe i Roslagen. Efter ett år
fick han en räkning från Danviken på
750 kronor — 3 procent på köpeskillingen.
Det kom som en fullständig överraskning
för honom. Affären hade förmedlats
av en fastighetsbyrå, som tydligen
inte själv hade reda på pålagan eller
i varje fall inte talat om den för köparen,
och i gravationsbeviset står ju
ingenting om dessa avgifter. Sedan 1955
har en mängd nya fastighetsaffärer skett
inom områden som drabbas av dessa
Danviksavgifter. I en del fall har man
väl haft reda på dem innan affären skett,
men i andra fall torde avgifterna ha
kommit som överraskningar efteråt.

Nu har detta system pågått i bortåt
150 år med statsmakternas sanktion.
Den sanktionen har varit effektiv, ty i
flera decennier har nu samma statsmakt
som ursprungligen gav sanktionen —
Kungl. Maj:t — undersökt möjligheterna
att få systemet upphävt, dock utan framgång.
Nog måste det vid ändå betecknas
som ytterst märkligt, att i denna tid av
stark utveckling och förändring skall här

få stå orubbad kvar ett slags privat skattepålaga
av för de drabbade så pass
kännbar art som denna. För vart år som
går blir denna skatt allt större. År 1934
friköpte sig halva antalet av fastighetsägarna
från pålagan, men ändå tycks inkomsterna
av rekognitionsavgifterna för
Danviksstiftelsen alltjämt i stort sett vara
lika stora som innan friköpen skedde.
Ju mer stadssamhällena och särskilt storstaden
växer, desto dyrare blir fastigheterna
—- alldeles frånsett inflationen —
och desto mer ger ju rekognitionsavgifterna.

Jag har många gånger funderat över
om det verkligen skall vara nödvändigt
att dessa avgifter skall utgå inte bara på
markvärdet —• det är ju marken som
tillhörde Danviken en gång i världen —
utan också på värdet av byggnaderna.
Ponera att en skyskrapa byggs på en
sådan tomt för 5—10 miljoner kronor,
då måste täta ägarbyten av en sådan fastighet
för Danviksdirektionen vara en
nåd att stilla bedja om. Men Danviks
hospital lär väl varken på 1700-talet eller
senare ha haft något finger med i
investeringarna för bebyggelsen. Jag vill
fråga justitieministern, om man inte som
en första åtgärd kunde försöka att snabbt
få bort pålagan på byggnaderna, medan
man grunnar på hur det skall gå till att
avveckla pålagan på själva marken. Det
förefaller mig som om man när det gäller
byggnaderna i varje fall inte hade
samma moraliska grundval att stå på.

Nu säger statsrådet, att det med hänsyn
till det statsfinansiella läget icke kan
komma i fråga att ta statsmedel i anspråk
för en avveckling av avgifterna.
Ja, sedan jag hört att statsrådet varit i
kontakt med finansdepartementet, har
jag ingen svårighet att förstå vem som
står bakom det beskedet. Men bör inte
för rättens och rättvisans höge företrädare
inom regeringen hänsynen till rätt
och billighet ha så pass stor betydelse,
att den inte helt och hållet får ge efter
för den statsfinansiella hänsynen till ett
par tiotusental kronor om året?

Denna pålaga, som kallas rekognitionsavgifter,
har verkligen numera mycket
litet med rätt och billighet att skaffa.

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

Ang. åtgärder för upphörande av vissa äldre fastighetsavgifter

Kanske hade den det mer en gång i världen,
men med den utveckling, som bebyggelse
och samhällsbildning undergått,
har den det inte längre.

För övrigt undrar jag, om det här är
fråga om att ersätta stiftelsen för 25 000
kronor om året. Danviksstiftelsens kostnader
och besvär för att bevaka sin rätt
och få in avgifterna av de köpare, som
förvärvat sådana här fastigheter, medför
säkerligen en hel del avbränningar. En
rimlig kompromiss mellan Danviken, staten
och enskilda fastighetsägare borde
inte vara ekonomiskt oöverkomlig ens
för finansdepartementet.

Det problem vi här diskuterar aktualiserar
även en annan billig begäran,
den nämligen att så länge avgiften består,
skall förhållandet införas i gravationsbevis.
JO har ju begärt detta. Statsrådet
säger ingenting i sitt svar om hur
han ser på den saken. Är det inte alldeles
oriktigt att en fastighet skall graveras
av en sådan pålaga utan att det
ens omnämns i gravationsbevis^? Att få
den saken ordnad tycker jag är det minsta
man kan begära.

Då frågan om de avgifter till Danviksstiftelsen,
som åvilar sjöfarten i Stockholms
hamn, inte handläggs inom justitiedepartementet,
skall jag här inte gå in
på den. Dessa avgifters fortbestånd har
tydligen kopplats ihop med rekognitionsavgifternas
framtida öde. Detta är alltså
det förstahandsproblem som skall knäckas.
Att justitiedepartementet har tagit
direkt kontakt med Danvikshospitalets
direktion för att nå ett resultat är glädjande.
Måtte bara inte dessa förhandlingar
fortgå i samma takt som av allt att
döma kännetecknat hela den tidigare behandlingen
av frågan! Utredningar har
ju under skilda perioder pågått i åtminstone
40 år, sannolikt ännu längre,
utan att något avgörande resultat har
nåtts.

Tills vidare hoppas jag på den nuvarande
justitieministern. Och detsamma
gör många, många av de berörda fastighetsinnehavarna.

Herr statsrådet LINDELL:

Herr talman! Interpellanten har frågat
mig, om man inte kunde begränsa avgif -

terna till att avse endast marken och
inte byggnaderna. På det måste jag svara,
att det hela ju är en rättslig fråga
och att högsta domstolen har konstaterat
att avgiftsskyldigheten avser också de
på marken uppförda byggnaderna.

Vidare berörde interpellanten frågan
om alt uppta avgiftsskyldigheten i gravationsbevisen,
en fråga som redan tidigare
har väckts av justitieombudsmannen.
Detta skulle emellertid innebära, att man
resignerar inför problemet. Man skulle
på det viset konservera den bestående
ordningen. Inte heller tekniskt är ett sådant
förfarande så lätt att genomföra.

Jag tror emellertid att interpellanten
inte tillräckligt har beaktat de hoppfulla
toner, som jag anslog i slutet av mitt interpellationssvar.
Här har ju nu för första
gången på lång tid verkligen öppnat
sig en framkomlig väg, och den vägen
har skisserats och antytts av direktionen
för Danviks hospital vid de förhandlingar
som jag har fört med den. Jag vill
betyga att direktionen har visat den
största förståelse för de svårigheter, som
är förbundna med detta problem. För direktionen
själv utgör det en avsevärd administrativ
börda att driva in dessa avgifter.
Men direktionen har också full
förståelse för det besvärande i denna ofta
inte kända avgiftsskyldighet, som
drabbar köpare av fastigheter i dessa
bygder. Med hänsyn till den inställning,
som direktionen har, tror jag vi kan räkna
med att inom en ganska snar framtid
få till stånd en restlös avveckling av rekognitionsavgifterna.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Detta justitieministerns
tillägg till sitt svar gläder mig ytterligare.
Om Danviksstiftelsens ledning visar
så stor förståelse som justitieministern
nu säger, så bör vi —• med hänsyn
också till den förhoppning på den nuvarande
justitieministern som jag redan
förklarat mig hysa —- verkligen ha all
anledning att vänta ett resultat så småningom.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner: nr

116, angående riktlinjer för upprustning
av landsbygdens elektriska distributionsnät; nr

121, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m.; och

nr 122, angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts
propositioner:

nr 126, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr
1) om allmän sjukförsäkring, m. m.;
och

nr 127, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 128, med förslag till förordning
om ändring i tulltaxeförordningen den
4 oktober 1929 (nr 316).

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 351, av herr Edström,
nr 352, av fru Gärde Widemar, samt
nr 353, av herr Bergh, Ragnar, och
herr Sveningsson.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 354, av herr Elmgren m. fl.,
nr 355, av herr Larsson, Nils Theodor,
m. fl.,

nr 356, av herr Andersson, Gunnar,
m. fl.,

nr 357, av herr Birke, och
nr 358, av herr Domö m. fl.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 13, statsutskottets
utlåtande nr 67, bevillningsutskottets
betänkanden nr 36 och 38, bankoutskottets
utlåtanden och memorial nr
JO—15 och 17, tredje lagutskottets utlå -

tanden nr 14 och 15 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 12.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

107, angående överförande till Sverige
av sjuka flyktingar;

nr 110, angående vissa organisationsoch
anslagsfrågor rörande försvaret;

nr 129, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets
rådgivande församling år 1957 och 1958
vid dess nionde ordinarie möte fattade
beslut;

nr 130, angående förflyttning av Söderbygdens
vattendomstol;

nr 132, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 3 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften;

nr 134, angående viss ändring i gällande
avtal angående utövandet av statens
tobaksmonopol;

nr 135, angående godkännande av
överenskommelse mellan Sveriges regering
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering om utförande av
beskickningsanläggningar i Moskva och
Stockholm;

nr 137, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116)
om tillsyn över stiftelser;

nr 138, rörande ratifikation av konvention
om indrivning av underhållsbidrag
i utlandet;

nr 139, angående ratifikation av europeisk
utlämningskonvention; och

nr 140, angående överlåtelse av viss
kronan tillhörig mark m. m.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 359, av herr Siegbahn och herr Anderson,
Carl Albert, i anledning av
Kungl Maj:ts proposition med förslag till
ny tulltaxa, m. m.;

nr 360, av herr Danmans, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ny tulltaxa, m. in.;

nr 361, av herr Åkesson och herr Hansson,
Nils, i anledning av Kungl. Maj:ts

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

proposition med förslag till ny tulltaxa,
m. in.;

nr 362, av herr Lindahl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny tulltaxa, m. in.;

nr 363, av herr Sveningsson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. in.;

nr 364, av herr Sveningsson och herr
Johansson, Anders, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny
tulltaxa, m. m.;

nr 365, av herr Sveningsson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny tulltaxa, ro. in.;

nr 366, av herr Ohlsson, Ebbe, och
herr Eskilsson, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny
tulltaxa, in. m.;

nr 367, av herr Anderson, Carl Albert,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till ny tulltaxa,
m. m.;

nr 368, av herr Svärd m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 369, av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 370, av herr Larsson, Sigfrid, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till ny tulltaxa, in. m.;

nr 371, av herr Andersson, Gunnar,
och herr Birke, i anledning av Kungl.
Majits proposition med förslag till ny
tulltaxa, in. in.;

nr 372, av herr Schmidt m. fl., i anledning
av Kungl. Majits proposition med
förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 373, av herr Boo m. fl., i anledning
av Kungl. Majits proposition med förslag
till ny tulltaxa, m. m.;

nr 374, av herr Nord m. fl., i anledning
av Kungl. Majits proposition med
förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 375, av herr Nilsson, Yngve, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, in. m.;

nr 376, av herr Nilsson, Yngve, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. in.;

nr 377, av herr Hermansson m. fl., i
anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 378, av herr Hermansson m. fl., i
anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 379, av herr Hansson, Gustaf Henrg,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa m. in.;

nr 380, av herr Källqvist, i anledning
av Kungl. Majits proposition med förslag
till ny tulltaxa, m. m.;

nr 381, av herr Carlsson, Oscar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 382, av herr Andersson, Alvar, i anledning
av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 383, av herr Karlsson, Fritiof, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. m.;

nr 384, av herr Elofsson, Gustaf,
m. fl., i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa,
m. in.;

nr 385, av herr Elofsson, Gustaf,
m. fl. i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa,
m. in.;

nr 386, av herrar Birke och Borgan,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. in.;

nr 387, av herr Berg, Gunnar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Majits proposition
med förslag till ny tulltaxa, m. in.;

nr 388, av fröken Andersson och herr
Kaijser, i anledning av Kungl. Majits
proposition angående vissa följdfrågor
i anledning av skolstyrelsereformen
in. in.;

nr 389, av herrar Sveningsson och
Eskilsson, i anledning av Kungl. Majits
proposition angående ändrade bestämmelser
om resandes rätt att fritt införa
jordbruksregleringsvaror;

nr 390, av herr Nord m. fl., i anledning
av Kungl. Majits proposition angående
ändrade bestämmelser om resandes
rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror; nr

391, av herr Eliasson m. fl., i anledning
av Kungl. Majits proposition
angående ändrade bestämmelser om resandes
rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror; nr

392, av fru Gärde Widemar m. fl., i
anledning av Kungl. Majits proposition

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

angående åtgärder för att avhjälpa platsbristen
inom fångvårdens ungdomsräjong; nr

393, av herr Ohlon, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition angående vissa
åtgärder för upprustning av universitet
och högskolor;

nr 394, av herrar Edström och Osvald,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa åtgärder för upprustning
av universitet och högskolor;

nr 395, av herr Hedström, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
vidareutbildning av folkskollärare för
tjänstgöring på enhetsskolans högstadium
m. m.;

nr 396, av fru Sjöström-Bengtsson, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående vidareutbildning av folkskollärare
för tjänstgöring på enhetsskolans
högstadium m. m.;

nr 397, av herr Edström, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ympning mot smittkoppor; nr

398, av herr Lundström m. fl. i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
angående ändrade grunder för den ekonomiska
förvaltningen av de allmänna
läroverken m. m.;

nr 399, av herr Arrhén, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
ändrade grunder för den ekonomiska
förvaltningen av de allmänna läroverken
m. m.;

nr 400, av herr Hanson, Per-Olof,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående anslag för budgetåret
1958/59 till statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m.;

nr 401, av herr Hesselbom, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59 till statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
m. m.;

nr 402, av fru Sjöström-Bengtsson
m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående anslag för budgetåret
1958/59 till statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m.;

nr 403, av herr Aastrup, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition angående garanti
för krediter till Uddevallavarvet
Aktiebolag;

nr 404, av herrar Öhman och Norling,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående garanti för krediter till Uddevallavarvet
Aktiebolag;

nr 405, av herr Ewerlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
garanti för krediter till Uddevallavarvet
Aktiebolag;

nr 406, av herr Svensson, Rikard, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående anslag för budgetåret 1958/59
till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.;

nr 407, av herr Ohlon m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59 till
främjande av bostadsförsörjningen m,
m.;

nr 408, av herr Eliasson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59
till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.;

nr 409, av herr Spetz, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition angående anslag
för budgetåret 1958/59 till främjande
av bostadsförsörjningen m. m.;

nr 410, av herr Anderberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59
till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.;

nr 411, av herr Ewerlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59
till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.;

nr 412, av herr Norling m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
anslag för budgetåret 1958/59 till
främjande av bostadsförsörjningen m.
m. m.;

nr 413, av herr Larsson, Sigfrid, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående vissa prisreglcrande åtgärder
på jordbrukets område, in. m.; och
nr 414, av herr Kaijscr, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3
januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
m. in.

Nr 13

Onsdagen den 9 april 1958

Interpellation ang. utbyggnad av reumatikervården

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1958/59, i vad
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta
motioner; samt

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1958/59 till Musikaliska
akademien med musikhögskolan
jämte i ämnet väckta motioner m. m.;

bankoutskottets utlåtande nr 16, i anledning
av väckt motion angående åtgärder
till avhjälpande av vissa svårigheter
för näringslivet i Blekinge län;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om förverkande
av alkoholhaltiga drycker
m. m.;

nr 22, i anledning av väckt motion angående
beredande av möjlighet till lämpligare
behandling av värnpliktiga, som
av religiösa betänkligheter vägrar att utföra
vapenfri tjänst;

nr 23, i anledning av väckt motion angående
förenklat förfarande vid föredragning
inför domstol av skriftligt bevismaterial;
samt

nr 24, i anledning av väckt motion om
viss ändring av 23 kap. 7 § rättegångsbalken; andra

lagutskottets utlåtanden:

nr 18, i anledning av väckta motioner
angående en uppräkning av ersättningsbeloppen
enligt militärersättningsförordningen;
samt

nr 19, i anledning av väckta motioner
om stöd i vissa fall åt familjeförsörjare
vid deras barns eller andra anhörigas
sjukdom;

tredje lagutskottets utlåtande nr 12, i
anledning av motioner om upphävande
av jordförvärvslagen in. m.;

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag för budgetåret
1958/59 till avlöningar, omkostnader
och utrustning vid lantbruksnämnderna
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående medel för år 1958
till bostadslån åt domänverkets fast anställda
skogsarbetare, m. in.; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckta motioner
om överförande i enskild ägo av bostadshus,
som innehas av kommuner och kommunala
bostadsföretag.

Interpellation ang. utbyggnad av reumatikervården Herr

EDSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! 1941 års reumatikervårdssakkunniga
under ordförandeskap
av generaldirektör Axel Höjer avgav
1945 sitt betänkande, del III (SOU 1945:
41), vari de på grundval av en omfattande
inventering av de reumatiskt sjuka
och sjukhusvårdade under år 1943 samt
en fältundersökning över de reumatiskt
sjuka inom vissa sociologiskt och klimatologiskt
olikartade delar av landet kom
till den slutsatsen, att ett stort otillfredsställt
sjukvårdsbehov på detta sjukdomsområde
förefanns inom landet. De beräknade
totalantalet behövliga sjukhusplatser
för reumatiskt sjuka till i det närmaste
5 000 (4 965), varav cirka 2 100
förefanns och cirka 2 850 behövde utbyggas,
samt föreslog, att man i första
hand skulle koncentrera ansträngningen
vid utbyggnaden på omkring 2 000 nya
vårdplatser, behövliga för akuta och kroniska
artriter. Utbyggnaden borde ske
dels i form av specialvårdplatser, dels i
form av ökade vårdplatser å invärtesmedicinska
vårdavdelningar och dels i
form av eftervårdsplatser.

På grundval av detta betänkande föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen i proposition
224 till 1946 års riksdag en första etapp

Onsdagen den 9 april 1958

Nr 13

Interpellation ang. utbyggnad av reumatikervården

av detta utbyggande med högst 250 vårdplatser
av specialvårdskaraktär. Det föreslogs
även, att pensionsstyrelsen skulle
anförtros utbyggandets praktiska genomförande.
Riksdagen godkände Kungl.
Maj:ts förslag.

Då nu 12 år förflutit sedan detta riksdagens
beslut, anhåller jag, att herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
ville inför riksdagen klarlägga hur
pensionsstyrelsen utfört det sig sålunda
anförtrodda ärendet. Så vitt mig i dag
bekant är, har de av pensionsstyrelsen
disponerade vårdplatserna för reumatikervård
icke ökat sedan 1946 utan sjunkit.
Det år 1946 av departementschefen
påtalade deletära tillståndet inom reumatikervården
skulle i dag vara än värre,
om icke genom Riksföreningens mot
reumatism initiativ och 1950 års riks -

dags beslut, mot pensionsstyrelsens avstyrkande,
Spenshults reumatikersjukhus
kommit till stånd. Antalet som väntar på
intagning där har allt sedan dess öppnande
varit mycket stort. Många reumatiskt
sjuka har fortfarande svårt att få
erforderlig vård. En förbättring av reumatikervården
är fortfarande trängande.

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.04.

In fidem

Fritz af Petersens

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Fredagen den 11 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr talmannen meddelade, att kammarens
sekreterare på grund av sjukdom
tills vidare vore förhindrad att
tjänstgöra och att förste kanslisekreteraren
Fritz af Petersens, som vore utsedd
av herr talmannen att vid förfall
för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren, tills vidare komme
att föra kammarens protokoll.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1958/59 under sjätte
huvudtiteln, avseende anslagen inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1958/59 under tionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;
och

nr 145, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1958/59 till yrkesundervisningen.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 176, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt
propositionen angår höjning av statens
andel av totalisatormedel.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Anderson, Carl Albert, för
tiden den 15 till och med den 23 innevarande
månad för utrikes resa.

Herr talmannen yttrade, att han efter
samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville
besluta att vid sammanträde, som komme
att hållas onsdagen den 16 innevarande
månad, företaga val av valmän
och suppleanter för utseende av ej
mindre fullmäktige i riksbanken och i
riksgäldskontoret än även suppleanter
för riksdagens fullmäktige i nämnda
bank och kontor.

Detta förslag antogs.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! I anslutning till det av
kammaren fattade beslutet får jag föreslå,
att kammaren måtte besluta, att antalet
suppleanter för de valmän, som
skall utse fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret jämte suppleanter för
dem, bestämmes till 10.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 107,
angående överförande till Sverige av
vissa sjuka flyktingar.

Kungl. proposition ang. vissa organisations-
och anslagsfrågor rörande försvaret Föredrogs

Kungl. Maj:ts proposition
nr 110, angående vissa organisationsoch
anslagsfrågor rörande försvaret.

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

Herr BRANTING (s):

Herr talman! Felet med de moderna
leksakerna är ju, att de så ofta är så
övertekniska att de inte håller så länge
utan snart går sönder och förvandlas till
skrot. Jag skulle nog gärna för min de!
beträffande det föreliggande förslaget till
nyordning av vårt försvar ha velat önska,
att det fått en mera rustik karaktär,
att det varit enklare, billigare och framför
allt mera hållbart. Tron på det korta
kriget är en önskedröm, som har gått
i spillror så många gånger till olycka
för dem som fäst sina förhoppningar
därvid. Men jag vill, herr talman, tillåta
mig att vid remissen av försvarspropositionen
fästa några andra, mindre militaristiska
synpunkter, några allmänna
reflexioner.

Trots den så glädjande enigheten mellan
partiledarna och mellan partierna
beträffande försvarsorganisationens huvuddrag
får vi väl alla bekänna, att
försvarsfrågan i vårt land liksom på
många andra håll befinner sig i ett
verkligt krisläge. De problem som ställs
av den moderna tekniken ger oss omöjliga
frågor att lösa — man kan inte tänka
sig trygghet genom dessa lösningar.
Betecknande för situationen är ju, förefaller
det mig, att pacifismen har framträtt
med nya förnufts- och samvetsargument,
som väcker gehör i vida kretsar
och inte längre kan avfärdas med
en axelryckning.

Jag kan inte föra pacifismens talan.
Jag är inte redo för den ståndpunkten.
Jag inskränker mig till att erinra om
namnet Bertrand Russel, som ju anses
för en god tänkare och som nyligen fick
Nobelpriset. Från vår svenska horisont
erinrar jag om den lilla skriften »I stället
för atombomb» av Fogelström och
Morell.

Vad som bär upp pacifismen av i dag
är väl i första hand försvarets totala
oförmåga att försvara vad militärerna
kallar civilbefolkningen, d. v. s. folkets
levande massa. Alla människor vet ju
i våra dagar, att stora städer på några
sekunder kan förvandlas till brinnande
ruiner, uppfyllda av döda och förbrända,
där förtvivlade och hjälplösa skaror

2 Första kammarens protokoll 1958. Nr 13

rusar omkring i en förgiftad storm. Jag
besökte London i höstas och körde genom
de ändlösa förstadsområdena tillsammans
med en brittisk parlamentsledamot.

»Hur tänker ni försvara dessa områden»,
frågade jag.

»Vi tänker inte försvara dem alls»,
svarade han, »meningen är inte det! De
kan inte försvaras. Meningen är att militärerna
skall sitta i sina cementbunkrar
och avfyra atomladdade bomber eller
missiler. Det är det enda, indirekta försvar
som finns att erbjuda.»

Jag tror, herr talman, att de politiska
ledarna lite varstans inför sådana perspektiv
kan komma att tvingas att ta upp
på allvar diskussionen med pacifisterna.

Med rätta karaktäriserade statsminister
Erlander häromåret situationen så,
att fruktan, osäkerhet och förvirring råder
bland alla folk, i alla land. Läget
har inte förbättrats sedan dess.

Vad nu atomvapnen beträffar beklagar
jag, att det parti jag har äran tillhöra
ännu inte har gått klart emot Sveriges
upprustning med sådana vapen. Jag menar
att det nu var ett tillfälle att säga
ifrån, men i stället har man valt en dubbeltydig
linje som skall tillfredsställa
båda parterna — både anhängare av
och motståndare till atomvapnet — och
som närmast innebär ett svävande framtidslöfte.

Men den omständigheten, att partierna
ännu inte tagit ståndpunkt i denna fråga,
medför naturligtvis inte, att vår försvarsfråga
lyckligen befriats från den
problematik, som de nya vapnen fört in
i bilden.

Kvar står alltså obevekligen — om
man nu förutsätter ett krig direkt emot
oss -— att vi kan angripas eller hotas
med dessa terrorvapen, utan att vårt försvar
alls kan träda i funktion. Där står
ett av de stora frågetecknen i marginalen
till den nu föreliggande propositionen.
Detta har naturligtvis observerats
och tolkats på olika sätt; jag för min del
tolkar det inte på samma sätt som överbefälhavaren
har gjort.

Men detta är ju inte allt som följer
med de nya vapnens existens. Här finns

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

också ett annat perspektiv, som nu kan
kallas sekundärt och som jag vet att
många inte fäster sig så mycket vid,
ännu. Jag syftar då på följande: Om vi
nu öppet erkänner våra svårigheter och
omöjligheter inför ett direkt anfall mot
oss och i stället bedömer och uppskattar
vår försvarsorganisation väsentligen
som ett låt vara bräckligt neutralitetsskydd,
en ökad chans att hålla oss utanför,
och om försvaret dessutom tillerkännes
den viktiga funktionen att landet
inte erbjuder sig som ett militärt vacuum
-—- om vi alltså med denna mera
anspråkslösa målsättning är beredda att
ta bördan på oss — då ställer oss i alla
fall det allmänna förintelsekrigets möjlighet
inför ett omöjligt perspektiv. Våra
försvarsansträngningar skulle alltså —-under för oss gynnsammaste omständigheter
i fall av ett allmänt krig — sikta
fram emot att vi, efter den allmänna katastrofen,
skulle stå där, nästan ensamma
i ett förgiftat, ödelagt Europa, ett
ödelagt Förenta staterna, ett ödelagt
Ryssland. Vårt folk skulle inte i det läget
ha några livsmöjligheter.

Jag är inte försvarsnihilist — det får
jag ärligt bekänna — jag pläderar inte
för rena uppgivelsen. Jag intar inte den
ståndpunkten — såsom jag nyss sade.
Men hur är det, om man frågar efter
alternativ? Ja, den Fogelström-Morellska
idén, som går ut på att man skulle skänka
hela försvarsslanten till hungrande
folk, är naturligtvis tilltalande för unga
sinnen, men vi vet alla att den inte är
»praktisk politik», varmed menas, helt
enkelt, att det inte finns någon riksdag,
som reflekterar på affären. Det är i alla
fall på det sättet, och vi kan vara överens
om att försvarsfrågan numera inger
oss alla de mest allvarliga bekymmer
både ur ekonomiska och effektivitetssynpunkter.
Den nationella trygghetsillusionen
har svunnit bort i det förflutna,
och vad ekonomien beträffar kan vi väl
inte undgå att se, alt vi styr rätt upp
emot en bränning, där det bryter sig ett
krisförhållande mellan det militära och
det sociala.

Å andra sidan, herr talman, frågar

man sig: Finns det inte några ljuspunkter?
Jag tror att det finns sådana, fastän
kanske svaga. Det är åtminstone möjligt
att vi omsider får ställa in oss på en
ny grundsyn beträffande det allmänna
läget och förhållandet mellan staterna.
Ingen som ser sig omkring i världen just
nu kan ha några illusioner om att världsfreden
står i farstun. Frigörelsen från
kolonialväldena kan inte ske utan konvulsioner,
utvecklingen i Tyskland är på
sitt sätt oroande. Men å andra sidan kan
man väl inte ställa sig blind för, att en
helt ny situation har uppstått, nämligen
att -— med de nya förstörelsemedlens
existens — freden mellan de två stormakterna
måste bevaras, snart sagt till
varje pris. Jag tror att detta är sanning
både i öst och i väst.

Kriget mot Egypten stoppades väl i
själva verket, det kan man säga nu, av
Förenta staterna och Sovjetunionen. Koreakrigets
modell kan inte numera upprepas.
Det har blivit alltför farligt att
leka med den stora elden. Detta, herr
talman, är den förändring som har ägt
rum.

Nåväl, mitt under detta skeende lägger
vi alltså nu fram vår svenska försvarsplan.
Jag tror inte att det går att förneka
att den har utarbetats under politiska
och tekniska förhållanden som ansågs
gälla för några år sedan, när man
kunde tro att det kalla kriget var melodien
för en oöverskådlig framtid. Men
tiden har ridit mycket fort under dessa
allra senaste år.

Jag förstår att militärerna vill ha bestämt
besked snarast möjligt. Men egentligen
är det synd, om vi nu skulle låsa
fast oss för ett tiotal år framåt, som meningen
tycks vara. Låt oss i stället gå
in i den nya ordningen med öppen blick
för att det allmänna läget kanske snart
nog tillåter en reduceringi Det kan hända
att allenast om några år sikten framöver
blir mycket klarare. Man kan ju
inte undgå nu att tänka på den föreslagna
och, som jag hoppas, förestående
toppkonferensen. Jag är beredd på att
någon stiger upp här och säger: Ni skall
inte fästa alltför stora förhoppningar på

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

den! Det gör inte jag heller, men det är
självklart att vi kan betrakta den såsom
ett stort steg framåt.

Jag fäster också uppmärksamheten på
det förslag och den handling som ägt
rum i fråga om testningsstopp för atombomber.
Det är ju sant att om ett sådant
testningsstopp kommer till stånd, måste
därmed den internationella atmosfären
både bokstavligen och politiskt förbättras.
Förslaget därom och det ryska beslutet
var naturligtvis inte »bara propaganda»
utan förestavades av det kalla
faktum, att jordatmosfären redan har
kommit alltför långt på vägen mot den
allmänna fördärvbringande förgiftningen
med radioaktivitet. Detta läge kräver åtgärder
snarast, och mitt i allt eländet
måste man väl säga, att detta förhållande
är någonting lovande för freden. Man
skulle kunna säga att folken drivs framåt
mot fred och samförstånd genom gisselslag.

Låt oss nu tro litet grand på freden
också, herr talman, trots att den ibland
tycks hänga på ett hår. Jag tänker här
på de s. k. beredskapsåtgärder som vi
har läst om i dagens tidningar och som
man tycker utsätter världen för så fasaväckande
möjligheter. Låt oss tro på freden
i alla fall, och göra vad vi kan för
den! Svenska regeringens stöd åt kravet
på testningsstopp blir, hoppas jag, en sådan
insats. Fredspolitiken liör också till
det rationella försvaret.

Det var bara det, herr talman, jag ville
tillåta mig säga.

I detta anförande instämde herrar
Lage Svedberg (s), Lindgren (s), T han
(sJ och Dahl (s), fru Wallentheim (s),
herr Mogård (s), fru Sjöström-Bengtsson
(s) samt herrar Per Olofsson (s), Carl
Albert Anderson (s), Fahlander (s) och
Wärnberg (s).

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Jag kan också förena mig
med de talrika instämmandena i herr
Brantings synpunkter. .lag vill emellertid,
då vårt parti icke har någon representant
i utskottet, använda detta tillfälle
för att framföra några synpunkter

på den föreliggande försvarspropositionen.
Jag kommer naturligtvis inte att
kunna gå in på några detaljer i förslaget,
men jag vill gärna rikta uppmärksamheten
på några huvudfrågor som här
dyker upp.

Den första vill jag bara kort beröra.
Det är det uppseendeväckande sätt på
vilket denna viktiga fråga har handlagts.
Jag erinrar om att fyra partiledare och
ett par ministrar den 4 februari träffade
en uppgörelse om försvarskostnaderna
och därmed i praktiken försatte försvarsberedningen
ur spel. Partiledaruppgörelsen
innebar inte bara att man fastställde
kostnadsramen för den försvarsbudget,
som innevarande riksdag skall
besluta, utan man låste kostnaderna för
ett tiotal år framåt. Därigenom blev försvarsberedningens
arbete meningslöst.
Det blev omöjligt att pröva olika alternativ.

Det är ganska uppseendeväckande att
sådana oparlamentariska metoder kan
komma till användning vid handläggning
av en så viktig fråga som denna.
En ledamot av beredningen hade ju också
kurage nog att handla konsekvent,
d. v. s. vägra sin medverkan vid effektueringen
av partiledarnas diktat. De
andra låtsades tydligen inte om den chikan
de utsattes för, utan böjde sig lydigt
för generalernas och partiledarnas påbud.
Här kan man verkligen tala om
villkorslös kapitulation —■ för att nu använda
en militär term —- inför de pockande
krav på ökad miljonrullning för
militära ändamål, som länge förts fram
från högerns och de militära myndigheternas
sida.

Den 4 februari avgjorde partiledarna
frågan, och två veckor efteråt rapporterade
försvarsberedningen att den var
klar med sitt arbete. Beredningen överlämnade
ett utlåtande, som till hundra
procent innehöll detsamma som partiledarna
träffat uppgörelse om. En sådan
handläggning av ett ärende är ganska
enastående i svensk parlamentarism, och
jag anser därför att den bör allvarligt
påtalas av alla som vill slå vakt om riksdagens
rättigheter.

Nu ligger alltså resultatet på bordet.

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

Det är en produkt, som tungt kommer
att belasta det svenska folket under lång
tid framåt. Men departementschefen utbrister
belåtet: »Att försvarfrågan ännu
en gång kunnat lyftas över partigränserna
innebär en stor nationell tillgång och
är av värde inte minst utåt som en manifestation
av en enig nations vilja att
värna sin frihet och sitt oberoende.»

Jag tvivlar inte ett ögonblick, herr talman,
på det svenska folkets vilja alt försvara
sin frihet och sitt oberoende. Men
jag betvivlar mycket starkt, att diktatet
i försvarsfrågan den 4 februari är ägnat
att stärka försvarsviljan. Ute bland folket
växer en opinion fram mot upprustningen,
en opinion som är starkare än
vad den varit på flera årtionden. Den
opinonen går verkligen över partigränserna.
Men den prisar inte de fyra partiledarnas
samförståndsöverenskommelse
med generalerna. Den riktar sig mot
uppgörelsen, mot de väldiga ekonomiska
bördor som nu skall läggas på de minst
bärkraftigas axlar. Den riktar sig mot
punktskatterna, som är den mest orättvisa
formen för att finansiera statliga utgifter.
Därför är opinionen berättigad,
och därför vittnar den om en sund och
riktig inställning hos arbetarna och andra
stora folkgrupper.

Det är ju orimliga kostnader som nu
skall läggas på folket, utan att försvaret
därmed får den effektivitet som skapar
bästa möjliga garanti för värnet av den
nationella friheten och oberoendet. Redan
första året skall kostnaderna på
driftbudgeten stiga till 2 700 miljoner,
d. v. s. med nära 500 miljoner i jämförelse
med vad som fastställdes av föregående
års riksdag för löpande budget.
Men det är inte allt. Härtill kommer redan
första året 117 miljoner på kapitalbudgeten.
Sedan skall under en tioårsperiod
årligen läggas ut 240 miljoner på
kapitalbudgeten. Vidare skall försvarskostnaderna
årligen få stiga med 2,5 procent
och anslagen göras värdebeständiga,
d. v. s. automatisk kompensation skall
lämnas för pris- och lönestegringar. Den
årliga procentuella ökningen kan beräknas
till cirka 75 miljoner kronor, och
tillägget för pris- och lönestegringar be -

räknar försvarsministern för innevarande
år till 00 miljoner kronor — det torde
väl inte bli mindre under kommande
år. Fn enkel addition säger således, att
de årliga utgifter som vi nu skall binda
oss för kommer att uppgå till betydligt
över 3 miljarder kronor.

Om man därtill tar hänsyn till militärens
benägenhet att alltid överskrida
sina anslag blir summan ännu mer fantastisk.
I år har de militära myndigheterna
förbrukat 360 miljoner kronor mera
än riksdagen hade avsett. Om de fortsätter
i samma stil — och det är säkrast
att utgå häifrån — så innebär bara den
posten 3 600 miljoner kronor under en
tioårsperiod.

Summerar man vad föreliggande förslag
innebär visar det sig, att riksdagen
nu skall binda sig för över 35 miljarder
kronor till militära utgifter under tio år.
Skall riksdagen verkligen svälja allt detta?
Kan vi som sitter i detta hus stå till
svars för att ålägga svenska folket militära
utgifter, som uppgår till omkring
500 kronor om året för varje medborgare?
Är situationen sådan att detta är
nödvändigt? Vi tror inte det.

Det parti jag representerar vill inte
vara med och dela detta ansvar. Vi anser
det vara en olycklig politik. Vi beklagar
att regeringen fallit undan för
kraven från militärt och borgerligt håll.
Den undfallenheten har skapat stark
olust bland löntagarna och en dålig stämning
i en situation, när alla löntagare
står inför en mycket betydande kraftmätning
med arbetsgivarnas och de borgerligas
företrädare i det förestående nyvalet
till andra kammaren. Regeringens
eftergifter i denna fråga kan måhända
äventyra lösandet av tilläggspensionsfrågan.
Jag kan i detta sammanhang endast
uttala den förhoppningen, att väljarmajoriteten
trots regeringens missgrepp
i försvarsfrågan skall sluta upp
och säkra en sådan sammansättning av
andra kammaren att pensionsfrågan kan
få en lösning i enlighet med regeringens
förslag.

Herr talman, vårt parti kommer att i
en motion framlägga sitt alternativ till
försvarsbudgeten, och då kammaren re -

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

dan beslutat att förlänga motionstiden
till 15 dagar bär jag inget yrkande.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Det finns ingen anledning
för mig att gå in på någon närmare
polemik mot herr Öhman i anledning
av hans yttrande. Det var ju fullt
av osanna påståenden utan någon som
helst kontakt med verkligheten. Något
diktat från partiledarnas sida har sannerligen
inte förekommit i detta sammanhang.
Förhållandet är ju tvärtom
det, att försvarsministern begärde att få
partiledarnas bistånd när det gällde att
skaffa pengarna för den försvarsproposition,
som skulle läggas fram, oberoende
av huruvida vi skulle tillämpa
den gamla ordningen eller skapa en ny
försvarsorganisation. Regeringen har
inte fallit undan för några påtryckningar
från militärt och borgerligt håll. Jag
kan lämna herr Öhman åt sitt öde. Jag
förstår att han är ledsen för att han
själv inte fick vara med i detta sammanhang,
men kammarens ledamöter vet
vad som är anledningen till det.

Jag skulle i stället vilja ta fasta på ett
yttrande av herr Branting, ett yttrande
som jag anser vara alldeles riktigt. Herr
Branting sade, att försvarsfrågans nuvarande
läge ur både ekonomiska synpunkter
och effektivitetssynpunkt är ägnat
att inge allvarliga farhågor. Vi arbetar
för närvarande med en föråldrad försvarsorganisation.
Det är nödvändigt att
försvaret läggs om i överensstämmelse
med den moderna tidens krav. Kostnaderna
blir, åtminstone till att börja med,
inte högre än vad som skulle ha varit
fallet enligt den gamla ordningen.

Om man får tro att tidningarna talar
sant, skall det ske en upplösning av andra
kammaren någon gång omkring den
1 maj. Vad kommer detta att medföra
för konsekvenser för denna frågas behandling?
Jo, det kommer att få den följden,
att försvarsfrågan inte hinner behandlas
av den nuvarande riksdagen.
Då blir i sin tur följden, att den gamla
ordningen beträffande försvaret kommer
alt fortfara att gälla även i de detaljer

där den är föråldrad. Det heter nämligen
i regeringsformen par. 109:

»Där så oförmodat skulle hända, att
riksdag före det nya statsregleringsårets
inträdande icke hade staten reglerat eller
ny bevillning sig åtagit, fortfare den
förra statsregleringen och bevillningen,
till dess ny statsreglering och bevillning
beslutats.»

Den gamla försvarsplanen med däri
ingående föråldrade arrangemang kommer
med andra ord att löpa vidare ett
långt stycke in på nästa budgetår. Detta
kommer att åsamka statsverket en hel
del onödiga utgifter. Hur stora dessa
onödiga utgifter blir, kan jag inte här
uppge, men det blir säkert åtskilliga miljoner
kronor, för att nu inte tala om att
det kommer att lämna en del av försvarets
personalkadrer i längre ovisshet angående
deras framtida öde.

Jag vill alltså, herr talman, beklaga att
denna proposition kommit på kamrarnas
bord så sent att den inte hinner behandlas
av nuvarande riksdag, för så vitt det
oförmodade skulle inträffa att riksdagens
andra kammare blir upplöst.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Herr Ohlon bestrider att
det förekommit något diktat från partiledarnas
sida i denna fråga. Jag skall
här inte strida om ord — kanske herr
Ohlon lägger in något annat i ordet diktat
än vad jag gör. Jag vill endast erinra
om fakta, nämligen att uppgörelsen den
4 februari rörde sig icke endast om att
anskaffa de 500 miljonerna, som togs ut
genom extra punktskatter, utan också —
det kan man läsa i den officiella kommunikén
— om en lösning av försvarsfrågan
på längre sikt, detta trots att den
sittande försvarsberedningen ännu icke
kommit med sitt utlåtande. Detta kallar
jag för diktat ifrån partiledarnas sida.
Vill herr Ohlon kalla det någonting annat,
må det vara hans ensak.

Det iir givet att regeringen inte blir
så värst glad när den får beröm från
herr Ohlon, som förklarar alt det inte
har förekommit någon undfallenhet alls
från regeringens sida. Och jag förstår

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Kungl. proposition ang. vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret

mycket väl att lierr Ohlon inte vill säga
att så var fallet. Här har folkpartiet och
högern och generalerna i huvudsak fått
sin vilja fram. Då vill man inte kalla den
som utfört deras vilja undfallande.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Jag förstår verkligen inte
herr Öhmans uppfattning om vad som
menas med diktat. Jag kan synnerligen
väl förstå att han vet vad som i Östeuropa
menas med diktat, ty där dikteras allting
och folket lyder allting. I denna fråga
har partiledarna fått sina partigruppers
fullmakt att förhandla om försvarsfrågan
och sina partigruppers fullmakt
att förhandla om kostnadsfrågan. Det är
icke diktat, herr talman. Det är demokrati
— ett för herr öhman fullständigt
obegripligt ord.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Jag vill endast notera att
herr Sjödahl här nämnde, att partiledarna
hade fått sina partigruppers fullmakt
att förhandla om försvarsfrågan. Herr
Ohlon förklarade nyss att det endast gällde
de 500 miljonerna.

Efter härmed slutad överläggning hänvisades
ifrågavarande kungl. proposition
till statsutskottet, till vilket utskott jämväl
skulle överlämnas de i anledning av
propositionen inom kammaren nu avgivna
yttrandena.

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr förste vice talmannen STRAND
(s), som anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 110, angående vissa
organisations- och anslagsfrågor rörande
försvaret, hemställer jag, att kammaren
måtte medgiva, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av
nämnda kungl. proposition utsträckes
till det sammanträde, som infaller näst
efter femton dagar från det propositionen
kom kammaren tillhanda.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
129, med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1957 och 1958
vid dess nionde ordinarie möte fattade
beslut.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
130, angående förflyttning av Söderbygdens
vattendomstol.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner: nr

132, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften; och

nr 134, angående viss ändring i gällande
avtal angående utövandet av statens
tobaksmonopol.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 135,
angående godkännande av överenskommelse
mellan Sveriges regering och De
Socialistiska Rådsrepublikernas Unions
regering om utförande av beskickningsanläggningar
i Moskva och Stockholm.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts propositioner: nr

137, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr
116) om tillsyn över stiftelser;

nr 138, rörande ratifikation av konvention
om indrivning av underhållsbidrag
i utlandet; och

nr 139, angående ratifikation av europeisk
utlämningskonvention.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 140,
angående överlåtelse av viss kronan tillhörig
mark m. m.

Denna hemställan bifölls.

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner: nr

359, av herr Siegbahn och herr
Anderson, Carl Albert,

nr 360, av herr Danmans,
nr 361, av herr Åkesson och herr
Hansson, Nils,

nr 362, av herr Lindahl m. fl.,
nr 363, av herr Sveningsson m. fl.,
nr 364, av herr Sveningsson och herr
Johansson, Anders,

nr 365, av herr Sveningsson,
nr 366, av herr Ohlsson, Ebbe, och
herr Eskilsson,

nr 367, av herr Anderson, Carl Albert,
m. fl.,

nr 368, av herr Svärd m. fl.,
nr 369, av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl.,
nr 370, av herr Larsson, Sigfrid,
m. fl.,

nr 371, av herr Andersson, Gunnar,
och herr Birke,

nr 372, av herr Sclimidt m. fl.,
nr 373, av herr Boo m. fl.,
nr 374, av herr Nord m. fl.,
nr 375, av herr Nilsson, Yngve, m. fl.,
nr 376, av herr Nilsson, Yngve, m. fl.,
nr 377, av herr Hermansson m. fl.,
nr 378, av herr Hermansson, m. fl.,
nr 379, av herr Hansson, Gustaf Henry.

nr 380, av herr Kållqvist,
nr 381, av herr Carlsson, Oscar,
m. fl.,

nr 262, av herr Andersson, Alvar,
nr 383, av herr Karlsson, Fritiof,
m. fl.,

nr 384, av herr Elofsson, Gustaf.
in. fl.,

nr 385, av herr Elofsson, Gustaf,
in. fl.,

nr 386, av herrar Birke och Boman,
samt

nr 387, av herr Berg, Gunnar, m. fl.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
motionen nr 388, av fröken Andersson
och herr Kaijser.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:

nr 389, av herrar Sveningsson och
Eskilsson,

nr 390, av herr Nord m. fl., och
nr 391, av herr Eliasson m. fl.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 392, av fru Gärde Widemar m. fl.,
nr 393, av herr Ohlon,
nr 394, av herrar Edström och Osvald,

nr 395. av herr Hedström, och
nr 396, av fru Sjöström-Bengtsson.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 397, av
herr Edström.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 398, av herr Lundström m. fl.,
nr 399, av herr Arrhén,
nr 400, av herr Hanson, Per-Olof,
m. fl.,

nr 401, av herr Hesselbom,
nr 402, av fru Sjöström-Bengtsson
in. fl.,

nr 403, av herr Aastrup,

nr 404, av herrar öhman och Norling,

nr 405, av herr Ewerlöf m. fl.,

nr 406, av herr Svensson, Rikard,

nr 407, av herr Ohlon m. fl.,

nr 408, av herr Eliasson m. fl.,

nr 409, av herr Spetz,

nr 410, av herr Anderberg m. fl.,

nr 411, av herr Ewerlöf m. fl., och

nr 412, av herr Norling m. fl.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
motionen nr 413, av herr
Larsson, Sigfrid, in. fl.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 414, av
herr Kaijser.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 68 och 69, bankoutskottets
utlåtanden nr 16, första lagutskottets
utlåtanden nr 21—24, andra

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. ändring i lagen om församlingsstyrelse m. m.

lagutskottets utlåtanden nr 18 och 19,
tredje lagutskottets utlåtande nr 12, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 13 och 14
samt allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 14.

Ang. ändring i lagen om församlingsstyrelse
m. m.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 13, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 24 maj 1954 (nr
296) angående ändring i lagen den 6 juni
1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,
m. m.

Till konstitutionsutskottet hade båda
kamrarna den 14 mars 1958 hänvisat en
av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten
proposition, nr 85, däri Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 21
maj 1954 (nr 296) angående ändring i
lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
samt

2) lag angående ändring i lagen den
6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till föreliggande
proposition, nr 85, antaga de i
utlåtandet intagna förslagen till 1) lag
om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 21 maj 1954 (nr
296) angående ändring i lagen den 6 juni
1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
samt 2) lag angående ändring i lagen
den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm.

Herr MOGÅRD (s):

Herr talman! Om kammaren beslutar
i överensstämmelse med utskottets förslag
kommer de inom Stockholm hittills
förefintliga skolråden, ett för varje församling,
att försvinna. Dessa skolråd har
varit med från början, när det gällt vårt

folkskoleväsen. De har i många stycken
skapat och lett folkskoleundervisningen
i denna stad och de har haft en mycket
stor betydelse. Med tiden har denna
minskat — i mycket snabb takt för övrigt.
Huvudstadens skolväsen har i stället
centraliserats. I dag kommer vi att
så att säga sätta punkt för församlingarnas
skolråd, då vi besluta, att de skolorganisationer,
som vi har i staden, nu
skall vara totalt centraliserade och, som
jag befarar, därmed också byråkratiserade.

Sedan detta har skett kommer det inte
att finnas något legalt representativt organ
för de olika stadsdelarnas opinion,
när det gäller barnens undervisning i
våra folkskolor. Hemmen och föräldrarna
kan inte via dessa av församlingarna
själva valda skolråd utöva något inflytande.
Hela makten ligger numera hos
den jättestora apparat, som heter Stockholms
folkskoledirektion och som ju är
mycket vidlyftigt organiserad med skoldirektörer
och inspektörer av olika slag,
såsom är väl bekant för dem som har
läst denna veckas tidningar.

Jag finner det beklagligt, att man inte
har funnit någon form för att i Stockholm
skapa ett representativt samråd
mellan hem och lokala församlingsmyndigheter
när det gäller en så viktig sak
som våra barns undervisning och fostran
i skolorna. Det bör föranleda eftertanke,
att man inte i någon form har funnit en
legal och lokalt representativ efterträdare
till församlingarnas skolråd.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr ELMGREN (s):

Herr talman! Utvecklingen på undervisningsväsendets
område har ju förlöpt
efter sådana linjer, att det förslag, som
vi nu behandlar, kan sägas utgöra en av
slutstenarna i den byggnad, som skall resas.
De skolråd som enligt 16 § skolstyrelselagen
i alla fall skall finnas —• såsom
den föregående talaren nyss erkände
— har just till uppgift att sörja för
kontakten mellan hem och skola, och
även om dessa råd inte har samma maktbefogenheter
som skoladministrationen

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

i övrigt, så tror jag ändå att de skall
kunna fylla den uppgift som herr Mogård
talade för.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets utlåtande.

Herr MOGÅRD (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra om
att lagen innefattar ett avskaffande av
skolråden i stockholmsförsamlingarna,
inte ett ersättande av dem med några
andra organ, utsedda godtyckligt av en
centralorganisation för hela staden.

Herr ELMGREN (s):

Herr talman! Herr Mogård måtte ha
missuppfattat saken, ty det avses att
man skall kunna införa vissa regionala
rådgivande skolråd, som skall ersätta de
gamla församlingsskolråden.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 67, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag,
avseende ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Ang. den skattefria försäljningen av
skattebelagda varor i öresundstrafiken Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 36, i anledning av väckta
motioner angående den skattefria försäljningen
av skattebelagda varor i öresundstrafiken.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydandc
motionerna I: 260, av herr Axel Jansson,
och 11:238, av herr Brandt in. fl., hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla, att frågan om
den skattefria försäljningen av skattebelagda
varor i öresundstrafiken måtte
upptagas till skyndsam behandling och

att för riksdagen måtte framläggas förslag,
innebärande att denna försäljning
med det allra snaraste bringades att upphöra.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
på åberopade grunder hemställt,

1) att riksdagen måtte, i anledning av
de likalydande motionerna I: 260, av
herr Axel Jansson, och II: 238, av herr
Brandt m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte överväga
möjligheten och lämpligheten av
ett initiativ till eu internordisk överenskommelse,
syftande till en avveckling
helt eller delvis av den skattefria försäljningen
av skattebelagda varor i öresundstrafiken;
samt

2) att de likalydande motionerna I:
260 av herr Axel Jansson och II: 238 av
herr Brandt m. fl. måtte, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom vad
utskottet i betänkandet anfört och hemställt,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade anförts

I) av herrar Gustaf Elofsson, Alvar Andersson
och Brandt, vilka, under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna
1:260, av herr Axel Jansson,
och 11:238, av herr Brandt m. fl., och
med understrykande av angelägenheten
av att däri behandlade fråga bringades
till en snar lösning, ansett, att utskottet
med bifall till nämnda motioner bort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att frågan om den
skattefria försäljningen av skattebelagda
varor i öresundstrafiken måtte upptagas
till skyndsam behandling och att för
riksdagen måtte framläggas förslag, innebärande
att denna försäljning med det
allra snaraste bringades att upphöra.

II) av herrar Erik Jansson, Siegbahn,
Christenson i Malmö och fru Holmquist,
vilka dock ej antytt sin mening.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep):

Herr talman! Vid flera tillfällen liar
man påtalat den osunda trafik över Öresund,
där i vårt land mycket högt skattebelagda
varor säljs utan skattebelägg -

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

ning ombord på båtarna. Trafikanterna
utnyttjar detta i mycket stor utsträckning,
och landet frånhändes därigenom
stora belopp. I den motion, som vi här
har att behandla, påvisas vilka summor
det rör sig om. Jag skall, herr talman,
tillåta mig att här nämna något om vad
tobaksnämndcns skrivelse av år 1956 innehåller
om tobaksförsäljningen. Enligt
den beräkning som har gjorts för år 1955
såldes det året cirka 200 miljoner cigarretter,
3 miljoner cigarrer, 3,5 miljoner
cigarrcigarretter och 23 000 kg röktobak.
Därest dessa kvantiteter hade försålts i
Sverige hade de representerat ett försäljningsvärde
av 30 miljoner kronor.

När det gäller att beräkna det inkomstbortfall
för staten som härigenom
förorsakas behöver man ju inte gå till
den yttersta gränsen och direkt räkna
med de nämnda siffrorna, som kanske
skulle ge en summa i överkant, men om
vi tar bort hälften kommer vi i alla fall
fram till att landet går miste om en inkomst
på cirka 12 miljoner kronor.

År 1950 skrev statsrevisorerna och påtalade
denna osunda trafik, och år 1951
skrev riksdagen till Ivungl. Maj:t med
begäran om att denna fråga skulle tas
upp till prövning i syfte att trafiken
skulle kunna stoppas. Kungl. Maj:t har
emellertid inte vidtagit några åtgärder i
sådan riktning, och trafiken ökar ju för
varje dag. Det kan väl inte vara rimligt
att man på detta sätt skall fortsätta att
här i vårt land beskatta vissa varor i en
sådan grad att människorna söker sig
över sundet för att kunna komma över
dessa varor till ett mycket lågt pris.

De varor som säljs och serveras på
dessa båtar är huvudsakligen danska —
det är mest dansk sprit, och vidare utifrån
köpta cigarrer och i stor utsträckning
choklad från Holland som säljs.

Man kan fråga sig av vilken anledning
regeringen blundar för dessa onaturliga
förhållanden. Finansministern brukar ju
alltid annars söka utnyttja alla möjligheter
att få in skatter, men här tycks han
helt enkelt ha glömt något som kunde
tillföra staten en hel del i skatteinkomster.
Denna trafik över Öresund är i
många avseenden mycket märklig. Man

delar faktiskt ut fribiljetter för att locka
folk att resa över och konsumera och
köpa sprit, tobak och choklad på båtarna.

Det har sagts att öresundstrafiken inte
kunde upprätthållas för den händelse företagen
inte skulle ha möjlighet att få
vissa inkomster genom denna försäljning
ombord på båtarna. Ja, men hur
var det förr i tiden? Så långt vi kan
minnas tillbaka har det ju förekommit
trafik över sundet mellan Malmö och
Köpenhamn samt Hälsingborg och Helsingör.
Denna trafik kunde upprätthållas
utan att det ombord på fartygen florerade
denna försäljning av här i landet
hårt skattebelagda varor.

Vi får snart upp en annan fråga här i
riksdagen, nämligen livsmedelstrafiken
över Öresund. Man kräver på alla andra
områden lojalitet av den svenske medborgaren.
Men när det gäller den här påtalade
öresundstrafiken tycks man vara
rädd att göra något åt förhållandena. Läget
är nu faktiskt sådant att man helt enkelt
måste vidta vissa åtgärder för att
komma till rätta med förhållandena. Genom
den höga spritbeskattningen har
vi i vårt land kanske de högsta spritpriserna
i världen, och jag undrar om
inte förhållandet är detsamma beträffande
tobaken. Det är då ganska förståeligt
att människor som använder sprit
och tobak frestas att köpa dessa varor
illojalt bl. a. på båtarna som går över
Öresund.

Det förvånar mig också att de nykterhetsvårdande
myndigheterna i vårt land
inte gör större ansträngningar för att få
slut på denna trafiken. Här anslår vi
från svenska riksdagens sida pengar till
upplysningsverksamhet och olika nykterhetsvårdande
åtgärder. Om man från
de nykterlietsvårdande myndigheternas
sida reste ned och såg hur dessa många
tusen resenärer över Öresund ofta ser
ut när de kommer tillbaka till Sverige
efter ett besök i t. ex. Köpenhamn, är
jag övertygad om att de nykterhetsvårdande
organen skulle finna det ytterst
angeläget att ingripa och inte tillåta att
man på samma sätt som hittills bara slätar
över med bartassen och underlåter

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Ang. den skattefria försäljningen
att göra något för att få till stånd en rättelse
av dessa missförhållanden.

Jag anser, herr talman, att herr
Brandts motion är mycket berättigad,
och jag bara beklagar att regeringen inte
funnit anledning att vidtaga några åtgärder
redan när riksdagen skrev år
1951. Jag medger att utskottet gjort en
vänlig skrivning då utskottet förordar
att Kungl. Maj:t »tar under övervägande
lämpligheten och möjligheten av ett initiativ».
Men om regeringen behandlar
denna framställning på samma sätt som
skett med riksdagens skrivelse av år 1951
kan vi väl knappast vänta att det resulterar
i några åtgärder. Det är enligt min
uppfattning beklagligt att man låter det
gå på det här sättet.

Både i utskottet och i skrivelser som
inkommit påstås att trafiken över Öresund
inte kan upprätthållas om man inte
får fortsätta denna försäljning ombord
på fartygen. Resultatet skulle bli, säger
man, att man måste höja biljettpriserna
för att kunna existera. Men kan man inte
driva denna trafik över Öresund utan
hjälp av extra inkomster från sprit och
tobak tycker jag att det verkligen är på
tiden att vederbörande företag vidtar
andra åtgärder.

Jag har, herr talman, mot denna bakgrund
tillsammans med två andra ledamöter
avlämnat en reservation till bevillningsutskottets
betänkande. Jag skall
inte uppta kammarens tid längre utan
ber att med denna korta motivering få
yrka bifall till vår med 1) betecknade
reservation.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
<h):

Herr talman! Jag har icke deltagit i
slutbehandlingen i detta ärende inom
bevillningsutskottet, men jag har vid
upprepade tillfällen deltagit i utskottets
första avdelning när detta ärende varit
uppe. I anslutning härtill anser jag mig
oförhindrad att här ta till orda.

Den reservation, som herr Elofsson
nyss yrkade bifall till, går ut på att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att frågan om den skattefria

av skattebelagda varor i öresundstrafiken
försäljningen av skattebelagda varor i
öresundstrafiken upptages till skyndsam
behandling och att för riksdagen framlägges
förslag, innebärande att denna
försäljning med det allra snaraste bringas
att upphöra.

Det är med andra ord en ren beställningsskrivelse
till Kungl. Maj:t som motionärerna
vill att riksdagen skall avlåta.

Utskottet har inte ansett sig kunna gå
på den linjen, utan har, efter en för motionärerna
synnerligen välvillig skrivning,
hemställt att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte överväga möjligheten
och lämpligheten av ett initiativ till en
internordisk överenskommelse, syftande
till en avveckling helt eller delvis av den
skattefria försäljningen av skattebelagda
varor i öresundstrafiken. Det förefaller
mig vara alldeles naturligt att utskottet
helt enkelt måste inta den ståndpunkten
med hänsyn tagen till de olika uppfattningar
som framförts om vad som kommer
att inträffa, därest motionen skulle
bifallas.

Motionärerna har själva förklarat att
det är starka statsfinansiella skäl som
ligger till grund för motionen och att
inkomstbortfallet för staten uppgår till
11 å 12 miljoner kronor, beräknat på
1955 års trafikvolym. Mot detta står vad
kungl. järnvägsstyrelsen skriver i sitt
yttrande. Efter en utförlig motivering
kommer järnvägsstyrelsen fram till att
statens inkomstbortfall i fråga om tobaken
inte kan taxeras högre än till
1 200 000 kronor, och samtidigt säger
järnvägsstyrelsen att statens järnvägar
och bolag, som statens järnvägar helt
äger, kommer att förlora icke mindre än
3,6 miljoner kronor. Det vill med andra
ord säga att järnvägsstyrelsen, som dock
får anses ha en viss erfarenhet på detta
område, anser att slutresultatet av ett
slopande av ifrågavarande skattefria försäljning
skulle komma att resultera i en
förlust för staten.

Om jag till detta lägger att det synes
vara rätt osäkert, huruvida de utländska
fartyg, som för närvarande bedriver rörelse
där nere, skulle kunna fortsätta
därmed över huvud taget eller om de

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

tvärtom skulle inte bara kunna fortsätta
utan också utvidga sin rörelse, om motionärernas
förslag genomföres, så förefaller
de starkaste skäl tala för att det
är oundgängligen nödvändigt att ytterligare
utreda dessa förhållanden, innan
riksdagen kan ta definitiv ställning till
motionärernas förslag.

Herr Elofsson betecknade den bär
trafiken såsom osund. Jag skulle tvärtom
vilja säga att trafiken över Öresund och
med de andra nordiska länderna över
huvud taget väl står i överensstämmelse
med vad som rör sig i tiden, nämligen
att folk bör besöka varandra o. s. v.

Här har talats om fribiljetter liksom
skedde under utskottsbehandlingen. Jag
har mycket svårt att föreställa mig att
statens järnvägar skulle ha blivit så generösa
att de delade ut fribiljetter bara
för att människor skulle åka på deras
fartyg.

Ett argument som rätt ofta framförs i
sådana här sammanhang gäller nykterhetsvården.
Jag kanske får nämna att jag
själv är ledamot av styrelsen för ett företag
som under lång tid har drivit rörelse
av detta slag, dock icke i Öresund.
Även mot det företaget har riktats beskyllningen
att nykterhetstillståndet ombord
på dess båt inte skulle vara det
bästa. Detta gav oss anledning att anlita
polisen både i Göteborg och i Danmark
för att ta reda på hur det förhöll sig
härmed, och det visade sig att de ingripanden,
som behövt företagas, varit anmärkningsvärt
få med hänsyn tagen till
den stora resandefrekvensen. Men det är
ju tyvärr på det sättet att om det ombord
på en båt finns 500 människor, som uppför
sig väl, och bara ett par stycken, som
bär sig illa åt, så är det de senare som
blir utslagsgivande för fartygets renommé.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Hansson sade att
statens järnvägar delar inte ut fribiljetter.
Nej, det vet inte heller jag om att de

gör. Statens järnvägar har ju hand om
färjorna, men jag känner inte till, om
statens järnvägar också äger öresundsbåtarna.
Jag tror emellertid att när det
gäller öresundsbåtarna skulle man kunna
visa på en del företeelser som inte är
riktigt så oskuldsfulla som den föregående
talaren ville göra gällande.

Herr Hansson talade också om att
järnvägsstyrelsen beräknat att staten
skulle göra en förlust på 3,6 miljoner
kronor, om ifrågavarande försäljning
upphörde, och han förklarade att järnvägsstyrelsen
säkert har reda på hur det
förhåller sig med den saken. Jag skulle
då vilja fråga: Tror den föregående ärade
talaren att tobaksnämnden, som har
hand om tobaksförsäljningen i hela riket,
inte skulle äga en sådan kännedom
om det verkliga förhållandet? För övrigt
vill jag framhålla att det egentligen inte
rör sig om It å 12 miljoner kronor, utan
tobaksnämnden bär beräknat inkomstbortfallet
genom den skattefria försäljningen
till 30 miljoner kronor. Men
nämnden bar för att vara på den säkra
sidan ansett att man kunde nöja sig med
att räkna med halva den summan. Här
föreligger alltså ett starkt skäl för att vi
inte bör låta denna trafik fortgå hur
länge som helst.

Jag tror för övrigt också att de affärsmän,
som lojalt betalar den här skatten
till staten, inte kan känna sig så särskilt
trakterade av denna trafik. Man borde
väl ta en viss hänsyn även till dem genom
att se till att bestämmelserna inte
skall kunna kringgås på det sätt som här
sker.

Herr JANSSON, ERIK, (s):

Herr talman! Det är sällan jag liar
hört en reservant uttrycka sitt missnöje
över ett utskottsutlåtande med sämre motivering
än den som anförts när det gäller
föreliggande ärende. Motionärerna
har möjligen anledning att vara missbelåtna
med utskottets motivering, men när
det gäller dess hemställan torde denna
vara långt mer välvillig än motionärerna
egentligen förtjänar.

Utskottet och remissinstanserna är ju

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Atig. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

tämligen eniga om att någon isolerad åtgärd
från svensk sida i detta fall inte
är tänkbar eller ens praktiskt genomförbar.
Det bär också på flera håll i remissyttrandena
liksom i utskottets utlåtande
understrukits, att man dessutom måste
vara tveksam till och med om en nordisk
gemensam aktion i syfte att slopa
den skattefria försäljningen är enbart
till fördel för de nordiska länderna.

När herr Elofsson talade om att den
■osunda trafiken bör upphöra, kan man
ju i likhet med vissa remissinstanser och
även med anledning av utskottets motivering
fråga sig: Kommer denna, låt mig
säga »osunda», trafik att upphöra.

Det är inte alls givet. Tar man del av
remissinstansernas yttranden, framhålles
exempelvis från sjöfartshåll, att ett förbud
mot den skattefria försäljningen av
skattebelagda varor i detta fall skulle
kunna medföra, att icke-nordiska fartyg
eller t. o. m. att, som man säger, svenska
fartyg under utländsk flagg skulle i betydligt
större utsträckning än för närvarande
komma att sättas in på dessa
rutter, som nu trafikeras av nordiska
fartyg.

Man påpekar vidare vad det skulle innebära,
om större delen av passagerarströmmen
skulle söka sig över till sådana
fartyg, som kunde bereda passagerarna
förmånen att till lägre priser inköpa
sprit, tobak och chokladvaror ombord.

Det är klart att man så småningom
kommer fram till den slutsatsen, att skulle
man få en ordning, innebärande att
olika förhållanden komme att bli rådande
på olika båtar, så skulle det betyda
att förbudet mot fri försäljning på vissa
fartyg medförde noggrann kontroll av de
icke-nordiska fartygen och dessas passagerare
i såväl svenska soin danska
hamnar. Man konstaterar att detta skulle
stå i strid mot de redan genomförda lättnaderna
i resandetrafiken mellan de nordiska
länderna.

Utskottet, som refererar dessa omständigheter
i sitt betänkande, drar mycket
riktigt den slutsatsen — och jag vill
fästa uppmärksamheten på utskottets
motivering: »Vad som härvid bör beak -

tas är att icke-nordiska fartyg kan komma
att dra till sig en stor del av resandeströmmen,
sedan den skattefria försäljningen
av skattebelagda varor på
nordiska fartyg upphört. Därigenom
skulle de nordiska rederierna komma i
ett prekärt läge.»

Detta är inte citat från något yttrande
av en remissinstans utan från utskottets
betänkande -— vilket inte hindrar att utskottet
i sin hemställan föreslår, att man
skall ta initiativ till en internordisk
överenskommelse, syftande till en avveckling
helt eller delvis av den skattefria
försäljningen av skattebelagda varor
i öresundstrafiken.

Det är detta som gjort, att några av
ledamöterna i utskottet har ansett att utskottet
i sitt förslag gått litet för långt,
inte minst mot bakgrunden av utskottets
egen motivering.

Sedan var den föregående talaren inne
på de ekonomiska aspekterna, och jag
vill bara helt kort understryka vad som
därvid sades.

Tobaksmonopolet har, som redan
nämnts, uppskattat vinsten av att dessa
försäljningar slopades till 11 å 12 miljoner
per år. Men den, som läser järnvägsstyrelsens
uttalande, kommer nog fram
till — tvärtemot vad herr Elofsson säger
— att järnvägsstyrelsen på lika noggranna
grunder har gjort sina beräkningar
och kommit fram till en vinst,
som är en tiondel av det nämnda beloppet.
Sedan får man nog mot den dryga
miljon det här gäller ställa SJ:s beräkningar
om en förlust på över 3,6 miljoner
kronor.

Det är klart att man kan säga som herr
Elofsson ■—• »all right, då höjer vi biljettpriserna!»
Men jag tror inte att saken
är så enkel att det går att resonera
på det sättet.

Det var en parentes. Vad vi som här
har avlämnat en blank reservation framför
allt har velat säga i detta ärende,
det är att vi inte anser det vara riktigt,
att utskottet i sin hemställan skall ta en
bestämd ställning i denna fråga. Utskottet
föreslår här överläggningar med övriga
nordiska länder, men det vill samtidigt
att de svenska förhandlarna skall

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

ges bestämda direktiv. Detta tycker jag
strider emot vad som bör gälla vid överläggningar.
Visst kan vi förhandla och
diskutera, men jag tycker inte att det
kan vara riktigt att den svenska riksdagen,
såsom utskottet här föreslår, skall
ge förhandlarna direktiv om att »så och
så vill vi ha det». Då blir det inte förhandlingar
i egentlig mening, och det
är detta, som vi reagerat emot.

Jag har velat säga detta som förklaring
till den blanka reservationen. I övrigt
har jag inget yrkande, herr talman!

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle till herr Elofsson
vilja säga, att när uppfattningen om
effekten av vad som kommer att hända,
därest den skattefria försäljningen upphör,
är så varierande hos tobaksnämnden
och SJ, så är det väl ytterligare ett
skäl för att verkställa en ordentlig utredning,
som kan ligga till grund för
kommande beslut.

Sedan är det väl inte obekant för herr
Elofsson, att det finns affärsmän på västkusten,
som tjänar på denna trafik.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja,
herr talman, framställa en fråga till herr
Jansson: Anser herr Jansson, att man
skall ha en så oerhört hög beskattning
på varor inom landet, att folk skall söka
sig över Öresund för att kunna köpa dem
billigare? Är det en sådan politik herr
Jansson vill föra, skulle han kanske kunna
tillämpa den politiken också beträffande
varor som finns inom landet, men
jag tror att han skulle ändra sig ganska
avsevärt, om man skulle begära, att vi
skulle ha en försäljning inom landet till
de priser, som tillämpas på öresundsbåtarna.

Herr JANSSON, ERIK, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag skall ta herr Elofsson
på orden i fråga om resorna över

Öresund. Kommer vi över sundet till
Danmark, är det ju inte spriten utan
helt andra varor som köpes billigare,
och herr Elofsson kanske kan hjälpa oss
att få en sådan ordning, att vi slipper
den trafiken.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag kan trösta herr Jansson
med att när propositionen i den frågan
kommer upp till behandling här i
kammaren, skall jag helt och fullt stödja
den. Jag hoppas att vi skall lyckas
stoppa all sådan trafik, och får jag till
kammarens protokoll en bekräftelse på
att herr Jansson kommer att handla på
samma sätt, så är jag mycket tacksam.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Utskottet har utgått från
den principiella uppfattningen, att när
vi här i landet beskattar en hel del varor,
som i detta fall spriten, tobaken och
chokladen — det är ju närmast dessa
varor det gäller •—- så bör givetvis dessa
skatter betalas av alla inom landet, som
köper dessa produkter. Likhet i beskattningen
är väl ändå en riktig princip, och
det bör inte vara så att en del människor
genom att de råkar bo i en viss del av
landet har möjlighet att genom en liten
resa, som i detta fall till Helsingör eller
Köpenhamn, undslippa denna beskattning
och undgå att på samma sätt som
andra medborgare bidraga till det allmännas
inkomster av beskattningen.

Men man löper vissa risker när det gäller
att inskränka på tilldelningen av dessa
beskattade varor till de berörda trafikföretagen.
Andra utländska fartyg kan
sättas in i trafik över Öresund, och man
kan få sådana svårigheter och sådant
krångel med kontrollen, att man kanske
redan av den anledningen inte bör ge sig
in på saken. Vidare är det så, att vi inte
kan fatta beslut enbart från svensk sida,
utan det krävs ett liknande beslut från
dansk sida. En överenskommelse måste
föreligga mellan i varje fall Sverige och
Danmark på denna punkt. Innan hela

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

spörsmålet blivit utrett, så att man kan
komma fram på ett hyggligt sätt till en
likformig beskattning för alla svenska
medborgare som använder dessa varor,
kan man inte vidtaga några andra åtgärder
än att föreslå, att Kungl. Maj:t
allvarligen och grundligen utreder hela
spörsmålet.

Frågan är ju inte ny för den svenska
riksdagen. Redan 1950 års statsrevisorer,
av vilka jag var en, hemställde att denna
sak skulle tas under övervägande.
1951 års riksdag anhöll i skrivelse till
Kungl. Maj:t om utredning, och sedermera
har förhandlingar ägt rum i frågan
mellan tulldirektionerna i Danmark och
Sverige. Den nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel har
också tagit upp spörsmålet och ansett,
att någonting måste göras åt denna sak.

Den numera starkt ökade trafiken
över Öresund har lett till att det inte är
obetydliga pengar som undandras beskattning.
Jag kan nämna, att enbart
chokladförsäljningen rör sig om mer än
400 000 kg per år, och med en 60-procentig
beskattning blir det avsevärda belopp.
Den ökade trafiken gör emellertid
att man bör undersöka hela frågan ytterligare,
och utskottet har inte i sin
skrivning givit några bestämda direktiv.
Visserligen talas det om att Kungl. Maj:t
borde överväga möjligheten och lämpligheten
av ett initiativ till en internordisk
överenskommelse, syftande till en
avveckling helt eller delvis av den skattefria
försäljningen, men denna formulering
innehåller ju så många försiktiga
ord att det klart framgår, att vad utskottet
begär av Kungl. Maj:t endast är ett
allvarligt övervägande av saken för att
få till stånd en likformig beskattning
och en överenskommelse på internordisk
bas eller eventuellt allenast med Danmark,
som ju närmast är berört i detta
sammanhang.

Vad utskottet inte kunnat gå med på,
det är en begäran att avvecklingen skall
ske omedelbart och ensidigt. Vi har som
sagt begärt en ordentlig utredning och
vill se hur cn avveckling verkar i olika
avseenden, innan slutgiltig ställning tages.
Vad utskottet har föreslagit är, tror

jag, en undersökning fullt i stil med den
utredning riksdagen tidigare begärt.

Jag ber därför att få instämma i yrkandet
om bifall till utskottets framställning
i denna sak.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! När herr Sjödahl talar
om hur försiktigt utskottet skrivit, skulle
jag bara vilja säga att skrivningen är
så försiktig, att Kungl. Maj :t kan nysa på
alltihop. Utskottet har ju inte sagt ifrån
någonting, utan man har krupit omkring
allt för att slippa ifrån avvecklingen.

När jag har ordet, kan jag ju också besvara
herr Janssons yttrande, att utskottets
skrivning är så välvillig mot motionärerna,
att man inte borde haft någon
reservation med ett annat yrkande än utskottets.
Ja, hade skrivningen varit hållen
i bestämd form, skulle det inte ha
blivit någon reservation, herr Jansson!
År 1951 skrev utskottet på det sätt reservanterna
nu gjort, men trots detta har
Kungl. Maj:t inte vidtagit några åtgärder.

Bevillningsutskottets ordförande säger,
att här har förts underhandlingar. Varför
redovisades då inte dessa förhandlingar
när bevillningsutskottet behandlade
ärendet? Det hade väl varit lämpligt
att för utskottets ledamöter redovisa
hur långt man kommit vid överläggningarna
mellan de olika ländernas förhandlare,
men jag hörde i utskottet ingenting
om att sådana förhandlingar ägt rum efter
riksdagens skrivelse 1951.

Herr SJÖDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Då måste första avdelningen
—• av vilken inte jag men herr
Gustaf Elofsson är medlem — inte ha
fullgjort sina skyldigheter. Det hade varit
avdelningens sak att begära redovisning
av dessa förhandlingar. Som bevillningsutskottets
ordförande kan jag rimligen
inte uppträda som första avdelningens
dadda!

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. den skattefria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Hade jag vetat att sådana
förhandlingar ägt rum, skulle jag nog
ha pressat fram en redovisning av dem
inom utskottet. Men tydligen har ingen
annan än herr Sjödahl känt till förhandlingarna.
Eljest kunde man ju ha fått
dessa upplysningar, när ärendet behandlades
i det samlade bevillningsutskottet.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har tagit till orda
för att rätta till en del missförstånd, som
kan uppstå med anledning av herr Elofssons
anförande.

Det lät på herr Elofsson som om spritmissbruk
skulle förekomma i större utsträckning
på dessa båtar. Men då har
herr Elofsson tydligen inte läst vad järnvägsstyrelsen
sagt i sitt remissvar. Styrelsen
säger tydligt och klart: »När det
gäller missbruk av spritvaror torde med
fog kunna hävdas, att detta missbruk numera
förekommer i avsevärt mindre omfattning
på här ifrågavarande färja och
båtar än i land.» Detta uttalande har inför
utskottet ytterligare bestyrkts av den
myndighet, som bäst av alla bör känna
till dessa saker, nämligen nykterhetsnämnden
i Landskrona.

Sedan var det fråga om tobakskonsumtionen.
Herr Elofsson tror tydligen, att
det skulle bli minskad tobaksförsäljning
när det gäller gränshandeln, om vi på
denna lilla punkt av Sveriges gränser
skulle införa speciella, stränga regler.
Jag kan försäkra herr Elofsson att det
redan finns åtskilliga båtar i sundet,
som inte går under svensk eller dansk
flagg utan under annan flagg, dit denna
handel då skulle flyttas över. Resultatet
skulle bara bli stor förlust för vårt land
ur statsfinansiell synpunkt, även om vi
skulle få danskarna med oss beträffande
restriktionerna.

Till slut skulle jag vilja rikta en fråga
till herr Elofsson: Anser herr Elofsson
att förslaget står i samklang med vår internordiska
strävan att underlätta resandetrafiken
mellan de nordiska länderna
genom att inskränka på tullformaliteter

o. d.? Om vi skulle genomföra detta förslag,
kommer det automatiskt att bli
mycket stränga tullformaliteter o. d.,
och vi kommer tillbaka till det gamla,
mycket tråkiga tillståndet med långa köer
och därav följande missnöje, utan att
vi i realiteten har vunnit någonting på
det.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! På den fråga som den
siste ärade talaren ställde till mig skulle
jag vilja svara, att det är beklagligt, om
man inte kan ha en tullunion utan att
behöva tillföra sprit och tobak i sådan
mängd som sker på öresundsbåtarna.

Det är inte nu möjligt att fördröja
denna debatt mycket längre, annars skulle
det vara ganska intressant att ha tillgång
till de siffror, som visar hur resandeströminen
har ökat varje gång vi
här i riksdagen beslutat höja skatten på
sprit, tobak, choklad o. d. Det är väl
kanske inte helt uteslutet, att de herrar
som här slår vakt om det nuvarande tillståndet
har aktier i dessa företag, men
jag tror väl i alla fall att företagen inte
hänger så i luften, att de inte kan klara
sig utan att få sälja dessa sprit-, tobaksoch
chokladvaror till bra mycket lägre
priser än vi har inom landet. Sänk priserna
inom landet till samma nivå, som
man har på dessa båtar, så kan vi börja
resonera om likhet inför lagen!

Herr EDSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan försäkra herr
Elofsson, att jag inte har några aktier i
de här båtarna, men då vi här behandlar
spritfrågorna, skulle jag vilja fråga,
om inte herr Elofsson har aktier i spritindustrien.

Sedan, herr Elofsson, skulle jag också
vilja säga en annan sak. När det gäller
vår nordiska tullunion, undrar jag om
inte det undervattensgrund, på vilket
den eventuellt skulle kunna stranda, ligger
på jordbrukspolitikens område mer
än på det andra.

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Ang. den skattefria försäljningen
Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag kan trösta den ärade
talaren med att jag inte bar några aktier
i spritindustrien. Det är för övrigt omöjligt
nu att få köpa några; annars skulle
jag göra det.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Vårt land har ju utfärdat
vissa bestämmelser om hur handeln
får lov att bedrivas med andra länder,
vilka tullar som skall betalas och likaså
vilka skatter som skall utgå. Dessa bestämmelser
bör ju följas. Om man sedan
skall föra in någonting som man fått i
gåva i det land där man varit eller om
det gäller att införa mindre kvantiteter
är det klart att undantag måste göras
från bestämmelserna, men när dessa undantag
får en sådan omfattning, att de
dels föranleder ett otillfredsställande
nykterhetstillstånd och dels leder till en
formlig affärsrörelse, måste man säga
att man gått över gränsen för vad som
var avsikten med bestämmelserna, och
då bör vi väl ingripa.

Vid behandlingen i utskottet av denna
fråga har jag varit närvarande hela
tiden i första avdelningen, fastän jag inte
kunde deltaga i slutbehandlingen, då
jag var med på statsutskottets resa.

Visst har utskottet skrivit välvilligt,
men när herr Jansson säger att den motion,
som väckts av herr Brandt m. fl.,
var en ren beställningsskrivelse, vill jag
framhålla att den inte tillkommit utan
orsak. Förhållandena var sådana, att
man verkligen med skärpa kunde begära
att åtgärder skulle vidtagas på detta
område. Det fanns verkligen skäl för
att någonting skulle göras åt saken.

Här har framförts olika skäl i en
mängd avseenden, men man har rätt
svårt att förstå de rent ekonomiska skäl,
som statens järnvägar m. fl. har talat
om. Är det inte bra underligt, om ett så
stort företag som statens järnvägar skall,
om inte direkt basera, men i varje fall
till viss del grunda sin finansiering på
försäljning av billiga skattefria varor i
trafiken över Öresund?

3 Första kammarens protokoll 1958. Nr 13

av skattebelagda varor i öresundstrafiken
Det finns naturligtvis alltid vissa möjligheter,
om man vill skapa sådana förhållanden,
att folk kan köpa varor skattefritt.
Om vi får bussar, som går till
Halmsjön och som i viss mån har internationella
förbindelser, och om man
tillåter folk att på dem köpa sprit och
cigarretter utan någon skatt, skall ni få
se att bussarna till Halmsjön kommer att
bli ett strålande företag, som kommer att
ge mycket goda inkomster. Men det gäller
ju på vilket område som helst, om
man arrangerar sådant som lockar folk
att köpa utan att de behöver betala den
skatt, som vi i annan ordning har bestämt.

Det har vidare talats om de kontrollsvårigheter,
som föreligger. Nu är det
emellertid på det sättet, att beträffande
försäljningen på de svenska och danska
båtarna tullfrågan inte spelar någon roll,
eftersom det är meningen att försäljningen
helt enkelt skall upphöra på båtarna.

Beträffande det andra problemet, nämligen
om utländska fartyg skall kunna
bedriva trafik på de sträckor det här
gäller, vill jag säga att det enligt upplysningar
från generaltullstyrelsen inte
är omöjligt att hindra utländska fartyg
att bedriva sådan mot vårt land riktad
illojal verksamhet. Försäljning bör ju
inte få ske under andra förutsättningar
än som är bestämda i vårt lands lagar.
Man kan både genom den provianteringsförordning
som finns hindra dessa
utländska fartyg att sälja sådana varor
som det här är fråga om och genom tullkontroll
hindra att sådana varor införes
till Sverige.

När det nu säges att detta är en internordisk
fråga, vill jag instämma i detta.
Men anledningen till att bestämda yrkanden
framställts i den av herr Brandt
m. fl. väckta motionen är, att motionärerna
hade väl reda på sig att det fanns
ett positivt intresse från dansk sida att
stävja dessa missförhållanden. Jag tror
därför att det finns goda förutsättningar
för att frågan skall kunna lösas nu. Jag
skulle kunna nöja mig med utskottets
skrivning, men med de avvita förhållanden
som nu råder beträffande öresundstrafiken
finns det anledning alt man

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Om ändrad tid beträffande avdrag för ränta å kvarstående skatt

verkligen efter så många års debatterande
fram och tillbaka verkligen gör någonting
åt saken. Även om utskottets
skrivning är välvillig, kan jag inte annat
än ansluta mig till yrkandet om bifall
till den med I betecknade reservationen,
som är fogad till utskottets betänkande.

Häri instämde herr Hesselbom (s).

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu ifrågavarande betänkandet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den av
herr Gustaf Elofsson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Elofsson, Gustaf, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 36,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Gustaf Elofsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Elofsson, Gustaf,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 102;

Nej — 20.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om ändrad tid beträffande avdrag för
ränta å kvarstående skatt

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 38, i anledning av väckta
motioner angående ändrad tid för åtnjutande
av avdrag vid inkomsttaxering
för ränta å kvarstående skatt.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 7, av herr Spetz, och II: 7,
av herr Strandh, hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i
eller tillägg till kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt, att
ränta å kvarskatt skulle avdragas samma
år som kommunalskatteavdraget gjordes.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna 1:7, av
herr Spetz, och II: 7, av herr Strandh,
angående ändrad tid för åtnjutande av
avdrag för ränta å kvarskatt vid taxering
till skatt, måtte, i den mån de icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet
i betänkandet anfört, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Reservation hade anmälts av herrar
Spetz, Yngve Nilsson och Nilsson i Svalöv,
vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Bestämmelserna om avdragsrätt
för ränta å kvarstående skatt
är uppenbarligen inte rationella. Detta
vitsordas också av bevillningsutskottet,
som skriver: »Det torde inte kunna bestridas
att det för därav berörda skattskyldiga
är en viss förenkling om de i en
deklaration kan göra avdrag för alla å
samma debetsedel för slutlig skatt uppförda
avdragsgilla poster.» Rimligen borde
det väl kunna ordnas så, att debetsedeln
å slutlig skatt inte skall behöva
användas vid mer än ett deklarationstillfälle.
Som det nu är, kommer avdraget
för ränta i många fall att glömmas bort
till nackdel för den skattskyldige.

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Att det inte är fråga om helt betydelselösa
belopp, framgår av att den vid
1957 års taxering debiterade räntan på
kvarskatt — och det var den lägre räntan
som då debiterades ■—- uppgick till
inte mindre än 25 miljoner kronor, varav
på fysiska personer och därmed jämställda
skattskyldiga huvuddelen eller IG
miljoner kronor. Siffran kan ge anledning
till åtskilliga funderingar, som jag
dock i dag inte skall gå in på. I själva
verket är det måhända så, att siffran ger
en överdriven bild av frågans omfattning.
Om man nämligen utgår från —
och det har man kanske anledning att
göra — att de skattskyldiga som här
kommer i fråga huvudsakligen är rörelseidkare
och därmed bokföringsskyldiga
och deklarerar enligt bokföringsmässiga
grunder, så blir kvarskatteräntan bokförd
som skuld det år då räntan debiteras
och i regel jämväl också avdragen i
deklarationen för samma år. Detta bestyrkes
också av riksskattenämnden i
dess yttrande. Jag skall inte här uttala
mig om huruvida detta står i god överensstämmelse
med författningen, men
den oklarhet som består på denna punkt
är enligt min mening ytterligare en anledning
till att frågan bör uppmärksammas.

Jag har nöjt mig, herr talman, med en
blank reservation främst av en anledning,
som kommer att bli närmare belyst
i ett betänkande från utskottet som
kommer, skulle jag tro, i nästa vecka,
nämligen att bestämmelserna rörande
deklaration inte utan starka skäl bör
ändras varje år. Det blir säkerligen snart
aktuellt med en mera genomgripande
förändring av deklarationsblanketten,
och då kommer säkerligen som en följd
av utskottets skrivning även denna fråga
att få sin lösning.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtande
och memorial:

nr It), i anledning av väckt motion om

Ang. bankaktiebolags kassareserv m. m.
övergång till helt statlig drift vid gruvor
och därtill hörande anläggningar inom
Västerbottens län; samt

nr 11, angående ändring i avlöningsbestämmelserna
för hos riksdagen tillfälligt
anställda tjänstemän, m. m.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Ang. bankaktiebolags kassareserv m. m.

Föredrogs ånvo bankoutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den
3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv in. in., jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 7 februari 1958 dagtecknad
proposition, nr 64, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning,
hade Kungl. Maj:t jämlikt § 87 regeringsformen
föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen
den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 7 december 1951 (nr 767) om
räntereglering m. m.

Det förra lagförslaget innebar, bland
annat, att maximitalet för kassareservkvotcn
skulle bibehållas vid 50 procent.

I samband med propositionen hade utskottet
till behandling förehaft två i anledning
av densamma väckta, likalydande
motioner, nämligen inom första kammaren
nr 336, av herrar Lundström och
Kaijser, och inom andra kammaren nr
432, av herr Magnusson i Borås m. fl.

I motionerna hade hemställts, att riksdagen
vid behandling av proposition nr
61 måtte

1) med ändring av vad Kungl. Maj:t
hemställt i proposition nr 64 för sin del

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Ang. bankaktiebolags kassareserv m. m.

besluta sådan lydelse av 1 § lagen angående
rätt för Konungen att meddela bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv,
att relationstalet mellan bankaktiebolags
kassareserv och förbindelser
fastställdes till 25, samt

2) avslå det i propositionen framlagda
förslaget om ytterligare förlängning
av ränteregleringslagen.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen, med avslag å motionerna
1:336 och 11:432, måtte bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande proposition.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation
hade herrar Domö, Mannerskantz,
Danmans, Regnéll, Carlsson i Tibro
och Boija ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 336 och II: 432,

1) för sin del antaga Kungl. Maj:ts
förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, med den ändringen
att 1 § erliölle i reservationen angiven
lydelse;

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt
giltighet av lagen den 7 december
1951 (nr 767) om räntereglering m. m.

Det i punkten 1 av reservationen framlagda
lagförslaget innebar, att maximitalet
för kassareservkvoten skulle nedsättas
till 25 procent.

Herr DANMANS (fp):

Herr talman! I bankoutskottets utlåtande
nr 12 möter kammarens ledamöter
ett par frågor, varom upprepade diskussioner
har förekommit här i kammaren
de senaste åren. Det gäller kassareservlagen
och räntelagen. Båda har karaktär
av fullmaktslagar och väcker enbart av
den anledningen en viss olust. Åtminstone
uppfattar reservanterna företeelsen
på det sättet.

Vad först gäller kassareservlagen delar
reservanterna i princip departe -

mentschefens syn på lagförslaget. Genom
att ställa något olika krav på bankernas
kassareservhållning vid olika tider får
man ett penningpolitiskt medel, som bör
kunna utnyttjas i vissa lägen. Däremot
menar reservanterna att kravet på maximum
50 procent går alltför långt. Denna
uppskrivning av kassareservkravet
från 25 till 50 procent vidtogs 1954 och
har förnyats i samband med lagens förlängning
varje år. Reservanterna håller
före, att ett användande av kassareservlagens
övre gräns, alltså 50 procent, är
praktiskt taget omöjligt av den anledningen,
att det skulle medföra en desorganisation
av kreditmarknaden, en störning
av mycket stora mått. Skadeverkningar
skulle helt enkelt inte kunna undvikas,
och detta torde måhända vara en
anledning till att kassareservlagen aldrig
prövats i verkligheten. Nu har statsmakterna
emellertid denna fullmaktslag som
bakgrund vid underhandlingar för att
nå s. k. frivilliga överenskommelser med
penninginstituten i fråga om kassareservernas
storlek, men det är väl ändå, herr
talman, knappast på det sättet man uppnår
ett ömsesidigt gott samarbete. Det
kan också i detta sammanhang nämnas,
att dessa s. k. frivilliga överenskommelser
i denna angelägenhet också har hållit
sig inom de 25 procent, som reservanterna
här har förordat.

Reservanterna framhåller, att det relationstal
som gällde före 1954 års lagändring
uppgick till 25 procent, vilket
alltjämt framstår som fullt tillräckligt.
I den utformning — heter det vidare i
reservationen —• som kassareservlagen
erhållit i föreliggande proposition, avses
den uppenbarligen icke att utnyttjas på
annat sätt än som argument vid förhandlingar
med bankerna. Reservanterna finner
det icke styrkt, att man på detta
sätt skapar något effektivt samarbete
mellan bankinstituten och de penningvårdande
myndigheterna. Snarare tyder
erfarenheten på att beredskapslagstiftning
av detta slag mer försvårat än underlättat
samarbetet.

Förlängningen av ränteregleringslagens
giltighet är enligt reservanternas
mening helt obehövlig, och alldeles sär -

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

skilt nu, sedan en omläggning av räntepolitiken
genomförts, markerar en sådan
här bestämmelse ett passerat stadium
i utvecklingen. Räntelagen har
också från första stund varit föremål för
mycket hård kritik. Jag kan i det fallet
hänvisa till ett flertal yttranden från remissinstanserna
1951. Även lagrådet avstyrkte
lagen, vilket man väl får anse
vara rätt uppseendeväckande.

Vad vi nu hoppas på är att kassareservfrågan
får sin slutliga lösning utan
dröjsmål. Den pågående utredningen bör
här kunna anvisa de vägar som vi har
att gå för att nå det målet. Räntelagen
däremot torde kunna utgå. Det helt förändrade
läget på räntefronten ger en viss
anvisning om den saken.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen av herr Domö m. fl.

Herr BOO (s):

Herr talman! Såsom herr Danmans redan
har framhållit föreligger det ingen
principiell skillnad emellan utskottsmajoriteten
och reservanterna i fråga om
behovet av en lagstiftning angående
bankaktiebolagens kassareservbehållning.
Vad som skiljer är alltså uppfattningen
om hur stor kvoten bör vara. Sedan år
1954 gäller, att kassareservkvoten kan
uppgå till 50 procent. Dessförinnan var
den fastställd till högst 25 procent. Motivet
för höjningen 1954 var från riksbankens
sida, att det för de större bankerna
icke var tillräckligt med 25 procent
för tillgodoseende av lagens syfte.
När alltså motionärerna vill göra gällande,
att det är fullt tillräckligt med 25
procent, är detta påstående enligt den
ansvariga myndigheten felaktigt. Under
de senaste åren har tillämpningen av bestämmelsen
för vissa bankers del lett
till att kvoten kommit att ligga över 25
procent. Men om man nu inte vill gå
högre än till 25 procent och läget är sådant
att man måste dämpa aktiviteten på
lånemarknaden, blir alternativet att i
stället utnyttja andra medel. Det är väl
närmast räntemedlet som då måste tillgripas
i större utsträckning för att man
skall få balans på detta område.

Ang. bankaktiebolags kassareserv m. m.

När reservanterna nu inte vill gå längre
än till 25 procent, har man att notera
en intressant företeelse. Ända sedan år
1954, när den nu gällande bestämmelsen
tillkom, har folkpartiets representanter
i riksbanksfullmäktige år efter år
i sina reservationer yrkat, att man skulle
maximera kvoten till 35 procent. År
1954 väcktes även folkpartimotioner i
riksdagen med förslag om denna gräns,
medan högern yrkade på 25 procent. Sedan
dess har som sagt folkpartiets representanter
i riksbanksfullmäktige —-herr Kristensson, herr Kollberg och senast
herr Aastrup — återkommit med ett
yrkande om att maximikvoten skulle vara
35 procent, men de har inte fått stöd
av sitt parti i riksdagen. Där har folkpartiet
konsekvent gått på 25-procentslinjen.

Jag vill med utgångspunkt från detta
bara konstatera, att när man nu från reservanternas
sida säger, att om man
skulle gå upp till 50-procentsnivån skulle
detta innebära en desorganisation av
kreditmarknaden, varvid bankerna inte
skulle få möjlighet att fullgöra sin låneverksamhet,
så är det alldeles givet att
denna 35-procentsnivå är en del av den
utveckling som man då fruktar för. Man
kan väl säga att 35 procent skulle leda
till en mindre desorganisation, men om
man inte kan acceptera en högre gräns
än 25 procent, så är ju redan 35 procent
ett avsevärt steg därutöver. I det fallet
står man alltså med olika uppfattningar
inom ett av de partier som svarar för
denna reservation.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan
både i vad avser en förlängning av
kassareservslagstiftningen och i vad avser
en förliingning av ränteregleringslagen.

Herr DANMANS (fp):

Herr talman! Herr Boo menar att det
skulle föreligga en viss motsägelse mellan
å ena sidan de yrkanden som i motion
och reservation framförs från folkpartiet
och å andra sidan vad partiets
representanter yrkar i annat sammanhang.
Jag vill emellertid hänvisa till att

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Om utgivning av en utförligare matrikel

vi har besvarat denna fråga i reservationen.
Vi skriver där: »Detta medel är
emellertid av supplementär karaktär,
och med hänsyn härtill framstår det i
propositionen föreslagna maximikravet
om kassareserv av 50 procent som alltför
vittgående.»

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen i enlighet med
de yrkanden, som därunder framkommit,
gjorde propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Danmans begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 12, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 13, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350), bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Om utgivning av en utförligare matrikel
över riksdagens ledamöter

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckta motio -

över riksdagens ledamöter
ner om årlig utgivning av en utförligare
matrikel över riksdagens ledamöter.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 95 i första kammaren, av herr
Andersson, Birger, och nr 126 i andra
kammaren, av herr Helén, hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att en
utförligare matrikel över riksdagens ledamöter
skulle utarbetas och årligen utgivas.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna I:
95 och II: 126 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Som av handlingarna
framgår har här väckts en motion, vari
yrkas att riksdagen skulle utge en fylligare
katalog med bilder av riksdagsmännen
och ordentliga biografiska uppgifter
om dem. Liknande kataloger utges
i de flesta demokratiska länder i
Västeuropa. Danmark ger ut en sådan
katalog varje år. Det är den danska riksdagen
som själv ger ut den. I Norge utges
en dylik katalog vart fjärde år, och
i en rad andra länder utges med olika
intervaller fylliga biografiska lexikon
över de parlamentariska församlingarna.
Det har länge visat sig vara en brist, att
vi inte har någon sådan katalog. Såväl
bibliotek som olika andra institutioner,
allmänheten, pressen och även riksdagsmännen
har länge efterlyst en sådan fyllig
katalog över den svenska riksdagen.
Nu har också riksdagsbibliotekets styrelse
och riksgäldsfullmäktige ansett, att
det vore på tiden att en sådan här katalog
gåves ut, men bankoutskottet har
av oförklarlig anledning yrkat avslag på
motionen. Man har redovisat en så pass
hög kostnad, att det anses att den skulle
omöjliggöra utgivandet av denna katalog.
Jag vet inte hur man har tänkt, när
man har räknat fram detta höga pris,
men när det är möjligt att ge ut något
liknande i andra länder, bör det inte vara
omöjligt hos oss. Jag har talat med
åtskilliga biblioteksmänniskor och per -

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Om utgivning av en utförligare matrikel över riksdagens ledamöter

soner i pressen och annorstädes, som anser
att detta förslag bör accepteras. Olika
myndigheter har också ansett att det
bör förverkligas, och man har på sista
tiden sett att åtskilliga tidningar ställt
sig ganska oförstående till bankoutskottets
avslagsyrkande.

Vi vet att den katalog som nu kommer
varje år bara innehåller namn, partitillhörighet
och antal bevistade riksdagar.
Människorna och inte minst valmännen
är emellertid ibland angelägna att få
veta vad de personer som sitter i riksdagen
har för utbildning, vad de i övrigt
sysslat med o. s. v., allt detta som
exempelvis den danska katalogen innehåller.
Där finns mycket värdefulla biografiska
uppgifter. Jag anser att det är
ett fattigdomsbevis att vi inte kan ha
någonting liknande i Sveriges riksdag.

Med dessa få ord, herr talman, yrkar
jag bifall till motionen.

I detta anförande instämde herr Ohlon
(fp).

Herr BOO (s):

Herr talman! Om önskvärdheten av en
förbättring av den katalog över riksdagens
ledamöter som nu finns råder inga
delade meningar, men när det gäller att
få fram en förbättrad katalog har den
redovisning som remissinstanserna givit
kommit bankoutskottet att ställa sig avvisande
till den föreslagna lösningen.

Herr Birger Andersson undrade, varifrån
man fått detta höga pris. Då vill
jag hänvisa till att det just är remissmyndigheterna,
riksgäldskontoret och
styrelsen för riksdagsbiblioteket, som
har redovisat dessa höga kostnader. Det
förslag som de för fram innebär ju att
man för en kostnad av 7 000 kronor skulle
kunna få 500 exemplar för utdelning
bland annat till riksdagens ledamöter.
Meningen med en sådan här katalog är
väl emellertid att den skall kunna spridas
till en större allmänhet. Vad skulle
den i så fall kosta? Riksgäldskontoret
kommer till att den i bokhandeln skulle
kosta 23:50. Det är den lösningen, utskottet
inte kunnat vara med om. Vi skall
väl ändå inte besluta en sådan här sak

bara för att få ett visst antal gratisexemplar
utdelade bland oss, så att vi skall
kunna sitta hemma och se hur vi ser ut
på bild och få reda på vissa uppgifter
om varann. Meningen är ju att katalogen
skall kunna tjäna till upplysning för allmänheten.

Även om utskottet alltså är införstått
med önskemålet, vill vi tills vidare rekommendera
att man i första hand undersöker,
om inte detta önskemål i viss
mån skulle kunna tillgodoses genom en
komplettering av det material som redan
föreligger i den enkla katalog vi nu
har.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det är alltså kostnaderna
som motiverar detta avslagsyrkande.
Utskottets talesman menar nu att man
skulle komplettera den katalog vi har
med vissa uppgifter. Vad skulle det vara
för uppgifter? Det blir ju varken hackat
eller malet, och även den lösningen blir
dyr. Skall det ske någon förändring, bör
det göras en fylligare och riktigare katalog,
ungefär av den typ som utges av
den danska riksdagen eller det norska
stortinget.

Herr talmannen har upplyst mig om
att det inte skulle gå att yrka bifall till
motionen på den grund att det tarvas
pengar, men i motionen sägs att detta
inte skulle medföra några utgifter för
statsverket. Man skulle i stället genom
riksdagsbibliotekets försorg söka sprida
denna katalog på ett sådant sätt att den
skulle betala sig själv. När motionsyrkandet
är sådant, anser jag mig, herr
talman, oförhindrad att yrka bifall till
motionen.

Herr TALMANNEN:

Det betyder med andra ord att det yrkande
som ställs har följande innebörd:

»att riksdagen måtte besluta, att en
utförligare matrikel över riksdagens ledamöter
utarbetas och årligen utges, under
förutsättning att detta icke medför
någon kostnad för statsverket.»

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Om vägbelysningen längs vissa trafikleder m. m.

Herr BOO (s):

Herr talman! Den katalog som nu utges
på privat initiativ kostar en obetydlig
slant, och vi föreställer oss att man
skulle kunna lösa frågan genom att göra
någon förbättring av denna katalog och
på så sätt hålla kostnaden nere. Om riksdagen
skall engagera sig i denna sak,
kan det här föreliggande uppslaget inte
erbjuda den riktiga lösningen. Jag vidhåller
att om riksdagen skall ha hand
om saken, måste förutsättningen vara
att matrikeln skall kunna spridas i stora
upplagor till den allmänhet som kan vara
intresserad av den.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen enligt de
därunder förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt
samt vidare på bifall till den i ämnet
väckta motionen 1:95; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Birger, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 14, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles den i ämnet väckta
motionen I: 95.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 59;

Nej — 43.

Därjämte hade 21 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtande
och memorial:

nr 15, i anledning av väckt motion om
utarbetande av en plan för olika lösningar
av en ombyggnad av riksdagshuset;
och

nr 17, angående användande av riksbankens
vinst för år 1957.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 14, i anledning
av väckta motioner om uttagande
av särskilda avgifter vid exploatering av
grus- och stentäkter, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Om vägbelysningen längs vissa trafikleder
m. m.

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckta motioner
dels om obligatorisk vägbelysning
längs vissa trafikleder, dels ock angående
ansvaret för att ur trafiksäkerhetssynpunkt
godtagbar belysning kommer
till stånd.

Tredje lagutskottet hade behandlat två
inom riksdagen väckta motioner, vilka
hänvisats till lagutskott, nr 121 i första
kammaren, av herrar Kaijser och Arrhén,
samt nr 347 i andra kammaren, av
herr Björkänge.

I motionen I: 121 hade hemställts, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla
om utredning i syfte att i lag fastställa
skyldighet att anordna vägbelysning
längs av motorfordon livligt trafikerade
gator och genomfartsleder.

Motionen II: 347 innehöll ett yrkande,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om sådan
översyn av väglagarna och vägtrafikstadgan,
att klara regler gåves angående
ansvaret för att ur trafiksäkerhetssynpunkt
godtagbar belysning komme
till stånd.

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

Om vagbelysningen langs vissa trafikleder m. m.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
förevarande motioner 1:121 och 11:347
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Det är två motiv som
framför allt har varit orsak till att jag
tillsammans med herr Arrhén väckt den
här ifrågavarande motionen. Det första
motivet är att det förefaller otillfredsställande,
att en så viktig sak som vägbelysningen
icke är författningsmässigt
reglerad. Det är närmast genant att vägbelysning
bekostas genom syföreningar,
såsom ofta är förhållandet här i landet.

Det andra motivet är mörkerdöden.
Detta motiv kan belysas med två citat.
Det ena är hämtat från Svenska Dagbladet
i början av mars och berör ett föredrag
av statsrådet Skoglund, som han
höll i Uppsala. Enligt referatet yttrade
statsrådet följande: »Något som jag slutligen
inte kan undgå att beröra är mörkerolyckorna.
I detta fall tycks det vara
omöjligt att få en bättring till stånd.
Trots alla motåtgärder visar mörkerolyckorna
ingen tendens till att minska. Här
måste alla hjälpa till om vi skall ha någon
möjlighet att komma till rätta med
detta svåra problem.»

Det andra citatet är ur tidskriften Motor,
nr 5, som utkom den 1 februari.
Tvärs över en sida står som rubrik till
en stor artikel: »Fast vägbelysning, bäst
mot mörkerdöden.»

För den, som sedan mer än 35 år varit
bilist och som visserligen aldrig råkat
ut för någon mörkerolycka men som
trots detta många gånger varit i stor oro
för sådana när han, bländad av en mötande
bil kört på vägen, står det klart,
att detta problem måste angripas från
alla tänkbara sidor, genom vägarnas
konstruktion och beläggning med viss
färg, genom riktat fordonsljus, genom
propaganda för reflexmärken även på
gående o. s. v. Man kan dock inte komma
ifrån att vägbclysningen är en väsentlig
sak.

För många är mörkerolyckorna endast
siffror. Ur dem kan man läsa ut, att det

4 Första kammarens protokoll 1958. l\’r 13

1956 var 57 personer, som dödades vid
mörkerolyckor, men att det 1957 var
110, och praktiskt taget varje vecka under
innevarande år har vi läst om sådana
som förolyckats genom påkörning i
mörker. För den som i sin dagliga gärning
sedan mer än 30 år haft att mer eller
mindre direkt ta hand om sådana
som skadats i trafiken är dessa olyckor
något mer än siffror, de är en skrämmande
realitet.

I de två motioner, som det här gäller
och som har en sinsemellan något olika
kläm, går det hela ut på en utredning,
som naturligtvis måste syfta till att klargöra
vad vägbelysningen kan betyda ur
trafiksäkerhetssynpunkt, om vägbelysning
kan tänkas minska mörkerolyckorna,
hur den bör vara anordnad och på
vilka sträckor den bör anordnas. Det
ligger i sakens natur att dessa viktiga
problem, vilka icke berörts i de Mossbergska
utredningarna, skall undersökas
innan man övergår till att söka formulera
den egentliga författningstexten och
avgöra vem som skall stå för kostnaderna.
För herr Arrhén och mig har det
stått klart, att det endast är på de ur trafiksäkerhetssynpunkt
mest utsatta delarna
av vägnätet som belysning med hänsyn
till kostnaderna kan komma i fråga.
Det är därför, som vi begränsat förslaget
till livligt trafikerade genomfartsleder,
och det är också därför som vi anfört,
att en närmare utredning om mörkerolyckornas
lokalisation i förhållande till
bebyggelsen kan vara av värde.

Tredje lagutskottet har remitterat motionen
till ett flertal instanser för yttrande.
De allra flesta av dem har tillstyrkt
motionen. Den enda myndighet
som direkt avstyrker motionen är länsstyrelsen
i Östergötlands län. Anmärkningsvärt
är att länsstyrelsen anser sig
i fall av uppenbar trafikfara såsom högsta
polismyndighet kunna påverka vederbörande
att vidtaga de åtgärder, som
erfordras för allmän ordning och säkerhet.
Det förefaller mig, med hänsyn till
avsaknaden av förvaltningsrättslig reglering
av vägbelysningen, enligt vad dåvarande
inrikesministern uttalade i proposition
nr 46/1952, inte uteslutet att

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

Om vägbelysningen längs vissa trafikleder m. m.

länsstyrelsen vid sådant krav skulle överskrida
sin befogenhet, och det är mycket
osäkert om ett åläggande från länsstyrelsens
sida skulle stå sig vid överklagande.

En annan myndighet som anser att
en separat utredning om detta spörsmål
icke torde vara behövlig är väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen säger
sig nämligen vara på det klara med att
gällande väglagstiftning är omodern och
i behov av omarbetning och att styrelsen
avser att hos Kungl. Maj:t föreslå
en utredning för översyn därav. Enligt
styrelsens uppfattning bör då även vägbelysningen
upptagas till behandling.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande finns det, herr talman, några
tekniska detaljer som det kunde vara
av värde att stanna vid och något diskutera.
Jag skall här bara ta upp en
enda punkt, nämligen frågan om kostnaderna.
Styrelsen påpekar att kostnaderna
för anordnandet av belysning
skulle bli stora, särskilt om det gäller
motorvägar. Jag vill då bara säga att
just motorvägarna är sådana vägar som
inte borde behöva vägbelysning om de
är riktigt gjorda. De stora tyska autostradorna
har ingen vägbelysning. I Holland
har man några ljuspunkter vid de
klöverbladsformade korsningar som
finns här och där, men på en motorväg
som är riktigt byggd finns det
inga korsningar, inga gående, inga cyklar
och inga långsamt farande fordon.
Det bör inte heller finnas någon mötande
trafik på samma bana, och mellan
körbanorna bör det finnas sådana anordningar
som hindrar bländning från
mötande på den andra körbanan. Inte
heller bör parallellvägar intill motorvägen
gå så att deras trafikanter bländar
trafikanterna på motorvägen, utan också
här kan man göra sådana anordningar
som hindrar bländning. Jag säger detta
därför att vi som i andra lagutskottet
vid behandlingen av vägtrafikförordningen
hade tillfälle att studera motorvägen
i Danderyd, som demonstrerades
för oss av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
överdirektör, klart kunde se att

det fanns en del att anmärka på den
anläggningen från dessa synpunkter.

Herr talman! Jag har inget yrkande.
Jag hoppas emellertid att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
mycket snart kommer
att begära den utredning som den
har sagt sig önska.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Eftersom den föregående
ärade talaren inte ställde något yrkande
vill jag bara i korthet säga, att
man naturligtvis även inom tredje lagutskottet
är medveten om att man bör
söka förhindra mörkerolyckor. Vi är
emellertid också på det klara med att
det inte är bara på de livligt trafikerade
gatorna och genomfartslederna som man
bör vidta åtgärder för att hindra mörkerolyckor.
Man måste väga kostnaderna
för olika alternativ mot varandra. Då nu
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
meddelat, att den kommer att verkställa
en utredning för att reformera väglagstiftningen,
så förefaller det mig vara
rimligt att man avvaktar resultatet av
denna utredning.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 12, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda hemställan rörande
anslag till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan
jämte i ämnet väckta
motioner, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

124, med förslag till förordning om
avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,
m. in.;

nr 131, angående statlig borgen för lån
till Svenska skifferoljeaktiebolaget;

Fredagen den 11 april 1958

Nr 13

nr 133, angående vattenvårdens organisation
m. m.;

nr 136, angående godkännande av vissa
avtal om förvärv och överlåtelse av
fastigheter, m. m.;

nr 142, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom.
folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469);

nr 143, angående löneförmåner m. m.
för viss läkarpersonal;

nr 145, med förslag till förordning angående
upphävande av förordningen den
26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt,
m. m.;

nr 146, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser om tillsättning av
prästerliga tjänster vid nyindelning av
riket i pastorat;

nr 147, angående vissa ändringar i statens
allmänna avlöningsreglemente,
m. m.;

nr 148, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 § förordningen den
30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga
i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet; samt

nr 150, med förslag till viss ändring
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,
m. m.

Anmäldes och godkändes allmänna
beredningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 177, angående sjukgymnastverksamheten;
och

nr 178, om utredning rörande hjälpbehovet
hos vissa eftersatta grupper av
medborgare.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av väckta motioner
om en förutsättningslös utredning angående
statschefens ställning i eu modern
svensk parlamentarisk demokrati;

nr 15, i anledning av väckta motioner
angående Sveriges ombildning till republik;
samt

nr 16, i anledning av väckt motion
angående lagändringar i syfte att möj -

liggöra kostnadsfritt tillhandahållande åt
politiska partier av s k. äktamakekuvert
vid vissa allmänna val;

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

70, i anledning av Kungl. Maj:ts
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1958/59 till folkskoleväsendet, folkbildningsåtgärder
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående anslag för budgetåret
1958/59 till medicinska högskolan
i Umeå m. m.;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa åtgärder för
ökad intagning av studerande vid farmacevtiska
institutet:

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar
beträffande kyrkomusikerorganisationen; nr

74, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m. för budgetåret 1958/59;

nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till stat för riksgäldsfonden för
budgetåret 1958/59;

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående särskilda ekonomiska
förmåner åt övertalig personal vid
örlogsvarven m. m.;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde; nr

79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde; nr

80, i anledning av Kungl. Muj:ts

Nr 13

Fredagen den 11 april 1958

proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde; nr

81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
avskrivning av nya kapitalinvesteringar;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1957/58, i vad propositionen avser
avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster; nr

83, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1958/59 till Främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare;

nr 84, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om statsgaranti för
budgetåret 1958/59 för lån till hantverksoch
småindustriföretag; samt

nr 85, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om villkor för användningen
av anslaget för budgetåret
1958/59 till Avsättning till fonden för
idrottens främjande;

bevillningsutskottets betänkande nr 41,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 10 § förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker
och vin; ävensom

bankoutskottets utlåtanden och memorial: nr

18, i anledning av väckt motion angående
vissa lättnader i kreditrestriktionerna
för tryggande av kommunal
upplåning;

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående hotellnäringens kreditproblem;

nr 21, angående anslutning av HSB:s
sparverksamhet till ungdomens lönsparande;
samt

nr 22, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning angående ändrad
lydelse av § 31 mom. 1 bankoreglementet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.25.

In fidem
Fritz af Petersens

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

586705