Onsdagen den 8 Maj 1867

ProtokollRiksdagens protokoll 1867:508

Den 8 Maj.

597

Onsdagen den 8 Maj 1867.

Kammaren sammanträdde kl. 12 middagen.

Justerades två protokolls-utdrag för den 7 dennes.

Upplästes och godkändes Bevillnings-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 57, angående vilkoren för bränvins
tillverkning.

Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:

N:ris 58—66, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Första—Nionde Hufvudtitlar;

N:o 67, angående ersättning för sådana, af Arméförvaltningen och
Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej
blifvit beviljade;

N:o 68, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
anslag till ombyggnad och reparation af de Kongl. hofstallen å Blasieholmen
och vid Röda Bodarne;

N:o 69, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
rättighet för fjerdingsman, som beordras till tjensteförrättning utom sitt
distrikt vid beväringsmönstringar, marknader och dylikt, att för sådan
förrättning uppbära särskild ersättning;

N:o 77, angående utfärdande af förnyade instruktioner för Riksdagens
revisorer af Stats- och Riksgäldsverken;

N:o 78, angående statsbidrag för vägars anläggning och förbättring,
hamnbyggnader och kanalarbeten, äfvensom sjösänkningar och andra
vattenaftappningsföretag, in. 11. dylika föremål; samt

N:o 79, angående allmänna vilkor och stadganden i afseende på de
statsbidrag, som under denna riksdag beviljats för väganläggningar och
vägförbättringar, hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommunikationer,
äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag.

Upplästes och godkändes Banko-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:

N:o 70, angående utfärdande af förnyad ansvarighetslag för Riksdagens
Fullmägtige i Banken;

398

Den 8 Maj.

N:o 71, om utfärdande af ny ansvarighetslag för de af Riksdagen
förordnade styrelseledamöter för lånekontoren;

N:o 72, angående utfärdande af ny instruktion för Riksdagens revisorer
öfver diskontkontoret i Stockholm samt lånekontoren i orterna;

N:o 73, angående utfärdande af förnyad instruktion för Riksdagens
revisorer af Riksbanken; och

N:o 74, med reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning;
äfvensom samma Utskotts förslag till Riksdagens skrifvelse N:o 75, till
Herrar Fullmägtige i Riksbanken, med öfverlemnande af Bankoreglementet.

Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag till §:r i
riksdagsbeslutet:

N:o 8, angående bankoärenden; och

N:o 9, angående val af Fullmägtige och deras suppleanter i Riksbanken
och^Riksgälds-kontoret.

Anställdes omröstning, jemlikt 65 § Riksdagsordningen, öfver följande,
af Bevillnings-Utskottet i dess Memorial N:o 24 föreslagna och
af Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition:

»Den, som bifaller Utskottets af Andra Kammaren antagna förslag
att åsätta artikeln socker, raffineradt, samt oraffineradt, icke mörkare än
N:o 18 af den i verldshandel gällande Holländska Standard, en införselstull
af 14 öre per skålpund, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har Riksdagen i likhet med Första Kammaren för
ifrågavarande artikel bestämt en införselstull af 14, i o öre per skålpund
eller 14 R:dr 40 öre per centner».

Och befunnos efter omröstningens slut rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 35;

Nej — 68.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokolls-utdrag, N:o 352, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 98 ja och 40 nej samt att båda
Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 133 ja och 108 nej;
hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

Anmäldes och bordlädes:

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15, i anledning af återremiss
å Utlåtandet N:o 11, angående väckta motioner, om ändring i 4 och 28
§§ Regeringsformen;

Den 8 Maj.

399

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77, i anledning af väckt motion, om
ändring i gällande grufvestadga; och Memorial Ko 78, i anledning
af Andra Kammarens återremiss i viss del af Utskottets Utlåtande Ko
65, rörande väckt motion, om vissa stadganden till ordnande af jordegares
och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden; samt

Riksdagens Kansli-Deputerades Memorial Ko 6, angående tryckning
och expediering af de riksdagshandlingar, som icke medhunnits
före riksdagens slut.

Justerades protokollet för den 27 Mars e. m.

Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevillnings-Utskottets
den 7 dennes bordlagda Betänkande Ko 25, angående beräkningen
af tullmedlen, postmedlen, stämpelpappersafgiften och bränvinsbränningsmedlen.

l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna.

Utskottets beräkningar godkändes.

4:de punkten.

Herr Stjernblad: Utskottet har, såsom grund för beräkningen af
bränvinsbränningsmedlen, antagit, att 14 millioner kannor skulle tillverkas
under år 1868, och har såsom skäl för denna låga beräkning anfört, att
tillverkningen under sistnämnda år skulle efter all anledning på grund
af den höjda skatten blifva förminskad, äfvensom att tillverkningen af
bränvin under instundande höst, medan ännu den lägre skatten vore
gällande, skulle komma att ökas så, att den öfverstege det vanliga
tillverkningsbeloppet och såmedelst inverka nedtryckande på tillverkningsbeloppet
för år 1868. Jag ber, med anledning häraf, att först och
främst få fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att medeltillverkningen
af bränvin under de sednaste sex åren uppgått till 15,600,000
kannor, och att konsumtionen af bränvin under samma tid varit i beständigt
stigande, så att densamma för närvarande torde kunna beräknas
till 16 milloner kannor årligen. Att tillverkningen af bränvin under år
1868 skulle aftaga, tror jag icke, ty en förhöjning i skatten af tio öre
är alldeles för ringa för att kunna utöfva något väsendtligt inflytande
på konsumtionen. Hvad åter bränvinstillverkningen under denna höst
vidkommer, så anser jag det visserligen otvifvelaktigt, att densamma
kommer att ökas utöfver det vanliga beloppet; men denna tillökning
torde dock komma att stanna vid en viss gräns, emedan till den utvidgade
tillverkningen erfordras flera eller större redskap än tillförene och
större förlagskapitaler, hvilka dock under nuvarande förhållanden ej torde
blifva så ljuta att anskaffa. Jag tror på grund häraf, att vi, utan fara
att synnerligen misstaga oss, kunna beräkna bränvinstillverkningen under
år 1868 till 15 millioner kannor.

400

Den 8 Maj.

Herr Wallenberg: Jag skulle kunna inskränka mig till att in stämma

med den siste värde talaren. Han har, med tillämpning af de
siffror, som Bevillnings-Utskottet här förelagt oss, tydligen visat, att vi
hafva tillräcklig anledning att förhöja den beräknade siffran, 14 millioner
kannor, till 15 millioner. Jag ber blott att få tillägga, att, om vi ej
beräkna dessa medel till fullt ut det belopp, hvartill de efter all sannolikhet
komma att uppgå, så få vi eu så mycket större brist i våra inkomster,
hvilken måste på något sätt fyllas. Genom en sådan alltför
försigtig beräkning, som den, hvilken Bevillnings-Utskottet här gjort,
komma vi att antingen få taxera ut eller låna upp ett större belopp,
än som varit nödvändigt, och deri kan jag ej finna någon fördel. Jag
kan verkligen ej tro, att farhågan för en minskad tillverkning under år
1868 kan vara grundad, då så många års erfarenhet visar oss, att det
för konsumtionen inom landet årligen erforderliga beloppet uppgår i
medeltal till 15,600,000 kannor. Den beslutade förhöjningen af skatten
kan efter mitt förmenande ej hafva någon betydlig inverkan på konsumtionen,
hvilken efter ail anledning fortfarande kommer att blifva
lika stor som hittills. Skulle vi åter hafva kalkylerat för högt, och
inkomsterna af bränvinsskatten följaktligen ej blifva så stora, som vi
beräknat, så ligger deruti ej större fara, än att Riksgälds-kontoret får
fylla denna, liksom all annan uppkommande brist, på det sätt och genom
de medel, som stå Riksgälds-kontoret till buds. Jag anser det emellertid
af vigt, att vi besluta att ändra den föreslagna summan från 14
till 15 millioner, emedan vi derigenom kunna beräkna våra inkomster

458,000 R:dr högre, hvilket. belopp vi eljest måhända onödigtvis skulle
få på annat sätt uttaxera.

Grefve af Ugglas: För min del är jag öfvertygad derom, att.

om den förhöjda bränvinsskatten kommer att träda i verkställighet först
den 1 nästkommande Januari, förhållandena ovilkorligen skola komma
att gestalta sig så, som Bevillnings-Utskottet här förutsatt, nemligen
att bränvinsbränningen under tiden före den 1 Januari kommer att
forceras så, att visserligen hela tillverkningsbeloppet under 1867 och 1868
ej kommer att understiga medeltillverkningen för två år, men väl den
större delen af denna qvantitet kommer att tillverkas under detta år,
då skatten är lägre, men deremot den mindre delen deraf under år
1868, när skatten är högre. Det torde således visserligen vara försigtigast,
att ej uppskatta tillverkningen under år 1868 till mera än 14
millioner kannor; men jag hyser i allt fall betänkligheter vid att bifalla
den beräkning, som Bevillnings-Utskottet framlagt, och jag skall bedja
att få nämna mina skäl härtill. Det skulle nemligen vara likgiltigt, om
man beräknade den inkomst, som kunde under år 1868 påräknas af
bränvinsskatten, högre eller lägre, derest man ej i och med detsamma
komme in på ett annat kapitel, nemligen det, att hvad som sättes för
lågt bland inkomsterna på ett håll, måste på något sätt fyllas på ett
annat, och att således det, som beräknas för litet på bränvinsskatten,
måste uttagas genom den allmänna bevillningen. Detta vore likväl ett
ondt, som, efter mitt förmenande, ej behöfdes. Utan att begå någon
indiskretion, tror jag mig kunna nämna, att, enligt Stats-Utskottets

beräkningar,

401

Den 8 Maj.

beräkningar, Statens ställning är sådan, att, sedan ett lån om 6 millioner,
som Utskottet tänkt föreslå, blifvit upptaget, skulle det ännu återstå
en brist af 643,000 R:dr. Denna brist måste naturligtvis på nå''rot
sätt fyllas, och för mig är det alldeles klart, att något annat sätt dertill
ej finnes, än att besluta en särskild tilläggs-bevillning, att uteå på
det sätt, som Bevillnings-Utskoftet torde böra föreslå. Denna tilläo-o-sbevillning
skulle efter mitt förmenande bäst kunna uttagas derigenom,
att man lät bränvinsskatten utgå med den nu beslutade förhöjnin°*cn
ända från början af bränningstiden nästinstundande höst; och om%å
skedde, måste ej allenast de förutsättningar, under hvilka Utskottet
gjoi t sina beräkningar, anses förfallna, utan äfven tillverkningen af
bränvin under ar 1868 kunna med fullkomlig säkerhet uppskattas till
15 millioner kannor. Det är under förutsättning, att ett sådant beslut
kommer att fattas, äfvensom åt den anledning, att jag ej gerna vill i
högre grad, än som oundgängligen behöfves, kasta någon (fel af statsbristen
på den allmänna bevillningen, som jag för min del vill förena
mig i samma slut som det, hvari de två förste värde talarne stannat,
nemligen att beloppet af bränvinstillverkningen under år 1868 måtte
beräknas till 15 millioner kannor.

Grefve Hamilton, Henning: Det är ej gerna möjligt, att i frå^a

om en sådan skatt, som den på bränvin, kunna med någon visshet sä°a
på förhand, huruvida densamma ej kan komma att med några hundra
tusen Riksdaler skilja sig från det belopp, hvartill den blifvit beräknad.
Sådant kan inträffa, ehvad beräkningen göres hög eller låg. Jao- tilltror
mig derföre ej att afgöra, huruvida de, som förordat en förhöjd
beräkning af bränvinstillverkningen under år 1868, och följaktlio-en af
bränvinsskatten för samma år, haft orätt eller icke. Men den°fråo-a,
som framställt sig för mig, är den, huruvida det verkligen finnes sannolikhet
för, att skatten skall komma att utgå efter den högre beräkningen^
och i det fallet tror jag, att Utskottet haft lika göda skäl för
sina asigter, som de hvilka här blifvit anförda för en annan menino-,
Om den beslutade förhöjningen i bränvinsskatten skulle komma att
träda i verkställighet redan från bränningstidens början under innevarande
års höst, så är det klart, att bränvinstillverkningen i höst ej
kommer att forceras, och man kan då med större sannolikhet antaga,
att en betydligare förhöjning i tillverkningsafgiften skall under nästa
år verkligen komma att ega ruin. Ehuruväl omständigheterna gifva
vid handen, att bränvinstillverkningen under år 1868 ej kommer att
uppgå till samma belopp som under föregående år, skulle ja°- ändock
vid sådant förhållande ej hafva något att anmärka emot, att inkomsterna
af bränvinstillverkningen för nämnda år beräknades till 10i millioner
R:dr, emedan det då vore åtminstone en möjlighet att de verkligen
skulle uppgå till denna summa. Skulle åter ingen förhöjning i
bränvinsskatten under innevarande år blifva införd, så tager jag för
alldeles gifvet, att tillverkningen under nästa år kommei*5 att blifva
mindre än 15 millioner kannor och troligen ej större än 14 millioner.
Jag grundar denna förmodan derpå, att i samma mån som skatten förhöjes,
i samma mån ökas äfven svårigheten att anskaffa pennino-ar till

lukta. Prat. i °

402

Den 8 Maj.

densamma. Jag grundar den ännu mera derpå, att höstutsädet under
sistlidne år var i en stor del af landet ganska ringa och att, derest
den nuvarande väderleken kommer att fortfara, den större vårsåning,
som skulle ersätta höst-utsädet, tyckes ej kunna verkställas, och den
påräknade skörden i följd deraf äfven måste uteblifva. Hvad särskildt
jordfrukter, synnerligast potatis, beträffar, så råder redan en. stor brist
derpå i mellersta Sverige, och skörden deraf måste följakligen blifva
mindre än väldigt. Det skulle således knappast låta sig tänka, att i
denna del af landet någon större tillverkning af bränvin kan komma
att ega rum, med mindre än att betydliga qvantiteter af utländskt mjöl
importeras, ett förhållande, som visserligen möjligen kan inträffa, men
som ej föranleder till någon ökad statsinkomst. Jag började med att
säga, att hvarje beräkning af inkomsterna på bränvinsskatten måste
blifva mer eller mindre oviss och sväfvande. Skulle nu Kammaren
vara af den mening, att en högre beräkning af dessa inkomster för
1868 må ega rum, så vill jag visst icke ifrigt motsätta mig det; men
jag har dock velat nämna, att enligt min enskilda öfvertygelse Bevillnings-Utskottet
i sill beräkning kommit det rätta så nära som möjligt.

Friherre af Ugglas: Af den tabell, som blifvit bifogad Utskottets

Betänkande, framgår uppenbart, att bränvinstillverkningen under normala
förhållanden kan med fullkomlig säkerhet beräknas till femton
millioner några hundra tusen kannor årligen. Utskottet har med flit i
Betänkandet upptagit medel-tillverkningen för alla år, sedan brännvinsbränning
på våren blef tillåten, för att derigenom kunna med så mycken
större säkerhet visa, att 15 millioner kannor verkligen kunna anses
som det egentliga medelbeloppet. Härtill kommer att under åren
1865 och 1866, hvilka år dock varit i många afseendena gynnsamma,
har bränvinstillverkningen uppgått ända till 16 millioner kannor. Det
lider således efter min öfvertygelse intet tvifvel, att under normala förhållanden
bränvinstillverkningen under år 1868 skall kunna beräknas
till det belopp, som Utskottet antagit. Jag kan för min del ej tillmäta
stort värde åt de farhågor, som den siste värde talaren uttryckt,
att bränvinstillverkningen skulle minskas till följd deraf, att höstutsädet
vore mindre än vanligt, att vårsådden hotades af ogynnsam väderlek,
och att tillgången på potatis och rotfrukter i allmänhet vore synnerligen
knapp. Allt sådant är nemligen blott suppositioner, vid hvilka
afseende så mycket mindre kan fästas, som erfarenheten verkligen visat,
att konsumtionen af bränvin nästan ovilkorligen kräfver en tillverkning
af 15 millioner kannor om året. Hela frågan hänger deremot på den
omständighet, i hvad mån afseende bör fästas dervid, att stadgandet
om skattens förhöjning skall först med nästa års början tillämpas; och
Bevillnings-Utskottet, som skolat noga beräkna den inkomst, som kunde
af bränvinsskatten påräknas, har ej velat undanhålla för Kamrarne
de betänkligheter, som Utskottet hyst i detta afseende. Jag tror likvisst,
att man ej bör allt för mycket fästa sig vid denna omständighet;
ty om i följd af den högre skatten under nästa år bränvinsbrännmgen
i höst kommer att ökas, så uppstår ju deraf ett öfverskott på de beräknade
inkomsterna för i år, bvilket äfven kommer statsverket tillgodo
och ersätter den förlust, som kunde uppkomma af den minskade

Den 8 Maj. 403

bränningen nästa år. Vi skola också komma i håg, att innevarande års
bränning hittills ^ varit ovanligt låg, nemligen blott 6,300,000 kannor, då
deremot eljest vårbränningen plägar uppgå till långt större belopp. Det
måste således brännas mera i höst, för att behofvet för året skall blifva
fylldt; och skulle nu äfven derutöfver brännas en eller annan million
kannor, så blir hela slalnaden för statsverket, beräknad efter tio öre
för kannan, endast 100,000 — 200,000 Ii:dr, med hvilket belopp inkomsten
af bränvinsskatten för år 1868 i sådant fall skulle komma att
minskas. Jag tror således, att vi icke få fästa alltför mycket afseende
vid denna omständighet; och då jag derjemte af en värd ledamot af
Stats-Utskottet här nyss fatt höra, att det i ej oväsentlig man beror
på denna summa, huruvida allmänna Bevillningen skall höjas eller
icke, så får jag för min del förklara, att jag ej vill motsätta mig det
här framställda förslaget, att nemligen höja den beräknade tillverkningssumman
till 15 millioner och i följd deraf också den beräknade
inkomsten af skatten till 10 j millioner. Jag tror, att en sådan åtgärd ej
skulle innebära någon synnerlig fara, äfven om vi missräknat oss något
i afseende på bränvinstiilverkningen i höst.

Friherre Spren gtporten: Under nuvarande statsregleringsperiod
hafva bränvinsbränningsmedlen varit beräknade till 9,500,000 R:dr, och,
på sätt den i förevarande Betänkande befintliga tabell utvisar, hafva under
de sednast^ åren _ tillverkningsafgiften uppgått i medeltal till 9,441,000
R:dr och sjelfva tillverkningen till omkring 15 millioner kannor. Emellertid
har Bevillnings-Utskottet nu, sedan vi beslutat att höja bränvinsskatten
med 10 öre, ej beräknat denna skatt för år 1868 till högre belopp
än 9,800,000 R:dr. Nu hemställer jag, huruvida man kan anses
handla klokt, då man beräknar, att eu skatteförhöjning, hvilken under
förutvarande förnållanden skulle inbringa en förhöjd inkomst af omki
ing l,4o0,000 R:dr, ej skall i sjelfva verket medföra större vinst för
statsverket än 300,000 R:dr. Det ligger något så orimligt i ett sådant
antagande, att jag för min del ej kan godkänna detsamma, utan måste,
på det att denna motsägelse må blifva undanröjd, yrka, att tillverknincrsbeloppet
för år 1868 måtte beräknas till 15 millioner kannor och inkomsten
deraf följaktligen till 10,500,000 R:dr. Jag instämmer således
för min del uti det af Friherre af Ugglas framställda yrkande.

Friherre Bildt: Om här vore fråga om en förslagsvis uppgjord

beräkning,^ hvilken ej kunde hafva något praktiskt resultat, skulle jag
ej hafva något att anmärka mot densamma; men då resultatet är sådant^
att, för den händelse vi upptaga bränvinsmedlen för lågt, vi måste i och
med detsamma öka de andra bevillningarne eller, på sätt en värd ledamot
af Stats-Utskottet förslagsvis omnämnt, nödgas upptaga en tilläggs—
bevillning, så synes mig den ifrågavarande beräkningen vara af alltför
stor vigt, för att man ej skulle noggrann! granska densamma. Man har
ju i alla tider utgått från den åsigt, att de resultater, man erhållit af
den förutvarande beskattningen, böra läggas till grund för beräkningarne

Samtiden, och att man således endast bör efterse, huruvida tidsförhållandena
eller andra omständigheter för tillfället äro sådana, att
de anbefalla några modifikationer i dessa beräkningar. Nu har här blif -

404

t»

Den 8 Maj.

vit anfördt, att tiderna vore, med afseende på de råprodukter, af hvilka
bränvinet skulle komma att tillverkas, synnerligen vanskliga. Det är
visserligen å ena sidan sannt, att en gynnsam lösning af det kommande
årets skördefråga kan synas ganska oviss; men det kan å andra^ sidan
ej förnekas, att bränvinstillverkningen ej beror hufvudsakligen på skörden,
utan i främsta rummet på behof och konsumtion. Och om man
än ifrar aldrig så mycket för nykterhet, så tror jag dock, att man gör
sig en fullkomlig illusion, om man antager, att densamma skulle gorå
nå^ot jättesteg framåt under år 1868. Sedan det nemligen visat sig,
att det årliga behofvet af bränvin alltsedan 18b0 varit 15 16 millioner

kannor, saftrör jag, att man icke kan antaga, att icke äfven under år
1868 en lika stor qvantitet skulle konsumeras. Den skilnad mellan tillverkningsbeloppet
för i år, som skulle uppkomma deraf, att biänvinsbränningen
skulle i höst, medan skatten ännu vore lägre, betydligt ukas,
tror jag ej kunna komma att hafva någon synnerlig inverkan på det
störa hela. En sådan ökad bränvinsbränning skulle nemligen på sin höjd
kunna föranleda dertill, att inkomsterna af bränvinsskatten för år 1867
blefve större, än det belopp, hvartill de beräknats och att således på
dem uppkom ett öfverskott, hvilket dock alltid skulle komma statsinkomsterna
för år 1868 tiil godo. Det blefve alltså i detta fall endast
en omflyttning af statsinkomsterna från det ena aret till det andra. Det
är dock ej härpå, som blicken bör rigtas, utan den bör rigtas på sannolikheten,
att behofvet af bränvin för konsumtion under år 1868 uppgår
till 15 millioner kannor. Det vore också, på sätt den siste värde talaren
redan anmärkt, i sjelfva verket bra besynnerligt, om vi, som nyss
åtagit oss en förhöjd skatt, hvilken skulle inbringa 1,500,000 R:dr mer, än
hvad den förut gjort, skulle sedan beräkna, att denna skatteförhöjning
ej skulle inbringa oss mera än 300,000 R:dr, och om frukten af samma
skatteförhöjning skulle blifva den, att vi fingo åtaga oss en särskild till—
läggsbevillmng. Skulle detta blifva följden af skatteförhöjningen, så
hade det väl varit bra mycket bättre, att få bibehålla skatten vid sitt
förra belopp och endast förhöja den allmänna bevillningen. Jag tror
derföre, att det blir nödvändigt att höja den beräknade tillverkningssumman
för år 1868 till 15 millioner kannor.

Grefve Mörner, Carl Göran: Resultatet af Bevillnings-Utskottets
beräkningar anser jag vara långt ifrån tillfredsställande. Man har höjt
tullen på åtskilliga artiklar, och ansett sig derigenom kunna beräkna
en ökad inkomst af 1,290,000 R:dr; men när dessa beräkningar verkställas,
upptagas de ökade inkomsterna ej till mera än 700,000 R:dr.
Man anser sig nemligen böra afskrifva 590,000 Rall'', eller nära hälften
af hela beloppet, dels till följd af den Franska traktaten, sorglig i åminnelse,
dels ock till följd deraf, att i höst, innan de nya tullsatserna träda
i verkställighet, stora qvantiteter af dessa, till kassaartiklarne hänförliga,
varor skulle komma att importeras, och importen deraf under nästkommande
år följaktligen minskas. Om ett sådant beräkningssätt är rigtigt,
så är det också högst otillfredsställande för dem, som trodde,° att
något väsendtligt kunde uträttas genom de högre tullar, som man åtagit
sig. I afseende på bränvinsmedlen har man anmärkt, att redan i
år en större bränvinstillverkning skulle komma att ega rum, hvilken

Den 8 Mai.

405

skulle föranleda en minskad inkomst af nämnda medel för nästa år.
Man har dock dervid förbisett, att tillverkningen i år hittills varit mindre
än vanligt, och att således, om denna tillverkning i år uppgår till
samma belopp, som den utgjort under föregående år, måste tillverkningen
i höst betydligt ökas, blott för att fylla konsumtionens behof för
året. Om nu dertill kommer, att höstsäde^ på flera ställen är ganska
obetydligt, så att man deraf har att påräkna endast en inskränkt skörd,
i jemförelse med föregående, års, samt att den sena våren fördröjt vårsådden,
så. att skörden deraf, om ens någon sådan kan påräknas, kommer
att blifva senare än vanligt, så synes mig utsigterna för höstbränningen
verkligen vara långt från gynnsamma. En sådan torde till och
med blifva alldeles omöjlig, så vida ej en alldeles oerhörd import af spanmål
eger rum. Det är nu visserligen sannt, att denna import kommer
hela landet till godo; men den skall dock betalas kontant, och den kommer
att verka dubbelt ofördelaktigt, nemligen såväl derigenom att den
föranleder till stora utgifter för Staten, som derigenom att den nedtrycker
priset på de små qvantiteter spanmål, som vi sjelfva kunna komma
att skörda. Det är således mycket osäkert, huru det i sjelfva verket
kan komma att se ut med inkomsterna af bränvinsbrännings-afgifterna;
men jag tror dock, att Utskottets beräkning tål vid någon förhöjning,
i synnerhet derföre, att de blifvande tullinkomsterna bhfvit efter mitt
förmenande beräknade nog lågt, och att således, äfven om man höjer
den beräknade inkomsten af bränvinsmedlen till det belopp, som Herr
Stjernblad föreslagit, man i allt fall kan påräkna något öfverskott från
tullmedlen, med hvilket skulle kunna fyllas den brist, som möjligen
uppstår i bränvinsskatten. Jag får derföre för min del förena mig med
Herr Stjernblad.

Herr Almquist, Erik Victor: Inom Bevillnings-Utskottet har
den åsigt gjort sig gällande, att man vid beräknande af inkomsterna
af tull- och bränvinsbränningsmedlen borde gå så försigtigt som möjligt
tillväga, på det att vid årets slut någon brist i statsregleringen till
följd af felaktiga beräkningar hos Utskottet icke måtte ifrågakomma.
Man har derföre äfven i fråga om bränvinsmedlen tagit i öfvervägande,
huruvida icke det vore antagligt, att en förhöjning af bränvinsbränningsafgiften
medför en förökad bränvinstillverkning under höstmånaderna,
men en minskad tillverkning under nästinstundande vår. Det visar siw
visserligen af den tablå, som Utskottet uppställt, att bränvinstillverkningen
ej under något af de sednare åren understigit 15 millioner kannor,
utan fastmera ett år uppgått ända till öfver 16 millioner. Men då
Utskottet har tagit i betraktande å ena sidan alla de skäl, som tala för
att bränvinsbränningen i höst skulle komma att i betydlig mån forceras,
sa att densamma skulle komma att vida öfverstiga konsumtionens
behof; och a andra sidan de skål, som tala för att tillverkningen under
nästkommande vår skall blifva mindre än vanligt, så har det synts Utskottet
lämpligast, att till grund för sina beräkningar lägga det af Kong],
Maj:t i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof
antagna belopp af'' 14 millioner kannor, hvilket belopp utan tvifvel anförts
på grund af de beräkningar och uppgifter, som till Kongl. Maj:t
ingifvits från den myndighet, som omhänderhar kontrollen öfver brän -

406

Den 8 Maj.

vinstillverkningen i Riket. Utskottet ansåg sig vid detta förhållande
så mycket mindre kunna i sin beräkning öfverskrida berörda belopp,
som en låg beräkning, hvilken möjligen komme att medföra ett öfverskott,
snarare vore att betrakta såsom en fördel, då deremot en för hög
beräkning alltid skulle medföra brist och svårigheter. Tager man i betraktande
de dåliga utsigter, som för närvarande förefinnas för skörden
i allmänhet och potatisskörden i synnerhet, så tror jag, att man skall
finna, att Utskottets beräkning har verkligt goda skäl för sig. Det är
på grund häraf, som jag inom Utskottet biträdt den mening, att bränvinstillverkningen
för år 1868 ej borde beräknas högre än 14 millioner
kannor, och jag får derföre vördsamt framställa yrkande om proposition
på bifall till detta Utskottets förslag.

Herr Reuterswärd: Så vida Bevillnings-Utskottet icke förut sätter,

att konsumtionen af bränvin skall under år 1868 minskas med

1,500,000 kannor, så vågar jag påstå, att Utskottets beräkning är origtig.
Den vid Betänkandet fogade tablå utvisar nemligen, att under de sednaste
åren konsumtionen af bränvin uppgått i medeltal till 15—16 millioner
kannor årligen. Det är således högst antagligt, att förhållandet
skall blifva detsamma äfven under år 1868. Skulle åter, på sätt Utskottet
antagit, spekulationsandan uppdrifva bränningen under denna
höst så, att tillverkningen för i år komme att uppgå till 16 eller 17
millioner kannor, samt följaktligen under nästa, år till det belopp, som
Utskottet antagit, eller 14 milioner kannor, så blir följden deraf endast
den, att den skatt, som man beräknat för år 1868, kommer att inflyta
redan år 1867; och den skilnad, som uppkommer i skattebeloppet, blir
ej större än 10 öre på kannan, eller, derest 1 million kannor tillverkas
mer i år och mindre nästa år, 100,000 R:dr. Jag tror dock, att vi ej
skola synnerligen misstaga oss, om vi, med ledning af den erfarenhet,
som konsumtion gifvit oss, upptaga tillverkningen äfven för år 1868 till
15 millioner kannor; och jag får derföre instämma i det yrkande, som
blifvit framstäldt af Herr Stjernblad.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grofven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets förslag utan förändring, och dels bifall till detsamma
med den ändring, att bränvinsbränningsmedlen beräknades tdl ett bruttobelopp
af 10,500,000 R:dr; framställde Herr Grefven och Talmannen
först proposition på godkännande af Utskottets förslag oförändradt,
hvarvid svarades många nej jemte några ja, och sedermera proposition
på detsammas godkännande med ofvanberörda förändring, då svaren
utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.

Härefter upplästes och godkändes ett protokolls-utdrag rörande det
nu afgjorda Betänkandet.

Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utskottets den 6 och 7 dennes
bordlagda Memorial:

Den 8 Maj.

407

N:o 87, angående åtskilliga i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade
skuld- och fordringsposters afskrifning eller bokföring inom
linien; och

N:o 88, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente,
angående dels detta verks skulder och fordringar för meddelade
lån, dels de vid föregående riksdagar, till utgående från Riksgäldskontoret
beviljade, men ännu icke utbetalda statsanslag, dels de vid innevarande
riksdag på Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 6 och 7 dennes bordlagda Memorial N:o 89, angående bestämmandet
af aflöningen för de vid innevarande riksdag hos Kamrarne
och Utskotten samt i Riksdagens Kansli anställde tjensteman och vaktbetjente.

Utskottets hemställan å sid. 3.

Bifölls.

Utskottets å sid. 4, 5, 6 och 7 afgifna förslag.

Grefve Sparre: Då jag icke kan föreställa mig, att inom Bevillnings-Utskottet
arbetena vant så trägna, att en sekreterare, tre notarier
och tre kanslister behöfts anlitas under hela riksdagen; anhåller jag,
att någon af Utskottets ledamöter behagade upplysa, huruvida jag häruti
misstagit mig. Jag har velat framställa detta, ty tiderna äro just
icke sådana, att anslag bör beviljas till en obehöflig tjenstemanna-personal
vid riksdagen.

Friherre af Ugglas: Det torde vara tillräckligt att, för genmäle

af Grefve Sparres yttrande, hänvisa till Stats-Utskottets Utlåtande,
hvaraf inheintas, att Bevillnings-Utskottet redan den 16 sistlidne April
entledigat tvänne kanslister.

Grefve Sparre: Vid den af Friherre af Ugglas’ lemnade upp lysning

torde någon förändring af de, för tjenstemännen inom Bevillnings-Utskottet,
föreslagna arfvoden icke böra ifrågakomma; men jag
kan dock icke underlåta att uttrycka den tanke, att en del af tjenstemännen
inom Utskotten borde entledigas tidigare, än som hittills skett.

Herr Wallenberg: Jag anser mig böra upplysa, att Stats-Ut skottets

ifrågavarande Utlåtande blifvit, först efter en grundlig diskussion,
men utan votering antaget. Det är visserligen sannt, att tjenstemännens
arbete är olika inon de olika Utskotten, och att aflöningen
derföre icke borde vara densamma; men att, vid riksdagens slut, uppgöra
en sådan skilnad i aflöningen, är ganska svårt. Helt annorlunda
hade förhållandet varit, om aflöningen vid riksdagens början blifvit
bestämd.

408

Den 8 Maj.

Herr Hasselrot: Jag lcan icke hoppas, att min framställning bifalles,
men jag kan likväl icke underlåta att uttala min mening. Vid
riksdagens början beslöts, att tjenstemännens vid riksdagen arfvoden
skulle framdeles under riksdagen bestämmas, i mån efter hvars och ens
arbete. Men, detta oaktadt, har, uti ifrågavarande Utlåtande, arfvodet
till Lag-Utskottets sekreterare ej blifvit föreslaget till högre belopp än
det för sekreterarne hos Konstitutions-, Bevillnings- och Banko-Utskotten,
fastän den förres arbete är vida mera ansträngande, än de sednares,
och minst lika ansträngande, som sekreterarens inom Stats-Utskottet.
Jag har, i rättvisans namn, ansett mig böra anföra detta till protokollet,
på det att en kommande riksdag sekreteraren inom Lag-Utskottet må
erhålla ett, efter hans arbete, lämpadt arfvode.

Friherre Bildt: På det att man icke må tro, att Grefve Sparre

är ensam om den åsigt, han uttalat, har jag begärt ordet, för att förklara,
att det icke är rätt under närvarande tider, då besparingar göras
i alla rigtningar, och då vissa Statens tjensteman icke ens kunna lemna^
den aflöning, som, i förhållande till deras arbeten, borde dem tillkomma,
att alltför rikligt aflöna de inom Utskotten anställde tjensteman,
eller att bibehålla dem under längre tid, än som erfordras för arbetenas
jemna gång inom Utskotten. Något yrkande har jag icke nu
att framställa, men hoppas, att, vid ett kommande riksmöte, behörig
rättelse i nu anmärkta hänseende göres.

Herr Fröman: Bland Kansli-deputerade väcktes fråga derom, att
några af de hos Riksdagens Kansli anställde tjensteman — Föreståndaren
för Tryckeri-expeditionen och de tre korrekturläsarne — borde,
med afseende på deras särdeles trägna arbete, samt med hänsyn till den
drift och noggrannhet, hvarmed de uppfyllt sina åligganden, komma i
åtnjutande af förhöjda arfvoden. Denna framställning tillvann sig inom
Talmanskonferensen icke vidare afseende, än att arfvodet för korrekturläsarne
höjdes med 25 öre för dag. Enligt hvad till min kunskap kommit,
har inom Andra Kammaren framställning blifvit gjord, att nämnde
tjensteman skulle erhålla någon belöning för deras ådagalagda flit och
ordentlighet; med anledning hvaraf Andra Kammaren beslutat, att för
hela riksdagen Föreståndaren för Tryckeri-expeditionen skulle undfå
450 R:dr och korrekturläsarne hvardera 200 R:dr, utöfver deras arfvoden.
Jag vågar derföre hemställa, att Första Kammaren måtte, i detta hänseende,
fatta enahanda beslut som den Andra. Hvad beträffar föreståndareskapet
för Tryckeri-expeditionen, så erfordras dertill en person med
mer än vanligt ordningssinne och mycken förmåga att klokt ställa och
kraftigt pådrifva arbetena, egenskaper, Indika Riksdagen haft lyckan
att finna hos nuvarande föreståndaren för nämnda expedition. Det fordras
äfven af korrekturläsarne mycken vana, påpasslighet och noggrannhet,
fordringar, som blifvit fullt nöjaktigt uppfyllda af de korrekturläsare,
som äro vid Riksdagens Kansli anställde. Då Tryckeri-föreståndaren
och korrekturläsarne sålunda med synnerlig nit och skicklighet fullgjort
sina åligganden, är det af stor vigt för Riksdagen att, äfven ett kommande
riksmöte, kunna påräkna dessa personers biträde: men detta

Den 8 Maj. 409

måste naturligtvis vara beroende derpå, huruvida deras arbete blir, efter
förtjenst, godtgjordt.

På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag, att Första Kammaren
måtte anslå, utöfver deras arfvoden, till föreståndaren för Tryckeri-expeditionen
450 R:dr och till trenne korrekturläsare, hvardera 200 R:dr.

Herr Faxe: I anseende till ordinarie ordförandens i Lag-Utskottet
förfall deltog jag i Talmanskonferensen vid öfverläggningen om arfvoden
till de vid Riksdagen anställde tjensteman; och jag fastade uppmärksamheten
derpå, att ingen af de öfriga Utskottens, med undantag af
Stats-Utskottets, sekreterare haft så ansträngande arbete, som LagUtskottets,
samt att arfvodet för denne derföre borde höjas. Talmanskonferensen
ansåg emellertid icke, att någon förhöjning för honom borde
ifrågakomma; man invände, att arfvodet för Lag-Utskottets sekreterare
icke vore för lågt, men att, om än det för någon bland de öfrige vore
för högt, i förhållande till arbetet, man ansåg sig dock icke kunna nedsätta
detsamma, emedan man befarade, att då icke erhålla skicklige personer
till dessa platser, hvilket vore nödvändigt. Då jag emellertid gör jemförelse
emellan arfvodena till tjenstemännen i Stats-Utskottet och i öfriga Utskotten,
så förefaller det mig besynnerligt, att tjenstemännen inom förstnämnda
Utskott skola hafva mera än alla andra Utskotts tjensteman. Utom höga
arfvoden skola de dessutom hafva särskilda betydliga gratifikationer. Jag
tror ej, att kanslisten i det ena Utskottet har mera att göra än kanslisten
i det andra. Se vi vidare först på Stats-Utskottets sekreterare,
så blir hans arfvode, gratifikationen inberäknad, 650 R:dr i månaden;
och dernäst på samma Utskotts sekreterare för ärenden, rörande Riksgälds-verket,
så blir hans arfvode enahanda belopp. Jag har svårt att
göra klart för mig rättmätigheten af dessa dubbla arfvoden. Jag instämmer
med Herr Hasselrot, att Lag-Utskottets sekreterare bör hafva
lika arfvode med Stats-Utskottets sekreterare — med undantag likväl
af hans gratifikation — eller 500 R:dr.

Grefve Hamilton, Henning: Med anledning af åtskilliga an märkningar,

som blifvit framställda emot detta Utlåtande, anser jag mig
böra nämna, att, då inom Talmanskonferensen förslag till aflöning för
de vid Riksdagen anställde tjensteman skulle uppgöras, fråga väcktes
om olika arfvoden för de särskilda Utskottens sekreterare. Man kunde
ej undgå att taga i betraktande den olika grad af göromål, hvarmed
desse tjensteman varit betungade; och man möttes först af Konstitutionsutskottets
sekreterare, som utan tvifvel haft ganska litet att beställa
under denna riksdag. Betänkandet, rörande granskningen af Statsrådsprotokollerna,
var helt kort, och antalet af motioner, som blifvit till
Konstitutions-Utskottet remitterade, har varit ringa. Men man måste
äfven taga i betraktande, att Konstitutions-Utskottet, med afseende på
vigten af de ärenden, hvilka utgöra föremål för dess behandling, måste
vara förvissadt att ega tillgång på en sekreterare med framstående skicklighet:
och man ansåg sig således icke kunna nedsätta hans arfvode
under de öfriga sekreterarnes, ty då skulle det kunna inträffa, att vid
en kommande riksdag, då mera arbete kunde erfordras, Utskottet möjligen
icke skulle erhålla en sekreterare med de egenskaper, som voro

*

410

Den 8 Maj.

behöfliga. Fråga väcktes sedermera om tillökning i aflöningen för öfrige
tjensteman, hvaribland sekreteraren i Lag-Utskottet och Tryckeri-expeditionens
tjensteman, men Talmanskonferensen var af den åsigt, att det
vore omöjligt bestämma så många lönegrader, som det finnes skilnad
i göromål. Gick man in på den vägen, att få aflöningen bestämd efter
det timtal, tjenstemännen varit sysselsatte, så skulle det blifva en pröfning,
hvarpå hvarken Talmanskonferensen eller Kamrarne skulle kunna
ingå. Då emellertid förhållandet När, att de vid Riksdagen anställde
tjensteman ofta måste lemna sina andra befattningar och till de vikarier,
som förestå dessa, afstå större eller mindre del af lönen, måste tjenstemännen
beredas eu skälig ersättning för denna förlust. Talmanskonferensen
var derföre af den åsigt, att man borde inskränka lönegraderna till högst
få, men öfverlemna åt Utskotten eller Kansli-deputerade att inkomma
med memorial till Riksdagen, hvaruti den omständigheten anfördes, som
kunde föranleda att gifva gratifikationer till den ene eller andre tjensteinannen.
Härigenom trodde man, att missförhållanden, som verkligen
kunna egarum, skulle kunna afhjelpas, äfvensom derigenom, att Utskotten,
i mån efter som deras arbeten förminskades, entledigade antagne tjensteman.
Kammaren torde således finna, att Lag-Utskottets ordförande, liksom
Herr Fröman, varit oförhindrad att inkomma med memorial angående
de gratifikationer, hvaraf Lag-Utskottets sekreterare och vissa
tjensteman inom Riksdagens Kansli kunnat göra sig förtjente, hvilket
memorial Stats-Utskottet fått taga i öfvervägande; men då sådant ej
skett och Stats-Utskottet enhälligt, med några obetydliga förändringar,
godkänt det af Talmanskonferensen uppgjorda förslag till aflöning, torde
Kammaren sakna skäl att göra någon förändring uti ifrågavarande Utlåtande.

Herr Hasselrot: Den siste ärade talaren har yttrat, att man i

Talmanskonferensen ansett sig icke böra bestämma arfvodet för sekreteraren
i Konstitutions-Utskottet alltför lågt, enär det då skulle kunna
inträffa, att vid ett kommande riksmöte detta Utskott icke skulle kunna
erhålla en sekreterare med erforderliga egenskaper. Hvad som i detta
fall gäller för Konstitutions-Utskottet, gäller äfven för Lag-Utskottet;
och då en ärad ledamot af detta Utskott delat min åsigt, att Lag-Utskottets
sekreterare borde hafva lika stor aflöning som sekreteraren inom
Stats-Utskottet, ber jag att få yttra ännu några ord, som kunna tala för
bifall härtill. Om 400 R:dr i månaden under för.ra riksmötena, då dessa
kunde fortgå ett år eller deröfver, varit tillräckligt, så, och då under
innevarande riksmöte, som räckt fyra månader, samma arbete som förut
erfordrats —• Lag-Utskottets Betänkanden under detta riksmöte uppgå
till 75, eller samma numerär som under föregående — torde väl billigheten
och rättvisan fordra, att månadsaflöningen höjes för Lag-Utskottets
sekreterare.

Jag får derföre yrka, att Lag-Utskottets sekreterare erhåller i arfvode
lika mycket, som Stats-Utskottets, eller 500 R:dr i månaden.

Herr Wallenberg: Jag har svårt att bedöma, huru arbetena blifvit
af tjenstemännen bedrifne inom öfriga Utskotten, men det vet jag,

41!

Den 8 Maj.

att tjenstemännen inom Stats-Utskottet arbetat mycket bra och flitigt;
och utan deras trägna arbete vore Riksdagen ej så nära sitt slut, som
den nu är. Jag anser derföre, att desse personers ansträngningar böra
erkännas, genom att tilldela dem skäliga gratifikationer. Den siste talaren
har fästat uppmärksamhet på långa riksdagar, och sagt, att under
dessa arbetena inom Utskotten icke varit större än under innevarande
korta riksdag. Skall man taga detta i betraktande, så bör man i främsta
rummet fästa sig vid Stats-Utskottet, der vissa betydligare Betänkanden
förekomma, antingen riksdagarne äro korta eller långa. Jag är föröfrigt
af den mening, att det är mycket ledsamt, att vid riksdagens
slut bestämma arfvodena; framdeles böra dessa bestämmas vid riksdagarnes
början. Det är ju ett ganska fritt aftal. Nu tager man hela
deras tjenst i anspråk, ofta kanhända både natt och dag, och vid slutet
af rdesdagen erhålla de sina arfvoden, liksom af gunst och nåd. Detta
är ett förvändt sätt, och det bör icke förekomma vid någon annan riksdag;
men då det nu ej kan hjelpas, och, då det är mycket svårt att nu
ingå i pröfning, huru mycket den ene eller andre kan hafva gjort sig
förtjent af att erhålla, hemställer jag, att Kammaren måtte bifalla Utlåtandet,
utan några förändringar.

Herr Fröman: Det eger sin rigtighet, hvad en föregående talare
yttrat, att Talmanskonferensen, vid uppgörande af förslag till arfvoden
för de vid Riksdagen anställde tjensteman, stannade vid den mening,
att de olika Utskotten och Kansli-deputerade borde, derest en eller annan
tjensteman gjort sig förtjent af att komma i åtnjutande af gratifikation,
inkomma med memorial derom; och Kansli-deputerade voro också betänkte
att inkomma med ett sådant memorial, då man öfverraskades af
Andra Kammarens beslut, att tilldela gratifikationer åt några af de vid
Riksdagens Kansli anställde tjensteman. Detta får väl, med afseende
på Riksd agens snara afslutande, betraktas såsom en genväg, och, om
också någon brist, med hänsyn till det formela, skulle häruti förefinnas,
torde det icke böra inverka på sjelfva saken. Till hvad jag förut yttrat
ber jag få tillägga, att man så mycket mindre torde böra tveka att lemna
de af mig föreslagna gratifikationer till en del tjensteman inom Riksdagens
Kansli, då man besinnar, huru omedelbart tryckerigöromålen
inverka på riksdagens gång, samt att ett uppehåll eller dröjsmål i nämnda
göromål, våliadt af föreståndarens mindre kloka anordningar eller korrekturläsarnes
försumlighet, skulle kunna medföra icke obetydlig tidspillan
för Riksdagen och tillökning i riksdagskostnaderna, vida större,
än de nu föreslagna gratifikationerna. Jag delar fullkomligt en föregående
talares åsigt, att det ligger något förhatligt i gratifikationer, och
att det vore i sin ordning att, då vi nu få årliga riksdagar och arbetet
kan på förhand någorlunda bestämmas, arfvodena också definitivt bestämmas.
Tjenstemännen visste då på förhand, huru mycket de skulle
erhålla, samt att de icke hade att påräkna några gratifikationer. En
sådan ordning skulle jag för framtiden önska, men den är ännu ej antagen;
och vi måste derföre ännu fördraga detta onda — gratifikationerna
— från föregående riksdagar. Jag anhåller fortfarande om bifall
till min framställning.

\

Herr Fåhrfeus: Jag har hufvudsakligen att hänföra mig till hvad

Grefve Hamilton och Herr Wallenberg yttrat. Det är en ganska vansklig
och grannlaga sak, att bestämma företrädet i aflöningar för den ene
eller andre tjenstemannen, med hänsyn till det större eller mindre arbetet.
Detta kan ej tumvis mätas. Hvad som emellertid ej kan bestridas
är, att Stats-Utskottet utgör Riksdagens arbetsdigraste verkstad.
Jag anser det derföre icke lämpligt, att jemföra tjenstemannen derstädes
med tjenstemannen inom öfriga Utskotten. För öfrigt ber jag få upplysa,
att tjenstemännens antal inom Stats-Utskottet, vid denna riksdag, vant mindre
än vid föregående riksdagar. Man har emot ifrågavarande Utlåtande
anmärkt, att arfvodet till Lag-Utskottets sekreterare vore för litet, och
att arfvodet till sekreteraren inom Bevillnings-Utskottet vore för högt.
Hvad det förra angår, så har man påmint derom, att Betänkandena
inom Lag-Utskottet skulle uppgått till omkring 75. Härvid får jag
dock erinra, att af dessa 30. om ej flera, utgjort återremisser och upptagit
endast några få rader af enahanda ordalydelse. Följaktligen, och
ehuru jag unnar Lag-Utskottets sekreterare rätt väl hvad han kan fä,
tror jag dock, att den för honom föreslagna aflöning hör finnas tillräcklig.
Hvad åter beträffar arfvodet till Bevillnings-Utskottets sekreterare,
så hade Utskotts-afdelningen tillstyrkt, att denne skulle hafva mindre
arfvode än de öfriga sekreterarne, men inom Utskottet gjorde sig den
åsigt gällande, att arbetet inom Bevillnings-Utskottet ej kunde bedömas
efter Betänkandenas antal, utan man måste äfven taga i betraktande
de förarbeten och sifferuträkningar, som föregå och läggas till grund
för Betänkandena, och till följd häraf stannade Utskottet vid det beslut,
att sekreterarens inom detta Utskott arfvode icke borde sättas mindre
än sekreterarnes inom de öfriga Utskotten. Det är dessutom en
svår sak att göra några förändringar i afseende på arfvodena, sedan arbetena
blifvit gjorda. Det är ju klart, att hvarje tjensteman inom riksdagen
emottaga sin befattning, med skälig beräkning af den ersättning,
som förut utgått, och jag tror derföre icke, att Riksdagen skulle handla
klokt, om den nu nedsatte arfvodet för någon af tjenstemannen, emedan
det skulle förringa utsigterna att få skicklige sökande till kanslibefattningar
vid kommande riksdagar. Jag får derföre, på grund af
hvad jag anfört, yrka bifall till hvad Utskottet föreslagit.

Grefve Sparre: Då Lag-Utskottets sekreterare blifvit bragd på

tal, och då äfven inom Talmanskonferensen framställning blifvit gjord
om förhöjning af hans arfvode, ber jag att härom få yttra några ord.
Som Herrarne veta, har Lag-Utskottet, vid innevarande riksdag, behandlat,
icke blott det som, enligt 87 § Regeringsformen, tillhör Rdrsdagen,
men tillika alla de ekononomiska lagfrågor, såsom kommunallagarne
m. in., hviika förut tillhört Ekonomi-Utskottet; och att härigenom
arbetet för sekreteraren inom Lag-Utskottet betydligt ökats, är ju
naturligt. Denne bär således fått taga befattning med hvad som förut
ålegat tvänne sekreterare. Att han derföre i förhållande till sitt trägna
arbete, erhåller en skälig gratifikation, synes mig vara i sin fullkomliga
ordning; och jag vågar derföre föreslå, att Kammaren behagade tilldela
honom en gratifikation af 400 R:dr; hvarigenom han skulle erhålla precist
det belopp, som Herr Faxe ifrågasatt.

413

Den 8 Maj.

Herr Lilliehöök: Då föregående talare fästat uppmärksamhet
dervid, att man bör iakttaga hushållning med aflöning till tjensteman
och betjening, så ber jag få till protokollet antecknadt, att jag anser
antalet af antagne vaktmästare vara alldeles för stort; och jao-hemställer
derföre, om detta icke vid ett kommande riksmöte kunde inskränkas.

Herr Fåhraaus: Hvad den siste talarens erinran angår, så och då

de vaktmästare, som finnas, redan blifvit af dem, som vederbör, antagne,
kan naturligtvis fråga icke blifva, att nu göra någon förändring häruti,
och Kammaren kan således, i detta hänseende, ej fatta nå^ot beslut.
Dessutom får jag upplysa, att vaktmästarnes antal nu äObetydligt
mindre än vid föregående riksdagar, hvilket har sin grund deruti,
att Kamrarnes antal är färre. I afseende på Grefve Sparres förslag’
att en gratifikation skulle tilldelas Lag-Utskottets sekreterare, så tilltror
jag mig väl ej att bedöma, huruvida han häraf gjort sig förtjent;
men då endast en gratifikation, och ej tillökning i lönen, blifvit ifrågasatt,
vill jag ej motsätta mig förslaget, enär i sådant fall det ej lilir
något liknande prejudikat för framtiden.

Sedan öfver!äggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr Gifven
och Talmannen, att, då särskilda yrkanden blifvit gjorda, i afseende
å de af Stats-Utskottet föreslagna aflöningsbelopp för tjenstemännen hos
Lag-Utskottet samt i Riksdagens Kansli, torde Kammaren finna det vara
lämpligast, att beslut först fattades öfver de öfriga delarne af Utskottets
förslag, samt att de två nyssnämnda delarne deraf sedermera hvar
för sig gjordes till föremål för Kammarens afgörande.

Ropades ja.

Sedan Kammaren, uppå härefter gjord proposition, bifallit Utskottets
förslag, med undantag af de ofvannämnda delarne deraf, samt Herr
Grefven och Talmannen derefter yttrat, att, hvad beträffade Utskottets
förslag rörande aflöningen för tjenstemännen hos Lag-Utskottet, hade
yrkats dels bifall till detsamma oförändradt, och dels bifall dertill, med
(len förändring, att sekreterarens arfvodesbelopp förhöjdes från 400 R:dr
till 500 R:dr, framställde flerr Grefven och Talmannen proposition på
bifall till Utskottets ifrågavarande förslag oförändradt, och, då dertill
svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter förmälan, att, hvad åter beträffade förslaget till aflöning för
tjenstemännen i Riksdagens Kansli, kade yrkats dels bifall till detsamma
oförändradt, och dels bifall dertill, med det tillägg, att, såsom särskilda
gratifikationsbelopp, beviljades 450 R:dr åt Föreståndaren för Tryckeriexpeditionen
och 200 R:dr åt hvardera af de tre korrekturläsarne i samma
expedition; framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till Utskottets förslag utan något tillägg, och sedermera
proposition på bifall till detsamma med ofvrn omförmälda tillägg, hvilka
båda propositioner med blandade ja och nej besvarades; hvarefter och
sedan proposition på bifall till Utskottets förslag utan tillägg förnyats,
samt likaledes med ja och nej i blandning besvarats, Herr Grefven och
Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

414

Den 8 Maj.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes och justerades följande
voteringsproposition:

»Den, som bifaller Stats-Utskottets i Memorialet N:o 89 framställda
förslag, rörande aflöningen för tjenstemännen i Riksdagens Kansli, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, bifaller Kammaren detta förslag med det tillägg, att

såsom särskilda gratifikationsbelopp beviljas åt

Föreståndaren för Tryckeri-expeditionen..... 450 R:dr.

Korrektur-läsarne, hvardera......... 200 R:dr.

Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröstningen
; och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 20;

Nej — 54.

Utskottets å sid. 7 afgifna tillstyrkande i afseende på tiden för de
föreslagna arfvodenas och dagtraktamentenas upphörande.

Bifölls.

Utskottets å sid. 7 afgifna hemställan, rörande särskilda gratifikationer
åt Stats-Utskottets tjenstemän.

Friherre Ter smeden: Vid denna riksdag kan man i allmänhet

icke beskylla Stats-Utskottet för alltför stor frikostighet med Statens
medel i de af Utskottet, uppgjorda förslag, men denna gång har Utskottet
fallit ur sin role, i det Utskottet föreslagit en ganska stor belöning
till sitt kansli för dess under riksdagen gjorda tjenster. Redan
den ordinarie aflöningen för Stats-Utskottets tjensteman uppgår nu, och
har under många år uppgått, till högre belopp än för något annat Utskotts
tjenstemän. Skulle nu Riksdagen, på sätt Utskottet föreslagit, bevilja
sekreteraren i Utskottet och sekreteraren för ärenden, rörande
Riksgäldsverket, ytterligare gratifikationer, komme desse tjenstemän att
undfå en aflöning af 650 R:dr i månaden, eller 100 R:dr mera än Kamrarnas
sekreterare. Jag hemställer om detta kan anses vara lämpligt.

Utskottet har föreslagit, att sekreteraren för ärenden, rörande Riksgäldsverket,
skulle, för det han tillhandagått Utskottet med upplysningar
rörande Riksgäldsärendena, erhålla en gratifikation af 400 R:dr
R:mt. Jag föreställer mig dock, att dessa upplysningar ganska lätt och
utan särskild! biträde skulle stått Utskottet till hands, enär Riksgäldskontorets
tjenstemän tvifvelsutan skulle lemnat alla nödiga upplysningar.

Till den Utskottets notarie, som'' tjenstgjort hos Inkomstafdelningen,
och hvilken tillika biträdt som sekreterare hos sammansatta Stats- och
Bevillnings-Utskottet, har föreslagits en gratifikation af 600 R:dr. I
Kamrarne har dock hittills icke varit synligt mer än ett Betänkande af
detta sammansatta Utskott, hvadan det tyckes som om detta Betänkande
blifvit sålunda väl högt betalt. Dessutom får jag fästa uppmärksam -

415

Den Ä Maj.

heten derpå, att uti sammansatt Banko- och Lag-Utskott sekreteraren
i Banko-Utskottet tjenstgjort som sekreterare utan att derför begära
någon särskild ersättning.

Slutligen har Utskottet till fördelning emellan öfrige hos Utskottet
anställde tjensteman föreslagit en gratifikation af 500 R:dr. Något dylikt
har icke inom något annat Utskott blifvit ifrågasatt.

Det förefaller mig verkligen som om hvad Utskottet här begärt
vore väl mycket, och jag kan derför ej annat än yrka afslag på hvad
Utskottet här hemställt.

Herr Wall enberg: Jag är af den mening, att man, vid denna

frågas afgörande, bör likasom vid alla andra frågor, taga hänsyn till
tillgång och efterfrågan. Man skall då finna, att tillgång på lämplige
tjenstemän inom Utskottet varit så ringa, att de nuvarande tjensteinännen
icke vant sökande, utan blifvit sökte. Under sådana förhållanden
tyckes det mig icke vara skäl att nu, vid riksdagens slut, bevilja dem
löneförmåner, uppgående till lägre belopp än de, som meddelats vid
föregående riksdagar.

Vidkommande nu först sekreteraren för Riksgäldsärenden, så, då
jag sjelf tjenstgjort på Riksgäldsafdelningen, har jag personlig erfarenhet
om nämnde sekreterares arbete, och kan vitsorda, att han gjort
sig väl förtjent af den belöning, man vill derför tilldela honom.

Hvad åter angår den Utskottets notarie, som tjenstgjort på Inkomstafdelningen,
så har meningen icke varit, att den för honom föreslagna
gratifikationen skulle vara en godtgörelse, för det han tjenstgjort som
sekreterare i sammansatt Stats- och Bevillnings-Utskott, utan just för
hans arbeten på Inkomstafdelningen. Vill man behålla denne tjensteman,
måste man ock gifva honom lämplig aflöning. Väl kunde man
till denna befattning tagit en ung man; men följden deraf skulle troligen
blifvit, antingen att Inkomstafdelningens arbeten försenats, eller ock
att ledainöterne på afdelningen sjelfve fått göra sekreteraretjenst, hvilket
händt förr.

Jag hav trott och jemväl förklarat, att det skulle varit välbetänkt,
om man vid riksdagens början bestämt arfvodena till den ene och andre
af riksdagens tjenstemän. Då emedlertid så icke skett, synes det mi<r
icke vara lämpligt, att nu, vid riksdagens slut, bestämma arfvodena till
lägre belopp än de förut vanliga, hvarför jag yrkar bifall till Utskottets
hemställan.

Grefve Mörner, Carl Göran: Jag medger lika med den näst föregående

talaren, att det varit lämpligare att vid riksdagens början
än vid dess slut bestämma arfvodena åt Riksdagens tjenstemän. Emellertid
skulle det, innan denna fråga afgöres, vara godt att få veta, om
ifrågakomne tjenstemän erhållit något löfte om de föreslagna gratifikationerna.
Dessa skulle, enligt Utskottets hemställan, utgå med samma
belopp, som da riksdagarne räckte helt år, och derutöfver. Detta synes
mig dock icke vara alldeles i sin ordning.

Herr Wallenberg: Med anledning af hvad den siste värde talaren
yttrade, får jag förklara, att Utskottet icke gifvit sina tjenstemän.löfte

416

Den 8 Maj.

om erhållande af ifrågavarande gratifikationer, då Utskottet icke varit
befogadt att gifva ett sådant löfte. Men det kan väl icke förnekas, att
i den omständigheten, att man icke vid riksdagens början bestämt
andra löneförmåner än de förut varande, ligger ett slags löfte, att de
skulle blifva oförändrade. Den person, som vid denna riksdag tjenstgjort
som sekreterare för ärenden rörande Riksgäldsverket, hade, vid
sistlidne riksdag, icke till en början denna befattning, men tillkallades
på slutet, och erhöll för sitt då förrättade arbete en gratifikation af

2,000 R:dr.

Jag upprepar, att det enligt min tanke varit lämpligast, om man
vid riksdagens början bestämt arfvodena för Riksdagens tjensteman.
Då hade det varit ett rent aftal emellan Riksdagen och tjenstemännen,
och saken hade på förhand vant klar; men att nu efteråt vilja gorå
nedsättningar i hvad man förut beviljat, synes mig icke vara lämpligt,
hvarföre jag fortfarande yrkar bifall till Utskottets hemställan.

Grefve Sparre, Eric: Då Utskottets tjensteman icke erhållit löfte
om ifrågavarande gratifikationer, så får man väl vid denna frågas bedömande
taga hänsyn till hvad som må synas vara rättvist och billigt.
En ledamot af Utskottet förklarade, att han kunde vitsorda, att sekreteraren
för ärenden rörande Riksgäldsverket gjort sig förtjent af den
gratifikation, man ifrågasatt. Jag yttrade nyss, att sekreteraren i Lagutskottet
gjort sig förtjent af en löneförhöjning. ■ Dervid fästade Kammaren
ej "något afseende. Frågan är nu, om Kammaren skall fästa
mera uppmärksamhet vid den ene utskottsledamotens vitsord i detta
hänseende än vid den andres. Jag kan ej neka, att det ser besynnerligt
ut, att det Utskott, som håller om pungen, skall visa sig mera frikostigt
mot sina tjensteman än mot andra Utskotts. Icke heller kan jag erkänna,
att sekreteraren i Stats-Utskottet har mer ansträngande göromål
än den i Lag-Utskottet, hvilket förklarande jag anser mig så mycket
hellre kunna afgifva, som äfven jag suttit en gång i Stats-Utskottet, och
känner beskaffenheten af de göromål, som der förekomma. Jag hemställer,
om det är Kammaren värdigt, att sila mygg och svälja kameler;
och en kamel sväljer Kammaren, om den beviljar till Stats-Utskottets
tjenstemän /en extra gratifikation af 2,900 R:dr, då den icke velat till
sekreteraren i Lag-Utskottet anslå en löneförhöjning af 100 R:dr i
månaden. Jag kan derföre icke tro annat, än att, om man vill vara
rättvis, man måste komma till det resultat, att afslå hvad Utskottet här
hemställt, hvilket jag ock yrkar.

Herr Wasrn: Då det vid föregående riksdagar varit vanligt att

bevilja de nu ifrågasatta gratifikationerna, och tjenstemännen i Utskottet
vid denna riksdag haft stort och ansträngande arbete, för att riksdagen
måtte kunna sluta på bestämd tid, hemställer jag, att, hvad Utskottet
föreslagit, måtte godkännas. Man skall erinra sig, att Utskottet denna
riksdag arbetat på två Utgiftsafdelningar, och att sekreteraren skrifvit
Betänkanden för båda dessa afdelningar. Jag frågar, om någon annan
sekreterare haft så ansträngande arbete? Om man vill göra nedsättningar
i dessa tjensteman löneförmåner, må man förklara detta vid riksdagens

början.

Den 8 Maj.

417

början. Men då man icke så tillvägagatt vid denna riksdag1, måste man
väl ock bevilja .samma löneförmåner som förut. För öfrigt får jao- förklara,
att det icke synes mig vara olämpligt att vid riksdagens slut
bevilja, der sådant kan finnas skäligt, gratifikationer, ty derigenom
sporras tjenstemännen till ansträngningar, som ofta kunna ganska mycket
förkorta riksdagarne. \

Herr Selander: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att vid föregående riksdagar varit på den afdelning inom Utskottet,
som behandlat ärenden rörande Riksgäldsverket, anställde en sekretelaie,
en notarie och tva kanslister. Vid sista riksdagen var icke samma
person, som nu tjenstgjort såsom sekreterare för ärenden rörande Riksgäldsverket
i denna egenskap der anställd, utan en annan person; men,
ehuru denne sednare var både skicklig och duglig, dröjde det icke län ve,
innan man fann nödvändigheten att erhålla ett biträde, som kunde lemna
nödiga upplysningar, hvarför ock ett sådant biträde måste anskaffas.
Derigenom att man till sekreterare för nämnda ärenden haft den person,
som nu innehar denna befattning, har man kunnat göra besparingar^
uppgående till mångdubbelt högre belopp än den till honom föreslagna
gratifikationen. Och att Riksgäldsafdelningen under denna riksdag haft
ansträngande arbeten, bevisas jemväl deraf, att afdelningen mycket ofta
mast sammanträda redan klockan 9 om morgnarne.

Slutligen anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå, att den oTatifikation,
som föreslagits till den Utskottets notarie, hvilken varit tjenstgörande
hos Inkomstafdelningen och hvilken tillika biträdt som sekreterare
hos sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottet, föreslao-its icke
såsom godtgörelse för det lian varit sekreterare i nämnda sammansatta
Utskott, utan för det han varit sekreterare på Inkomstafdelnino''en.

Jag anhåller om bifall till Utskottets hemställan.

Grefve Sparre: Bland de utvägar, Utskottet tillgripit för att skaffa
sina tjensteman höga aflöningar, är äfven den, att det kreerat tre sekreterare.
På samma sätt hade visserligen äfven andra Utskott kunnat
gå tillväga. Inom Lag-Utskottet har det ofta händt, att, då ordinarie
sekreteraren varit öfverhopad af göromål, notarien fått biträda med uppsättande
af Betänkande^ och äfven ledamöterne sjelfve måst dermed
sysselsätta _ sig. Lag-Utskottet kunde i stället utsett två sekreterare;
men för min del hade jag ej kunna godkänna ett sådant förfaringssätt.
Om jag nu tagel- i betraktande den aflöning, som blifvit föreslagen för
sekreteraren för ärenden rörande Riksgäldsverket, så skulle han först
erhålla en månadtlig aflöning af 400 R:dr, vidare en gratifikation af
600 R:dr och slutligen en särskild godtgörelse af 400 R:dr för upplysningar
rörande riksgäldsärendena. Men om i annat Utskott upplysningar
i ett eller annat hänseende erfordras, icke erhåller man derför särskild
betalning. Dessutom är det skäl att erinra sig, att Betänkandena från
Riksgäldsafdelningen varit vid denna riksdag mindre betydande än vid de
föregående riksdagarne, då särskildt de s. k. jernvägsbetänkandena varit
mycket vidlyftiga, hvaremot det vid denna riksdag endast utgjorde nåo-ra
fa ark. Under sådana förhållanden och då det väl ej kan vara menino-en
tiiksd. Prof.. 1 Aid. *>7

418

Den 8 Maj.

att slösa med anslag, får jag fortfarande yrka på afslag af hvad Utskottet
hemställt.

Grefve Mörner: Hvad angår den lemnade uppgiften, att StatsUtskottet
skulle i fråga om aflöningen till sina tjensteman vid denna
riksdag gjort besparingar, i förhållande till hvad som under föregående
riksdagar egt rum, så framstår detta icke klart, då man jemför Utskottets
nuvarande tjenstemannapersonal med den, som var der anställd under
sista riksdagen. Då hade Utskottet, två notarier och fem kanslister,
nu tre notarier och sex kanslister. Den enda slulnaden var, att vaktmästarnes
antal då var mindre än nu. Derjemte är att erinra, hvilket
jag ock förut anmärkt, att gratifikationerna vid denna riksdag föreslagits
till lika stort belopp som vid de föregående riksdagarne, ehuru denna
riksdag varit mycket kortare; och vid sista riksdagen lemnades ej
särskild gratifikation för meddelade upplysningar i ärenden rörande
Riksgäldsverket. Det synes verkligen, som Utskottets aflöningsstat för
dess tjensteman hade en lust att vexa ut, hvilket man borde städja.
Då det dock lärer vara orättvist, att alldeles afslå hvad Utskottet bär
hemställt, får jag föreslå, att man måtte bevilja femtio procent af hvad
Utskottet föreslagit, anseende jag Kammaren derigenom hafva till fullo
tillgodosett de anspråk på gratifikationer, som må förefinnas.

Grefve Hamilton, Henning: Jag lemnar derhän, om ett eller

annat af de utaf Utskottet föreslagna arfvoden må anses högre än behofvet
påkallar. Det är svårt att derom döma för den, som icke på
nära håll följt göromålen inom Utskotten. Men äfven om arfvodena
skulle vara något höga, får man dock taga hänsyn dertill, att flere af
tjenstemä nnen i Utskotten hafva, då de ingått der, måst för tillfället
lemna andra af dem innehafvande tjenster och tillika afstå någon andel
af den dem der tillkommande lön, samt att de med skäl kunnat beräkna
att erhålla samma arfvoden som vid de föregående riksdagarne. Jag
tror, lika med flere andra talare, att det vore bäst att vid riksdagens
början bestämma arfvodena för Riksdagens tjensteman. Då kunde hvar
och en på förhand afgöra, om det vore skäl att söka anställning vid
Riksdagen eller ej. Man har sagt, att Stats-Utskottet vid denna riksdag
skulle haft flere sekreterare än vanligt. Men så länge jag minnes,
har der alltid varit, jemte sekreteraren för hela Utskottet, en särskild
sekreterare för ärenden rörande Riksgäldsverket. Den tjensteman, hvilken
tjenstgjort såsom sekreterare på Inkomstafdelningen, har dock ej
uppburit mer än notarielön.

Om nu ock alla de skäl, som anförts för bifall till Stats-Utskottets
ifrågavarande hemställan, icke skulle anses giltiga, så, och då enligt hit
anländ officiel underrättelse Andra Kammaren godkänt berörda hemställan
och det väl ej kan vara lämpligt att för denna frågas afgörande
låta det skrida till en gemensam votering, anser jag för min del det
vara bäst att för denna gång godkänna Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmälte Herr
Grefven och Talmannen, att derunder hade yrkats dels bifall till Utskottets
hemställan oförändrad, dels af Grefve Mörner, att densamma

Den 8 Maj. 4)9

måtte bifallas med den ändring, att de föreslagna gratifikationsbeloppen
nedsattes till häften, och dels slutligen, att Utskottets hemställan skulle
afslås,

Härvid anmälte sig, hvar efter annan, Friherre Tersmeden och
Grefve Sparre samt förklarade, att de afstodo från yrkandet om afslag
å Utskottets hemställan samt förenade sig med Grefve Mörner.

Herr Grefven och Talmannen framställde härefter först proposition
på bilall till Utskottets hemställan oförändrad, hvarvid svarades många
ja, blandade med nej, och sedermera proposition på bifall dertill med
den af Grefve Mörner föreslagna ändring, då svaren utföllo med inånga
nej, blandade med ja, hvarefter och sedan proposition på bifall t dl
merberörda hemställan utan förändring blifvit förnyad samt med många
ja, blandade med nej, besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

Utskottets sista hemställan.

Bifölls.

Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets den 6 och 7 dennes
bordlagda Memorial N:o 90, angående en gratifikation åt statskommissarien
Bruno Johansson.

Justerades ett protokolls-utdrag rörande Stats-Utskottets Memorial,
N:ris 87, 88, 89 och 90.

Kammaren åtskiljdes kl. J 4 e. m.

In fidem,

Ö. Brakel.