Onsdagen den 8 februari. Sid (Riksdagens protokoll 1950:5)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1950

FORSTA KAMMAREN

Nr 5

4—8 februari.

Debatter m. m.

Onsdagen den 8 februari. Sid.

Godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.......... 5

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 8 februari.

Utrikesutskottets utlåtande nr 1, ang. godkännande av en handelsöverenskommelse
mellan Sverige och Italien .................. 5

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna under första huvudtiteln
(hov- och slottsstaterna) ................................ 10

— nr 14, ang. utgifter å tilläggsstat II: utrikesdepartementet........ 10

Bevillningsutskottets betänkande nr 4, ang. godkännande av avtal
mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap, m. m..................... 10

■— nr 5, ang. godkännande av avtal mellan Sverige och Finland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet............................................ 10

•— nr 6, om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen ang. försäljning
av rusdrycker, m. m................................. 10

— nr 7, ang. rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för av gifter

till Stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond,
m. in................................................. 11

— nr 8, ang. ändring i 123 § taxeringsförordningen .............. 11

— nr 9, ang. ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering . 11

1 Första kammarens protokoll 1950. Nr 5.

Lördagen den 4 februari 1950.

Nr 5.

Lördagen den 4 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen;
och dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.

Justerades protokollen för den 30 och
den 31 nästlidne januari.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte härvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Under åberopande av bifogade läkarintyg
får undertecknad anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under
den tid uppgivna hinder varar.

Söre, Lit den 31 januari 1950.

Olof Pålsson.

Riksdagsman Olof Pålsson, Söre, Lit,
är på grund av sjukdom, influensa, förhindrad
deltaga i riksdagsgöromålens
utövande under tiden från och med den
30 januari till och med den 8 februari
1950, intygas.

Lit den 1 februari 1950.

A. Cöster,
provinsialläkare.

På gjord proposition bifölls ansökningen
för den i åberopade läkarintyget
angivna tiden.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 45, angående lån till Sveriges
utsädesförening.

Herr talmannen anmälde, att till kammaren
överlämnats följande kungl. propositioner,
vilka nu var för sig föredrogos
och lades på bordet:

nr 46, angående bestridande av vissa
kostnader från anslaget till oförutsedda
utgifter;

nr 49, angående täckande av underskott
i clearingkassan för raka rör av
smidbart järn m. m.;

nr 59, med förslag till lag om gräns
mot allmänt vattenområde, m. m.; och
nr 60, med förslag till lag om rätt till
fiske, m. m.

Anmäldes och bordlädes

utrikesutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av en handelsöverenskommelse
mellan Sverige och
Italien;

statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1950/51 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till hovoch
slottsstaterna; samt

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde;
ävensom

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap, m. m.;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Finland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; nr

6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker,
m. m.;

Nr 5.

Tisdagen den 7 februari 1950.

nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till Stiftelsen Trävaruindustriens
konjunkturutjämningsfond,
m. m;

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i 123 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379);
samt

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning
om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.05 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 7 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Justerades protokollet för den 1 innevarande
månad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 46, angående bestridande av vissa
kostnader från anslaget till oförutsedda
utgifter; och

nr 49, angående täckande av underskott
i clearingkassan för raka rör av
smidbart järn m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: nr

59, med förslag till lag om gräns
mot allmänt vattenområde, in. m.; och
nr 60, med förslag till lag om rätt
till fiske, m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 1, statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 14 samt bevillningsutskottets
betänkanden nr 4—9.

Föredrogs och lades till handlingarna
en av bankoutskottet gjord anmälan, att
till utskottet inkommit

dels framställning från fullmäktige i
riksgäldskontoret om bemyndigande för
fullmäktige att för bestridande av kostnader
för Folkrörelsernas sparkampanj
av förslagsanslaget till Riksgäldskontoret:
Kostnader för emission av statslån
in. m. för budgetåret 1949/50, utöver tidigare
beräknade 500 000 kronor, taga i anspråk
ett belopp av högst 200 000 kronor; dels

ock framställning från styrelsen
för riksdagsbiblioteket om anvisande för
budgetåret 1950/51 av ett anslag å 5 500
kronor för inredning m. m. av ett bokmagasin.

Herr talmannen anmälde, att till kammaren
överlämnats följande kungl. propositioner,
vilka nu var för sig föredrogos
och lades på bordet:

nr 48, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 103 § 1 mom. samt
223 § 1 och 2 mom. lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag; och
nr 50, angående vissa anslag till barnmorskeläroanstalterna.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.03 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den 8 februari 1950.

Nr 5.

Onsdagen den 8 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Majt:s proposition
nr 48, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 103 § 1 inom.
samt 223 § 1 och 2 mom. lagen den 14
september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 50,
angående vissa anslag till barnmorskeläroanstalterna.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse
med Italien.

Föredrogs ånyo utrikesutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen angående godkännande
av en handelsöverenskommelse
mellan Sverige och Italien.

Genom en den 16 december 1949 dagtecknad,
till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 23, hade Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda
utdrag av statsrådsprotokollen över handels-
och utrikesdepartementsärenden för
den 11 november 1949 och över handelsärenden
den 16 december 1949 samt med
överlämnande av en den 15 november
1949 undertecknad handelsöverenskommelse
mellan Sverige och Italien äskat
riksdagens godkännande av berörda
överenskommelse.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
anfört:

»Utskottet, som inhämtat ytterligare
upplysningar under ärendets föredragning,
har icke funnit anledning till erinran
mot ifrågavarande överenskommelse
och får, under åberopande av vad i
förenämnda statsrådsprotokoll anförts,

hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
meddela av Kungl. Maj :t äskat godkännande
av den med propositionen
överlämnade, den 15 november 1949 i
Rom undertecknade handelsöverenskommelsen
mellan Sverige och Italien.»

Herr von HELAND: Herr talman! Det
betänkliga ur riksdagens synpunkt beträffande
godkännande av handelsavtal
är att riksdagen kommer i efterhand
med sina beslut, då avtalen som regel
äro i kraft, långt innan de föreläggas
riksdagen som propositioner. Så är förhållandet
också beträffande nu ifrågavarande
avtal, och mitt anförande blir
därför mest ett opinionsuttalande med
tanke på framtida handelsunderhandlingar.
Mina påpekanden gälla denna
gång främst en viss varugrupp.

Det är ostsituationen, som alltjämt är
synnerligen bekymmersam, och varje
import av ost kommer att ytterligare
försvåra läget.

Av propositionen framgår, att de av
den svensk-italienska blandade kommissionen
fastställda varulistorna för
perioden 15 november 1949—31 oktober
1950 upptaga på såväl import- som exportsidan
kontingenter för »andra produkter
av livsmedelsindustrien, däribland
ost» om 500 000 kronor. I uppgörelsen
ingår icke någon kvantitativ bestämning
av det svenska importåtagandet
med avseende på ost. Den svenska
förpliktelsen torde kunna definieras på
följande sätt.

Från svensk sida kan man icke under
hela avtalsperioden vägra importlicens
för varje som helst kvantitet ost, om
kontingenten icke utnyttjas för import
av andra varor. Såsom motiv för avslag
på ansökan om importlicens kan ej heller
åberopas, att någon export av ost till
Italien icke kommer till stånd. Vid be -

Nr 5.

Onsdagen den 8 februari 1950.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.

dömandet av huruvida ocli i vilken utsträckning
importlicens bör lämnas, är
man dock på .svensk sida oförhindrad
att taga i betraktande, huruvida svensk
ostexport verkligen kommit till stånd
eller ej.

Beträffande möjligheterna, att kontingenten
skall kunna komma att helt
utnyttjas utan att någon ostimport äger
rum, må nämnas att de italienska ostpriserna
för såväl »parmesan» som
»gorgonzola» äro så höga, att import till
Sverige borde vara utsiktslös. Med hänsyn
till läget på den svenska ostmarknaden
må man därför hoppas, att svenska
exportörer välja någon annan varugrupp
än ost för att med prisjämkningar
genomföra affärer på Italien. För
italiensk del bör det viktigaste vara att
få kontingenten utnyttjad, och härvid
bör någon svårighet ej föreligga, ty det
övervägs att inom den närmaste tiden
utnyttja en avsevärd del av kontingenten
för importlicensiering av italienska
fruktpulper och även att lincensiera italienska
konserver i avräkning å denna
kontingent.

Å andra sidan bör det föreligga möjlighet
för export av svensk ost till Italien,
och det vore önskvärt, att det i Italien
snarast lämnas tillstånd att importera
en kvantitet halvfet herrgårdsost,
för vilken importlicens sökts.

Då avtalsförhandlingar pågå med andra
länder, kan det vara lämpligt att offentligt
redovisa läget på ostmarknaden,
så att underhandlarna icke åsidosätta
jordbrukarönskemålen.

Man kanske finner det egendomligt,
att en sådan här detaljfråga beträffande
en speciell varugrupp upptages till behandling
här i kammaren i detta sammanhang,
men läget är sådant, att det
kan komma att medföra förluster inte
endast för dem, som nu ha ostlager,
utan också för hela landet, då man ju
har en jordbruksuppgörelse, som skall
klara av livsmedelsfrågorna, och läget
är mycket prekärt.

Mjölkproduktionen i Sverige har under
senare hälften av år 1949 stigit mycket
kraftigt, vilket torde kunna hänföras
till osedvanligt gynnsamma väder -

leks- och foderförhållanden. Detta har
haft till resultat, att ostproduktionen år
1949 översteg produktionen år 1948 med
cirka 27 procent och 1939 års produktion
med icke mindre än 50 procent.
Konsumtionen av ost inom landet under
år 1949 har emellertid inte stigit i samma
mån som produktionen, utan torde
i stort sett ha hållit sig oförändrad sedan
1948. Detta har medfört, att lagerbeliållningen
av svensk ost vid utgången
av år 1949 uppgick till cirka 25 miljoner
kilogram, vilket motsvarar sex
månaders konsumtion. Produktionsbetingelserna
äro samtidigt avsevärt bättre
för det första halvåret 1950 än de voro
under motsvarande tid föregående
år. Det rör sig alltså här om mycket
stora belopp. Då emellertid tillgängliga
lagringsutrymmen redan nu äro utnyttjade
långt utöver avsedd kapacitet, har
Svenska mejeriernas riksförening i samråd
med statens livsmedelskommission
vidtagit åtgärder i syfte att begränsa
ostproduktionen inom landet, främst
genom att införa en särskild »tillverkningsavgift».
För att över huvud taget
få möjlighet att lagra den stora produktion,
som säsongmässigt infaller under
sommarmånaderna maj—augusti, måste
enligt företagna undersökningar de nuvarande
lagren ha minskats med åtminstone
8 000 ton före den 1 maj. Här
har då ej inräknats den export till
Frankrike om 3 000 ton, som redan är
under verkställighet. I vilken omfattning
produktionen kan komma att begränsas,
är det för närvarande omöjligt
att bedöma. Även om den införda avgiften
bör verka återhållande på ostproduktionen,
torde den stora mjölktillförseln,
som sammanhänger med föregående
års goda foderskörd, utesluta en
sådan minskning av produktionen som
skulle kunna väsentligt påverka den nuvarande
situationen på ostmarknaden.

Exportmöjligheterna för ost äro synnerligen
ovissa. För närvarande finnas
leveranskontrakt med Frankrike å tillsammans
3 000 ton. Ytterligare leveranser
äro för dagen icke kontrakterade.
Handelsavtalet med Frankrike möjliggör
export för 11 miljoner kronor, var -

Onsdagen den 8 februari 1950.

Nr 5.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.

av sålunda 9,1 miljoner redan utnyttjats.
Resterande 1,9 miljoner kronor äro
överlämnade till Groupement National
des Produits Laitiers för inköp vid tidpunkt,
som denna organisation anser
lämplig med hänsyn till franska förhållanden.
Handelsavtalsmässigt finnas
möjligheter för export av 1 000 ton ost
till franska Nord-Afrika, men det är för
dagen svårt att uttala sig om realiserandet
av denna export. Delleveranser torde
dock kunna påräknas inom en nära
framtid. I Västtyskland är marknadsläget
mycket labilt och kännetecknas av
ett synnerligen stort utbud från skilda
länder med mycket kraftiga prissänkningar
som följd. Detta tillsammans med
de från den 1 januari 1950 införda tullarna
torde komma att avsevärt begränsa
exporten till Västtyskland. Det synes
mig som om handelsministern borde
lägga märke till de system av tullar, som
nu införas och tillämpas i vissa europeiska
länder samtidigt som vi gå in för
en liberalisering av handeln, övriga
marknader kunna förväntas mottaga endast
obetydliga kvantiteter. Sålunda föreligger
preliminärt avtal med Österrike
om export av 150 ton halvfet sveciaost
och med Italien om export av 60
ton helfet herrgårdsost. Vidare förberedes
och diskuteras med staten Israel en
kompensationsaffär om cirka 1 100 ton,
vars genomförande får betecknas såsom
mycket ovisst. Belgien, som under år

1949 utgjorde den i storleksordningen
fjärde uppköparen av svensk ost, är för
närvarande mycket restriktivt i sina inköp,
på grund av att jämlikt Beneluxavtalet
införts tull från den 1 januari

1950 på all ost, som importeras dit, med
undantag av holländsk. Tullen är fastställd
till 15 procent. Då redan under
1949 stora svårigheter förelågo att till
gällande hemmamarknadspris avsätta
ost till Belgien, torde utsikterna till avsättning
under 1950 få betraktas såsom
synnerligen små. I övrigt ha försök
gjorts att få till stånd export till ett
flertal andra länder, däribland Amerika.
Dil ha mindre kvantiteter sänts under
år 1949, och förutsättningar torde
finnas för mindre leveranser också un -

der innevarande år. I det sammanhanget
borde man kanske fundera över svårigheterna
för svensk och europeisk export
på Amerika över huvud taget, svårigheter
som bero på de amerikanska
tullsatserna och den amerikanska tulladministrationen.
Under den sista tiden
har relativt stort importintresse visat
sig från Östtysklands sida. En export
dit är emellertid endast möjlig såsom
kompensationsaffär, varför det i nuvarande
läge är omöjligt att yttra sig rörande
omfattningen av eller utsikten för
en export till Östtyskland. Att döma av
de otaliga förfrågningarna från svenska
såväl som tyska kompensationsfirmor
torde man dock kunna påräkna ett realiserande
av vissa exportaffärer dit.
Handelsförhållandena när det gäller
just denna vara synas mig ge en liten
inblick i handelsförhållandena över huvud
taget. Jag tror att talet om liberaliseringen
av handeln kanske borde kunna
något granskas litet här och var ute
i världen.

Sammanfattningsvis torde man få beteckna
exportmöjligheterna för ost såsom
temporära och föga gynnsamma, i
all synnerhet om meningen är att vid
export erhålla priser, som motsvara nu
gällande prissättning inom landet. Någon
förbättring synes inte heller vara
att förvänta inom det närmaste halvåret.
Mycket tyder snarare på en fortgående
skärpning av läget på ostexportmarknaden.

Ett tredje medel för att, i förening
med produktionsbegränsning och export,
få till stånd den erforderliga lagerminskningen
är en ökning av den
inhemska konsumtionen. Denna uppgår
för närvarande till cirka 50 000 ton per
år. Alla åtgärder för att åvägabringa en
konsumtionsökning tillvaratagas, och
stora reklamkampanjer ha den senaste
tiden igångsatts. Den statliga konsumentsubventionen
å ost torde också
medföra en ökad ostkonsumtion. Produktionen
av ost per månad riiknad iir
dock fortfarande större än konsumtionen,
och överskottet tillföres lagren, i
den mån som inte export kan ske.

Av vad som framhållits om produk -

Nr 5.

Onsdagen den 8 februari 1950.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.

lions- och försäljningsförhållandena för
ost å den inhemska såväl som de utländska
marknaderna torde framgå att
det är berättigat, då man från jordbrukets
sida bestämt kräver, att någon import
av ost under innevarande produktionsår
icke kommer i fråga. Redan nu
ligga samtliga lagerlokaler överfyllda
med ost, då de i stället borde vara ungefär
halvfyllda för att möjliggöra ett
omhändertagande av den säsongmässiga
ökningen av produktionen, som börjar
sätta in i slutet av april månad.

Likaledes framgår av det sagda, att
möjligheterna för den eftersträvade
minskningen av lagerbestånden med minimum
8 000 ton fram till den 1 maj
måste betraktas såsom synnerligen
osäkra.

Slutligen, herr talman, återkommer
jag till ett gammalt önskemål från jordbrukarhåll,
som jag hoppas regeringen
inte glömmer, nämligen att jordbrukets
organisationer erhålla representation
vid liandelsunderhandlingar. Någon sådan
representation ha vi inte haft i samband
med det här ifrågavarande svenskitalienska
avtalet. Jordbrukarna ha ännu
inte fått fatt på rätta melodien när
det gäller att organisera bevakningen i
handelsfrågorna, men detta är väl inte
något skäl för regeringen att glömma
bort jordbrukarna vid tillsättandet av
liandelsdelegationer.

Innan jag slutar anförandet, kan jag
inte underlåta att även denna gång på
bondeförbundets vägnar uppmana regeringen
att noga följa utvecklingen, när
man nu åter är i färd med att påskynda
liberaliseringen av handeln, så att vi
inte få en upprepning av utvecklingen
på handelns och penningmarknadens
område under åren 1946 och 1947. Men,
herr talman, jag litar på handelsministerns
löfte före jul, att han noga kommer
att följa utvecklingen.

Då jag deltagit i utskottsbehandlingen
av denna handelsöverenskommelse utan
att avge reservation, har jag, herr talman,
efter detta kanske väl långa anförande
dock intet annat yrkande än om
bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet ERICSSON: Herr talman!
Den speciella fråga, som herr von
Heland tog upp, skall jag beröra med
ett par ord.

Jag hade tillfälle att i slutet av förra
året i andra kammaren besvara en interpellation
beträffande vår import av
ost, och jag redogjorde då helt allmänt
för de synpunkter, som vi måste lägga
på dessa ting. Jag vill gärna inför kammaren
framhålla, att det är för oss alldeles
naturligt, att vi söka hevaka det
.svenska jordbrukets intressen i samband
med handelsavtalsförhandlingarna. Jag
tror jag vågar säga, att vår export av
livsmedelsprodukter under år 1949 överhuvudtaget
utfallit tillfredsställande. Det
ligger åtskilligt med arbete bakom denna
export, och vi skola fortsätta med våra
ansträngningar härvidlag, men jag tror
inte, att det är en klok politik att utan
vidare förklara, att vi vilja exportera
men att vi inte under några som helst
förhållanden komma att tillåta någon import
av en viss vara. Jag tror inte den
taktiken är den riktiga. Vi ha emellertid
ett naturligt intresse att få avsättning för
våra jordbruksprodukter, och vi skola
försöka befrämja en export i den utsträckning
det är möjligt.

Vad gäller representationen vid handelsförhandlingarna
är det väl ändå så,
att jordbruket har varit företrätt vid åtskilliga
sådana förhandlingar ■— jag
skulle tro vid de allra flesta. Det är förhållandet
för närvarande vid handelsförhandlingar
med Danmark, och vi ha haft
sådana representanter med vid förhandlingar
med Ryssland och många andra
länder. Men det är kanske inte det viktigaste,
utan det viktigaste är ju att statsmakterna
få en klar bild av det allmänna
läget på detta område av näringslivet,
och därvidlag ha vi en stor nytta av
jordbrukets organisationer av skilda slag.
På dessa organisationer vilar ett stort
ansvar. Det är inte bara att säga, att
oavsett hur mycket vi producera av en
vara skola statsmakterna se till, att vi
få avsättning för densamma, utan man
måste ju också lämpa produktionen efter
de speciella marknadsförhållandena.

Onsdagen den 8 februari 1950.

Nr 5.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.

När herr von Heland ställer frågan
om våra möjligheter att göra kompensationsaffärer
med livsmedelsprodukter
gentemot andra länder, kan jag inte ge
något allmänt besked på denna punkt,
utan kan bara säga, att vi vilja undvika
kompensationsaffärer så långt det överhuvudtaget
är möjligt. På den speciella
marknad, som herr von Heland nämnde,
nämligen östzonen i Tyskland, ha vi
såsom allmänt är känt besvärligheter att
kämpa med, bestående i att vi där ha
en relativt stor fordran. Vi ha helt naturligt
sökt få med sådana produkter,
som lämpa sig för det svenska folkhushållet,
ehuru det visat sig vara förenat
med svårigheter. Vi lia emellertid på detta
sätt lyckats få avsättning för en del
produkter, som kanske äro litet svårsålda
på andra marknader. Detta innebär
ingalunda att varorna äro på något sätt
mindre användbara eller att de stå i en
lägre klass, utan helt enkelt att det är
avsättningssvårigheter på andra marknader
beträffande dessa varor, och det
är genom att vi uppmuntrat denna export
som den stora kreditgivningen de
facto kommit till stånd. I den mån de
organisationer, som herr von Heland
nämnde, kunna framlägga rimliga förslag
till en lösning av denna fråga, skola
vi välvilligt pröva dessa.

Vad slutligen beträffar varningen till
regeringen att inte se läget alltför optimistiskt,
när det gäller handelns frigörelse,
vill jag endast upprepa vad jag
sagt tidigare, nämligen att vi gå in i
det internationella arbetet i en verkligt
positiv anda. Vi ha den bestämda uppfattningen,
att det är till fördel för vårt
land, om vi kunna rasera handelshindren
och om vi kunna ordna de internationella
betalningarna på ett bättre sätt
än för närvarande är fallet. Vi äro ingalunda
främmande för att det kan finnas
risker, men så långt vi nu kunna bedöma
inndhära de steg, som vi hittills
tagit, inga nämnvärda risker, och det är
klart att vi följa utvecklingen med all
nödig uppmärksamhet.

Herr von HELAND: Herr talman! Mot
statsrådets förklaring på den sisla punk 2

Första kammarens pratakoll 1950. Nr 5.

ten, att man vill positivt gå in för en
friare handel, har jag ingenting att invända,
men mitt önskemål är därvidlag,
att man söker få andra länder att gå
lika frimodigt till väga i det hänseendet
som Sverige gör, så att vi inte komma i
ett sämre läge under den allmänna liberaliseringsperioden.

För att det inte efter denna, som jag
förmodar, korta debatt skall bli något
missförstånd beträffande jordbrukarnas
inställning i denna fråga skall jag be att
få komma med ytterligare ett par förklaringar.

Det är inte så, att jordbrukarna ensidigt
hävda att svenska jordbruksprodukter
skola exporteras och att vi inte
skola importera några. Det ha vi aldrig
gjort gällande, men vi ha i detta exceptionella
fall, när det gäller den varugrupp,
det här är fråga om, med hänsyn
till de farliga konsekvenserna varnat
för en import, och vi ha förmenat,
att andra länder böra förstå oss, om vi
säga, att vi ta emot andra varuslag, men
äro tacksamma, om vi i detta fall kunna
få exportera. Att såsom föreslagits i
det förevarande handelsavtalet exportera
för 500 000 kronor ost och importera för
500 000 kronor ost förefaller inte vara
stor mening med, i varje fall inte ur
avlastningssynpunkt. Det var inför den
rådande situationen på ostmarknaden
som jag framförde önskemålet, att man
skulle försöka reglera handeln utåt så. att
ostmarknaden inom vårt eget land rättades
till.

För att undvika missförstånd måste
jag också bemöta påståendet, att jordbrukarna
bara ansvarslöst skulle producera
och sedan säga, att nu få regeringen
och myndigheterna klara av det hela.
Ett dylikt påstående saknar helt grund,
tv såsom alla veta ha jordbrukarna under
hela kriget och hela efterkrigstiden
visat ett ovanligt stort ansvar, och som
jag redogjorde för i mitt första anförande,
ha våra organisationer nu på allvar
försökt gripa sig an med produktionsförhållandena
för att riitta till den besvärliga
situationen. Läget är synnerligen
svårt, och man drar upp nästan hela
jordbruksfrågan till debatt, om man skall

Nr 5.

Onsdagen den 8 februari 1950.

Ang. godkännande av en handelsöverenskommelse med Italien.

klarlägga saken. Den ökade användningnen
av margarin medför, att smörproduktionen
kanske inte får det utrymme,
som skulle vara lämpligt ur mjölkproduktionssynpunkt,
även om vi just för
dagen ha större exportmöjligheter när
det gäller smör än ost, och då kan man
fråga sig, var vi skola göra av mjölken.
Vi söka nu reglera detta genom att få
jordbrukarna att producera mindre med
ost och återta mera skummjölk för att
producera mera kött och fläsk.

Jag förmodar att finansministern, som
är här närvarande och som är gamal specialist
på jordbruksfrågor och mycket väl
är insatt i dessa speciella spörsmål, håller
med mig om att läget är svårt. En
ökad kött- och fläskproduktion kan å
andra sidan leda till ett prekärt läge i
höst beträffande dessa varugrupper, men
jag vågar lova handelsministern, att våra
organisationer skola försöka hjälpa till
att ordna upp dessa svårigheter. Vårt
önskemål är endast att vi skola få hjälp
att komma ur det besvärliga läge, som
för dagen råder på ostmarknaden.

Herr SANDLER: Herr talman! Det kan
ju inte finnas någonting alls att erinra
mot att herr von Heland inför kammaren
ger en belysning av ostfrågans läge
och inte heller mot att den ärade talaren
ger våra förhandlare tips för kommande
underhandlingar med olika makter.

Vad beträffar det föreliggande avtalet,
är jag sällsynt litet kompetent att
tala ost, men jag kan meddela kammaren
att den av herr von Heland här berörda
frågan bragtes på tal även i utskottet
utan att föranleda något utskottets
uttalande. Oaktat det här är fråga
om ett avtal, som redan provisoriskt
satts i kraft, har utrikesutskottet självfallet
ansett det vara sin skyldighet att
skaffa sig ett grundat omdöme om avtalet
såsom helhet, och utskottet hade varit
fullständigt oförhindrat att vid sitt
tillstyrkande knyta de uttalanden, som
det kunnat finna påkallade. Några särskilda
uttalanden ha ej gjorts, och kammaren
kan ju därav draga sina slutsatser.

Vad beträffar det allmänna omdömet
om detta nya avtal med Italien tror jag
det kan vara anledning att framhålla
inför kammaren, att om också betalningsöverenskommelsen
inte är så moderniserad
som vi skulle önska, så innebär
dock avtalet i sitt nya skick att
våra handelsförbindelser med Italien ha
avklätts den medeltida kostym, som vår
handel med detta land tidigare haft.
Vill man därför göra ett rättvisande totalomdöme
om detta avtal, bör man nog
erkänna att det är ett betydelsefullt
steg framåt i den riktning som vi önska
gå i fråga om vår utrikeshandel.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

1, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1950/51 under första huvudtiteln,
avseende anslagen till hov- och
slottsstaterna; samt

nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1949/50,
i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkande^

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap, m. m.;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Finland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § för -

Onsdagen den 8 februari 1950.

Nr 5.

ordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker, m. m.;

nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i 123 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); och
nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 18, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1949/50, i
vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 14 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåténskap, m. m.;

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Finland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker, m. m.;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för avgifter till Stiftelsen
Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond,
m. m.;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i 123 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); och
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende
å motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.

Herr MANNERSKANTZ erhöll på begäran
ordet och yttrade: Herr talman!
Med hänsyn till omfattningen av de
ärenden, som avses med Kungl. Maj:ts
propositioner nr 59, med förslag till lag
om gräns mot allmänt vattenområde,
in. m., och nr 60, med förslag till lag
om rätt till fiske, m. m., tillåter jag mig
anhålla, att kammaren måtte medgiva
utsträckning av tiden för avgivande av
motioner i anledning av sagda propositioner
till det sammanträde, som infaller
näst efter femton dagar från propositionernas
avlämnande.

Denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.38 eftermiddagen.

In fidem
G. IL Berggren.