Onsdagen den 7 februari Sid (Riksdagens protokoll 1968:6)

RIKSDAGENS

* PROTOKOLL

Nr 6

FÖRSTA KAMMAREN

1968

6—9 februari

Debatter m. m.

Onsdagen den 7 februari Sid.

Den s. k. restposten i betalningsbalansen .................... 4

Interpellationer:

av herr Andersson, Torsten, (ep) ang. lokaliseringsutredning ens

förslag beträffande den statliga verksamheten ........ 5

av herr Wikberg (ep) ang. Stekenjokkprojektet ............ 7

Meddelande ang. enkel fråga av herr Svenungsson (h) ang. riktlinjerna
för viss distribution av elkraft .................... 8

Torsdagen den 8 februari

Svar på enkel fråga av herr Ahlmark (fp) ang. svenskt bistånd till

Tanzania och Zambia .................................... 9

Meddelande ang. enkel fråga av herr Petersson, Erik Filip, (fp)
om information från hälsosynpunkt angående konsumtion av
fisk ...................................................... 13

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 7 februari

Bankoutskottets memorial nr 1, ang. fullmäktiges i riksbanken avgivna
berättelse.......................................... 4

— nr 2, ang. fullmäktiges i riksgäldskontoret avlämnade berättelse 5

Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning ............. 5

— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning
.................................................... 5

1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 6

■ n.

:r "

Tisdagen den 6 februari 1968

Nr 6

Tisdagen den 6 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Herr Hernelius anmälde, att han den
3 i denna månad åter infunnit sig vid
riksdagen.

Justerades protokollen för den 26
nästlidne januari.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
befrielse från riksdagsarbetet från och
med den 13 till och med den 16 februari
för statligt utredningsuppdrag, förlagt
utanför Stockholm.

Stockholm den 6 februari 1968

Ruth Hamrin-Thorell

Till riksdagens första kammare

Eftersom jag insjuknat i influensa
och är sängliggande får jag härmed
anhålla om sjukledighet under tiden
den 6/2—den 9/2 1968.

Visby den 5 februari 1968

S.-O. Österdahl

De begärda ledigheterna beviljades.

Herr talmannen yttrade, att han, efter
samråd med andra kammarens talman,
finge meddela, att en utrikes- och handelspolitisk
debatt komme att hållas
torsdagen den 21 mars, då ett plenum,

som inledes med frågestund, skulle anordnas
med början kl. 10.30 i första
kammaren.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 15,
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 3 juni 1965 (nr 186) om
lagrådet m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo bankoutskottets
memorial nr 1 och 2 samt
första lagutskottets utlåtanden nr 1
och 2.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 18, angående fortsatt disposition av
visst äldre anslag inom handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
riksdagens ombudsmän inkommit framställning
angående tjänsteorganisationen
vid riksdagens ombudsmannaexpedition.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.02.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 6

Onsdagen den 7 februari 1968

Onsdagen den 7 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 30 nästlidne
januari.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad får härmed anhålla om
tjänstledighet från riksdagsarbetet den
21 februari för att deltaga i Nordiska
rådets session i Oslo.

Stockholm den 6 februari 1968

Olof Palme

Den begärda ledigheten beviljades.

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med andra kammarens
talman ber jag att få meddela, att arbetsplenum
nästa onsdag, den 14 dennes,
som i den preliminära planen utsatts
till kl. 10.00 eller 14.00, kommer
att hållas med början kl. 14.00.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
18, angående fortsatt disposition av
visst äldre anslag inom handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från riksdagens ombudsmän
inkommit framställning angående
tjänsteorganisationen vid riksdagens
ombudsmannaexpedition, hänvisades
framställningen till bankoutskottet.

Ang. den s. k. restposten i betalningsbalansen Föredrogs

ånyo bankoutskottets memorial
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse.

I detta memorial hade utskottet till
riksdagen överlämnat den av fullmäktige
i riksbanken till utskottet avgivna
berättelsen om bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning under år 1968.

Herr LUNDBERG (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Det hör kanske inte till
vanligheten att kommentera ett bankoutskottets
memorial, men jag vill denna
gång ta mig denna frihet för att uttrycka
min tacksamhet och min belåtenhet
över det sätt på vilket i år redovisningen
av våra utlandstransaktioner byggts
ut.

På sidan 30 återfinnes en uppställning
med korrigeringar av bytesbalansen.
Den upptar förutom de förra året
av finansdepartementet introducerade
korrigeringsposterna även en ny post
betecknad med e och rubricerad »Kända
handelskrediter m. m.». Denna post
har beräknats av konjunkturinstitutet
och innefattar varvens kredittransaktioner,
krediter vid import av fartyg, flygplan
och datamaskiner samt vissa transaktioner
mellan de stora oljefirmornas
svenska bolag och moderbolag. Genom
att på detta sätt kartlägga dessa stora
och i tiden oregelbundet inträffande
kredittransaktioner har vi kommit ett
bra steg på väg att minska ner den nu
korrigerade restposten. Man får på så
sätt ett bättre begrepp om storleksordningen
av de anonyma kreditsvängningarna,
som nu ligger kvar i den kor -

Onsdagen den 7 februari 1968

Nr 6

Interpellation ang. lokaliseringsutredningens förslag beträffande den statliga

verksamheten

rigerade och åtskilligt nedbantade restposten.

Slutresultatet, som man i årets uppställning
kommit fram till, minus 467
miljoner kronor, förefaller åtminstone
mig fullt rimligt.

Genom dessa klarläggande operationer
hoppas jag också att vi i fortsättningen
slipper höra sådana våldsamma
överdrifter eller missuppfattningar, som
framfördes från akademiskt håll i TVdebatten
efter den engelska devalveringen.
Någon påstod där att den svenska
valutareserven skulle vara intecknad
med korta skulder till mellan 50 och
90 procent. Till sådana felaktiga slutsatser
kunde man komma genom att
okritiskt ta de gamla okorrigerade siffrorna
för restposter och tolka dessa i
viss riktning. Men vi har ju dock de
senaste åren resonerat oss fram en bra
bit längre mot en mera tillfredsställande
redovisning.

Det var när jag observerade att riksbanken
i år tagit upp och kommenterat
konjunkturinstitutets senaste bidrag till
arbetet med restposten, som jag fick
lust att på detta sätt uttrycka min uppskattning.
Måhända kan det vara till någon
tillfredsställelse för dem som å yrkets
vägnar sysslar med detta att få
veta att även någon utanför fackkretsarna
observerar och uppskattar förbättringarna.

Efter härmed slutad överläggning lädes
förevarande memorial till handlingarna.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial nr
2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet avlämnade
berättelse.

Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Anmäldes och bordlädes från styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor
inkomna

dels berättelse för dess verksamhet
under år 1967,

dels ock skrivelse angående sammanfattande
person- och sakregister till
riksdagens protokoll med bihang för
åren 1961—1970.

Interpellation ang. lokaliseringsutredningens
förslag beträffande den statliga
verksamheten

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
erhöll på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Frånsett några enstaka
undantag är de centrala ämbetsverken
och annan central statlig verksamhet
lokaliserade till Stockholm. I olika sammanhang
har frågan om utflyttning av
statliga verksamheter från Stockholm
aktualiserats. Senast prövades den av
lokaliseringsutredningen rörande statlig
verksamhet — den s. k. Eckerbergska
utredningen — som i slutet av år 1963
framlade sitt huvudbetänkande.

Sagda utrednings förslag var inriktat
på en omfattande utflyttning av statliga
verksamheter. Av cirka 185 undersökta
verksamhetsgrenar kunde enligt utredningens
bedömning 110 flyttas från
Stockholm. Utredningen ansåg bl. a. att
ett 30-tal verksamhetsgrenar — den lilla
utflyttningsgruppen — kunde utflyttas
inom en mycket nära framtid. Därutöver
framlade utredningen förslag av
mera långsiktig karaktär.

Nr 6

Onsdagen den 7 februari 1968

Interpellation ang. lokaliseringsutredningens

verksamheten

Flera skäl talar för en utflyttning av
statliga verksamheter från stockholmsregionen.
De befolknings- och miljöpolitiska
synpunkterna är t. ex. av stor
betydelse. Den statliga förvaltningens
lokalisering till Stockholm medverkar
i hög grad till den fortgående koncentrationen
av människor, kapital och bebyggelse
till detta område. Inom Storstockholm
bor i dag cirka 1,1 miljon
människor, och det finns prognoser som
ger vid handen att år 2 000 skall motsvarande
siffra vara 2 miljoner. Det
finns skäl att betrakta en sådan utveckling
med oro och följaktligen förorda
olika åtgärder för att hegränsa denna
omfattande koncentration av vårt lands
resurser. Dels kommer koncentrationen
till stockholmsområdet, jämte ett par
andra områden i landet, att medföra en
avsevärd utglesning i övriga delar. Dels
kommer de kostnader som är förenade
med att ge människorna i dessa expanderande
områden en acceptabel miljö
att vida överstiga de eventuella ekonomiska
vinster som koncentrationen
medför. I den aktuella miljödebatten
har det påvisats att omfattande — och
kostsamma -—- insatser är nödvändiga
för att åstadkomma en människovänligare
miljö. Vi kan också räkna med
att den enskilde framgent kommer att
ställa ökade krav i detta avseende.

Den totala utflyttning, som utredningen
ansåg möjlig, skulle gälla inemot
28 000 statliga befattningar. Trycket
på storstockholmsområdet skulle
därmed kunna minska med över 100 000
personer. Helt naturligt skulle en sådan
omlokalisering av den statliga verksamheten
göra det lättare för Storstockholm
att komma till rätta med t. ex.
trafikproblem, sociala förhållanden och
bostadsbrist. Samtidigt skulle utvecklingen
stimuleras i de nya lokaliseringsområdena.
Särskilt skulle detta
vara av betydelse i dagens läge, då sysselsättningssituationen
är besvärlig på
många håll.

förslag beträffande den statliga

Lika väsentligt är det naturligtvis att
den statliga verksamheten bär en lokalisering,
som i största möjliga utsträckning
främjar effektiviteten. Med hänsyn
till vissa statliga verksamhetsgrenars
funktionsmässiga samhörighet är
det angeläget, konstaterade lokaliseringsutredningen,
att sammanhålla stora
delar av den centrala statsförvaltningen
inom från kommunikationssynpunkt
relativt slutna områden. Den
statliga verksamheten i Stockholm är
emellertid utspridd på olika håll i staden
och dessutom mycket trångbodd.
Inom Stockholms innerområden kunde
enligt utredningens bedömning endast
statsdepartementen och ett mindre antal
ämbetsverk, som har mycket stora
behov av kontakt med regeringens kansli,
beredas utrymme. Den punktvisa utflyttningen
av ämbetsverk till olika förorter
inom stockholmsområdet, såsom
vattenfallsstyrelsens lokalisering till
Råcksta och televerkets till Farsta, kunde
på längre sikt leda till en uppsplittring
av statsförvaltningen, som minskade
effektiviteten. Lokaliseringsutredningen
ansåg sig kunna konstatera, att
föreliggande planer beträffande stockholmsområdet
inte gav anvisning på någon
rationell lösning av den statliga
verksamhetens utbyggnadsproblem, vare
sig i innerstaden eller i förorterna.
En utflyttning av väsentlig del av den
statliga verksamheten från stockholmsområdet
framstod sålunda som önskvärd
inte minst ur effektivitetssynpunkt.

Självfallet är en utflyttning av den
omfattning som lokaliseringsutredningen
diskuterade kostnadskrävande. Men
den kan totalt sett knappast bedömas
medföra några större kostnadsökningar
för samhället. På de nya lokaliseringsorterna
måste givetvis bostäder byggas
i väsentlig utsträckning. Men samtidigt
lättas trycket på bostadsmarknaden
i storstockholmsområdet i motsvarande
män, vilket torde kunna leda

Onsdagen den 7 februari 1968

Nr 6

till en viss total kostnadsminskning.
Nya förvaltningsbyggnader måste uppföras
på de nya lokaliseringsorterna.
Men samtidigt kan det konstateras, att
den statliga verksamheten nu under alla
förhållanden har ett betydande behov
av nybyggnader för skilda ändamål.
Den akuta lokalbristen för den statliga
verksamheten kommer på något längre
sikt att nödvändiggöra avsevärda investeringar,
även om den centrala statliga
verksamheten i samma utsträckning
som för närvarande skulle vara
förlagd till Stockholm. Det nuvarande
läget måste sålunda betraktas som tjänligt
för planering av en omfattande omlokalisering
av den statliga verksamheten.

Lokaliseringsutredningen anförde vidare
att en utflyttning av myndigheter
som har väsentliga totalförsvarsuppgifter
skulle medföra odiskutabla vinster
ur beredskapssynpunkt.

Med hänsyn till att den här berörda
frågan har så stor betydelse för samhället
totalt är det märkligt att så litet
skett sedan lokaliseringsutredningen
lade fram sitt förslag. Visserligen har
försvarets fabriksverk — enligt samstämmiga
uppgifter med gott resultat
— sedan dess etablerats i Eskilstuna,
men det är också i stort sett det enda
verkliga som hänt.

Mot bakgrund av vad jag anfört och
med hänsyn till vad ifrågavarande utredning
framhöll i sitt betänkande anser
jag det anmärkningsvärt att nyinrättade
statliga institutioner lokaliserats
till Stockholm. Jag tänker då i
första hand på lokaliseringen av det
nya ämbetsverket statens naturvårdsverk.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Är statsrådet villig uttala sig angående
möjligheterna att fullfölja förslagen
från lokaliseringsutredningen rörande
statlig verksamhet?

Interpellation ang. Stekenjokkprojektet
2. I vilken omfattning beaktas sagda
utrednings resultat vid lokaliseringen
av nyetablerad eller utökad statlig verksamhet? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. Stekenjokkprojektet

Ordet lämnades härefter till herr
WIKBERG (ep), som anförde:

Herr talman! Vid Sveriges geologiska
undersöknings malmletning i Stekenjokks
statsgruvefält i slutet av 1950-talet
visade det sig att en betydande
malmtillgång förelåg inom fältet. I skrivelse
den 10 oktober 1960 hemställde
kommerskollegium om ett första anslag
för utredningar om förutsättningarna
för gruvdrift vid Stekenjokk. Årliga
anslag har därefter beviljats för
fortsatta utredningar, grundundersökningar
under jord, anrikningsförsök
samt för vägbyggande.

Kostnaderna för dessa förberedande
arbeten — någon malmbrytning har ännu
ej påbörjats — har t. o. m. utgången
av föregående budgetår uppgått till
sammanlagt 19,4 miljoner kr. Av dessa
medel har 8,25 miljoner kr. använts
till vägbygget mellan Klimpfjäll och Stekenjokk
och 11,15 miljoner kr. för själva
gruvundersökningen. För innevarande
budgetår har till Stekenjokkprojektet
beräknats 7,5 miljoner kr., av vilket
belopp 5 miljoner kr. beräknats för påbörjande
av gruvutbyggnaden, när slutlig
ställning tagits till projektets genomförande.
I årets statsverksproposition
begärs inget anslag för Stekenjokkprojektet.

Enligt den ursprungliga tidsplanen
för utbyggnaden av Stekenjokkfältet avses
malmbrytningen kunna påbörjas våren
1970. Vissa uppgifter gör dock gällande
att detta tidsschema inte kommer
att hålla. Sålunda säges utredningarna

Nr 6

Onsdagen den 7 februari 1968

om transportfrågan och samhällsutbyggandet
släpa efter.

En försenad igångsättning vore till
stor nackdel särskilt med hänsyn till
sysselsättningsläget inom ifrågavarande
region. Såväl inom Frostvikens som
Vilhelmina kommun, vilka närmast berörs
av projektet, är situationen på arbetsmarknaden
prekär.

Det vore värdefullt om en redogörelse
kunde lämnas över hur projekteringsarbetet
fortskrider och när malmbrytning
kan påbörjas.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vill statsrådet lämna kammaren
en redogörelse för vad som hittills förevarit
beträffande Stekenjokkprojektet?

2. Vill statsrådet för kammaren redovisa
vid vilken tidpunkt malmbrytning
kan påbörjas vid Stekenjokkfältet?

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr Svenungsson
(h) till herr statsrådet Wickman:
»Är Statsrådet beredd redogöra
för de riktlinjer som tillämpas inom
kommerskollegium vid utfärdande av
linjekoncession för distribution av elkraft
till elkonsumenter?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.09.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Även denna anhållan bifölls.

Torsdagen den 8 februari 1968

Nr 6

Torsdagen den 8 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Ang. svenskt bistånd till Tanzania
och Zambia

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER erhöll ordet för att besvara
herr Ahlmarks (fp) fråga angående
svenskt bistånd till Tanzania och Zambia,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 2 februari, och anförde: Herr

talman! Herr Ahlmark har frågat
mig om jag under min resa i Östafrika
tog upp frågan om svenskt bistånd
i olika former till projekt som är
gemensamma för Tanzania och Zambia.

Under mitt besök i Tanzania och Kenya
hade jag såväl officiella överläggningar
som informella politiska samtal
med företrädare för dessa länder. Självfallet
kom vi in på strävandena att
åstadkomma ett närmare samarbete mellan
de östafrikanska staterna.

Från svensk sida har i olika sammanhang
— och inte minst vid mitt
besök — uttryckts förhoppningar att
det östafrikanska samarbetet skall kunna
intensifieras. I konsekvens härmed
har Sverige redan tidigare intagit en
positiv hållning i fråga om åtgärder
som kan underlätta en gemensam marknad
för Kenya, Tanzania och Uganda.

Det är ännu för tidigt att bedöma
vilken anknytning Zambia kan få till
denna marknad. Uppenbarligen håller
emellertid ett närmande på att ske, och
i samband härmed kan insatser berörande
Zambia komma att aktualiseras,
vilka ligger i linje med principerna för
den svenska biståndspolitiken.

Utan att kunna göra några närmare
preciseringar vill jag emellertid nämna,
att ett konkret projekt om svenskt
finansiellt stöd av gemensamt intresse
och hög prioritet för Zambia och Tanzania
är föremål för övervägande.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Just nu lär vägen mellan
Dar-es-Salaam i Tanzania och Lusaka
i Zambia vara sönderkörd och avskuren.
Regnet har förstört den på stora
sträckor. Mer än ett hundratal lastbilar
med oljetunnor har hejdats eller
skakat sönder. Denna väg heter The
Great North Road men dess öknamn,
The Hell Road, passar den bättre.

Visst finns det många dåliga vägar
i Afrika. Men frågan är om någon väg
just nu har större politisk betydelse än
The Great North Road. För Zambia är
den politiskt nödvändig. Man har brutit
sig loss från det vita styret i Salisbury.
Man för en politik med aktiv lojalitet
med de förtryckta i södra Afrika.
Men landet gränsar samtidigt till flera
av de områden där de vita regimerna
arbetar hårt för att slå ner afrikanernas
krav på majoritetsstyre — Rhodesia,
Angola, Mozambique och Sydafrika.

Detta är problem nog för Zambia.
Men därtill kommer rhodesiablockaden
med svåra påfrestningar på Zambias
ekonomi. Man försöker begränsa importen
över Rhodesia och dirigera om exporten
så att den inte skall behöva
passera rhodesiskt territorium i enlighet
med FN:s resolutioner.

Zambia tvingas därför att omorientera
sin ekonomi till Östafrika och närmar
sig nu de övriga länderna i detta
område: Tanzania, Kenya, Uganda och
Etiopien. Men för att det skall bli möj -

Nr 6

Torsdagen den 8 februari 1968

Ang. svenskt bistånd till Tanzania och Zambia

ligt fordras stora investeringar i kommunikationer
av olika slag mellan Zambia
och Tanzania. Vägar och hamnar
måste byggas ut för att kunna ta emot
Zambias koppar och för att kunna förse
landet med olja som inte behöver
passera Mozambique och Rhodesia.

Det var naturligtvis projekt av det
slaget som jag avsåg med min enkla
fråga till statsministern. Jag tackar herr
Erlander för svaret och beklagar att
det är så pass vagt och föga preciserat.
Jag kan tänka mig flera möjligheter för
Sverige att hjälpa till med projekt som
är gemensamma för Tanzania och Zambia
och som kan underlätta Zambias
frigörelse från Rhodesia:

Vi skulle kunna ge stöd i maskiner,
kanske krediter och personal för vågförbättring.
Det gäller ju att hålla i
gång The Great North Road. Den är
nödvändig för kommunikationerna mellan
de båda länderna. Varför gör vi
inte det i dag, hem Erlander?

Vi borde undersöka möjligheten att
hjälpa till med hamnförbättring i t. ex.
Mtwaras hamn, som, om den får ta emot
en större del av Zambias handel, kunde
lätta trycket på hamnen i Dar-es-Salaam.

Telekommunikationerna mellan Tanzania
och Zambia är dåliga. De lär väl
bestå av kortvågsradio. Zambias telefonnät
går söderut, mot Rhodesia. Men nu
är det ytterst angeläget att se till att
telefonförbindelserna dras mot nordost,
mot Östafrika. Skulle Sverige, herr Erlander,
vara berett att ställa experter
och materiel till förfogande, om sådana
önskemål uttrycks från zambisk sida?

Vi skulle också kunna visa oss villiga
att bidraga med en speciell fond i den
nya östafrikanska utvecklingsbanken,
en fond med syfte att bl. a. finansiera
projekt, som är gemensamma för Tanzania
och Zambia och som kan bidra
till att lätta det nuvarande trycket på
Zambia. Hur ställer sig den svenska
regeringen till en sådan tanke?

Herr talman! Jag vore tacksam om
statsministern ville kommentera de

möjligheter vi har att göra en väsentlig
insats för det land som har kommit
att bli en symbol i hela det södra Afrika
för strävandena till majoritetsstyre och
självständighet.

Hans excellens herr statsministern

ERLANDER:

Herr talman! Den fråga som herr
Ahlmark ställde till mig — om jag hade
tillfälle att ta upp projekt gemensamma
för Tanzania och Zambia vid mitt besök
i Östafrika — har jag besvarat. Jag
har besvarat den med ett »ja».

Nu ställer herr Ahlmark en rad nya
frågor. Om jag vore strikt formell och
följde de regler som gäller för frågestunderna,
skulle jag hänvisa herr Ahlmark
till att komma tillbaka med dessa
frågor. Men för att bespara både mig
och kammarens ledamöter tid kanske
jag kan få svara på de här helt nya
frågorna som herr Ahlmark nu har
ställt.

Det gläder mig mycket att herr Ahlmark
liksom jag som huvudprojekt för
upp frågan om vägen. Det är precis det
projekt som åsyftas i mitt svar. Därmed
är väl saken klar. Jag tror att det
är viktigt att man handlar på det sättet.

Den andra nya frågan som herr Ahlmark
tar upp gäller tekniker. Jag kan
nämna att vi på ett av de områden som
herr Ahlmark berörde, nämligen telekommunikationerna,
redan har experter
från Zambia här i Sverige för utbildning.
Jag föreställer mig att den
frågan därmed är besvarad.

Den tredje frågan var om vi över
huvud taget var intresserade av att lämna
stöd genom att utbilda tekniker och
genom att skicka ned tekniker ■—■ det
senare är säkert det bästa —• för att
understödja strävandena att klara upp
en del av de problem som otvivelaktigt
Zambia på grund av politiska förhållanden
råkat ut för. Jag tror att jag
kan besvara den frågan jakande, i den
mån en framställning kommer och vi
har tillgång till sådan expertis.

Torsdagen den 8 februari 1968

Nr 6

Ang.

Slutligen vill jag nämna att Zambia
är ett av de länder som får stöd från
de svenska myndigheterna. Ett stort antal
svenska experter arbetar med jordbruket
där nere och har nått utomordentligt
goda resultat. Vi lämnar också
stöd — låt vara tämligen begränsat —
till den flyktinghjälp som de politiska
förhållandena tvingat Zambia att bedriva.

Därmed har jag, herr talman, befriat
kammaren från ytterligare tre frågor av
herr Ahlmark.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Statsministern vet mycket
väl att de s. k. nya frågor som jag
ställde ligger helt inom ramen för min
enkla fråga till statsministern. Det avslöjar
han ju också själv när han säger
att det var precis ett av de projekt, som
jag nämnde, som han syftar på i slutet
av svaret på den enkla frågan. Därmed
är det fullständigt klart att vi har talat
om samma sak. Herr Erlanders små
skämt var väl därför en smula missriktade.
Jag är glad över att det var
The Great North Road som åsyftades i
den litet mystiska formuleringen i slutet
av svaret. Jag hoppas att förhandlingarna
snabbt kommer att leda till ett
positivt resultat.

När det gäller telekommunikationer
är det naturligtvis inte tillräckligt att
vi har några personer från Zambia här
uppe på utbildning. Det väsentliga är
ju att vi är beredda att satsa ordentligt
på svenskt bistånd — tekniker, materiel
och kanske krediter — för att
snabbt få fram ett telefonnät mellan
Zambia och Östafrika.

I fråga om fonden i den östafrikanska
utvecklingsbanken sade statsministern
egentligen ingenting. Jag tror att det är
mycket väsentligt att man redan nu
gör klart för banken att Sverige kan
vara berett att ställa krediter till förfogande
för de projekt det här gäller.

Herr talman! Låt mig ställa en fråga
som gäller just herr Erlanders svar till

svenskt bistånd till Tanzania och Zambia
mig i dag. Det står i svaret att »insatser
beträffande Zambia (kan) komma
att aktualiseras, vilka ligger i linje med
principerna för den svenska biståndspolitiken».

Jag skulle gärna vilja veta vad herr
Erlander avser med det. När statsministern
talar om »principerna för den
svenska biståndspolitiken», syftar Ni då
bl. a. på den nuvarande prioriteringen
av mottagarländer, som inte rymmer
Zambia? Hittills har ju socialdemokraterna
sagt nej till folkpartiets krav att
göra Zambia till ett av de prioriterade
länderna. Förra året avslog riksdagen
ett krav med den innebörden.

Eller anser herr Erlander att Zambia,
om denna stat ansluts till den gemensamma
östafrikanska marknaden i
någon form, bör bli prioriterat för
svensk u-lijälp på samma sätt som redan
Tanzania och Kenya är det?

Detta är, herr talman, en av de viktigaste
frågorna beträffande Zambia.
Först om vi beslutar att prioritera också
det landet kan vi göra mycket väsentliga
insatser för Zambias framtid.

Hans excellens herr statsministern

ERLANDER:

Herr talman! Det är väl ingen idé att
diskutera formalia med herr Ahlmark.
Vill man inte förstå, så är det ingenting
att göra åt det.

Herr Ahlmark har frågat mig om jag
tog upp gemensamma projekt under
mitt besök i Tanzania och Östafrika,
och jag har svarat ja på den frågan.
Jag kunde ha inskränkt mig till det svaret.
Herr Ahlmark ställde inga frågor
om konkreta projekt, utan gjorde precis
den frågan, och den har jag alltså
svarat ja på.

Sedan har jag med kammarens och
talmannens tillstånd givit svar på helt
nya frågor som herr Ahlmark behagat
framställa här. Jag anser att jag kunde
göra det, eftersom vi hade så pass god
tid i dag och eftersom talmannen inte
klubbar ned mig, vilket han otvivelak -

Nr 6

Torsdagen den 8 februari 1968

Ang. svenskt bistånd till Tanzania och Zambia

tigt hade kunnat göra. Det är nämligen
inte lämpligt att man drar upp den
ena frågan efter den andra. Herr Ahlmark
har ju en livlig kedjetankeverksamhet.

Men varför nämnde jag inte i mitt
svar den här saken som herr Ahlmark
nu tar upp? Det var dels därför att
den inte hörde till frågan och dels därför
att det kanske kan vara oklokt att
i Sveriges riksdag diskutera detaljprojekt
innan man över huvud taget med
säkerhet vet att det blir någonting av.
Det är många parter som är inblandade
här. Det är inte bara två regeringar,
utan det rör sig givetvis också om internationella
bankproblem, vilket jag
antar att herr Ahlmark begriper utan
att jag skall behöva förtydliga det mera.
Följaktligen är jag tveksam om jag
skulle ha gått utanför svaret. Jag tror
icke att vi gagnar u-hjälpen genom att
här diskutera frågor som är föremål
för tämligen ömtåliga förhandlingar.

Vad jag i mitt svar menar med att
insatserna ligger i linje med gällande
principer för u-hjälpen trodde jag verkligen
att herr Ahlmark skulle kunna
räkna ut utan att det skall behöva läsas
upp igen. Det står i det beslut som fattades
när direktiven för u-hjälpen antogs
vid 1965 års riksdag, att om situationer
kan uppstå då den politiska utvecklingen
föranleder särskilda biståndsåtgärder,
kan man tänka sig direkta
biståndsinsatser. Jag vet inte säkert,
men jag har för mig att sydafrikaproblemet
där nämndes.

Är det nu tillräckligt klart för herr
Ahlmark vilken min position är?

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Om herr Erlander inte
vore så irriterad utan enbart talade om
sakfrågan och inte så mycket om formalia,
så skulle den här debatten bli
klar på ungefär halva tiden.

Jag tror mig nu ha fått ett besked
om att när det i svaret sägs att insatser

beträffande Zambia kan komma att aktualiseras,
vilka ligger i linje med
principerna för den svenska biståndspolitiken,
så kan detta möjligen betyda
att den svenska regeringen har för avsikt
att prioritera Zambia längre fram.
Vi har hittills aldrig fått något besked
på den punkten, och vi har många
gånger haft denna fråga uppe till diskussion.
Därför tillät jag mig ställa den
följdfrågan till herr Erlander.

Det fanns också ett annat skäl till att
jag ställde följdfrågor till herr Erlander.
Under alla de Zambia-debatter vi
har haft här i riksdagen har det varit
en klyfta mellan tal och handling från
regeringens sida:

1966 sade utrikesministern att han
mycket väl förstod att Zambia behövde
ett förvaltningsbistånd. Om Zambia ville
ha det, skulle landet få det. Zambia
ville ha det men har ännu ingenting
fått.

1967 avslog man vårt krav att prioritera
Zambia för svensk u-hjälp. Man
kom med några vaga, välsinnade meningar
— men ingenting positivt alls
om de konkreta förslagen.

Nu 1968 antyder statsministern att
det blir mer u-hjälp till Zambia i framtiden
— men ännu ytterst lite konkret
eller konstruktivt.

Bilden är tyvärr alldeles för likartad
år från år; statsministern får ursäkta
det. Man är tuff och positiv i tal men
man är klen och hittills negativ i handling.
Jag hoppas att den bilden nu kommer
att förändras genom de positiva inslag
som trots allt fanns i herr Erlanders
anföranden.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och lades till handlingarna
styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
berättelse för dess verksamhet
under år 1967.

Torsdagen den 8 februari 1968

Nr 6

Vid föredragning av styrelsens för
riksdagens förvaltningskontor skrivelse
angående sammanfattande person- och
sakregister till riksdagens protokoll med
bihang för åren 1961—1970 hänvisades
skrivelsen till bankoutskottet.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr Petersson,
Erik Filip, (fp) till herr stats -

Meddelande ang. enkel fråga
rådet och chefen för socialdepartementet:
»Avser Statsrådet att skyndsamt
föranstalta om att tillförlitliga informationer
delges allmänheten angående
fiskkonsumtion ur hälsosynpunkt?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.16.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 6

Fredagen den 9 februari 1968

Fredagen den 9 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Justerades protokollet för den 1 innevarande
månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herrar Lundström, Holmberg,
Arne Geijer, Lars Larsson och Tage Johansson,
fru Segerstedt Wiberg, fröken
Hanmark samt herr Sundin för deltagande
i Nordiska rådets sextonde session
i Oslo den 17—den 22 februari.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

25, med förslag till atomansvarighetslag
m. m.; och

nr 27, med förslag till ändringar i
regeringsformen, m. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 för kungl. hov- och
slottsstaterna;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 inom civildepartementets
verksamhetsområde;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1968/69 till oförutsedda utgifter;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor; -

nr 15, i anledning av motioner om
ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde; nr

18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; nr

20, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för hudgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till studiemedelsfonden;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till jubileumsgåva till Finland;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde,
jämte motioner;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på till -

Fredagen den 9 februari 1968

Nr 6

läggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
civildepartementets verksamhetsområde; nr

24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastighetsfond; nr

25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrat huvudmannaskap
för serafimerlasarettet
in. in.;

nr 26, i anledning av motioner om
omställningsbidrag till vissa fiskare;

nr 27, i anledning av motioner om
anslag på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 till statens hantverks-
och industrilånefond, m. m.;

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968/
69 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster; nr

29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av staten
tillhörig mark m. m.;

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
samt

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående livränta till vissa
personer;

bevillningsutskottets betänkande nr
2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, såvitt propositionen angår
det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
skall utgå för år 1968;

bankoutskottets utlåtande nr 3, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning;
ävensom

första lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och
20 § lagen den 13 november 1936 (nr
567) om domkapitel, m. m.; samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.07.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM 1968