Onsdagen den 5 februari Sid (Riksdagens protokoll 1958:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 4

5—8 februari

Debatter m. m.

Onsdagen den 5 februari Sid.

Svar på fråga av herr Anderson, Carl Albert, ang. förseningen av
arbetet med de nya ersättningsbyggnaderna för Långholmen . . 4

Interpellationer:

av herr Möller ang. den s. k. Kreuger—Bonnier-affären ...... 6

av herr Lundström ang. åtgärder för avskaffande av vissa äldre
fastighetsavgifter ...................................... 6

Lördagen den 8 februari

Remissdebatt ang. Kungl. Maj:ts proposition med förslag till höjd
indirekt beskattning ...................................... 8

1 Första kammarens protokoll 1958. Nr 4

Onsdagen den 5 februari 1958

Nr 4

Onsdagen den 5 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

.Justerades protokollen för den 24, 25,
26 och 29 nästlidne januari.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 16,
till Konungen, angående val av ombud
och suppleanter i Nordiska rådet;

dels ock till riksdagens förordnanden:
nr 17, för herr Rickard Sandler att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 18, för herr Birger Andersson att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 19, för herr Sven Ohlon att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 20, för fru Anna Sjöström-Bengtsson
att vara ombud i Nordiska rådet;

nr 21, för herr Ivar Persson att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 22, för herr Axel Strand att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 23, för herr Knut Ewerlöf att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 24, för herr Bertil Ohlin att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 25, för herr Edgar Sjödahl att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 26, för herr Anselm Gillström att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 27, för herr Axel Johannes Andersson
att vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 28, för herr Emil Ahlkvist att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 29, för herr Olof Pålsson att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 30, för herr Georg Pettersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 31, för fröken Ebon Andersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 32, för herr Jan-Ivan Nilsson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 33, för herr Ossian Sehlstedt att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 34, för herr Olov Rylander att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 35, för herr Sigfrid Jonsson att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 36, för herr Martin Skoglund att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 37, för herr John Ericsson att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 38, för fru Ragnhild Sandström att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 39, för fru Sigrid Ekendalil att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 40, för herr Anders Pettersson att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 41, för herr Arvid Andersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 42, för herr Gunnar Helén att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 43, för herr Fridolf Thapper att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 44, för herr Jean Braconier att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 45, för herr Sven Mellqvist att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 46, för herr Folke Nihlfors att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 47, för herr Stig Alemyr att vara
suppleant i Nordiska rådet; och

nr 48, för herr Einar Gustafsson att
vara suppleant i Nordiska rådet.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med hänvisning till närslutna läkarintyg
hemställes vördsamt om ledighet från
riksdagsarbetet den tid intyget anger.

Kristianstad den 29 januari 1958

Nils Elowsson

Riksdagsman Nils Elowsson som av
mig behandlas för febersjukdom är oförmögen
att deltaga i riksdagsarbetet fr.
o. m. den 28 januari t. o. m. den 15 februari
1958, vilket härmed intygas.

Kristianstad den 28 januari 1958

Ivar Liindius
Leg. läkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Nr 4

Onsdagen den 5 februari 1958

Ang. förseningen av arbetet med de nya
ersättningsbyggnaderna för Långholmen

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Anderson, Carl Albert,
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
framställt följande fråga:
»Anser statsrådet möjligheter föreligga
att i någon form eller med särskilda
åtgärder eliminera den försening i
tidsplanerna för arbetet med de nya ersättningsbyggnaderna
för Långholmen,
som uppstått genom att anslag för ändamålet
ej beräknats i årets statsverksproposition
?»

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
LINDELL, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Carl Albert Anderson
har frågat mig, om jag anser möjligheter
föreligga att i någon form eller
med särskilda åtgärder eliminera den
försening i tidsplanerna för arbetet med
de nya ersättningsbyggnaderna för Långholmen,
som uppstått genom att anslag
för ändamålet ej beräknats i årets statsverksproposition.

Med den framställda frågan åsyftas de
båda nya såsom centralanstalter avsedda
fångvårdsanstalterna i österåker och
Kumla, beträffande vilkas uppförande
principbeslut fattats av 1957 års riksdag.
Jag har i statsverkspropositionen rörande
dessa anstaltsbyggen uttalat att några
egentliga byggnadsarbeten knappast kan
beräknas komma i gång under budgetåret
1958/59. Vad som föranlett herr Andersons
fråga torde vara, att fångvårdens
byggnadskommitté räknat med att
de båda anstalterna — efter detaljplanering
på grundval av riksdagens principbeslut
-— skulle kunna börja uppföras våren
1959 och begärt en medelsanvisning
för ändamålet under budgetåret 1958/59
av 4 000 000 kronor.

Planeringen av de båda anstalterna
pågår för närvarande inom byggnadskommittén.
Sedan denna planering är
färdig, ankommer det på byggnadsstyrelsen
att färdigställa fullständiga byggnadshandlingar
och utföra övriga förbe -

redande arbeten. Genom att byggnadsstyrelsen
gives tillfälle till en något längre
projekteringstid än som tidigare förutsatts
kan enligt vad jag inhämtat sådana
förberedelsearbeten vidtagas att
den totala byggnadstiden för anstalterna
kan göras kortare. Den omständigheten
att några medel för de båda anstalternas
uppförande icke beräknats i årets statsverksproposition
behöver därför —- under
förutsättning att vid 1959 års riksdag
och påföljande riksdagar anvisas erforderliga
medel — icke innebära att
färdigställandet av anstalterna försenas.

Herr ANDERSON, CARL ALBERT, (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
för hans svar.

Jag kan bekräfta hans förmodan om
anledningen till min fråga. Den är föranledd
av, såsom han själv här har sagt,
att fångvårdens byggnadskommitté har
begärt ett anslag på 4 miljoner kronor
för att kunna påbörja ersättningsbyggnaderna,
vilket man beräknat skulle kunna
ske våren 1959, men att detta anslag
icke lämnats. Jag observerade i statsverkspropositionen
skrivningen av herr
justitieministern med innehåll, att beträffande
de beslutade centralanstalterna
i Österåker och i Kumla några egentliga
byggnadsarbeten knappast kan beräknas
komma i gång under budgetåret 1958/
59. Jag frågade mig: Ligger bakom detta
uttalande ett accepterande av tanken på
en ytterligare försening med igångsättandet,
eller är den oron obefogad?

Jag har med avsikt undvikit att föra
in spörsmålet, om jag så får säga, på det
processuella planet. Jag skulle givetvis
kunnat ställa exempelvis frågan, om man
anser det nuvarande läget stå i överensstämmelse
med andemeningen i uppgörelsen
mellan Stockholms stad och staten.
Men jag har undvikit detta dels därför
att jag är medveten om att det här
frågekomplexet är en arvedel, som herr
justitieministern har fått mottaga, och
dels därför att det nuvarande budgetläget
i och för sig manar till en viss försiktighet,
även om jag måste säga att försiktigheten
just på denna punkt kanske in -

Onsdagen den 5 februari 1958

Nr 4

Ang. förseningen av arbetet med de nya ersättningsbyggnaderna för Långholmen

te är så välmotiverad, då ju detta ändå
är en fråga som måste lösas och då det
endast blir fråga om att skjuta fram utbetalningarna
från ett budgetår till ett
kommande.

Jag vill emellertid säga, att sällan har
väl vägen mellan ord och handling varit
så lång som när det gäller detta ärende.
När de som var med om att framlägga
förslaget till överenskommelse —
det antogs både av Stockholms stadsfullmäktige
och av riksdagen på våren
1948 — blickar tillbaka på ärendet, kan
man ju faktiskt konstatera att de kan
fira ett tioårsjubileum i tecknet av en
ofullbordad handling.

Det är emellertid på det sättet att när
der» kommission, som förhandlade om
detta ärende, på sin tid lade fram förslaget
bröt man ut överenskommelsen
mellan Stockholms stad och kronan ur
ett större komplex av frågeställningar.
Kommissionen framlade detta förslag år
1947 med motiveringen, att man ansåg
det angeläget att den slutliga lösningen
av de frågor, i vilka kommissionen således
var beredd att framlägga förslag
till uppgörelse, icke skulle fördröjas därav
att kommissionens arbete i övrigt ännu
icke kunnat slutföras. Tydligen ansågs
denna fråga ha en sådan angelägenhetsgrad,
att kommissionen inte ens ville
vänta med sitt förslag i den delen, tills
kommissionens arbete i de övriga avsnitten
blivit slutfört; man bröt ut detta
ärende och framlade det för slutlig överenskommelse.

Det är mot den bakgrunden som jag
har ställt frågan, herr talman, väl medveten
om att man vid varje tidpunkt av
ärendets behandling haft i och för sig
godtagbara motiveringar för dröjsmålet,
men i känslan av att denna sak ändå
tränger till en lösning, vilken har intresse
både för staten och för staden.

Nu finner jag av herr statsrådets svar,
att min oro till dels — kanske till största
delen — är obefogad och att detta uppskov
inte kommer att betyda något i sak.
.lag är medveten om att en god planering
många gånger kan påskynda byggnationen.
Det skall inte heller förnekas
att den kan leda til! besparingar. Å and -

ra sidan har jag ändå inom mig kvar en
gnutta av pessimism. Justitieministerns
svar på min fråga överensstämmer nämligen
med vad han sagt i propositionen,
men efter det avsnitt jag nyss citerade
står någonstans, att skulle mot förmodan
ritningarna och planeringen bli färdiga
så snart att arbetena kan igångsättas på
våren 1959, så är det möjligt att omdisponera
beviljade medel. Den passusen finns
inte med i justitieministerns svar i dag.
Jag hoppas dock att jag inte behöver tolka
det som uttryck för någon sinnesändring
på denna punkt, utan att den i statsverkspropositionen
uttalade tanken står
fast, nämligen att, därest planeringsarbetena
blir färdig i så god tid att arbetet
kan igångsättas våren 1959, detta också
sker och att man då söker lösa frågan
om anskaffning av penningmedel för
igångsättandet.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 40, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr
361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd
(barnavårdslag).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 41,
angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan m. m.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

42, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 43, angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Japan
angående reglering av vissa svenska
fordringsanspråk; samt

nr 44, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 28 § 1 mom.
förordningen den 14 december 1956 (nr
629) om erkiinda arbetslöshetskassor.

Onsdagen den 5 februari 1958

6 Nr 4

Interpellation ang. den s. k. Kreuger-Bonnier-affären Herr

MÖLLER (s) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Den s. k. Kreuger-Bonnier-striden
har väckt stor uppmärksamhet.
Ägarna till landets största tidningsoch
förlagsrörelse beskylls för att ha
planerat sälja denna sin rörelse till nazisterna
under de första krigsåren. Å
andra sidan insinueras att landets dåvarande
utrikesminister skulle ha sökt stimulera
samma företag till försäljning till
tyskarna vid samma tid.

Det måste vara ett allmänt intresse att
klarhet kan vinnas om riktigheten i dessa
vittgående uttalanden och beskyllningar.
Hoppet att båda parterna själva
direkt skall enas om en opartisk undersökning
ser ut att gäckas, nu liksom för
några år sedan då saken också var aktuell.

Genom åklagarämbetets försorg kommer
ett begränsat avsnitt av affären att
undersökas, närmast avseende äktheten
av vissa dokument. Denna utredning synes
inte komma att omfatta den centrala
frågan om planerna på tidningsföretagets
försäljning, inte heller påståendet
att krigsårens svenske utrikesminister
velat stimulera sådan försäljning.

Med anledning härav ber jag att få
framställa följande fråga till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet:

Ämnar statsrådet ta initiativ som kan
skapa klarhet i den s. k. Kreuger-Bonnier-affären? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. åtgärder för avskaffande
av vissa äldre fastighetsavgifter

Ordet lämnades på begäran till herr
LUNDSTRÖM (fp), som anförde:

Herr talman! Stiftelsen Danviks hospital
indriver alltjämt med stöd av månghundraåriga
rättigheter s. k. rekognitionsavgifter
från köparna av fastigheter

å mark, som tidigare någon gång varit i
stiftelsens ägo. Varje gång en fastighet
eller del därav, som någon gång tidigare
tillhört Danviks hospital, byter ägare —
dock ej genom arv — utgår till stiftelsen
en extra avgift på 3 procent av köpeskillingen,
såvida icke fastigheten tidigare
köpt sig fri från denna pålaga. Köparen
av en med pålagan belastad fastighet är
ofta ovetande om avgiften, eftersom bestämmelsen
ej finns införd i gravationsbevis.
Då det här gäller mycket stora områden
av mark inom företrädesvis Stockholms
län, en del ganska avlägset belägna
från Danviks ålderdomshem, kommer
kravet från Danviksstiftelsen för berörda
människor såsom en stor överraskning
och en synnerligen obehaglig sådan.
Det händer att räkningen från stiftelsen
kommer åratal efter det fastighetsköpet
skett.

Stiftelsen Danviks hospital har även
vissa andra inkomster av ålderdomlig
art, nämligen från sjöfarten på Stockholms
hamn. Fartygen nödgas betala en
viss avgift för varje tiotal ton av fartygets
nettodräktighet, allt enligt bestämmelser
som utfärdats av kommerskollegium.

Försök har i flera omgångar gjorts att
avskaffa dessa åldriga pålagor utan att
hittills något verkligt resultat nåtts. I
mitten på 1930-talet medverkade statsmakterna
till att de fastighetsägare, som
så önskade, kunde köpa sig fria från den
nyssnämnda rekognitionsavgiften. Såvitt
känt är begagnade sig ungefär 50 procent
av de fastighetsägare, det gällde, av
tillfället att avlösa fastigheter från Danviksavgifterna.
Av de totalt ca 3 000 fastigheter,
som det då var frågan om, har
alltså stiftelsen kvar beskattningsrätten
för ungefär 1 500. Från dessa fastigheter
tillföres Danviksstiftelsen vid försäljning
alltjämt något tiotusental kronor om året.

Vid 1955 års vårriksdag interpellerade
jag statsrådet och chefen för finansdepartementet
om möjligheten att genom
statsmakternas försorg få här nämnda
pålagor avvecklade. Statsrådet meddelade
då, att i fråga om rekognitionsavgifterna
pågick viss utredning inom justitiedepartementet.
Utredningen hade närmast
föranletts av en framställning från

Onsdagen den 5 februari 1958

Nr 4

Interpellation ang. åtgärder för avskaffande av vissa äldre fastighetsavgifter

justitieombudsmannen om att Danviksstiftelsens
rätt till rekognitionsavgifter
skall inskrivas i gravationsbeviset för
respektive fastigheter. Handelsdepartementet
hade fått frågan om avgifterna
på sjöfarten aktualiserad genom en skrivelse
från Sveriges redarförening. Även
bär skulle en särskild prövning företagas.
Om resultatet av dessa undersökningar
är ingenting känt.

Då många människor är intresserade
av hur denna fråga utvecklas och då de
i det förra interpellationssvaret omnämnda
utredningarna huvudsakligen bedrives
inom justitiedepartementet, får jag
härmed anhålla om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet få rikta följande
frågor:

Vilka resultat har de undersökningar
givit, som omnämndes i interpellationssvaret
till mig den 15 april 1955, och
vilka åtgärder har eventuellt vidtagits i
anledning av utredningarna?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.18.

In fidem
G. H. Berggren

Nr 4

Lördagen den 8 februari 1958

Lördagen den 8 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 42, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 43,
angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Japan angående
reglering av vissa svenska fordringsanspråk.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 44, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 28 § 1 mom.
förordningen den 14 december 1956 (nr
629) om erkända arbetslöshetskassor.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade propositioner:

nr 45, med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret 1958/
59;

nr 46, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1957 vid dess fyrtionde
sammanträde fattade beslut;

nr 47, angående nedsättning av viss
kronans fordran; samt

nr 48, angående vissa merkostnader
för virusavdelning vid statens bakteriologiska
laboratorium och virusinstitution
vid karolinska institutet m. in.

Kungl. proposition ang. höjd indirekt
beskattning

Herr talmannen anmälde, att till kammaren
överlämnats Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, med förslag till höjd indirekt
beskattning, vilken proposition nu

föredrogs; och hemställde herr talmannen,
huruvida kammaren ville, med hänsyn
till ärendets brådskande beskaffenhet,
omedelbart hänvisa denna proposition
till utskott. Härvid begärdes ordet
av

Herr ÖHMAN (k), som yttrade:

Herr talman! Den 11 januari framlade
regeringen en balanserad driftbudget
utan skattehöjningar. I remissdebatten
försvarade regeringen energiskt sitt budgetförslag
emot angreppen från borgerligt
håll och hävdade att statens finanser
inte alls var så dåliga som de borgerliga
oppositionspartierna påstod. Nu, två veckor
efter remissdebatten, skriver regeringen
ut en skatteräkning på 500 miljoner
kronor tillsammans som de sämst
ställda inkomsttagarna skall betala. Samtidigt
signaleras i tidningar, som står
regeringen nära, att detta bara är början;
det kommer nog flera efterräkningar.
En sådan politik är, herr talman, inte
ägnad att inge förtroende. Den skapar
olust, och den skapar förbittring bland
löntagarna och andra mindre inkomsttagare.

Det sätt, på vilket detta ärende handlagts,
tycker jag för min del är tämligen
uppseendeväckande. Fyra partiledare
och ett par ministrar -—- partiledare, som
därtill kallar sig för ledare för demokratiska
partier — träffar uppgörelse bakom
lyckta dörrar om att uttaxera 500
miljoner i nya indirekta skatter, och de
upphöjer sig till självhärskare över både
riksdagen och det svenska folket.

Riksdagen är satt ur spel praktiskt taget.
Enskilda riksdagsmän ges inga möjligheter
att sätta sig in i vad uppgörelsen
mellan de fyra innebär, än mindre
att framlägga egna förslag. Detta tillvägagångssätt
strider mot demokratisk ordning
i riksdagen och står även i strid
med riksdagens och de enskilda ledamöternas
grundlagsenliga rättigheter.

Det finns i det militära som bekant

Lördagen den 8 februari 1958

Nr 4

Kungl. proposition ang. höjd indirekt beskattning

ingen demokrati, bara kommendanter
och kommenderade. Och generalerna,
som är bakblåsare för den nya skatteutpressningen,
tycker naturligtvis att den
ordningen är bra. Men riksdagen borde
verkligen inte underkasta sig den. Riksdagen
borde hävda sin rätt att i demokratisk
ordning pröva de förslag som
läggs fram.

Därför måste jag, herr talman, protestera
inte bara mot själva förslaget som
sådant och det sätt på vilket det har förberetts
utan också mot den ordning för
behandling av förslaget som man nu vill
påtvinga riksdagen. Här utdelades på
kammarens bord för några minuter sedan
en proposition som ingen av riksdagens
ledamöter haft tillfälle att läsa
före plenum, och det är ju meningen att
den omedelbart skall remitteras. Jag vet
att bevillningsutskottet skall sammanträda
redan kl. 14.15 — det blir kanske något
försenat — och sedan skall vi under
loppet av några dagar föra hela saken i
hamn på det sätt som de fyra partiledarna
har kommit överens om.

Man skyller denna blixtbehandling i
riksdagen på hamstringsfaran. Ja, det är
så dags nu. Man var när det gällde sockret
synnerligen kvick att höja priset
omedelbart. Detta är en vara som kanske
de mindre inkomsttagarna skulle
haft möjlighet att inköpa i något större
utsträckning än vanligt. Men medan de
hemligstämplade förhandlingarna pågick,
släppte man i pressen ut rykten om
att spritskatterna skulle komma att höjas.
De penningstarka fick alltså varningar
i god tid, och de har sannerligen utnyttjat
situationen.

Jag har från tillförlitligt håll uppgifter
om att häromdagen insändes från en
enskild person en rekvisition på spritdrycker
för inte mindre än 27 000 kronor.
En annan inköpte på stående fot
spritdrycker för 12 000 kronor. Båda dessa
tillhör de personer som gärna dricker
en skål för kungen och för fosterlandets
försvar ocli som anser att de nya punktskatterna
är helt riktiga, därför att själva
slipper de ju att bidra till dem.

Vi kommunister kommer inte att medverka
till dessa nya skatter. Vi anser

2 Första kammarens protokoll 1958. År 4

dem vara orättfärdiga skatter; de är fattigmansskatter.
Det är de lägsta inkomsttagarna,
det är de stora barnfamiljerna,
pensionärerna och jämförliga grupper
som brandskattas hårdast. Vi vill verkligen
inte vara med på att beskatta pensionärernas
sockerbit, deras lyse och
värme, deras bordsdrycker och de cigarretter
som de till äventyrs har råd att
köpa och röka.

Vi vill heller inte var med om den förhöjda
bensinskatten som inte bara drabbar
alla dem, vilka måste ha bil för
att komma till sina arbetsplatser, utan
också alla de andra, genom de fördyrade
transporter och därmed de prisstegringar
som blir följden av en sådan här
skattehöjning.

Högerpartiet framställer ju sig självt
som ett lågskatteparti och har drivit flera
valrörelser med den parollen. Detta parti
vidhåller alltjämt sitt krav på sänkning
av bolagsskatten och skatterna för
de stora inkomsttagarna, men när det nu
gäller konsumtionsskatter av den typ,
som här är föreslagen, går högern villigt
och glatt med i valsen. Naturligtvis gör
man det. De skatter det här gäller drabbar
ju inte med ett enda öre bolag och
banker och i praktiken inte heller de
stora inkomsttagarna.

De som har inkomster på 50 000 kronor
eller 100 000 kronor eller mer, kan
ju med stort jämnmod ta den genomsnittliga
ökning av konsumtionsutgifterna
på mellan 300 och 400 kronor om året
som de nya skatterna innebär. De behöver
inte inskränka sin konsumtion. För
dem innebär de nya skatterna möjligen
någon promille mindre i förmögenhetsökning
än vanligt, men det är naturligtvis
mycket fördelaktigare än om statens
medelsbehov hade täckts på den direkta
beskattningens väg.

Helt annorlunda ställer sig frågan för
vanliga människor, d. v. s. för de omkring
50 procent av inkomsttagarna som
förtjänar högst 15 000 kronor om året.
Med en mycket måttlig konsumtion av
skattebelagda varor tvingas en normalfamilj
inom dessa inkomstgrupper — när
nu de nya skatterna bar genomtrumfats
utöver de gamla som finns — att betala

Nr 4

Lördagen den 8 februari 1958

Kungl. proposition ang. höjd indirekt beskattning

inte mindre än omkring 1 500 kronor om
året i indirekt skatt. Det utgör cirka 10
procent av lönen för dem som har 15 000
kronor, och för de många, som har lägre
inkomster, blir den procentuella andel
av förtjänsten, som staten lägger vantarna
på, ännu större.

Nu motiverar man de nya skatterna
uteslutande med upprustningen. Redan
kommande budgetår skall —- om det föreliggande
förslaget går igenom —- de
löpande utgifterna för militära ändamål
pressas upp till 2 700 miljoner mot 2 240
miljoner i nu gällande budget. Om man
därtill lägger kapitalutgifter, pensionskostnader
och annat som redovisas på
kapitalbudgeten, närmar man sig i raskt
tempo den fantastiska summan av 3 miljarder
om året för upprustningen.

Därtill innehåller — såvitt jag har kunnat
se av pressreferaten — den uppgörelse
som träffats, att riksdagen nu skall
binda sig för en årlig utgiftsökning under
tio år på 2,5 procent av själva grundbeloppet.
Därutöver kommer de s. k. automatiska
ökningarna, prisstegringar,
löneökningar och sådant.

Det innebär, att vi om tio år skall betala
mellan 3,5 och 4 miljarder till rustningar.
Det är enligt min mening en
orimlig politik. I stället för att företa en
grundlig översyn av vår försvarsordning
—- vilket Vi kommunister har förordat
för att anpassa denna till den tid vi lever
i •— vill man konservera en föråldrad
försvarsorganisation som är orimligt
dyrbar och som dessutom är ineffektiv
när det gäller dess främsta uppgift, nämligen
att vara ett neutralitetsförsvar.

Den uppgörelse, som nu träffats för
en tioårsperiod, är inte försvarlig ur demokratisk
synpunkt. Vi har valår i år —-det kanske rent av blir två val. Men folket
ställs inför fullbordat faktum i denna
livsviktiga fråga och får inte tillfälle
att i val påverka den kommande utformningen
av vårt försvar. Det är sådant
som kallas att lyfta försvarsfrågan över
partierna. Men i verkligheten är det här
fråga om en kapitulation från regeringen
inför de borgerliga påtryckningarna
både när det gäller skattepolitiken och
när det gäller de militära utgifterna. Vi

beklagar denna kapitulation och vi vägrar
att medverka i den. Vi gör det i den
bästa överensstämmelse med de stora
löntagargrupper, som är regeringspartiets
huvudsakliga underlag bland väljarna.
På arbetsplatserna, i fackföreningarna
och fackförbunden och i organisationer,
som tillhör regeringspartiet, växer
oppositionen. Vi stöder den och anser
den enbart nyttig. Kanske kan den bidra
till att ge regeringen den råg i ryggen
som tydligen är nödvändig. Det får inte
vara så i fortsättningen, att segerherrarna
i sådana här frågor blir generalerna,
intressenterna i rustningsindustrien, herr
Hjalmarson och herr Ohlin.

Vi är djupt oeniga med regeringen när
det gäller den politik regeringen knäsatt
i dessa frågor. Vi vänder oss emot den
chockartade blixtbehandling, som inpiskarna
avser att praktisera. Vi håller på
riksdagsmännens rätt till fastställd motionstid
och möjlighet att sätta sig in i
regeringspropositionerna. Men då vi förstår,
att det i nuvarande läge inte går
att hindra den kränkning av arbetsordningen,
som en del partiledningar kommit
överens om, har vi till detta sammanträde
väckt en motion, som innebär
avslag på propositionen nr 50.

Jag hemställer att motionen remitteras
till vederbörande utskott samtidigt med
propositionen.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Till skillnad från herr
Öliman har jag inget behov av någon förövning
här i kammaren i dag till den debatt
som skall hållas nästa vecka i anledning
av propositionen. Jag kan emellertid
redan i dag lova herr öhman, att
därest han lugnar sig några dagar, skall
jag då försöka lägga till rätta alla de
missförstånd och misstag och — som jag
avlyssnade det — ganska grova ovederhäftigheter,
som präglade hans inlägg
bär i dag.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för vänligheten att börja nästa
vecka lägga till rätta mina ovederhäftigheter.
Det hade ju varit mycket bättre,

Lördagen den 8 februari 1958

Nr 4

Kungl. proposition ang. höjd indirekt beskattning

om herr Sträng haft möjligheter att göra
det redan i dag, men jag avvaktar
med stort intresse bevisföringen till det
påstående, som herr Sträng nu gjort.

Efter härmed slutad överläggning hänvisades
ifrågavarande kungl. proposition
till bevillningsutskottet, till vilket utskott
jämväl skulle överlämnas de i anledning
av propositionen inom kammaren nu avgivna
yttrandena.

Anmäldes och hänvisades till bevillningsutskottet
följande under sammanträdet
till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 314, av herr Elofsson, Gustaf, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till höjd indirekt beskattning;
och

nr 315, av herr öhman m. fl., i samma
ämne.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1958/
59 till oförutsedda utgifter;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/
58, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/
58, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner in. m.;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/
58, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/
58, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/
58, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret 1958/59;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag; och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående överlåtelse av vissa
kronan tillhöriga fastigheter, m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Rädda barnens riksförbund
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter; nr

2, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att besluta i fråga om vissa
postavgifter; och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående bemyndigande för
Kungl. Majd att förordna om visst undantag
från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om förlagsinteckning
i vissa oljelager m. in.;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser
om utskrivning från sinnessjukhus;
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr
98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 39 § förordningen den

Nr 4

Lördagen den 8 februari 1958

22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ersättning från kyrkofonden
för övertalig personal vid domänverket;
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/58,

såvitt propositionen avser jordbruksärenden;
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.20.

In fidem
G. H. Berggren

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580267