Onsdagen den 3 november Sid (Riksdagens protokoll 1965:34)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 34

FÖRSTA KAMMAREN

3—5 november

1965

Debatter m. m.

Onsdagen den 3 november Sid.

Svar på enkla frågor:

av herr Werner om restitution av skatt på vissa lotterier .... 3

av herr Enarsson om visst skydd för handikappade vid exekutiva
åtgärder ........... 4

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. ersättning till markägare vid
framdragande av kraftledning .......................... 5

Möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar.................... 8

Rösträtt för utlandssvenskar.................................. 9

Bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar
.................................................... 13

Återkallande av anmälan om undantagande från ATP ....... 18

Interpellation av herr Ahlsten om samordning av det enskilda och
det statliga viigväsendet.................................... 20

Fredagen den 5 november

Meddelande ang. enkel fråga av herr Hiibinette om diabetikervården
.................................................. 23

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 34

Nr 34

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 3 november Sid.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32, ang. införande av rätt att
avlämna valsedel i vallokal utanför hemorten .............. 8

•— nr 33, ang. möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar...... 8

— nr 34, ang. tillhandahållande av valsedlar på postanstalter ... 9

— nr 35, ang. avskaffande av konkurshindret för kommunal valbarhet
och behörighet ......... 9

— nr 36, ang. ändrade regler om valbarhet till kommuns styrelse

och nämnder ............................................ 9

— nr 37, ang. rösträtt för utlandssvenskar .................... 9

— nr 38, ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution
av valsedlar ...................................... . 13

— memorial nr 39, med uppgift på vissa vilande förslag till ändringar
i grundlagarna ............... 17

— utlåtande nr 40, ang. ändring i lagen om val till riksdagen

m. in................................ 18

Statsutskottets utlåtande nr 141, ang. rekryteringen av värnpliktigt
och reservanställt befäl .........................’... . 18

— nr 142, om örlogsfartyget Älvsnabbens ersättande med ett mäss och

utställningsfartyg ..........■/<......................... 18

— nr 143, om information angående det statliga pensionssystemet 18

— nr 144, om en förteckning över all statlig personal ........... 18

Andra lagutskottets utlåtande nr 55, ang. tillvaratagande av den
enskildes rätt vid försäkringsdomstolen . ................ 18

— nr 56, ang. uppvärmningen av bostadslägenheter............ 18

— nr 57, ang. det pensionsgrundande underlaget för ATP...... 18

— nr 58, ang. återkallande av anmälan om undantagande från

ATP .................................................... 18

— nr 59, ang. antalet ledamöter i giftnämnden ............ .... 20

— nr 60, ang. översyn av kungörelsen om avlöning m. m. till civil försvarspliktiga,

m. m............................... 20

Onsdagen den 3 november 19C5

Nr 34

Onsdagen den 3 november

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Om restitution av skatt på vissa
lotterier

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Werners fråga till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
om restitution av skatt på vissa
lotterier, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 22 oktober,
och anförde:

Herr talman! Herr ÄVerner har frågat
handelsministern om han avser att
låta utreda frågan om någon form av
.statlig restitution på inkomster från sällskapsliknande
spel av viss lotterikaraktär,
som anordnas av idrottsklubbar och
andra rörelser, till förmån för ungdomsvårdande
och andra behjärtansvärda
ändamål. Sedan frågan överlämnats till
mig får jag svara följande.

Jag vill först erinra om att enligt 1928
års förordning om skatt å vissa lotterivinster
skatt utgår på vinst i varu- eller
tombolalotteri om vinstens värde
överstiger 100 kronor och i fråga om
annan vinst om den överstiger 25 kronor.
Skatten utgår generellt och det är
följaktligen utan betydelse om lotteriet
anordnas exempelvis av en idrottsklubb,
eu välgörenhetsförening eller någon socialt
verksam sammanslutning.

Att göra några undantag från denna
generella skattskyldighet anser jag inte
bör komma i fråga.

Statsmakternas stöd till idrottsklubbar
och ungdomsvård bör enligt min
mening utgå på annat sätt än genom
skatteåterbäring.

Herr WERNER (k):

Herr talman! .lag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är kontrollstyrelsens
meddelande för ett par veckor
sedan, att vinster över 100 kronor på
s. k. Bingospel i fortsättningen skall beskattas.
Jag kritiserar inte kontrollstyrelsen
för att den gör en enligt dess mening
riktig tolkning av lotterivinstförordningen.
Däremot kan det väl synas
märkligt att denna tolkning inte har
tillkännagivits tidigare.

Vad som gör att frågan fått en viss
publicitet är det faktum att många
idrotts- och ungdomsorganisationer genom
spel av det här slaget har skaffat
sig viss inkomstförstärkning till sin
verksamhet. Det är tyvärr så att idrottsoch
ungdomsorganisationerna i alltför
stor utsträckning får syssla med tombolor
och lotterier, pappersinsamlingar
ocli tomglasförsäljning för att kunna
finansiera sin verksamhet. Ledarna i
många organisationer tvingas ägna större
delen av sin tid åt att skaffa pengar
tid som kunde användas till aktivt
ungdomsarbete.

Jag skall inte gå så långt som en tidning''
har gjort och säga att tillkännagivandet
från kontrollstyrelsen är ett
dråpslag mot idrotts- och ungdomsorganisationerna,
men det borde enligt
min mening inte vara omöjligt att genom
någon form av restitution medverka
till att ungdoms- och idrottsorganisationerna
får bättre och rimligare
villkor att arbeta under.

Jag är överens med finansministern
niir han säger att statsmakternas stöd
till idrottsklubbar och ungdomsvård bör
idgå på annat sätt än genom .skatteåterbäring.
Men så länge detta statsmakternas
stöd är otillräckligt — ocli jag anser
att det är så i dag — bör inte stödåtgärder
exempelvis av här antytt slag
vara uteslutna.

Låt mig bara till sist uttrycka den förhoppningen
att finansministern vid ett

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Om visst skydd för handikappade vid exekutiva åtgärder

kommande tillfälle skall medverka till
att statsmakternas stöd blir av den storleksordningen,
att vi kanske slipper diskutera
sådana här former av stöd.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Om visst skydd för handikappade vid
exekutiva åtgärder

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet
för att besvara herr Encirssons fråga
om visst skydd för handikappade vid
exekutiva åtgärder, vilken fråga intagits
i kammaren protokoll för den 29
oktober, och yttrade:

Herr talman! Herr Enarsson har frågat
om jag anser att särskilda regler är
erforderliga till förhindrande av att
handikappade vid exekution berövas
sina existensmöjligheter. Som svar på
frågan får jag anföra följande.

Gällande regler utgår från att egendom
som gäldenären äger och får överlåta
också kan utmätas. Emellertid
finns regler som innebär vissa undantag
härifrån. Lagberedningen har för
en tid sedan föreslagit ändringar i dessa
undantagsregler. I jämförelse med
gällande rätt innebär förslaget en för
gäldenären generösare bestämning av
den egendom som skall undantas från
utmätning. Sålunda föreslås att i första
hand kläder och andra föremål, som
tjänar uteslutande till gäldenärens personliga
bruk, skall undantas intill skäligt
värde. Dessutom skall undantas arbetsredskap
och annan utrustning som
fordras för gäldenärens förvärvsverksamhet,
i den män sammanlagda värdet
inte överstiger 3 000 kronor. Om gäldenären
lider av lyte eller allvarlig sjukdom,
är tretusenkronorsgränsen inte
ovillkorlig. Som exempel på egendom
som skall kunna undantas anger lagberedningen
invalidfordon, särskilda be -

handlingsanordningar och andra sådana
hjälpmedel, även om värdet är mera
betydande.

Dessa lagberedningens förslag ingår i
ett betänkande som f. n. prövas inom
justitiedepartementet. De berörda förslagen
har fått ett gynnsamt mottagande
under remissbehandlingen. Avsikten
är att proposition i ämnet skall föreläggas
riksdagen under våren nästa år.

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! Jag ber att till herr justitieministern
få framföra mitt tack
för svaret på den framställda frågan.

De problem som jag tagit upp berör
ett känsligt område. Här kan ofta uppkomma
svårigheter inte minst vid verkställandet
av åtgärder som medför ingripande
mot personer vilka av olika
orsaker är sämre lottade än övriga medborgare.
Vederbörande myndigheter
ställs inför många besvärliga avgöranden
då det gäller att i den aktuella situationen
handla på ett smidigt och
riktigt sätt. Därest nuvarande lagstiftning
skulle ha bestått, tror jag därför
att det hade varit av värde om anvisningar
i någon form kunde ha lämnats
till vägledning vid lagtillämpningen. Nu
finner jag av justitieministerns svar att
dessa problem har uppmärksammats
och att en lagändring är under utredning.
Det är då min förhoppning att
förslaget skall bli klart snarast möjligt,
så att en ändring i nu gällande lagstiftning
på området kommer till stånd.
Den kommer, såvitt jag förstår, att täcka
de problem och omständigheter som
jag berört i min fråga.

Jag ber att än en gång få tacka för
svaret.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

Ang. ersättning till markägare vid fram dragande

av kraftledning

Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
LANGE erhöll ordet
för att besvara herr Ferdinand Nilssons
fråga till herr statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet angående
ersättning till markägare vid framdragande
av kraftledning, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
18 oktober, och anförde:

Herr talman! På herr Ferdinand Nilssons
frågor i anledning av ett domstolsutslag
i mål om expropriation av servitutsrätt
för att dra fram en vattenfallsstyrelsens
ledning vill jag svara att jag
inte finner anledning vidta någon särskild
åtgärd i anledning av det inträffade.
Om herr Nilsson så skulle önska,
är jag beredd att till herr Nilssons förfogande
ställa det material jag införskaffat
i ärendet.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret. Det visar att ärendet inte har
tilldragit sig alltför stor uppmärksamhet
i kanslihuset.

•lag konstaterar att min fråga inte rörde
något speciellt domstolsärende, herr
statsråd, utan frågan är formulerad på
följande sätt: »Har statsrådet bland flera
likartade fall uppmärksammat. . .»
— och så redogör jag för ett särskilt
flagrant fall. Sedan frågade jag: »Avser
statsrådet att för undvikande av likartade
fall med onödig tidsutdräkt, omkostnader
och prestigeförlust, ävensom
för att undvika att ekonomiskt svaga eller
efterlåtna avspisas med oskäligt låg
ersättning, anvisa underställda verk att
vid förhandlingar av denna art» — således
icke det här angivna fallet som
är klart och utdömt — »lämna erbjudande
om uppgörelser grundade på
kunnighet och ekonomiskt omdöme?»

.lag förstår att de sista orden kan synas
litet hårda. I det fall som jag pekat
på erbjöd vattenfallsstyrelsen ersättning
med 8 867 kronor. Efter nio år ådöm ■|1

F örsta hammarens protokoll 1965. Nr 34

des styrelsen att utge ersättning med
390 000 kronor samt ränta därpå under
åren och dessutom rättegångskostnader
med 97 000 kronor, som statsverket alltså
fick vidkännas förutom egna kostnader.
Jag tyckte att proportionen var
litet tokig. Jag har emellertid fäst mig
vid att detta inte är något enstaka fall.
Ett antal fastighetsägare i min hemtrakt
har uppgivit att de väntat på detta
utslag, och de har med rätt stort intresse
motsett vad det skulle innebära
när det äntligen kom efter nio år.

Jag har sagt att detta fall inte var särskilt
egenartat, utan att det kan finnas
många liknande fall. Jag skall inte, herr
statsråd, trötta med någon lång uppräkning,
men jag har framför mig en hel
lista med sådana fall.

Jag nöjer mig med att nämna att i ett
fall år 1958 erbjöds herrar Carlsten och
Fredriksson av Kungl. Maj:t och kronan
ingen ersättning alls, men det utdömdes
en ersättning på 15 000 kronor.
I ett annat fall år 1963 erbjöd kronan
herrar R. och Hj. Wahlström 26 700
kronor. Utslaget gav 196 procent av den
summan. År 1964 erbjöd Kungl. Maj:t
och kronan herr Ljung m. fl. en ersättning
som när utslaget föll blev 47 procent
högre. Järnvägsstyrelsen erbjöd
herr K. W. Andersson 24 000 kronor.
Utslaget år 1964 gav 400 procent mera i
ersättning. I ett fall år 1965 blev herr
Carlgren av Väg och Vatten erbjuden
ett belopp av 40 000 kronor. Utslaget
gav 85 procents högre ersättning.

Vad jag har åsyftat, herr statsråd, är
bara att det skulle underlätta och vinnas
tid, och dessutom skulle myndigheternas
prestige bli bättre tillvaratagen,
om man redan från början fick förslag
som någorlunda överensstämmer med
vad man kan tänka sig skall utfalla om
ärendet går till expropriationsdomstol.

Många människor är ju sådana att de
inte vill bråka, utan de tar det man
slänger åt dem. Detta är beklagligt. Jag
har ingen känsla av att det fall som jag
anfört var särskilt ömmande, och jag
tycker också att markägaren inte for
illa, eftersom rättegångskostnader på

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. ersättning till markägare vid framdragande av kraftledning

97 000 kronor betalades av Kronan.
Men så finns det ju människor som inte
ger sig in på så vidlyftiga saker som en
rättegång. Skulle det inte, herr statsråd,
vara bra ifall kommunikationsministern
hade velat ge honom underställda verk
en anvisning om att redan från början
utgå från grunder som kunde ge möjlighet
att åstadkomma en skälig uppgörelse.
Det var vad jag syftade på.

Någon särskild finläsning av det åberopade
fallet i min kommun har jag
ingen anledning till. Jag vet så mycket
som jag behöver veta om det fallet, och
jag anser det, som sagt, inte i och för
sig särskilt ömmande. Emellertid ansåg
jag att disproportionen mellan det först
erbjudna beloppet 8 800 kronor och de
inemot 800 000 kronor som det inräknat
kronans kostnader till sist efter nio
års krångel blev fråga om vara så stor
att det måste vara något fel i det första
anbudet. Det är detta som jag talat om
och inte om domstolsutslaget, som ju
föreligger och därför icke är av sådant
intresse att vi behöver diskutera det.
Vad jag velat diskutera är anbuden från
vattenfallsstyrelsen och från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och från andra
statliga myndigheter, framför allt från
dem som är underställda kommunikationsdepartementet.
Det var därför jag
vädjade till statsrådet att han skulle ge
anvisningar till myndigheterna att komma
med rimliga anbud från början, så
att man skulle kunna klara av dessa
ärenden enklare och snabbare än på
nio år efter en dyr process.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Självfallet har jag läst
herr Nilssons fråga. Det är däremot
mera tveksamt, tycker jag, att döma av
herr Nilssons inlägg, om han läst mitt
svar, trots att det var mycket kort.

Jag vill bara säga att det är ytterst
tvivelaktigt, huruvida man skall diskutera
enskilda fall, och jag har inte heller
gjort det i mitt svar. I svaret har

jag sagt att jag i anledning av det av
herr Nilsson åberopade fallet inte finner
anledning till åtgärd. Det är inte
fråga om att diskutera det enskilda fallet,
utan det är fråga om de åtgärder
som herr Nilsson själv begärt i sin fråga.

Om vi skall diskutera enskilda fall,
herr talman, bör det väl snarare vara
efter svar på en interpellation och icke
efter svar på en enkel fråga — så har
jag tolkat syftet med frågeinstitutet.
Därför har jag givit mitt svar denna
korta avfattning. Jag vill emellertid tilllägga
att årligen har vattenfallsstyrelsen
enligt uppgift 1 200 ersättningsfall,
och av dem avgörs 96 procent efter
överenskommelse med markägaren. Vattenfallsstyrelsen
har till och med ansett
sig böra iaktta en viss restriktivitet
när det gäller att bedöma markvärdet
i tveksamma fall. Därvidlag har man
ett stöd i ett uttalande av verkets egna
revisorer år 1959.

Herr talman! Det är allt vad jag vill
tillfoga. Jag fattade herr Nilsson så att
han inte är intresserad av att ta del av
det material som det skulle ta mig ungefär
en halvtimme att läsa upp för
kammaren.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep).

Herr talman! Det enskilda fall som
statsrådet satte i fråga att vi skulle ta
del av under en halvtimme tillsammans
är mig som jag nämnde icke alldeles
obekant. Jag känner också till många
fall i kommunen som väntar på avgörande.
Fastän det nu avgjorda fallet blev
segslitet har man sagt mig att det var
bra att det äntligen hänt något, så att
det finns någonting att rätta sig efter.

Statsrådet säger att myndigheterna
och markägarna kommer fram till uppgörelse
i en hel mängd fall. Det är riktigt.
Men, herr statsråd, det skulle vara
tryggare och bättre för markägarna —
de rättssökande — som blir utsatta för
ingrepp i sitt ägande, om anbuden från

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

Ang. ersättning till markägare vid framdragande av kraftledning

början var sådana att man någorlunda
visste att de var riktigt avvägda. Nu är
det så att snälla, beskedliga och ekonomiskt
efterlåtna människor, särskilt
när det rör sig om summor som inte är
betydelsefulla i stort sett men som kan
vara det för dessa människor, går lätt
nog med på uppgörelser. De skulle dock
göra det hellre, om de visste att anbuden
från början var sådana att de kunde
tas på allvar. Jag är inte säker på
att anbuden i allmänhet är av det slaget,
och jag nämnde några smakprov
från de allra senaste åren. Jag har gott
om sådana där smakprov, herr statsråd.
De fall jag nämnde visar tydligt att det
ofta blir en viss skillnad mellan de belopp
som erbjudes och de ersättningar
som sedan av domstol prövas lämpligt
att utbetalas.

Under sådana förhållanden, herr
statsråd, beklagar jag att människor har
låtit locka sig till uppgörelser på så
njugga grunder som i enskilda fall torde
ha förekommit. Jag talar inte om alla
fall, men det har förekommit synnerligen
njugga anbud, vilka domstolarna
på ett iögonfallande sätt har måst rätta
till. Det var därför, herr statsråd, som
jag bad att kommunikationsministern
skulle ge de honom underställda verken
en anvisning att utgå efter rimliga och
skäliga grunder. Det skulle kännas tryggare
för de människor som inte vill
bråka, och det skulle vara bättre för
myndigheternas prestige om fallen inte
blivit felbehandlade när de till slut avdöms.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag tror att vi i varje
fall skall befria kommunikationsministern
från att ha befattning med detta
ärende, sedan det numera har överflyttats
på mig.

Jag skall inte fortsätta diskussionen
längre. Jag anser att jag har sagt allt
vad jag liar anledning att säga inom ramen
för svaret på en enkel fråga.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag vill endast upplysa
om att anledningen till att jag nämnde
kommunikationsministern var att det
här gäller också kommunikationsdepartementet
underställda verk. Jag trodde
inte att handelsministern skall ge anvisningar
ej blott till vattenfallsstyrelsen
utan också till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Men jag kanske misstar mig.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Sedan den 1 januari i
år har jag ansvaret för vattenfallsstyrelsen.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 147,
med förslag till lag om fortsatt giltighet
av lagen den 29 november 1946
(nr 722) med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för försvaret.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
148, angående bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj ds proposition
nr 150, med förslag till förordning om
ändring i taxeringsförordningen den 23
november 1956 (nr 623), in. m.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj ds proposition
nr 153, med förslag till lag om
ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar in. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj ds
proposition nr 156, angående vissa författningsändringar
in. in. som samman -

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. möjlighet att begagna olikfärgade valsedlar

hänger med förhandlingsrättsreformen,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
frågan om storleken av löneavdrag
som disciplinstraff och under arrest,
till lagutskott samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 159,
med förslag till lag om ändring i brottsbalken
m. in.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 771—780.

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets
utlåtande nr 32, i anledning
av motion angående införande av
rätt att avlämna valsedel i vallokal utanför
hemorten, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Ang. möjlighet att begagna olikfärgade
valsedlar

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 33, i anledning av motion
angående möjlighet att begagna
olikfärgade valsedlar.

I motionen nr 2 i första kammaren
av herr Skärman hade hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära skyndsam utredning rörande
införande av möjlighet att begagna
olikfärgade valsedlar samt förslag
till sådana ändringar av vallagarna och
andra berörda författningar, att andra
valsedlar än vita kunde användas redan
vid 1966 års kommunalval.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionen 1: 2 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Låt mig redan från början
klargöra att jag inte har för avsikt
att med anledning av konstitutionsut -

skottets utlåtande nr 33 ställa något yrkande.
Eftersom frågan är under utredning
förmodar jag liksom utskottet att
frågan om olikfärgade valsedlar tages
under övervägande. Min något optimistiska
tanke var ju att försök med olikfärgade
valsedlar skulle kunna ske redan
vid nästa års kommunalval, då röstning
på samma gång sker till både fullmäktige
och landsting — och de vanliga
felläggningarna kommer att äga rum.

Det är nämligen så, vilket den vet
som under några årtionden har haft
med allmänheten att göra, att många är
ovana vid offentliga förrättningar och
blir mer eller mindre nervösa. Att det
därvid sker felläggningar vet vi. Hur
många väljare är det inte som man under
årens lopp har fått lugna när de
har fått för sig att de har lagt fullmäktigesedeln
i landstingskuvertet och
tvärtom. Man lugnar dem med att säga
att det i alla fall inte betyder så mycket,
ty röstsedeln får ändå räknas partiet
till godo.

Nu var inte min tanke att man enbart
genom olikfärgade valsedlar skulle underlätta
möjligheterna att skilja mellan
olika val, vilket man kanske kan utläsa
av utlåtandet. Därmed vore inte så mycket
vunnet. Mitt förslag var att man vid
samma val skulle ha olika färgade sedlar
för skilda röstningar och kuvert av enahanda
färg, alltså vit sedel i vitt kuvert
och blå sedel i blått kuvert. Det bör då
inte vara svårt att para ihop sedlar och
valkuvert så att man lägger rätt. Därigenom
kunde väljarna helt inrikta sig
på att få rätt parti och rätt namn när
de röstar. Med andra ord: om man tidigare,
såsom utskottet anför, har sökt
rätta till gjorda fel i görligaste mån,
skulle man med mitt förslag i stället
undvika att göra fel. Om kuvertens färg
finns inte något föreskrivet i lagen. Därför
har jag inte heller något yrkande om
lagändring i detta fall. Men nu kan som
sagt försök inte göras till nästa val, vilket
hade varit av värde för debatten om
gemensamma valhandlingar. Det är min
förhoppning att den pågående utred -

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

ningen skall inse att valsedlar och valhandlingar
måste göras enkla, inte för
experter utan för vanligt folk, så att
man helt kan inrikta sig på att välja
rätt parti och rätt sedel. Det ligger i
alla partiers intresse att den enskilde
valmannen på rätt sätt kan manifestera
sin åsikt.

Herr talman! Jag har som jag förut
sade inte något yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr 34, i anledning av motioner angående
tillhandahållande av valsedlar på
postanstalter;

nr 35, i anledning av motioner angående
avskaffande av konkurshindret för
kommunal valbarhet och behörighet;
samt

nr 36, i anledning av motioner angående
ändrade regler om valbarhet till
kommuns styrelse och nämnder.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. rösträtt för utlandssvenskar

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 37, i anledning av motioner
angående rösträtt för utlandssvenskar.

I de likalydande motionerna nr 359 i
första kammaren av herr Schött m. fl.
och nr 428 i andra kammaren av herr
Wahlund in. fl. hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta att för sin del antaga
en lag med tidsbegränsad giltighet,
enligt vilken svenska medborgare, som
vistades utomlands, skulle tillerkännas
rösträtt vid 1966 års kommunalval och
därefter förrättade allmänna val i enlighet
med av konstitutionsutskottet utarbetade
författningstexter, samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

Ang. rösträtt för utlandssvenskar
måtte anhålla om förslag snarast möjligt
till en definitiv lösning av frågan
om rösträtt åt svenska medborgare, som
vistades utomlands.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1:359 och 11:428, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om förslag snarast
möjligt till en slutlig lösning av
frågan om rösträtt åt svenska medborgare,
som voro bosatta utomlands.

Reservation hade avgivits av herrar
Georg Pettersson, Damström, Erik Olsson,
Carl Albert Anderson, Adamsson,
Nilsson i Östersund, Henningsson, Johansson
i Trollhättan och Zetterberg,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att motionerna I: 359 och II: 428
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! Det krav som ställs i de
motioner som utgör underlaget för detta
utlåtande är ju framför allt att man
skall möjliggöra för utlandssvenskar att
deltaga i 1966 års kommunala val. Man
hade även begärt att utskottet skulle
åstadkomma den provisoriska lagstiftning
som erfordras härför. Det kravet
har helt avvisats av utskottet. I den frågan
är meningarna inte delade. Det kanske
också kan erinras om att den utredning
som sysslade med utlandssvenskarna
ansåg att man inte skulle kunna införa
en sådan lagstiftning. Nu har man i
stället i utskottet, där det har förekommit
lottning, fått en lottmajoritet som
kräver ett förslag snarast möjligt till en
slutlig lösning av frågan om rösträtt åt
svenska medborgare som är bosatta
utomlands.

Här är att märka att det har avlämnats
en utredning i frågan. När denna
utredning var på remiss kom en mängd
yttranden, där man framför allt tog upp
frågan om valsäkerheten o. d. Dessa

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. rösträtt för utlandssvenskar
yttranden hade sådant innehåll att det
var nödvändigt att göra en fortsatt utredning.
Denna utredning pågår och
har anmält att den inom den närmaste
tiden skall komma med förslag om hur
rösträtt skall möjliggöras med tanke på
valsäkerheten o. s. v. Att då i skrivelse
begära ett förslag snarast möjligt kan
det knappast finnas fog för, utan man
får väl avvakta till vilket resultat den
nya utredningen kommer och vilka yttranden
som kan komma att avges över
utredningens förslag.

Lottminoriteten har alltså inte funnit
något som helst fog för att göra eu
beställning. Jag ber därför, herr talman,
att får yrka bifall till den reservation
som är fogad till utlåtandet.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Frågan om utlandssvenskarnas
rösträtt förekommer nu på
nytt till behandling i riksdagen. Denna
fråga är om någon ett gammalt tvisteämne
eller, som det brukar heta, en
gammal bekant. Den har vid många tillfällen
varit föremål för förslag, utredning
och debatt, men ännu har det inte
blivit något resultat.

De svenska medborgare som går under
namnet utlandssvenskar ökar säkerligen
i antal år efter år, förhållandena
och förbindelserna länderna emellan
har medfört detta. Trots att dessa
svenska medborgare fyller många viktiga
och betydelsefulla uppgifter i andra
länder är de utstötta ur den svenska
gemenskapen utan möjlighet att utöva
sin rösträtt. Rösträttsfrågan har varit
föremål för utredning, och utredning
pågår alltjämt. Utskottsmajoriteten som
tillkommit med lottens hjälp — såsom
utskottets ärade ordförande framhållit
— består av oppositionspartiernas ledamöter.
Vi har den uppfattningen att rådande
förhållande är en orättvisa och
att det är ett rättvisekrav att de som
tillhör den grupp som kallas för utlandssvenskar
så snart som möjligt får
tillfälle att utöva sin rösträtt.

Jag vill bara understryka vad utskottet
framhåller: »Så länge det nuvarande
tvåkammarsystemet består kan det
emellertid med fog göras gällande, att
dessa svenska medborgare bör ha samma
möjligheter som andra att påverka
även första kammarens sammansättning.
»

Det är riktigt, såsom utskottets ärade
ordförande uttalat, att utskottets majoritet
har frånträtt kravet att detta skulle
kunna ordnas provisoriskt till valen
nästa år. Det har vi gjort, därför att det
finns en gräns för vad utskottet kan
åstadkomma i fråga om att skriva lagtext
på så kort tid som har stått till förfogande.

Nu uttalar reservanterna att utredning
pågår och att det beräknas att den
skall vara avslutad före årets utgång.
Kommer detta löfte att hållas, kanske
det inte nu finns någon anledning att
här föra någon längre debatt i detta
ärende. Frågan torde under dessa förhållanden
kunna föreläggas nästa års
riksdag för beslut.

Med den förhoppningen att den fläck
som här finns på den svenska demokratien
skall utplånas inom den närmaste
tiden ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Som motionär i detta
ärende ber jag att få säga några ord.

I motionen har vi framhållit det otillfredsställande
i att trots stadgandet i
16 § riksdagsordningen —- att valrätt
skall tillkomma envar man och kvinna
som är svensk undersåte — på grund
av vallagens bestämmelse endast den
som är mantalsskriven i riket kan utöva
rösträtt. Det är ett obestridligt faktum
att våra utlandssvenskar är upprörda
över den nuvarande ordningen
och anser sig diskriminerade genom
den.

Såsom här tidigare nämnts har frågan
ventilerats i riksdagen många gånger.
Redan 1929 avvisades en motion i

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

ärendet. Konstitutionsutskottet kunde
inte då finna att från Sverige emigrerade
personer borde äga rösträtt i riket,
även om de bevarade svenskt medborgarskap.

Denna negativa inställning delas helt
visst inte längre av det svenska folket.
De gångna åren har gett oss ökad insikt
i vad utlandssvenskarna betyder
för vårt land. Helt andra kommunikationer
än förr, inte minst press, radio
och TV, har gett oss alla inblick i våra
utlandssvenskars förhållanden. Vi har
imponerats av deras många gånger betydelsefulla
insatser i näringslivet och
på andra områden, och vi har ofta fått
ett mycket starkt intryck av deras stora
intresse och känsla för det svenska
hemlandet. Mer än väl har vi förstått
deras indignation över att vara berövade
rösträtt i våra allmänna val. Personligen
måste jag erkänna att jag vid
sammanträffanden med utlandssvenskar
i främmande land känt mig djupt generad
när de fört rösträttsfrågan på tal.
Skamsen har jag måst medge min oförmåga
att förklara det ringa intresse
som här hemma ägnats denna fråga.

Ett faktum är att här inte visats tillräcklig
vilja att med kraft och allvar ta
itu med detta problem, som det borde
vara en hederssak för oss att lösa. Anledning
fanns att hoppas att utlandssvenskarnas
rösträttsfråga skulle ha
lösts till 1960 års andrakammarval. Den
efterlängtade reformen uteblev emellertid
både då och till 1964 års riksdagsmannaval.

I motionen har nu hemställts om en
lag med tidsbegränsad giltighet, enligt
vilken svenska medborgare som vistas
utomlands skulle tillerkännas rösträtt
vid 1966 års kommunalval och därefter
förrättade allmänna val. Om de tekniska
svårigheterna skulle visa sig mycket
stora, kunde enligt vår motion rösträtten
nästa år begränsas till att giilla valen
till landsting och stadsfullmäktige i
städer utanför landsting, vilka val har
inverkan på riksdagens sammansättning.

Ang. rösträtt för utlandssvenskar

Utskottets majoritet ansluter sig tydligen
i princip till motionärernas begränsade
förslag men anser sig icke
kunna tillstyrka en provisorisk lagstiftning
i ärendet, avsedd att tillämpas
nästa år.

Däremot tillstyrkes vårt förslag om
skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan
om förslag snarast möjligt till en
slutlig lösning av frågan om rösträtt åt
svenska medborgare som är bosatta
utomlands.

Herr talman! Då denna fråga är den
väsentliga, då våra utlandssvenskars antal
ökar för vart år och då hela ärendet
på ett otillfredsställande sätt fördröjts,
får jag — som ärendet nu ligger
till — hemställa om bifall till utskottets
förslag.

Herr SöRENSON (fp):

Herr talman! Vikten av att en slutlig
lösning av frågan om utlandssvenskarnas
rösträtt kommer till stånd behöver
här inte understrykas, men jag vill gärna
betona — och vill göra det med stor
kraft — att tiden nu verkligen är inne
för att detta ärende finner en slutgiltig
lösning.

Ganska länge har detta ärende legat
på regeringens bord, men ännu har inte
något hänt. Vad jag här vill understryka
är det angelägna i att regeringen
ånyo får i uppdrag att snabbast möjligt
komma med ett slutgiltigt förslag.

Jag tycker att detta ärende förhalats
generande länge. Det är en rimlig sak
att svenska män och kvinnor som fullgör
sin tjänst på andra håll i världen
har möjlighet att ge uttryck för sin politiska
åsikt i det hemland som fostrat
dem och som de känner sig starkt förbundna
med.

Utan att vidare argumentera i ärendet
vill jag, herr talman, yrka bifall till
den hemställan som utskottet gjort.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! Jag begärde ordet när
herr Schött åberopade riksdagsordning -

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. rösträtt för utlandssvenskar
en i detta fall. Ty det är att märka att
huvudsyftet med motionerna var en
provisorisk lag för att möjliggöra deltagande
i de kommunala valen. Den saken
avhandlas i kommunallagen med
de bestämmelser som gäller för deltagande
i kommunala val. Jag tror att
det är viktigt att man skiljer på dessa
saker. Det kan bli rätt besvärligt att ta
upp en diskussion om man inte försöker
göra klart för sig vad det är fråga
om. ,

Till herr Sörenson vill jag säga att
ärendet egentligen inte ligger på regeringens
bord just nu. Det vilar där endast
i avvaktan på en utredning om
valsäkerheten. Det har ju också sagts
från utskottets sida så sent som 1964
att det är nödvändigt att få en lösning
på denna fråga till stånd, men man kan
ju inte lösa den förrän man fått klart
för sig, hur man skall bära sig åt med
alla de problem som uppstår när det
gäller att klara valsäkerheten och annat.
Herr Sörenson har alltså, såvitt jag
förstår, också i någon mån missuppfattat
hela denna frågeställning.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Vi är alla medvetna om
att det gäller något olika bestämmelser
beträffande kommunalvalen och riksdagsvalen,
men det väsentliga är ju att
våra utlandssvenskar saknar rösträtt i
båda fallen och att frågan om utlandssvenskarnas
rösträtt har förhalats på
ett utomordentligt anmärkningsvärt sätt.
Det har tidigare med rätta erinrats om
vilken bristande överensstämmelse det
råder mellan å ena sidan de tal som
inför årsskiftena hålls av våra statsråd
till utlandssvenskarna, där man framhåller
deras stora betydelse för Sverige
och deras samhörighet med vårt land,
och å andra sidan det ringa intresse
som vederbörande visar för att driva
fram denna fråga och få en slutlig lösning
till stånd.

Herr talman! Jag begagnar tillfället
att vädja till justitieministern att verk -

ligen se till att denna fråga äntligen
blir löst.

Fru SEGERSTEDT AVIBERG (fp):

Herr talman! Jag hade inte tillfälle
att »sitta på» detta ärende i utskottet, eftersom
jag var förhindrad av utredningsarbete.
Men jag skulle vilja ställa
en fråga till herr Pettersson, som i dag
för minoritetens talan och som har
framhållit, att en utredning är på gång
och att därför utskottet inte kan komma
med något förslag. Jag skulle vilja
fråga herr Pettersson, om han har någon
vetskap om när utredningen blir
färdig. Jag riktar frågan till herr Pettersson
därför att jag i våras hade tillfälle
att framställa en enkel fråga i detta
ärende till justitieministern, som svarade,
att utredningen skulle bli färdig under
hösten. Eftersom justitieministern
inte är här, riktar jag mig alltså till
herr Pettersson och frågar: Vet herr
Pettersson om utredningen blir färdig
i höst och om vi nästa år kan förvänta
ett förslag i positiv riktning?

Utlandssvenskarna har, som här redan
sagts, mycket länge väntat på att
få sin rösträtt. För varje gång denna
fråga är uppe får oppositionens företrädare
brev med ivriga böner från utlandssvenskarna
om att de äntligen
skall få sin rätt. Jag kan inte förstå, att
regeringen vill låta dem vänta så länge
förgäves.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! Jag kan i egenskap av
utskottets ordförande till svar på fru
Segerstedts Wibergs frågor bara ge det
besked som vi fått i utskottet, nämligen
att utredningsmannen väntas framlägga
sitt förslag innevarande år. Om det blir
en proposition till nästa års riksdag kan
jag inte säga.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Det svar som konstitutionsutskottets
ordförande nu gav på

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar

fru Segerstedt Wibergs fråga understryker
vikten av att riksdagen i dag gör
ett uttalande. Det är ju ganska förnedrande
att ett stort antal svenska medborgare
— låt mig ta som exempel tidningarnas
korrespondenter utomlands
— aldrig så länge de vistas därute får
tillfälle att delta i en valhandling. Det
kan inte anses värdigt att utestänga ett
antal svenska medborgare från varje
valhandling.

När diskussionen här uppkommit om
den kommunala rösträtten, som icke är
under förslag i utskottets utlåtande, vill
jag tillägga, att så länge det finns ett
kommunalt samband, är det naturligt
att röster också höjs för utlandssvenskars
deltagande i kommunalval. När
det kommunala sambandet försvinner,
t. ex. i form av en annan valordning till
första kammaren eller genom införande
av enkammarsystem, då kan frågan
komma i ett annat läge.

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp):

Herr talman! Jag vill bara ytterligare
understryka herr Hernelius’ ord genom
att påpeka, att en av våra förnämsta
utrikeskorrespondenter, som i somras
erbjöds en orden, tackade nej samtidigt
som han påpekade att han hellre skulle
velat ha rösträtt.

upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Pettersson, Georg, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 37,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för nejpropositionen.

Då emellertid herr Sveningsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 60;

Nej — 68.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! Den tankegång som ligger
bakom det som herr Hernelius yttrade
är väl en anmärkning emot den
som sköter utredningen. Jag tycker det
är allvarligt att göra en sådan anmärkning
här i riksdagen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i förevarande utlåtande hemställt samt
vidare på godkännande av den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava

Ang. bestridande med statsmedel av
kostnader för distribution av valsedlar Föredrogs

ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 38, i anledning av motioner
angående bestridande med statsmedel
av kostnader för distribution av
valsedlar.

I de likalydande motionerna nr 42
i första kammaren av herr Erik Petersson
in. fl. och nr 51 i andra kammaren
av herr Larsson i Hedenäset in. fl. hade
föreslagits, att riksdagen skulle besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar

om utredning och förslag till 1966 års
riksdag angående statens övertagande
av distributionskostnaderna för valsedlar,
till vilkas tryckning ersättning utginge
av statsmedel.

Vidare hade i motionen nr 100 i andra
kammaren av herrar Mattsson och
Persson i Heden hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om snabb utredning av samhällets
möjligheter att bekosta utsändandet
av valsedlar till väljarna vid
samtliga allmänna val i enlighet med
vad i motionen anförts.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1: 42 och It: 51
samt II: 100 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Torsten Andersson, Larsson i Luttra
och Gustafsson i Stenkyrka, vilka på anförda
skäl hemställt, att riksdagen måtte,
i anledning av motionerna I: 42 och
II: Öl samt II: 100, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning
och förslag, helst till 1966 års riksdag,
om statens övertagande av kostnaderna
för distribution av valsedlar, till vilkas
tryckning ersättning utginge av statsmedel.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! I egenskap av medmotionär
i den här berörda frågan vill jag
gärna ta kammarens tid i anspråk för
att säga några ord.

Jag vill först fästa kammarens uppmärksamhet
på, att bakom den ena av
dessa varandra mycket näraliggande
motioner står representanter för alla de
fyra demokratiska partierna. Detta borde
väl vara en viss förutsättning för
ett positivt ställningstagande från kammarens
sida.

Man kan säga att det här gäller en
delfråga av huruvida och i vad mån
staten borde åtaga sig kostnader i samband
med allmänna val, kostnader som

tidigare partierna själva har fått bestrida.
Det är ju ingen ny fråga. Enligt
den historik som redovisas i utskottsutlåtandet
har frågan varit uppe till
behandling flera gånger. Ända fram till
det senast förrättade valet har partierna
i stort sett haft alla kostnaderna.
Den gången bröts emellertid isen så till
vida att staten i varje fall till en viss
del betalade kostnaderna för tryckning
av valsedlarna.

Konkret gäller frågeställningen nu huruvida
staten skulle följa upp sitt föregående
beslut så långt att man också
betalar distributionen. Distributionen
såväl som tryckningen kan ju sägas höra
till vad man skulle kunna kalla »yttre»
anordningar kring ett val, som man
mycket väl kan påstå att staten och
icke partierna borde bekosta. Jag vill
i detta sammanhang gärna citera vad
som yttrades av 1955 års valutredning
i samband med det beslut riksdagen
träffade föregående år:

»Då det gäller den nu aktuella frågan
—• det allmännas övertagande av kostnaderna
för valsedlarna — kan enligt
utredningens mening någon principiell
invändning ej med fog resas mot en sådan
reform. Som nyss anförts svarar ju
det allmänna redan för kostnaderna för
spaltade och ospaltade valsedlar, som
tillhandahålles i vallokalerna. Dessa
kostnader är visserligen obetydliga men
i denna anordning kan dock sägas ligga
ett erkännande av att kostnaderna
för valsedlar är en det allmännas angelägenhet.
Det förhåller sig ju också så
att partiernas tillhandahållande av valsedlar
är en ren serviceåtgärd. Det kan
följaktligen med fog göras gällande att
kostnaderna för valsedlarna hänför sig
till vad som betecknats som ''yttre’ anordningar
för valen. Skall någon principiell
åtskillnad göras mellan olika
slags valkostnader, torde man få indela
kostnaderna dels i sådana, som har med
partiernas valpropaganda att göra, dels
i sådana som avser de olika föranstaltningar,
som erfordras för att väljarna
över huvud taget skall kunna utöva

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 31

Ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar

rösträtten. Tillhandahållandet av valsedlar
är otvivelaktigt en nödvändig
förutsättning för valens genomförande.»

Om man tar fasta på ordet »tillhandahållandet»
i sista meningen är det givet
att tillhandahållandet inte bara innebär
tryckning av valsedlarna, utan
också distribution. Man kan till nöds
säga att det räcker om valsedlarna finns
tillgängliga i vallokalen. Med hänsyn
till att det är möjligt för människor att
rösta utan att beträda en vallokal —
jag syftar då på äktamakekuvert — hävdar
jag dock att om valsedlarna skall
kallas tillhandahållna måste de också
vara distribuerade till hemmen.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
understryka, att om man menar att det
allmänna skall tillhandahålla valsedlar,
bör dessa också vara distribuerade. Jag
yrkar bifall till reservationen av herr
Torsten Andersson in. fl.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! När beslut i fjol fattades
om att lämna statsbidrag till tryckningskostnader
för valsedlar instämde
riksdagen i vad departementschefen hade
anfört, nämligen att det allmännas
medverkande borde begränsas till sådana
kostnader som enbart avser framställningen
av valsedlar, d. v. s. pappers-
och tryckningskostnader. Nu är
vi framme vid år 1965, och frågan om
statligt stöd till de politiska partierna
har aktualiserats. Det finns all anledning
att avvakta det beslutet innan man
bestämmer sig för att lämna bidrag till
distributionskostnaderna. Anledningen
därtill är att det här inte bara har varit
fråga om distribution av valsedlarna,
utan också om det jämte valsedlarna
skall få följa med propagandatryck.

Det finns några sådana frågetecken,
och vi har därför funnit anledning att
avvakta med ett ställningstagande i denna
fråga.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Först vill jag säga några
ord om det ärende som redovisas i
utskottet utlåtande.

Jag noterar att majoriteten, som tyvärr
går emot motionärernas förslag
om en utredning om statsanslag för distributionen
av valsedlar, inte gör detta
på grund av någon princip utan säger
att det är olämpligt att nu begära en
sådan utredning. Utskottets ärade ordförande
motiverade ytterligare varför
man ansett att man borde vänta med
utredningskravet. Han anförde att frågan
om partistöd ju nu har diskuterats
på ett annat sätt än tidigare. Det är just
det här senare av herr Georg Pettersson
indragna förhållandet som gör att
jag skulle vilja säga några ord, särskilt
som jag hoppas att kammaren om en
stund beviljar mig ledighet för att resa
till FN och jag därför inte får tillfälle
att deltaga i en eventuell senare debatt.

Spörsmålet i utlåtandet är typexempel
på frågor som man kommer in på
om man skall diskutera någon form av
partistöd. Jag deklarerade själv den
uppfattningen redan för flera år sedan
och har därför anledning att upprepa
den.

Partierna har lika kostnader för trycket
av valsedlar. För detta ändamål har
det nu blivit anslag, och i dag är det
fråga om distributionen. En rad andra
saker hör samman med detta problem.
Man kan tänka sig att de kandidater som
ställer upp i ett val kan ha rättighet att
med statsbidrag få ge besked om det
program som de olika partierna går till
val på. Fråga uppkommer då om det i
det sammanhanget inte också behövs
en viss organisation, som i så fall skulle
få statsbidrag.

Jag har velat nämna dessa exempel
för att visa på att partierna har ungefär
likartade kostnader i flera avseenden.
Det finns säkerligen många andra
saker som man kunde komplettera denna
lista med. Uppräkningen visar väl att
det spörsmål som herr Georg Pettersson
drog in i bilden verkligen är något

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar

som behöver utredas. Alla partier har
i dessa avseenden, som jag nämnde, ungefär
lika kostnader i förhållande till
varandra. Man bör nå väljarna på ungefär
likvärdig bas.

I debatten har i höst dragits in en
annan princip för bidrag till partierna.
Det har talats om bidrag efter antal
mandat i riksdagen. Ja, vilken väg man
bör gå är en avvägningsfråga som givetvis
behöver utredas, men någon sådan
utredning har, som alla vet, inte ägt
rum.

Det finns också andra spörsmål som
behöver diskuteras i detta sammanhang.
Om vi antar att det skulle återuppstå
en stark eller relativt stark nazistisk
riktning i vårt land, hur skulle
vi då göra med eventuellt statligt partistöd
till det partiet? Hur skulle vi i
det fallet göra med den fråga som är
redovisad i utlåtandet? Självfallet är
det ett spörsmål som måste utredas, och
någon sådan utredning har inte ägt rum.

Herr talman! Jag vill också understryka
att frågan huruvida staten skall
bidraga till partierna i vidsträckt omfattning
är en fråga med vilken man
får handskas med stor försiktighet. Det
kan ju tänkas att en tillfällig nyck av
en majoritet skulle kunna stryka ett
streck över de möjligheter att arbeta
som en obehaglig minoritet eljest skulle
haft med hjälp av statsstöd. Det strecket
skulle givetvis innebära totalt förändrade
förhållanden för minoriteten
i fråga.

Det går mycket lätt att dra fram även
andra skäl som visar att frågan om ett
statligt partistöd och hur det skall utformas,
vilka villkor som skall gälla, ur
vissa synpunkter är en lika känslig sak
som frågan om valsystemet. Då valsystemet
är reglerat i grundlagen är fråga
om inte ett eventuellt partistöd på sikt
också borde regleras i grundlagen. Såvitt
jag vet är inte heller detta problem
utrett.

Det finns, herr talman, i den vidare
frågeställning, som herr Georg Pettersson
drog in, en råd spörsmål, som verk -

ligen behöver utredas. För att inte något
missförstånd skall uppkomma i denna
viktiga angelägenhet vill jag tillägga,
att jag under vissa betingelser gärna
skulle medverka till ett stöd till partierna.
Jag har alltså inte redovisat mina
ståndpunkter från en negativ utgångspunkt,
men pengar, herr talman, kan ju
inte vara nog som princip. Man måste
verkligen ha klart för sig vad man gör.

Då herr Pettersson nu har vidgat frågeställningen
vill jag vädja till regeringen
att inte fullfölja de planer som
den enligt Stockholms-Tidningen lär ha
att redan i höst för riksdagen framlägga
förslag om partistöd utan att någon
föregående utredning skett. Såvitt jag
förstår skulle detta vara en orimlig
handling.

Vi utreder en rad olika saker, vi gör
det mycket grundligt i det svenska samhället,
och det tycker jag att vi bör vara
stolta över. Då bör partierna vara
mycket försiktiga och omsorgsfulla även
när det gäller bidrag till dem själva.
Man bör kräva en ordentlig utredning,
en utredning som skall följas av en ingående
debatt, och det är i den förhoppningen,
herr talman, som jag vill rikta
denna vädjan.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att så att säga ta förskott på debatten
om partistödet. Jag tycker vi kan
vänta med det tills den frågan blir aktuell.
Jag begärde närmast ordet för att
i någon mån bemöta konstitutionsutskottets
ordförande beträffande hans
motivering för avslag på motionerna.

Han säger att man har begärt att få
sända inte bara valsedlar utan också
valmaterial. Jag vill framhålla att detta
gäller i varje fall bara den ena motionen.
Jag vill också säga att därest man
vill avgränsa statsbidraget mycket
skarpt så att det endast gäller distribution
av valsedlar, finns det praktiska
möjligheter att klara av det.

Konstitutionsutskottets ordförande

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

Ang. bestridande med statsmedel av kostnader för distribution av valsedlar

anförde också, att eftersom frågan om
statligt partistöd av större dimensioner
nu har kommit upp, finns det ingen
anledning att i dag bifalla motionerna.
Jag måste för min del säga att det faktum
att det synes vara på väg en mycket
generösare inställning gentemot partierna
i ekonomiskt avseende i och för
sig är ett argument för att bifalla denna
framställning.

Därtill kan också läggas att sannolikt
skulle distributionen av valsedlarna under
alla förhållanden kunna ske mycket
billigare om man följde de anvisningar
som har givits i motionerna.
Summa summarum skulle det bli billigare
att distribuera valsedlarna. Det
kontanta partistödet kan avvägas därefter.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag skall inte på något
sätt ta upp det allmäna partistödet till
debatt, men i sitt första anförande framhöll
herr Kristiansson, att när nu det
allmänna tar på sig kostnaderna för
tryckning av valsedlarna, så ligger det
nära till hands att staten också betalar
portokostnaderna. Han använde emellertid
flera gånger uttrycket »tillhandahållandet»
av valsedlarna. Att tillhandahålla
valsedlar till väljarna rör sig
ju om mycket mer än bara portokostnader.
Menar kanske herr Kristiansson
att nästa steg skall vara att en statlig
institution, ett statligt valsedelverk avprovisorisk
art — för det kan väl inte
arbeta hela året — skall lägga alla partiers
valsedlar i ett gemensamt kuvert
och där också om varandra blanda in
alla dessa olika valbroschyrer som brukar
följa med. Det ligger snubblande
nära till hands att anta att det blir nästa
steg.

Jag tycker för min del att det finns
all anledning att vid detta tillfälle bifalla
utskottets utlåtande.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! Nej!

2 Första kammarens protokoll 1965. Nr 34

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Kristiansson, Axel, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition avföljande
lydelse:

Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr
38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Kristiansson, Axel,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja •—■ 93;

Nej —30.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
memorial nr 39, med uppgift på
vissa vilande förslag till ändringar i
grundlagarna.

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

De i detta memorial införda vilande
grundlagsändringsförslagen antogos.

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets
utlåtande nr 40, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring
i lagen om val till riksdagen m. m. jämte
motioner, bifölls vad utskottet i deta
utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

141, i anledning av väckta motioner
angående rekryteringen av värnpliktigt
och reservanställt befäl;

nr 142, i anledning av väckt motion
om örlogsfartyget Älvsnabbens ersättande
med ett mäss- och utställningsfar tyg; nr

143, i anledning av väckta motioner
om information angående det statliga
pensionssystemet; och

nr 144, i anledning av väckta motioner
om en förteckning över all statlig
personal.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 55, i anledning av väckta motioner
angående tillvaratagande av den
enskildes rätt vid försäkringsdomstolen; nr

56, i anledning av väckt motion
angående uppvärmningen av bostadslägenheter;
och

nr 57, i anledning av väckta motioner
angående det pensionsgrundande
underlaget för ATP.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. återkallande av anmälan om undantagande
från ATP

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 58, i anledning av väckta
motioner angående återkallande av anmälan
om undantagande från ATP.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 236 i första kammaren av herr Pettersson,
Karl, samt nr 288 i andra kammaren
av fru Lindberg och herr Fagerlund.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
om sådan ändring av 11 kap. 7 §
allmänna försäkringslagen, att den, som
återkallade anmälan om undantagande
i anledning av övergång från statlig eller
kommunal tjänst och som varit pensionsförsäkrad
efter andra grunder än
dem, som gällde för ATP, skulle kunna
få återkallandet gällande månaden
efter det anmälan om återkallandet
skett.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, 1:236
och 11:288, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Herr PETTERSSON, KARL, (s):

Herr talman! Dessa motioner, I: 236
och II: 288, har tillkommit för att undanröja
en bestämmelse i lagen om allmän
försäkring som hindrar vissa kategorier
av försäkrade, som har begärt
s. k. undantag från ATP-försäkringen,
att tidigare än vad lagen nu föreskriver
återvinna sitt inträde i ATP.

Det gäller sådana försäkrade som har
inkomst av såväl tjänst som egen verksamhet
och som i sin anställning har
tjänstepension reglerad enligt de bestämmelser
som gäller för statlig och
kommunal tjänst, och därför har begärt
undantag från den allmänna tjänstepensionsförsäkringen
för den inkomst
som härrör sig ur den egna verksamheten.
Enligt bestämmelserna om åter -

Onsdagen den 3 november 1965

Nr 34

Ang. återkallande av anmälan om undantagande från ATP

tagande av ett sådant undantag måste
vederbörandes undantag ha varit gällande
i minst fem år, och härefter blir
återkallandet giltigt först vid kommande
årsskifte.

När det gäller en försäkrad som har
sin inkomst helt av rörelse kan denna
femårsregel ha haft sitt berättigande,
eftersom man ju då måste förutsätta att
vederbörande noga har tänkt igenom
vad ett undantag för hans del innebär.
Men när det gäller den kategori av försäkrade
som åsyftas i motionerna kan
man inte med samma säkerhet förutsätta,
att ett begärt undantagande är
genomtänkt, eftersom han i sin anställning
har sitt försäkringsskydd och sitt
pensionsskydd ordnade.

För att litet mer markant belysa motionernas
syfte vill jag anföra ett litet
exempel, som inte alls behöver vara
verklighetsfrämmande, utan tvärtom. Vi
tänker oss en person som har en egen
rörelse eller ett företag, som för tillfället
kanske inte ger full försörjning. Han
har vid sidan av denna rörelse anställning,
och tjänsten är pensionsreglerad.
Han har således sitt sjukförsäkringsskydd
ordnat och likaså sitt pensionsskydd
genom sin tjänst. Han har därför
anmält s. k. undantagande från den
allmänna försäkringen för den inkomst
som härrör sig ur den egna rörelsen -—-en åtgärd som i och för sig är förståelig,
eftersom han har både försäkringsskyddet
och pensionsskyddet ordnade
genom sin anställning.

Om nu denne person slutar med sin
rörelse och helt övergår till tjänsten,
och kanske ägnar sig mer åt tjänsten
än han tidigare gjort med påföljande
löneförbättring, får personen från månadsskiftet
efter det händelsen inträffat
inte bara sitt pensionsskydd ökat,
utan han får också sjukpenningen ökad
med hänsyn till att inkomsten stigit. Så
långt är ju allt precis som det skall vara,
och det finns ingenting att säga om
detta.

Men i motsatt fall, om han slutar sin
anställning och helt övergår till den eg -

na rörelsen, vad händer då? Jo, då mister
han såväl sitt sjukförsäkringsskydd
som sitt pensionsskydd. Hans försäkring
blir ändrad från nästkommande
månadsskifte till att omfatta endast
grundsjukpenning, som är fem kronor
per dag, och han kan inte få vare sig
försäkringsskyddet eller pensionsskyddet
ordnat förrän hans undantag har
varat i fem år, och när femårsperioden
har gått till ända får han inte fullt
skydd förrän vid kommande årsskifte.

I förra fallet, när han övergick till
tjänsten, ändrades alltså försäkringen
vid nästkommande månadsskifte, men
i det andra fallet, när han helt och hållet
övergick till den egna rörelsen, fick
han inte sitt försäkringsskydd förrän
femårsperioden gått.

Vi vill med motionerna I: 236 och
II: 288 ha en ändring i dessa förhållanden
utan att man därmed behöver åsidosätta
den i lagen föreskrivna femårsregeln
för anmält undantag.

Herr talman! Det är väl i förevarande
läge utsiktslöst att ställa något särskilt
yrkande, men jag har ändå velat
anlägga dessa synpunkter på frågan
och hoppas att man i fortsättningen vid
en kommande översyn av den allmänna
försäkringen beaktar att dessa förhållanden
inte är tillfredsställande nu.
Visserligen drabbar de inte många, men
för dem de drabbar är det besvärligt.

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Herr Karl Pettersson
har utförligt redogjort för de motiv
som ligger bakom motionsyrkandet. Jag
vill bara tillägga, att utskottet funnit
att man inte generellt kan bortse från
den inkomst från ett eget företag som
de människor det här gäller har. Det är
personer som har en blandad inkomst,
varav den del som kommer från tjänst
i huvudsak härrör sig från statlig eller
kommunal anställning. De har fått göra
en långsiktig bedömning av sitt pensionsbehov
den dag då denna situation
uppstod, och de har bedömt det så, att

Nr 34

Onsdagen den 3 november 1965

Interpellation om samordning av det enskilda och det statliga vägväsendet

de inte haft anledning att i pensionsoch
försäkringsskyddet räkna den del
av inkomsten som härrör sig från det
egna företaget. Lagutskottet har inte
funnit anledning att förorda, att en annan
ordning skulle behöva inträda om
det blir ändrade förhållanden, så att
vederbörande går över till att helt ägna
sig åt den egna rörelsen.

Vi har fått stöd av riksförsäkringsverket
i vår uppfattning. Detta är motivet
till att andra lagutskottet i sitt utlåtande
hemställer att motionerna icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jag vill därför yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 59, i anledning av väckta motioner
angående antalet ledamöter i giftnämnden;
och

nr 60, i anledning av väckta motioner
angående översyn av kungörelsen
om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga
samt angående reseersättning vid
tjänstgöring inom civilförsvaret.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

För att deltaga i Förenta Nationernas
generalförsamlings session anhåller jag
om ledighet från riksdagsarbetet från
och med den 5 november till och med
den 18 december 1965.

Bromma den 2 november 1965

Olle Dahlén

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 152, angående godkännande av ändringar
i det allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT).

Interpellation om samordning av det enskilda
och det statliga vägväsendet

Herr AHLSTEN (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Vid olika tillfällen har
frågan om statens övertagande jämväl
av vägunderhållet för de s. k. enskilda
vägarna bringats under riksdagens prövning.
Resultatet har bl. a. blivit att statens
bidrag till underhåll av de enskilda
vägarna höjts, i vissa fall till 85 procent
av kostnaderna.

De enskilda vägarnas längd i mil räknat
uppgår till ca 50 procent av det
allmänna vägnätets längd. Det är således
en tredjedel av alla vägar som fortfarande
räknas som enskilda. På senare
tid har en betydande avflyttning av
folk skett ifrån landsbygden. Samtidigt
ställs större krav på bärkraften även
hos enskilda vägar bl. a. på grund av
den ökade tunga trafiken som är en
följd av att varor distribueras till och
från gårdarna. Vissa enskilda vägar,
s. k. turistvägar, har under två, tre sommarmånader
en trafikvolym som många
av de allmänna vägarna inte uppnår under
ett helt år.

Inte minst bristen på arbetskraft på
landsbygden och det förhållandet att
mycket av vägunderhållet måste utföras
med dyrbara maskiner har lett till
att kommunerna sett sig nödsakade att
övertaga ansvaret för underhållet av
dessa vägar. Beteckningen enskilda vägar
är oriktig och blir det i än högre
grad då kommunerna måste övertaga
ansvaret.

På Gotland finns det endast en kommun
av 13 landskommuner som inte nu
beslutat att övertaga hela ansvaret för
vägunderhållet. Gotland utgöres efter
den nya kommunreformen nu i sin hel -

Onsdagen den 3

Interpellation om samordning av
het av ett kommunblock. Den framväxande
nya kommunen kommer att bli
tvingad att övertaga ansvaret för somliga
av dessa vägar, då säkerligen ingen
vill förorda att man återgår till det
gamla systemet. Kommunen skulle då se
sig nödsakad att organisera en kommunal
vägförvaltning jämsides med den
statliga allmänna vägförvaltningen.

Detta medför givetvis ett slöseri med
resurser. Genom en samordning av det
nuvarande enskilda med det allmänna
vägväsendet skulle ett bättre utnyttjande
av den tekniska personalen och av
maskinparken m. m. kunna ske. Mycket
tyder på att man genom en sådan samordning
skulle kunna nedbringa kostnaderna
för underhållet av de nuvarande
enskilda vägarna avsevärt, kanske
med upp till 25 procent. Några praktiska
svårigheter att genomföra en sådan
samordning torde inte förefinnas. De
här skisserade förhållandena på Gotland
torde vara likartade i andra delar
av landet.

Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att låta verkställa
en utredning syftande till en samordning
av det nuvarande enskilda vägväsendet
med det allmänna statliga?

2. Är statsrådet beredd att i avvaktan
på resultatet från en sådan utredning
vidtaga åtgärder som gör det möjligt
för en kommande kommun på Gotland
att få träffa överenskommelse med
den statliga vägförvaltningen om övertagande
mot ersättning av underhållet
för de enskilda vägarna på ön?

november 1965 Nr 34 21

det enskilda och det statliga vägväsendet
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

, ,f (ä ..[• i

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner: nr

781, av herr Andersson, Torsten,
m. fl.,

nr 782, av herr Edström,
nr 783, av herr Hedström m. fl.,
nr 784, av herr Holmberg m. fl.,
nr 785, av herr Jacobsson, Gösta,
nr 786, av herr Karlsson, Göran,
m. fl.,

nr 787, av herr Kristiansson, Axel,
och herr Mossberger,

nr 788, av herr Larsson, Kils Theodor,

nr 789, av herr Lundström m. fl.,
nr 790, av herr Nyman in. fl.,
nr 791, av herr Skärman in. fl.,
nr 792, av fröken Stenberg m. fl.,

och

nr 793, av herr Svanström in. fl.,

alla i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 141, angående utbyggnaden
av universitet och högskolor in. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.34.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 34

Fredagen den 5 november 1965

Fredagen den 5 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 29 nästlidne
oktober.

Upplästes två till kammaren inkomna
protokoll, sä lydande:

År 1965 den 4 november sammanträdde
de valmän, som av kamrarna fått
i uppdrag att jämlikt §§70 och 71 riksdagsordningen
utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, för att
välja en fullmäktig i riksbanken efter
herr Hans Lennart Gustafsson, som den
18 oktober 1965 erhållit begärt entledigande
från sitt uppdrag att vara fullmäktig
i riksbanken, jämte en suppleant;
och befunnos efter valets slut hava
blivit utsedda till

fullmäktig

under återstående delen av valperioden
1963—1966:

herr Wärnberg, Erik Gunnar, ledamot
av första kammaren, med 19 röster;

suppleant för herr Wärnberg, E. G.:

herr Björk, Villiam, ledamot av andra
kammaren, med 19 röster.

Gust. Elofsson J. Dickson

Nils Odhe Per Jacobsson

År 1965 den 4 november sammanträdde
de valmän, som av kamrarna fått
i uppdrag att jämlikt §§70 och 71 riksdagsordningen
utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, för att
välja ordförande i riksgäldsfullmäktige
efter herr Rolf Gösta Renlund, som den
18 oktober 1965 erhållit begärt entledigande
från sitt uppdrag att vara ordförande
i riksgäldsfullmäktige, jämte en

suppleant; och befunnos efter valets
slut hava blivit utsedda till

ordförande

för återstående delen av valperioden
1964—1967:

herr Lindmark, Albin Lars Gerhard,
generaldirektör, med 19 röster;

suppleant för herr Lindmark, A. L. G.:

herr Adamsson, Erik Selmer Johan,
ledamot av andra kammaren, med 19
röster.

Gust. Elofsson ./. Dickson

Nils Odhe Per Jacobsson

På framställning av herr talmannen
beslöts att de nu upplästa protokollen
skulle läggas till handlingarna ävensom
att riksdagens kanslideputerade genom
utdrag av protokollet skulle underrättas
om dessa val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda, dels
ock till skrivelser till Konungen med
anmälan om de förrättade valen.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 152, angående godkännande av
ändringar i det allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT).

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 781—793.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

149, med förslag till förordning
om upphävande av förordningen den
18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets
ansvarighet för försändelser och

Fredagen den 5 november 1965

Nr 34

medel, som mottagits till postbefordran; nr

154, angående avtal om inrättande
och drift av ett forsknings- och serviceorgan
på vatten- och luftvårdsområdet;

nr 161, angående omläggning av utbildningen
av sjuksköterskor m. m.;
och

nr 163, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 145, i anledning av väckta motioner
om viss reformering av de svenska
FN-förbandens utbildning;

nr 146, i anledning av riksdagens år
1964 församlade revisorers berättelse
angående statsverket, i vad berättelsen
avser den praktiska tillämpningen av
vissa avlöningsbestämmelser; samt
nr 147, i anledning av väckta motioner
om utredningar syftande till besparingar
samt effektivisering och rationalisering
inom statsverksamheten;

bevillningsutskottets betänkande nr
41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in., jämte i ämnet
väckta motioner;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 30, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om säkerheten på fartyg, m. in., dels ock
i ämnet väckta motioner;

nr 31, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
1960 års internationella konvention om
säkerheten för människoliv till sjöss;
samt

Meddelande ang. enkel fråga

nr 32, i anledning av väckta motioner
om upphävande av 3 § lagen den 6 juni
1962 med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning
på öppna havet m. in.;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 41, i anledning av motioner om utbyggnad
av Gymnastiska centralinstitutet,
in. in., angående idrottens hälsofrämjande
betydelse, in. in., och angående
samhällets stöd åt idrotten;

nr 42, i anledning av väckta motioner
angående kommunernas upphandlingsverksamhet; nr

43, i anledning av väckta motioner
angående mätningsförfarandet inom
byggnads- och anläggningsverksamheten;
samt

nr 44, i anledning av väckta motioner
angående utbyggnad av Södertälje kanal
in. in.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla fråga
den 4 november framställts av herr
Iliibinette (h) till herr statsrådet ocli
chefen för inrikesdepartementet: »Avser
Herr Statsrådet att tillmötesgå
WHO:s krav om att intensifiera undersökningarna
för att avslöja alla svenska
diabetikerfall och därmed ge dessa tillfälle
till vård?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.06.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM IMS