Onsdagen den 28 Februari 1872

ProtokollRiksdagens protokoll 1872:228

Den 28 Kebrumri.

SOS

Onsdagen den 28 Februari 1872.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Justerades två protokollsutdrag för den 26 och protokollet för
den 21 dennes.

Herr T rölle: Jag får vördsamt anmäla min ankomst till riksdagen.

Hans Excellens Herr Grefve von Plåten anförde skriftligen:
Jag anhåller att med anledning af den utaf Herr Grefve af Ugglas
den 24 dennes gjorda interpellation till dagens protokoll få meddela:

att, innan de, rörande regleringen af Riksstatens tredje hufvudtitel,
genom den Kongl. Propositionen gjorde framställningar blifvit
i sin helhet af Riksdagen besvarade, kan den nu gjorda, i sammanhang
dermed stående, frågan icke till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och afgörande föredragas.

Grefve af Ugglas: Jag har naturligtvis för egen del ingen rätt
att klaga öfver det svar, som erhållits. Jag endast beklagar, att
svaret icke, i följd af formela skäl, kunnat utfalla tydligare, enär
jag fruktar, att denna oklarhet kommer att menligt inverka på Riksdagens
beslut i fråga om anslag till militärattachéer.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 24 och 26 dennes bordlagda utlåtande N:o 10, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel.

l:sta punkten.
Bifölls.

206

De» 28 Kebruart.

2:dra punkten.

Herr Statsrådet Bergström: Det må tillåtas mig att i Kammarens
minne återkalla, hurusom Stats-Utskottet vid sist förlidne lagtima
riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts i ämnet då framställda
proposition, ^ tillstyrkte en löneförhöjning åt landtmäterifiskalen, till
belopp af 600 riksdaler. Om jag icke missminner mig, blef också
denna framställning af Kammaren bifallen, hvaremot den afslogs
först af Andra Kammaren och sedan vid samfäld votering. Af lätt
insedda skäl har Kongl. Maj:t icke vid denna riksdag i ämnet framställt
förnyad proposition, men detta får ej tydas såsom bevis derpå,
att regeringens intresse svalnat för att få en löneförhöjning beviljad
åt landtmäterifiskalen. Denne tjensteman är gift och är i den ställning,
att han kan hafva rättmätiga anspråk på att aflönas så, att
han kan underhålla familj. Nu äro likväl hans vilkor verkligen sådana,
att han knappast kan existera. Hans tjenst tillåter honom
ingå bisysselsättningar och dessutom är det Kammaren bekant, att
det icke ses med blida ögon, att tjenstemän skalfa sig extra sysselsättningar.
Då nu en ledamot af denna Kammare — vice ordföranden
i Stats-Utskottet — i afgifven reservation påpekat, att StatsUtskottet
vid förra riksdagen tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:ts
proposition, och han icke lärer underlåta att yrka Kammarens bifall
till den nu väckta motionen, samt det icke är mig tillständigt att
bär framställa något yrkande, får jag nu endast uttala mina sympatier
för motionen under förhoppning, att denna Kammare, till hvars
känsla för rättvisa och billighet man aldrig förgäfves vädjar, skall
bifalla samma motion.

Herr von Koch: Då jag en längre tid bestridt en tjenst, hvarunder
jag varit chef för den ifrågavarande tjenstemannen, så anser
jag mig höra nämna att denne tjensteman har högst maktpåliggande
och trägna tjenstegöromål. Han är dessutom såsom åklagare i den
ställning, att det vore mycket illa, om han blefve utsatt för behof.
Jag känner icke den nuvarande innehafvaren af tjensten, men menniskonaturen
är sådan, att, om nöden står för dörren, så är frestelsen
nära till hands. Jag tager mig således friheten anhålla om bifall
till motionen.

Friherre Funck: Jag har tillåtit mig anföra min reservation

mot Stats-Utskottets afstyrkande betänkande på den grund, såsom
också af reservationen synes, att sedan förliden riksdag icke några
nya omständigheter efter mitt förmenande tillkommit, hvilka bort
kunna förändra Utskottets öfvertygelse om behofvet af den föreslagna
löneförhöjningen. Då jag nu vågar begära bifall till motionen, så
sker det af samma skäl och jag förmodar, att denna ärade Kammare,
som i fjol utan nämnvärd diskussion och utan votering biföll Kongl.
Maj:ts i ämnet då framställda proposition, äfven nu skall vara af
samma mening. Långt ifrån att några nya omständigheter tillkommit,
hvilka bort kunna ändra öfvertygelsen om behöfligheten af det
begärda anslaget, vågar jag tvärtom förmena, att omständigheter

Den 28 Februari.

207

tillkommit, hvilka gorå lönetillökningen ännu mera behöflig. Dessa
omständigheter äro allom väl kända: en sådan stegring har inträffat
i hyror, i vedpriser, i kött- och smörpriser, att, om denne tjensteman
i fjol svårligen kunde draga sig fram, så är det honom nu ändå
svårare.

Vidare ber jag att få tillägga, att denne tjensteman i andra lönegraden
dels i följd af göromålens mängd och dels på grund af instruktionen
för landtmäteristaten, är förhindrad att innehafva flere
tjenstår. Hur jag således vänder saken, finner jag den begärda löneförhöjningen
billig och rättvis. Jag har visserligen hört, att ordföranden
på den afdelning i Stats-Utskottet, som förut behandlat frågan,
nu begärt ordet, men jag fruktar intet deraf för den saks framgång,
som jag förfäktar, ty jag påminner mig, att han i fjol med
talang försvarade behöfliglieten af detta anslag, och jag har skäl
att tro, att hans åsigter i frågan sedan dess icke undergått någon
förändring.

Jag yrkar således, att Kammaren, med afslag af Stats-Utskottets
hemställan, ville bifalla Herr Åstrands motion, som innefattar
begäran, att Riksdagen mätte bevilja landtmäterifiskalen en löneförhöjning
af 600 R:dr årligen.

Grefve af Ugglas: Jag vill visserligen icke bestrida billigheten

af den löneförhöjning, som vid förra riksdagen af Kongl. Maj:t och
nu af enskild motionär blifvit ifrågasatt. Jag röstade då för den
Kongl. propositionen och det skulle vara mig kärt att äfven nu
kunna rösta för den i samma syfte väckta motionen, men då Herr
Chefen för Civil-departementet påpekat, att Kongl. Maj:t af lätt begripliga
skäl icke kunde återupptaga frågan vid denna riksdag, då
bör man äfven göra Stats-Utskottet den rättvisan att erkänna, att
det nu icke borde på enskild motionärs begäran tillstyrka en sak,
som vid förliden riksdag afslogs, ehuru Kongl. Maj:t i ämnet framställt
proposition, som till och med af Stats-Utskottet blef tillstyrkt.
Detta har för mig varit ett fullt tillräckligt skäl att, oaktadt mina
sympatier för saker, nu rösta för afslag.

Med den uppfattning jag eger, att Representationen bör ega deu
aktning och det förtroende för sig sjelf, att den icke fattar sina beslut,
annat än efter mogen pröfning, tror jag icke, att det vore väl,
att denna motion af Herr Åstrand bifölles. Jag anhåller derför om
afslag å motionen och om bifall till Stats-Utskottets utlåtande.

Grefve Beck-Friis: I likhet med den siste talaren kan jag icke

neka, att jag hyser sympatier för den ifrågasatta löneförhöjningen,
men lika med honom anser jag också, att, då detta behof blifvit af
Riksdagen så nyligen pröfvadt och underkändt, samt några nya omständigheter
icke tillkommit, motionen icke bör af Riksdagen bifallas.
Den af en föregående talare åberopade omständigheten, att hyror
och priser å flera varor skulle hafva stegrats, tror jag nemligen svårligen
kan utgöra skäl för frågans återupptagande af Riksdagen. Åtminstone
har detta varit den mening, som i Stats-Utskottet gjort sig
gällande, och Stats-Utskottet har hemtat ett ytterligare stöd för denna

2C>

Den 28 Februari.

t

åsigt deri, att Kongl. Maj:t, som förra riksdagen ansåg ett sådant
anslag behöflig!, na icke framställt förnyad proposition i ämnet.

Jag tror således att Stats-Utskottet rätt förfarit, då det afstyrkt
Herr Åstrands motion, till hvilken hemställan jas nu anhåller om
bifall. J *

Herr Ekman, Johan Jakob: För min del kan jag icke på
något sätt gilla hvarken den bevisföring Utskottet användt eller det
slut, hvartill Utskottet kommit. Såsom Kammaren torde påminna
sig, beviljades detta anslag af denna Kammare utan omröstning.
Utskottet säger nu i detta betänkande, att någon ytterligare utredning
i ämnet icke blifvit förebragt. Om så är, kan jag således icke
tro annat än att denna Kammare skall hysa samma åsigt som i fjol,
och jag skulle hafva trott, att äfven Utskottet bort vidblifva sin då
yttrade åsigt. Det är visserligen sannt, att Kongl. Maj:t icke gjort
någon förnyad framställning i ämnet, men detta bör väl ej kunna
föranleda Utskottet att helt simpelt säga, att, då ärendet så nyligen
varit föremål för Riksdagens ompröfning, Utskottet icke anser sig
kunna annat än hemställa att motionen lemnas utan afseende. Jag
tror, att hvarje fråga bör pröfvas på grund af sina egna förtjenster
och fel och icke på grund af ett afslag af Andra Kammaren. Då
borsta Kammaren sista riksdagen tillstyrkte löneförhöjningen, så kan
jag icke annat än instämma i den af Herr Friherre Funck afgifna
reservation, deri föreslås afslag å Utskottets hemställan och bifall
till motionen.

Herr Bennich: Vid sista riksdagen, då denna fråga var före i

Kammaren, tillät jag mig anföra några skäl för bifall Stats-Utskottets
tillstyrkande till Kongl. Maj:ts i ämnet då framställda proposition.
Några förändrade förhållanden hafva icke sedan dess förekommit,
hvilka kunnat föranleda mig att frångå min då yttrade åsigt, och
jag tror att frågan bör bedömas utan afseende på från h vilket håll
framställningen nu kommit, enär det skäl, som vid sista riksdagen
föranledde ett afslag vid den samfällda voteringen, efter min uppfattning,
ingalunda var ett underkännande af löneförhöjningens behöflighet,
utan allenast den betryckta ställning, hvari landet då befann sig,
och som gjorde, att man med ljus och lykta uppsökte tillgångar till
fyllande af statens behof och så mycket som möjligt sökte undvika
utgifter. Dessa förhållanden hafva numera lyckligen förändrats och
derföre tror jag, att omständigheter tillkommit, hvilka böra föranleda
denna Kammare att vidblifva sitt förut fattade beslut.

Jag anhåller således om bifall till Herr Friherre Funcks reservation.

Herr von Koch: Då jag förra gången yttrade mig, glömde jag

att anföra ett skäl, som för mig är det bestämmande. Hade jag varit
ledamot af Stats-Utskottet, hade jag kommit till samma slut som
Utskottet på grund deraf, att jag tagit till grundsats att icke bifalla
något annat anslag än det, som af Kongl. Maj:t blifvit begärdt eller

af hans

Den 28 Februari.

af hans ansvarige rådgifvare tillstyrkt. Hade derföre icke Herr Chefen
för Civil-departementet uppträdt och accepterat anslaget, skulle
jag obetingadt hafva röstat för utslag af detsamma, så gerna jag annars
önskar framgång åt förslaget. Detta är mitt hufvudsakliga skäl
att nu tillstyrka ett vidblifvande af det beslut Kammaren vid sista
riksdagen fattade.

Jag anser motionen vara supplerad af hvad Herr Civil-ministern
nu behagat yttra.

Friherre Ka a b, Adam: Jag har varit i tillfälle att underrätta

mig om de förhållanden, hvarom äfven Herr Åstrands motion upplyser.
Den ifrågavarande tjenstemannen är verkligen kommen i en
återvändsgränd. Han har kommit till en befattning, hvarifrån han
icke kan erhålla någon högre tjenst och han kan icke heller med
denna tjenst förena någon annan i annat embetsverk. Hans lön är
2,400 K:dr, men han har icke några sportler. Då han emottog tjensten,
försäkrades han att få tillgodonjuta den sportelersättning, som
hans företrädare hade haft, men detta blef honom förnekadt. Under
sådana förhållanden och då vi känna lefnadskostnaderna i Stockholm,
så inses lätt att för en tjensteman i hans ställning lönen är alltför
liten, ty dermed är icke möjligt att kunna draga sig fram äfven
med de tarfligaste vilkor. Mot beviljandet af löneförhöjningen är anmärkt
från Stats-Utskottets sida, att densamma ganska väl kan behöfvas
men att principskäl lägga hinder i vägen. För min del tror
jag den råtta principen är att gåra rätt i hvarje förekommande fall.
Man har vidare velat förstå, att aktningen för representationen skulle
bjuda att Första Kammaren nu icke vidblefve sin vid förra riksdagen
yttrade mening, utan fogade sig efter Kiksdagens beslut, och således
efter den mening, som gjorde sig gällande i Andra Kammaren.
Jag tror, att aktningen för en sjelf, för representationen och för den
Kammare, man tillhör, fordrar, att man i hvarje särskilt fäll pröfvar,
hvad man finner vara rätt, och jag tror också, att vid denna
pröfning ingen skall finnas, som icke anser rätt att bevilja denna
löneförhöjning. Att Kongl. Maj:t icke i år såsom förlidet år föreslagit
denna tillökning, förefaller mig icke underligt, då förslaget förra
året föll. Då likväl Departements-chefen uttalat sig för framgång åt
förslaget, så finnes väl intet hinder för att bifalla detsamma.

Jag anser, att man icke bör låta binda sig af några småprinciper.
som hindra en att göra hvad som är rätt, utan att man tvärtom
bör rösta för hvad man anser vara det rätta; och får jag således
yrka, att Kammaren måtte bifalla den ifrågavarande motionen.

Grefve af Ugglas: Då det ovilkorligen måste nedsätta repre sentationens

anseende, om samma personer det ena året fatta ett
beslut och det andra ett annat, tillät jag mig nyss yttra min åsigt i
afseende på skyldigheten att böja sig under en föregående Riksdags
beslut, såvida icke några nya oeh särdeles vigtiga skäl talade för
ett frångående af samma beslut. Nu åter ber jag att få visa. att
äfven i denna Kammare åsigterna i ämnet voro vid sist forlidne riks Riksd.

Prof. I Afd. 1 Band. 14

210

Den 28 Februari.

dag betydligt delade. Kongl. Maj:t begärde då, att Riksdagen måtte
bevilja Landtmäterifiskalen en löneförhöjning af 600 R:dr årligen.
Denna framställning tillstyrktes af Stats-Utskottet endast i så måtto,
att för 1873 skulle beviljas ett extra anslag till nämnda belopp. Sådan
Stats-Utskottets utlåtande härom af Första Kammaren bifallits
men af Andra Kammaren afslagits, anställdes gemensam votering,
hvilken utföll så, att i denna Kammare afgåfvos 63 röster för bifall
till Stats-Utskottets betänkande och 43 röster för afslag å den ifrågasatta
löneförhöjningen. Det hade således endast behöfts, att 11
personer tänkt olika, för att resultatet äfven i denna Kammare skulle
hafva blifvit det motsatta. I Andra Kammaren deremot utföll omröstningen
med endast 35 röster för bifall mot 136 för afslag. Efter
en sådan behandling af en fråga, som nu blifvit af enskild motionär
väckt, men då af Kongl. Maj:t framlagd, tror jag icke, att Utskottet
bort handla annorlunda, och jag tror icke heller Riksdagen på annat
sätt bör fatta sitt beslut.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (Trefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Stats-Utskottets förevarande hemställan och dels att Kammaren,
med afslag derå, måtte bifalla den i ämnet väckta motionen; framställde
Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till
Utskottets hemställan, hvarvid svarades många nej, blandade med
ja, och sedermera proposition på afslag derå och bifall till den i
ämnet väckta motionen, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:

Den som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 2:dra punkten af
Utlåtandet N:o 10, löstalja; Den

det ej vill. röstar

Nej;

Vinner Nej, afslår Kammaren denna hemställan och beviljar
Landtmäterifiskalen en löneförhöjning af 600 R:dr årligen.

Omröstningen företogs,
utfallit sålunda:

och vid dess slut befunnos rösterna hafva

Ja -- 37.
Nej — 55.

Grefve Mörner, Carl Göran: Då jag icke deltagit uti den
föregående diskussionen och således icke kan dela äran af det beslut,
som blifvit fattadt, så anhåller jag att mot detsamma få anföra
min reservation. Jag tror icke, att det är lämpligt, att staten regleras
på grund af enskild motionärs framställning.

I)en 28 Februari.

211

•J:dje punkten.

Mom. a

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b.

, , Guefv®, Hamilton Henning: Det är icke något tvifvel under astadt,

att ju icke vid 1871 års lagtima riksdag försvarsfrågan an deni

fÖr. t!llfäilfi\ vigtigaste, och att den tilldrog8 sig en
adan uppmärksamhet, att behandlingen af andra frågor derigenom
blef mer eller mindre lidande. Huru mycket detta ämne verkligen

Mart “för att ^Ht” uPP“a?''ksa“h.e*’ bevisas ock derigenom, att KoJgl.
Jlaj t för att slita en del åt tvistepunkterna fann skäligt att sam Rlksdag’

ehuru beklagligtvis frågan8derigenom
eke erhöll någon lösning. Det synes nu som\m, under dessa frllkD
lo&a försök, det allmänna intresset svalnat, ty man kan afgöra de i
d7ttIar<?VmeS" 1IiffnPaa<ie frågor, utan att tänka på, at^de gälla

som fäStlfia re‘ Nag°j dyllkt eger verkligen rum med den fråga
som afhandlas i förevarande punkt af Stats-Utskottets betänkandf.

Kong! Maj:t har nemligen besluta, att hela det ekonomiska
kaiteverket skall ställas under styrelse af Chefen för Topografiska
koipsen; jag vill nu icke ingå i något bedömande af denna fråga

förhåPanden 8s fr frUV ^ Vara ,rätt att under ““varande
iörnaUanden sa förfara, men jag ber att få återkalla i Kammarens

minne, att vid sistlidne lagtima Riksdag föreslog Kongl. Makt i nå Jg

proposition N:o 11 af den 26 Januari 1871 “att topografiska

ben1’* ""Nu1 är enl'' ?ch • uPPga uti °ck örenas med geiÄralsta k,

k Ru, dr. enligt ram tanke en förändrad organisation afgeneralstaben
och i sammanhang dermed förändrade generalstabsöfningar
och forandraae vilkor for befordran inom korpsen en af de åtgärder
l°!n ,a],ra oundgängligast af behofvet påkallas för att vårt försvar
ma blifva val och fullständigt ordnadt. Frågan blir således icke
huruvida det i allmänhet är under nuvarande förhållanden lämpligt’
att ekonomiska karteverket ställes under chefen för Topografi!*
korpsen, utan huruvida försvarsfrågan är vigtigare än ordnandet af
det ekonomiska karteverket, eller huruvida det är för försvå,^väsendet
lämpligt, att ifrågavarande karteverk ställes tillsammans med
rSÄr dermed egentligen icke har något att skaffa. Jag
a icke i tillfälle att upplysa huru denna fråga är ordnad i alla
andra stater, men hvad jag med visshet vet är, att i de i militäriskt

anSTrå S/rr?nde länder har generalstabens organisation
ansetts sa vigtig for försvaret, att deruti endast bolde ingå rent
militariska frågor utan någon som helst sammanblandning med sådana,
som uteslutande hafva ekonomiskt ändamål.

Undersöker man nu sjelfva den speeiela deien af frågan eller

™ Jaertrerket, bearbetas- så Ugger det också i sakens natur a^
generalstaben val maste anses hafva skyldighet att kunna affatta
en terrain pa karta och göra det på fullt tillfredsställande sätt icke

21 2

Den 2» Februari.

blott i afseende på tydlighet utan äfven sa att full noggrannhet vinner
tv detta allt hör till generalstabens militära åliggande!», men att
bedöma de ekonomiska frågor, som stå med det ekonomiska Ivarteverketi
sammanhang, att följa landets odling steg för steg och således såsom
föreslaget blifvit. årligen granska de ekonomiska kartorna för att se till,
huru stor del af en socken blifvit uppodlad genom sjösänkningar och
dylikt, sådant kan och bör icke tillhöra generalstabens åligganden
" En sådan sammanbindning åt det ekonomiska karteverket med
den militäriskt organiserade generalstaben har äfven den väsendtlig»
olägenheten, att den måste helt och hållet förändra befordimgsforhållandena
inom den sistnämnda korpsen. De åligganden, som skola
tillhöra eu korps, hvilken har att bearbeta det ekonomiska karteverket
kunna nemligen icke verkställas af sa att saga ambulatonska
personer, utan endast af sådana, som egna hela sin verksamhet deråt,
hvaremot man anser, att generalstabens personal, för att vara tjenstbar
i krig, icke bör uteslutande egna sig åt stabstj ensten, äfvensom
att På det de kunskaper, som generalstaben under sm tjenstgöring
förvärfvar, måtte komma hela armén till godo, de der anstalda, officerare
böra tid efter annan befordras till armen, och sålunda en ständig
vexelverkan mellan denna korps och den öfnga krigsmakten ega rum
Det är dessa förhållanden, som gifvit nng anledning att tro, att

om. såsom jag måste antaga, Kong!. Maj:t fortfarande har för afsigt
att. så snart omständigheterna det medgifva, föreslå åtskilliga
ganska genomgripande förändringar i generalstabens organisation,
det icke kan vara lämpligt att för den korta tid, som derfonnnan
kan återstå, vidtaga några förändringar med ekonomiska karteverket
som åter måste rubbas, så snart generalstabens ombildning hunnit
’ fullbordas. På dessa skäl och utan att vilja bestrida, att under
nuvarande förhållanden det beslut, Kongl. Maj :t redan fattat, kali
vara lämpligt, tager jag mig friheten hemställa, att Kammaren matte

°r Satt ^hos^ Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om uppskof med
verkställigheten af Kongl. Maj:ts nådiga beslut i karteverksfragan af
den 15 December 1871 i den del som bestämmer att (let ekonomiska
karteverket vid 1873 års ingång skall förläggas under chefens för
Topografiska korpsen styrelse och ledning, intill dess fragan om generalstabens
organisation blifvit afgjord.

Grefve Hörner, Carl Göran: Lika med den föregående ta laren

tror jag, att någon framställning med afseende pa den ifrågavarande
förändringen vore lämplig, men jag skiljer m,g sa till vida
från honom, att jag anser det vara bättre att för åstadkommande
af ett likartad! beslut i båda Kamrarne återremittera denna punkt.
Till de skäl den siste talaren anfört emot sammanslagningen af ekonomiska
karteverket med Topografiska korpsen ber jag att fa lagga
det, att om någonsin det kan anses nödvändigt att en chef nnnes,
så är det väl när samme chef får nya och för honom förut alldeles
obekanta uppdrag, men nu inträffar det förhållandet, att topografiska
korpsen saknar ordinarie chef, och den soin hittills vant dertill förordnad
har nu begärt att varda derifrån entledigad. Således synes

mig tidpunkten för förändringen vara särdeles illa vald. Detta är
emellertid en helt annan fråga och rör verkställigheten af beslutet,
hvarom jag nu icke vill tala; jag vill endast fästa uppmärksamheten
på, att, om vi besluta aflåtandet af en sådan skrifvelse, som Grefve
Hamilton föreslagit, det kan leda dertill att, till följd af någon liten
olikhet emellan de båda Kamrarnes beslut, hela saken kommer att
förfalla. Jag tror derföre, att det vore ändamålsenligt, om en återremiss
af Kammaren beviljades på den föredragna punkten.

Herr Statsrådet Bergström: För bemötande åt de båda före gående

talarnes anmärkningar må det tillåtas mig uttala den åsigten,
att för närvarande Topografiska korpsen verkligen icke är någon militärisk
korps, i den mening, att dess göromål äro af militärisk natur.
Dessa göromål äro tvärtom af helt och hållet civil beskaffenhet. Topografiska
korpsen sammansätter nämligen sina stomkartor på samma
sätt som de ekonomiska kartograferna sina, eller sålunda att förut befintliga
landtmätarekartor nedtransporteras till den skala, som är bestämd
för de topografiska stomkartorna, hvilka sedermera vid jemförelser
ute å marken granskas och beriktigas, hvarvid äfven de jordstycken.
öfver hvilka inga landtmätarekartor finnas upprättade, uppmätas
och kartläggas. I detta afseende skilja sig således topografernas
göromål icke i någon mån från de ekonomiska kartografernas.
Endast i afseende på föremålen för rekognosceringen eger skiljaktighet
rum, i ty att de förra å sina kartor inlägga terrängförhållanden,
men de senare å sina utmärka åker och äng.

Nu har emellertid erfarenheten visat, att till följd af kartearbetets
fördelning på två skiljda korpser eu stor del af de nyssnämnda göromålen
måste verkställas två gånger; och i huru stor utsträckning sådant
dubbelarbete verkställts synes af de upplysningar, som meddelats i
Karteverks-komiténs betänkande. De ekonomiska kartograferna behöfva
dessutom en del astronomiska och trigonometriska ortbestämningar.
Dessa söka de att på egen hand anskaffa, ehuru af helt naturliga
skäl en landtmätares kunskaper icke äro sådana, att han kan
utföra triangelmätningar eller verkställa de arbeten, som äro nödvändiga
föi1 uppmätande och kartläggande af andra rymder än dem,
hvilka äro så små, att ingen hänsyn behöfver tagas till skilnaden
mellan jordens plana och sferoidiska yta. Vid sådana förhållanden
synes det vara klart, att man måste sätta de båda kartverken i närmare
samband med hvarandra och derpå gick äfven Riksdagens framställning
af år 1870 ut, liksom ock det just är hvad Kongl. Maj:ts
ifrågavarande beslut innebär. Man må icke tro, att, något hinder för
föreningen kan ligga deruti, att topograferna icke skulle besitta förmåga
att kontrollera ekonomiska arbeten. De statistiska beskrifningar,
som af dem utarbetas, äro i sjelfva verket mycket svårare än
dem, som ekonomerna utgifva, ty i de förra upptagas en mängd förhållanden,
hvarmed -de sednare icke hafva något att skaffa. De ekonomiska
beskrifningarne åter bestå helt enkelt i afskrift^'' af jordeböckerna
och mycket enkla uträkningar af den odlade jordens areal.

Man har här sagt, att Topografiska korpsen antagligen icke länge
skall ega bestånd i sin nuvarande form, och att det derföre vore min -

214

Don 28 Februari.

dre lämpligt att nu med densamma förena ekonomiska karteverket.
Jag tillåter mig icke att hafva någon mening om huru generalstabens
framtida organisation kan gestalta sig, men af mitt anförande till
statsrådsprotokollet synes, att när Topografiska korpsen en gång ombildas
i den riktning, som af Grefve Hamilton är omnämnd, så måste
enligt min åsigt äfven en förändring ske med ekonomiska karteverket.
Det kan emellertid dröja många år, innan något sådant inträffar, ty
frågan om generalstabens organisation torde icke förekomma annorlunda
än i sammanhang med den om försvarsväsendets ordnande i
allmänhet, och när det kan ske, derom har jag ingen kännedom.
Det var emellertid af vigt att icke dröja så länge med karteverkens
ordnande,, som skulle blifvit nödvändigt, om man icke velat begagna
sig af Topografiska korpsen i dess nuvarande skick; och när en gång
den förening inträffar, hvarpå Grefve Hamilton syftade, så är sambandet
mellan de båda korpserna icke fastare, än att skiljsmessan
dem emellan kan försiggå ganska lätt. För sådant ändamål är äfven
ekonomiska karteverkets anslag bibehållet på sjette hufvudtiteln. I
öfverensstämmelse dermed har äfven Chefen för Civil-departementet
fått åt sig inrymdt inflytande icke allenast på de ekonomiska kartografernas
stomkartearbeten utan äfven på topografernas civila arbeten;
och, enligt hvad jag nyss förut uttalat, har Topografiska korpsen
till dato hufvudsakligen utfört civila arbeten, ty, så vidt jag vet, har
den hittills uppgjort ganska få militära positionskartor.

Huru den af Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen skall
kunna förrycka befordringsförhållandena inom Topografiska korpsen,
kan jag för min del icke inse. De ekonomiska kartograferna skola
nämligen icke tillhöra Topografiska korpsen, utan endast stå under
styrelse och ledning af dess chef. En sådan gemensam ledning kan,
såsom förut är sagdt, alldeles icke undvaras, hvilket bland annat bevisas
af det försök, som år 1867 gjordes att sammanbinda de båda
karteverken. Man stadgade nemligen då. att ekonomerna skulle med
ledning af topografernas astronomiska ortbestämningar åstadkomma
en stomkarta, hvilken sedermera skulle af topograferna begagnas vid
deras rekognosceringar. Detta var en mycket välbetänkt anordning,
som dock fullkomligt strandade vid utförandet af brist på en gemensam
ledning. En chef måste således finnas, af hvilken man må kunna
utkräfva ansvar för det helas ordnande på ett lämpligt sätt.

På grund af hvad jag nu haft äran yttra, och då tiden för generalstabens
omorganisation synes mig mycket oviss, så anser jag att
någon sådan skrifvelse, som här är föreslagen, icke bör af Riksdagen
afl åtas.

Grefve Hamilton: Jag föranleddes att begära ordet, då jag

hörde Herr Chefen för Civil-departementet i början af sitt anförande
yttra, att topografiska korpsen vore en civil korps. Med anledning
deraf får jag säga, att jag i 14 år varit anställd vid denna korps,
altan att kunna föreställa mig annat än att jag vore militär, och att
torpsens arbeten afsåge militära ändamål.

Herr Chefen för Civil-departementet antager vidare, att det skulle
lända till stor skada, om karteverken fortfarande behandlades af två

Den 28 Februari

särskilda korpser och att derföre en förändring i detta förhållande
maste verkställas, innan den förutsedda ombildningen af generalstaben
kan ega rum. Hvilkendera åt dessa ombildningar, som bör hafva
företräde, beror emellertid helt och hållet på den uppfattning man
bär om angelägenheten af en förändring i generalstabens organisation,
och antager man, att denna måste hvila, till dess frågan om
arméorganisationen i sin helhet kan förekomma, så medgifver jag, att
jag måste tillstyrka den ifrågavarande föreningen, men om Kong],
Maj:t fortfar att följa den väg, som redan vid denna riksdag synes
vara beträdd, eller att genom partiela förbättringar söka åstadkomma
det helas ombildning, så kan jag icke se något hinder för att, oberoende
af arméorganisationen, en förändring af generalstaben redan
vid nästa riksdag kan ifrågakomma. Då den nu beslutade förändringen
i kärf.everket först kan sättas i verket vid 1873 års början, så
skulle den i det af mig antydda fall endast ega bestånd under ett
år, hvarefter eu ny förändring måste ega rum.

Vidare är sagdt, att, när en ombildning af generalstaben kommer
att inträffa, så blir det ganska lätt att derefter vidtaga den förändring,
som behöfves med afseende på ekonomiska karteverket. Jag
vågar dock vara af en annan mening. Om nemligen ekonomiska karteverket
skall ställas under Topografiska korpsen, så förutsätter detta,
att. så väl chefen som oftieerarne vid denna korps böra vara de i
ekonomiska kartearbeten mest insigtsfull personer, som äro att tillgå.
Inflyttas nu dessa i generalstaben, som icke får med ekonomiska
karteverket att göra, så saknar man skickliga personer till detta sednare,
och skulle åter dessa personer stanna vid ekonomiska karteverket
och icke öfvergå till generalstaben, så kommer denna sednare att
lida brist på en personal, som är väl behöflig.

Hvad befordringsförhållandena beträffar, så åsyftade jag icke,
att de föreslagna förändringarne skulle för närvarande åstadkomma
någon olägenhet i afseende på befordringen inom Topografiska korpsen,
utan min mening, som jag kanske oriktigt uttryckt, var den, att, om
en militäriskt organiserad generalstab skulle öfvertaga ekonomiska
karteverket, så måste befordringen inom densamma ske icke på sätt,
som för armén vore tjenligast. emedan den omsättning, som för sådant
ändamål bör ega rum i generalstabens personal, skulle hindra
densamma att egna sig åt sysselsättningar, som fordra många års
arbete för att kunna väl skötas.

Det är en obestridlig sanning, att karteverkets fördelning på
många olika håll har olägenheter med sig, emedan derigenom händer,
att samma sak blir gjord på två olika ställen, då det varit tillräckligt,
att den gjorts på ett, samt att den ena korpsen får vänta
på upplysningar och meddelanden från den andra och derigenom
uppeh&lles i sitt arbete, men jag tror dock, att dessa missförhållanden
skulle, kunna afhjelpas om cheferna för de olika verken kommunicerade
sig med hvarandra och sökte ställa arbetet så, att det enas
göromål icke lade hinder i vägen för det andras. Inom Topografiska
korpsen måste finnas vissa kunskaper, som icke erfordras af landtmätare,
liksom af dessa å sin sida måste fordras insigter i vissa göromål,
som icke kunna fordras af topograferna. Gröromålen höra så -

Den 28 Februari.

216

ledes kunna ändamålsenligt fördelas och ehuru jag medgifver, att en
gemensam ledning af karteverken vore nyttig, så tror jag dock, att
hvad man derigenom skulle kunna åstadkomma under ett år eller
två vore af den ringa vigt, att det lika lätt skulle kunna verkas af
en anordning, sådan som jag påpekat, hvarjemte jag äfven anser
generalstabens omorganisation så brådskande, att ett dröjsmål dermed
vore vida farligare än ett uppskof i de ifrågavarande karteverkens
förening.

Herr Nordenfelt: Då jag såsom motionär vid åtskilliga riks dagar

i denna fråga torde hafva någon del uti att den kommit på
tal, vill jag nu uttala min fullkomliga tillfredsställelse med både den
fullständiga utredning som komitén åstadkommit och det beslut, Kongl.
Maj:t sedermera fattat. Denna mycket omtvistade fråga synes mig
nu hafva fått den bästa lösning man kunnat hoppas. Jag medgifver
dock att, om eller då Topografiska korpsen skall förenas med generalstaben.
den nu varande anordningen ej kan anses definitiv. Men
om man vill hafva goda kartor, hvad är då naturligare än att man
lägger detta arbete i händerna på personer, som visat sig kunna göra
sådana, och om man vill hafva dessa kartor för skäligt pris, är väl
klokast att icke låta upprätta karta öfver samma trakt af två olika
arbetare eller två olika chefer. Säkert är att den närvarande personalen
i Topografiska korpsen hufvudsakligen egnat sitt lits uppgift
åt att göra kartor, hvarföre en del icke lärer blifva framstående såsom
generalstabsofficerare då generalstaben organiseras efter helt
andra grunder och med helt annan öfning än hittills.

Derföre torde säkerligen vid en omorganisation en del af Topografiska
korpsens officerare stadna qvar vid k&rteverket och alltså
synes mig en sådan icke kunna göra någon farlig rubbning i den nu
bestämda planen. Det var enligt min tanke nödvändigt att, sedan
man kommit på det klara i en sak sådan som denna, fatta ett beslut
och ej säga: nu veta vi hvad vi böra göra, men eftersom något annat
framdeles kan komma att ske. så göra vi ingenting, utan låta allt
gå på det gamla oefterrättliga sättet. Jag tror ej att det skulle
varit ett sätt att gå till väga, hvarmed representationen kunnat vara
belåten. Ehuru det blifvit bestridt att Topografiska korpsen arbetar
för hufvudsakligen civilt ändamål, vet jag, att, om man granskar deras
arbeten med afseende på den tid de användt, så finner man att
den stora kartan öfver Sverige upptagit största delen af deras tid.
Man kan visserligen säga, att den hufvudsakligen är af militär natur,
men jag kan vitsorda att den för mig såsom civil arbetare är åt
största nytta. Herr Helanders motion synes mig dessutom vara så
uteslutande ställd på att framhålla och gynna landtmäteriintresset,
utan att afse ett godt och billigt kartearbete, att jag mycket beklagar.
om man på grund deraf nu rubbar ett nyss fattadt och godt
beslut. Jag tillstyrker bifall till Utskottets framställning.

Herr Wallenberg: Jag trodde mig kunna med skäl anmärka

mot föreliggande fråga att man hade lemnat ett civilt uppdrag åt en
militärkorps, men Herr Chefen för Civil-departementet har nu beha -

Don 2H Februari.

217

gat upplysa att “Topografiska korpsen ej är någon militärkorps".
Om så är förhållandet, hvarför utför man ej tanken i sin helhet?
hvarför lägger man ej Topografiska korpsen under Civil-departementet
oeh gör den till en civil korps? Ordet “topografi" behöfver ej
anses beteckna något militäriskt, men vi hafva vant oss vid att betrakta
Topografiska korpsen, som en militärkorps. Jag har för min
del ej något emot att lägga den under Civil-departementet, utan tror
att (let skulle vara nyttigt i ett och annat afseende. Herr Ciiefen
för Civil-departementet kar sagt, att genom den föreslagna åtgärden
dubbelarbete skulle undvikas; det är en pligt att tro det, då det säges
af den, som väl bör veta det, men nog kunde man annars sätta
i fråga, huruvida Topografiska korpsen skulle kunna utföra de ekonomiska
kartearbetena, utan att dubbelarbete uppkommer, såvida man
ej vill anlita de förarbeten som redan blifvit af landtmäteriet utförda.
Jag tror att det skulle blifva ganska svårt. Det som emellertid är
det svåraste i hela denna fråga, hvilken den siste talaren behagade
förklara hafva fått en lösning, är just att frågan ej blifver löst, utan
att en åtgärd endast blifvit vidtagen, som ser ut som om frågan
verkligen vore löst, utan att den dock är det. Man har flyttat det
ekonomiska karteverket, men ej anförtrott det åt Topografiska korpsen,
utan man har ställt arbetet under chefen för Topografiska korpsen,
som sålunda blir chef både för denna korps och för dem som
utföra de ekonomiska kartorna. Chefen för Civil-departementet har
yttrat att “Topografiska korpsen ej kommer att länge förblifva sådan
som den nu är“, och detta yttrande vinner ännu mera styrka deraf,
att chefen för Topografiska korpsen ej har fullmakt utan endast är
tillförordnad, hvilket antyder eu tanke hos regeringen att man är
sinnad vidtaga någon ändring. Kan det då vara en riktig tanke att
öfverflytta tillsyn öfver det ekonomiska karteverket från chefen för
landtmäteriet till en annan chef, om hvilken man ej vet huru länge hans
embete bibehålies? Jag tror att hela denna fråga nedsjunkit till en
fråga, om den ene eller andra chefen vill åtaga sig ett uppdrag och
utföra detsamma, och jag tror att den skulle fått en bättre lösning,
om man skäligen höjt lönen för chefen för landtmäteriet såsom ersättning
för hans tillsyn öfver ekonomiska karteverket. Af alla dessa
skäl förenar jag mig med Grefve Mörner i att anhålla om återremiss.

Grefve Beck-Friis: Efter det sakrika anförande, som af Herr
Statsrådet och Chefen för Civil-departementet blifvit hållet, torde det
ej vara behöfligt för mig att söka bevisa nyttan af den af Kongl.
Maj:t föreslagna åtgärden; men jag anhåller att få för Kammaren
uppläsa ett yttrande af komiterade, nemligen om obehöflig!)eten af
det dubbelarbete, som nu eger rum: “För upprättande af stomkartor
öfver Upsala och Örebro län hafva nemligen Topografiska korpsen
och ekonomiska karteverket, hvar för sig, dels transporterat alla
rörande dessa län befintliga användbara landtmätarekartor till ett
antal af flera tusen, dels upprättat och transporterat nya kartor öfver
de lmndradetals hemman inom nämnda län, för Indika användbara
landtmätarekartor saknades, och dels till stomkartor sammansatt
transporterna, i antal uppgående till flera tusen. Vidare har, till

218

Den 28 Februari.

följd af brist på dugliga landtmätarekartor i mellersta och vestra
delarne af Jönköpings län, Topografiska korpsen derstädes för sitt
ändamål uppmätt nära 300 hemman, hvilka ekonomiska karteverket,
när dess arbeten förläggas till nämnda län, måste för sitt ändamål
ånyo uppmäta''1. Detta tyckes mig vara ett fullkomligt tydligt bevis
på det slöseri med tid och arbetskrafter som den nuvarande organisationen
medförer; att man skulle anse den förestående reorganisationen
af generalstaben utgöra ett hinder för det nu föreslagna temporära
ordnandet af karteverket kan jag ej fatta, ty denna reorganisation
må dröja längre eller kortare, så är det gifvet att i sammanhang
med generalstabens organisation äfven Topografiska korpsen,
som hittills företrädesvis varit ett civilt karteverk, måste annorlunda
organiseras. Intilldess detta skett anser jag att karteverken böra
ställas under en chef, och för öfrigt synes det mig vara hög tid att
denna strid om karteverken, hvilken varit en plåga för Stats-Utskottet,
får ett lyckligt slut. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets hemställan.

Herr Berg: Den förste talaren har uttalat åsigter. som jag

fullkomligt delar, men jag tror att han ej besvarat alla de invändningar,
som äro gjorda mot frågan i sin helhet. Jag har äfven haft
den äran att i min ungdom tillhöra Topografiska korpsen och då
Herr _ Nordenfelt för några år sedan väckte motion om karteverkens
förening under en styrelse hade jag äran yttra mina tankar i detta
ämne; jag nämde då att jag ansåg det Topografiska korpsen såsom
en del af generalstaben är en militärkorps. Herr Grefve Hamilton
har kanske ej så tillräckligt specificerat de olika göromål, som Topografiska
korpsen har, i jemförelse med dem som tillkomma ekonomiska
karteverket; det är en ej obetydlig skiljaktighet mellan de
mätningar, som göras för de militära kartorna och de som ske för de
ekonomiska. Jag betviflar ej att många af topograferna skulle kunna
uträtta de mätningar som tillhöra landtmätarne, men det är ej något
deras åliggande. Deras karteverk innehåller egentligen beskrifning
på jordytans olika form, ej på jordens olika innehåll, som deremot
landtmätarne måste taga reda på. Vidare får jag fästa uppmärksamheten
derpå att, ehuru Topografiska korpsens arbeten i viss mån
äro civila och af nytta för civila, och ehuru en stor del af deras
tid upptages af dessa arbeten, man dock ej får förglömma att Topografiska
korpsens officerare användas ej blott i krig, utan äfven i
fred vid öfningsläger såsom generalstabsofficerare. Herr Chefen för
Civil-departementet nämnde såsom skäl för nödvändigheten att ställa
ekonomiska karteverket under chefen för Topografiska korpsen att
ekonomiska karteverket behöfde korpsens biträde med de noggranna
ortbestämmelser hvartill fordras astronomiska observationer .och triangelmätningar,
men att då sådant begärdes för arbeten i Östergötland
kunde det ej erhållas.

Jag får naturligtvis ej betvifla en sådan uppgift, som jag ej
känner, men jag förstår ej att, om nu en sådan händelse förefallit,
felet kr, a ligga hos någon annan än chefen för Topografiska korpsen
och då kan jag ej förstå att det afhjelpes genom att ekonomiska

219

D<*n 28 Februari.

karte verket lugger under lians befäl. Skälet skulle då vara att ekonomiska.
karteverket skulle komma att verka pådrifvande på chefen
föi topografiska korpsen. Herr Nordenfelt bär sagt att af de nuvarande
offioerarne i Topografiska korpsen har man ej anledning
vänta några dugliga militärer eller några generalstabsofficerare. Jag
vagar för min del, ehuru jag ej står i någon relation med dem, betvifla
riktigheten af hvad han sagt. Likaså tycker jag ej att det är
1 -nin 0l< ni!*S ftft skylla på att det är ett landtmäteriinti •esse. som
vill gorå sig gällande, men skulle det verkligen vara ett dylikt intresse.
sa undrar jag, om det ej kunde vara skäl att taga detsamma
i öfvervägande, då landtmätarnes göromål närma sig ganska mycket
till dem som tillkomma ekonomiska karteverket; och när vi tillika veta
att landtmätarekorpsen har numera ett ganska, inskränkt fält för sin
verksamhet, så inser jag ej hvad det skulle vara för ett fel att låta
iandtmätarne få eu sysselsättning, som kunde vara för dem passande
och för landet gagnande. Jag vågar tro att, på grund af hvad
grefve Mörner jsagt och möjligen af ännu flera skäl, det vore bäst
återremittera frågan till Utskottet; och ehuruväl jag skulle vara
mera böjd för att rösta för Grefve Hamiltons förslag, vill jag således
ej motsätta mig en återremiss. I ovisshet om hvilket af desse förslag
f,r det tjenligaste yrkar jag emellertid afslag på Stats-Utskottets
hemställan.

Grefve Mörner: Eu talare i mitt grannskap har funnit det huf,
lga s^dlft för bifall till Utskottets framställning i den omständigheten
att Topografiska korpsen skulle hafva uppmätt 300 hem““i
ömåland, men att, då ekonomiska kartverket kommer att taga
befattning med denna provins, skulle det nödgas göra om denna uppmätning.
Jag tror att denna konklusion ej är alldeles riktig och att
den står i uppenbar strid med hvad förra lagtima Riksdag begärde.
JJet var just sådana ommätningar, som man önskade förekomma,
och om det ej dröjer allt för många år, så att odlingar och delningar
m. m. allt för mycket förändrat beskaffenheten af den trakt, der
ifrågavarande hemman äro belägna, så måtte det väl ej finnas någon
rimlig anledning att åter låta mäta upp denna trakt, då man har
en nyligen uppmätt karta. Att sådana omarbetningar ibland gjordes,
var just orsaken till anmärkningen, man önskade ett samband melrwi
Ci.r kjl ai''het,ena till förekommande af dylika dubbelarbeten.
Hetta blir dock ej lijelpt derigenom att man sätter eu tillförordnad
chef att ordna alltsammans, ty denna tillförordnade chef har troligen
en viss frändskap med andra tillförordnade chefer, och jag tror ej
att han kommer att utgöra ett undantag från dem. Den, som står
pa sa osäker fot, griper ej in i en organisation, utan han låter sakerna
hafva sin gång; erfarenheten visar att det är den vanliga följden
åt dylika arrangement.

^err chefen för Civil-departementet sade att Topografiska korpsen
hufvudsakligen vore en civil korps. Det var ett hårdt omdöme öfver
de två högt aktade personer, som under ett hälft sekel varit chefer
vvi j denna. korps. Den hade till sina chefer två ibland våra mest
bildade militärer, General Akrell och General Hazelius. Den sed -

220

Den 28 Februari.

nare har knappast hunnit andas ut, förr än man säger att han har
skött det honom anförtrodda värf så illa att det kommit på afvägar.
Jag hyser en annan tanke, och jag förmodar att de skött sitt
kall så, att landet deraf har stort gagn. Fastän de af Topografiska
korpsen nppgjorda specialkartor ej blifvit allmängjorda, så finnas de
dock säkerligen att tillgå då de behöfvas. Det var en af de första
och ingalunda minsta svårigheter, som under det sista kriget mellan
Tyskland och Frankrike, detta sednare land hade att bekämpa, att användbara
militära kartor saknades. De, som funnos, voro magasinerade
i Paris och för att afhjelpa denna brist måste man dels anlita
kartor, uppgjorda för jern vägsanläggningar, dels skaffa sig kartor
från fienden; det var tyska kartor, som omtrycktes i Tours och utdelades
åt de der bildade trupperna. Det vore efter mitt förmenande
ganska illa, om Sverige, i fall af behof, bland andra brister, äfven
skulle komma att sakna tillgång på ändamålsenliga kartor att i tillräckligt
antal utdela. I Preussen, som för närvarande är det land,
som har sitt militärväsende fullkomligast ordnadt. finnes förutom generalstaben,
en särskild byrå för landets triangelisering, hvilken byrå
ej står i förbindelse med generalstaben, utan, liksom det händer här,
understundom grälar med generalstaben om gränsen för hvarderas
arbeten, men de arbeta hvar för sig. Jag tror att. efter hvad som
här förut blifvit yttradt, man ej kan frångå den åsigten. att denna
tidpunkt ej är den bäst valda för en sammanslagning af ekonomiska
karteverket och Topografiska korpsen, och ju mera osäker man är om
den tidpunkt, då omorganisationen af generalstaben kommer att ega
rum, ju mera betänksam tror jag att man bör vara med vidtagandet
åt ett sådant steg, hvarigenom Topografiska korpsens verksamhet
kan ytterligare ledas på afvägar. Jag anhåller om återremiss.

Herr Berg; Vid formulerandet af mitt ju-kande råkade jag begå
ett misstag genom att begära utslag; det härledde sig deraf att jag
är lika belåten antingen Herr Grefve Hamiltons eller Grefve Mörners
förslag antages. Jag får nu återtaga detta mitt yrkade och
förena mig i yrkandet på återremiss.

Friherre von Essen: Det lär ej vara mera än en mening om

att denna fråga är af särdeles invecklad natur och den har vid flera
riksdagar visat sig vara ganska svårlöst; sent omsider kom Riksdagen
till ett beslut och gjorde en framställning till Kongl. Maj:t, hvilken
blifvit här flera gånger omnämnd och gick derpå ut, att Kongl.
Maj:t täcktes taga under ompröfning, i hvad mån de topografiska,
ekonomiska och geologiska karteverken kunde med hvarandra ställas
i närmare samband. Derefter tillsatte Kongl. Maj:t en komité af
personer, hvilkas erfarenhet i dessa frågor och hvilkas sakkunskap
stå utom allt tvifvel. Desse komiterade utarbetade ett förslag och
deras betänkande är ganska vidlyftigt. Deri förekommer ett yttrande,
hvarom komiténs alla ledamöter voro ense, fastän sedan en af dem
gjort en modifikation. Det lyder; “på grund af de skäl, som här
blifvit anförda, anse vi oss enhälligt böra tillstyrka att rikets ekonomiska
karteverk må ställas under styrelse och ledning af chefen för

Den Februari.

221

Topografiska korpsen, på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna för godt att
närmare bestämma, och att det på riksstatens sjette hufvudtitel nu uppförda
anslaget till berörda karte verk må till fjerde hufvudtiteln öfverföras“.
I afseende på första delen af detta yttrande bär Kongl.
Maj:t varit af samma tanke och beslutat att en förändring skulle ske
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komiterade föreslagit.
Då nu riksdagen gjort en sådan framställning och då Kongl. Maj:t,
efter att hafva låtit de mest sakkunnige män utreda frågan, fattat
sitt beslut, förefaller det mig minst sagdt besynnerligt om Riksdagen
nu bildade sig till en komité af några hundra personer och komine
med en helt annan framställning än föregående år. Det är mycket
möjligt, att det kan finnas flera vägar, som leda till ett godt mål,
och det finnes här flere insigtsfull män. som anse eu annan utväg
bättre än den föreslagna, men andre äro åter af eu motsatt åsigt, och
då de mest sakkunnige män kommit till en gemensam öfvertygelse
samt Kongl. Maj:t derpå grundat sitt beslut, så kan jag ej finna klokt
och konseqvent att Riksdagen nu frångår sitt förra beslut och uttalar
sig för eu annan organisation, tv jag förmodar att ett afstyrkande af
Stats-Utskottets hemställan skulle afse organisationens ordnande på
något annat sätt, att nemligen meningen dermed skulle vara ett uttalande
i den syftning, som Herr Helander föreslagit. Det förutsätter
emellertid att Riksdagen skulle vara af en annan mening än förut,
och Stats-Utskottet har ej kunnat så uppfatta sin skyldighet att det
skulle tillstyrka Riksdagen att frångå ett förut fattadt beslut. Jag
anhåller om bifall till Stats-Utskottets hemställan i förevarande
punkt.

Herr Nordenfelt: Jag vill inskränka mig till att förklara, det
Herr Belg alldeles oriktigt uppfattat mina ord. Jag har velat säga,
att vid denna omorganisation af generalstaben, som kan komma att
ega rum, det säkerligen skall finnas flera af Topografiska korpsens
medlemmar, som äro både mindre lämpliga och mindre villiga att
öfvergå till generalstaben, sådan som den då komrae att organiseras,
ty när en korps omorganiseras, och andra fordringar ställas på densamma
måste det alltid kunna inträffa att utmärkt skickliga och aktningsvärda
personer, icke finna sig lämpliga för de nya förhållandena,
fastän de varit fullt användbara och lämpliga under de gamla.

Herr Statsrådet Bergström: Till en början villiag erinra, att, om
jag i mitt förra anförande nyttjade det uttryck, att Topografiska korpsen
vore en civil korps, så bör sådant icke missförstås. Jag ville
dermed säga, att nämnda korps i denna stund nästan uteslutande
verkar för civila ändamål, fastän den har en militärisk organisation
och utgör en qvasi-del af Generalstaben. Upprättandet af Topografiska
korpsens karta öfver Sverige tjenar nemligen civila ändamål.

Detta har äfven blifvit erkändt af korpsens nyligen aflidne chef,
General Hazelius, som nitiskt verkade för, att det så kallade specielt
militära karteverket ej längre skulle hemlighållas och äfven 1857
utverkade Kongl. Maj:ts bifall dertill att detsamma fick till gagn för
allmänheten utgifvas. Han insåg nemligen mycket väl. hvilken vigt

222

Den 28 Februari.

ett godt karteverk bär för ett lands utveckling, och han var nog upphöjd
att finna, att ifrågavarande topografiska karteverk afsåg att
gagna icke blott militäriska ändamål, utan äfven och hufvudsakligast
allmänt civila. De af andre talaren i ordningen uttalade förebråelser
synas mig icke^ vara befogade. Ingen (åtminstone icke jag) har
låtit undfalla sig något ord, som afsett att kasta skugga på en högt
förtjent man. Den af Kongl. Maj:t vidtagna anordningen har ju skett
} full öfverensstämmelse med Hazelii mening. Visserligen tänkte han
i så måtto olika mot komiténs flertal, att han ansåg bearbetandet af
jordbruksstatistiken kunna, utan upprättande af ekonomiska stomkartoi,
öiverlemnas åt hushållningssällskapen; men för den händelse
att ett ekonomiskt stomkarteverk skulle bibehållas, var han också
af den mening, att det skulle förläggas under chefens för Topografiska
korpsen styrelse. Då detta var eu gammal åsigt, hvilken han
redan uttalat 1858 och till hvilken han nu, efter att hafva utbytt
meningar i komitén. återvände, så torde äfven deri finnas ganska
stort skäl för åtgärden.

Herr Wallenberg syntes, om icke betvifla, dock ifrågasätta, att
något dubbelarbete egde rum under den tid, de begge karteverken
vant. skilj da. Det af grefve Beck-Friis åberopade komitébetänkandet
visar, huru härmed förhåller sig. Hvad Herr Wallenberg i sammannang
dermed vidare yttrade om dubbelarbetet kunde jag icke
(jaS tillstår det uppriktigt) förstå. Han syntes gå ut ifrån, att de
kartor, som finnas i Landtmäteri-kontoret, upprättats i ändamål att
bilda det ekonomiska karteverket. Så är emellertid icke förhållandet,
utan de upprättas vid skiften, egotvister och dylika tillfällen, men de
äro det material, som sedan bearbetas för det ekonomiska karteverket.
Hisstager jag mig ej alltför mycket, finner här sin tillämpning det
allbekanta yttrandet: “det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.“ Jag
föreställer mig^ nemligen, att han icke hade klart för sig, huru med
dessa karte verks bearbetande tillgår.

Här har äfven blifvit ifrågasatt, att Topografiska korpsen borde
öfverflyttas till Civii-departementet. Detta kan jag icke gilla, ty så
länge denna korps har en qvasi-militärisk uppgift, torde det icke
vara lämpligt, att den kommer att lyda under Civii-departementet;
men deremot är det fullt lämpligt, att ett verk, som har ett likartadt
arbete med Topografiska korpsen ställes under befäl af chefen för
denna korps. Det är icke, såsom Herr Wallenberg förmenat, här
fråga om en tvist mellan två chefer om hvilkendera, som skall öfvertaga
arbetet, utan frågan är, huru man lämpligast och bäst skall
ordna arbetet för att bereda det allmänna den största fördel. Den
chef, som blifvit utsedd att leda det hela, har icke, såsom Grefve
Mörner förmenade, till uppgift att företaga någon organisation; han
har blott att klokt leda och anordna arbetena så. att de passa i
stycke med hvarandra. Honom åligger således bland annat att vaka
derölver, att hvad som tillförene inträffat icke vidare må inträffa,
eller att utlofvade ortbestämmelser icke varda af topograferna å
utsatt tid tillhandahållna de ekonomiska kartograferne vid upprättande
af deras stomkartor; att icke till följd deraf fastställd plan

Den 28 Februari.

223

för bearbetande af dessa kartor behöfver ändras samt att icke topo^
graferne i sin ordning må finnas i saknad af stomkartor för deras
rekognosceringar å bestämda orter. Allt sysslande med ortbestämmelser
måste fråntagas de ekonomiska kartograferne, hvilka sakna
de kunskaper, som erfordras för att kunna upprätta nöjaktiga geografiska
kartor.

För att kraftigt visa, huru illa de löst uppgiften att göra trigonometriska
ortbestämmelser, ber jag att få uppläsa en vid kartekomiténs
protokoll fogad, af majoren vid topografiska korpsen, Stecksén,
afgift eu kritik öfver det sätt, hvarpå de ekonomiska kartograferne
inom Örebro län uppmätt ett triangelnät. Denna kritik lyder
som följer:

Undertecknad, som under vintern 1867—1868 i egenskap af tjenstförrättande
professor vid Topografiska korpsen ledde beräkningen af
ett i norra delen af Örebro län uppmätt triangelnät, som hade några
punkter gemensamma med ett af rikets ekonomiska karteverks personal
uppmätt triangelnät i samma län, blef af denna anledning i tillfälle
att se och granska de vid sistnämnda mätning förda protokoll,
och får nu, derom anmodad, öfver samma triangelmätning lemna det
intyg att, förutom mer och mindre betydande fel, såsom t. ex. att
ingen anteckning i protokollen visar, att den använda teodoliten någon
gång blifvit justerad, följande grofva fel förekomma:

Vid observationernas anordning har ingen åtgärd blifvit vidtagen
för att upptäcka eller försäkra sig emot de vid triangelmätning
vanligen förekommande fel, såsom syftningsfel, mindre lyckad
afösning, misstag vid afösning, fel, beroende af instrumentets ofullkomlighet,
t. ex. delningsfel hos limben m. fl.

I de flesta trianglar äro endast tvenne vinklar mätte, och i de
trianglar, i hvilka alla vinklarne blifvit mätte, äro triangelfelen mer
än tillåtligt stora.

I en triangel (Bromsjöboda—Harzberg—Linde kyrka), på hvilken
hela nätets fortgång beror, uppgår triangelfelet till mer än sju grader,
utan att grundade skäl finnas till antagande att felet ligger i någon
särskild af de tre vinklarne. Tvärtom gifva de stora felen på alla
i serie med två af dessa vinklar gjorda observationer fullgiltiga skäl
att förkasta två af triangelns vinklar.

Der en sidas längd kan erhållas medelst beräkning genom olika
trianglar fås omättligt stora skilnader i resultatet genom beräkning
på den ena eller andra vägen, t. ex. längden af sidan Linde kyrka—
Wargklefsberget, från hvilken hela nätet utgår, kan från den i närheten
af Linde mätta basen beräknas genom flera olika trianglar;
de resultat, som på de olika vägarne erhållas, skilja sig ifrån hvarandra
på mer än 200 fot, oaktadt hela sidans längd icke öfverstiger
A svensk mil.

På grund af nu nämnda fel anser jag denna så kallade triangelmätning
icke vara duglig att tjena till grund för sammansättning
af. någon karta, den måtte vara upprättad i hvilken skala eller för
hvilket ändamål som helst.

Slutligen får jag äran nämna, att Chefen för Topografiska korpsen
i följd af min rapport om arbetets oduglighet lät under som -

224

Den 28 Februari.

maren 1868 verkställa triangelmätning öfver det område, å hvilket
ifrågavarande triangelmätningsförsöket blifvit företaget.

Stockholm den 12 November 1870.

J. O. B. Stecksén.

De af Kammarens ledamöter som tillhört Topografiska korpsen
skola genast finna, till hvilka grofva fel dessa ekonomiska kartografer
här gjort sig skyldiga. Det är på sådana mätningar, som
man sätter ihop kartor och ett sådant karteverk, som man vill skall
sköta sig sjelf. Det går ej an, att så får förblifva, bättre då att låta
hela detta karteverk, hvilket så länge varit ett tvistämne inom representationen,
alldeles upphöra.

Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.

Grefve Mörner: Det är fullkomligt riktigt, att Kongl. Maj:t
1857 medgaf allmängörande af de topografiska kartorna i större
skala än som förut varit medgifvet. Men det är alldeles felaktigt,
om man tror. att med detsamma alla som finnas äro allmängjorda,
ty för hvar och en, som behagar taga kännedom om
stadsrådsprotokollet och Topografiska korpsens hemställan, skall det
blifva obestridligt, att ingen enda positionskarta fick allmängöras.
Det finnes en massa kartor för militäriska ändamål, som icke äro
allmängjorda. Detta i afseende på den i berörda hänseende lemnade
upplysningen.

Att General Hazelius vidhållit sin åsigt att få det ekonomiska
karteverket under Topografiska korpsen, det tror jag visserligen,
särdeles på en tid då han icke för Topografiska korpsens arbeten
egde att disponera så stora anslag, som lian, med det stora intresse
han hyste för framgången af detta arbete, önskade att derpå få använda.
Att Chefen för Landtmäteri-styrelsen med lika ihärdighet
har önskat, att få detta karteverk skiljdt från Landtmäteri-styrelsen,
det är äfven nogsamt kändt. Han har i detta hänseende ideligen
inkommit till regeringen med likartade framställningar. Då man
drifver den satsen, att hans insättande i den ifrågavarande komitén
utgör en borgen för sakens beskådande från alla sidor, så tror jag
att man begått ett misstag, enär han icke sett och sannolikt icke
kommer att se den från mer än en sida.

Här har blifvit uppläst ett utlåtande af någon person vid Topografiska
korpsen om en af det ekonomiska karteverkets tjensteman
verkställd triangelmätning, som vore misslyckad. Jag har också i
går afton läst ett utlåtande, hvari uppgifves att Topografiska korpsens
kartor skulle innehålla misstag i det att dessa kartor upptoge
både vägar och skogar, som icke finnas o. s. v. Det kan således
väl få qvitta det ena med det andra. Misstag äro menskliga och
kunna troligen hända den ena lika väl som den andra.

Herr Wallenberg: Herr Civil-ministern har behagat yttra, att

han visserligen icke vill hafva Topografiska korpsen till ett civilt
verk. Jag tog mig den friheten, att anse att den borde komma
under Civii-departementet såsom eu naturlig slutföljd af bemälde

departements-chefs

Den L''3 Februari.

departements-chefs tomt yttrande, “att Topografiska korpsen ej är någon
militär-korps". Antalet ärenden, som afgöras på föredragning af
två departements-ehefer, tror jag icke att man bör öka, tv det ligger
i sakens natur, att det möjligen i dessa kan framträda en viss
dualism, om äfven aldrig så stor enighet eljest emellan konseljens
ledamöter är rådande. Samme talare har behagat yttra, att i afseende
på “dubbelarbetet”, så skulle det dunkelt sagda vara det dunket
tänkta. Detta är visserligen sannt, men han har sjelf sagt, att
material för det ekonomiska karteverket linnes i landtmäteri-kontoret.
Då ligger det nära till hands, att, om ej detta material skall
begagnas, så skall något nytt anskaffas, och då blir det dubbelt
arbete.

Det som jag. hufvudsakligen har att anmärka, är den stora reformens
beskaffenhet. Man förenar nemligen icke två korpser till eu,
utan man hänger utanpå den ena korpsens chef något som den andras
har sig anförtrodt, och det är en slags reform som ej är att
förorda. Derför bör man tänka till punkt och komma med ett helt
förslag, innan man påkallar, att Riksdagen, på sätt här blifvit föreslaget,
skall sanktionera en tillfällighets-åtgärd.

dill sist kan jag icke underlåta att anse som eu beklaglig företeelse,
att Civilministern här uppläst ett klander mot utförandet af
de ekonomiska kartorna, det vill säga mot det sätt hvarpå de, Indika
hafva med saken att göra, fullgjort sina åligganden. Jag känner en
obeskriflig medömkan, när man på det sättet vill föra diskussionen,
att man vill ställa den ena emot den andra, utan att lemna den
klandrade tillfälle att försvara sig. Hvad som har blifvit uppläst
är ett klander, som återfaller pa den högsta styrelsen, som ej ti 11-sett, att de underlydande bättre utfört sina arbeten. Man får icke
gå uppifrån och skjuta skulden på de lägre- Och om det är någon,
som icke fullgjort sina. åligganden eller väl utfört sitt arbete, så är
detta eu anledning att anförtro hans arbeten åt andra, men icke att
göra en sådan bär tillfällig omorganisation.

Grefve Hamilton, Henning: Då jag upptog chefens för Civil departementet

yttrande i afseende på Topografiska korpsen, att den
skulle vara en civil korps, så var det icke ur den synpunkten, att
deri hvarken för korpsen eller dess förutvarande chef låg någon förolämpning,
ty icke är det något ondt i att vara civil tjensteman, om
man verkligen är det. Efter min uppfattning och oaktadt de skäl
jag för en motsatt åsigt bär fått böra, är den Topografiska korpsen
eu militärisk korps. Det är sannt att de kartor, som af Topografiska
korpsen uppgöras, för närvarande hufvudsakligen begagnas för civila
ändamål. Detta bevisar dock ingenting annat, än att de militära arbeten,
. som af korpsen utföras, äfven äro dugliga för civila ändamål,
men icke något i afseende på korpsens organisation. Att den verkligen
är militärisk, derpå hafva vi i en af dess aflidne chefer ett
ganska vackert vittnesbörd. General Akrell var under 1814 års fälttåg
tjenstgörande vid denna korps eller, såsom den då benämndes.
Fältmätnings-korpsen, och då han dubbades till Svärdsordens-riddare

Rik-sd. Prof. 1 A/d. 1 Band. 15

226

Den 28 Februari.

samt erhöll tapp erhets-medalj eu. blödde ännu det sår han^ erhållit i
slagit vid Leipzig. Detta torde vara ett tydligt bevis på, att han
såsom topograf icke var civil tjensteman utan militär.

Detta skulle emellertid för denna fråga icke hafva någon betydelse.
om man icke fäster afseende vid min utgångspunkt, nemligen
den att Kongl. Maj:t sjelf har förklarat sin mening vara, att Topografiska
korpsen skulle införlifvas med Generalstaben och det derför
vore angeläget, att man icke med denna korps på ett eller annat
sätt införlifvade en afdelning, som är af uteslutande civil beskaffenhet.
Såsom stöd för Kongl. Maj:ts nådiga proposition har blifvit
anfördt, att landtmätare hafva illa utfört dem anförtrodda triangelmätningar.
Detta är utan tvifvel ledsamt, men jag kan icke finna
att det bevisar något i afseende på, huru en sådan korps bör organiseras.
Det kan på sin höjd bevisa, att så vidt landtmätare fortfarande
skola göra triangelmätningar, böra de erhålla eu fullständig
undervisning om sättet huru de skola verkställa dem. Nu tror jag
likväl icke, att okunnighet var anledningen till de stora misstag, som
vid triangelmätningarne i Nerike blifvit begångna. Det torde nemligen
kunna till en viss grad böra tillskrifvas mindre noggrannhet
vid utförandet, men den som sjelf försökt att verkställa sådana och
vet huru mycket man är beroende af instrumenternas beskaffenhet,
den kan också lätt inse att, om icke den största noggrannhet och eu
ständig kontroll iakttagas, så kunna ganska stora fel uppstå, hvilket
äfven varit förhållandet med Topografiska korpsens arbeten, isynnerhet
i äldre tider, ehuru man på sednare tider genom användande åt
bättre instrumenter och — jag medgifver det — genom iakttagande
af större noggrannhet och omsorg, nått ett bättre resultat. Astronomiska
ortbestämningar kunna icke utföras af landtmätare, men de
utföras icke heller af Topografiska korpsen annorlunda än under
ledning af den professor, som för ändamålet är vid Topografiska
korpsen anställd. _ _ .

•Jag ingick icke i mitt första yttrande i någon granskning åt
den organisation, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen, utan ville
gerna antaga, att den var lämplig, för så vidt icke en omorganisation
af Generalstaben vore föreslagen. Men då nu denna fråga blifvit
vidrörd, ber jag att få yttra den mening, att jag icke tror det vara
nyttigt, att en korps, som står under det ena departementet, härtill
chef en person, som står under ett annat och framför allt icke, att
en civil korps har en militär till chef, helst det lätt kan hända, att
chefen för Topografiska korpsen på föredragning af chefen för Landtförsvars-departementet
beordras till en tjenstgöring._ som helt och
hållet hindrar honom från att utöfva chefskapet för den civila
korpsen. _

Då ingen af de talare, som här yttrat sig, understödt mitt yrkande.
vill jag afstå från detsamma; och jag gör det så mycket
heldre, som. derest det vunne Kammarens bifall, det kunde inträffa,
att Andra Kammarens beslut skulle komma att skilja sig ifrån den
Förstas på sådant sätt, att hela frågan komme att förfalla.. Jag
förenar mig derföre med Grefve Mörner i anhållan om återremiss.

Deri l''H Februari.

T‘l

Herr btatsradet -Bergström: Bet förefaller mig, som .skulle
.jag kunna med mycket jemnmod fördraga de förebråelser, hvilka Herr
Wall enberg mot mig riktat för det jag uppläst en officiel handling,
som linnes bilagd komiténs betänkande. Jag tror. att det är en skyldighet
att sätta lepresentationen i kännedom om dessa misstag,
livilka naturligen mana att söka förebygga dylika för framtiden.

Vidare förmenar jag,. att beskyllningen mot högsta styrelsen icke
var befogad. Bet lärer icke billigtvis kunna fordras, att högsta styrelsen
skall begifva sig ut på landsbygden, för att kontrollera huru
triangelmätningarne verkställas. Äfen när sadana fel, som jag nyss
framhållit, varda uppställda, då bör man efterforska den djup are
grunden dertill och söka undanrödja densamma.

Hvad i öfrigt den ifrågavarande organisationen beträffar, tror
jag icke, att det går an att inställa den, till dess att landtmätarne
hunnit inhemta tillräckliga kunskaper i triangelmätning. Bet fordras
nemligen lång tid, innan de som nu äro elever hunnit inhemta
dessa kunskaper; och de redan varande landtmätarne lära icke beqväma
sig att på äldre dagar studera högre matematik.

Herr Berg: Jag anhåller endast att få tillägga några ord till

hvad Grefve Hamilton sagt.

Herr Civilministern har såsom skäl för den åt regeringen föreslagna
förändringens vidtagande angifvit vissa felaktigheter, som
blifvit begångna af ekonomiska karteverkets tjenstgörande personal vid
en af densamma verkställd mätning. Jag finner ej den anförda omständigheten
kunna anföras såsom bevis för nödvändigheten af de båda
korpsernas sammanslående, ty enligt min uppfattning skulle, vare
sig korpserna äro förenade eller ej, i ett fall sådant som det anförda,
från Topografiska korpsen kunna erhållas det biträde och de
fullständigare instrumenter. som kunna erfordras vid de ekonomiska
förrättningarne, och jag kan ej tro annat, än att, på samma sätt som
Topografiska korpsen får Kongl. Maj:ts tillstånd att för sina ändamål
begagna landtmäteri-kontorets kartor, skulle äfven det ekonomiska
karteverkets personal kunna få rättighet att för sina behof anlita
de triangelmätningar, som, stödda på astronomiska observationer,
blifvit gjorda af topografiska korpsen. Under den förutsättning att
ekonomiska karteverket skulle kunna fn del såväl af ifrågavarande
triangelmätning som öfriga arbeten, hvilka af de i sådant hänseende
mera öfvade topografiska officerarne^blifvit verkställda, torde någon
gemenskap med det topografiska och detta karteverk i öfrigt ej vara
erforderlig; men då de ekonomiska kartearbetena deremot närma sig
mera till landtmäteriet, skulle den för sistnämnda arbeten afsedda
personal kunna mera passande sammanslås med landtmäteri-korpsen.

Jag fortsätter mitt yrkande om återremiss.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grofven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till det förevarande momentet och dels återremiss deraf, framställde
Herr Grefven och Talmannen proposition på bifall till mo -

228

Den 28 Februari.

mentet och, då dervid svarades talrika ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.

4:de punkten.

Herr Heeggström: På grund af den obestridliga vigt, som till gången

på en särskild länskarta vid fyrfaldiga tillfällen egen för eu
provins, och under anförande att den landsdel, för hvilken i ifrågavarande
hänseende minst åtgjorts, vore Westerbotten, vågade jag
till Riksdagen framkomma med ett förslag om anvisande af medel
till bestridande af kostnaderna för utgifvande af en geografisk karta
öfver nämnda län.

Stats-Utskottet har, vid pröfning af detta mitt förslag, pa sätt
den nu föredragna punkten utvisar, förklarat, att detsamma ej för närvarande
borde till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och såsom
skäl härför anfört, att ärendet redan varit inför Kongl. Majd anmäldt
men. enligt hvad som framgick ur ett utaf chefen för Civildepartementet
till statsråds-protokollet afgifvet yttrande, ännu ej
blifvit upptaget till pröfning, emedan detsamma ej befunnits nog
ntredt.

Men då i nämnda statsråds-protokoll chefen för Civildepartementet
emellertid yttrat, att han ansåg behofvet af sådan karta
öfver Westerbotten äfvensom öfver Stora Kopparbergs län, för kännedom
om länens natur och odlingsförhållanden, kommunikationer
m. in. vara så kännbart, att detta behofs fyllande, äfven om sådant
inom den närmaste tiden icke kunde ske annorlunda än provisoriskt,
förefölle honom i hög grad önskvärdt, så torde jag vid detta
förhållande böra nöja mig med denna chefens för Civildepartementet
förklaring, hvarvid jag hos honom vågar vördsamt anhålla, att
han ville vidare taga frågan om hand och, när det finnes lägligt,
söka bereda framgång åt densamma.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vill jag ej framställa något
särskilt yrkande.

Öfver!äggningen förklarades slutad och punkten bifölls.

5:te—8:de punkterna.

Biföllos,

9-.de punkten.

Herr Troilius: Den fråga, som föreligger angående utgifterna

under år 1873 för bedrifvande af statens jernvägsrörelse, anser jag
böra betraktas egentligen såsom eu finanskalkyl, med syftning att.
vid jemförelsen mellan de beräknade inkomsterna och utgifterna, i
afseende på behållningen som komma statsverket till godo, så säkert
sig göra later fastställa det kontanta belopp, som statsverket
kan med visshet påräkna såsom en disponibel tillgång för andra utgifter
än jernvägarnes underhåll och drift, samt behof af utvidgnin -

gar och förbättringar. Fullkomlig .säkerhet är naturligtvis vid en
sådan kalkyl omöjlig, men man bör åtminstone sträfva derhän att
de oundvikliga felen i kalkylen ej gifva anledning till framtida statsbrister
genom öfverskattning af inkomsterna och underskattning af
omkostnaderna. Jernvägsväsendet bär i vår tid blifvit en i hela samhällslifvet
och i synnerhet inom industriens och handelns områden
så djupt ingripande makt, att man gerna här kan våga uttala den
satsen, att jernvägstrafiken, trots alla på förhand uppgjorda beräkningar
och fattade beslut, måste hafva tillgångar att bestrida alla
de omkostnader som behöfvas för att kunna uppfylla ändamålet med
detta dyrbara kommunikationsmedel, och hvarvid det endast åligger
jernvägsförvaltningen att tillse, det omkostnaderna blifva så billiga
som i förhållande till rörelsens storlek är möjligt. Eu beräkning,
som uppgöres långt förut för det år man afser, kan endast blifva
mer eller mindre sannolik; att göra den alldeles säker ligger utom
möjlighetens gräns, hvilket erfarenheten äfven hos oss bevisar. Vid
sednast föregående riksdagar har Stats-TJtskottet, och äfven Riksdagen
vid de gemensamma voteringarne, vanligen nedsatt i klump
en viss summa på de af Kongl. Maj:t, efter trafikstyrelsens förslag,
framställda förslagsanslags belopp. Denna gång har Stats-Utskottet
äfven föreslagit eu nedsättning i anslaget för år 1873 med 266,000
R:dr mot hvad Kongl. Maj:t begärt; men detta Stats-Utskottets betänkande
skiljer sig från de föregående deruti, att Stats-Utskottet sökt
en viss princip till grund för sina beräkningar och trott sig finna en
sådan uti den så kallade utgifts-procenten eller utgifternas förhållande
till brutto-inkomsterna. Jag kan icke neka till, att det, vore
särdeles önskligt, i synnerhet för att från representationens ståndpunkt
bedöma frågan, då Riksdagen nemligen icke kan ingå i granskning
af alla detaljförslag, att finna eu sådan grund, hvilken vore
tillförlitlig, och jag undrar icke på, att Stats-Utskottet ansett utgifts-procenten
härvid ligga nära till hands; men i mina ögon är det
fara värdt, att denna grund kan blifva vilseledande, ty utgifts-procenten
är en ganska varierande siffra år från år. En sanning är
väl, att på en viss gifven jernvägslinie utgiftsprocenten sjunker
i samma mån, som rörelsen eller inkomsten stiger; men jag måste
fästa uppmärksamheten derpå, att ibland jern vägstrafikens omkostnader
förekomma många både stora och små poster, som är o alldeles
oberoende af det års jern vägsrörelse, hvarunder utgifterna skola
bestridas, och hvilka faktorer ganska betydligt inverka på utgifternas
förhållande till inkomsterna eller utgifts-procenten, som derigenom
ovilkorligen måste från det ena året till det andra ömsom
fälla och stiga, fastän den i allmänhet bör erhålla en nedgående
riktning. Jag vill derföre taga mig friheten att uppräkna några få
sådana ntgifts-poster. hvilkas belopp man icke kan efter inkomsterna
beräkna. Dertill hörer bland annat behofvet, att tid efter annan utbyta
sliprar och räler samt större reparationer af rörelsemateriel,
jemte ersättning för sådan som är försliten. Behofvet att utbyta
sliprar och räler vexlar hvarje år och blifver större de år då vissa
längre bansträekningar på eu gång uppnå den ålder som i allmänhet
påkallar dylika ombyten. Då trafikstyrelsen uppgjorde sitt detal -

230

Den 28 Februari.

jerade förslag för år 1878, beräknades i detta afseende, att vissa
linier, som blifvit öppnade under en viss tidslängd förut, eller 7 ä 8
år för sliprerna och 10 ä 12 år för räler, påkallade ett sådant ombyte;
och efter de rapporter som inkommo från baningeniörerna, beräknade
man ungefär den längd, som man ansåg sannolikt behöfva
förses med nya sliprar och räler, och grundade derpå omkostnadskalkylen.
Om man efterser kostnaden under de föregående åren för
rälers utbyte och dess förhållande till hvarje års bruttoinkomst, så
visar sig en betydande olikhet i detta förhållande emellan de särskilda
åren. Denna skilnad uppgår stundom till mer än 21 procent,
och man måste komma ihåg, att hvarje procent här vid lag betyder
stora summor, ty om vi räkna efter endast 7 millioners inkomst, så
utgör hvarje procent deraf 70,000 R:dr. och således kan utgiften endast
för rälsutbyte under tvänne på hvarandra följande år med liten brattoinkomst
variera med mera än 200,000 It:dr. Dertill kommer det
vexlande priset på materialier. Det föreliggande förslaget af trafikstyrelsen
är baseradt på ett rälpris, som under den sednaste tiden
varit gällande, eller 7 R:dr 50 öre eentnern. Herrarne känna väl, i
hvilken stegring prisen på alla jernprodukter för närvarande befinna
sig. och alla utsigter tyda på. att denna stegring kommer att
fortfara under år 1873. Om'' vi antaga eu sådan stegring uppgå till
20 procent, hvilket jag anser vara det minsta, så verkar dock denna
ensamt på ifrågavarande post till eu förhöjd utgift af omkring 70 ä
80,000 R:dr. På samma sätt förhåller det sig med priset på sliprar;
de hafva nemligen stigit 15 procent, och det är icke antagligt, att
dessa pris komma att falla. Således behöfver man för dessa poster
fastställa en summa, oberoende af inkomsternas belopp. Stenkolsförbrukningen
har jemväl stigit. Den qvantitet stenkol, som erfordras,
står visserligen någorhrnda i förhållande till rörelsens storlek;
men deremot kunna prisen variera så mycket mera. Under åren
1869 till och med 1871 har priset nedgått från närmare 80 öre till
67 öre eentnern, och totalkostnadens för stenkolsförbrukningen förhållande
till bruttoinkomsterna vexlat med mera än 1 procent af de
sednare, motsvarande 70 ä 80,000 R:dr. Nu deremot måste en högst
betydlig förhöjning i stenkolspriset förutsättas, hvars belopp jag visserligen
icke är i tillfälle att uppgifva, emedan ännu icke något kontrakt
om stenkolsleverans kunnat uppgöras och kanske icke ens kan
tillvägabringas utan styrelsen blifver nödsakad att köpa under hand
och betala de pris som gälla för tillfället. Antages denna förhöjning
till 25 öre eentnern, som ingalunda är omöjligt, och åtgången
för 1873 till 800,000 centner, så ökas omkostnaderna för stenkolsförbrukningen
med icke mindre än 200,000 R:dr eller 2, i procent af den
för samma år beräknade bruttoinkomsten.

Underhållskostnaden för lokomotiv stiger vanligen år från år.
i mån som de äldre maskinerna blifva gamla och förslitna. Hos
oss hafva de långt ifrån uppnått sitt maximum, men för i år och
nästa år är ombyggnad af de aldra äldsta nödvändig. Denna utgift
uppgår till ungefär V procent af bruttoinkomsten. Äfven andra
utgiftsposter, som jag nu icke vill besvära Kammaren med att
uppräkna, höra till samma kategori. Häraf bör man kunna sluta,

att utgiftsprocenten aldrig kan blifva en konstant siffra, äfven
om inkomsterna skulle från ett år till ett annat förblifva oförändrade.
För att kunna jemföra förhållandet på våra banor med andra jernvägar,
har jag gjort ett sammandrag af utgiftsprocenten på 2(J preussiska
banor, dels statsbanor, dels privata banor under statens förvaltning,
och dels helt och hållet enskilda jernvägar, allt från deras
början på 1840-talet till oeh med är 1867. JJå förekommer, att samma
banas utgiftsprocent kunnat från det ena året till det andra variera
med ända till 27 procent; oeh i allmänhet har detta varierat
år från år, stundom upp och stundom ned. För mig vill det synas
klart, att, när man tager endast ett års utgiftsprocent till grund för
sina kalkyler, man befarar att komma antingen lägre eller högre, än
hvad verkligheten kommer att utvisa, och att man svårligen skall
träffa det råtta. Om man tager flera års medeltal till grund, skulle
man val komma till något bättre resultat, men äfven då äro fel möjliga
och ganska sannolika. I)å det i allt fall är gifvet, att man
måste taga hvad som behöfves för att bestrida rörelsen, synes det
mig bättre att utgå från eu för hvarje hufvudpost detaljerad kalkyl,
än att taga en sådan grund som den så kallade utgiftspro centen;
och särskild! i detta fall riskerar man att beräkna utgifterna för
lågt, om de sättas till BB procent af inkomsterna, när i betraktande
tagas de stegrade prisen på alla materialier utan undantag och äfven
på arbetslöner, Indika måste icke obetydligt inverka i detta afseende.
Man skulle visserligen kunna invända, att trafikstyrelsen hittills kunnat
motsvara de anspråk på nedsättning i omkostnaderna, som Riksdagen
ställt på densamma, då de under sednaste åren kalkylerade
utgifterna kunnat nedsättas med icke obetydliga summor. Under det
fördelaktigaste året af alla, eller 1871, hafva vi äfven kunnat minska
utgifterna med öfver 300,000 R;dr under beräkningarne. Detta
bär dock berott just på de poster, som jag uppräknat, då man nemligen
kunnat uppskjuta verkställandet af en del påräknadt ombyte
af räler, sliprar och stängsel, jemte ett öfver förväntan lågt stenkolspris,
men hvithet dock ingalunda får antagas såsom regel, och
så mycket mindre kunna bestämma utgifts-procenten för framtiden
som dennes låga siffra under år 1871 hufvudsakligast berott på den
-oväntade liflighet i handel, industri och rörelse, som detta år uppbringade
bruttoinkomsterna nära 800,000 R:dr eller 11 procent utöfver
hvad som i statsregleringen var beräknadt. Emellertid då det
synes mig vara af stor vigt, att den beräkning, som ligger till grund
för statsverkets behållna inkomst, är så nära riktig som möjligt, men
deremot föga betyda, om statsregleringen upptager ett eller annat
100,000 R:dr mindre förslagsanslag, måste jag vidhålla det af trafikstyrelsen
upprättade och af Kong], Maj:t godkända förslaget till

Sroximativ omkostnadsstat för statens järnvägstrafik under år 1878,
it jag hoppas att, om ej oförutsedda händelser inträffa, den påräknade
behållningen för statsverket då icke skall blifva mindre än
som med all sannolikhet kommer att inflyta. Skulle deremot, såsom
nu händt, dels genom de besparingar som kunnat göras och dels
genom beräkningarne öfverstigande inkomster, ett större belopp kunna
inbetalas till statsverket, än som påräknas, synes mig detta vara eu

232

Den 28 Februari.

betydligt mindre olägenhet, än att man missräknar sig om den blifvande
behållningen. För min del tager jag mig friheten vördsamt
hemställa, att Kammaren ville bifalla den beräkning, som af Kong].
Maj:t blifvit framlagd och yrkar följaktligen bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.

Friherre af Ugglas: Det förhåller sig verkligen så, som den

siste talaren yttrade, att det är mycket svårt att på förhand kunna
uppställa eu fullt tillförlitlig beräkning angående en så stor rörelse
som statens järnvägstrafik. För min del tror jag det vara likgiltigt,
huruvida det ena eller det andra af de här föreslagna beloppen komma
att bifallas, då detta anslag är ett förslagsanslag och skilnaden
icke uppgår till mer än 266,000 Rall-, hvithet väl måste anses såsom
en obetydlighet vid eu sådan rörelse som den ifrågavarande. Jag
kan dock icke neka till, att Stats-Utskottets förslag synes mig mera
tilltalande af skäl, som jag ber att få på förhand uppräkna. Jag är
nemligen af den mening, att Kongl. Maj:t, vid beräkningen af statsverkets
inkomster, beräknat inkomsterna af statens järnvägstrafik något
högre än försigtigheten bjuder. Jag tror nemligen, att det varit
önskligt, om man kunnat stadna vid ett belopp, som närmast motsvarar
det föregående årets inkomster, eller 7,800,000 Ridt-, och jag skulle
således för min del helst sett, att denna beräkning uppgått till endast
8,000.000 R:dr. Då jag sålunda är af den åsigt, att jag önskade
en nedsättning af inkomsterna, är det också tydligt, att jag skulle
vilja nedsätta utgiftsbeloppen, och det är på detta skäl jag i denna
de! önskar bifall till Stats-Utskottets förslag.

Men, mine Herrar, jag liar egentligen icke begärt ordet för att
yttra mig i denna punkt, utan i afseende å ett uttryck i motiveringen
af Stats-Utskottets utlåtande, ehuru detsamma icke återfinnes i
sjelfva klämmen. I det tillstyrkande Utskottet gjort af 100,000 Rall*
för Malmö stations utvidgning, har Utskottet tillagt: “dock endast under
vilkor att det för utvidgningen behöfliga utrymmet inom Malmö
hamns område kostnadsfritt till staten afträdes“. Jag har uppställt
för mig den frågan, huruvida denna utvidgning skall ske för statens
rakning, eller om den sker för staden Malmös räkning. Jag har då
gått tillbaka till föregående handlingar och funnit, att trafikstyrelsen
år 1867 förklarat utvidgningen af Malmö station nödvändig för
att trafiken skulle kunna med erforderlig trygghet och skyndsamhet
bedrifvas. Emellertid kom denna fråga att förfalla under år 1868,
till följd deraf att trafiken då gick ned ganska betydligt; men nu
har trafikstyrelsen upptagit frågan och med åberopande af detta skål,
att trafiken icke kunde utföras med erforderlig skyndsamhet och säkerhet,
såvida icke utvidgningen egde rum, begärt ett anslag af 100,000
R:dr för nämnda ändamål under år 1873. Om jag icke misstager
mig, har trafikstyrelsen redan för år 1872 begärt och af Kongl. Maj:t
erhållit ett anslag af 40,000 R:dr för samma arbete, som det till hvithet
Stats-Utskottet nu tillstyrkt Riksdagen att bevilja 100,000 R:dr
med ofvan upptagna vilkor. Jag frågar då: om Malmö stad till en
sådan framställning säger nej, skall då staten gå i mistning af hvad
som fordras för nödig säkerhet och skyndsamhet vidbedrifvandet aftrafi -

Den 28 Februari.

233

ken, eller skall staten nödgas att i allt fall vidtaga en sådan åtgärd?
Vid sådant förhållande synes det mig icke vara staten fullt
värdigt att framställa en sådan begäran, hvilken man icke kan hälla
fast vid, om staden Malmö derpå lemnar ett nekande svar, i hvilket
tall troligen den ifrågasatta utvidgningen ändock komme att ske. Jag
erinrar mig väl från 1862—1863 års riksdag, då den frågan utkämpades,
huruvida anslag till statens stambanor skulle göras beroende
deraf att kommunerna ville tillsläppa erforderlig jord. Denna fråga
afhandlades med mycken ifver vid riksdagen, och utgången af densamma
känna vi alla. Kan det då vara skäl att upptaga denna fråga
för ett så specielt fall som detta? Det är ju statens eget behof, som
fordrar den ifrågasatta utvidgningen! Det vore då ungefär detsamma,
som om staten behöfde för hvarjehanda ändamål anvisa tillfälliga
anslag, såsom för anläggning af telegrafer och dylikt, men gjorde
det endast om kommunerna ville upplåta erforderlig jord. Detta sätt
att gå till väga kan, efter mitt förmenande, icke vara rätt, och då
inrymmandet af förutnämnda vilkor efter min uppfattning är alldeles
förkastligt, har jag icke kunnat stillatigande förbigå detsamma,
utan yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag endast med uteslutande
af detta i motiveringen intagna vilkor.

Grefve Beck-Fr iis: Herr Troilius har här anfört, att det af

Utskottet föreslagna beloppet för utgifterna under år 1873 för statens
järnvägstrafik vore allt för lågt. Jag anhåller att med några ord få
bemöta detta och visa, huru Utskottet kommit till sitt resultat. Om
Herrarne erinra sig föregående år, hafva olika åsigter gjort sig gällande
inom båda Kamrarne i afseende å denna kalkyl angående trafikmedlen.
I Andra Kammaren har man utgått från den åsigt, att
man, genom att nedsätta detta anslag, skulle kunna framtvinga besparingar
på trafikmedlen, och man bär derför alltid tagit en siffra
lägre än den föreslagna utan något vidare motiv, och lyckan har
ständigt gynnat detta Andra Kammarens sträfvande. Jag har dock
för min del protesterat mot detta sätt att gå till väga. Denna gång
tror jag, att man kommit till ett annat resultat, derigenom att man
utgått från andra principer än förut. Vi hafva nemligen, i stället för
att ingå i granskning af hvarje utgiftspost i detalj, hvilket icke är
möjligt hvarken för Utskottet eller Riksdagen, följt en annan grund
och utgått från procentberäkningen, hvari man trott sig finna en
säkrare måttstock för beräkningen af trafikkostnaderna. Som Herrarna
se af utlåtandet, har utgiftsprocenten sjunkit från 1862 till 1870
med mera än 19 procent. Den siffra, som utgiftsprocenten för år
1870 visar, eller o3,l(i/ procent, har derför blifvit lagd till grund
för Utskottets beräkning af utgifterna för år 1873, oaktadt jag tror
mig veta, att 1871 kommer att visa ett ännu bättre resultat. Man
har sagt att detta år varit särdeles gynnsamt för träfiber, och att
derför äfven nedsättning af utgiftsprocenten kunnat ske. Jag tror
äfven, att en ökad trafik något bidragit dertill, men i synnerhet att
den förhöjning i priset för 3:dje klassens passagerare, som sista Riksdagen
beslöt och som under loppet af år 1871 tog sin början, är en
af de mest bestämmande orsakerna dertill. Huru det än må vara,

•in

Och 28 Februari.

ett faktum är att utgiftsprocenten gått ned 2 procent under den åt
Riksdagen föreslagna, och om icke all beiäkning slår fel, tyckes som
om densamma detta år ytterligare skulle nedgå. För detta sätt att
gå till väga hafva vi en auktoritet, som jag tror icke någon vågar
jäfva. I Stats-Utskottets utlåtande N:o 61 vid 1867 års riksdag förekommer
en promemoria af Herr Troilius, hvari yttras:

“Beträffande utgifterna för jernvägstrafikens förvaltning, banornas
underhäll och rörelsens drifvande, så har erfarenheten gifvitvid
handen, att dessa säkrast beräknas i viss proportion af bruttoinkomsterna.
Detta förhållande emellan inkomster och utgifter fortfar
vanligen att nedgå, ända till dess att de sednare utgöra hälften
af de förra och äfven derunder, synnerligen vid banor med betydande
persontrafik, eller der en större del af godsrörelsen, såsom på
(lefle—Dalabanan, kan utsträckas öfver en proportionsvis stor del
af hela bansträckningen.

Såsom ofvanföre är visadt, har förhållandet emellan inkomster
och utgifter på de svenska stambanorna under åren 1863 -1866 nedgått
från 68,57 procent till 59,bi procent, eller med 9 procent på 4,
år. Att hoppas ett lika hastigt nedgående hädanefter vore visserligen
förmätet, men likväl, och med vilkor att transportmedlen ökas i
mån af rörelsens tillväxt, bör det ej vara tvifvel underkastad!, att
de svenska banornas underhålls-och förvaltningskostnader skola småningom
sjunka åtminstone till den normala proportionen af hälften
emot inkomsterna, samt att om man för år 1867 antager 59 procent,
denna sänkning med någon sannolikhet kommer att ske med 1 procent
om året, till dess att det normala förhållandet blifvit uppnådt".

Detta är hvad som till punkt och pricka inträffat, och det har
derföre synts Stats-Utskottet lyckligt, om man kunde förena theori
och praktik och i synnerhet undvika detta godtyckliga system, som
hittills gjort sig gällande vid beräknande af trafikkostnaderna. För
öfrigt är det gifvet, att, då detta är ett förslagsanslag, kommer det
ena eller andra beloppet icke att inverka på jern vägens trafikförmåga,
tv om det skulle åtgå mer än anslagets belopp, är trafikstyrelsen
oförhindrad att använda hvad som erfordras.

Ett ytterligare skäl, att man icke behöfver påräkna några högre
utgifter än de beräknade, förefinnes deri, att trafikstyrelsen vid
denna riksdag framlagt ett särdeles detaljerad! förslag på de reparationer
och utvidgningar, som erfordras för trafiken. Man finner
sålunda till exempel upptagna ekonomihus till värde af 1000 R:dr
och banvaktarstugor till värde af 1,200 R:dr, med ett ord, man tyckes
hafva sett till godo alla möjliga smärre behof, och några större
utgifter på detta konto blifva således icke erforderliga. Jag kan
således icke finna annat, än att Stats-Utskottet. gått en lycklig medelväg;
och det är sannolikt att, om icke denna beräkning blifvit
lagd till grund, ett afdrag skulle troligen blifvit gjordt i Andra
Kammaren med ytterligare 300,000 R:dr, och vid gemensam votering
hade det lätt kunnat hända, att en nedsättning af en half million
kommit att ega rum.

Här har blifvit af Friherre af Ugglas anmärkt, att i Utskottets

Den *JH Februari.

utlåtande blifvit införd eu väl sträng fras, såsom vilkor för Utskottets
tillstyrkande af anslaget för Malmö stations utvidgning; men
denna fråga tror jag äfven tål en belysning från eu annan sida.
Som Herrarne erinra sig, innehöll Kongl. Maj:ts proposition vid 1867
års riksdag en likartad framställning, men då icke något svar ingått
från Malmö stad, bär frågan fått hvila. Nu återkommer frågan med
oafvislig vigt, ty i det skick, hvari Malmö station nu befinnes, kan
frågan icke längre uppskjutas. Det förslag, som föreligger, innehåller
dels eu utvidgning af nämnda station genom framdragande af
några spår å en angränsande gata, och dels att den behöfiiga utvidgningen
skulle ske utanför hamnen genom anläggande af eu bank.
Det är gifvet, att om Malmö stad icke skulle vilja upplåta den erforderliga
gatan, sä ligger det nära till hands att man gör utvidgningen
i hafvet och flyttar rörelsen något längre från hamnen. Det
är en utväg att taga i betraktande. Kostnaderna för den ifrågasatta
utvidgningen äro för öfrigt icke obetydliga. De projekt, som Utskottet
fått del af, sluta på summor, varierande mellan B ä 4U0,000 Kali .
Utskottet har ansett, att, såvida icke för den utvidgning, som nu är
projekterad, upplåtelse af mark sker kostnadsfritt från staden Malmös
sida, ett helt annat projekt måste uppgöras, och då har Utskottet
ansett, att Riksdagen, i likhet med hvad förut skott, bör förbehålla
sig sin pröfningsrätt.

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Herr Montgomery-Cederhj elm: Ehuru jag oj vill helt

och hållet bestrida, att ju icke Stats-Utskottet kan hafva haft något
skäl för den kalkyl, som det uppställt rörande kostnaderna för jernvägstrafiken,
ber jag dock få nämna, att jag ej med min röst bidragit
till Utskottets beslut i denna punkt, utan ansett, att det i
Kongl. Maj:ts proposition i detta hänseende upptagna belopp bort
godkännas.

Jag har dertill åtskilliga skäl. Först det att jag anser att, då
man har att kalkylera omkostnader rörande sig kring så högst betydliga
belopp som de ifrågavarande, och då beräkningarne gä ;
den närmaste tiden utan nästkommande år, det är vanskligt att föreslå
förändringar i siffror, som af en myndighet sådan sonp jernvägsstyrelsen
blifvit uppgjorda och sedermera af Kongl. Maj:t gillade.
Det förefaller mig, som om Utskottet beträffande dylika beräkningars
uppgörande skulle vara mindre att lita på än trafikstyrelsen,
som onekligen måste hafva bättre sakkännedom i detta hänseende.
För min del åtminstone anser jag mig med fullt förtroende kunna
rösta för den siffra nämnda styrelse föreslagit. Då jag af detta
skäl ej heller vill ingå på Friherre af Ugglas- anmärkning mot inkomstberäkningen
och som utgick derpå, att den vore för hög, medgifver
jag, att han från sin ståndpunkt varit fullt konseqvent, då
han ansåg en nedsättning i inkomsterna böra föranleda dertill, att
äfven utgifterna beräknades lägre. Det är samma konseqvens jag
från min sida nu iakttager, då jag, emedan jag ej vill ändra beräkningen
af inkomsterna, ej heller ändrar utgiftsberäkningen, utan vill
hålla både inkomsterna och utgifterna vid den siffra, till hvilken de

Den 28 Februari.

236

äro i propositionen beräknade. Det andra skälet jag har emot ändring
af den i propositionen intagna utgiftssiffran är — ett förhållande
som ock föregående talare påpekade — den stegring, som, sedan
Kongl. Maj:ts proposition afgafs, inträdt i pris på cokes, skenor,
sliprar och flera andra för trafikens bedrifvande erforderliga effekter.
Den tredje anledningen är den, att en sådan nedsättning kan synas
vara, att jag så må säga, en “snärt11 åt jernvägsstyrelsen, hvilket
i mitt tycke vore högst olämpligt. Om Herrarne kasta en blick på
betänkandet pag. 10, finna Herrarne nemligen huru utgifterna i förhållande
till inkomsterna nedgått så, att då de för år 1862 utgjorde
72,952 procent eller nära 73 procent af de sednare, uppgingo de år
1870 till endast 53, hd procent. Det synes således tydligen redan
häraf, att styrelsen användt all omsorg för att minska utgifterna,
och för min del anser jag att, just med afseende å styrelsens oaflåtliga
bemödanden i detta hänseende, det skulle vara högst olämpligt,
att en nedsättning i dess utgiftsberäkning nu skedde; och får
jag på detta och ofvanangifna skäl för min del tillstyrka anslagets
beräknande till den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna summan

5.450.000 R:dr; eller att i det nuvarande förslagsanslaget eu förhöjning
af 1,150.000 R:dr måtte beviljas.

Friherre Stjelkblad: Då jag biträdt Stats-Utskottets beslut

om trafikmedlens beräknande till 5,184,000 R:dr, har detta skett på
andra grunder än dem, som innehållas i Utskottets betänkande. Jag
har nemligen ej kunnat godkänna Utskottets åsigt att lägga procentberäkningen
till grund, emedan man dervid, långt ifrån att hafva
något verkligt faktiskt att stödja sig vid, bygger sin beräkning på
något så sväfvande som eu inkomstssumma uppkommen till följd af
eu sannolikhetsberäkning, för hvilken ingen säkerhet gifves att den
skall slå in.

Jag har kommit till samma siffra som Utskottet, men på helt
annat sätt. Om man nemligen med noggrannhet genomläser trafikstyrelsens
beräkningar, finner man dem — på sätt de böra — vara mildeligen
tilltagna. Och enligt den erfarenhet, man har om resultatet af''
dessa beräkningar, har — såsom vi ock nyss hört chefen för trafikstyrelsen
uppgifva — det lyckats att nedbringa trafikkostnaden med

309.000 R:dr under det beräknade beloppet.

Håller man fast vid detta, kommer man redan på denna väg i
det närmaste till den af Utskottet angifna siffran. Men den egentliga
anledningen, hvarför jag håller på detta lägre belopp, är att
jag har en olika åsigt mot Herr Finansministern beträffande inkomstberäkningen.
Jag anser nemligen orätt att på grund af de särskilda
förhållanden, som väsendtligen framkallats genom två på hvarandra
följande, ytterligt gynnsamma år stödja antagandet om eu
fortfarande tillväxt i inkomster och en tillväxt så betydlig, att den
för ett år skulle uppgå till nära en och eu half million, och på grund
häraf beräkna 1873 års trafikinkomster ända till 8,450,000 R:dr, då.
man vid förra årets riksdag beräknade dem till 7,000,000 R:dr. Jag
hyser den åsigt, att man bör gå försigtigt till väga, och om man
lägger till grund ett medium af flera års bruttoinkomster, så är det

Den 28 Februari.

2.i 7

högsta belopp, till hvilket man kommer, det åt Statskontoret angitna
eller 8,000,000 R:dr. År man till följd af loflig försigtighet af den
åsigt, att ett lägre inkomstbelopp än i propositionen angifvesbör läggas
till grund för beräkningen, framställer sig sjelfmant den frågan: hvarföre
uppställer man i kalkylen en så hög inkomstsiffra? Ej, som
jag kan finna, af annat skål, än att man söker fä en större summa
i statsreglering^! upptagen såsom nettobehållning, men att eu sådan
nettobehållning verkligen uppkommer, tror jag att man ej får för
mycket bygga på. Yi hafva haft två lyckliga år, hvarföre skola vi
efter dem beräkna framtiden. Det kan hända, att vi snart mötas åt
mindre goda, ja, dåliga år, och då torde tilläfventyrs den stegrade
nettobehållning man beräknat ej visa sig komma att inträda, ja,
möjligen blifva mindre än den för sistlidna år. Jag anser det derföre
icke vara klokt att bibehålla denna höga inkomstberäkning. Se
vi på kalkvlen för år 1872, så finna vi, att den beräknade nettobehållningen,
‘2,400,000 R:dr, uppkom på det sätt, att man anslog inkomsterna
till 7.000,000 Rall'' och utgifterna till 4,600,000 Rall-. Tager
man nu, såsom jag anser rättast, inkomstsiffran för 1873 till endast
8,000,000 R:dr, och drager derifrån det belopp, till hvithet, enligt
mitt förmenande, utgifterna böra upptagas, eller 5,184,000 R:dr,
så skulle nettobehållningen utgöra 2,816,000 Rall'', hvilket synes mig
vara det lämpliga. Enligt’ den beräkning, som iunehålles i den
Kongl. propositionen, skulle denna nettobehållning uppgå till 3,000,000
R:dr och således mer än 1 million utöfver det beräknade nettobeloppet
för 1872. . .

De anförda skälen hafva varit talande för mig. och jag tror att i
allmänhet vi göra rätt, om vi gå försigtigt till våga vid uppgörandet
af’ approximativ^ kalkyler. Skulle denna minskning af 266,000 R:dr
i utgifterna ej inträda och beloppet blefve behörigt, kommer ju hvad
som erfordras i detta hänseende ändock att utgå..

Den minskning, som Stats-Utskottet föreslagit, gäller emellertid
endast trafikmedlen. Deremot har Utskottet ej gjort någon inskränkning
hvarken i anslaget för byggnader eller inventarier, och här ligger
det vida större vigt på att man räknar rätt. Der är visserligen
gjordt ett vilkor, att Malmö stad skulle upplåta jord kostnadsfritt,
och detta vilkor anser jag vara nödvändigt att intaga, ty, skulle
detta, enligt Friherre af Ugglas'' förslag, utgå, afskure man för sig
all möjlighet att få denna åtgärd, hvarom man för närvarande underhandlar
med staden, från dess sida vidtagen. Det är af stor vigt.
att en sådan för staten kostnadsfri upplåtelse åstadkommes, ty om
detta ej sker, kan man ej tänka sig, att det anslagsbelopp, som nu
är i fråga, skulle räcka för det uppgifua ändamålet, då.kostnaden
endast för den jord, som behöfves, skulle uppgå till omkring 100,OtXl
R:dr. Och ingalunda torde det kunna betraktas pa något vis obilligt
att ställa en sådan fordran på staden Malmö, då denna stad
väl bör anses vara skyldig att göra något för de störa fördelar, som
tillskyndats densamma genom jernvägen. Skulle åter Malmö ej .tillmötesgå
dessa anspråk från statens sida, så inträder frågan i ef t
nytt stadium, och ett helt annat kostnadsförslag måste uppgöras.

På grund af de utaf mig nu anförda skäl yrkar jag bifall till
den föredragna punkten.

Herr Ekman, Carl: Mot nu föredragna punkt i Stats-Utskottets
betänkande har jag anfört reservation, och detta har skett i den
syftning att söka åstadkomma ett bifall till hvad Kong], Maj:ts proposition
innehåller angående beräkningen af utgifterna för statens
jern vägstrafik. Hå detta anslag är, såsom af föregående talare redan
blifvit anfördt, af förslagsanslags natur, så kunde det synas vara
temligen likgiltigt, huru denna siffra ställes, ty det belopp, som erfordras
för trafikens behöriga bedrifvande, komme, i alla händelser,
att utgå. Emellertid bör det vara en sträfvan hos Riksdagen att
göra beräkningen öfver statens inkomster och utgifter så tillförlitlig
som möjligt, och det är af detta skäl jag anser den fråga, som nu
föreligger, ega en större betydelse.

vill man i siffran göra eu nedsättning under det belopp Kongl.
Maj:t beräknat, bör för eu sådan nedsättning anföras fullt talande
skäl. Sådana äro ej, enligt min uppfattning, här förebragta, och de,
som uppgifvits, reducera sig till, att den ena tycker att ett belopp är
det rätta, och den andra att ett annat mera närmar sig dertill. Ingen
bör bättre kunna bedöma förhållandet än den styrelse, som har
sig uppdraget att förvalta dessa angelägenheter, och det synes mig
derföre, som om man, då man ej kan förebära fullt giltiga skäl för
den ifrågasatta nedsättningen, borde lemna de beräkningar vitsord,
som en ansvarig styrelse uppställt.

Derjemte ber jag att få fästa uppmärksamheten på hvad en i
betänkandet intagen tabell öfver trafikkostnadernas förhållande till
inkomsterna under åren 1862—1870 gifven vid handen. Deraf visar
sig nemligen, att då utgifterna under år 1862 stego till 72,952 procent
af inkomsterna, hade. de år 1870 nedbringats till 53,167 procent.
Man finner under dessa nio åren i allmänhet ett nedgående i procenttalen,
med undantag likväl för åren 1867—1868, då procentsiffran,
som 1866 utgjorde 50,428, steg 1867 till 60,676 och 1868 ända till 68,597.
Häraf visar sig tydligen huru väsendtligt ett par mindre goda år
verka till procent-siffrans höjande. Jag tror det derföre ej vara välbetänkt
att taga till utgångspunkt de lyckliga resultat, som år 1870
utvisar, och nu fastställa detta såsom grund för beräkningen af utgifterna
för jernvägstrafiken under år 1873. Om det vore en enskild
person, som skulle uppgöra eu beräkning öfver sina utgifter för en
industriel verksamhet, är jag öfvertygad, att han ej skulle gå till
väga så, att han beräknade utgifterna till det minsta möjliga och inkomsterna
till det mesta möjliga. Enligt min tanke bör ej heller
staten så tillvägagå, utan handla alldeles som den enskilde skulle
göra. Om häraf blefve följden, att vid slutet af det år, för hvilket
man. nu förslagsvis uppgör beräkning, ett öfverskott skulle uppkomma,
ser jag ej deri någon olycka utan tvärtom.

Men. mine Herrar! denna fråga har sin egentliga vigt och betydelse
deri, att det förslag, som nu framställts, understöder det bemödande,
som. utgått från Medkammaren under loppet af de sista åren,
att beständigt jägta trafikstyrelsen, genom att beräkna utgifterna, till

Don 28 Kcbrunri.

239

lägre belopp, än det förslag innehållit, som från nämnda styrelse utgått.
Man har derjemte förmenat sig skola tvinga styrelsen att mera
vinnlägga sig om hushållning. Enligt min tanke är det ej värdigt
representationen att så gå till väga! När en styrelse har, såsom
trafikstyrelsen, under Hem år visat prof på ett oaflåtligt bemödande
att ställa trafiken ej blott på ett ändamålsenligt och för rörelsen
tillfredsställande och säkert sätt, utan äfven befiitat sig om iakttagande
af all möjlig sparsamhet, synes mig tidpunkten nu kunna
vara inne att gifva styrelsen ett erkännande af dess sträfvan. Detta
är för mig det giltigaste skälet att motsätta mig den nedsättning,
som Utskottet föreslagit.

•lag skulle, då anslaget är af förslagsanslags natur, möjligen hafva
kunnat förena mig med den siste talaren i hans kalkyl, om jag
hade någon visshet att, då fråga blir om beräkningen åt inkomsterna,
få sätta dem så mycket lägre som han angifvit, men då jag ej vet,
till hvilket mål man i det afseendet kan komma, anser jag försigtigheten
bjuda att, då man här har noggranna beräkningar af en ansvarig
styrelse, hålla sig till dem och ej införa i statsregleringen en
siffra, för hvilken vi ej kunna anföra verkligt hållbara skäl. .

Jag tillåter mig yrka godkännande af det belopp, som är i Kongl.
Maj:ts proposition upptaget.

Herr Petre: Det kan måhända vara af föga betydelse, huruvida

ett förslagsanslag mer eller mindre närmar sig det belopp, som
verkligen kommer att utgå; men då flera förslag blifvit vid. denna
riksdag framställda att minska åtskilliga skattetitlar, tror jag det
vara med nödig försigtighet förenligt att i allmänhet icke beräkna
förslagsanslagen för lågt utan snarare tvärtom. Det är på denna
grund som jag reserverat mig emot Utskottets tillstyrkan att nedsätta
de af regeringen föreslagna utgifterna för vår järnvägstrafik.
Man säger visserligen, att detta kan hjelpa^ genom att äfven nedsätta
inkomsterna ; men jag vill dervid anmärka, att, såsom Utskottet arbetar.
har icke utgiftsafdelningen, som behandlat denna fråga, sig
förelagdt att taga inkomsterna i betraktande, utan, på sätt utgifterna
nu blifvit beräknade, rättat sig efter de inkomster,, som är o af Kong],
Maj:t föreslagna, och mot hvilka jag för min enskilda del ej tror att
någon befogad anmärkning kan göras. Dertill kommer att, s.åvidt
jag kan påminna mig. aldrig någon Riksdag nedsatt af regeringen
föreslagna inkomster af jernvägstrafiken, och sådant har ej heller nu
blifvit af Stats-Utskottets majoritet förordadt. På det ej behållningen
af jernvägstrafiken må blifva för högt beräknad, är detta för mig
en ökad anledning att yrka. att utgifterna må beräknas till det åt
Kongl. Maj:t föreslagna belopp. Gifvet är äfven, att då det sista kända
bokslutet ligger till grund för den beräknade utgiftsprocenten, måste
man taga i betraktande, huruvida icke någon af de faktorer, som
kunna i någon väsendtligare mån inverka på utgiftssummans belopp,
undergått någon förändring; och i sådant afseende äro redan framhållna
de stora prisstegringar synnerligast på stenkol och rai.ls, som
nyligen tagit sin början och hvilka sannolikt bibehålla sig äfven under
nästkommande år. Enligt de uppgifter, som Utskottet erhållit

2 10

Den 28 Februari.

■från trafikstyrelsen, anses dessa stegringar komma att förorsaka en
tillökning af omkring 300,000 R:dr, hvilken således, om man bibehåller
den beräkningsgrund Utskottet föreslagit, skulle höja utgiftssumman
till ungefär samma belopp som i Kong!. Maj:ts proposition
är föreslagen. Häremot har å andra sidan anmärkts, att för 1873
tillkommer en prisförhöjning å 3:dje klassens biljetter, som icke fanns
år 1870; deremot ber jag fä hänvisa till trafikstyrelsens berättelse,
der det visas, att inkomsterna per centnermil äro i nedgående. De
utgöra nu endast 2,4 öre per centnermil, då de deremot förut uppgått
till 2,5. Detta gör icke så litet, då man vet att centnermilen
af transporterad nettolast uppgått till omkring 191 millioner, och således
har dervid T''<7 öre ett rätt betydligt inflytande.

1 afseende på anslaget till Malmö stations utvidgning torde det
vara nödvändigt att taga i betraktande huru denna fråga gestaltat
sig inom den afdelning, der den först behandlades. Pluraliteten derinom
ansåg, att densamma var af den omfattning, att en närmare utredning
än den statsråds-protokollet deröfver innehåller vore af nöden,
innan densamma kunde till bifall förordas. Under tiden meddelades
. dock sådana upplysningar rörande planen för stationens utvidgning
samt de dermed förenade kostnader, som ansågos tillfredsställande,
hvaremot ej någon underrättelse om Malmö stad ville upplåta
derför behöfligt område stod att erhålla. På grund deraf yrkade
man fortfarande utslag å den gjorda framställningen om 100,000 R:dr
till Malmö stations utvidgning, men då behofvet deraf allmänt erkändes,
föredrog man slutligen att intaga det vilkor, som nu i betänkandet
finnes omförmäldt, på det arbetet ej skulle uppehållas, i händelse
Malmö stad dertill lemnade sitt medgifvande.

På grund af hvad jag ofvan anfört, får jag tillstyrka bifall till
det högre beloppet eller till hvad Kougl. Maj:t begärt.

Herr Nordenfelt: Det synes otvifvelaktigt, att trafikens mängd

skall utöfva ett högst betydligt inflytande så val på inkomsterna som
utgifterna, och att trafiken skall växa under år 1873 i vida större proportion
än under något föregående. Frövi—Ludvika-banan kommer
att mata stambanan ganska betydligt; den stegrade jernindustrien
skall åstadkomma, att malm och kol komma att föras större våglängder
än förut; de många bibanor, som äro under byggnad, fordra störa
qvantiteter byggnadsmaterial, som kommer att föras på stambanorna:
allt detta är nya faktorer som tillkomma. Jag tror således, att inkomsterna
snarare skola ställa sig högre än hvad som är beräknadt, men
jag tror äfven, att utgifterna icke skola komma att ställa sig lägre. De
stegrade prisen på kol och ved äro förut omnämnda, men äfven arbetslönerna
komma att stiga; detta kan icke undvikas, då så många
och stora företag skola utföras. Alla sorters tjensteman komma att
söka anställning vid de privata banorna, och industrien skall äfven
taga många i anspråk, särdeles maskinister. Alla dessa förhållanden
gorå, att det vore högst oriktigt att just ett sådant år sätta ned beräkningen
af utgifterna, och Utskottet bär ej heller anfört några skäl
derför som äro öfvertygande. Det är väl sannt, att ntgiftsprocenten

i allmänhet

Oeu 28 Kuliruari

24 I

i. *4. }’1,1 llien flct är lika sannt, att exceptionellt

lörhallanden otta hafva inträffat, ocli att år 1873 gifver ett undantag
tran det normala förhållandet är högst sannolikt åt'' de skäl jag nyss
ängd vi t. På en gammal bana, der trafiken går normalt, och icke tillfälliga
omständigheter förekomma, kan man möjligen hålla sig vid eu
beräkning efter utgiftsproeenten och någorlunda träffa det rätta; men
sa är icke förhållandet med statens banor. Vill man på detta sätt
oupphörligt nedsätta de begärda beloppen, så blir följden den, antingen
att 1 rafikstyrelsen sätter upp några hundra tusen riksdaler mer
än den tror sig behöfva, eller också kommer man att i handling visa
Riksdagen att den haft orätt.

Hvad beträffar det vilkor, som är föreskrifvet för Malmö stad
finner jag detsamma både obilligt och oklokt. Jag tror att det är
obilligt, att man för all industri, som år ganska lönande — den södra
banan gei eu tillfredsställande afkastning — tigger hjelp af en person,
su111 icke egentligen har med denna industri att skaffa. Det sy mi8

oklokt att fastställa detta vilkor, derföre att, om Malmö afslår
att ingå på detsamma, så har man derigenom uppskjutit den
högst behöfliga utvidgningen. Denna station är allt för trång och
icke i stånd att med fördel möta den kommande vårtrafiken, ty der
saknas bland annat nödig plats för lastning och lossning af spanmål
direkt i de stora ångarne, och spanmålen har redan börjat att i
stor skala gå till Landskrona och Helsingborg i stället för till Malmö,
med förlust för stambanans inkomst. Slutligen skulle man, genom att
begära detta af Malmö, gorå planen för utvidgningen i viss mån beroende
af de nu rådande meningarne i staden, som kunna medgifva
upplåtande af ett område, men vägra ett annat, bättre beläget. En
sådan plan bör uppgöras med afseende å framtidens kraf och icke
blifva beroende af några tillfälliga meningar.

Jag får yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition, med uteslutande
af det för Malmö stad föreskrifva vilkor.

Herr Troilius< Med anledning af några yttranden, som blifvit
fällda sedan jag sist hade ordet, ber jag att ”få tillägga något till
hvad lag tomt sagt. Här hafva tvänne talare yttrat sig angående
den föreslagna beräkningen af inkomsterna. Då denna fråga icke
nu egentligen är föremål för öfverläggning, utan först längre fram
förekommer till behandling, så vill jag blott fästa uppmärksamheten
pa, att IrafiKstyrelsens beräkningar äro uppgjorda på sannolikhetsgiunder,
efter förhallandena under de föregående åren, samt att man
tagit hänsyn såväl till de nya bandelar, som skola öppnas under
tiden, som och till de privata banor, som komma att blifva färdiga
och ansluta sig till stambanorna, hvarjemte jag vill tillägga, att inkomsterna
per mil nu beräknats något lägre, än desamma verkligen
utgjort ar 1871. °

Med afseende på frågan om Malmö stations utvidgning, anser
jag mig böra upplysa derom, att denna fråga först förevar vid 1868
ars riksdag och behofvet godkändes redan då. Det gällde då en
mindre summa, och en framställning i enahanda syftning som nn

Rikad. Prof. 1 Afd. 1 Band. ‘

Den 28 Februari.

242

gjordes då till Malmö stad. men på grund af att Traiikstyrelsen sedermera
ansåg, att afgörandet af denna fråga kunde anstå någon tid,
så mycket heldre som stora utgifter blefvo nödvändiga till förökande
af rörelsemateriel m. in., så afstannade denna underhandling; och jag
vill icke lägga skulden för det uppskof, som egt ruin, på Malmöstad,
ty om någon påminnelse sedermera blifvit gjord, så hade säkerligen
eu öfverenskommelse kommit till stånd. Men under tiden
hafva dessa planer blifvit ytterligare granskade sedan utförandet af
ifrågavarande stationsutvidgning icke längre kan uppskjutas, och den
7 uti innevarande månad afläts en ny skrifvelse med bestämda uppgifter
på de vilkor, som styrelsen önskade att af Malmö stad erhålla.
Man har hufvudsakligen begärt, att Malmö stad skall upplåta eu
remsa af 178 fots längd utefter bangårdens norra gräns utaf eu utfyllning,
som blifvit gjord i sammanhang med ett lnuddringsarbete i
hamnen. Jag skulle hafva önskat, att Utskottet icke hade vidrört
frågan om en kostnadsfri upplåtelse af sagda område eller fästat
densamma såsom vilkor för anslagets erhållande; emedan jag är nästan
förvissad om. att äfven utan detta vilkor blefve resultatet föga
förändradt, enär jag tror, att eu öfverenskommelse icke skulle blifva
så svår att åvägabringa, när vederbörandes uppmärksamhet bäfver
behörigen fästad på alla de fördelar som Mamiö stads handel ock.
rörelse härigenom erhålla. I anseende till den ytterliga trängseln
på denna station hafva nemligen under sistlidne höst och vinter
olyckshändelser icke kunnat undvikas, hvarigenom såväl personel''
som djur kommit till skada, och derjemte dröjsmål och kostnader vid
godsexpeditionen uppstått, som föranleda att önskningar framställts
från affärsmän i Malmö, att några åtgärder nu måtte vidtagas för
afhjelpande af dessa olägenheter. Styrelsen liar aldrig begärt, att
Malmö skulle lemna något kontant bidrag, utan endast upplåta en
del af den gjorda utfyllningen i hamnen, och denna anhållan torde
nog beviljas.'' enär det återstående området af utfyllningen kommer
att genom de gjorda arbetena stiga i värde. För min del förena)
jag mig med dem, som önska att det föreskritnu vilkoret måtte utgå.
enär jag hyser den förhoppning, att eu öfverenskommelse i alla händelser
kommer att ske, hvaremot utfästande! af det föreslagna vilkoret
möjligen kunde förorsaka uppskof med hela arbetets påbörjande,
oaktadt detta numera är ett oafvisligt behof.

Eu talare nämnde angående den beräknade nettobehållningen för
är 1872 att den vore 2,400,000 R:dr. 1 statsregleringen står dock

2.700,000 R:dr, men vid den beräkning, som blifvit gjord vid slutet,
af förlidet år, ansåg sig Trafikstyrelsen kunna antaga eu förhöjning
deraf till 3,000,000 R:dr, hvilken summa äfven för 1873 är upptagen
i inkomst- och utgiftsförslaget. Jag får upplysa, att år 1871 öfverst
eg den till och med detta belopp och utgjorde 3,300,000, men detta
skedde till följd af sådana sammanträffande lyckliga omständighet*-r.
som man icke'' kan motse annat än undantagsvis.

Med anledning af hvad jag nu och förut haft äran anföra, vågar
lag förnya min anhållan om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Statsrådet AVa;in: J)ä icke blott de föreslagna utgifts -

I > <* 11 ‘JK 1''Vbnian

beräkningarne blifvit klandrade, utan älven fr ägan om inkomsterna
blifvit vidrörd, anser jag mig skyldig att nämna några ord om de
beräkningar, som blifvit gjorda. För min del kan jag ieke finna, att
den summa, hvartill inkomsterna blifvit beräknade, är öfverdrifvet
stor. 1869 inbringade våra jernvägar 6,221,000, år 1870 6,735,IKK)
och år 1871 7,785,1100 R:dr. Detta visar en stegring af öfver 500,000
K:dr från 1869 till 1870 och af mer än en million från 1870 till
1871. Rån det då vara, för mycket att för två år, ty det är för
1873 beräkningarne äro gjorda, beräkna eu förhöjning i inkomsterna
af 665,000 Rall'', helst när vi besinna, icke blott att jernvägarne i
allmänhet börjat gifva högre inkomster, utan äfven att två nya jernbanor
under tiden skola öppnas, Indika säkerligen ganska mycket
komma att bidraga till ökande af rörelsen. Under sådana förhållanden
kan jag icke inse att något fel blifvit begånget, då man beräknat
en förhöjning i inkomsterna af 665,000 R:dr. eu förhöjning som
utgör icke fullt två tredjedelar af den från 1870 till 1871 inträffade
stegring i inkomsterna. Jag jäfvar helt och hållet att man gör jemförelse!''
mellan hvad man förut räknat och hvad man skall räkna
sedan. Deremot är det resultat, som ett föregående år gifvit. ett
faktum, efter hvilket man kan rätta sig.

Hvad åter utgifterna angår, ber jag att få fästa uppmärksamheten
på, att icke allenast de höga jern- och stenkolsprisen skola bidraga
till en stegring.af desamma, utan äfven att de höga arbetslönerna,
som måste blifva en följd af de många stora företag, som
nu skola utföras, komma att dertill medverka. Icke mindre än 15
eller 16 jernvägar komma nemligen under den närmaste tiden att
byggas. Jag tycker således, att man snarare borde vara frestad att
höja beräkningen af utgifterna utöfver hvad Kongl. Haj:t föreslagit,
än att vilja deri göra någon nedsättning. Jag anser det så mycket
nödvändigare att besluta sig för den högre siffran, som åtskilliga
talare, hvilka förordat den lägre, utgått från den åsigten, att man
äfven borde nedsätta den föreslagna inkomstberäkningen, och en
aktad talare, som ingick i bestämda kalkyler, visade, att, om man
beräknade inkomsterna till 8,000,000, och utgifterna till 5,184.000
R:dr, samt således en nettoinkomst af 2,816,000 R:dr, så skulle kalkylen
blifva med 184,000 R:dr säkrare, än då man, såsom Kongl.
Maj:t gjort, beräknade en nettoinkomst af 3,000,000 R:dr. Men nu
är risken den, att Riksdagen genom omröstning mellan båda Kamrarne
kunde komma att antaga att inkomsterna skola uppgå till

8.450.000 och utgifterna till 5,184,000, således en nettoinkomst af

3.266.000 R:dr, hvilken med 266,000 R:dr är osäkrare eller sämre än
Kongl. Maj ds beräkning af 3,000,000. Man skulle på detta sätt få
eu inkomstberäkning, som jag tror vore ganska felaktig, och detta
kan vara farligt i en tid, då man, på sätt vid sista lagtima riksdag
börjades, för försvarsverkets bringande i tidsenligt skick beviljat
störa anslag att under flera år utgå, men blott för ett år i sender
anskaffar de derför nödiga medlen, ty under sådana förhållanden
behöfva vi. alltför väl att det uppstår något öfverskott, så att icke
statsregleringen slutar med ett deficit. Jag kan icke inse annat än
att Kongl. Maj ds beräkningar äro riktiga och jag vill varna för deri

244

Den 28 Februari.

risk man löper att, genom att ingå i andra beräkningar, komma i en
vida sämre ställning, då man väl kan behöfva de öfverskott, som
kunna uppstå.

Grefve Mörner, Carl Göran: Under den diskussion, som här

föregått, hafva åtskilliga talare fästat mycken vigt vid det vilkor,
som linnes omförmäldt i Stats-Utskottets betänkande, nemligen att
det för utvidgning af Malmö station behöfliga utrymme skulle kostnadsfritt
till staten afträdas, hvaremot andra ansett ett sådant vilkor
dels skadligt, dels öfverflödigt. Utan att inlåta mig i bedömande af
denna fråga, tillåter jag mig dock att till Kammaren hemställa, att
det måtte bestämdt afgöras huru det skall blifva, så att det icke
öfverlemnas åt en kanslist i Stats-Utskottet att sätta in eller icke
sätta in ett vilkor såsom Riksdagens beslut. Skall detta vilkor intagas,
så måste Riksdagen besluta det, och icke endast intaga det
bland motiven, som sedermera mer eller mindre fullständigt inflyta
i den underdåniga skrifvelsen; skall det åter icke inflyta, så bör
Kammaren uttala sig derom och icke öfverlemna åt slumpen om det
skall komma med.

Jag anhåller derföre hos Herr Talmannen om proposition på,
huruvida detta vilkor skall intagas eller icke.

Grefve af Ugglas: Hvad beträffar sj elfva beloppet af den summa,
som blifvit beräknad för jernägvstrafikens utgifter, har jag reserverat
mig mot det slut, hvartill Utskottet kommit, och ansett, att summan
borde fastställas i likhet med hvad Ivongl. Maj:t föreslagit. Skulle
jag göra någon ändring deruti, så får jag säga, att jag, såsom Herr
Chefen för Finans-departementet yttrade, enär en clel förhållanden,
ovilkorligen angifvande en ökad stegring, hafva tillkommit, sedan
Kongl. Maj:ts proposition afgafs, snarare skulle hysa tvekan, huruvida
den af Trafikstyrelsen begärda summan kan vara tillräcklig, än
tvärtom anse den för hög och nedsätta den. Man svarar visserligen,
att stegringen icke kan förnekas, och att detta år otvifvelaktigt blir
ett dyrt år, men att man väl icke har någon anledning att förmoda,
att samma förhållanden skola fortfara äfven under nästa år. Saken
blir dock icke bättre derigenom, ty då inträffar helt enkelt att, om
det blir dyrare i år än man beräknat, så nödgas Trafik-styrelsen att
göra besparingar på en mängd reparationer och andra arbeten, hvilka
varit tillämnadc att under året utföras, men nu måste uppskjutas till
följande året. Huru jag således betraktar saken, kan jag icke finna
annat än att, om vi komma ifrån med det belopp, som Kongl. Maj:t
föreslagit, så kunna vi skatta oss lyckliga.

Egentligen begärde jag emellertid ordet för att yttra mig rörande
det vilkor, som blifvit föreslaget att fästas vid beviljandet af aiislag
för utvidgning af Malmö station. Man har anfört, att detta vilkor
vore både obilligt och skadligt, och sednast har chefen för Jernvägstrafikstyrelsen
hemställt, att det borde borttagas såsom obehörigt,
emedan han var öfvertygad att en frivillig öfverenskommelse
lika fullt skulle kunna träffas. Det förefaller mig alldeles tydligt,
att, om Riksdagen en gång besluta, att en utvidgning af stationen

J >«: 11 2H Februari.

2 it*

nkall ske, utan att något vilkor dervid fastats, så lär väl icke staden
anse sig skyldig att gorå någon uppoffring för detta ändamål. 1
afseende åter å frågan, huruvida det är rätt. att staden bidrager till
ifrågavarande företag, anser jag det vara alldeles gifvet, att icke
obetydliga förmåner skola komma Malmö stad till godo genom denna
utvidgning, och att det således icke kan anses alldeles orätt att staden
i någon mån för ändamålet betungas. Man fästa de äfven i Utskottet.
uppmärksamheten på att, om äfven staden i första hand gjorde
eu uppoffring genom att skänka bort 70,(JOD qvadratalnar jord, som
enligt gällande pris vore värderad till omkring 2 R:dr qvadratainen,
så toge staden å andra sidan tillbaka eu betydlig vinst derigenom
att, i följd af denna stations utvidgning, jorden deromkring skulle
stiga i pris så, att den troligen i värde koinme att uppgå till dubbelt
mot förut och, då staden lätteligen kan försälja densamma, så
finge den troligen derigenom tillbaka hvad den förskjutit. Hetta var
det ena skälet, som i Utskottet anfördes. Sedermera förekom också
den invändningen, att man icke borde, såsom det sades, ställa sig så
i stöpet, att man, sedan man förklarat, att utvidgningen icke skall
ske annat än under detta vilkor, till sist måste verkställa den det
oaktadt. Den som emellertid sett på planen för anläggningen, har
äfven funnit att en del deraf är ämnad att anläggas på redan utfylld
mark, under det att för eu annan del ytterligare fyllningar i sjön
måste göras. Nu lär intet hinder finnas mot att göra dessa utfyIlningar
betydligt större, hvilket ej heller anses blifva så dyrbart,
som mången möjligen tror, då den innersta delen af hafsviken lär
vara mycket grund. Då således hela utvidgningen kan verkställas
genom utfyllning i hafvet, så inses lätt, att man alldeles icke är
nödgad att underkasta sig de vilkor, som staden kan komma att
föreskrifva. Om äfven anläggningen, på det sätt utförd, som jag här
påpekat, skulle blifva dyrbarare än hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit,
så kan man dock beräkna att derigenom erhålla öfverloppsmark,
hvilken vid försäljning till fullo torde ersätta den ökade kostnaden.
Då jag sålunda anser det ifrågasatta vilkoret såväl fördelaktigt för
staden som utan olägenhet för staten, så ser jag icke något hinder,
hvarföre vi ej skulle ingå på detta Utskottets förslag.

Den siste talaren har emellertid framställt en anmärkning, som
måste anses befogad, i det han yrkade att, för den händelse Riksdagen
beslutar detta vilkor, det måste tydligt utmärkas. Jag medgifver
verkligen, att det linnes eu lapsus i Utskottets betänkande
derutinnan, att i sjelfva klämmen icke finnes något angifvet om de
vilkor, under hvilka dessa 100,000 R:dr skola lemnas. Jag är dock
fullt öfvertygad att i alla händelser den skrifvelse, som till Kongl.
Maj:t skall aflåtas, kommer att tydligt uttala de vilkor, hvarunder
Riksdagen beviljar anslaget, men anses det nödvändigt för formuleringen,
så har jag visserligen icke något emot, att en återremiss af
betänkandet sker för åstadkommande af rättelse härutinnan. I motsatt
fa.ll anhåller jag om bifall till Utskottets förslag, med ändring
i afseende på siffran för utgiftsbeloppet till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit.

Den 28 Februari.

24 ii

Herr Statsrådet Bergström: Hen talare, som först både ordet,
angaf i min tanke ganska riktigt den synpunkt, hvarur dessa beräkningar
böra betraktas, då han yttrade, att de hufvudsakligen äro
finansiela beräkningar.

Enligt af Trafikstyrelsen uppgjordt, af Kongl. Maj:t godkändt
förslag skulle inkomsterna för år 1873 uppgå till 8,450,000 Rall'' och
samtliga utgifterna för drift och underhåll till 4,766,000 R:dr, för
nya byggnader och anläggningar 326,000 R:dr samt för anskaffande
af nya inventarier 358,000 R:dr eller tillsammans 5,450,000 R:dr.
Skilnaden mellan utgifter och inkomster skulle således uppgå till
3,000,000 Rdr. hvilket belopp alltså borde komma statsverket till
godo, och att så jemväl kommer att ske, äfven om förhållandena
blifva i någon mån ogynsamma. har jag all anledning att antaga.
Mig synes konseqvensen fordra, att man antingen likformigt sänker
båda beräkningarne eller ock låter dem begge blifva vid hvad Kongl.
Maj:t föreslagit. 1 annat fall tror jag nemligen, att man stör förhållanden,
som icke böra störas, tv enligt min tanke är det icke
ovigtig!, att statsverket verkligen får tillgodonjuta den af järnvägstrafiken
beräknade summan.

Hvad särskilt utgifterna för drift och underhåll beträffar, håller
jag före, att Trafikstyrelsen vid deras beräkning följt en riktig
grund. Utskottet har deremot för samma ändamål tagit en annan
väg, eller att man bör uppgöra beräkningen på grund af utgiftsprocenten,
sådan den visat sig för år 1870 med den minskning, som
förorsakas deraf, att bråket blifvit borttaget. Utgiftsprocenten är,
såsom bekant, en mycket variabel qvantitet, desto variablare, som
den är ett förhållande mellan tvänne variabla qvantiteter. Och jag
kan för min del icke antaga det vara riktigt att bygga beräkningar
på variabla qvantiteter. Hvarföre har man dessutom tagit den lägsta
hittills kända procenten och icke snarare gjort en medelberäkning
af utgiftsprocenten under en följd af år, hvilket plägar vara vanligt
vid uppgörandet af andra liknande beräkningar? Utskottet har sjelf!
här framlagt en uppgift på, huru utgiftsprocenten ställt sig under
de föregående åren, och häraf visar sig. att ett enda dåligt år, såsom
1867. kan höja utgiftsprocenten för det följande till icke mindre än
68 procent. För min del tror jag, att mycket i detta afseende beror
på huru skörden utfaller; blir den dålig för innevarande år, så händer
lätt, att utgiftsprocenten stiger öfver hvad Utskottet antagit,
eller 53 procent.-

Det kan vara intressant att kasta en blick tillbaka på jernvägstrafikens
utgifter för de närmaste åren, huru de blifvit af styrelsen
beräknade och af Kongl. Maj:t föreslagna, och till hvilka belopp de
blifvit satta af Riksdagen, samt slutligen huru de i verkligheten
visat sig. För år 1871 hade Kongl. Maj:t beräknat dessa utgifter
till 4,300,00(1 R:dr, hvaremot Riksdagen sänkte dem till 4,200,000 R:dr.
I den specifika kostnadsstaten måste de dock bestämmas till 4,239,000
R:dr, oberäknad! utgifterna för trafikerande af den under året öppnade
delen af nordvestra stambanan, hvilka kostnader kunna beräknas
till minst 100,000 R:dr. För innevarande år hade Trafikstyrelsen
begärt 4,600,000 R:dr. hvilket belopp af Kongl. Maj:t nedsattes

2H Fcbnmri.

247

lund 1.IM.),(JOD Ridt (diur till 4,500,1)00 R-.dr och al Riksdagen med ytterligare
200,000 R:dr eller till 4.1100,000 Rall'', hvaremot den specifika
kostnadsstaten för i år, såsom synes af Utskottets betänkande,
är fastställd till 5,150,000 R:dr. Om således icke inträffade lyckliga
förhållanden hade stegrat inkomsterna så. att man för i år kan beräkna
dem till 8,1.50,000 R:dr. såsom följd hvaraf man kan antaga,
att statsverket skall erhålla BOO,(X)0 Rall'', eller mer än Riksdagen
beräknat, så skulle vi i är fått statsbrist i denna del af budgeten.

De förhållanden, som nu tillkomma såsom skål mot nedsättning
i utgiftsberäkningen, äro de betänkligt stegrade prisen på skenor,
syllar och kol. Utgifterna derför äro högst betydliga. Så t. ex. beräknas
i den approximativa kostnadsstaten för år 1873 utbyte af
syllar kräfva 210,000 Rall'', utbyte af skenor 326.500 R:dr och anskaffande
af stenkol 458,000 R:dr. En stegring af blott 3 procent
på dessa utgiftstitlar vållar, som hvar och eu kan finna, eu ganska
betydlig förökning i utgifter. Dertill kommer äfven, att, om Riksdagen
bifaller Kongl. Maj:ts förslag om jern vägsbyggnaderna, så
skall, sedan under detta år öppnats eu ny bände], nemligen östra
stambanan från Norrköping till Linköping, nämnda stambana nästa
år utsträckas från sistnämnda stad till Mjölby, och under samma år
eller 1873 är äfven norra stambanan från Upsala till Krylbo afsedd
att blifva färdig. Dessa nya banor fordra naturligtvis sin personal,
och anordning af tåg, men innan trafiken derå blifvit upparbetad,
komma utan tvifvel utgifterna att ställa sig ofördelaktigt i förhållande
till de inkomster, de lemna. Jag tror derföre, att det vore
rådligast att bibehålla beräkningarne vid hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
och att således icke. på sätt Stats-Utskottet föreslagit, sänka
utgifterna för drift och underhåll från 4,766.000 Ridt* till 5,500,000
R:dr, eller med 266,000 R:dr..

Beräkningen af öfriga utgifter, eller dem för nya byggnader och
anläggningar samt för nya inventarier, har Stats-Utskottet godkänt,
hvarför jag är tacksam, men jag vill i likhet med den föregående
talaren påpeka, att fästandet af ett dylikt vilkor, som Utskottet
föreslagit, vid ett af de hithörande anslagen, synes mig mindre lämpligt.
Det är kändt, att det ifrågavarande behofvet, eller utvidgning
af Malmö station redan, år 1868 framhölls af Trafikstyrelsen och
godkändes af Riksdagen, och sedan dess har icke något memorial,
som innefattat beräkning af utgifter, blifvit från styrelsen till Kongl.
Maj:t aflåtet, utan att detta behof blifvit framhållet. Detta har gjort
att Kongl. Maj:t uti den specifika kostnadsstaten för innevarande
år anvisat 40,000 R:dr till påbörjande af de för ändamålet erforderliga
arbetena, och om det berättigade härutinnan synes mig icke
vara något tvifvel, då Riksdagen godkänt och pröfvat behofvet. Om
man nu bestämmer det föreslagna vilkoret och Malmö stad vägrar
att ingå derpå, kommer man då icke i ett svårt dilemma? Mig synes,
att, äfven om staden säger nej, så måste staten utföra arbetet,
ty- det kan icke vara klokt att underlåta att verkställa denna utvidgning,
hvaraf behofvet är så allmänt enhändt. Underlåter man
nemligen detta, så blir följden utan tvifvel den, att trafiken går till
Jiandskrona. der man ingenting högre önskar, än att så skall ske,
och förmodligen är villig att göra alla utvidgningar, som af behofvet

248

Den 28 Februari.

påkallas. Nu är visserligen stationen derstädes otillräcklig, men
ändring deruti kan snart ske. och då går hela trafiken å banan
Malmö—Eslöf för staten förlorad.

På dessa skal hemställer jag om bifall till Kong], Maj:ts förslag,
utan något dervid fästadt vilkor.

Friherre von Essen: ilen grund, som Stats-Utskottet i år be gagnat

för beräkning af utgifterna för statens jernvägar, bär af många
talare ansetts oriktig, och man har äfven yttrat, att det resultat,
hvartill Stats-Utskottet kommit, skulle visa den obenägenhet, som
råder mot Trafikstyrelsen. Hvad först grunden beträffar, så tror jag,
att det. förut begagnade sättet, att i detalj granska utgiftsposterna,
har vant vida olämpligare och i många fall mycket osäkrare än det,
som nu biff vit följdt. Jag föreställer mig nemligen, att Utskottet
och Riksdagen i allmänhet har mycket lättare att göra sig en föreställning
om de faktorer, som i det stora hela inverka på trafikens
ökande, och då nu denna grund blifvit använd, så tror jag tillika för
min de], att det snarare varit ett sätt att göra denna granskning af
utgifterna mindre förhatlig och gå styrelsen till mötes, än om man
begagnat det förr vanliga.

Att nu utgifterna blifvit underkastade eu nedsättning har i min
tanke sina göda. skal. Kongl. Maj:t har föreslagit en tillökning af
utgifterna till 56 procent af bruttoinkomsten och har tillika yttrat,
att sådant oundgängligen kräfves. Då nu här flera skäl blifvit framhållna
för bibehållandet af denna siffra och dervid hufvudsakligast
det, att en stegring i såväl jern- som kolprisen för närvarande pågår
och äfven måste antagas komma att fortfara, så vill jag deremot
invända, att det icke heller kan törnekas. att under eu tid då
jern och kol äro högt i pris det äfven är goda konjunkturer för trävaror,
hvilket åter i sin ordning alstrar en ökad trafik och således
förmodligen eu motsvarande stegring i inkomsterna. Eu föregående
talare har dessutom påpekat de ökade inkomster, som skola inflyta
genom förhöjningen i priset å tredje klassens biljetter och de inkomster,
som skola blifva en följd af de under året färdigblifvande
såväl privata som stam-banor, hvaremot Herr Departements-chefen
anmärkt, att den personal, som behöfves för dessa nya stambanor,
kommer att draga omkostnader innan trafiken blir upparbetad. Deremot
kan åter invändas, att på dessa stambanedelar en ofantligt ökad
trafik skall tillgodokomma de öfriga statsbanorna och att denna förmodligen
skall motväga de ogynsamma förhållanden, som blifvit
påpekade.

Herr Chefen för Finans-departementet har redan med siffror visat,
att den inkomstsumma, som Kongl. Maj:t framställt, bör kunna antagas
riktig, och deremot torde ock vara svårt att anföra något motbevis.
Med afseende på de andra iaktorer, som enligt min tanke
komma att bidraga till höjande af inkomsterna, skulle jag till och
med snarare vara benägen att antaga dessa till ännu högre belopp,
än Kongl. Maj:t beräknat.

Slutligen har man sagt att, om man utgår från en dylik procentberäkning.
så borde man snarare välja en medelprocent af utgifterna

I)eu 28 Pel)) mm.

IM''.*

än den för sista året. Dä deremot hvarje är visat ökad trafik, ökad
banlängd cell nedsättning i utgiftsprocenten, hvilken sednare varit
sä stol'', att ilen från 18bl till 1870 nedgått med icke mindre än 19
procent, så synes mig ej så riktigt att välja eu medel siffra som en,
hvilken man hemta! från sista året. Då nu det allra sista eller sistlidet
år utvisat eu utgiftsproeent af 50, så synes mig detta ytterligare
vara ett ganska godt skäl för bibehållande af den föreslagna
siffran, hvilken jag härmed ber att få förorda.

Grefve Beck-Friis: .lag får bedja Kammaren om ursäkt för

det jag ännu en gång tager till ordet, men eu talare har nödgat mig
dertill, då han sade, att det skulle försätta staten i obehagligheter,
i fall beslutet om utvidgning af Malmö station skulle göras beroende
af Malmö stads beslut, och att. om det föreslagna vilkoret antages,
man ej skulle hafva något annat val, än att gå in på Malmö stads
fordringar. Jag vill med afseende härå anmärka, att det finnes ett
annat sätt för verkställande af den föreslagna utvidgningen, som lika
väl kan uppfylla ändamålet, och det består deruti, att förflytta hela
stationen ut i hafvet på en för sådant ändamål verkställd utfyllning.
Till en del måste denna utväg tillgripas äfven enligt den plan, som
nu förefinnes för stationens utvidgning, och enligt mitt förslag skulle
man endast behöfva gå några tusen alnar längre ut i vattnet, som
på detta ställe är endast 1 fot djupt vid lågt vatten och 3 ä 4 vid
högt. Detta kommer naturligtvis att medföra eu större kostnad, men
huruvida denna blir större än utgiften för expropriation afjord inom
stadens område vill jag lemna derhän. Om man antager markens
värde till ett pris af 2 riksdaler per qvadrataln, så skulle denna sednare
kostnad gä upp till ej mindre än 200,000 riksdaler, och det är
mycket fråga huruvida denna summa, lagd på sjelfva stationen, kan
gifva statsverket full ränta. Jag anser således, att man fortfarande
bör bibehålla vilkoret. och om staden icke går in på detsamma, så
måste Kong]. Maj:t ingå till Riksdagen med detaljerad! kostnadsförslag
för arbetets utförande i sådan händelse; man kan väl nemligen
icke anse sig bunden till hvilka kostnader som helst för utvidgningen
af en station, och Riksdagen har ju sjelf anhållit att få pröfva och
godkänna alla dylika större utvidgningsarbeten.

Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.

Hell'' Brun: För min de] anser jag. att Riksdagen bör godkänna
den siffra, som Kong!. Maj:t föreslagit, på de skål, som af flere talare
här blifvit framhållna, bland hvilka jag lägger mest vigt på, att prisen
på jern och kol blifvit högre: men hvad jag icke kan biträda
med min röst är att borttaga det föreslagna vilkoret, såsom åtskilliga
talare här på olika skäl påyrkat. En talare har sagt, att det
är jern vägen, som skördar vinsten af den föreslagna utvidgningen,
och hvarföre skall man då ålägga Malmö stad en beskattning, då den
icke får någon del i vinsten. Mig förefaller det temligen besynnerligt,
att man kan vara så glömsk af, att Malmö får en så stor indirekt
fördel af företaget, att vinsten deraf utan tvifvel uppväger de
uppoffringar, som staden för ändamålet får vidkännas. För öfrigt

250

Den 28 Februari.

tager jag mig friheten hemställa, huruvida det icke gifves äfven ett
annat skäl för detta vilkors bibehållande, som hittills icke blifvit af
någon talare påpekadt, nemligen att Malmö stad, i likhet med rikets
öfriga städer, otvifvelaktigt har fått just denna samma jord åt sig
upplåten af staten. Om så är, så synes det mig vara klart, att, när
staten vill tillföra staden en fördel för näringar, som äro så vigtiga
för en handelsstad, så bör väl icke kronan nödgas köpa tillbaka den
jord, som den förut utan tvifvel gifvit -staden för uppehållande af
stadsmannanäring»!''. Vid sådant förhållande synes det mig vara en
ganska beklaglig misshushållning med statens medel, om man icke
skulle begagna sig af det vilkor Stats-Utskottet föreslagit, och hvarföre
åtminstone jag betygar Utskottet min vördsamma erkänsla.

Jag tillstyrker på grund häraf godkännande af den högre summan,
men fordrar å andra sidan, att anslaget för utvidgning af
stationen i Malmö endast beviljas med det vilkor, som Ståts-Utskottet-
föreslagit.

Sedan öfveriäggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden, nemligen: l:o att Utskottets förevarande hemställan skulle
bifallas; 2:o utaf Friherre af Ugglas, att samma hemställan måtte
bifallas, likväl med uteslutande från motiveringen af följande mening:
“dock endast under vilkor att det för utvidgningen behöflig» utrymmet
inom Malmö hamns område kostnadsfritt till staten afträdes;“
3:o att Kammaren, med utslag å Utskottets hemställan, för så vidt
den skiljde sig från Kong!. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, skulle
bifalla samma framställning; och 4:o åt HerrjBrun, att Kammaren,
med afslag å Utskottets merberörda hemställan, i hvad den afvek
från Kong!. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag, måtte bifalla samma
förslag med följande tillägg: “dock endast under vilkor att det för
ifrågasatt utvidgning af Malmö station behöflig»’ utrymmet inom
Malmö hamns område kostnadsfritt till staten afträde?:“

Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen först proposition
på bifall till Utskottets förevarande hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte åtskilliga ja, sedermera proposition på bifall
till samma hemställan med uteslutande af ofvan omnämnda, i motiveringen
förekommande ord, då svaren jemväl utföllo med många nej jemte
åtskilliga ja, vidare proposition på afslag å Utskottets hemställan i
dess från Kongl. Maj:ts framställning afvikande del och bifall till
samma framställning, hvilken proposition besvarades med mänga ja.
blandade med nej, och slutligen proposition på afslag å merberörda
hemställan i dess från Kong!. Maj:ts förslag skiljaktiga del och bifall
till samma förslag med det af Herr Brun yrkade tillägg, hvarvid
svarades många nej, blandade med ja; hvaruppå och efter det proposition
på afslag å oftaberörda hemställan i dess från Kongl. Maj:ts
nådiga framställning afvikande del och bifall till samma framställning
blifvit å nyo gjord och besvarad med många ja, blandade med
nej, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.

Flere ledamöter begärde votering.

Efter förmälan, att Kammaren borde afgöra, hvilketdera af de
tre öfriga yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid den blifvande
voteringen, hemställde Herr (trefven och Talmannen, att såsom
kontraproposition skulle antagas afslag å Utskottets hemställan i dess
från Kongl. Maj:ts nådiga förslag afvikande del och bifall till samma
förslag med det af Herr Brun yrkade tillägg; och då dervid svarades
många ja-, blandade med nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.

Till följd deraf att votering äskades om kontrapropositionens
innehåll, uppsattes, justerades och anslogs eu så lydande voteringsproposition: Den

som vill, att, vid blifvande votering om afslag å 9:de punkten
i Stats-Utskottets utlåtande N:o 10, i hvad samma punkt skiljer
sig från Kongl. Maj:ts nådiga förslag i fråga om anslag till statens
järnvägstrafik, och bifall till Kongl. Majtts ifrågavarandeförslag, kontrapropositionen
skall innehålla bifall till Kongl. Maj:te förslag med
det af Herr Brun yrkade tillägg, röstar

J a;

Den det ei vill, röstar

Nej;

Vinner Nej. kommer annan kontraproposition att antagas.

Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja —- 59:

Nej - 37.

Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition
för hufvudvoteringen:

Den, som afslår Stats-Utskottets hemställan i 9:de punkten af
Utskottets Utlåtande N:o 10 och bifaller Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i fråga om anslag till statens järnvägstrafik, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej.

Vinner Nej, afslår Kammaren Utskottets. hemställan och bifaller
Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag med följande tillägg: “dock endast
under vilkor, att det för ifrågasatt utvidgning af Malmö station
behöfliga utrymmet inom Malmö hamns område kostnadsfritt till staten
afträdes."

Vid denna omröstniugs utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:

Ja—73,

]():de—14:de punkterna.

Biföllos.

lotde punkten.

Den 28 Februari.

2 52

Herr Bergstedt: Jag tillåter mig, att hos Herr Talmannen anhålla
om framställning af proposition på bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
med afslag på Utskottets hemställan. Kongl. Maj:t har begärt
ett belopp, som för skolan är behöflig!, och Kommers-kollegium har
förordat beloppet och sagt, att visserligen någon besparing möjligen
skulle kunna uppkomma, ehuru man ännu icke visste det, enär det
vore beroende, bland annat, af det antal lärjungar, som komme att
besöka skolan. Stats-Utskottet har sagt, att Kommers-kollegium
måste veta, hvad Kollegium frånsagt sig att veta, och jag har icke
sett, att Utskottet på något sätt rättfärdigat det misstroende till förmågan
att profetera, som kollegium uttalat. Det är på grund häraf,
som jag vågar tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först proposition på
bifall till Utskottets förevarande hemställan, hvarvid svarades många
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera proposition på afslag å Utskottets
hemställan i dess från Kongl. Maj:ts nådiga framställning
afvikande del och bifall till samma framställning, då svaren utföllo
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.

16-.de

Biföllos.

18-.de punkten.

Herr Ekman, Carl: Jag vågar hos Kammaren hemställa, att

hvad Utskottet i den nu föredragna punkten föreslagit icke måtte
vinna Kammarens bifall. Jag föreställer mig, att sådana behof som
de, hvilka motionären velat tillgodose genom sin framställning om
statsanslag för husslöjdens befrämjande, i allmänhet kunna och böra
fyllas af de medel, hvaröfver hushållningssällskapen och landstingen
disponera, samt att derföre någon anledning för Riksdagen att för
detta ändamål anvisa sådana, icke kan komma att inträffa, förrän det
visat sig att hushållningssällskapens och landstingens tillgångar äro
otillräckliga. Ett anslag af 2,50(1 R:dr för att dermed aflöna personer,
som skulle resa omkring i hela landet för att undervisa i husslöjd
reducerar sig, om det skall komma alla länen till godo, till ett
anslag af omkring 100 R:dr för hvarje län; och häraf framgår tydligen,
att detta af Stats-Utskottet förordade Kila anslag icke kan komma
mer än på sin höjd ett eller annat län till godo. Jag antager för
den skull att, om Riksdagen bifaller hvad Utskottet föreslagit, så blir
följden måhända att någon person kommer att anställas, som reser

Den 28 Kebmaii

•>:va

till ett eller annat län, för att undervisa allmogen t. ex. i tillverkningen
af möbler eller något annat, för liviiket befolkningen visar
anlag. Jag hemtar stöd för detta antagande deraf, att jag af tidningar^
sett, att den af Herr Hedin väckta motionen rönt mycket bifall
hos innevånarne i en trakt, der särskilda anlag för möbeltillverkning
finnas. Skulle nu förhållandet vara sådant inom det län. der
detta egen rum, att icke hushållningssällskapet eller landstinget kunde
anvisa nog stora medel för att skaffa länets befolkning undervisning
i detta ämne och eu Konglig proposition här förelåg, som med utredning
af detta förhållande förordade ett anslag för ett sådant särskild!,
fall. då skulle jag kunna understödja detsamma. Men att, såsom nu
är föreslaget, bevilja 2,500 R:dr, hvilka skola anses tillfyllestgörande
för hela landet, synes mig gränsa till det löjliga. Jag anhåller derföre
om afslag å Utskottets hemställan.

Herr von Koch: Ehuru det ändamål, som här åsyftas, efter

min tanke är värdt att behjerta och jag gerna skulle hafva röstat
för ett anslag till detsamma, i fall propositionen derom kommit från
regeringen eller förslaget blifvit af någon regeringsledamot understöd!,
så nödgas jag, då jag anser det vara högst vigtigt att icke på
förslag af enskilda representanter bevilja några anslag, enär sådant
lätt kan komma att leda dertill att man genom att hjelpa hvarandra
voterar till sig anslag, biträda det af den föregående talaren här
framställda yrkande.

Friherre von Essen: Jag medger att detta anslag är särdeles

litet och att det, enligt hvad som här framhållits, måste, för att gorå
nytta, blifva större. Orsaken hvarför det blifvit af Utskottet antaget
så litet berodde derpå, att anslaget till befrämjande ^allmänhet af
slöjderna, som redan är i riksstaten uppfördt, utgör 27.500 R:dr, hvilken
summa är fördelad på flera olika ändamål, t. ex. för manufakturernas
befrämjande 10,500 R:dr, hvilka således också utgå till likartade
ändamål, visserligen icke med särskild! afseende på undervisningen
i husslöjd, men Herr Ahlborn in. fl. hafva dock deraf fått understöd.
Och nu har man afsett att göra en början för att se om
företaget vinner bifall från hushållningssällskapens och landstingens
sida, så att dessa äfven bidraga med sin andel. Ehuru den föreslagna
summan icke är stor, tror jag dock, att det kan vara nog till en början,
helst vi förut hafva ett belopp under samma rubrik. Jag anhåller
om bifall till Utskottets hemställan.

Herr Hassel rot: Jag erkänner gerna, att den summa, Ståts Utskottet

föreslagit, är liten, men då ändamålet är godt och Utskottet
synes mig hafva slagit in på en väg, som är riktig, så får jag för
min del yrka bifall till Utskottets förslag.

Jag begagnar tillfället att yttra några ord om huru, efter min
uppfattning, anslaget bäst bör kunna gorå nytta. Jag har nemligen
sjelf i det län jag tillhör haft befattning med en dylik undervisning.
Denna har mött väsendtliga hinder, ehuru ganska betydande medel
blifvit af landstinget för ändamålet anvisade. Dels hafva nemligen

L>e)i 2-S Februari.

:>J> 4

folkskolelärarne icke egt någon skicklighet i slöjd, och således ej heller
kunnat deri undervisa, dels tillåter icke den’nuvarande skolstadgan
skolråden att använda någon tid för denna undervisning, då den
icke är ett läroämne, som ingår bland dem, Indika böra i folkskolorna
förekomma. Jag hade verkligen ämnat att väcka motion derom, att
folkskolelärarne skulle få tillfälle att vid folkskolelärare-seminarierna
genomgå en^ kurs i slöjd, och att skolstadgan blefve ändrad så, att
någon del af lärotiden finge användas till undervisning i slöjd.

•lag tår tillägga, att i Finland är en sådan ordning redan införd,
•lag såg nemligen på landtbruksmötet i Göteborg nästlidet år en utställning
åt de aldra vackraste saker, tillverkade genom husslöjd, såsom
redskap och dylikt, förfärdigade både vid seminarierna och äfven
vid folkskolorna. Jag tror att det vore lyckligt, om äfven vi en
gång kunde komma derhän, men som jag tror att ett dylikt förslag
bör utgå från regeringen, så afstod jag från tanken att vid denna
riksdag väcka motion i ämnet.

Herr Ekman, Johan Jakob: Jag föreställer mig, att motionärens
förslag är mera välment än välbetänkt. De olika slagen af
husslöjd äro nemligen så många, att det är nästan omöjligt att tillhandahålla
personer, som skulle undervisa i alla de olika grenar af
husslöjd, som förefinnas. Det synes mig naturligt, att, om någon
husslöjd är egendomlig och af synnerligt gagn för någon provins,
så bör den understödjas af vederbörande landsting. Så har tillgått
med väfskolan i Borås, der undervisning först blifvit meddelad på
bekostnad af landstinget och hushållningssällskapet, och sedan har
staten mellankommit. Men att anslå medel utan att man dermed
a iser något specielt ändamål, tror jag icke kan vara riktigt. Anslaget
är visserligen icke stort, men hvarje anslag är för stort, som
icke är ändamålsenligt, och just för att det är litet, kan det gagn.
som dermed afses, icke heller vinnas.

Hen Årrhenius: Det är onekligt, att det i främsta rummet
bör tillkomma landstingen och hushållningssällskapen att befrämja
det ändamål, som motionären afsett. Men då det är bekant, att
hushållningssällskapen hafva mycket olika tillgångar, somliga ganska
stora, andra åter icke några, så ställer sig frågan på ett helt
annat sätt. Hushållningssällskapen hafva på sednare tider verkat
ganska nitiskt för ändamålet. Flera hafva anvisat ganska vackra
anslag, eu väg som det vore önskvärdt att flera följde. Men det
kan icke förnekas, att i andra orter hushållningssällskapen helt och
hållet sakna medel härtill. Under sådana omständigheter skulle jagtro.
att det icke kan vara annat än välbetänkt, att med den lilla
summa, som blifvit föreslagen, anvisa den väg, som bör beträdas.
•lag vill hoppas att vid ett annat tillfälle detta förslag kan framkomma
på annat sätt och till ett större belopp, men för närvarande
kan jag icke underlåta att yrka bifall till Utskottets hemställan, såsom
innefattande åtminstone en början till något godt.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr (Trefven och

Den 1''elnnari.

''ralmamien upptagit do derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten och dels afslag derå, framställde Herr
(Trefven och ''ralmamien först proposition på bifall till punkten, hvarvid
svarades många nej jemte några ja, och sedermera proposition
på afslag derå, då svaren utföllo med många ja jemte några nej:
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

/.V.y/c punkten.

Herr Ekman, (Jarl: Anledningen, hvarför jag icke anfört nå gon

reservation mot hvad Utskottet i nu föredragna punkt hemställt,
var egentligen den, att, då mitt yrkande om ett annat beslut i den
näst föregående punkten vann ringa understöd inom Utskottet, jag ej
tyckte det löna mödan att ifrågasätta något förslag afvikande från
Utskottets; men sedan nu Kammaren har behagat utslå Utskottets
förslag i föregående punkt, så vågar jag hysa den förhoppning att
Kammaren äfven afslår hvad som i (lön nu föredragna förekommer. Vi
hafva vid innevarande riksdag fått emottaga eu Kongl. proposition
om anvisandet af medel för understödjandet med reseanslag af sådane
personer, som det kunde vara skäl att låta besöka utställningen
i Wien nästa år. Denna industriutställning lofvar blifva af så
stor betydenhet och anordnas dessutom på en ort så långt aflägsen
från Sverige, att jag deruti finner eu särskild anledning till och stöd
för den nådiga framställningen. Hvad återigen angår den exposition,
som i år kommer att anordnas i Köpenhamn, så föreställer jag mig
att ett sådant behof ej der föreligger; eu resa från Sverige till Köpenhamn
är ej så lång eller så kostsam att man icke kan tänka sig
att de personel'', som kunde hafva nytta och intresse af att besöka
expositionen derstädes, skulle kunna göra det utan att medel af
Riksdagen beviljas för betäckande af deras resekostnader. Jag tror
att i allmänhet i frågor af den beskaffenhet, som den nu förevarande.
Riksdagen bör väl ta«a sig tillvara att fatta beslut på grund af
enskilda motioner, och då Kongl. Maj:t ej har funnit någon anledning
att särskilt begära något anslag af Riksdagen för att dermed
bekosta personers resa till Köpenhamn, men blott till Wien. så ser
lag häruti ett bevis, att Kongl. Maj:t icke har ansett nödigt att för
den förstnämnda medel ställas till Hans disposition. Jag anhåller
om afslag äfven på denna punkt.

Grefve Beck-Friis: Jag får vördsamt hemställa, i strid mot

den siste talaren, att Kammaren måtte bifalla hvad Utskottet föreslagit.
Jag tror att dessa expositioner kunde lända till nytta om de
blefve besökta af arbetare; och att Kongl. Maj_:t i denna del ej begärt
något anslag är icke något hinder för mig att bevilja anslag.
Samma skäl, som tala för att nästa år låta industriidkare besöka
expositionen i Wien, synas mig äfven tala för att låta dem i år besöka
expositionen i Köpenhamn. Man har sagt, att Köpenhamn ligger
så nära att eu resa dit kan ske ganska lätt, men den är dock
för arbetaren och handtverksidkaren förenad med kostnader, och då
understöd lemnats dem. som rest ut till föregående års expositioner,

Den 2S Februari.

256

så finner ja«r deruti ytterligare skäl att bevilja anslaget. AttKongl.
Makt icke nar gjort framställning om anslag kan hafva någon särskild
anledning, som jag nu ej känner, men då det är klart att behofvet
förefinnes, yrkar jag bifall till Utskottets hemställan.

Herr Statsrådet Bergström: Med anledning af den öfverläggning,
som pågår, anser jag mig böra lemna följande upplysningar.
Kongl. Maj:t har till innevarande riksdag aflåtit tvänne propositioner
med anledning af förestående expositioner. [ den ena begäres
ett anslag af 30,000 R:dr för expositionen i Wien nästa år; deraf äro
20,000 R:dr afsedda till reseunderstöd, dels åt lärare vid de tekniska
skolorna och andra personer som kunna utöfva inflytande på utvecklingen
af vår industri och dels åt arbetare; återstående 10,000 R:dr
afses för byråkostnader. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att redan för innevarande år bevilja ett anslag af 18,000 R:dr
för bekostande af Sveriges deltagande i den polytekniska utställningen
i Moskwa. Så vidt jag vet komma i år inga andra expositioner
än de i Moskwa och Köpenhamn att ega rum. Den i Köpenhamn
har ej föranledt någon proposition från Kongl. Maj:ts sida, då Köpenhamn
ligger så nära, att antagligen de fleste arbetare äro i stånd
att sjelfva bekosta resan dit. Hvad expositionen i Moskwa angår,
så är den af så speciel art, att det ej heller ansetts nödigt begära
något särskildt anslag för bekostande af arbetares resor i afsigt att
besöka denna exposition. Det är endast vissa föremål som främmande
länder få utställa, och någon täflan kommer ej att ega rum;
utan hvad som egentligen afses är att skaffa ryska nationen tillfälle
till eu öfverblick af nutidens framsteg i industri och konstslöjd
samt att derefter bilda ett industrielt museum. Denna begränsning
af expositionens ändamål hindrar dock icke, att det ju kan vara nyttigt
för oss att till Moskwa öfversända utställningsföremål af den
beskaffenhet, att afsättning af sådana på den ryska marknaden kan
förväntas; men jag tror icke att några arbetare skola vilja resa dit,
emedan der just ej kan vara något för dem att lära.

Herr von Kock: På samma skäl som jag yrkade utslag på det
förra förslaget, nemligen att det ej hade kommit från Kongl. Maj:t
eller vunnit understöd från ministerbänken, får jag äfven yrka utslag
på det nu förevarande.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till den förevarande punkten och dels afslag derå, framställde Herr
Grefven och Talmannen först proposition på bifall till punkten, hvarvid
svarades många nej jemte några ja, och sedermera proposition
på afslag derå, då svaren utföll o med många ja jemte några nej
Och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

20: de

Den 28 Februari.

257

20:de—23:dje punkterna.

Biföllos.

24:de punkten.

Utskottets hemställan bifölls; hvarjemte erinrades om iakttagande
af Kammarens från Utskottets förslag afvikande beslut.

2ö-''te punkten.

Lades till handlingarne.

Anmäldes och bordlädes stats-Utskottets utlåtanden:

N:o 17, angående beräkningen af Statsverkets inkomster;

N:o 17, Bil. Litt. A., i anledning af väckt motion angående upphörande
af mantalspenningarne; samt

Lag-Utskottets utlåtande N:o 10, i anledning af väckta motioner
om ändringar i gällande strafflag.

Herr vice Talmannen: För att i den mån som lämpligt ske
kan fortskynda ärendenas behandling tillåter jag mig föreslå, att samtliga
nu första gången bordlagda betänkanden måtte sättas främst å
föredragningslistan för nästa plenum; derjemte får jag hemställa, att
bilagan A till Stats-Utskottets utlåtande N:o 17 måtte sättas framför
Utskottets utlåtande af samma nummer, på sätt vanligen iakttagits
vid dylika fall.

Till detta förslag, lemnade Kammaren, uppå gjord proposition,
sitt bifall.

Friherre Tersmeden: Jag får anhålla om fjorton dagars ledighet
från riksdagsgöromålen för enskilda angelägenheter, räknadt från
i morgon.

Denna anhållan bifölls.

Herr Croneborg: Jag utbeder mig ledighet från och med i
morgon till och med den 15 Mars.

Riksd. Prof. 1872. 1 Afd. 1 Band.

17

268

Den 29 Februari.

Äfven härtill gaf Kammaren sitt samtycke.

Kammaren åtskiljdes kl. B e. m.

In fidem
0. Brakel.

Thorsdagen den 29 Februari 1872.

Kammaren sammanträdde kl. i 7 e m.

Justerades ett protokollsutdrag för den 28 dennes.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Stats-Utskottets den 26 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 8, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
fjerde hufvudtitel;

N:o 9, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
femte hufvudtitel; och

N:o 11, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
sjunde hufvudtitel.

Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Stats-Utskottets den 28 dennes bordlagda utlåtanden:

N:o 17, angående beräkningen af statsverkets inkomster; och