Onsdagen den 26 oktober (Riksdagens protokoll 1960:23)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 23

ANDRA KAMMAREN

1960

26—28 oktober

Debatter m. m.

Onsdagen den 26 oktober

Sid.

Svar på frågor av herrar Heckscher och Gustafson i Göteborg om förhandlingarna
beträffande Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD) och om organisationens förhållande till Europarådet
.............................................................. 3

Interpellationer av:

herr Johansson i Norrköping ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst
och Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.................. 7

herr Eliasson i Sundborn ang. behandling med förtursrätt inom 1958
års skatteutjämningskommitté av frågan om beskattningsföremålens
fördelning................................................... 8

herr Spångberg ang. skärpning av bestämmelserna om jakt......... 9

Fredagen den 28 oktober

Svar på fråga av fru Lindskog ang. levnadsålderns inverkan på lärares
möjligheter att erhålla ny tjänst ................................... 11

1 — Andra kammarens protokoll 1960. Nr 23

rV ,

• ''v \ ff

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 23

Onsdagen den 26 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollen för den 17,
den 18 och den 19 innevarande oktober.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman J. Dickson, Alingsås,
på grund av sjukdom är förhindrad att
deltaga i riksdagsarbetet t. o. m. den
30 oktober, intygas.

Alingsås den 20 oktober 1960

Sven Peterzén

Härmed intygas att riksdagsman Stenberg,
Nils Göran, har legat på Bollnäs
Länslasarett från 18. 10. 1960 och stannar
här tills vidare.

Bollnäs 19. 10. 1960

Af. Schroderus
tf. underläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Dickson från och med den
20 till och med den 30 innevarande månad
samt herr Stenberg från och med
den 18 oktober tills vidare.

Vidare föredrogos följande till kammaren
inkomna ansökningar:

Till Riksdagens Andra Kammare

Härmed får jag vördsamt anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
den 1—11 november 1960 på grund
av utlandsresa.

Stockholm den 24 oktober 1960

Nils Agerberg

För fullgörande av annat allmänt
uppdrag anhåller jag om ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden 1—3
november 1960.

Stockholm den 25 oktober 1960

Stina Wallerius-Gunne

Till Riksdagens Andra Kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsgöromålen från
och med den 26 oktober 1960 tills vidare,
för fullgörande av uppdraget som
svensk delegat vid Förenta Nationernas
generalförsamling.

Stockholm den 25 oktober 1960

Einar Rimmerfors

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 3

Svar på frågor om förhandlingarna beträffande
Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) och

om organisationens förhållande till
Europarådet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Heckscher har
bett om en redogörelse för läget i fråga
om förhandlingarna beträffande den organisation
för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD), som är avsedd
att ersätta Organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete (OEEC).
Han har vidare liksom herr Gustafson
i Göteborg ställt vissa frågor rörande
samarbetet mellan den nya organisationen
och Europarådet.

I anledning härav vill jag erinra om
de beslut, som fattades vid sommarens
ministerkonferens i Paris om en reformering
av OEEC. Dessa innebar att
OEEC skulle efterträdas av en ny organisation
— OECD — där även USA och
Canada skulle ingå som medlemmar.
Verksamheten skulle avse väsentligen
tre områden, nämligen den ekonomiska
politiken, biståndet till de underutveck -

Nr 23

Onsdagen den 26 oktober 1960

Svar på frågor om förhandlingarna beträffande Organisationen för ekonomiskt sam arbete

och utveckling (OECD) och om organisationens förhållande till Europa rådet -

lade länderna och handelspolitiken. Resolutionerna
och de debatter som föregick
desamma var betingade av dels
den utvidgade medlemskretsen, dels den
handelspolitiska händelseutvecklingen
under de senaste åren. Härvidlag må endast
konstateras, att vissa länder önskade
begränsa OECD till ett organ med
huvudsakligen konsultativa funktioner
medan andra, särskilt de mindre länderna,
arbetade för att till den nya organisationen
överföra så mycket som
möjligt av de regler och förpliktelser,
som under årens lopp tillskapats inom
det gamla OEEC. Resultatet blev en
kompromiss, som väl får sägas i åtskilliga
hänseenden ha beaktat den senare
gruppens intressen.

De vid konferensen antagna resolutionerna
gav riktlinjer för det fortsatta
förhandlingsarbetet. Detta uppdrogs åt
en särskild tjänstemannakommitté, som
i god tid till ett nytt ministermöte i december
skall utarbeta förslag till konventionstext
liksom till regler för den
nya organisationens verksamhet och
struktur. Kommittén är för närvarande
mitt uppe i sitt arbete. Att på detta stadium
ge någon närmare redogörelse för
vad den kan komma fram till är givetvis
icke möjligt.

Vad anger samarbetet mellan OECD
och Europarådet föreligger, som herrar
Heckscher och Gustafson framhållit, en
särskild rekommendation från Europarådsförsamlingen.
Den syftar till att ett
rådgivande parlamentariskt organ åt
OECD skulle upprättas genom en utbyggnad
av församlingen. I denna fråga
-vill jag f. n. endast erinra om att under
de år som gått ett samarbete ägt rum
mellan OEEC och Europarådet. OEEC
har sålunda tillhandahållit Europarådet
dokumentation och teknisk expertis i
olika sammanhang, och företrädare för
OEEC har deltagit i sammanträden med
olika av rådsförsamlingens kommittéer.
OEEC har också enligt överenskom -

melse tillställt församlingen särskilda
årsrapporter. Det synes mig naturligt att
ett samarbete av liknande art kommer
till stånd mellan det nya OECD och
Europarådet. Den föreliggande rekommendationen
kan emellertid icke närmare
bedömas förrän längre fram.

Vidare anförde:

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
för svaret på frågan, ett svar
som till många delar är tillfredsställande.
Jag förstår mycket väl, att herr
statsrådet inte nu har möjlighet att under
pågående förhandlingar ingå på någon
mera detaljerad redogörelse för var
man står.

Samtidigt skulle jag beträffande svarets
första del gärna vilja understryka,
att det ju är utomordentligt betydelsefullt
att den nya organisationen OECD
verkligen, såsom statsrådet själv också
tycks anse, bör få väsentliga befogenheter
på alla de områden som här är
ifrågasatta.

Det är klart att det föreligger särskilda
svårigheter när det gäller Förenta
staterna och Canada, vilkas ställning till
dessa handelspolitiska överenskommelser
inom OEEC inte är densamma som
de övriga medlemmarnas. Men det är
ändå mycket angeläget att det arbete
som inom OEEC utförts för att åstadkomma
en friare handel, nu får fortsätta.

Samtidigt är det emellertid givet, att
också den samordning av biståndet till
de underutvecklade länderna, som ingår
bland den nya organisationens arbetsuppgifter,
får tillbörlig uppmärksamhet
och att man också från svensk sida är
benägen att på den punkten, liksom när
det gäller handelspolitiken, aktivera organisationen
och ge den en väsentlig
betydelse.

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 23

Svar på frågor om förhandlingarna beträffande Organisationen för ekonomiskt sam arbete

och utveckling (OECD) och om organisationens förhållande till Europa rådet -

Vad beträffar den senare delen av
svaret, den som avser samarbetet mellan
OECD och Europarådet, är det inte bara
så att Europarådet från OEEC fått dokumentation
och teknisk expertis, utan
Europarådet har också i rätt hög grad,
särskilt under senare år, givit OEEC en
rådgivande parlamentarikerförsamling.
Det förefaller mig som om många av de
diskussioner, som inom Europarådsförsamlingen
har förts i ekonomiska frågor,
närmare har anslutits till OEEC:s
arbete än till vad som förekommit eller
rättare sagt inte förekommit inom Europarådets
egen ministerkommitté.

Ur den synpunkten och med tanke på
utvidgningen av organisationens omfattning
måste det anses vara mycket angeläget
att man verkligen får fram ett
parlamentariskt organ där parlamentariker
från alla de berörda länderna,
inklusive sådana länder som inte tillhör
Europa, har möjlighet att överlägga
i de frågor, som den nya organisationen
har att syssla med.

Statsrådet säger att den föreliggande
rekommendationen från Europarådet
inte kan bedömas förrän längre fram.
Jag skulle kanske be om ett fullständigande
på den punkten. Det kan väl inte
ändå vara så att denna fråga utan vidare
bara skall skjutas på framtiden,
utan man har väl i alla fall tänkt sig
att i samband med överenskommelsen
om den nya organisationen lösa också
detta problem. Det är nämligen betydligt
svårare att få fram en sådan parlamentarikerförsamling
i efterhand än
att få den genast när den nya organisationen
kommer till.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag vill tacka handelsministern
för svaret på min fråga. Som
handelsministern nämnde är det ju förutom
handelspolitiken två ting som betonas
i förslaget om den nya organisationen.
Det ena är samarbetet mellan

medlemsländerna när det gäller den
ekonomiska politiken i syfte att få till
stånd största möjliga produktionsökning,
som är förenlig med ett stabilt
penningvärde och full sysselsättning.
Detta samarbete på den ekonomiska politikens
område är oerhört viktigt, inte
minst om depressiva tendenser skulle
dyka upp här i Europa, något som inte
minst herr Ohlin påpekat många gånger
från denna talarstol.

Den andra viktiga saken är frågan om
utvecklingsländernas problem. Båda sakerna
är mycket väsentliga, och jag
vill i likhet med herr Heckscher betona
nödvändigheten av att det blir ett samarbete
mellan OECD och ett parlamentariskt
organ. Att vi inte skall ha ett
nytt parlament, som bara skall stå bakom
OECD är väl alla överens om. Det
finns redan tillräckligt många parlamentariska
församlingar i Europa.

Men å andra sidan kan inte Europarådet
tjänstgöra som ett OECD:s parlament,
beroende på att USA och Canada
inte gärna kan bli medlemmar av Europarådet
och att t. ex. Spanien av helt
andra skäl inte kan tänkas bli medlem.
Det är därför man har föreslagit att
Europarådet skall inbjuda till ad hocmöten
med representanter för samtliga
de länder som är medlemmar i OECD,
inklusive de som inte är medlemmar i
Europarådet. Nu har ju »de fyra vice
männen» — som de kallas som utarbetade
det första förslaget till utformning
av OECD — varit mycket positiva till
denna tanke. Men det är ingen hemlighet
att det finns andra som menar att
NATO-parlamentarikernas församling
skulle vara ett lämpligt organ för ett sådant
samarbete mellan OECD och ett
parlamentariskt organ. Av många skäl
kan Sverige inte tänka på att delta i ett
sådant samarbete, och det är därför det
är särskilt viktigt, enligt min uppfattning,
att stödja det förslag som finns i
Europarådets rekommendation nr 245.

Onsdagen den 26 oktober 1960

6 Nr 23

Svar på frågor om förhandlingarna beträffande Organisationen för ekonomiskt sam arbete

och utveckling (OECD) och om organisationens förhållande till Europa rådet -

Jag förstår att statsrådet här inte kan
gå in på några detaljer när förhandlingar
pågår, men jag skulle faktiskt
vilja fråga handelsministern huruvida
han, om OECD kommer att få en utformning
i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer man var överens om
vid julimötet, är beredd att arbeta för
att ett samarbete kommer till stånd mellan
Europarådet och OECD i enlighet
med riktlinjerna i Europarådets rekommendation
nr 245. Jag ställer den frågan
inte minst mot bakgrunden av de upplysningar
som jag gav beträffande de
andra tankegångar som finns på vissa
håll, nämligen att lägga det parlamentariska
samarbetet med OECD i ett annat
organ än Europarådet.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag begärde ordet närmast
i anledning av den direkta fråga
som herr Gustafson i Göteborg ställde
till mig huruvida jag var villig att,
därest OECD fick de tänkta uppgifterna,
verka för att en parlamentarikerförsamling
anknöts till detta nya organ av ungefärligen
den innebörd, för vilken Europarådet
i sin rekommendation uttalat
sig. Jag vill då säga att jag är fullt ense
med herr Heckscher om att OECD bör
få väsentliga befogenheter. Herr Heckscher
och jag har helt samma uppfattning
på den punkten, och jag förstår
att herr Gustafson också kan ge den
sin fulla anslutning. Men man skall
komma ihåg att de beslut som fattades
i Paris i somras och de resolutioner som
vid det ministermötet antogs har i hög
grad preliminär karaktär och att utgången
av de förberedelsearbeten som nu
pågår som bäst i Paris ännu är oviss.
Dagligen når oss rapporter om ändringar
i det ena eller andra avseendet,
om svårigheter att komma överens på
punkter, som vi hade hoppats att man
i varje fall skulle kunna ena sig om.

Det är av den anledningen som jag i
mitt svar inte har kunnat vara mer
utförlig än jag är nu; inte på grund av
ett känsligt förhandlingsläge utan därför
att situationen kan växla från dag
till dag. Vad jag skulle kunna upplysa
om i dag kan lätt vara förlegat i morgon,
och i den situationen har jag inte
velat försätta mig själv.

Under sådana omständigheter blir
också frågan huruvida de parlamentariska
kontakterna skall få formen av en
parlamentarikerförsamling särskilt knuten
till det nya organet eller om man
skall finna andra former för samarbetet,
närmast beroende på vilka uppgifter det
nya organet kan komma att få. I dag
är det inte möjligt att göra något bestämt
uttalande på den punkten. Det
finns sannerligen anledning för dem
som vill inta en pessimistisk attityd att
anmäla sig bland pessimisterna. Jag vill
emellertid framhålla att jag anser det
vara angeläget att goda parlamentariska
kontakter hålls, därest OECD får de
uppgifter som man närmast kan utläsa
av resolutionen från i somras. I vilken
form dessa parlamentariska kontakter
skall etableras vill jag inte i nuvarande
läge hysa någon bestämd mening eller
göra något bestämt uttalande om.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Anledningen till att jag
ställde frågan var att jag visste att förarbetet
till den nya OECD-konventionen
ju avancerat ganska långt och att den
arbetsgrupp som för närvarande håller
på i Paris har fått i uppdrag att vara
färdig den 10 november. Jag tyckte
därför att det var viktigt att det i den
svenska riksdagen blev sagt ifrån vilken
vikt vi fäster vid att vi får ett parlamentariskt
samarbete mellan OECD
och Europarådet. För att undvika en
massa dubbelarbete, som vi ser så ofta
i det europeiska arbetet, bör vi anknyta
till det organ som redan finns, nämligen

Onsdagen den 26 oktober 1960 Nr 23

Interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag

Europarådet. Vi bör inte reflektera på
de andra alternativen, nämligen att
skapa ett nytt parlament med risk för
byråkratisering, onödigt arbete och
extra kostnader, eller att lägga arbetet
i händerna på en församling som ur
svenska synpunkter är uppenbart
olämplig att sköta det.

Jag skall inte ställa någon ytterligare
fråga till statsrådet i detta läge. Jag vill
bara uttrycka den förhoppningen att
herr statsrådet kommer att arbeta i den
anda som präglar rekommendation nr
245.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag skall inte förlänga
diskussionen mycket. Jag tolkar statsrådets
uttalande så att statsrådet för
sin del är benägen att arbeta för att
man får en parlamentarisk anknytning,
avpassad efter den nya organisationens
behov, och att denna parlamentariska
anknytning å ena sidan inte får en mera
byråkratisk karaktär än nödvändigt men
å andra sidan får en sådan beskaffenhet
att det inte möter några svårigheter
för Sverige att delta i dess arbete. Om
jag får tolka statsrådets uttalande på det
sättet, är det väl ungefär så långt vi för
närvarande kan komma. Då tolkar jag
det också såsom innebärande en allmän
överensstämmelse med de grundsatser
som uttalas i rekommendation nr 245.

överläggningen var härmed slutad.

§ 4

Föredrogs den av herr Ohlin vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
stimulerande av den svenska biståndsinsatsen
från näringslivets sida gentemot
de s. k. utvecklingsländerna.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs herr Larssons i Hedenäset
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående stödet åt
det mindre jordbruket.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Interpellation ang. lokaliseringen av
Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr JOHANSSON i Norrköping (s),
som yttrade:

Herr talman! Innevarande års riksdag
har på förslag av Kungl. Maj:t (proposition
nr 120) fattat beslut rörande lokaliseringen
av vissa statliga institutioner.
Beträffande Aktiebolaget Tipstjänst
och Svenska Penninglotteriet AB konstaterades
i propositionen, att avgörandet
i lokaliseringsfrågorna låg hos bolagen
själva. Principiellt ansågs emellertid en
utflyttning till Norrköping respektive
Gävle i enlighet med lokaliseringsutredningens
förslag möjlig. Bolagens definitiva
ställningstaganden till lokaliseringsfrågorna
borde emellertid enligt departementschefens
mening anstå tills resultatet
av inom respektive företag beslutade
eller pågående undersökningar i
ämnet förelåg. Statsutskottet (utlåtande
nr 127), som i likhet med departementschefen
föreställde sig, att en utflyttning
av de båda bolagen från stockholmsområdet
vore praktiskt genomförbar,
underströk önskvärdheten av att dessa
undersökningar snarast fullföljdes.Riksdagen
beslöt i enlighet med statsutskottets
hemställan.

Ännu har såvitt bekant, bolagen icke
tagit ställning till berörda lokaliserings -

Nr 23

Onsdagen den 26 oktober 1960

Interpellation ang. behandling med förtursrätt inom 1958 års skatteutjämningskommitté
av frågan om beskattningsföremålens fördelning

frågor. Det måste vara av allmänt intresse,
att bolagens ståndpunktstagande
ej fördröjes. För de närmast berörda
städerna, d. v. s. Norrköping och Gävle,
är det angeläget att ett positivt beslut i
frågorna snarast fattas, så att det mera
detaljbetonade planeringsarbetet kommer
i gång.

Under hänvisning till det anförda
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartmentet få ställa följande
fråga:

Kan statsrådet lämna besked om vid
vilken tidpunkt ett beslut kan förväntas
föreligga från AB Tipstjänst och
Svenska Penninglotteriet AB i berörda
lokaliseringsfrågor?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. behandling med förtursrätt
inom 1958 års skatteutjämnings kommitté

av frågan om beskattningsföremålens
fördelning

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Enligt gällande bestämmelser
skall inkomst av jordbruksfastighet
beskattas i den kommun, där fastigheten
är belägen. Är fastigheter inom
olika kommuner att anse som en förvärvskälla,
skall den från fastigheterna
gemensamt härflutna inkomsten beskattas
i varje kommun till så stor del, som
kan anses ha influtit inom kommunen.
Kan utredning härom icke vinnas, skall
inkomsten fördelas till beskattning mellan
kommunerna efter vad som kan befinnas
skäligt med hänsyn till den bruttointäkt,
som influtit i varje kommun,
eller i förhållande till fastigheternas
taxeringsvärden.

I Kopparbergs län men också inom
andra delar av landet, där det s. k. storskogsbruket
är representerat, är det vanligt
att skogsfastigheter inom olika
kommuner brukas tillsamman såsom en

förvaltningsenhet. Exempel finnes där
företag sammanfört en stor mängd
skogsfastigheter belägna inom olika län
till en förvärvskälla. Då därtill fastigheternas
taxeringsvärden vanligen används
som grund för fördelningen av
inkomsten av skogsbruket, är det uppenbart
att den enskilda kommunen kan få
en mindre inkomst att beskatta än den
som faktiskt förelegat.

I kommuner med omfattande storskogsbruk
möter man ofta hos kommunala
förtroendemän och andra den
uppfattningen, att nuvarande regler för
fördelningen av beskattningsföremålen
olika kommuner emellan icke är tillfredsställande.
Det ifrågasättes också
om det uttagna virket alltid åsättes ett
fullt rättvisande värde i det fall vederbörande
storskogsägare har egna förädlingsindustrier,
exempelvis belägna i
ett annat län.

Det är naturligt att dessa spörsmål
speciellt intresserar allmänheten i
skogsbetonade kommuner, som i regel
har avfolkningstendenser och ett svagt
kommunalt skatteunderlag. I många fall
har dessa kommuner redan nu en relativt
hög kommunal utdebitering men
trots detta stora svårigheter att hålla en
tillfredsställande kommunal standard i
olika avseenden. Än mer bekymmersam
ter sig framtiden för dessa kommuner
med tanke på kommande kostnadskrävande
uppgifter, bl. a. enhetsskolans genomförande.
Då bolag eller andra företrädare
för det s. k. storskogsbruket i
åtskilliga kommuner innehar en mycket
betydande del av skogsarealen men
skatteintäkterna från denna del även
under relativt goda år kan uppgå till
endast några hundra kronor utöver vad
som motsvarar fastighetsskatten, är det
förklarligt att nuvarande beskattningsregler
eller tillämpningen av dessa utsättes
för kritik. Särskilt med hänsyn
till ifrågavarande kommuners relativt
svaga skatteunderlag men också av
andra skäl är det angeläget att beskatt -

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 23

ningsreglerna på detta område göres
till föremål för en skyndsam översyn.

Enligt direktiven skall 1958 års skatteutjämningskommitté
företa en översyn
av reglerna om skatteobjektens fördelning
mellan kommunerna. Emellertid
har kommittén även andra och sannolikt
mera arbetskrävande spörsmål
att utreda i fråga om den framtida kommunala
skatteutjämningen. Bl. a. skall
kommittén pröva frågan om införandet
av ett allmänt statsbidrag med skatteutjämnande
effekt, vilket synes vara avsett
att träda i kraft i samband med en
slutlig avveckling av de statsbidrag som
utgår i anledning av ortsavdragsreformen.
Kommittén skall enligt direktiven
ha slutfört arbetet i sin helhet i sådan
tid att i varje fall 1964 års riksdag kan
ta ställning till frågan om skadeersättningens
fortsatta avveckling och därmed
förbundna åtgärder i skatteutjämnande
syfte. Kommittén är dock oförhindrad
att lämna sina förslag i etapper.

Frågan om beskattningsföremålens
fördelning bör enligt min mening inte
få vänta på sin lösning ytterligare 4—5
år. De förhållanden, som jag hänvisat
till, gör det ytterst angeläget att frågan
snarast möjligt blir föremål för riksdagens
prövning. Ifrågavarande spörsmål
synes mig icke heller äga sådant
samband med kommitténs arbetsuppgifter
i övrigt, att ärendet icke skulle
kunna brytas ut och behandlas med förtur.

Med stöd av det anförda anhållar jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
framställa följande fråga:

Yill herr statsrådet medverka till att
1958 års skatteutjämningskommitté med
förtur behandlar beskattningsföremålens
fördelning, så att senast vid 1962
års riksdag kan prövas frågan om sådan
ändring av reglerna för beskattningen
av storskogsbrukets inkomster att de
kommuner, där skogsfastigheterna är
belägna, kan bättre tillgodoses?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. skärpning av bestämmelserna
om jakt

Ordet lämnades på begäran till

Herr SPÅNGBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Under älgjakten i år har
liksom under tidigare älgjakter människor
skjutits, villebråd skadeskjutits och
husdjur skjutits då de förväxlats med
villebråd. Som förklaring till olyckorna
har anförts att »det rörde sig i buskarna»,
man »trodde det var en älg»,
man »väntade att det skulle komma ett
rådjur» etc.

Hur älgar skadskjutits och sedan lämnats
att plågsamt do kan belysas med
följande notis i Värmlands Folkblad.

»... I Östervallskog påträffades som
tidigare meddelats en fyrataggig älgtjur
som drunknat i en skogstjärn sedan en
älgskytt träffat djuret i vommen. I Risviken
hittades häromdagen en 11-taggare
som sårats, och nu har man påträffat
en fyraårig älgtjur i Lysås i Karlanda
som också hade skadskjutits. Den
hade svultit ihjäl sedan hela underkäken
skjutits bort.»

Tidningar och tidskrifter har tagit
upp jaktfrågan i belysning av inträffade
tragiska händelser, då människor skjutits,
och framfört synpunkter om bättre
skydd och strängare jaktbestämmelser.
Även i ansvarskännande jägarkretsar är
man orolig över det nuvarande tillståndet
och medveten om att det inte kan
få fortgå på detta sätt.

Från olika håll har krav framförts
om strängare bestämmelser för rätt att
bedriva jakt och vandra omkring i skog
och mark med livsfarliga skjutvapen.
Det kan gälla åldersgränser, synskärpa,
nykterhet, praktiska jaktkurser in. m.,
allt i syfte att nå fram till större säkerhet
och humanare jaktmetoder med stor
vikt på naturvård och djurskydd. De
inträffade olyckorna visar med all tydlighet
att åtgärder i här avsedd mening
måste vidtagas så snart som möjligt.

Med åberopande av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att

Nr 23

Onsdagen den 26 oktober 1960

Interpellation ang. skärpning av bestämmelserna om jakt

till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande
fråga:

Ämnar statsrådet med hänsyn till inträffade
olyckliga händelser under jakt
föreslå författningsändringar syftande
till effektivare skydd för människor och
humanare jaktmetoder, och kan förslag
väntas i så god tid att de nya bestämmelserna
kan träda i kraft före nästa
års älgjakt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Föredrogs följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till Riksdagens Talmän

Sedan talmannen P. Svensson, vilken
den 12 maj 1960 valdes till riksgäldsfullmäktig
för valperioden 1960—1963,
avlidit den 17 juli 1960, får fullmäktige
i riksgäldskontoret härmed under hänvisning
till § 70 mom. 2 riksdagsordningen
hemställa, att kompletteringsval
för utseende av ny fullmäktig för återstoden
av nämnda valperiod måtte anställas.

Stockholm den 20 oktober 1960
Å fullmäktiges vägnar:

Gösta Renlund

/Torsten Bjerlöw

Kammaren biföll fullmäktiges hemställan
och beslöt att vederbörligt val
skulle i föreskriven ordning anställas.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 167, med förslag till varumärkeslag
m. m., och

nr 170, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Tunisien för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
862, av herr Björkänge, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 168, angående
vissa åtgärder i anledning av skador
å 1960 års skörd.

Denna motion bordlädes.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.22.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 28 oktober 1960

Nr 23

Fredagen den 28 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. levnadsålderns inverkan
på lärares möjligheter att erhålla ny
tjänst

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Fru Lindskog har frågat,
om jag anser att åldern kan utgöra
hinder för en lärare att erhålla ny tjänst
i det fall då meriter och tjänsteår eljest
kvalificerar denne att uppföras i första
rummet på förslag till tjänsten.

Härpå vill jag svara följande. Det
finns inte i författning föreskriven någon
övre åldersgräns som hinder för
transport från en lärartjänst till en annan.
Vid konkurrens mellan flera sökande
tillämpas för urvalet de allmänna
reglerna om befordringsgrunder med
därtill hörande, av skolöverstyrelsen utfärdade
anvisningar. Sedan de sökandes
meriter poängberäknats skall i varje
särskilt fall prövas, om sådana förhållanden
föreligger som bör påkalla
ändring av det på poäng grundade bedömandet.
Enligt uttrycklig bestämmelse
må därvid hänsyn tas till tjänstens
beskaffenhet och skolans särskilda behov.
Med denna regel avses att ge möjlighet
att till viss eller vissa tjänster
knyta lärarkrafter med speciella kvalifikationer.
Som exempel på regelns tilllämpning
niimnes i skolöverstyrelsens
anvisningar det fall, att skolan har behov
av yngre och friskare krafter för
tjänstens bestridande. Detta innebär att
en äldre sökande kan komma att få stå

tillbaka för yngre lärarkrafter, om det
erfordras för att motverka att genomsnittsåldern
för lärarna vid en skola
blir alltför hög.

En transportsökandes ålder kan således
någon gång få betydelse vid tillsättning
av lärartjänst. De fall då lärare av
åldersskäl vägrats transport har emellertid
under senare tid varit mycket få.

Härpå anförde

Fru LINDSKOG (s):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framföra ett tack för
svaret på min fråga.

Statsrådet framhåller att skolöverstyrelsens
regler och anvisningar innehåller
en uttrycklig bestämmelse om att
hänsyn skall tas till tjänstens beskaffenhet
och skolans särskilda behov och att
sådana överväganden kan ändra den
bedömning, som eljest grundar sig på
poängberäkning. Jag skulle vilja fortsätta
tankegången och fråga herr statsrådet:
Är det inte tänkbart att den större
erfarenhet, som åldern ger, skulle
kunna utgöra en speciell kvalifikation
och vara ett plus i stället för att — såsom
nu ofta är fallet — utgöra ett minus?
Man önskar härvidlag en större
vidsyn inte bara inom undervisningens
område utan även inom andra yrkesområden,
då misstroendet mot en arbetssökande
i medelåldern hittills ändå
varit påtagligt. Sedan den allmänna
tjänstepensioneringen genomförts behöver
ju inte pensionsavgifterna vara avskräckande
såsom tidigare, men vi har
säkerligen ett traditionsbundet tänkande
att övervinna, som vi inför 1960-talets arbetsförhållanden behöver komma
hort från.

12 Nr 23 Fredagen den 28 oktober 1960

Svar på fråga ang. levnadsålderns inverkan på lärares möjligheter att erhålla ny
tjänst

Av dessa skäl vore det önskvärt att
egenskaper som erfarenhet, noggrannhet
och ansvarskänsla, som den äldre
arbetskraften i regel besitter, i anvisningar
och tillämpningsföreskrifter
upptoges som värdefulla meriter, fullt
jämförbara med den snabbhet och större
rörlighet som en yngre person kan
prestera. På skolans område kan den
ungdomliga rörligheten ibland bli alltför
stor. Om en klass råkar ut för alltför
täta ombyten av lärare, kan detta
bli till men för kunskapsmeddelelsen
och framför allt för skolans fostrande
uppgifter.

Jag ber än en gång, herr statsråd, att
få tacka för svaret, och jag tackar även
för det utslag av prejudicerande karaktär
som regeringen fällde i ett uppmärksammat
och aktuellt fall av lärartillsättning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Efter

samråd med talmanskonferensen
får jag meddela att det, såvitt nu
kan bedömas, under instundande november
månad icke torde bli erforderligt
att anordna arbetsplena annat än
på onsdagarna. Tisdagar och fredagar
skulle alltså kunna ägnas uteslutande
åt interpellations- och frågesvar samt
formella ärenden. Tisdagsplena avses
skola börja kl. 16.00 och fredagsplena
kl. 14.00.

I nästa vecka kommer bordläggningsplena
att hållas tisdagen den 1 november
kl. 16.00. »Remissdebatten» tar sin
början onsdagen den 2 november kl.
10.00 med eventuell fortsättning vid plena
torsdagen den 3 november kl. 10.00,
då även jordbruksutskottets utlåtande
angående skördeskador skall företagas
till behandling. På fredag i nästa vecka
anordnas icke några plena.

§ 3

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts å bordet liggande propositioner;
och remitterades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 167, med förslag till varumärkeslag
m. m.; och

till bevillningsutskottet propositionen
nr 170, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Tunisien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den på kammarens bord
liggande motionen nr 862.

§ 5

Föredrogs den av herr Johansson i
Norrköping vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående lokaliseringen
av Aktiebolaget Tipstjänst
och Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs herr Eliassons i Sundborn
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående behandling
med förtursrätt inom 1958 års skatteutjämningskommitté
av frågan om beskattningsföremålens
fördelning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Spångberg
vid kammarens nästföregående sam -

Fredagen den 28 oktober 1960

Nr 23

manträde gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående skärpning
av bestämmelserna om jakt.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Anmäldes följande Kungl. Maj:ts till
kammaren överlämnade propositioner:

nr 169, med förslag till förordning
angående beskattning av ränta å svenska
statens sparobligationer,

nr 171, angående ökning av det högsta
helopp intill vilket staten må åtaga sig
betalningsansvar i form av statsgaranti
för exportkredit,

nr 172, med förslag om statlig garanti
för Aktiebolaget Atomenergis förpliktelser
enligt atomansvarighetslagen, och
nr 174, angående försäljning av viss
allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9

Tillkännagavs, att bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan anmält att
till utskottet inkommit framställningar
dels från fullmäktige i riksbanken
angående försäljning av riksbankens
fastighet i Mariestad,

dels ock från fullmäktige i riksgäldskontoret
angående firandet av representationsreformens
100-årsjubileum.

Denna anmälan bordlädes.

§ 10

Anmäldes följande till herr andre
vice talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 168, angående
vissa åtgärder i anledning av skador å
1960 års skörd, nämligen

nr 863, av herr Elmwall m. fl.,

nr 864, av herr Hedin m. fl., och

nr 865, av herr Ståhl m. fl.

Dessa motioner hänvisades omedelbart
till jordbruksutskottet.

§ 11

Herr ANDRE VICE TALMANNEN anförde: Jag

hemställer, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 169, med förslag till förordning
angående beskattning av ränta å
svenska statens sparobligationer, vilken
proposition i dag bordlagts första gången,
måtte uppföras sist å föredragningslistan
för kammarens nästkommande
sammanträde.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.10.

In fidem

Sune K. Johansson