Onsdagen den 26 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1960:22)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

FÖRSTA KAMMAREN

1960

26—28 oktober

Debatter m. in.

Onsdagen den 26 oktober Sid.

Svar på fråga av herr Lundström ang. utlandssvenskarnas rösträtt 3
Interpellationer:

av herr Andersson, Torsten, ang. lokaliseringen av Aktiebolaget

Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag .......... 4

av herr Söderquist, ang. utlandssvenskarnas rätt till folkpension 5
av herr Olofsson, Uno, ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten

vid halt väglag .......................................... 6

Arbetsplan för höstsessionen .................................. 7

Fredagen den 28 oktober

I nterpellationer:

av herr Ringaby ang. kontanthjälp till vissa jordbrukare i anledning
av skador å 1960 års skörd ........................ 8

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. utredningen om den kommunala

indelningen ............................................ 9

av herr Jonasson ang. 1959 års arealtillägg till småbrukare...... 10

av herr Jonasson ang. flyghaverierna inom flygvapnet .......... 11

1 Första kammarens protokoll 1960. Nr 22

■1 M •*

I? )i i

U V K t

■/. :i n */. m /■ » / r fi A

■■''U.i t,; . ♦

rU :: 5 • r i <: S- f 2

bit* ''SfMUi } '' ,4'' ''VtL?if O ''

,1?vr. t .

"''-ii - : '' : ;■> '' t Sfi

: ■

io ■’ J Ufii'' « »

'' )><

. c»;''.

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 22

Onsdagen den 26 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00

Justerades protokollen för den 17, 18
och 19 innevarande månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Åman för tiden från och
med den 28 i denna månad till höstsessionens
slut för deltagande i Förenta
Nationernas generalförsamling.

Upplästes följande skrivelse från fullmäktige
i riksgäldskontoret:

Till riksdagens talmän

Sedan talmannen P. Svensson, vilken
den 12 maj 1960 valdes till riksgäldsfullmäktige
för valperioden 1960—1963,
avlidit den 17 juli 1960, får fullmäktige
i riksgäldskontoret härmed under hänvisning
till § 70 mom. 2 riksdagsordningen
hemställa, att kompletteringsval
för utseende av ny fullmäktig för återstoden
av nämnda valperiod måtte anställas.

Stockholm den 20 oktober 1960.

Å fullmäktiges vägnar:

Gösta Renlund

Torsten Bjerlöw

Med anledning härav beslöt kammaren,
att val, som föranleddes av denna
skrivelse, skulle anställas; och uppdrog
kammaren verkställigheten härav åt de
vid detta riksmöte tillsatta valmän för
utseende av riksdagens fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret jämte
deras suppleanter.

Ang. utlandssvenskarnas rösträtt

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Lundström till herr
Första kammarens protokoll 19G0. Nr 22

statsrådet och chefen för justitiedepartementet
framställt följande fråga: »Kan
herr statsrådet upplysa huruvida förslag
till lösning av utlandssvenskarnas rösträttsfråga
är att vänta från pågående
utredning i sådan tid, att en reform kan
beslutas vid nästa års riksdag?»

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara nämnda fråga, erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! Herr Lundström har frågat
mig, om förslag till lösning av utlandssvenskarnas
rösträttsfråga är att
vänta från pågående utredning i sådan
tid, att en reform kan beslutas vid nästa
års riksdag.

Till svar härpå vill jag meddela, att
den berörda frågan jämte åtskilliga andra
valfrågor behandlas av 1955 års valutredning.
Enligt vad jag har förvissat
mig om är utredningens arbete inriktat
på att proposition med förslag till nya
bestämmelser skall kunna framläggas
vid 1961 års höstsession. De skulle då
kunna komma i tillämpning vid 1962 års
kommunalval. /

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för svaret och särskilt för att
jag har fått det så raskt.

1955 års valutredning är redan bortåt
fem år gammal. Vi vet ju att utredningar
kan dra ut på tiden, och detta
är en fråga som efter vad jag har mig
bekant har varit aktuell här i riksdagen
i över 30 år. Det vore därför skäl i att
få den löst inom rimlig tid.

Det förhåller sig också på det sättet,
att den här frågan gäller ganska många
personer. Man vet inte säkert hur många
de är, men jag läste häromdagen en artikel
i Svenska Dagbladet, där redaktör

Nr 22

Onsdagen den 26 oktober 1960

Ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska penninglotteriet

aktiebolag

Aurén uppskattade antalet till 170 000
personer.

Att jag framställer den här frågan berodde
emellertid på en helt annan sak,
och jag vill omnämna vad det var som
låg bakom.

Jag tror nämligen man har anledning
att undra, om frågan om den kommunala
rösträtten över huvud taget blir
föremål för behandling av valutredningen.
Det är väl inte så alldeles säkert att
så sker. Det har i varje fall rått delade
meningar om den saken. Jag hoppas att
den frågan kommer med, i varje fall frågan
om rösträtt vid landstingsval och
stadsfullmäktigeval. Så länge vi har tvåkammarsystem
tycker jag nog att det
skall råda likhet: har man rätt att delta
i utformandet av den ena kammaren,
bör man ha rösträtt även till de organ
som utser den andra kammaren. Därför
hoppas jag verkligen att utredningen tar
upp också frågan om utlandssvenskarnas
rätt att deltaga i kommunala val. Jag
utläser av herr statsrådets svar att så
kommer att bli fallet, vilket gläder mig
mycket.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Jag kan givetvis inte uttala
mig om vad resultatet av utredningens
arbete kan bli, men utredningen
är inte begränsad till att gälla endast
riksdagsval eller kommunalval.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Om det icke finns några begränsningar
i direktiven, hoppas jag att utredningen
verkligen tar upp frågan och inte
bara skjuter undan den med hänsyn
till att det här gäller två rätt olikartade
fall av rösträtt. Jag är medveten om att
det finns vissa svårigheter vad beträffar
de kommunala valen, men jag anser
att dessa val är så betydelsefulla — inte
minst som förberedande val till första
kammaren — att man bör kunna övervinna
även dessa svårigheter.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

167, med förslag till varumärkeslag
m. m.; samt

nr 170, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Tunisien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig
handräckning beträffande direkta
skatter.

Ang. lokaliseringen av Aktiebolaget
Tipstjänst och Svenska penninglotteriet
aktiebolag

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep) erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! I proposition nr 120 till
1960 års riksdag framlade Kungl. Maj :t
förslag om lokaliseringen av vissa statliga
institutioner m. m. Förslagen grundades
på de delbetänkanden, som avgavs
av lokaliseringsutredningen under
år 1959. Utredningen hade därvid bl. a.
förordat, att AB Tipstjänst skulle utflyttas
till Norrköping och Svenska Penninglotteriet
AB till Gävle. I propositionen
anslöt sig departementschefen i
princip till dessa utredningens förslag
men förklarade, att bolagen skulle utföra
vissa kompletterande undersökningar
och att de sedermera hade att själva
fatta beslut i lokaliseringsfrågorna.

Vid riksdagsbehandlingen av ovannämnda
proposition väcktes ett antal
motioner. I motion nr 646 i första kammaren
(likalydande motion väcktes i
andra kammaren) hemställdes bl. a., att
riksdagen såsom sin mening måtte ge
till känna, att AB Tipstjänst och Svenska
Penninglotteriet AB, enligt vad som visats
genom lokaliseringsutredningens
undersökning och de avgivna remissutlåtandena,
borde kunna utflyttas från
stockholmsområdet och att de fortsatta
undersökningarna av teknisk natur borde
bedrivas med största skyndsamhet. I
sitt utlåtande nr 127 framhöll statsutskottet,
att utskottet i likhet med depar -

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 22

Ang. utlandssvenskarnas rätt till folkpension

tementschefen föreställde sig att en utflyttning
av de båda bolagen från stockholmsområdet
vore praktiskt genomförbar.
Utskottet underströk önskvärdheten
av att bolagens undersökning snarast
fullföljdes och förklarade sig alltså instämma
i syftet med förenämnda motion.
Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan.

Såvitt bekant har AB Tipstjänst och
Svenska Penninglotteriet AB ännu icke
slutfört sina undersökningar och sålunda
ej heller fattat beslut i lokaliseringsfrågan.
Från skilda synpunkter måste
det anses angeläget, att i enlighet med
statsmakternas intentioner de tekniska
undersökningarna snarast fullföljes, så
att ett slutligt ställningstagande till lokaliseringsfrågorna
kan ske. Det måste
vara av betydande allmänt intresse, att
en redovisning göres, av i vilken takt
arbetet inom bolagen fortskrider.

Under hänvisning till det sålunda anförda
hemställer jag om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet få ställa
följande fråga:

Kan herr statsrådet lämna kammaren
en redogörelse för hur långt undersökningarna
inom AB Tipstjänst och Svenska
Penninglotteriet AB rörande bolagens
lokalisering fortskridit?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Ang. utlandssvenskarnas rätt till folkpension Ordet

lämnades på begäran till herr
SÖDERQUIST (fp), som anförde:

Herr talman! Enligt lagen om folkpensionering
indrages folkpensionen för
dem, som upphört att vara svenska medborgare
eller att vara mantalsskrivna i
riket, såvida detta inte med hänsyn till
omständigheterna prövas oskäligt. Denna
huvudregel leder i många fall till att
en infödd svensk medborgare, som vistas
utomlands och därför inte är mantalsskriven
i riket, förlorar rätten till

folkpension. I de fall dessa först efter
uppnådd pensionsålder flyttar till utlandet
och liksom övriga medborgare under
sin aktiva tid väsentligt bidragit till
kostnaderna för folkpensionen, verkar
denna regel stötande för den enskilde.
Men även i de fall vederbörande före
pensionsålderns inträde flyttar utrikes
men bibehåller svenskt medborgarskap
kan regelns praktiska tillämpning i det
enskilda fallet framstå som oskälig.

Till en del mildras nämnda bestämmelsers
verkningar genom de konventioner
om social trygghet, som Sverige ingått
med ett flertal länder. För en svensk
medborgare som flyttat till något av de
nordiska länderna, England eller
Schweiz, torde den indragna pensionen
inte innebära någon större olägenhet
till följd av bestämmelserna i konventionerna
mellan Sverige och de nämnda
länderna och den praxis, som utvecklat
sig. I övriga konventioner är kraven för
erhållande av ålderspension betydligt
hårdare, som regel 15 års vistelse i landet,
vilket kraftigt torde begränsa dessa
konventioners värde för till dessa länder
inflyttade svenskar, som uppnått
pensionsåldern.

De olägenheter, som här påvisats gäller
för dem, som vid flyttning från riket
uppnått pensionsåldern, gäller i ännu
högre grad för dem som vid utflyttningen
snart uppnår 67 år. Dessa har ju inga
möjligheter alls att få svensk folkpension.
De har dessutom inte — om de
nordiska länderna undantages -— någon
större fördel av de gällande konventionerna,
som ju förutsätter 15 års vistelse
i landet. Förhållandet ter sig än mer anmärkningsvärt,
när man betänker, att
dessa personer under mycket lång tid
betalt avgifter till folkpension.

Ett tillrättaläggande av denna lucka
i den svenska lagstiftningen om den allmänna
folkpensionen torde vara önskvärt
att uppnå. De tekniskt-administrativa
problem, som kan uppkomma med
hänsyn till att vederbörande inte är
mantalsskriven i Sverige, borde vara
överkomliga.

Hänsyn får givetvis tas till de överenskommelser
som vårt land träffat med

Nr 22

Onsdagen den 26 oktober 1960

Ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten vid halt väglag

andra länder i form av konventioner rörande
sociala förmåner, vilka som man
påpekat mildrar de oförmånliga verkningarna
av den svenska lagstiftningen.

I första hand borde en ändring av
gällande regler övervägas för de fall vederbörande
flyttar utrikes mindre än 15
år före pensionsåldern.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande fråga: Vill

herr statsrådet medverka till sådana
åtgärder att svenska medborgare,
som bosätter sig utomlands, får rätt till
svensk folkpension därest inte en konvention
med landet i fråga säkerställer
en motsvarande pension?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten
vid halt väglag

Herr OLOFSSON, UNO, (fp) fick nu
ordet och yttrade:

Herr talman! För ungefär en vecka
sedan inträffade på riksväg 13 vid Sollentuna
en svår trafikolycka. Cirka en
och en halv månad tidigare ägde en annan
allvarlig trafikolycka rum på samma
vägsträcka. Enligt polisens uttalanden
berodde nämnda olyckor på det hala
väglaget.

Jag nämnde dessa olyckor för att exemplifiera
den stora betydelse, som väglaget
har för trafiksäkerheten. En nyligen
genomförd undersökning avseende
under år 1958 inträffade olyckor inom
ej tättbebyggt område i Uppsala län, där
endast ett fordon varit inblandat (s. k.
singelolyckor) visar, att av de olyckor,
som beror på yttre förhållanden — alltså
inte rattfylleri, fordonsfel o. d. —
har 70 % inträffat i samband med halka.
Undersökningen konstaterade vidare
att antalet singelolyckor i relation till
trafikintensiteten är minst fyra gånger
större under vinterhalvåret än under
sommarhalvåret. Även detta förhållande

visar väglagets mycket stora betydelse.
Av det bearbetade materialet framgick
också, att 40 % av de förare som under
år 1958 deltog i singelolyckor i Uppsala
län, var antingen körkortslösa eller
hade innehaft körkort högst två år. Det
förefaller väl mycket troligt, att en stor
del av dessa är inblandade i olyckor,
som förorsakats av halka.

Att väglaget inte bara har en mycket
stor betydelse vid singelolyckor visas
av en tidigare undersökning av statens
trafiksäkerhetsråd angående trafikolyckor
med dödlig utgång under år 1952,
där det konstateras, att vid inte mindre
än 76 % av de sammanstötningar mellan
bilar, som ägt rum på landsbygden, har
vägbanan varit våt eller is- eller snöbelagd
samt att vid samtliga sammanstötningar
mellan mötande bilar i kurva på
landsbygden vägen har varit is- eller
snöbelagd.

För att öka trafiksäkerheten är det således
nödvändigt att försöka förebygga
olyckor som orsakas av halt väglag. Jag
skall peka på ett par faktorer som torde
kunna nedbringa deras antal: krav
på obligatorisk kurs i vinterkörning för
erhållande av körkort, ökad kontroll av
fordonen, speciellt vad avser däckens
kvalitet, utredning om väderlekens inverkan
på väglaget på olika vägbeläggningar,
ökat antal varningsmärken, vidgad
tillämpning av fartbegränsning vid
sådana vägsträckor, där erfarenhetsmässigt
trafikfarlig halka förekommer
och bättre sandningsberedskap.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet ta initiativ till ytterligare
åtgärder från statsmakternas
och vägmyndigheternas sida för att öka
trafiksäkerheten vid halt väglag?

Även denna anhållan bifölls.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Nilsson, Ferdinand, under sammanträdet
till herr talmannen avlämnad mo -

Onsdagen den 26 oktober 1960

Nr 22

tion, nr 702, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 168, angående vissa
åtgärder i anledning av skador å 1960
års skörd.

Arbetsplan för höstsessionen

Herr TALMANNEN anförde:
Beträffande det fortsatta arbetet skall
jag be att få lämna följande upplysningar.
Plena kommer, såvitt nu kan bedömas,
att hållas

veckan den 23—29 oktober:
fredagen den 28/10 kl. 14.00 (bordläggningsplenum) veckan

den 30 oktober—5 november:
tisdagen den 1/11 kl. 16.00 (bordläggningsplenum) onsdagen

den 2/11 kl. 10.00 (»remissdebatt») torsdagen

den 3/11 kl. 10.00 (ev. forts,
å »remissdebatten» samt behandling
av utlåtande från jordbruksutskottet
ang. skördeskador)

veckan den 6—12 november:
tisdagen den 8/11 kl. 16.00 (bordläggningsplenum) onsdagen

den 9/11 kl. 10.00 eller 14.00
(arbetsplenum)

fredagen den 11/11 kl. 14.00 (bordläggningsplenum) veckan

den 13—19 november:
tisdagen den 15/11 kl. 16.00 (bordläggningsplenum) onsdagen

den 16/11 kl. 10.00 eller 14.00
(arbetsplenum)

fredagen den 18/11 kl. 14.00 (bordläggningsplenum) -

Arbetsplan för höstsessionen
veckan den 20—26 november:
tisdagen den 22/11 kl. 16.00 (bordläggningsplenum) onsdagen

den 23/11 kl. 10.00 (arbetsplenum) fredagen

den 25/11 kl. 14.00 (bordläggningsplenum) veckan

den 27 november—3 december:
tisdagen den 29/11 kl. 16.00 (bordläggningsplenum) onsdagen

den 30/11 kl. 10.00 (arbetsplenum) fredagen

den 2/12 kl. 14.00 (bordläggningsplenum) veckan

den 4—10 december:
tisdagen den 6/12 kl. 16.00 (bordläggningsplenum)
och

onsdagen den 7/12 kl. 10.00 (arbetsplenum) Huruvida

arbetsplena blir erforderliga
även efter den 7/12 och i så fall vilka
dagar de kommer att hållas kan icke nu
angivas. Det är icke uteslutet att arbetsplenum
kommer att hållas så sent som
onsdagen den 14 december.

Ovan för olika plena angivna tider är
icke definitiva. Arbetsplena kommer —
om icke något oförutsett inträffar —
icke att hållas fredagar under tiden till
och med november månads utgång, men
interpellationer och enkla frågor kan
komma att besvaras även å bordläggningsplena.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.22.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 22

Fredagen den 28 oktober 1960

Fredagen den 28 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 167, med förslag till varumärkeslag
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 170, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Tunisien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig
handräckning beträffande direkta
skatter.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
motionen nr 702.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

169, med förslag till förordning
angående beskattning av ränta å svenska
statens sparobligationer;

nr 171, angående ökning av det högsta
belopp intill vilket staten må åtaga sig
betalningsansvar i form av statsgaranti
för exportkredit;

nr 172, med förslag om statlig garanti
för Aktiebolaget Atomenergis förpliktelser
enligt atomansvarighetslagen; och
nr 174, angående försäljning av viss
allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan att till utskottet inkommit
framställningar

dels från fullmäktige i riksbanken an -

gående försäljning av riksbankens fastighet
i Mariestad,

dels ock från fullmäktige i riksgäldskontoret
angående firandet av representationsreformens
100-årsjubileum.

Interpellation ang. kontanthjälp till vissa

jordbrukare i anledning av skador å
1960 års skörd

Herr RINGABY (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Totalt sett blev årets
skördeskador av mindre omfattning än
som först kunde befaras tack vare osedvanligt
gynnsamma bärgningsförhållanden
i september. Trots detta glädjande
faktum har en del jordbrukare fått vidkännas
en avsevärd förödelse på sin
gröda. Detta är speciellt förhållandet i
landskapen kring Mälaren och Hjälmaren.
För dessa hårt drabbade jordbrukaare
är situationen prekär och kräver
snabba och effektiva hjälpåtgärder.

I proposition nr 168 föreslår jordbruksministern
stödåtgärder i form av
nya lånemöjligheter och temporära ränteeftergifter
m. m. För många jordbrukare
kan dessa åtgärder bli till värdefull
hjälp, men de löser dock inte problemen
för de svårast utsatta jordbrukarna, som
inte gärna tål en ytterligare påbyggnad
av skuldbördan utan här måste otvivelaktigt
kontanta bidrag till. Av allt att
döma är de som drabbats av mera omfattande
skördeskador förhållandevis få
till antalet, och de förekommer inom
vissa begränsade områden, varför en
snabb och effektiv hjälpaktion borde vara
möjlig att åstadkomma.

Med anledning av dessa förhållanden
och ärendets brådskande natur anhåller
jag om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdeparlamentet
få rikta följande fråga:

Fredagen den 28 oktober 1960

Nr 22

Interpellation ang. utredningen om den kommunala indelningen

Avser herr statsrådet att inom den
närmaste tiden framlägga förslag i någon
form av kontanthjälp till de jordbrukare
eller trädgårdsodlare, som på
grund av skördeskador hamnat i en ekonomiskt
svår situation?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. utredningen om den
kommunala indelningen

Ordet lämnades härefter till herr NILSSON,
FERDINAND, (ep), som yttrade:

Herr talman! Enligt mer eller mindre
kiara förljudanden skall den utredning
som på inrikesministerns uppdrag sysslar
med kommunala indelningsfrågor —
den s. k. 12-mannagruppen — snart
komma fram med förslag till en ny stor
kommunindelningsreform, som uppgives
behöva vara färdig 1962. Möjligen är
detta ett dåligt betyg åt den av regering
och riksdag för knappt ett årtionde
sedan beslutade kommunindelningen.
Det är emellertid ur andra synpunkter
som detta utredningsarbete synes böra
främst uppmärksammas.

Tågordningen synes ha börjat med att
i november 1959 sex experter tillkallades
för att inom departementet behandla
frågorna. 1 somras förstärktes utredningen
med sex parlamentariker och erhöll
därmed politisk förankring och
större betydelse.

Om utredningens uppdrag och riktlinjer
för arbetet är föga känt. Det liar
uppgivits att statsrådsprotokollen skulle
vittna om arbetets art och den energi,
varmed arbetet avsågs att bedrivas. Åtminstone
enligt vad jag erfarit synes sådana
uppgifter överdrivna. I själva verket
har denna stora utredningskommitté
icke i vanlig ordning erhållit offentligt
fastställda direktiv. Det är dock fråga
om problem av mycket stor räckvidd,
som de till pressen lämnade uppgifterna
vittnar om att utredningen sysslar med.
Ur dessa och andra synpunkter framstår
det som önskvärt att erhålla klara

officiella besked om utredningens direktiv,
ev. målsättning och möjligen tidtabellen
för arbetet.

Den kommunala självstyrelsen ligger
till grund för en betydande del av lokalförvaltningen.
Det betyder mycket att
denna skötes väl. Men detta är kanske
icke det viktigaste. Om en även något
decentraliserad byråkratisk statsförvaltning
skötte ärendena lika bra, eller till
och med något bättre, skulle ett så föga
troligt förhållande icke motivera att
man stryker ett streck över kommunernas
bestämmanderätt där den finns.

Den kommunala självstyrelsen är
kraftkällan och grunden för vårt lands
folkliga självstyrelse. Den skolning som
getts inom det kommunala livet har varit
av en betydelse även på riksplanet
som icke kan överskattas. Ju större kommuner,
desto färre kommer i åtnjutande
av denna utbildning, som icke på likvärdigt
sätt kan läras ur böcker och i
skolor. Ju större kommuner, desto färre
kommunmedlemmar engageras personligt
i dessas arbetsuppgifter och desto
svårare blir det för vanliga lekmän
att överblicka sammanhangen. Den storkommun
jag tillhör bildades av fem småkommuner.
Förhållandena inom dessa
var enkla, och kanske hade man på en
del områden åstadkommit mer. Men de
sköttes av lekmän som handlade arbetet
själva. Det innebar att storkommunen
för sina nämnder och styrelser fick
överta folk som praktiskt kände till mycket
av vad det gällde. Arbetsbördan i
storkommunen blev givetvis större och
nödvändiggjorde att tjänstemän i viss utsträckning
anställdes. Men de erfarna
nämndledamöterna har möjlighet att
handlägga en del själva och att följa
med frågorna samt öva kontroll. I samarbete
mellan erfarna lekmän och skickliga
tjänstemän kan även nya krafter utvecklas.
Men om kommunerna blir alltför
stora, om ärendena hopar sig än mera
och problemen blir än större, kan det
hända att lekmannainflytandet slappnar,
och för kommunalmännen i gemen
blir det fråga om form och representativa
uppgifter såsom något huvudsakligt.
Tendensen har också visat, att duktiga

10 Nr 22 Fredagen den 28 oktober 1960

Interpellation ang. 1959 års arealtillägg till småbrukare

tjänstemän finner de demokratiska formerna
närmast utgöra ett hinder och
med sitt inflytande främjar att sådana
erhåller uppdragen, som nöjer sig med
skenet att vara med. I den mån tjänstemännen
sköter arbetet bra, blir sådana
missförhållanden icke lätt uppenbara.
Men folkstyret, den kommunala skolningen
och vad därmed sammanhänger
blir lidande, till skada för det hela. Kanske
är förhållandena i våra storstäder
i sådana hänseenden icke förebildliga.
I den mån det blir likartat också ute i
bygderna blir skadan större. Ty för den
enskilde är det föga skillnad att bli
styrd av statstjänstemän eller kommunalanställda.

Av vad som uppgivits i tidningarna
synes framgå att det skulle vara fråga
om en reform, som dels skall vara klar
1962 och dels skall för kommunernas
del vara alldeles frivillig. Det har också
liäntytts på att frivilligheten skulle från
statens sida stimuleras så att kommunalmännen
som »realister» skulle känna sig
lockade att frivilligt gå med på saken.
Men kommunernas erfarenheter av statlig
stimulans för att locka fram frivilliga
beslut av olika slag är inte i allo
av det slag som föranleder efterföljd. I
varje fall skulle man gärna vilja i god tid
få reda på vad det är fråga om. Man är
inte alldeles säker på att det går att frivilligt
omstöpa kommunerna i en hast
till 1962.

Som skäl för en kommunal indelningsreform
har anförts dels frågan om
åldringsvården och dels införandet av
enhetsskolans högstadium. De nuvarande
kommunerna skulle i flertalet fall
icke vara skickade att lösa dessa uppgifter.
Beträffande åldringsvården underlättas
dessa ärendens handhavande i primärkommunen
i den mån som landstingen
verkligen göra sitt när det gäller
de kronikerfall och lindrigt sinnessjuka
som mångenstädes belastar kommunernas
ålderdomshem. Beträffande skolfrågorna
är landstingen redan engagerade
i länsskolnämnderna. Verkstadsskolor,
lantmanna- och lanthushållsskolor liksom
folkhögskolor är någonting som icke
är landstingsarbetet främmande. Lands -

tingen är likaledes flerstädes engagerade
när det gäller regionskolor o. s. v. på
yrkesskolans område. I valet mellan att
stöpa om kommunindelningen i stort
och att ge landstingen ett visst engagemang
när det gäller även enhetsskolans
högstadium och den därmed sammanhängande
förberedande yrkesutbildningen
synes en förutsättningslös utredning
välmotiverad. Det är icke känt, om den
nu pågående utredningen berör denna
problemställning.

Jag anhåller om kammarens tillåtelse
att få till herr statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet rikta frågorna:

År herr statsrådet villig att för kammaren
lämna en redogörelse för de direktiv,
de riktlinjer och eventuellt den
målsättning, som ligger till grund för
den pågående utredningen om den kommunala
indelningen?

Kan det förväntas att utredningen
även kommer att upptaga till förutsättningslös
prövning om en mera genomgripande
indelningsreform kan undvikas
genom överförande av vissa primärkommunala
uppgifter, exempelvis ordnandet
av enhetsskolans högstadium till eller i
samarbete med landstinget, i den utsträckning
som det kan befinnas erforderligt? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. 1959 års arealtillägg
till småbrukare

Herr JONASSON (ep) fick nu ordet
och anförde:

Herr talman! Genom beslut av 1959
års riksdag infördes ändrade bestämmelser
för det särskilda stödet till det mindre
jordbruket. Beslutet innebar bl. a., att
tidigare utgående producentbidrag ersattes
med ett behovsprövat arealtillägg
och byggde på Kungl. Maj:ts proposition
nr 149 år 1959. Till grund för propositionen
låg i sin tur förslag framlagda
av en statlig kommitté, utredningen om
småbruksstöd.

Fredagen den 28 oktober 1960

Nr 22

Interpellation ang. flyghaverierna inom flygvapnet

Denna utredning hade föreslagit, att
producentbidraget skulle ersättas med
ett behovsprövat arealtillägg och liade
även utarbetat bidragsskalor samt regler
och bestämmelser rörande villkoren för
att få arealtillägg. Ifrågavarande bidragsskalor
beräknades medföra en årlig kostnad
för staten om 50 milj. kronor. I propositionen
föreslogs lägre bidragsbelopp
samt dessutom vissa skärpta bestämmelser
i fråga om villkoren. Det anfördes
att kostnaderna för ett dylikt arealtilllägg
för år 1959 kunde beräknas till 37
milj. kronor, d. v. s. samma belopp som
om producentbidraget bibehållits. Någon
redogörelse för hur uppskattningen
gjorts lämnades icke, och riksdagen utgick
vid sitt ställningstagande från att
statens kostnader skulle komma att uppgå
till det av departementet beräknade
beloppet. Förslag från centerpartiet om
att arealtillägget skulle utgå i huvudsak
enligt utredningsförslaget avvisades.

Ansökan om arealtillägg för 1959 skulle
ingivas i början av år 1960 samtidigt
med självdeklarationen. Dessa ansökningar
har nu prövats, och enligt preliminär
beräkning verkställd inom lantbruksstyrelsen
skulle kostnaden för 1959
års arealtillägg uppgå till endast 27,7
milj. kronor, d. v. s. cirka 10 milj. kronor
mindre än enligt jordbruksdepartementets
beräkningar.

Man kan alltså konstatera, att det totala
stödet till det mindre jordbruket för
ifrågavarande år kommit att bli cirka
10 milj. kronor lägre än vad som avsetts
samt att den beräkning, som låg
till grund för riksdagsbeslutet, var vilseledande.
Om producentbidraget bibehållits,
hade kostnaderna härför uppgått
till cirka 37 milj. kronor, och de nya
bestämmelserna innebär därför en direkt
försvagning av stödet till småbrukarna.

Med anledning av vad jag hör har anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet få rikta följande
frågor:

1. Vad är orsaken till att jordbruksdepartementets
beräkningar angående arealtillägget
så starkt avviker från vad

som förut sattes vid riksdagsbeslutet
1959?

2. Vilka åtgärder avser herr statsrådet
att vidtaga med anledning av att
småbruket sålunda enligt det framkomna
materialet tillförts betydligt lägre
arealtillägg än vad riksdagen avsett?

Även detta spörsmåls framställande
medgavs av kammaren.

Interpellation ang. flyghaverierna inom
flygvapnet

Ordet gavs ånyo till herr JONASSON
(ep), som nu yttrade:

Herr talman! Under de senaste åren
har de militära flygolyckorna varit
många, och många offer i människoliv
har krävts. Enligt tillgängliga uppgifter
var antalet flyghaverier 15 år 1954, 15
år 1955, 17 år 1956, 19 år 1957, 9 år
1958 och 19 år 1959. I år är redan nu
antalet haverier större än under tidigare
år, nämligen 25 militära flygolyckor
med 26 offer i människoliv. Statistiken,
som synes peka på en ökad olycksfrekvens,
är skrämmande. Det är helt naturligt,
att denna utveckling inger oro.
Särskilt den senaste flygkatastrofen, som
medförde att en lantgård ödelädes och
sju personer ljöt en ögonblicklig död,
har väckt förstämning hos hela det svenska
folket.

Säkerhetsbestämmelserna har enligt
uppgift skärpts under de senaste åren.
Militär flygning över tätbebyggelse skall
sålunda undvikas så långt möjligt och
skall där enligt uppgift inte få förekomma
på lägre höjd än 1 000 meter. Med
den ökade olycksfrekvensen måste man
emellertid fråga sig, om alla möjligheter
att skapa så god säkerhet som möjligt
tillvaratagits. Det är självklart, att flygvapnet
inte kan upphöra med sina övningar.
Men kan exempelvis säkerheten
ökas genom att säkerhetshöjderna för övningarna
flyttas uppåt ytterligare, även
i fråga om landsbygdsbebyggelsen? Är
det vidare t. ex. möjligt, att flygvapnet
kan förlägga sina övningar till områden,

Nr 22

Fredagen den 28 oktober 1960

Interpellation ang. flyghaverierna inom flygvapnet

där riskerna för skador för civilbefolkningen
är mindre?

Med anledning av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ställa följande frågor: 1.

Vad är orsaken till det ökade antalet
flyghaverier?

2. Har herr statsrådet för avsikt att
vidtaga några åtgärder i syfte att skapa
större säkerhet i flygvapnets övningar?

På gjord proposition bifölls herr Jonassons
berörda anhållan.

Anmäldes följande under sammanträdet
till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 703, av herr Johansson, Ivar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 168, angående vissa åtgärder i anledning
av skador å 1960 års skörd;

nr 704, av herr Nilsson, Yngve m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts propo -

sition nr 168, angående vissa åtgärder i
anledning av skador å 1960 års skörd;
samt

nr 705, av herr Persson, Johan, och
herr Hanson, Per-Olof, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 168, angående
vissa åtgärder i anledning av skador
å 1960 års skörd.

Motionerna hänvisades till jordbruksutskottet.

På framställning av herr talmannen
beslöts att Kungl. Maj :ts proposition nr
169 skulle uppföras sist på föredragningslistan
för kammarens nästa sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.19.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

601636