Onsdagen den 26 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1955:24)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1955

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 24

26 oktober

Debatter m. m,

Onsdagen den 26 oktober Sid.

Svar på interpellationer:

av herr Spetz ang. den nya metoden för skogstaxering ........ 3

av herr Larsson, Nils Theodor, ang. studenternas deltagande i
universitetens behandling av undervisningsfrågor .......... C

Interpellationer:

av herr Larsson, Sigfrid, om resultatutjämning vid jordbruks beskattningen

.......................................... 8

av herr Lundström om ökade statsbidrag till vissa symfoniorkestrar
................................................ 9

av herr Werner ang. beskattningen av intäkter, uppkomna genom

tvångsnedslaktning ...................................... 10

av herr Arrhén ang. platsbristen vid universiteten m. m....... 11

1 Första kammarens protokoll 1955. Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr Strand anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 18, 19
och 21 innevarande månad.

Upplästes två till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad får med stöd av bifogade
läkarintyg vördsamt anhålla om
tjänstledighet från riksdagsarbetet under
den tid som läkarintyget utvisar.

Vä Södergård den 23 oktober 1955

G. Elofsson

Riksdagsman Gustaf Elofsson i Vä lider
av en bronchit (bronchopneumoni?)
med feber och kan ej deltaga i riksdagsarbetet
från och med den 24 oktober,
minst en vecka.

Kristianstad den 22 oktober 1955

Erik Bexell

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogade läkarintyg får
jag vördsamt anhålla om ledighet för den
tid intyget avser.

Stockholm den 25 oktober 1955

Hugo Sundberg

Att riksdagsman Hugo Sundberg, född
den 23 augusti 1890, Norra Bredåker, på
grund av sjukdom (Arythmia perpetua
cordis c. insuff. ac.) är till arbete oförmögen
under tre veckor framåt från
och med den 23 oktober 1955 intygas.

Stockholm den 22 oktober 1955

Sten Mattson,
Leg. läkare

De begärda ledigheterna beviljades, beträffande
herr Elofsson, Gustaf, för den
tid, det i åberopade läkarintyget omförmälda
hindret varade.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
vidare herr Osvald för tiden från
och med den 1 till och med den 9 nästkommande
november för utrikes resa.

Ang. den nya metoden för skogstaxering

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara herr Spetz’ interpellation
angående den nya metoden för
skogstaxering, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! I en med första kammarens
tillstånd framställd interpellation
har herr Spetz till mig framställt följande
frågor:

1. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit
för ernående av förenkling av den
nya metoden för skogstaxering?

2. Vilka åtgärder har från regeringens
sida vidtagits för att uppmuntra till
upprättande av hushållningsplaner och
andra sådana uppskattningar av våra
skogar, som kunde underlätta den nya
metodens tillämpning?

3. Kan statsrådet meddela när resultatet
av den jämförande undersökningen
rörande den gamla och den nya metodens
användbarhet blir tillgängligt?

4. Därest offentliggörandet av detta
utredningsresultat kommer att dröja ytterligare
någon tid, är statsrådet då berett
att föreslå 1956 års riksdag uppskov
med nästa allmänna fastighetstaxering? I

anledning härav får jag anföra följande.

I proposition nr 39 förelädes 1951 års
riksdag förslag till en ny metod för taxering
av skogsmark och växande skog.
Sedan kamrarna vid behandlingen av

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

Ang. den nya metoden för skogstaxering
förevarande fråga stannat i olika beslut,
avgav bevillningsutskottet i memorial nr
55 ett sammanjämkningsförslag, vilket
antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens
beslut blev som bekant att den
äldre värderingsmetoden skulle tillämpas
vid 1952 års allmänna fastighetstaxering
och den nya metoden vid därpå
följande allmänna fastighetstaxeringar.

Som herr Spetz erinrat framhöll bevillningsutskottet
i sitt nyssnämnda memorial
önskvärdheten av att vid 1952
års allmänna fastighetstaxering jämsides
med en värdeberäkning enligt den gamla
metoden en uppskattning verkställdes
av erforderliga primärfaktorer för tilllämpning
av den nya metoden, så att
därefter genom en bearbetning av det
sålunda erhållna materialet utfallet i
praktiken av den nya metoden kunde
ytterligare bedömas.

Vederbörliga åtgärder härför vidtogs
också utan dröjsmål. I Kungl. Maj:ts cirkulär
den 29 juni 1951 till länsstyrelserna
i samtliga län föreskrevs, att i två
beredningsdistrikt inom varje län skulle
-— samtidigt med att värderingen av
skogsmark och växande skog företogs
för den allmänna fastighetstaxeringen
1952 enligt de äldre, för denna taxering
ännu gällande bestämmelserna ■— av vederbörande
beredningsnämnder verkställas
en uppskattning av virkesförrådet
m. m. å ifrågakommande fastigheter
enligt den nya värderingsmetoden.
Resultatet av denna uppskattning antecknades
i en särskild för ändamålet
fastställd längd.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 31 oktober 1952 tillkallade därefter
dåvarande finansministern två sakkunniga,
nämligen professorn Erik Hagberg
vid statens skogsforskningsinstitut och
verkställande direktören i Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund Gösta 01-hammar, med uppdrag att företaga en undersökning
om hur en med tillämpning
av den nya värderingsmetoden verkställd
skogstaxering för de ifrågavarande
beredningsdistrikten skulle ha utfallit
i jämförelse med den taxering, som
verkställts med tillämpning av de för

1952 års allmänna fastighetstaxering gällande
bestämmelserna. I de sakkunnigas
uppdrag ingår självfallet att föreslå de
ändringar i de nya reglerna, som utredningsmaterialet
kan motivera.

Enligt vad jag inhämtat är resultatet
av de sakkunnigas utredning att förvänta
inom de allra närmaste dagarna. Efter
sedvanlig remissbehandling av betänkandet
kan ställning tagas till frågan
om behovet av eventuella ändringar. Föreligger
behov av sådana ändringar,
måste dessa beslutas vid 1956 års vårriksdag,
därest fastighetstaxeringen
skall kunna ske på den fastställda tiden.
De möjligheter till förenklingar i
den nya värderingsmetoden, som till
äventyrs kan finnas, får prövas i samband
med en proposition till nästa års
riksdag.

Som jag nyss framhöll kan den av herr
Spetz efterfrågade utredningen påräknas
inom den allra närmaste framtiden. Uppenbarligen
kan jag nu inte göra något
uttalande i själva sakfrågan, alltså huruvida
de av 1951 års riksdag antagna
bestämmelserna om skogstaxering visat
sig vid provtaxeringarna lämna ett godtagbart
resultat eller om några ändringar
kan anses påkallade. Om ändringar
behöver göras, torde detta kunna ske
instundande vår. Endast om utredningen
och remissyttrandena däröver aktualiserar
mycket genomgripande omgestaltningar
av reglerna kan detta motivera
ett uppskov med fastighetstaxeringen.
Klarhet häri kan vinnas först längre
fram, då jag givetvis är beredd att pröva
denna fråga.

Vad slutligen angår den av herr Spetz
väckta frågan om hushåUningsplaner
och andra åtgärder, avsedda att underlätta
den nya värderingsmetoden, vill
jag framhålla, att beredningen av frågor
rörande skogsvård och dylikt inte i första
hand ankommer på mig. Jag vill därför
här endast anmärka följande.

Landets skogsvårdsstyrelser har att
verka för en förbättrad skogshushållning.
I de åtgärder som skogsvårdsstyrelserna
i sådant syfte vidtager ingår
bland annat att upprätta hushållningsplaner
åt skogsägare. Planerna är i hu -

Onsdagen den 26 oktober 1955

Nr 24

vudsak av två olika slag, dels planer
upprättade på grundval av mätning, s. k.
fullständig linjetaxering, och dels planer
uppgjorda på grundval av okulär
bedömning av kubikmassor m. m. Det
förra slaget av planer torde ge tillfredsställande
upplysningar rörande kubikmassor
och andra faktorer, som har betydelse
för fastighetstaxeringen. Det senare
slaget av hushållningsplaner innehåller
inte så fullständiga och exakta
uppgifter men kan likväl ofta vara av
betydande värde vid fastighetstaxeringen,
såsom i avseende å areal- och kvantitetsbestämningen.
I allt fall kan dessa
enklare planer användas för kontroll
och korrigering vid den taxeringsmässiga
uppskattningen.

Enligt vad jag inhämtat har skogsbolagen
i ganska stor utsträckning upprättat
planer av det mera fullständiga
slaget. Inom bondeskogsbruket torde det
vanliga vara de enkla planerna. Sådana
planer har under senare år tillkommit i
ökad omfattning. Upprättandet av dessa
planer har stimulerats av en förhållandevis
gynnsam taxesättning baserad på
skogsvårdsstyrelsernas självkostnader.
För upprättandet av enklare planer torde
skogsägarens kostnader belöpa sig till
endast några kronor per hektar.

Det kan tilläggas, att inom skogsstyrelsen
f. n. pågår undersökningar rörande
möjligheten att ytterligare förbilliga
framställandet av enkla hushållningsplaner.

Även om förekomsten av hushållningsplaner
inte utgör någon direkt förutsättning
för en tillämpning av den
nya värderingsmetoden, får med tillfredsställelse
konstateras att sådana planer
nu föreligger i större utsträckning
än tidigare. Härigenom torde ett visst
ökat underlag för en riktig och enhetlig
taxering föreligga.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag ber först att få tacka
herr statsrådet för svaret på min interpellation,
inte minst därför att det kommit
så föredömligt snabbt.

Ang. den nya metoden för skogstaxering

Min första fråga gällde förenklingen
av taxeringsmetoden. Därom har statsrådet
intet annat att meddela än att i
de sakkunnigas uppdrag självfallet ingår
att föreslå de ändringar i de nya
reglerna, som utredningsmaterialet kan
motivera. Frågan om eventuell förenkling
skall tas upp i samband med utarbetandet
av en eventuell proposition till
nästa års riksdag. Att statsrådet icke nu
kan uttala något omdöme om den nya
metodens användbarhet finner jag självklart,
men noterar det ändå med tillfredsställelse,
då jag tolkar det så, att
statsrådet utan förutfattade meningar
vill pröva frågan, när materialet föreligger.

Den andra frågan undviker statsrådet —
»det ankommer i första hand icke på mig»
etc. Ingalunda vill jag lasta den nuvarande
finansministern för vad som här
kan ha underlåtits, men jag formulerade
med avsikt min fråga på detta sätt: Vilka
åtgärder har från regeringens sida
vidtagits för att uppmuntra uppgörandet
av hushållningsplaner m. in.?

Statsrådet hänvisade till skogsvårdsstyrelserna,
och det är ju möjligt att det
på något håll kan noteras en viss ökning,
men fortfarande är det en försvinnande
liten del av bondeskogarna, som är uppmätt.
Men var finns något som skulle
kunna motsvara bevillningsutskottets och
riksdagens intentioner, som kom till uttryck
i ordalagen: »Utskottet förutsätter
aU upprättandet av hushållningsplaner

---på allt sätt uppmuntras»? Jag

understryker orden »på allt sätt uppmuntras».
Jag utgår från att när utskottet
skrev på detta sätt var det med
adress till regeringen. Statsrådets svar
innebär att från regeringens sida ingenting
har gjorts för den av utskottet förutsatta
uppmuntringen. Jag bara konstaterar
detta.

Svaret på den tredje frågan är klart
och otvetydigt. Det sägs, att resultatet
av den jämförande undersökningen kan
förväntas inom de allra närmaste dagarna.
Det är också nödvändigt, om undersökningen
skall kunna tjäna som ledning
vid en fastighetstaxering redan år 1957.

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

Angf studenternas deltagande i universitetens behandling av undervisningsfrågor

Personligen ar jag så mycket mera intresserad
av detta resultat som jag var
en av de tvenne beredningsnämndsordförande,
som inom mitt hemlän antecknat
för den nya metoden erforderliga
primärsiffror. Men jag vill därvidlag påpeka
en sak: alldenstund siffrorna enligt
såväl den gamla som den nya metoden
måst sättas utan stöd av uppskattningsliandlingar
— och det är, såsom jag förut
framhållit, fallet i det övervägande
antalet distrikt, i varje fall i södra och
mellersta Sverige — är en jämförelse av
taxeringsutfallet värdelös, om den inte
kontrolleras ute på fältet, d. v. s. i skogen
på de särskilda fastigheterna.

Denna kontroll får ju sitt värde först
om den kan visa, att den ena eller andra
metoden är bättre för att beredningsnämnderna
skall kunna gissa rätt. Det är
möjligt att en sådan kontroll kan ske
genom skogsvårdsstvrelsernas försorg.
Men den är lika litet som det omfattande
förberedelsearbetet på länsstyrelserna
gjord på en eftermiddag.

Det är från denna utgångspunkt som
jag ifrågasätter ett uppskov med nästa
fastighetstaxering. Det synes mig av svaret
framgå, som om statsrådet icke är
helt främmande för tanken att det kan
bli nödvändigt med ett uppskov. Jag vill
därtill endast uttala en förmodan, att
statsrådet ej heller är främmande för
den oro man på länsstyrelsehåll hyser
för den extra arbetsbörda, som en fastighetstaxering
under nuvarande förhållanden
innebär. Att åtskilliga andra skäl
likaså kan anföras för ett uppskov med
fastighetstaxeringen skall jag inte här
gå in på.

Herr talman! Jag tackar statsrådet än
en gång för det snabba svaret.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. studenternas deltagande i universitetens
behandling av undervisningsfrågor

Ordet lämnades härefter till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
PERSSON, som meddelat, att han

ämnade vid detta sammanträde besvara
herr Nils Theodor Larssons interpellation
angående studenternas deltagande
i universitetens behandling av undervisningsfrågor,
och nu yttrade:

Herr talman! I en interpellation, som
framställdes en av de sista dagarna under
riksdagens vårsession, har herr Larsson
i Hammarby — under hänvisning till
ett av universitetskanslern avlämnat förslag
till nya universitetsstatuter -— frågat
mig, om jag är beredd att vid granskningen
av detta förslag ge studenterna
representation i fakulteter och sektioner.

Till svar härpå vill jag framhålla, att
ärendet om nya universitetsstatuter är
under beredning inom ecklesiastikdepartementet.
Härvid undersökes möjligheten
att låta de nya statuterna träda i
kraft den 1 januari 1956. Jag har emellertid
inte ännu för egen del tagit slutlig
ställning till alla de olika problem,
som är förenade med ärendet. Något besked
kan jag därför inte ännu lämna om
det spörsmål, som väckts genom interpellationen.
Däremot kan jag försäkra
interpellanten, att jag är intresserad av
att noga pröva ifrågavarande ärende.

Herr LARSSON, NILS THEODOR, (bf):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret. Kanske gör jag
det så mycket lättare som jag tycker
mig kunna i svaret spåra en positiv inställning
från herr statsrådets sida till det
föreliggande problemet.

När jag i slutet av vårriksdagen framställde
denna interpellation, var det för
att inför sommarens arbete med universitetsstatuterna
aktualisera frågeställningen
om studentrepresentation i fakulteter,
sektioner och motsvarande organ.
Under sommaren har något inträffat
utöver detta. I sommar har två av studenternas
egna organisationer, närmast
Sveriges förenade studentkårer och
SLU:s studentförbund, ingått till departementet
med hemställan om sådan representation
från studenternas sida.

Statsrådet har i svaret meddelat, att
arbetet på dessa statuter ännu ej är färdigt,
att beredningen inom departemen -

Onsdagen den 26 oktober 1955

Nr 24

Ang. studenternas deltagande i universitetens behandling av undervisningsfrågor

tet alltjämt pågår och att han personligen
ännu inte tagit ställning. Detta ger mig
anledning att ge herr statsrådet ytterligare
ett par ord på vägen, när han
snart går att slutföra detta arbete.

Det är enligt min mening väsentligt att
man skapar bredast möjliga bas för en
samverkan mellan lärare och elever.
Kanske vill man framför allt från akademiskt
lärarhåll säga att det för detta ändamål
sedan ett antal år vid universiteten
funnits undervisningsnämnder, där
studenterna är tillförsäkrade representation.
Studenternas önskan att komma i
nära kontakt med undervisningsproblemen
kan emellertid inte enbart tillgodoses
inom undervisningsnämndernas ram.
Planläggningen av kommande års undervisning
kan till stora delar icke ske inom
nämnderna utan att verksamheten där
skulle anta oformliga och icke avsedda
proportioner. Av betydelse för ett kommande
års undervisning är inte enbart
schemaläggning och fastställande av studieplaner
utan i lika hög grad undervisningens
planläggande i stort. Problemställningar
av sådant slag torde komma
fram just vid fakultets- och sektionssammanträden.

Vi står för närvarande i ett läge, då
den ökade elevtillströmningen •— som i
och för sig är mycket glädjande — hotar
att spränga våra högre läroanstalter.
Såväl universitetsmyndigheter som statsmakterna
tvingas mobilisera alla tillgängliga
resurser för att klara situationen.
Vore det inte i ett sådant läge naturligt,
om man drog in studenterna i
planläggningsarbetet inom fakulteter och
sektioner? Varje nytt uppslag måste ju i
nuvarande läge vara värdefullt. Statsrådet
har ju själv i sina direktiv till 1955
års universitetsutredning särskilt apostroferat
studenterna för deras värdefulla
arbete inom undervisningens fält.

Det kan i det här sammanhanget vara
av intresse att påpeka att just i dag —
eller rättare sagt i kväll — sker efter
vad jag erfarit en intressant premiär på
det här området. Vid tekniska högskolan
här i Stockholm — en institution
som faller utanför den grupp av högskolor,
som lyder under kanslersämbetet

— har studenterna inbjudits att deltaga
i avdelningskollegiet, och vid kollegienämndens
sammanträde i kväll lär premiären
komma att ske. Arrangemanget
är visserligen endast ett försök, och man
har inte vidtagit några ändringar i gällande
stadgar, men det visar varthän utvecklingen
går. Och jag är övertygad om
att de lärare, som ännu ställer sig tveksamma
inför att släppa in studenterna
i sina organ, efter någon tids erfarenhet
kommer att lämna sina betänkligheter
därhän.

Jag har en viss personlig erfarenhet
angående den aktuella problemställningen.
Jag hade i yngre år glädjen och
förmånen att tillhöra studentkåren vid
en av högskolorna i den här staden. Vid
den högskolan fanns det en rik tillgång
på donationsfonder, som lärarkollegiet
förvaltade. Kollegiet hade därigenom
möjlighet att utdela betydande stipendiebelopp
till studenter, som tack vare
stipendierna kunde under årslång vistelse
vid utländska läroanstalter bedriva
studier i de specialiteter, som föll inom
högskolans ram. När det gällde för lärarkollegiet
att ta ställning till de många
ansökningarna om erhållande av dessa
stipendier, ägde en viss kontakt rum
mellan lärarkollegiet och styrelsen för
studentkåren. I vanliga fall skedde denna
kontakt skriftligen, men man började
att praktisera det förfarandet, att ordföranden
och sekreteraren i studentkåren
inkallades för att vara närvarande
vid kollegiets behandling av stipendieärendena.
Jag har ännu i livligt minne,
alt vid dessa sammanträden rådde en
allmän känsla av tillfredsställelse runt
kollegiebordet över att vi kunde få redogöra
för de sökandes förhållanden,
studieinriktning, begåvning, ambitioner

o. d. för de senare beslutande professorerna.

Jag vill också gärna göra en jämförelse
med motsvarande förhållanden
inom industrien och militärväsendet.
Inom näringslivet har vi företagsnämnderna,
och för eu ungdom, som inte
går den långa vägen över den akademiska
utbildningen ulan tidigt anslutes
till produktionslivet, finns inga for -

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

mella hinder att tidigt tillhöra en företagsnämnd,
i vilken han å kamraternas
vägnar sammanträder med företagets
chefer och diskuterar arbetsförhållandena
på arbetsplatsen. Och vad är våra
lärosäten, om inte en arbetsplats för den
intellektuella eliten av vårt lands ungdom?
Det måste vara lika önskvärt och
angeläget att de på denna arbetsplats
sysselsatta ungdomarna — studenterna
— får tillfälle att tillsammans med ledarna
för undervisningen — professorerna
— diskutera arbetsplatsförhållanden.

Jag tillät mig att i min interpellation
säga, att jag ansåg, att ett avvisande av
förslaget om studentrepresentation i fakulteter
och sektioner skulle innebära
ett omotiverat avsteg från allmänt vedertagna
demokratiska principer. Jag
vill gärna understryka den saken ännu
en gång. Man skall kanske vara försiktig
och inte göra för långt gående internationella
jämförelser, eftersom universitetens
organisatoriska uppbyggnad
sannolikt skiftar från land till land. Så
mycket kan vi i varje fall slå fast, att
i en rad länder är dessa problem redan
lösta eller på väg att lösas. Vi är i vårt
land vana vid att framhålla våra demokratiska
traditioner, och vi kan väl med
fog säga, att vi ofta gått i täten när det
gällt att i modern tid låta demokratiska
samarbetsformer komma till stånd på
samhällets alla olika områden. Jag är
ledsen, herr statsrådet, att behöva konstatera,
att på det här speciella området
kan vi inte bli något föregångsland. Men
jag hoppas att herr statsrådet vill instämma
med mig i önskvärdheten av att
det snabbt tillses, att vi inte blir det
sista land, där studenterna får denna
fråga löst.

Jag vill gärna uttala den förhoppningen,
att de nya universitetsstatuterna
skall komma att inrymma representation
för studenterna i fakulteter och sektioner,
ett krav och en åstundan, som
uppbäres av en troligen enhällig opinion
bland Sveriges studenter.

Med uttalande av dessa förhoppningar
tackar jag ännu en gång herr statsrådet
för hans svar.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Interpellation om resultatutjämning vid
jordbruksbeskattningen

Herr LARSSON, SIGFRID, (bf) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Riksdagen beslöt i våras
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t snarast ville låta verkställa
utredning rörande frågan om att
i skattelagstiftningen införa rätt till förlustutjämning
samt för riksdagen framlägga
de förslag, som härav kunde föranledas.
I nämnda sammanhang diskuterades
också möjligheterna av införande
av en öppen resultatutjämning. I motion
hade föreslagits, att en sådan för
jordbrukarnas vidkommande skulle kunna
uppnås genom ett utjämningskonto,
som i princip skulle utformas på samma
sätt som skogskontot. Riksdagen ansåg
då, att frågan om förlustutjämning
först borde prövas, medan frågan om
en öppen resultatutjämning borde skjutas
på framtiden.

Genom årets dåliga skördeutfall har
denna fråga blivit brännande aktuell för
många lantbrukare.

De stödlån, som av skördeskadorna
hårdast drabbade jordbrukare kan erhålla,
skall återbetalas, när normala
skördeår återkommer. De överskott på
jordbruksdriften, som då möjligen kan
uppkomma, kan ej med nuvarande skattelagstiftning
i sin helhet användas för
täckande av förluster under 1955. Först
skall ju jordbrukarna betala skatt på
överskottet, och endast med den del, som
blir över, kan de täcka förlusten från
år 1955, t. ex. genom att avbetala på
stödlånet. Detta förhållande synes belysa
orättfärdigheten i att en jordbrukare ej
har rätt till öppen förlust- och resultatutjämning.

Möjligheter till resultatutjämning synes
mig vara av allra största betydelse
för jordbruket, som alltid måste räkna
med mycket varierande skördeutfall och
därmed ojämnhet i inkomsterna. Sådana
möjligheter synes mig särskilt kunna utgöra
ett lämpligt skydd mot inkomstbortfall
på grund av skördeskador. Den
bästa hjälpen mot skördeskadeförlusterna
torde vara en kombination av resultatutjämning
och skördeskadeförsäkring

Onsdagen den 26 oktober 1955

Nr 24

Interpellation om

i en eller annan form. Om ett utjämnings-
eller investeringskonto utformas
på samma sätt som gäller beträffande
skogskontot, synes alla jordbrukare, alltså
även de som deklarerar enligt den
s. k. kontantprincipen, kunna erhålla
möjligheter till tillfredsställande utjämning
av inkomsterna mellan olika år.
De skördeskador, som i år inträffat, har
ytterligare aktualiserat denna fråga. Det
synes mig nödvändigt, att lösning av
densamma snarast möjligt uppnås. Naturligtvis
är enbart en förlustutjämning
härvid av värde, men frågan synes mig
inte tillfredsställande löst, förrän möjligheter
till öppen resultatutjämning beredes.

Med anledning av vad jag här har anfört
får jag anhålla om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet ställa följande
frågor:

Har herr statsrådet uppmärksammat
dessa problem, som särskilt aktualiserats
genom årets skördeskador, och har herr
statsrådet för avsikt att vidtaga sådana
åtgärder, att förslag till frågans lösning
kan föreläggas redan 1956 års riksdag?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om ökade statsbidrag till
vissa symfoniorkestrar

Ordet lämnades härefter på begäran till
herr LUNDSTRÖM (fp), som yttrade:

Herr talman! Till de statsunderstödda
symfoniorkestrarna i Gävle, Göteborg,
Hälsingborg, Malmö, Norrköping och
Stockholm utgår sedan många år tillbaka
såväl statliga som kommunala anslag.
Praxis har därvid varit, att staten
och kommunerna svarar för vardera
50 % av anslagen.

När dessa orkesterföreningar i samband
med årets avtalsförhandlingar
ställdes inför krav på lönekompensation
till de anställda, blev realiserandet av
detta önskemål helt beroende på huru 2

Första kammarens protokoll 1955. Nr 24

ökade statsbidrag till vissa symfoniorkestrar
vida från myndigheterna bidrag härtill
kunde erhållas.

Framställningar gjordes om höjning av
bidragen från lotterimedelsfonden med
belopp motsvarande statens sedvanliga
anpart av kostnaden för dessa lönejusteringar.
Vid fördelningen ur lotterimedelsfonden
i juni månad i år visade det
sig emellertid, att orkesterföreningarna
icke tilldelats några ökade anslag; enda
undantag utgjorde Gävleborgs läns orkesterförening,
som erhöll en mindre ökning.

Vid förfrågningar i handelsdepartementet
har uppgivits, att medel saknas
i lotterimedelsfonden till varje ytterligare
ökning av dessa anslag. Musikerna
har därför icke kunnat tillförsäkras ens
det lönetillskolt om 8 %, som kommit
praktiskt taget alla andra löntagare i
landet till del. På visst håll — Konsertföreningen
i Stockholm — har man under
innevarande år fått klara sig fram
med tillfälliga lån, medan på andra håll
öppen konflikt hotar. Även om det mot
all sannolikhet skulle kunna tänkas, att
konsertföreningarna över lag skulle kunna
för ögonblicket klara av situationen
genom att trots kreditrestriktionerna låna
upp erforderliga penningmedel, skulle
detta dock innebära en skuldsättning,
som äventyrar den fortsatta verksamheten,
eftersom möjligheterna till avbetalning
av sådana skulder måste betecknas
som små eller rent av obefintliga.

Då lotterimedelsfonden endast tillföres
en blygsam del av de 50 % av lotterimedelsinkomsterna,
som år 1938 förutsattes,
bör möjligheter icke saknas för
statsmakterna att härvidlag ge orkesterföreningarna
behövlig hjälp.

Detta är så mycket mera uppenbart,
som den av lönekompensationen föranledda
sammanlagda ökningen av det statliga
medelsbehovet för de sex ifrågavarande
orkesterföreningarna fram till den
1 juli 1956 uppgivits stanna vid 220 000
kronor.

Med anledning av vad här anförts får
jag hemställa om första kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
handelsdepartementet rikta följande frågor: -

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

Interpellation ang. beskattningen av

Är herr statsrådet villig att lämna
kammaren redogörelse för behandlingen
av frågan om ökade bidrag för viss lönekompensation
till de statsunderstödda
symfoniorkestrarnas personal?

Ämnar herr statsrådet medverka till sådana
åtgärder, att bidrag — ur lotterimedelsfonden
eller på annat sätt — kan
ställas till förfogande för dessa utgifter
för innevarande år inom de berörda konsertföreningarna? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. beskattningen av intäkter,
uppkomna genom tvångsnedslaktning Herr

WERNER (bf) fick nu ordet och
anförde:

Herr talman! Den svåra torka som rått
under sistlidna sommar har i betydande
delar av landet medfört att årets foderskörd
icke på långt när är tillräcklig för
bibehållande av en normal storlek av
kreatursstammen. Då äldre förråd av foder
är uttömda och möjligheter att
från andra håll fylla behovet icke torde
förefinnas, tvingas jordbrukarna att genom
en omfattande nedslaktning minska
sina djurbestånd till långt under vad
som ur jordbruksekonomisk synpunkt är
normalt. De jordbrukare, som på så sätt
nödgas att reducera den för jordbruksdriften
nödvändiga kreatursstammen, lider
härigenom både omedelbart och på
lång sikt betydande förluster. Det är icke
nog med att värdefulla livdjur måste offras,
utan det blir dessutom förenat med
mångårigt arbete och dryga kostnader
att återställa djurbeståndet till fullt antal
och full produktionsförmåga.

Genom nedslaktningarna, som framtvungits
av det uppkomna nödläget, tillföres
jordbrukarna vissa kontanta belopp,
vilkas karaktär torde böra klargöras
med tanke på det kommande årets
inkomsttaxering.

Vid bedömandet av frågan ur beskattningssynpunkt
synes böra tagas i betraktande,
om nedslaktningen utgör ett

intäkter, uppkomna genom tvångsnedslaktning
led i den normala omsättningen av djurbeståndet
eller om ett realisationsförfarande
föreligger av i driften förut nedlagt
kapital. I det förra fallet är jordbrukarna
skyldiga att i avgivna inkomstdeklarationer
upptaga beloppen såsom
jordbruksintäkt. Härvid förefinnes möjlighet
för de skattskyldiga, därest de under
ett eller flera av nästkommande år
blir i stånd att genom inköp fylla de
uppkomna luckorna, att erhålla avdrag
för ersättningsköp, men denna avdragsrätt
blir emellertid illusorisk i samma
mån som jordbrukarna endera saknar
medel för inköp eller ock inga djur finnes
att köpa. I mycket stor omfattning
torde detta senare bliva fallet, eftersom
minskningen i kreatursbeståndet är betydande.

Då enligt kontantinkomstprincipen
varje beskattningsår utgör en enhet för
sig, skulle ett taxeringsförfarande, varigenom
ifrågavarande realisationsintäkter
underkastas inkomsttaxering, otvivelaktigt
för jordbrukarna medföra
oskäliga och orättvisa skatteförluster.
Dessa bleve så mycket kännbarare, som
beskattningen uteslutande komme att
drabba sådana, vilka redan på grund av
den felslagna skörden och den därav
föranledda nedslaktningen lidit avsevärda
förluster i sin rörelse.

Det synes obestridligt, att den av foderbristen
föranledda nedslaktningen är
att jämställa med ett lösgörande tvångsvis
av i rörelsen nedlagt produktionskapital,
en åtgärd av för den skattskyldige
förlustbringande innebörd. Det vore därför
i hög grad oriktigt, om jordbrukarna
skulle nödgas att under ett och samma
beskattningsår upptaga sålunda inflytande
realisationsmedel såsom taxeringsbar
inkomst från jordbruket och
bliva t. o. m. progressivt beskattade för
vad som i verkligheten är en allvarlig
förlust.

Där fullständig realisation föreligger
utgör intäkten ej skattepliktig inkomst
i annat fall än då realisationsvinst kan
påvisas. Härvid inträder ej annan påföljd
än att den skattskyldige mister rätten
till avdrag för motsvarande återanskaffning.
Häremot är inget att invända.

Onsdagen den 26 oktober 1955

Nr 24

Interpellation

Allvarligare ställer sig emellertid frågan
för de jordbrukare, som på grund
av missväxten tvingats att av sin djurbesättning
realisera mer än en femtedel,
som torde motsvara en normal omsättning.
I de fall, där utslaktningen är större
än exempelvis en femtedel av djurbesättningens
normala storlek, men realisationen
icke är total, borde den skattskyldige
efter förebragt utredning kunna
endera medges skattebefrielse för det
mellanliggande beloppet såsom för realisationsintäkt
eller ock rätt att i enlighet
med den princip, som gäller i vissa
fall för ackumulerad inkomst, uppdela
intäkten på ett antal nästföljande beskattningsår,
exempelvis tre år. Det till
uppdelning medgivna minimibeloppet
torde kunna fixeras till exempelvis 1 500
kronor.

Givetvis kan en skattemässig uppdelning
av utslaktningsintäkterna uppnås
därigenom att den skattskyldige avtalar
med vederbörande köpare att likviden
helt eller delvis får innestå för att utbetalas
under påföljande år, men en dylik
åtgärd är för det övervägande flertalet
jordbrukare ogenomförbar, därför
att de i saknad av andra inkomster och
med en under flera år försvagad skörd
och därav svag ekonomi är i stort behov
av att förbruka intäkterna i fråga. En
till området vidgad tillämpning av systemet
med investeringskonto för skog stöter
på samma hinder.

De förhållanden som jag här har påtalat
är så pass allvarliga för dem det
gäller, att åtgärder synes böra vidtagas
för att bringa lättnader i någon form av
utjämning av den uppenbart hårda och
oriktiga skattebelastning, som eljest skulle
komma att drabba en kategori skattskyldiga
i en mot deras bärkraft rakt
omvänd ordning.

Med stöd av vad jag här anfört får jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
stiilla följande frågor:

Ilar statsrådet uppmärksammat de påtalade
beskattningsproblemen, och har
statsrådet i så fall för avsikt alt vidtaga
åtgärder, i enlighet med vad som här har
antytts eller på annat sätt, i syfte att få

ang. platsbristen vid universiteten m. m.
till stånd lättnader beträffande beskattningen
av ifrågavarande intäkter, som
uppkommit genom utslagning eller realisation
till följd av missväxten?

På gjord proposition bifölls herr Werners
berörda anhållan.

Interpellation ang. platsbristen vid universiteten
m. m.

Ordet gavs härefter till herr ARRHÉN
(h), som yttrade:

Herr talman! Enligt meddelande i pressen
genom TT den 11 oktober detta
år har vid Lunds universitet måst avvisas
ett 25-tal studenter i zoologi och
ett 60-tal i geografi. Av de 122 studerande,
som anmält sig till kursen i naturgeografi,
har endast 60 kunnat tas emot.
Som anledning anges brist på lärare,
lokaler och materieluppsättning.

Från Uppsala rapporterades via pressen
i september, att man av 125 anmälda
till ämnet geografi endast kunde ta emot
68, att på den zoologiska institutionen
endast 37 studenter kunde tas emot i
dubblerade kurser, ehuru 51 anmält sig,
samt att botanikerna har 36 platser att
erbjuda 45 sökande. Här anges brist på
anslag, lärare och lokaler lägga hinder
i vägen för den utvidgning av utbildningen,
som är av behov.

Situationen vid Stockholms högskola
kännetecknas likaså av en extrem lokalbrist
samt brist på lärare och anslag,
vilket i år lett till att 35 studerande avvisats
från kurser i matematik, 14 i fysik,
tre i kemi, fyra i botanik, 20 i zoologi,
nio i genetik och tre i geografi. Det gör
tillsammans icke mindre än 88 studerande
i de naturvetenskapliga ämnena.

Vid Göteborgs universitet har man likaledes
nått maximum beträffande intagning
av studerande i ämnet geografi,
d. v. s. ett 60-tal. Även detta antal är i
överkant med hänsyn till lärare och lokaltillgång.
Om elevantalet ytterligare
ökar — och prognoserna talar, som bekant,
härför — står också Göteborgs universitet
inför tvånget att införa spärr.

För samtliga läroanstalter och för de

Nr 24

Onsdagen den 26 oktober 1955

Interpellation ang. platsbristen vid universiteten m. m.

undervisningsämnen, som här angivits,
synes det röra sig om inte mindre än
över 250 avvisade studenter, en siffra,
som är överraskande hög, särskilt med
hänsyn fäst vid det förhållandet, att antalet
avvisade studenter i de naturvetenskapliga
ämnena även vid höstterminens
början 1954 var högt. Jag hänvisar härvid
till de sifferuppgifter beträffande
avvisade studerande i Lund, Stockholm
och Uppsala, gällande de naturvetenskapliga
ämnena och läget inför höstterminen
i fjol, vilka meddelas i motion
11:387 och 1:286 vid pågående riksdag.
Det synes då ha rört sig om ungefär 200
avvisade studenter (mot ett 100-tal år
1953). Stegringen är uppenbar och uppgår
i år till 26,5 procent. Situationen
bör alltså för statsmakterna ha varit
känd inför det akademiska läsårets början
innevarande år och borde ha föranlett
särskilda åtgärder, i all synnerhet
som bristen på akademiskt utbildade i de
naturvetenskapliga ämnena är ett allbekant
faktum.

Med anledning av det sagda anhåller
jag om första kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Vad är anledningen till att icke särskilda
åtgärder från statsmakternas sida
vidtagits för att råda bot på de missförhållanden
i här berörda avseenden,
vilka i år, liksom i fjol, gjort sig gällande? -

2. Anser icke statsrådet, att alla opportunitetsskäl
talar för att prioritet i utbildningshänseende
bör lämnas de ämnesområden
inom universitets- och högskoleundervisningen,
där bristen på akademiskt
utbildad arbetskraft i särskilt
hög grad gör sig gällande?

Även denna anhållan bifölls.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

204, angående bestridande av ytterligare
kostnader för det svenska deltagandet
i stilleståndsövervakningen i Korea;
och

nr 206, angående anslag för tillverkning
av polioympämne m. m.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Franzén under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad, av honom m. fl.
undertecknad motion, nr 564, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
utlämnande av stödlån till jordbrukare
m. m.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.46.

In fidem
G. H. Berggren

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551651