Onsdagen den 23 maj Sid (Riksdagens protokoll 1962:23)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 23

FORSTA KAMMAREN

1962

Onsdagen den 23 maj

Debatter m. m.

Onsdagen den 23 maj Sid.

Svar på interpellation av herr Bengtson ang. utbildning av bilskollärare
............................... 6

Reformering av den obligatoriska skolan m. m. (Forts.) ........ 7

Anslag till vidareutbildning av lärare m. m..................... 37

Förslag till skollag m. m..................................... 38

Vissa frågor rörande lärarutbildning ............. 44

Anslag till klass- och ämneslärarutbildningen:

Avlöningar vid folkskoleseminarierna........................ 49

Materiel, böcker m. m. vid folkskoleseminariérna .............. 51

Folkskoleseminariernas utrustningsbehov ................»v.. 52

Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna .......................... 53

Lokalisering i fred av visst robotförband ...................... 58

Markförvärv för övningsfält m. m............. 60

Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m. 61

Vidgad vuxenutbildning ..................... 94

Om anslag till Religionspedagogiska institutet i Uppsala ........ 103

Om rätt för Kungl. Maj :t att förordna om ändrad skatt på sprit och

vin, m. m................................................. 107

Lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde.......... 128

Yrkesutbildningen på jordbrukets område ............... ...... 130

1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

Nr 23

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 23 maj
Gemensamma omröstningar:

ang. bidrag till S:t Lukasstiftelsen ..........................

ang. undantagande av begagnade traktorer och lantbruksmaskiner
m. m. från allmän varuskatt ........................

ang. undantagande av vissa tidskrifter från allmän varuskatt..

Andra lagutskottets memorial nr 33, ang. kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
..........................................

Särskilda utskottets utlåtande nr 1, ang. reformering av den obligatoriska
skolan m. m.....................................

— nr 2, ang. förslag till skollag m. m.........................

— nr 3, ang. anslag å tilläggsstat II: förberedelseåtgärder för skolreformen
m. m.......................................

_ nr 4, ang. vissa frågor rörande lärarutbildning..............

Utrikesutskottets utlåtande nr 3, ang. vissa av Europarådets rådgivande
församling fattade beslut ....................... ■ • •

_ nr 4, ang. svenska territorialvattens- och fiskegränsernas sträckning
..................................................

— nr 6, om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska

domstolen för de mänskliga rättigheterna ...................

_ nr 7, ang. godkännande av samarbetsöverenskommelse mellan

Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige ....

_ nr 8, dels ang. förslag till lag om särskilda förmåner för vissa

internationella organisationer m. m., dels ock ang. godkännande
av det fjärde tilläggsprotokollet till den allmänna överenskommelsen
rörande Europarådets privilegier och immunitet .

Statsutskottets memorial nr 113, ang. allmän beredskapsstat ----

— utlåtande nr 114, ang. riksdagens revisorers berättelse om

granskning av statsverket m. m......................■••.••••

_ nr 115, ang. medelsbehoven under försvarsgrenarnas avlönings anslag

m. fl. anslagsfrågor m. m. inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde ......................................

—- nr 116, om anslag till Armén: Avlöningar till viss arbetarper sonal

...................................................

— nr 117, ang. anslag för Flyttning av Stockholms orlogsbas

(Muskövarvet) m. m.......................................

_ nr 118, ang. vissa markförvärv för försvaret ................

— nr 119, om överlåtelse av viss kronan tillhörig mark ........

_ nr 120, ang. nya gränser för Stekenjokks statsgruvefält m. m.

_ nr 121, ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier,
m. m.............................................

__nr 122, om statsbidrag till kommunala musikskolor..........

_ nr 123, om bidrag till restaurering av Karl XIV Johans födelsehus
i Pau ................................................

_ nr 124, ang. vidgad vuxenutbildning ........................

Innehåll

Nr 23

Sid.

— nr 125, om anslag till Religionspedagogiska institutet i Uppsala 103

— nr 128, ang. organisationen av centrala sjukvårdsberedningen

m. m..................................................... 106

— nr 129, ang. anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. m........................................... 106

— nr 130, ang. ändringar i det till grund för samarbetet inom

SAS liggande konsortialavtalet ............................ 106

— nr 131, ang. vissa televisionsfrågor.......................... 106

— nr 132, ang. stat för riksgäldsfonden ........................ 106

•—- nr 133, ytterligare utgifter å tilläggsstat II: avskrivning av nya

kapitalinvesteringar m. m................................. 106

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. viss ändring i gällande
bestämmelser rörande försäljning av obeskattade varor på

tullflygplats, m. m......................................... 107

Första lagutskottets utlåtande nr 36, ang. ändrad lydelse av 30 §
lagen om försäkringsrörelse m. m........................... 127

— nr 37, ang. en internationell konvention om skydd för utövande
konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag . . 127

— nr 38, om konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island

och Norge angående indrivning av underhållsbidrag, m. m. . 127

— nr 39, ang. ändrad lydelse av 2 § 4:o), 14:o), 16:o) och 17:o)

lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt........................ 127

Andra lagutskottets utlåtande nr 24, ang. grunder för avlöning och

andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m............. 127

Statsutskottets utlåtande nr 126, ang. grunder för avlöning och

andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m............. 127

Bevillningsutskottets betänkande nr 46, ang. ändrad lydelse av
punkterna 6 och 7 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
.................................................... 127

Andra lagutskottets utlåtande nr 25, ang. förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m................... 128

Statsutskottets utlåtande nr 127, ang. förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m..................... 128

Andra lagutskottets utlåtande nr 26, ang. ratifikation av Internationella
arbetsorganisationens konvention (nr 100) angående
lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, m. m. . . 128
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34, ang. ändring i vägtrafikförordningen,
m. m......................................... 130

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20, ang. yrkesutbildningen på
jordbrukets område ...................................... 130

— nr 26, ang. besiktningsveterinärernas vid kontrollslakterier anställningsförhållanden
m. m............................... 149

Allmänna beredningsutskottets memorial nr 48, ang. uppskov med
behandlingen av vissa ärenden ............................ 149

;tn;

tiiii.itUni j .<i!i! r<t:l:ri»s ,.''!n

<11 •• J. , ''iipti.; ii. i

. I>; .■ s .»•;<! . .u < . !h''

.itr i ''« lli! ''. -n i is^ni

■ . -

viv.i

........... . . . ''hi i .8.1! ii

.tf ! • ;l tr t . ; i‘K i >< J/i.i

,^u>: -i.i i:••*>*;n!i•''t*->''i

>1< öl •*!♦«;•••! »> o : in /*!

• <■ vfvii/f .tiC -id >h<.>JäU''..,i»i

VSf .. . .. . (■ s .rit.

to! i - ? :•.i. ... ».It .''■•j »-sil 1- -i

■.to''! ■*1 *. ->?■<<:< • ■ >•

- J In-:; i''! ,4- ■ r/X rt.iffoni K>- . ;• a Kl <■

.• < «■»: r» l ,•< M . i -v. 5- i; • /« »bli /t .8.(1» •! ••

.....iiöTx^tuM-ijjfn nkjcK .ta<uiX a

.I;s*.i i.• i<1 #; till nl »lij’”) ''Ar.'' in i, lins/.

.Cl . in i i .ii (i. it: i. »tMälli via }« T«]4di 3)1.’ n ifthtu;

i!->c ..iiiitiii <r. fol TÖMMr;.,; . ''ill ''in jhrU:f&U« .•■!■! ''}fiM

''■J i .''t .in -f ''.i! * i i i j >;-■ ?. iöHivir» iii ''ifisni nlir.i tn:

it; ::•!'')(>•/( >»t;-:lmS ,!U ''in i >ti

••illi;sl?|i!uifi!iiiu''»Ä i! i.-}: iiil »fifti^ainirmn y« T «!•»-* rt einvUrtiTnj

.................................. f!

) I■\tvr'' Jjji.i n jotl> ■ i «h -ä~ "Ml ''jf»aetl$(tU K''llutt

Rt:i...........in .tf: i-hmlJt'' »Ji r /« yni.iliXn»". i ''icsnintliix

tjrvri nxA t fi. ^uidiåfl :•.*! ; . . TSIt i.i •ibnuJiillU '' i -3 f! o X ^ * i:!...V.

.... .<*• .!•• • »:.•> . r .i-, flti i ,,■!>■.siar. I iij^riin

i .''>■ ! ■ i i1 : ,‘f_* /iifict.itilf >! t .’!<;<■

■Mni'')i;8nt; ,ö<tt Mai u :<> •■.’:I< M ... < ».tfuJiuMruijiMfi»! ><! <s rliMff'' 1
Xl_f . n .til »lift;/ Bill! f), »tillit. I i.tnaiVs» ifoo r;. ;;'' l a..i

.7 ‘ tu •.»bitrttnllH ! ■>:b »-t i

ot.l .. .... ... .in ut ta>jjuiub''u''

• ] n''>7f..ni*u<t(iJ''isi i r .yit.; .it: *u . • ■ »r ►;! 11'' 11 stl-.tj »rft>}U‘ m
Oi*. f .. .. ''»biWiiio «}-»nu uH>''i<>i

fn; •■•jf t )5>fi;l»ifl.. lii.»ui:" » iiinr. )H r#%tii ui^t>.^d .t*m: ,t‘i* "in

ÖM ., ____ .. .ta .ih nibufclfödlö\i'';$,!i,*jU|;b

bon: / .f“ljqi! fin. it! !, i n ilörii ,iy.tln»t:'') fiaboi-s.» -.in . If<
ÖM".. . .. ... >H>l»n/iK i;*yt i ■ -m. n'')jiHiWii,’...i"x:

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj förmiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 107
föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att motionerna 1:219 och
II: 331 icke må av riksdagen bifallas,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att, i anledning
av motionerna I: 219 och II: 331,
till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för
budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 30 000 kr.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstning medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej -— 68.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 520, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 110 ja och 112
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 183 ja
och 180 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av bevillningsutskottet
i dess memorial nr 53
föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Angående under punkten A) i utskottets
hemställan i betänkande nr 37 angivna
lagstiflningsgrkande i syfte att
från allmän varuskatt undantaga begagnade
traktorer och lantbruksmaskiner
m. m.

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen skall bifalla
yrkandet i den vid bevillningsutskottets
betänkande fogade reservationen av
herr John Ericsson m. fl. och alltså
hemställa

att förevarande motioner i nu ifrågavarande
hänseende icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren antagit det i utskottets
hemställan under punkten A)
angivna författningsförslaget.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 69.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 521, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 110 ja
och 113 nej samt att båda kamrarnas
sammanräknade röster befunnits utgöra

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. utbildning av bilskollärare
183 ja och 182 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av bevillningsutskottet
i dess memorial nr
53 föreslagna samt av båda kamrarna
godkända voteringsproposition:

Angående under punkten B) i utskottets
hemställan i betänkande nr 37
angivna lagstiftningsyrkande i syfte att
från allmän varuskatt undantaga vissa
tidskrifter

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen skall bifalla yrkandet
i den vid bevillningsutskottets
betänkande fogade reservationen av herr
John Ericsson m. fl. och alltså hemställa att

förevarande motioner icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren antagit det i utskottets
hemställan under punkten B)
angivna författningsförslaget.

Ja — 74;

Nej — 67.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 522, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 109 ja och
114 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 183
ja och 181 nej, vadan beslut i frågan

blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Ang. utbildning av bilskollärare

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND,
som tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara
herr Bengtsons interpellation angående
utbildning av bilskollärare, erhöll ordet
och anförde:

Herr talman! Herr Bengtson har frågat
mig, om jag uppmärksammat den brist
som nu finns i fråga om utbildning av
körskollärare och om jag avser att vidtaga
åtgärder i syfte att avhjälpa denna
brist.

Jag har redan i propositionen nr 155
till årets riksdag med förslag till förordning
om ändring av vägtrafikförordningen
m, m. anmält min avsikt att begära
Kungl. Maj:ts bemyndigande att
tillkalla sakkunniga att verkställa utredning
om förarutbildningen och därmed
sammanhängande frågor. Denna utredning
har ännu icke tillsatts eftersom den
mycket omfattande inventeringen av trafiksäkerhetsproblemen,
som sedan drygt
ett halvår tillbaka pågår inom departementet,
först bör avvaktas. Vid utarbetandet
av direktiven kommer jag att ha
uppmärksamheten riktad på bl. a. frågan
om utbildningen av körskolornas personal.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Jag tackar statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
för det positiva svaret på min interpellation
om bilskollärarutbildningen.
Det framgår av svaret att det föreligger
en brist på detta område men att statsrådet
redan har observerat denna brist
och i viss mån vidtagit vissa åtgärder.
Den utredning som skall tillsättas men
som ännu inte har kommit till stånd
kommer — förstår jag -— att tillsättas
ganska snart. Det har också sagts i direktiven
att uppmärksamheten skall riktas
på utbildningen av körskolpersonal.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Jag har bara att till detta tillägga, att jag
hoppas att utredningen tillsättes så snart
som möjligt så att vi kan avhjälpa bristen
på den viktiga utbildningspunkt som
körskollärarnas utbildning utgör.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 738—740.

Föredrogs andra lagutskottets memorial
nr 33, föranlett av kamrarnas skiljaktiga
beslut vid behandling av andra
lagutskottets utlåtande i anledning av
dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om allmän försäkring, m. m.,
i vad propositionen hänvisats till lagutskott,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Beträffande detta memorial hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Härefter beslöts på gjord proposition
att memorialet skulle läggas till handlingarna.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 250, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, dels
ock i ämnet väckta motioner; samt
nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag om återföring
av vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring
m. m. fonderade medel.

Ang. reformering av den obligatoriska
skolan m. m. (Forts.)

Fortsattes överläggningen angående
särskilda utskottets utlåtanden nr 1—4.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Vi har hunnit ganska
långt i denna debatt, och de flesta argumenten
lär väl vara uttömda. Jag lovar
av två skäl att fatta mig mycket kort. Det
ena är den enorma föredragningslista
kammaren har framför sig i dag. Det
andra är att näste talare är kammarens
värderade ålderspresident, som vi alla
brukar lyssna till med stort intresse, inte
bara på grund av den vältalighet med
vilken han brukar framträda här utan
också på grund av tyngden i de argument
han brukar framföra.

Jag skall bara be, herr talman, att få
ta upp en detalj i hela detta stora ärende.
Jag skall alltså inte ge mig in på de
mera svepande frågorna. Det gäller vissa
aspekter på de privata skolornas problematik.
Min avsikt är emellertid inte
att diskutera dessa skolfrågor i hela deras
vidd, ehuru jag tycker att det finns
anledning att i viss mån se kritiskt på
den hållning till dessa skolor som propositionen
har intagit. Bildningsmål, lärostoff
och pedagogiska metoder är ju
ändå sådant som är under ständig debatt.
Om vi behandlar de privata skolorna
något annorlunda och generösare,
tror jag ändå inte att vi behöver riskera
någon mera allvarlig vildvuxenhet
i den skolflora vi har. Föräldrar vill
gärna ge sina barn det bästa de kan i
skolväg och vill inte låta sina barn bli
försökskaniner för vad som helst inom
pedagogiken.

Men, herr talman, vi har i det här
sammanhanget vissa vad jag vill kalla
minoritetsproblem att beakta. De har ju
aktualiserats från en utgångspunkt i en
fyrpartimotion, som begär ett uttalande
om att statsbidrag även skall kunna utgå
till konfessionella skolor som i övrigt i
allt väsentligt fyller fordringarna för den
undervisning som meddelas inom det
allmänna skolväsendet.

Jag vill inte påstå att utskottet ställer
sig direkt avvisande. Formuleringen an -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

ger närmast att man bör pröva frågan
om statsbidrag med hänsyn till förhållandena
i det enskilda fallet, men utskottet
slutar ändå med att avstyrka bifall
till motionerna. Mera positiva ställer
sig de reservanter som framträder på
denna punkt. De understryker att man
i varje fall inte bör bedöma dessa skolor
strängare i statsbidragshänseende än de
s. k. nationalitetsskolorna. Reservanterna
anser att statsbidrag sålunda i prineip
bör kunna ifrågakomma jämväl för
konfessionella skolor efter prövning i
varje särskilt fall.

Detta är vad jag kallar ett minoritetsproblem.
Vi är lyckliga nog här i landet
att inte ha några särskilt stora minoritetsproblem,
men vi har dem ändå. I
Stockholm finns det veterligen två skolor
av den här karaktären, som kan
komma i fråga och som motionärerna
har pekat på. Den ena är den i anknytning
till mosaiska församlingen drivna
s. k. Hillelskolan och den andra är Sankt
Eriks katolska skola. Båda skolorna står
sedan länge under Stockholms skoldirektions
överinseende, och de åtnjuter bidrag
till materiel, skolmåltider o. s. v.
Barnen där är enligt vår terminologi
»främmande trosbekännare», och som
sådana skulle de vara befriade från kristendomsundervisningen
i de allmänna
skolorna och i stället få sin religionsundervisning
på annat håll. Som elever
i dessa privatskolor får de däremot religionsundervisning
enligt dessa skolors
läroplaner, ehuru givetvis med mosaisk
respektive katolsk inriktning.

Möjligheten för främmande trosbekännare
— jag medger att »främmande trosbekännare»
är en olycklig term —• att
få religionsundervisning inom samma
skola och samma läroplan som övrig undervisning
har visat sig äga stora pedagogiska
fördelar framför en uppsplittring.
Det har nämligen visat sig att den
religionsundervisning som eleverna kan
få efter den ordinarie skoltidens slut
medför ganska stora påfrestningar för
barnen, och särskilt i de lägre klasserna
har arrangemanget visat sig lätt leda till
överansträngning. Att det dessutom inkräktar
i hög grad på fritiden, eftersom

barnen måste resa till något annat ställe
för att få religionsundervisning, och påverkar
läxläsningen ogynnsamt, är ju
alldeles uppenbart.

Det finns alltså starka pedagogiska
skäl för statsbidrag till de här skolorna,
och jag vill betona att det under alla omständigheter
är statens skyldighet att se
till att dessa barn får skolundervisning.
Ginge dessa barn i de vanliga skolorna,
skulle de kosta stora pengar, och jag
tror att vi inte skall glömma den saken,
ty det gäller barn som i stor utsträckning
inte kan svenska språket så pass
bra att de kan följa med i en vanlig skolklass.
Att då sticka in dem i de vanliga
skolorna här och var i klasserna är en
ganska besvärlig sak.

Nu tycker jag nog att det förhållandet,
att dessa barns föräldrar eller närstående
visar djupt intresse och engagemang
i fråga om karaktären av de skolor
som deras barn skall gå i och att de religiöst
sett utgör en minoritet, inte kan
få utgöra något bärande skäl för att staten
skall utnyttja möjligheterna att slippa
vara med och betala skolkostnaderna.

Men detta må nu vara. Jag tycker att
allvarligare i sammanhanget är den ofta
mycket ömtåliga situation som majoriteten
av barnen här befinner sig i. Föräldrarna
har ofta vuxit upp utomlands
och i en miljö som är väsensskild från
den svenska. Många av föräldrarna är
före detta koncentrationslägerfångar,
som verkligen upplevt nazismens fasor i
deras högsta potens. Många har kommit
hil som flyktingar. De har sköljts upp
på våra kuster. Låt mig nämna att av
den katolska skolans 110 elever är inte
mindre än ett 40-tal flyktingbarn. Ett
10-tal olika nationer är representerade,
vilket visar hur det hela är.

Det är inte underligt om många av
dessa elever är ganska hudlösa, sårade,
kanske skrämda, och det fordras gynnsamma
förutsättningar i skolorna för
att man skall nå fram till en god anpassning
för dem och för att de skall
kunna vinna trygghet och tillit. Det fordras
bl. a. att deras lärare och hela skolmiljön
är uppmärksam på deras miljösvårigheter.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Jag vill betona, herr talman, att det
inte vore något originellt om de svenska
skolmyndigheterna intoge en generös attityd
till detta problem. Flertalet västeuropeiska
länder gör det. Jag skall bara
ta det land som ligger närmast, Danmark.
Där betalar man dessa skolors
kostnad till ungefär 80 procent.

Man kan säga att detta är ett litet problem.
Ja, visst är det ett litet problem,
dess kvantitativa omfattning är ringa,
men för dem det gäller tror jag det är
en fråga av djupt intresse. Jag tror det
är riktigt att säga att ett land inte är
bättre än på det sätt, på vilket det behandlar
sina minoriteter, och detta är ett
minoritetsproblem.

Herr talman! Det är någon som sagt
vid något tillfälle — jag erinrar mig inte
längre vem — att barnen är ett folk
och att de lever i ett främmande land.
Jag tror detta är sant om vanliga barn,
våra egna barn här i landet, ty de har
ändå en annan värld att leva i än de
äldre, men det är i dubbel mening sant
om de barn det här gäller, dessa flyktingbarn
och dessa som tillhör religiösa
minoriteter.

Herr talman! Jag hemställer och vädjar
till kammaren att stödja den reservation
med nr 30, som är fogad till utskottets
utlåtande. Den begär en generös bedömning
av detta problem. Det innebär
inte att man skall pruta på de pedagogiska
kraven på något sätt, men man
begär en generös bedömning av statsbidragsfrågan
för dessa skolor, när den
kommer upp. Jag tror inte att det på något
sätt skulle stå i strid med det störa
skolbeslut som vi här i dag fattar, om
vi kostade på oss att inta en generös
och välvillig hållning till den typ av
skolproblem det här gäller och en typ
av skolor som vi har mitt ibland oss.

Herr SANDLER (s):

Herr talman! I en angelägenhet av så
allmänt samhällsintresse som den förevarande
frågan bör det inte vara orimligt
att det i debatten finns plats för åtskilliga
inlägg utanför utskottets krets.
För min del har jag inte velat underlåta

lf Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

att som en gengångare från 1950 års
skolutskott — vilket utskott ju lanserade
de grundläggande idéerna för vad vi
då kallade enhetsskolan och som igångsatte
den mångåriga försöksverksamheten
— ge uttryck för min glädje över att
vi nu äntligen efter 12 år står inför det
avgörande beslutet att genomföra den
nya skolan.

Förtjänsten härav är delad. Den tillkommer
skolberedningens ansträngningar
att forma ett förslag, om vilket man
kunde förvänta, som man då trodde, en
allmän anslutning. Det har ju i hög grad
lyckats men icke helt, vilket är att beklaga.
Förtjänsten tillkommer i hög grad
departementschefens omsorgsfulla och
skickliga beredning och slutligen det
goda utskottsarbete som har skett här i
riksdagen.

Jag kan i alla väsentliga delar ge min
anslutning till det resultat som särskilda
utskottet har kommit till, och jag vill
gärna lyckönska särskilda utskottets ordförande
till att ha kunnat på en relativt
kort tid genomföra den mycket krävande
uppgift som detta utskott hade sig förelagd.

Det må tillåtas mig att framföra några
personliga reflexioner, en del divergerande
från och andra helt instämmande
i vad utskottet har föreslagit.

Utan att göra affär av saken och utan
särskild argumentering vill jag bara anmäla,
att jag för min del kommer att biträda
den reservation under punkten 4,
som avser att åt den nya utvidgade hela
folkets gemensamma bottcnskola bevara
namnet folkskola.

Jag har utan entusiasm tagit kännedom
om benämningarna på de olika befattningshavarna
i den nya skolan. I det
gamla skolutskottet tyckte vi att det kunde
vara enkelt att låta alla ha titeln lärare,
men nu får vi småskollärare, folkskollärare,
ämneslärare och adjunkter.

I all synnerhet vill jag fästa uppmärksamheten
på de s. k. småskollärarna, som
nu blir anförtrodda hela lågstadiet, inte
bara de två lägsta klasserna. Man bör
nog snarast möjligt göra en bedömning
av lämpligheten av att för hela lågstadiet
ha en sämre utbildad lärarkår. Min för -

10 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

hoppning är att utvecklingen av lärarutbildningen
skall leda till att hela denna
lärarkategori blir utmönstrad.

I fråga om klassernas storlek förstår
jag väl, att med hänsyn till både kostnader
och framför allt lärarbristen det är
omöjligt att för närvarande ta ett längre
steg än det i och för sig betydelsefulla
som skolberedningens, departementschefens
och utskottets förslag innebär. Men
jag för min del skulle ha satt värde på
en mera positiv skrivning beträffande
framtiden. Med framtid förstår jag då
inte de närmaste åren. När vi talar om
den nya skolan finns det ju all anledning
att inte bara tänka på 1960-talet,
utan också på ett kommande årtionde.

Vad jag har sett i Amerika beträffande
byggenskap för olika bildningsanstalter
gör att jag vill uttrycka min sympati för
att ge kommunerna vidgade möjligheter
att bygga paviljonger. Undervisningens
kvalitet stiger säkerligen icke proportionellt
mot den relativa skolbyggnadskostnaden.

Såsom kunde vara att vänta har naturligen
ämnet kristendom kommit att i hög
grad sysselsätta skolberedningen, departementschefen
och utskottet. Det har inte
talats så mycket om den saken under debatten
här i kammaren, men något tycker
jag ändå bör sägas.

Departementschefens målsättning, som
man återfinner på s. 38 i detta utskottsutlåtande,
kan jag för min del utan vidare
underskriva. Där står, för att bara ta
upp ett par delar av målsättningen, att
skolan skall med vidsynthet och tolerans
ge kännedom om skilda åskådningar
som rymmes inom och utom kristendomen.
Jag tillåter mig bara säga, att
med denna målsättning blir ju benämningen
kristendomskunskap inte någon
särskilt adekvat beteckning på vad man
avser med ämnet. Men jag förstår för
min del mycket väl hur oklokt det skulle
ha varit att mobilisera en stor strid
kring denna fråga, till skada säkerligen
för en allmän anslutning till det betydelsefulla
reformförslaget.

Så länge en statskyrka består tror jag
att man får räkna med att religionsfrihetens
principer inte kan till fullo förverk -

ligas, och det lär nog komma att gälla
även skolan.

Jag sade nyss, att jag utan vidare kan
underskriva departementschefens målsättning.
Jag har emellertid mycket vaga
föreställningar om hur denna målsättning
skall kunna förverkligas på lågstadiet.
Jag förstår mycket väl att den passar
på ett högre stadium.

Jag tror nog att man får räkna med
den möjligheten att man här och där i
våra skolor trots denna målsättning söker
att inpränta i barnen den lutherska
läran såsom den enda sanna. Men, som
sagt, så länge statskyrkan består får vi
dras med en viss oklarhet i tillämpningen
av denna målsättning. Statskyrkan är
i förbigående sagt tillkommen med tilllämpning
av Luthers tes »cuius regio
eius religio», vilket översatt betyder ungefär,
att den som har hand om statsmakten
bestämmer också religionen.
Men jag är glad över att riktpunkten för
utvecklingen är av departementschefen
klart angiven, och det är här som på
andra punkter lärarutbildningen som
kommer att få avgörande inflytande.

En sak som jag vill uttrycka min synnerliga
tillfredsställelse med är att det
blivit allmän anslutning — det råder
ingen som helst meningsskiljaktighet —
om att införa den allmänna undervisningen
i engelska för alla våra skolbarn.
Det betyder en sak som kommer att verka
i klassutjämningens tecken inom vårt
land, och det är betydelsefullt för hela
vårt folk med hänsyn till dess roll i en
alltmer internationell tidsålder.

Jag vill i detta sammanhang berätta
om ett av de ABF-initiativ, som är något
av det märkligaste som förekommit
i fråga om det samarbete mellan familj
och skola, varom det talas i mycket allmänna
ordalag i utskottsutlåtandet. För
flertalet föräldrar finns det ju möjlighet
att hjälpligt följa med barnens utveckling
i de olika ämnena, men beträffande
undervisningen i engelska står man
ju inför det predikamentet, att barnens
kunskaper ligger på en för föräldrarna
obegriplig högre standardnivå. En lärarinna
i engelska i Göteborg har tagit det
initiativet, att hon har vänt sig till för -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

iildrarna med en förfrågan om de ville
deltaga i en nybörjarkurs i engelska
med samma lärobok, med samma läxor
och med samma lärarinna som barnen.
Detta experiment har mottagits med
oväntat stort intresse. Ett betydande antal
mammor — papporna har kanske varit
förhindrade av sitt arbete —• har begagnat
sig av den möjlighet som erbjudits,
och hela experimentet har utfallit
synnerligen väl. Det är klart att man
i detta fall är i hög grad beroende av
det intresse, som vederbörande lärare
har för en uppgift av denna art.

Slutligen ett ord i en fråga, som för
mig är en hjärteangelägenhet. Det gäller
folkhögskolans ställning. Jag instämmer
varmt i de synpunkter, som departementschefen
har utvecklat i sin proposition
i detta hänseende. Jag har inga bekymmer
för folkhögskolans framtid.
Folkhögskolan får efter den nya skolans
genomförande gynnsammare förutsättningar
än den någonsin har haft att fylla
sin egentliga medborgerliga uppgift. Det
må vara möjligt att kanske en eller annan
nu befintlig folkhögskola, som har
i hög grad byggt sin rekryteringsbas på
att vara en preparandskola, kommer att
fundera på om man inte bör övergå till
att bli fackskola. Det får vi väl se, men
för alla egentliga folkhögskolor kommer
skolreformen icke att betyda några särskilda
faror. De kommer med säkerhet
att leva vidare.

Jag kan väl tänka mig att det kliar i
fingrarna på en och annan att inlemma
alla bildningsanstalter i vårt land i en
noga upprutad skolorganisation. Jag säger
för min del: Låt folkhögskolan vara
i fred för försök till inrutning på det
sättet! Det mår den bäst av, och då kan
den bäst fullgöra sin samhälleliga uppgift.

Jag hoppas till slut, att det skall visa
sig vara ett mycket betydande flertal av
den svenska riksdagens ledamöter, som
ställer sig bakom det betydelsefulla avgörande
som nu förestår.

Häri instämde herr Jonsson (s).

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Jag ämnar inte ingå på
några detaljer i det stora och betydelsefulla
utlåtande som nu föreligger. Jag
vill bara med några ord uttrycka den
mening, som vi företräder inom det parti
jag har äran representera.

Låt mig då först säga, att när vi snart
skall fatta beslut i detta ärende, vi väl
alla ■— oavsett de differenser som finns
— har den meningen att det här gäller
en stor och betydelsefull reform, som på
lång sikt kommer att få ett väsentligt inflytande
på hela samhällsutvecklingen.

Det har visserligen inte gått så snabbt
att komma fram till det förslag vi nu
diskuterar. Mer än 20 år av utredningar,
offentlig debatt, remissförfaranden ocb
omfattande försöksverksamhet har föregått
detta förslag. 1916 års skolkommission,
som i grunden raserade 1940 års
expertutredning -— utförd under ledning
av dåvarande högerledaren Bagge -—
drog ju upp de principiella riktlinjer,
på vilka dagens förslag bygger. Det är
kommissionens obestridliga förtjänst, att
en bred försöksverksamhet med nioårig
enhetsskola kom till stånd. De erfarenheter,
som denna försöksverksamhet givit,
har säkerligen varit till god hjälp
vid utformningen av det förslag, som nu
ligger på kammarens bord.

Att livet självt kräver en grundlig omläggning
av skolväsendet visar sig bl. a.
av det förhållandet, att under läsåret
1960—1961 deltog i försöksverksamheten
kommuner med en befolkning, som
motsvarade 53 procent av hela landets
folkmängd. Det vittnar om behovet hos
människorna att få en omläggning av
grundskoleväsendet till stånd.

Jag uppfattar regeringens riktlinjer
för den nya grundskolan så, att dessa i
stort följer 1946 års skolkommissions intentioner.
Vi betraktar riktlinjerna som
progressiva, som ett gott och viktigt steg
på vägen att anpassa skolan till folkets
och samhällsutvecklingens krav. Därför
ger vi vår helhjärtade anslutning till
dem, även om vi på några punkter menar
att de kunde ha varit bättre. Som
statsrådet själv har framhållit i propositionen,
kan emellertid det förslag, som

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

nu föreligger, ingalunda betraktas som
slutgiltigt för uppbyggandet av skolan.
Skolans målsättning, dess pedagogiska
metoder, ämnesval, timplaner o. s. v.
måste självklart ständigt anpassas efter
samhällsutvecklingens krav. Jag vill därför
för min del understryka vad jag tidigare
sagt, att det förslag, som nu föreligger,
innebär ett stort steg men naturligtvis
inte är det sista i fråga om skolväsendets
inriktning.

Vi har i anslutning till propositionen
väckt några motioner. Jag ber att få
hänvisa till dem. De har i allmänhet fått
en mycket välvillig behandling i särskilda
utskottet. Jag har därför ett yrkande
bara på en enda punkt, och det gäller
punkten 68 i utskottets hemställan, som
handlar om kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun. Vi anser att man bör
reglera den så att staten övertar huvudparten
av kostnaderna, utan att den lokala
ledningen därför på något sätt begränsas.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till motionen nr 715
i andra kammaren under punkt 68 i föreliggande
utlåtande.

Herr WIRMARK (s):

Herr talman! Som nöjd motionär har
jag inte anledning att vid denna tidpunkt
avsevärt fördröja debatten Jag
kan dock inte underlåta att säga att särskilda
utskottet — som jag ser det -— på
ett föredömligt sätt försökt att ena de
skilda meningar som kommit till uttryck
i ett flertal motioner. Det är nu
bara att hoppas att även kommande problem
i det fortsatta arbetet för skolreformens
förverkligande i praktiken skall
kunna lösas med samma vilja till samförstånd.
Jag är alltså tillfredsställd med
den utformning särskilda utskottets utlåtande
har fått och kommer att stödja
detsamma med undantag av ett par
punkter.

Den ena punkten gäller förslaget om
vidareutbildningskurser för kristendomslärare
såsom det föreslagits i motionerna
nr 582 i första kammaren och
nr 702 i andra kammaren. Herr talman!

Jag yrkar här bifall till reservation nr
22 i särskilda utskottets utlåtande nr 1,
avd. I.

Jag yrkar likaså, herr talman, bifall
till reservation nr 30 i samma utlåtande,
avseende en skrivelse till Kungl Maj:t i
frågan angående statsbidrag till konfessionella
skolor.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet med
anledning av vad fröken Ljungberg sade
här i gårdagens debatt. Hon kom med
det påståendet att detta förslag till
grundskola inte bygger på någon väsentlig
försöksverksamhet här i landet.
Som representant för ett län, Västmanlands
län, där försöksskolan under en
mycket lång tid varit i verksamhet —
jag vill erinra om att redan 1949 började
försöksverksamheten i Sura kommun
och att verksamheten utvidgats så
att alla länets 27 skolkommuner i dag
har sådan försöksverksamhet i gång —
vill jag säga att vi har mycket goda erfarenheter
av den verksamheten.

Alla de 27 skolkommuner, där enhetsskolan
nu införts, har från och
med nästa år kommit fram till högstadiet.
Av dessa 27 är 21 högstadieorter.
Alla har nästa läsår klasserna 1—9.
14 av kommunerna har i år den nionde
avgångsklassen, så vi vet vad det vill
säga att köra igenom den nionde avgångsklassen.
Nästa läsår går i den obligatoriska
skolan 33 140 elever. Av dessa
är det endast 40 som inte undervisas i
den obligatoriska nian men som i stället
undervisas i den sista obligatoriska
folkskoleåttan.

Under de två senaste åren har fortsättningsskola
ej behövts ordnas i länet.
Från länet kan även redovisas resultatet
av det odifferentierade högstadiet.
Två kommuner började därmed för så
länge sedan, att de eleverna nu i år går
i odifferentierad nia. I år finns det tio
kommuner med odifferentierad åtta.
Fem sjundedelar av länets skolor har nu
odifferentierade sjuor, och nästa år är
samtliga högstadieklasser odifferentierade.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Vi har också erfareheter från de små
högstadierna, och den är mycket god.
Där finns inga disciplinsvårigheter enligt
hittills vunna erfarenheter, och dessa
små högstadier blir bevisligen ej heller
dyrare. Enligt den goda statistik som
finns tillgänglig visar det sig, att kostnaderna
för små högstadier inte ställer
sig högre än för de störa högstadieklasserna.

Hur har erfarenheterna varit av de
differentierade och odifferentierade högstadierna?
Det finns mycket dåliga erfarenheter
av de negativt delade klasserna,
medan erfarenheterna från de
sammanhållna klasserna varit mycket
goda. Detta bevisas även av att differentierade
högstadier frivilligt gått över till
sammanhållna klasser, och nästa läsår
är alla högstadier i länet odifferentierade.

Utan att gå till överdrift vågar jag påstå,
att uppslutningen kring enhetsskolan-grundskolan
blivit något av en folkrörelse
i Västmanlands län. Hur har det
kunnat ske? Det beror på länets speciella
struktur med den starka industrialiseringen,
kanske någon säger.
Visst är länet starkt industrialiserat, men
det har också starka inslag av jord- och
skogsbruk. Någon skillnad i intresse för
grundskolan har inte förinärkts i de olikartade
kommunerna, de må vara industri-
eller jordbrukskommuner. Samtliga
bär begärt att från och med nästa år
få tillämpa grundskolans läroplan. Kullmäktigebesluten
härom har på samtliga
orter varit enhälliga så när som på ett
enda undantag. I den kommunens fullmäktiges
protokoll finns två reservanter
antecknade, en högerman och en
folkpartist.

Inte endast i fråga om grundskolans
läroplan har besluten varit enstämmiga.
Från 1949 och fram till nu har intet
kommunalt beslut om skolan blivit föremål
för överklagande. Den nya skolan
har i Västmanlands län alltså ingalunda
kommit fram genom maktspråk från en
maktfullkomlig politisk majoritet. Alla
partier har i endräkt anslutit sig till skolans
nya utformning. Fröken Ljungbergs
partivänner i länet synes alltså inga -

lunda frukta, att de genom att stödja den
nya skolan främjar ett socialdemokratiskt
samhälle.

Hur har detta resultat kunnat uppnås?
Jo, först och främst har besluten om
försöksverksamheten föregåtts av grundliga
förberedelser. Skolfolk, målsmän
och kommunalmän har fått ordentliga
informationer, och i detta upplysningsarbete
har länets bildningsorganisationer
tagit verksam del. Vidare har skolfolket
i positiv anda arbetat i försöksverksamheten.
Skolchefer och rektorer av olika
färg har alla med stort intresse arbetat
för den nya skolan. I länsskolnämndcn,
där alla fyra politiska partier är representerade,
har alla beslut om grundskolans
införande varit enhälliga, och
bland dess ledamöter återfinns bl. a. rektorn
för länets största högre allmänna
läroverk.

Intresset för skolutbildningen är stort,
inte bara hos skolstyrelsens ledamöter
utan bland hela den kommunala representationen.
Redan nu finns framställningar
från olika kommuner att till hösten
1963 fä inrätta sju fackskolor.

Västmanlands län har alltsedan länsskolnämndernas
tillkomst s. k. differentierad
inspektion, d. v. s. de båda skolinspektörerna
har hela länet till sitt
område. En av dem är ursprungligen
folkskoleman, den andre läroverksman.
Den optimistiska bilden av länets skolorganisation
emanerar inte enbart från
folkskolemannen; båda bar samstämmig
uppfattning om resultatet av försöksverksamheten.

När frågan om enhetsskolans införande
i Västerås för åtskilliga år sedan diskuterades,
hölls ett av läroverkslärarkåren
ordnat diskussionsmöte, varvid förslaget
starkt kritiserades. Högerpartiets
representant i utredningskommittén, en
känd industriman från staden och därtill
mångårig ledamot av läroverkets och
tekniska skolans styrelser, förklarade vid
mötet att han invalts i utredningen i
syfte att motverka förslaget, men sedan
han haft tillfälle att grundligt pröva alla
utvägar för att nå fram till bättre utbildningsmöjligheter,
hade lian för sin
del kommit fram till att enhetsskolans

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

införande var den enda möjliga lösningen
för Västerås’ del. Han har i dag många
efterföljare inom sitt parti, och det är
därför glädjande att konstatera, att den
nya skolan i dag inte i vårt län är föremål
för några politiska strider.

När vi nu går att fatta ett för vårt
land och vår ungdom så betydelsefullt
beslut som grundskolans införande, vill
jag uttala en förhoppning om att denna
skola överallt i vårt land skall mötas av
samma helhjärtade uppslutning som skett
i Västmanlands län.

I detta anförande instämde herrar
Ståhle (s) och Eric Carlsson (ep).

Fru SVENSON (ep):

Herr talman! I den här debatten har
sagts många och för all del också vackra
ord om skolans mål och uppgifter i dagens
och morgondagens samhälle. För
min del skall jag inte göra någon sådan
allmän deklaration. Det förefaller nämligen
som om det skulle råda en betydande
enighet, åtminstone så länge som man
håller sig till allmänna ordalag, och då
kan det vara onödigt att förlänga debatten
med ytterligare en liknande deklaration.

Låt mig i stället, herr talman, ta upp
några av de spörsmål som för oss inom
centerpartiets kvinnoorganisation framstår
som väsentliga i detta sammanhang.
Jag vill därvid ta upp ett uttalande i en
tidningsartikel av högerriksdagsmannen
herr Hseggblom. Denne säger att de nya
krav i fråga om skolans fostrande insats,
som minskade insatser från hemmens sida
aktualiserar, inte bör åstadkommas
genom en ändrad avvägning av skolans
arbete.

För min del är jag förvånad över en
sådan utgångspunkt som att hemmens
fostrande insatser skulle ha minskat. Ett
sådant påstående vittnar närmast om en
bristande kännedom om de unga familjernas
ambitioner och om inställningen
i de svenska hemmen. För min del tror
jag inte att man generellt kan säga att
hemmens fostrande insatser har minskat.
Det finns väl nu som förr både säm -

re och bättre hem ur fostringssynpunkt,
men det finns ingen grund för påståendet
att de fostrande insatserna frän hemmens
sida allmänt sett skulle vara mindre
nu än tidigare.

Orsaken till den förändrade fostringssituationen
måste sökas i hela samhällsomvandlingen.
Utan tvivel var det långt
lättare att fostra i ett mera stillastående
och statiskt samhälle, som i betydande
utsträckning präglades av en auktoritär
inställning. Det är svårare i ett dynamiskt
och föränderligt samhälle, där den
auktoritära inställningen ersatts av olika
personliga värderingar och synsätt, som
inte blott är acceptabla i en demokrati
utan en av demokratiens grundläggande
förutsättningar. Det är mödosammare
och tar längre tid att hos den enskilde
individen uppnå den personliga stabilitet
och det omdöme, som fordras i ett sådant
samhälle. 111. a. har detta medfört
att den s. k. fostringsprocessen förlängts,
trots att de unga i åtskilliga avseenden
mognar tidigare än de gjorde förr.

Det är mot denna bakgrund skolans
fostrande uppgifter måste ses och inte
mot bakgrunden av den, som jag tror,
förutfattade meningen att hemmens insatser
skulle ha minskat. Skolan är barnens
vardagsmiljö, en miljö som de påverkas
av och tar intryck av liksom av
varje annan miljö. Det vore helt oriktigt
om man inte på bästa sätt tillvaratar dessa
möjligheter och således söker utforma
skolans liv och arbete till en positiv
miljö med god fostran.

Jag behöver inte understryka vad samverkan
och samarbete mellan hem och
skola betyder i detta sammanhang. Det
har understrukits av andra talare från
vårt håll, och vår inställning på den
punkten torde vara känd. Jag vill i stället
ta upp en speciell fråga som gäller
de ungas kunskap, orientering och fostran
i fråga om sin framtida roll som familjemedlemmar.
Från centerhåll har vi
ju föreslagit att frågan om familjekunskap
som självständigt ämne i årskurs 9
bör prövas. Utskottet har varit tveksamt
av utlåtandet att döma men likväl inte
ställt sig kategoriskt avvisande. Bl. a. har
utskottet framhållit att ämnet förtjänar

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

att uppmärksammas vid lärarutbildningen.

Orsaken till vårt förslag om familjekunskap
som självständigt ämne är hemmens
och familjernas roll i samhället
och samhällsutvecklingen. Vi vet att familjernas
ekonomiska och materiella roll
starkt förändrats och att familjelivet och
familjebanden utsätts för större emotionella
och psykologiska påfrestningar till
följd av samhällsomvandlingen. Men vi
vet också att familjen som institution
är en ofrånkomlig förutsättning för samhället
och för den enskildes möjligheter.
Vi har därför ställt frågan om skolan
kan göra mera för att bereda de unga
för dessa kommande uppgifter och sökt
ge svaret genom vårt förslag om familjekunskap.

Jag vet att en del invänder att familjekunskapsämnet
tillgodoses inom ramen
för andra ämnen, t. ex. hemkunskap,
kristendomskunskap, samhällskunskap
och biologi, och att detta skulle vara pedagogiskt
fördelaktigt. Ja, det beror väl
på syftet med undervisningen i ämnet.
Menar man att det skall vara ett allmänt
kunskapsstoff inom ramen för de nämnda
ämnena kan det äga sin riktighet,
men menar man liksom vi att det gäller
ätt påvisa, att dessa delmoment av familjekunskapsämnet
har ett oupplösligt samband
och att eleven i sinom tid kommer
att möta dem i form av praktiska och
konkreta, ja, kanske besvärande vardagsproblem,
ja, då torde det också bli en
annan inställning i fråga om den pedagogiskt
lämpligaste behandlingen. För
vår del menar vi att det finns starka skäl
som talar för att man, utöver vad som
nu förekommer, i årskurs 9 söker ge utrymme
för familjekunskapsämnet som
självständigt ämne. Syftet skall vara att
så långt möjligt ge de unga goda förutsättningar
att i sinom tid fylla sin uppgift
som familjemedlemmar och fostrare.

Självfallet har jag inga erinringar mot
utbyggnaden av de anslutande skolformerna,
den praktiska yrkesutbildningen,
gymnasierna och fackskolorna. Tvärtom
är den utbyggnaden en logisk följd av
det beslut, som vi här snart går att fatta,
och måste således livligt bejakas. Men

det är ett speciellt spörsmål i det sammanhanget
som jag vill beröra, nämligen
vuxenutbildningen.

Först och främst får vi ha klart för
oss att många, som nu nått mogen ålder
eller som kommer att nå mogen ålder
i framtiden, under sin ungdomstid inte
haft de utbildningsmöjligheter som vi
nu avser att i framtiden kunna erbjuda
all ungdom i vårt land. Redan detta är ju
redan ett starkt skäl för att behovet av
vuxenutbildning tillgodoses. Härtill kommer
att det för all framtid kommer att
finnas människor som av den ena eller
andra orsaken inte ansåg sig böra fortsätta
utbildningen utöver grundskolan
under ungdomstiden men som vid mogen
ålder känner behov av bättre utbildning.
I det sammanhanget bör också
uppmärksammas att det fria valet av
studieväg självfallet inte utesluter att en
del människor som vuxna känner sig ha
valt fel väg.

Som allmän slutsats måste man därför
säga, att en utbyggnad och förbättring
av vuxenutbildningsmöjligheterna måste
vara integrerande delar av skolreformen.
För min del vill jag särskilt peka på att
det för ett betydande antal gifta hemmavarande
kvinnor, som vill återgå till yrkeslivet,
finns behov av vuxenutbildning.

Vuxenutbildningen har ju expanderat
mycket raskt på mindre än ett årtionde.
Det visar sig emellertid att utnyttjandet
av vuxenutbildningsmöjligheterna är
mycket starkt beroende av avståndet till
den ort, där vuxenutbildning finns att
tillgå. Det får därför ifrågasättas om tillskapandet
av särskilda vuxenutbildningscentra
på stort avstånd från varandra är
det riktiga för framtiden. Det finns åtskilliga
skäl som talar för att man så
långt det är möjligt söker bygga in
vuxenutbildningslinjer vid vanliga skolor
och undervisningsanstalter.

I det sammanhanget vill jag också beröra
en speciell fråga beträffande fackskolorna.
I den allmänna debatten har
man nästan enbart utgått från att en
omedelbar övergång från grundskolan
till fackskola skulle vara det enda normala.
Enda undantaget utgöres av den
tekniska linjen, för vilken ett visst prak -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

tikkrav uppenbarligen kommer att gälla.
För min del kan jag dock inte se något
onaturligt i några år av förvärvsarbete
mellan grundskola och fackskola. Borde
det inte vara till fördel från pedagogisk
synpunkt om fackskoleeleverna har en
rikare erfarenhet av yrkeslivet och av
livet utanför skolan, och skulle inte elevernas
val av t. ex. fackskolelinje många
gånger underlättas av en sådan erfarenhets-
och prövotid? Man kan kanske inte
sträcka sig så långt att man kräver praktik
för samtliga fackskolor, men det
skulle inte vara orimligt att tillmäta förvärvserfarenhet
ett visst meritvärde vid
inträde till fackskola. Jag vill inte göra
några kategoriska påståenden på denna
punkt men anser att spörsmålet bör prövas
av de sakkunniga som skall ha hand
om översynen av fackskoleförslaget.
Därvid vill jag särskilt framhålla, atl
detta spörsmål är av särskilt intresse
från de s. k. sen väckta begåvningarnas
synpunkt.

Låt mig till sist, herr talman, säga
några ord om en speciell grupp av elever,
nämligen de s. k. hjälpklasseleverna.
Det är gott och väl att man inom den
obligatoriska undervisningens ram söker
ge dessa en för dem lämpad undervisning.
Men man får inte nöja sig med detta.
Är det någon grupp av elever som
behöver uppmärksammas särskilt i fråga
om den fortsatta utbildningen, som
behöver en yrkesskolning och möjligheter
till bästa möjliga anställning och förankring
i arbetslivet, så är det väl just
hjälpklasseleverna. Men på den punkten
är mycket litet eller platt intet gjort.

På senare tid har dock visst utredningsarbete
bedrivits i departementet på
den här punkten. På grundval av detta
skall nu främst skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna
vidta olika åsyftade
åtgärder. Om resultatet av detta vet man
i dag ingenting. Man kan endast hoppas
att det verkligen blir resultat. Utvecklingen
kanske blir sådan att frågan på
nytt måste tas upp.

Motionsvis har framförts förslag om
att man för hjälpklasselevernas vidkommande
skulle pröva en utbildningsmöjlighet
motsvarande eller jämförlig med

fackskolorna. Utskottet har ställt sig avvisande,
uppenbarligen av den anledningen
att man ansett att förutsättningar
för en sådan studiegång inte föreligger
för dessa elever. Det är möjligt att
det har sin riktighet, generellt sett. Men
jag vill erinra om en speciell grupp av
elever som brukar hänföras till specialklass,
nämligen de som lider av ordblindhet.
Det finns faktiskt exempel på
elever som till den grad lidit av ordblindhet
att de ända upp i de sista klasserna
i realskolan inte kunnat klara
läxor och hemuppgifter med mindre än
att föräldrar och anhöriga läst högt för
dem, men som ändå haft en sådan allmän
begåvning att de efter att ordblindheten
släppt kunnat klara en akademisk
examen. Men hur många föräldrar har
det tålamod och den tid som krävs för
en sådan uppgift — och bur många elever
lyckas komma ifrån uppfattningen
att det hela ter sig hopplöst?

Med detta exempel har jag velat visa
att specialklasseleverna ingalunda är en
enhetlig grupp, utan en grupp som inbördes
visar kanske lika många nyanser
och skiftningar som eleverna i övrigt.
Framför allt måste man uppmärksamma
att det i många fall inte är fråga om
en sämre utrustning i och för sig, utan
om en sen mognad och anlagsutveckling.
Skall specialklasselevcrnas behov av utbildning
utöver grundskolan kunna tillgodoses,
får man således inte stanna i en
förutfattad mening att den eller den utbildningslinjen
är lämplig men inte de
övriga. Man måste i likhet med vad som
gäller för andra elever vara beredd att
spänna över hela fältet.

Fröken NORDSTRÖM (fp):

Herr talman! I vår barndoms skolböcker
var texten satt med vanlig stil, men
en del som man bara skulle läsa igenom,
satt med petitstil. Vi har här i kammaren
under en och en halv dag ända fram till
fru Svensons anförande talat mest om
det som är satt med stor stil, men jag
skall be att liksom fru Svenson få ta
kammarens tid i anspråk — det vore
kanske för mycket begärt att få ta kam -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

marens uppmärksamhet i anspråk —
med att säga ett par ord om det finstilta,
om övningsämnena. Att jag kallar det avsnittet
för finstilt betyder ingalunda att
jag anser det oväsentligt.

I det inledande kapitlet till skolberedningens
betänkande anges bl. a. följande:
»Skolans mål kan i korthet anges vara
att söka hjälpa varje elev till en allsidig
utveckling. Riktpunkten för skolans strävan
är därvid att fostra människor med
tillräcklig beredskap för att möta de
krav, som livet i vår tids samhälle ställer
på dem.»

Redan i ordet övningsämne tycker jag
det ligger, kanske inte någon undervärdering,
men att man sätter övningsämnena
i en annan klass. Det gick an om
ordet övningsämne vore fullt adekvat,
men jag kan inte minnas att det låg
mindre övning och övande bakom vårt
eget tyskgrammatikplugg — och jag har
svårt att tro att man någonsin kan komma
från det — än i det lilla man på vår
tid läste av näringslära och hemvård. Att
lära sig familjeekonomi och förvärva
konsumentkunskaper är såvitt jag kan
förstå inte mera övningsämne än fysiken
blir på grundskolans stadium, där demonstrationer
och laborationer skall ingå
i mycket stor omfattning.

Det är gott att man har givit betygen
i övningsämnena samma värde som betygen
i andra ämnen. Det är ett stort framsteg,
som jag antecknar med glädje.

»Fostra människor med tillräcklig beredskap
för att möta de krav som livet
i vår tids samhälle ställer på dem», heter
det så verkligt fint om målsättningen för
skolan. Jag undervärderar ingalunda
språkkunskaper, som ger så stor glädje,
men jag vill påstå att kravet på att man
skall kunna möta livets många skiftande
situationer inte uppfylls om man är aldrig
så kunnig i engelska och tyska men
har otillräckliga kunskaper i ekonomiskt
tänkande och konsumentfrågor, inte har
tillräcklig kunskap i kostfrågor — äta
måste vi ju alla, och det är inte alldeles
oväsentligt vad vi äter; det kan vi se
på våra folksjukdomar, tandsjukdomarna,
åderförkalkning, gallsten m. fl.

Enligt skolutredningen skall man i

ämnet hemkunskap ge eleverna praktisk
erfarenhet av olika göromål i hem och
hushåll, bidra till att skapa sunda kostvanor,
förmedla kännedom om kostens
betydelse, meddela konsumentupplysning,
bibringa ungdomarna ett sunt ekonomiskt
tänkande och erfarenhet av ekonomisk
planering, ge synpunkter på hur
ett hem skall ordnas och anvisningar om
ett rationellt arbetssätt. Man skall vidare
lära eleverna vårda egna kläder och det
egna rummet, lära dem bostadens skötsel,
undervisa om näringsmässigt fullvärdig
kost, man skall lära dem laga enkel
mat och baka, resonera om hemmet
som samlings- och arbetsplats, man skall
diskutera samlevnadsfrågor och lära ut
goda måltidsvanor och slutligen undervisa
i personlig hygien, livsmedelshygien,
riktiga arbetsställningar.

Herrar och damer ledamöter av kammaren
som vet någonting om pedagogik:
Tror ni att man kan hinna med detta på
fyra timmar i veckan under ett läsår?
Det länder ecklesiastikministern och
även utskottet till heder att man inte
har accepterat skolberedningens förslag
om tre timmar i veckan under ett skolår
och att man gav vika för den starka
och sannerligen välmotiverade opinion
som gav till resultat, att vi åtminstone
fick de fyra timmarna. Men det är ändå
inte riktigt bra.

Ett uttryck för en önskan om förbättring
ges i en motion i denna kammare
med Ruth Hamrin-Thorell som huvudmotionär.
Tyvärr är fru Hamrin inte här
i dag — hon har blivit hastigt sjuk och
har följaktligen inte möjlighet att försvara
sin uppfattning. Ruth Hamrin-Thorell
har som medmotionärer fröken Mattson,
fru Gärda Svenson, herr Eskilsson
och herr Hilding. Mitt namn skulle också
ha stått under motionen, men den
gången var det min otur att vara sjuk.

I denna motion begärs att riksdagen
måtte uttala att, utöver fyra veckotimmar
i sjunde klassen, ämnet hemkunskap
skall tilldelas ytterligare en veckotimme
i årskurs 9. Vi anser att ungdomarna
vid den åldern har nått sådan mognad
att de lättare kan tillgodogöra sig
vissa teoretiska avsnitt av hemkunska -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

pen än de kan göra när de går i sjunde
klassen.

I ytterligare en motion, där fru Hamrin-Thorell
var huvudmotionär och i vilken
fröken Ljungberg och fru Gärda
Svenson var medmotionärer, yrkas det
på att speciella utbildningslärare i övningsämnen
på grundskolans mellanstadium
bör bibehållas i den utsträckning
detta lokalmässigt låter sig göra.

Ja, herr talman, jag har tyvärr inget
yrkande beträffande hemkunskapen.
Det vore meningslöst, eftersom det inte
finns någon reservation på denna punkt.
.lag vill ändå ha det sagt som jag nu
anfört, ty jag vet att det står en stor
kvinnoopinion bakom mig — eller varför
inte säga bara opinion, då ju hemkunskap
och familjekunskap, som väl
är, inte längre är enbart ett kvinnornas
intresseområde.

Avsaknaden av reservationer på denna
punkt ser jag inte som ett uttryck för
att samtliga särskilda utskottets ledamöter
är nöjda med hemkunskapens utrymme
på skolschemat. Man har säkerligen
fått kompromissa och kan — liksom
jag —■ trösta sig med, att det väl
går fler tåg. .lag vet — ty jag har haft
tillräckligt med schemaskrivning att
göra — att varje schema har ett begränsat
utrymme och att var och en slåss
för det han eller hon anser vara viktigt.

Jag vill uttala den förhoppningen, att
det jag nu efterlyst ges utrymme i den
läroplan, som nu skall utfärdas, och att
de metodiska anvisningar, som också
kommer att utformas inom en snar framtid,
blir sådana att den tid, som trots allt
har tilldelats hemkunskap och slöjd, ger
ett effektivt resultat. Och sedan är det
kanske viktigast av allt att vi får utbildade
pedagoger att ta hand om denna
svåra undervisning.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Det kanske är ofint av
mig att så bär i debattens elfte timme
begära ordet. Jag kan konstatera att vi
kanske är ense om allt väsentligt i denna
fråga, och om så är fallet kan det
synas onödigt att diskutera längre.

Men när jag i går lyssnade på herr

Palme — det är tråkigt att han inte är
inne i kammaren just nu — kom jag att
göra en del funderingar som gjorde, att
jag nu begärde ordet. Hans anförande
betecknades av fröken Ljungberg som
något av cn skaldevision, och det kan
man väl hålla med om.

Vi som nu har att besluta om den nya
skolan är politiker. Vi har här försökt
att förverkliga en framtidsdröm, en stolt
byggnad, som vi håller på att resa upp.
Alla är glada över den och de flesta
tror att den kommer att till alla delar
fungera på ett perfekt sätt. Den nya
skolan skall bli så annorlunda den gamla
skolan. Den skall inte bli vad den gamla
skolan blev för många av de politiker,
som i dag grämer sig över att de
inte fick den utbildning, som de skulle
ha velat skaffa sig. I den nya skolan
skall alla ha en chans att få den utbildning
de vill ha och kan skaffa sig.

Är det ändå inte ibland så att verkligheten
är rätt annorlunda än vad vi
föreställer oss, och att den intellektuella
inriktning, som kanske vår tids skola
håller på att få i många avseenden, inte
riktigt stämmer med förankringen i
verkligheten. Jag tror nog att alla som
sitter i denna kammare i allmänhet har
haft ganska lätt för att studera. .lag vet
inte om man kan kalla oss allihop för
teoretiska begåvningar, men en hel del
är det säkert. Felet med de teoretiska
begåvningarna är ofta, att de har så oerhört
svårt att sätta sig in i hur det är
för dem, som inte är det utan som i
stället har en pratisk inriktning och en
praktisk begåvning. Jag tror inte att en
skolklass alltid är så stimulerande, om
det finns ett par tre ljushuvuden — teoretiska
begåvningar — och det i samma
klass sitter en del eftersläntrare. De teoretiska
begåvningarna skall, som det heter,
stimulera de andra till arbete. Det
fungerar emellertid inte alltid på det
viset. Eftersläntrarna har svårigheter att
följa undervisningen, fastän de i stället
kan vara mycket duktiga i de praktiska
ämnena. De känner sig ofta mycket illa
behandlade och får mindervärdeskomplex.

Den där stimulansen uteblir nog där -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

för rätt ofta. Jag tror vi övervärderar
den i mycket hög grad, och att vi inte
alltid tar hand om de praktiskt inriktade
begåvningarna på rätt sätt.

När jag i går lyssnade till herr Palme,
fick jag en känsla av att han tror det
är möjligt att göra om människorna. Det
är en framtidsvision. Det är klart att
miljön betyder mycket, liksom skolan
gör det, men vi kan väl ändå inte göra
om arvsmassan. Av herr Palmes anförande
verkade det som om den nya skolan
i honom skulle ha fått en ny Lysenko,
som nu skulle göra om arvsmassan.
Är man själv förälder och har flera
grabbar med olika inriktning, får man
en del funderingar. Den ena pojken har
en typiskt intellektuell inriktning, den
andra en praktisk. Hur kommer de att
reagera inför den nya skolan? Kommer
den att få dem båda att trivas och komma
till sin rätt? Det har jag frågat mig
många gånger de senaste åren. Det är
svårt när det gäller pojkar i pubertetsåldern
att veta, om den nya skolan, som
skall utforma deras framtid, kan utveckla
den intresseriktning och den begåvning
de faktiskt har.

Jag blev i går något skrämd, när statsrådet
Edenman sade att eleverna inte
skall sluta skolan med en »yrkesstämpel».
Är det något förnedrande att få en
yrkesstämpel? Han nämnde att det kanske
t. o. m. vore bättre att låta dem studera
litteraturhistoria än att inrikta sig
på något yrkesområde.

Ja, detta är — förlåt mig — ett typiskt
intellektuellt resonemang. Ingen
skulle alltså få en stämpel, utan alla
skulle klassas lika högt.

Därför att vi tänker teoretiskt tror vi
att vi kommer ifrån att detta blir ett
problem. Jag tror emellertid inte att det
hela kommer att fungera på det sättet.
Jag kan se en grabb som med förtjusning
läser litteraturhistoria — Fröding,
Strindberg och Harry Martinsons Aniara.
Men sätt dessa böcker i händerna på en
grabb med rent praktisk inriktning, och
han kommer att somna, men han kan
sitta i timmar och med förtjusning syssla
med något praktiskt och utveckla sig
storartat på det området.

Ungdomar är så olika, och detta gör
att skolan måste vara så anpassningsbar
som möjligt. Detta typiskt intellektuella
resonemang är därför mycket farligt.
Att vårt samhälle i dag fungerar på
ett förträffligt sätt beror på att människorna
faktiskt är så olika. Om alla
vore teoretiska begåvningar och kunde
ta studentexamen, så vore samhället inte
särskilt roligt. Hur skulle samhället då
alls kunna fungera? En massa människor,
som tagit studentexamen men som
som måste syssla med rent rutinmässigt
arbete, skulle vantrivas och längta efter
att bli byråchefer, professorer eller
rent av ecklesiastikministrar. Samhället
fungerar helt enkelt därför att så många
trivs med det praktiska ja, ofta rutinmässiga
arbetet, att de finner en uppgift
i detta arbete och därför behöver
utbildas på det området. Samhället fungerar
på det sätt som det gör därför att
vi har så många olika begåvningsinriktningar.
Många människor som sysslar
med praktiskt rutinarbete anser inte arbetet
vara tråkigt, därför att de finner
tillfredsställelse i arbetet.

Detta tycker jag är en mycket väsentlig
sak när vi diskuterar den nya skolans
framtid, ty om alla vore intellektuella
-— om alla vore som herr Palme
— skulle inte samhället fungera; det
måste vi vara överens om.

Jag ser nu att herr Palme kommer in
i kammaren och kan därför vända mig
direkt till honom. Vad jag här har sagt
går ut på att herr Palmes resonemang
var typiskt intellektuellt och kanske inte
tog hänsyn till hur människorna egentligen
är konstruerade — att det finns
människor, som inte är intellektuella
och har mycket störa svårigheter att
kunna tillgodogöra sig rent teoretiska
studier, men som passar in i det praktiska
livet på ett alldeles utomordentligt
sätt.

Skolan måste också, om den skall
kunna skiljas från sin uppgift, vara en
i hög grad yrkesrådgivande skola. Yrkesrådgivning
är någonting mycket väsentligt.
Det är väl ingen tvekan om att en
grabb, som har gått igenom det nionde
skolåret, under den tid han har gått i

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 19C2 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan ni. m.

grundskolan måste ha fått klart för sig
vilka möjligheter han har utifrån sin
fallenhet och sin begåvning. Det är alldeles
klart att man inte skall inordna
honom i någon fålla, men vi skall ha
gett honom en ordentlig möjlighet att få
klart för sig vilket yrke han skall välja,
och därför betyder yrkesrådgivningen
så oerhört mycket för honom. .lag talar
om grabbar, men menar naturligtvis i
lika mån flickor.

.lag åhörde för en tid sedan ett föredrag
på två timmar om yrkesvägledning
— det gällde visserligen realskolans elever
— men det förvånade mig att man
under allt detta tal om yrkesvägledning
praktiskt taget icke meddelade någonting
alls om de praktiska yrkena utan
bara talade om typiskt teoretiska yrken.
Det skrämde mig på något sätt, ty även
de som skall ta realexamen bör väl kopplas
in på de praktiska yrkena. Anledningen
till att jag tar upp detta är att
vi i våra resonemang om den nya skolan
enligt min mening många gånger ser
alltför teoretiskt på dessa problem.

Framtidens skola, herr talman, är en
stolt byggnad. Vi håller på att åstadkomma
en byggnad, som säkerligen alla har
anledning att vara glada över. Men skall
politikernas ritningar hålla, är det fråga
om anpassningen verkligen tar tillräcklig
hänsyn till de problem som möter.
Det gäller vardagsarbetet i skolan, och
det är skolledarna, lärarna och de kommunala
skolmännen som skall anpassa
den nya skolan till de verkliga förhållandena.
Jag tycker nog att de 11 000 läroverkslärarnas
synpunkter, som många
här så nonchalant viftar bort, ändå är
ett uttryck för att det finns problem,
som vi kanske har benägenhet att bortse
ifrån därför att vi är politiker och därför
att vi vill resa stolta framtidsbyggnader,
utan att vi alltid har klart för
oss hur svårt det är att anpassa det hela
till verkligheten, till människan, till dem
som skall få utbildningen, till den irrationella
individen, som dock bara är
människa och som inte alltid låter sig
inpassas i ett tänkt system.

Det finns de som vill göra gällande,
att det är ett gammalmanstänkande som

de 11 000 lärarna vill göra sig till tolk
för, men jag tror att det är en djup erfarenhet
som gjort att de har kommit
till denna inställning. De känner ungdomsmaterialet
bättre än vi politiker
gör, och det är det väsentliga. De vet
mycket mer än vi om anpassningsproblem,
om begåvningsinriktningar, om
pubertetsårens problematik. De vet hur
svårt det är att stimulera och hjälpa dem
som kanske inte har så lätt att anpassas
i olika sammanhang. Det är ändock dessa
lärare, som skall hjälpa oss att förverkliga
den nya skolan och se till att
den nya skolan inte blir en konstruktion
utan en rationell byggnad, som fungerar
på ett effektivt sätt i det framtida
samhället.

Herr WIDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! I diskussionen i dag och
även i går har flera talare snuddat vid
ett rätt stort och omfattande problem.
Man har från olika håll i dag —- fröken
Nordström senast — betygat sitt intresse
för övningsämnena. Man betonar deras
vikt och värde i en skola med den målsättning
som grundskolan är avsedd att
ha. Det är väl riktigt att dessa övningsämnen
— det är också jag fullt övertygad
om — spelar en mycket stor roll
i detta sammanhang. Man har då nämnt
slöjden, medan teckningen och musiken
kanske har fått mindre starka uttryck,
och nu har fröken Nordström bland andra
pläderat för ökad tid för hemkunskap.

Fröken Ljungberg ställde i går en fråga,
som jag ofta funderat på under det
senaste året: Håller vi på att skapa en
skola som är alltför teoretisk och alltför
intellektuell? Den frågan tror jag är
en mycket väsentlig fråga. Om man ser
på de olika resonemang och pläderingar,
som förts för olika uppfattningar, blir
man också litet fundersam. Jag kommer
inte ihåg om fröken Nordström var uppe
när vi före jul här hade en aktion från
kvinnohåll sedan skolkökslärarinnorna
och många andra satt i gång ett resonemang
varvid man begärde ökad tid för
hemkunskap. Det var då en skolköks -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

lärarinna som besökte mig och ivrigt,
oförtrutet och mycket vältaligt pläderade
för att hon åtminstone skulle ha dessa
fyra timmar i hemkunskap i sjunde klassen.
Hon gick mycket noga igenom vad
dessa barn behövde av allting och hur
viktigt det var. .lag hade väl ingenting
att invända mot det, men jag frågade
henne: Från vilket ämne skall denna
timme tas? .lag frågade henne, om hon
ville öka antalet veckotimmar från 35
till 36. Nej, det ville hon inte. Varifrån
skulle vi då ta denna timme? Jag frågade
om hon var beredd att ta bort någon
timme från de teoretiska ämnena —
skulle vi kanske minska litet på tyskan
respektive franskan i sjuan. — Nej, bevare
oss! Det gick ju inte.

Jag sade då åt henne att hon bara
hade sin egen grupp av ämnen, som hon
möjligtvis skulle kunna skifta emellan,
alltså hennes ämne plus de tre övriga
som normalt ingår i gruppen. Hon var
tvingad att erkänna, att hon inte ville
gå utanför den ram som här fanns.

Vi kommer här till frågans kärna. Här
vill man betona betydelsen av det ena
övningsämnet efter det andra, men man
är inte beredd att ge dessa övningsämnen
ett större sammanlagt timantal på
de övriga ämnenas bekostnad. Jag vill
bara konstatera, att det nog ligger till så.

I en högerreservation yrkas, att slöjden
skall ha två fasta timmar i åttan. Då
kan man naturligtvis fråga sig, fröken
Ljungberg och herr Kaijser, vad man
skall göra med de andra ämnena. Vi har
sammanlagt fyra timmar i åttan med
alternativt slöjd, musik eller teckning.
Man kan få välja mellan olika kombinationer,
t. ex. 2—2—0 eller 0—2—2.
Hur blir det då, om slöjden får två fasta
veckotimmar? Då skulle det alltså vara
två timmar kvar. Då måste vi välja att
antingen ge teckning eller musik två
timmar var, eller också ge vardera en
timme.

Frågan är alltså, såvida man inte kan
gå in på övriga problem, om det finns
några andra ämnen för vilka vi är beredda
att minska antalet timmar för att
vi inom de 35 veckotimmarna skall kunna
få mera plats för dessa utomordent -

ligt värdefulla och fostrande ämnen, i
avsikt att förhindra att skolan blir alltför
intellektualistisk. Det är ett problem
som jag tror kommer att kvarstå rätt
länge.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordet därför
alt jag förstår att herr Isacson polemiserat
mot mig. Jag hörde tyvärr inte allt
vad han sade, men när jag kom in här i
salen hörde jag herr Isacson säga, att om
alla vore som herr Palme skulle samhället
inte kunna fungera.

Jag vill på det mest ihållande sätt instämma
med herr Isacson! Om herr Isacson
tog ett allvarligt samtal med min
hustru, skulle hon säkerligen kunna bekräfta,
att om alla vore som jag så skulle
inte ens den lilla enhet som vår familj
utgör kunna fungera.

Det är i själva verket så att samhället
kan fungera tack vare den väldiga mångsidigheten
och variationsrikedomen hos
oss människor. Det måste skolan ta hänsyn
till. Men samtidigt är det ju ändå
så att samhället inte skulle kunna fungera
om vi inte hade en gemensam grund
av upplevelser och vetande, av åskådningar
och idéer. Det är just detta som
förenar människorna i samhället och gör
det till ett levande samhälle. Det måste
skolan också ta hänsyn till.

Herr Isacson oroade sig också för att
vi hade en alltför teoretisk och intellektuell
inriktning på skolan. För något år
sedan läste jag litet grand i debatterna
från riksdagen år 1844, när den tidens
skolreform genomfördes. Det var en
skolreform som framför allt åsyftade att
lära människorna att läsa och skriva.
Men det fanns också vid den tidpunkten
människor som sade, att man nu höll på
att lära folk en massa intellektuella färdigheter
och att det vore bättre att i stället
låta dem syssla med praktiskt arbete
som de hade gjort på fars, farfars och
farfarsfars tid. Då blev de mycket lyckligare
och gladare. Det skulle inte pressas
på dem en massa intellektuella kunskaper
som de inte eftersträvade.

Det var fel då att resonera så. Det är

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

fel också i dag i en annan situation. När
samhället går framåt stiger kraven oupphörligt
på den gemensamma fond av allmänt
vetande och allmänna kunskaper,
som själva utvecklingen kräver av människorna.

Nu har sålunda utvecklingen gått ett
steg vidare framåt, men jag vill gärna instämma
i att man inte får driva olika
krav på kunskaper så långt, att man tappar
kontakten med den praktiska verklighet,
där ändå människorna skall leva.
Jag skall inte begagna tillfället att gå
in på det för mycket här, men jag tror
att det är oerhört viktigt att man också
håller fast vid kravet på att skolan —
jag menar därmed hela skolväsendet —
skall lägga grunden för den praktiska
yrkesutövning, som kommer att fylla
människornas tillvaro. Det blir alltid en
svår balans mellan denna allmänna kunskap
och färdighet och den direkt inriktade
praktiska yrkesförberedelsen. Den
balansen och de svårigheter den för med
sig kommer vi alltid att stå inför. Vi
skall därvid komma ihåg, att balansen
förändrar sig med samhällets förändringar
och utvecklingens krav.

Herr ISACSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Vad som gjorde att jag
tog upp den här frågan var dels debatten
i går, dels herr Palmes yttrande —
exakt hur han uttryckte sig vågar jag
inte säga — om att samhället förändrar
sig och att den nya skolan också rent
teoretiskt kommer att ha helt andra möjligheter
i framtiden än den har i dag.
■lag fick en känsla av att herr Palme menade
att vi kan förändra människornas
förmåga så att säga rent arvsmässigt, och
det var detta jag reagerade mycket starkt
emot. »Är han en ny Lysenko?», tänkte
jag. Men så illa var det väl inte menat.

Jag vill också beröra vad herr Edenman
nämnde om att det inte är lämpligt
att ge eleverna en »yrkesstämpel», utan
att de därför under det nionde året i
stället för yrkesarbete borde få syssla
med t. ex. litteraturhistoria. En hel del
människor är mycket intresserade av litteraturhistoria.
Om jag tar ett exempel

från min egen familj, så kan jag anföra
att jag har en grabb, som med förtjusning
läser vilka böcker som helst, men
skulle jag sätta Fröding och Strindberg
i händerna på min andra grabb, så kommer
han otvivelaktigt att somna, därför
att han har en praktisk inriktning.

Det är detta som skolan inte riktigt tar
hänsyn till. Den är i hela sitt resonemang
för teoretisk, och det blir den lätt därför
att politikerna utifrån sina utgångspunkter
har en typiskt intellektuell inriktning
och även ofta är teoretiska begåvningar,
precis som herr Palme, och alltså många
gånger har svårt att förstå den praktiskt
inriktade människans problem, hennes
intresseinriktning och allt sådant. Tar
vi inte hänsyn till detta, kommer vi att
få väldiga problem i den nya skolan, ty
den praktiskt inriktade människan skall
ha precis samma chans som den teoretiskt
begåvade människan.

Försöker man att inrätta skolan på annat
sätt, kommer man att skapa komplex
hos dem som inte har teoretisk begåvning
och möjligheter att följa med på
samma sätt som de teoretiskt begåvade.
Man tror att de intellektuella ljusen
skall stimulera klassen. Den som vet hur
det går till är mest böjd att säga, att
den stimulansen är mest för de intellektuella
ljusen själva. De andra känner
sig mer eller mindre tillplattade och får
komplex, mer eller mindre. Det är ett
faktum att oerhört många lärare inte
med bästa vilja i världen kan få bort
detta motsatsförhållande.

Detta är ett problem som vi inte kan
komma ifrån och som den nya skolan
icke får nonchalera. Det var detta, herr
Palme, som gjorde att jag tog upp frågan.
Just yrkesvägledning och yrkesanpassning
är så väsentliga saker, att vi
inte skall försöka att tvinga på de praktiskt
begåvade något slags litteraturhisstoria,
när de behöver ha något praktiskt
att syssla med, ty på så sätt får vi inte
bättre människor i det nya samhället.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Det senare avsnittet av
herr Isacsons anförande vill jag inte alls

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

polemisera emot. Såvitt jag rätt fattade
innebörden av det var det en varmhjärtad
argumentation för sammanhållna
klasser; det blir den egentliga konsekvensen
av herr Isacsons resonemang.

Jag tror inte att jag har gjort några
försök att påverka arvsmassan, som herr
Isacson möjligen antydde. Det enda jag
försökte säga i går var att begåvningsreserven,
som man talar om, inte är något
statiskt fenomen, utan begåvningsreserven
är — och därom är man väl nu fullständigt
överens — någonting som förändras
i takt med samhällsutvecklingen
och betingas just av den sociala, ekonomiska
och kulturella utveckling, som vi
här i Sveriges riksdag i någon mån kan
bidraga till.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag beklagar djupt att
jag nu måste föra in debatten på helt
andra saker. Det skulle vara roligt att
hålla på med litteraturhistoria, Fröding
och Strindberg och Aniara, och kanske
i någon mån också med arvsmassan,
men jag är tvingad att dra ned debatten
på ett annat plan.

I går blev jag utsatt för ett missförstånd
från herr Nestrups sida, när jag
talade om den gamla skolan. Jag gav en
bild av den och jag sade då, att den tillgodosåg
framför allt dem, som hade en
teoretisk inriktning, under det att den
inte hade någon möjlighet att ge andra
någon fortsatt utbildning. I det yttrandet
uttalade jag mig inte om undervisningen,
jag uttalade mig inte om lärarna
och inte om skolledningen, utan jag
uttalade mig om samhället och vad samhället
gav i fråga om skolundervisning
och utbildning.

Jag tror att herr Nestrup på den
punkten missförstod mig helt och hållet.
Jag ber att få rätta till det missförståndet.
Jag vidhåller fortfarande att
den gamla skolan var en urvalsskola,
och jag vidhåller att den skola vi nu
går att besluta om är betydligt bättre än
den gamla skolan.

Nog om den saken!

Jag skall sedan säga några ord om

övningsämnenas ställning — jag berörde
det ämnet i mitt anförande i går — och
i sammanhanget måste jag ta upp en sak
om facklärarna, särskilt då slöjdlärarna;
det är med anledning av en motion
och reservation från högern på den
punkten. Man gör nu gällande att propositionen
och utskottets utlåtande hade
en viss avsikt, alltså att man avsåg att få
bort facklärarna från den undervisningen
och i någon mån överföra den på
folkskollärarna. Jag vill själv vittna om
att vi numera i vårt land har en väl utbildad
facklärarkår. Jag uttrycker också
den förhoppningen — jag vet att facklärarna
är överens med mig om den — att
man kommer att få ännu bättre utbildade
1''acklärare, och jag tror att de kommer
att användas. Men jag kan inte bortse
ifrån att folkskollärarna har en rätt
god utbildning när det gäller slöjd —
det vet bland andra herr Bergh. Det är
sant att folkskollärarna utfört ett utomordentligt
arbete i fråga om slöjden, och
det länder dem till heder att de givit
den svenska slöjden en ställning som
uppskattas inte bara hos oss utan även
på andra håll.

Jag tror därför att vi kommer att använda
facklärarna på denna punkt och
att de kommer att bevaka sina intressen.
Jag kan inte heller tänka mig att en
skolledare skulle på något sätt vara partisk
då det gäller att ta ställning till de
olika lärarkategorierna — man måste
som skolledare ta hänsyn till alla kategorier,
och det sker också. Låt mig ta
ett exempel. I de 56 avdelningar som
jag har inom mitt rektorsområde finns
inte en enda slöjdtimme med undervisning
av folkskollärare. Däremot finns
det inom mitt område, men utanför centrum
av staden, en skola där man inte
har någon slöjdlokal, utan där folkskollärare
får ta pappslöjd i stället. Det vore
orimligt att skicka ut en facklärare dit,
eftersom han inte har något att arbeta
med.

Jag tror att facklärarna förstår detta
och att de så småningom också kommer
att förstå, att det inte på något sätt är
meningen att undandra skolan den
utomordentliga undervisning som deras

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

specialundervisning ändå har möjlighet
att ge våra elever.

Det var på den punkten, herr talman,
som jag gärna ville lägga till rätta en
misstolkning i motionen och reservationen.

Herr KAIJSER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall gärna hålla
med om att ifall förhållandena kommer
att bli sådana som herr Källqvist sade,
skulle det inte inge någon oro vare sig
hos facklärarna eller hos oss som gärna
skulle se att slöjdundervisningen meddelades
av facklärare. Men det är svårt
att överblicka konsekvenserna av vad
departementschefen skriver på denna
punkt. Jag är inte alldeles övertygad
om att det alltid kommer att genomföras
på det sättet som herr Källqvist säger.
Det är bara detta förhållande som vi
vill stryka under för att inte något missförstånd
skall uppkomma: där det av
praktiska eller ekonomiska skäl är möjligt
att använda facklärare, bör man
göra det.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep):

Herr talman! Jag skulle endast vilja
i debattens slutomgång göra några korta
reflexioner med anledning av den
diskussion som har förevarit.

Låt mig säga rent allmänt, att jag
tycker att debatten här i kammaren har
gett en utomordentlig belysning av i
varje fall de allra flesta av de problemställningar
som vi möter i detta sammanhang.
Jag för min del är glad över
att debatten kunnat hållas på hög nivå,
där man verkligen försökt att mäta problemen
från sakliga utgångspunkter.

Det har skrivits en hel del historia
i samband med diskussionen, och det
har från olika håll åberopats en hel
del storheter. Detsamma var förhållandet
när man satte sig ned inom partierna
och skrev sina motioner med anledning
av propositionen. Från folkpartiets
sida ville man exempelvis härleda
initiativet till ett tal som dåvarande
partiledaren i folkpartiet herr An -

dersson i Rasjön hållit. Från högern
har i debatten flera gånger understrukits
den roll som dåvarande ecklesiastikministern
Bagge spelat. Utan att på
något sätt vilja förringa eller ifrågasätta
vederbörande talares rätt att framföra
dessa män, vill jag, herr talman, ändå
erinra om ett namn som samtliga har
förbigått, nämligen den ecklesiastikminister
som tillsatte den utredning, vars
resultat vi nu skall gå att fastställa,
och som sedan var målsman för den
försöksverksamhet som pågått på detta
område, nämligen herr Persson i Skabersjö.
Jag tror att det finns anledning
att erinra om hans namn i detta sammanhang,
ty om någon med målmedvetenhet
och levande intresse gått in för
sin betydelsefulla uppgift, är det just
han. Jag tror att det är viktigt att man
skipar rättvisa även på den punkten och
i debattens slutskede nämner samtliga
de män och faktorer som inverkat på
detta område.

Jag skulle, herr talman, gärna vilja ta
upp något av det som herr Sandler har
sagt. Jag ber först att få uttrycka min
synnerliga uppskattning av det sätt på
vilket han har fört fram folkhögskolans
intressen. Herr Sandler vet ju kanske
mer än de flesta vad han talar om på
denna punkt, och det gladde mig att
höra hans bestämda ställningstagande
när det gäller dem som vill dirigera folkhögskolans
verksamhet.

I detta sammanhang erkände herr
Sandler sin tro på namnet folkskola som
det enda riktiga namnet på den nya
skolan. Låt mig bekänna, herr talman,
att jag till en början också delade uppfattningen
att man skulle behålla namnet
folkskolan för den nya skolan. Jag
skall gärna erkänna, att jag hade den
uppfattningen ända till dess jag började
mitt arbete på denna punkt i särskilda
utskottet. Där blev jag emellertid
övertygad om att man inte kunde köra
dels den gamla folkskolan och dels i så
fall den nya folkskolan sida vid sida
utan att väsentliga administrativa problem
skulle uppstå. Jag har låtit den
argumenteringen övertyga mig, så att
jag i dag obetingat kommer att lägga

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

min röst just för utskottets förslag att
kalla den nya skolan för grundskolan.

Jag skulle också vilja säga att jag vid
omröstningen kommer att rösta för reservation
nr 27, som ju innebär att man
hemställer om att även den gamla skolan
skall bli i någon mån delaktig av
den personella och materiella upprustning,
som nu planeras för den nya skolan.
Vid behandlingen i utskottet delade
jag i långa stycken reservanternas anförda
argumentering, men jag kunde i
slutomgången inte ansluta mig till reservanternas
yrkande, varför jag avgav
en blank reservation. Det visar sig emellertid
nu i reservationens utformning,
sådan den föreligger i tryck, att jag kan
acceptera den. Därför kommer jag vid
omröstnigen att ansluta mig till den.

Får jag till sist, herr talman, säga att
det finns anledning att uttala en lyckönskan
inför det beslut som vi nu går
att fatta. Jag skulle också gärna, herr
talman, vilja vid detta tillfälle till utskottets
herr ordförande få uttrycka min
uppskattning av det sött på vilket han
lett utskottets arbete, så till vida som
det alltid från hans sida varit en bestämd
strävan att slå fast, vad det var
utskottet höll på att behandla och vad
dét var man höll på att ta ställning till.
•lag tror att detta i hög grad bidragit
till den pregnans och den klarhet, som
präglar utskottets utlåtande. Det är alldelens
uppenbart att mycket av äran av
detta också återfaller på den utomordentliga
utskottssekreteraren, som i detta
sammanhang bör ha en eloge för en
förnäm insats.

Häri instämde herrar Källqvisl (fp)
och Nestrup (fp).

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Som representant för
det särskilda utskottet ber jag att få
tacka för det vänliga mottagande som
vårt dag- och nattarbete har fått här i
kammaren. Jag vill försäkra att det varit
en allmän strävan i utskottet att nå
så bra resultat som möjligt. Sedan jag
suttit och hört på gårdagens och dagens
diskussion, vill jag göra några korta

kommentarer i anledning av vad som
sagts här.

Det är glädjande att vi kan anteckna
enighet när det gäller de stora linjerna
och de stora frågorna. Till min vän herr
Källqvist skulle jag bara vilja säga följande.
I sitt första anförande i går nämnde
han att det i den äldre skolan fanns
sång och saga, lek och poesi, och han
önskade att det skulle bli något av dessa
ting i den moderna skolan också. .lag
skulle bara vilja instämma i detta, men
kan vi inte också vara överens om att
det vore bra om vi i kamrarnas diskussion
på de punkter där vi inte varit
överens skulle låta det vara lite mindre
saga och lite mera verklighet? Jag tänker
då närmast på klassernas storlek.

Herr Kaijser yttrade gång på gång
med eftertryck att en bra skola behöver
bl. a. bra lokaler. Jag vill helt instämma
även i detta, men jag måste erkänna att
jag blev lite ledsen när herr Kaijser i
nästa andedrag yrkade på flera paviljonger,
ty det är så att paviljonger på
skolbyggnadsområdet är det näst bästa
man kan få.

Herr Stefanson vidrörde yrkesorienteringen
och framhöll att den borde förekomma
i nionde klassen i stället för
åttonde klassen. Han var också inne på
problemet hur det skulle bli med de elever
som går på 9g-linjen. På denna punkt
vill jag säga att jag tror att det störa
värdet med yrkesorienteringen kanske
framför allt blir just för de elever som
ämnar gå 9g-linjen, ty de kan få en kontakt
med det praktiska arbetslivet även
om de inte kommer att fortsätta sedan
med s. k. manuella yrken.

Jag är övertygad om att de på detta
sätt kommer att få en inblick i hur samhällslivet
fungerar på dessa områden.

Herr Eric Carlsson nämnde att han
inte tyckte om uttrycket »skolplikt», och
jag kan i viss mån hålla med honom om
att allt vad som talar om plikt kanske
för med sig en aning av obehag. Men
på detta område är det ju så att man i
andra författningar talar om att eleverna
»åtnjuter» undervisning, så det kanske
i alla fall något jämnar ut sig i det
hänseendet.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

\ng. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Herr Nyman nämnde att vad gäller yrkesorienteringen
man gjort upp räkningen
utan värden. Han menade att den hittillsvarande
yrkesorienteringen visat, att
värden-arbetsgivaren inte fått komma
till tals. .lag har nog en annan uppfattning.
Med den erfarenhet jag har fått
under de tio år, som enhetsskolan funnits,
måste jag nog konstatera, att det
har visat sig att värden-arbetsgivaren
har varit mycket intresserad av att ta
emot elever för yrkesorientering. Han
har kanske haft den egoistiska baktanken
att om han tar emot pojkarna och
flickorna på ett bra sätt — och det har
arbetsgivarna gjort — det kan tänkas att
han kan trygga sin nyrekrytering av arbetskraft
bland dessa ungdomar. Enligt
min mening är detta ett riktigt tänkesätt,
inte minst med hänsyn till att vi
har ont om arbetskraft på olika områden.

Jag vill ge dessa värdar det bästa erkännande
för vad de hittills har uträttat
på området. Jag tror också att det kommer
att gå lika bra i fortsättningen. Skulle
man ta emot alla elever i nionde årskursen
för yrkesorientering, blir det ju
ingen förändring jämfört med om man
skickar ut elever från åttonde klassen.
Det blir ju i båda fallen lika många
elever.

Herr Isacson var nyss inne på ett mycket
intressant spörsmål. Eftersom jag i
olika utredningar råkar ha sysslat med
just detta ting, ber jag, herr talman, att
få nämna några ord härom.

Jag tänker därvid framför allt på att
herr Isacson yttrade att det skulle bli
en olycka om alla våra ungdomar —
även elever som sedan skulle gå ut i
praktiskt arbete — skulle få avlägga studentexamen.
För egen del menar jag,
att det inte vore någon olycka. Tvärtom
hoppas jag, att vi så småningom skall
kunna komma fram till en sådan situation.
Det kommer emellertid att ta mycket
lång tid. Jag vill erinra om att det
i dag är ganska många elever här i
Stockholm, som efter att ha avlagt realexamen
övergår till yrkesskolorna. När
vi i de utredningar jag åberopat överlagt
med jordbrukets företrädare om ut -

formningen av 9y, fick vi beskedet, att
företrädarna för jordbruket önskade att
deras ungdomar skulle gå linje 9g för
att få bästa möjliga teoretiska undervisning
och sedan erhålla vidareutbildning
i jordbrukets yrkesskolor. Enligt min
uppfattning är detta en riktig linje, men,
som ju alla förstår, måste detta bli ett
framtidsspörsmål.

Både i det särskilda utskottet och här
i kammaren kan vi väl alla med nöje
konstatera, att debatten har varit välgörande
fri från politiska slagord med
något enda undantag. Jag åhörde i går
fröken Ljungbergs första inlägg med
mycket stort intresse — jag måste säga
att jag alltid lyssnar till vad fröken
Ljungberg har att säga. Fröken Ljungberg
nämnde att hon suttit i katedern
i ett kvarts sekel. För egen del har jag
svårt att förstå hur det rent tekniskt
varit möjligt för denna unga dam att
hinna med så många år i katedern, men
jag utgår ifrån att det är riktigt vad hon
har uppgivit. I skolkommissionen hade
vi en lång diskussion om just uttrycket
»sitta i katedern», och vi ifrågasatte om
inte läraren borde sänka sig till barnens
nivå och gå ned i bänkarna. Kanske jag
får uttala den förhoppningen, att fröken
Ljungberg någon gång steg ned från katedern
och fick god kontakt med eleverna.
Jag utgår från att så var fallet.

Fröken Ljungberg nämnde att hon
inte kunde förena begreppet individens
frihet med begreppet demokratisk frihet.
Jag blev litet förvånad över det uttrycket.
Hon menade ju att det var oförenliga
saker — i varje fall uppfattade
jag det på det sättet, och jag skall studera
protokollet närmare på den punkten.
Men jag för min del anser att individens
frihet hör ihop med vår demokratiska
frihet.

Vidare nämnde fröken Ljungberg att
hennes parti hade i dessa avseenden
blivit det svarta fåret. Jag har inte hört
det uttrycket från något annat håll, men
även på denna punkt vill jag gärna tro
vad fröken Ljungberg säger. Men då vill
jag trösta fröken Ljungberg med att säga
att även ett svart får kan bli verkligt
vackert under förutsättning att det blir

Onsdagen den 23 maj 1902 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

snyggt klippt. Jag är övertygad om att
det får, som vi här talar om, blir snyggt
klippt, när vi om en liten stund går till
omröstning.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Jag skall stanna kvar
här i pulpeten, därmed visande att jag
är ganska läraktig. Jag skall inte ta upp
någonting av det som särskilda utskottets
värderade ordförande här sagt —-jag har all anledning att låta det stå
kvar som en lämplig slutreplik i debatten.

Jag har faktiskt begärt ordet, herr talman,
för att ställa två yrkanden och
beröra ett par reservationer, som här i
någon mån har blivit borttappade, och
jag tycker att de är värda ett bättre öde.

Den ena är reservation nr 25 vid
punkten 64 i utskottets hemställan av
fröken Karlsson. Den reservationen
grundar sig på en flerpartimotion och
tar upp frågan om elevantalet för de
heltidsanställda skolsköterskorna. Man
nämner i motionen, att departementschefen,
som har gått med på en viss
sänkning av elevantalet för heltidsanställd
skolsköterska, inte vill sänka antalet
under 1 500 och att medicinalstyrelsen
har instämt i departementschefens
ståndpunkt med hänvisning till
bristen på sköterskor. Men några remissinstanser,
bland andra skolöverstyrelsen,
har hävdat att en sänkning av elevantalet
till 1 200 per heltidsanställd skolsköterska
så småningom blir nödvändig.
Detta är i viss mån en arbetsmarknadspolitisk
fråga. Motionärerna menar —
och det är kanske det intressanta när
det gäller synpunkter vid sidan av de
rent pedagogiska och hälsovårdande
synpunkterna — att vi kanske kunde
fånga upp en hel del av de gifta sjuksköterskor,
som ändå inte med de arbetstidsförhållanden,
som nu råder i den
allmänna sjukvården, vill gå ut i förvärvsarbete.
Vi kunde fånga upp dem
för dessa arbetsuppgifter, för vilka kanske
gäller bättre arbetstidsförhållanden
ur de gifta sköterskornas synpunkt.

.lag skulle be, herr talman, helt kort

att få yrka bifall till denna reservation.

Den andra reservationen, som jag ville
ta upp, är reservation nr 31 vid punkten
91 av fröken Karlsson. Den reservationen
gäller närmast de tekniska läroverkens
styrelser och huvudmannaskap,
och den grundar sig på motion nr 735
i andra kammaren. I motionen stryker
man under den stora betydelse som det
haft för de tekniska läroverken ute i
landet, att vi genom deras lokalstyrelser
har i direkt intresserat arbete fått
knyta till de tekniska läroverken många
personer ur näringslivet. Man befarar
att, om dessa näringslivets representanter
kommer att tilldelas en roll i ett
slags råd vid sidan om den kommunala
skolstyrelsen, vi får svårt att fånga upp
dem för detta värdefulla medarbete.

Jag vill således, herr talman, med denna
mycket korta motivering yrka bifall
även till reservation nr 31 vid punkten
91 i utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
hemställan i avdelningen I komme
att framställas först särskilt avseende
varje punkt, vid vilken förelåge annat
yrkande än om bifall till utskottets hemställan,
och därefter särskilt rörande utskottets
hemställan i avdelningen I i
övrigt.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 120;

Nej — 23.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten 4 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Kaijser och
fröken Karlsson vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 4, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Kaijser och frö -

ken Karlsson vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej — 46.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende å punkten 14, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 14, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 119;

Nej — 24.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Vidare gjordes enligt de rörande envar
av punkterna 18 och 21 framkomna
yrkandena propositioner, dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid respektive punkt avgivna
reservationen; och förklarades propositionerna
på bifall till utskottets hemställanden
vara med övervägande ja besvarade.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de beträffande punkten 23 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Stefanson vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 23, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson vid
punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 101;

Nej — 38.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härpå gjordes enligt de rörande punkten
24 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Angående punkten 26, yttrade vidare
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
ock att kammaren skulle bifalla motionen
I: 587 i förevarande del.

Därefter gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de avseende punkten 27
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 27, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 119;

Nej — 23.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr Widén anmälde, att han av misstag
röstat för nej-propositionen.

Vidkommande punkten 28, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen.

Därpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 28, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr

talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 121;

Nej — 21.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beträffande de rörande punkten 31
framkomna yrkandena gjorde nu herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen
med den ändring, som under
överläggningen angivits av herr
Kaijser; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 31, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen med den ändring som under
överläggningen angivits av herr
Kaijser.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befun -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

nos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 120;

Nej — 22.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad avsåge punkten 32, yttrade vidare
herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Källquist begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 32, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Dä emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 69.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad gällde punkten 33, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av

herr Kaijser, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom
och fröken Karlsson vid punkten avgivna
reservationen; samt 3:o), av herr
Källqvist, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innehölles i den av
herr Torsten Andersson m. fl. vid punkten
anförda reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Källqvists yrkande.

Herr Kaijser äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående särskilda utskottets
utlåtande nr 1 avd. I punkten
33 antager godkännande av det förslag,
som innefattas i den av herr Torsten
Andersson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innefattas i den vid punkten anförda
reservationen av herr Kaijser och
fröken Karlsson.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 33, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Torsten Andersson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 70.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten 3b framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades dels i den av herr Widén
vid punkten avgivna reservationen, och
dels i den av herr Widén och herr Torsten
Andersson vid samma punkt anförda
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 34, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas dels i den av herr Widén vid
punkten avgivna reservationen, och dels
i den av herr Widén och herr Torsten
Andersson vid samma punkt avgivna reservationen.

Då emellertid herr Andersson, Torsten,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 48.

Därjämte hade 16 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de beträffande punkten 36 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Widén vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 36, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Widén vid punkten
avgivna reservationen.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Härpå gjordes enligt de avseende
punkten 38 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på bifall
till utskottets hemställan med den ändring,
som föranleddes av bifall till motionen
1:587, såvitt nu vore i fråga;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Vidkommande punkten 4f, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats 1 :o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o),
av herr Källqvist, att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den av honom
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
samt 3:o), av herr Kaijser, att
kammaren skulle antaga det förslag,
som innehölles i den av honom och fröken
Karlsson vid punkten anförda reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Källqvist begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren
hava utfallit med övervägande ja för deras
åsikt, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Källqvists
yrkande.

Herr Kaijser äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående särskilda ut 2

Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

skottets utlåtande nr 1 avd. I punkten
41 antager godkännande av det förslag,
som innefattas i den av herr Källqvist
m. fl. vid punkten avgivna reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innefattas i den vid punkten anförda
reservationen av herr Kaijser och
fröken Karlsson.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 30;

Nej — 27.

Därjämte hade 86 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd härav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 41, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Källqvist m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 49.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Angående de yrkanden som förekommit
avseende punkten 42 gjorde nu herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på godkännande av den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Nåsström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 42, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 73.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härpå gjordes enligt de rörande punkten
44 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid

punkten anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

I fråga om punkten 47, yttrade vidare
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 47, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Ytterligare gjordes enligt de avseende
vardera punkterna 48 och 50 förekomna
yrkandena propositioner, dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den beträffande respektive punkt
avgivna reservationen; och förklarades
propositionerna på bifall till utskottets
hemställanden vara med övervägande ja
besvarade.

Vidare gjorde herr talmannen i enlighet
med de angående punkten 53 framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Nestrup begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 53, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Nestrup begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 65.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande punkten 64 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Fröken Ljungberg begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: -

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 64, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I vad anginge punkten 68, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats l:o) att
utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o) att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; samt 3:o) att kammaren
skulle bifalla motionen II: 715, såvitt nu
vore i fråga.

Sedermera gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Härpå gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten 69 framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Kaijser och fröken
Karlsson vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande iir 1,
avd. I, punkten 69, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m.

Vinner Nej antages det förslag, som
innefattas i den av herr Kaijser och fröken
Karlsson vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 101;

Nej — 37.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende å de yrkanden som
framställts rörande punkten 75 gjorde
nu herr talmannen propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Nestrup begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 75, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositioncn.

Då emellertid herr Nestrup begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 68.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de beträffande punkten 82 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Nyman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 82, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Nyman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 111;

Nej — 25.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Anslag till vidareutbildning av lärare m. m.

I vad avsåge punkten 88, fortsatte herr Slutligen bifölls på gjord proposition
talmannen, hade yrkats dels att utskot- vad utskottet i övrigt hemställt i avdeltets
hemställan skulle bifallas, dels ock ningen I.
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen.
Avdelningen II

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Källqvist begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1,
avd. I, punkten 88, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 83;

Nej — 53.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjordes enligt de avseende
punkten 91 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 1—11

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 12

Anslag till vidareutbildning av lärare
m. m.

I enlighet med Kungl. Maj :ts i ämnet
framlagda förslag hade utskottet i denna
punkt hemställt, att riksdagen måtte
med avslag på motionerna 1:582 och
11:702 samt 1:602 och 11:729, samtliga
såvitt de avsåge medelsanvisningen, till
Vidareutbildning av lärare m. m. för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
1 800 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Nestrup, Kaijser, Torsten
Andersson, Widén och Helén, fröken
Karlsson samt herrar Larsson i Hedenäset
och Källstad, vilka, i anslutning till
reservationen nr 22 till avdelningen I,
ansett, att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 582 och II: 702 och i anledning
av motionerna I: 602 och II : 729, samtliga
såvitt de avsåge medelsanvisningen,
till Vidareutbildning av lärare m. m. för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
1 810 000 kronor.

Herr NESTRUP (fp):

Herr talman! I och med att yrkandet
i reservation nr 22 avslagits har grunden
för yrkandet i reservationen på
denna punkt bortfallit.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. förslag till skollag m. m.

Föredrogs ånyo särskilda utskottets
utlåtande nr 2, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till skollag
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 30 mars 1962 dagtecknad
proposition, nr 136, vilken hänvisats
till särskilda utskottet, hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att

1) antaga ett vid propositionen fogat
förslag till skollag,

2) godkänna av föredragande departementschefen
förordade grunder för
inrättande av tekniskt råd vid länsskolnämnd
samt bemyndiga Kungl. Maj:t att
utfärda i anslutning härtill erforderliga
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts förslag innebar bland
annat, att den nuvarande skolstyrelselagen,
i anslutning till förslagen i propositionen
nr 54 angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m., skulle
ersättas med en skollag, upptagande —
jämte föreskrifter som nu återfunnes i
skolstyrelselagen —- bland annat vissa
grundläggande regler berörande den enskildes
förhållande till den offentliga
undervisningen och skolorna under skolstyrelsens
förvaltning.

I fråga om kommunernas principiella
ansvar och befogenheter motsvarade
förslaget i stort sett vad redan nu gällde;
dock hade kommunerna uttryckligen
ålagts att främja åtgärder i syfte att bereda
barn och ungdom undervisning i
påbyggnadsskolorna till grundskolan.

Vad anginge skolstyrelsens kompetensområde
innebar de nya reglerna, att
de i propositionen nr 54 föreslagna
kommunala fackskolorna och de nuvarande
högre tekniska läroverken skulle
ställas under styrelsens förvaltning. I
anslutning till förslaget om de tekniska
läroverkens inordnande under skolstyrelsens
förvaltning hade föreslagits inrättande
vid länsskolnämnderna av ett
rådgivande organ, benämnt tekniskt råd
och bestående av minst tre av Kungl.

Maj :t utsedda ledamöter. Rådet skulle
hava till uppgift att sörja för undervisningens
anknytning till näringslivet och
anpassning till den tekniska utvecklingen.

I lagförslaget upptoges i nära anslutning
till nuvarande bestämmelser grundläggande
regler om barnens och ungdomens
rätt till undervisning i grundskolan
och påbyggnadsskolorna till denna
samt om undervisningen i dessa skolor.
Bland annat hade förbudet mot
kroppslig bestraffning och kränkande behandling
av eleverna samt principen om
avgiftsfri undervisning fastslagits. Med
en mindre jämkning hade också nuvarande
bestämmelser om befrielse från
deltagande i kristendomsundervisning
och i morgonsamling upptagits i lagförslaget.
I anslutning till vissa bestämmelser
om grundskolans organisation fastsloges
principen om det fria valet av
studieväg; det skulle sålunda ankomma
på föräldrarna att välja studieväg efter
samråd med eleven och sedan upplysningar
lämnats av skolan.

Liksom hittills skulle skolplikt kunna
fullgöras i privata skolor eller genom
enskild undervisning. Beträffande sådana
privata skolor, vilka icke åtnjöte
statsunderstöd, fordrades, att skolan av
skolstyrelsen godkänts för ändamålet.
För sådant godkännande förutsattes
bland annat att skolans undervisning
till art, omfattning och allmän inriktning
väsentligen motsvarade grundskolans.

Den nya skollagen hade föreslagits
skola träda i kraft den 1 juli 1962.

Förslaget till skollag var i nedan angivna
delar så lydande:

16 §.

Vid sammanträde med skolstyrelsen
eller avdelning av denna skall skolchefen
närvara samt äga rätt att deltaga i
överläggningarna men ej i besluten och
att få sin särskilda mening antecknad
till protokollet.

Angående rätt för annan än skolchef
att sålunda deltaga vid sammanträde,
som i första stycket sägs, förordnar Konungen.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

26 §.

Lärare och annan personal i grundskolan
ha att där främja trivsel och arbetsglädje,
söka vinna elevernas förtroende
och respektera dem såsom självständiga
människor. Kroppslig bestraffning
eller kränkande behandling av elev
må ej förekomma.

Elev skall visa aktning och lydnad för
personalen samt eftersträva ett gott förhållande
till övriga elever.

27 §.

Elev i grundskolan skall på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga i
undervisning i kristendomskunskap,
om eleven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i skolans ställe
ombesörja religionsundervisning.

Är elev befriad från undervisning i
kristendomskunskap eller tillhör elev ej
svenska kyrkan, skall han på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga i
morgonsamling med religiöst inslag.

34 §.

I annan enskild skola än i 33 § avses
må skolplikt fullgöras, om skolan godkänts
för ändamålet. Godkännande skall
meddelas, om skolans undervisning till
art, omfattning och allmän inriktning
väsentligen motsvarar grundskolans och
skolan förestås av person, vilken äger
erforderlig skicklighet för undervisningen
och är väl lämpad att förestå
skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna
villkor eller finnes, att undervisningen
ej handhaves av lärare med erforderlig
skicklighet eller att verksamheten eljest
icke bedrives på tillfredsställande sätt,
skall godkännandet återkallas, om rättelse
ej vinnes genom hänvändelse till
skolans ledning.

I godkänd skola må barn, som ej uppnått
skolpliktsåldern, intagas i årskurs,
som motsvarar årskurs i grundskolan,
endast om förutsättning är för handen,
varom sägs i 32 § första stycket.

I anslutning till 16 § må här nämnas,
att enligt de nuvarande reglerna om
fackrepresentation i skolstyrelse — vil -

Ang. förslag till skollag m. m.
ka återfunnes i 13—20 §§ folkskolestadgan
— skulle rätt för annan än skolchef
att deltaga vid sammanträde med
skolstyrelse eller dess avdelningar tillkomma
högst tre rektorer vid skolor under
skolstyrelsen, dock endast en för
var och en av tre särskilt angivna grupper
av skolor, samt dessutom, alltefter
skolväsendets omfattning, minst en och
högst tre lärare. Därjämte skulle utses
suppleanter, dock högst till samma antal
som representanterna. Suppleant hade
rätt att närvara, även om han ej kallats
att inträda, dock icke vid avdelningssammanträde.
Vid handläggning av
ärende rörande skolhälsovård eller skolhygieniska
förhållanden i övrigt skulle
skolläkaren vara fackrepresentant.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen de

likalydande motionerna 1:711, av
herr Anderson, Carl Albert, och II: 857,
av herr Petterson i Degerfors m. fl.,

de likalydande motionerna I: 712, av
herr Anderson, Carl Albert, och II: 853,
av herr Johansson i Södertälje m. fl.,

de likalydande motionerna I: 714, av
herr Bergh, Ragnar, och fröken Ljungberg,
samt 11:850, av herr Hseggblom
m. fl.,

de likalydande motionerna I: 715, av
herr Carlsson, Eric, m. fl., och II: 855,
av herr Larsson i Luttra m. fl.,

de likalydande motionerna I: 717, av
herr Larsson, Lars, och herr Dahlberg,
samt II: 847, av herrar Arvidson och
Blidfors,

de likalydande motionerna 1:718, av
herr Lundström m. fl., och II: 858, av
herr Ohlin m. fl.,

de likalydande motionerna 1:719, av
fru Segerstedt Wiberg, och II: 852, av
herr Helén,

de likalydande motionerna 1:720, av
herr Wirmark m. fl., och II: 856, av herr
Nelander m. fl.,

motionen I: 713, av herr Bergh, Ragnar,

motionen I: 716, av herr Carlsson,
Eric,

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. förslag till skollag m. m.

motionen 11:848, av herrar Boija och
Enskog,

motionen II: 849, av herr Christenson
i Malmö,

motionen 11:851, av herr Hagberg
in. fl., samt

motionen II: 854, av herr Larsson i
Hedenäset m. fl.

Dessutom hade utskottet behandlat en
i anledning av propositionen nr 54
väckt motion, II: 715, av herr Hagberg
m. fl., till den del motionen avsåge bestämmelserna
om morgonsamling.

I motionerna 1:711 och 11:857 hade
yrkats, att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj :t uttala sig för slopande
av gällande behörighetsvillkor för skoldirektörer
och biträdande skoldirektörer.

Motionerna 1:712 och 11:853 utmynnade
i yrkande, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att den
nuvarande särskilda rektors- och lärarrepresentationen
i skolstyrelsen borde
upphöra.

I motionerna 1:714 och 11:850 hade
hemställts, att riksdagen måtte

dels besluta,

a) att skolan skulle givas en rådgivande
funktion vid föräldrarnas fria val
av studieväg för eleven samt att denna
funktion skulle inskrivas i skollagen på
sätt som föreslagits i motionerna,

b) att lärarnas, elevernas och skolledningens
skyldigheter med avseende på
upprätthållande av god ordning, trivsel
och arbetsglädje i skolarbetet skulle inskrivas
i skollagen på sätt som föreslagits
i motionerna,

dels uttala, att lärare och andra fackrepresentanter
för skolan borde äga rätt
att deltaga i skolstyrelses sammanträde i
samma utsträckning som hittills samt att
inspektionsrätten över undervisningen
vid skolor för icke skolpliktig ungdom
borde tillkomma vederbörande överstyrelse.

I motionerna 1:717 och 11:847 hade
anhållits, att riksdagen måtte dels antaga
27 § förslaget till skollag med den

ändring, att paragrafens andra stycke
utginge, dels uttala, att i skolans uppgifter
icke borde ingå att anordna samlingsstunder
av religiös karaktär.

Motionerna 1:718 och 11:858 utmynnade
i hemställan,

1. att riksdagen måtte för sin del besluta,
att 27 § skollagen skulle erhålla
följande lydelse:

»Elev i grundskolan skall på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga
i undervisning i kristendomskunskap,
om eleven tillhör trossamfund, som fått
Konungens tillstånd att i skolans ställe
ombesörja religionsundervisning.

Elev som är frikallad från undervisningen
i kristendomskunskap eller som
ej tillhör svenska kyrkan må på föräldrarnas
begäran av rektor befrias från
att deltaga i morgonsamling.

Elev kan även i övrigt av rektor befrias
från att deltaga i morgonsamling,
om skäl äro därtill»;

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära utredning angående
särskilt anslag till ersättning åt gästande
morgonsamlingsförrättare;

3. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte giva till känna vad i övrigt
i motionerna anförts.

I motionerna 1:719 och 11:852 hade
föreslagits, att riksdagen skulle dels besluta,
att rätten att sända barn till enskild
skola skulle göras oberoende av
skolstyrelsens skolmognadsprövning,
dels antaga 34 § förslaget till skollag
med den ändringen, att tredje stycket
utginge.

I motionerna 1:720 och 11:856 hade
hemställts, att riksdagen måtte

1. antaga 27 § förslaget till skollag
med den ändringen, att paragrafen erhölle
följande lydelse:

»Elev i grundskolan skall på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga i
undervisning i kristendomskunskap, om
eleven tillhör trossamfund, som fått Konungens
tillstånd att i skolans ställe ombesörja
religionsundervisning.

Elev som är frikallad från undervis -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

ningen i kristendomskunskap eller som
ej tillhör svenska kyrkan må på föräldrarnas
begäran av rektor befrias från
att deltaga i morgonsamling.

Elev kan även i övrigt av rektor befrias
från att deltaga i morgonsamling,
om skäl äro därtill»;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad i övrigt i motionerna anförts.

I motionen 11:854 hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att vid fastställandet
av skolstadga måtte tillses dels att i
skolstyrelserna ej förekomme annan fast
fackrepresentation än skolchefen, dels
att möjligheter på lämpligt sätt måtte
anvisas skolstyrelserna att vid behandling
av särskild fråga till sig adjungera
rektor, lärare eller annan personal med
speciell kännedom om den aktuella frågan.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen måtte
1) i anledning av motionerna I: 717
och 11:847, 1:718 och 11:858 samt
I: 720 och II: 856 och med förklaring att
riksdagen funnit vissa ändringar höra
vidtagas i det genom propositionen
framlagda förslaget till skollag ävensom
med avslag å motionerna I: 715 och
II: 855, såvitt däri hemställts om ändring
i lagförslaget och om omprövning
av frågan om fackrepresentation i skolstyrelsen,
och å motionerna I: 712 och
11:853, 1:714 och 11:850, 1:719 och
11:852, 1:713, 1:716, 11:848, 11:849
samt II: 854, för sin del antaga nämnda
lagförslag med de ändringarna däri, att
26 och 27 §§ erhölle följande lydelse:

26 §.

Alla som verka inom grundskolan ha
att där främja trivsel och arbetsglädje.

Elev skall visa aktning och lydnad
för lärare och annan skolans personal
samt eftersträva ett gott förhållande till
övriga elever.

Kroppslig bestraffning eller krän2j
Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

Ang. förslag till skollag m. m.
kande behandling av elev må ej förekomma.

27 §.

Elev i grundskolan må på föräldrarnas
begäran befrias från att deltaga i morgonsamling,
om skäl äro därtill.

Elev skall på föräldrarnas begäran befrias
från att deltaga i undervisning i
kristendomskunskap, om eleven tillhör
trossamfund, som fått Konungens tillstånd
att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

2) anse motionerna II: 715, såvitt nu
vore i fråga, och II: 851 besvarade genom
vad utskottet under 1) hemställt;

B. att riksdagen måtte godkänna i
propositionen förordade grunder för inrättande
av tekniskt råd vid länsskolnämnd
samt bemyndiga Kungl. Maj:t att
utfärda i anslutning härtill erforderliga
bestämmelser;

C. att riksdagen i anledning av motionerna
I: 711 och II: 857 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om prövning
efter erforderlig utredning av behörighetskraven
för erhållande av tjänst som
skoldirektör och biträdande skoldirektör
i kommun med mera än en sådan tjänst
samt om framläggande för riksdagen av
de förslag, som kunde finnas påkallade;

D. att motionerna I: 718 och II: 858,
såvitt däri hemställts om utredning angående
särskilt anslag till ersättningar åt
gästande morgonsamlingsförrättare, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; E.

att motionerna 1:715 och 11:855,
I: 718 och II: 858 samt I: 720 och II: 856,
i den mån de ej kunde anses besvarade
genom vad utskottet i utlåtandet hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid punkten A i utskottets hemställan
hade avgivits fem särskilda reservationer
till olika paragrafer i förslaget till
skollag.

Till 16 § hade reservation anförts av
herrar Lars Larsson, Torsten Andersson,

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. förslag till skollag m. m.

Wiklund i Öjebyn, Blidfors, Larsson i
Hedenäset och Johansson i Södertälje,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen, i anledning
av motionerna I: 712 och II: 853
samt II: 854, måtte för sin del besluta,
att 16 § förslaget till skollag skulle erhålla
följande lydelse:

16 §.

Vid sammanträde -— —- — till protokollet.

Till 26 § hade reservation anmälts av
herrar Kaijser och Hseggblom, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna
I: 714 och II: 850 såvitt nu vore
i fråga, måtte för sin del besluta, att 26
§ förslaget till skollag skulle erhålla följande
lydelse:

26 §.

Lärare och annan personal i grundskolan
ha att med upprätthållande av
god arbetsordning främja trivsel och arbetsglädje,
söka vinna elevernas förtroende
och respektera deras individualitet.

Personalens stråvan att upprätthålla
god ordning skall ha skolledningens stöd.

Elev skall visa lydnad och aktning för
personalen, iakttaga ett vårdat uppförande
och eftersträva ett gott förhållande till
övriga elever samt efter bästa förmåga
söka tillgodogöra sig undervisningen.

Till 34 § hade reservation avgivits av
herrar Källqvist, Kaijser, Stefanson,
Helén, Hseggblom och Källstad, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del lyda så, som i denna reservation angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna
1:719 och 11:852, måtte för sin del besluta,
att 34 § förslaget till skollag skulle
erhålla följande lydelse:

34 §.

I annan--- — förestå skola.

Uppfyller skolan--— skolans led ning.

Vid utlåtandet fanns därjämte fogat
ett särskilt yttrande av herr Stefanson.

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! I fråga om fackrepresentationen
i skolstyrelsen ber jag att
få yrka bifall till den vid 16 § av mig
och herr Torsten Andersson m. fl. avgivna
reservationen.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation som är avgiven
till 26 § och som gäller den formulering''
av paragrafen som jag motionsvis har
framställt yrkande om.

Till 25 § finns det också en reservation,
men detta yrkande har fallit i och
med att kammaren vid föregående utlåtande
avslog yrkandet i reservation 9.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation som avser 34 §. I övrigt
yrkar jag bifall till utskottets utlåtande.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Enär kammaren genom
sitt beslut under punkten 26 i särskilda
utskottets utlåtande nr 1 avslagit motionen
nr 1:587, är jag nu förhindrad att
yrka bifall till motionen 1:716 angående
utformningen av skolstyrelselagens 25 §.
Jag har alltså inget yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan på samtliga
punkter.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande envar av de paragrafer,
vid vilka förelåge annat yrkande
än om bifall till utskottets hemställan

Onsdagen den 23 maj 19G2 fm.

Nr 23

samt därefter särskilt angående utskottets
hemställan i övrigt.

Kungl. Maj:ts förslag till skollag, sådant
det av utskottet tillstyrkts

16 §

I fråga om denna paragraf gjorde herr
talmannen propositioner, först på godkännande
av densamma samt vidare
därpå att paragrafen skulle godkännas
med den lydelse, som föreslagits i den
till nämnda paragraf avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
paragrafens godkännande, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Larsson, Lars, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner 16 § i Kungl.
Maj:ts av särskilda utskottet i dess utlåtande
nr 2 i denna del tillstyrkta förslag
till skollag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes paragrafen
med den lydelse som föreslagits i den till
nämnda paragraf avgivna reservationen.

Då emellertid herr Näsström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 69;

Nej — 62.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

26'' §

Beträffande förevarande paragraf, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats

Ang. förslag till skollag m. m.

dels att densamma skulle godkännas,
dels ock att kammaren skulle godkänna
paragrafen med den lydelse, som föreslagits
i den till nämnda paragraf avgivna
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på godkännande av paragrafen vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som godkänner 26 § i Kungl.
Maj:ts av särskilda utskottet i dess utlåtande
nr 2 i denna del med viss ändring
tillstyrkta förslag till skollag, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Yinner Nej, godkännes paragrafen
med den lydelse som föreslagits i den till
nämnda paragraf avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 113;

Nej — 25.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

34 §

I avseende å denna paragraf gjorde
herr talmannen propositioner, först på
godkännande av densamma samt vidare
därpå att kammaren skulle godkänna paragrafen
med den lydelse, som föreslagits
i den till nämnda paragraf avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på paragrafens godkännande,

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Källqvist begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som godkänner 34 § i Kungl.
Maj :ts av särskilda utskottet i dess utlåtande
nr 2 i denna del tillstyrkta förslag
till skollag, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes paragrafen
med den lydelse som föreslagits i den
till nämnda paragraf avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 91;

Nej — 50.

Utskottets hemställan i övrigt

Bifölls.

Vid förnyad föredragning av särskilda
utskottets utlåtande nr 3, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1961/62 till förberedelseåtgärder
för skolreformen m. m., bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning

Föredrogs ånyo särskilda utskottets utlåtande
nr 4, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa frågor
rörande lärarutbildning jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1962/63
beräkna

till Ökad ämnes- och speciallärarutbildning
m. m. ett förslagsanslag av
10 986 000 kronor,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar
ett förslagsanslag av 6 145 000
kronor,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader
ett förslagsanslag av 414 000
kronor,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel,
böcker m. m. ett reservationsanslag
av 100 000 kronor,

till Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar
ett förslagsanslag av 2 471 000 kronor,
till Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader
ett förslagsanslag av 90 000 kronor,

till Lärarhögskolan i Malmö: Materiel,
böcker m. m. ett reservationsanslag av
60 000 kronor,

till Lärarhögskolan i Malmö: Inredning
och utrustning av nya lokaler ett
reservationsanslag av 260 000 kronor,
till Folkskoleseminarierna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 29 928 000 kronor,
till Folkskoleseminarierna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 2 181 000 kronor,

till Folkskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. ett reservationsanslag av
465 000 kronor,

till Folkskoleseminarierna: Utrustning
ett reservationsanslag av 660 000 kronor,
till Vidareutbildning av folkskollärare
ett reservationsanslag av 910 000 kronor,
till Avlöning åt deltagare i praktiska
lärarkurser m. m. ett förslagsanslag av
5 363 000 kronor.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 106, vilken hänvisats till särskilda
utskottet, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 9 mars
1962, föreslagit riksdagen att
A. beträffande förslagen i propositionen
om ämneslärarutbildning om en ter -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

min vid lärarhögskola och upprättande
av en tredje lärarhögskola;

dels godkänna av departementschefen
förordade grunder för anordnande av
ämneslärarutbildning om en termin vid
lärarhögskola;

dels besluta, att i Göteborg skulle från
och med budgetåret 1962/63 upprättas
en lärarhögskola tills vidare organiserad
i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen förordat;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen
förordat godkänna
överenskommelse med Göteborgs stad
rörande fördelningen av vissa kostnader
vid inrättandet av en lärarhögskola i Göteborg; dels

ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i
huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen angivna riktlinjer
fatta de beslut och vidtaga de åtgärder,
som fordrades för genomförandet av den
av departementschefen förordade ämneslärarutbildningen
om en termin vid lärarhögskola
och därtill knutna anordningar
samt för upprättande från och
med budgetåret 1962/63 av en lärarhögskola
i Göteborg;

B. beträffande speciallärarutbildningens
organisation

dels besluta att från och med budgetåret
1962/63 skulle vid lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg skapas en organisation
för speciallärarutbildning i
huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen förordat;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i
huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen angivna riktlinjer
fatta de beslut och vidtaga de åtgärder,
som fordrades för genomförandet av den
av departementschefen förordade omorganisationen
av speciallärarutbildningcn; G.

beträffande de tre lärarhögskolorna,
folkskoleseminarierna och avlöning
åt deltagare i praktiska lärarkurser
m. m. för budgetåret 1962/63 anvisa de
anslag m. m., som närmare framginge av
utskottets redovisning i det följande under
avd. V.

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning

I samband med förslagen under A.
och B. hade utskottet till behandling förehaft dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hagberg m. fl. (1:697) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
in. fl. (11:839), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte vid behandlingen av
förevarande proposition — med hänsyn
till bland annat kravet på en fortgående
sänkning av elevantalet i den obligatoriska
skolans klasser, som enligt motionerna
bland mycket annat vore ett effektivt
och sympatiskt medel att främja
disciplin i skolarbetet — såvitt här vore
i fråga, I. besluta, a) att den förkortade
ämneslärarutbildningen skulle intensifieras
under tiden fram till läsåret
1964/65, så att sådan utbildning icke därefter
behövde anlitas, b) att den handledda
praktiken för lärarkandidater som
underginge den förkortade ämneslärarutbildningen
i tiden skulle förläggas före
perioden vid lärarhögskolan, c) att
två lärarhögskolor skulle upprättas samt
förläggas till förslagsvis Uppsala och
Umeå med intagning av lärarkandidater
från och med hösten 1963, d) att avslå
Kungl. Maj:ts förslag om inordnande av
lärarhögskolorna under särskild avdelning
i skolöverstyrelsen, e) att frågan
om en gemensam styrelse för lärarhögskolorna
skulle snabbutredas, f) att lärare
för skolmognadsklasser skulle erhålla
samma grundutbildning som i propositionen
föreslagits för hjälpklassernas
och observationsklassernas lärare; II. i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte förelägga 1962 års
höstriksdag förslag rörande anvisning av
medel som erfordrades för genomförande
av förslagen under I;

dels en inom första kammaren av herr
Hilding vackt motion (1:698);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Eric Carlsson (I: 700) och den andra
inom andra kammaren av herr Svensson
i Stenkyrka m. fl. (II: 843), i vilka föreslagits,
att riksdagen vid sin behandling
av propositionen nr 106 skulle I. besluta,
a) att den i propositionen föreslagna

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning
kortare utbildningen vid lärarhögskola
av ämneslärare skulle utgöras av tvåterminsutbildning
i enlighet med i motionerna
angivna riktlinjer, b) att för lärarhögskolorna
gemensam styrelse, sammansatt
på nuvarande sätt skulle bibehållas;
II. i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, a) att plan rörande utbyggnad
av lärarhögskolorna och lärarutbildningen
i övrigt i syfte att underlätta övergång
till lägre elevantal i skolklasserna
måtte framläggas snarast möjligt, b) att
frågan rörande betyg vid kortare utbildning
vid lärarhögskola av ämneslärare
måtte upptagas till förnyad prövning
samt att möjligheter till graderade betyg
därvid måtte eftersträvas; III. beakta
vad i motionerna i övrigt anförts;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Widén (I: 701) och den andra inom
andra kammaren av herr Helén (11:842),
i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 106
måtte 1. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om att tilläggsdirektiv måtte utfärdas
för lärarutbildningssakkunniga
med den innebörden, att sakkunniga
finge i uppdrag att upprätta en tidsplan
för en sådan utbyggnad av systemet med
lärarhögskolor som svarade mot en ökad
lärarutbildning i den omfattning som
erfordrades för att dels läsåret 1967/68
ingen klass i grundskolan skulle omfatta
mer än 22 elever på lågstadiet respektive
27 elever på mellan- och högstadierna,
dels läsåret 1970/71 ingen klass normalt
skulle omfatta mer än 25 elever,
samt att sakkunniga måtte göra dessa
beräkningar från utgångspunkten att vid
nämnda tidpunkter största möjliga antal
lärare i grundskolan skulle utbildas vid
lärarhögskolor, 2. i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära, att planeringen för ämneslärarutbildningcn
i Göteborg måtte inriktas
på att en fullständig lärarhögskola
skulle inrättas därstädes budgetåret
1965/66, 3. besluta, att professuren i
praktisk pedagogik med specialpedagogisk
inriktning skulle inrättas vid den
utbildningsorganisation för speciallärare
som föreslagits förlagd till lärarhögskolan
i Stockholm och ej vid lärarhögsko -

lan i Göteborg, som departementschefen
föreslagit, 4. uttala, att en professur i
praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i
Göteborg borde inrättas senast vid ingången
av budgetåret 1965/66, 5. i övrigt
beakta vad i motionerna anförts;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Carlstein väckt motion (11:841).

I samband med förslagen under C. hade
utskottet till behandling förehaft vissa
i anslutning till respektive anslagspunkter
i det följande redovisade motioner.

Detta utlåtande var indelat i fem avdelningar,
nämligen

I. Den s. k. provårsköns omfattning
och sammansättning;

II. Lärarbehov och lärartillgång;

III. Ämneslärarutbildning om en termin
vid lärarhögskola — Den tredje lärarhögskolan; IV.

Speciallärarutbildningens organisation;
samt

V. Anslag till klass- och ämneslärarutbildningen
för budgetåret 1962/63.

Avdelningen V var indelad i femton
särskilda, med 1—15 betecknade punkter.

På framställning av herr talmannen
beslöts att utlåtandet skulle företagas till
avgörande först såvitt gällde avdelningarna
I—IV, i fråga om vilka utskottet
gjort en gemensam hemställan, och därefter
beträffande avdelningen V punktvis.

Avdelningarna I—IV

Under förevarande avdelningar hade
utskottet på åberopade grunder hemställt,

1. att motionerna 1:697 och 11:839,
i vad de avsåge en intensifiering av enterminsutbildningen
under två läsår, icke
måtte av riksdagen bifallas;

2. att motionerna 1:697 och 11:839, i
vad de avsåge tidsordningen för den
handledda praktiken, icke måtte av riksdagen
bifallas;

3. att motionerna I: 700 och II: 843, i
vad de avsåge tvåterminsutbildning för
ämneslärare vid lärarhögskola, icke måt -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

te till någon riksdagens åtgärd föranleda; 4.

att motionerna I: 700 och II: 843, i
vad de avsåge frågan om betyg, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda; 5.

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört rörande de omdömen som borde
komma till användning i intygen efter
enterminsutbildningen;

6. att motionerna I: 700 och II: 843
samt I: 701 och II: 842, i vad de avsåge
tidsplaner för utbyggnad av lärarutbildningen,
icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

7. att riksdagen måtte — med hänvisning
till vad utskottet anfört — godkänna
av departementschefen förordade
grunder för anordnande av ämneslärarutbiklning
om en termin vid lärarhögskola; 8.

att motionerna I: 701 och II: 842, i
vad de avsåge planeringen för en fullständig
lärarhögskola i Göteborg, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; 9.

att motionen II: 841 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

10. att motionerna I: 697 och II: 839,
i vad de avsåge två nya lärarhögskolor,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

11. att riksdagen måtte besluta, att i
Göteborg skulle från och med budgetåret
1962/63 upprättas en lärarhögskola
tills vidare organiserad i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen
förordat;

12. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen
förordat godkänna överenskommelse
med Göteborgs stad rörande fördelningen
av vissa kostnader vid inrättandet av
en lärarhögskola i Göteborg;

13. att riksdagen måtte, med avslag å
motionerna 1: 697 och 11:839 samt I:
700 och 11:843, såvitt dessa motioner
avsåge bibehållande av den nuvarande
styrelsen för lärarhögskolorna, ävensom
motionen 1:698, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet an -

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning
fort beträffande den centrala ledningen
av lärarhögskolorna;

14. att motionerna 1:697 och 11:839,
såvitt de avsåge en snabbutredning av
frågan om en gemensam styrelse för lärarhögskolorna,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

15. att riksdagen måtte —• med hänvisning
till vad utskottet anfört — bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen
angivna riktlinjer fatta de beslut
och vidtaga de åtgärder, som fordrades
dels för genomförandet av den av departementschefen
förordade ämneslärarutbildningen
om en termin vid lärarhögskola
och därtill knutna anordningar,
dels ock för upprättande från och med
budgetåret 1962 63 av en lärarhögskola
i Göteborg;

16. att motionerna I: 697 och II: 839, i
vad de avsåge grundutbildning för skolmognadsklassernas
lärare, icke måtte av
riksdagen bifallas;

17. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:701 och 11:842 i vad
de avsåge inrättandet av en professur i
praktisk pedagogik samt placeringen av
professuren i praktisk pedagogik med
specialpedagogisk inriktning, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
beträffande samma professurer
anfört och förordat;

18. att motionerna 1:697 och 11:839,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t angående vissa medelsanvisningar,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

19. att riksdagen måtte besluta att
från och med budgetåret 1962/63 skulle
vid lärarhögskolorna i Stockholm och
Göteborg skapas en organisation för speciallärarutbildning
i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen
förordat;

20. att riksdagen måtte — med hänvisning
till vad utskottet anfört och förordat
beträffande professur i praktisk
pedagogik med specialpedagogisk inriktning
— bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen
angivna riktlinjer fatta
de beslut och vidtaga de åtgärder, som

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. vissa frågor rörande lärarutbildning
fordrades för genomförandet av den av
departementschefen förordade omorganisationen
av speciallärarutbildningen.

Under avdelningarna III och IV hade
reservationer avgivits

a) av herrar Källqvist, Kaijser, Ernst
Olsson, Widén och Helén, fröken Karlsson
samt herrar Larsson i Hedenäset och
Källstad, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under 6 hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
I: 700 och II: 843 samt I: 701 och
II: 842, samtliga såvitt här vore i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
utarbetande snarast möjligt av en plan
för utbyggnad av lärarhögskolorna och
lärarutbildningen i övrigt, som svarade
mot den ökade lärarutbildning som erfordrades
för att ingen klass i grundskolan
läsåret 1970/71 skulle omfatta mer
än 25 elever;

b) av herr Näsström, som dock ej
antytt sin mening;

c) av herrar Näsström, Lars Larsson,
Dahlberg, Wiklund i Öjebyn, Blidfors
och Johansson i Södertälje, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
17 och 20 hemställa,

17. att motionerna 1:701 och 11:842,
i vad de avsåge inrättandet av en professur
i praktisk pedagogik och placeringen
av professuren i praktisk pedagogik
med specialpedagogisk inriktning,
icke måtte av riksdagen bifallas;

20. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen
angivna riktlinjer fatta de beslut och
vidtaga de åtgärder, som fordrades för
genomförandet av den av departementschefen
förordade omorganisationen av
speciallärarutbildningen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Vid detta utskottsutlåtande
ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag på samtliga punkter utom under
avdelningarna III och IV, där jag yrkar

bifall till den reservation som jag med
flera avgivit under c.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Reservation a är en
följ dreservation och har fallit till följd
av ett tidigare beslut. Jag har därför inte
något yrkande.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i avdelningarna I—IV hemställt samt
vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som föranleddes
av att det förslag antoges, som innefattades
i den av herr Näsström m. fl. under
avdelningarna III och IV avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Nåsström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Hen, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 4
avd. I—IV, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring som föranledes
av att det förslag antages som innefattas
i den av herr Näsström m. fl. under
avdelningarna III och IV avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och be -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Anslag till avlöningar vid folkskoleseminarierna

funnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 56;

Nej — 80.

Därjämte liade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Avdelningen V

Punkterna 1—10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 11

Anslag till avlöningar vid folkskoleseminarierna Kungl.

Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för folkskoleseminarierna, som
föranleddes av vad departementschefen
förordat, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för
folkskoleseminarierna, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1962/63,
dels ock till Folkskoleseminarierna: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 29 717 000 kronor, innebärande
en anslagshöjning med 133 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Hagberg m. fl.
(I: 697) och den andra inom andra kammaren
av herr Heckscher m. fl.
(11:839), i vilka, såvitt här vore i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte 1)
besluta, att utöka folkskolseminariernas
utbildningskapacitet så att intagning av
elever vid folkskoleseminarierna kunde
ske med ytterligare fyra elever per klass
för folkskollärarutbildning, 2) i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte snarast utreda möjligheterna
att inrätta parallellklasser vid folkskoleseminarierna
samt 3) uttala, att
vid intagning till folkskoleseminarierna
den principen borde följas, att de bäst
meriterade vunne inträde oavsett kön
och att fordringarna för inträde skulle

vara lika för kvinnor och män. I motionerna
hade vidare påyrkats beslut av
riksdagen om att utbildningsmöjligheterna
för facklärare skulle vidmakthållas
med hänsyn till önskvärdheten av
att undervisningen i övningsämnena
även på grundskolans mellanstadium
omhänderhades av facklärare.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för folkskoleseminarierna,
som föranleddes av vad departementschefen
förordat;

II. att motionerna 1:697 och 11:839,
såvitt de avsåge en generell ökning av
intagningen vid seminarierna, icke måtte
av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte godkänna i
punkten införd avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1962/63;

IV. att riksdagen måtte till Folkskoleseminarierna:
Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 29 717 000 kronor; V.

att motionerna I: 697 och II: 839, i
vad de avsåge utredning om inrättande
av parallellklasser vid folkskoleseminarierna,
icke måtte av riksdagen bifallas;

VI. att motionerna 1:697 och 11:839,
i vad de avsåge principerna för intagning
vid folkskoleseminarierna, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; VII.

att motionerna I: 697 och II: 839,
i vad de avsåge vidmakthållande av utbildningsmöjligheterna
för facklärare,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade anförts

a) av herr Kaijser och fröken Karlsson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss del hava den lydelse, som i
reservationen angivits, samt att utskottet
bort under V hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 697
och 11:839, såvitt nu vore i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Anslag till avlöningar vid folkskoleseminarierna

Kungl. Maj :t måtte snarast utreda möjligheterna
att inrätta parallellklasser vid
folkskoleseminarierna;

b) av herrar Källqvist, Kaijser, Widén
och Helén, fröken Karlsson samt herr
Källstad, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del lyda så,
som i denna reservation angivits, samt
att utskottet bort under VI hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
I: 697 och II: 839, såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte uttala, att
vid intagning till folkskoleseminarierna
den principen borde följas, att de bäst
meriterade vunne inträde oavsett kön
samt att fordringarna skulle vara lika
för kvinnor och män;

c) av herr Kaijser och fröken Karlsson,
vilka ansett, att utskottet bort under
VII hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till motionerna 1:697 och 11:839,
såvitt nu vore i fråga, besluta, att utbildningsmöjligheterna
för facklärare
skulle vidmakthållas med hänsyn till
önskvärdheten av att undervisningen i
övningsämnena även på grundskolans
mellanstadium omhänderhades av facklärare.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag yrkar bifall till de
vid denna punkt fogade reservationerna
a, b och c.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
b.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
först särskilt beträffande mom. I—
IV av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan samt därefter särskilt
angående ettvart av momenten V—-VII.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I—IV hemställt.

Sedermera gjordes enligt de rörande
mom. V framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Kaijser och fröken Karlsson vid punkten
avgivna, med a betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

I fråga om mom. VI, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Källqvist m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Källqvist begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 4 avd.
V punkten 11 mom. VI, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Källqvist m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Anslag till materiel, böcker m. m. vid folkskoleseminarierna
Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till vår reservation vid denna punkt.

Ja — 84;

Nej — 51.

Därjämte både 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härpå gjordes i enlighet med de avseende
mom. VII förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Kaijser och fröken Karlsson vid
punkten avgivna, med c betecknade reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Anslag till materiel, böcker m. m. vid
folkskoleseminarierna

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
och motionen II: 814, av herr Arvidson,
såvitt här vore i fråga, till Folkskoleseminarierna:
Materiel, böcker

m. m. för budgetåret 1962/63 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 695 000 kronor.

I motionen II: 814 hade hemställts, såvitt
här vore i fråga, att riksdagen måtte
besluta att till förevarande ändamål
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Näsström, Lars Larsson, Dahlberg, Wiklund
i Öjebyn och Blidfors, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 814,
såvitt här vore i fråga, till Folkskoleseminarierna:
Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 465 000 kronor.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i denna punkt hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Näsström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 4 avd. V
punkten 13, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 65;

Nej — 71.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Punkten 14

Folkskoleseminariernas utrustningsbehov

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Folkskoleseminarierna: Utrustning
för budgetåret 1962/63 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 660 000 kronor, innebärande
en anslagshöjning med 160 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hagberg m.fl. (1:697) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
m.fl. (11:839), i vilka, såvitt här
vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte till Folkskoleseminarierna: Utrustning
för budgetåret 1962/63 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 950 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Arvidson väckt motion (11:814),
vari hemställts, såvitt här vore i fråga,
att riksdagen måtte besluta att till förevarande
ändamål under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionen
11:814 samt med bifall till motionerna
1:697 och 11:839, samtliga såvitt här
vore i fråga, till Folkskoleseminarierna:
Utrustning för budgetåret 1962/63 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 950 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Näsström, Lars Larsson, Dahlberg,
Wiklund i öjebyn och Blidfors,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
erhålla den avfattning, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag ävensom med avslag å
motionerna I: 697 och II: 839 samt II: 814,
samtliga såvitt här vore i fråga, till
Folkskoleseminarierna: Utrustning för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 660 000 kronor.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Ilerr talman! Jag ber att få yrka bifall
till vår reservation vid denna punkt.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen i enlighet med
därunder framkomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu förevarande punkten
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan lian upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Näsström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad särskilda utskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 4
avd. V punkten 14 röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid herr Källqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej —75.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 15

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm. Nr 23

•Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna

Herr Bergman anmälde, att han åter
infunnit sig vid riksdagen.

Föredrogos ånyo utrikesutskottets utlåtanden: nr

3, i anledning av Kungl, Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets
rådgivande församling år 1961 och
1962 vid dess trettonde ordinarie möte
fattade beslut; samt

nr 4, i anledning av motion angående
de svenska territorialvattens- och fiskegränsernas
sträckning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om avgivande av viss förklaring rörande
den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna

Föredrogs ånyo utrikesutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av motioner om
avgivande av viss förklaring rörande den
europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna.

Uti en inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh väckt motion, nr 243, samt
en i andra kammaren av herr Munktell
m. fl. väckt likalydande motion, nr 298,
vilka hänvisats till utrikesutskottet, hade
föreslagits, att riksdagen skulle bemyndiga
Kungl. Maj:t att till Europarådet
avgiva sådan förklaring rörande den
europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna, som avsåges i art. 46 i Europarådets
konvention angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte giva till känna vad utskottet i
ärendet anfört.

I sitt yttrande hade utskottet anfört,
att det funnit sig — utan att nu i sak
taga ställning — böra avvakta det ytter -

ligare övervägande av dess nuvarande
hållning, vartill regeringen må finna anledning.
Utskottet förutsatte, att kontakt
alltjämt upprätthölles med norska vederbörande
i detta ärende.

Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg och Iieckscher, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna I; 243 och
II: 298 måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att
till Europarådet avgiva sådan förklaring,
som avsåges i art. 46 i Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Här föreligger vid detta
utskottsutlåtande en reservation av herrar
Hagberg och Heckscher, vilka menar
att Sverige nu bör avge en sådan
förklaring varom här är fråga. Denna
fråga har vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagsbehandling och regelbundet,
såvitt jag har kunnat se, blivit
behandlad med ett så enastående kort
utskottsutlåtande som detta. Det är endast
ett pappersblad, och kortare kan
ett utskottsutlåtande inte gärna vara. Det
är beklagligt att man inte redovisat vilka
skäl man bygger på när man år efter år
vill tillbakavisa förslaget att avgiva en
sådan förklaring. Här grundas nu det
hela på ett råd som en minister i Sverige
och en i Norge givit till Nordiska rådet,
och så säger man i Nordiska rådet: Det
hela är tydligen tveksamt; låt oss ställa
oss avvaktande! Så kommer frågan upp
här och då hänvisar utskottet till att
Nordiska rådet ställer sig tvekande. Det
är alltså en politisk cirkel av sällsynt
slag.

I och för sig kan man ju säga att denna
sak är av rätt begränsad betydelse,
men Sverige var dock ett av de första
länder som signerade konventionen om
de mänskliga rättigheterna. Sedan har
man emellertid inte, som många andra
länder har gjort, avgivit en sådan för -

54 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna

klaring som motionsledes begärts utan
legat på denna fråga. Domstolen är i
funktion sedan flera år tillbaka och har
halt en del att göra; kanske inte så mycket,
men med hänsyn till utvecklingen
mot en internationell rätt, som de allra
flesta av oss säkert önskar, kan det ha
en viss betydelse att vi så mycket som
möjligt försöker att understödja denna
utveckling. Finns det inte några vägande
skäl för att inte avge en sådan förklaring,
bör vi göra det för att ge tyngd
ocli betydelse åt denna europeiska domstol
för de mänskliga rättigheterna, som
ändock har varit i funktion sedan flera
år tillbaka.

Herr talman! Jag vill med det sagda
yrka bifall till den reservation som är
fogad till utrikesutskottets utlåtande nr 6.

Herr HAGBERG (b):

Herr talman! Denna reservation är av
sådan beskaffenhet att det kanske må
ursäktas mig om jag till densamma knyter
en kort kommentar. Den fråga som
det här gäller är, som redan antytts i
det anförande som bär hållits, ett motionsvis
framfört förslag att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att till
Europarådet avgiva sådan förklaring rörande
den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna, som avses i art.
46 i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna.

För att stärka domstolens ställning är
det enligt motionärernas mening — och
denna mening biträdes av reservanterna
-— av vikt att så många länder som
möjligt avger en sådan förklaring om
erkännande av domstolens kompetens,
varför motionärerna i likhet med reservanterna
föreslår att även Sverige
skall avge en sådan förklaring.

Detta är ju ingen ny fråga. Vi hade
den uppe i fjol. Utrikesutskottet ville
emellertid i fjol inte vara med om att
råda riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t
att avge en sådan förklaring. Man ville
avvakta besked i ärendet från regeringen
efter det att frågan ånyo behandlats i

Nordiska rådet. En sådan behandling
har nu ägt rum och har resulterat i ett
nytt uppskov. Såväl norska som svenska
regeringarna intog en avvaktande inställning
och var sålunda inte beredda
att föreslå att domstolens jurisdiktion
erkändes. Juridiska utskottet tillstyrkte
uppskov med behandlingen till nästa
session, och det blev också Nordiska rådets
beslut.

Utrikesutskottet — det kanske man
bör fästa uppmärksamheten vid — har
icke i sak tagit ställning till denna fråga
utan inskränker sig till att hänvisa till
vad som bar skett i Nordiska rådet, och
på basis därav avstyrker utskottet även
denna gång ett positivt handlande från
riksdagens sida.

Reservanterna har svårt att förstå denna
avvisande hållning. Man har tidigare
gjort gällande, att uppskovet med ett
svenskt ställningstagande varit föranlett
av en önskan att domstolen skulle få
en något fastare position, innan Sverige
tog ställning till frågan att underkasta
sig dess jurisdiktion. Det förra
bär ju också nu skett, som kanske åtskilliga
numera känner till, och några
principiella hinder för Sveriges anslutning
har icke redovisats. Domstolen
fungerar. Den har bland sina domare
även en svensk, inom parentes sagt.

Enligt bestämmelserna erfordrades att
minst åtta makter avgav en sådan deklaration,
som vi nu resonerar om. En
sådan procedur har ägt rum, och dylik
deklaration har avgivits av åtta makter.
De är Island, Danmark, Nederländerna,
Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien,
Luxemburg, Irland och Österrike. Bland
dessa makter befinner sig alltså även
Danmark och Island. Båda dessa tillhör
som bekant Nordiska rådet, och vid sådant
förhållande kan jag för min del
inte finna annat än att det inte ligger
någon särskild tyngd i den hänvisning
just till Nordiska rådets avvisande ställningstagande,
som utskottet här framfört
som motiv för sitt avstyrkande även
denna gång.

Herr talman! Med dessa ord hemställer
jag om bifall till den reservation,

Onsdagen den 23 maj 1962 fm. Nr 23

Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna

som är fogad till utrikesutskottets utlåtande
nr 6.

Herr SANDLER (s):

Herr talman! Jag vill i största korthet
framhålla följande.

Motionen påyrkar ett bemyndigande,
som i sak innefattar ett förord till regeringen
ifrån riksdagens sida. Det är
vad utskottet haft att bedöma, och utskottet
har då kommit till den uppfattningen,
att utskottet icke är berett att
hos riksdagen tillstyrka ett sådant förord.
Utskottet har ansett det lämpligt
att bereda regeringen tillfälle till ett ytterligare
övervägande av denna angelägenhet,
och alldenstund Norge och
Sverige bägge hittills har intagit en avvaktande
hållning, har vi inom utskottet
funnit det rimligt att, innan något avgörande
tas i saken, samråd liksom tidigare
skall äga rum med norska vederbörande.

Jag hemställer om bifall till vad utskottet
föreslagit.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Dessa förklaringar från
utskottets ärade ordförande må ju vara
riktiga och gälla för vad de kan. Jag
bara konstaterar, att fortfarande inget
sakskäl är redovisat för att man trots
ideliga påstötningar från enskilda motionärers
sida inte gjort någonting åt
frågan. Man bara ställer sig avvaktande
år efter år. Det är ju inte alldeles klart
huruvida herr Sandler personligen delar
den uppfattningen att man bör ställa
sig avvaktande, men man har inte uppenbarat
ett enda sakskäl varför man
ställer sig avvaktande — att man gör
det har vi sett mer än nog av.

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! Jag tillhör utskottets majoritet
och har alltså något avvikande
uppfattning från den herr Per-Olof Hanson
framfört. Kanske skall jag med några
få ord redogöra för den.

De skäl som föranlett utskottsmajori -

teten har redan redovisats av herr Sandler,
men därtill kommer att vid de föredragningar
vi haft i denna fråga — förra
året i synnerhet — framgick, att domstolens
verksamhet hittills hade varit så
begränsad och behandlat så, om jag får
uttrycka mig så, underordnade och i
viss mån besynnerliga mål, att det ansågs
vara av visst intresse att åtminstone
vänta någon tid, innan riksdagen
rekommenderade regeringen att fatta ett
annat beslut. Eftersom ingenting egentligen
förändrats i det hänseendet, anslöt
jag mig för min del till utskottets
majoritet och tyckte alt ett nytt uppskov
inte skulle skada, särskilt som jag inte
kan se att denna fråga i det avseendet
har någon större betydelse.

Detta innebär inte på minsta sätt någon
fientlig inställning till domstolen.
Jag är övertygad om att Sverige tillsammans
med Norge så småningom kommer
att ansluta sig, men jag kan inte se
att det vållar någon skada, om man först
ser en liten smula hur domstolen kommer
att fungera.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) :

Herr talman! Jag måste säga till min
värderade kollega herr Boheman, att den
argumentation han här presterar skulle
leda till den konsekvensen, att vi aldrig
skulle nå någonstans med dessa försök
att få internationella domstolar. Antag
att varje enskild nation inför frågan om
att underkasta sig domstolens jurisdiktion
och ratificera överenskommelsen
skulle säga sig: Vi skall vänta och se
vad som blir av det här; till dess får vi
avvakta och låta andra agera. Först när
det hela är etablerat och man har fått
en praxis och ser hur fint det är, skall
Sverige börja agera. Till dess gör vi
ingenting. Om nationerna skulle vara så
utomordentligt försiktiga som herr Boheman
här synes vilja göra gällande att
Sverige bör vara — Norge också, för den
delen — blir det ju ingenting av det hela.
Måste vi inte i någon mån efter fattig
förmåga hjälpa till att bygga upp dessa

56 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna

internationella rättsinstitutioner, som jag
är övertygad om att både herr Boheman
och jag i högtidliga ögonblick talar om
som mycket värdefulla?

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! Vi skall säkerligen hjälpa
till att bygga upp alla institutioner
som vi själva anser vara av verkligt värde
för den internationella utvecklingen.
Sverige har ju också exempelvis anslutit
sig till internationella domstolen i Haag
och erkänt dess kompetens. Det är väl
dock ibland fråga om man inte på det
internationella området dubblerar en del
institutioner. Jag hyser inte minsta tvekan
om att vi skall försöka befordra det
internationella samarbetet och den internationella
utvecklingen. Om detta
ärende uppskjutes ett år tror jag emellertid
inte att vare sig Sveriges intressen
eller den internationella rättsordningen
lider den skada som herr Hanson här
utmålat.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Utan att förlänga debatten nämnvärt,
herr talman, vill jag konstatera, att herr
Boheman ändå kvalificerade sitt resonemang
något i det sista inlägget och där
inte bara gick på linjen att det måste
vara stort, fint och färdigt innan Sverige
kan gå med.

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Bara ett par ord i anslutning
till herr Bohemans uttalande!

Herr Boheman förklarade, om jag inte
missuppfattade honom, att den dag kunde
komma då såväl Sverige som Norge
avger sådan förklaring, som det här är
fråga om. Men om man har den uppfattningen,
förstår jag inte varför man energiskt
skall fasthålla vid meningen att
det här kan ske, bara icke i dag. Menar
man att det ligger en väsentlig mellanfolklig
tanke bakom tillskapandet av detta
organ, då anser jag, att alla sakskäl
talar för att man tar steget.

Nu kan det självfallet göras gällande
— utskottet har inte gjort det; det har
inte ingått i någon sakprövning — att
de mål som hittills har förevarit inför
denna domstol har varit av något säregen
karaktär. Detta torde vara riktigt,
men den omständigheten behöver ju inte
i och för sig innebära någon diskvalifikation
av själva tanken eller av domstolen
som sådan. Att så är förhållandet
framgår också av den omständigheten,
som jag redan tidigare har pekat på, att
inte mindre än åtta stater har avgivit
den önskade förklaringen, och det är
dock stater som i eminent grad får anses
tillhöra den västliga kulturkretsen.

Jag kan inte underlåta att än en gång
föredra namnet på dom: Island, Danmark,
Nederländerna, Förbundsrepubliken
Tyskland, Belgien, Luxemburg, Irland
och Österrike. Alla dessa har ansett
sig oförhindrade att avge en sådan
förklaring. Jag har med hänsyn till dessa
omständigheter litet svårt att förstå, varför
vi skulle vara så försiktiga som
många här nu önskar att vi skall vara.

Man har framhållit den omständigheten,
som är alldeles riktig, att Sverige
och Norge båda tills vidare ställt sig avvaktande,
men två andra nordiska stater
har inte gjort det, nämligen Danmark
och Island. Det är en omständighet som
jag tycker man också borde ta i betraktande.
Jag tycker nog att de skäl, som
har anförts mot ett svenskt engagemang
vid innevarande tidpunkt inte är i sak
tillräckligt tungt vägande.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Vad som bör beaktas i
detta sammanhang är också det nordiska
samarbetet.

Jag vet inte vid vilken tidpunkt som
Danmark och Island har gett sin anslutning,
men vi vet att under senare tid
har Norge och Sverige samrått om vilken
ställning de skall inta i detta sammanhang.
Hur skulle det tolkas i denna
samverkan, om den svenska riksdagen
nu helt plötsligt skulle besluta att vi
skall ansluta oss till domstolen? Det vo -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm. Nr 23

Om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga

re, tycker jag, en egendomlig form av
nordisk samverkan, om vi skulle bete
oss på det sättet. Vi bör, anser jag, samråda
med Norge innan vi tar slutlig ställning.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Föredrogos ånyo utrikesutskottets utlåtanden: nr

7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av samarbetsöverenskommelse
mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige; samt
nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
dels med förslag till lag om särskilda
förmåner för vissa internationella
organisationer m. m., dels ock angående
godkännande av det fjärde tilläggsprotokollet
till den allmänna överenskommelsen
rörande Europarådets privilegier
och immunitet.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
memorial nr 113, angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1962/
63, bifölls vad utskottet i detta memorial
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 114, i anledning av riksdagens år 1961
församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

rättigheterna

Punkten 1

Lades till handlingarna.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 3—5
Lades till handlingarna.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 7

Lades till handlingarna.

Punkten S

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 9—15
Lades till handlingarna.

Punkten 16

Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 17

Lades till handlingarna.

Punkten 18

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 19 och 20
Lades till handlingarna.

Punkterna 21 och 22

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 23

Lades till handlingarna.

Punkten 24

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 25—27
Lades till handlingarna.

Punkten 28

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 29—36
Lades till handlingarna.

Punkten 37

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. lokalisering i fred av visst robotförband

Punkterna 38 och 39

Lades till handlingarna.
Punkten 40

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående medelsbehoven under
försvarsgrenarnas avlöningsanslag för
budgetåret 1962/63 m. fl. anslagsfrågor
m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckt
motion.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Ang. lokalisering i fred av visst robotförband Kungl.

Maj :t hade föreslagit riksdagen
att godkänna vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 9 mars 1962 föreslagit beträffande
lokalisering av luftvärnsrobotförband
till Barkarbv flygdepå.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren
av herrar Johansson i Stockholm
och Hagberg väckt motion (II: 802), i
vilken hemställts, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 110, i vad det gällde under
punkt 3 »Lokalisering i fred av visst robotförband»
anfört förslag, måtte avslås
av riksdagen.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 802, godkänna vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 9 mars 1962 föreslagit
beträffande lokalisering av luftvärnsrobotförband
till Barkarby flygdepå.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Chefen för försvarsdepartementet
har föreslagit att ett robotförband
skall förläggas till Barkarby.
Jag finner detta vara i högsta grad
olämpligt med tanke på att vi rätt nyligen
har beslutat att förflytta F 8 från
Barkarby. Det är alldeles klart att en
av orsakerna till denna förflyttning var
flygbullret, men även av andra skäl anser
jag det vara olämpligt att förlägga
eller behålla militära förband intill
starkt expanderande tätorter.

I propositionen sägs det att man av
ekonomiska skäl bör utnyttja den mark
och de byggnader som finns vid Barkarby.
Det krävs emellertid en viss nybyggnad
på något över 1 miljon kronor,
och om man känner förhållandena rätt,
torde det inte dröja alltför länge innan
krav på ytterligare investeringar vid
Barkarbyfältet kommer att ställas. Sedan
kan det med anledning av huvudstadens
starka expansion bli nödvändigt att utflytta
inte bara detta nya robotförband
utan även övriga militära förband från
Stockholmsorten.

Jag tror att det är nödvändigt att vi
får en ordentlig översyn över hela vår
militära fredsutbildning. Vi fick tyvärr
en gång i världen en inflyttning till städerna
från de gamla lägerplatserna, och
det visar sig nu att det hade varit ganska
klokt, om man bibehållit förläggningarna
utanför städerna.

Jag har fått talmannens benägna tillstånd
att i detta sammanhang också ta
upp andra markfrågor, nämligen de som
behandlas i statsutskottets utlåtande nr
118, där åtminstone ett fall är analogt
med det vi nu behandlar. Jag syftar på
Skånska luftvärnskårens kasern- och övningsområde,
som föreslås bli utbyggt
för 3 miljoner kronor för att man dit
skall förlägga luftvärnsrobotförband.

I fråga om en utvidgning av militära
övningsområden kring våra förband här
i landet finns det en plan, vars genomförande
skulle kosta omkring 50 miljoner
kronor. Innan man ger sig in på
markförvärv av denna storleksordning,
anser jag det vara ofrånkomligt att vi
får en ordentlig översyn av hela vår

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. lokalisering i fred av visst robotförband

fredsutbildning. Kan vi över huvud taget
fortsätta på den nu inslagna vägen
och bibehålla dessa små utbildningsförbund,
i några fall bara på ett par hundratal
man, och är det någon mening
med att upprusta omoderna kaserner,
vilkas upprustning säkerligen kommer
att kosta lika mycket som det skulle
kosta att bygga nya? Enligt min uppfattning
bör därför en ordentlig översyn
göras, som omfattar hela vår fredsutbildning
och de nya förband, som på
grund av teknikens framsteg på detta
område måste komma till, alltså i första
hand robotförbanden. Sedan det skett
anser jag att försvarsministern bör återkomma
beträffande denna punkt.

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka avslag på Kungl. Maj :ts
förslag, som behandlas i denna punkt av
statsutskottets utlåtande nr 115. Jag tror
att det vid ett bifall till förevarande
förslag finns mycket stor risk för fellokaliseringar,
och när man säger att
ekonomiska skäl talar för ett utnyttjande
av de områden som redan finns på
Barkarby — och det gäller även andra
orter, t. ex. Malmö — så är det bara
en Döbeln-medicin, som för dagen ser
ut att vara bra men som längre fram
kommer att göra det onda sjufalt värre.

För att slippa trötta kammaren med
ännu ett anförande skall jag säga några
ord om en annan punkt under statsutskottets
utlåtande nr 118, nämligen den
som gäller frågan om markförvärv och
utvidgning av Hallands regementes
skjutfält vid Nyårsåsen. Kostnaderna beräknas
i detta fall till 420 000 kronor.
Det framhålls att priset är skäligt. Det
gäller här en liten gård på cirka 50
hektar, och jag skulle tro att taxeringsvärdet
allra högst ligger vid
50 000 kronor. Det är därför alldeles
uppenbart att priset i och för sig är
synnerligen oskäligt. När det var fråga
om att överflytta infanterikadettskolan
till I 16 — alltså till Hallands regemente
—- framhöll dåvarande chefen för
I 16, nuvarande generalen Arne Mohlin,
till statsutskottets första avdelning, som
då var på besök, som ett motiv för att
infanteriskjutskolan skulle förläggas till

Halmstad, att icke något militärt förband
i detta land hade så god tillgång på
övningsområden som just I 16. Förutom
markområdena intill Nyårsåsen fanns
Skedala hed, det stora flygfältet nedanför
Simlångsdalen samt Ringenäs skjutfält.

Enligt hans uppfattning fanns det alltså
inte något förband i hela detta land
som hade så god tillgång på mark och
övningsområden som just I 16. I dag är
man ändå beredd att begära ytterligare
420 000 kronor för att utvidga det området.
Jag tror, att om vi inte skall hamna
i orimliga förhållanden, så att vi till
slut får svälja de propåer om utvidgningar
av samtliga våra skjutfält och
övningsfält till en kostnad av uppemot
50 miljoner kronor, är det på tiden att
vi säger ifrån och får den utredning,
som jag tidigare har efterlyst.

Jag skall återkomma med yrkanden
när det gäller utskottets utlåtande nr
118, men jag vill upprepa mitt avslagsyrkande
på Kungl. Maj:ts proposition i
vad den behandlats under punkt 3 av
utlåtandet nr 115.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag kan i stort sett instämma
i vad föregående talare har sagt
och vill därutöver understryka det
olämpliga i att förlägga ett modernt robotförband
så alldeles inpå Stockholms
stads knutar eller riktigare uttryckt inne
i den stockholmska regionens bostads-
och befolkningsområden. Det borde
i detta glesbebyggda land kunna finnas
andra platser, som är mer lämpade
för övningsskjutning och andra dithörande
övningar än just denna bebyggelse.

Det har ju pågått en diskussion under
några år om att man skulle frilägga det
mesta av den mark militären för närvarande
disponerar norr om Stockholm
för civilt bruk. Det förefaller mig som
om tanken att Järvafältet i allt större
utsträckning skulle få utnyttjas till bostads-
och annan civilbebyggelse mer
och mer vinner gehör. Att under sådana
förhållanden inrätta nya militärförband

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. markförvärv för övningsfält m. m.
i detta område, tycker jag är i högsta
grad olämpligt.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till motionen 11:802.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Det ligger nog något i
herr Söderbergs antagande om det kanske
något mindre lämpliga i att man
för länge sedan drog in militärförbanden
från de gamla hedarna till de störa
städerna eller dess utkanter. De utgör
ju numera ett stort problem där.

Det är klart att det många gånger har
begåtts misstag från militärt håll, men
jag undrar om dessa misstag är större
än de som har begåtts av enskilda eller
av staten i övrigt på andra områden.
Kvar torde stå, att eftersom Barkarbys
fina anläggningar en gång anlagts, bör
de också utnyttjas. När de nya robotvapnen
skall sättas i verkställighet, är
det väl därför helt naturligt att man
använder de byggnader som finns för
den verksamheten — inte minst med
tanke på kostnaderna. Kostnaderna för
att förse kåren med erforderliga verkstäder
är också rimliga. Jag tror således
att det i nuvarande läge knappast
finns något annat alternativ.

Vad beträffar övningar med robotvapnen
kommer de, i motsats till flyget, att
bli betydligt mindre störande, om ens
störande alls för befolkningen. Dessa
vapen är ju så kolossalt dyra, att någon
skarpskjutning med dem knappast kommer
i fråga. Skulle en sådan någon
gång bli aktuell, måste den naturligtvis
utföras enligt sina speciella förutsättningar.

Såsom ärendet nu ligger till och efter
de undersökningar man gjort, inte minst
när det gäller bullerverkan på befolkningen,
har vi kommit till den uppfattningen,
att vi kan godkänna Kungl.
Maj:ts förslag på de punkter som herr
Söderberg har berört. Vi har inte ansett
oss kunna göra någon erinran däremot.

I detta avseende ber jag att få yrka
bifall till det föreliggande utskottsutlåtandet
nr 115.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att därunder yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o) att kammaren
skulle avslå propositionen i förevarande
del; samt 3:o) att kammaren
skulle bifalla den i ämnet väckta motionen.
Sistnämnda båda yrkanden vore,
fortsatte herr talmannen, i sak överensstämmande.

Sedermera gjordes propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och förklarades den förra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkterna 4—17

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

116, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1962/63
till Armén: Avlöningar till viss arbetarpersonal;
och

nr 117, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret
1962/63 för Flyttning av Stockholms
örlogsbas (Muskövarvet) m. m. jämte i
ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande nr
118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa markförvärv för
försvaret.

Punkten 1

Ang. markförvärv för övningsfält m. m.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr
1 föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Markförvärv
för övningsfält m. m. för budgetåret
1962/63 beräkna ett investeringsanslag
av 9 400 000 kronor, hade Kungl.

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

Maj :t i propositionen nr 66 föreslagit
riksdagen att till ifrågavarande ändamål
för nämnda budgetår anvisa ett investeringsanslag
av 8 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt, att
riksdagen måtte till Markförvärv för övningsfält
m. m. för budgetåret 1962/63 å
kapitalbudgeten under försvarets fastiglietsfond
anvisa ett investeringsanslag av
8 000 000 kronor.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Under hänvisning till
vad jag tidigare anfört om att utvidgning
av Hallands regementes skjutfält
vid Nyårsåsen inte bör komma till stånd
och inte heller en utvidgning av Skånska
luftvärnskårens kasern- och övningsområde
yrkar jag att kostnaderna nedräknas
med de 3 420 000 kronor det är
fråga om och att beslutet alltså må bli
att riksdagen till markförvärv för övningsfält
m. m. för budgetåret 1962/63
å kapitalbudgeten under försvarets fastiglietsfond
anvisar ett investeringsanslag
av 4 580 000 kronor.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Med hänvisning till vad
utskottet i det här ärendet anfört hemställer
jag om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning gjordes
enligt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall till
herr Söderbergs under överläggningen
framställda yrkande; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

119, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om överlåtelse av viss kro -

nan tillhörig mark jämte i ämnet väckt
motion; och

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nya gränser för
Stekenjokks statsgruvefält m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget
Statens skogsindustrier, m. m. (Forts.)

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 121, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående teckning av
aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr
1 föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Teckning
av aktier i Aktiebolaget Statens
skogsindustrier för budgetåret 1962/
63 beräkna ett investeringsanslag av
130 000 000 kronor, hade Kungl. Maj:t i
propositionen nr 35, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 19 januari
1962, föreslagit riksdagen att dels till
Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens
skogsindustrier å kapitalbudgeten,
fonden för statens aktier, för nämnda
budgetår anvisa ett investeringsanslag av
130 000 000 kronor, dels ock medgiva, att
fonden för låneunderstöd finge nedskrivas
med 30 000 000 kronor och fonden
för statens aktier uppskrivas med samma
belopp.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Sundin och Svanström (I: 522) samt
den andra inom andra kammaren av
herr Fålldin (II: 637), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte anhålla om en allsidig
utredning rörande Aktiebolaget Statens
skogsindustriers ställning och uppgifter
i enlighet med vad i motionerna
anförts,

dels två likalydande motioner, väckta

62 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh (I: 528) och den andra
inom andra kammaren av fru Boman
(II: 655), i vilka anhållits, att riksdagen
måtte dels anvisa i propositionen föreslaget
kapitaltillskott, dels uttala, att Aktiebolaget
Statens skogsindustrier med
anlitande av erforderlig expertis borde
planlägga en ytterligare strukturrationalisering
av sin verksamhet i Norrbotten
och för finansierandet av denna försälja
sina anläggningar i Mellansverige,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hagberg m. fl. (I: 529) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
m. fl. (II: 656), i vilka föreslagits,
att riksdagen dels med avslag på Kungl.
Maj:ts förslag angående teckning av aktier
i Aktiebolaget Statens skogsindustrier
skulle besluta, att bolaget skulle
beviljas kreditgaranti för lån på den
öppna marknaden intill ett belopp av
90 000 000 kronor, dels i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte, med utgångspunkt från att
bolagets verksamhet skulle koncentreras
till Norrbottens län, låta företaga en utredning
rörande bolagets fortsatta verksamhet
ävensom beträffande de åtgärder
som i strukturrationaliserande syfte erfordrades
för att utan ytterligare kapitaltillskott
från staten uppnå en fullgod lönsamhet
inom företaget,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson m. fl. (1:530) och den
andra inom andra kammaren av herr
Rydén m. fl. (II: 657), i vilka hemställts,
att riksdagen dels med avslag på departementschefens
hemställan om anvisande
av investeringsanslag för teckning av aktier
i Aktiebolaget Statens skogsindustrier
måtte under fonden för låneunderstöd
å kapitalbudgeten för budgetåret 1962/
63 till Lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier
anvisa ett investeringsanslag
av 130 000 000 kronor, dels måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös
utredning genom särskilda
sakkunniga av bolagets ekonomiska ställning
samt framtida drift och uppgifter
inom Norrbottens näringsliv,

dels ock en inom andra kammaren avherrar
Holmberg och Hagberg väckt motion
(11:635), vari anhållits, att riksdagen
måtte besluta att dels till Teckning
av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier
å kapitalbudgeten, fonden för
statens aktier, för budgetåret 1962/63 anvisa
ett investeringsanslag av 170 000 000
kronor, dels ock med godkännande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 35 om ytterligare
ökning av aktiekapitalet i bolaget
medgiva, att fonden för låneunderstöd
finge nedskrivas med 30 000 000
kronor och fonden för statens aktier
uppskrivas med samma belopp.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I:
528 och II: 655 ävensom med avslag å
motionerna I: 529 och II: 656 samt 1: 530
och II: 657, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, och motionen II: 635,

a) till Teckning av aktier i Aktiebolaget
Statens skogsindustrier för budgetåret
1962/63 å kapitalbudgeten under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 130 000 000 kronor;

b) medgiva, att fonden för låneunderstöd
finge nedskrivas med 30 000 000
kronor och fonden för statens aktier
uppskrivas med samma belopp;

II. att motionerna I: 522 och II: 637
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

III. att motionerna I: 528 och II: 655,
i vad de icke behandlats under I, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; IV.

att motionerna 1:529 och 11:656,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

V. att motionerna I: 530 och II: 657, i
vad de avsåge skrivelse till Kungl. Maj:t,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservationer hade avgivits

1) av fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Per Jacobsson, Edström
och Staxäng, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile, Bohman

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

och Nelander, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte, med avslag å Kungi. Maj :ts
förslag samt motionerna 1:528 och II:
655, såvitt nu vore i fråga, ävensom motionen
II: 635 och i anledning av motionerna
I: 529 och II: 656 samt I: 530 och
11:657, samtliga dessa motioner såvitt
nu vore i fråga, medgiva, att Aktiebolaget
Statens skogsindustrier finge beviljas
kreditgaranti för lån på den öppna
marknaden intill ett belopp av 130 000 000
kronor;

2) av herr Ragnar Bergh, som ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del erhålla den avfattning, reservationen
visade, samt att utskottet bort under
III hemställa, att riksdagen måtte,
med anledning av motionerna I: 528 och
II: 655, såvitt nu vore i fråga, uttala, att
bolaget borde överväga en försäljning av
sina anläggningar i Mellansverige för finansiering
av en ytterligare strukturrationalisering
av verksamheten i Norrbottens
län.

Herr HAGBERG (h):

Iierr talman! Det grundläggande dokument
i fråga om det ärende som vi
skall nu någon stund ägna oss åt utgöres
av en framställning till herr statsrådet
och chefen för kungl. handelsdepartementet
från styrelsen för Aktiebolaget
Statens skogsindustrier. Det är detta dokument
som ligger till grund för den
proposition i ärendet som riksdagen har
fått och som självfallet då också ligger
till grund för det utlåtande från statsutskottet
som vi nu har att ta ställning
till. Denna framställning från styrelsen
för Aktiebolaget Statens skogsindustrier
är, kan man nog säga, ett ganska märkligt
aktstycke. Jag har här i min hand
en kopia av den fullständiga framställningen
till handelsministern. I densamma
tecknas en bild av den aktuella situationen
för detta företag. Den är
värdefull att ta del av.

.lag tror att jag på det enklaste sättet
.skulle kunna ge kammaren en föreställ -

ning om vad det här är fråga om, en
föreställning om den bakgrund mot vilken
detta ärende skall betraktas, genom
att helt enkelt för kammaren föredra ett
par, tämligen på måfå valda, avsnitt av
denna framställning från ASSI:s styrelse
till chefen för handelsdepartementet.
Där heter det följande, och det är ASS1
självt som skriver detta: »Den starka expansionen
hos AB Statens Skogsindustrier
under den berörda tioårsperioden
har icke skett samtidigt med en gynnsam
resultatutveckling eller annan möjlighet
till bildande av dolda reserver.

---Då varken tillskotten av nytt

eget kapital eller de intjänade rörelseöverskotten
tillnärmelsevis varit tillräckliga
för expansionens finansiering, har
denna i så betydande utsträckning kommit
att ske med lånemedel.»

Jag citerar ett annnat utdrag ur denna
skrivelse. Det heter där på ett ställe:
»Bruttovinstmarginalerna kan med stor
sannolikhet förutses komma att krympa
ytterligare under 1962, vilket för bolagets
vidkommande kommer att innebära
en ännu mer försvagad lönsamhet.»
Ytterligare ett uttalande: »Som ovan
sagts ter sig utsikterna beträffande bolagets
rörelse inför 1962 allt annat än
ljusa.» Observera att det är ASSI självt
som gör detta uttalande. »Under de senaste
månaderna har avsättningsläget
för såväl trävaror som cellulosa försämrats,
och priserna är starkt vikande.
En förändring till det bättre får
icke anses helt utesluten under loppet
av 1962, men bedömningen måste i ljuset
av den nuvarande situationen bli
pessimistisk.»

Jag kan inskränka mig till dessa tre
på måfå valda resultat för att ge en bild
av situationen. Jag vill om denna framställning
från ASSI till statsrådet och
chefen för handelsdepartementet säga,
att det är en osminkad framställning av
läget sådant det är. .lag tycker att det
är berättigat att ge den nuvarande företagsledningen
ett erkännande för detta.
Framställningar tidigare av denna typ,
som jag nu något har citerat och uppehållit
mig vid, hade måhända lett till
ställningstaganden från riksdagens sida

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

av annan karaktär än vad som under
en följd av år har varit fallet. Jag vill,
som sagt, gärna ge mitt erkännande åt
det sätt på vilket ASSI här presenterar
sin situation inför det närmast ansvariga
statsrådet och inför riksdagen.
Men jag ser mig dock, herr talman, nödsakad
att samtidigt understryka riksgäldsfullmäktiges
uttalande i deras remissyttrande
i ärendet, då fullmäktige
säger sig ha — och det är ganska viktigt
för kammarens ledamöter att observera
detta — »med beklagande måst
konstatera, att det föreliggande relativt
omfattande materialet trots allt icke ger
en fullständig bild av bolagets olika engagemang
och finansiella ställning». Det
är alltså riksgäldsfullmäktiges uttalande
i frågan.

Statsutskottets majoritet ger flerstädes
uttryck åt kritiska ståndpunktstaganden.
Jag erkänner gärna att dess skrivning
flerstädes är restriktiv. Utskottet talar,
när det gäller Lövholmenprojektet, om
den otillräckliga planeringen. Det kommer
tillbaka även i andra sammanhang.
Hade denna planering varit bättre —•
det gäller alltså Lövholmenprojektet —
hade åtskilliga kostnadsfördyringar kunnat
förutses, menar utskottet och tilllägger:
»Att en sådan ingående planering
skett hade varit synnerligen önskvärt
ur synpunkten att ge riksdagen inför
dess ställningstagande till projektet
en så riktig och realistisk bild av detta
som möjligt.» Ja, dessa utskottets ord
är såvitt jag förstår relevanta till situationen,
och uttalandet är så långt jag begriper
fullt riktigt och väl dokumenterat.

Men å andra sidan beklagar jag om
jag här kanske stöter någon för huvudet
när jag ej kan underlåta att reagera mot
den medvetna eller omedvetna — jag
hoppas den är omedveten — strävan som
jag tycker här föreligger från utskottets
sida att lägga ansvaret för den situation
— eller rakt på sak det tvångsläge —
i vilket riksdagen nu befinner sig, väsentligen
på företagsledningen ensamt.

Jag menar att en sådan ansvarsfördelning
icke är riktig. Riksdagen får icke
undandra sig sitt ansvar i detta sammanhang.
Har riksdagen, skulle jag vilja

fråga, verkligen på ett nöjaktigt sätt fullgjort
den granskningsskyldighet som är
riksdagens oavvisliga plikt? Tyvärr måste
jag svara nej på den frågan. Och dock
har ingalunda varningar saknats såväl
beträffande Lövholmenaffären som andra
händelser i ASSI:s brokiga historia.
Men dessa varningar har från riksdagsmajoritetens
sida kontinuerligt negligerats
eller avvisats, och nu står vi där
vi står.

Jag skall inte här gå in på detaljer,
men när jag talar om erinringar, varningar,
föreställningar kan jag hänvisa
till den reservation som bl. a. från vårt
håll knöts till statsutskottets utlåtande
år 1959 när det gällde Lövholmenaffären.

Vid sidan därav skall jag bara göra
ett enda påpekande. Redan 1959 hävdades
från vårt håll just på tal om Lövholmenanläggningen,
att det vore en
ohållbar planering att förlägga en massafabrik
i en älvdal med en redan befintlig
sådan och därtill på ett avstånd av
blott två mil från denna. Men våra invändningar
tillbakavisades. Jag skulle
vilja fråga: Är det ett utslag av statlig
lokaliseringspolitik, det som jag här närmast
har fäst uppmärksamheten vid, då
får vi nog be ett vänligt öde att bespara
oss från ytterligare dylika erfarenheter!

Det finns ett visst avsnitt av detta
ärende, som såvitt jag har mig bekant
inte blivit till fullo klarlagt, men då jag
nu ser att statsrådet och chefen för handelsdepartementet
är närvarande, är det
möjligt att det dunkel — eller den mystik,
eller vilken term jag nu skall använda
— som vilat över detta avsnitt omsider
skall bli uppklarat. Det gäller
ASSI:s promemoria av den 8 maj 1959.
Denna promemoria omnämnes i den av
mig för ett ögonblick sedan delvis citerade
framställningen från ASSI till chefen
för handelsdepartementet.

Den promemoria jag nu syftar på är
alltså daterad den 8 maj 1959; det var
ju då som riksdagen skulle fatta sitt
principbeslut beträffande denna stora
affär. Här heter det i ASSI:s nu föreliggande
framställning, som är mycket
intressant såsom i varje fall ett historiskt
dokument: »Redan under första

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

halvåret 1959 kunde förutses att kostnaderna»
—- alltså för Lövholmenanläggningen
— »skulle komma att överstiga
det belopp som bolaget uppgivit i december
1958 och som angavs i 1959 års
statsverksproposition.» Det beloppet var
inom parentes sagt 120 miljoner kronor.
Detta meddelades av bolaget inför statsutskottet
och även i VPM till handelsministern,
överlämnat den 8 maj 1959.
Vid denna tidpunkt räknade bolaget med
att fabriken skulle komma att kosta 135
miljoner kronor, alltså icke 120 miljoner
kronor. Om denna promemoria hade, såvitt
jag har kunnat konstatera, varken
statsutskottet eller riksdagen någon som
helst kännedom, då riksdagen gick att
fatta sitt principbeslut om Lövholmenanläggningen,
som då kalkylerades till
att kosta 120 miljoner kronor mot alltså
i promemorian angivna 135 miljoner.
Siffran 120 miljoner är den enda i fråga
om kostnaderna som förekommer i statsutskottets
utlåtande nämnda år.

Jag skulle direkt vilja fråga herr statsrådet:
Vad har blivit denna promemorias
öde? Så långt jag har kunnat finna
har den inte förekommit någonstans i
de tidigare riksdagshandlingarna. Inte
heller det nu föreliggande statsutskottsutlåtandet
nr 121 bidrar till att skingra
dunklet på denna punkt.

Promemorian är som jag redan påpekat
daterad den 8 maj 1959. Statsutskottets
utlåtande i ämnet är dagtecknat den
20 maj 1959, och riksdagen fattade sitt
beslut den 27 maj 1959. God tid synes
alltså ha förelegat för kommunicering
av denna promemoria till statsutskottet
respektive riksdagens kamrar. Varför
skedde inte en sådan underrättelse?

ASSI:s styrelse — jag vill fasthålla vid
detta — var redan då övertygad om att
den kostnadsram som uppgivits i statsverkspropositionen,
120 miljoner kronor,
icke kunde hållas, utan räknade fram en
kostnadsram av 135 miljoner kronor.
Detta fick riksdagen icke veta, utan
riksdagen gav sitt tillstånd till denna
anläggning under förutsättning att den
skulle kosta 120 miljoner kronor.

En annan fråga i detta sammanhang:
Stannar anläggningskostnaderna för Löv 3

Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

holmenföretaget vid det nu aktuella beloppet
175 miljoner plus 15 miljoner i
ökat rörelsekapital, alltså inalles 190 miljoner?
Detta belopp kan lämpligen jämföras
med det belopp av 120 miljoner, från
vilket riksdagen utgick när den gav sitt
tillstånd till företagets start. Stannar det
vid dessa 190 miljoner, eller kommer
det nya räkningar? Vi skall dock besinna
att det är 70 miljoner kronor mer
än det belopp som låg till grund för riksdagens
beslut. Jag tror att en ytterligare
belysning av detta spörsmål skulle vara
av värde.

Det är en annan fråga som jag skall
be att få rikta till statsrådet: Hur förhåller
det sig med utlastningsarrangemangen
i Lövholmenanläggningen? Hur
förhåller det sig med eventuellt ytterligare
erforderliga hamnarbeten? Spränger
de den nu aktuella kostnadsramen eller
icke?

Jag tror, herr talman, att jag kan instämma
med riksgäldsfullmäktige, då
fullmäktige i sitt remissyttrande i ärendet
understryker angelägenheten av att
»bolaget i fortsättningen med all kraft
fullföljer strävandena till rationaliseringsåtgärder
av skilda slag» och att de
av oss alla kända samhällsaspekterna på
bolagets verksamhet »icke i längden kan
få skymma blicken för nödvändigheten
av sådana åtgärder». Fullmäktige tillägger:
»Bolagets möjligheter att i längden
utöva en även ur samhällssynpunkt gagnande
verksamhet torde enligt fullmäktiges
uppfattning vara avhängig av att
en erforderlig strukturrationalisering inom
bolaget kommer till stånd.»

Här i riksgäldsfullmäktiges remissyttrande
har vi, menar jag, själva kärnpunkten
i hela problemet. För att ASSI
även ur samhällssynpunkt skall kunna
fungera på det sätt, som man hade hoppats
att det skulle fungera när det kom
till stånd, måste det ju skötas på ett affärsmässigt
sätt, och förutsättningen härför
är en strukturrationalisering.

Ett sådant program — om jag får använda
det uttrycket — som riksgäldsfullmäktige
här har skisserat måste ju
föras ut i livet under vissa förutsättningar.
För att det skall kunna fullföljas

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

fordras att riksdagen engagerar sig i
denna angelägenhet på ett helt annat
sätt än som hittills har varit fallet. Jag
anknyter här till vad jag inledningsvis
yttrade, nämligen att det ytterst är riksdagen
som skall bära ansvaret för vad
som bär göres eller underlåtes.

Detta riksdagens definitiva ansvar kan
bl. a. ta sig uttryck i att riksdagen i förekommande
fall ger ASSI:s ledning sitt
stöd beträffande förslag till strukturrationalisering.
En dylik rationalisering
av företaget i dess helhet erfordras säkerligen,
varvid såväl vidareutveckling
av driftdugliga verksamhetsgrenar som
nedläggande av oräntabla sådana bör
övervägas. Att i sammanhanget all möjlig
hänsyn bör tas till de anställda och
till de bygder, där företagens enheter är
lokaliserade, framstår såsom fullständigt
självklart.

Slutligen synes det mig nödvändigt att
riksdagen söker komma till klarhet i frågan
beträffande den omfattning, i vilken
ASSI i fortsättningen skall drivas. Målsättningen
beträffande företagets verksamhet
har under årens lopp blivit alltmer
oklar. Ingen här i kammaren vet
vad målet för verksamheten är eller hur
verksamheten skall bedrivas i fortsättningen.

Herr talman! Jag inskränker mig till
dessa reflexioner av mera allmän karaktär
och hemställer redan nu om bifall
1 ill reservation nr 1, knuten till statsutskottets
utlåtande nr 121.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Herr Hagberg har ganska
utförligt uppehållit sig vid bakgrunden
till och övriga omständigheter
omkring tillkomsten av det äskande vi
nu skall behandla. Jag skall inte närmare
gå in på den delen av detta förslag,
utan endast i korthet göra några
reflexioner i anslutning till reservation
1. som finns fogad till detta utskottsutlåtande.

Jag vill då först säga att för den som
haft tillfälle följa detta ärendes gång
under årens lopp är nog den kostnadsutveckling,
som nu redovisas i proposi -

tionen, inte särskilt överraskande. Planeringen
och beredningen av det nu aktuella
projektet har uppenbarligen inte
varit tillfredsställande. Både departementschefen
och utskottet trycker på
detta, och även om man i båda fallen
rör sig med modesta och i och för sig
rätt aktningsfulla formuleringar, kan
man dock icke undgå att lägga märke
till de i och för sig rätt beska kommentarer,
som har gjorts. Till vem eller vilka
dessa erinringar närmast bör riktas
avstår jag från att fälla något omdöme
om.

Oavsett vad som har inträffat finner
sig utskottet böra godtaga den reviderade
kostnadsberäkningen för Piteåprojektet.
Jag måste ställa mig frågan: Vad
kan man annars egentligen göra för dagen?
Men jag tror att det är ganska klokt
att uttala sig försiktigt om de slutliga
kostnadssiffrorna till dess en slutgiltig
kostnadsredovisning för hela projektet
så småningom kommer att ligga på riksdagens
bord.

Det är ju egentligen ingen som ifrågasätter
att projektet inte skall fullföljas

— om den saken är utskottet, såvitt jag
kunnat finna, fullständigt enigt. Meningarna
delar sig däremot i fråga om
formerna för finansieringen. Jag skulle
nog tycka att de olika ståndpunkter, som
utskottet redovisat i sitt utlåtande och
som redovisas i reservationerna, åtminstone
i reservation 1, knappast förtjänar
en alltför vidlyftig process. Om
kapitalbeloppet är man ju också ense.
Det är alltså ingen stridsfråga om det

— enligt den bedömning som görs —
erforderliga kapitalbelopp som skall tillföras
företaget; däremot är man inte
överens om under vilka former detta
skall ske.

Utskottet har för sin del stannat för
det förslaget att medelsbehovet skall
täckas genom en ny aktieteckning, medan
det i reservationen rekommenderas
medelsanskaffning i den öppna marknaden
med staten som garant för lånebeloppet.
Det är väl, såvitt jag kan förstå,
i huvudsak samma väg som andra företagare
är hänvisade till. Det är egentligen
bara den skillnaden, att andra fö -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

retag väl i regel själva får skaffa också
de erforderliga säkerheterna för det lån
de behöver ta upp.

Vad gäller utskottets motivering för
en ny aktieteckning och de fördelar som
anges för företaget om det väljer en sådan
väg, kan jag inte finna annat än att
de i huvudsak är av teoretisk art, om
man nämligen förutsätter en någorlunda
normal förräntning av aktiekapitalet —
och det förefaller ju utskottet för sin
del vilja göra.

Om man gör den bedömningen, kan
jag för min del inte finna att det kan
innebära några större olägenheter för
företaget, om den utväg viiljes som rekommenderas
i reservation nr 1, till vilken
jag, herr talman, ber att få yrka
bifall.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Som framgår av reservationerna
i anslutning till utskottets utlåtande
har Statens skogsindustriers behov
av mera eget kapital återigen blivit
en rikspolitisk stridsfråga. Herr Hagbergs
anförande och likaså herr Jacobssons
underströk ju ytterligare den saken.
Högern och folkpartiet har ännu en
gång enat sig om avslag och föreslår sådana
åtgärder som direkt avser att i
ännu högre grad skapa svårigheter för
det statliga skogsindustribolaget.

Linjen — jag vill beteckna den som
sabotagelinjen —- är som bekant inte ny,
utan den är årsbarn med Statens skogsindustrier.
Folk inom högern och folkpartiet,
som i vanliga fall gör anspråk
på att bemästra företagsekonomiska problem,
föreslår egentligen sådana åtgärder
som skulle bli utskrattade, om de
skulle föreläggas att vara riktgivande
för de privatkapitalistiska skogsindustriföretagen.
Utan att ens rodna hävdar
nämligen höger- och folkpartireservanterna,
att det statliga skogsindustribolaget
mycket väl kan nöja sig med procentuellt
hälften av det grundkapital, som
står till den privata skogsindustriens förfogande.
Ändå hävdar herr Hagberg, att
riksdagen inte får undandra sig sitt ansvar,
men då är det på det sättet, att

begreppet ansvar tolkar herr Hagberg på
sitt sätt och jag och många med mig på
ett annat sätt.

Det är riktigt, som herr Hagberg hävdar,
att riksdagen ytterst har ansvaret för
ASSI:s verksamhet och utveckling. Men
har en stor del av riksdagens ledamöter
verkligen fattat sitt ansvar? Framför allt
har högern och folkpartiet icke fattat sitt
ansvar. För mig skulle det vara förvånansvärt,
om högern och folkpartiet
plötsligt upphörde att driva en linje, som
ur deras synpunkt gett så goda resultat.
Under hela 1950-talet har den borgerliga
aktiviteten — för att inte säga fräckheten
—- inneburit att Statens skogsindustrier
hållits på halster och inte fått utveckla
sig på ett sätt, som skulle vara
normalt. Jag går så långt, att jag här karakteriserar
högerns och folkpartiets politik
mot Statens skogsindustrier som en
ytterst samhällsskadlig verksamhet. Den
som medvetet går in för att hindra produktivkrafternas
utveckling får verkligen
finna sig i att bli bedömd efter sina handlingar.

Det skall emellertid inte heller döljas,
att högern och folkpartiet under
årens lopp har lyckats väl, tack vare den
rädsla regeringen så uppenbart har visat.
Är det kanske inte på det sättet, att
ledningen för Statens skogsindustrier
gång efter annan har hemställt om grundläggande
statliga åtgärder för att skapa
gynnsammare betingelser för bolagets
verksamhet? Så är det! De anspråk Statens
skogsindustrier ställt har inte varit
överdrivna utan tvärtom legat i underkant.
Likväl har regeringen fallit undan
för den borgerliga propagandan och därmed
medverkat till att ASSI fått leva på
svältkost under många år, tvingats att
faktiskt verka under vad som ur företagsekonomisk
synpunkt måste betecknas
som vidunderligt. En opportunistisk politik
hämmar sig dock, vflket den nu aktuella
situationen inom ASSI bär vittnesbörd
om.

Naturligtvis är storborgerligheten full
av belåtenhet över att ASSI får dras med
oerhörda ränteutgifter. Ännu mer belåten
är den över att den statliga skogsindustrien
mot allt förnuft inte själv har till -

68 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

gång till egna skogar. Man lyckades näm- pengar. Avsikten härmed är uppenbar och

ligen år 1953 t. o. m. likvidera det samband
som fanns mellan ASSI och domänverket.
Regeringen var då faktiskt i färd
med att hoppa ur kalsongerna för att tillmötesgå
storfinansens krav i det avseendet.
Jag begärde votering i denna kammare
i den frågan, men det blev bara
kommunisterna som röstade mot förslaget
att skilja ASSI från domänverket. I dag
förstår tydligen regeringen och riksdagsmajoriteten
vilken dundertabbe som gjordes
1957, när man trodde sig kunna blidka
högern och folkpartiet genom ett helgerån
mot det statliga skogsindustriföretaget.

Jag är nog i stort överens med utskottet
i dess kritik av ASSI:s ledning när
det gäller planeringen och kostnadsberäkningarna
av utbyggnaderna i Piteå.
Såvitt jag förstår stannar den reella kostnadsökningen
vid 17 miljoner kronor, en
kostnadsökning som inte alls uppnår samma
proportioner som motsvarande ökningar
av kostnaderna för ombyggnaderna
av Operakällaren och vattenfallsverkets
förvaltningshus här i Stockholm —-för att nu inte tala om SAS, som under
privatkapitalistisk ledning kalkylerats så
uppseendeväckande tokigt att staten får
punga ut med bortåt 200 miljoner kronor.

Med det sagda vill jag på intet sätt försvara
de felkalkyler ASSI har gjort vid
utbyggnaden av sina industrier i Piteå.
Det finns dock måhända en viss förklaring
till det timade. Är det möjligen så
att ledningen för ASSI helt enkelt inte
vågar komma fram med verklighetsbetonade
kostnadsberäkningar? Har denna
ledning också blivit skrämd av de borgerliga
vrövlet och regeringens räddhågade
politik? Jag tror inte att man kan utesluta
den faktorn ur bilden.

Nu har ASSI:s styrelse begärt 200 miljoner
kronor i kapitaltillskott dels för att
fullfölja utbyggnaden av industrierna i
Piteå, dels för att sanera bolagets affärer
och bl. a. till en rimlig nivå reducera
de pressande ränteutgifterna. Högern och
folkpartiet rekommenderar att ASSI skall
tvingas att i ännu högre grad finansiera
sina investeringar med dyraste tänkbara

fordrar inga som helst ytterligare kommentarer.
Vad som emellertid är förvånande
är att regeringen återigen ämnar
följa småsnålhetens väg.

Vi har för vår del förordat, att ASSI
skall få 200 miljoner kronor. Samtidigt
har vi fäst uppmärksamheten vid nödvändigheten
av att ASSI även behöver en
del av dessa pengar för att kunna börja
den länge påtänkta utbyggnaden av industrierna
i Karlsborgsverken. Upprepade
gånger har vi inför riksdagen framhållit
hur nödvändigt det är för den nordöstra
delen av Norrbotten att massafabriken
i Karlsborgsverken bygges ut för en
ökad årsproduktion om cirka 100 000 ton
och att pappersbruket där likaså bygges
ut för en allsidig papper sproduktion. I
flera sammanhang har vi fäst uppmärksamheten
vid den betydelse utbyggnaden
i Karlsborgsverken skulle komma att få
för ökad sysselsättning i bland annat Tornedalen.

Vem är det nu som skall ta initiativet
för att förverkliga utbyggnaden i Karlsborgsverken?
Enligt min mening ligger
bollen nu hos regeringen, ty sist och slutligen
handlar det om att bevilja pengar
till utbyggnaden. Jag tror inte att ledningen
för ASSI vågar komma med en
begäran om nödvändigt kapital, ty den
är tydligen så skrämd av det borgerliga
skället att den helst vill att initiativet
skall komma från regeringen. Men regeringen
bara skjuter frågan på framtiden
därför att inte den heller vågar ta den
borgerliga tjuren vid hornen och visa var
skåpet skall stå.

Jag för min del kan inte godkänna en
politik, som väjer för att bygga ut den
industri som beräknas ge närmare 2 000
människor årsarbete. Denna industri skall
ju basera sin verksamhet på den råvara
som finns inom länet, i det här fallet i
Norrbotten. Talet om att de ekonomiska
och tekniska resurserna för närvarande
inte räcker för uppgiften att även bygga
ut karlsborgsindustrierna är bara ett
svepskäl, ett försök att dölja bristen på
mod att ta ett kraftigt nappatag med den
borgerlighet som är vrång och fräck.

Utskottet säger i sitt betänkande att

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

»en energisk och långtgående rationalisering
är påkallad». Särskilt understryker
utskottet betydelsen av en strukturrationalisering,
vilket bl. a. innebär ett
övervägande om att lägga ned vissa företag.

Jag önskar nu att utskottets talesman
närmare redogör för vilka företag som
kan tänkas komma i fråga att nedläggas.
Innan utskottet uttrycker sig så kategoriskt
beträffande strukturrationaliseringen,
så utgår jag från att man har tagit
del av de synpunkter ASSI:s ledning har
på denna fråga. Gäller det Båtskärsnäs
sågverk? Gäller det sågverket på Seskarö?
Det är angeläget att folket på dessa
platser får reda på vilka planer som
ASSI har beträffande strukturrationaliseringen.

Saken är ju också den, att beträffande
strukturrationalisering kan man också gå
till överdrifter. .lag för min del kan inte
fatta att existensen av ett modernt sågverk
i exempelvis Båtskärsnäs skulle stå
i motsättning till en fullgod driftekonomi.
Enligt min mening är avstånden mellan
Karlsborgsverken, Båtskärsnäs och
Seskarö inte så stora att de nämnvärt kan
hindra ett bra driftekonomiskt resultat.
Om man däremot skall genomföra den
strukturrationalisering som utskottet kräver
så återstår det att planmässigt lösa
uppgiften att komma med några nya industrier.
Vi kommer nämligen inte att
godkänna att staten lägger ned industrier
och dömer hela samhällen att försvinna.
Utskottet förutsätter att strukturrationalisering
också måste innefatta åtgärder
för nya industrier. Men skall den
uppgiften enbart vila på ASSI:s skuldror?
Jag hyser nog den uppfattningen,
att regeringen därvidlag får finna sig i
att operera på en betydligt bredare
front såvitt det inte bara skall bli prat
och inga konkreta handlingar för att
skapa nya industrier.

Till sist vill jag framhålla: även om
ASSI för närvarande brottas med vissa
svårigheter har bolaget visat sig vara
en fullt försvarbar företeelse. Om detta
statliga bolag kapitalmässigt och råvarumässigt
hade behandlats förnuftigt,
skulle det i dag inför hela svenska fol -

ket ha kunnat klarare framstå såsom ett
utomordentligt alternativ till den privatkapitalistiska
skogsindustrien. Högern
och folkpartiets representanter begriper
den saken utomordentligt väl, och mot
den bakgrunden får man betrakta deras
energiska ASSI-fientlighet. Man skryter
över hur bra den privatkapitalistiska
skogsindustrien klarar sina biffar, men
man glömmer bort att kupongklipparna
samtidigt inte skäms för att betala sina
skogsarbetare svältlöner. Den samordning
vi förordar mellan ASSI och domänverket,
som ytterst avser att ASSI
realiter skall äga de statliga skogarna,
kommer utan tvivel att skapa bättre objektiva
förutsättningar för att även
bringa ur världen den nesliga lönepolitik,
som även domänverket bedriver
mot sina skogsarbetare.

Det är inte alls aktuellt att likvidera
det statliga skogsindustribolaget. Mera
aktuellt och i linje med arbetarnas uppfattning
är att förstatliga hela den svenska
skogsindustrien. Tiden är inne för att
hela arbetarrörelsen går till offensiven
i denna fråga. Då behöver vi inte bekymra
oss om att skaffa pengar till ASSI och
då kan de anställda i det tunga skogsarbetet
behandlas som folk.

Med det anförda yrkar jag bifall till
motionen nr 635 i andra kammaren innebärande
att anvisa ett investeringsanslag
till ASSI med 170 miljoner kronor och
att godkänna Kung], Majrts förslag om
ytterligare höjning av aktiekapitalet genom
att fonden för löncunderstöd nedskrives
med 30 miljoner kronor och fonden
för statens aktier uppskrives med
samma belopp.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag
utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 19.30.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag skulle kunna börja
ungefär som min aktade vän Erik Hagberg
gjorde och säga, att i den mån jag
kan bedöma människor, som har sin
verksamhet inom andra områden än där
jag sysslat, så har jag också fått intrycket,
att den nuvarande verkställande di -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

rektören i ASSI är en man som man
kan satsa på. Det har väl sagts, att ett
och annat frågetecken kan sättas i kanten
på den promemoria som fanns fogad
till propositionen, men under den föredragning
vi hade i statsutskottets första
avdelning, där han utsattes för ganska
besvärliga frågor, fanns icke ett spår av
försök att dölja misstag som hade begåtts.
Man fick också intryck av en man,
som allvarligt syftade till att ASSI skulle
få en affärsmässig ledning.

Om så är, behöver han ju stöd. Han
har i departementschefsyttrandet åtminstone
fått ett principiellt stöd. Där
sägs nämligen i ganska klara ordalag, att
ASSI måste inrikta sin verksamhet så, att
den blir lönsam. Det sägs vidare, att de
ogynnsamma betingelser som belägenhet
och klimat kan utgöra måste man i
det syftet möta med långtgående rationaliseringar.
Det rekommenderas också, i
den mån detta inte lyckas, att man då
bör överväga att lägga ned förlustbringande
företagsenheter.

Det kan ju vara riskabelt om en högerman
berömmer handelsministern — inte
för högermannen, men det kan medföra
risk att det socialdemokratiska statsrådet
blir misstrott av sina egna, när en
högerman säger att han intagit en förnuftig
inställning. Det kan dock inte
hjälpas. För min del har jag alltid försökt
hävda den meningen, att vare sig ett
företag är statligt eller icke statligt, kan
det inte uppehållas i längden och ge
varaktig sysselsättning, om produktionen
inte är lönsam.

När jag tillämpar det resonemanget på
den del av ASSI:s verksamhet, som är
förlagd till Norrbotten, blir den praktiska
konklusionen, att ifall man av sysselsättningsskäl
måste uppehålla en verksamhet,
som icke är lönsam, så bör icke
det statliga bolaget belastas därmed. Sådant
får finansieras över femte huvudtiteln.

Om alltså departementschefsyttrandet
ger klart belägg för en annan politik än
den ASSI uppenbarligen har bedrivit, så
är också att hoppas, att ASSI:s styrelse
ger den nye verkställande direktören det
stöd han behöver.

Det som jag nu har sagt lär väl ge en
ganska klar antydan om att jag för min
del, i den mån jag har lyckats skaffa mig
en föreställning om hithörande ting’
fullt ut delar den kritik emot ASSI:s hittillsvarande
verksamhet som kommer till
uttryck hos hela statsutskottet, både i
majoritetsyttrandet och i reservation
1, även om man naturligtvis här som
då det gäller andra företag får tillgodoräkna
en viss marginal för händelser
som inte kunnat förutses. På den punkten
finns alltså ingen motsättning mellan
mig och utskottsmajoriteten och inte heller
någon motsättning mellan mig och
företrädarna för reservation 1.

Men i anslutning till vad som redan
har sagts i denna debatt vill jag göra
gällande, att vad som skiljer utskottsmajoriteten
och företrädarna för reservation
nr 1 rör inte frågan om ASSI skall
ha en framtid, och inte frågan om behovet
av en långtgående rationalisering,
utan vad som här skiljer de båda grupperna
åt är uteslutande frågan om finansieringen.
Utskottsmajoriteten har
liksom jag gått in för att man skall ge
ASSI 160 miljoner kronor i ökat aktiekapital,
medan företrädarna för reservation
nr 1 menar att man skall utfärda
en lånegaranti. Jag har svårt att inse
varför man skall försöka alt konstruera
någon större skillnad mellan de båda
finansieringsformerna. Vilken väg man
än väljer måste man nämligen förutsätta,
att i normala fall skall detta kapitaltillskott
förräntas vare sig det är aktiekapital
eller lån.

Jag kan också förstå företrädarna för
reservation nr 1 när de menar, att man
bör dröja med ett definitivt beslut i finansieringsfrågan
till dess att riksdagen
bär fått tillfälle att se det rationaliseringsprograin
som från alla håll har förordats.
Hittills vunna erfarenheter ger
goda skäl för att man bör välja den vägen.
Att jag inte har gjort det beror därpå,
att när man jämför det egna kapital
som ASSI har med det egna kapital som
andra företag av ungefär motsvarande
storlek och inom samma bransch har,
ligger ASSI under. Ett tillskott i form
av aktiekapital skulle ställa ASSI mer i

Onsdagen den 23 maj 1962 fm. Nr 23 71

av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

skall överväga tanken att sälja anlägg -

Ang. teckning
paritet med sina konkurrenter. Det betyder
inte att man inte skall vidhålla
kravet på att aktiekapitalet skall förräntas.

Det är så sant som herr Hagberg sagt
att riksdagen har ett ansvar för de statliga
bolagen, så till vida som det är till
riksdagen man kommer om man vill ha
pengar. Man kommer inte till riksdagen
särskilt ofta då det går bra, men man
kommer hit när det går illa. Vi befinner
oss faktiskt i en ganska besvärlig motsättning
här. Även om det är riksdagen
som slutligen får besluta om finansieringsfrågorna
bar riksdagen ofantligt litet
inflytande på de statliga bolagens
skötsel. Riksdagen utser inte styrelseledamöter
eller revisorer. Bolagsstämman
utgörs i realiteten av en tjänsteman från
departementet, som företräder regeringen.
Det är kanhända en brist att vi inte
har kunnat skapa former som lägger ansvaret
och inflytandet där de bör ligga.

Det är däremot, som jag uppfattar det,
en ganska stor skillnad mellan min privata
reservation å ena sidan och utskottsmajoritetens
ståndpunkt och företrädarna
för reservation nr 1 på den
andra sidan. Jag tror inte att det som nu
föreslås är tillräckligt för att bringa
ASSI på fötter. Jag tror inte att det
räcker med att göra Pite-anläggningen
färdig. Jag tror inte heller att detta räcker
i kombination med att man lägger
ned en del oekonomiska företagsenheter
i Mellansverige. Såvitt jag begriper måste
en betydligt mer genomgripande
strukturrationalisering till för att ASSI:s
verksamhet över huvud taget skall komma
att bära sig. Om inte denna mycket
långtgående strukturrationalisering sättes
i gång inom kort, löper vi risken att
återigen få möta ASSI som supplikant
hos riksdagen. Såvitt jag begriper är den
enda vägen, när man har stora avstånd,
besvärligt klimat och höga lagringskostnader,
att driva förädlingsprocessen så
långt mot framställning av papper som
möjligt. Men det kräver mycket pengar.
Det är bl. a. av det skälet som jag har
kommit med min reservation.

Jag vet att det har väckt en del missstämning
att jag rekommenderar att man

ningarna i Mellansverige. Jag har två
som jag tycker goda skäl för min ståndpunkt.

För det första kommer ju vi som varit
med så länge att vi minns vad som var
motiveringen för tillkomsten av en statlig
förädlingsindustri ihåg, att det då
var norrbottensproblemen som stod i
förgrunden. Man reflekterade då inte
över att sådana åtgärder skulle kunna
bli nödvändiga i andra landsdelar. I
Norrbotten äger staten ungefär hälften
av skogsarealen. Det betyder minskade
möjligheter för de enskilda. Där är också
sysselsättningssvårigheterna störst, inte
utan orsaksammanhang med att staten
äger så mycket däruppe. När nu ASSI
för att kunna stå på egna fötter måste
konsolidera sin ställning menar jag att
det är en ganska naturlig tanke, att ASSI
koncentrerar sin verksamhet till den
landsända för vilken denna förädlingsindustri
ursprungligen kom till. I Mellansverige
har staten inte samma dominans
när det gäller skogsinnehav. Där
föreligger inte samma sysselsättningssvårigheter
som i Norrbotten, och där
finns inte samma skäl för en statlig verksamhet.

För en socialist kan det möjligen te
sig fördelaktigt och önskvärt att utvidga
den offentliga ekonomiska sektorn mer,
men jag erinrar om vad som står i kommentaren
till Arbetarrörelsens efterkrigsprogram,
att man skulle göra det
då det var påkallat med hänsyn till sysselsättningen.
Jag vill göra gällande att
de motiv, som på sin tid åstadkom att
det blev en statlig träförädlingsindustri
i Norrbotten, föreligger i Mellansverige
i förhållandevis ringa grad.

Det andra skälet som har utsatts för
åtskilligt klander är att man skulle sälja
företagsenheter, som bär sig bra, och
lägga ned pengarna i ett område där företagsamheten
går sämre. Jag har svårt
att förstå invändningarna mot detta. Vi
är överens om att ASSI skall bibehållas,
vi är överens om att det är nödvändigt
med en strukturrationalisering för att
ASSI skall komma på fötter, och vi är
överens om att detta kommer att kräva

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

insatser av stora mått. Vill man inte delvis
finansiera detta på det här sättet, så
är alternativet att det sker med kapitalinsatser
på annat vis. ökar vi nu aktiekapitalet
såsom föreslagits i propositionen,
blir kapitalet fullt jämförbart med
aktiekapitalet hos företag som arbetar i
samma bransch och en ytterligare ökning
är knappast motiverad.

Nu har man som sagt invänt, att det
vore fel att sälja det som går bra och
lägga ned pengarna i en verksamhet som
går dåligt. Jag upprepar bara min fråga:
Hur skall man annars klara biffen?

Jag läste i någon tidning att det var
en originell tanke att på detta sätt genom
en försäljning minska behovet av
kapitaltillskott från det allmänna. Jag
har svårt att inse var det originella ligger.
Det är en utväg som andra bolag
får tillgripa när de finner att de måste
konsolidera och omforma sin verksamhet.

Jag läste i samma tidning, att det här
inte var fråga om kapitaltillskott i vanlig
mening, utan om en investering som
kunde beräknas bli räntabel. Det finns
såvitt jag förstår ett tankefel i det resonemanget:
om inte denna s. k. investering
kommer illa kvickt, så kommer
ASSI att fortsätta att vålla förluster och
då kommer krav på nya tillskott. Accepterar
man tanken att ASSI skall vara
kvar och ge lönsamhet, måste man också
välja medlen för att nå det målet.

Jag blev ensam i statsutskottet om min
reservation, och jag håller det inte för
alldeles uteslutet att jag blir ensam här
i kammaren, men jag vill sluta med att
tillägga att när — jag säger inte om —
ASSI om några år ställer nya anspråk
på statskassan kan det vara idé att komma
ihåg vad här har sagts.

Jag ber att få yrka bifall till reservation
2.

Ilerr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! I den här debatten har
åtskilliga talare varit uppe, som i vissa
fall ingående har belyst de frågeställningar
som är aktuella, varför jag skall

försöka göra mitt inlägg så kort som
möjligt.

Jag vill bara först erinra om att Statens
skogsindustrier är ett välkänt bolag
i riksdagens annaler. Att det är ett företag
som det många gånger har stått strid
om har också omvittnats här. Jag tror
vidare liksom en del talare före mig,
att detta inte är sista gången vi får frågor
om ASSI aktualiserade, men det beror
på hur dessa frågor föreläggs riksdagen
och framför allt om det görs i så
god tid, att riksdagen med gott samvete
kan ta sitt delansvar i deras lösning.

Bolaget har, som det också har sagts
här, under sin relativt korta verksamhetstid
haft en kraftig expansion, som
inte enbart dikterats av företagsekonomiska
hänsyn utan kanske också haft
sociala skäl, vilket måhända åsamkat
bolaget större skulder än annars skulle
ha varit nödvändigt.

Jämsides därmed har produktionsvärdet
av bolagets produkter stigit avsevärt,
men denna utveckling har inte alltid
kunnat följas av tillräckligt goda resultat.
Det är därför naturligt att investeringsbehoven
under sådana förutsättningar
har blivit stora.

Ar 1959 beslöt också riksdagen på
förslag av Kungl. Maj:t en utbyggnad av
bolagets industrier i Piteå. Därom stod
ju strid, som vi mycket väl kommer ihåg.
För min del tillhörde jag inte då statsutskottets
första avdelning och har inga
personliga minnen av vad som förekom,
men i vilket fall som helst beslöt riksdagen
en utbyggnad av industrien däruppe.
Invcsteringssumman bedömdes
som bekant till 120 miljoner kronor, och
av den summan skulle bolaget genom
självfinansiering bidra med en tredjedel,
eller cirka 40 miljoner kronor. I dag vet
vi genom propositionen att denna utbyggnad
kostat ytterligare 55 miljoner
kronor, eller sammanlagt 175 miljoner
kronor, samtidigt som de vikande konjunkturerna
på skogsprodukter av olika
slag gör det sannolikt att bolagets ande!
av byggnadskostnaderna inte kan infrias.

Hur skall man förklara denna kraftiga
kostnadsstegring? Av propositionen

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

framgår, såsom här tidigare sagts, att
löne- och materialkostnaderna har stigit
avsevärt under de senaste åren. Det
är ju i och för sig inget märkvärdigt, utan
det är någonting som just nu gäller för
så att säga alla byggen. Vidare har kostnaderna
för industrivattnets avledande
enligt vattendomstolens dom blivit högre
än vad som tidigare beräknats. Därutöver
har vid bolagets planeringsarbete
den maskinella utrustningen kompletterats
och produktionskapaciteten utvidgats.
Utskottet anser nog att man borde
ha kunnat förutse en sådan sak vid den
ursprungliga planeringen — kostnaderna
skulle då ha blivit lägre. Å andra sidan
måste det kanske också medges att den
beräknade produktionskapaciteten, från
början 110 000 ton, ur ekonomisk synpunkt
var rätt snävt tilltagen, och därför
är det bättre att nu stämma i bäcken
än i ån. Jag tror att bolaget vid omplaneringen
har tagit ad notam den kritik,
som inte minst reservanterna vid föregående
tillfälle riktade mot just företagets
storleksordning, 110 000 ton, som
man inte ansett vara ekonomisk. Man
får väl också ta hänsyn härtill då man
räknar på de ökade kostnader dessa 55
miljoner kronor representerar.

Såväl departementschefen som utskottet
och reservanterna är således eniga
om att utredning och planering för detta
störa projekt hade kunnat vara bättre
och att en stor del av kostnadsstegringarna
kanske hade kunnat förutses. Det
måste ju också anses rimligt att riksdagen
från början fått en realistisk bild
av planeringen och förutsättningarna för
en rationell och ekonomisk drift av anläggningen
i stället för att i efterhand
presenteras dagens föreliggande program.
Däråt är nu ingenting att göra,
utan vi har endast att söka göra det bästa
möjliga av den sitaution som föreligger.

Kungl. Maj:t har i förevarande proposition
föreslagit att, förutom de medel
som riksdagen tidigare beviljat, 130 miljoner
kronor skall anvisas för Piteåanläggningens
fullbordande och för en sanering
av företaget. Detta skulle ske genom
aktieteckning i företaget, och där 3f

Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

utöver skulle ytterligare 30 miljoner kronor
av bolagets låneskuld till staten överföras
till aktiekontot.

Vid granskningen av föreliggande proposition
har avdelningen —• det torde jag
våga säga — inte sparat någon möda att
skaffa sig alla upplysningar från alla de
håll, som kunnat lämna avdelningen sakliga
sådana. Dessutom vill jag vitsorda
den strävan från alla inom avdelningen,
som syftat till att nå så stor enighet som
möjligt. Jag tror att utskottsutlåtandet
är ett bevis på att enighet uppnåtts i
mycket stor utsträckning, och jag vill
också gärna vitsorda att reservanterna
i mycket hög grad har medverkat därtill
på, som jag för min personliga del
tycker, ett föredömligt sätt.

Vi har som sagt försökt att sammanjämka
de skilda uppfattningarna så
långt detta har varit möjligt. Sedan det
har skett, återstår nu inga större tvistefrågor.
Både utskott och reservanter är
således ense om att tillstyrka de av
Kungl. Maj:t för detta ändamål äskade
medlen, 130 miljoner kronor — det kan
ses som ett uttryck för det ansvar, som
riksdagen faktiskt har genom att år 1959
engagera sig för detta projekt.

Jag förstår därför inte riktigt vart
herr Hagberg syftade när han gjorde
gällande, att utskottet inte tillräckligt engagerat
sig för uppgiften. Som jag har
påvisat har utskottet sökt att orientera
sig i frågan så långt det har varit möjligt.

Jag vill också gärna instämma i vad
övriga talare har sagt om företagsledningens
kapacitet; även avdelningen
kan säkerligen instämma i det under
full enighet. Jag medger öppet att man
kan diskutera, som reservanterna föreslår,
att i stället för aktieteckning behövliga
medel skulle utbetalas med statens
garanti för upptagande av lån i den
allmänna marknaden. Jag vågar dock
hävda den uppfattningen, att det väl
i dagens läge måste vara mest realistiskt
att säga att övervägande skäl talar
för Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Det är, som också herr Ragnar Bergh
nyss anförde, otvivelaktigt så att ASSI:s
eget kapital i förhållande till balansräk -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

ningens slutsumma är mycket lågt. Om
jag inte missminner mig rör det sig om
cirka 28 procent. Övriga företag i branschen
av liknande karaktär har ett eget
kapital i förhållande till det samlade
kapitalet på mellan 40 till 60 procent.

Mycket starka skäl talar således för
att själva medelsplaceringen bör ske i
form av aktieteckning. Det måste betraktas
som riktigt att det egna kapitalet förstärkes
också ur den synpunkten, att
bolaget saknar egna skogar att falla tillbaka
på, särskilt vid konjunkturväxlingar.
Bolaget får också helt naturligt
vissa svårigheter genom att vara hänvisat
att köpa sitt virke till marknadspris,
vilket pris åtminstone de senaste åren
kanske stigit mer än vad som varit företagsekonomiskt
betingat.

Jag undrar om det spelar någon avgörande
roll, om staten för närvarande
inte får någon avkastning på aktiekapitalet
eller om staten på annat sätt får
betala ränteförluster. I sak blir det ju
detsamma, även om den formella skillnaden
finns där.

Jag är synnerligen angelägen att understryka
vad utskottet har anfört när
det gäller denna sida av saken. Det heter:
»Utskottet vill i sammanhanget
framhålla, att den omständigheten, att
det stannat för alternativet med aktieteckning
icke får tolkas så, att man bedömt
de ifrågavarande investeringarna
som mindre räntabla och därför velat
befria företaget från skyldigheten att
förränta ett lånat kapital. Utgångspunkten
är att det kapital, som tillföres företaget,
vare sig det sker genom en ökning
av aktiekapitalet eller genom långivning,
ges en sådan användning, att på
sikt en rimlig, reell förräntning bör kunna
erhållas. Valet av aktieteckningen
som finansieringsform tillgodoser emellertid
behovet av ökad smidighet och
möjliggör en anpassning av företagets
kapitalkostnader till skiftande konjunkturer.
»

Herr Hagberg har här varit synnerligen
pessimistisk när det gällt att framöver
bedöma företagets möjligheter till
en räntabel drift. Jag håller med om
att det finns skäl som ger anledning

därtill. Å andra sidan är det emellertid
också så, att det kapital på 130 miljoner
kronor, som här sättes in, kommer på
sitt sätt att medverka i strukturrationaliseringen,
så att lönsamheten bör ökas.
Även ur den synpunkten finns det väl
anledning att anta att investeringen, under
de förutsättningar som föreligger,
är klok.

Reservanterna däremot tycks inte vara
fullt så pessimistiska. De skriver nämligen:
»Vad framtidsutsikterna för den
svenska skogsindustrien i allmänhet och
då också för Statens skogsindustrier angår
vill utskottet framhålla, att det icke
synes utskottet föreligga anledning till
pessimistiska bedömningar av lönsamhetsutvecklingen
på något längre sikt
men väl till en viss försiktighet vid planering
för den närmaste framtiden.
Konsumtionsbenägenheten för skogsindustriella
produkter är trendmässigt i
stigande över hela världen.»

Även i det hänseendet skiljer sig reservanternas
och utskottets bedömning
inte så mycket från varandra.

Jag vill avslutningsvis bara be att få
erinra om att vi också behandlat en del
motioner med begäran om utredning av
bolagets framtida struktur, allmänna
verksamhet och uppgifter för framtiden.
Jag vill samtidigt konstatera, att vi på
den punkten är helt eniga inom avdelningen
och även i utskottet. Det måste
anses mycket värdefullt att bolaget under
sitt arbete framöver skall planera
för en strukturrationalisering som syftar
till att ge bolaget större möjligheter
att arbeta vidare och göra det på en
sund ekonomisk bas. Det är synnerligen
angeläget inte minst med hänsyn till bolagets
framtida möjligheter att bestå och
verkligen göra en insats — främst i
Norrbotten, där det har en stor mission
att fylla.

Jag kan inte bedöma om lokaliseringen
av Piteåfabrikerna i förhållande till
ett annat företag där uppe är felaktig
som herr Hagberg anförde. En sak torde
dock vara klar, och bakom den uppfattningen
står länets hövding, som ju är
eminent sakkunnig på skogsområdet,
nämligen att skogstillgångarna i Norr -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

botten är tillräckliga och, såvitt man kan
se framöver, fullt tillräckliga för att
tillgodose de industriers behov som för
närvarande finns i Norrbotten. Vad vi
framför allt har velat trycka på är önskvärdheten
av att företagsledningen — i
stil med herr Hagbergs önskemål om
riksdagens engagemang i frågan —• noga
ser till att den håller Kungl. Maj:t
och riksdagen underkunniga om de planer
man väljer för framtiden i fråga om
planering och strukturrationalisering
för att få företaget så lönsamt som över
huvud taget är möjligt, så att riksdagen
i god tid får möjlighet att sätta sig in i
och bedöma de förslag som i detta hänseende
kan bli aktuella.

Herr Helmer Persson ville att vi från
utskottet, när vi nu uttrycker vår förhoppning
om en strukturrationalisering,
varom vi är ense även med Kungl. Maj:t,
också skulle ange vilka företag som då
skulle bli aktuella. Det kan vi tyvärr
inte, herr Helmer Persson. Vi måste
lita på att bolagets ledning framlägger
sina rationaliseringsplaner efter en noggrann
undersökning med sikte på att de
blir ändamålsenliga och ekonomiska.
När de planerna i mogen form föreläggs
riksdagen får både utskottet och
herr Helmer Persson andra möjligheter
att bedöma dessa frågor.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HAGBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Innan diskussionen går
vidare vill jag bara begagna tillfället
till att för ordningens skull rätta ett litet
misstag som herr andre vice talmannen,
givetvis helt ofrivilligt, gjorde sig skyldig
till. Han förmenade att jag hade uttalat
mig pessimistiskt om ASSl:s framtid.
Jag har inte gjort någon bedömning
därvidlag. Ordet »pessimistisk» var inte
mitt utan fanns i det citat som jag här
föredrog ur ASSI:s skrivelse till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet,
daterad den 18 december 1961.
Det var ASSI:s eget uttalande. För att
inte några som helst tvivel skall behöva

råda här, vill jag föredraga citatet ännu
en gång.

»En förändring till det bättre får icke
anses helt utesluten under loppet av
1962, men bedömningen måste i ljuset av
den nuvarande situationen bli pessimistisk.
» Det är alltså ASSI:s egna ord i
skrivelsen till handelsministern. För att
ytterligare understryka denna sin uppfattning
säger ASSI även följande: »Det
är givetvis icke möjligt att med säkerhet
nu bedöma det ekonomiska resultatet av
bolagets verksamhet under de närmaste
åren. För 1961 förutses emellertid en väsentligt
försvagad lönsamhet, och utsikterna
inför 1962 ter sig än mörkare.»
Det är alltså inte jag som säger detta,
utan det är styrelsen för ASSI som själv
har skrivit det.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! I det som herr Bergh
betecknar som sin lilla privata reservation
säger han att det bör ske en koncentration
av ASSI:s verksamhet till
Norrbottens län med hänsyn till statens
omfattande skogsinnehav i detta län.
Han nämner samtidigt att någon motsvarande
motivering för en statlig förädlingsindustri
i Mellansverige inte föreligger.
Jag tror att man om herr Bergh
i detta sammanhang kan säga såsom det
heter i det gamla ordspråket, att han
inte ser skogen för bara träd. Det finns
nämligen åtskilligt med statlig skogsmark
i Bergslagen och Mälarområdet,
herr Bergh, som herr Bergh torde vara
underkunnig om. Det är skogstillgångar
som är så goda att jag är tämligen övertygad
om att det också här finns plats
även för privat företagsamhet.

Jag finner det mycket förståeligt att
herr Bergh från sina politiska utgångspunkter
vill avhända ASSI de feta bitarna
för att överlämna dem till privata
företag och sedan låta ASSI behålla
Norrbottensföretagen med de många sociala
problem som sammanhänger med
dem. Men är herr Bergh så övertygad
om att ASSI, om de verkligt lönsamma
delarna av företagets skogstillgångar kapas
bort, sedan lika effektivt har möj -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

lighet att fylla sin uppgift i Norrbotten?
Jag tycker att detta resonemang av herr
Bergh klart visar att han är medveten
om den privata företagsamhetens oförmåga
och framför allt bristande vilja
när det gäller att lösa Norrbottens sysselsättningsfrågor.
Men herr Bergh kan vara
övertygad om att de äldre arbetarna
vid Skinnskattebergs bruk exempelvis
kommer ihåg hurudana förhållandena
var vid det bruket innan först domänverket
och sedan ASSI övertog rörelsen.
Ilos dem och hos brukets övriga
befolkning kommer •— därom är jag
alldeles övertygad — herr Berghs propåer
att möta mycket ringa resonans.

Jag ber, herr talman, kort och gott
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle
:

Herr talman! Jag har inte förnekat att
det finns statliga skogar i Mellansverige.
Vad jag har sagt är att motiv för tillkomsten
av en statlig förädlingsindustri
i Mellansverige föreligger i förhållandevis
ringa grad, då statens dominans i
fråga om skogsinnehavet inte till närmelsevis
är densamma där. Som herr
Söderberg vet minst lika bra som jag,
täcks råvarubehovet för Skinnskattebergs
förädlingsindustri inte helt från
domänverkets skogar.

Sedan vill jag tillägga vad beträffar
lönsamheten hos de företag som ASSI
har i Mellansverige att bolaget har åtskilliga
sågverk i Mellansverige som enligt
de uppgifter jag har fått tillhör de företagsenheter
som icke är räntabla.

Ilerr PERSSON, HELMER, (k) kort
genmäle:

Herr talman! Till herr Bergh vill jag
säga att han måste ha befunnit sig i ett
stort dilemma och att han har fått finna
på en listig lösning för att slippa ur dilemmat.
Det är egentligen inget nytt som
herr Bergh kommer med, utan det är en
gammal rekommendation som upprepas,
nämligen: »Det är bara att sälja! Sälj

hälften av företagen, så får vi pengar!»
Jag vill erinra om att det ligger i linje
med vad herr Bergh brukar säga om aktierna
i LKAB: »Sälj aktierna, så får vi
väldigt mycket pengar!»

Jag är inte nöjd med herr andre vice
talmannens svar på min fråga. Han sade
inledningsvis att utskottet inte väjt för
någon möda att skaffa sakuppgifter, men
min fråga löd ungefär så här: Vilka konkreta
åtgärder kommer att tillgripas när
det gäller strukturrationaliseringen? Om
nu utskottet inte har väjt för någon möda
att skaffa sakuppgifter, hur kan då utskottets
talesman säga att han inte kan
lämna något besked, ty utskottet vet ingenting
om strukturrationaliseringen
inom ASSI. Detta tycker jag är i allra
högsta grad märkvärdigt, ty utskottets
kategoriska uttalande om att det är nödvändigt
med strukturrationalisering måste
ju vara baserat på vetskapen om hur
det ligger till beträffande ASSI:s företag.
Men så får vi beskedet att utskottet inte
vet någonting. »Vi kan inte lämna något
svar», säger herr andre vice talmannen.
Det tycker jag är märkvärdigt.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Mot min vana skall jag
ställa en vänlig fråga — till herr Helmer
Persson: Hur bär man sig åt för
att ta tjuren vid hornen på ett sådant
sätt att man därigenom får veta var skåpet
skall stå?

Sedan jag har ställt den frågan skall
jag bara tillåta mig att kort slå fast att
den meningsriktning jag ansluter mig till
inte har något politiskt ansvar för den
situation med vilken riksdagen i dag
konfronteras, den situation vars egentliga
innebörd är att vi nu måste kasta 70
miljoner i goda pengar efter de dåliga.
Men faktum föreligger, och faktum förändras
ju inte av att man inleder en
process i saken. Också vi måste dra
slutsatserna i dag av andra bedömningar,
men vi förbehåller oss självfallet
att dra dem från våra utgångspunkter.

Egendomligt nog tycks det vara nödvändigt
att erinra om att räntekostnaden
för en investering inte försvinner därför

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

att man finansierar investeringen med
en aktieteckning. Man kan för en kort
tid dölja utgiften på det sättet, men man
kan inte förändra den. I fallet Statens
skogsindustrier är ju läget helt enkelt
det att antingen måste räntekostnaden
för den nu fullföljda investeringen bokföras
i bolaget, eller också på riksgäldsfonden
som en ränteutgift utan motsvarande
inkomst. Kostnaden blir på öret
lika stor på vilket sätt man än noterar
den.

Det har då sagts att Statens skogsindustriers
vinst- och förlusträkning skulle
bli sämre om företaget tvangs att bestrida
sina räntekostnader. Det är formellt
riktigt, men bara formellt. Reellt
ändras därigenom ingenting, i alla fall
inte förrän efter en viss tid.

Det har också påståtts att Statens
skogsindustriers balansräkning skulle
bli — låt mig uttrycka det så — mera
svårmanövrerad om man redovisade,
som öppet skuldkonto, den upplåning
som är nödvändig, hur man än förfar
för den planerade investeringens fullföljande.

Förlåt, jag förstår över huvud taget
inte den synpunkten. Men det värsta är
att detta sätt att resonera på ett inte
alldeles trevligt vis erinrar om en rad
undanflykter som de ansvariga använt,
inte för att förklara de uppnådda resultaten
utan för att bortförklara dem. Anledningen
till att vi från vårt håll är så
angelägna om att finansieringen skall
ske på ett sådant sätt att riksdagen och
alla övriga som befattar sig med denna
sak öppet ser vad det är fråga om är
helt enkelt den att vi på det sättet vill
markera nödvändigheten av att föra detta
företag fram till faktisk och inte bara
formell lönsamhet. Vår utgångspunkt är
då den om vilken hela utskottet är enigt,
nämligen att lönsamhetskravet inte i
längden kan eftersättas, om Statens
skogsindustrier på sikt skall kunna fylla
de arbetsmarknadsuppgifter och näringspolitiska
uppgifter för vilka företaget
nu byggts ut.

Den reella innebörden — det medger
jag öppet — av reservationen är att
understryka detta och understryka det

på ett sätt som icke kan leda till några
missförstånd.

Herr talman! Det finns ingen anledning
för mig att förstora de meningsmotsättningar
som här förelegat, i all synnerhet
inte som jag mycket gärna understryker
herr andre vice talmannens konstaterande
av att de olika meningsriktningarna
denna gång i utskottet verkligen
kom on speaking terms med varandra.
Nu hoppas jag att herr Helmer
Persson inte i mitt val av uttryck ser
ett bevis för att Natos nordkommando
hade befälet över statsutskottets första
avdelning. Vi kom varandra alltså så
nära att det inte bara var angenämt att
resonera. Jag vågar kanske som en enkel
suppleant säga att det var givande att
föra dessa resonemang.

Det är ingen hemlighet, förmodar jag
•— men därvidlag kan man kanske missta
sig — att jag inte vill ha några statliga
företag, men det har kanske hittills
varit en hemlighet att jag föredrar väl
skötta statliga företag framför illa skötta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
1.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! När jag lyssnade till vad
herr Svärd här sade måste jag till min
glädje konstatera att han nog tagit ett litet
steg mot en mera realistisk syn på
i varje fall det statliga företag som är
föremål för debatt i dag. Jag har hört
herr Svärd yttra sig i dessa frågor tidigare,
och då tror jag att skillnaden mellan
den positiva bedömning som utskottsmajoriteten
även denna gång ställt sig
bakom och herr Svärds ståndpunkt varit
betydligt större.

Diskussionen i dag, herr talman, ger
också anledning till vissa andra reflexioner.
Hittills har det enligt min mening
knappast — om jag får lov att säga det
— förts fram något nytt utöver vad som
sagts i åtskilliga debatter kring ASSI
förr om åren. Högerns och folkpartiets
talesmän har i stor utsträckning upprepat
de välkända argumenten, och dessa
börjar med förlov sagt verkligen bli en
smula slitna.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

Man vill skapa ett intryck av att ASSI
är, om inte ett dåligt förelag så i varje

fall ett dåligt skött företag, .lag delar inte
alls den uppfattningen, och jag tycker
mig kunna utläsa ur utskottsmajoritetens
uttalande att inte heller den gör det.
När man vill göra gällande att ASSI är
ett dåligt företag glömmer man ju bort
att ta hänsyn till de alldeles speciella
förhållanden under vilka företaget arbetar,
och man bortser från de uppgifter
som företaget har. Man försummar att
beakta verksamhetens syfte. Men med
hänsyn till de många debatter som förts
i denna kammare omkring ASSI borde
det väl stå klart för var och en vad som
är målsättningen för ASSI :s verksamhet.
En viss förståelse härför framskymtar
möjligen i herr Berglis anförande, men
sannerligen inte när man läser de till
utlåtandet fogade reservationerna. Uppgiften
är ju att bereda sysselsättningsmöjligheter
i övre Norrland, framför allt
i Norrbotten med den mycket starka befolkningsökningen
just i detta län. Man
vill och måste bygga på de råvarutillgångar
som finns inom området. All
skoglig expertis är överens om att dessa
skogstillgångar räcker väl till för den nu
i huvudsak slutförda utbyggnaden av anläggningen
vid Lövholmen, liksom för
den utbyggnad som skett vid ett privat
företag i Piteå. Det kan kanske utgöra
ett bemötande av vad herr Hagberg gjorde
gällande, nämligen att det väl ändå
var olämpligt —- om jag förstod honom
rätt — att man här tog upp en produktion,
när andra företag i privat ägo också
hade genomfört betydande utbyggnadsplaner.

Men skogstillgångarna är rikligare än
så. Det är därför som man, mot bakgrunden
av virkestillgångarna och de
befolkningsmässiga förutsättningarna,
kanske kan ha en ganska ljus syn på
ASSI:s framtid.

Skogstillgångarna ger, enligt vad den
expertis som jag här omnämnt är överens
om, full möjlighet till en vidare utbyggnad
av ASSI:s verksamhet i Norrbotten.
Det är naturligt att det inte sker
på en gång, men det har i propositionen
— det har kanske herr Helmer Persson

inte observerat — klart uttalats att jag
anser det önskvärt att man så snart som
möjligt skall planlägga för att vid lämpligt
konjunkturläge sätta i gång en utbyggnad
vid Karlsborg. Bolaget, det har
jag gjort gällande i tidigare debatter, får
möjlighet att växa. Jag tror bolaget är
på god väg att göra det, och det är därför
som jag anser att man som en beredskap
inför ett eventuellt vikande konjunkturläge
i god tid bör planera en
vidare utbyggnad. Bolaget har självt pekat
på att åtskilliga rationaliseringsåtgärder
behöver vidtas inom den närmaste
framtiden. Detta har bolagets egna utredningar
klart gett vid handen. Möjligheterna
att vidta kostnadsbesparande rationaliseringsåtgärder
blir så mycket
större om man kan förena dessa med
en utbyggnad av produktionen till lämplig
storlek vid redan existerande anläggningar
och möjligen också om man kan
överväga upptagandet av nya tillverkningsgrenar.
Jag har understrukit att
Karlsborg här kommer främst i blickfältet.

Ingen är blind för att bolaget arbetar
under svårigheter. Men om vi erkänner
att målsättningen är riktig borde vi väl
alla se som vår uppgift att försöka undanröja
dessa svårigheter så långt detta
är möjligt. Vi vet att bolaget har en
ganska säregen ekonomisk struktur. Det
är det enda skogsföretag här i landet
som inte har egna skogstillgångar. Det
är ett företag som med hänsyn till de
förhållanden under vilka det kom till
inte haft någon möjlighet att bygga upp
reserver på samma sätt som enskilda
företag kunnat göra. Detta sammanhänger
i sin tur också med att bolaget inte
har egna skogstillgångar. Bolaget har
inte några investeringsfonder. Det har
inte varit möjligt att på det sättet ackumulera
tillgångar som kan sätta ett företag
i stånd att lättare möta påfrestningarna
vid vikande konjunkturer och när
tillfälliga marknadssvårigheter uppstår.
Därför har ASSI varit ett ovanligt utsatt
företag.

Vår uppgift, som jag har sett den, borde
väl om vi är överens om målsättningen
vara att så långt det går försöka un -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

danröja dessa svårigheter. Vad kan vi
då göra? Låt mig få börja med skogen.
Nog finns det skäl att ägna uppmärksamhet
åt den frågan. Finns det inte anledning,
har regeringen sagt sig, att överväga
att ge ASSI en ställning jämförbar
med de enskilda företagens? Varför skall
inte ASSI vara ett företag som har egna
skogstillgångar? Det kommer att stärka
företagets ekonomiska ryggrad. Det är
därför som finansministern — inte jag,
som oriktigt uppgivits i en tidskriftsartikel
— tillkallat en utredning som
skall undersöka förhållandet mellan ASSI
och domänverket, bl. a. med sikte på
om dessa båda grenar av statlig affärsverksamhet
har något att vinna på att
förenas i den ena eller den andra formen
i ett gemensamt företag.

Men det finns andra omständigheter.
Vi vet att bolagets ekonomiska struktur
även i andra avseenden är ogynnsammare
än de flesta företags i branschen.
Vid utgången av 1961 uppgick ASSI:s
eget kapital — det framgår för resten av
uppgifter som också är återgivna i utskottsutlåtandet
och i propositionen —-till endast 24 procent av balansomslutningen.
Motsvarande siffror för praktiskt
taget alla de större skogsbolagen ligger
vid 40, 50, 60 procent och till och med
däröver. Skulle, som jag kanske får säga
att jag hoppas, utskottsmajoritetens förslag
till finansiering vinna denna kammares
och riksdagens bifall, skulle det
innebära en ökning av det egna kapitalet
till 47 procent av omslutningen,
fortfarande något sämre än vad många
enskilda företag kan framvisa. Men skulle
i stället reservanternas förslag i kapitalfrågan
— jag talar inte om herr
Berghs reservation utan om de övriga reservanternas
— bifallas, skulle det innebära
att bolagets eget kapital inte ens
bleve 24 procent av omslutningen utan
endast 19 procent. Det kan såvitt jag
förstår inte vara den rätta vägen att undanröja
svårigheterna för detta företag
och göra det bättre rustat att lösa de
uppgifter som bolaget fått sig förelagda
och som statsmakterna angivit. Från skilda
håll, hl. a. från herr Svärd, har jag
i dag fått höra att ett aktiekapital också

bör förräntas. Det kan väl hända att det
är riktigt i vissa lägen, men det måste
väl för det företag det här gäller vara
av större vikt att bereda sysselsättningsmöjligheter
för befolkningen i de trakter
där företagets verksamhet bedrives
än att ge aktieägarna utdelning på aktiekapitalet.

Även om man kan hoppas på en viss
förräntning av kapitalet, ger det ju större
möjligheter att bygga upp reserver
och möta påfrestningar om man inte har
så störa fasta kapitalkostnader som man
får om den större delen av skuldbördan
ligger upplånad i marknaden med därmed
förenade fasta räntekostnader. Jag
betraktar därför förslaget om ökad aktieteckning
inte bara som en åtgärd för
att möta konsekvenserna av utbyggnaden
av anläggningen i Lövholmen utan också
som ett försök att förbättra den ekonomiska
strukturen av ASSI och låta företaget
komma i ett med motsvarande företag
i samma bransch mer jämförbart
läge.

Jag har därför herr talman, uppriktigt
sagt litet svårt att förstå reservanterna,
men det är ju möjligt att de inte är
överens med mig om vad jag angivit
som företagets målsättning. I så fall vore
det ganska angeläget, för att klarhet
kan vinnas härom i denna diskussion,
att de anmäler sin avvikande mening.

Herr talman! Innan jag slutar mitt
anförande vill jag försöka besvara ett
par frågor, som herr Hagberg i början
av debatten ställde till mig.

Den ena av herr Hagbergs frågor rörde
förhållandena år 1959, då principbeslutet
fattades beträffande utbyggnaden
av Lövholmen. Den kostnadssiffra
som då i propositionen hade anmälts för
utskottet var 120 miljoner kronor. Herr
Hagberg påpekade att en uppgift sedermera
lämnades till handelsdepartementet
— jag vill minnas den 5 maj — om att
kostnaderna nog skulle komma att bli
större. Vid förfrågan från min sida uppgavs
beloppet till 135 miljoner kronor.
Det framhölls av dem i bolagets ledning
som lämnade denna uppgift att samma
uppgift också hade givits vid föredragningen
i utskottet. Jag vet inte säkert

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

hur det förhåller sig härmed, men om
man läser statsutskottets utlåtande 1959:
125, där frågan behandlas, kan man ändå
finna en viss antydan härom. I utlåtande
står följande: »Vad angår de medel,
som i övrigt erfordras för utbyggnaden,
har storleken av dessa i bolagets
framställning beräknats till c:a 80 miljoner
kronor. Detta belopp kan givetvis
i viss mån komma att påverkas — förutom
av bolagets möjligheter till självfinansiering
— även av den fortsatta
allmänna pris- och kostnadsutvecklingen.
»

Om min minnesbild är riktig kunde
bolaget i dåvarande läge inte säkert ange
var kostnaden skulle komma att stanna.
Man kan kanske mena att det är en
smula anmärkningsvärt att på så lösa
grunder bestämma sig för att sätta i
gång en nybyggnad av den omfattning
det här är fråga om. Jag kan väl medge
att det ligger något i den invändningen,
men, ärade kammarledamöter, man bör
komma ihåg det läge i vilket vi då befann
oss. Vi hade ännu bekymmer med
sysselsättningen, särskilt stora uppe i
Norrbotten. Jag vill gärna medge att jag
i hög grad delar ansvaret för att detta
projekt aktualiserats. Det var jag som
framhöll för bolaget att det borde komma
fram med något förslag till utbyggnadsåtgärder
i då rådande läge och som
lovade att ta upp till prövning de förslag
som kunde komma att framläggas.
Naturligtvis önskade jag så grundliga
kostnadsberäkningar som möjligt, men
att dessa med hänsyn till den allmänna
kostnadsökning som man redan då kanske
kunde förutse icke kunde göras med
absolut säkerhet hade jag klart för mig.
Det gjordes nog också en antydan härom
i propositionen, och det kom väl
även i någon mån till uttryck i det av
mig nyss åberopade utskottsuttalandet.

Den andra fråga herr Hagberg ställde
till mig gällde spörsmålet huruvida
den hamnutbyggnad i Piteå som kunde
komma att föranledas av den ny anläggningen
i Lövholmen också var inräknad
i kostnaderna för projektet. Jag vill härpå
bara svara att enligt vad jag inhämtat
anses bolagets nuvaranda utlast -

ningsmöjligheter tillräckliga, om man
fördelar godset mellan bolagets egen kaj
och stadens kaj. På längre sikt vill varken
bolagets ledning eller jag utesluta
att det kan befinnas ekonomiskt fördelaktigt
att utöka bolagets hamn. Hittills
har emellertid inte uppgjorts någon kalkyl
över sådana kostnader, utan hela
frågan har tills vidare ställts på framtiden.
Transportproblemet anser man sig
alltså kunna lösa med redan nu föreliggande
möjligheter.

Herr PERSSON, HELMER, (k) kort
genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lange och
och jag är i stort sett överens om de
svårigheter ASSI har att brottas med i
sin verksamhet. Våra uppfattningar skiljer
sig så till vida att jag anser att de
statliga åtgärderna för att övervinna de
svårigheter ASSI brottas med har varit
otillräckliga. Det gäller kapitaltillförseln,
och det gäller också ASSI:s möjligheter
att få arbeta under samma
gynnsamma betingelser som den privata
skogsindustrien när det gäller tillgången
till råvara.

Statsrådet säger vidare att beträffande
Karlsborgsverken står det i statsverkspropositionen
att man måste planlägga
och att detta skall vara en beredskap
vid konjunkturnedgång. Men, herr statsråd,
det ligger ju till på det sättet i
nordöstra Norrbotten att vi där redan
har en lågkonjunktur — det torde inte
vara obekant för statsrådet — så att det
varit synnerligen angeläget att den utbyggnad
det här gäller redan hade satts
i gång. Men jag vill upplysa att vid en
kommunal uppvaktning från Nederkalix
hos ASSI:s ledning här i Stockholm
bl. a. lämnades det meddelandet att
Karlsborgsverkens utbyggnad inte skulle
kunna ske inom överskådlig tid. Detta
besked och det besked som statsrådet
här lämnade tycker jag inte riktigt
stämmer med varandra.

Till sist ville herr Svärd ha reda på
hur man tar en tjur vid hornen. Herr
Svärd sitter ju i jordbruksutskottet, och
jag vet inte om han ännu har hunnit

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

lära sig alt det dock finns tjurar som
har horn, att man kan ta dem i hornen
och vrida omkull dem. Men jag kan ändra
på formuleringen, i anslutning till
vad jag tidigare sade beträffande ASSI,
och säga att man exempelvis kan ta f. d.
partisekreteraren Svärd i öronen eller
hans eventuella pipskägg och placera
honom på rätt plats, d. v. s. ta bort Karl
XII:s staty och placera herr Svärd på
hjältekonungens plats. Där passar han
mycket bättre.

Herr SVÄRD (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är mycket ledsen,
men inte ens en kort och sporadisk sejour
i jordbruksutskottet har lärt mig
hur man bär sig åt för att vrida om
hornen på en tjur så att man får veta
var skåpet skall stå.

Sedan kan jag medge att min gamle
vän Gunnar Lange — om jag får använda
den titulaturen — inledde mig i
frestelse att ta upp en debatt av det
gamla slaget i denna fråga. Men jag
skall stå stark, .lag skall bara begränsa
mig till att konstatera att målsättningen
för detta företag inte är att bereda sysselsättning,
utan det är att bereda säker
sysselsättning för de anställda och för
råvaruleverantörerna, och det kan, herr
statsråd, bara ske genom att företaget
göres lönsamt. Det är alltså ett företagsekonomiskt
problem vi diskuterar eller
i varje fall borde diskutera. Vi gör inte
den skogsindustriella driften mer lönande
genom att tillföra företaget egna
skogstillgångar.

Får jag till slut, herr talman och herr
statsråd, bara säga att reserver i ett företag
inte är någonting som man tillför
utifrån —- det är någonting som måste
växa fram som ett resultat av driftens
resultat. Är det inte så, herr statsråd?

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Endast ett ord till herr
Svärd! Herr Svärd vill väl ändå inte bestrida
att ett företag som har att förränta
skulder utöver aktiekapitalet, där
det egna aktiekapitalet endast uppgår
till 19 procent -— vilket skulle bli följ -

den av reservanternas förslag, det förslag
som herr Svärd själv står bakom
— får betydligt svårare att säkra sysselsättningen
för befolkningen och att betala
priserna till råvaruleverantörerna
än ett företag, som i stället skulle ha 47
procent av sitt kapital i aktier i en situation,
herr Svärd, där betydande avavsättningssvårigheter
föreligger. Det är
nämligen den situationen vi har för ögonen
i dag, och det är just i en sådan situation
som reserver ger möjligheter att
möta påfrestningarna.

Herr SVÄRD (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag bestrider — med all
respekt för herr statsrådet — mycket
bestämt att ett företags faktiska framtidsutsikter
är beroende av sättet för finansieringen
av dess investeringar. Jag
bestrider mycket bestämt att man i
längden kan betala anställda och råvaruleverantörer
genom att ta i anspråk
de medel som skulle ha använts för att
täcka kapitalkostnader. Jag tillägger till
slut att förutsättningen för att ASSI
skulle komma i ett sämre läge genom
att tvingas låna upp sina pengar på öppna
marknaden skulle vara att företagets
framtida kreditvärde minskades. Men
det händer inte, herr statsråd, när upplåningen
göres mot statsgaranti, där den
reella säkerheten för ASSI:s upplåning
inte är företagets tillgångar utan herr
Langes utomordentligt värdefulla namnteckning.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag tror att jag inte är
den ende här i kammaren som vet att
så okunnig beträffande den industriella
utvecklingen här i landet är verkligen
inte herr Svärd, som herr Svärds anförande
skulle ge en antydan om. Han vet
lika väl som vi andra att aktiekapitalet
kan förräntas till skilda procentsatser,
och så har även skett. Det har funnits
skogsföretag som under vissa tider inte
gett någon utdelning, herr Svärd, just
därför att de har haft att i första hand
möta andra förpliktelser. Man kan så -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

lunda, såvitt jag förstår, inte bestrida
att om ett företag har en större del av
sina skulder i form av aktiekapital tål
företaget större påfrestningar till båtnad
ocli gagn för de anställda och till nytta
och glädje för leverantörer av råvaror.

Herr HANSSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det vore mycket att säga
om det sista herr statsrådet nämnde.
Jag skall endast anknyta till vad
herr statsrådet sade om att ASSI är ett
utsatt företag. Det är förvisso riktigt.
Herr statsrådet kan väl å andra sidan
inte gärna förneka att ASSI haft fördelar
som inga andra företag haft, t. ex.
i fråga om kapitaltillförsel.

När vi ifrån reservanternas sida begär
att räntekostnaderna skall redovisas
och inte döljas, så tycker jag att
det är rimligt. Det anser också majoriteten,
och när nu kapitaltillskottet enligt
vår uppfattning bör ske i form av
upplåning med statsgarantier i stället för
i form av aktieteckning, så är detta en
strävan i denna riktning.

Att dra paralleller mellan ASSI:s och
andra företags finansieringsfrågor på
det sätt som här skett beträffande eget
kapital och lånat kapital är nog inte
riktigt. Det ligger mycket i vad herr
Svärd sagt, att privata företag eftersträvar
eget kapital just för sin kreditvärdighets
skull. Det är givet att det ligger
en viss fördel i att man kan låta
utdelningen variera, men inte kan skillnaden
vara så fundamental som statsrådet
ville göra gällande.

ASSI har som statsägt företag inte
samma problem beträffande krediter
som statsrådet velat göra gällande.
ASSI får sina pengar av staten, och
skall allt kapital förräntas — och det
tycks vi vara överens om —- är skillnaden
inte så avgörande som herr statsrådet
vill göra gällande.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag vill gärna erkänna,
herr Hanson, att ASSI enligt mitt sätt
att se har en annan uppgift än de en -

skilda företagen. För ASSI är uppgiften
att bereda befolkningen ordentliga sysselsättningsmöjligheter
på säkraste möjliga
sätt. Frågan om förräntningen av
aktiekapitalet får komma och måste
alltid komma i andra hand. Det är rätt
betecknande att ASSI, som herr Hanson
borde veta, kom till när enskilda
företag inte längre förmådde skapa sysselsättning
i Norrbotten, därför att de
under tidigare perioder tänkt för mycket
på aktieägarna. Det exemplet skall
inte det statliga företaget upprepa. Det
har en annan målsättning och bör också
betraktas från delvis andra utgångspunkter
än enskilda företag.

Här har jag kunnat visa, vilket också
framgår av det material utskottet haft
att bedöma, att ASSI:s ekonomiska
struktur är sämre än enskilda företags.
Detta kan i sin tur få konsekvenser för
företagets möjligheter att fullfölja den
målsättning som jag uppriktigt sagt tror
att vi alla i grund och botten är överens
om.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Vi har hela tiden varit
överens om att ASSI har speciella
syften att fullfölja. Det är orsaken till
att vi under alla dessa år gått med på
att ge så mycket pengar till ASSI. Vad
jag hävdar är att om vi är överens om
den grundläggande synpunkten, nämligen
att pengarna skall förräntas hur
de än tillförs företaget, vare sig det
sker genom aktieteckning eller genom
lån, då blir inte skillnaden så fundamental
som statsrådet vill göra gällande
om medlen tillskjuts genom aktieteckning
eller genom lån.

Herr HAGBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr statsrådet gjorde
gällande, att denna debatt inte skulle ha
tillförts någonting nytt och att det är
gamla slitna argument, som alltjämt
vädras. Jag är inte så alldeles säker på
detta. Här finns åtskilliga nyheter. En
nyhet är följande, som kanske kan in -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i
tressera kammarens ledamöter. När kammaren
i maj månad 1959 fattade sitt
beslut om Lövholmenanläggningen,
skedde det under förutsättning att den
skulle kosta 120 miljoner kronor. I dag
vet vi att beloppet är 190 miljoner, en
skillnad på 70 miljoner. Jag tycker, att
man måste ha ganska stora pretentioner
om man inte skall anse detta vara en
nyhet.

En annan nyhet har statsrådet själv
sörjt för, och det är den kritiska inställning,
som handelsministern numera
tycks inta i denna angelägenhet.

Därest kammarens ledamöter inte känner
till saken i detalj, skall jag ta mig
friheten att föredraga statsrådets eget
uttalande i propositionen i detta ärende.
Herr Lange säger där: »Såsom statskontoret
anfört tyder de här angivna
merkostnaderna på att byggnadsprojektet
inte var tillräckligt förberett, då
förslaget framlades för statsmakterna.
Även om den allmänna konjunkturbedömningen
liksom arbetsmarknadsläget
i Norrbotten vid tidpunkten för förslagets
utarbetande gjorde det önskvärt, att
utbyggnadsarbetet kom till ett snabbt avgörande
och därmed den förberedande
planeringen kan ha kommit att forceras,
finner jag detta förhållande beklagligt.
» När man vet hur pass försiktigt
departementscliefsuttalanden i
allmänhet är formulerade, måste man
finna det anmärkningsvärt att statsrådet
använder ett sådant uttryck som »beklagligt».
Jag är emellertid tillfredsställd
med det, men jag är inte tillfredsställd,
herr statsråd, med att jag och
kammaren icke fått något som helst svar
på frågan: Vart har promemorian av den
8 maj 1959 tagit vägen?

Ärade kammarledamöter, nämnda dag
inlämnade ASSI, enligt vad bolaget
självt meddelat, till statsrådet och chefen
för handelsdepartementet en promemoria,
i vilken det upplystes att redan
under första halvåret 1959 kunde förutses,
att kostnaderna skulle komma att
överstiga det belopp som bolaget uppgivit
i december 1958 och som angavs
i 1959 års statsverksproposition. Detta
anmäldes av bolaget, enligt vad som

Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.
uppges i ASSI:s framställning till handelsministern
av den 18 december 1961,
inför statsutskottet och även i en vördsam
promemoria till handelsministern,
överlämnad den 8/5 1959. Det som anmäldes
var att man redan då, efter några
veckor, ansåg sig ha kommit i den
situationen att man måste höja kostnadssiffran
med 15 miljoner. Men denna
promemoria förekommer ingenstans
i riksdagshandlingarna. Den är icke redovisad
i statsutskottets utlåtande i maj
1959. Riksdagen hade när den gick att
besluta i denna angelägenhet ingen som
helt kännedom om att kostnaderna den
dagen, den 27 maj 1959, icke var 120
miljoner, som riksdagen trodde, utan
135 miljoner. Sedermera har de ytterligare
stigit upp till 190 miljoner. Jag
beklagar mycket att inte statsrådet kunnat
lämna ett uttömmande svar till riksdagens
första kammare i denna dock
kanska betydelsefulla angelägenhet. Jag
frågar än en gång: Var finns denna promemoria? -

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag uttryckte mig kanske
inte tydligt nog när jag försökte besvara
herr Hagbergs fråga i mitt första
anförande. Vad jag har sagt är att de
uppgifter som kom mig till handa i en
promemoria enligt vad som uppgavs också
tillställdes utskottet, kanske inte i
form av en promemoria utan vid föredragningar.
Man talade om för utskottet
vid dess behandling av ärendet att
vi hade att motse vissa kostnadsstegringar.
Detta sägs också i ASSI:s skrivelse.
Hänvisning härtill återfinnes både i propositionen
och i statsutskottets förevarande
utlåtande. I statsutskottets utlåtande
nr 125 år 1959 fanns också en antydan,
herr Hagberg, om att man inte
var så säker på kostnadsberäkningen 120
miljoner kronor, som hade anmälts i
propositionen med stöd av tidigare lämnade
uppgifter. Där står: »—- —- — även
av den fortsatta allmänna pris- och
kostnadsutvecklingen. Utskottet anser
sig dock i stort kunna godtaga de av bolaget
gjorde beräkningarna.» Detta inne -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

bär alltså en viss reservation för att kostnadsstegringar
här kunde uppkomma.
Det är väl också föranlett av just den
omständigheten att bolagets egna företrädare
inför utskottet hade anmält att
den tidigare gjorda kostnadsberäkningen
inte höll.

Varför man inte skrev utskottsutlåtandet
på ett annat sätt vill jag inte
gå in på. Min utskottserfarenhet är betydligt
mindre än herr Hagbergs, det
beklagar jag, men jag har under de senaste
åren inte haft något tillfälle att
medverka i utskottsarbete.

Herr HAGBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! I anslutning till herr
statsrådets senaste meddelande vill jag
bara slå fast att den ASSI-promemoria
som jag här omnämnt av den 8/5 1959
icke var redovisad inför den svenska
riksdagen, när den gick att fatta sitt
beslut beträffande Lövholmenanläggningen,
vilket skedde den 27 maj.

Herr JACOBSSON, PER, (fp) kort genmäle: Herr

talman! Herr statsrådet har
gjort gällande och upprepat att de som
har en annan uppfattning rörande finansiering
av företaget än utskottets majoritet
intar denna inställning beroende
på att de förbiser företagets syfte. Jag
vill göra gällande att det är alldeles
tvärtom. Just de speciella förhållanden
som legat till grund för företagets startande
är väl också motiveringen för att
reservanterna intagit denna ståndpunkt
och velat bidraga till den kapitalanskaffning
som här anses erforderlig.

Sedan frågar statsrådet: »Är ASSI ett
dåligt företag?» Jag har den meningen
att den frågan övervägande är av retorisk
art. Det är, så långt jag förstår, en
strid om ordens valörer. Jag vill inte
skriva under på den saken, om man skulle
lägga in den meningen däri, att ASSI
är ett dåligt skött företag. Det vågar jag
inte påstå och anser mig inte ha anledning
att göra. Men ställer man frågan
så: Är ASSI ett från strängt affärsmässiga
synpunkter gott företag? — och då
helt bortser från företagets syfte — då

måste jag ju säga att jag för min personliga
del tvekar om svaret. Jag är inte
heller helt övertygad om att herr statsrådet
vore beredd att svara ett frimodigt
ja på den frågan.

På framställning av herr talmannen
beslöts att den fortsatta överläggningen
i förevarande fråga ävensom handläggningen
av återstående ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 290, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående nya gränser för Stekenjokks
statsgruvefält m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 120 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och godkändes allmänna beredningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 306, till Konungen i anledning
av motioner om utredning rörande
alkoholfrågan, om upplysningsverksamhet
rörande alkohollagstiftningen, om utredning
angående forskning avseende
behandlingen av alkoholskadade samt
om utredning rörande de kroniska alkoholisternas
vårdproblem.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtande nr 5, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts skrivelse
med redogörelse för Nordiska rådets
tionde session, dels motioner väckta i anslutning
härtill;

konstitutionsutskottets memorial nr 19,
angående uppskov med behandlingen av
vissa ärenden;

statsutskottets utlåtanden:
nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1961/62, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområ -

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

Nr 23

de, jämte i anslutning härtill väckta motioner; nr

134, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1962/63 till universitet och
högskolor m. m.;

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenskt utvecklingsbistånd,
i vad propositionen avser
allmänna riktlinjer och utrikesdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 136, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenskt utvecklingsbistånd,
i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

137, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenskt utvecklingsbistånd,
i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; nr

138, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående svenskt utvecklingsbistånd,
i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 139, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1962/63
till bidrag till handelshamnar och farleder
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 140, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1962/63
till byggande av fiskehamnar jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nomadskolväsendets
organisation jämte i ämnet väckt
motion;

nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1962/
63 till nybyggnad för lärarhögskolan i
Malmö;

nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1962/63 till naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter
m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

144, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ökad utbildning
av läkare, tandläkare m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 145, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1962/63 till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1962/63 till universitetssjukhusen
m. m.;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
rörande anslag för budgetåret
1962/63 till Finansdepartementet: Omkostnader; nr

148, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1962/63 till mödrahjälp, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner; samt

nr 149, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om allmän
försäkring, m. m., i vad propositionen
avser anslag för budgetåret 1962/63,
jämte i ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkanden och
memorial:

nr 50, angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1962/63, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående höjning av vissa
postavgifter m. m.; samt

memorial nr 56, angående uppskov
med behandlingen av vissa till bevillningsutskottet
hänvisade motioner;

bankoutskottets memorial nr 29, angående
uppskov med behandlingen av vissa
till bankoutskottet hänvisade ärenden;

andra lagutskottets utlåtanden och memorial: nr

29, i anledning av väckt motion om
arbetarskyddet inom TV-hanteringen;

nr 30, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till sjukvårdslag,
dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 31, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i arbetarskyddslagen den 3 januari
1949 (nr 1), dels ock i ämnet väckta motioner;
samt

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 fm.

nr 32, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden; ävensom

jordbruksutskottets utlåtande och memorial: nr

22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.; samt

nr 23, angående departementsvis upp -

gjorda förteckningar över försäljningar
av viss kronan tillhörig fast egendom.

Justerades protokollsutdrag för detta
sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 17.23.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj eftermiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 19.30;
och dess förhandlingar leddes till en
början av herr andre vice talmannen.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget
Statens skogsindustrier, m. m. (Forts.)

Fortsattes överläggningen angående
statsutskottets utlåtande nr 121.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep):

Herr talman! Det är inte min mening
att med mitt anförande uppta någon
storpolitisk debatt om fördelar och eventuella
nackdelar av statsägda eller enskilda
företagsformer. Det var närmast
herr Berghs resonemang i reservationen
till detta utskottsutlåtande, att genom
försäljning av Aktiebolaget Statens
skogsindustriers anläggningar i Skinnskatteberg
skulle erhållas kapital för investering
i liknande företag i Norrbotten,
som föranledde mig att begära ordet.

Under lågkonjunkturen efter första
världskriget lyckades domänstyrelsen
lägga stora bolags- och enskilda skogar
till sina redan förut ägda stora skogsdomäner
i Skinnskattebergstrakten. De
mest förutseende bruksägarna hade redan
tidigare avyttrat sin egendom. En
del enskilda skogsägare och bolag var
konkursmässiga. Några enskilda spekulanter
vågade inte då investera kapital.
I cn del inköp följde även sågverk, och
så var fallet vid Skinnskatteberg. Industrien
utbyggdes så småningom alltmer
till vad den är i dag. I den mån inte
statens eget skogsinnehav skulle räcka
till för ett rationellt utnyttjande av industrien,
är de enskilda skogsägarna
mycket nöjda med att sälja sin råvara
till Statens skogsindustrier i Skinnskat -

teberg. Vi har nämligen ett överskott på
skogsråvara i Mälarområdet. Det bevisas
kanske bäst av att Billerudsbolaget
planerar att bygga en massafabrik i närheten
av Mälaren, så snart tillstånd kan
meddelas från vattendomstolen.

I fråga om enskilda företags företräden
framför statliga har denna bygd
— Hedströmsdalen — sorgliga erfarenheter.
Där levde efter dåtida förhållanden
en välmående industribefolkning till
i början av 1900-talet. Enbart inom
Skinnskattebergs kommun är två järnbruk
nedlagda, med de bekymmer som
därav följer för arbetarstam och kommun.
Samma förhållande hade säkert
drabbat Skinnskatteberg, om ej domänverket,
numera Statens skogsindustrier,
satsat på industriens utbyggnad.

Då jag på nära håll har kunnat följa
utvecklingen i Skinnskatteberg vill jag
ge en eloge åt företagets ledning, som
har gjort sitt bästa för att föra företaget
framåt, trots i synnerhet i början många
gånger torftiga förhållanden i fråga om
kontor och lokaliteter på grund av en
försiktig tilldelning av medel för nybyggnader
från riksdagens sida. Nu
byggs det vägar i samhället och till samhället,
som är avsedda att bära den
tunga timmertrafiken. Landstinget har
där byggt en ny folkhögskola i den vackrast
tänkbara Bergslagsnaturen. Det kan
vara nog med två raserade industrier inom
samma kommun, där husen fått ramla
ihop och visar upp en bild av förödelsens
styggelse.

Det skulle komma mycken oro åstad
på arbetsplatsen och i kommunen, där
ett vackert villasamhälle växt upp under
de senaste åren, om sådana tankar som
framföres i herr Berghs reservation skulle
förverkligas.

Jag yrkar därför, herr talman, avslag
på reservationen 2.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle
:

Herr talman! Egentligen är det en
ganska glädjande upplysning som herr
Carlsson har lämnat, när han talat om
sina farhågor för att ASSI:s verksamhet
i Skinnskatteberg — för att ta det exemplet
— skulle avvecklas. Om så skulle bli
fallet, betyder det inte att industrien
raseras. Herr Carlsson har ju själv vittnat
om hur bra denna industri är organiserad
och om hur ett samhälle har
växt upp omkring den. Vi vet från andra
håll att den är lönsam, och vi vet nu
av herr Carlssons inlägg att skogsägarna
inom området är angelägna om sådan
industri, så angelägna att de till och
med kanske är beredda att bygga upp
en egen industri vid sidan av Skinnskattebergs
ASSI-anläggning. Följaktligen
finns det ingen risk för att denna industri
skulle behöva raseras. Därför är alla
dessa uppgifter en bekräftelse på vad
jag redan har antytt, nämligen att motiveringen
för en statlig förädlingsindustri
i Mellansverige inte tillnärmelsevis
har samma styrka som en sådan industri
i Norrbotten. Dessutom framgår av hans
resonemang att den blomstrande industri,
som vi har fått vittnesbörd om, tydligen
är ett bra företag, som följaktligen
vid en försäljning bör kunna inbringa
mycket pengar, som skulle kunna användas
till strukturrationalisering, där en
sådan är påkallad.

Jag finner alltså inte att herr Carlssons
inlägg i något avseende har inneburit
någon polemik mot de synpunkter
jag har anlagt.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Om man har varit med
om dessa upplevelser på nära håll tidigare
när det gäller raserade företag, och
nu har staten bakom sig och på olika
håll är nöjd med förhållandet, vet man
ju vad man har, men inte vad man får.
Det är väl heller inte så enkelt med en
förändring. Statens skogsindustrier i
Skinnskatteberg torde inte vara till salu.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Det är ju bekant att staten
är en stor skogsägare i Norrbotten.
Ungefär hälften av länets skogar eller i
runt tal 2 miljoner hektar ägs av domänverket.
Slår man ut denna skogsareal på
länets befolkning, motsvarar det cirka 8
hektar per länsbo. I likhet med alla andra
skogsägare finner jag det därför naturligt
att samhället kan förädla denna
råvara. Det är ju inte enbart ut ifrån
skogsinnehavet som staten skaffade sig
dessa industrier i Norrbotten, ty Norrbotten
är ju det län i landet, som har
haft de största arbetsmarknadsproblemen.
Trots en stark utflyttning från länet
är den arbetsföra befolkningen i
kraftigt stigande, i vax-je fall har det varit
så under de senaste årtiondena.

När man diskuterar ASSI får man inte
glömma att föi-etaget i sitt ursprung bygger
på konkursboet från Ytterfors-Munksunds
dagar. När de privata skogsindustrierna
ansåg det oekonomiskt att driva
skogsindustri efter Norrlandskusten, fick
samhället träda till. Min gamle vän landshövding
O. W. Lövgren berättade att under
1930 års valrörelse dåvarande högerledaren
Arvid Lindman flög efter Bottniska
vikens kust, och efter den resan
hade han sagt att det var omöjligt att
driva en skogsindustri så långt norrut
som i Kalix, Båtskärsnäs och Seskarö.

O. W. Lövgren och många med honom
hävdade den uppfattningen, att man inte
kunde lämna en hel landsända åt sitt
öde. Domänverket och sedermera ASSI
har ju inte haft resurser i tillräcklig utsträckning
för att effektivt kunna hävda
sig; jag håller fullständigt med handelsminister
Lange på den punkten. En första
förutsättning för att ett företag skall
kunna hävda sig är att det har tillräckligt
med kapital. Detta gäller i allra högsta
grad skogsindustrien. Det är lång tid
som förflyter från det man köper virket
till dess man kan leverera sågat virke,
massa och papper. Här har ASSI ett väldigt
handikapp. Stora pengar ligger också
låsta i virkeslager. Man får ofta ner
virket med flottning på sommaren och
hösten men kan i många fall inte få fram

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

färdig produkt till försäljning förrän
kommande vår och sommar.

För att nu återgå till bolagets aktuella
läge så sammanhänger ASSI:s svårigheter
i dag med industribygget i Lövholmen.
Detta bygge kom snabbt i gång och
var kanske inte till alla delar så väl beräknat.
Därtill kommer de automatiska
kostnadsstegringarna sedan 1959; lönerna
har stigit liksom materialpriserna,
och man får heller inte glömma den allmänna
varuskatten som tillkommit sedan
dess. Vattendomstolen har ålagt företaget
att bygga en lång och dyr avloppsledning
ut till havs; detta torde
vara en av de få industrier i landet som
verkligen har löst avloppsproblemet.
Därtill skall man lägga att ASSI, som herr
andre vice talmannen redan sagt, har
sökt ytterligare förbättra den maskinella
utrustningen i syfte att nå ett bättre
produktionsresultat. Konjunkturläget för
skogsindustrien har också förändrats
väsentligt sedan vi tog ställning till frågan
1959, och det har bidragit till att företaget
inte kunnat självfinansiera den
tredjedel av kostnaderna på totalt 120
miljoner som förutsattes 1959, alltså 40
miljoner. Lägger man tillsammans alla
dessa faktorer, får man en klar bild av
dagens svårigheter för bolaget.

Utskottet är ju i princip enigt om att
de föreslagna 130 miljonerna behövs för
att fullfölja utbyggnaden i Lövholmen
och i övrigt ge ASSI ett rörelsekapital,
men meningarna skiljer sig på en punkt:
Hur skall tillskottet ske? Utskottsmajoriteten
vill att det skall ske i form av aktieteckning:
reservanterna menar alt det
skall ske i form av kreditgaranti och lån
på öppna marknaden. Både ur företagets
och ur samhällets synpunkt är det första
tillvägagångssättet att föredra. Det normala
för ett företag är ju att man har
tillräckligt aktiekapital. Vi hör ofta här
i kammaren att lånemarknaden är ansträngd.
Både kommuner och företag behöver
låna, och skall detta företag ut på
lånemarknaden, kommer andra låntagare
att få avstå 130 miljoner.

Och så till räntefaktorn. Låt oss anta
att ASSI får låna detta kapital mot en

ränta på 6 procent så gör det 7,8 miljoner
på ett år. Käntan måste till varje pris
betalas, kvartalsvis eller halvårsvis, och
det betyder, som handelsministern sade,
en bindning av bolagets medel.

Därför anser jag att utskottets ställningstagande
i detta hänseende är det
enda riktiga.

Så ett par ord till herr Bergh. Han säger
sig ha funnit en linje som man med
framgång kan hävda. Han menar att ASSI
skall sälja alla sina intressen utanför
Norrbotten och inrikta sig på verksamheten
där. Men om riksdagen skulle fatta
ett sådant beslut utan att köpare kontaktats,
vet man inte till vilket pris ASSI
skulle få avstå sina företag i mellersta
Sverige och annorstädes. Just nu råder
det ju lågkonjunktur inom skogsindustrien,
och jag är alldeles övertygad om
att ilen privata skogsindustrien i förväg
skulle komma överens om vilka enheter
av ASSI man skulle lägga sig till med.
Staten skulle med andra ord få realisera
sina företag till ett pris som den privata
skogsindustrien i dagens läge kunde
komma överens om. Riksdagsmän
från de berörda bygderna har ju sagt
nej; och jag tror att herr Bergh inte ens
har stöd av sina egna partivänner i denna
angelägenhet, i varje fall inte av partivännerna
inom utskottet. Herr Bergh
får väl ta ett blodprov på ställningen
här i kammaren vid en eventuell votering.

Jag vill slutligen, herr talman, säga
några ord angående strukturrationaliseringen.
Utskottet skriver på s. 15 i utlåtandet:
»Som nämnts kan en strukturrationalisering
även komma att innefatta
planering för vidareutveckling av på
sikt lönsamma nya företagsgrenar och
för utbyggnad av bolagets företagsenheter,
varvid utskottet i första hand haft
Karlsborgsanläggningen i tankarna.» Ja,
för oss i Norrbotten ter det sig ganska
självklart att Karlsborgsindustrien måste
utbyggas, om östra Norrbottens sysselsättningsproblem
skall kunna lösas. I
den s. k. Tornedalspropositionen nämns
ju den stora tillgången på lövvirke i Tornedalen.
Skall det virket kunna tas till

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

vara, måste en utbyggnad i Karlsborg
ske. En upprustning av skogsbruket i
Tornedalen är en av de viktigaste förutsättningarna
för ökad sysselsättning i
gränsbygden. Skall företag utrationaliseras,
kan det inte ske förrän man på
andra vägar har skapat nya arbetstillfällen.
Det kan ske genom en utbyggnad i
Karlsborg, och jag vill understryka angelägenheten
av att den kommer till
stånd.

Herr Hagberg i Malmö berörde i sitt
första inlägg här i debatten att man i så
fall måste ta hänsyn till de anställda i
berörda bygder. Jag instämmer till fullo,
men jag kan också ta som ett exempel
att det finns enheter inom ASSI som
är mindre lönsamma och de som inte
går med vinst utan rent av med förlust.
Hur skall man då bete sig? Lägger
man bara ned företaget och arbetskraften
inte kan beredas annan sysselsättning,
återstår kanske ingenting annat
än beredskapsarbete. Vi vet ju att beredskapsarbeten
är ganska dyra. Det
kostar väl i dag cirka 200 kronor per
dagsverke att sysselsätta en beredskapsarbetare,
och skall man sysselsätta en
man i låt oss säga 250 dagar eller ett år
skulle det kosta 50 000 kronor. När det
då gäller en industri som har en arbetsstyrka
på låt oss säga 100 man,
skulle det betyda beredskapsarbete för
5 miljoner kronor. Det kanske ger en
bild av de alternativ man ofta ställs inför,
inte minst i Norrbotten. Skall man
så här utan vidare rationalisera ett företag,
blir det fråga om en avvägning om
man kan driva företaget eller är tvungen
att lägga ner det samt vilka konsekvenser
det får för de anställda och berörda
bygder.

Herr talman! Norrbotten är en rik
landsända. Skogen, malmen och vattenkraften
tillsammans med jorden bildar
en bas varpå vi kan bygga en tryggare
framtid däruppe. Men det är en faktor
som inte finns med i bilden och det är
kapitalfaktorn. Arbetskraften finns, jag
höll på att säga i överflöd. Vad Norrbotten
behöver är kapital. Aktieteckningen
i ASSI är ett led i arbetet att ytterligare
industrialisera Norrbotten. Det är

till gagn inte enbart för länet utan också
för hela landet.

.lag ber till sist, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle: Herr

talman! Min länskamrat herr
Dahlberg anlade en ganska intressant
synpunkt när han talade om de meningsskiljaktigheter
som rådde när riksdagen
en gång i tiden gick in för en
statlig förädlingsindustri i Norrbotten.
Att vissa skogskonkurrensintressen då
gjorde sig gällande och gav genljud i
riksdagen är ganska naturligt, men att
det var så svårt före i portgången och
ännu är så svårt före då det gäller industrialiseringen
av Norrbotten beror
såvitt jag kan förstå i stor utsträckning
på att folk söder om Norrbotten inte
har till fullo insett vilket handikapp
det innebär att leva i en socialiserad
landsända, där staten äger det mesta
och där staten behärskar nyckelpositionerna,
så att den enskilda företagsamheten
inte har den trygghet i form av
äganderätt som krävs för långfristiga investeringar.
Det dröjde och det dröjer
ännu länge innan man i detta hus har
klart för sig att staten måste träda in
som företagare, därför att andra är förhindrade
att göra det.

Detta är såvitt jag förstår den väsentliga
orsaken till att industrialiseringen
däruppe skett så pass sent. Det är ingen
tillfällighet att arbetslösheten är störst
och skatterna är högst där staten äger
det mesta.

Nu är Norrbotten dessutom allvarligt
handikappat genom avsides belägenhet.
Det är ju den som man måste försöka
motverka så att lagerkostnader, fraktkostnader
och allt sådant kommer att bli
en allt mindre och mindre faktor. Man
måste driva förädlingen så långt som
möjligt för att åstadkomma kontinuerliga
och icke så fraktkostnadstyngda
produkter. Det är ju därför det krävs
så pass mycket kapital.

Jag skulle därefter vilja påpeka för
min vän herr Dahlberg, att jag inte har

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

yrkat på att Assi skulle sälja sina anläggningar
i Mellansverige. Det har inte
riksdagen befogenhet att avgöra, utan
det är bolaget självt som bestämmer
dessa ting. Däremot har jag föreslagit
en rekommendation för bolaget att redan
nu överväga detta så att man kan
välja den lämpliga tidpunkten.

Sist men inte minst, herr Dahlberg,
skall vi som representerar Norrbotten
och vi som ur allmänt svenskt intresse
anser att detta företag bör komma
på fötter så pyssla om framgångsrika
mellansvenska företag, att vi försummar
de norrbottniska intressena och inte
ser till att företagen blir lönande även
där?

Herr DAHLBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergh nämnde här
att vi lever i en socialiserad landsända
och att man söder om Dalälven eller hur
han uttryckte sig, inte visste hur vi har
det i Norbotten. .lag vill emellertid inte
beteckna Norrbotten som en socialiserad
landsända. Det är klart att staten
har intressen där, men det är stor skillnad
mellan att staten äger och att företagen
är socialiserade. Jag vill inte lägga
in samma betydelse som herr Bergh
i de begreppen, nämligen att det skulle
vara hindrande för startandet av företag
i Norrbotten.

Herr Bergh gav några exempel på att
något företag inte hade kunnat få etablera
sig däruppe. Det finns emellertid
företag inom skogsindustrien, t. ex.
SCA, alltså Cellulosabolaget som, när det
ville expandera, t. o. m. fick förtursrätt
att låna pengar när det satte igång
sitt industribygge i Munksund. Det är
ett exempel på att det finns intresse för
att även den privata skogsindustrien
skall utvecklas, trots att den ligger i närheten
av Lövholmen. De enskilda företagen
ser till vinstintressena, och då ter
sig Norrbotten inte lika lockande som
andra delar av landet. Det är väl det som
varit det avgörande när man valt plats,
att söka ge företaget den bästa vinsten.

Vi kan även finna exempel på vad
kommunerna och landstingen har gjort

för att öka sysselsättningen, upplåta
tomter, ge lån o. s. v. Den rekommendation
som herr Bergh vill ge är ingenting
annat än en realisation, d. v. s. en
rekommendation att vi skall realisera
våra företag, ty det måste det bli i dagens
läge, då företagen inom skogsindustrien
inte är så vinstgivande.

Jag tycker inte att vi från Norrbotten
skall vara så angelägna om att ASSI
skall avveckla sina företag i Syd- och
Mellansverige, där de ju, som herr Bergh
sade, är framgångsrika. Är företag framgångsrika,
skall man inte avhända sig
dem, ty då kommer man ju i en sämre
situation. Man måste ha både—och. Jag
tycker därför att ASSI mycket väl kan
ha kvar sina företagsenheter i Mellansverige
—■ det har åtskilliga riksdagsmän
från berörda bygder vittnat om —
och jag tycker att vi från Norrbotten
borde sluta vår inbördes tvist om hur
vi bör förfara.

Jag vill i alla fall uttala att det som
har gjorts för att Norrbotten skall kunna
komma ikapp övriga landsändar har
samhället fått göra, men privata intressen
har haft och har fortfarande möjligheter
i den vägen. Det finns inga hinder
för att privata företag skall kunna etablera
sig i Norrbotten. De är välkomna, och
kan herr Bergh medverka till att ytterligare
några enskilda företag etablerar
sig i Norrbotten, kommer vi varken från
det parti jag representerar eller från berörda
bygder att lägga hinder i vägen
utan på allt sätt understödja verksamheten.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Dahlberg valde just
det exempel som jag skulle ha valt, om
jag fått välja själv, när han framhöll
Munksund som exempel på en privat
träförädlingsindustri som bär sig. Varför
bär den sig? Jo, därför att just
Munksund är det enda företaget i branschen
där uppe som har tryggad tillgång
till råvara och som har tryggad
tillgång till elektrisk energi. Det har inte
de andra. Vi kommer ihåg 1920-talets

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

sågverksdöd. Statens dominans över råvarutillgångarna
innebär ett hinder för
enskilda att göra långfristiga investeringar
i Norrbotten.

Herr DAHLBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill i anslutning till
det sista herr Bergh sade påminna om
att cellulosakoncernen har företag både
i Norrbotten och framför allt i Sundsvallstrakten,
och det gör ju att de kan
tillvarataga möjligheterna såväl vad beträffar
råvaror som elektrisk energi. Jag
tror att den omständigheten att ASSI
förlägger sina företagsenheter på olika
platser i landet är till fördel. Vad lönsamheten
beträffar vet man ju att de
företag som kan hävda sig har fördelat
sina enheter på olika älvdalar.

Beträffande råvaran för ASSI pågår
det en utredning, och jag hoppas att den
kommer fram till, som handelsministern
sade, att ASSI får sitt skogsinneliav tryggat,
så att företaget kommer i paritet med
de enskilda företagen i branschen.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag har varit med både
i denna kammare och medkammaren i
många år. Jag har varit med och behandlat
ASSI vid upprepade tillfällen, och
jag har läst många reservationer kring
frågan om ASSI:s framtid. Jag måste
säga att jag aldrig tyckt så illa om någon
reservation som den herr Bergh
har presterat till det föreliggande utlåtandet.
Glädjande är ändå att han är
alldeles ensam om att vilja sälja industrierna
i Mellansverige. De övriga reservanterna
har tydligen vägrat i vändningen,
och herr Bergh står här ensam
som den som vill göra affär på ASSI:s
industrier i Mellansverige.

Jag vill bara påminna herr Bergh om
hur det var när ASSI kom till Skinnskatteberg,
vilket berr Georg Carlsson
talat om, eller niir ASSI kom till Röfors.
På dessa platser var det ju ingenting annat
än praktiskt taget en industriell ödemark.
Det var rena vanhävden, det var
arbetslöshet och otrygghet, och människorna
förde en beklagansvärd tillvaro.

Herr Berg hade ju kunnat försöka sälja
dessa företag då, så hade han fått se
hur det skulle ha lyckats. Då var ASSI:s
inköp av dessa företag en social åtgärd.
Man skulle hjälpa människorna på dessa
platser därigenom att ASSI övertog industrierna.
Det var uppenbar nöd, och
kommunerna avfolkades, överallt fanns
belägg för att tidigare ägare inte hade
skött industrierna på det sätt som de
borde göra. Därför blir man ju lite fundersam
i dag, när man hör herr Bergh
säga att ASSI bör sälja industrierna, som
nu verkligen har kommit på fötter. De
har skötts på ett föredömligt sätt, och
i detta nu bedrivs där en verksamhet
som ger arbete åt människorna. Såvitt
jag kan förstå har företagen ambitioner
som möjliggör att nya ting skapas och
säljs ut på marknaden. I Röfors tillverkas
vissa artiklar som går ut över praktiskt
taget hela landet, och jag anser
att när man har kommit dithän, finns
det ingen anledning att sälja dessa industrier,
men herr Bergh anser att när
man har investerat kapital och fått fram
en hygglig standard på industrierna och
på bostäderna, då skall man vara färdig
att ge upp.

Ja, det är klart att jag behöver inte
bo i Mellansverige för att protestera mot
ett dylikt tänkesätt, och jag tror ju för
min del inte att kammaren skulle vara
villig att gå med på herr Berghs resonemang.
Han har talat om ASSI så länge
och vid så många tillfällen, så till slut
har han kommit underfund med att man
skulle försöka sälja bort de delar som
faktiskt är bra och som man har anledning
att känna en viss glädje över.

Jag blev högeligen intresserad av handelsministerns
anförande, då han talade
om det samarbete som kan komma till
stånd mellan ASSI och domänverket. Vad
som fattas ASSI när det gäller dess sågverk
är ju en regelbunden tillförsel av
timmer från skogarna. Jag är säker på
att om denna samverkan kommer till
stånd, kommer det att finnas många revir,
som kan centralisera verksamheten
till ett mindre antal av ASSI:s sågverk,
och det kommer självfallet att betyda en
rationellare ordning.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

Ang. teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m.

Jag tycker sålunda, herr talman, att
vi har diskuterat denna fråga så länge
och herr Bergh har fått ge så mycket
repliker att det kanske är slut för honom
— jag vet inte! Men hur som helst
anser jag för min del att det är glädjande
att han är ensam, ty det ger oss från
Mellansverige en känsla av trygghet att
riksdagen ändå inte kommer att följa
denna reservation.

Jag skulle ha god lust att bara yrka
avslag på herr Berghs reservation, men
det behöver jag väl inte. Det är väl tillräckligt
om jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag hoppas att de ärade
ledamöterna i kammaren känner till att
den föregående talaren är hemma i Laxå,
att Laxå köptes av ASSI år 1947 och att
Laxå tillhör de verk som kommit på fotter.
Men den omständigheten att verksamheten
där nere nu bär sig innebär ju
att statens stöd för den ekonomiska företagsamheten
inte längre behövs där,
och det är ju ett skäl till, att det inte är
någon risk ur sysselsättningssynpunkt,
om man skulle avveckla ASSI:s engagemang
i Laxå för att använda pengarna
där de kan användas bättre ur statens
synpunkt. Man behöver inte räkna med
att det skulle gå sämre för Laxå när det
nu kommit på fötter, om företaget går
över i enskilda händer.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr andre vice talmannen
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje punkt
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan.

I fråga om punkten I, fortsatte herr
andre vice talmannen, hade yrkats 1 :o)
att vad utskottet hemställt skulle bifallas;
2:o), av herr Hagberg, att det förslag
skulle antagas, som innefattades i
den av fröken Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen; samt
3:o), av herr Persson, Helmer, att kammaren
skulle bifalla motionen 11:635.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr andre vice talmannen
upptog vartdera av de båda återstående
yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till
kontraproposition i den förestående omröstningen;
och förklarade herr andre
vice talmannen sig anse de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr
Hagbergs yrkande.

Herr Persson, Helmer, äskade emellertid
votering om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 121 punkten I antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av fröken Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits bifall till
motionen 11:635.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
andre vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Persson, Helmer,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 49;

Nej — 13.

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. vidgad vuxenutbildning

Därjämte hade 76 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 121 punkten

l, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson

m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
andre vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 91;

Nej — 43.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten II hemställt.

Därefter gjordes enligt de avseende
punkten III förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Ragnar Bergh vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna IV och
V hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

122, i anledning av väckta motioner
om statsbidrag till kommunala musikskolor;
och

nr 123, i anledning av väckt motion
om bidrag till restaurering av Karl XIV
Johans födelsehus i Pau.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. vidgad vuxenutbildning

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 124, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående vidgad vuxenutbildning
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade chefen för
ecklesiastikdepartementet beräknat en
sammanlagd merkostnad av ca 790 000
kronor, varav 450 000 kronor under allmänna
läroverkens avlöningsanslag och
340 000 kronor under allmänna läroverkens
omkostnadsanslag, till förbättrande
av utbildningsmöjligheterna för vuxna.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 107, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 2 mars 1962,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av
departementschefen förordade riktlinjer
för utbyggnad och organisation av läroverk
för vuxna, dels godkänna av departementschefen
föreslagna grunder för
studiehjälp åt vuxna studerande, dels
ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda
de bestämmelser och vidtaga de åtgärder
i övrigt som föranleddes av vad departementschefen
förordat.

I propositionen nr 107 hade bland annat
framlagts förslag om utbyggnad av
vuxenläroverket i Norrköping med tekniska
och merkantila gymnasielinjer
samt om upprättande av ett på liknande
sätt organiserat vuxenläroverk i Härnösand.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft,

dels en inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh väckt motion (1:643),
dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Widén m. fl. (I: 674) och den andra inom
andra kammaren av herr Jönsson i
Ingemarsgården m. fl. (11:815),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Hilding och Gösta Jacobsson (I:
683) samt den andra inom andra kammaren
av herr Westberg m. fl. (II: 826),
dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Hilding och Gösta Jacobsson (1:684)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Westberg m. fl. (II: 827),

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Jonasson och Svanström (I:
685) samt den andra inom andra kammaren
av herrar Dahlgren och Mattsson
(II: 825).

I motionerna 1:674 och 11:815 hade
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 107 måtte besluta,
att det läroverk för vuxna som
föreslagits bliva inrättat i Norrland skulle
förläggas till Östersund.

I motionerna 1:685 och 11:825 hade
anhållits, att riksdagen måtte I. medgiva,
att kostnad för resa från och till hemorten
vid muntlig kurs vid läroverk för
vuxna finge ersättas till den del den
överskrede 15 kronor per kurs, dock att
lägre belopp än 10 kronor per kurs ej
finge utbetalas, II. i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att gymnasieutredningen
måtte erhålla uppdrag att i sitt arbete
behandla frågan om vuxenutbildningen
som en integrerad del i den allmänna
gymnasieorganisationen samt att därvid
särskilt beakta angelägenheten av geografiskt
väl fördelade utbildningsmöjligheter
för vuxna, III. beakta vad i motionerna
i övrigt anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

I. att motionen 1:643 icke måtte av
riksdagen bifallas;

Ang. vidgad vuxenutbildning

II. att motionerna 1:674 och 11:815
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att motionerna 1:685 och 11:825,
i vad de avsåge bidrag till resekostnader,
icke måtte av riksdagen bifallas;

IV. att riksdagen måtte

a) godkänna av departementschefen
förordade riktlinjer för utbyggnad och
organisation av läroverk för vuxna,

b) godkänna de av departementschefen
föreslagna grunderna för studiehjälp
åt vuxna studerande,

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda
de bestämmelser och vidtaga de åtgärder
i övrigt, som föranleddes av vad
departementschefen förordat;

V. att motionerna 1:683 och 11:826
samt 1:684 och 11:827 icke måtte av
riksdagen bifallas;

VI. att motionerna 1:685 och 11:825,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Ragnar Bergh, utan angiven
mening;

2) av herr Thorsten Larsson, likaledes
utan angiven åsikt; samt

3) av herr Widén, som ansett, att utskottet
bort under II hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna
1:674 och 11:815, besluta, att det läroverk
för vuxna som föreslagits inrättat
i Norrland skulle förläggas till Östersund.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Sedan vi nu i två dagar
diskuterat undervisningsfrågor och hithörande
problem kan det inte falla mig
in att här ta upp någon stor debatt om
föreliggande utlåtande nr 124, där det
bl. a. behandlas ett motionspar, nr 685
i första kammaren — som jag varit med
om att väcka —- och nr 825 i andra kammaren.

I dessa motioner hemställes bl. a. att
det medges att kostnad för resa från och
till hemorten vid muntlig kurs vid läroverk
för vuxna må ersättas till den del
den överskrider 15 kronor per kurs,
dock att lägre belopp än 10 kronor per

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. vidgad vuxenutbildning
kurs ej må utbetalas. Vidare har vi i
dessa motioner hemställt att en geografisk
fördelning av vuxenundervisningen
måtte kunna ske. Vi är på det klara med
att en sådan fördelning inte kan genomföras
med mindre än att en ganska ingående
utredning verkställes. Beträffande
denna del av motionen har utskottet
skrivit att det förutsätter att den pågående
gymnasieutredningen tar upp dessa
problem till prövning. Jag har därför,
herr talman, i denna del av motionen
inte något yrkande.

När det däremot gäller kostnaderna
för resor vid de muntliga kurserna vill
jag vidhålla de synpunkter, vilka ligger
till grund för yrkandet i motionerna.
Det är ju ganska självklart att om vuxenundervisningen,
som hittills varit koncentrerad
till en enda plats i landet och
i fortsättningen enligt förslaget skall förläggas
till två platser, kommer resorna
i samband med genomgången av muntliga
kurser att betinga mycket varierande
belopp beroende på elevernas boendeort.
Under sådana omständigheter anser
vi att det är synnerligen berättigat
med en utjämning i enlighet med motionens
syfte. När nu utskottet har avstyrkt
denna del av motionen, vill jag ändå understryka
det angelägna i att vi får en
lösning av dessa problem.

Med anledning av det anförda, herr
talman, ber jag att få yrka bifall till motion
nr 685 i första kammaren och nr
825 i andra kammaren i vad avser frågan
om bidrag till resekostnader.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag vill här ta till orda
i anledning av en till utskottets utlåtande
fogad reservation, som gäller förläggningsorten
för det vuxenläroverk som
skall inrättas i Norrland.

Sådana här frågor om olika statliga
institutioners och inrättningars förläggande
har ju varit föremål för riksdagens
behandling och diskussion vid ett
flertal tillfällen under denna vår, och
det är ju klart att denna sak är av vikt.
När vi nu har frågan uppe om det vuxenläroverk
som skall inrättas i Norr -

land, kan kanske en och annan tycka att
denna inrättning väl inte har den storlek
och den betydelse, att det skulle behöva
bli resonemang om förläggningen
av läroverket. Om man då jämför detta
med t. ex. tekniska läroverk och liknande
skolor, är jag naturligtvis den förste
att medge att det är en viss gradskillnad,
men lika fullt tror jag att det finns
skäl att något beröra det hela.

Studiesociala utredningen, som har
hand om dessa utredningsspörsmål, har
diskuterat olika förläggningsplatser i
Norrland, och den har då slutligen stannat
för Härnösand. I utredningen resoneras
en del om kommunikationerna —
detta framgår också av reciten i utskottsutlåtandet
— och även utskottet
säger att då Östersund inte kan komma
i fråga, beror detta på bristfälliga kommunikationer.
Med anledning av en
framställd interpellation i denna kammare
för en tid sedan har kommunikationsministern
rett upp begreppen här
och sagt att det på dessa kommunikationsområden
väl i stort sett råder paritet,
och kommunikationsministern var
angelägen att i det sammanhanget betona,
att hade studiesociala utredningen
föreslagit Härnösand som förläggningsort,
var det av andra skäl än kommunikationerna.
Jag utgår då ifrån att
när det gäller förläggningen till Östersund
och Härnösand och andra orter,
som är nämnda, är de faktorer som spelar
in i fråga om det rent kommunikationsmässiga
genom denna interpellation
så att säga borta ur argumenteringen,
när det alltså är konstaterat att denna
paritet föreligger.

När jag då talar för dels Östersund,
dels vad man kan kalla för en region
som man vill benämna det inre Norrland,
har vi våra speciella problem. Vi
har under årens lopp här inte haft så
lysande utbildningsmöjligheter i olika
avseenden. Långt in på 1950-talet hade
Jämtlands län en siffra för de årskullar,
som genomgick gymnasieutbildning, som
väsentligt underskred riksmedeltalet. Det
kan således sägas att det i detta avseende
nog råder i dessa bygder vad man
kan kalla ett uppdämt utbildningsbehov.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

Vi har också nu i Östersund försökt att
bygga ut vårt skolväsen. Vi har i dag
samtliga tre gymnasiegrenar —■ allmänbildande
gymnasium, handelsgymnasium
och tekniskt gymnasium -—- och
detta bör väl också vara av betydelse
då man skall bedöma den kommande
lärarrekryteringen till detta vuxenläroverk.

Jag har nämnt inre Norrland, och jag
tror att vi inte bara bör se detta ur så
att säga förläggningsortens synvinkel
utan ta med hela denna region vid bedömningen.

Vi har, som jag nämnde, en hel del
problem i det inre Norrland som är svåra
att lösa. När vi i denna kammare diskuterade
kommunindelningen, fördes in
i debatten ett enligt min mening riktigt
och realistiskt begrepp, nämligen centralitetsbegreppet.
Jag vill påminna om
detta. Kan vi skapa några orter även i
det inre Norrland med en sådan centralitet,
vilket innebär att de kan tillhandahålla
omlandet en viss service, vore det
enligt min uppfattning synnerligen värdefullt.

Herr talman! Jag vill inte plädera
längre. Det sagda torde vara till fyllest,
och jag yrkar sålunda bifall till den av
mig till utlåtandet fogade reservationen
3.

Herr OLSSON, EKIK, (s):

Herr talman! Tillåt mig först uttrycka
min tillfredsställelse över att det avses
att vuxenundervisning nu skall ordnas
även för Norrlands vidkommande. Där
föreligger ju faktiskt, som herr Widén
nyss nämnde, ett mycket stort behov av
en vuxenutbildning med hänsyn till de
små möjligheter till gymnasieutbildning
och för övrigt även till annan skolutbildning,
som vi har haft speciellt i
Norrlands inland.

Jag måste säga att jag i likhet med
herr Widén är något förvånad över förslaget
till förläggningsort för Norrlands
vuxengymnasium. Enligt förslaget skall
gymnasiet förläggas till Härnösand. Det
största behovet av vuxenutbildning i
Norrland föreligger i Norrlands inland.

4 Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

Ang. vidgad vuxenutbildning
Vad Jämtlands län beträffar var det så
sent som år 1959 inte mer än ungefär
8 procent av årskullarna, som hade möjlighet
att få gymnasieutbildning inom länet.
Då fanns bara ett gymnasium i länet,
nämligen i Östersund. Tidigare, 1954
eller 1955, var det inte mer än knappt
5 procent av årskullarna, som hade möjlighet
att inom länet få gymnasieutbildning.

För att nu göra en jämförelse med
grannlänet, Västernorrlands län, vill jag
nämna, att detta län har nio gymnasier,
och alt sju av dessa är inrättade sedan
ganska lång tid tillbaka. För att fullfölja
jämförelsen vill jag nämna, att invånarantalet
är ungefär dubbelt så stort i
Västernorrlands län som i Jämtlands län.
I Jämtlands län har vi, som sagt, haft
bara ett gymnasium, medan Västernorrlands
län haft sju. Detta medför att
utbildningen för de vuxna inom södra
Norrlands inland helt naturligt släpat
efter i ganska betydande utsträckning.

Som herr Widén framhöll, borde med
hänsyn till nu befintliga gymnasier Östersund
komma i första hand som förliiggningsort
för ett nytt vuxengymnasium.
Vi har där såväl ett allmänt gymnasium
som tekniskt gymnasium och
handelsgymnasium. Det har inte varit
förenat med några svårigheter att få lärare
till dessa skolor. Det är vår förhoppning,
att om vi får den nya skolan,
det även skall vara möjligt att lätt
tillgodose dess behov av lärare.

För ett vuxengymnasium fordras att
alla tre typerna av gymnasier finns representerade
i närheten. I Härnösand
finns för närvarande inte något handelsgymnasium.
Man har hänvisat till ett
samarbete med handelsgymnasiet i
Sundsvall, vilket naturligtvis torde medföra
vissa besvärligheter.

Jag har för min del den uppfattningen,
att vuxenutbildningsdelegationen, som
lagt fram förevarande förslag, som huvudskäl
mot en förläggning av nu ifrågavarande
gymnasium till Östersund ansett
sig bära åberopa att Östersund ur
kommunikationssynpunkt ligger sämre
till än Härnösand. Det är tydligt att detta
motiv har accepterats såväl i proposi -

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 19G2 em.

Ang. vidgad vuxenutbildning
tionen som av utskottet i dess utlåtande.
Emellertid är detta ett påstående, som
är mycket svagt grundat och till vissa
delar helt missvisande. Det bör därför
inte stå oemotsagt i detta sammanhang.

I sak förhåller det sig i stället så, som
herr Widén nämnde, att Östersunds och
Härnösands kommunikationer är ungefär
lika goda eller dåliga. De bägge städerna
kan nog i detta hänseende anses
vara tämligen jämställda. När det gäller
Norrlands inland, där det största
behovet av vuxenutbildning är för handen,
är Östersund betydligt bättre beläget
ur kommunikationssynpunkt. Den
viktigaste kommunikationsleden här är
trots allt inlandsbanan, som sträcker sig
genom hela Norrlands inland. För de
södra delarna av detta område, d. v. s.
Härjedalen och Jämtland, är Östersund
såväl ur kommunikationssynpunkt som i
övrigt den egentliga centralorten. Det
torde väl inte erfordras några ytterligare
motiveringar för att konstatera, att
för dessa bygder ligger Östersund bäst
till.

I fråga om norra Norrlands inland säger
delegationen: »Utöver vad som redan
anförts om de dåliga kommunikationerna
från Jämtland till norra Norrland
skall särskilt framhållas att Härnösand
även för elever från södra Lappland
torde vara att föredraga ur kommunikationssynpunkt.
»

Jag vill i likhet med herr Widén hänvisa
till kommunikationsministerns svar
på herr Widéns interpellation den 13
april i år, där han säger: »De ur lokaliseringssynpunkt
viktigaste förbindelserna
mellan Östersund och övriga Norrland
torde emellertid vara tågförbindelserna.
Med avseende på dessa kan
Östersund knappast sägas vara sämre
lottat än andra relativt närbelägna städer,
t. ex. Härnösand. Båda städerna kan
således nås av resande med tåg från
övre Norrland via norra stambanan från
Boden med dess sidolinjer ut till kusten
och in i landet. Vidare har båda städerna
anslutning till samma tåg på huvudlinjen.
Skillnaden i restid till och
från orter i övre Norrland är för flertalet
förbindelser liten och varierar mel -

lan 10 minuter och tre timmar och 15
minuter. När det gäller förbindelserna
med platser utefter inlandsbanan ligger
Östersund i regel bättre till än Härnösand.
»

Här står alltså två auktoritativa uttalanden
mot varandra. Med all respekt
för vuxenutbildningsdelegationens sakkunskap
håller jag dock bestämt på att
kommunikationsministern är en säkrare
källa i trafikfrågor. Till de säkra källorna
i fråga om restider får väl också
Sveriges Kommunikationer räknas. Ett
studium av denna skrift säger att snabbaste
förbindelsen mellan Hoting, vilken
är utväxlingsstation från inlandsbanan
mot Härnösand, och Östersund tar två
timmar och 35 minuter, medan snabbaste
förbindelsen mellan Hoting och
Härnösand tar fem timmar och 40 minuter,
alltså mer än dubbelt så lång tid.
Hur delegationen under dessa förhållanden
kunnat komma fram till att Härnösand
även för elever från södra Lappland
torde vara att föredraga framför
Östersund ur kommunikationssynpunkt,
är faktiskt en gåta. Av utskottets motivering
framgår att just kommunikationssynpunkten
varit avgörande för lokaliseringen
av vuxengymnasiet för Norrland.
Då delegationens premisser i detta
fall tydligen varit felaktiga, anser
jag att mycket starka skäl föreligger att
frångå delegationens förslag.

Jag ber därför, herr talman, att i likhet
med herr Widén få yrka bifall till
den av honom vid utskottets utlåtande
fogade reservationen nr 3.

Häri instämde herr Wikner (s).

Herr PEKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag tror att jag kan yttra
mig ganska objektivt i denna fråga eftersom
jag inte bor ens i närheten av
de i denna fråga aktuella platserna. Jag
kommer inte att ta upp alla aspekter i
dessa frågor, eftersom jag förmodar att
herr Palme, som är ordförande i gymnasieutredningen,
har något att förmäla
i detta ärende.

Till att börja med vill jag säga, att
utskottet är fullt ense med utredningen

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

och departementschefen när det gäller
vuxenutbildningens stora betydelse; på
den punkten behöver vi inte spilla
många ord eftersom vi är fullständigt
ense.

Det finns emellertid en punkt där utskottet
inte har kunnat uppnå enighet,
vilket ju framgått av det resonemang
som har förts här i kammaren under
denna punkt. Det gäller var detta vuxenläroverk
skall förläggas, som nu skall
komma till stånd i Norrland. Att det
bör förläggas till Norrland är vi också
ense om. Det är bara förläggningsorten
som skiljer utskottets majoritet och reservanterna
åt. Såsom framgår av både
delegationen och utskottet har flera orter
varit på förslag när det gäller förläggningen
av detta läroverk till Norrland.
Det har bl. a. varit tal om Luleå,
Gävle och Östersund.

Vuxenutbildningsdelegationen som har
utrett denna fråga har, som har framgått
av de anföranden som hållits av
herrar Widén och Olsson, föreslagit att
detta läroverk skulle förläggas till Härnösand.
Utskottet har också stannat för
detta. Det har funnit att de skäl som
delegationen i detta hänseende framfört
har varit bärande och godtagbara.

Det har ju talats rätt mycket om kommunikationssynpunkterna
när det gäller
förläggningen av läroverket till Härnösand,
och jag förmodar att delegationen
har undersökt kommunikationsmöjligheterna,
innan den har bestämt sig för
Härnösand. Herr Erik Olsson sade att
det var en gåta, hur man hade kunnat
komma fram till att Härnösand skulle
vara lämpligast också för eleverna från
södra Lappland. Det måste väl ändå
vara på det sättet, att det är lättare för
eleverna uppifrån lappmarken att komma
till Härnösand. Den som rest inlandsbanan
några gånger vet ju att det
inte går så snabbt på den järnvägen.
Förbindelserna är betydligt snabbare
utefter kusten. Därför tycker jag för
min del, och det menar också utskottet,
att det vore tokigt att förlägga just detta
läroverk till Östersund med hänsyn
till framför allt norra Norland, tv då
måste ju kommunikationerna, som jag

Ang. vidgad vuxenutbildning
nyss nämnde, bli betydligt sämre. Jag
kan också nämna att när det gäller norra
Dalarna är kommunikationerna betydligt
sämre till Östersund än till Härnösand.

Men det är ju inte bara de synpunkterna
som varit avgörande för utskottet.
Avgörande har också varit det befolkningsunderlag
som finns för de här bägge
platserna. Delegationen har undersökt
detta på tre orter, Östersund, Härnösand
och Luleå. 1 det fallet ligger
Härnösand ett betydande stycke framför
de bägge andra platserna. Härnösand
har ett befolkningsunderlag på 650 000
människor jämfört med 450 000 inom en
lika stor region kring Östersund.

Herrarna Widén och Olsson nämnde
här, att årskullarna till gymnasierna har
varit mycket ofördelaktiga i detta område,
alltså Jämtland och Härjedalen.
Men jag tror att det finns liknande platser
på andra ställen också i vårt land,
där ett så ringa antal av årskullarna går
till gymnasiet. Jag skulle tro att det är
så på många platser i Norrland och
kanske också längre söderut, så det är
inget bärande skäl för att inte förlägga
gymnasiet till Härnösand.

Jag ber alltså att få yrka bifall till utskottets
hemställan i detta avseende.

Herr Svanström har ställt ett yrkande
om bifall till motion 1:685 angående
resebidrag till eleverna vid gymnasiet
för vuxna. Men riksdagen kan väl inte
bifalla ett förslag om en så stor anordning
utan att det föregås av en utredning.
Jag ber alltså att också på den
punkten få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr OLSSON, ERIK, (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande vad utskottets
talesman anförde angående resemöjligheterna
från övre Norrlands inland,
då mest södra Lappland nämndes,
vill jag säga, att under alla förhållanden
och hur sakta tågen än går på inlandsbanan,
är 2 timmar och 35 minuter
mindre än 5 timmar och 40 minuter. Det
är skillnaden i restid mellan Hoting och
Östersund respektive Härnösand. Detta

100

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. vidgad vuxenutbildning
är fakta, herr Persson, som man inte kan
komma ifrån, och dessa fakta är hämtade
ur Sveriges Kommunikationer. Jag
skulle för övrigt tro att jag har rest inlandsbanan
fler gånger än herr Persson.

Vidare säger kommunikationsministern
i sitt interpellationssvar att resemöjligheterna
från norra Norrlands inland
till Östersund är bättre än till Härnösand.
Det anser jag också vara fakta,
som man får ta hänsyn till. Ytterligare
säger han, att restiderna från övre
Norrland till Östersund respektive till
Härnösand skiljer sig på mellan 10 minuter
och 3 timmar 15 minuter. Det är
också fakta, och eftersom nu kommunikationerna
betytt så mycket i detta
sammanhang, vill jag understryka dessa
fakta.

Herr PERSSON, EINAR, (s) kort genmäle: Herr

talman! Till herr Erik Olsson
vill jag bara säga, att läroverket för
vuxna i Härnösund eller Östersund inte
bara skall betjäna människorna i inlandet
utan också dem som bor efter kusttrakterna
och längst uppe i Norrland. Jag
skulle väl tro att restiden från t. ex.
Luleå till Härnösand är mycket kortare
än från Luleå till Östersund.

Under detta anförande hade herr talmannen
infunnit sig och övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr PALME (s):

Herr talman! Jag borde egentligen inte
behöva tillägga så mycket utöver vad
herr Persson redan sagt, men eftersom
den utredning som ligger till grund för
propositionen direkt apostroferats i debatten,
vill jag ändå försöka värja mig
litet för de jämtländska attackerna.

Vi har för närvarande ett vuxenläroverk
i Norrköping. Det har under de
år det verkat visat alldeles utmärkta
resultat, och när man därför vill bygga
ut vuxenutbildningen, var det skäl att
ta fasta på den undervisningsform som
vuxenläroverket representerar, nämligen
en kombination av korrespondensstudier

i hemmet och muntliga kurser med handledning
på en centralort. Det är alltså
en undervisningsform, som riktar sig till
ungdom eller vuxna som förvärvsarbetar
och som ofta bor i glesbygder eller
mindre tätorter.

Den expansion utredningen föreslog
och Kungl. Maj:t har lagt fram förslag
om, omfattade två ting, dels en utbyggnad
på den merkantila och tekniska sidan
av vuxenläroverket i Norrköping,
dels en förläggning av ett nytt vuxenläroverk
till Norrland. Även om vuxenläroverket
i princip har en riksmässig
rekrytering, har det i praktiken visat
sig, att rekryteringen blir ganska regionalt
betonad. Det är från grannlänen till
Östergötland, och från Östergötland
självt som många elever har rekryterats.

Eftersom landsdelen Norrland har
missgynnats på utbildningens område
och inte minst på vuxenutbildningens
— det finns mycket få kvällsgymnasier
i Norrland — fann utredningen skäl att
i första hand satsa på ett nytt vuxenläroverk
i Norrland, och detta är ju för
regionen Norrland här det väsentliga.
Det är synd att strid skall uppstå om
förläggningen inom denna region.

Jag vill betyga för herrar Erik Olsson
och Widén, att vi ägnade mycket stor
omsorg åt denna förläggningsfråga. Det
var tre saker som avgjorde i valet mellan
Härnösand och Östersund.

För det första var det kommunikationerna.
Jag tycker det är ostridigt, som
herr Persson påpekade, att det går snabbare
att resa utmed kusten ned ifrån
norra Norrland. Det är en av fördelarna
med den politiska agitationen att man
lär sig kommunikationerna, så att man
också kan utnyttja kunskaperna i praktisk
utövning. Och för det rekryteringsområde
som södra Norrland innebär,
d. v. s. området söder om Härnösand ned
genom Gävleborgs län, ligger Härnösand
alldeles uppenbart bäst till. Det var det
första skälet och jag behöver här inte
tillägga mer utöver vad herr Persson
sagt.

Det andra skälet är, som också herr
Persson framhöll, att befolkningsunderlaget
i regionen kring Härnösand är så

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

101

ojämförligt mycket starkare än den kring
Östersund.

Det tredje skälet var att man måste
leta upp en plats, där det fanns såväl
ett allmänt gymnasium som ett tekniskt
gymnasium och ett handelsgymnasium.
Sådana finns i Östersund, och det är en
styrka. Men de finns också i området
Härnösand-Sundsvall. Den pedagogiska
expertisen bedömde då saken så, att båda
fackgymnasierna i Östersund befinner
sig i ett uppbyggnadsskede, och om
man ytterligare pålade dem den mycket
svåra uppgift som det innebär att vara
bas för vuxenläroverket, skulle det fresta
deras krafter mycket hårdare an om
man välde de väl etablerade fackgymnasierna
i Härnösand-Sundsvall.

Det var de tre skälen som avgjorde
valet. Jag vill betyga för herrar Widén
och Olsson, att det var efter moget övervägande
som vi till sist valde Härnösand.

Beträffande herr Svanströms förslag
att man skall införa särskilda resestipendier,
vill jag säga att förslaget visserligen
är behjärtat, men att det faktiskt
strider mot de principer, som vi
har på denna speciella del av det studiesociala
området. Eleverna vid vuxenläroverket
kan få ett räntefritt lån på
2 500 kronor och stipendier upp till 960
kronor.

När vi skulle göra något på det studiesociala
området för dessa elever, fann
vi det viktigaste vara att sätta in ett rejält
tilltaget stipendium på 2 000 kronär
för att de skulle kunna ta ledigt
under någon period före slutexamen —
det är då pressen är hårdast för den som
kombinerar studier och förvärvsarbete.
Jag tror det var den mest effektiva formen
att sätta in de medel, som kunde
tänkas vara tillgängliga för studiesociala
åtgärder, på detta område.

Allra sist, herr talman, vill jag säga
att jag betraktar denna proposition som
ett viktigt steg i skapandet av en vuxenutbildning,
som skall ge en del av de
människor en chans i efterhand, som
inte hade tillfälle av ekonomiska, sociala
eller andra skäl att få del av högre
utbildning under 50-talet. Det är en

Ang. vidgad vuxenutbildning
konsekvens av den väldiga efterfrågan
på utbildning, att trots den snabba expansionen
av utbildningsväsendet många
inte har kunnat komma in vid gymnasierna.
Det är också många som med
bitterhet måste säga sig, att om de hade
varit 10 år yngre, så hade de kunnat
efterfråga en utbildning som inte stod
dem till buds när de var unga.

Jag tror också, som jag tillät mig understryka
i går, att vuxenutbildningen
är ett viktigt steg såväl i skolreformen
som i cn konstruktivt bedriven arbetsmarknadspolitik.
Vi kommer i ett läge,
där det reguljära skolväsendet på ett
helt annat sätt än hittills kopplas in i
arbetsmarknadspolitiken.

Förslaget i år är ett första steg, och
jag tror att det finns betydande möjligheter
att på många olika områden skapa
en effektivt anordnad utbildning, lämpad
för de vuxna.

Herr SVANSTRÖM (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till herr
Palme, att jag har den största förståelse
för värdet av de åtgärder som man har
föreslagit och vidtagit i syfte att främja
vuxenundervisningen.

Lån och stipendier är lika för alla,
oberoende av var man bor, men vad
som är olika beroende på bostadsort är
resekostnaderna vid de korta kurserna.

Inte ens herr Palme har med sin strålande
förmåga att framställa saken lyckats
övertyga mig om att det inte är
en rättvisesak, som vi föreslår i vår
motion, nämligen en utjämning av resekostnaderna.
Jag skulle därför, herr talman,
gärna se att inte detta betraktas
som en stor fråga som kräver stor utredning,
såsom herr Einar Persson gjorde,
utan jag vill att vi så snart som
möjligt skall kunna komma fram till en
lösning av densamma.

Herr OLSSON, ERIK, (s) kort genmäle:

Herr talman! För att undvika missförstånd
vill jag i anledning av herr Palmes
anförande påpeka, att jag inledde
mitt anförande här med att uttrycka vår

102

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. vidgad vuxenutbildning

stora tillfredsställelse över att vi skulle

få ett läroverk för vuxna till Norrland.

Jag kan ändå inte riktigt komma ifrån
det här med resorna. Nu sade herr Persson
och herr Palme, att det går snabbast
att resa efter kusten till Härnösand. Ja,
med snabbaste dagtåg från Boden till
Östersund och snabbaste dagtåg från Boden
till Härnösand skiljer det på tio
minuter till Härnösands fördel. Det är
naturligtvis tid, det också!

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag har inte förnekat att
studiesociala utredningen har utfört ett
omsorgsfullt arbete på det här området.
Jag är fullt övertygad om att den har
gjort det.

Nu säger herr Palme, att även om
dessa vuxenläroverk har riksrekrytering,
kan man trots det skönja en viss
tendens till lokal- och regionrekrytering,
och han nämnde i det sammanhanget
avståndsförhållandena.

En region tycks alltså sträcka sig från
Luleå till Östersund. Jag måste säga att
det är en rätt vidsträckt region, stor och
lång och bred i alla avseenden. Avståndet
här tror jag inte spelar någon så
förskräckligt stor roll. Men om man nu
räknar med så stora regioner, herr Palme,
faller väl argument nr 2, att Östersunds
omgivning skall ha 450 000 invånare
och Härnösands närmaste omgivning
650 000, till marken.

Sedan vill jag säga, att det naturligtvis
är mycket vackert och uppmärksamt
att man inte på Östersunds skolstyrelse
vill lägga ytterligare besvär med att sköta
om ett vuxenläroverk, när Östersunds
två fackläroverk, som herr Palme nämnde,
befinner sig i ett uppbyggnadsskede.
Detta vittnar om ett mycket förstående
sinnelag, och jag tycker om det.
Men jag undrar ändå om man inte i Östersund
är villig att ta på sig besväret
— jag tror att man i alla fall inte tänker
sig att hålla på med uppbyggnaden
hur länge som helst. Man har praktiskt
taget slutat med att bygga upp läroverken.
De är klara nu.

Herr PALME (s):

Herr talman! Till lier Svanström vill
jag bara säga, att det ändå är en väsentlig
förbättring ur rättvisesynpunkt
om man får ett vuxenläroverk till en
region där det tidigare inte har funnits
något sådant. Resekostnaderna för den
som begivit sig från Luleå till Norrköping
har ju varit högst betydande.

Nu är det studiesociala systemet över
huvud taget uppbyggt på det sättet, att
den typ av resebidrag som herr Svanström
avser är införd för mycket unga
personer — 16—18-åringar — medan
man för äldre personer inte på något
håll i det studiesociala systemet har
denna typ av resebidrag, utan de får ett
belopp som de kan använda efter eget
gottfinnande. Den principen har vi inte
velat bryta just på det här området.

Till herr Widén vill jag säga, att vi
självfallet tilltror läroverket och skolstyrelsen
i Östersund förmågan att göra
stordåd på utbildningens område.
Men den pedagogiska expertis vi hade
tillgänglig inom utredningen anförde, att
det är lättare, om man har två läroverk
som har existerat länge och har en väl
inarbetad lärarkår och en inarbetad
ställning på platsen, att ta på sig den
extra börda, som det innebär att vara
bas för ett vuxenläroverk, än om man
som i Östersund har två helt nya och ännu
ganska små fackgymnasier.

Även om man har stor tilltro till skolstyrelsen
i Östersund, tycker jag att man
vid en objektiv jämförelse måste komma
till det resultatet, att det ur olika
synpunkter bör vara lättare att ordna
saken i Härnösand. Jag är nämligen
övertygad om att herr Widén tilltror
även skolstyrelsen i Härnösand framåtanda
och viljestyrka på det här området.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner konime att framställas
särskilt beträffande varje punkt av
utskottets i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

103

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten I hemställt.

I fråga om punkten II, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Widén vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 124 punkten
II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Widén vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Sedermera gjordes i enlighet med de
avseende punkten III förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
bifall till motionerna 1:685 och 11:825
i förevarande del; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Slutligen bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna IV—VI
hemställt.

Om anslag till Religionspedagogiska
institutet i Uppsala

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 125, i anledning av väckta motioner
om anslag till Religionspedagogiska
institutet i Uppsala.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Boman
m. fl. (1:96) och den andra inom
andra kammaren av herr Källstad m. fl.
(II: 146), hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att Religionspedagogiska
institutet i Uppsala av statsmedel skulle
tilldelas ett årligt anslag av 25 000 kronor.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionerna I: 96 och I: 146 icke måtte
av riksdagen bifallas.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Bengtson, Edström,
T hors ten Larsson, Widén, Staxäng
och Svensson i Stenkyrka, fröken
Elmén samt herrar Nilsson i Göingegården,
Svensson i Ljungskile, Andersson i
Knäred och Nelander, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:96 och II: 146, till Religionspedagogiska
institutet för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett anslag av 25 000
kronor.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Den reservation, som jag
nu skall tala för, går ut på att Religionspedagogiska
institutet i Uppsala skall
få ett anslag på 25 000 kronor. Jag förstår
att kammarens ledamöter vet det
allra mesta om verksamheten vid detta
institut, men det kanske ändå är tilllåtet
att erinra om att institutet skall
verka för religionspedagogisk forskning,
förmedla denna forsknings resultat till
det pedagogiska arbetsfältet samt bidra
till utbildningen och fortbildningen

104

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om anslag till Religionspedagogiska institutet i Uppsala

av undervisare i kristendom. Det är alltså
enligt mångas uppfattning en mycket
viktig uppgift som detta institut har sig
förelagd.

Utskottets majoritet erinrar i sin
skrivning om att denna fråga var uppe
till behandling så sent som i fjol och
säger vidare: »Statskontoret hade i avgivet
yttrande över motionerna pekat
på de möjligheter som förelåge för
Religionspedagogiska institutet att ansöka
om bidrag från vissa befintliga riksstatsanslag.
» Med hänsyn härtill avstyrktes
motionerna. Därefter säger utskottet:
»Enligt utskottets mening har
några omständigheter icke tillkommit
sedan i fjol som synes böra föranleda
utskottet till ett annat ståndpunktstagande----.
»

Det har emellertid tillkommit en rätt
väsentlig omständighet i detta fall, nämligen
att den utväg, som statskontoret
hänvisar till och som utskottet föll för,
i själva verket inte står till buds. Institutet
har hos statens råd för samhällsforskning
—- som alltså utgör en av de
av statskontoret angivna möjligheterna
att få bidrag — begärt 12 000 kronor för
att genomföra ett projekt om läroboksforskning
i ämnet kristendomskunskap,
avseende enhetsskolans —• eller skall vi
säga numera grundskolans — högstadium.
Det blev blankt avslag på den
framställning som institutet gjorde.

Det här goda rådet från statskontoret
tycker jag påminner mig om en artig
person, som pekar på en dörr och säger
åt vederbörande att innanför den dörren
finns det oanade möjligheter. Men dörren
är låst, och det finns inte någon
nyckel tillgänglig för vederbörande att
öppna dörren med. Då har man ju inte
så förfärligt stor glädje av alla de skatter,
som finns bakom denna dörr. Precis
på samma sätt ligger det till med majoritetens
inom statsutskottet funderingar
om möjligheterna för detta institut att
erhålla pengar på annat håll.

.lag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen vid detta utlåtande.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Axel Johannes Andersson säger — jag
skall försöka komma ihåg hela namnet
den här gången -— att denna fråga var
före också vid 1961 års riksdag. Då
fanns det en motion på denna punkt, i
vilken begärdes ett anslag av 25 000 kronor,
som man emellertid föreslog'' skulle
utgå ur kyrkofonden. Det säger man
emellertid inte i årets motion. Det är
också sant som herr Axel Johannes Andersson
säger, att statskontoret i fjol
avstyrkte framställningen, vilket också
har skett i år. Skolöverstyrelsen lämnade
emellertid trots detta ett bidrag på
10 000 kronor till detta institut för anordnande
av s. k. arbetskurser. Jag tror
nog att samma möjlighet skulle kunna
yppa sig även under nästa budgetår.

Herr Axel Johannes Andersson säger
att institutet är mycket värdefullt för
fortbildningen. Ja, man kan ju fråga sig
om det är nödvändigt med detta institut
när det gäller fortbildning för lärare.
Skolöverstyrelsen anordnar ändå kurser
av detta slag, och det finns väl möjligheter
för skolöverstyrelsen att även anordna
fortbildningskurser i kristendomskunskap
om den finner att behovet
är tillräckligt stort för anordnande av
sådana kurser.

Frågan om anordnande av kurser är
väl emellertid inte det mest väsentliga
i detta sammanhang, ulan meningen är
ju, såsom framgår av motionen till årets
riksdag, att institutet skall utbyggas till
ett relativt stort kansli. Vad som nu föreslås,
alltså ett anslag på 25 000 kronor,
är endast första etappen på vägen.
I motionen sägs det nämligen, att man
syftar till att anställa en heltidsanställd
direktor med vetenskaplig meritering,
t. ex. med docentkompetens och därjämte
med pedagogisk utbildning, en heltidsanställd
kanslist, institutionslokaler
med utrymme för kansli, bibliotek, arkiv
och sammanträdesrum samt inredning
av dessa lokaler.

Det är just dithän man syftar med
motionen och med den föreliggande reservationen,
och jag undrar ändå om det
är lämpligt att riksdagen går med på

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

105

Om anslag till Religionspedagogiska institutet i Uppsala

tanken att man skall bygga ut ett så pass
stort kansli för detta ändamål. Jag tror
för min del att det gäller för riksdagen
att vara försiktig härvidlag. Skulle riksdagen
bevilja dessa 25 000 kronor för
nästa år, är jag säker på att det kommer
som ett brev på posten en begäran
att till följande år få ett betydligt större
anslag för att kunna fullfölja de planer
som skisseras i den motion, till vilken
reservanterna yrkar bifall.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Herr Einar Persson erinrade
om att institutet en gång hade
fått ett anslag av skolöverstyrelsen på
10 000 kronor till två kurser. Detta är
alldeles riktigt; och jag tycker att det talar
för att skolöverstyrelsen anser dessa
kurser värdefulla för fortbildningen.
Herr Persson trodde tydligen inte att
det var nödvändigt med någon sådan
här fortbildning, i varje fall inte genom
institutets försorg, men det nämnda anslaget
visar ju att skolöverstyrelsen har
ansett det lämpligt att utnyttja institutet
just för denna fortbildning.

Nu litade väl institutet på att man fått
dessa pengar och på vad statskontoret
sagt beträffande möjligheterna i fortsättningen,
och så bestämde man sig för
att anordna två kurser även denna sommar;
men se då hade inte skolöverstyrelsen
tillräckligt med pengar utan institutet
fick denna gång bara 5 000 kronor,
alltså till en kurs. Men eftersom
man tagit emot anmälningar till bägge
kurserna måste man ju försöka genomföra
dem på något sätt, och det blir väl
som vanligt så att man tvingas försöka
tigga sig fram.

Sedan tror jag att herr Einar Persson
överdriver mycket när han menar att
det här skulle vara fråga om att bygga
upp något stort verk. Med de summor
man är van att röra sig med inom institutet
tror jag inte att man siktar så förfärligt
långt. För närvarande har man
sitt kansli i direktorns bostad, och jag

skulle tro att också hans ersättning är
synnerligen blygsam. Vad man önskar
är naturligtvis att kunna arbeta under
något så när fasta förhållanden, att från
år till år veta vad man har att röra sig
med och kunna inrätta sin verksamhet
därefter.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag har aldrig sagt att
dessa kurser inte skulle vara värdefulla.
De kan nog ha en viss uppgift att fylla,
men jag tycker ändå att det bör vara
skolöverstyrelsen som anordnar kurserna
i detta ämne lika väl som den gör det
i andra ämnen. Skolöverstyrelsen kan
enligt min mening anordna sådana här
kurser om den anser det lämpligt.

Herr Axel Johannes Andersson nämnde
att jag skulle ha sagt att det här valfråga
om att bygga upp ett stort verk.
Jag talade varken om ett stort eller om
ett litet verk, utan om ett relativt stort
kansli. Och man måste ju hålla med om
att motionen innebär att det skulle bli
ett relativt stort kansli. Får institutet
dessa 25 000 kronor nu, skall det i första
omgången bli en deltidsanställd direktor
med 15 000 kronor i lön, vilket
väl ändå inte är så blygsamt. Och nästa
etapp blir kanske att direktorn skall
heltidsanställas.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp) kort genmäle:

Ja, herr talman, mitt genmäle skall bli
mycket kort. Jag vill bara fråga herr
Einar Persson, om han tror att fortbildningskurserna
blir billigare därest skolöverstyrelsen
anordnar dem.

Herr PERSSON, EINAR, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara svara herr
Axel Johannes Andersson, att det tror
jag inte, men jag anser att alla fortbildningskurser
bör ligga i samma hand,
nämligen skolöverstyrelsens.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag vill bara helt kort
säga, att det är en ganska spridd uppfattning
vi företräder när vi anser att

106

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om anslag till Religionspedagogiska institutet i Uppsala

det kan vara värdefullt med dessa fortsättningskurser
och att vi skall försöka
få dem till stånd. Jag förstår att herr
Persson hänvisar till skolöverstyrelsen,
men vi vet ju hur mycket — d. v. s. litet
— som då blir av det hela. Om man
bara kunde hänvisa till denna styrelse
och tro att allt då skulle bli bra, så
vore det ju relativt enkelt. Jag tror emellertid
att det behövs en påstötning i
någon form.

Sedan herr Andersson i Örnsköldsvik
sagt, att han ansåg att skolöverstyrelsen
har visat att den värdesätter dessa fortbildningskurser,
måste han ta tillbaka
det ögonblicket därefter, när han hänvisade
till att institutet en gång verkligen
hade fått ett anslag men att det sedan
inte blivit mycket mer. Jag har den
bestämda uppfattningen att det vore
bra om vi kunde komma fram till ett beslut
om ett väl avvägt anslag för dessa
ändamål. Jag vill understryka, att om
man går in för en kursverksamhet av
det slag jag här har talat om behöver
man inte därför befara alla möjliga och,
herr Persson, alla omöjliga konsekvenser
av det. Man kan dock komma fram till
realistiskt avvägda och hyggliga resultat.
För övrigt har jag ingenting att tilllägga.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 125, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Andersson, Axel
Johannes, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —09;

Nej — 62.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

128, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen av
centrala sjukvårdsberedningen m. m.;

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1962/03 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändringar i det
till grund för samarbetet inom SAS liggande
konsortialavtal^;

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa televisionsfrågor
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till stat för riksgäldsfonden för
budgetåret 1962/63; och

nr 133, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1961/62, i vad propositionen avser
avskrivning av nya kapitalinvesteringar
m. m.,

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

107

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

varvid utlåtandet nr 128 företogs
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om

ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående viss ändring
i gällande bestämmelser rörande försäljning
av obeskattade varor på tullflygplats,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 2 mars 1962 dagtecknad, till
bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 140, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansjirenden
för samma dag,

dels hemställt om riksdagens yttrande
över den utvidgning i försäljningsrätten
i tax-free shops, som föreslagits i propositionen;
samt

dels föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till förordning
angående rätt för Kungl. Maj :t att
förordna om ändrad skatt på sprit och
vin, m. m.

Genom propositionen hade för riksdagens
yttrande framlagts fråga om viss
ändring av gällande bestämmelser rörande
försäljning av obeskattade varor
i s. k. tax-free shops på tullflygplats. Avsikten
vore att i den internordiska trafiken
möjliggöra att den skattefria försäljningen
av tobaksvaror och rusdrycker
överflyttades från flygplanen till tax-free
shops. överflyttningen inginge som ett
led i rationaliseringssträvandena inom
SAS och syftade till besparingar för detta
företag. Samtidigt ökades möjligheterna
till kontroll över försäljningen.

I propositionen hade vidare föreslagits,
att riksdagen skulle bemyndiga
Kungl. Maj:t att, då riksdagens beslut
icke utan olägenhet kunde avvaktas, provisoriskt
förordna om ändring av de

skattesatser som gällde enligt 1957 års
förordning om skatt på sprit och vin.
Sådant förordnande skulle inom viss
kortare tid underställas riksdagen för
godkännande. Förslag till bestämmelser
i ämnet hade intagits i en särskild förordning
med begränsad giltighetstid.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:696,
av herr öhman m. fl., och 11:840, av
herr Hagberg m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:703,
av herr Bengtson m. fl., och 11:862, av
herr Bimmerfors m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 704,
av herr Bengtson m.fl., och 11:860, av
herr Hedlund m. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:705,
av herr Hagberg m.fl., och 11:859, av
herr Heckscher m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 706,
av herr Lundström m.fl., och II: 861, avherr
Ohlin m. fl., samt

6) motionen 11:816, av herr Lundberg.

I motionerna 1:703 och 11:862 hade
hemställts, att riksdagen i sitt yttrande
över den ändring i gällande bestämmelser
rörande försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats, som departementschefen
föreslagit, måtte avstyrka
förslaget att rätten till inköp av skattefria
rusdrycker skulle utvidgas till att
omfatta även resenärer i internordisk
trafik.

I samtliga övriga i anledning av propositionen
väckta motioner hade anhållits,
att riksdagen måtte besluta att avslå
Kungl. Maj:ts förslag till förordning
angående rätt för Kungl. Maj :t att förordna
om ändrad skatt på sprit och vin.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen — med förklarande
att Kungl, Maj :ts förevarande proposition
nr 140 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas — måtte

1) med bifall till de inbördes likalydande
motionerna I: 696, av herr Öhman

108

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1902 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om
m. fl., och II: 840, av herr Hagberg m. fl.,
1:704, av herr Bengtson m. fl., och
II: 860, av herr Hedlund m. fl., I: 705, av
herr Hagberg m. fl., och II: 859, av herr
Heckscher m. fl., 1:706, av herr Lundström
m. fl., och 11:861, av herr Ohlin
m. fl., ävensom motionen II: 816, av herr
Lundberg, avslå propositionen i vad
densamma avsåge förslaget till förordning
angående rätt för Kungl. Maj:t att
förordna om ändrad skatt på sprit och
vin, m. m.; ävensom

2) i anledning av vad i propositionen
föreslagits rörande utvidgning av försäljningsrätten
i tax-free shops på tullflygplats
samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 703, av herr Bengtson
m. fl., och II: 862, av herr Rimnierfors
m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t
som sin mening giva till känna vad utskottet
i betänkandet anfört i donna del.

I sitt yttrande över förslaget till förordning
angående rätt för Kungl. Maj:t
att förordna om ändrad skatt på sprit
och vin, m. m., hade utskottet bland annat
anfört följande:

»I propositionen uttalar departementschefen
att han gjort sitt ställningstagande
i förevarande fråga utifrån praktiska
utgångspunkter och syftar till att förebygga
nykterhctspolitiskt otillfredsställande
företeelser i samband med förslag
till ändringar av spritbeskattningen.
Dessutom anser statsrådet, att vid bifall
till propositionen vissa olägenheter som
följer av en snabbehandling i riksdagen
skulle elimineras.

I förenämnda motioner har huvudvikten
lagts på de rent konstitutionella synpunkterna.

Utskottet biträder vad som i motionerna
i denna del anförts och anser sig därför
böra avstyrka föreliggande förslag
till förordning.»

I fråga om utvidgning av den nuvarande
försäljningen i tax-free shops till
passagerare i internordisk trafik hade
utskottet bland annat yttrat, att det icke
för sin del funnit anledning till erinran
mot förslaget i propositionen.

ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar John Ericsson, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Wärnberg, Wikner,
Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander,
Engkvist och Andersson i Essvik,
vilka ansett, att utskottets yttrande
i nyss återgivna del bort hava följande
lydelse:

»Av propositionen framgår att departementschefen
gjort sitt ställningstagande
i förevarande fråga utifrån praktiska
utgångspunkter och syftar till att förebygga
nykterhetspolitiskt otillfredsställande
företeelser i samband med förslag
till ändringar av spritbeskattningen.
Dessutom skulle vissa olägenheter som
följer av en snabbehandling i riksdagen
elimineras.

I förenämnda motioner har huvudvikten
lagts på de rent konstitutionella synpunkterna.

Utskottet finner att de för förslaget
redovisade skälen inte kan anses vara
av den vikt att de motiverar diskussion
och meningsmotsättningar om väsentliga
konstitutionella frågeställningar. Utskottet
anser sig därför böra avstyrka föreliggande
förslag till förordning.»;

II) av herrar Wärnberg och Engkvist,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under 2 hemställa, att riksdagen
måtte — i anledning av vad i propositionen
föreslagits rörande utvidgning av
försäljningsrätten i tax-free shops på
tullflygplats samt med bifall till yrkandet
i de likalydande motionerna I: 703,
av herr Bengtson m. fl., och 11:862, av
herr Rimmerfors m. fl. -— i skrivelse
till Kungl. Maj :t som sin mening giva till
känna vad reservanterna anfört i denna
del.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det är ju varje motionärs
privilegium att få hålla en svanesång
över en förolyckad motion. Jag föreställer
mig att kammaren ger mig motsvarande
rättighet att också säga någonting
om en förolyckad proposition.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

109

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt pa sprit och vin, m. m.

Låt mig då först göra ett rent personligt
konstaterande. Jag har aldrig betraktat
spritbeskattningen som något slags
exklusiv skattefråga. Skatten har i fråga
om spriten för mig alltid varit en sekundär
fråga, och de nykterhetspolitiska
synpunkterna har varit de primära. Jag
behöver väl bara erinra om att en vara,
vars tillverkningsvärde, om jag minns
rätt — herr Ericsson i Rinna kan rätta
mig i annat fall — ligger i närheten av
2 kronor och 50 öre per liter, men som
i handeln kostar bortåt 30 kronor per
liter, ju har fått en beskattning som
inte har vare sig motiv eller förklaringar
i fiskala bevekelsegrunder, utan helt
enkelt har beskattats efter nykterhetspolitiska
bevekelsegrunder.

Det är alltid ett problem när spriten
skall genomgå prisjustering. Då och då
har vi haft diskussioner i kammaren
i samband med nykterhetspolitiska överläggningar,
och jag har ju på ämbetets
vägnar tvingats att följa debatten sådan
den tar sig uttryck i den offentliga diskussionen.
Många vill rekommendera att
man via chockprishöjningar skall definitivt
stoppa spritkonsumtionen i vårt
land. Man gör det säkerligen utifrån
mycket beaktansvärda utgångspunkter
—- man är nykterhetsman till liv och själ
och vill från den utgångspunkten inte
acceptera att människorna konsumerar
den varan. Nu är det emellertid på det
slättet, att det är en legal företeelse att
människorna konsumerar sprit av olika
slag, och så länge det är en legal företeelse
så får man bedöma frågan just
utifrån den utgångspunkten. Jag har sålunda
tidigare här i kammaren avvisat
tanken på att via chockprishöjningar
försöka komma åt det spritmissbruk som
föreligger och som vid vissa tillfällen
kan vara någonting av ett problem.

Jag har lagt märke till att i den senaste
debatten, som har föranletts bland
annat av regeringens proposition om
rätt att interimistiskt få bestämma spritpriserna,
har man trevat efter många
andra lösningar. Man har frågat sig:
Skulle inte det här mycket kinkiga problemet
kunna lösas genom att man indexband
spritpriserna till konsumtions -

priser eller till löner och inkomster hos
svenska folket? Skall jag fortsätta att avge
personliga deklarationer, vill jag säga
att jag inte heller är förtjust över en
sådan tanke. Det finns ju inget sakligt
underlag för att man på en vara, för
vilken prisstegringen icke motiveras av
en produktionskostnadsökning som ungefär
följer parallellt med andra produktionskostnadsökningar
och prisstegringar
i landet, binder priset till något
ledande index, vilket man nu än väljer.

Det enda motiv att justera priserna,
som jag ser, är att den nykterhetspolitiska
situationen blir sådan, att den innebär
en varningssignal för regering och
riksdag att någonting behöver ske. Man
kan visserligen säga så här: Höj priserna
— missbrukarna skaffar sig sprit i
alla fall! Man kan säga: Höj priserna -—
ungdomen skaffar sig sprit i alla fall!
Ungdomen är ett köpstarkt konsumentklientel,
och missbrukarna bryr sig inte
om vad det kostar. Det ligger mycket av
sanning i sådana konstateranden.

Men man kan ändå inte se bort från
alla undersökningar som har gjorts och
som visar att priserna ändå har ett visst
samband med förbrukningstrenden. Man
kan bryta förbrukningstrenden, om den
följs av en ökad trend av fylleriförseelser,
framför allt på ungdomsområdet
och andra ömtåliga områden. Då skulle
jag föreställa mig, att en ganska bastant
majoritet i den svenska riksdagen skulle
säga, att vi nu har fått en signal och att
den signalen bör föranleda en justering
av spritpriset.

Jag vill således komma tillbaka till att
det skall finnas nykterhetspolitiska motiv
för att man skall öka en skatt, som
tar en så oproportionerligt stor del av
varans slutliga pris. Några andra utlösningsklausuler
kan jag inte finna i diskussionen
om spritprisernas rätta höjd
och deras justering.

Jag har velat göra dessa deklarationer
inledningsvis, därför att den debatt som
förts har varit en debatt med mycket
starka nykterhetspolitiska inslag, även
om debatten naturligtvis har dominerats
av andra motiv, konstitutionella motiv.
Jag skall inte vara elak och säga parti -

110

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om

politiska motiv, även om jag ibland har
svårt att värja mig mot att de har ingått
som en ingrediens i den kanonad som
fyrats av mot finansministern för hans
fullmaktsproposition.

Sedan jag började syssla med och ha
ansvaret för de nykterhetspolitiska frågorna
år 1955 har jag vid två tillfällen
haft anledning att bära fram förslag till
riksdagen om höjda spritpriser. Jag kan
ärligen erkänna, att det ur många synpunkter
har varit rätt besvärande frågor
just med hänsyn till den form, under
vilken Kungl. Maj:ts propositioner har
presenterats. Det har ju gällt att förebygga
den sprithamstring som kommer som
ett brev på posten när en justering av
spritpriserna annonserats. Man kan acceptera
att folk hamstrar i en viss utsträckning
— det är väl ofrånkomligt.
Höjs omsättningsskatten får man väl finna
sig i att folk går och köper en ny TVapparat
eller en radioapparat eller en
kostym. De konsumerar inte TV-apparaten
och radioapparaten omedelbart —
det gäller i viss mån också kostymen.
De har inte behov av två eller tre eller
fyra TV-apparater, utan de inskränker
sig till en apparat, om de får för sig att
de skall hamstra.

Med spriten är det litet annorlunda.
Spriten är i allmänhet inte en hamstringsbeständig
vara. Den är det kanhända
för en del människor, men tyvärr
är det alltför många av vårt lands medborgare
som har den där törsten så pass
utpräglad, att de inte orkar med att se
på det eventuella lagret av brännvinslitrar,
som ligger i skåpet eller skafferiet,
utan de vill konsumera den så kvickt
som möjligt.

Från dessa utgångspunkter tror jag
mig våga säga, att sprithamstring innebär
en konsumtionsökning, som jag personligen
tycker är rätt onödig. Jag har
visserligen sett i inläggen i debatten, att
hamstringen inte är så farlig, ty om man
hamstrar köper man så mycket mindre
efteråt. Förhållandena före och efter
prishöjningen är emellertid inte jämförbara.
Efter har man ett annat prisläge,
som påverkar konsumtionen, och man
kan således inte på grundval av relativt

ändrad skatt på sprit och vin, in. m.

moderata inköp under perioden efter en
hamstring säga, att folk hamstrat ifrån
sig och nu köper så mycket mindre, så
att det hela balanseras.

Vad man däremot kan avläsa är att
svenska folket hade möjligheter år 1958
att under en veckas tid hamstra sprit.
Den veckan steg inköpen med 17 1/4
miljoner kronor, och under ett par dagar
låg inköpskurvan mellan 80 och 100
procent över det som var normalt för
årstiden och jämfört med tidigare år och
tidigare månader vid samma prisläge.

Säkerligen blir det en ökad konsumtion,
och det betraktar jag som både
onödigt och olustigt. Vidare är det ju
klart att en hamstringsmöjlighet under
en relativt lång tidsperiod är någonting
av ett »gefundenes Fressen» för
marodörerna på sprithanteringens område,
nämligen langarna, som har möjlighet
att bättra på och bygga upp sitt lager
och som förutom den vanliga langarförtjänsten
också lägger på en extra hamstringsvinst.

En tredje sak som har plågat mig
personligen, kan jag säga, är det sätt
som man fått gå fram på både 1956 och
1958 för att förebygga hamstringseffekterna,
ett sätt som ju har haft fasligt litet
med anständiga regler för riksdagsbehandling
att göra och ett sätt som
med fog kan kritiseras utifrån konstitutionella
grunder och utgångspunkter.

Det har, ärade kammarledamöter, gått
till på det sättet, att om fylleristatistik
och nykterhetspolitisk utveckling varit
sådana, att man helt enkelt ansvarsmässigt
är tvingad att säga, att här måste
något ske, har det fått fabriceras en proposition
i finansdepartementet, självfallet
under den allra största sekretess och
med edsvurna medarbetare. När den varit
färdig har det varit finansministerns
uppgift att söka kontakt med de olika
partiledningarna och övertala dem alt
behandla propositionen vid sidan om
all grundlagsenlig ordning, att genomföra
behandlingen av propositionen på
ett sådant sätt, att riksdagsmännen inte
haft någon möjlighet att motionera, att
överrumpla bevillningsutskottet, som då
har blivit telegrafiskt sammankallat i ra -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

111

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

sande fart och inte haft någon egentlig
möjlighet att framföra någon specifik
uppfattning. Finansministern tvingas ju
helt enkelt att på förhand träffa överenskommelser
med partiledningarna och
med partiernas äldsta företrädare i bevillningsutskottet
för att på den vägen
skaffa sig alla garantier för att bevillningsutskottet
inte skall göra anspråk på
den behandlingsordning, som är i grundlagen
fastlagd, eller att de enskilda riksdagsmännen
inte skall göra anspråk på
sin grundlagsenliga rättighet att motionera.

När den saken är avklarad, har det
varit att höviskt närma sig riksdagens
båda talmän och försöka övertyga dem
om att improvisera sammanträden med
kamrarna, helst då på en lördag. Propositionen
skall avlämnas på fredagskvällen,
sedan kammarens ledamöter har
rest hem, och sedan skall då talmännen
vara överens om att improvisatoriskt
kalla kamrarna till sammanträde under
lördagen, då kammaren i närvaro av finansministern
och möjligen någon ledamot,
som i hast har kallats dit, enhälligt
och utan protester beslutar att ärendet
skall behandlas efter endast en bordläggning.
Sedan forceras ärendet igenom
på måndagen, under vilken dag
spritbutikerna är stängda, och de nya
priserna är ett faktum. På tisdagen kan
man öppna butikerna igen. Riksdagen
har fattat beslut i »grundlagsenlig ordning»
— man kan observera citationstecknen.

Detta förfarande har föranlett mycken
kritik från riksdagsmännens sida, och
jag tvekar inte att säga berättigad kritik.
Jag satte mig ner och tittade på de gamla
riksdagsprotokollen i går, och det
visade sig att när detta skedde 1958 så
hade det — det vill jag i sanningens intresse
säga — förekommit en veckas
hamstringsmöjlighet, eftersom spritprishöjningen
den gången ingick som ett element
i en större skatteuppgörelse, som
skulle finansiera försvarsuppgörelsen.
.lag får således säga, att jag vid det
tillfället tvingades kompromissa med
min principiella uppfattning att spritpriset
bara har ett nykterhetspolitiskt in -

tresse — det kan även ha sitt skattepolitiska
intresse.

Vid det tillfället gick det inte att hålla
tyst, även om det hela kom överrumplingsmässigt,
då ockå partigrupperna
skulle vidtalas, ty det var en stor
fråga där spritpriserna var en liten detalj
i den stora frågan. När vi diskuterat
frågan med vännerna inom de olika partigrupperna,
så är det ju inte på det
sättet, att pressen är ovetande om det
dagen därpå. Utan då börjar tidningarna
skriva om saken.

Följaktligen blev det år 1958 en veckas
glapprum.

Däremot var det system, som jag nyss
beskrev, ett exakt återgivande av hur
det gick till 1956, när vi av rent nykterhetspolitiska
skäl tvingades höja spritpriset
på grund av den våldsamma konsumtionsökning,
som svenska folket kostade
på sig i den första frigörelsens
entusiasm, när vi hade bränt våra motböcker.
Ändock var det rätt intressant att
följa, hur riksdagen reagerade inför finansministerns
överrumplingsförsök. Bevillningsutskottets
ordförande — som då
hette Sjödahl — deklarerade sin olust
över detta sätt att handlägga Kungl.
Maj:ts propositioner, när riksdagen så
snabbt och utan att det givits tillfälle att
framföra motioner och ändringsyrkanden
tvingats att ta ställning och fatta
beslut. Herr Bengtson från centerpartiet
reagerade också i sitt inlägg mot det
sätt, på vilket frågan behandlades. Herr
Spetz, som var folkpartiets förnämste företrädare
i bevillningsutskottet, sade att
förspelet till denna proposition och
snabbehandlingen i bevillningsutskottet
gav utrymme för invändningar såväl ur
parlamentarisk som ur konstitutionell
synpunkt. Hårdast gick väl herr öhman
från det kommunistiska partiet fram
då han uttryckte sig på detta sätt:
»Riksdagen är satt ur spel praktiskt
taget. Enskilda riksdagsmän ges inga
möjligheter att sätta sig in i vad uppgörelsen
mellan de fyra innebär» —
i detta fall var ju partiledarna de som
primärt och mera officiellt fick stå för
det hela — »än mindre att framlägga
egna förslag. Detta tillvägagångssätt stri -

112

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om
der mot demokratisk ordning i riksdagen
och står även i strid med riksdagens
och de enskilda ledamöternas
grundlagsenliga rättigheter.»

Ungefär likadan var reaktionen 1956,
då andra värderade ledamöter av denna
kammare stod upp och luftade sin
olust och sitt obehag över att tvingas
att ta ett beslut i strid mot de former,
i vilka Kungl. Maj :ts propositioner vanligen
anses böra handläggas. Jag skall
inte fresta tiden med att citera dessa
inlägg — de är till arten exakt desamma
som de som kom 1958, men de är till
graden kanske ännu något beskare än
vad de var 1958.

Med detta på ögats näthinna är det ju
klart att den inom regeringen, som har
uppdraget att presentera riksdagen
prisförändringar på spritens område,
känner en icke ringa grad av olust över
det tillvägagångssätt som hitintills har
praktiserats. Det var ju detta som var
anledningen till propositionen om att ge
Kungl. Maj:t en begränsad fullmakt för
att slippa de som jag gissar av alla i
denna kammare erkänt olustiga hamstringseffekterna
och för att kanske få en
rimligare form för att i överensstämmelse
med grundlagarna handlägga ärendet.

Jag försäkrar er allesammans — och
ni får faktiskt tro mig på mitt ord ■—
att ingen var mera överraskad än jag
själv, när jag möttes av den reaktion som
oppositionen visade när propositionen
kom på riksdagens bord. Jag trodde —
låt mig vara blygsam och säga: i min
enfald — att jag var tillmötesgående och
artig emot riksdagen. Jag sade mig nämligen,
att om Kungl. Maj:t utfärdar en
interimistisk förordning utan att röra
skattelagstiftningen och sedan fattar beslut
i vanlig ordning i konselj, lägger
propositionen på riksdagens bord med
möjligheter för riksdagens ledamöter
att motionera i grundlagsenlig ordning,
med möjligheter för utskottet att
behandla det i vanlig ordning och ärendet
tas, herr talman, med dubbla bordläggningar,
allt enligt vedertagna regler
som gäller för utskottsutlåtanden —- jag
sade mig alltså, att detta skulle vara mera
aptitligt för riksdagen än det gamla

ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

liemlighetssmussleriet med dess överrumplingar
och den parodi på propositionspresentation
inför riksdagen, som
jag har tvingats att primärt och i ledande
funktion delta i både 1956 och 1958.
Jag sade mig då, att riksdagen ju har
möjlighet att säga: »Vi kan acceptera
förslaget.» Den kan också säga: »Vi vägrar
att acceptera förslaget.»

Riksdagen har ju möjligheter att göra
vissa ändringar, och då kan det också
sägas att hamstringseffekterna återigen
kan göra sig gällande. Men jag säger
mig, att dessa ändringar måste bli av en
lägre dignitet, av mindre omfattning än
vad själva initialförslaget kommer att
innebära. Hamstringseffekten bör därför
inte heller bli på samma sätt markerad
som den blir om en proposition om
prishöjning framlägges och det sedan
lämnas en vanlig motionsrätt med anledning
av propositionen.

Jag måste bekänna att jag blev överraskad,
och vi har fått uppleva en debatt
som naturligtvis nu i viss mån lugnat
ned sig men som i inledningsskedet
inte lämnade något övrigt att önska i
fråga om de mest horribla överdrifter,
där finansministern jämställdes med de
gamla envåldshärskarna på 1600-talet
och jag tror t. o. m. på 1500-talet —
bl. a. var Karl XI med och spökade
i detta sammanhang. Det var således fråga
om att riksdagen skulle hävda sin
rätt gentemot den konungsliga makten
såsom den konkretiserade sig för så
och så många århundraden tillbaka i
konungen som personlig maktutövare.

Om man samtidigt tar upp en konstitutionell
debatt med åberopande av slika
argument, får man kanske finna sig i
att den konstitutionella-vetenskapliga
grunden för inläggen kan kritiseras.

Så småningom har ju debatten lugnat
ner sig. Oppositionen har emellertid
gjort gällande, att det här gäller en konstitutionell
fråga och att den bör behandlas
som en konstitutionell fråga.
Man har dragit slutsatser och har gjort
gällande, att får finansministern ta ett
finger, så skall han så småningom ha
hela handen. Man skulle följaktligen kunna
riskera, att riksdagen sedan bit för

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

113

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt pa sprit och vin, m. m.

bit skulle tvingas att släppa ifrån sig
sin grundlagsenliga rätt att sig själv
beskatta.

Detta är ju ett underbetyg åt riksdagen,
som jag i min egenskap av riksdagsman
på det bestämdaste vill protestera
mot. Säger man sig från riksdagens
sida, att man från sakliga utgångspunkter
kan delegera frågan till Konungen,
så är man ju medveten om vad
man gör. Man sätter sig ju inte i ett fordon,
som mot ens egen vilja för en in
i ett fördärv, som man inte till något
pris vill in i. Man bar ju för varje hjulvarv
•— om det nu skulle bli några nya
hjulvarv, vilket jag inte tror — möjlighet
att slå till bromsarna. Hela denna
diskussion om att »ger man finansministern
ett finger, så tar han hela handen»
är enligt min mening en orimlighet
i den fråga av nykterhetspolitisk karaktär,
som propositionen i sin helhet berör.

Jag vill understryka att denna fråga
är av stor vikt. Eftersom jag fattar denna
fråga som ett led i en nykterhetspolitisk
debatt, kan jag ju erinra om att vi
inom regeringen under fjolåret var ängsliga
för den utveckling på både spritkonsumtionens
och fylleriförseelsernas
områden, som då statistiskt kunde utläsas.
Då förelåg en konsumtionsökning,
som månad efter månad ända fram till
oktober var 8 procent högre än motsvarande
månader ett år tillbaka. Fylleristatistiken
visade tyvärr en klar uppgång
av fylleriet bland ungdomarna och
bland kvinnorna.

Nu kan jag glädjande nog tala om för
kammaren, att denna utveckling har
vänt. Under oktober, november och december
sjönk den tidigare 8-procentiga
konsumtionsökningen till en 5-procentig
ökning jämfört med motsvarande tid föregående
åt. Under januari och februari
sjönk ökningen till 1,5 procent och den
sista siffran ligger under 1 procents ökning
i förhållande till mars och april i
fjol. Redovisningen av den totala spritförsäljningen
visar dessutom att för
brännvinet har nedgången varit ännu
starkare. Likaså visar det sig glädjande
nog, att fylleriförseelserna under de sista
5 Första kammarens protokoll 1962. iVr 23

månaderna i fjol och under de första månaderna
i år har minskat. Totalsiffran
för fylleriförseelserna under första kvartalet
1962 har minskat med 14 procent
jämfört med första kvartalet 1961. I fråga
om kvinnor och ungdom under 21
år visar fyllerifrekvensen en nedgång
med 9 procent under de första månaderna
i år jämfört med motsvarande månader
för ett år sedan.

Ingen människa vet emellertid om detta
är en bestående utveckling. Har man
läst statistiska kurvor för spritkonsumtion
och fylleriföreteelser, är man ganska
överraskad över hur snabbt utvecklingen
kan gå mot det ena eller andra
hållet. Även om vi haft en glädjande utveckling
under de senaste fem-sex månaderna,
vågar jag följaktligen inte ställa
några garantier för att vi nu har blivit
klokare och förståndigare i vårt umgänge
med spriten än som visade sig vara
fallet under de första åtta månaderna
av fjolåret.

Nu har det, herr talman, således uppstått
en konstitutionell debatt. Det är
en överraskning för mig. Det fanns inga
planer på ett attentatsförsök från regeringens
sida mot riksdagen i syfte att
beskära riksdagens grundlagsenliga rättigheter.
Det hela gällde en så banal
fråga som att på ett mer rimligt och
hyfsat sätt lösa ett problem, som både
under 1956 och 1958 måste lösas och då
löstes på ett mindre tillfredsställande
sätt. Jag vill gärna understryka — och
därvid talar jag på hela regeringens
vägnar — att frågan — även om den är
viktig och framför allt viktig för de riksdagsledamöter
som är avhållsmän och
avhållskvinnor när det gäller spritvaror
•— ändå inte har sådan vikt att den
förtjänar en riksomfattande konstitutionell
debatt. Frågan är inte av den
valören, att man skall bära ut den till
det svenska folket som en konstitutionellt
avgörande viktig principfråga. När man
från oppositionens sida tog ärendet på
det sättet var regeringen helt överens
med bevillningsutskottets reservanter om
att frågan är för liten för att motivera
en strid om respekten för Sveriges
grundlag. Fattar man den på det sättet,

114

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1902 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin. m. m.

all riglit, då skall propositionen avslås.
Regeringen är överens med ett i princip
enigt bevillningsutskott på den punkten.
Men det är ju klart att jag gärna
vill göra några reflexioner med anledning
av denna nya situation. Regeringen
måste ju ändå ta konsekvensen av den
reaktion som regeringen mötte i riksdagen
när förslaget lades fram. Jag tar utskottets
skrivning, herr talman, som en
klar anmaning att även förslag om spritprishöjning
i fortsättningen skall ha en
sådan karaktär att det inte behöver bli
någon diskussion om förslagens grundlagsenlighet.

Det är rätt orimligt om vi efter den
reaktion som förslaget har mött och efter
ett avstyrkande från ett enhälligt
bevillningsutskott skulle fortsätta på de
gamla smusselvägarna och åter, därest
den situation skulle inträda att nykterhetstillstånd
och konsumtionstrend kräver
ett ingripande, skulle gå bakom ryggen
på riksdagen och överrumpla med
blixtaktioner. Jag får inte det att stämma
med den reaktion som riksdagen i
dag kommer att giva. Det måste ju betyda
att förslag skall läggas fram under
samma former som alla andra regeringspropositioner
och alla andra regeringsförslag.
Det må sedan bli riksdagens sak
att behandla dem grundlagsenlig! och ta
konsekvenserna av hamstringen eller
icke grundlagsenlig! för att förebygga
hamstringen.

Ni kan icke begära att regeringen skall
repetera tillvägagångssättet från 1956
och 1958 efter en så klar reaktion från
riksdagens sida. Logik och konsekvens
är ändå ting som riksdagen sätter pris
på i alla sammanhang.

Nu hoppas jag livligt att riksdagen på
ett eller annat sätt skall finna en lösning
som förenar grundlagens föreskrifter
om reguljär behandling och reguljär
motionsrätt med den praktiska lösning
som förhindrar hamstringen. Jag har
gjort ett försök och är tvingad konstatera
att jag misslyckats med detta försök.
Jag hoppas att riksdagen skall kunna
lösa detta på ett bättre sätt än vad regeringen
trodde sig kunna prestera förslag
om, men jag vill varsko om att det

är en svår uppgift. Det är sannerligen
inte så lätt att förena dessa båda synpunkter,
som ju båda är beaktansvärda
i högsta grad.

Jag skall sluta med det, herr talman.
Riksdagen har att välja mellan att antingen
acceptera liamstring eller att själv
sätta sig över grundlagen och ta en behandling
av modell 1956 och 1958. Jag
förmenar att riksdagen i det senare fallet
hör ha denna möjlighet. Det kan
ju tänkas att en finsmakare på grundlagens
tolkningsområde har en annan
uppfattning. Jag är varken jurist eller
grundlagstolkare, och därför tvekar jag
inte att säga att riksdagen skall ha rätt
att sätta sig över grundlagen om den
anser att det finns motiv för detta i
denna specifika fråga. Vill man inte
göra det, är man alltför renlärig på den
punkten — den senaste diskussionen har
kanske givit anledning att tro att denna
renlärighet är tillfinnandes — då får
man ta hamstringseffekten. Frågan är
således inte den lättaste att lösa.

Regeringen får finna sig i nederlaget,
och finansministern får finna sig i dekonfityren
att inte vinna en enda proselyt
för sin proposition i bevillningsutskottet,
men som jag tidigare har sagt
var det riktigt att bevillningsutskottet
in pleno sade nej när ärendet blev som
det blev. Frågan är inte av den naturen
att vi skall slåss om respekten för grundlagen
på denna punkt.

Vidare kan jag kanske också säga att
man på visst sätt har satt ett skyddande
paraply över finansministern. Han är ju
inte precis van vid det, men det kan ha
nyhetens behag. Jag var beredd att gå
ut med ett förslag om höjning av spritpriserna
om utvecklingen så erfordrade.
Jag var beredd att ta de politiska konsekvenser
det för med sig. Nu liar ni spänt
upp paraplyet över mig. Jag behöver
inte ta det ansvaret, utan i fortsättningen
är det riksdagen som höjer spritpriserna,
därför att dessa betraktas såsom
en exklusiv skattefråga.

Ja, herr talman, det var det lilla begravningstalet
jag ville kosta på mig om
Kungl. Maj :ts proposition.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

115

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt pä sprit och vin, m. m.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Eftersom finansministern
hänvisade till ett uttalande av mig
1958, och då jag också vid propositionens
remiss uttalade min avvisande hållning
till den, skulle jag vilja säga några
ord i anledning av detta ärende.

Jag förstår att finansministern valde
den vägen, den är naturligtvis riktig, att
först motivera svårigheterna att företa
en spritprishöjning och därefter komma
fram till det resultat som framlagts i
propositionen, genom vilket man skulle
förfara på ett sätt som inte överensstämde
med grundlagen. Jag för min del ville
gå den andra vägen. Jag ser frågan
i första hand från grundlagsenliga synpunkter.

Finansministern blev överraskad av
att man ställde sig så avvisande, men då
vill jag hänvisa till att det inte behövde
varit överraskande, eftersom finansministern
två gånger tidigare fått ganska
kännbara erinringar om att man icke
vill gå med på någonting som tar ifrån
riksdagen dess beskattningsrätt — svenska
folkets rätt att sig självt beskatta.
Även om det här inte gäller en direkt
beskattning är det ändå fråga om en
liknande sak.

Den ena gången gällde det vissa fiskala
tullar, när vi skulle gå med i EFTA.
Där förelåg en centerpartimotion om avslag.
Regeringen fick visserligen den begärda
fullmakten, men med en mycket
restriktiv skrivning, vari sades att det
var de exceptionella omständigheterna
som gjorde att man möjligen i detta
trängda läge kunde gå med på den saken.

Vid det andra tillfället hade finansministern
föreslagit att det skulle bejas
en fullmakt beträffande sjömansskatterna.
Denna beviljades icke. Den gången
väckte det inte någon större uppmärksamhet,
ty källskattetabellerna fanns färdiga
och togs in i bevillningsutskottsbetänkandet,
och så blev det ett bifall i den
formen.

Det behövde alltså inte ha föranlett
så stora överraskningar när riksdagen nu
om igen säger ifrån att den vill bevara
grundlagen och svenska folkets grundlagsenliga
rätt att sig självt beskatta.

Detta är alltså den synpunkt vi har anlagt.

Finansministern sade att det har sagts,
att om man ger ett finger tas kanske hela
handen sedan. Jag vill inte uttala
någon sådan förmodan. Jag vill inte alls
tumma på grundlagen. Man måste hålla
strikt på grundlagen, vilken sak det än
gäller.

Jag är helt ense med finansministern
på en punkt: vi har inget tillfredsställande
system för att kunna lösa det här
problemet. Jag är medveten om alla olägenheterna
både 1956 och 1958. Jag är
dock inte övertygad om att finansministerns
förslag såsom det lades fram nu
skulle löst problemet.

Om man gjort en interimistisk höjning,
och riksdagen sedan skolat behandla
denna fråga, är det mycket möjligt
att det kunnat väcka upp en tidningsdebatt
där man sagt, att höjningen
varit alldeles för dåligt tilltagen. Jag är
för min del säker på att det kunnat bli
så, ty det finns alltid kretsar som menar
att spritpriserna är för låga. En
häftig debatt om detta skulle lett till att
den hamstring, som finansministern
trodde skulle utebli, i stället blivit rätt
avsevärd även med det förfaringssätt finansministern
föreslagit.

Jag vill helt instämma i förhoppningen
att vi i framtiden skall finna en form
för att företa höjningar utan att detta
skall föranleda hamstring.

Jag vill något förklara mitt yttrande
från 1958. Det skulle väl dock kunna
tänkas en annan väg, nämligen den att
proposition framlägges på fredagskvällen
— såsom skedde 1956 och 1958 och
därefter håller man ju systembutikerna
stängda på lördagen och kanske kan man
stänga dem några dagar till, till dess
riksdagen hunnit behandla frågan. Jag
är verkligen inte så förfärligt rädd för
att stänga systembolaget några dagar.
Varför är man så förfärad för att inte
folk skall kunna köpa sprit varenda dag?
Stäng bolaget tre eller fyra dagar — det
kan inte medföra några större besvärligheter.
Hembrännarna sätter inte i gång
tillverkningen på så kort tid, smugglingen
hinner inte komma i gång. Lång -

116 Nr 23 Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kung!. Maj:t att förordna om ändrad skatt pa sprit och vin, m. m.

arna kan naturligtvis göra sig bättre
priser, men inte heller de liar sä störa
lager om höjningen kommer överraskande.
.lag kan därför inte inse olägenheterna
med att göra en sådan stängning
under några dagar, och det var detta
jag åsyftade 1958. Där finns kanske en
medelväg som man kan tänka sig. Riksdagen
får inte den vanliga motionstiden
men får i alla fall möjligheter att
motionera, och sedan kan frågan behandlas
under litet hyggligare former
än vi hade 1956 och 1958, som ju inte
någon är särskilt tilltalad av.

Jag har kanske ingen större anledning
att tala om de nykterhetspolitiska reflexioner
som finansministern gjort här.

I mycket kan jag instämma. Jag är inte
någon vän av att knyta spritpriserna
till någon sorts index, som skulle följa
löner eller levnadskostnader eller någonting
annat. Det är dock att observera
att man väl alltid måste ta viss hänsyn
till i varje fall löneutvecklingen. Med
den reallöneökning vi har haft, skulle
vi oundvikligen haft en ökande konsumtion,
även om vi nu hade haft motbok eller
något annat system.

Beträffande den nykterhetspolitiska
motivering, som finansministern menade
skall finnas för en höjning, är jag
helt ense med honom om att det bör finnas
en sådan. Jag vill även uttala den
meningen att om man med en prishöjning
tränger tillbaka spritbruket, kan
man därmed också något mera klämma
åt missbruket. Effekten av en prishöjning
anser jag är obestridlig.

Det har varit en utveckling som kanske
är svår att bedöma, såsom finansministern
sade, och han drog heller inga
slutsatser om hur det skall bli. Vi har
dock kommit i en olycklig situation. Efter
den väldiga stegringen i spritkonsumtionen
de närmaste åren efter »oktoberrevolutionen»
1955 gick spritdryckskonsumtionen
tillbaka och var faktiskt lägre
än de sista motboksåren. Men nu har
vi tyvärr kommit litet över den konsumtionen.
Därtill kommer ett viktigt tilllägg:
vi har tredubblat vinkonsumtionen
under samma tid. Skulle vi lägga ihop
och räkna förbrukningen av ren alko -

hol skulle vi nog få fram siffror som
inte iir så värst tilltalande.

Men det finns kanske inte stor anledning
att diskutera detta mer. Jag har
dock ett behov av att, liksom jag gjorde
i remissdebatten, säga ifrån att i vilka
former prishöjningen än sker, är det ett
samhällsintresse att se till att priserna
blir sådana att spriten i realiteten inte
blir billigare. Vi bör se till att spritpriset
följer den allmänna prisutvecklingen
— och från min synpunkt som
nykterist anser jag att man gärna kunde
klämma åt hårdare med prisskruven.

Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets betänkande. När det gäller
tax-free shops ber jag att få yrka bifall
till reservationen.

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Finansministern avslutade
sitt anförande med att karakterisera
detsamma såsom ett begravningstal,
och det må vara hänt. I så fall vill jag
säga, att det verkligen var ett ganska
älskvärt och nästan avväpnande begravningstal.
Under alla omständigheter gav
det vid handen, att det här ingalunda
blir fråga om en »sörjelig» begravning,
som man brukar säga på skånska.

Herr statsrådet gav förra delen av sitt
inlägg en ganska stark nykterhetspolitisk
markering. Finansministern förmenade,
att spritfrågan inte är en beskattningsfråga
i vanlig bemärkelse; spritfrågan
är en fråga, där de nykterhetspolitiska
synpunkterna är de avgörande, såsom
hans ord ungefärligen föll.

Jag är inte alldeles säker på att den beskrivning,
som finansminstern här gjorde
är alldeles riktig. Ett bevis för att
mina misstankar är befogade fick jag i
finansministerns eget påpekande något
längre fram i hans anförande, där han
medgav att vi i sammanhang med försvarsuppgörelsen
som bekant företog en
avsevärd höjning av spritbeskattningen
såsom ett av de medel genom vilka vi
skulle skaffa samman de nödiga penningarna.

Jag är övertygad om att, om herr
statsrådet vill gå tillbaka och närmare

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

117

Om rätt för Kungl. >laj:t att förordna om ändrad skatt pa sprit och vin, m. ni.

studera handlingarna kring de höjningar,
vi under årens lopp företagit inom.
spritbeskattningen, skall han finna, att
det har varit synnerligen ovanligt att
man använt nykterhetspolitiska motiv.
Motiven har varit rent statsfinansiella,
fiskala. Finansministern har, liksom sina
företrädare, naturligtvis då och då befunnit
sig i penningknipa. Det befinner
sig alla finansministrar förr eller senare
i, oavsett var de är politiskt mantalsskrivna.
Då har finansministern liksom
företrädarna tagit till de två störa ting
man alltid tar till, nämligen sprit och
tobak. Där har inte anförts några nykterhetspolitiska
motiveringar.

Vidare erinrar finansministern om att
han avvisat tanken på chockprishöjningar,
och det är alldeles riktigt. Vi hade en
debatt i kammaren för några månader
sedan, och där hade jag angenämt nog
tillfälle att sluta upp på samma linje som
finansministern i den allmänna karakteristiken
av det läge som var för handen
och de åtgärder som det kunde anses motivera.

Finansministern vill alltså inte vara
med om några chockprishöjningar. Men
när han nu återigen gör detta konstaterande
framstår statsrådets förslag för
mig som ännu mera oförklarligt. Motivet
för ett sådant förslag måste väl ligga i
linje med en chockprishöjning — varför
skulle man annars använda sig av detta
egendomliga tillvägagångssätt? Det moment,
som innefattas i finansministerns
förslag, är ju överrumplingsmomentet
och intet annat.

•lag blev, icke minst mot bakgrunden
av sådana överväganden, mycket förvånad
när finansministern presenterade sin
proposition, ty den står icke i överensstämmelse
med hans uttalande för ett par
månader sedan. Den överraskade mig,
därför att finansministern i vanliga fall
är en logiskt resonerande människa.

Vidare var det ett annat uttalande av
statsrådet som något litet, jag vill inte
säga stötte mig, men något i den vägen.
Finansministern talade om att partipolitiska
motiv skulle ha varit avgörande för
den reaktion som mötte propositionen

när den framlades. Detta kan vä,l knappast
vara riktigt, sade jag mig själv. Men
sedan tillspetsade statsrådet ytterligare
sin bedömning så, att han talade om »den
reaktion som oppositionen visade». Men,
herr statsråd, den reaktion, som här kom
till synes, var ju ingalunda begränsad till
vad vi brukar kalla oppositionen. Den
kom fram i en lång rad socialdemokratiska
tidningar. Jag har i detta kuvert en
ganska fullständig dossier tidningsuttalanden
i socialdemokratisk press, som
alla riktar sig mot den framlagda propositionen
utifrån konstitutionella grunder.
Så sent som i förgår, tror jag det var,
publicerade ett så auktoritativt organ
som Fackföreningsrörelsen, LO:s officiella
tidning, en kommentar till propositionen,
som sannerligen i fråga om skärpa
inte lämnar något övrigt att önska.
.lag har den framför mig, men jag skall
inte trötta kammarens ledamöter med
att läsa upp den.

Dessa omständigheter, som jag här i
korthet har antytt, synes mig vara av sådan
beskaffenhet att herr statsrådets uttalanden
om att partipolitiska motiv
skulle ha förelegat knappast kan anses
ha grund för sig. .lag tror, att den reaktion
som man har konstaterat, är utomordentligt
vid och bred och sträcker sig
över hela fältet tvärsigenom de politiska
skiljelinjerna.

Vidare ägnade herr statsrådet åtskilligt
utrymme åt resonemang kring
hamstringsbegreppet. Det är ganska intressant
att läsa detta avsnitt i propositionen.
Det förekommer nämligen bara
på en enda rad, och där står följande:
»Erfarenheterna från vidtagna höjningar
i beskattningen ger vid handen, att
förslag härom under tiden fram till dess
riksdagens beslut hinner fattas och den
föreslagna höjningen kan träda i kraft
lätt utlöser en kraftig efterfrågeökning,
vilket givetvis är i hög grad otillfredsställande,
särskilt från nykterhetssynpunkt.
» Punkt och slut — här finns, ärade
kammarledamöter, ingen som helst
dokumentation på den punkten, huruvida
en sådan hamstring är ur nykterhetssynpunkt
betänklig. Inte ett enda argu -

118

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1902 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om
ment stöder detta uttalande. Det är en
tes, som man presenterar utan någon
tillfyllestgörande bevisning.

Jag har fäst mig vid vad många socialdemokratiska
tidningar liar menat,
nämligen att vad som i propositionen
sägs om hamstringens otrevliga effekt
frän nykterhetssynpunkt inte är hållbart,
därför att möjligheterna till hamstring
för det stora flertalet människor är begränsade
på grund av de mycket höga
priser, som redan nu är för handen. Det
är klart att hamstring kan förekomma,
men den hamstringen blir i så fall begränsad
till andra skikt än de skikt som
i sig innesluter de alkoholskadade eller
de skikt som det ur nykterhetssynpunkt
kan vara en smula otrevligt att ha att
göra med.

Man har — jag vill upprepa det —
i propositionen lanserat en tes om att
hamstring är farlig ur nykterhetssynpunkt,
men man har icke försökt att
framföra någon som helst dokumentering.
.lag förestiiller mig att kammarens
ledamöter har gjort samma observation
som jag, att finansministern här flera
gånger kommit tillbaka till begreppet
hamstringseffekt och satt likhetstecken
mellan hamstring och från nykterhetssynpunkt
vådliga verkningar utan att förete
någon som helst bevisning — icke en
enda siffra finns ju i propositionen på
denna punkt.

Vidare lämnade statsrådet en redogörelse
för hur man här i riksdagen tidigare
har gått till väga i dessa ting. Jag
har ingen erinran att göra mot den beskrivningen
— den är riktig — och jag
delar statsrådets uppfattning om att det
har varit en rätt otrevlig procedur. Jag
skulle vilja gå så långt att jag säger att
den knappast har varit riksdagen riktigt
värdig — på den punkten är jag
ense med statsrådet.

Jag menar således, att de erfarenheter
vi har haft borde leda till att man även
i detta hänseende kan tillämpa och bör
tillämpa vad gällande bestämmelser föreskriver.
Jag tror nämligen inte att
hamstringseffekten är av den beskaffenhet,
som man på somligt håll har velat
göra gällande.

ändrad skatt pa sprit och vin, m. m.

Herr statsrådet förklarade, när han
talade om hittills tillämpade mindre
tillfredsställande tillvägagångssätt i riksdagen,
att de inte medgav möjlighet för
riksdagsmännen att motionera. Nej, det
är riktigt, att det har vi från bevillningsutskottets
sida anmärkt på i flera
olika sammanhang. Det är också riktigt,
att riksdagsmännen skulle fått obeskuren
rätt att motionera, därest man hade
godtagit finansministerns förslag, men i
praktiken innebär ju detta ingenting. Finansministerns
ursprungliga förslag gick
nämligen ut på en fullmakt i kraft av
vilken finansministern — eller snarare
Kungl. Maj :t, givetvis — skulle ha rätt
att fastställa beskattningen i ett visst
givet ögonblick, och sedan skulle detta
beslut underställas riksdagen. Riksdagen
skulle senast inom en månad från denna
skattehöjnings verkställande ha beretts
tillfälle att uttala sig om densamma
och godkänna eller avslå den.
Därmed skulle självfallet vanligt utrymme
skänkas för ett motionsförfarande.
Detta skulle gälla under förutsättning att
riksdagen var samlad. Var riksdagen
icke samlad, skulle —- fortfarande enligt
propositionen — ett sådant underställande
ske senast en månad efter det
att riksdagen hade sammanträtt.

Det betyder ju att en intervall på
många månader här skulle kunna uppkomma.
Låt oss tänka oss att Kungl.
Maj:t fann angeläget att i mitten av juni
verkställa en sådan skattehöjning —
då skulle inte riksdagen förrän i mitten
av påföljande november bli i tillfälle att
uttala sig om den och godta eller förkasta
den. Varje ledamot av denna kammare
förstår ju, att detta i praktiken
skulle innebära ett rent formellt förfarande.
Ingen hade väl kunnat tänka sig
att riksdagen skulle underkänna det beslut
som Kungl. Maj :t hade fattat och
upphäva beskattningen eller eventuellt
sänka eller höja den. Det går ju inte
till på detta sätt här i huset. I och med
att regeringen hade verkställt en sådan
skattehöjning eller skattesänkning —
det senare är självfallet bara teoretiskt
möjligt — så skulle den också varit definitiv.
Jag tror att herr statsrådet vill

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

119

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

ge mig rätt i att det skulle bli händelseförloppet
i praktiken. Statsrådet citerade
ur ett protokoll, att riksdagen genom det
tidigare tillämpade förfaringssättet i
betydande utsträckning satts ur spel.
Det är riktigt, men, herr statsråd, riksdagen
skulle i praktiken komma att sättas
oerhört mycket mera ur spel vid ett
bifall till propositionen.

Från statsrädsbänken har också lämnats
mycket intressanta upplysningar
rörande konsumtionsutvecklingen. .lag
är glad att statsrådet har kunnat lämna
dessa upplysningar och att de går
i den riktning som angavs, men det är
klart, såsom finansministern också har
sagt, att man inte vet hur det kan gå.
Det är ytterligt variabla förhållanden
man här rör sig med, och det är möjligt
att den nu gynnsamma utvecklingen
kan bytas till sin motsats. Särskilt angenämt
tycker jag det var att av herr
statsrådet fä höra att fylleriförseelserna
har minskat; det är väl en upplysning
som måste glädja oss alla i denna kammare.

Statsrådet kom sedan över till den
konstitutionella sidan av denna fråga,
och jag måste säga, att jag nog blev
överraskad över vissa av statsrådets formuleringar.
Statsrådet ansåg, att denna
fråga inte är av den valören, att den
motiverar en debatt av konstitutionell
innebörd, en debatt om Sveriges grundlagar.
Jag vet inte riktigt hur jag skall
tyda detta. Anser finansministern att
man, om det hade varit en fråga av högre
valör, skulle ha kunnat tumma på
grundlagen? Jag kan inte hjälpa, att jag
måste ställa den frågan, och jag gör det
därför att statsrådet till min överraskning
kom fram till denna aspekt på problemet
även i avslutningsorden av sitt
anförande. Han sade faktiskt — om jag
inte missuppfattade honom, och jag tror
inte att jag gjorde det — att riksdagen
skall kunna sätta sig över grundlagen,
därest motiv härför föreligger. Det var
den ungefärliga innebörden i herr statsrådets
uttalande. Jag blev; som sagt,
mycket överraskad över detta uttalande,
ty herr statsråd, grundlag är grundlag,
och riksdagen bryter inte grundlag.

Jag vill inte här närmare fördjupa mig
i detta ämne, men jag vill närmast i anslutning
till de sista orden i herr statsrådets
anförande, som verkligen gjorde
mig mycket betänksam, ännu en gång
från denna talarstol erinra om inte
barn vad den berömda § 57 i regeringsformen
säger utan även om vad den
icke mindre berömda § 73 i regeringsformen
säger.

I § 57 regeringsformen heter det, herr
statsråd: »Svenska folkets urgamla rätt
att sig beskatta utövas av riksdagen allena.
Huruledes särskilda menigheter må
för egna behov sig beskatta, bestämmes
genom kommunallagarna, vilka av Konungen
och riksdagen gemensamt stiftas.
» I § 73, som preciserar beskattningsmaktens
innehåll, stadgas: »Inga nya pålagor,
utskrivningar av manskap, eller
av penningar och varor, må hädanefter,
utan riksdagens fria vilja och samtycke,
i den ordning, förut nämnt är, påbjudas,
uppbäras eller fordras.» § 73 avser att
skapa en garanti för självbeskattningsrätten
enligt § 57. Den har följdriktigt
karakteriserats som ett värn mot skattekrav
i trots av grundlagen. Den som yttrat
detta är vår förmodligen främste
grundlagsexpert, professor Dagerroth.

Med dessa kommentarer, herr talman,
kan jag sluta. .lag var lite tveksam, om
jag eller herr John Ericsson i Rinna
skulle yrka bifall till bevillningsutskottets
kläm, tv om den är vi ju alla ense,
men när ödet har fogat det så att jag
har kommit före i talarstolen skall jag
nu be att få yrka bifall till bevillningsutskottets
förslag. När det gäller motiveringen
fick lotten avgöra, och därvidlag
segrade ju den borgerliga halvan. Jag
vill understryka att differenserna i fråga
om motiveringen inte är särskilt betydelsefulla.
På den avgörande punkten
har vi identiskt samma formuleringar,
nämligen på den punkt, som ger en
karakteristik av de väckta motionerna,
där det heter: »I förenämnda motioner
har huvudvikten lagts på de rent konstitutionella
synpunkterna.» Denna formulering
är, som sagt, densamma i reservationen
och i utskottets skrivning,
och det är ju också utifrån den konsti -

120

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, in. m.

tutionella synpunkten på problemet som
utskottet har agerat.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets
hemställan.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Att finansministern har
känt ett behov av att motivera sin framstöt
mot riksdagens beskattningsrätt kan
jag förstå, så säregen och oförklarlig
som den tycktes när förslaget framlades.
Finansministern har nu, som han sade,
hållit ett begravningstal. Jag vill inte
påstå att det har gjort saken bättre. Även
jag finner det ytterligt betänkligt alt
landets finansminister står upp här i
kammaren och säger att riksdagen bort
bryta mot grundlagen. Jag vill därtill
säga att jag tycker det är märkligt att
finansministern inte har känsla för att
det finns grundsatser som man inte kan
nagga, även om det från vissa synpunkter
kan vara lockande för att inte säga
frestande. Vi har verkligen inte grundlagen
till att bryta emot.

När finansministern som ett av skälen
för sin framstöt anger hamstringsproblemet
så är jag inte övertygad om att den
frågan verkligen har sådan storleksordning
och betydelse som han tillskriver
den. Däremot är jag villig att ge honom
rätt i att det system för riksdagsbehandling
av frågor om höjd spritbeskattning
som har tillämpats icke är tillfredsställande.
Och då tycker jag det är rimligt
att man söker finna en bättre ordning än
den man för närvarande har. Om nu
inte riksdagen tvärt vill gä med på finansministerns
förslag till lösning, därför
att riksdagen känner sin grundlagscnliga
beskattningsrätt hotad, så bör ju
inte det leda till att försöken att nå en
annan lösning får förfalla. Med det obehag
som finansministern säger att han
känt inför den hittillsvarande behandlingsordningen
och med det intresse att
finna en lösning av problemet som han
givit uttryck för i kväll, hoppas jag att
finansministern vill fortsätta sina ansträngningar
och i samarbete med riksdagen
undersöka om det finns något
bättre sätt att lösa dessa problem, på

vägar som icke innebär att man åsidosätter
grundlagens bestämmelser. .lag talför
givet att finansministern inte på
grund av detta avslag sätter sig och surar
— det är knappast rätta sättet att
bidraga till frågans lösning.

Ett av de olika förslag som framkommit
under debatten, i motioner och på
annat sätt är att man kunde tänka sig
höjningar av spritbeskattningen med kortare
intervaller. En anknytning till index
är ingenting att rekommendera, säger
finansministern. Jag skall inte gå
in på en debatt om den saken, men höjer
man beskattningen med så korta intervaller
att det blir fråga om relativt
små belopp så tror jag att även hamstringsproblemet
reduceras till betydligt
mindre proportioner än det för närvarande
kan ha.

Finansministern har delvis motiverat
sitt förslag med att han inte betraktar
spritbeskattningen som en skattefråga,
även om han då medger att han inte har
alldeles rent föregående. Om riksdagen
skulle ge den begärda fullmakten på
grund av en sådan motivering så undrar
jag huruvida inte det undantaget kunde
få verkningar av liknande slag —- kanske
skulle man så småningom finna att
någon annan beskattning inte heller är
en skattefråga. Och så skulle man även
där kunna frånhända riksdagen dess beskattningsrätt.
Man finner kanske att
t. ex. bensinpriset är en vägfråga och att
vägarnas upprustning kräver särskilt
stora belopp — därför vill man höja bensinskatten,
som ju i likhet med spritbeskattningen
utgör en mycket stor del
av försäljningspriset. Jag menar alltså
att liksom det föreslagna avsteget från
grundlagens bestämmelser om riksdagens
exklusiva beskattningsrätt när det gäller
spritpriset kan bli inkörsporten till och
kan tas som intäkt för nya framstötar,
så skulle detsamma kunna bli fallet om
man anlägger synpunkten att spritbeskattningen
inte är någon skattefråga.
Jag tror att man inte heller i sådant fall
vet var det hela slutar.

Till sist vill jag liksom den föregående
talaren understryka, att vi har sett denna
fråga som en klart konstitutionell an -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

121

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

gelägenhet och ingenting annat. Jag tycker
inte det är honnett mot oppositionen
att på den här punkten antyda att
det skulle gälla en partifråga. Så är
verkligen inte fallet. Att försöka komma
till rätta med ett problem som gäller sättet
för riksdagens behandling av frågor
om spritbeskattningen är i och för sig,
tycker jag, både önskvärt och nödvändigt,
men när ett förslag går så långt att
det naggar grundlagen, då anser vi att
man icke kan rösta för bifall därtill.
Detta är skälet till att vi liar yrkat
avslag, icke någonting annat.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Bara en kommentar till
vad herr Hagberg och herr Lundström
nu anfört!

Låt mig först säga till herr Hagberg,
som bekände att han endast kunde se
fullmaktslagstiftningen i dess logiska
samband med att finansministern gick
och funderade på en chockprishöjning,
att jag inte förstår hur herr Hagberg
kunde komma på den idén. Jag har ju
här i kammaren sagt ifrån att jag inte
tror på chockprishöjningar. Och jag erinrar
om att brännvinspriset år 1958 justerades
med 3 kronor per liter. Ingen
kan säga att detta var en chockprishöjning,
men det oaktat föranledde åtgärden
en påtaglig hamstringseffekt; även
små höjningar av spritpriset kan föranleda
hamstring.

Herr Hagberg säger vidare: »Om regeringen
skulle fastställa priset och sedan
framlägga förslag för riksdagen, blir
riksdagens behandling uteslutande formell.
» Jag protesterar mot detta som
riksdagsman och ledamot av kammaren.
Det är inte på det sättet. Riksdagen har
precis samma reella möjligheter att låta
beslutet präglas av sin uppfattning som
om regeringen framlägger ett vanligt
förslag om spritprishöjning utan att
dessförinnan ha vidtagit den prohibitiva
åtgärden att förhindra hamstringen.
Är det formellt i det ena fallet, är det
formellt i det andra, och är det reellt i
det ena fallet, så är det också reellt i det
andra. Jag skall inte ge mig in på vidare

6 Första kammarens protokoll 1962. Nr 23

utläggningar om detta, men jag kan inte
se någon skillnad i det.

Både herr Hagberg och herr Lundström
sade att de är överraskade över
mitt inlägg, i vilket jag sade att jag inte
kan se något hinder i att riksdagen, eftersom
den är suverän, gör samma avsteg
mot grundlagen — eller, för att uttrycka
det närmare, mot grundlagens arhetsformer
— som riksdagen har gjort
1956 och 1958. Det står ju uttryckligen
i grundlagen att varje riksdagsman skall
ha motionsrätt tio dagar efter det att
propositionen lagts på riksdagens bord.
Det finns klart angivet i vilken ordning
ärendena skall behandlas, det är grundlagsbestämmelser
som reglerar detta.
Dessa bestämmelser har riksdagen satt
sig över 1956 och 1958, och det finns,
som jag ser det, möjlighet att göra det
i fortsättningen också, men då uppträder
inte riksdagen grundlagsenlig!. Det
var detta jag ville understryka, och jag
säger det som svar även till herr Lundström.

»Hjälp oss att lösa problemet?» säger
herr Lundström. Det är kanske att begära
mer än vad jag orkar med. Jag trodde
mig ha lagt fram ett förslag som skulle
vara en kompromiss mellan två ting,
dels riksdagens suveränitet att besluta
i denna fråga, dels att förebygga hamstring.
Min tankemöda resulterade i det
förslag som nu har underkänts, och jag
kan, som jag nyss sade, inte se någon annan
utväg än att antingen gör man som
jag tyckte att både herr Hagberg och
herr Lundström föredrog, nämligen tar
emot en proposition, låter den gå med
tio dagars motionstid, behandlar den i
vanlig ordning och tar kallblodigt hamstringskonsekvensen,
eller också gör man
som herr Bengtson tänkte sig i sitt inlägg,
nämligen att man forcerar igenom
en behandling på ett par dagar, stänger
spritbutikerna under den tiden och sätter
sig över grundlagens föreskrifter om
riksdagens arbetsformer.

Bara dessa tre inlägg har bevisat hur
svårt det är att nå enighet på den här
punkten.

122

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag vill hänvisa till finansministerns
anförande som befriar
mig från att stå här och upprepa i sak
vad han har sagt. Tillåt mig bara säga
att vi har kommit i en unik situation
som inte inträffar alltför ofta.

I tidningarna i dag har jag sett en
rubrik, där det står att »sossarna i bevillningsutskottet
bleknar för konsekvenserna
av det beslut de fattat». Det har
betygats gång efter annan att det spelar
ingen roll för frågans behandling att vi
har ett val i höst. Tillåt mig, herr talman,
säga att det spelar nog en viss roll.
Det har kommit fram på många sätt,
och de som talar om att vi socialdemokrater
bleknar har anledning att fråga
sig: Var fick vi se djärvheten, när vi
behandlade det här förslaget? Hur kom
den fram? Alla oppositionspartierna visade
sig fullständigt likriktade. Jag blev
t. o. m. klandrad för att jag sade att
flertalet ledamöter i riksdagen stod bakom
motionerna, om man följer sina partiledare.

Jag tycker att det konstaterande som
jag'' måste göra är att här föreligger en
situation i vilken finansministern fått
se en rent praktisk fråga förvandlas till
en konstitutionell angelägenhet. Vi drog
slutsatsen att vi inte skulle slåss om det
när dessa synpunkter läggs på frågan.

Herr Hagberg sade nyss att det skulle
leda till vådliga konsekvenser om vi gav
den här fullmakten. Jag bortser från
den rent konstitutionella, som man skall
lägga vikt vid, men rent praktiskt anser
herr Hagberg att riksdagen skulle ställas
vid sidan om avgörandet. Det är väl offentligen
känt att jag tillät mig framföra
ett förslag i utskottet som helt enkelt innebar
att fullmakten skulle begränsas till
att gälla under den tid riksdagen inte
är samlad. Under pågående riksdagssessession
skulle Kungl. Maj :t inte ha någon
fullmakt. Förslaget skissades vidare så
att man kunde tänka sig att tiden kunde
begränsas till en vecka eller en månad
eller att man rentav kunde gå längre
och stadga i en förordning att när Kungl.
Maj:t beslutar om priserna, skall också
proposition lämnas till riksdagen. Jag

tycker också att man kunde säga att
fullmakten skulle gälla höjning av spritpriserna
och inte sänkning. Nog hade
det funnits möjligheter, om det hade
varit ett utgångsläge där ställningarna
inte från början hade varit låsta genom
proklamationer i samband med remissen
av propositionen. Nu fanns inte det
utgångsläget, och jag förstår mycket väl
herr Lundström som vädjade till regeringen
att försöka hjälpa till att lösa det
här problemet. Tv, ärade kammarledamöter,
vi kommer inte ifrån dilemmat.
Skall vi rekommendera regeringen att
lägga fram proposition i vanlig ordning
och vi själva ta konsekvensen av full
motionsrätt? Det går ju inte gärna att
följa den väg som herr Bengtson rekommenderade,
nämligen att vi skall besluta
snabbt och därmed ta bort riksdagsmännens
motionsrätt. Det måste tillgripas
en annan metod, men jag har ingen
patentlösning.

Jag erkänner gärna att den proposition
som regeringen lämnade kanske var
litet långtgående, och jag gjorde också
mitt kompromissförslag för att hävda
riksdagens inflytande. Med den utformningen
ville jag göra gällande att det
inte skulle föreligga några risker för att
riksdagen skulle bli bunden, utan då
kunde vi ändra beslutet.

Till sist, herr talman, vill jag bara ha
sagt att om vi kommer att stanna i detta
hus tror jag att vi får ärendet tillbaka
på ett eller annat sätt, och jag kan aldrig
notera såsom en tillfredsställande
ordning om vi skulle sköta det så att
det blev möjligt för folk att undgå skatter,
allra minst när det gäller sprit. Det
skulle innebära en inbjudan till hamstring.
Man kan ha delade meningar om
vilken nykterhetspolitisk effekt det får,
men det är ett faktum att folk undgår
skatt, och det tycker jag är i högsta grad
osympatiskt i detta sammanhang liksom
i andra.

Sedan, herr talman, erkänner jag att
det inte skiljer mycket på motiveringarna
i utskottet mellan majoriteten och reservanterna.
Jag har dock suttit här hela
dagen och varit med om voteringar, där
en fjärdedel av kammaren upprepade

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

123

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

gånger begärt rösträkningar, och därför
herr talman, hemställer jag om bifall
till reservation nr I som jag står för
jämte mina kamrater. Skulle jag bara få
en fjärdedel av kammarens ledamöter
med mig, får jag ta det nederlaget med
samma goda humör som finansministern
tar sitt.

Herr ÖHMAN (k):

Ilerr talman! Jag hade inte tänkt blanda
mig i denna debatt, då utskottet är
enigt i huvudfrågan, nämligen frågan
om huruvida regeringen skall få den särskilda
fullmakten eller inte. Men då finansministern
citerade vad jag yttrade
1958 när en liknande fråga behandlades,
fick jag anledning att säga ett par ord.

Det är riktigt att jag yttrat mig emot
en metod som hindrar riksdagsledamöternas
grundlagsenliga rätt att utöva sin
förslagsrätt här i kammaren. Som undertecknare
av en motion med utgångspunkt
från riksdagens rätt enligt grundlagen
har jag yrkat avslag på det föreliggande
regeringsförslaget. Jag tycker
det var mycket bra att utskottet så pass
enhälligt som har skett avvisade regeringens
propå i det här sammanhanget.

Det sägs att det kunde bli en så förfärlig
hamstring om vi behandlade sådana
här frågor i samma ordning som vi
behandlar andra frågor. Är det inte att
överdriva hamstringsrisken? För det
första är det ju så att med nuvarande
spritpriser och med nuvarande inkomstläge
för den stora massan av det svenska
folket finns det inte så värst många som
har råd att göra någon större hamstring.
Det är den ena synpunkten jag har på
detta. Den andra synpunkten är denna:
Om vi hade beviljat herr Sträng fullmakten,
hade då inte folk som haft råd
kunnat hamstra innan den trädde i
kraft? Det står ju här i propositionen
att vi skall bemyndiga Kungl. Maj:t att
själv bestämma, då riksdagens beslut inte
utan olägenhet kan avvaktas. Ponera
att vi hade beslutat i dag att ge herr
Sträng fullmakten. Hade inte hamstringcn
i så fall kommit i morgon eller i

övermorgon? Det är ganska självklart,
och det hade kanske blivit ännu större
hamstring än om vi behandlat frågan i
vanlig ordning.

Varför är herr Sträng inte rädd för
hamstring när det gäller omsättningsskatten
eller andra punktskatter, som
riksdagen ändå i grundlagsenlig ordning
får behandla? Där sägs ingenting
om hamstringsrisken, i varje fall har
man inte hört någonting hittills. Här
finns dock en fara, och — som någon
tidigare har uttryckt det — om en fullmakt
lämnas riksdagen i denna fråga är
det fara värt att det också blir fullmakter
för regeringen på andra områden.

Jag kan vidare instämma med herr
Bengtson i att man även kan stänga
spritbutikerna, inte bara tre-fyra dagar
utan varför inte i de tio eller elva dagar
som skulle gå åt för att riksdagen grundlagsenligt
skulle kunna behandla frågan.
Jag kan inte förstå att inte styrelsen för
det systembolag som herr John Ericsson
i Rinna är bas för — eller i varje
fall är något lierad med, även om det
formellt är ett annat företag — kunde
besluta om att slå igen butikerna från
den 15 till den 29 maj eller vilken tid
som behövdes. Vad är det för hinder för
det? Man säger att langarna eller kanske
smugglarna skulle kunna utnyttja situationen.
Den risken får vi väl i alla fall
ta, även om den skulle vara så stor som
man kan måla ut. Jag tror inte den är
så stor.

Till sist, herr talman, vill jag bara
säga ett par ord om spritpriserna och
nykterhetspolitiken. Det har ordats
många gånger att det där finns ett visst
samband. Jag skall inte bestrida att de
har ett visst samband, men ett faktum
är att det svenska folkets stora massa
inte är spritmissbrukare. Ett litet skikt
är alkoholskadat och därmed spritmissbrukare.
Tror någon att dessa människor
skulle köpa mindre sprit om man
höjde priserna mer än vad vi kanske
anser vara en rimlig gräns? Det tror inte
jag. De höjda spritpriserna går ut över
familjernas budget, och det är inte den
väg som man bör gå, såvitt jag förstår,
om man skall komma tillrätta med det

124

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

nykterhetsproblem som finns inom vissa
skikt av vårt folk.

Herr talman! Det var dessa reflexioner
jag ville göra. Jag har intet yrkande
annat än om Infall till utskottets hemställan.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! I skuggan av den stora
frågan om de konstitutionella rättigheterna
finns också en litet mindre fråga
i bevillningsutskottets betänkande nr 52.
Det gäller också, som herr John Ericsson
nyss sade, en fråga om att undandra
sig de skatter som utgår på vissa varor
och i detta fall på spritdrycker och tobak.

Det är nämligen så att riksdagen för
ett år sedan biföll en kungl. proposition,
innebärande att skattefri försäljning
av spritdrycker och tobak skulle
få ske på försäljningsställen vid landets
största flygplatser till resenärer på linjer
till utrikes ort.

Vid det tillfälle då detta genomfördes
sades det klart och tydligt ifrån av flera
remissinstanser, bl. a. luftfartsstyrelsen,
att resande till de nordiska länderna av
flera skäl skulle undantas från den ökade
rätt till skatteflykt som förslaget innebar.
Även departementschefen liksom
bevillningsutskottet underströk i fjol att
försäljningen i de nyinrättade s. k. taxfrec
shops endast skulle få ske till passagerare
på väg till utomnordiska länder.
Under det år som gått sedan dess
har väl efter vad jag kan förstå ingenting
inträffat som gett anledning till
ändring av den ordning som då bestämdes,
kanske med ett undantag —• SAS:s
finanser har gett anledning till en skrivelse
från bolaget, vari man begärt att
av sparsamhetsskäl få flytta den skattefria
försäljningen från flygplanen till
marken. SAS anser sig på detta sätt kunna
spara in icke mindre än 1,5 miljoner
kronor, och den summan säger vilken
enorm omfattning den skattefria försäljningen
måste ha, då den måste sysselsätta
ett hundratal personer som inte
gör något annat än springer omkring
och säljer tobak och sprit skattefritt.

Herr Engkvist och jag som reservanter
i detta ärende anser inte att SAS:s
affärer skall rustas upp genom att försälja
skattefri sprit och tobak, varor
som jordbundna varelser får betala skatt
på, en skatt som är mångdubbelt större
än varans värde. Den nu föreslagna åtgärden
går också stick i stäv mot den
politik som förts mot öresundsfärjorna,
något som ju också kontrollstyrelsen i
fjolårets remissvar gjort sig till tolk för.
Från reservanternas sida är vi medvetna
om att en flyttning av försäljningen
från flygplanen till marken inte nödvändigtvis
måste innebära att spritförsäljningen
höjs. I första hand reagerar
vi mot all skattefri försäljning av beskattade
varor, och efter den ändring
som skett i inställningen från SAS:s sida
liksom från myndigheternas och bevillningsutskottets
sida föreligger kanske
risk för att vi nästa gång måste ta
ställning till förslag om skattefri försäljning
också på inrikeslinjerna, om SAS:s
ekonomiska ställning fortsätter att vara
lika dålig som nu.

Men vad som i detta läge förvånar mig
mest är att fjolårets förste reservant i
detta ärende, herr Söderquist, i år befinner
sig på den motsatta sidan. Naturligtvis
kan herr Söderquist invända, att
detta inte är någon stor nykterhetspolitisk
fråga. Men vart tog principerna vägen?
I den reservation som framlades
i fjol liksom i sitt anförande i kammaren
underströk herr Söderquist mycket
kraftigt att här var det principerna det
gällde, människor skulle inte ha möjlighet
att köpa skattebelagda varor skattefritt.
Dessa principer har fullständigt
försvunnit, och jag hoppas innerligt att
herr Söderquist inte är representativ
för den borgerliga nykterhetsgruppen.
Det skulle vara illa om man samtidigt
som man kräver högre skatt på alkohol
för vanliga människor vill vara med om
att inrätta nya möjigheter att köpa skattefri
sprit för flygresenärer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
nr II som innebär bifall till
motionerna av herr Bengtson m. fl. i
denna kammare och av herr Rimmerfors
m. fl. i andra kammaren.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

125

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

I herr Wärnbergs yttrande instämde
herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s),
Nord (fp), Magnusson (s), Bengtson
(ep), Manne Olsson (s), Rikard Svensson
(s) och Oscar Carlsson (s).

Herr SÖDERQUIST (fp):

Herr talman! Det har nog i alla fall,
herr Wärnberg, inträffat något i denna
fråga sedan i fjol, bland annat det att
kontrollstyrelsen uttalat, att det är svårare
att kontrollera försäljning ombord
på flygplanen än försäljningen på marken.

.lag har för min del ingalunda svikit
några principer i nykterhetspolitislct
hänseende, det vet herr Wärnberg mycket
väl. Vi har talat om detta under
hand, och jag kan upprepa det nu.

Jag har sett denna fråga som ett val
mellan ett sämre tillstånd och ett bättre.
Jag har ansett — och jag tror att herr
Wärnberg ger mig rätt i det — att det
är sämre ur nykterhetssynpunkt att sälja
spritvarorna ombord på flygplanen
än att sälja dem på marken. Åtskilliga
som gjort flygresor har liksom jag haft
den erfarenheten.

Bara för en vecka sedan försökte jag
kontrollera dessa förhållanden. Jag passerade
Kastrup på väg till Stockholm.
Man kunde givetvis inte få köpa någonting
på Kastrup — varken tobak eller
sprit. Men man upplystes om att det gick
bra ombord på flygplanet. Och det gjorde
det också för nästan alla. Jag säger
nästan alla, ty flygvärdinnan hade inte
tid att expediera alla, men hon gjorde
så mycket hon hann. Det hade varit ur
många synpunkter mycket behagligare
om man fått köpa på Kastrup eller på
Arlanda vid resa i omvänd riktning.

Sedan ger jag herr Wärnberg rätt i
att det inte är så särskilt lyckat, att den
ena gruppen av människor får betala
skatt, medan den andra kommer undan.
Om det nu hade varit så att man, samtidigt
som man införde skattefrihet för
spritköp på våra flygplatser, hade bibehållit
försäljningen av skattefri sprit under
själva flygresorna, så skulle jag därför
ha anslutit mig till herr Wärnbergs

och herr Engkvists reservation. Men nu
är det inte så. Här gäller det att välja
mellan två onda ting, och då väljer jag
för min del det minst onda, nämligen
försäljning av dessa varor på flygplatsen.
Det är nog alldeles tydligt att man
måste tolka saken så som jag gjort.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan
och gör det alltså av det skälet
att jag av två onda ting väljer det minst
onda.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag sade i mitt anförande
att detta inte var någon så stor nykterhetspolitisk
fråga. På den punkten
tvivlar jag inte på alt herr Söderquist
har kvar sina principer.

Men principen att vi skall försöka få
likartad beskattning för dem som flyger
och för dem som är på landbacken, denna
princip som herr Söderquist höll så
hårt på i fjol, har han övergivit i år.
Jag har herr Söderquists tal och reservation
från i fjol till hands, men jag
tycker att det är onödigt att läsa upp
dem vid denna sena timme. Vad herr
Söderquist tryckte på var att det inte
var lämpligt att man på ställe efter ställe
skulle få möjlighet att köpa skattepliktiga
varor skattefritt.

Sedan håller jag med om att otrivseln
på flygplanen är stor med den försäljning
som sker där, men vi får nog
behålla denna otrivsel, ty krogverksamheten
kommer att vara kvar. Den innebär
att man får köpa en snaps på flygplanen,
och det skapar väl minst lika
stor otrivsel från den synpunkt som herr
Söderquist och jag representerar.

Herr SÖDERQUIST (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Nog är det så, herr
Wärnberg, att om försäljningen minskar
lika mycket på planen som den ökar på
marken, då kommer inte flera människor
att köpa skattefria varor än som
varit fallet förut. Det är väl inte meningen
eller ens sannolikt att folk skall
köpa mera. Det är bara det att man
slipper försäljningen ombord på planen

126

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

och den otrivsel denna innebär. Jag har
inbillat mig att försäljningen skulle bli
ungefär densamma, och jag har alltså inte
heller svikit någon princip i fråga
om likabeskattningen.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (li):

Herr talman! Må det tillåtas cn enkel
ledamot av denna kammare att lägga ned
en krans på propositionens grav.

I sitt anförande nyss satte finansministern
i konstitutionellt hänseende likhetstecken
mellan å ena sidan det förfarande,
som i riksdagen tillämpades åren
1956 och 1958 med snabbehandling av
Kungl. Majrts proposition, och å andra
sidan det förslag till fullmaktslag, som
nu framlagts. Jag kan inte gå med på finansministerns
argumentering i denna
del. I det ena fallet tummade riksdagen
på de grundlagsenliga formerna för ärendets
behandling. Det var formerna för
själva riksdagsbehandlingen som man
åsidosatte, och det var — det medger
jag -— osympatiskt redan det. Men i det
andra senare fallet begär finansministern
att riksdagen skall på regeringen
överlåta beskattningsrätten som sådan,
låt vara för en kortare tid. Det är vida
betänkligare. Finansministern bestrider
att riksdagen därmed skulle lämna ifrån
sig någon del av beskattningsrätten, eftersom
riksdagen har möjlighet att ändra
skattesatserna i efterhand. Men finansministern
glömmer bort de stora
skaror av medborgare som under mellantiden
fram till riksdagens beslut —
det kan gälla en mycket lång tid, i värsta
fall från juni till oktober —- betalat
de högre skatterna. De blir väl i alla
fall beskattade utan riksdagens hörande.
Jag har svårt att tro att han menar att
de skall få sina pengar tillbaka om riksdagen
skulle avslå regeringens förslag.
Här blir det ett åsidosättande av riksdagens
beskattningsrätt, något som står i
uppenbar strid med grundlagen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen att i anledning
av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först sär -

skilt beträffande varje punkt av utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan samt därefter särskilt rörande
motiveringen.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 1 hemställt.

Vidare gjorde herr talmannen enligt de
avseende punkten 2 framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herrar Wärnberg och Engkvist
vid betänkandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Wärnberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 52
punkten 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Wärnberg och
Engkvist vid betänkandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Wärnberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 88;

Nej — 42.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

127

Om rätt för Kungl. Maj:t att förordna om ändrad skatt på sprit och vin, m. m.

I fråga om motiveringen, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att
densamma skulle godkännas oförändrad,
dels ock att utskottets motivering skulle
godkännas med den ändring, som innefattades
i den av herr John Ericsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande ja besvarad.

Herr Ericsson, John, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner motiveringen i
bevillningsutskottets betänkande nr 52
oförändrad, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som innefattas
i den av herr John Ericsson m. fl. vid
betänkandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 64;

Nej — 70.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 30 § lagen den 17 juni

1948 (nr 433) om försäkringsrörelse
m. m.;

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition rörande godkännande av en
internationell konvention om skydd för
utövande konstnärer, framställare av fonogram
samt radioföretag;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
konvention mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge angående indrivning
av underhållsbidrag, m. m.;
samt

nr 39, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 4:o), 14:o), 16:o)
och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38
s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, dels
ock i ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 24, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
angående grunder för avlöning och
andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga
m. m., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott, bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 126, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
angående grunder för avlöning och
andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga
m. m., i vad propositionen hänvisats
till statsutskottet, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 46, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av
punkterna 6 och 7 av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), bifölls vad utskottet
i detta betänkande hemställt.

128

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 25, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada
m. m., i vad propositionen hänvisats till
lagutskott, hifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 127, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m., i
vad propositionen hänvisats till statsutskottet,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Ang. lika lön för män och kvinnor
för arbete av lika värde

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition rörande ratifikation
av Internationella arbetsorganisationens
konvention (nr 100) angående lika lön
för män och kvinnor för arbete av lika
värde, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 mars 1962 dagtecknad
proposition, nr 70, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra
lagutskottet, hade Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslagit riksdagen att godkänna
att Sverige anslöte sig till den vid
Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1951 vid dess trettiofjärde
sammanträde antagna konventionen
(nr 100) angående lika lön för
män och kvinnor för arbete av lika värde
samt den vid konferensen år 1958 vid
fyrtioandra sammanträdet antagna konventionen
(nr 111) angående diskrimi -

nering i fråga om anställning och yrkesutövning.

I samband med propositionen hade
riksdagen behandlat följande, vid riksdagens
början väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 28, avherr
Lundström m. fl., och II: 54, av herr
Ohlin in. fl., såvitt anginge frågan om likalönsprincipen,

2) de likalydande motionerna I: 29, avherr
Lundström m. fl., och II: 55, av herr
Ohlin m. fl., angående likalönsprincipens
genomförande inom statsförvaltningen,
samt

3) de likalydande motionerna 1:368,
av herr Larsson, Thorsten, och fru Svenson,
samt II: 450, av herrar Wahrcndorff
och Wahlund, angående likalönsprincipen.

I motionerna 1:28 och 11:54 hade
hemställts, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen måtte besluta att uttala sig för
att Sverige borde ratificera Internationella
arbetsorganisationens konvention
nr 100 med ansluten rekommendation nr
90 angående lika lön för män och kvinnor
för arbete av lika värde och Internationella
arbetsorganisationens konvention
nr 111 med ansluten rekommendation
nr 111 angående diskriminering i
fråga om anställning och yrkesutövning.

I motionerna I: 29 och II: 55 hade anhållits,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära utredning med
uppgift att undersöka under vilka former
och under vilken tid ett genomförande
av likalönsprincipen inom den
statliga förvaltningen kunde ske, så att
en plan härom så snart som möjligt kunde
föreläggas riksdagen.

I motionerna 1:308 och 11:450 hade
föreslagits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle anhålla, att initiativmåtte
tagas till överläggningar mellan å
ena sidan företrädare för staten i dess
egenskap av arbetsgivare och å andra
sidan företrädare för vederbörliga arbetstagarorganisationer
i syfte att få till
stånd systematisk, objektiv arbetsvärdering
och förhandlingar för förverkligan -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

129

Ang. lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde

de, såvitt avsåge det statliga lönesystemet,
av i ILO:s konvention nr 100 angivna
likalönsprincip;

att härav föranledda förslag skulle föreläggas
riksdagen så snart ske kunde;
samt

att i samband därmed riksdagen skulle
föreläggas förslag i frågan rörande ratificering
av ILO:s konvention nr 100 angående
lika lön för män och kvinnor för
arbete av lika värde.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen — med bifall till motionerna
I: 28 och II: 54, såvitt de avsåge
likalönskonventionen och diskrimineringskonventionen,
samt med bifall till
motionerna 1:368 och 11:450, såvitt de
avsåge likalönskonventionen -— måtte
bifalla förevarande proposition, nr 70;
samt

B. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:28 och 11:54, såvitt
de avsåge likalönsrekommendationen och
diskrimineringsrekommendationen, samt

2) motionerna 1:29 och 11:55 samt
motionerna 1:368 och 11:450, såvitt de
avsåge arbetsvärdering,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av fru Hamrin-Thorell,
fru Gärda Svenson, fröken
Nordström, herrar Enarsson, Anderson
i Sundsvall och Rimmerfors, fröken Wetterström
samt herr Gustavsson i Alvesta,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under B 2 hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av motionerna
I: 29 och II: 55 samt motionerna
1:368 och 11:450, såvitt de avsåge arbetsvärdering,
i skrivelse till Kungl.
Maj:t såsom sin mening måtte giva
Kungl. Maj :t till känna vad reservanterna
anfört angående arbetsvärdering;
samt

II. att motionerna I: 29 och II: 55 samt
motionerna 1:368 och 11:450, såvitt de
avsåge arbetsvärdering, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom vad

Första kammarens protokoll 1062. Nr 23

reservanterna under I hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservanterna hade bland annat ansett,
att staten som förhandlingspart
borde taga initiativ till förhandlingar om
arbetsvärdering som grundval för lönesättning
i överensstämmelse med artikel
3 i likalönskonventionen.

Fröken NORDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skall till punkt 45
på dagens föredragningslista, andra lagutskottets
utlåtande nr 26, med hänsyn
till den sena timman och herr talmannens
underförstådda vädjan nöja mig
med att säga: Äntligen! Tack, det var
bra! Med konstaterande att regeringen
föredrar att lägga fram ett eget förslag
framför att bara låta riksdagen antaga
den partimotion, som år efter år framlagts
av folkpartiet, ber jag att få yrka
bifall till punkten A.

Till utskottets utlåtande är fogad en
reservation under B 2 till förmån för en
arbetsvärdering inom låg- och mellanlönegrupperna
inom det statliga avlöningssystemet.
Mycket vore att säga på
den punkten liksom i likalönsfrågan,
men jag skall inte heller plåga kammaren
med det. Vi har så sent som den 4
maj behandlat arbetsvärderingen i samband
med beredningsutskottets utlåtande
nr 33. Kammarens ledamöter kan i
protokollet läsa vad som anfördes vid
det tillfället. Ingen lär ha ändrat uppfattning
sedan dess.

Låt mig tillägga, att så Orättvist som
det statliga och det kommunala lönesystemet
fortfarande är uppbyggt med den
låga värderingen av exempelvis vårdyrkena
kan det inte få förbli i längden.
Kunde till att börja med en värdering
komma till stånd de olika yrkesområdena
emellan vore mycket vunnet, vilket
ju dock inte är detsamma som att
vi i och med det finge hela vår önskan
uppfylld.

Jag skall be, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen under B 2.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen

130

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje punkt av
utskottets i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

På särskilda propositioner bifölls vad
utskottet i punkterna A och B1 hemställt.

Sedermera gjordes propositioner, först
på bifall till vad utskottet i punkten B 2
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648),
m. m., jämte i anledning av propositionen
väckta motioner, dels ock motioner
angående höjning av maximihastigheten
för tyngre lastbilar och bussar.

Vad utskottet i detta utlåtande hemställt
bifölls.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets
område

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av Kungl.
Maj:t proposition angående yrkesutbildningen
på jordbrukets område jämte i
ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 9 mars 1962
avlåten proposition, nr 103, vilken hänvisats
till jordbruksutskottet, hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

1) godkänna grunder m. m. för utformningen
och organisationen av yrkesutbildningen
på jordbruksområdet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad
som föreslagits i propositionen,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela
de föreskrifter i fråga om övergångsanordningar,
som kunde bliva erforderliga
i samband med genomförandet av de
i propositionen framlagda förslagen,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för
lantbruksstyrelsen, som föranleddes av
vad i propositionen föreslagits.

Kungl. Maj:t hade föreslagit en utbildningsgång,
som byggde direkt på den
obligatoriska skolan och möjliggjorde för
blivande yrkesutövare inom jordbruket
att i skolmässiga former förvärva vidgade
yrkeskunskaper genom att successivt
genomgå förberedande och grundläggande
yrkeskurser, specialkurser, arbetsoch
driftledarkurser samt lantmästarkurs.
De nuvarande lantbruks-, lantmanna-
och jordbruksskolorna skulle ombildas
i samband härmed till en enhetlig
skoltyp, benämnd lantbruksskola. Även
utbildningen vid lanthushållsskolorna
skulle anpassas till utvecklingens krav.
Samtliga nu nämnda skoltyper jämte
trädgårdsskolorna hade föreslagits böra
benämnas lantbrukets yrkesskolor. Omläggningen
av yrkesutbildningen på jordbrukets
område avsåges bliva genomförd
från och med den 1 juli 1963. Som central
tillsynsmyndighet skulle tills vidare
lantbruksstyrelsen fungera. Vidare hade
föreslagits, att inom varje län skulle inrättas
en för lantbrukets yrkesskolor gemensam
regional styrelse. Denna styrelse
borde enligt Kungl. Maj:ts förslag normalt
bestå av sju ledamöter. Av dessa
borde fyra utses av skolornas huvudmän,
en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
en av skogsvårdsstyrelsen
och en av länsskolnämnden. Huvudmännen
borde vara representerade i förhållande
till det antal skolor de ägde.
I län med två landsting borde vardera
landstingsområdet utse två ledamöter
och i län med två hushållningssällskap
borde dessa gemensamt utse en representant.
Skulle i län med mer än en huvudman
fråga uppkomma om annan representation
för huvudmännen än nyss förordats
borde spörsmålet härom underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Lånt -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

131

Ang.

bruksdirektören borde enligt propositionen
vara adjungerad ledamot av den regionala
styrelsen. Rektor vid lantbrukets
yrkesskola borde, i den mån så befunnes
lämpligt, vara föredragande i frågor
som berörde skolan. Vid valet av ledamöter
i styrelsen borde beaktas, att
sammansättningen bleve sådan, att jämväl
lanthushållsundervisningens intressen
bleve tillgodosedda.

Därest särskilda skäl förelåge, borde
Kungl. Maj:t efter framställning av huvudman
för lantbrukets yrkesskola kunna
undantaga skola från den regionala
styrelsens överinseende. Sådan skola
skulle hava egen styrelse, som handlade
de uppgifter, som eljest ankomme på den
regionala styrelsen. Även huvudmän, som
samverkade i en regional styrelse, borde
enligt Kungl. Maj:ts förslag kunna, därest
de funne detta ändamålsenligt, bibehålla
de nuvarande lokala skolstyrelserna.
Dessa lokala skolstyrelser borde i sådana
fall handlägga de ärenden, som den
regionala styrelsen delegerade till dem
och i övrigt verka för att arbetet vid
skolan bedreves ändamålsenligt. Huvudmän,
som samverkade i en regional styrelse
och som samtidigt hade lokal skolstyrelse,
borde själva äga utse samtliga
ledamöter i den lokala skolstyrelsen.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle rektor
för lantbruksskola tillsättas av tillsynsmyndigheten
efter förord av den regionala
skolstyrelsen.

I samband med propositionen hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna I: 626,
av herr Jonasson, och 11:755, av herr
Magnusson i Nennesholm, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 103 måtte godkänna en
sådan utformning av organisationen av
yrkesutbildningen på jordbruksområdet,
att huvudman för lantbrukets yrkesskola,
som samverkade i regional styrelse,
jämväl skulle hava lokal styrelse i enlighet
med vad i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna 1:634,

yrkesutbildningen på jordbrukets område
av herr Thorsten Larsson m. fl., och II:
763, av herr Nilsson i Svalöv m. fl., i vilka
motioner anhållits, att riksdagen måtte
besluta att i enlighet med lantbruksundervisningskommitténs
förslag ersättning
av statsmedel skulle kunna utgå
med 100 kronor per månad till sådan
jordbrukare, som åtoge sig att vara praktikvärd
för yngre elever samt att under
anslaget Bidrag till driften av lantbrukets
yrkesskolor m. m. för budgetåret
1962/63 anvisas 360 000 kronor för detta
ändamål;

3) de likalydande motionerna I: 666,
av herr Carlsson, Eric, och herr Jonasson,
samt II: 799, av herr Johansson i
Dockered, vari föreslagits, att riksdagen
vid sin behandling av proposition nr 103
i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla,
att vid upprättande av normalplaner
för kurser inom den lägre lantbruksundervisningen
ökat utrymme för samhällslära
och samhällsorientering måtte
medgivas i enlighet med vad i motionerna
anförts;

4) de likalydande motionerna I: 667,
av herr Lindahl m. fl., samt II: 798, av
herrar Allard och Brandt i Aspabruk, i
vilka motioner hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 103 måtte besluta,

att länsskolnämndcn närmast under
vederbörande centrala myndighet skulle
hava inseende över lantbrukets yrkesskolor,

att styrelse för lantbrukets yrkesskola
med landstingskommun som huvudman
skulle bestå av skolans tjänstgörande rektor
samt minst fyra av landstinget valda
ledamöter, varvid styrelsen inom sig
skulle utse ordförande och vice ordförande,
samt

att landstingskommun, som vore huvudman
för flera skolor, skulle äga rätt
att utse en för dessa skolor gemensam
styrelse;

5) motionen I: 668, av herr Nilsson,
Ferdinand, m. fl., vari anhållits, att riksdagen
måtte i anledning av propositionen
angående yrkesutbildning på jordbrukets,
skogsbrukets m. fl. områden uttala,
att klart yrkesbestämda elever inom
bottenskolan borde i erforderlig ut -

132

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

sträckning beredas möjlighet att fullgöra
sitt nionde skolår genom förberedande
yrkesutbildning i anknytning till härför
lämpliga yrkesskolor;

6) de likalydande motionerna 1:669,
av herr Pettersson, Harald, m. fl., och II:
800, av herr Svensson i Vä m. fl., vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 103 måtte till grund
för utformningen och organisationen av
yrkesutbildningen på jordbruksområdet
godkänna, att rektor för lantbruksskola
finge tillsättas av den regionala skolstyrelsen
enligt hittillsvarande förfaringssätt; 7)

motionen II: 801, av herrar Svensson
i Stenkyrka och Dahlgren.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt, att
riksdagen måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 667 och
II: 798, såvitt nu vore i fråga, besluta

1) att inom varje län en regional skolstyrelse
skulle inrättas för samtliga lantbrukets
yrkesskolor,

2) att den regionala skolstyrelsen normalt
skulle bestå av sju ledamöter, varav
fyra borde utses av skolornas huvudmän,
en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
en av skogsvårdsstyrelsen
och en av länsskolnämnden;

II. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna 1:669
och II: 800 ävensom med avslag å motionen
II: 801, sistnämnda motion såvitt
nu vore i fråga, besluta, att rektor för
lantbrukets yrkesskola skulle tillsättas
av den regionala skolstyrelsen enligt hittillsvarande
förfaringssätt,

III. avslå motionerna I: 626 och 11:755
om att huvudman för lantbrukets yrkesskola,
som samverkade i regional skolstyrelse,
jämväl skulle hava lokal styrelse
för skolan,

IV. avslå motionen II: 801, såvitt avsåge
förening av rektorstjänst med föreståndarskap
för till vederbörande skola
knutet skoljordbruk,

V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i övrigt godkänna grunder m. m. för utformningen
och organisationen av yrkes -

utbildningen på jordbruksområdet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i
utlåtandet föreslagits,

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela
de föreskrifter i fråga om övergångsanordningar,
som kunde bliva erforderliga
i samband med genomförandet
av de i utlåtandet framlagda förslagen,

VII. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantbruksstyrelsen, som föranleddes
av vad i utlåtandet föreslagits,

VIII. lämna utan åtgärd motionerna
1:634 och 11:763 om att ersättning av
statsmedel skulle kunna utgå med 100
kronor per månad till sådan jordbrukare,
som åtoge sig att vara praktikantvärd
för yngre elever, och om att till
detta ändamål särskilda medel skulle anvisas,

IX. lämna utan åtgärd motionerna I:
666 och 11:799 om att vid upprättande
av normalplaner för kurser inom den
lägre lantbruksundervisningen ökat utrymme
för samhällslära och samhällsorientering
måtte medgivas,

X. lämna motionen I: 668 utan åtgärd,

XI. lämna motionerna 1:667 och II:
798, såvitt de ej berörts i det föregående,
utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Svedberg, Carl Eskilsson,
Östlund, Eliasson i Moholm och Franzén,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 667 och II: 798,
såvitt nu vore i fråga, besluta,

a) att inom varje län landstingskommun,
stiftelse eller förening, som vore
huvudman för mer än en skola, skulle
äga rätt att utse en för dessa skolor gemensam
styrelse,

b) att styrelse för lantbrukets yrkesskola
skulle bestå av skolans rektor samt
minst fyra av vederbörande huvudman
valda ledamöter, varvid styrelsen inom
sig skulle utse ordförande och vice ordförande; -

Onsdagen den 23 inaj 1962 em.

Nr 23

133

Ang.

2. av herrar Jonsson och Mossberger,
fru Lindskog samt herrar Franzén, Eskilsson
i Likenäs och Persson i Appuna,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort under II hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:669
och II: 800 ävensom med avslag å motionen
II: 801, sistnämnda motion såvitt nu
vore i fråga, besluta, att rektor för lantbrukets
yrkesskola skulle tillsättas av
tillsynsmyndigheten;

3. av herr Jonasson, vilken ansett, alt
utskottets yttrande bort i viss del lyda
så, som i denna reservation angivits,
samt att utskottet bort under III hemställa,
att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionerna 1:626 och 11:755 besluta,
att huvudman för lantbrukets yrkesskola,
som samverkade i regional styrelse,
jämväl skulle hava lokal styrelse
för skolan.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till jordbruksutskottets utlåtande
med undantag av den ändring i utskottets
hemställan, som återfinnes i reservation
1.

Där har vi, några ledamöter av utskottet,
haft en avvikande uppfattning
när det gäller huvudmannaskapet för
lantmannaskolorna. Vi har inte kunnat
finna, att vare sig Kungl. Maj:t eller
utskottsmajoriteten kunnat prestera
en fullgiltig motivering för det förslag
man kommit till, när det gäller att utse
styrelser för de skolor landsting eller
stiftelser är huvudmän för.

Enligt uppgifter som vi har lämnat i
reservationen är inte mindre än 74
lantmannaskolor landstingsägda, medan
25 skolor har stiftelser som huvudmän.
Vi ställde oss frågan: Varför skall man
i fråga om lantmannaskolor göra annorlunda
än i fråga om andra skolor som
landstinget är huvudman för och utser
dels lokala och i vissa fall regionala styrelser
för? Vi kan inte finna några skäl

yrkesutbildningen på jordbrukets område
för att man när det gäller lantmannaskolor
måste ha en annan återförsäkring
för att säkerställa ett gott omdöme, när
det gäller att utse styrelser, än i fråga
om andra skolor, t. ex. centrala verkstadsskolor,
lanthushållsskolor, husmodersskolor
och andra som redan nu sorterar
under landsting. I fråga om dessa
har ingen ifrågasatt att landstinget inte
haft tillräckligt omdöme att utse styrelseledamöter,
som varit väl hemmastadda
när det gällt att se till skolans bästa.
Därför bör man inte göra undantag när
det gäller lantmannaskolorna, utan lämna
landstinget samma förtroende som i
fråga om andra yrkesskolor där landstinget
är huvudman. Jag har inte kunnat
finna, att inte hushållningssällskapet,
skogsvårdsstyrelsen eller länets skolnämnd
skulle få tillräckligt inflytande,
Sven om landstingen skulle få den fullmakten.
Jag är övertygad om att landstinget
har omdöme nog att se till, att
lantmannaskolans styrelse blir så sammansatt,
att den är likvärdig med de
lokala eller regionala styrelser, som
handlägger ärenden som rör andra yrkesskolor
där landstinget är huvudman.

Jag tycker tillräckliga skäl talar för
att den ändring som återfinnes i reservation
1 bör vara en garanti för att
landstingen även i denna fråga bör kunna
få ett fullt förtroende ifrån riksdagens
sida.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Många goda förslag presenteras
i proposition nr 103. Jordbruksministern
har all heder av en hel del
av det föreslagna. Yrkesutbildningen på
jordbrukets område är en mycket väsentlig
sak. Av blivande jordbrukare
kräves allt mer och mer. Den som skall
kunna sköta ett jordbruk och uppnå ett
maximalt resultat måste ha en mycket
allsidig utbildning, med andra ord besitta
kunskaper som både praktiskt och
teoretiskt vida överstiger de flesta andra
samhällsgruppers i fråga om allsidighet.

I propositionen framlägges en hel del
förslag som bör leda till förbättrade

134

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

möjligheter för dem som skall ägna
sig åt jordbruket. Jag tror i det fallet
att allt fler och fler behöver utbildning
på detta område, iiven om antalet jordbrukare
kommer att gå ned.

Visserligen tycks många människor
mer eller mindre vilja nonchalera jordbrukets
värde i vårt samhälle och anse
det som en näring på avskrivning.
Intet är dock mera felaktigt. Kvar står
att ett mindre och mindre antal människor
skall framproducera livsmedel åt
allt flera människor i vårt land. Det är
därför oerhört viktigt att ge dessa människor
en utbildning så beskaffad, att de
kan klara sin uppgift. Det förslag som
här behandlas är ett steg i rätt riktning.

Vi är överens på de flesta punkter.
Meningsskiljaktigheterna gäller skolans
ledning samt tillsättandet av rektor. Det
är dock att betrakta som små frågor i
ett stort sammanhang.

Propositionen föreslår att ledningen
skall handhas av regionala styrelser med
en gemensam regional styrelse för samtliga
inom ett län förekommande lantbruks-yrkesskolor.
Styrelsens sammansättning
skall jag i detta fall inte gå in
på. Det har vi säkerligen läst om i propositionen.

Om särskilda skäl föreligger skall
Kungl. Maj:t emellertid efter framställning
av huvudman kunna undantaga
skola från den regionala skolstyrelsens
överinseende, och jag har för min del
anslutit mig till detta förslag. I propositionen
säges vidare att även huvudmän
som samverkar i en regional styrelse
bör kunna, därest man finner detta ändamålsenligt,
bibehålla de nuvarande
lokala skolstyrelserna. Dessa lokala skolstyrelser
bör i sådana fall handlägga de
ärenden som den regionala styrelsen delegerar
till dem och i övrigt verka för
att arbetet vid skolan bedrives ändamålsenligt.

Värdet för en skola av att ha en stark
anknytning till bygden kan säkert vitsordas
av alla. Detta, liksom att tillvarataga
skolans alla möjligheter och intressen
rent lokalt, anser jag vara så pass
viktigt, att en lokal styrelse bör finnas.
Det har också understrukits av flera re -

missinstanser. Även om möjligheten att
utse lokala styrelser föreligger, anser jag
att detta bör vara obligatoriskt.

I ett motionspar, 755 i andra kammaren
och 626 i första kammaren, har
Magnusson i Nennesholm och jag yrkat
på att så skall ske. Detta är också fullföljt
i reservation nr 3.

Beträffande rektorstillsättningen föreslås
i propositionen att denna skall ske
av tillsynsmyndigheten, som ju för närvarande
är lantbruksstyrelsen. I motion
669 föreslås av herr Harald Pettersson
m. fl. att tillsättningen bör ske av
den regionala skolstyrelsen. Detta har utskottsmajoriteten
ansett vara riktigt.

Sammanfattningsvis vill jag här ha
sagt, att jag för min del anser att det är
mest ändamålsenligt med regionala skolstyrelser
och obligatoriska lokala styrelser,
som behandlar sådana frågor som
remitteras från den regionala styrelsen
och även förbereder en hel del ärenden.
Jag anser också att det är mest lämpligt
att rektorn tillsättes av den regionala
skolstyrelsen.

Med hänsyn till detta ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservation 3
under punkten III och i övrigt bifall till
utskottets förslag.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Jag skall först be att få
gratulera jordbruksministern till den
proposition som vi nu har att anta. Jag
tycker det är särskilt glädjande att vi
kan behandla den samma dag som vi har
beslutat om grundskolan, eftersom den
har en direkt anknytning till grundskolan.
Det finns en skrivning i departementschefens
yttrande som jag tycker
är utmärkt bra, nämligen att klart yrkesbestämda
elever skall efter skolstyrelsens
medgivande få fullgöra nionde
året i lantbrukets yrkesskola. Jag tycker
det ger en bra anknytning mellan förslagen.

Jag tycker också att herr Näsström
gjorde en bra anknytning till jordbmksutbildningen,
när lian slutade sitt anförande
i omedelbar anslutning till de -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

135

Ang.

batten om högerpartiet som ett svart
får med att tala om ett får som skulle
klippas. Han ville göra gällande att även
ett svart får kan vara vackert när det
är nyklippt. Jag måste med utgångspunkt
från mina erfarenheter säga, att
varken ett svart eller vitt får är vackert
när det är nyklippt. Först sedan
pälsen fått anpassa sig till klimatet kan
det bli vackert.

Jag anser alltså, herr talman, att jordbrukets
yrkesutbildning som den är
upplagd här har fått en mycket god utformning.
Det är ett genomtänkt byggnadsprogram,
där man börjar med grunden,
nämligen grundskolan, som man
sedan kan bygga pa undan för undan
för att få en god yrkesutbildning. Detta
hälsar vi med tillfredsställelse, men det
finns ett par saker här som jag skulle
vilja beröra, och jag går direkt till frågan
om lantmästarutbildningen.

Departementschefen och utredningen
har talat om att det kan föreligga behov
av ökad utbildning av lantmästare, men
båda är tveksamma och säger att det
bör utredas vidare, om ett sådant behov
föreligger. Jag tror jag vågar säga,
att det har uppstått ett mycket starkt
behov av ett ökat antal lantmästare här
i landet. Det har skett en mycket snabb
förändring härvidlag. När jag gick ut
från Alnarp 1943 var vi 30 som utexaminerades,
och hälften gick arbetslösa
hela vintern innan de fick någon kvalificerad
anställning. I dag blir praktiskt
taget allihop anställda innan de har examen
klar, och näringslivet frågar efter
fler lantmästare, men det finns inga att
uppbringa. Jordbrukets hela utveckling
har väl medfört att det behövs fler människor
med just denna utbildning. Det
examineras nu 60 om året, men det räcker
tydligen inte.

Lantmästarna har börjat användas på
en rad olika platser, inte bara inom det
praktiska jordbruket som driftsledare,
som var det ursprungliga ändamålet
med undervisningen, utan också inom
undervisningsverksamhet, inom skolorna,
hushållningssällskapen, lantbruksnämnderna,
över huvud taget inom jordbrukets
rådgivningsverksamhet och inte

yrkesutbildningen på jordbrukets område
minst inom industrien. Det finns alltså
ett starkt behov av ökad utbildning.

Nu pekar departementschefen på möjligheterna
att förlägga en ny utbildning
av lantmästare till Mellansverige — på
det viset skulle man kunna förmera denna
utbildning. Men det finns, herr statsråd,
en möjlighet att redan nu göra någonting
på denna punkt, och jag tycker
det borde observeras. Det finns möjlighet
att få ännu en kurs på Alnarp och
där höja utbildningskapaciteten från 60
till 90, om man inte har en tvåårig utbildningskurs.

Jag måste starkt ifrågasätta nyttan av
en tvåårig utbildningskurs. Den första
kursen av den tvååriga utbildningstiden
kan mycket väl förläggas till de andra
skolor som utbildar driftsledare och arbetsledare.
Jag anser att det för en lantmästare
helt enkelt är en fördel att skaffa
sig erfarenheter från olika jordbruk
och olika skolor. Han bör ha en så bred
praktik som möjligt, och jag tror inte
alls det är någon fördel att han tillbringar
både första och andra året i Alnarp.
Låt honom i stället få en ordentlig
grundutbildning och sedan gå en ettårig
kurs på Alnarp!

Där finns alltså resurser och lärare.
De lärare som nu skall bli lektorer är
högt kvalificerade och kan bättre användas
till att undervisa i en ettårig
kurs för 90 lantmästare än om de. också
skall undervisa i den förberedande kursen
— detta är inte riktigt rationellt.
Jag förstår över huvud taget inte att utredningen
så starkt har bundit sig för
en tvåårig kurs.

Det finns idag ett mycket stort antal
sökande till lantmästarkurserna — dubbelt
så många som för närvarande kan
intas -—- och inträdesåldern är också
mycket hög. I regel har alltså pojkarna
utomordentligt god praktik och stor erfarenhet
av jordbruksyrket. Medelåldern
är för närvarande över 26 år, men detta
oaktat föreslår nu departementschefen

— och utskottet har godtagit förslaget

— att inträdesåldern skall sättas till 20
år. Jag kan inte hjälpa att jag tycker
det är en orimligt låg ålder. Det är klart
att bestämmelsen för närvarande inte

136

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

skulle fungera — ingen tjugoåring kan
nu komma in — men denna utbildning
får inte bli en teoretisk utbildning. Den
får sitt värde först om det finns tillräckligt
god praktik bakom. Det är en utbildning
med teori och praktik, men praktiken
är avgörande för kvaliteten hos utbildningen.
Därför tycker jag att vi
skulle kunna godta remissinstansernas
krav om 22 års ålder för inträde i ettårskursen.

När det gäller jordbruksutbildningen
har vi för närvarande en agronomutbildning,
som i mycket hög grad är teoretisk.
Elever kommer in i lantbrukshögskolan
praktiskt taget utan praktik
med studentexamen och går igenom en
praktisk-teoretisk kurs där. De kommer
också ut från lantbrukshögskolan utan
någon egentlig praktik. Detta gör att vi
i dag säkert har ett större behov av just
den typ av människor inom jordbrukets
yrken som lantmästarutbildningen skapar.

Jag skulle sedan vilja säga något om
tillsättandet av rektorstjänster. Där har
departementschefen föreslagit att tillsyningsmyndigheten,
alltså lantbruksstyrelsen,
skall tillsätta dessa tjänster.
Praxis är nu att lantbruksstyrelsen för
upp tre på förslag och att skolstyrelsen
tillsätter. Det har fungerat alldeles utmärkt,
och jag förstår inte varför man
skall gå ifrån det systemet. Man hänvisar
till gällande författning för folkskolan,
där tillsättningen av rektorer görs
av skolöverstyrelsen.

När det gäller lantbruksskolorna har
man emellertid andra hänsyn att ta. Dels
är rektorn också i allmänhet driftsledare,
och dels finns det både lokala synpunkter
och erfarenheter, som är av
utomordentlig betydelse. Jag tror att det
är av stort värde att skolstyrelsen själv
har möjlighet att av de tre, som är förklarade
behöriga, tillsätta en av dessa.
Jag ber fördenskull, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag på denna
punkt.

Jag skulle till sist vilja säga att jag
inte har skrivit på reservationen beträffande
skolstyrelsernas organisation. Jag
var mycket tveksam när detta skrevs,

men ju mer jag har läst och diskuterat
reservationen, desto mer har jag kommit
underfund med att som skolsystemet
är uppbyggt och med de fria lantbruks-
och lantmannaskolor, vi har kvar,
är det riktigt och rimligt att reservation
nr 1 får stöd.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall också till reservationen nr 1.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Klockan är mycket och
jag ber herr talmannen och kammarens
ledamöter om ursäkt för att även jag
ämnar säga några ord i denna fråga.
Frågan är faktiskt så viktig, att den
sena timmen inte helt får omöjliggöra
den överläggning som frågan är förtjänt
av.

Det förslag, som jordbruksministern
har presenterat för oss i år om yrkesutbildning
på jordbrukets område, ingår
som ett led i den rad av beslut om upprustning
av undervisningen på detta område,
som riksdagen har fattat under senare
år. I fjol gällde det den högre undervisningen
och forskningen. I år gäller
det frågan om vad som förr i tiden
kallades för den lägre lantbruksundcrvisningen.

Liksom sin företrädare i fjol, betonar
statsrådet Holmqvist i år sambandet mellan
yrkesutbildningen och rationaliseringsverksamheten
i jordbruket. Genom
den skolmässiga yrkesutbildningen skall
de blivande jordbrukarna få kontakt
med utvecklingen inom yrket, både när
det gäller den tekniska produktionsutvecklingen
och det ekonomiska sammanhanget.

Yrkesutbildningen skall på det viset
bidra till att höja effektiviteten inom näringen.
De reformförslag som vi nu får
ta ställning till är resultaten av ett mångårigt
utredningsarbete. Det finns förvisso
anledning att tacka statsrådet Holmqvist
för att han utan något längre dröjsmål
lagt fram utbildningsförslagen för riksdagens
avgörande. Vi vill allesamman
hoppas att besluten i dag skall bli till
gagn för yrkesutbildningen inom jord -

Onsdagen den 23 ma.j 1962 em.

Nr 23

137

Ang.

bruket ocli därmed också till gagn för
näringens fortsatta utveckling.

Det har redan påpekats att utskottet i
stort sett är enigt om bifall till jordbruksministerns
förslag. Denna enighet hindrar
givetvis inte att man kan vara tveksam
på vissa punkter. Jag skall för min
del be att få stanna vid en punkt, som
ingen av de föregående talarna hittills
har berört. Det gäller frågan om den
sänkta minimiåldern för den grundläggande
yrkesutbildningen. Statsrådet följer
de sakkunnigas förslag i det avseendet
och föreslår att minimiåldern
skall sänkas från 18 till 16 år för intrade
i den grundläggande yrkesutbildningen.
Det är givetvis en fördel att man
på det viset får en naturlig anknytning
mellan den obligatoriska skolan och yrkesutbildningen,
men denna sänkning
av minimiåldern kan i sig själv innebära
en risk.

För någon månad sedan var jag med
vid en kursavslutning på lantmannaskolan
i mitt eget hemlän. I avslutningstalet
där framhöll skolans rektor, att resultatet
av den gångna vinterkursen var betydligt
bättre än resultatet av föregående
års vinterkurs. Anledningen därtill
var enligt hans förmenande bl. a.
den omständigheten att medelåldern
bland kursdeltagarna var något mer än
ett år högre än medelåldern i den föregående
årskursen.

Om eleverna är för unga när de skall
genomgå en yrkesutbildning, riskerar
man att de inte har den mognad som
behövs för att till fullo kunna utnyttja
utbildningen. Vi får diirför hoppas att
den ungdom som skall utbilda sig'' för
jordbruksyrket inte bara kommer att
nöja sig med den grundläggande yrkesutbildningen,
som de kan få vid mycket
unga år, utan också utnyttjar de möjligheter
till specialutbildning vid något
högre ålder, som ju också förslaget innebur.

Till sist några ord om den del av förslaget,
där det föreligger olika meningar
inom utskottet, nämligen frågan om den
lokala styrelsen för jordbrukets yrkesskolor.
Herr Svedberg har redan ganska

yrkesutbildningen på jordbrukets område

ingående behandlat den frågan, och jag
skall därför inte säga så mycket om den.
Jag vill bara peka på de komplikationer,
som jordbruksministerns förslag kan
medföra, om det skall finnas en gemensam
styrelse för skolor, som har flera
olika huvudmän. Låt oss säga att det i
ett län finns ett par tre landstingsskolor,
och så finns det en eller annan skola
som har en annan huvudman, kanske
en stiftelse, ett hushållningssällskap eller
någon annan. Enligt propositionen skall
det vara en gemensam, enligt detaljerade
föreskrifter sammansatt styrelse. Då
finns det naturligtvis risk för att den
ensamma stiftelseskolan blir satt i ett
sämre läge än de andra skolorna. Man
får kanske från den skolans sida inte
möjlighet att placera mer än en enda
representant i den gemensamma skolstyrelsen,
och det blir därigenom svårt
att få den kontakt mellan bygden och
skolan, som är av så väsentlig betydelse
för att skolans verksamhet skall bli tillräckligt
effektiv.

I detta fall går departementschefens
förslag i rakt motsatt riktning mot de
principer som gällt beträffande ledningen
av yrkesskolor på andra områden.
Förslaget går också i rakt motsatt riktning
mot utvecklingen på det kommunala
området, där vi när det gäller att
välja styrelser för olika ändamål mer
och mer har kommit ifrån de bundna
mandaten och i stället givit kommunerna
frihet att på eget ansvar själva välja
sina styrelser. Jag tror, herr talman, att
vi med fullt förtroende kan överlåta också
åt huvudmännen för lantbrukets yrkesskolor
att utse styrelser efter sitt eget
tycke, utan att föreskriva detaljerade bestämmelser
om representation från olika
ämnesområden.

Jag förstår, herr talman, att det är påfrestande
för kammarens ledamöter att
lyssna till min utläggning — det hör jag
på sorlet i kammaren — men jag anser
att denna fråga ändock är av så stor betydelse,
att den sena tidpunkten inte helt
får förhindra en diskussion. Vi har haft
tillfälle att under de gångna dagarna
ägna så mycken tid åt andra i och för sig

138

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

viktiga frågor, att det må vara tillåtet
att framlägga skälen för de olika ståndpunkterna
också i denna fråga.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till reservation nr 1
och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Häri instämde herrar Birke (h) och
Yngve Nilsson (h).

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! I anslutning till vad som
har sagts angående den första reservationen
i förevarande utlåtande skulle
även jag vilja anföra några synpunkter
i denna fråga. Jag torde ha rätt att göra
det, eftersom jag faktiskt är en av motionärerna
i detta ämne.

Inom utskottet har framkommit en
reservation, som ansluter till yrkandena
i vår motion. Vad det närmast gäller är
frågan om tillsättandet av styrelser för
lantbrukets yrkesskolor, och jag tycker
att kammaren har anledning att något
fundera över om utskottet eller reservanterna
i reservation nr 1 har den
riktiga uppfattningen.

För min del hoppas jag och tror att
de ledamöter här i kammaren, som ockiir
landstingsledamöter, skall dela min
uppfattning. Även om landstingsmännen
inte har blivit akterseglade av Kungl.
Maj :t och utskottet, har de i alla händelser
blivit ställda åt sidan i ett visst avseende.
Jag behöver inte presentera
landstingens verksamhet — den känner
ni alla till — men jag har här en bok,
som innefattar en redogörelse för år
1961 över ett enda landstings verksamhet,
och den visar att det råder en aktivitet
av mycket stora mått då det gäller
att upprätta yrkesskolor av olika
slag. Denna redogörelse visar att ifrågavarande
landsting — givetvis under
årens lopp -— har inrättat ett 30-tal yrkesskolor,
och det är inte bara fråga om
små skolor utan stora verkstadsskolor,
skolor som över huvud taget näringslivet,
ungdomen, målsmännen m. fl. har
all anledning att vara glada åt.

Vid denna sena timme skulle jag kanske
inte uppehålla kammaren, men jag

tycker ändå att detta inte är en riktigt
rättvis behandling av landstingen, dessa
landsting som ju knappast står främmande
för någonting. Naturligtvis tillgodoser
landstingen sjukvården och utbildningsmöjligheterna
för dem som ämnar
ge sig in i den, men det finns ju så
ofantligt mycket annat som landstingen
sysslar med, och när vi tar hand om
yrkesutbildningen i länen, frågar man
sig om vi verkligen kan vara tillfredsställda
med att vi när det gäller lantbrukets
yrkesskolor visserligen har en
del att säga till om men inte blir ensamma
om styret, vilket vi är i fråga
om de allra flesta av yrkesskolorna i de
olika länen.

Alla känner ju till att staten bidrar
med 75 procent och landstingen med 25
procent till dessa skolor, men när landstingen
ändå har lagt ned så mycken möda
på att skapa fram det nät av yrkesskolor
som finns inom länen, så tycker
jag att landstingen också borde vara betrodda
med att tillsätta styrelse för lantbrukets
yrkesskolor. Så långt jag känner
till är alla de styrelser som landstingen
valt intresserade av sina uppgifter. Dessutom
är det ju ganska sannolikt —- jag
har varit med inom landstinget så länge
att jag känner till saken —- att yrkesskolorna
får representanter för praktiskt
folk i styrelsen; landstingen brukar se
till att yrkesfolk från de olika berörda
branscherna kommer med, i detta fal]
alltså representanter för lantbruket.

Jag tycker sålunda, herr talman, att
det är en gärd av rättvisa att kammaren
i enlighet med reservation 1 beslutar att
landstingen skall tillsätta styrelsen för
lantbrukets yrkesskola.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifal
till reservation nr 1 i föreliggande
utlåtande.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Även om befolkningen
inom jordbruket minskar är alltjämt närmare
en femtedel av vårt lands befolkning
sysselsatt inom jordbruket. Och
dessa människor tar inte bara sin inkomst
från jordbruket, utan det är för

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

139

Ang.

dem en livsform. Därför anser jag att
denna fråga är mycket betydelsefull, något
som för övrigt redan har påpekats.

Jag vill också erinra om att vi har
fått en upprustning och rationalisering
av den högre lantbruksundervisningen,
av forskningen och försöksverksamheten
på lantbrukets område. Även därför är
det synnerligen betydelsefullt att yrkesutbildningen
för de enskilda människor
som sysslar inom jordbruket blir ordnad
på ett tillfredsställande sätt. Resultaten
av forskning och försöksverksamheten
får nämligen betydelse först när
de enskilda jordbrukarna börjar tillämpa
dem i sitt praktiska arbete. De yrkesskolor
på jordbrukets område, som vi
nu skall besluta om, möter jordbrukarna
i deras vardagsgärning och kommer allt
mer och mer att påverka deras yrkesutövning.
För de i jordbruket sysselsattas
utrustning med kunskaper, erfarenheter
och allt vad forskning och teknik ger är
det av vital betydelse att denna yrkesundervisning
blir så effektiv och god
som möjligt.

Låt mig också uttala tillfredsställelse
över att förslaget har kunnat framläggas
så snabbt och över den utformning det
fått. Jag vill begagna tillfället att påpeka
fördelen av att statsrådet på en del
punkter inte har spikat med långa spikar
utan tillgodosett möjligheterna att
utan större sönderbrytande av det som
en gång beslutats åstadkomma ändringar
allteftersom erfarenheterna kommer att
visa sådana vara nödvändiga.

Här har framhållits att enighet råder
i allt väsentligt, men på vissa punkter
föreligger reservationer, och jag skall
behandla dem något.

F''lera talare har berört den punkt, på
vilken reservation nr 1 tar avstånd från
utskottsmajoritetens mening. Den punkten
gäller tillsättandet av en central styrelse.
Jag har den bestämda uppfattningen,
att så som jordbruket utvecklats
i fråga om skiftande verksamhet, strukturförändring
och allt det nya inom
forskning och teknik som skall tillämpas,
erfordras en viss samordning och
ett sammanförande av yrkesundervisningen.
Därför har jag kommit fram till

yrkesutbildningen på jordbrukets område
att de farhågor för en gemensam styrelse
som såväl herr Eskilsson som herr
Lindahl har framhållit är överdrivna.
Jag tror att det är nödvändigt att man
har central styrelse.

Gentemot den senaste ärade talarens
påpekande om landstingen och yrkesundervisningen
vill jag säga, att i mitt eget
län hade vi i februari månad ett urtima
landsting för att behandla yrkesundervisningen
inom länet, och vi kom fram
till att det är nödvändigt att det blir
en central styrelse men att man ändå
skall upprätthålla kontakten med de olika
bygdeskolorna och få fram olika erfarenheter
och önskemål som kan vara
av värde. Jag vill också framhålla att
enligt utskottets skrivning finns det ju
möjligheter för huvudmännen att göra
framställning om att få ha en egen styrelse
för någon skola. Sådana framställningar
kommer att prövas och förmodligen
också att bifallas, om det finns skäl
därför.

Det har påpekats förut att huvudmännen
för en skola har möjligheter att få
en lokal styrelse, men det är ändå av
behovet påkallat, anser jag, att det inom
länet finns en central styrelse som har
hand om och samordnar de centrala och
verkligt stora arbetsuppgifterna. Det
torde heller inte finnas något hinder för
en centralstyrelse att tillsätta en delegation
som speciellt ägnar sig åt någon
skola eller tar hand om vissa löpande
arbetsuppgifter. Det finns sådana möjligheter
inom förslagets ram, men jag
är övertygad om att det ändå skall visa
sig nödvändigt med en central ledning.

Sedan sägs det att huvudmännen helt
bör få bestämma styrelsens sammansättning,
men det är nödvändigt att vi får
en garanti för att styrelsen blir så allsidigt
sammansatt som möjligt. Det förefaller
mig som om den sammansättning
som föreslås i propositionen och som
godkänts av utskottsmajoriteten är sådan,
att de som har intresse av att komma
till tals och resonera — hushållningssällskapen,
skolstyrelserna och även
länsskolnämnderna — också bör få vara
med vid rådslagen. Jag anser att starka
skäl talar för att det bör finnas en cen -

140

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

träl styrelse, och jag är övertygad om
att om det kommer praktiskt och dugande
folk till styrelsen så kommer de olika
skolorna att bli väl tillgodosedda.

Sedan vill jag säga ett par ord om reservation
2, som gäller utseendet av rektorer.
Jag tror att det är överdrivna farhågor
från utskottsmajoritetens sida för
att skolledningarnas inflytande skulle på
något sätt undertryckas obehörigt. Det
står uttryckligen i propositionen, och
det påpekas också i reservationen, att
rektorn skall tillsättas efter förord av
den centrala styrelsen eller skolstyrelsen.
Jag tror att praxis kommer att bli
som i fråga om en del andra utnämningar,
nämligen att om en person får
förord av en central styrelse, skall det
föreligga särskilda omständigheter, om
tillsyningsmyndigheten inte skall följa
rekommendationen vid utnämningen. Jag
är själv ordförande i en sådan skolstyrelse,
och jag har ett exempel på att om
det har velat sig illa, så har det blivit
synnerligen bekymmersamt för styrelsen
att utse rektor. Under sådana förhållanden
är det ju riktigare att en opartisk
myndighet får utse rektor efter rekommendation
av styrelsen.

Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten ytterligare. Jag vill yrka bifall
till utskottets förslag med undantag av
den del av utskottets utlåtande som beröres
av reservation 2, till vilken jag
också yrkar bifall.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Det är uppenbart att det
inte är möjligt att vid den här tidpunkten
göra något längre inlägg. Jag skall
därför beröra endast två detaljer. Det
rör sig om punkterna VIII och X i utskottets
hemställan. Jag skall fatta mig
så kort jag kan, ty jag vet att klockan
är mycket.

Andra talare har berört utbildningsproblem
och andra frågor av stor betydelse.
.lag vill fästa uppmärksamheten
framför allt vid rekryteringen, och jag
anser att det är värdefullt, om man vid
praktikjordbruken kunde få möjlighet
att få de bidrag som har åsyftats i mo -

tionerna nr 634 i första kammaren och
763 i andra kammaren. Jag tror att det
skulle i sin mån underlätta möjligheterna
och ge ökade utsikter att placera
elever hos jordbrukare, och jag tror därför
det är rimligt och bra att man tillvaratar
det lantbruksundervisningskommitténs
förslag som ligger till grund för
motionerna. Jag ber att få yrka bifall
till dessa.

Sedan går jag till punkten X i utlåtandet,
som gäller motionen 1:668, vilken
tar sikte på frågan om möjligheterna
för elever som har klar yrkesbestämdhet
att komma till förberedande utbildning
vid jordbrukets yrkesskolor i stället
för nionde klassen. Det är på denna
punkt jag funnit en viss oklarhet i propositionen,
och jag vore därför tacksam
om jag kunde få den saken litet uppklarad.
Det sägs tydligt att detta önskemål
bör kunna tillgodoses i enskilda
fall efter skolstyrelsens medgivande, och
det sägs också att det med hänsyn härtill
kommer att ställas ökade krav på
lantbruksskolans kapacitet då det gäller
förberedande yrkesutbildning. Sedan
kommer dock en hänvisning till skolberedningen
och dess mycket restriktiva
inställning till sådana möjligheter,
och det är på den punkten jag ställer
mig litet tveksam. Jämte några andra
kammarledamöter har jag motionerat om
att riksdagen i anledning av propositionen
ville »uttala att klart yrkesbestämda
elever inom bottenskolan måtte i erforderlig
utsträckning beredas möjlighet att
fullgöra sitt nionde skolår genom förberedande
yrkesutbildning i anknytning
till härför lämpliga yrkesskolor». Vi räknar
härvid med en fullgod undervisning,
fullt jämförbar med den som de skulle
erhålla i nionde klassen. Detta skulle
underlätta planeringen av sådana kurser.
Saken är aktuell inom det län jag tillhör.
Landstinget har tillsatt en utredning
som syftar till att ordna vår jordbruksyrkesundervisning
och vi vill gärna
få bättre besked att hålla oss till.

Vår lantmannaskola har haft en viss
utbildning i detta avseende men i ganska
liten skala. Nu undrar jag: Skulle det
inte vara möjligt att tillgodose just de

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

141

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

klart yrkesbestiimda ungdomarnas förberedande
yrkesutbildning redan vid en
jordbrukets yrkesskola? Jag vore tacksam
om statsrådet ville något litet utveckla
vad förslaget innehåller. Det yttrande
jordbruksutskottet har avgivit förefaller
på intet sätt ge någon klarhet.
Där har man blandat samman uttalandena
som ärter och fårskinn. Man har
skrivit av vad som står i propositionen
och skrivit av vad som säges av skolberedningen
och förklarat att någonting
mera tänker man inte säga. Detta är inte
precis någon lösning på frågan.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det förefaller som om
de ledamöter som nu står bakom reservation
1 inte har accepterat den grundsyn
som har kommit till uttryck i denna
proposition. Jag vill erinra om att vi i
dag har ett gytter av skolformer när det
gäller den lägre lantbruksundervisningen.
Vi har lantmannaskolor, lantbruksskolor,
jordbruksskolor och lanthushållsskolor.
Vi har således flera skoltyper,
och dessutom har vi när det gäller
huvudmännen för dessa skolor också
en motsvarande spridning på olika
kategorier. Vi har landsting, stiftelser,
ideella och ekonomiska föreningar samt
aktiebolag, som står som huvudmän för
skolorna. Skolorna konkurrerar dessutom
med varandra då det i stället gäller
att samverka på utbildningens område.
Jag för min del har tagit mycket
starkt intryck av vad lantbruksundervisningskommittén
har anfört i denna fråga,
och därför har förslaget om de regionala
styrelserna lagts fram. Det får
ses som ett uttryck för en strävan att
åstadkomma en samordning och effektivisering
av utbildningen.

Jag kunde nämna åtskilliga exempel
på förhållandena i dag, men låt mig inskränka
mig till ett enda med hänsyn
till den sena timmen. Jag fick en uppgift
av en ledamot här i kammaren, att han
hade observerat inom sitt landsting, att
en skola inom landstinget hade satsat i
runt tal 10 000 kronor på annonsering
för att få elever till skolan. Det var en

riksomfattande annonsering, som ledde
till att man lockade enstaka långt bort
boende elever att komma till denna skola.
Det kan bara nämnas som ett exempel
på sådana åtgärder som inte är rationella.
Det är klart att det inte är något
fel att göra propaganda för yrkesutbildningen,
men den skall inte ske i
denna form. Det är naturligtvis ännu
viktigare att det blir samordning av
kursplaner och utbildningsvägar. Man
bör låta de olika skolorna komplettera
varandra i stället för att konkurrera så
att eleverna kan bjudas rikare valmöjligheter
än vad de har i dag.

Till dem som står bakom reservation
nr 1 vill jag säga, att man ju i bästa fall
om man skulle följa reservationen får
samverkan när det gäller län med uteslutande
landstingsskolor, men det gäller
också att åstadkomma samverkan
även i län där det finns rörelseskolor
eller skolor, som hushållningssällskapen
står bakom. Jag vet och vill erinra om
att det i tredjedelen av länen i landet
finns skolor, drivna av både landsting
och andra. Om riksdagen skulle besluta
enligt reservation 1, betyder det att det
i de länen inte kommer att finnas förutsättningar
att bilda regionala styrelser.
Man kommer då inte heller i dessa län
att ha möjlighet att lösa dessa viktiga
samordningsfrågor. Det är också med
hänsyn till samordningskravet vi föreslagit
att det skall vara representanter
med från hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna
och länsskolnämnderna.

Reservanterna bortser från att en stor
del av kostnaderna för undervisningen
— den helt övervägande delen — betalas
av staten. Jag tror inte vi kan se frågan
på det sättet, att det gäller landstingens
intressen kontra statens. Det förhåller
sig ju så att oavsett skolformen, antingen
det är stiftelser som står bakom eller
det är landstinget som byggt skolorna
och organiserat dem eller det som i
något fall är ett bolag, så är det väsentligen
staten som betalar verksamheten.
Staten ger bidrag till uppförande av skolorna
samt betalar framför allt den löpande
verksamheten, främst i form av

142

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 cm.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

bidrag till lärarlönerna. I framtiden
kommer det att bli en enhetlig skoltyp,
och det kommer att bli av mindre betydelse
vem det är som står som huvudman
för skolan. Däremot ökar behovet
av samordning och arbetsfördelning skolorna
emellan, och därför tror jag att
det skulle vara olyckligt om riksdagen
skulle biträda reservation nr 1, som i
så fall skulle förhindra möjligheten att
utveckla och rationalisera yrkesutbildningen
inom en tredjedel av våra län.

Jag skulle dessutom vilja säga några
ord som gäller det resonemang, som
herr Lage Svedberg här fört. Han säger,
att när det gäller andra skolformer så
är det landstingen som själva utser styrelserna.
Det gör de ju i verkligheten
inte, utan när det gäller länsskolnämnderna
utses fyra representanter av landstinget,
en utses av skolöverstyrelsen och
en utses av överstyrelsen för yrkesutbildning,
varjämte skall utses en jurist.

Det är således ingalunda så att när
det gäller annan skolverksamhet, landstingen
skulle vara helt suveräna. Det är
samma princip som hör föreslagits: de
fyra utses av landstinget och de andra
från områden som man anser bör vara
representerade i styrelserna. När det
här gäller lantbruksundervisningen har
vi således ansett, att en tillfredsställande
anordning är att hushållningssällskapen
eller skogsstyrelserna får utse representanter,
lika väl som vi anser att länsskolnämnden
skall vara representerad.

Om det är så att landstinget vill utse
styrelse vid varje enskild skola, så må
man utse vilka ledamöter som helst;
man får självfallet själv utse hela styrelsen.
Men den regionala styrelse, som
det här är fråga om, har sin direkta
motsvarighet i länsskolnämnden. Länsskolnämnden
är ju regional tillsynsmyndighet
inte bara för folkskolan utan även
för den yrkesundervisning, som pågår i
skilda former, liksom även för gymnasierna.
Man skall således göra den jämförelsen
och inte den som framkommit i
tidigare inlägg här.

Så skulle jag vilja ta upp en sak till,
och det är frågan om utseendet av rektorerna.
Det är ju klart att ingen vill av -

hända sig ett inflytande som han har.
Men en fråga är: Kommer det att bli en
förbättring om man följer utskottet på
denna punkt? Här har utskottet sagt, att
det skall vara de regionala styrelserna
som skall utse rektor. Jag tror för min
del att vi har anledning fråga: Varför
har man då valt att ha avgörandet centralt
när det gäller annan undervisning?
Vid de högre allmänna läroverken utses
rektor av Kungl. Maj :t. Skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning
tillsätter rektor vid flertalet av övriga
skolor, som lyder under dessa överstyrelser.
Det gäller t. ex. de centrala verkstadsskolorna,
och det är väl de som är
närmast jämförbara med lantbrukets yrkesskolor.
Det normala tillsättningsförfarandet
är således att en central instans,
en tillsynsmyndighet, har att utse
rektor.

Det säger sig självt att om det skall
vara 24 olika nämnder i landet, som
skall välja rektorer, kommer man kanske
också att tillämpa 24 olika system
för valet. Det är uppenbart att det inte
kan bli samma enhetlighet i bedömningen
som det blir om man har en
central myndighet. Urvalet av en rektor
bland ett betydande antal sökande är
knappast en sak som kan handläggas på
bästa möjliga sätt genom en omröstning
i en styrelse. Vill man få bästa möjliga
resultat, om man skall välja inom en
grupp av sökande, måste man noggrant
penetrera de sökandes meriter, deras
examina, betyg, tjänstgöring o. s. v. och
naturligtvis inte minst deras personliga
lämplighet som rektor.

Det har sagts i diskussionen, men kanske
inte här i kväll, att det är väsentligt
att man får en man som är duktig ledare
för skoljordbruket och att man
dessutom skall kunna ta lokal hänsyn
till förhållandena. Vi får emellertid inte
glömma bort, att det här i första hand
gäller att få en duktig skolman, en man
som kan leda utbildningen.

Jag har tittat efter hur det gått till vid
tillsättningen av rektorer vid lantmannaskolorna
under den senaste fyraårsperioden.
Under åren 1958—1961 har
det tillsatts 15 rektorer. Av dessa är det

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

143

Ang.

inte mindre än 11 som kommer från det
egna länet. Jag vill inte fälla något omdöme
om det, men nog får jag det intrycket,
att man i första hand tagit någon
som man haft i närheten och väl
känner till och att man inte erbjudit tillräckliga
möjligheter för dem att komma
i fråga, som kanske ur andra synpunkter
varit mera lämpade och kvalificerade
som rektorer.

För lantbruksundervisningens utveckling
och framåtskridande är det i hög
grad angeläget att man får de bästa lärarna
och utser de bästa rektorerna och
ledarna för utbildningen.

Jag vill också i detta sammanhang erinra
om att när man talar om självständighet
och lokal frihet o. s. v. så får
man inte glömma bort, att det är staten
som praktiskt taget helt och hållet betalar
lönerna för lärarna och att det ur
den synpunkten inte borde vara så svårt
att acceptera att det avgöres centralt
vem som skall vara rektor.

Herr talman! Med detta skulle jag
egentligen ha sagt vad jag ville säga. Jag
skall respektera att tiden är långt framskriden.
Det har emellertid ställts ett
par direkta frågor till mig.

Herr Isacson har undrat, varför vi inte
föreslagit en vidareutbyggnad av utbildningen
för lantmästare. Anledningen är
att vi inte har några prognoser rörande
behovet av folk med lantmästarexamen.
Vi har menat att lantbruksstvrelsen bör
utreda denna fråga. När sådant material
kommer fram, bör vi också kunna
ta upp frågan om att ytterligare förstärka
utbildningsresurserna.

När det gäller den speciella frågan om
den tvååriga kursen på Alnarp har herr
Isacson sagt, att om man slopade donna
kurs skulle man kunna bereda plats för
90 elever. Många av remissinstanserna
har emellertid framhållit, att det skulle
vara av stort värde att ha denna tvååriga
kurs. Den ger bättre möjligheter
att på ett tillfredsställande sätt organisera
utbildningen.

På frågan varför man medgivit att 20-åringar kan vinna inträde vill jag svara,
att jag inte föreställer mig att det skall
bli någon regel att 20-åringar söker sig

yrkesutbildningen på jordbrukets område
in på denna kurs. De människor som
skall bli arbetsledare bör vara komna
till mera mogen ålder. Men å andra sidan
bör man inte genom alltför snäva
gränser hindra speciellt lämpliga som
vill söka in till skolan tidigare.

Slutligen några ord till herr Ferdinand
Nilsson, som ställde en direkt fråga till
mig: Hur skall man förklara den något
motsägelsefulla texten i utskottsutlåtandet,
där det står att man hoppas att det
skall vara möjligt att utvidga lantbruksskolornas
kapacitet för den förberedande
yrkesutbildningen, men där det litet
längre fram också står, att detta naturligtvis
inte får betyda att man utvidgar
verksamheten. Herr Ferdinand Nilsson
sade mycket riktigt, att den första meningen
är hämtad ur propositionen och
att utskottet självt lagt till den andra.
Jag har i varje fall inte något sådant
uttalande med i propositionen. Därför är
det kanske lämpligast att herr Ferdinand
Nilssons fråga om vad man menat med
den senare satsen riktas till någon talesman
för utskottet.

Herr talman! Jag skall respektera att
tiden är framskriden och skall därför
nu sluta mitt anförande.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) kort genmäle
:

Herr talman! Herr statsrådet gjorde
jämförelser med länsskolnämnden. Jag
talade aldrig om länsskolnämnden, ty jag
betraktar den som en organisation som
har uppsikten över folkskoleväsendet
och undervisningsväsendet i övrigt. De
lokala styrelserna utser ju rektor för
yrkesskolorna efter godkännande från
skolöverstyrelsen. Mig veterligt har det
aldrig förekommit, att länsskolnämnden
vare sig har uppgjort förslag eller över
huvud taget gett direktiv för den lokala
styrelsen när det gäller att utse rektor
för landstingets yrkesskolor. Jag menar
att länsskolnämnden är en juridisk organisation
som har uppsikten över det
allmänna skolväsendet. Den regionala
skolstyrelse, som Kungl. Maj:t här föreslår,
skulle ju gälla de samfällda skolorna
inom jordbruket. Det är möjligt att

144

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

landstinget, om det anser skäl därtill
föreligga, kan tillsätta en central styrelse
för detta ändamål, men landstinget har
ju sitt förvaltningsutskott som är en
myndighet med uppsikt över de lokala
styrelserna inom landstingets verksamhetsområde.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Statsrådet Holmqvist betonade
mycket kraftigt vikten av att
samordna de olika skolornas undervisning.
Det är givetvis önskvärt, att de
olika skolorna inte kivar med varandra
om elever och annat som de har anledning
att tävla om. Men när det gäller
själva undervisningen — kursformer,
kurstyper, scheman och sådant — har
vi ju en tillsynsmyndighet som skall
sköta om samordningen och som skall
godkänna de olika kurserna och kurstyperna
och se till att man så effektivt
som möjligt utnyttjar de medel som satsas
för ändamålet.

Det är naturligtvis önskvärt att vi får
så enhetliga typer av skolor som möjligt.
Det finns emellertid också ett önskemål
om att man får vissa variationer. Vi bör
akta oss för att stöpa alla skolor i en
form. Det har varit av stor betydelse för
utvecklingen på detta område, att det
har funnits skilda intressen, som liar
kunnat förverkliga sina önskemål i form
av skolor med olika inriktning, av olika
typer och med anknytning till den egna
bygdens behov. Jag skulle tro, att särskilt
utvecklingen av lantbruksundervisningen
inom statsrådets eget hemlän är
ett uttryck för värdet och vikten av att
man har samband mellan den egna bygden
och intresset hos de lokala instanserna
för att bygga ut undervisningen.

Jag menar liksom herr Svedberg att
parallellen mellan länsskolnämnden och
den regionala skolstyrelsen för lantbrukets
yrkesskolor inte står sig, ty länsskolnämnden
har icke den ställning och
de uppgifter för undervisningsväsendet
i övrigt, som herr statsrådet vill ge de
regionala skolstyrelserna. Varje skola,
som är underkastad länsskolnämndens
regionala tillsyn, har en egen lokal skol -

styrelse, som handlägger dess angelägenheter.
Skolstyrelsen är gemensam för de
flesta skolorna inom samma kommun,
men för yrkesskolorna med andra huvudmän
har vi särskild styrelse för varje
skola. De centrala verkstadsskolorna
t. ex. har i regel en egen lokal styrelse.
Om det finnes flera centrala verkstadsskolor
under ett och samma landsting,
kan de ha en gemensam styrelse. Andra
yrkesskolor har särskild styrelse, som
handhar den direkta ledningen men som
står under länsskolnämndens överinseende.
Det föreligger således en väsensskillnad
mellan länsskolnämnden och
den regionala skolstyrelse, som statsrådet
föreslår på detta område.

Vi har ju inom de olika länen många
olika folkhögskolor, för att nu ta en
skolform som ligger ganska nära lantmannaskolorna.
Folkhögskolor och dessa
yrkesskolor har ju tidigare många
gånger varit sammankopplade med varandra.
Folkhögskolorna står under länsskolnämndens
tillsyn, men varje folkhögskola
har givetvis sin egen styrelse.
Inom ett län kan det finnas folkhögskolor,
som liar landsting som huvudman,
det kan finnas s. k. rörelseskolor och
skolor med andra huvudmän. Varje skolenhet
har dock sin egen styrelse, och
det är vad vi har avsett med förslaget
i reservationen 1.

Jag är litet bekymrad över den skrivning,
som jordbruksutskottets majoritet
har gjort i detta avseende. I propositionen
har statsrådet betonat, att om det
fanns särskilda skäl, skulle man efter
framställning från skolornas huvudman
kunna undanta en viss skola från den
regionala styrelsens överinseende. Man
skulle kunna ge varje skola befogenhet
att under den regionala styrelsen ha en
egen lokal styrelse.

Jag är inte helt säker på att samma
möjlighet yppar sig, om jordbruksutskottets
förslag bifalles här i kväll. När man
berör den regionala skolstyrelsen i jordbruksutskottets
utlåtande å sid. 27, behandlar
man också ett motionsyrkande
av herr Jonasson m. fl., vilket går ut på
att man skulle kunna få ha en lokal styrelse
under den regionala styrelsen. Jord -

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

145

Ang.

bruksutskottet skriver: »Därav följer att
även yrkandena i motionsparet 1:626
och II: 755 om alt huvudman för lantbrukets
yrkesskola, som samverkar i regional
styrelse, jämväl skall ha lokal styrelse
för skolan ej heller kunnat bifallas
av utskottet.»

Jag skulle vilja fråga om statsrådet har
uppfattningen, att den möjlighet som
han själv anvisar om lokal styrelse under
den regionala styrelsen verkligen
fortfarande står öppen med hänsyn till
skrivningen som utskottet har gjort. I
utskottsklämmen står under punkt 1, att
inom varje län skall inrättas en regional
skolstyrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor.
Därefter redogöres för hur
denna skolstyrelse skall vara sammansatt.
Men det står ingenting om undantagsmöjligheten
för olika skolor att under
den regionala skolstyrelsen även ha
en lokal styrelse. Det är enligt min mening
en skärpning av propositionens
förslag, som jag personligen finner beklaglig.

Jag har, herr talman, ingen anledning
att frångå yrkandet om bifall till reservationen
1.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag har undertecknat en
motion, som rör tillsättande av rektorstjänster
för här berörda skolor. Motionen
har tillstyrkts av utskottet. Motionen
innebär att rektor vid dessa skolor
liksom hittills bör tillsättas av den lokala
eller regionala styrelsen.

Jag skall, herr talman, tillåta mig att
helt kort motivera detta mitt ställningstagande.

För det första har, såsom redovisats
i propositionen, i remissyttrandena över
kommitténs förslag på denna punkt anförts
ganska stora betänkligheter mot
att man skulle frångå en gammal praxis,
som enligt remissmyndigheternas mening
ändå fört gott med sig under årens
lopp. Det är det ena skälet.

Det andra skälet är att jag med ledning
av delvis praktiska erfarenheter
kan göra en jämförelse mellan tillsättande
av rektorstjänster vid folkhögskolor

yrkesutbildningen på jordbrukets område

och vid de yrkesskolor som här åsyftas.
När man gör denna jämförelse, måste
man nog konstatera, att den utfaller till
förmån för folkhögskolorna, där ju lekmän
får deltaga och utöva sitt inflytande
över tillsättandet av rektorstjänsterna.
Det gäller nämligen inte vilka tjänster
som helst — det är inte fråga om
tjänster som man helt enkelt kan tillsätta
enbart efter pappersineriter.

Jag har nämligen den uppfattningen,
att tjänsten vid en sådan här skola skall
tillsättas med en person, som i någon
mån skall känna bygden och känna med
bygden och känna människorna som
finns inom det område, där skolan verkar.
Han bör dessutom ha möjligheter
att ha ett förtroendefullt samarbete med
människorna och att dessutom inge förtroende
hos människorna. Jag tror att
dessa egenskaper hos en rektor väger
lika tungt som andra egenskaper, som
åberopats i den diskussion som pågått
här i kväll. Av detta skäl har jag'' anslutit
mig till förslaget att rektor i fortsättningen
skall tillsättas av den lokala
skolstyrelsen.

I den med 2 betecknade reservationen
har anförts att det skulle bli ett bättre
urval, om tillsynsmyndigheten finge utse
rektor. Då vill jag fråga kammarens
ärade ledamöter: Skulle detta innebära,
om man tolkade det bokstavligt, att det
hittills aldrig skett något gott urval på
denna punkt? Skulle det alltså innebära
att de lokala styrelserna hittills inte
kunnat utse en kvalificerad rektor för
dessa yrkesskolor? Men om man känner
till skolornas utveckling åtminstone i
mitt eget hemlän, kan jag påstå att de
hittills har fyllt sin uppgift på ett mycket
tillfredsställande sätt.

Jordbruksministern säger att av 15
tillsatta tjänster har 11 tjänster besatts
med personer som varit bosatta inom
länet. Jag betraktar detta som ett plus,
ty i dessa fall har styrelsen och rektorn
känt varandra och styrelsen har vetat
vad den personen har gått för. Jag tycker
att detta är av stor betydelse för
skolan och dess utveckling som sådan.

Jag har, herr talman, velat anföra detta
som motivering för mitt ställningsta -

146

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

gande i fråga om tillsättandet av rektorstjänst
vid lantbrukets yrkesskolor.

Jag ber med detta, herr talman, att på
denna punkt yrka bifall till utskottets
förslag.

I detta anförande instämde herrar
Harald Pettersson (ep) och Svanström
(ep).

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att få återkomma
till frågan om möjligheterna att bereda
plats för yrkesbestämda elever vid
den förberedande yrkesutbildningen vid
jordbrukets yrkesskolor. Herr statsrådet
var vänlig nog att svara med hänvisning
till — om jag fattade honom rätt — vad
han sagt i propositionen, nämligen att
han förutsatt att ökade krav kommer
att ställas på lantbruksskolornas kapacitet
i vad avser den förberedande yrkesutbildningen.
Det låter ju lovande för
oss, som gärna vill försöka bygga jordbrukets
yrkesskola på en bred grund.

Beträffande uttalandet i övrigt hänvisade
herr statsrådet till vad utskottet
anfört. Men, herr statsråd, utskottet har
faktiskt ingenting sagt — det har ju bara
först skrivit av vad statsrådet sagt och
sedan skrivit av vad skolberedningen
har sagt. Om nu statsrådet säger: »Detta
och det har jag skrivit, och det svarar
jag för, och det och det har andra skrivit
och det får dessa svara för», så är
jag mycket nöjd, ty det låter mycket lovande
— jag hoppas bara att jag inte
har missförstått det hela så att vi kan
bygga ut den förberedande yrkesutbildningen
vid jordbrukets yrkesskola i enlighet
med behovet.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag tycker att det råder
en smula förvirring i den fråga det här
gäller. Jag har visserligen varit ordförande
i en länsskolnämnd i fyra år, men
jag kan inte påminna mig att vi någon
gång brytt oss om vilka som valts till
ledamöter i yrkesskolornas styrelser,
utan detta har landstinget helt fått sköta
om. Vi har exempelvis någonting som

heter styrelsen för Örebro läns landstings
yrkesskolor och samtliga ledamöter
i yrkesskolans styrelse väljes av
landstinget. Detta betyder ju att landstinget
alltjämt anser sig ha det stora
ansvaret. Det är möjligt att länsskolnämnden
så småningom kommer att få
större inflytande i detta fall, men då
kommer det sannolikt att bli ett samarbete
mellan landsting och länsskolnämnd.

Jag är för min del tacksam, om denna
debatt har klarlagt någonting, men
jag är inte säker på att så har skett. Det
kan ju tänkas att det genom denna debatt
kan skapas klarhet om vad som
skall vara gällande.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Jag vill först säga ett
par ord med anledning av herr Hjalmar
Nilssons uttalande om tillsättande av
rektorstjänst. Jag har här tidigare, liksom
jordbruksministern, påpekat att den
lokala styrelsen ju inte saknar möjlighet
att påverka tillsättningen, ty den skall
ge förord för någon av de sökande, men
sedan har den kontrollerande myndigheten,
lantbruksstyrelsen, möjlighet att
utse en annan av de sökande.

Jag vill understryka vad herr Hjalmar
Nilsson sade i sitt anförande, nämligen
att en rektor för en skola inte bör vara
vem som helst utan bör vara en person
som har ledaregenskaper och som förmår
att samordna och samarbeta och på
bästa sätt utåt tillvarata en skolas intressen.
Det är därför synnerligen betydelsefullt
för en skola att verkligen få
den mest kvalificerade person som står
att få som rektor. Jag tror att största
möjligheterna till detta finns, om tillsynsmyndigheten,
d. v. s. lantbruksstyrelsen,
får utse rektor.

Jag vill beträffande herr Eskilssons
yttrande säga, att det i verkligheten inte
råder någon skillnad mellan de av departementschefen
anförda synpunkterna
och de synpunkter som anförts av utskottet.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

147

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag är inte så övertygad
som herr Lindahl om att det har klarnat
så mycket i donna debatt. I varje fall
när jag hörde herr Lage Svedbergs resonemang
om de regionala styrelserna
och jämförelser med andra skolor var
jag inte så övertygad om att vi kommit
till klarhet i dessa frågor. Därför får
jag lov att upprepa vad det egentligen är
som föreslås.

Utredningen föreslog att det skulle bli
uteslutande regionala styrelser. En stor
del av remissinstanserna gick på den linjen,
att det skulle vara lokala styrelser
liksom hittills. Då tycker vi att vi funnit
en god lösning när vi säger: Låt oss inrätta
regionala styrelser, men i de län,
där man vill ha kvar de lokala styrelserna,
så må det stå landstingen fritt att
få besluta härom. De må ha rätt att delegera
över uppgifterna från den regionala
styrelsen till de lokala styrelserna.

Därför tycker jag inte att det skulle
behöva bli så stor diskusion om denna
sak som det nu har blivit. Den lösning
som föreslås i propositionen borde kunna
tillmötesgå rimliga anspråk härvidlag.

Till herr Eskilsson vill jag säga, att
den motion han åsyftar talar om att det
skulle bli tvång att utse lokala styrelser.
Detta avvisar utskottet. Det är uppenbart
att i de län där man vill ha en gemensam
regional styrelse som styr och
ställer helt över skolorna, där skall man
få lov att välja den vägen, om man nu
vill det.

Vad rektorerna beträffar blir det så,
som herr Jonsson framhöll, att de regionala
styrelserna får lov att lämna förslag,
medan den högsta instansen, lantbruksstyrelsen,
har att träffa avgörandet.
Jag måste ju säga, att det skulle vara
bra underligt om denna princip som går
att tillämpa på andra områden utan att
där möta så stora invändningar inte
skulle gå att tillämpa här.

Jag har anledning att också ställa frågan:
Varför skall man i fråga om denna
verksamhet, som väsentligen bekostas av
staten, tillämpa en annan ordning? Det

kan vidare diskuteras om det är rätt
mot dem, som är anställda som lärare i
skolorna, att deras möjligheter att komma
vidare skall vara beroende av vid
vilken skola de arbetar och vilka nära
kontakter de eventuellt har med de lokala
styrelserna. Därför tror jag att ett
avgörande, centralt, som här är föreslaget,
ur lärarnas synpunkt och även, som
jag tidigare sagt, när det gäller att få
fram de bästa krafterna i ledningen är
att föredraga på denna punkt.

Jag har, herr talman, ingenting mer
att tillägga.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag vill bara till herr
Jonsson säga, att jag har uppmärksammat
att de regionala styrelserna enligt
propositionen skall lämna förord. Men
vad innebär det? Jo, man sätter upp
två eller tre på ett förslag och skickar
det till tillsynsmyndigheten, som skall
utse. Behagar inte förslagen, behöver
myndigheten inte ta någon av de tre
utan kan till och med ta en fjärde.

Vilket inflytande har då den regionala
styrelsen? Jag betraktar detta förslag så,
att man i praktiken sätter lekmannainflytandet
åt sidan på denna punkt. Det
är en sak, som jag för min personliga
del icke vill vara med om.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje punkt av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda hemställan,
därvid dock punkterna IV—
VII samt IX—XI komme att var för sig
sammanföras.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande punkten I framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Svedberg m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna pro -

148

Nr 23

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Ang. yrkesutbildningen på jordbrukets område

position vara med övervägande ja besvarad.

Herr Svedberg, Lage, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 20 punkten
I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Svedberg m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Svedberg, Lage, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 72;

Nej — 54.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jonsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 20 punkten
II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Jonsson m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jonsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 80;

Nej — 45.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten III förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Jonasson vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jonasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt ulåtande nr 20
punkten III, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Jonasson vid
utlåtandet avgivna reservationen.

Onsdagen den 23 maj 1962 em.

Nr 23

149

Ang.

Då emellertid herr Jonasson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 115;

Nej — 11.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls härefter
vad utskottet i punkterna IV—VII hemställt.

Ytterligare gjordes enligt de beträffande
punkten VIII framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på bifall
till motionerna 1:634 och 11:763;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna IX—XI hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 26, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
besiktningsveterinärernas vid kontrollslakterier
anställningsförhållanden
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av allmänna
beredningsutskottets memorial
nr 48, angående uppskov med behand -

yrkesutbildningen på jordbrukets område
lingen av vissa ärenden, bifölls vad utskottet
i detta memorial hemställt.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få lämna ett meddelande
angående plena under återstoden av vårsessionen.

I morgon torsdag hålles bordläggningsplenum
och på fredag arbetsplenum
med gemensamma omröstningar
klockan 11.00 och med fortsättning på
kvällen. Lördagen den 26 dennes hålles
icke arbetsplenum utan endast bordläggningsplenum.
Måndagen den 28 och tisdagen
den 29 hålles arbetsplenum. Därest
annat ej erfordras till följd av att
kamrarna under de sista plena av sessionen
i något ärende fattar skiljaktiga
beslut, kommer vårsessionen att avslutas
tisdagen den 29 dennes.

Anmäldes och bordlädes
särskilda utskottets memorial:
nr 5, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut angående anslag för budgetåret
1962/63 till Vidareutbildning av
lärare m. m.;

nr 6, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1962/63 till Folkskoleseminarierna:
Utrustning; och

nr 7, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1962/63 till Folkskoleseminarierna:
Materiel, böcker m. m.

Justerades ytterligare protokollsutdrag
för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 01.17.

In fidem
K.-G. Lindelöw