Onsdagen den 21 april Sid (Riksdagens protokoll 1965:18)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 18

FÖRSTA KAMMAREN

1965

21—23 april

Debatter m. m.

Onsdagen den 21 april Sid.

Anslag under nionde huvudtiteln:

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti...... 8

Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. m. 12
Representationspengarna till depåchefen vid statens hingstdepå

och stuteri ............................................ 17

Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd ... 17

Utbildning av s. k. besiktningsassistenter för besiktningsvete rinärorganisationen

.................................... 24

Bidrag till naturvårdsupplysning............................ 26

Om ianspråktagande av domänverkets markfond för ersättningar
till markägare m. m............................. 35

Belöningen för dödande av säl.............................. 37

Markförvärv för naturvårdsändamål, m. m................... 38

Jordfonden .............................................. 40

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling.............. 42

Meddelande ang. enkel fråga av herr Källqvist ang. intensifiering
av den profylaktiska verksamheten inom tandvården m. m..... 50

Fredagen den 23 april

Anslag under åttonde huvudtiteln till frivilligt folkbildningsarbe -

te, ungdomsverksamhet m. m.:

Utbildning av ungdomsledare ............................ 53

Bidrag till politiska ungdomsorganisationer................ 57

Inrättande av ett korrosionsinstitut............................ 59

I Första hammarens protokoll 1965. Nr 18

Nr 18

Innehåll

Sid.

Anslag under femte huvudtiteln:

Ungdomsvårdsskolorna .................................... 60

Om provisoriska vårdplatser vid allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare
...................................... 66

Om höjning av familjebostadsbidragen ...................... 68

Bidrag till driften av barnstugor............................ 70

Ferieresor ................................................ 73

Bidrag till driften av semesterhem.......................... 75

Stipendier för underlättande av husmoderssemester.......... 75

Bidrag till driften av barnkolonier m. m................... 76

Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets

område ................................................ 77

Om anslag för anställande av tillfällig personal vid giftnämnden 78

Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården ............ 79

Näringsforskning och näringshygien ........................ 80

Om förstärkning av blodgruppsserologiska avdelningen vid statens
rättskemiska laboratorium .......................... 82

Statens mentalsjukhus .................................... 86

Om statsbidrag för inköp av invalidbil, m. m................. 92

Abortförebyggande åtgärder................................ 95

Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning............ 98

Lån till byggande av sjukhem .............................. 100

Arvsbeskattningen .......................................... 102

Avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier
och byggnader m. in................................. 108

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet
m. m......................................... 117

Interpellationer:

av herr Wikberg om skyndsam behandling av ärenden rörande

bostadslån och bostadsbidrag, m. m..................... 122

av herr Isacson ang. den framtida jordbruksproduktionens inriktning
och omfattning i vårt land...................... 123

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 21 april

Gemensamma omröstningar:

ang. anslag till varudeklarationsnämnden .................. 5

ang. anslag till fonden för friluftslivets främjande .......... 6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde .................. 7

—■ nr 6, ang. upprustning av den veterinärmedicinska forskningen
och utbildningen, m. m............................... 41

— nr 7, anud. reglering av sockernäringen.................... 42

Innehåll

Nr 18

Sid.

Första lagutskottets utlåtande nr 17, om översyn av brottsbalkens
regler om uppvigling .................................... 42

— nr 19, ang. den allmänna preskriptionstiden för fordringar .. 47

— nr 20, om ersättning till enskild för biträde åt polisen vid ingripande
i samband med olyckshändelse.................... 47

Andra lagutskottets utlåtande nr 38, ang. tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid mindre arbetsplatser .. 47

— nr 39, ang. socialhjälp till anhörig vid frihetsberövande åtgärd
mot familjeförsörjare ................................ 47

— nr 40, om kostnadsfritt tillhandahållande av visst läkemedel.. 47

Fredagen den 23 april

Statsutskottets utlåtande nr 48, ang. anslag till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m..................... 53

— nr 49, ang. förrådsbyggnad vid Svenska institutet för konser veringsforskning

........................................ 59

— nr 50, ang. inrättande av ett korrosionsinstitut.............. 59

— nr 5, ang. utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde
................................................ 60

Bevillningsutskottets betänkande nr 7, ang. arvsbeskattningen .. 102

— nr 10, ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av

maskiner, inventarier och byggnader m. m................. 108

— nr 15, ang. hundskatten .................................. 117

— nr 17, om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation
av hyresfastighet m. m............................... 117

— nr 23, ang. beskattningen av skytteorganisationer, de handikappades
organisationer in. fl............................. 122

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Onsdagen den 21 april

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Upplästes ett från fröken Andersson
inkommet läkarintyg, utvisande att hon
till följd av distorsio humeroscap. c.
fractura vårdades på Sophiahemmet
och vore sjukskriven från och med den
21 april under en tid av minst två veckor.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
fröken Andersson för den tid,
varunder hon vore oförmögen att deltaga
i riksdagsarbetet.

Vidare upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid
fogat, läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogade läkarintyg hemställer
jag om befrielse från riksdagsuppdraget
från och med den 21/4 tills
vidare.

Nacka den 15/4 1965

Annie Wallentheim

Härmed intygas att fru Annie Emilia
Elisabet Wallentheim, född den 2/4
1902, vårdas å härvarande medicinklinik
för utredning. Fru Wallentheim beräknas
få kvarstanna ytterligare cirka
10 dagar innan planerade undersökningar
slutförts.

Nacka lasarett den 15/4 1965

Per Olof Wirén
Vik. undertak.

På gjord proposition bifölls ansökningen
för den tid, det i åberopade läkarintyget
omförmälda hindret varade.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av

statsutskottet i dess memorial nr 42 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:198 och II: 241, till
Bidrag till varudeklarationsnämnden
för budgetåret 1965/66 anvisa ett anslag
av 400 000 kronor, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:198 och
II: 241, till Bidrag till varudeklarationsnämnden
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett anslag av 500 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —71;

Nej — 68.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån
ett protokollsutdrag, nr 353, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 91 ja och
130 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 162
ja och 198 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 43 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 3 och II: 3, I: 194
och 11:242, 1:297 och 11:355 samt I:
458 och 11:557, till Avsättning till fonden
för friluftslivets främjande för budgetåret
1965/66 anvisa ett anslag av
3 000 000 kronor, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt
motionerna 1:3 och 11:3, 1:194 och
11:242 samt 1:458 och 11:557 ävensom
med bifall till motionerna 1:297 och
11:355, till Avsättning till fonden för
friluftslivets främjande för budgetåret
1965/66 anvisa ett anslag av 5 100 000
kronor.

Ja — 86;

Nej — 53.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån
ett protokollsutdrag, nr 354, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 97 ja
och 123 nej samt att båda kamrarnas
sammanräknade röster befunnits utgöra
183 ja och 176 nej, vadan beslut i
frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Herr TALMANNEN yttrade:

På den preliminära planen avseende
första kammarens plena, vilken utdelades
i början av vårsessionen, har angivits
att plenum instundande fredag skall
börja kl. 14.00. Med hänsyn till antalet
ärenden som väntas komma att behandlas
vid fredagens plenum har tiden för
plenums början flyttats till kl. 11.00.

Justerades protokollen för den 6, 7
och 9 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 117,
till Konungen, angående val av styrelse
för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond; dels

till riksdagens förordnande, nr
118, för

professorn Torgny Segerstedt

att vara ordförande i Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond;

dels till riksdagens förordnanden, nr
119—128, för

professorn Arne Muntzing,

» Bror Rexed,

» Ingvar Svennilson,
riksbankschefen Per Åsbrink,

-herr Lennart Geijer,
fru Elisabet Sjövall,
herr Olle Dahlén,

» Bo Martinsson,

» Nils Theodor Larsson och
fröken Blenda Ljungberg

att vara styrelseledamöter i Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond;

dels ock till riksdagens förordnanden,
nr 129—139, för
professorn Folke Lindberg,

» Erik Rudberg,

» Arne Tiselius,
docenten Lennart Holm,
bankdirektören Arne Callans,
herr Hans Hagnell,
fröken Astrid Bergegren,

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

herr Per Hilding,

» Tage Johansson,

» Erik Grebäck och
» Carl Eskilsson

att vara styrelsesuppleanter i Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:t proposition
nr 100, angående ändrad organisation
av rationaliseringsverksamheten på
jordbrukets och trädgårdsnäringens områden.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 109,
med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 4 juni 1964
(nr 400) om förlängt barnbidrag, m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 110, angående anslag till Flygvapnet:
Anskaffning av flygmateriel m. m.
för budgetåret 1965/66; och

nr 114, angående bemyndigande för
Kungl. Maj:t att i visst fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 117, angående försäljning av
viss staten tillhörig mark.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:t propositioner:

nr 119, angående ny organisation av
försvarets fabriksstyrelse m. m.;

nr 120, angående uppförande av ett
nytt tvätteri i Eskilstuna; och

nr 121, angående överlåtelse av viss
staten tillhörig mark m. m.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 710 till statsutskottet
och

motionen nr 711 till jordbruksutskottet.

Vid föredragning av motione:na nr
712 och 713 hänvisades desamma, såvitt
de avsåge anslag under nionde huvudtiteln,
till jordbruksutskottet och i övrigt
till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 714 och 715.

Vid föredragning av motionerna nr
716—719 hänvisades desamma såvitt de
avsåge förslag till statstjänstemannalag,
till konstitutionsutskottet och i övrigt
till lagutskott.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 720—725 till statsutskottet,

motionen nr 726 till konstitutionsutskottet
samt

motionen nr 727 till bevillningsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 48—50, bevillningsutskottets
betänkanden nr 7, 10,
15, 17 och 23 samt tredje lagutskottets
utlåtanden nr 18—20 och memorial nr
21.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner.

Beträffande detta utlåtande hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan, varefter utlåtandet företogs
till avgörande punktvis.

Punkterna 1—12

Vad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 21 april 1965

8 Nr 18

Anslag till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

Punkten 13

Anslag till täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti

Kungl. Maj :t hade till Täckande av
förluster på grund av statlig kreditgaranti
föreslagit en medelsanvisning med
ett oförändrat belopp av 500 000 kronor.
Vidare hade Kungl. Maj:t föreslagit,
att garantiramarna för lån till yttre
rationalisering skulle fastställas till 38
miljoner kronor, för lån till inre rationalisering
till 26 miljoner kronor, för
jordförvärvslån till 30 miljoner kronor
och för driftlån till 16 miljoner kronor.
Jämkning i nu angivna fördelning
hade föreslagits böra ankomma på
Kungl. Maj:t. Garantiramarna för lån
till uppförande av lagerhus m. m. och
för lån till trädgårdsnäringens rationalisering
m. m. hade föreslagits till oförändrat
4 miljoner kronor respektive 6
miljoner kronor. Slutligen hade Kungl.
Maj :t föreslagit, att den årliga räntan
på den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli
1940, skulle för år 1966 nedsättas till
3,6 procent, och att i avseende på köpeskilling
för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad på åbolägenhet, som år
1920 eller senare år försålts från kronoegendom,
räntan skulle, i den mån köpeskillingen
förräntades efter enahanda
grunder som gällt eller gällde för den
stående delen av före den 1 juli 1940
beviljat egnahemslån för jordbrukslägenhet,
under år 1966 utgå efter 3,6
procent.

I förevarande sammanhang hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:69,
av herr Isacson m. fl., och 11:92, av
herr Krönmark m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:338,
av herr Kristiansson, Axel, och herr
Hermansson, samt 11:401, av herr Börjesson
i Glömminge m. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:544,
av herr Hermansson m. fl., och II: 662,
av herr Gustafsson i Kårby m. fl.;

4) de likalydande motionerna 1:551,
av herr Larsson, Thorsten, m. fl., och
11:661, av herr Grebäck m. fl.;

5) de likalydande motionerna 1:552,
av herr Larsson, Thorsten, m. fl., och
11:659, av herr Grebäck; ävensom

6) de likalydande motionerna 1:558,
av herr Nilsson, Yngve, m. fl., och II:
652, av herr Börjesson i Glömminge
m. fl.

I motionerna 1:69 och 11:92 hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t föreslå, att frågan
om skapandet av lämpliga kreditgarantier
för att möjliggöra en rationell
och effektiv lösning av vattenvårdsfrågorna
vid jordbruksfastigheterna skulle
bliva föremål för en skyndsam undersökning.

I motionerna 1:338 och 11:401 hade
anhållits, att riksdagen vid behandlingen
av nionde huvudtiteln måtte medgiva,
att under budgetåret 1965/66 statlig
kreditgaranti finge beviljas för lån
till yttre rationalisering intill ett belopp
av 40 000 000 kronor, för lån till inre
rationalisering intill ett belopp av
30 000 000 kronor, för jordförvärvslån
intill ett belopp av 36 000 000 kronor
och för driftlån intill ett belopp av
16 000 000 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att, om förhållande skulle giva
anledning därtill, medgiva jämkning i
angivna fördelning.

I motionerna 1:544 och II: 662 hade
föreslagits, att riksdagen vid behandlingen
av nionde huvudtiteln skulle
medgiva, att under budgetåret 1965 66
statlig kreditgaranti finge beviljas för
lån avseende uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruks- och trädgårdsändamål
till ett belopp av 6 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Anslag till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

a) medgiva, att den årliga räntan på
den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli
1940, finge för år 1966 nedsättas till 3,6
procent,

b) medgiva att i avseende på köpeskilling
för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad på åbolägenhet, som år
1920 eller senare år försålts från kronoegendom,
räntan finge i den mån köpeskillingen
förräntades efter enahanda
grunder som gällt eller gällde för den
stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat
egnahemslån för jordbrukslägenhet,
under år 1966 utgå efter 3,6 procent,

c) med bifall till Kungi. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
338 och II: 401, medgiva, att under budgetåret
1965/66 statlig kreditgaranti
finge beviljas för lån till yttre rationalisering
intill ett belopp av 38 000 000
kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av 26 000 000 kronor,
för jordförvärvslån intill ett belopp av
30 000 000 kronor och för driftlån intill
ett belopp av 16 000 000 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i angivna fördelning,

d) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
544 och II: 662, medgiva, att under budgetåret
1965/66 statlig kreditgaranti
finge beviljas för lån för uppförande av
lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 4 000 000 kronor,

e) medgiva, att under budgetåret
1965/66 statlig kreditgaranti finge beviljas
för lån till trädgårdsnäringens
rationalisering in. in. intill ett belopp
av 6 000 000 kronor,

f) till Täckande av förluster på grund
av statlig kreditgaranti för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
500 000 kronor,

g) med bifall till motionerna 1:69
och 11:92 i .skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en skyndsam undersökning
rörande möjligheterna att bevilja

statlig kreditgaranti till sådana anläggningar
vid jordbruksfastigheter, som
tjänade syftet att förbättra vattenvården,
samt

h) lämna motionerna 1:551 och IT.
661, 1:552 och 11:659 samt 1:558 och
IT 652 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hermansson, Hansson i Skegrie och Jonasson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under c och d hemställa,
att riksdagen måtte

c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
338 och IT 401, medgiva, att under budgetåret
1965/66 statlig kreditgaranti
finge beviljas för lån till yttre rationalisering
intill ett belopp av 40 000 000
kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av 30 000 000 kronor,
för jordförvärvslån intill ett belopp av
36 000 000 kronor och för driftlån intill
ett belopp av 16 000 000 kronor med
rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i angivna fördelning,

d) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
samt med bifall till motionerna I:
544 och IT 662, medgiva, att under budgetåret
1965/66 .statlig kreditgaranti
finge beviljas för lån för uppförande av
lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 6 000 000 kronor.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! På denna punkt är det
fråga om beviljande av kreditgarantiramar
dels för jordbrukets rationalisering
och dels för byggande av lagerhus.

Dessa frågor har behandlats under
flera år, och det har framförts önskemål
om en utökning av kreditgarantiramarna.
Jag vill påpeka att de kreditgarantiramar
för jordbruksrationaliseringen
som jordbruksministern föreslagit
aldrig har räckt till. Behovet har varit
större, och det har gjort att man

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Anslag till täckande av förluster på grund
måst lägga fram tilläggspropositioner
praktiskt taget varje år. Jag vill erinra
om att riksdagen i år redan har tagit
ställning till ett förslag om ett sådant
tilläggsanslag på 27 miljoner kronor.

Nu tror jag det skulle vara mycket
värdefullt, inte minst för planläggningen
inom lantbruksnämnderna, om man
fick anslag av sådan storleksordning
att de någorlunda kunde räcka till.
Jag vet av egen erfarenhet att det uppstår
stort bryderi fram på vårsidan när
man inte kan räkna med tillräckliga anslag
och heller inte har kännedom om
huruvida tilläggsanslag är att förvänta.

Lantbruksstyrelsen har i år föreslagit
en uppräkning med 12 miljoner utöver
vad Kungl. Maj:t har föreslagit. Kungl.
Maj:t stannar vid 110 miljoner, medan
lantbruksstyrelsen föreslår 122 miljoner.
Vi har i motion yrkat på eu ändring
i enlighet med lantbruksstyrelsens linje,
eftersom vi menar att det finns behov
för en ökning. Med anledning av
detta yrkar jag bifall till reservationen
på denna punkt.

Det föreligger ett stort behov av en
vidgning också av kreditgarantiramarna
för lagerhus. Genom prishöjningarna
och genom att departementschefen
i år har föreslagit att kretsen av de lånesökande
skall få utökas blir anslaget
i realiteten minskat. Med hänsyn till det
stora behovet vore en uppräkning önskvärd.
Jag vill peka på att lantbruksstyrelsen
har ansökningar inne om lånegaranti
under 1964/65 för 17,8 miljoner,
och ytterligare ansökningar avseende
ett belopp av 18,4 miljoner kronor
väntas komma att inlämnas. Enligt
preliminära uppgifter planeras lagerhusbyggen
under 1965/66 för en kostnad
av 28 miljoner kronor. Dessa siffror
tycker jag stöder yrkandet om en
uppräkning av kreditgarantiramen. Vi
har motionerat också om en höjning av
lagerhusfonden för jordbruksändamål
från 4 till 6 miljoner kronor. Även på
den punkten ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen vid punkt
13 av mig med flera.

av statlig kreditgaranti

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Beträffande den i reservationen
föreslagna höjningen av låneramen
för lagerhus erinrar utskottsmajoriteten
om de möjligheter som nu
finns för jordbrukets organisationer
och sammanslutningar att anskaffa krediter
för ändamålet genom de nya Lantbruksnäringarnas
primärkredit AB respektive
sekundärkredit AB. Man har
således möjlighet att via dem skaffa erforderligt
kapital för att bygga lagerhus
av den storlek som numera är behövlig
i den rationaliseringsprocess som jordbruket
och dess näringar för närvarande
genomgår. Utskottet har med tanke
på den utveckling som nu kommer att
ske på detta område inte haft anledning
att tillstyrka motionerna. Eftersom I.antbruksnäringarnas
primärkredit AB just
har börjat sin verksamhet i år får vi
väl vänta och se vilka möjligheter detta
företag har att bisträcka jordbrukets
ekonomiska organisationer och
olika sammanslutningar med erforderligt
kapital för den verksamhet som det
här är fråga om.

Inte heller när det gäller den ökning
i övrigt som motionärerna påyrkar har
vi funnit någon anledning att gå längre
än det av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
framlagda förslaget med
hänsyn till de motiveringar som där
anförts och den uppräkning som gjorts
i innevarande års statsverksproposition.

Jag ber, herr talman, att med detta få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! När det gäller lagerhusfonden
och det behov som herr Hjalmar
Nilsson ansåg skulle kunna täckas
genom krediter hos Lantbruksnäringarnas
primärkredit AB vill jag säga att
dessa pengar väl ändå blir betydligt dyrare
för respektive lånesökande dels på
grund av att räntan, om jag inte är felunderrättad,
är högre än den inarknadsmässiga
räntan ocli dels på grund
av att den lånesökande i varje lånefall

Onsdagen den 21 april 1905

Nr 18

Anslag till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

får betala, om jag så får uttrycka mig,
ett inträdesanslag på 5 000 kronor. Det
innebär att lånen måste vara relativt
stora för att det över huvud taget skall
vara någon mening med att söka lån.
Följaktligen blir de mindre företagarna,
som ju inte behöver så .särskilt stora
lån, sämre lottade. Med hänsyn till
den utvidgning av de lånesökandes
möjligheter som jordbruksministern
har förordat anser vi att det skulle
vara en fördel om anslaget kunde uppräknas
med två miljoner kronor.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag vill till herr Hermansson
säga att Lantbruksnäringarnas
kredit AB tillämpar en räntesats som
inte överstiger utan tvärtom understiger
marknadsräntan. Dock överstiger den
statens räntor på de här lånen, och det
är alltså riktigt att pengarna från Lantbruksnäringarnas
kredit AB blir något
dyrare. Räntan blir emellertid betydligt
lägre än marknadsräntan, och därför
har man i och för sig möjligheter att få
en vettig lösning av kreditproblemet
när det gäller att uppföra lagerhus.

Det är riktigt att man här i stället för
högre ränta betalar en engångsavgift för
varje låueansökan. Avsikten är att hindra
att vi får alltför små företag som
inte är ekonomiskt bärkraftiga. Man vill
i någon mån gynna litet större företag
och sammanslutningar för att på det sättet
uppnå en vettig ekonomisk drift av
lagerhusen; och jag antar att jordbrukarna
inte har någonting emot att driften
av lagerhusen blir den billigast möjliga.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
beträffande utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan komme
att framställas först .särskilt beträffande
mom. a och 1), därefter särskilt
angående vartdera mom. c och d samt
vidare särskilt rörande utskottets hemställan
i övrigt.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. a och b hemställt.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de avseende mom. c förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen i motsvarande del; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Hermansson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 13 mom. c, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Hermansson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 118;

Nej — 17.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I fråga om mom. d, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels bifall till utskottets
hemställan, dels ock att del förslag
skulle antagas, som innefattades i

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande
den vid punkten avgivna reservationen
i motsvarande del.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hermansson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 13 mom. d, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen i motsvarande del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hermansson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 119;

Nej — 16.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därpå bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i denna
punkt.

Punkten 14

Utskottets hemställan bifölls.

åtgärder i Norrland, m. m.

Punkten 15

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland, m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit, dels att
angivna grunder för särskilda rationaliseringsinsatser
på jordbrukets område
skulle godkännas, dels att till Bidrag
till produktionsbefrämjande åtgärder i
Norrland m. m. för budgetåret 1965/66
skulle anvisas ett reservationsanslag av
7 150 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:248,
av herr Wikberg och herr Jacobsson,
Per, samt II: 307, av herr Lindström
m. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:556,
av herr Nilsson, Ferdinand, m. fl., samt
II: 660, av herrar Grebäck och Svensson
i Va; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:570,
av herr Sveningsson, och 11:674, av
herr Lothigius.

I motionerna I: 556 och II: 660 hade,
såvitt nu vore i fråga, hemställts, att
anslag för bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder
på jordbrukets område
för budgetåret 1965/66 måtte upptagas
med 8 000 000 kronor.

I motionerna 1:570 och 11:674 hade
anhållits, att riksdagen måtte dels avslå
framställningen om utökning av
området för de särskilda rationaliseringsinsatserna
i Norrland, dels fastställa,
att högsta statsbidragsprocenten
skulle vara 25 procent av kostnaden,
dels ock till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland m. m.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 4 250 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. m.

570 och II: 674, såvitt nu vore i fråga,
godkänna i punkten förordade grunder
för särskilda rationaliseringsinsatser
på jordbrukets område,

b) med bifall till Kungl. Maj ds förslag
ävensom med avslag å motionerna
J: 556 och 11:660 samt 1:570 och II:
674, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland, in. in. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 7 150 000 kronor, samt

c) lämna motionerna 1:248 och II:
307 utan åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Carl Eskilssoti, Isacson och Hedin, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i viss
del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under a och b hemställa, att riksdagen
måtte

a) i anledning av Kungl. Maj ds förslag
samt med bifall till motionerna
1:570 och 11:674, såvitt nu vore i fråga,
godkänna i reservationen förordade
grunder för särskilda rationaliseringsinsatser
på jordbrukets område.

b) i anledning av Kungl. Maj ds förslag
samt motionerna I: 570 och II:
674 ävensom med avslag å motionerna
1:556 och 11:660, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag till
produktionsbefrämjande åtgärder i
Norrland m. m. för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
3 150 000 kronor.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Vid den här punkten
finns en reservation av herr Eskilsson
in. fl. Jag skall be att få yrka bifall till
den. Anledningen till att vi har reserverat
oss på den här punkten och begärt
att det skall anvisas två miljoner kronor
mindre till produktionsbefrämjande
verksamhet i Norrland m. in. är att vi
anser att denna verksamhet har för kort
tid på sig. Den måste betraktas som eu
försöksverksamhet, och därför bör den
inte utvidgas förrän man verkligen fått

erfara både de negativa och de positiva
sidorna av den.

Emellertid skulle jag vilja uppehålla
mig något vid denna punkt, ty jag anser
att den är viktig i ett annat och större
sammanhang. Jag skulle här vilja fråga:
Vart vill vi komma med jordbrukets rationalisering?
Jag tycker att det finns
många och stora frågetecken på den
punkten i dag, och efter den debatt som
har förts under de senaste tiden i tidningspressen,
de uttalanden som gjorts
av jordbruksministern och den proposition
som är lagd på riksdagens bord
med förslag bl. a. angående lantbruksnämndernas
utseende i fortsättningen,
blir det ännu flera frågetecken.

Jag tror att man bör se saken på det
här viset: Vi är medvetna om att jordbruket
sedan länge stått inför många
svåra avvägningsproblem vad beträffar
produktionsmålsättningen, produktionens
storlek och rationaliseringsinriktningen.
Alla dessa frågor av teknisk,
ekonomisk och politisk art har tagits
upp av en utredning, om vilken vi hade
hoppats att den skulle ha lagt fram ett
förslag till årets riksdag. Utredningen
har emellertid blivit försenad, och vi
vet inte riktigt när den kommer att presentera
sitt betänkande. Utredningen
bär dock bakom sig ett ganska intressant
och betydelsefullt arbete när det
gäller en rad frågeställningar. Vissa
teknisk-ekonomiska utredningar, gjorda
av expertgrupper, har visat på många
intressanta saker rörande jordbrukets
framtid. .lag vill peka på den utredning
som kom för ett par år sedan om lantbrukets
effektiviseringsvägar, strukturgruppens
undersökning angående tillgången
på åkerjord och hur mycket som
kommer att tas bort ur produktionen
de närmaste årtiondena samt kapitalgruppens
redovisning av hur det står
till med jordbrukets kapitalförhållanden
och vilka möjligheter därav det
finns till rationalisering i framtiden.

Herr talman! Det är mot den bakgrunden
man hade hoppats att hela frågan
om jordbrukets rationaliseringsvii -

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. m.

gar, jordbrukets framtidsmöjligheter
och jordbrukets produktionsmålsättning
skulle på en enda gång ha blivit förelagd
riksdagen för debatt och att vi inte
dessförinnan skulle ha behövt föra en
upprivande och — det måste man nog
säga — tråkig diskussion innan vi har
alla fakta på bordet. Jag tror inte att
debatten kommer att vinna på att man
börjar diskutera på det sätt som nu tyvärr
sker, innan vi har tillgång till hela
detta sakmaterial.

Vi har diskuterat jordbrukets framtidsmöjligheter
många gånger i riksdagen,
och vi vet att det finns många svåra
problem i det sammanhanget. En fråga
som man ofta ställs inför är ju om
vi över huvud taget skall ha en jordbruksproduktion
här i landet. Vi har
högre produktionskostnader än många
andra länder, sägs det. Jordbruksministern
har påvisat det helt nyligen i ett
tal. Men vi skall samtidigt vara klara
över att vi bl. a. har betydligt högre arbetslöner
än man har i praktiskt taget
alla jämförbara länder. I jämförelse med
Danmark har vi 60 procent högre arbetslöner
inom jordbruket. Dessa saker
måste alltid tas med när vi diskuterar
dessa problem.

En fråga som kommer upp i sammanhanget
är: I vilken utsträckning kan vi
tänka oss att Danmark år 1975 skall
kunna hjälpa oss med den försörjning
som vi behöver? Det är inte bara fråga
om totalproduktionen. Vad som är väsentligt
viktigare är produktionens inriktning.
Vilka produkter kan vi framställa
till mycket låga priser, och vilka
produkter kommer att få eu annan prisutveckling?
Jag kan som jämförelse
nämna ägg och kött. Det är nämligen
lätt att slå över och få en stor äggproduktion,
men det är mycket svårt att
ens uppehålla en köttproduktion i industriländerna
vilken är avpassad till
ett mycket starkt ökat konsumtionsbehov.

Alla dessa frågor är, som jag ser det,
ännu inte klarlagda. Hur skall vi inrikta
vår produktion i framtiden i det här av -

seendet? Som jag har sagt gäller det
inte totalproduktionen, d. v. s. inte bara
kaloriförsörjningen. Nej, saken är inte
så enkel. Bilden är starkt komplicerad,
och jag vill inte försöka ge några lösningar
på problemen. Jag vill bara ange
att problem finns, och jag hoppas att
jordbruksutredningen snart skall påvisa
problematikens innersta innebörd. Jag
hoppas också att jordbruksministern då
skall ge sig tid att studera utredningen.

Jag tror inte att vi i framtiden kan
lösa jordbrukets rationaliseringsproblem
med KR-bidrag. Jag ser detta med
produktionsbefrämjande åtgärder såsom
en försöksverksamhet, men om vi på de
premisserna skall skapa ett rationellt
jordbruk i vårt land, tror jag att vi är
inne på fullständigt fel väg.

Prisfrågorna har stor betydelse. Kapitalförsörjningen
betyder mycket, och
jag tror att frågan om en lämplig avskrivning
av jordbrukets investeringar
i t. ex. byggnader betyder oändligt mycket.
Om man studerar den offentliga utredningen
om lantbrukets effektiviseringsvägar,
ser man att det inte där
förekommer några som helst politiska
värderingar. Men den tekniska och ekonomiska
bedömning utredningen gjort
visar att främst dessa problem är väsentliga
för det framtida jordbruket
och att de måste lösas. Man frågar sig
ibland om regeringen verkligen är beredd
att satsa och försöka hjälpa oss
att lösa problemen med utgångspunkt
från dessa premisser. Skall vi välja bidragsvägen,
eller skall vi välja andra
mera konstruktiva vägar som hjälper
oss att skapa ett effektivt jordbruk och
satsa på jordbrukarnas egna initiativ
och möjligheter? Detta är frågor som
givetvis kommer upp vid en generalbehandling
i ett senare sammanhang, men
jag har inte kunnat låta bli att vicl detta
tillfälle något beröra dem, ty jag tror
att de är oerhört väsentliga för det
svenska jordbruket av i dag, för att kunna
trygga framtiden.

Jordbruksministern har satsat på att
utöka forsknings- och försöksverksam -

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. m.

het, och han har satsat mycket på att
förbättra undervisningen. Allt detta är
utomordentligt värdefullt, men det behövs,
som jag redan har sagt, mycket
annat för att vi skall kunna komma till
rätta med problemen. Det gäller för oss
att välja de rätta vägarna innan vi låser
fast oss i en diskussion, som det kan
bli svårt att på ett vettigt sätt komma ur.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Kammaren håller mig
möjligen räkning för att jag inte går ut
så vitt som föregående talare och berör
hela vårt jordbruksproblem med utgångspunkt
från de nu aktuella Kil-områdena
och det stöd som lämnats åt
dem. Jag tror inte att en sådan utvidgning
som jordbruksministern har föreslagit
av verksamheten är avsedd att
vara någon generallösning av jordbrukets
problem, utan den har nog en mera
begränsad uppgift i de bygder det kan
vara fråga om.

Om vi skall vänta till dess vi får de
stora frågorna lösta och samtidigt ingenting
gör för att skapa bärkraftiga
jordbruksenheter, som kan bestå på
lång sikt i de bygder där de i enlighet
med de riktlinjer som här föreligger
kan vara lämpade och befogade, skulle
mycket kunna gå förlorat som det sedan
skulle bli svårt att reparera. Detta
skulle gå ut över skogsbygderna och
deras möjligheter att uppehålla livskraftiga
och bärande jordbruk.

.lag kan inte dela den föregående
ärade talarens mening, när han talar
för den motion som här föreligger om
reducerade bidrag. Jag har en känsla
av att man genom att reducera bidragen
inte ökar möjligheterna att här uträtta
någonting. Det skall inte gå till
på det sättet. Om vi skall se denna
verksamhet, som herr Isacson rubricerade
som försöksverksamhet — i viss
män är det berättigat att säga det, eftersom
den Dittills har varit av ganska begränsad
försökskaraktär — skall vi ju
inte samtidigt skära ned möjligheterna

att nå en effektivisering. Jag tror att
vi gör orätt mot de bygder det gäller
om vi på det sättet skapar ogynnsammare
möjligheter.

När jag för min del hyser några tvivel
angående Kungl. Maj:ts proposition
beror detta egentligen inte på några
principiella skiljaktigheter i uppfattning.
Jag ber emellertid att få understryka
att de ämbetsverk som gemensamt
har utfört förarbetena för den utvidgning
som jordbruksministern föreslår
har gått längre än han har gjort.
De konstaterar ju att de allmänna premisserna
för KR-verksamhet bör vara
att den skall sättas in i bygder där det
anses önskvärt att ha bärkraftiga och
på lång sikt bestående jordbruksenheter.
Där detta inte bedöms annars bli
möjligt bör sådana rationaliseringsåtgärder
snarast genomföras med därför
avpassat finansiellt stöd. Jag ber att få
understryka att det är en norm som är
riktig.

Jag vill samtidigt betona att den uppläggning
som ämbetsverken företagit
inte binds av några snäva administrativa
gränser utan bygger på de förutsättningar
som kan råda, och detta inte
enbart i de fyra län där verksamheten
ursprungligen började. När förslaget
först ställdes väckte vi en motion vari
yrkades på att så praktiska och bra
normer skulle vinna tillämpning överallt
där de naturliga förutsättningarna
förelåg. Det var en princip vi därmed
framförde, och till den har vi återkommit
emellanåt. Nu säger den utredning
som ligger till grund för propositionens
förslag att sådana rationaliseringsinsatser
bör sättas in i flera län — man
räknar med att det bör kunna finnas
uppgifter långt utanför de fyra nordligaste
länen. Utöver i Värmlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län kan det bli
aktuellt för Jönköpings län, Kronobergs
län, Kalmar län, Gotlands län, Bohus
län, Älvsborgs län, Skaraborgs län och
Örebro län. Detta visar att de som har
undersökt och utrett saken har gått på
ganska vida linjer. I föreliggande si -

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland, m. m.

tuation vill jag, herr talman, emellertid
inte ställa något eget yrkande på denna
punkt utan nöjer mig med att yrka bifall
till utskottets förslag som till del
innebär ett fullföljande av den linje vi
motionerade om.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Herr Isacson började
med att ställa frågor till sig själv och
kammarens ledamöter och kanske även
till regeringen. Han frågade: Hur skall
vi inrikta vår produktion i framtiden?
Skall vi ha en jordbruksproduktion
över huvud taget? Han tog upp prisfrågor
och kapitalfrågor, och sedan vandrade
han långt ut på den internationella
marknaden. Han nämnde Danmark och
frågade om vi skulle köpa våra jordbruksprodukter
därifrån.

Jag förstår att herr Isacson försöker
bygga upp en motivering för sin reservation.
Men, herr Isacson, Kungl. Maj:t
har föreslagit ett anslag på 7 150 000
kronor, och reservanterna vill ha
5 150 000 kronor. Det skiljer alltså 2
miljoner kronor. Kan man, även om det
gäller försöksverksamhet, säga att man
med 2 miljoner kronor mindre löser
betydligt större problem?

Det är riktigt att det är en försöksverksamhet.
Men det är en försöksverksamhet
som har pågått under fyra år,
och enligt departementschefen har det
gjorts betydande framsteg. Man har fått
avsevärt större brukningsenheter. Medelarealen
för de ifrågavarande områdena
har ökat från 15 till 23 hektar
åker och från 74 till 104 hektar skogsmark.
Det har betytt ökad produktion
och förbättrad produktion för de områden
och för de jordbrukare som berörs
av detta. Departementschefen anser således
att försöksverksamheten givit så
gott resultat att han förordar att man
utsträcker den till Värmlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län samt den del
av Älvsborgs län som motsvarar landskapet
Dalsland. Det är praktiskt taget
de områden där man har de mindre
jordbruken, där man har skogsfastighe -

ter och där man behöver vidta speciella
åtgärder för att klara människornas
försörjning. Det är ett sätt att lösa problemen
för dessa människor att sätta
in en effektiv rationalisering och en
effektiv hjälp här. Om man gör jämförelser
mellan de tidigare årens rationaliseringsverksamhet
och denna mera
koncentrerade rationaliseringsverksamhet,
skall man nog finna att statsmakterna
är inne på rätt väg när de försöker
att samla både bidrag och lån för
att hjälpa jordbrukarna inom vissa områden
till en bättre försörjning.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komrne att
framställas först särskilt beträffande
mom. a och b av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan samt
därefter särskilt angående mom. c.

I vad avsåge mom. a och b, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels
bifall till vad utskottet hemställt, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Isacson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 15 inom. a och b, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. representationspengarna till depachefen vid statens hingstdepå och stuteri

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

Då emellertid herr Isacson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 109;

Nej —- 24.

Därefter bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. c gjorda hemställan.

Punkterna 16 och 11

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten IS

Ang. representationspengarna till depåchefen
vid statens hingstdepå och
stuteri

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att fastställa ny avlöningsstat för
statens hingstdepå och stuteri samt att
till Statens hingstdepå och stuteri: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 686 000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebar
bland annat, att representationspengarna
till depåchefen skulle höjas från
750 kronor till 1 000 kronor.

1 samband härmed hade utskottet

behandlat de till utskottet hänvisade
motionerna I: 104, av herr Arvidson,
samt II: 132, av herrar Ringaby och
Hedin, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att representationspengarna
till depåchefen skulle höjas med
500 kronor utöver Kungl. Maj:ts förslag
och att till Statens hingstdepå och
stuteri: Avlöningar anvisa ett till

686 500 kronor höjt anslag.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

2 Första kammaren!! protokoll 196i. Nr IS

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:104 och 11:132,

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för statens hingstdepå
och stuteri, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

b) till Statens hingstdepå och stuteri:
Avlöningar för budgetåret 1965/66
anvisa ett förslagsanslag av 686 000
kronor.

Herr ARVIDSON (h):

Herr talman! Jag har väckt en motion
som går ut på att representationspengarna
till depåchefen skulle höjas
med 500 kronor utöver vad Kungl. Maj :t
föreslagit. Det är kanske en obetydlig
sak att motionera om, kanske att tala
om också, men jag tycker att när lantbruksstyrelsen
har begärt 1 500 kronor
borde detta kunna beviljas.

Vi bör komma ihåg att detta anslag
har stått oförändrat sedan 1929. Man
tycker då att det borde kunna ändras
och höjas till det belopp som lantbruksstyrelsen
begärt.

Herr talman! Jag har intet yrkande.
Jag har bara velat uttrycka min förvåning
över att denna höjning inte har
kunnat beviljas.

Efter härmed slutad överläggning
bifölls vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkterna 19—26

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 27

Ang. kostnader i samband med perma
nent skördeskadeskydd

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Kostnader i samband med
permanent skördeskadeskydd för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 19 765 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

1) de likalydande motionerna 1:70,
av herr Isacson m.fl., och 11:93, av
herr Petersson m.fl.;

2) de likalydande motionerna 1:547,
av herr Jacobsson, Per, m.fl., och II:
677, av herr Nilsson i Tvärålund in. fl.;

3) de likalydande motionerna 1:555,
av herr Nilsson, Ferdinand, och herr
Elof sson, samt II: 665, av herrar Jonasson
och Elmwall;

4) de likalydande motionerna 1:571,
av herr Tågmark m.fl., och 11:667, av
herr Jonasson m. fl.; ävensom

5) motionen 11:653, av herr Börjesson
i Glömminge m. fl.

I motionerna I: 70 och II: 93 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå,
att frågan om obligatorisk skördeskadeanmälan
skulle göras till föremål för
en skyndsam prövning, varvid även
borde undersökas om icke en samordning
borde ske med den årligen förekommande
insamlingen av arealstatistiska
uppgifter under juni månad.

I motionerna I: 555 och II: 665 hade
anhållits, att riksdagen måtte besluta,
att av anslaget för Kostnader i samband
med permanent skördeskadeskydd
samt de medel jordbrukarna
härför ställde till förfogande 2 000 000
kronor skulle disponeras för icke behovsprövade
bidrag i individuella fall
till av skördeskador drabbade jordbrukare,
som icke erhållit ersättning av
det ordinarie skördeskadeskyddet;
ävensom att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle hemställa om utredning
och förslag om införande av
kompletterande skördeskadelån till
skälig ränta i enlighet med vad i motionerna
anförts.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

a) lämna utan åtgärd motionerna I:
70 och 11:93, 1:547 och 11:677, 1:571
och 11:667 samt motionen 11:653.

b) lämna utan bifall motionerna I:
555 och 11:665, såvitt avsågc skördeskadelån,

c) avslå motionerna 1:555 och II:
665, såvitt de ej besvarats i punkten;

d) till Kostnader i samband med
permanent skördeskadeskydd för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 19 765 000 kronor.

Reservationer hade avgivits, utom
av annan,

a. av herrar Carl Eskilsson, Hermansson,
Isacson, Hansson i Skegrie,
Jonasson och Hedin, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under b
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av motionerna 1:555 och 11:665,
såvitt nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag om komplettering av skördeskadesystemet
med möjligheter till
skördeskadelån;

b. av herrar Hermansson, Hansson i
Skegrie och Jonasson, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under c
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av motionerna 1:555 och 11:665,
såvitt i övrigt vore i fråga, besluta,
att årligen ett belopp av högst 2 000 000
kronor skulle ställas till förfogande ur
skördeskadefonden för utbetalning av
individuellt prövade skördeskadebidrag.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag vill närmast yttra
mig med anledning av ett par motioner
som väckts från vår sida. Det rör sig
dels om den behovsprövade delen av det
föreslagna skördeskadestödet, dels om
frågan om skördeskadelånen.

Innan vi fick försäkringen hade skördeskadelånen
sådana uppgifter att fylla.
I den form som då förelåg blev de emellertid
inte populära ute i bygderna. De
som drabbades av skördeskador och

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

verkligen fick pengar var i allmänhet
i en ganska svår ekonomisk situation.
Man hade en känsla av att här vore bidrag
mera befogade än lån, och man
utgick ifrån att de lån som då beviljades
så småningom skulle avskrivas. Ofta
var detta uppfattningen bland borgensmännen,
som skrev på i tanke att dessa
lån skulle skrivas bort.

Så småningom kom vi över till det
system som vi nu har beträffande skördeskadeskyddet
och som enligt min
uppfattning har en påtaglig likhet med
den försäkring mot oförvållad arbetslöshet
som vi redan har på arbetsmarknaden.
Här är det emellertid inte fråga
om arbetslöshet utan om att lönen för
arbetet uteblir. Under sådana förhållanden
är ett stöd mycket starkt befogat.

När försäkringen kom till var den
avsedd som ett försök. Man skulle pröva
sig fram, och den tekniska metoden
har sedan varit underkastad en oavlåtlig
omprövning för att anpassas till
verkligheten. Så småningom har en del
framsteg nåtts. Jag vågar emellertid påstå
att skördeskadeskyddet inte varit
särskilt väl sett på alla håll.

Jag konstaterar att det 1962 var mer
än 127 000 anmälningar, vilket tydde på
att jordbrukarna och deras organisationer
ville ställa detta system på prov.
Provet måtte inte ha utfallit särdeles
väl, ty följande år förelåg ett bortfall i
fråga om anmälningar med ungefärligen
100 000. Det säger något. Å andra sidan
har man sedan insett att man inte skulle
bedöma resultatet så hastigt. För år 1964
har vi mera stadgade siffror, och man
kan nog i viss mån säga att förtroendet
håller på att återställas. Då hade vi
nämligen en anmälningssiffra om cirka
52 000. Jag bedömer detta såsom symptomatiskt.
Jag trycker inte så hårt på
själva siffran, men jag tror man kan
säg att det system som här prövas fram
så småningom kommer att visa sig vara
något nödvändigt, något värdefullt, något
som man vill ha. Å andra sidan bedömer
jag det för min del som ett från
jordbrukarnas sida begånget misstag,

när man för att spara fem miljoner kronor
av de premier som de betalar in —
och samtidigt spara motsvarande del
för statsverket —- gick med på att sänka
beloppet till 15 miljoner kronor för
jordbrukets del. Om vi räknar värdet av
jordbrukets hela produktion, måste vi
säga att den försäkringspremie -— om
jag får använda det uttrycket — som
här föreligger naturligtvis är låg. Under
sådana förhållanden kan man inte
begära att försäkringen ännu skall vara
invändningsfri. På den punkten tror jag
att även jordbrukarna har anledning att
lära om en smula. Det är inte bara tekniska
överarbetningar som är värdefulla.

Jag vet att när det har varit en dålig
skörd med stora skördeskador, då har
jordbrukarna insett värdet av försäkringen.
Har skörden däremot i en trakt
varit bättre, har vi fått höra omdömen
som att försäkringen inte varit så nödvändig.
Jag tror att detta i längden kommer
att ändras, så man så småningom
kommer att anse att skördeskadeskyddet
är någonting mycket värdefullt för
hela landet, oavsett de tillfälliga fluktationerna
i olika landsdelar.

Det är emellertid en sak som har
känts svår för dem som drabbats av
skördeskadorna och som även i övrigt
inte står i överensstämmelse med vårt
rättsmedvetande. Det är de många fall
dä människor betalat till skördeskadeskyddet,
men då de på grund av att
grannarna inte har råkat lika illa ut med
sin skörd inte fått någon ersättning.
Detta kan drabba en enskild gärd, en by
eller eu trakl, men skördeskadorna är
inte sådana att försäkringen kan utfalla.
Det är under sådana förhållanden man
måste fråga sig om det är som det borde
vara. Här har man det lilla belopp på
400 000 kronor, som fördelats efter beliovsprövning
inte bara med hänsyn till
att man har drabbats av skördeskador
utan diirför att man sitter särskilt illa
till. Det är först då dessa pengar betalas
ut. Behovet förefinnes men antalet
ansökningar för dessa särskilda bidrag

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

har minskat därför att man inte tror
på möjligheten att få något. Det har
också varit mycket obehagligt för dem
som haft att handha denna behovsprövning
att i de enskilda fallen fastställa att
den skall ha och den skall inte ha ersättning.

I överensstämmelse med den uppfattningen
har vi väckt en motion om att
beloppet skall sättas högre. Då kommer
det inte att vara lika nödvändigt med
denna rigorösa och ur många synpunkter
synnerligen besvärliga behovsprövning.
Vi skulle då kunna komma fram
till ett system, som innebär rättvisa åt
de människor som har drabbats av
skördeskador av det slaget att försäkringen
bör utgå men som likväl på
grund av att de råkar bo på fel ställe
ingenting fått.

Det har också menats, att jordbrukarna
i dessa fall skulle kunna anlita
skördeskadelånen. Jag berörde tidigare
den kritik som riktats mot skördeskadelånen
— det är en efterhandskritik, ty
när lånen kom till förelåg ingen kritik
utan de var nog väl sedda — och jag
vill säga att i de fall då dessa lån utgick,
borde det inte ha lämnats lån
utan bidrag. Det var ju fråga om människor
som satt trångt till och verkligen
behövde dessa bidrag men som däremot
knappast i längden kunde hjälpas
lånevägen.

Det finns emellertid även andra fall,
då man måste räkna med ett dåligt skörderesultat
som inverkar oförmånligt på
likviditeten men som likväl inte är av
den omfattningen att ett individuellt
prövat katastrofbidrag bör kunna komma
i fråga. Då vet vi att vi i detta land
har en räntepolitik som är till för att
dämma upp inflationen, för att dämpa
ner en överkonjunktur. Människor som
drabbats av skördeskador och därigenom
fått en sämre lön för den odlarmöda
de nedlagt har dock sannerligen
ingen överkonjunktur som skulle behöva
dämpas ner. Det är den synpunkten
som för mig varit den avgörande när
jag anser att systemet, hur det än ut -

vecklas och hur tekniskt fulländat det
än kan bli, kommer att behöva kompletteras
både når det gäller de individuellt
prövade skördeskadebidragen och när
det gäller möjligheter för människor
som kommer i en svår likviditetskris att
erhålla skördeskadelån.

Utifrån dessa synpunkter, herr talman,
ber jag få yrka bifall till reservationen
på denna punkt av herr Eskilsson
m. fl. liksom även till reservationen
på samma punkt av herr Hermansson
in. fl.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få ansluta
mig till herr Ferdinand Nilssons yrkande
om bifall till den med a betecknade
reservationen. Däremot kan jag inte
instämma i hans yrkande om bifall till
den med b betecknade reservationen.

Det var egentligen inte för detta som
jag hade begärt ordet, utan det var för
att säga några ord om en annan motion
som är väckt under denna punkt och
som utskottet behandlar i sitt utlåtande.
Det gäller motionsparet 1:70 och
II: 93, vari några motionärer hemställt,
att frågan om obligatorisk skördeskadeanmälan
måtte göras till föremål för
skyndsam prövning. Utskottet säger på
denna punkt, att frågan redan är föremål
för utredning — den ingår i det
stora frågekomplex som utredes av statistiska
centralbyrån och jordbruksnämnden
i samråd med lantbruksstyrelsen
och skördestatistiska nämnden. Med
hänsyn till dessa upplysningar har motionärerna
avstått från att reservera sig
till förmån för sina motioner.

Sedan utskottet behandlade denna
fråga har det emellertid framkommit
en del nya omständigheter, en del nya
fakta som jag anser vara så belysande
för hela problemet, att jag vill anföra
dem i dag när frågan behandlas av riksdagen.
Varje år inträffar det att ett antal
jordbrukare blir utan ersättning för
skördeskador — ti*ots att de i själva
verket skulle ha varit berättigade där -

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

till — därför att de inte lämnat in anmälan
om skadan. Det kan bero på förbiseende
och det kan fortfarande bero
på obekantskap med hur systemet verkar.
Vad nu försummelsen än beror på,
kvarstår som ett faktum, att ett stort
antal jordbrukare går miste om den ersättning
som man avsåg att skyddet
skulle ge dem i händelse av skördeskada.
Jag skall belysa detta förhållande
med några siffror ur redogörelsen för
skördeskadeskyddets tillämpning under
1964.

Under fjolåret var skördeskadorna
särskilt stora i de nordligaste delarna
av landet. Totalt betalades det ut cirka
19 miljoner kronor för skördeskador
i hela riket, och av detta belopp gick
över 15 miljoner kronor till jordbrukare
i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län. När man studerar redogörelsen
för hur beloppen har fördelats,
är det intressant att se hur många jordbrukare
det är som har sökt ersättning
och hur stor procent av ansökningarna
det är som medfört bidrag.

I Västerbottens län finns det cirka
15 500 brukningsdelar med minst 2 ha
åker — det är den gräns intill vilken
skördeskadebidrag kan beviljas. 7 862
jordbrukare, d. v. s. ungefär 50 procent
av samtliga, sökte under fjolåret ersättning
för skördeskador. I 7 268 fall kunde
ersättning betalas ut, vilket innebar
att 92 procent av anmälningarna bifölls
i större eller mindre omfattning.

I Norrbottens län finns det cirka
9 700 brukningsdelar med minst 2 ha
åker. Där anmälde 3 446 jordbrukare,
eller cirka 35 procent av samtliga, skördeskada.
2 498 jordbrukare fick ersättning,
vilket ungefär motsvarar 70 procent
av samtliga anmälningar.

I Jämtlands län finns det cirka 8 100
brukningsdelar med över 2 ha åker,
och ansökningar inlämnades från .3 295
eller cirka 40 procent. 2 049 ansökningar
bifölls, vilket motsvarar mer än
60 procent av antalet anmälningar.

Dessa siffror visar att bifallsprocenten
var mycket hög i dessa län, under

det att antalet anmälningar i förhållande
till antalet brukningsdelar var betydligt
lägre. Då är det alldeles uppenbart att
tusentals jordbrukare har gått miste om
ersättning endast av den anledningen,
att de inte gjort anmälan om sina skördeskador.
De belopp, som alltså inte
utnyttjats på det sätt som avsetts, torde
vara mycket betydande. För att ytterligare
höja effektiviteten av vårt skördeskadeskydd
är det därför angeläget att
man inför en obligatorisk anmälningsplikt,
t. ex. i form av en allmän arealinventering
på försommaren eller på
något annat sätt, såsom vi föreslagit i
de berörda motionerna. Detta moment
om obligatorisk anmälningsplikt ingick
ju i skördeskadeutredningens förslag till
permanent skördeskadeskydd.

Herr talman! Jag har inte avgivit någon
reservation på denna punkt. Eftersom
frågan redan är föremål för behandling
i skördestatistiska nämnden,
har jag inte heller något yrkande att
komma med. Jag har emellertid velat
anföra dessa siffror för att påvisa vilken
betydelse det kan ha för att skördeskadeskyddet
skall bli så effektivt som
möjligt, att vi får en obligatorisk anmälningsplikt
på det ena eller andra
sättet.

Jag vill sluta med att vädja till jordbruksministern
— jag hoppas att denna
vädjan kan framföras till honom, trots
att han inte nu är närvarande här i
kammaren — att han ser till att den pågående
vitredningen blir klar i så god
tid att vi får ett förslag i ärendet till
nästa års riksdag.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Herr Eskilsson talade
om en obligatorisk anmälningsplikt för
skördeskadeskyddet. Han ställde inte
något yrkande, men han drog upp några
exempel på hur det hade utbetalats
i Västerbottens, Norrbottens ocli Jämtlands
län och slutade med att säga att
tusentals jordbrukare har gått miste om
skördeskadeersättning därför att de inte

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

lämnat in sina ansökningar. Men, herr
Eskilsson, beror det möjligtvis inte på
att de inte hade någon skördeskada och
alltså inte haft anledning att lämna in
någon anmälan? Jag skulle för min del
tro att de flesta som har skördeskador
lämnar in ansökningar när det finns
möjlighet till det via de statliga organen
och hushållningssällskapen, som
kan lämna både blanketter, råd och
upplysning till dem det vederbör.

Det finns två reservationer under
denna punkt. I den första hemställes
om utredning och förslag om komplettering
av skördeskadeskyddet med möjligheter
till skördeskadelån, och i den
andra reservationen hemställes det om
ett skördeskadebidrag på upp till 2 miljoner
kronor.

Det har beträffande skördeskadeskyddet
i viss mån pågått en försöksverksamhet
under årens lopp. Från de statliga
institutionernas sida, jordbruksnämnden
och statistiska centralbyrån,
har det gjorts upprepade undersökningar
och utredningar beträffande erfarenheterna
av skördeskadeskyddet. Det har
också visat sig att åtskilligt av de tidigare
bestämmelserna under årens lopp
har mjukats upp och att man har utvidgat
på olika områden. Det framgår
också av utskottets utlåtande att sådana
utredningar jämt och ständigt pågår,
där man försöker att förbättra skördeskadeskyddet.

I den första reservationen begäres en
utredning om de tidigare skördeskadelånen.
Erfarenheterna av skördeskadelånen
var väl inte enbart goda, vilket
herr Ferdinand Nilsson var inne på i
sitt anförande. Det visade sig ofta att
många jordbrukare inte hann betala tillbaka
det erhållna lånet förrän de hade
nya skördeskador. På så sätt kunde de
fördärva hela sin ekonomi. När det gäller
försäkringsformen är man ju inte
återbetalningsskyldig. Skördeskadelånen
medför också vissa administrativa svårigheter
och kan på det sättet kräva
en dyrbar apparat. Med den andra metoden
med ett särskilt bidrag kommer

man in på en direkt behovsprövning,
en subjektiv bedömning av huruvida en
jordbrukare skall erhålla ett bidrag eller
inte. Det betyder alltså att man skall
pröva från fall till fall och försöka bedöma
huruvida man skall lämna ett bidrag
ur den särskilda bidragsfonden
eller inte. På denna punkt har riksdagen
tidigare sagt att bidraget bör motsvara
en procent av de utgående allmänna
kontanta ersättningarna, dock
högst 400 000 kronor. Man har alltså där
dragit eu gräns för de särskilda bidragen.
Jag tror att vi när det gäller diskussionen
av skördeskadeskyddet ligger
något bättre till än tidigare under
1950-talet. Försäkringsformen måste ändå
innebära fördelar för både jordbrukarna
och allmänheten över huvud taget.
Jag tror att det är bättre att bygga
ut skördeskadeskyddet försäkringsvägen
än att återgå till de tidigare skördeskadelånen
samt att utöka de särskilda
bidragen.

Majoriteten i utskottet har inte funnit
anledning att tillstyrka någon av
motionerna och jag ber, herr talman,
med detta att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ESKILSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hjalmar Nilsson
frågade mig, om man inte kan anta att
en stor del av jordbrukarna i de av mig
berörda länen, som inte har sökt skördeskadeersättning,
har underlåtit detta
på grund av att de inte haft någon skördeskada.
Det är klart att den möjligheten
finns. Det är möjligt att det är
många som inte sökt därför att de inte
haft någon skördeskada, men man kommer
inte ifrån misstanken att det är
många som inte har sökt trots att de
har haft skördeskador. Jag nämnde att
i Västerbottens län ungefär hälften av
samtliga brukningsdelar över två hektar
hade sökt skördeskadebidrag eller anmält
skördeskador, och därav hade 92
procent fått ersättning. Det är väl ganska
troligt att det bland de 50 procent

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd

av antalet brukningsdelar som inte sökt
fanns många som skulle ha varit berättigade
till ersättning, om de hade lämnat
in anmälan. Från herr Hjalmar Nilssons
eget län har ungefär 15 procent av
samtliga brukningsenheter sökt bidrag,
och av dessa var ungefär hälften berättigade
till ersättning.

Den höga bidragsprocenten bland de
som sökt i jämförelse med det betydligt
lägre antalet ansökningar av samtliga
som har möjlighet att söka ger fullt
fog för misstanken, att om det hade
varit en allmän ansökan från samtliga
brukningsdelar så skulle det ha varit
betydligt flera som varit berättigade
till bidrag än som nu varit fallet. Jag
anser därför att önskemålet om en annan
form av anmälan är fullt befogat
för att få systemet bättre än för närvarande.

Jag håller med herr Hjalmar Nilsson
om att vi bör arbeta för att bygga ut
och komplettera det nuvarande skördeskadeskyddet
i stället för att inrikta
oss på några andra vägar för att lösa
problemet.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! I allt väsentligt kan jag
ansluta mig till vad herr Eskilsson sagt,
men jag vill betona att om man går fram
på den vägen så aktualiseras ett betydligt
större problem. Då räcker inte den
ram, inom vilken man nu rör sig, utan
då måste man tänka sig en vidgning
av medelsbeloppen. Beklagligt är emellertid
att skördeskadornas varierande
förekomst i olika landsdelar har påverkat
förtroendet för systemet. Många anser
att det är onödigt — andra anser
att det ger för litet. Jag tror att man
måste räkna med att bygga upp förtroendet
för systemet så att säga nedifrån,
så att man får en starkare känsla av att
det har en viktig uppgift att fylla.

Herr Hjalmar Nilsson var inne på vad
jag sade angående kritiken av skördeskadelånen.
Han och jag har möjligen

samma uppfattning på den punkten.
Vad som här påyrkas är en ny form av
skördeskadelån. Detta har förordats i
olika varianter av så olika auktoriteter
som lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
Landsorganisationen i Sverige,
Sveriges lantbruksförbund och
RLF. Här gäller det att få en utredning
om hur dessa lån skall utformas. Det
gamla lånesystemet, som i själva verket
ersatts av bidragsgivning, behövs inte
när man har försäkring. Å andra sidan
är det, med hänsyn till den kredit- och
räntepolitik som bedrivs, nödvändigt,
att människor som råkat i likviditetssvårigheter,
utan att därför befinna sig
i en katastrofsituation som håller måttet
inför en individuell skördeskadeprövning,
skall ha möjlighet att klara sig.
Det går inte enbart med dyra växelkrediter
att föra detta framåt, utan där
måste man tänka sig en ny låneform.

Beträffande de individuella prövningarna
är det självklart att det är mera
prövande att fördela ett litet belopp än
ett större. Jag tror att med ett större belopp
att fördela är det rimligare normer
som kommer i tillämpningen. De i statens
jordbruksnämnd och i övrigt de
som har tillämpningen om hand betygar
nu att det är ett ovanligt otrevligt uppdrag
att göra avvägningarna med så
knappa resurser. Vi måste komma fram
till en bättre ram.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje moment
av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. a hemställt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. b framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Carl Eskils -

24 Nr 18 * Onsdagen den 21 april 1965

Ang. utbildning av s. k. besiktningsassistenter för besiktningsveterinärorganisationen -

son m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Ferdinand, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 27 mom. b, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Carl Eskilsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Nilsson, Ferdinand,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda: Ja

— 89;

Nej — 44.

Sedermera gjorde herr talmannen
i enlighet med de avseende mom. c förekomna
yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare därpå att kammaren
skulle antaga det förslag, som innefattades
i den av herr Hermansson m. fl.
vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig an -

se denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Nilsson, Ferdinand, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 27 mom. c, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Nilsson, Ferdinand,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda: Ja

— 114;

Nej — 17.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därpå bifölls på gjord proposition

utskottets i mom. d gjorda hemställan.

Punkterna 28—63

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 64

Ang. utbildning av s. k. besiktningsassistenter
för besiktningsveterinärorganisationen Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Veterinärstaten: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 1 338 000 kronor.

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Ang. utbildning av s. k. besiktningsassistenter för besiktningsveterinär organisationen -

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
innebar bland annat, att medel skulle
beräknas för utbildning av s. k. besiktningsassistenter.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två till utskottet hänvisade
motioner, nämligen de likalydande motionerna
I: 554, av herr Nilsson, Ferdinand,
samt II: 654, av herrar Elmwall
och Persson i Heden, i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte dels avslå
Kungl. Maj:ts förslag rörande utbildning
och anställning av veterinärassistenter,
dels till Veterinärstaten:
Omkostnader under nionde huvudtiteln
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 1 263 000 kronor, dels
ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
a) att förevarande fråga rörande
biträdespersonal till besiktningsveterinär
måtte upptagas till förnyad prövning
i syfte att veterinärutbildad personal,
biträdd av veterinärbiträden, som
vore oberoende av vederbörande slakteri,
skulle handhava köttbesiktningskontrollen,
b) att lägst enligt ovan inbesparade
belopp, 75 000 kronor, under
budgetåret 1965/66 måtte tagas i anspråk
för forskning, i första hand rörande
parasitdjurens och salmonellabakteriernas
smittvägar, i enlighet med
vad i motionerna anförts, samt att härför
erforderligt förslag snarast måtte
föreläggas riksdagen.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 554 och II: 654, såvitt nu vore i fråga,
godkänna vad i punkten anförts angående
utbildning av besiktningsassistenter,

b) lämna utan åtgärd motionerna 1:
554 och II: 654, såvitt avsåge ianspråktagande
av medel för viss forskning i
första hand rörande parasitdjurens och
salmonellabakteriernas smittvägar,

c) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och med avslag å motionerna
I: 554 och II: 654, såvitt nu vore i fråga,
till Veterinärstaten: Omkostnader för
budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 1 338 000 kronor.

Reservation hade anförts, utom av annan,
av fru Hultell samt herrar Elmivall
och Hedin, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte

a) med avslag å Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna
1:554 och 11:654, såvitt avsåge utbildning
av besiktningsassistenter, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
förnyad prövning rörande biträdespersonal
till besiktningsveterinärer i enlighet
med vad reservanterna anfört,

b) i anledning av motionerna I: 554
och II: 654, såvitt nu vore i fråga, medgiva,
att under budgetåret 1965/66 från
förevarande anslag ett belopp av 75 000
kronor toges i anspråk för forskning i
första hand rörande parasitdjurens och
salmonellabakteriernas smittvägar,

c) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt i anledning av motionerna
1:554 och 11:654, såvitt nu vore i
fråga, till Veterinärstaten: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 1 338 000 kronor.

Fru HULTELL (h):

Herr talman! Vid punkt 64, omkostnader
på veterinärstaten, har medtagits
anslag för utbildning av s. k. köttbesiktningsassistenter.
Dessa skulle tillföras
besiktningsorganisationen, och härigenom
skulle den veterinärutbildade
personalen kunna avlastas mera rutinbetonade
uppgifter.

Detta veterinärstyrelsens förslag har
avstyrkts av en del remissinstanser, och
en del har framhållit att det måste överarbetas
innan det läggs till grund för
ett beslut. .lag har särskilt fäst mig vid

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
svaret från styrelsen för veterinärhögskolan,
där lärarkollegiet framhållit att
förslaget ur folkhälsosynpunkt skulle
innebära risker och sålunda vara i hög
grad otillfredsställande.

Frågan gäller ytterst, som jag ser
den, kontroll av livsmedel, där köttbesiktningen
ingår som en viktig del. Jag
vill ej vara med om att minska kvaliteten
hos den personal som skall utföra
köttbesiktningen. Man kan i denna fråga,
tycker jag, inte vara nog försiktig.
Målsättningen måste vara en effekitv
livsmedelskontroll, och man måste kunna
lita på den.

Att den veterinärutbildade personalen
avlastas rutinbetonade arbetsuppgifter
måste ju vara riktigt, och arbetsförhållandena
bör kunna förbättras. Detta kan
ske genom att veterinärbiträdena får en
mera kvalificerad utbildning, och vidare
bör dessa ingå i den statliga besiktningsorganisatonen
och ej som nu vara
anställda hos slakterierna.

Jag vill, herr talman, med detta yrka
bifall till reservationen vid punkt 64.

Häri instämde herr Nilsson, Ferdinand,
(ep).

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! När fru Hultell säger
att en del remissinstanser har avstyrkt
förslaget, vill jag erinra om att både
lantbruksstyrelsen och statskontoret liksom
också veterinärstyrelsen har tillstyrkt
departementschefens förslag om
utbildning av besiktningsassistenter för
att därigenom avlasta veterinärerna en
del detaljarbete. Utskottets majoritet anser
att detta är en riktig väg att gå för
att avlasta den veterinärutbildade personalen
mera rutinbetonade uppgifter,
således att överföra detta arbete på annan
personal. Under sådana förhållanden
har vi inte kunnat tillstyrka motionerna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad härunder yrkats propositioner
beträffande utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan komme
att framställas först särskilt angående
mom. a samt därefter särskilt avseende
mom. b och c.

Därefter gjordes i enlighet med de
rörande mom. a förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den av fru Hultell m. fl. vid punkten
avgivna reservationen i motsvarande
del; och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Sedermera gjordes enligt de beträffande
mom. b och c framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare därpå
att kammaren skulle antaga det förslag,
som innefattades i den av fru Hultell
m. fl. vid punkten avgivna reservationen
i motsvarande delar; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 65—120

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 121

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Naturvård: Bidrag till naturvårdsupplysning,
m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 325 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 245,
av herrar Lundström och Sundin, samt
II: 308, av herrar Ohlin och Hedlund,
vari hemställts, att riksdagen måtte till
Naturvård: Bidrag till naturvårdsupp -

Onsdagen den 21 april 1905

Nr 18

lysning, m. m. avsätta ett reservationsanslag
av 400 000 kronor;

b) de likalydandc motionerna 1:566,
av herr Svanström m. fl., och II: 671,
av herr Lassinantti m. fl., i vilka motioner
föreslagits, att riksdagen måtte besluta,
dels att anslaget till naturvårdsupplvsningen
för budgetåret 1965/66
skulle höjas från nuvarande 250 000
kronor till 500 000 kronor, dels att förorda
en sådan fördelning av det anvisade
anslaget, att de båda specialistorganen
som hittills verkat på naturvårdsupplysningens
område bleve likaberättigade.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:566 och II:
671, såvitt nu vore i fråga, ävensom
med bifall till motionerna 1:245 och
II: 308 till Naturvård: Bidrag till naturvårdsupplysning,
m. m. för budgetåret
1965 66 anvisa ett reservationsanslag av
400 000 kronor;

b) lämna motionerna 1:566 och II:
671, såvitt däri förordats viss fördelning
av anslagsbeloppet, utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a. av herrar Hjalmar Nilsson och Magnusson,
fru Nilsson, herrar Manne Olsson,
Lindström, Persson i Skänninge,
Lundmark och Trana samt fru Lindberq,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del erhålla den
lydelse, reservationen visade, samt alt
utskottet bort under a hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag ävensom med avslag å
motionerna 1:245 och 11:308 samt I:
566 och II: 671, sistnämnda motioner såvitt
nu vore i fråga, till Naturvård: Bidrag
till naturvårdsupplysning, in. m.
för budgetåret 1965/06 anvisa ett reservationsanslag
av 325 000 kronor;

b. av herrar Isacson och Wanliainen,
vilka likvid ej antytt sin åsikt.

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Under denna punkt i
utlåtandet har behandlats en motion i
denna kammare, på vilken jag står som
huvudmotionär, men motionen är undertecknad
av företrädare för de fyra
demokratiska partierna. Detta är alltså
vad vi brukar kalla en fyrpartimotion,
som behandlar ett specialämne,
nämligen naturvårdsupplysningen. Det
föreligger också en motion i denna
kammare av herrar Lundström och Sundin,
och även den går ut på en ökning
av det föreslagna bidraget till naturvårdsupplysning.

Statens naturvårdsnämnd har, som
framgår av utlåtandet, begärt en ökning
av anslaget med 160 000 kronor till
410 000 kronor. I motionen av herrar
Lundström och Sundin har begärts en
anslagsökning med 150 000 kronor till
400 000 kronor, och i den motion som
jag företräder har föreslagits en ökning
av anslaget till 500 000 kronor. Utskottsmajoriteten
har stannat för en anslagsgivning
utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna
med 75 000 kronor, vilket alltså
innebär ett anslag av 400 000 kronor.

När det gäller fördelningen av anslaget
har utskottet inte velat biträda förslaget
i vår motion om ett uttalande i
den riktningen att de båda frivilligt
verkande specialistorganen på detta
område i framtiden som hittills skulle
bli likaberättigade. De båda organisationer
som det här är fråga om är å ena
sidan Naturskyddsföreningen och å
andra sidan Samfundet för hembygdsvård.

När det gäller Samfundet för hembygdsvård
finner jag det angeläget att
något närmare beröra den verksamhet
som samfundet har bedrivit under snart
50 år. Samfundet bildades år 1916, och
startade då med ett program som senare
har kunnat fullföljas efter måttet av de
ekonomiska resurser som har stått till
förfogande, statsbidrag, medlemsavgifter
och vissa andra inkomster. Samfundets
huvuduppgift har hela tiden varit

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
landskapsvård; man har anordnat byggnadskurser
och tagit upp frågor som
gällt samhällsplanering, bebyggelse, vägar
och grustäkter. Samfundet har eftersträvat
att genom kurser, propaganda
och liknande sprida upplysning om naturvård
i skolor och i bildningsarbetet.
I detta syfte har samfundet sökt kontakt
med olika bildningsorganisationer
och har bedrivit en ganska omfattande
verksamhet runt hela landet. Bland annat
var samfundet det första organ som
såsom naturvårdsexpert verkade i samband
med utbyggnaden av våra kraftverk.
Var och en som haft möjlighet
att på platsen se vilka betydande ingrepp
i landskapsbilden som kraftverksanläggningar
utgör, förstår att det
har varit av mycket stort värde att ha
tillgång till en stab av människor med
kunnighet och en riktig blick för vad
som kan åstadkommas för att i görligaste
mån mildra de besvärande verkningar
som t. ex. en kraftverksanläggning
har när det gäller landskapsbilden.
Samfundet tog också på sin tid initiativ
till de samarbetsorgan för naturvård,
som under landshövding Bo Hammarskjölds
ordförandeskap bland annat
genomförde den viktiga överenskommelsen
år 1961 mellan vattenfallsstyrelsen
och naturvårdsintressena och
som även i samband med naturvårdande
verksamhet bedriver en omfattande
upplysning när det gäller kraftverksbyggen,
av naturliga skäl i första hand
i Norrland. Bland de permanenta kurser
som samfundet anordnar finns det
en som heter »Bygge och landskap» och
som nu bedrives i samarbete med Ystads
stads yrkesskola.

Kommunala förtroendemän tillhör
självfallet den grupp av människor som
har intresse för denna verksamhet, och
för deras vidkommande har samfundet
under en följd av år anordnat kurser
av olika slag. Den lokala verksamheten
har, såsom jag nyss antydde, i samband
med kraftverksbyggena främst bedrivits
i Norrland. Det har emellertid
anordnats byggnadskurser även i Skå -

ne, och det har förekommit en betydande
upplysningsverksamhet på Gotland
samt i andra delar av landet.

I statsverkspropositionen säger jordbruksministern,
att det kan vara oriktigt
att spJittra resurserna på flera olika
organ av typen medborgarorganisationer,
och han har därför förordat att
man skall satsa mera på den ena av de
två organisationerna. I det sammanhanget
är jag angelägen att understryka
att samfundet har tagit upprepade initiativ
till samarbete. Min personliga
uppfattning är att ytterligare sådana
måste tas för att man skall få fram ett
väl fungerande samarbetsorgan, som på
denna punkt har möjligheter att ge verklig
kraft åt naturvårdsintressena. Inom
samfundet är man — det har sagts mig,
och jag vet det även av personlig erfarenhet
från arbetet i dess styrelse — angelägen
om att ett sådant samarbete
kommer till stånd och utvidgas.

Med hänsyn därtill finner jag det
synnerligen betydelsefullt att Kungl.
Maj:t fördelar de medel, som riksdagen
i dag skall anvisa, på det sättet att de
bägge organisationerna kan starta ett
samarbete på likvärdig grund, när detta
inom eu relativt snar framtid blir aktuellt,
något som jag är ganska övertygad
om. Jag tycker att det skulle vara
beklagligt om Samfundet för hembygdsvård
inför sitt 50-årsjubileum, som kommer
att firas nästa år, skulle se sig
nödsakat att inskränka på den propagandaverksamhet
och det övriga arbete
som samfundet med så stor framgång
bär bedrivit under ett halvt sekel.
Tvärtemot departementschefen har jag
således den meningen, att man nu tills
vidare bör ge de bägge verksamma organisationerna
lika stora statsbidrag.

Jag skulle ytterligare vilja understryka
att samfundets arbete, såsom jag nyss
antydde, är baserat på statsbidrag men
också på egna medel genom avgifter
från de olika medlemsorganisationerna
och enskilda personer samt i någon mån
inkomster av utförda projekteringsarbeten
och annat. Den senaste årsredo -

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

görelsen visar att medan statsanslaget
var 95 000 kronor, uppgick avgifter och
andra inkomster till omkring 122 000
kronor. Samfundet bedriver alltså sitt
upplysningsarbete med hjälp av dels
statsanslag och dels egna insatser.

Vid denna punkt finns fogad en reservation
som går på Kungl. Maj ds förslag
till medelsanvisning. Jag vill i det
sammanhanget, herr talman, bara uttala
den förhoppningen, att jordbruksutskottets
majoritet —- som föreslår att
anslaget skall bli 400 000 kronor —
kommer att segra vid en eventuellt
följande omröstning i denna kammare.
Det är min absoluta övertygelse att en
ökning av detta anslag minst upp till de
400 000 kronorna är nödvändig. Jag
vill allra sist motivera det även med en
hänvisning till det ökade behovet av
kontakt med naturen, som vi alla känner
till. Så mycket mera angeläget är
det då att de frivilligt arbetande krafterna
— som verkar för en god kontakt
mellan människor och natur, som verkar
för att bibehålla en trivsam landskapsbild,
som verkar för att naturen
inte i onödan skall skövlas — genom ett
ökat statsanslag får ytterligare möjligheter
att fortsätta sin gagneliga gärning.

Med det nu sagda, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till utskottets framställning.

I detta anförande instämde herr Isacson
(h).

Herr WANHAINEN (s):

Herr talman! Vid denna punkt i utskottsutlåtandet
är fogad en blank reservation
av bl. a. undertecknad. Den
avser huvudsakligen fördelningen av de
anslagsmedel som det här är fråga om.
Statens naturvårdsnämnd har, såsom
framgår av statsverkspropositionen, förordat
att i första hand Svenska naturskyddsföreningen
tilldelas ökade resurser.
Detta tolkar jag såsom en brist på
medel och så att de belopp som äskas
i statsverkspropositionen inte är tillräckliga,
enär man inte kan ge Samfun -

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
det för hembygdsvård del av dessa
ökade resurser. Samfundet för hembygdsvård,
som har verkat i snart 50 år
på naturvårdsupplysningens område,
skulle på detta sätt bli utan ökade möjligheter
till sin verksamhet.

Samfundet för hembygdsvård har, såsom
tidigare sagts i denna kammare,
verkat för landskapsvård i miljö- och
kulturfrågor. Samfundet har, såsom
framgår av motion nr 671 i andra kammaren,
också varit mycket aktivt under
föregående år och tagit initiativet till
en stor aktion på naturvårdsupplysningens
område i samarbete med folkbildningsorganisationerna,
bl. a. ABF och
SLS. När nu alla är eniga om att en utökad
naturvårdsverksamhet är nödvändig,
bör också ökade resurser ställas
till denna verksamhets förfogande.

Herr talman! Jag har intet annat yrkande
än utskottets men vill uttala den
förhoppningen att Kungl. Maj:t vid fördelningen
av anslagsbeloppet behandlar
de två specialistorganen på ett likvärdigt
sätt, så att dessa även i fortsättningen
liksom hittills betraktas såsom
likaberättigade till statliga bidrag. Med
detta yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Av de två senaste anförandena
skulle man kunna få den
uppfattningen, att vi skulle kunna anslå
hur stora belopp som helst till denna
verksamhet men att det kanske inte
skulle räcka ändå. Kungl. Maj:t har ju
givetvis att avväga de olika anslagen
till olika ändamål, och det är självklart
att pengarna inte kan räcka till i så
stor utsträckning som olika motionärer
önskar.

Till naturvårdsverksamheten har ju
under den senaste tiden för varje år
anslagits ökade belopp, och det senaste
beloppet var ju 250 000 kronor. Herr
Svanström har emellertid yrkat i en motion
att detta belopp skall höjas till
500 000 kronor, vilket blir en höjning

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
med 100 procent. Statens naturvårdsnämnd
har däremot inte föreslagit att
anslaget skall ökas med mer än 160 000
kronor, och herr Svanström bedömer
således behovet bättre än den myndighet
som har att behandla och förvalta
detta ärende. Utskottet har föreslagit
ett högre anslag än Kungl. Maj:t. Kungl.
Maj:t har ökat sitt anslag med 75 000
kronor, och utskottet har höjt med
ytterligare 75 000 kronor. Reservanterna
har ansett att Kungl. Maj:ts förslag
är mycket väl avvägt, och jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till den vid
punkten fogade reservationen a.

Herr SVANSTItöM (ep) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Mossberger, det
var kanske en missuppfattning att påstå
att jag trodde mig kunna bedöma
anslagsbehovet bättre än Statens naturvårdsnämnd.
Dessutom har jag alldeles
nyss från denna talarstol yrkat bifall
till jordbruksutskottets förslag, som innebär
en prutning av naturvårdsnämndens
förslag med 10 000 kronor. Själv
har jag gått med på en prutning med
100 000 kronor från mitt motionsyrkande.
Huruvida detta kan vara något tecken
på ett klokt omdöme tillåter jag
mig inte att själv avgöra. Så ligger det
dock till, herr Mossberger!

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Det händer inte så ofta
att jag får tillfälle att från denna talarstor
tala för utskottets förslag, och jag
kan därför inte neka mig nöjet att nu
göra det. Som en liten praktisk illustration
till det ärende som vi nu behandlar
vill jag berätta en episod från i förrgår,
alltså annandag påsk.

På motorvägen vid Ängelholm blev
jag omkörd av en bilist, som stannade
mig och upplyste mig om att kofferten
på min bil hade blåst upp och att jag
hade tappat ett brunt paket. Jag var
tvungen att vända och försöka få tillbaka
paketet. Jag såg paketet på ned -

vägen mot Hälsingsborg, men när jag
for tillbaka, hade någon redan plockat
upp det. Jag fick inte tag i mitt paket,
men jag såg någonting annat. Jag såg
gamla bilsäten med stoppningen söndrig.
Jag såg kuddar, döda kattor, flaskor,
hela flaskor men mest sönderslagna
flaskor, glas och åter glas, som var utslängt
från bilar. Många flaskor var av
dansk ursprungsbeteckning, men jag
vill inte säga att det var danskar som
hade slängt dem. Många svenskar reser
till vårt grannland och förser sig där
med dryckesvaror, som de tydligen konsumerar
under hemfärden. Sedan gör
de sig av med glasen utefter våra vägar.

Vi har nyligen antagit en ny naturvårdslag,
där det finns en särskild paragraf
om nedskräpning. Jag är för min
egen del övertygad om att vi inte kan
komma ifrån att utnyttja den paragrafen
och försöka få tag i folk, lagfora dem,
andra till varnagel som det hette förr
i tiden, och ge dem kännbara bötesstraff.
Men en mycket stor del av dem
som far på våra vägar och besöker våra
vackra trakter kan vi inte komma åt.
Det går inte att binda dem vid det brott
som det är att skräpa ner i naturen, och
vi kan således inte lagfora dem. Det
finns då ingen annan möjlighet än att
genom upplysning försöka få människorna
att förstå, att även om de inte
själva tänker komma tillbaka till samma
plats, så skulle till slut hela naturen
bli nedskräpad, om alla tänkte likadant.

Herr talman! Med sådana saker som
bakgrund vill jag yrka bifall till utskottets
förslag om att höja bidraget till naturvårdsupplysning
från 250 000 till
400 0000 kronor i enlighet med det
motionspar, nr 245 i första kammaren
och 308 i andra kammaren, som vunnit
utskottets bifall. Utskottets majoritet är
ju inte så stark, och därför kan man
befara att vid en omröstning detta bidrag
möjligtvis inte blir höjt. Gentemot
herr Mossberger vill jag emellertid framhålla
att denna nya organisation, naturvårdsnämnden,
har börjat försiktigt
— naturligtvis är det alldeles riktigt att

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

den inte har fått så stora medel i början,
innan den hunnit organisera sin verksamhet
så att den kan effektivt utnyttja
dem — och när den nu själv begär
160 0000 kronor och det föreligger ett
skriande behov av upplysning, så borde
man väl göra nämnden till viljes.
Detta är doek en sak som hela svenska
folket kommer att få nytta av. Jag är
också fundersam, om vi inte rentav,
samtidigt som vi hälsar utländska turister
välkomna, även borde ge dem en
liten fingervisning om att vi hoppas att
de skall lämna vårt svenska landskap i
lika orört och rent skick som vi överlämnar
det till dem. Men då gäller det,
som sagt var, för oss själva att föregå
med gott exempel.

Jag skall inte föredra några punkter
i motionen, ty den finns ju i tryck,
men i motionen anvisas hur man skall
gå till väga. Man måste börja med ungdomen.
Vissa föräldrar är det väl ingenting
att göra åt. De har fått dåliga vanor
på det här området. Men ungdomen
i skolorna och i de olika organisationerna
kan vi nog nå, och därigenom
kan vi på lång sikt hos folket skapa
den inställningen, att man skall lämna
naturen lika orörd som man fann den.
Det sker förslitning nog ändå, t. ex. genom
bilkörning, utan att man samtidigt
skall skräpa ner.

Det vore mycket att säga om dessa
saker, men jag skall stanna här, herr
talman, och yrkar ännu en gång bifall
till utskottets hemställan.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag anser mig behöva
ta till orda, eftersom herr Svanström
påstod att jag hade intagit den ståndpunkten
att man bara skulle satsa på
ett av dessa organ. Jag vet inte var herr
Svanström har fått den uppfattningen.
Något sådant framgår i varje fall inte
av de handlingar som utskottet och
riksdagen i övrigt har fått för belysning
av den här frågan. Naturvårdsnämnden
har mycket riktigt framhållit, att det

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
skulle vara en fördel om man kunde
vända sig till en organisation, och jag
föreställer mig att man då i första rummet
tänkt sig Naturskyddsföreningen
som det officiella organet. Jag har emellertid
inte tagit ställning till detta.

Det är klart att om vi ser tillbaka på
anslagens utveckling under de senaste
åren, så finner vi att Samfundet för
hembygdsvård inte har fått så stor uppräkning
som Naturskyddsföreningen har
fått. Det kan också vara riktigt vad
herr Svanström har sagt om att samfundet
har bedrivit en ideell verksamhet
under 50 år. För egen del lär jag väl
vara medlem av Svenska naturskyddsföreningen,
eftersom jag i varje fall
tillhör Skånes naturskyddsförening, och
jag eller någon annan skulle kanske ha
anledning att till kammarens protokoll
lämna en beskrivning över vad föreningens
verksamhet har betytt sedan
1909, när den bildades. Jag skall dock
avstå från det — det ena goda behöver
ju inte utesluta det andra — men jag
vill säga att jag har haft en viss skeptisk
inställning till Samfundets för hembygdsvård
verksamhet, tv det har varit
väldigt svårt att skilja ut den kommersiella
delen från den ideella delen av
det arbete som har utförts. Jag måste
säga att i varje fall hittills har vi inte
fått ett helt tillfredsställande klarläggande
när det gäller de båda verksamhetsgrenarna.
Naturskyddsföreningen
har ingen uppdragsverksamhet av det
slag som samfundet har utan har helt
att lita till avgifter från medlemmarna,
statsbidrag eller anslag från annat håll.
Jag har emellertid inte för avsikt att
ställa Samfundet för hembygdsvård åt
sidan. Anslaget till samfundet har räknats
upp under de senaste åren, och så
vitt jag förstår finns det inte någon anledning
att dra in anslaget i fortsättningen.
Men jag skulle vilja säga — och
där får jag något anknyta till herr
Skärman — att jag tror att det skulle
vara önskvärt att vi förde ut naturvårdsarbetet
även till andra organisationer.
Det är nog bra med dessa ideel -

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
la organisationer, men där samlas de
människor som har ett speciellt intresse
av naturvården, och det är kanske inte
dem vi i första hand bör nå med upplysningsarbetet.
Jag har föreställt mig,
att om man kunde intressera motororganisationerna
eller ungdomsorganisationerna
att göra speciella kampanjer
för naturvården, skulle detta vara värt
att satsa på. Därför räknar vi med att
en del av det bidrag det här gäiler skall
kunna användas till sådana speciella
kampanjer och åtgärder för att i vidare
kretsar skapa ett intresse för naturvård.

Jag tycker således att det inte finns
anledning för riksdagen att här göra
några speciella uttalanden, ty dessa
medel bör man kunna disponera på det
sätt som är bäst anpassat till de åtgärder
som är möjliga att genomföra i denna
sak, som vi alla anser vara högst
angelägen.

Här har majoriteten av utskottets ledamöter
stannat för att man skulle höja
anslaget till 400 000 kronor. Jag vill
dock påpeka att vi starkt har ökat detta
anslag. Budgetåret 1962/63 var det
150 000 kronor, påföljande år höjdes det
till 200 000 kronor och budgetåret 1964/
65 — således innevarande budgetår —
till 250 000 kronor. Nu vill regeringen
anslå ytterligare 75 000 kronor till denna
verksamhet. Anslaget har således under
loppet av tre år ökat från 150 000
upp till 325 000 kronor.

Vi har nu här gått igenom huvudtiteln
och behandlat den ena punkten
efter den andra, och det är, tror jag, på
ytterst få punkter — om ens på någon
— som det varit en så kraftig uppräkning
under en följd av år som i fråga
om detta anslag. Lägger vi dessutom
därtill att vi genom beslut av riksdagen
skapat statens naturvårdsnämnd och
gett speciellt ökade resurser åt naturvårdsarbetet,
tror jag vi har anledning
att säga, att vad vi gjort och tänker göra
för nästkommande år kan anses vara
en tillräcklig satsning.

När utskottet kommer med förslag om

att höja detta anslag med ytterligare
75 000 kronor finns det, menar jag,
inte anledning för riksdagen att följa
utskottet på denna punkt.

Herr SVANSTRÖM (ep) kort genmäle:

Herr talman! Till statsrådet Holmqvist
har jag anledning framföra en ursäkt
om jag sade, att statsrådet hade
nämnt, att medel skulle ges enbart till
den ena av de bägge omnämnda organisationerna.
Som han själv säger framgår
detta inte. Det var naturvårdsnämnden,
och jag gjorde ett misstag på den
punkten.

Jag vill i detta sammanhang också
uttala den förhoppningen, att det påpekande
som statsrådet gjorde om att
han icke tagit någon ställning i fråga
om fördelningen kommer att göra att de
synpunkter, som jag och herr Wanhainen
nyss har anfört, kommer att ligga
till grund för den blivande bedömningen
när fördelningen skall ske.

Vidare vill jag försöka att i möjligaste
mån rätta till den missuppfattning
som statsrådet ändå måste ha beträffande
Samfundets för hembygdsvård kommersiella
verksamhet. Det är riktigt att
samfundet har åtagit sig enskilda uppdrag
i fråga om bl. a. kraftverksbyggen
och uppdrag åt staten, vägförvaltningar,
vattenfallsverket o. s. v. Det är väl
uppenbart att de pengar som då erhållits
är ersättning för tjänster som utförts
—■ tjänster som hade måst betalas av de
enskilda eller statliga uppdragsgivarna,
om de hade utförts av någon annan.

Jag kan direkt säga att i den redovisning
som föreligger för föregående
år finns inkomster av samfundets verksamhet
på 33 000 kronor för bl. a. sådana
åtgärder. Detta belopp skall jämföras
med medlemsavgifter på 80 000 kronor,
och tillsammans med några andra
småposter blir det de 122 000 kronor
som jag nyss nämnde i mitt huvudanförande
och som i sin tur skall jämföras
med statsbidraget på 95 000 kronor.

Jag tror, herr statsråd, att det är ett

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

riktigt bedömande att de pengar man
inte får i form av medlemsavgifer kan
anskaffas på annat sätt, bl. a. genom
en verksamhet, där man gör tjänster
som enskilda, korporationer och statliga
myndigheter är beredda att betala
för. Jag ser inget fel i detta. Tvärtom
tror jag att man då med större sakkunskap
kan bedriva den ideella delen av
verksamheten. Då har man nämligen
klart för sig att det också finns synpunkter
av merkantil art, som gör att
man kanske inte alla gånger får se så
himmelsblått på naturvårdsuppgifterna.
Det finns naturligtvis från industrien
och annat håll praktiska synpunkter
som också måste tillgodoses så långt
möjligt. Jag vill bara genom detta anförande
uttala den förhoppningen, att det
skall bli möjligt att få en verkligt objektiv
bedömning när fördelningsfrågan
kommer upp inom departementet.

När det sedan gäller kontakter med
andra organisationer har samfundet
alltid strävat efter att upprätthålla sådana,
och jag har här velat anföra några
synpunkter på den saken. Jag skall
till sist nämna några institutioner och
organisationer som samfundet är representerat
i: styrelsen för Markaryds
folkhögskola, SLS:s studieråd, Svenska
ungdomsmästerskapet, stiftelsen Stockholms
skärgård, Skärgårdsstyrelsens
expertgrupp, bestyrelsen för Svenska
flaggans dag, kommittén för Nackareservatet,
Naturvårdsdelegationen, Svenska
naturskyddsföreningens förbundsråd,
Nordisk samverkan för bygd och
natur, Skånska hedsällskapet o. s. v.
o. s. v. Härav framgår att samfundet är
utåtriktat och vill ha kontakt med organisationer
och enskilda.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
iin en gång att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Vad först anslagsfördelningen
beträffar litar utskottet helt på
departementschefens förmåga att av 3

Första kammarens protokoll 1965. Nr IS

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
väga den saken på ett riktigt sätt. Det
finns många synpunkter som kan läggas
på detta värv, och därför har utskottet
fullt rätt överlämnat åt departementschefen
att avgöra den frågan.

Vad anslagets storlek beträffar har
flera talare redan uttalat sig för det
högre beloppet, medan andra yrkat bifall
till departementschefens förslag.
Departementschefen har nyss själv yrkat,
att riksdagen skall följa honom, och
jag förstår att han anser sig böra göra
det. Hela hans anförande var emellertid
egentligen ett påpekande av det stora
behovet av medel till detta ändamål. Utöver
anslag till naturskyddsorganisationerna
talade han om behovet av speciella
anslag till motororganisationerna,
ungdomsorganisationer o. s. v. En organisation
som jag i detta sammanhang
speciellt vill tala för är Svenska orienteringsförbundet,
som enligt min mening
gör en ofantligt betydelsefull insats.
Skall pengarna räcka till allt detta
i det läge vi nu befinner oss beträffande
naturvården, är jag helt övertygad
om att vi behöver de 400 000 kronorna
eller nästan det belopp som statens naturvårdsnämnd
har begärt.

Man kan visserligen peka på att anslaget
höjts under senare år, men jag
vill då framhålla att utskottet i ett par
års tid har ansett att anslaget varit knapert
tilltaget. Beträffande budgetåret
1963/64 — det står på sid. 152 i jordbruksutskottets
utlåtande — förklarade
sig utskottet sålunda förutsätta, att vid
behandlingen av kommande anslagsäskanden
för bl. a. ifrågavarande ändamål
medelsanvisningen skulle anpassas efter
de ökade behov, som kunde uppkomma,
sedan statens naturvårdsnämnds verksamhet
nått avsedd omfattning.

Det är ett fullföljande av detta som
utskottet i år har vidtagit, tv läget är inte
sådant, att statens naturvårdsnämnd
kan undvara de frivilliga naturvårdsorganisationernas
insatser. De utgör ett
oumbärligt och värdefullt komplement
till statens naturvårdsnämnds verksamhet
niir det gäller att sprida natur -

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning
skydds- och naturvårdstanken ut till de
breda lagren. Där gör dessa organisationer
ett ofantligt gott arbete. Sina behov
har de rätt väl redovisat. Jag tror
att vi gör ett misstag om vi inte ger
dem vad de anser sig behöva, ty vi kan
såvitt jag förstår inte nå ut till ungdomen
och till den stora allmänheten annat
än med hjälp av dessa frivilliga naturvårdsorganisationer.

Givetvis rör det sig här om en bedömningsfråga.
Jag har haft möjlighet att
följa frågan ganska väl genom åren, och
jag tror att naturvårdsorganisationerna
och statens naturvårdsnämnd gör en
riktig bedömning när de begär ett ytterligare
ökat anslag, det som utskottet
här tillstyrkt. Jag hoppas att statsrådet
förlåter mig — och kanske rent av ser
med en viss välvilja —• att jag yrkar
bifall till utskottets förslag.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Till jordbruksministern
vill jag säga, att man kan erkänna,
att det är en mycket god uppräkning
som skett på några år från 150 000 kronor
till 325 000 kronor. Men en sådan
ökning som denna vill jag inte se som
en automatisk företeelse, ty då vore
ökningen mycket stor. Här gäller det
anslag som får bedömas i förhållande
till det aktuella behovet, och naturvården
har skötts dåligt från svenska folkets
sida. Man skräpar ner oerhört mycket,
och just nu när naturvårdsnämnden
kommit i gång med sin verksamhet behövs
en extra kraftig insats för propaganda.
Kanske man kan minska anslaget
sedan, eller i varje fall inte finna anledning
att automatiskt höja i fortsättningen.
Går vi längre tillbaka i tiden än
vad jordbruksministern gjorde, så fanns
det inga anslag alls på denna punkt, och
då blir detta ju en enorm ökning.

Jag menar alltså att man inte skall
tveka just nu, när anslaget behövs, utan
försöka få i gång propagandan. Sverige
är ett långt och stort land. Det är många

organisationer som behöver stöd till
denna verksamhet, och för det ändamålet
går det åt pengar, det är ofrånkomligt.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, som för en stund övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar,
att med anledning av föreliggande
yrkanden propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

I fråga om mom. a, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Hjalmar Nilsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Mossberger begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 121 mom. a, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hjalmar Nilsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Om ianspråktagande av domänverkets

Då emellertid herr Mossberger begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej — 65.

Därefter bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. b gjorda hemställan.

Punkten 122

Om ianspråktagande av domänverkets

markfond för ersättningar till markägare
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Naturvård: Ersättningar till
markägare m. m. för budgetåret 1965/
66 anvisa ett reservationsanslag av
3 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
i viss del behandlat två till utskottet
hänvisade, likalydande motioner,
nämligen I: 567, av herr Sveningsson,
och II: 672, av herr Lothigius, vari
hemställts, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen måtte besluta a) att ändra
grunderna för disponering av domänverkets
markfond i enlighet med vad i
motionerna anförts; b) att inrätta en
fond för ersättning till markägare, vilka
vore berättigade till ersättning enligt
naturvårdslagen; c) att avslå Kungl.
Maj:ts hemställan om att till Naturvård:
Ersättningar till markägare m. in. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor; d) alt
av behållningen på domänverkets markfond
anvisa 3 000 000 kronor till fonden
för ersättning till markägare.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
567 och 11:672, såvitt nu vore i fråga,
till Naturvård: Ersättningar till markägare
m. m. för budgetåret 1965/66 an -

markfond för ersättningar till markägare

m. m.

visa ett reservationsanslag av 3 000 000
kronor;

b) lämna motionerna 1:567 och II:
672 utan bifall, såvitt de i övrigt gällde
förevarande anslag.

Reservation hade anförts, utom av
andra, av herr Carl Eskilsson, fru Hultell
och herr Eliasson i Moholm, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, med avslag å Kungl.
Maj:ts framställning samt med bifall till
motionerna I: 567 och II: 672, såvitt nu
vore i fråga, medgiva att medel ur domänverkets
markfond finge användas
för ersättningar till markägare m. m. i
anledning av naturvårdslagen och att
för budgetåret 1965/66 finge disponeras
3 000 000 kronor ur sagda fond för det i
statsverkspropositionen angivna ändamålet
Naturvård: Ersättningar till markägare
m. m.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Vi har nyss haft en
livlig debatt angående naturvårdsupplysning,
och den punkt vi nu skall behandla
gäller också ett naturvårdsändamål
— det är frågan om ersättningar till
markägare m. m. för skador, som kan
uppstå i samband med att mark tas i
anspråk för naturvårdsändamål.

Det är alldeles uppenbart att den nya
naturvårdslagen kommer att ställa stora
anspråk på insatser från statens sida
både när det gäller den fråga, som alltså
nu närmast är aktuell, nämligen ersättningar
till markägare, och när det
gäller markförvärv för naturvårdsändamål,
något som utskottet behandlar under
en senare punkt. I huvudtiteln redovisas
bl. a. att länsstyrelserna uppskattat
mcdelsbchovet för ersättning
till markägare under budgetåret 1965/
66 till ett belopp av 22 miljoner kronor.
Ett så stort belopp anser sig emellertid
inte jordbruksministern beredd att tillstyrka,
eftersom det fordras en viss tid

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Om ianspråktagande av domänverkets markfond för ersättningar till markägare
m. m.

för inventering och planering av de
områden som kan komma i fråga, innan
man kan fatta beslut.

Det är emellertid alldeles uppenbart
att naturvården i framtiden kommer att
kräva stora anslag från riksdagens sida.
Från högerpartiets sida har vi därför
ånyo aktualiserat tanken, att de statliga
insatserna borde ske genom att man
toge i anspråk medel ur domänverkets
markfond för naturvårdsändamål. Motionerna
i detta syfte vid årets riksdag
avstyrkes liksom tidigare av jordbruksutskottet,
men med en mycket knapphändig
motivering. När det gäller punkten
122 skriver majoriteten i utskottet i
sitt utlåtande, att utskottet tillåter sig
hänvisa till det av jordbruksutskottet
föregående år gjorda uttalandet i ämnet.
När det gäller punkten 142 —- som vi
kommer till senare — som gäller markförvärv
för naturvårdsändamål hänvisar
utskottet till vad utskottet anfört i
det föregående vid behandlingen av anslaget
till ersättningar till markägare
m. m., alltså den punkt vi nu behandlar.

Motiveringen från utskottets sida är
alltså så knapphändig och — jag vågar
säga det — så torftig som man över huvud
taget kan vänta sig i ett sådant här
ärende. Jag kunde ju själv vara lika
knapphändig i min motivering och nöja
mig med att kort och gott yrka bifall
till reservationerna, men jag vill trots
utskottets snäva behandling försöka att
med några ord utveckla vår uppfattning.

Domänverkets markfond har uppkommit
genom fondering av de medel,
som inflyter i samband med försäljning
av domänverkets egendomar. Markfonden
uppgår f. n. till över 40 miljoner
kronor. Betydande kapital har tillförts
fonden under senare år, och den kan
beräknas öka även framdeles bl. a. genom
försäljning av tomtmark m. m. till
expanderande tätorter. Kapitaltillskottet
har alltså till stor del kommit i samband
med markanskaffning för bostadsändamål
och andra behov för tätorter -

na. Det är bl. a. för dessa tätorter som
det allmänna nu måste öka sina insatser
när det gäller att skapa omväxling
och rekreation för människorna genom
vistelse ute i Guds fria natur. Riksdagen
har också tidigare sagt att domänverket
i samband med sin allmänna inköpsverksamhet
bör tillgodose det allmänna
naturvårdsintresset.

Enligt vår mening finns det alltså ett
direkt motiv för att använda markfondens
medel både till ersättningar till
markägare m. m. — vilken fråga vi
nu behandlar — och till markförvärv
för naturvårdsändamål — vilken fråga
kommer att tas upp under en senare
punkt.

Jag ber med detta, herr talman, att
för tillfället yrka bifall till den av mig
m. fl. avgivna reservationen vid punkten
122.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Eskilsson säger, att denna fråga har
varit uppe tidigare i både utskottet
och riksdagen. Riksdagen har vid varje
tillfälle avslagit framställningar som
gjorts motionsledes om att ta pengar ur
domänverkets markfond.

Denna markfond instiftades genom ett
riksdagsbeslut redan år 1912; så gammal
är den. Fonden tillföres medel genom
likvider eller ersättningar för
mark, som domänverket sålt eller avstått,
och dessa fondmedel skall användas
för inköp av ny mark, i huvudsak
då skogsmark. Markfonden reglerar helt
domänverkets möjligheter att inköpa
mark. Jag vill understryka att driftmedel
inte får användas eller tas i anspråk
för detta ändamål.

Enligt direktiven är domänstyrelsen
skyldig att snabbt omsätta de medel,
som flyter in. Det betyder att domänverket
skall köpa erforderlig mark i
stället, och det har väl verket under
årens lopp även försökt att göra. Riksdagen
har också understrukit detta ge -

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

nom att uttala, att verket snabbt skall
omsätta dessa fondmedel i fasta realvärden.

Jag skulle här bara vilja erinra om
att även 1964 års statsrevisorer, som
granskat domänverkets fastighetsinköp,
strukit under det förslag som de hade
redan år 1957 och som godtogs av riksdagen,
nämligen att markfondens medel
borde användas för sådana markförvärv
för vilka fonden avsetts. Bakom
detta statsrevisorernas uttalande står
även två högermän, vilka måste ha en
annan uppfattning än reservanterna i
denna fråga.

Det är här inte något annat belopp,
utan samma belopp, som föreslås. Skillnaden
är bara, att reservanterna vill
ta pengarna från markfonden i stället
för att medlen skall anvisas i enlighet
med vad som föreslås i statsverkspropositionen.

Domänverket har öppnat en hel del
av sina marker för fritidsändamål och
har på så sätt bidragit till fritidsverksamheten.
Motionerna innebär bara att
vi skall anvisa pengar för ersättningar
till markägare för liknande ändamål.
Utskottet har alltså inte kunnat tillstyrka
dessa motioner.

Jag ber, herr talman, få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
jämlikt föreliggande yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Carl Eskilsson m. fl. vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Ang. belöningen för dödande av säl

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 122, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Carl Eskilsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 97;

Nej — 28.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 123—136

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 137

Ang. belöningen för dödande av säl

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i
ämnet framlagda förslag hade utskottet
i förevarande punkt hemställt, att
riksdagen måtte till Ersättning för av
rovdjur dödade tamdjur, m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 kronor.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Det kan förefalla litet
egendomligt att jag tar till orda under
denna punkt, men det är så att jag har
ett litet förflutet i fråga om sälar, sedan
jordbruksministern och jag vid ett par
tillfällen diskuterat dessa djur inför
denna kammare.

Onsdagen den 21 april 19G5

38 Nr 18

Anslag till markförvärv för naturvårdsändamål, m. m.

Av skrivningen i jordbruksutskottets _ Jag begärde emellertid ordet för att
utlåtande nr 1 under denna punkt fram- fråga honom hur man skall fatta hans

går att utskottet biträder departementschefens
förslag, och det innebär att ett
oförändrat belopp skall anvisas till ersättning
för av rovdjur dödade tamdjur
m. m., och när det gäller sälarna säger
departementschefen att han vill som
ett provisorium i avvaktan på ytterligare
erfarenheter bl. a. begränsa det
område där belöningen för dödande av
sälar skall utgå.

Svenska ostkustfiskarenas centralförbund
har gjort en framställning om höjning
av beloppet. Det har påpekats att
väsentligt högre belopp utgår bl. a. i
Finland, och dessa jaktmarker är väl
i Bottenhavet och Bottniska viken gemensamma
för vårt land och Finland.
Fiskarna anser också att den skadegörelse
som sker genom sälarna på redskap
och fisk är av betydande omfattning.
Det lär —- för att uttrycka sig populärt
—- vara så att sälarna i svenska
vatten har förmåga att äta upp lika
mycket fisk som införes av fiskare till
alla svenska hamnar. Det är självfallet
inte jag som står för uppgiften, men jag
bär den ifrån ett sådant håll så att
man knappast kan ifrågasätta sakkunskapen.

Om detta är riktigt förstår man den
indignation som sedan gammalt behärskar
yrkesmännen när det talas om säl.
Jag har därför svårt att inse att man
icke skulle höja beloppet. Det har dock
varit gällande ända sedan 1948, om jag
minns rätt. Vissa remissinstanser har
emellertid haft andra uppfattningar.
Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskarförbund
ansluter sig till höjningen, men
vill också ha en fond inrättad, varifrån
man kan ge anslag som ersättning för
skador som bevisligen har uppstått.
Svenska jägarförbundet förordar en
höjning av beloppet till 30 kronor, och
det är uppenbart att det finns anledning
ompröva dessa grunder för ersättning
för dödade djur i detta sammanhang.

Det anser sig också jordbruksministern
vilja göra.

uttalande. Han säger: »Enligt min mening
bör vad som anförts i framställningen
från Svenska ostkustfiskarenas
centralförbund och i de däröver avgivna
remissyttrandena föranleda ändrade
bestämmelser i ämnet.» Jag har funderat
något på hur det går ihop med
synpunkterna från de övriga remissorganen,
som närmast går ut på en liberalisering
i detta sammanhang. Jag
har förståelse för att man bör skydda
en viss mindre stam på enskilda reservat
eller på annat sätt för att bevara
något väsentligt i naturbilden. Detta
gäller särskilt skärgårdarna i Norrland
och även i Svealand. Förslagen varierar.
På Västkusten, Skånekusten och
Blekingekusten borde sälarna i stället
fridlysas, anser vissa remissinstanser.
Jag kan tänka mig alla dessa möjligheter,
men jag har funnit det angeläget att
det, vilket nu också föreslås, vidtages
provisoriska åtgärder för vinnande av
ytterligare erfarenheter. Man bör i detta
sammanhang också rimligen ta hänsyn
till de rena yrkesintressena.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkterna 138—141

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 142

Anslag till markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit att för
nästa budgetår skulle anvisas ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor till den
delfond under domänfonden, varå naturvårdsobjekt
i kronans ägo skulle redovisas.

I samband härmed hade utskottet behandlat
de till utskottet hänskjutna likalydande
motionerna I: 567, av herr Sveningsson,
och II: 672, av herr Lothigius,

Onsdagen den 21 april 1965 Nr 18 39

Anslag till markförvärv för naturvårdsändamål, m. m.

vari hemställts, såvitt nu vore i fråga,
att riksdagen måtte a) avslå Kungl.
Maj:ts hemställan om att till Markförvärv
för naturvårdsändamål, m. m. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor, samt b)
av behållningen på domänverkets markfond
anvisa 2 500 000 kronor till Markförvärv
för naturvårdsändamål.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
567 och II: 672, såvitt nu vore i fråga,
till Markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett
investeringsanslag av 2 500 000 kronor;

b) lämna motionerna 1:567 och II:
672 utan bifall, såvitt de ej behandlats
i det föregående.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herr Carl Eskilsson, fru Hultell
och herr Eliasson i Moholm, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava
den i reservationen angivna lydelsen
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte

a) med avslag å Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna
1:567 och 11:672, såvitt nu vore i
fråga, medgiva, att medel ur domänverkets
markfond finge användas för
statens förvärv av ur naturvårdssynpunkt
värdefull mark och att för budgetåret
1965/66 2 500 000 kronor finge
disponeras ur sagda fond för det i statsverkspropositionen
angivna ändamålet
Markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m.;

b) i anledning av motionerna 1:567
och 11:672 i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om skyndsam utredning och
förslag angående ändring av bestämmelserna
för disposition av domänverkets
markfond i syfte att dels medgiva
vidgade användningsområden, dels tillföra
statsverket den del av behållningen
å fonden, som överstege 20 000 000
kronor.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag anförde när vi nyss behandlade
punkt 122 ber jag att i den nu föredragna
punkten få yrka bifall till reservation
nr 10.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag skall be att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr förste vice talmannen
enligt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 142, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befun -

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Anslag till jordfonden

nos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 99;

Nej — 26.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 143—150

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 151

Anslag till jordfonden

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Jordfonden för budgetåret
1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 10 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner:

1) de likalydande motionerna 1:569,
av herr Sveningsson, och II: 673, av
herr Lothigius, i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte till Jordfonden
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
investeringsanslag av 5 000 000 kronor;
samt

2) motionen II: 405, av herr Lundberg.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
ävensom med avslag å motionerna
I: 569 och II: 673 till Jordfonden
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
investeringsanslag av 10 000 000 kronor; II.

lämna motionen II: 405 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Isacson, fru Hultell och herr Hedin,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss del erhålla den lydelse, som
i reservationen angivits, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte med anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till mo -

tionerna I: 569 och II: 673 till Jordfonden
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Såsom framgår av reservationen
vid denna punkt har jordfondens
kapitalbelopp ökat betydligt
under senare år. Det står naturligtvis i
samband med den ökade inköpsverksamhet
som följer och måste följa med
utvecklingen på jordbrukets område.
Det förefaller emellertid som om även
departementschefen har varit bekymrad
över att lantbruksnämndernas
markinnehav, som förvärvas med medel
från jordfonden, har blivit allt
större. Departementschefen påpekar
nämligen att det kan finnas anledning
för lantbruksnämnderna att i snabbare
takt än under de senaste åren avyttra
inköpta fastigheter.

I ett annat sammanhang — i propositionen
om ny jordförvärvslag — påpekar
departementschefen att lantbruksnämnderna
vid 1962 års slut innehade
ca 2 000 fastigheter med ett taxeringsvärde
av ungefär 49 miljoner kronor,
och två år senare, vid förra årets slut,
hade antalet fastigheter ökat till 3 200
och taxeringsvärdet till 81 miljon kronor.
Det är alltså en betydande ökning
under de två senaste åren.

Det är nödvändigt att lantbruksnämnderna
bedriver en aktiv inköpsverksamhet
med hänsyn till utvecklingen inom
jordbruket. Men det är också angeläget
att man försöker få en snabbare omsättning
av de fastigheter som man köper.
Genom att sälja litet fortare och inte
ligga på fastigheterna så länge skulle
man minska behovet av tillskott till
jordfonden.

Med denna motivering har vi högerledamöter
i jordbruksutskottet yrkat att
det skall beviljas ett investeringsanslag
av endast 5 miljoner kronor som tillskott
till jordfonden i stället för 10 miljoner
som Kungl. Maj:t begärt. Jag ber
att få yrka bifall till reservationen.

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Utskottet har understrukit
att det bör ske en snabbare omsättning
av de fastigheter som lantbruksnämnderna
innehar och att man
bör medverka till sammanläggning och
rationalisering.

Lantbruksstyrelsen har hemställt om
20 miljoner kronor till jordfonden, medan
reservanterna förordar ett anslag
på 5 miljoner. Utskottet föreslår i likhet
med departementschefen 10 miljoner
kronor, vilket belopp alltså, att döma
av de olika synpunkter som kommit
fram, bör vara ganska väl avvägt.

Jag ber att få yrka bifall itll utskottets
hemställan.

Herr ESK1LSSON (h):

Herr talman! Jag ber endast att få
påpeka att av de 20 miljoner kronor,
varmed lantbruksstyrelsen har begärt
att jordfondens investeringsanslag skall
utökas, har riksdagen tidigare beviljat
10 miljoner kronor på tilläggsstat. Med
vårt förslag skulle alltså tillskottet i år
bli 15 miljoner och inte endast 5 miljoner,
såsom herr Hjalmar Nilsson nyss
gjorde gällande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Därpå gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de rörande
mom. I förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Anslag till jordfonden

Herr Eskilsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 151 mom. I, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 104;

Nej — 24.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkten 152

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 153

Lades till handlingarna.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställningar angående upprustning
av den veterinärmedicinska
forskningen och utbildningen, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.

Beträffande detta utlåtande hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående reglering
av sockernäringen.

Jämväl beträffande detta utlåtande
liade utskottet hemställt, att detsamma
måtte företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet
hemställt.

Föredrogs och bordlädes ånyo allmänna
beredningsutskottets utlåtande
nr 21.

Om översyn av brottsbalkens regler om
uppvigling

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 17, i anledning av väckta
motioner om översyn av brottsbalkens
regler om uppvigling.

Första lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 316 i
första kammaren av fru Segerstedt
Wiberg samt nr 381 i andra kammaren
av herr Hamrin i Kalmar. I motionerna,
vilka voro likalydande, hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn
av reglerna i 16 kap. 5 § brottsbalken
om uppvigling i enlighet med vad i
motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

att förevarande motioner, 1:316 och
II: 381, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herrar
Ernulf och Sjöholm, vilka dock ej antytt
sin mening.

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp):

Herr talman! Tillåt mig att göra några
reflexioner i anslutning till första lagutskottets
utlåtande nr 17, som är föranlett
av en motion om den s. k. uppviglingsparagrafen.
Motionen har i denna
kammare lagts fram av mig och i
andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.

Vi framhåller att det tycks oss oegentligt
att som uppvigling beteckna exempelvis
en uppmaning till en så ringa
förseelse som att cykla utan lyse. Vidare
påpekar vi, att det kan uppstå en intressekonflikt
mellan statens önskan att
förhindra brott och den enskildes rätt
till åsiktsfrihet. Enligt vår mening bör
man söka utforma en brottsbeskrivning
som tillåter att det straffrättsliga ansvaret
i vissa fall kan bortfalla.

För vår del blir slutsatsen i fråga om
de båda nämnda punkterna, att det är
önskvärt och av behovet påkallat med
en översyn av brottsbalkens regler om
uppvigling.

Vad gäller det första påpekandet
framhöll JK redan 1945 i sitt yttrande
över straffrättskommitténs betänkande
att det i fråga om uppvigling »för ringare
brott av detta slag torde te sig främmande
att använda denna benämning».
I sitt yttrande över motionen i år finner
JK »ej anledning att nu frångå den
ståndpunkt ämbetet tidigare intagit i
denna fråga och delar således motionärernas
uppfattning att den gällande
rubriceringen lämpligen borde förbehållas
grövre brott».

Hovrätten för västra Sverige finner
att »det stundom ter sig oegentligt och
ibland rent av stötande att å brottsligheten
använda beteckningen uppvigling,
som i vart fall hos allmänheten kan leda

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

tankarna till gärningar av helt annan
art än den som är aktuell i det särskilda
fallet».

Utskottet finner för sin del att åtskilliga
av de icke grova fallen ter sig i så
hög grad klandervärda att ingen erinran
kan göras mot beteckningen uppvigling.
Även om benämningen, säger utskottet,
inte är tillfredsställande för de lindrigare
fallen, bör motionen enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Det finns, herr talman, många sätt
att uttrycka sin obenägenhet att ändra
på rådande förhållanden. Jag är inte
alldeles säker på att utskottet här valt
det mest övertygande.

Vad angår den konflikt som påtalas
i motionen mellan statens intresse att
förhindra brott och den enskildes rätt
att fritt uttrycka sin åsikt säger utskottet
att stadgandet inte lägger hinder för
långtgående kritik av myndigheters åtgärder.
Utskottet förefaller mig med
det uttalandet vända sig mot ett påstående
som icke framställts. Däremot
kan sägas att stadgandet gör att den
som av samvetsskäl är motståndare till
värnplikten kan hindras att framföra
denna åsikt eller att uppmana andra att
följa sin åsikt, såvida han inte är kunnig
eller durkdriven nog att kringgå
stadgan. Plan kan säga att värnplikt är
mordplikt ■—• den titeln återfanns nyligen
på cn skrift — men han får inte
skriva »Vägra värnplikt», däremot »Att
vägra värnplikt». Det senare är tillåtet
även om man tillgriper en affisch för
att göra detta konstaterande. Polisen i
Stockholm tillät ju eu ung pacifistisk
konstnär att sätta upp affischen »Att
vägra döda — att vägra värnplikt» men
förbjöd som uppviglande affischen
»Vägra döda — vägra värnplikt».

Som bekant har åtal väckts mot konstnären,
och tidigare har ett tjugotal ungdomar
dömts för uppvigling. Detta trots
att det i tryckfrihetsförordningen heter
att man »mera skall fästa uppmärksamheten
på ämnets och tankens än på uttryckets
lagstridighet, på syftet än på

framställningssättet samt i tvivelsmål
hellre fria än fälla».

Som hovrätten för västra Sverige påpekar
har frågan om den straffrättsliga
behandlingen av intressekollisionsfall
aktualitet även beträffande andra brott
än uppvigling. Justitiekanslern säger i
sammanhanget, att det självfallet är av
största vikt att yttrandefriheten ej obehörigen
inskränkes. Justitiekanslern liksom
hovrätten förordar dock att man
utnyttjar den vidgade möjligheten till
att icke tala å brott eller att eftergiva
påföljd framför att ändra de nuvarande
bestämmelserna. Men man understryker
vikten av att yttrandefriheten respekteras.

Oro för att uppviglingsparagrafen
skall leda till en åtstrypning av åsiktsoch
yttrandefriheten har kommit en
lång rad av kulturpersonligheter att
samlas kring ett uttalande i samband
med ingripandet mot den unge konstnären.
Författaren Stig Carlsson skrev att
han hoppades, att det inträffade skulle
väcka det svenska folket ur dess liknöjdhet
och få det att reagera inför annat
än höjda skatter, usla TV-filmer och
nakenfilmer. Han reagerar mot ingripanden
mot radikala ungdomar som
propagerar mot värnplikten och finner
att det i många fall kan bli svårt att
ange vad som skiljer oss från diktaturstaterna
om vi hindrar den debatt som
utgör demokratiens andningsfrihet.

Det är möjligt att författaren går till
överdrift i sina farhågor, men det är beklagligt
att första lagutskottet alls inte
velat ta upp debatten. Utskottet nöjer
sig med konstaterandet att den enskilde
inte kan ha befogat intresse att gå
utanför den ram som inte tillåter att
man uppmanar eller förleder till brott,
svikande av medborgerlig skyldighet eller
ohörsamhet mot myndighet. Skulle i
enstaka undantagsfall straff framstå
som stötande kan man underlåta att
åtala, blir dess enda egentliga kommentar.
Därmed överlåter utskottet på åklagarmyndigheten
att på egen hand ta
ställning till själva problemet och till

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

den fråga vi ställt om huruvida straffansvar
inte under vissa förhållanden
bör bortfalla.

Jag tycker att det är beklagligt att utskottet
skjuter från sig obehaget att mera
ingående penetrera problemet, ty
här föreligger verkligen ett sådant.
Konkret uttryckt åstadkommer det att
ungdomar som inte alls tillhör den kriminella
typen men som ger uttryck för
en livsinställning, vilken återspeglar
mycket av den vånda alla känner inför
den pågående kapprustningen i kärnvapnens
skugga, kan råka i delo med
rättvisan bara för att de inte förstår att
uttrycka sig en aning finurligare. I andra
demokratiska länder, där läget är
avsevärt mera spänt, tillåter man människor
att ge uttryck för sin oro även
om kritiken drabbar landets militära
ansträngningar. Och själva har vi ju en
kommitté som sysslar med de värnpliktsvägrandes
problem.

Jag beklagar, herr talman, att första
lagutskottet avgivit ett så snävt utlåtande,
men jag skall för dagen avstå
från att ställa något yrkande.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Såsom framgår av utskottsutlåtandet
har jag anmält en blank
reservation i denna fråga, och det kan
måhända vara på sin plats att jag ger
en förklaring till det.

Rent allmänt anser jag att utskottets
skrivning är alltför avvisande mot motionärerna.
Utskottet tar först upp motionsyrkandet
om uppdelning av uppviglingsbrottet
på tre grader i stället för
såsom nu på två grader, ett normalbrott
och ett grovt brott. Det torde vara riktigt
såsom utskottet framhåller att man
med den metodik som brottsbalken använder
skulle få enbart frihetsstraff i
straffskalan för normalbrottet, om man,
såsom motionärerna föreslår, skulle göra
en uppdelning på tre grader i stället
för på två. Följden skulle nämligen bli
att böter endast skulle kunna utdömas
vid ringa brott, och det skulle närmast
innebära en straffskärpning för normal -

fallen, vilket knappast vore önskvärt,
och det har väl inte heller åsyftats av
motionärerna.

Det finns naturligtvis inget absolut
hinder mot att i detta fall frångå den
vanliga metodiken i brottsbalken. Man
kan i och för sig mycket väl ha tre
slraffskalor, en för lindriga brott med
endast böter, en för normalbrottet med
böter och fängelse samt en för grova
brott med enbart fängelse. Detta är
inte, såsom jag förut har sagt, den metodik
som brottsbalken använder i övriga
fall, men den principen är inte
helig; det går i och för sig mycket väl
för sig att göra en avvikelse.

Mot detta kan väl invändas att det
naturligtvis är önskvärt att ha en enhetlig
metodik för straffskalornas uppbyggnad
i ett sådant lagverk som brottsbalken.
Vill man frångå den skall man
ha starka skäl, och för min del tycker
jag knappast att skälen för en avvikelse
i enlighet med motionärernas yrkande
är tillräckligt starka; men jag kan
ingalunda finna att saken är så klar
som utskottets skrivning ger intryck av.

Går jag sedan över till vad motionärerna
säger om brottsbeteckningen uppvigling
så förstår jag att man i motionen
har reagerat mot att använda en
sådan beteckning åtminstone när det
gäller de lindrigare fallen. Utskottet
svarar på detta — jag citerar — att enligt
utskottets uppfattning ej med fog
kan göras gällande, att benämningen
uppvigling generellt sett skulle vara
missvisande eller eljest olämplig för de
icke grova fallen. Om jag får uttrycka
detta något enklare så förmodar jag att
det innebär, att utskottet tycker att benämningen
uppvigling är bra inte bara
för grova fall utan även för normalbrotten.
För de lindrigaste fallen gör utskottet
däremot ett medgivande, fastän
man väl kan säga att det är litet halvhjärtat
och tveksamt — man säger att
benämningen uppvigling måhända kan
anses »icke helt tillfredsställande». Jag
kan ju nöja mig med konstaterandet
att det är försiktigt uttryckt.

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

Jag tycker, liksom Advokatsamfundet
säger i sitt yttrande till utskottet, att ordet
uppvigling »framstår såsom en onödigt
drastisk benämning» på de lindrigaste
formerna av brottet. Läser man en
tidningsrubrik med formuleringen:
»Studerande dömd för uppvigling», får
man väl ändå den uppfattningen att
det gäller en ganska allvarlig historia

— kanske inte riktigt lika allvarlig som
upplopp, men följer vi innebörden i
det vanliga språkbruket blir ju uppvigling
ändå en allvarlig sak.

För övrigt kan det nämnas att självaste
justitiekanslern under förarbetena
till brottsbalken anmärkte på den
bär benämningen, och ämbetet — det är
ny justitiekansler — vidhåller i sitt yttrande
till utskottet denna gång att
brottsbenämningen uppvigling borde
förbehållas grövre brott.

Jag tycker uppriktigt sagt att utskottet
gärna kunde ha rent ut medgivit att
benämningen uppvigling är en stötande
beteckning när det gäller lindrigare
fall. Låt mig ta ett exempel ur högen.
Vi kan tänka oss en mycket besökt badplats
en varm sommardag. Parkeringsplatsen
blir snabbt upptagen av bilar,
eftersom dylika utrymmen ofta nog är
väl små. I närbeten finns kanske en
gräsbevuxen slänt där parkering är förbjuden.
Ja, det komer ett hundratal bilar
och man vet inte vart man skall bege
sig. Förarna går ur sina bilar och så
stiger en person fram och säger: »Vi
ställer bilarna på slänten, det gör ingen
skada.» Under förutsättning att man anser
att dessa bilister bildar allmänhet

— något som kan vara tveksamt i det
särskilda fallet -— kommer detta att betecknas
som uppvigling; en familjefar
skulle alltså efter detta »grova brott»
komma hem som »uppviglare». Jag
medger att det är mycket olämpligt att
uppmana folk att överträda lagen —
och såsom domare måste jag tycka att
det är i allra högsta grad olämpligt —
men att kalla sådant uppvigling är
kanske ändå litet för drastiskt.

Brottsbalkens författare har genomgående
givit de olika brotten särskilda
beteckningar. Det är en mycket bra
metod, av psykologiska skäl, för domstolarnas
vidkommande är det rätt
praktiskt och det kan vara bra även
på många andra sätt. Men om man använder
den metoden, visar det sig ändå
emellanåt att en brottsbeteckning är
mindre lämplig för vissa fall. Det kan
dock hända att man skall godtaga detta
som priset för enhetligheten och
vinsten att man inte behöver tala om
ett brott enligt den och den paragrafen
utan har ett namn på brottet.

Även om jag i stort sett delar motionärernas
anmärkningar mot begreppet
uppvigling när det gäller lindrigare
fall, kan det därför knappast röra
sig om sådana olägenheter att frågan
bör tas upp till särbehandling. Jag är
alltså medveten om att denna terminologiska
fråga inte bör särskilt utredas.
Men om man inom justitiedepartementet
skulle få anledning att överväga
modifikationer i brottsbalken -— och
det är väl rätt sannolikt att några ändringar
tämligen snart kan visa sig erforderliga
— anser jag att det vore
önskvärt att man också övervägde denna
fråga, även om det från lagstiftarens
synpunkt kan tyckas gälla en ganska
underordnad detalj och även om första
lagutskottet inte ägnat frågan riktigt
det positiva intresse som den enligt
min mening kunde ha förtjänat.

Jag medger att det är svårt att hitta
en lämpligare benämning än uppvigling.
Skulle uppgiften visa sig olöslig,
kunde man kanske i detta fall helt enkelt
avstå från en särskild brottsbenämning.
Justitiekanslern — som jag
förut åberopat — sade under förarbetena
till brottsbalken att det inte var
nödvändigt att ha brottsbeteckningar
för samtliga fall; bär man en god beteckning
är det bra, har man en mindre
god beteckning kan det hellre vara.

Vad till sist angår den av motionärerna
berörda frågan om kritikrätten

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

så gäller ju den, till skillnad från de
två andra frågorna, ett viktigt principspörsmål.
Huvudlinjen i vårt samhälle
liksom i alla ordnade samhällen måste
väl vara, att man inte får uppmana till
överträdelse av gällande lag. Man får
nöja sig med att plädera för lagändring.
Därom är väl alla ense, motionärerna
lika väl som utskottet och alla
andra.

Det är klart att för den enskilde medborgaren
kan det ibland vara svårt att
hålla denna distinktion klar för sig i
alla livets skiften. Man får kritisera lagen,
men man får inte ge sin kritik
en sådan utformning att den kan fattas
som en uppmaning till lagöverträdelser.
Man får inte säga: Vägra värnplikt!
Däremot får man säga: Om du
har samvetsbetänkligheter mot värnplikt,
så ge uttryck däråt, och du kan
få annan tjänstgöring! Där går gränsen
mellan det lagliga och det olagliga,
och den är skarp men kanske för den
enskilde inte lika skarpt synlig som
den är för juristerna.

Om man sedan i sådana fall som motionärerna
talat om, när yttrandefriheten
får så att säga den form att den åtminstone
till det yttre ter sig som en
uppmaning till lagöverträdelse, skall
införa en straffrihetsgrund i själva lagrummet
om uppvigling eller om man
skall nöja sig med den metod vi har,
som ger åklagaren rätt att låta bli att
åtala och som i vissa undantagsfall ger
domstolarna rätt att låta bli att döma
till straff, är en omfattande och svår
fråga. Trots den kritik som motionärerna
riktat mot utskottet för att det
inte tagit upp spörsmålet till omfattande
behandling måse jag erkänna att jag
för min personliga del inte heller är
beredd att ta upp den i detta sammanhang.
Jag skall göra det, om det mot
förmodan blir en allmän debatt i saken.

Med dessa ord, herr talman, har jag
velat motivera min blanka reservation.

Häri instämde herr Undén (s).

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Herr Ernulf sade att
första lagutskottet inte hade ägnat denna
fråga tillräckligt positivt intresse.
Jag tror att det förtjänar att erinra kammarens
ledamöter om att de synpunkter
som herr Ernulf nu har framlagt tidigare
har anförts från en rad olika instanser
under förarbetet till brottsbalken.
Synpunkterna har därvid ingående
vägts mot varandra, och till sist har
man funnit rätt väl underbyggda uttryck
för sin uppfattning i brottsbalken
sådan som den ter sig i dag.

Första lagutskottet hade vid lagens
slutgiltiga förarbetande, innan den
framlades till riksdagens prövning, anledning
att mycket ingående beröra
även de frågor som tas upp i det anförande
herr Ernulf har hållit och i fru
Segerstedt Wibergs motion som hon
tidigare har talat för. Man kan väl i
korthet nöja sig med att erinra om att
motionärernas begäran om en översyn
av ifrågavarande bestämmelser icke har
biträtts av något enda remissorgan. Vad
själva brottsbenämningen beträffar så
har den mycket ingående prövats under
förarbetena till lagen. Man kom icke
till någon annan brottsbenämning än
uppvigling. Det är väl ganska symptomatiskt
att en av remissinstanserna,
nämligen hovrätten för västra Sverige
som tydligen också prövat frågan ingående,
sagt att den inte kan lämna något
förslag till ny brottsbeteckning. Ingen
har tidigare kunnat komma med ett förslag,
och de uppslag som har lämnats
i motionen »förledande till ohörsamhet»
har av flera remissinstanser avvisats,
eftersom uttrycket redan förekommer
i lagen.

Mera intressant är kanske motionens
yrkande om att det skall vara en viss
differentiering av straffskalan. Jag tror
jag kan nöja mig med att påpeka att
riksåklagarämbetet har förklarat att om
man följde motionärernas önskan i dessa
avseenden skulle en ej önskvärd
krympning av straffskalan i skärpande
riktning inträffa. Om man ändrade på

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

Om översyn av brottsbalkens regler om uppvigling

de nuvarande reglerna med uppdelning
i en grupp för medelsvåra och ringa
brott och en för grövre brott, skulle
man med andra ord nå en helt annan
effekt än den motionärerna ursprungligen
har avsett.

Vad gäller de exempel som har
nämnts här på hur intressekollision
kan uppstå — speciellt exemplet med
de värnpliktiga — kan jag erinra om
att det i riksdagsberättelsen för i år
står att utredningen om värnpliktsvägrare
blir färdig under årets lopp. Man
kan då närmare se hur denna utredning,
som speciellt har sysslat med hithörande
frågor, har gjort sina bedömningar.
Advokatsamfundet har såvitt jag
förstår satt fingret på en ganska viktig
punkt när det gäller intressekollisionen,
då det sagt att motionärerna tydligen
bär förväxlat åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
De bestämmelser som finns
i hithörande lagrum berör ingalunda
åsiktsfriheten. Den inskränkes inte. Det
gäller endast friheten att yttra sig. Där
måste man hålla med i det som -utskottet
har skrivit, nämligen att »stadgandet
icke lägger hinder i vägen för att
myndigheters åtgärder i skilda hänseenden
offentligen utsättes för även mycket
långtgående kritik». Till detta kan
fogas att man givetvis har möjlighet
att debattera skilda åtgärder från myndigheter
och från samhället. Advokatsamfundet
och justitiekanslersämbetet
har framhållit att de nuvarande bestämmelserna
om uppvigling inte lägger
hinder i vägen för att samhällsfrågor
eller andra ämnen ställes under debatt.
I tryckfrihetsförordningen 1 kap. 4 §
står, att man bör »alltid fästa sin uppmärksamhet
mera på ämnets och tankens
än på uttryckets lagstridighet, på
syftet än på framställningssättet, samt
i tvivelsmål hellre fria än fälla». Den
möjligheten har funnits så länge som
den svenska tryckfrihetsförordningen
har funnits.

Jag kan tillägga att vi i år har gjort
vissa ändringar i brottsbalken, som har

gjort att åklagare har vidgade möjligheter
att inte åtala brott. Enligt 33 kap.
4 § brottsbalken har domstol tillerkänts
viss rätt att eftergiva påföljd. Detta är
alltså bestämmelser som har trätt i kraft
för endast ett år sedan och som man
sålunda måste ta hänsyn till när man
bedömer hithörande frågor. Man kan
inte gå alltför långt tillbaka i tiden.

Eftersom ingen av de tidigare talarna
har framställt något yrkande, skall jag,
herr talman, nöja mig med att yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning
bifölls vad utskottet i det nu förevarande
utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 19, i anledning av väckt motion
angående den allmänna preskriptionstiden
för fordringar; och

nr 20, i anledning av väckt motion
om ersättning till enskild för biträde
åt polisen vid ingripande i samband
med olyckshändelse.

Vad utskottet i dessa utlåtanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 38, i anledning av väckta motioner
angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid
mindre arbetsplatser;

nr 39, i anledning av väckta motioner
angående socialhjälp till anhörig
vid frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare;
och

nr 40, i anledning av väckta motioner
om kostnadsfritt tillhandahållande
av visst läkemedel.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet från och
med den 24 april tills vidare i och för
deltagande som svenskt ombud i sammanträde
med FN:s nedrustningskommission
i New York.

Stockholm den 21 april 1965

Alva Myrdal

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
fru Myrdal för den tid, som
åtginge för uppdragets fullgörande.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 146, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 7 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

106, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.;

nr 108, angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsreglementen,
m. m.;

nr 111, med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475);

nr 113, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 57 och 62 §§ lagen
den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,
m. m.;

nr 115, angående godkännande av en
europeisk balk om social trygghet
m. m.;

nr 116, angående utbyggnad av televerkets
verkstadsrörelse;

nr 118, med förslag till lag om ändring
i skollagen den 6 juni 1962 (nr
319);

nr 122, om ökning av de svenska insatserna
i Internationella valutafonden
och Världsbanken; samt

nr 123, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 72 och 77 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26
maj 1954 (nr 521), m. m.

Anmäldes och bordlädes av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälningar, att till utskottet inkommit
framställningar

dels från Nordiska rådets svenska delegation
angående organisationen av delegationens
kansli,

dels ock från styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående utgivandet av en
matrikel över riksdagens ledamöter.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i landstingslagen den 14 maj 1954
(nr 319) m. m. samt i ämnet väckta
motioner;

nr 21, i anledning av motioner om
begränsning av antalet ledamöter i
landsting;

nr 22, i anledning av motioner angående
valkretsindelningen för landstingsval;
samt

nr 23, i anledning av motioner angående
information till kommunala fullmäktige
om arbetet inom kommunens
styrelse;

statsutskottets utlåtande nr 5, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1965/
66 inom socialdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta motioner; bevillningsutskottets

betänkande nr
26, i anledning av väckta motioner om
successiv avveckling av dubbelbeskattningen
å aktiebolag och ekonomiska
föreningar;

Onsdagen den 21 april 1965

Nr 18

bankoutskottets utlåtanden:

nr 16, i anledning av väckta motioner
om utgivning av en informationstidskrift
rörande riksdagens verksamhet
m. m.;

nr 17, i anledning av väckta motioner
om förstatligande av läkemedelsindustrien; nr

18, i anledning av väckt motion
om utvidgad statlig gruvdrift i Norrland; nr

19, i anledning av väckt motion
om anordnande av en statlig verkstadsindustri
i Norrland;

nr 20, i anledning av väckta motioner
om tillskapande av ett byggnadsföretag
med staten som huvuddelägare;

nr 21, i anledning av väckta motioner
om ett nytt kreditsystem för bostadsbyggande
och vissa offentliga investeringar;
samt

nr 22, i anledning av väckta motioner
angående försäkringsväsendets organisation,
m. m.;

jordbruksutskottets utlåtande nr 8, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående allmän beredskapsstat för
budgetåret 1965/66, såvitt angår jordbruksärenden;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 23, i anledning av väckta motioner
om inflytande för de anställda
över enskilda företag och om inflytande
för de anställda över statliga företag.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 728, av herr Stefanson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 87, med
förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

nr 729, av herr Stefanson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 87, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 4

Första hammarens protokoll 1965. Nr 18

nr 730, av fru Segerstedt Wiberg och
herr Holmberg, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 88, med förslag
till lag angående ändring i lagen den
28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna
handlingar;

nr 731, av herr Näsström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 94, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
maj 1960 (nr 253) om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker,
m. m.;

nr 732, av herr Carlsson, Eric, och
herr Tågmark,

nr 733, av herr Isacson m. fl.,
nr 734, av herr Mattsson m. fl.,
nr 735, av herr Svanström m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 95, angående reglering av priserna
på vissa jordbruksprodukter,
m. m.;

nr 736, av herr Pettersson, Harald,
och herr Sundin, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 98, med förslag
till lag om fortsatt giltighet av likviditets-
och kassakvotslagen den 25 maj
1962 (nr 256), m. m.;

nr 737, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
98, med förslag till lag om fortsatt giltighet
av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), m. m.;

nr 738, av herr Skärman, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 102,
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 18 april 1952 (nr 152) om
sammanföring av samfälld vägmark med
angränsande fastighet m. m., m. m.;

nr 739, av herr Holmberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
103, med förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m.,
m. in.;

nr 740, av herr Jacobsson, Per, och
herr Hilding, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 103, med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. in., m. in.;

Nr 18

Onsdagen den 21 april 1965

Meddelande ang. enkel fråga

nr 741, av herr Lundberg och fru Segerstedt
Wiberg, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 107, med förslag
till förordning om statsbidrag till byggande
av tunnelbana;

nr 742, av herrar Strandberg och
Enarsson, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 107, med förslag till förordning
om statsbidrag till byggande
av tunnelbana; samt

nr 743, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
120, angående uppförande av ett nytt
tvätteri i Eskilstuna.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 20 april framställts av herr

Källqvist (fp) till herr statsrådet ocli
chefen för socialdepartementet:

»Vill Statsrådet överväga möjligheten
av att vidtaga åtgärder för att intensifiera
den profylaktiska verksamheten
inom tandvården med särskilt beaktande
av de möjligheter den organiserade
folktandvården och tandläkarnas organisationer
kan erbjuda?

Kan Statsrådet lämna en redogörelse
för det aktuella läget beträffande de
lokala myndigheternas planer och framställningar
gällande fluoridering av
dricksvatten?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.00.

In fidem

Fritz af Petersens

Torsdagen den 22 april 1965

Nr 18

Torsdagen den 22 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 145, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av priserna på fisk under budgetåret
1965/66.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad får härmed anhålla
om ledighet från riksdagen den 23 april
på grund av utrikes resa.

Stockholm den 21 april 1965

Olof Palme

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 106, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.

Föredrogs och hänvisade till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
108, angående vissa ändringar i statliga
avlönings- och pensionsreglementen,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 111, med förslag till förordning om
ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475).

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
113, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 57 och 62 §§ lagen den

31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 115,
angående godkännande av en europeisk
balk om social trygghet m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
116, angående utbyggnad av televerkets
verkstadsrörelse.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 118,
med förslag till lag om ändring i skollagen
den 6 juni 1962 (nr 319).

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
122, om ökning av de svenska insatserna
i Internationella valutafonden och
Världsbanken.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 123, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 72 och 77 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26
maj 1954 (nr 521), m. m.

Föredrogos bankoutskottets anmälningar
jämlikt § 21 riksdagsstadgan att
till utskottet inkommit

dels framställning från Nordiska rådets
svenska delegation, angående organisationen
av delegationens kansli;

dels ock framställning från styrelsen
för riksdagsbiblioteket, angående utgivandet
av en matrikel över riksdagens
ledamöter.

Framställningarna hänvisades till
bankoutskottet.

Nr 18

Torsdagen den 22 april 1965

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 728 och 729 till bevillningsutskottet,

motionen nr 730 till konstitutionsutskottet,

motionen nr 731 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 732—735 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 736 och 737 till bankoutskottet,

motionerna nr 738—740 till lagutskott
samt

motionerna nr 741—743 till statsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 20—
23, statsutskottets utlåtande nr 5, bevill -

ningsutskottets betänkande nr 26, bankoutskottets
utlåtanden nr 16—22, jordbruksutskottets
utlåtande nr 8 och allmänna
beredningsutskottets utlåtande
nr 23.

På framställning av herr talmannen
beslöts att statsutskottets utlåtande nr 5
skulle uppföras näst efter samma utskotts
utlåtande nr 50 å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.04.

In fidem
Solveig Gemert

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Fredagen den 23 april

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 48, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret
1965/66 till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna I—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Anslag till utbildning av ungdomsledare

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
reservationsanslag av 2 500 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Schött m. fl. (I: 78) samt den andra
inom andra kammaren av herrar
Hedin och Nordgren (11:105), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Johan Olsson och Harald Pettersson
(I: 167) samt den andra inom
andra kammaren av herr Boo m. fl.
(II: 188), i vilka anhållits, att riksdagen
måtte till Utbildning av ungdomsledare
under åttonde huvudtiteln för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren

av herr Dahlberg m.fl. (I: 375) och den
andra inom andra kammaren av herr
Carlstein (11:445).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 78 och II: 105 samt
1:167 och 11:188, till Utbildning av
ungdomsledare för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kronor;

II. att motionerna 1:375 och 11:445
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits, utom av
annan, av herrar Ivar Johansson, Axel
Andersson, Per Jacobsson, Källqvist
och Thorsten Larsson, fröken Elmén
samt herrar Larsson i Hedenäset, Mattsson
och Mundebo, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under I
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med bifall till motionerna I: 78 och II:
105 samt 1:167 och II: 188, till Utbildning
av ungdomsledare för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! På denna punkt är upptaget
ett anslag till utbildning av ungdomsledare.
Jag vill först konstatera att
utskottet i sin inledning skriver: »Utskottet
är helt införstått med att god
tillgång på väl utbildade ungdomsledare
är ett av de viktigaste villkoren för
en framgångsrikt bedriven ungdomsverksamhet.
Behovet av snara åtgärder
för att öka insatserna på detta område
torde också vara uppenbart.»

Med den motiveringen hade man hop -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till utbildning av ungdomsledare
pats på att utskottets majoritet skulle
ha gått med på den ökning av detta anslag
som har framförts i vissa motioner,
men utskottet tänker tydligen att det är
bäst att vänta med åtgärder.

Departementschefen är också inne på
att det krävs snara åtgärder, men han
påvisar att det till folkhögskolorna har
lämnats ett anslag av 80 000 kronor för
utbildning av ungdomsledare. Vi har
här yrkat på en ökning av anslaget med
den blygsamma summan av 500 000
kronor. Vi tycker att det är väl motiverat
med tanke på den betydelse ungdomsledarna
har när det gäller över
huvud taget all ungdomsverksamhet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation 2 vid punkten 6. Reservationen
är lämnad av herr Ivar Johansson
m. fl.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! I motionerna nr 1:78
och II: 105 har vi, några stycken högerrepresentanter,
berört det stora problem
som ungdomsbrottsligheten i vårt
land utgör.

I motionerna omnämns bl. a. att det
av en av justitiedepartementet verkställd
utredning angående självdeklarerad
ungdomsbrottslighet framgår att en
hög procent av skolbarnen i åldern 12
till 14 år någon gång gör sig skyldig till
brott samt att enligt en utredning år
1963 av docenten vid Stockholms universitet
Knut Sveri ungdomarnas brottslighet
kulminerar vid 14—15 års ålder.

Det framhålles som väsentligt att positiva
ansträngningar sätts in innan
brott begås och att följaktligen samhällets
förebyggande åtgärder sättes in
långt ned på åldersskalan. Det krävs
bland mycket annat en intensifierad
ungdomsverksamhet, som i sin tur kräver
kunnigt folk som kan sätta sig in i
ungdomarnas problem och på olika vägar
hjälpa dem till rätta samt få dem
att intressera sig för positiva sysselsättningar.

Bristen på lämpliga ungdomsledare är
tyvärr stor, icke minst i idealåldern för
ungdomsledare, som anses vara 20—30
år. Det skall villigt erkännas att samhället
under senare år anslagit avsevärda
medel för utbildning av ungdomsledare,
men tydligen är hittills vidtagna
åtgärder ej tillräckliga.

Vi har därför i våra motioner föreslagit
bifall till skolöverstyrelsens äskanden
på denna punkt, vilket innebär en
uppräkning från 2,5 till 3 miljoner kronor.
Det bör framhållas att skolöverstyrelsen
som motivering för sitt äskande
bland annat meddelar att 53 ungdomssammanslutningar
anmält ett medelsbehov
för ledarutbildning för nästa budgetår
på 7,7 miljoner kronor.

Som herr Källqvist nyss nämnde förklarar
statsutskottet i sitt utlåtande att
det är helt införstått med att god tillgång
på väl ubildade ungdomsledare är
ett av de viktigaste villkoren för en
framgångsrikt bedriven ungdomsverksamhet
och att behovet av snara åtgärder
för att öka insatserna på detta område
är uppenbart. Utskottet är emellertid
inte nu berett att föreslå någon
höjning av ifrågavarande anslag utan
anser att man bör avvakta 1962 års ungdomsutredning.

Herr talman! För min del anser jag
att situationen på ungdomsfronten är
så allvarlig att man ej kan avvakta denna
utredning. Jag förmenar att man redan
nu bör ge skolöverstyrelsen ökade
resurser för anordnande av kvalificerad
ledarutbildning. Jag beklagar utskottsmajoritetens
passiva inställning
och avvaktande hållning och ber att få
instämma i den av herr Ivar Johansson
m. fl. avgivna reservationen.

För undvikande av varje missförstånd
vill jag framhålla att jag därvid lika litet
som i motionen uttalat mig för att
statligt stöd skall utgå till de politiska
ungdomsorganisationerna. I denna detaljfråga
— närmare berörd vid punkt 8
i utlåtandet — har jag samma principiella
inställning som reservanterna under
samma punkt, herr Kaijser m. fl.

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Som de andra talarna
här framhållit, behandlar vi här stödet
till ungdomen, till ungdomsorganisationerna.
De som reserverat sig har ansett,
att detta stöd bör bli föremål för
en höjning i år. Enligt min uppfattning
med hänsyn till behovet en mindre sådan.
Vi tror också, att de allra flesta
numera anser, att den effektivaste vägen
att ta hand om våra ungdomar är
att ge dem sysselsättning med ett meningsfyllt
innehåll — detta gäller givetvis
även under deras fritid. Vi måste
ge dem möjlighet till aktivitet, så att de
får utlopp för sin energi.

Frågan är då vilken väg man bör välja.
Säkert är det många som menar att
ungdomarna själva kan sörja för detta,
och jag tror också att många ungdomar
kan ordna fina och trevliga hobbies
på sin fritid. Men som herr Schött framhöll
finns det andra som får annan sysselsättning
för sin aktivitet, en sysselsättning
som vi kan läsa om i tidningarnas
spalter, dessa rackartyg som vissa
ungdomar kan hitta på. Det gäller i
svåra fall brott, narkotikamissbruk och
andra sådana saker som är farliga både
för individen och samhället.

I denna ålder är det i regel så att
ungdomarna söker sig till gäng, de vill
gärna gå i flock. Därför har våra ungdomsförbund
och våra ungdomsföreningar
en stor uppgift att fylla när det
gäller att samla ungdomen. Men för att
klara detta måste ungdomsföreningarna
ha möjlighet att utbilda ledare. Jag skulle
nästan våga påstå, att det är ungdomssamlingens
A och O att utbilda ledare,
som kan utöva ett positivt inflytande
på ungdomens sysselsättning.

Det verkligt nya på denna punkt är
emellertid att man går ifrån den gamla
principen att ungdomsledarstödet till de
politiska ungdomsförbunden skall gå
via studieförbunden. Nu skall det gå
direkt till de politiska ungdomsförbunden,
och jag vill ge departementschefen
en eloge för detta nya initiativ.

.lag har därför litet svårt att förstå

Anslag till utbildning av ungdomsledare

herr Schött, när han säger att man från
högerns sida reserverat sig emot att
stödet skall gå direkt till de politiska
ungdomsförbunden. Om jag begriper
rätt går stödet även under denna punkt
enligt årets departementsförslag och det
här föreliggande utskottsförslaget direkt
till de politiska ungdomsförbunden. Jag
vet inte om man kan se någon nyansskillnad
mellan att stödja de politiska
ungdomsförbunden när det gäller ledarutbildningen
och när det gäller deras
centrala verksamhet, som är nästa diskussionspunkt
här. Men vi kanske får
ytterligare kommentarer senare från högerpartiets
sida.

Både chefen för ecklesiastikdepartementet
och utskottsmajoriteten framhåller
det betydelsefulla i ledarutbildningen,
men jag tycker ■— och där vill jag
föra fram min kritik — att man inte riktigt
tar konsekvensen av detta när man
föreslår samma statsanslag i år som tidigare.
Utskottets majoritet säger att
man på grund av 1962 års ungdomsutredning
inte vill ändra på anslaget.
Herr talman! Jag tror att risken att föregripa
denna utredning genom en
mindre anslagshöjning måste vara ganska
minimal. Behovet är stort, och det
har tidigare framhållits att 53 ungdomssammanslutningar
på nuvarande grunder
anmält ett medelsbehov på 7,7 miljoner.
Kungl. Maj:t har stannat vid 2,5
miljoner. Skolöverstyrelsen anser minimum
vara 3 miljoner. I detta senare förslag
instämmer, som nämnts, även motionärer
från center- och högerhåll, och
om jag kritiserat högerpartiet i den andra
punkten får jag i varje fall här ge
motionärerna en eloge för att man slutit
upp för att stödja denna ungdomsledarutbildning.
Jag hade varit ännu mer
tillfredsställd om jag kunnat spåra samma
intresse hos detta partis representanter
i utskottet som motionärerna här
gjort sig till tolk för, men det hindrar
kanske inte att vi kan få stöd här i
kammaren för den gemensamma reservation
som folkpartiet och centerpartiet
avgivit på denna punkt.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till utbildning av ungdomsledare

Herr talman, jag vill än en gång poängtera
att detta säkerligen är en riktig
och billig investering, speciellt med
tanke på vad samhället får kosta på den
missanpassade ungdomen på våra ungdomsvårdsskolor
och på grund av de
övriga kostnader som dessa ungdomar
förorsakar och som jag här har pekat
på.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Eftersom herr Thorsten
Larsson är missnöjd med att högerns representanter
i avdelningen inte har följt
honom eller våra egna motionärer, är
jag tvungen att säga någonting om anledningen
härtill.

Jag vill först helhjärtat instämma i
vad herr Schött sade om behovet och
motiven, men anledningen till att vi har
gått med utskottsmajoriteten är att det,
i varje fall enligt vad jag har fått lära
mig under den korta tid jag har suttit
här i kammaren, tillhör praxis att när
en utredning arbetar avvakta det resultat
den kommer till och de remissyttranden
som avges. Det är möjligt att vi,
såsom herr Schött m. fl. säger, mycket
väl kunde höja anslaget med en halv
miljon kronor i år utan att föregripa
ett kommande beslut — det är svårt att
bedöma — men vi har också i det här
fallet följt en praxis som jag tycker är
vettig och riktig, nämligen att vänta
tills alla synpunkter på ett ärende har
framförts innan man tar ställning.

Jag kan annars försäkra både å egna
och jag tror jag vågar säga å hela högergruppens
vägnar, att vi är utomordentligt
intresserade av att få till stånd
en vettig lösning, men jag vill också
framhålla att det är inte säkert att den
bästa lösningen alltid är att ge mera
pengar. Därför tycker jag det är viktigt
att vi får ta del av utredningen i
dess helhet jämte remissyttrandena.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Den punkt vi nu behandlar
är en viktig punkt. Jag ber att

få erinra om att det i den gällande kungörelsen
av den 30 juni 1954 står följande
i 2 §: »Här avsett bidrag må icke
utgå till politisk organisation eller organisation,
som har till huvudsaklig uppgift
att tillvarataga medlemmarnas enskilda
eller yrkesmässiga ekonomiska
intressen. För ungdomsledarkurs, som
av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund
för studiecirkelverksamhet anordnar
i samverkan med politisk ungdomsorganisation,
må dock bidrag, utan hinder
av vad nyss sagts, kunna utgå till
förbundet.» Denna passus i kungörelsen
blir obehövlig genom det beslut som
jag hoppas att riksdagen i detta sammanhang
skall fatta.

Jag måste erkänna att jag blir litet
förvånad när herr Larsson säger att
reservationen innebär en mindre höjning.
Jag vet ju inte vilka siffror herr
Larsson i allmänhet brukar röra sig
med, men en höjning med en halv miljon
är för mig fortfarande inte en mindre
höjning utan en rätt kraftig höjning.
Emellertid skall vi kanske inte
strida om den saken.

Herr Wallmark har redan berört huvudmotivet
för utskottets inställning.
Denna fråga är under utredning genom
1962 års ungdomsutredning, och vi har
i detta fall liksom vid många andra
tillfällen ansett att vi inte bör föregripa
en utredning utan vänta och se
vad som kan komma fram ur den.

Till herr Schött måste jag säga att
jag inte betvivlar hans intresse för utbildning
av ungdomsledare, men jag har
svårt att förstå varför man skall diskriminera
de politiska organisationernas
ungdomsledarutbildning. Jag skulle tro
att många kammarledamöter har egen
erfarenhet av ungdomsverksamhet och
vet att de politiska organisationernas
ungdomsledare har en minst lika viktig
uppgift som andra ungdomsledare.
Det torde vi kunna intyga.

Jag, och likaså utskottets majoritet i
övrigt, hoppas att den utredning som
arbetar med dessa saker skall komma
med ett gott förslag och att departe -

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Ang. bidrag till politiska ungdomsorganisationer

mentschefen skall få ekonomiska möjligheter
att ytterligare förbättra den
verksamhet som det föreliggande förslaget
gäller.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera momentet av
utskottets i förvarande punkt gjorda
hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande mom. I förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Kållqvist begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 48 punkten
6 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
in. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositioncn
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Kållqvist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 38.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. II gjorda hemställan.

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Ang. bidrag till politiska ungdomsorganisationer Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet för
budgetåret 1965/66 anvisa ett anslag av
3 666 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lidgard (1:385) och den andra
inom andra kammaren av herr Turesson
(11:484), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta, 1. att statsbidrag
ej skulle utgå till politiska ungdomsorganisationer
samt 2. att till Bidrag
till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet för budgetåret
1965/66 anvisa ett anslag av 3 166 000
kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fru Olsson (1:390) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Larsson
i Borrby och Boo (II: 467).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. bidrag till politiska ungdomsorganisationer

I. att motionerna 1:385 och 11:484,
i vad de avsåge beslut av riksdagen att
statsbidrag ej skulle utgå till politiska
ungdomsorganisationer, icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att motionerna I: 390 och II: 467,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t om statsbidrag till Föreningen
Nordens ungdomsrepresentantskap, icke
måtte av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 385 och 11:484
samt 1:390 och 11:467, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1965/66 anvisa
ett anslag av 3 666 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Kaijser, Wallmark,
Bohman och Nordstrandh, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande bort i viss
del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits;

dels att utskottet bort under I hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 385 och II: 484, såvitt
nu vore i fråga, besluta, att statsbidrag
icke skulle utgå till politiska ungdomsorganisationer; dels

ock att utskottet — under förutsättning
av bifall till yrkandet beträffande
I — bort under III hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:390 och 11:467 ävensom
med bifall till motionerna 1:385
och II: 484, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, till Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet
för budgetåret 1965/66 anvisa ett anslag
av 3 166 000 kronor.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Till denna punkt är fogad
en reservation, som ju i någon
mån har kommenterats tidigare. Den
stora principiella debatten i denna fråga
ägde ju rum föregående år, när riksda -

gen beslöt en ändring av statsbidragen
till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet, som bland annat för de
politiska organisationerna innebar att
man övergick ifrån det stöd, som de tidigare
fått via studieförbunden för sin
skolande och informerande verksamhet,
till att ge direkta statliga bidrag. Det
uttalades då principiella betänkligheter
mot detta system inte enbart från högerpartiets
representanter utan även
från de övriga två oppositionspartierna.

Herr talman! Jag har ingen anledning
att här ta upp en ny principiell diskussion
om detta. Det har inte hänt
någonting nytt sedan föregående år. Jag
vill emellertid deklarera att vi har kvar
samma principiella betänkligheter mot
att ge statsbidrag till den rent partipolitiska
propagandan och även mot bidragets
konstruktion, som innebär ett
slags konserverande av förhållandet att
de största partierna får de största bidragen.

Herr talman! Jag vill alltså yrka bifall
till reservationen av herr Kaijser m. fl.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Mad hänsyn till överläggningen
under punkt 6 ber jag kort
och gott att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade lierr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje moment
av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan.

I fråga om mom. I, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels bifall till utskottets
hemställan, dels ock att kammaren
skulle godkänna den vid punkten
avgivna reservationen i förevarande
del.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse proposi -

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

tionen på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Wallmark begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 48 punkten
8 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen i förevarande
del.

Då emellertid herr Wallmark begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 88;

Nej — 21.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På särskilda propositioner bifölls
därefter vad utskottet i mom. II och III
hemställt.

Punkterna 9—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 44

Lädes till handlingarna.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 49, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
förrådsbyggnad vid Svenska institutet
för konserveringsforskning, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. inrättande av ett korrosionsinstitut Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 50, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående inrättande
av ett korrosionsinstitut.

Med tillstyrkande av Kungl, Maj:ts
i propositionen nr 57 framlagda förslag
hade utskottet i detta utlåtande
hemställt, att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med i
statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 5 mars 1965 anförda riktlinjer,
på statens vägnar sluta avtal
med Stiftelsen för korrosionsteknisk
forskning;

b) till Korrosionsinstitutet: Driftbidrag
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under tionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 500 000 kronor.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! För fyra år sedan vid
den här tiden var det en ny riksdagsmotionär
som från denna plats yttrade
följande: »Allmänna beredningsutskottets
tillstyrkan av motionerna I: 89 och
II: 110 om skydd mot korrosion har varit
synnerligen uppmuntrande--—.

Min förhoppning är nu att en utredning
skall visa vilka vägar som bör beträdas
för att kunna rädda stora värden, vilka
nu går förlorade genom rostens härjningar.
»

I dag, herr talman, har jag den stora
glädjen att konstatera att statsutskottet
godkänt inrättandet av ett korrosionsinstitut.
Jag vill från denna talarstol
bara uttrycka min tillfredsställelse över
utvecklingen och hoppas att detta institut
skall få en stor och betydelsefull
ekonomisk samhällsuppgift. Såväl staten
som det enskilda näringslivet och
de enskilda medborgarna har allt intresse
av institutets verksamhet.

Kampen mot rosten kan gå vidare!

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till ungdomsvårdsskolorna

Efter härmed slutad överläggning
bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna
för budgetåret 1965/66 inom socialdepartementets
verksamhetsområde jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17

Anslag till ungdomsvårdsskolorna

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för ungdomsvårdsskolorna,
som föranleddes av vad departementschefen
förordat, dels godkänna
av departementschefen förordad avlöningsstat
för ungdomsvårdsskolorna,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66, dels ock till Ungdomsvårdsskolorna:
Avlöningar för

samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 19 498 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Alexanderson och fru HamrinThorell
(I: 406) samt den andra inom
andra kammaren av herr Gustafsson i
Borås m. fl. (11:495), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
under socialdepartementets huvudtitel
för budgetåret 1965/66 anvisa under
anslaget till Ungdomsvårdsskolorna:
Avlöningar a) för vård utom skola enligt
socialstyrelsens äskanden erforderliga
medel för anställande av ytterligare
nio förste assistenter i Ae 19 och

två assistenter i Ae 17, b) för vårdoch
tillsynspersonal 800 000 kronor i
stället för av departementschefen förordat
belopp 200 000 kronor, c) för
kontorshjälp enligt socialstyrelsens
äskanden 43 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fru Waltentheim m.fl. (1:432) och
den andra inom andra kammaren av
fru Skantz m.fl. (11:522).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 406 och II: 495

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för ungdomsvårdsskolorna
i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet föreslagits;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för ungdomsvårdsskolorna,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66;

c) till Ungdomsvårdsskolorna: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 19 498 000 kronor;

II. att motionerna 1:432 och 11:522
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts, utom av
annan, av herrar Per Jacobsson, Edström,
Nils-Eric Gustafsson, Harry
Carlsson och Harald Pettersson, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i
Skellefteå, Antonsson, Nilsson i Tvärålund
och Mundebo, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under I
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 406 och II: 495

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för ungdomsvårdsskolorna
i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet föreslagits;

Fredagen den 23 april 19G5

Nr 18

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för ungdomsvårdsskolorna,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66;

c) till Ungdomsvårdsskolorna: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 20 350 000 kronor.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Reservationen på denna
punkt avser i första hand förbättring
av personalläget vid ungdomsvårdsskolorna
när det gäller såväl vårdoch
tillsynspersonalen som assistentpersonal
för vård utom skola samt förstärkning
av den administrativa personalen.

Det är väl riktigt som utskottet har
sagt, att en del förstärkningar på detta
område har genomförts under den senaste
femårsperioden. Utskottets uppgifter
om personaltätheten torde också
vara riktiga. Emellertid måste vi när
det gäller ungdomsvårdsskolorna och
anstalter över huvud taget av den här
karaktären ha klart för oss att personalbehovet
är utomordentligt stort, om moderna
vård- och behandlingsmetoder
skall kunna tillämpas och om personalen
skall kunna känna den trygghet till
liv och lem, som den har rätt att kräva,
samt dessutom erforderlig ledighet skall
kunna beredas vid en anstaltsform, där
man ju måste kräva tjänstgöringsplikt
söndagar och helgdagar och där tillsynspersonalen
måste finnas tillgänglig
alla dygnets 24 timmar.

Utskottet hänvisar till att försöksverksamhet
skall anordnas vid två skolor
i syfte att finna nya arbetsmetoder
och behandlingsformer. Det är bra att
man går in för en sådan försöksverksamhet,
men det är klart att det måste
dröja åtskilliga år innan denna verksamhet
ger något verkligt vägledande
resultat. Man torde också våga förutse
att sådana försök, om de skall leda till
några praktiska åtgärder när det gäller
att förbättra och intensifiera vården,
inte heller kommer att innebära någon
minskning utan tvärtom sannolikt en

Anslag till ungdomsvårdsskolorna
ökning av personalbehovet. Man får
hoppas att denna verksamhet skall avsätta
användbara uppslag och arbetsmetoder,
men det är enligt mitt förmenande
orimligt att övriga 23 skolor under
denna tid skall arbeta under förhållanden
som är helt otillfredsställande och
som inte ger möjlighet för skolorna att
bedriva det uppfostringsarbete som
verksamheten i grunden syftar till.

Enligt vår uppfattning, vilken står i
god överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare uttalat, är det angeläget att
vården och handledningen utanför skolorna
kan intensifieras och anstaltstiden
därigenom förkortas. Denna viktiga
uppgift när det gäller elevernas återanpassning
i samhället till ett normalt
liv torde näppeligen kunna överskattas,
men här gäller det att man har kunnig
och väl utbildad arbetskraft att tillgå.

På denna punkt har vi därför ansett
oss böra biträda socialstyrelsens förslag
om ytterligare 11 assistenttjänster för
vård utom skola. Denna förstärkning
är i första hand avsedd för de skolor
som saknar assistenttjänster för sådana
uppgifter. Vi förordar därför en ökning
av anslaget för vård- och tillsynspersonal
med 600 000 kronor utöver vad departementschefen
har föreslagit. Vi begär
vidare 11 nya assistenttjänster för
vård utom skola samt en ökning av anslaget
till kontorshjälp enligt socialstyrelsens
förslag med 43 000 kronor.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr DAHL (s):

Herr talman! Ungdomsvårdsskolornas
mål att med olika medel och metoder
söka inpassa ett heterogent och svårbehandlat
klientel i samhället kan utan
tvivel sägas höra till de uppgifter, som
påkallar statens oförbehållsamma och
generösa stöd samtidigt som de ställer
synnerligen höga krav på skolornas ledning
ocli personal. Även om man konstaterar,
att skolorna år från år liar fått
ökade resurser, som har möjliggjort en

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till ungdomsvårdsskolorna

mera ändamålsenlig, mera rationell och
modernare verksamhet, anpassad till
den psykologiska och pedagogiska
forskningens rekommendationer och
det praktiska livets krav, är det förvisso
så, att det — som socialministern är
inne på i årets statsverksproposition —
erfordras en intensiv försöksverksamhet,
som förfogar över största möjliga
resurser, för att man på den praktiska
erfarenhetens grund skall kunna vidtaga
de rätta och resultatgivande åtgärderna.
Jämsides med den utredning
som socialministern signalerar och som
utskottet också framhåller såsom nödvändig,
är det dock enligt min uppfattning
ofrånkomligt både med hänsyn
till klientelet, verksamhetens mål och
uppgift samt skolornas personal, att de
resurser som skolorna disponerar över
såväl för närvarande som under den tid
försöksverksamheten kommer att pågå,
är så avpassade, att ungdomsvårdsskolornas
verksamhet kan bedrivas med
åsyftad verkan och med den trygghet
för personal och allmänhet som är en
av förutsättningarna för att det skall bli
ett gott resultat.

Socialstyrelsen har i sina petita tagit
nödig hänsyn till skolornas krav i dagens
svårbemästrade situation. Dess anslagsäskanden
bygger på den samlade
uppfattning om läget, som styrelsen
skapar sig och som i sin tur grundar
sig på de dagliga erfarenheter hos rektorer
och personal, som konstituerar
respektive skolors begäran, då det gäller
personalkadern. Då skolornas styrelser
gör en framställning om ett ökat
personalbehov, är ju denna framställning
inte något hugskott utan är grundad
på en ingående kännedom om svårigheter
och fakta, sådana styrelserna
möter dem i sin verksamhet, och uteslutande
gjorda med en helhjärtad vilja
att nå bästa möjliga resultat. Styrelserna
ser var det brister och känner ansvaret.
De försöker att med olika medel
— i detta fall med en ökad personalkader
— rätta till det som inte är riktigt
så bra som det borde vara.

Då departementschefen — trots de av
skolorna genom socialstyrelsen redovisade
motiveringarna för en ökning av
de personella resurserna — inte anser
sig vara beredd att nu föreslå riksdagen
inrättandet av flera tjänster, kan man
väl förstå socialministerns dilemma inför
allt, som tränger på inom hans fögderi,
och även hans önskan att genom
en ordentligt upplagd försöksverksamhet
vid ett par skolor få ett riktigt
grepp på denna utan tvivel mycket svåra
fråga. Detta undanröjer dock inte de
svårigheter, som för dagen förefinns
och är brännande aktuella, eftersom
personalstyrkan inte räcker till för att
täcka förefintligt behov, vilket i sina
konsekvenser innebär att vård, handledning
och tillsyn ej kan utövas i tillräcklig
omfattning. Skall vårdarbetet
kunna bedrivas med utsikt till verklig
och mer betydande framgång, skall de
stora kostnaderna för ungdomsvårdsskolorna
motsvaras av godtagbara resultat
och det administrativa frihetsberövande!
vara försvarbart och kunna
göras med den framgång, som omhändertagandet
förutsätter, ja, då är det
enligt min mening oundgängligen nödvändigt,
att —- om den begärda personalförstärkningen
ej kan bifallas i sin
helhet -— medel i alla fall ställs till förfogande,
så att åtminstone de mest påtagliga
bristerna provisoriskt elimineras.
Det kan ju — för att ta ett exempel
från Gräskärrs ungdomsvårdsskola, där
jag själv är ordförande —- inte vara
riktigt och ändamålsenligt, att en öppen
avdelning helt saknar natt- och
middagstillsyn och alt vid övriga avdelningar
aldrig mer än en vårdare tjänstgör
åt gången eller att personalstyrkan
vid de slutna avdelningarna är otillräcklig
för vård, behandling och fritidssysselsättning.
Man skall väl i alla
fall utgå ifrån att de, som intas på dessa
skolor inte bara skall förvaras, ty
det ger ju inte något resultat. Meningen
är väl, att man genom handledning, ordentlig
vård och personligt umgänge
med klientelet skall försöka få in dem

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

på rätta vägar. Är det då i verkligheten
så, att personalkadern inte är större än
att den bara kan sköta själva förvaringsuppgiften,
är strängt taget hela organisationen
förfelad, eftersom man inte
kan nå det åsyftade resultatet.

Vill man ha en effektiv och positiv
vård, är det nödvändigt att socialstyrelsen
får medel till sitt förfogande för
en provisorisk förstärkning av personalkadern
vid ungdomsvårdsskolorna,
intill dess den av socialministern bebådade
utredningen av personalfrågorna
och därmed sammanhängande problem
har lett fram till slutgiltiga lösningar
eller i varje fall andra lösningar än
dem, man nu försöker sig på.

Utskottet har inte kunnat gå med på,
vad socialstyrelsen har begärt och säger:
»Utskottet, som vill erinra om att
anslagsposten till övrig icke-ordinarie
personal fr. o. m. innevarande budgetår
är anvisad förslagsvis, förutsätter dock,
att Kungl. Maj:t kommer att ställa medel
till förfogande, om särskilt angelägna
behov av personalförstärkningar
skulle uppkomma vid vissa skolor.»
Den passusen i utskottets skrivning lugnar
mig. Jag har under hand gjort mig
underrättad om att man inom departementet
har den uppfattningen att man,
om det vid vissa skolor finns berättigade
krav på en personalförstärkning, genom
detta förslagsanslag skall kunna
lämna hjälp i form av mer personal för
de olika uppgifterna.

Med mitt anförande vill jag på det
kraftigaste understryka, att det är nödvändigt,
att departementet med dessa
medel hjälper skolornas ledning och
styrelser att rätt och effektivt handha
sina uppgifter genom att ge dem personal,
som möjliggör vård av klientelet
för uppnående av bästa möjliga resultat.
Jag har inte något särskilt yrkande
utan hoppas att denna formulering i utskottets
utlåtande skall öppna möjligheter
för skolorna att kunna få mer personal,
något som de oundgängligen behöver.

Anslag till ungdomsvårdsskolorna

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Sedan man lyssnat till
herr Dahl har man egentligen inte
mycket att tillägga, ty han har så att
säga företrätt både reservanter och utskott,
en dubbelroll som inte är så värst
vanlig här. Emellertid är detta en allvarlig
sak som diskuteras varje år, och
det är givet att ungdomsvårdsskolorna
är ett bekymmer för samhället — d. v. s.
inte skolorna i och för sig utan det
klientel som befolkar dessa skolor.

Under årens lopp har dock åtskilligt
skett på detta område. Under den senaste
femårsperioden har antalet vårdplatser
ökat från 800 till 1 050, och en ytterligare
upprustning pågår, innebärande
att vi snart har 1 100 platser.

Vad beträffar personalen kan det
nämnas att cirka 135 nya tjänster tillkommit
under den senaste femårsperioden
och att antalet tjänster vid ungdomsvårdsskolorna
nu uppgår till cirka
740, vilket innnebär en personaltäthet
av 1,4 vårdplats per anställd. Som
jämförelse kan nämnas — jämförelsen
är för all del inte riktigt lämplig, men
den kan göras — att vid de statliga
vårdanstalterna för alkoholmissbrukare
är personaltätheten 1,8 och för erkända
vårdanstalter 3,5. Inom fångvården är
personaltätheten ungefär en anställd per
två intagna. En så stor underbemanning
som man ofta gör gällande är det
alltså inte vid ungdomsvårdsskolorna,
och cn upprustning sker undan för undan
i både det ena och det andra avseendet,
inte minst i fråga om vårdpersonal,
men det är inte alltid lätt att få
den personal som man vill ha. Arbetet
är tydligen inte så där förfärligt lockande.

Herr Dahl har varit inne på att
Kungl. Maj:t uppdragit åt statskontoret
och socialstyrelsen att utföra en kartläggning
av personalläget vid pojkskolan
Lövsta och flickskolan Ryagården.
Där skall försöksverksamhet med nya
metoder och nya arbetsformer starta
under sista kvartalet i år. Det har ställts
drygt 300 000 kronor till förfogande

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till ungdomsvårdsskolorna
för denna verksamhet. Herr Jacobsson
undrade hur det skall gå med de övriga
skolorna, som inte kommer i fråga
för denna försöksverksamhet, men det
är givet att skall man bedriva försöksverksamhet,
kan man inte göra det vid
samtliga skolor. Man får välja ett par
av dem, och man har valt en flickskola
och en pojkskola, och just skolor som
många gånger har givit de största bekymren.
Där skall man nu först se vad
man kan åstadkomma med en intensifierad
verksamhet av ett annat slag än
den som bedrivs för närvarande. Man
får väl avvakta detta, och jag vill understryka
vad utskottet har sagt och
herr Dahl har åberopat, nämligen att
där svårigheter uppstår måste insatser
göras, oavsett om just de skolorna kanske
inte bedriver denna särskilda försöksverksamhet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Under detta anförande hade herr
talmannen uppstått och avlägsnat sig,
varvid ledningen av kammarens förhandlingar
övertagits av herr andre
vice talmannen.

Herr DAHL (s):

Herr talman! Det överraskade utskottets
talesman att jag dels stödde reservationen
och dels uttalade mig berömmande
över utskottets utlåtande. Men
det är ju på det sättet att jag helt instämmer
i reservanternas synpunkter i
fråga om behovet av en ökning av de
personella resurserna. I och med att
man får en försöksverksamhet, vilken
jag krafitgt understödjer, klarar man
inte situationen på övriga fronter, utan
där föreligger ändå behov av en förstärkning,
om man vill nå resultat, som
jag tidigare har sagt. Att jag inte stöder
reservationen beror på att jag tycker
att det urval som reservanterna har
gjort inte är det som jag skulle vilja
göra. Jag tycker att utskottets formulering
beträffande möjligheten för skolor -

na att få extra anslag till personalförstärkningar
är bättre ur den synpunkten,
att man inte har bundit sig vid
vissa assistentbefattningar och andra
tjänster utan att skolorna kan få pengar
till den personalkategori som respektive
skolor anser sig vara bäst betjänta av.

Därför har jag ingen anledning att
göra annat än stödja utskottets förslag,
med kraftigt understrykande av att det
är nödvändigt med en ökning av personalen
och i förhoppning att den förstärkningen
skall ske genom extra anslag
från socialstyrelsen.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Jag är överens med herr
Birger Andersson om att det inte borde
vara mycket att tillägga efter herr Dahls
första anförande. Personligen tycker jag
ju att det i huvudsak var en flammande
appell till förmån för reservationen,
och därför blev jag litet överraskad
när det inte utmynnade i ett yrkande om
bifall till denna. Nu har herr Dahl försökt
ge en förklaring till att han ändå
biträder utskottets förslag, men jag får
lov att säga att jag inte är alldeles
övertygad om att logiken är fullt hållbar.
Ungdomsvårdsskolorna får motta
ett mer och mer kriminellt belastat klientel,
och utplacering av eleverna i
vård utom skolan samt tillsyn och övervakning
av familjevårdhemmen kräver
intensiva ansträngningar från skolornas
sida, vilket självfallet också måste
medföra behov av ökad personalstyrka
för det ändamålet.

Vad förhållandena vid skolorna beträffar
förhåller det sig enligt vad som
uppgivits så att antalet rymningar vid
pojkskolorna 1963 var inte mindre än
1 094, medan antalet år 1955 stannade
vid 304. Det är alltså en utveckling som
ger vid handen att förhållandena vid
skolorna inte är tillfredsställande och
att vårdmöjligheterna inte är vad de
borde vara. På grund av att klientelet
blivit allt besvärligare har under senare
år förekommit en råd personalöverfall

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

med personskada i samband med rymningar
såväl på slutna som på öppna anstalter.
Den otillfredsställande bemanningen
innebär givetvis allvarliga risker
för personalen och har föranlett
yrkesinspektören att i skrivelse till styrelsen
för Fagereds yrkesskola bl. a. anföra
följande: »Efter samråd med yrkesinspektionens
chefsmyndighet, kungl.
arbetarskyddsstyrelsen, anmodas Ni
med hänvisning till ovanstående dels
att organisera erforderlig beredskap,
exempelvis anställa ytterligare en vårdare
och anordna jourtjänst, som kan
tillkallas som hjälp, dels låta installera
intern telefonanläggning, exempelvis
snabbtelefon, för tillkallande av
hjälp. Sådan telefonanläggning skall
vara så utförd, att åverkan eller fel på
någon anläggningsdel omedelbart signaleras.
»

Jag tycker att detta påpekande från
en ansvarig myndighet beträffande de
risker som personalen uppenbarligen löper
vid dessa anstalter, på ett utomordentligt
sätt bekräftar behovet av den
personalförstärkning som vi föreslagit
i reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Man skall tydligen inte
vara alltför skämtsam eller leka med
vissa ting. Herr Dahl kände sig litet
förnärmad över att jag närapå gjorde
gällande att han var såväl reservanternas
som utskottets talesman. Jag lovar
herr Dahl att inte vara skämtsam mot
honom i fortsättningen.

Vad gäller herr Jacobssons påpekande
om rymningarna och allt detta vill
jag erinra om att antalet överfall på
personalen vid ungdomsvårdsskolorna
år 1958 var 12, medan det 1964 var 18.
Om man betänker vad som skett i fråga
om utökning av klientelet från 1958
till 1964 har dess bättre i varje fall
ingen egentlig ökning skett beträffande
överfallens procentuella antal.

Givetvis iir siffran 18 hög. Alla hade
önskat att siffran vore 0. Men hur det
är så kan man aldrig komma ifrån att

5 Första kammarens protokoll 1965. Nr 18

Anslag till ungdomsvårdsskolorna
dessa ungdomsvårdsskolor har ett speciellt
klientel — de kallas elever — och
det finns elever som är besvärliga att
ha att göra med och som inte är normalt
funtade på det sättet att de uppträder
hyfsat och belevat. Därför sker
ibland överfall. Strävan är ju att få
bort dessa undan för undan, men jag
är inte säker på att man ens genom bifall
till reservanternas förslag skulle bli
befriad från vare sig överfall eller rymningar.

Jag vidhåller mitt tidigare yrkande.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad
under överläggningen yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera momentet av utskottets
i förevarande punkt gjorda
hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
enligt de angående mom. I
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Per Jacobsson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
17 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Per Jacobsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om provisoriska vårdplatser vid allmänna

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet
röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 86;

Nej — 31.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets hemställan i mom. II.

Punkterna 18—26

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 27

Om provisoriska vårdplatser vid allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen
förordad ändring av grunderna
för bidrag till anordnande av vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. in.,
dels ock till Bidrag till anordnande av
erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 2 700 000
kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per Jacobsson m. fl. (1:411) och den
andra inom andra kammaren av herr
Rimmerfors m. fl. (11:520), hade hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamma
planeringsåtgärder för anordnande
av ett 75-tal provisoriska vårdplatser
som ersättning för det bortfall
av vårdplatser, som inom den närmaste
tiden väntades inträffa vid allmänna

vårdanstalter för alkoholmissbrukare
vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
samt att förslag i ämnet på grundval av
dessa åtgärder snarast möjligt måtte föreläggas
riksdagen.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) godkänna den i statsrådsprotokollet
förordade ändringen av grunderna
för bidrag till anordnande av vårdanstalter
för alkoholmissbrukare m. in.,
att gälla från och med den 1 juli 1965;

b) till Bidrag till anordnande av erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. in. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 2 700 000
kronor;

II. att motionerna 1:411 och 11:520
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Per Jacobsson, Edström, Nils-Eric Gustafsson,
Harry Carlsson och Harald Pettersson,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson
i Skelleftå, Antonsson, Nilsson
i Tvärålund och Mundebo, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under II
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till motionerna 1:411 och 11:520
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om skyndsamma planeringsåtgärder för
anordnande av ett 75-tal provisoriska
vårdplatser som ersättning för det bortfall
av vårdplatser, som inom den närmaste
tiden väntades inträffa vid allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
samt att förslag på grundval av
dessa åtgärder snarast måtte föreläggas
riksdagen.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Enligt föreliggande planer
kommer platsantalet vid de erkända
vårdanstalterna för alkoholister att
inom en näraliggande framtid minska
högst avsevärt. Departementschefen har
för att söka motverka denna minskning

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Om provisoriska vårdplatser vid allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare

föreslagit inrättande av ett 25-tal nya
platser vid de allmänna anstalterna.
Med anledning av det stora bortfallet
inom det äldre anstaltsbeståndet anser
vi reservanter att detta är otillräckligt,
och vi föreslår därför i vår reservation
att skyndsamma planeringsåtgärder vidtages
för anordnande av ett 75-tal provisoriska
vårdplatser och att förslag härom
förelägges riksdagen. Reservationens
förslag grundar sig på yrkanden i en
fyrpartimotion som avlämnats i båda
kamrarna.

Utvecklingen inom denna vårdsektor
karakteriseras av ett ökat behov av kvalificerad
vård för detta växande klientel.
Detta behov kan i dag inte tillgodoses
på ett tillfredsställande sätt, och en
ökning av platsantalet utöver vad som
för närvarande finns disponibelt är
därför önskvärd. Det är nämligen alldeles
nödvändigt att en differentiering
av klientelet kan ske för att lämpliga
vård- och behandlingsmetoder skall
kunna tillämpas. Till en betydande del
beror minskningen av platsantalet inom
de allmänna anstalterna på att en del
av dessa anstalter kommer att ändras
till enskilda anstalter. Med hänsyn härtill
kan givetvis invändas, att denna förändring
inte innebär någon minskning
av platsantalet totalt sett. Härvid må
dock observeras, att det gäller anstalter
av helt olika karaktär och inriktning
och att dessutom trycket på de enskilda
anstalterna för närvarande är
mycket starkt och att väntelistorna är
mycket långa.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen på denna
punkt.

Häri instämde herr Gustafsson, XilsEric,
(ep).

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Då den här fortlöpande
dialogen mellan herr Jacobsson och
mig kommer att bli långtradig i dag,
skall jag fatta mig kort i denna fråga.

Vid de allmänna anstalterna vårdas

just nu ett förhållandevis stort antal patienter,
som är frivilligt intagna — förresten
ca 500 personer. De skulle egentligen
vara på enskilda anstalter. Fördenskull
har det ansetts angeläget att de enskilda
anstalterna byggs ut och att det
satsas på dem. Det är detta som förordas
i propositionen och utskottsmajoritetens
utlåtande. För att få en riktig balans
bör man alltså satsa på den typ av
vårdanstalter som bäst behövs.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Med anledning av vad
herr Birger Andersson här påpekat beträffande
de enskilda vårdanstalterna
vill jag säga att jag är överens med honom
om att det är angeläget att de kan
byggas ut och att platsantalet där kan
ökas. Men om 500 vårdbehövande skulle
överflyttas från de allmänna anstalterna
till de enskilda — enligt uppgifter jag
fått stod dessutom den 10 mars 163 sökande
på väntelistorna när det gäller
de enskilda anstalterna — skulle det bli
mycket besvärligt att bereda de vårdbehövande
plats på dessa anstalter.

Man kan vidare inte tänka sig en
fullständig toppbeläggning under alla
tider på året vid alkoholistanstalterna.
Vi har anstalter av olika slag. Vi har
bl. a. Hässelbyanstalten, som är en anstalt
för TBC-sjuka alkoholister. Den anstalten
har 100 vårdplatser. Den hade i
början av mars 61 intagna. Denna anstalt
är ju av den karaktären att man
där inte kan ta in andra vårdsökande
än sådana som den är avsedd för och
detsamma är förhållandet vid en del
andra anstalter.

Vidare behövs det ju alltid ett visst
antal lediga platser vid anstalterna för
att det skall finnas möjlighet att ta hand
om de katastroffall, som ofta anmäler
sig. Man behöver kanske också tidigare
än som beräknats ta in dem som permitterats.
Detta gör att det måste finnas
ett relativt stort antal platser ständigt
tillgängliga vid anstalerna. Dessa kata -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om höjning av familjebostadsbidragen

stroffall lian ju inte vänta någon längre
tid på intagningen.

Jag anser således att det förslag som
framlagts i reservationen är i hög grad
befogat. Vi har ju här ett område där
behovet ständigt kommer att öka med
hänsyn till den rådande utvecklingen.
Det är därför angeläget att vidta alla
åtgärder för att förbättra intagningsmöjligheterna.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag avsåg inte att 500
patienter på de allmänna anstalterna
skulle flyttas över till enskilda anstalter.
Jag nämnde bara att det fanns 500 vårdbehövande
som rätteligen borde vara
annorstädes.

Om vi läser i utskottets utlåtande, finner
vi att där föreslås medelsanvisning
för ytterligare 225 nya platser. Reservanterna
vill öka antalet med ytterligare
75 platser. Vi har från utskottsmajoritetens
sida ansett att om man får de
225 platser, som här förordats, skall man
kunna klara även toppbelastningarna.
Att ständigt ha -— som herr Jacobsson
tydligen anser riktigt — ett visst antal
platser stående i reserv, kan i och för
sig vara riktigt, men med hänsyn till
de stora svårigheter som för närvarande
föreligger i fråga om att anskaffa personal
och uppföra byggnader bör vi
vara tillfredsställda med att få det antal
platser som täcker behovet.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr andre vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner kornme att
framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls utskottets
i mom. I gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
i enlighet med de rörande mom.
II förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det för -

slag, som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
eu så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
27 mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen förklarade
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 86;

Nej— 31.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 28—36

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 37

Om höjning av familjebostadsbidragen

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Bostadsrabatter för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
250 000 000 kronor.

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Eric Carlsson m. fl. (1:175) och den
andra inom andra kammaren av herr
Gustavsson i Alvesta m. fl. (II: 226), såvitt
nu vore i fråga;

dels en inom andra kammaren av fru
Ryding m. fl. väckt motion (II: 234);

dels ock en inom andra kammaren
av herr Lorentzon in. fl. väckt motion
(11:512), såvitt nu vore i fråga.

I motionen II: 234 hade föreslagits,
att riksdagen skulle besluta om en höjning
från och med den 1 januari 1966
av familjebostadsbidragens fasta del
med i avrundade tal 25 procent samt
att bidragen per barn skulle höjas med
50 kronor, då den beskattningsbara inkomsten
vid statlig taxering överstege
8 000 men icke 12 000 kronor, ävensom
att riksdagen i skrivelse till Kung],
Maj :t skulle hemställa om en översyn av
bestämmelserna om bland annat trångboddhetsregeln
i enlighet med vad i
motionen anförts samt att anslaget till
familjebostadsbidragen måtte uppräknas
med 35 000 000 kronor eller till
285 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att motionen II: 234, såvitt den avsåge
höjning av familjebostadsbidragen,
icke måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionen II: 234, såvitt den avsåge
översyn av bestämmelserna om
bland annat trångboddhetsregeln, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; III.

att motionen 11:512, såvitt nu
vore i fråga, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

IV. att motionerna I: 175 och II: 226,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

V. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj ds förslag samt med avslag

Om höjning av familjebostadsbidragen
å motionen II: 234, såvitt nu vore i fråga,
till Bostadsrabatter för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
250 000 000 kronor.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Jag får börja med att
gnälla en aning.

Jag har inte räknat på fingrarna hur
många motioner det är som jag har varit
med om som efter utskottsbehandlingen
har kommit att stå på dagens
föredragningslista, men jag skulle tro
att det rör sig om ett tiotal. Eftersom
jag ensam företräder min politiska
grupp här i kammaren för närvarande,
skulle väl kammarens ledamöter bli
mycket ledsna om jag ingående skulle
plädera i alla dessa frågor. Jag kommer
— tro mig eller inte — att vara
mera barmhärtig mot kammaren än vad
utskotten är mot mig. Jag skall därför
sovra litet beträffande vilka motioner
jag skall tala för och hur mycket jag
skall tala för dem.

Punkten 37 i föreliggande utlåtande
gäller familjebostadsbidragen. Min partikamrat
föreslår såväl höjning av familjebostadsbidragens
fasta del som
höjning av bidragen per barn. På sid.
18 i utlåtandet säger utskottet följande:
»Frågan om en lämplig utformning av
det bostadspolitiska stödet till barnfamiljer
bör ses i samband med andra
familjepolitiska stödformer. I avvaktan
på resultatet av den nyligen tillsatta utredningen
om det ekonomiska stödet
åt barnfamiljerna, som bl. a. har att ompröva
de nuvarande familjebostadsbidragen,
är utskottet inte berett att tillstyrka
någon ändring i gällande bestämmelser.
»

Naturligtvis gläder vi oss åt att de familjepolitiska
stödåtgärderna ingående
utrcdes — såsom här förutsiittes. Men
sådana utredningar tar ju, vilket erfarenheten
visat, mycket lång tid. Och hyresstegringarna
väntar inte på utredningsförslag,
utan hyresstegringar kommer
liksom på löpande band också under
den tid sådana bär utredningar på -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. bidrag till driften av barnstugor

går. Sådana hyresstegringar har förekommit
i mycket hög grad till följd av
de upprepade diskontohöjningarna och
även genom försämring av den statliga
räntegarantien, såsom riksdagen har
beslutat, och på grund av andra olika
åtgärder. Jag anser följaktligen att förbättringar
i denna del av det familjepolitiska
stödet bör genomföras nu i
avvaktan på de större utredningar till
vilka utskottet här hänvisar.

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag nu anfört ber jag att på denna punkt
få yrka bifall till motion nr 234 i andra
kammaren.

I denna motion tas också upp frågan
om trångboddhetsregeln. Därvidlag
skulle jag bättre kunna acceptera utskottets
hänvisning till den pågående
utredningen och vill naturligtvis uttala
min tillfredsställelse över att också
denna fråga tas upp till prövning medan
denna utredning pågår.

Herr PETERSSON, BERTIL, (s):

Herr talman! Jag ber bara helt kort
att få hänvisa till vad utskottet bär skrivit
med anledning av motionsyrkandet.
Det innebär att man för närvarande
inte vill tillstyrka motionen med hänsyn
till den pågående utredningen.

Det har emellertid inte stått alldeles
stilla på detta område. Jag vill erinra
om att riksdagen senast för två år sedan
beslutade en väsentlig utbyggnad
och höjning av bostadsbidragen. Vi kan
väl förmoda att när utredningen är klar
kommer här att ske ytterligare framsteg
i den riktningen. Men utskottet är
inte berett att för närvarande och under
rådande omständigheter med en pågående
utredning ta ett förslag enbart på
ett motionsyrkande.

Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr andre vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas först särskilt angående

inom. I av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan samt därefter
särskilt rörande utskottets hemställan
i övrigt.

Därpå gjordes i enlighet med de beträffande
mom. I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare därpå att
kammaren skulle bifalla motionen II:
234 i förevarande del; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i
denna punkt.

Punkterna 38 och 39

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 40

Ang. bidrag till driften av barnstugor

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till driften av barnstugor
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 20 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Olsson och herr Eric Carlsson (I: 180)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Gustavsson i Alvesta och
Gomér (11:224), i vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om prövning och förslag
till innevarande års riksdag rörande
statsbidrag till kostnader för familjedaghemsverksamhet,
som bedreves i av
kommun godkända familjedaghem, samt
till kostnader för till barntillsynsverksamheten
knuten serviceorganisation
för tillsyn av barn, som till följd av
sjukdom icke kunde vistas i barnstuga
eller skola;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Virgin m. fl. (I: 186) och den andra

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

inom andra kammaren av herr Heckscher
m. fl. (11:227), i vilka anhållits,
att riksdagen måtte besluta att driftbidraget
för plats och år räknat skulle
utgöra vid daghem 800 kronor, vid fritidshem
300 kronor och vid lekskolor
200 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Arne Geijer m. fl. (I: 252) och
den andra inom andra kammaren av fru
Ekendahl m. fl. (II: 221).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:186 och 11:227
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte till Bidrag till
driften av barnstugor för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
20 000 000 kronor;

III. att motionerna I: 252 och II: 221,
såvitt de avsåge dag- och fritidshemsverksamheten,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

IV. att motionerna I: 180 och II: 224
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

V. att motionerna 1:252 och 11:221,
såvitt de avsåge utvecklingspsykologisk
forskning, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade anförts

a) av herrar Kaijser, Wallmark, Bohman
och Nordstrandh, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
I hemställa, att riksdagen måtte med
bifall till motionerna I: 186 och II: 227
godkänna av reservanterna förordad
omfördelning av bidrag till driften av
barnstugor;

b) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Nils-Eric Gustafsson, Harry Carlsson
och Harald Pettersson, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå, An -

Ang. bidrag till driften av barnstugor
tonsson, Nilsson i Tvärålund och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under IV hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 180 och II: 224 i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om prövning och
förslag till innevarande års riksdag rörande
statsbidrag till kostnader för familj
edaghemsverksamhet, som bedreves
i av kommun godkända familjedaghem,
samt till kostnader för till barntillsynsverksamheten
knuten serviceorganisation
för tillsyn av barn, som till följd
av sjukdom icke kunde vistas i barnstuga
eller skola.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid denna punkt fogade reservationen
a. Den företräder samma
uppfattning som vi från högerpartiet
har framfört vid de två senaste riksdagarna.
Vi hade en större principdiskussion
för två år sedan, och jag skall därför
fatta mig mycket kort i dag.

Vi föreslår en viss omfördelning av
anslaget. Vi vill satsa mera på lekskolor,
som vi anser ha en större betydelse,
inte minst med tanke på den relativt
höga skolpliktsåldern i vårt land.

Jag vill samtidigt påpeka att vi är
mycket intresserade av familjedaghemmen,
som vi tror vara av mycket stor
betydelse. Men vi har inte velat begära
statsbidrag för dem då det säkerligen
måste medföra en kontroll av dem och
en formalisering av deras verksamhet,
som sannolikt kan bringa i fara den
flexibilitet som är karakteristisk för
dem och som vi anser vara en av de stora
fördelarna med denna form av barntillsyn.

Vi anser att om man ger ett så högt
förvärvsavdrag, som någorlunda svarar
mot de extra kostnader som en förvärvsarbetande
mor måste åsamka sig
för att kunna utföra sitt yrkesarbete, så
kan hon ha lättare att betala vad den
formen av barntillsyn kostar. Hon har

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. bidrag till driften av barnstugor
då större valfrihet både i fråga om möjlighet
att stanna hemma eller att anta
yrkesarbete liksom även i fråga om den
typ av barntillsyn hon vill ha. Detta
anser vi vara av värde.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation a.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Samma reservation som
herr Kaijser nu talade för hade vi även
förra året, då riksdagen avvisade den.

Innebörden av högerns förslag är ju
närmast att man skall satsa mera på
lekskolor och mindre på barndaghem.
Det anser vi vara en felaktig väg. Det
angelägnaste för mödrarna är att kunna
lämna de mindre barnen på barndaghemmen.
På lekskolorna intages
barn som snart skall börja skolan. Vi
har fördenskull ansett att det ur mödrarnas
synpunkt är bäst med den ordning
som råder. Därför har vi inte kunnat
stödja förslaget från herr Kaijser
och hans partivänner.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag
vid denna punkt.

Fru OLSSON (ep):

Herr talman! Vi känner ju alla väl till
att utbyggnaden av barndaghemmen inte
skett så snabbt som vore önskvärt
och som också är alldeles nödvändigt.
Orsakerna är flera, främst kanske att
kommunerna har så stora investeringar
för övrigt, att de inte orkar med denna
utbyggnad så som vi skulle önska. Men
vi har en annan form av barntillsyn,
som jag anser vi bör stimulera, nämligen
familjedaghemmen. Den stimulansen
bör då ske i form av att statsbidrag
bör utgå till desamma, och att verksamheten
går i kommunal regi.

Många anser denna form av barntillsyn
som något andrahandsalternativ,
men jag ser den formen av barntillsyn
som likvärdig med barndaghem. Jag
poängterar då att det skall vara under
kommunal uppsikt och med kommunal
insyn.

Nu vet vi att den sittande familjeberedningen
har tagit upp och arbetar
med denna fråga, och familjeberedningen
har också nu blivit förstärkt med
experter. I likhet med reservanterna
under punkt 40 i reservationen b anser
jag dock att vi skyndsamt bör
pröva frågan och lägga fram förslag
om att statsbidrag må utgå till denna
verksamhet.

Många av de förvärvsarbetande mödrarna
har stora svårigheter när deras
barn blir sjuka. I de flesta fall får då
mödrarna stanna hemma från sitt arbete,
och det medför då inkomstbortfall
och är även till men för arbetslivet. Jag
anser att vi därför på lämpligt sätt bör
organisera barnhemsverksamheten så
att man kan ordna det också för de sjuka
barnen, och att statsbidrag bör utgå
även i de fallen.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall
till reservationen b under punkt 40.

Häri instämde herr Svanström (ep).

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort och bara åberopa vad utskottet
skriver och vad fru Olsson redan har
omnämnt, nämligen att familjeberedningen
sysslar med dessa ting och att vi
bör kunna avvakta resultatet av dess
prövning. Att med ledning av vad i motionerna
har föreslagits fatta ett beslut
skulle säkerligen inte leda till det resultat
som motionärerna tror. Det går inte
så hastigt att få kommunerna att ordna
dessa ting. Det bör ordentligt undersökas
på vilka vägar allt detta skall organiseras.
De vägarna undersöks i familjeberedningen.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets
förslag i denna punkt.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
moment av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

I fråga om mom. I, fortsatte herr andre
vice talmannen, hade yrkats dels bifall
till utskottets hemställan, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Kaijser m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig finna
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
40 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Kaijser m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 87;

Nej — 21.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På särskilda propositioner bifölls härpå
vad utskottet i mom. II och III hemställt.

Sedermera gjorde herr andre vice
talmannen enligt de rörande mom. IV
framkomna yrkandena propositioner,

Anslag till ferieresor
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr Per
Jacobsson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr andre
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Fru Olsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
40 mom. IV, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Per Jacobsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
andre vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid fru Olsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 28.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. V gjorda hemställan.

Punkten il

Anslag till ferieresor

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till ferieresor
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna 1:183, av
herrar Risberg och Ottosson, samt II:
229, av herr Magnusson i Borås m. fl.,
såvitt nu vore i fråga, till Ferieresor för
budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 1 (160 000 kronor.

I motionerna I: 183 och II: 229, hade,
såvitt nu vore i fråga, anhållits, att riksdagen
måtte till Ferieresor för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 900 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Iiaijser, Wallmark, Bohman
och Nordstrandh, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
183 och II: 229, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna av reservanterna förordade
ändringar av grunderna för bidrag
till ferieresor;

b) till Ferieresor för budgetåret 1965/
66 anvisa ett förslagsanslag av 900 000
kronor.

Herr KAIJSER (h) :

Herr talman! Vid denna punkt, liksom
vid punkterna 42 och 43, har vi reservationer,
som alla gäller små ärenden.
Vi tycker att de anslag som punkterna
avser inte alls har samma betydelse
numera som de hade på den tid då de
tillkom. Vi anser att man när det gäller
punkterna 42 och 43 utan vidare kan ta
bort anslagen helt och hållet, medan
man beträffande punkt 41 bör ändra
grunderna på samma sätt som vi har
föreslagit tidigare.

Nu gäller det punkten 41, och jag ber,
herr talman, att få yrka bifall till reservationen
vid denna punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Här har vi en följd av
reservationer, som vi har behandlat
flera år, och det finns väl egentligen

ingenting nytt att anföra — i varje fall
räcker inte min uppfinningsrikedom
till för att jag skall kunna komma med
någonting nytt. Det enklaste vore att
hänvisa till vad som sagts under gångna
år, men så lättvindigt kanske man inte
får handla.

När herr Kaijser nu anser att det har
skett en inkomstförskjutning och att
det anslag det här närmast gäller därför
inte har samma betydelse som tidigare,
finner jag det angeläget att påpeka,
att det för ferieresorna finns en inkomstgräns,
nämligen 5 700 kronor i
beskattningsbar inkomst. Det är således
de ekonomiskt svagaste som åtnjuter det
anslag som här utgår.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Fru NILSSON (s):

Herr talman! Då herr Kaijser säger
att dessa anslag inte har samma betydelse
i dag som de hade förut, vill jag
på det bestämdaste protestera. Jag har
den många gånger besvärliga plikten att
vara med om att fördela stipendierna
för semesterresor, och jag får säga att
vi har så många människor i vårt land
med låga inkomster, att dessa stipendier
till semesterresor har mycket stor betydelse.
Det finns många som har mycket
mindre beskattningsbar inkomst än
5 700 kronor, och för dem är det av
mycket stor betydelse att de här anslagen
finns. Jag skulle önska att vi hade
ännu litet mer att ge dem.

Det finns också många människor
med en beskattningsbar inkomst på
5 800 kronor, 5 900 och upp till 6 000
kronor som har flera barn, och många
av dem säger att det är orättvist att de
inte kan komma ut på semester.

Jag ber att få tillstyrka utskottets förslag
i den här punkten.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Anslag till stipendier

innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 42

Ang. bidrag till driften av semesterhem

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till driften av semesterhem
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 430 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels de tidigare nämnda likalydande
motionerna 1:183, av herrar Risberg
och Ottosson, samt II: 229, av herr Magnusson
i Borås m. fl., i vilka hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen måtte
avslå förslaget om ett anslag för budgetåret
1965/66 till Bidrag till driften
av semesterhem av 430 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Göran Karlsson (1:413) och
den andra inom andra kammaren av
fru Lewén-Eliasson in. fl. (11:511).

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:183 och 11:229, såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till driften
av semesterhem för budgetåret 1965/
66 anvisa ett förslagsanslag av 430 000
kronor;

II. att motionerna 1:413 och 11:511
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits, utom av
annan, av herrar Kaijser, Wallmark,
Rohnmn och Nordstrandh, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del lyda så, som reservationen visade,
samt att utskottet bort under I
hemställa, att riksdagen måtte med bi -

Ang. bidrag till driften av semesterhem
för underlättande av husmoderssemester
fall till motionerna 1:183 och 11:229,
såvitt nu vore i fråga, avslå Kungl.
Maj :ts förevarande förslag.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den av mig m. fl. avgivna reservationen
på denna punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr andre vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarandc
punkt gjorda hemställan.

Sedermera gjordes i enlighet med de
rörande mom. I framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande
av den av herr Kaijser m. fl.
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Därpå bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkten 43

Anslag till stipendier för underlättande
av husmoderssemester

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
1:183, av herrar Risberg och Ottosson,
samt II: 229, av herr Magnusson
i Borås m. fl., såvitt nu vore i fråga,
till Stipendier för underlättande av husmoderssemester
för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor.

I motionerna I: 183 och II: 229 hade,
såvitt nu vore i fråga, anhållits, att riks -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. bidrag till driften av barnkolonier m.

dagen måtte avslå förslaget om ett anslag
för budgetåret 1965/66 till Stipendier
för underlättande av husmoderssemester
av 1 000 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Kaijser, Wallmark, Bohman och Nordstrandh,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 183 och II: 229, såvitt
nu vore i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förevarande
förslag.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid punkten fogade reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter jämlikt därunder förekomna
yrkanden gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på godkännande av den vid
punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Herr förste vice talmannen infann sig
och övertog ledningen av kammarens
förhandlingar.

Punkten 44

Ang. bidrag till driften av barnkolonier
m. m.

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 183,
av herrar Risberg och Ottosson, samt
11:229, av herr Magnusson i Borås
m. fl., såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till driften av barnkolonier m. m. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.

I motionerna 1:183 och 11:229 hade,
såvitt nu vore i fråga, föreslagits, att
riksdagen skulle till Bidrag till driften
av barnkolonier m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Kaijser, Wallmark, Bohman
och Nordstrandh, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den i
reservationen angivna lydelsen samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
183 och II: 229, såvitt nu vore i fråga,
till Bidrag till driften av barnkolonier
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett
reservationsanslag av 2 000 000 kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Till skillnad från de
föregående punkterna råder det på denna
punkt icke någon som helst olikhet
i uppfattningen om anslagets betydelse,
utan reservationen bygger på det förhållandet,
att det vid ingången av budgetåret
1964/65 fanns en reservation på
över 1 miljon kronor på detta anslag.
Vi anser därför att man inte skulle behöva
föra upp ett så stort anslag som
upptagits i statsverkspropositionen, utan
att man skulle kunna minska det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Den anslagsreservation
som herr Kaijser talar om beror uteslutande
på en eftersläpning i utbetalningarna.
Skulle man följa det förslag som
framlagts av högern, skulle eftersläpningen
komma att permanentas, och
det önskar väl ingen.

Herr talman! Jag vrkar bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder framkomna
yrkanden propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vi -

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område

dare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 45—49

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 50

Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets område Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets
område för budgetåret 1965/66 anvisa
ett anslag av 100 000 kronor.

I en inom andra kammaren av fru
Ryding m. fl. väckt motion (II; 79) hade
hemställts, att anslaget under femte
huvudtiteln till Undervisnings- och
upplysningsverksamhet på arbetarskyddets
område måtte uppräknas med
50 000 kronor för budgetåret 1965/66
och att således ett anslag på 150 000
kronor måtte anvisas.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionen II: 79 till Undervisningsoch
upplysningsverksamhet på arbetarskyddets
område för budgetåret 1965/
66 anvisa ett anslag av 100 000 kronor.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Jag erinrar om vad jag
nämnde i mitt första anförande, att jag
bär en så stor mängd frågor att bevaka
på föredragningslistan att jag får yttra
mig så kort jag över huvud taget förmår
i en del frågor och underlåta att
yttra mig i andra.

I denna fråga som gäller arbetarskyddet
skulle jag bara vilja framhålla, att
det självfallet är viktigast vad slags
praktiska åtgärder som vidtas och i vilken
omfattning åtgärderna vidtas.

Emellertid måste också undervisningsoch
upplysningsverksamheten på detta
område tillmätas en inte ringa betydelse.
Detta understryks av utskottet, som
säger sig finna »denna verksamhet värdefull»
— en formulering som jag hjärtans
gärna vill instämma i.

Min partikamrat fru Ryding i andra
kammaren har på grundval av samma
synpunkter som utskottet anfört föreslagit
en höjning av anslaget för denna
undervisnings- och upplysningsverksamhet.
Jag vill erinra om att anslaget
på 100 000 kronor har varit oförändrat
alltsedan år 1960. Det betyder en reell
minskning av resurserna för denna enligt
utskottets mening så värdefulla
verksamhet, och det kan vi icke anse
vara tillfredsställande.

I den motion som behandlas under
denna punkt föreslås en ökning av anslaget
med fattiga 50 000 kronor till
150 000 kronor.

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka bifall till motionen i andra
kammaren nr 79. Ett bifall till motionsyrkandet
skulle åtminstone betyda
att värdet av 1960 års anslag för denna
viktiga verksamhet återställdes.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Herr Adolfsson är angelägen
att tala om att han vill fatta sig
kort och inte förlänga debatten. Det är
ju ett mycket vackert drag, och inte
heller jag skall ta lång tid i anspråk.

Jag vill bara upplysa om att sex olika
organisationer gjort framställningar
om anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
på förevarande område
och att en mycket obetydlig prutning
skett i kanslihuset. Utskottet har
ansett sig kunna acceptera Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet har emellertid samtidigt
skrivit att detta är en värdefull
verksamhet, som bör följas med uppmärksamhet.
Vi har dock inte varit beredda
att tillstyrka motionen.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
förslag.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om anslag till anställande av tillfällig personal vid giftnämnden

Efter det överläggningen förklarats ning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
härmed slutad, gjordes enligt de där- bifall till motionerna I: 348 och II: 361
under förekomna yrkandena proposi- a) godkänna i reservationen införd
tioner, först på bifall till utskottets hem- avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
ställan samt vidare på bifall till den i att tillämpas tills vidare från och med
ämnet väckta motionen; och förklara- budgetåret 1965/66;

des den förra propositionen, som upp- b) till Medicinalstyrelsen: Avlöningar
repades, vara med övervägande ja be- för budgetåret 1965/66 anvisa ett försvarad.
slagsanslag av 7 311 000 kronor.

Punkten 51

Om anslag för anställande av tillfällig
personal vid giftnämnden

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66,
dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar
för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 7 211 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Wallentheim m. fl. (I: 348) och den
andra inom andra kammaren av fru
Skantz in. fl. (11:361) hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta att för budgetåret
1965/66 anslå 100 000 kronor
för anställande av tillfällig personal hos
giftnämnden.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 348 och II: 361

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

b) till Medicinalstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 7 211 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fru Wallentheim
och fru Lewén-Eliasson, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte i anled -

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Bestämmelserna i giftförordningen
och bekämpningsmedelsförordningen
ger förutsättningar för
ökad säkerhet åt allmänheten gentemot
de risker som användandet av gifter
och bekämpningsmedel kan medföra i
form av skadeverkningar icke enbart på
växtlighet utan även för människor och
djur.

Debatten om dessa problem är för
närvarande ganska intensiv. Så sent som
under onsdagens plenum beslutade riksdagen
att till naturresursutredningen
översända motioner vilka uttryckte önskemål
om vidgad forskning på detta
område. Inom kort kommer kammaren
att få behandla framställningar från
Kungl. Maj :t om ökade anslag till forskning
om bl. a. verkningarna vid användande
av vissa biocider. Emellertid
finns i bruk redan nu ett stort antal
av dessa medel, och de skall för att få
användas först prövas av giftnämnden
och hos den registreras eller av nämnden
förbjudas för användning.

Giftnämnden är en ny organisation,
och det är självklart att man på en gång
inte kan hinna med att prova alla tillgängliga
medel och åstadkomma den
erforderliga registreringen. Därför får
tidigare använda gifter och bekämpningsmedel
tillhandahållas i kraft av
vissa övergångsbestämmelser.

Det beräknas att för närvarande ungefär
800 dylika preparat förekommer i
handeln, av vilka cirka 750 ännu inte
blivit registrerade. Följaktligen är blott
ett 50-tal prövade av giftnämnden, vilken
även förbjudit användandet av vissa
bekämpningsmedel.

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Anslag till viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården

Det är som utskottet framhåller angeläget
»att även sådana bekämpningsmedel,
som finns i handeln sedan tiden
före den nya lagstiftningen utan att vara
prövade av giftnämnden, snarast
möjligt blir föremål för prövning och
registrering».

I motionerna I: 348 och II: 361 har
vi yrkat på att giftnämnden för detta
arbete skall tillföras extra personal för
att snabbare än vad som nu sker kunna
avverka den förefintliga balansen. Vi
har därför även föreslagit att anslaget
under denna punkt borde uppräknas
med 100 000 kronor.

Utskottet har emellertid inte tillstyrkt
motionen. Jag ber av den anledningen
att få yrka bifall till reservationen under
punkten 51.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det förefaller som om
jag hade abonnerat på denna talarstol
i dag, men det skall väl så småningom
ta slut.

Frågan om personalbehovet hos giftnämnden
har behandlats av statsutskottets
tredje avdelning, som har tagit
mycket allvarligt på frågan. Det har
till och med förekommit en föredragning
av en representant för giftnämnden,
som mycket ingående redogjorde
för nämndens önskemål och bekymmer.
Efter denna föredragning och en diskussion
med anledning av den fann
emellertid avdelningen att den icke för
tillfället kunde tillstyrka den motion
som herr Lars Larsson här har talat
för.

Utskottet erinrar om att giftnämnden
inte har varit i arbete mer än ett
par år och att flera tillskott i fråga om
personal redan har skett. När en verksamhet
är ny föreligger det ju alltid
svårigheter i början att över huvud taget
kunna lägga upp arbetet på ett rationellt
sätt. Vi har emellertid ett intryck
av att nämnden nu är i färd med
att dels effektivisera verksamheten och
dels inhämta vad som blivit eftersatt.

Med hänsyn till dessa förhållanden
har utskottet utan några samvetsförebråelser
ansett sig kunna avstyrka motionerna
och tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de därunder
framkomna yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Punkterna 52—61

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 62.

Anslag till viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I:
120, av herr Lundström m. fl., och II:
152, av herr Ohlin m. fl., såvitt nu vore
i fråga, till Viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 1 800 000 kronor;

II. att motionen II: 488, av herrar Allard
och Eskel, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herr
Söderberg, vilken likväl ej antytt sin
åsikt.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Utskottet säger: »Frågan
om sjukhusrationaliseringens lämpliga
organisation är enligt utskottets mening
ganska komplicerad.» Det kan man
hålla med om, men frågan har väl i onö -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. näringsforskning och näringshygien
dan komplicerats genom att alltför
många rationaliseringsorgan tillskapats
på sjukhusområdet. Det väsentliga just
nu är kanske att åstadkomma en rationalisering
av rationaliseringsverksamheten,
på sådant sätt att man får ett enda
rationaliseringsorgan.

Utskottet säger också: »Några krav
på ändring i fråga om rådets organisatoriska
ställning under nästa budgetår
har, såvitt utskottet har sig bekant, inte
framförts från Stads- och Landstingsförbunden.
» Det gäller alltså rådet för
sjukhusdriftens rationalisering. Uttalandet
är riktigt så till vida att man just
för kommande budgetår inte ansett sig
kunna göra någon framställning därför
att frågan tagits upp för sent. Men framför
allt Landstingsförbundet har klart
och tydligt sagt ifrån att den förbindelse
som man nu har iklätt sig, att lämna
ett bidrag för det kommande budgetåret,
inte innebär att man är beredd att
fortsätta den bidragsgivningen. Landstingsförbundet
vill tvärtom kraftigt understryka,
att det är nödvändigt att man
i tid gör en översyn av denna rationaliseringsverksamhet
och får till stånd
en ordentlig samordning. Som bekant
har vi nu CSB, alltså Centrala Sjukvårdsberedningen,
vidare Sjura, Landstingsförbundets
organisationsavdelning
och Mentalsjukvårdsberedningen, och
det är alldeles klart att tillgången på
rationaliseringsexperter ingalunda är
så god att det finns anledning att splittra
verksamheten på detta sätt.

Enligt min mening är det därför i
allra högsta grad viktigt att socialministern
snarast möjligt uppmärksammar
de här frågorna och ser till att vi får
en ordentlig samordning av denna rationaliseringsverksamhet.
Det är klart
att ett sådant arbete bör bedrivas i samråd
med Stads- och Landstingsförbunden.

Jag har intet yrkande, herr talman.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkten 63

Ang. näringsforskning och näringshygien Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens
institut för folkhälsan att tillämpas tills
vidare från och med budgåret 1965/66
samt att till Statens institut för folkhälsan:
Avlöningar för samma budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 6 142 000
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 84) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
in. fl. (II: 111),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Tage Johansson och Lars Larsson
(I: 179) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Svenning och
Adamsson (11:235),

dels ock en inom andra kammaren
av fru Ryding m. fl. väckt motion (II:
521).

I motionerna 1:84 och 11:111 hade
hemställts, att riksdagen, såvitt nu vore
i fråga, måtte besluta om en skyndsam
översyn på basis av föreliggande utredningsmaterial
beträffande i motionerna
berörda spörsmål med syfte bland annat
att utvidga den födoämneshygieniska
avdelningen av statens institut för
folkhälsan eller inrätta en särskild näringssektion
där och att riksdagen därefter
snarast måtte föreläggas förslag i
ärendet.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 179 och II: 235

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för statens institut för

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

folkhälsan, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

b) till Statens institut för folkhälsan:
Avlöningar för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 6 142 000 kronor; II.

att motionerna I: 81 och II: 111,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

III. att motionen II: 521 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Per Jacobsson, Edström och Harry
Carlsson, fröken Elmén samt herrar
Gustafsson i Skellefteå, Nilsson i Tvärålund
och Mundebo, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under II
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 84 och II: 111,
såvitt nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam
översyn på basis av föreliggande utredningsmaterial
med syfte att utvidga den
födoämneshygieniska avdelningen vid
statens institut för folkhälsan eller inrätta
en särskild näringssektion därstädes
samt att riksdagen därefter snarast
måtte föreläggas förslag i ärendet.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Det gäller här statens
institut för folkhälsan, och jag skall be
att få säga ett par ord i anledning av
reservationen på denna punkt.

Frågan om födans sammmansättning
är säkerligen ur folkhälsans synpunkt
mycket viktig, men några akademiska
institutioner med uppgift att bedriva
forskning och undervisning i näringsliira
finns inte för närvarande i vårt
land. Då man vet vilken betydelse våra
kostvanor kan ha när det gäller att påverka
hälsotillståndet och hur en felaktigt
sammansatt eller alltför ensidig
kost kan påverka förekomsten av olika
sjukdomstillstånd — bl. a. tandkaries —
inser man det viirde en utvidgad kunskap
på detta område skulle kunna få.

6 Första kammarens protokoll 19G5. Nr IS

Ang. näringsforskning och näringshygien
Frågan är nog om vi över huvud taget
har någon faktor av större betydelse
när det gäller förebyggande hälsovård
än just kostfaktorn. Med hänsyn till utvecklingen
kan det väl också ifrågasättas
om inte möjligheterna till påverkan
inom hälsovårdens område är större på
detta avsnitt än på något annat; detta
inte minst därför att massutspisning
via storkök och med fabriksmässigt
framställda födoämnen av olika slag numera
kommit till stor användning och
i framtiden säkerligen kommer att vinna
allt större utbredning. Att det också
här rör sig om ekonomiska problem av
mycket stora mått förstår man, om man
betänker att den totala kostnaden för
vår födoämneskonsumtion under exempelvis
år 1961 beräknades uppgå till
cirka 11 miljarder kronor.

År 1963 framlades ett betänkande angående
forskning, undervisning och information
inom näringslärans område.
Vi som står för denna reservation tror
att det på basis av föreliggande utredningsmaterial
skall vara möjligt att
framlägga förslag om att utvidga den
födoämneshygieniska avdelningen vid
statens institut för folkhälsan eller inrätta
en särskild näringssektion därstädes.
Vi föreslår alltså att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
skyndsamt förslag i detta ärende.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Detta är en viktig fråga,
och det är inte bara reservanterna som
anser det. Utskottsmajoritetcn har framhållit
att födoämnesforskningen bör bli
föremål för en översyn. Både ecklesiastikdepartementet
och utredningsmannen,
professor Rexed, har nu kommit
dithän att de anser att hela frågan skall
bli föremål för översyn av professor
Rexed. Eftersom han själv sagt att han
skall göra denna översyn, får man väl
tro honom. Om nu inte hem Jacobsson
vill göra det, kan vi inte hjälpa det.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om förstärkning av blodgruppsserologiska

laboratorium

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
moment av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls utskottets
i mom. I gjorda hemställan.

Därefter gjordes enligt de rörande
mom. II förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. III hemställt.

Punkterna 64—68

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 69

Om förstärkning av blodgruppsserologiska
avdelningen vid statens rättskemiska
laboratorium

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens
rättskemiska laboratorium, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1965/66, dels ock till Statens
rättskemiska laboratorium: Avlöningar
för samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 2 200 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Alexanderson och Ernulf (I: 278)
samt den andra inom andra kammaren
av fru Gärde Widemar och herr
Eihlfors (II: 338), hade hemställts, att
riksdagen under socialdepartementets

avdelningen vid statens rättskemiska

huvudtitel för budgetåret 1965/66 måtte
till Statens rättskemiska laboratorium:
Avlöningar för förstärkning av
blodgruppsserologiska avdelningen anvisa
erforderliga medel för inrättande
av en tjänst såsom överassistent i Ae
27 och för ersättande av sex laboratoriebiträdestjänster
i högst Ae 9 med två
tjänster som laboratorieingenjör i Ae 17
och fyra tjänster som laboratorieingenjör
i Ae 15.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 278 och II: 338

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för statens rättskemiska
laboratorium, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

b) till Statens rättskemiska laboratorium:
Avlöningar för budgetåret

1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
2 200 000 kronor.

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för statens rättskemiska
laboratorium i enlighet med
vad reservanterna förordat;

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för statens rättskemiska
laboratorium, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

c) till Statens rättskemiska laboratorium:
Avlöningar för budgetåret

1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
2 290 000 kronor.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om förstärkning av blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska

laboratorium

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Det gäller här anslaget
till den blodgruppsserologiska avdelningen
vid statens rättskemiska laboratorium.
Jag skall i anledning av den
vid punkten fogade reservationen be att
få säga ett par ord.

Vi föreslår i reservationen vissa förstärkningar
och ändringar i personalstaten
för att möjliggöra att utvidgade
undersökningar av blodprov vid bördsmål
skall kunna företas vid avdelningen.
Vi anser det högst otillfredsställande
att man på grund av personalbrist
och lokalförhållanden ej helt skall
kunna utnyttja de möjligheter som vetenskap
och teknik numera erbjuder på
detta område. Vikten av att snabba och
tillförlitliga utlåtanden kan lämnas när
det gäller bördsmål behöver inte påpekas.
Detta är en fråga av utomordentlig
vikt, i första band givetvis för barnet
och för barnets föräldrar, men även för
samhället som ju har ett klart intresse
av att frågor av denna art skall kunna
avgöras på ett tillförlitligt och betryggande
sätt. Frågan är också av utomordentlig
vikt ur rättssäkerhetssynpunkt,
varför det inte minst härför är angeläget
att de medel som står till buds
skall kunna utnyttjas i full utsträckning.

Jag ber, herrr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Fn av orsakerna till att
jag står såsom motionär i denna fråga är
att jag under mitt domstolsarbete bar
kunnat konstatera önskvärdheten av att
s. k. utvidgade faderskapsundersökningar
kan äga rum. De innebär en
värdefull ökning av möjligheterna att
bestämma faderskap. Redan rättssäkerhetssynpunkten
talar väl för att man
inte bör fastställa ett faderskap till
barn utom äktenskap utan att så tillförlitlig
bevisning som möjligt bar förebragts.
Det för ju om inte annat med sig

ekonomiska konsekvenser för den som
påstås vara fadern. Ännu väsentligare är
dock enligt min mening att barnet måste
ha ett berättigat anspråk på att när
det har vuxit upp, få reda på vem som
är dess fader. Barnet har rätt att kräva
att samhället gör vad som rimligen göras
kan för att fastställa faderskapet.
Det är angeläget både ur allmänna sociala
synpunkter och även rent mänskligt
sett. Jag beklagar att utskottsmajoriteten
inte har ansett sig kunna ta
större hänsyn till dessa synpunkter än
som bar skett.

Jag vill även hänvisa till det uttalande
av justitieombudsmannen som finns
intaget i reservationen. Han säger att
det förhållandet att utvidgade undersökningar
av blodprov i bördsmål ej
längre kunnat företagas är uppenbarligen
från rättssäkerhetssynpunkt synnerligen
otillfredsställande. Han säger
också att det är med djup olust man
konstaterar att dessa undersökningar inte
kan ske, och att risken för materiellt
oriktiga avgöranden i dylika fall alltså
ökats. Jag har svårt att förstå att utskottsmajoriteten
har accepterat denna
utveckling.

Ytterligare vill jag hänvisa till vad
den av Kungl. Maj:t utsedde utredningsmannen
rörande fastställande av faderskap
till barn utom äktenskap yttrar
i ett betänkande som nyligen har avgivits
— SOU 1965, nr 17, sid. 53 — beträffande
nedläggande av de utvidgade
undersökningarna. Nedläggandet innebär
ju att man avstår från att använda
vetenskapens fulla möjligheter att fastställa
faderskap. I den frågan säger utredningsmannen:
»Det är ur rättssäkerhetssynpunkt
i hög grad betänkligt
att undersökningarna på detta sätt inskränkes
och de vetenskapliga möjligheterna
sålunda endast delvis utnyttjas.
»

Allt detta borde, tycker jag, vara tillräckligt
för att visa att det här gäller
en angelägen fråga.

Nu har alltså rättskemiska laborato -

Fredagen den 23 april 1965

84 Nr 18

Om förstärkning av blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska

laboratorium

riets blodgruppsserologiska avdelning

1 oktober 1964 måst nedlägga de utvidgade
undersökningarna på grund av
bristande personella resurser. Kungl.
Maj:ts förslag, som utskottsmajoriteten
har godtagit, ger inte möjlighet att återupptaga
dem — i vart fall inte i önskvärd
omfattning. För att ge avdelningen
erforderliga resurser fordras en anslagshöjning
utöver det belopp som Kungl.
Maj:t och utskottsmajoriteten har föreslagit,
nämligen 2 200 000 kronor, till

2 290 000 kronor. Denna ökning med
90 000 kronor bör ändå inte vara ett
oöverstigligt hinder i en så angelägen
social och mänsklig fråga som faderskapsbestämning.
Jag hoppas att kammarens
ledamöter vill ta hänsyn till
detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Då man lyssnat till
herrar Jacobsson och Ernulf kanske
man fått intrycket att utskottsmajoriteten
varit inte bara hjärtlös utan oförstående
inför någonting som här har
framhållits såsom mycket angeläget. Vi
har inte förnekat angelägenheten. Vi
har i stället starkt poängterat att vi
förutsätter att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följer personalbehovet vid
rättskemiska laboratoriet och inte minst
vid dess blodgruppsserologiska avdelning.
Vi anser nämligen att om det finns
brister så skall de på något sätt repareras.

Nu har en av tjänstemännen vid laboratoriet
under ett år varit tjänstledig
för studier i USA, och detta har givetvis
oförmånligt påverkat arbetet. Kan man
på något sätt ersätta den tid som på
detta sätt har gått förlorad, bör man göra
det för att i möjligaste mån komma
i kapp eftersläpningen — ungefär så
har utskottsmajoriteten resonerat. Vi
är fullt förstående för de synpunkter
som reservanterna har framfört, men vi

har icke varit beredda att acceptera den
ändring i fråga om tjänster som de har
föreslagit. Reservanterna vill öka antalet
tjänster med en och utbyta sex andra
tjänster mot högre tjänster. Skillnaden
är alltså inte så stor som den kan tyckas
vara att döma av de anföranden vi
nyss har lyssnat till.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Utskottets talesman
förklarar — och det gläder mig naturligtvis
— att utskottsmajoriteten varit
fullt förstående för reservanternas synpunkter.
»Fullt förstående» var väl dock
någon överdrift. Man har sträckt sig så
långt att man sagt att utskottet förutsätter
att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följer den här frågan och att
uppkommande brister skall repareras.

I allmänhet har man möjlighet att
reparera brister utan att olägenheten
blir alltför stor. Kostnaden kanske blir
större, men olägenheterna kan avlägsnas.
Vi får emellertid inte glömma att
medan tiden går sedan oktober 1964
kommer det fall på fall vecka för vecka
och kanske dag för dag, där nuvarande
system leder till att man inte utnyttjar
möjligheterna att fastställa vem som är
far till ett barn. Detta kan inte repareras
i efterhand. Teoretiskt sett finns
möjlighet till resning i faderskapsmålet,
men den möjligheten är så liten, så
i realiteten får vi finna oss i att ett
större eller mindre antal faderskap inte
blir fastställda med den säkerhet som
borde vara möjlig. Det gäller inte tiotals,
utan hundratals eller kanske flera
fall om året, i vilka man inte gör vad
som rimligen borde kunna göras för
att fastställa faderskapet.

En sådan inställning kan jag inte anse
innebära full förståelse för de synpunkter
jag har framfört.

Sedan säger utskottets talesman att
det hela är en personalfråga och att

Fredagen den 23 april 1965 Nr 18

Om förstärkning av blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska

laboratorium

skillnaden mellan majoriteten och reservanterna
inte är så stor. Det är riktigt,
den är inte så stor, och det har
jag framhållit. Det gäller 90 000 kronor,
men skillnaden är beklagligtvis ytterst
betydelsefull för möjligheterna att fastställa
faderskap.

Jag har försökt att sätta mig in i frågan.
Det framgår för övrigt av det JOyttrande,
som jag åberopade, att även
efter det att denne tjänsteman, som nu
är i USA och studerar, har kommit tillbaka,
kan det enligt föreståndarens bedömning
inte bli möjligt att återuppta
undersökningarna. Vad som fordras för
att man skall återuppta undersökningarna
är just vad motionärerna här begärt,
nämligen dessa tjänster, och det
kostar 90 000 kronor om året.

Jag kan fortfarande inte förstå att
utskottet inte anser saken vara värd
dessa pengar. Det är inte en politisk
fråga, det är en social och rent mänsklig
fråga, och jag hoppas att kammarens
ledamöter visar större förståelse.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Ernulfs inlägg
uppfordrar mig till en kort replik. Vad
han har sagt ger en ganska skev bild
av det faktiska förhållandet.

Reservanterna vill ge laboratoriet en
ny tjänst och höja sex tjänster. Regeringen
har redan föreslagit höjning av
tre av dessa sex tjänster. Det är vad jag
först skulle vilja säga, herr talman.

Det råder väl ingen tvekan om att det
är önskvärt att man med förnyade effektivare
metoder kan komma fram
till bättre resultat. Jag vill då påpeka att
en utvidgad undersökning, som vi
egentligen talar om här, i faderskapsärenden
ger möjligheter att utesluta felaktigt
faderskap i ungefär sju fall av
tio. Med den vanliga metoden är motsvarande
möjligheter sex på tio. Det är
skillnaden i dag. Ett bifall till reservationen
gör, och det är det andra jag vill
säga, varken till eller från när det gäl -

ler återupptagandet av den utvidgade
undersökning som här har diskuterats.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Jag nödgas ta kammarens
hårt ansträngda tid i anspråk någon
minut till.

När statsrådet säger, att jag ger en
skev bild av de faktiska förhållandena,
vill jag bestämt bestrida det påståendet.
De faktiska förhållandena framgår
klart av utskottsutlåtandet och reservationen.
De bestyrkes av vad jag läste
upp ur JO:s yttrande och av vad Kung].
Maj:ts utredningsman har sagt.

Det är riktigt som statsrådet säger, att
det gäller en skillnad mellan sex tiondelar
och sju tiondelar. Vinsten kan då
synas liten. Men om vi omsätter dessa
siffror i de tusentals fall, som går till
blodgruppsbestämningar, blir antalet
inte så litet som man kan tro när man
hör statsrådets anförande.

Men jag anser att det viktigaste inte
är antalet fall. Varje barn utom äktenskap
bör ha rätt att få faderskapet fastställt,
om man har rimliga möjligheter
att göra det, vare sig det gäller tio eller
hundra eller tusen barn. Jag vidhåller
mitt påstående att Kungl. Maj:ts förslag
inte ger möjlighet att återuppta undersökningarna,
i vart fall inte i önskad
omfattning.

Som jag sade tror jag inte att skillnaden
mellan våra ståndpunkter är så stor,
men nog är den betydelsefull.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte mycket
förlänga debatten, men då herr Ernulf
vill göra gällande att ett bifall till reservationen
skulle möjliggöra ett återupptagande
av de s. k. utvidgade undersökningarna,
vill jag ånyo påpeka
vad jag redan tidigare sagt, att ett bifall
till reservationen på denna punkt
gör varken från eller till.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet i denna punkt
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
69, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 24.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 70—81

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 82

Anslag till statens mentalsjukhus

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens mentalsjukhus, som
föranleddes av vad departementschefen
föreslagit, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för
statens mentalsjukhus, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1965/
66, dels ock till Statens mentalsjukhus:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 316 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels de tidigare nämnda likalydande
motionerna I: 120, av herr Lundström
m. fl., och II: 152, av herr Ohlin m. fl.,
såvitt nu vore i fråga;

dels två likatydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 121) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:151), i vilka föreslagits, att
riksdagen skulle besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t understryka de tankegångar,
som anförts i motionerna beträffande
organisationen av förebyggande
psykisk vård samt mentalsjukvård,
och därvid särskilt betona, att teknisk
utrustning och resurser för rehabiliterings-
och aktiveringsterapi inom mentalsjukvården
måtte förbättras, i all synnerhet
inom långtidsvården; samt att
den grundläggande utbildningen i psykiatri
skulle bliva föremål för utredning
i effektiviserande och moderniserande
syfte;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segerstedt Wiberg (1:184) och den andra
inom andra kammaren av herr förste
vice talmannen von Friesen (11:223),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att från nästa budgetår vid

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

forskningsavdelningen å S:t Jörgens
sjukhus skulle inrättas en befattning
som biträdande överläkare i Ae 27 samt
sex tjänster som underläkare i Ae 23;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Rikard Svensson och Nils Hansson
(I: 185) samt den andra inom andra
kammaren av herr Nyberg m. fl. (II:
231), i vilka anhållits, att riksdagen
måtte besluta, att en tjänst som förste
läkare i Ao 25 vid Gullberna sjukhus
skulle få utbytas mot en biträdande
överläkare i Ao 27 och att en tjänst för
underläkare i Ae 23 skulle inrättas;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Rimmerfors väckt motion (II:
519), vari yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle understryka
betydelsen av en intensifierad experimentverksamhet
och vidgad öppen
vård vad det gällde den framtida mentalsjukvården.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:184 och 11:223,
såvitt de avsåge inrättande av läkartjänster
vid S:t Jörgens sjukhus, icke
måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionerna 1:185 och 11:231,
såvitt de avsåge inrättande av en underläkartjänst
vid Gullberna sjukhus, icke
måtte av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna I: 185 och II: 231, såvitt nu
vore i fråga, besluta att utbyta en förste
läkartjänst vid Gullberna sjukhus mot
en biträdande överläkartjänst;

IV. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 185 och II: 231 ävensom med avslag å
motionerna 1:184 och 11:223, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för statens mentalsjukhus
i enlighet med vad utskottet
i punkten föreslagit;

Anslag till statens mentalsjukhus

b) godkänna under punkten införd
avlöni-ngsstat för statens mentalsjukhus,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

c) till Statens mentalsjukhus: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 316 000 000 kronor; V.

att motionerna 1:121 och 11:151,
såvitt de avsåge organisationen av mentalsjukvården,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

VI. att motionen 11:519 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

VII. att motionerna I: 120 och II: 152,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

VIII. att motionerna 1:121 och II:
151, såvitt de avsåge utbildningen i psykiatri,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Per Jacobsson, Edström
och Harry Carlsson, fröken Elmén samt
herrar Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett,

dels att utskottets yttrande bort i viss
del hava den lydelse, som i reservationen
angivits;

dels att utskottet bort under I hemställa,
att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 184 och II: 223 besluta
att vid forskningsavdelningen å S:t
Jörgens sjukhus från nästa budgetår inrätta
en tjänst som biträdande överläkare
i Ae 27 och sex tjänster som underläkare
i Ae 23;

dels ock att utskottet, under förutsättning
av bifall till yrkandet beträffande
I, bort under IV hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:185
och II: 231 ävensom med bifall till motionerna
1:184 och 11:223, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för statens men -

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till statens mentalsjukhus
talsjukhus i enlighet med vad reservanterna
föreslagit;

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för statens mentalsjukhus,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

c) till Statens mentalsjukhus: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 316 250 000 kronor;

b) av herrar Näsström, Gillström,
Einar Persson, Birger Andersson, Fritz
Persson, Söderberg, Gustafsson i Stockholm
och Mellqvist, fru Lewén-Eliasson,
herrar Bergman, Johansson i Norrköping
och Fagerlund samt fru Holmberg,
vilka ansett,

dels att utskottets yttrande bort i viss
angiven del erhålla den lydelse, reservationen
visade;

dels att utskottet bort under III hemställa,
att motionerna I: 185 och II: 231,
såvitt de avsåge utbyte av en förste läkartjänst
vid Gullberna sjukhus mot en
biträdande överläkartjänst, icke måtte
av riksdagen bifallas;

dels ock att utskottet, under förutsättning
av bifall till yrkandet beträffande
III, bort under IV a hemställa,

IV. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 185 och II: 231 samt I:
184 och II: 223, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra
personalförteckningen för statens mentalsjukhus
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

c) av herrar Per Jacobsson, Edström
och Harry Carlsson, fröken Elmén samt
herrar Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den avfattning,
denna reservation visade, samt
att utskottet bort under V, VI och VIII
hemställa,

V. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna 1:121 och II: 151, såvitt de
avsåge organisationen av mentalsjuk -

vården, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad reservanterna anfört;

VI. att riksdagen måtte med bifall till
motionen 11:519 i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

VIII. att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 121 och II: 151, såvitt
de avsåge utbildningen i psykiatri, i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
utredning av den grundläggande utbildningen
i psykiatri i effektiviserande
och moderniserande syfte.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Vi har på denna punkt
ett par reservationer som jag skall be
att få säga några ord om. Det gäller i
första hand reservation a, där det föreslås
inrättande av en tjänst som biträdande
överläkare vid S:t Jörgens sjukhus
samt sex tjänster som underläkare.

Det förhåller sig på det sättet, att det
vid inrättandet av en forskningsavdelning
vid S:t Jörgens sjukhus förra året
förutsattes att denna forskningsavdelning
skulle organiseras efter samma
linjer som de tidigare inrättade forskningsavdelningarna
vid Ulleråkers och
S:t Lars sjukhus. Det finns en paviljong
på 120 platser på sjukhuset, vilka är
anvisade till denna forskningsavdelning.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
på denna punkt.

Vidare har vi en reservation c, där
vi tar upp frågan om den psykiatriska
utbildningen och aktuella utvecklingstendenser
inom mentalsjukvården. Behovet
av förebyggande psykiatrisk vård
och öppen vård samt ökade resurser
för rehabiliterings- och aktiveringsterapi
är synnerligen angeläget, inte
minst inom mentalsjukhusens område.
Det gäller särskilt det geriatriska sjukhusklientelet
just vid dessa sjukhus. Där
är bristen på psykiatriskt skolad personal
utomordentligt kännbar. Vi har i
denna reservation, som grundar sig på
motioner i ärendet, föreslagit att den
grundläggande utbildningen i psykiatri

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

blir föremål för utredning i effektiviserande
och moderniserande syfte.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till dessa båda reservationer.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag har nu en sådan
där dubbelroll som jag förut anklagade
herr Dahl för att frivilligt ha påtagit
sig. På en punkt tillhör jag nämligen
en grupp som har reserverat sig — det
gäller reservation b, som har tillkommit
närmast med anledning av att utskottsmajoriteten
tillstyrkt en motion
vari yrkats en del förändringar i tjänsteställningar
vid Gullberna sjukhus;
majoriteten av utskottet har där stannat
för att en förste läkartjänst i Ao 25 vid
detta sjukhus skulle ändras till en
tjänst som biträdande överläkare i Ao
27.

Vi som representerar minoriteten i
detta fall har inte ansett oss kunna gå
med på detta. Det finns ju hundratals
läkare vid mentalsjukhusen, det finns
tjänster i olika lönegrader, och att plocka
ut en enda tjänst och ändra den
bara därför att det har väckts en motion
därom kan inte anses rimligt. Om
det hade väckts en motion rörande
tjänster också vid de andra sjukhusen
är jag inte säker på att det hade varit
lika lätt att få majoritet, men här har
majoriteten ansett sig kunna vara med
om kravet —- man har tyckt att det inte
är så dyrt och att det är en enkel åtgärd.

Vi reservanter har resonerat precis
tvärtom. Alla sådana här förändringar
får nämligen en viss prejudicerande betydelse.
När vi gått igenom hur mentalsjukhusen
är organiserade, hur det
förhåller sig med läkarna och hur
många läkare det finns på olika patientgrupper,
så har vi funnit, att om förändringar
bör göras är säkerligen inte
Gullberna det sjukhus där en sådan förändring
är mest angelägen. Det finns
andra sjukhus, där man med större rätt
skulle kunna hävda att tjänsleförändringar
vore nödvändiga. Vi har emel -

Anslag till statens mentalsjukhus
lertid från reservanternas sida inte velat
påpeka något sådant. Vi anser att
det inte är vår sak att lönegradsplacera
dessa tjänster — detta sker i regel vid
förhandlingar som vi inte deltar i.

Jag ber att få yrka bifall, herr talman,
till den med b betecknade reservationen.
I övrigt ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Samtidigt vill jag uttala en viss förvåning
över någonting som man kan
läsa i en av de av herr Jacobsson m. fl.
framlagda reservationerna. Där talas om
att mentalsjukhusens isolering från
kroppssjukhusen verkar hämmande på
sjukvårdens standard och effektivitet
ävensom på patienternas trivsel. Detta
är nog riktigt, men det resonemanget
har reservanterna själva frångått, då de
några rader längre ned i reservationen
menar, att patienter med mentalsjukdom
av långdragen typ, bör vårdas på
särskilda för dem avsedda sjukhus. Jag
undrar: Skall det vara si eller skall det
vara så?

Nu är det emellertid så — för att göra
en avslutning av det hela — att man
när det gäller mentalsjukvården alltmer
börjar röra i detaljfrågor. För en del
år sedan var det ju en ständig kritik
över den platsbrist som rådde. Nu har
det skett en mycket kraftig upprustning
av mentalsjukvården, och bl. a. har det
beslutats att mentalsjukvården skall
överföras till landstingen. Nu börjar de
forna kritikerna — för att inte luften
helt skall gå ur dem — att visa på flera
olika detaljfrågor, oftast sådana detaljer
som man på andra håll inte anser
ha den betydelse att de ögonblickligen
bör lösas, utan som kan vänta i avvaktan
på denna ständiga upprustning som
sker.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall
till den med b betecknade reservationen
samt i övrigt bifall till utskottets
förslag.

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! När det gäller utskottsutlåtandet
under föreliggande punkt är

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till statens mentalsjukhus
jag helt överens med herr Birger Andersson
i samtliga delar utom en, och
det gäller moment III i utskottets yrkande.
Vi är några motionärer som i fråga
om detta avsnitt väckt en motion,
i vilken vi just uppmärksammar Gullberna
sjukhus och dess läkarsituation.

Det är klart att det kan —- som herr
Birger Andersson säger — vara svårt att
skilja ut en tjänst och prioritera den
före de andra. För min del känner jag
väl till just läget i fråga om denna
tjänst liksom läkarsituationen över huvud
vid detta sjukhus, och det har gjort
att jag har mycket svårt att komma förbi
att det skulle vara av ett synnerligen
stort värde för sjukhuset, om denna
tjänsteförändring kom till stånd. Däremot
har jag inte tänkt yrka bifall till
det i motionen framlagda förslaget om
inrättande av en ny underläkartjänst,
detta i konsekvens med det avslagsyrkande
jag varit med om under moment
I.

När det gäller Gullberna sjukhus och
den tjänst det här är fråga om förhåller
det sig så, att det på den manliga avdelningen
inte finns någon biträdande underläkare
utan endast en överläkare.
Med den rörlighet som alltid råder och
som systemet förutsätter när det gäller
underläkartjänsterna kommer denne
överläkare ofta i mycket svåra situationer.
Han har en ställning, som innebär
att han inte kan tillgodogöra sig vad
som vunnits genom den utveckling som
ägt rum beträffande arbetstid och annat
och som övriga medborgare blivit
delaktiga av.

Men detta är kanske inte huvudanledningen
till att jag och övriga motionärer
fastnat för motionens krav, utan
det är mera vad departementschefen i
propositionen har sagt på sid. 189. Han
framhåller där mycket riktigt, att samarbetet
mellan mentalsjukvården och
samhällets nykterhetsvård är angeläget,
och med den motiveringen har han också
föreslagit överläkartjänster vid två
av de andra mentalsjukhusen. Han har
i samband härmed framhållit att dessa

tjänster böra betjäna även de anstalter
för alkoholskadade som ligger nära intill
mentalsjukhusen.

Vi har från motionärernas sida funnit
denna ordning vara av mycket stort
värde, och vi har på den punkten ansett
att Gullberna sjukhus bör komma i ett
liknande läge. Alldeles i närheten ligger
vårdanstalten Pålyckehemmet, som
tidvis har haft konsulthjälp av läkarna
vid Gullberna men som på grund av läkarsituationen
vid Gullberna sjukhus
under de senare månaderna inte haft
tillgång till någon psykiatrisk konsulthjälp.
Det är närmast beklämmande
att man tar in unga alkoholskadade patienter
— det är här fråga om ett lättskött
klientel, som mest består av yngre
personer — till vård på en anstalt
utan att ha tillgång till konsultation av
psykiatriker. Detta kan inte vara tillfredsställande.
Vi anser att detta problem
på något sätt måste lösas. Motionärerna
har ansett att man genom en
förändring av tjänsten vid Gullberna
sjukhus skulle få en permanent befattningshavare,
som också skulle kunna
stå till förfogande för Pålyckehemmet
— på det sättet skulle man ju lösa problemet.

Detta är i korthet, herr talman, motiven
för det ställningstagande vi gjort i
denna fråga. Jag ber med detta att få
yrka bifall till utskottets hemställan på
alla punkter.

I detta anförande instämde herr
Hansson, Nils, (fp).

Herr ANDERSSON, BIRGER (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt yttra
mig mera i denna fråga, men efter
herr Rikard Svenssons inlägg känner
jag mig föranlåten att säga ytterligare
några ord.

På grund av att han på nära håll
kunnat studera förhållandena vid Gullberna,
ansåg han att man borde göra
en ändring av en tjänst. Men vi har väl
litet var kunnat studera förhållandena
vid sjukhus, där kanske svårigheterna

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

är lika stora eller ännu värre, utan att
vi fördenskull ansett det vara rätta vägen
att medelst motioner få ändringar
till stånd.

Jag tror inte heller att den förbättring,
som herr Rikard Svensson talade
om, skulle bli så stor för att man får
en biträdande överläkare. En sådan har
nämligen ingen jourtjänst; det blir således
en jourtjänstinnehavare mindre.
Det gör att svårigheter uppstår att besätta
underläkartjänsterna. Det förhållandet
har dykt upp vid flera andra
mentalsjukhus, varifrån det kommit
fullkomliga ramaskrin med begäran om
ytterligare underläkare för att kunna
fylla vissa luckor, men framför allt för
att kunna få de jourtjänstinnehavare,
som anses vara nödvändiga.

Jag tror att om första kammaren bifaller
utskottets förslag i denna del, så
gör kammaren en dumhet som den
kommer att få ångra.

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Jag vill framhålla för
herr Birger Andersson, att det inte enbart
är motionärerna, som kommit på
denna idé. De bygger helt på medicinalstyrelsens
framställning, och medicinalstyrelsen
skall väl begripa en liten
smula av detta!

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas först särskilt beträffande
vart och ett av momenten I—IV av
utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan, därefter särskilt angående
mom. V, VI och VIII samt slutligen särskilt
avseende mom. VII.

Därefter gjordes enligt de rörande
inom. I framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Per Jacobsson m. fl. vid punkten avgivna,
med a betecknade reservationen i

Anslag till statens mentalsjukhus

motsvarande del; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

På gjord proposition bifölls härpå
utskottets i mom. II gjorda hemställan.

Med avseende å mom. III, anförde nu
herr förste vice talmannen, hade yrkats
dels bifall till vad utskottet hemställt,
dels ock att kammaren skulle godkänna
den av herr Näsström m. fl. vid
punkten avgivna reservationen i motsvarande
del.

Sedermera gjorde herr förste vice
talmannen propositioner enligt dessa
båda yrkanden och förklarade sig finna
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Näsström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
82 mom. III, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Näsström m. fl. vid punkten avgivna
reservationen i motsvarande del.

Då emellertid herr Svensson, Rikard,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 52;

Nej — 60.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om statsbidrag för inköp av invalidbil, m. m.

I fråga om mom. IV, fortsatte herr
förste vice talmannen, återstode till
följd av kammarens förut fattade beslut
endast yrkande om bifall till utskottets
hemställan med den ändring,
som föranleddes av att den av herr Näsström
m. fl. vid punkten avgivna reservationen
även i förevarande del godkändes.
På gjord proposition biföll
kammaren detta yrkande.

Vidare gjordes i enlighet med de angående
mom. V, VI och VIII förekomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Per Jacobsson
m. fl. vid punkten avgivna, med c
betecknade reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Därpå bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. VII gjorda hemställan.

Punkterna 83—134

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 135

Om statsbidrag för inköp av invalidbil,
m. m.

Kung]. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i reglerna för bidrag
till hjälpmedel för rörelsehindrade
in. fl., som kunde befinnas påkallade
samt att till Bidrag till hjälpmedel för
rörelsehindrade m. fl. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
25 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling föreliaft

dels en inom första kammaren av
herr Göran Karlsson m. fl. väckt motion
(I: 282), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att anslaget för
bidrag till tekniska hjälpmedel för rörelsehindrade
m. fl. även skulle inne -

fatta bidragsrätt till peruker, ögonproteser,
ögonlinser, starrglas, specialglasögon
för synsvaga samt bröstproteser;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Göran Karlsson m. fl. (I: 284) och
den andra inom andra kammaren av
fru Skantz m. fl. (11:350), i vilka anhållits,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att i kungörelsen
för bidrag till tekniska hjälpmedel
för rörelsehindrade m. fl. måtte införas
bestämmelse om rätt för rörelsehindrad,
som ordinerats motordriven
invalidvagn, att använda motsvarande
medel ur ifrågavarande anslag till inköp
av invalidbil;

dels ock en inom andra kammaren
av fru Svensson och fru Ekroth väckt
motion (11:27).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionen I: 282 icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att motionen 11:27 icke måtte av
riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i reglerna för bidrag
till hjälpmedel för rörelsehindrade
m. fl., som kunde befinnas påkallade;

b) till Bidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade
m. fl. för budgetåret 1965
/66 anvisa ett förslagsanslag av
25 000 000 kronor;

IV. att motionerna 1:284 och 11:350
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av fru Wallentheim,
som ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under IV hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionerna
1:284 och II: 350 i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla att i kungörelsen
för bidrag till tekniska hjälpmedel för

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Om statsbidrag för inköp av invalidbil, m. m.

rörelsehindrade m. fl. måtte införas bestämmelse
om rätt för rörelsehindrad,
som ordinerats invalidvagn, att använda
motsvarande medel ur ifrågavarande
anslag till inköp av invalidbil.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! I denna fråga har fru
Wallentheim lämnat en reservation, men
eftersom hon på grund av sjukdom inte
är närvarande och eftersom jag motionerat
i frågan, ber jag att få ta upp den
till belysning.

I reservationen begär man, att de medel
som nu kan utanordnas till trehjuliga
mopeder för handikappade skall
kunna få användas vid inköp av en bil
i stället. Det gäller med andra ord inte
ett öres ökning när det gäller utgifterna,
och då tycker jag utskottet skulle ha
kunnat se på denna fråga i någon mån
med andra ögon än det gjort. Utskottet
har inte motiverat sitt avslagsyrkande
med några som helst skäl, utan bara
sagt att man inte finner anledning bifalla
förslaget. Det skulle ju vara synnerligen
intressant att höra vad det är
som gjort att man inte kunnat ta hänsyn
till de motiveringar som ligger bakom
motionen.

De som är handikappade, exempelvis
reumatiker, och som behöver en trehjulig
moped för att kunna förflytta sig,
har naturligtvis ingen möjlighet att
komma någonstans under den kallare
årstiden. Själva vill vi som är friska gärna
ge oss in i en varm och ombonad bil
när det gäller att resa någonstans, men de
människor som måste förflytta sig och
har rörelsesvårigheter hänvisar man
till att åka moped. Jag tycker att det inte
finns några rimliga skäl att inte gå
med på en .skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om att motsvarande belopp,
som nu utgår till de trehjuliga
mopederna, skulle få användas för inköp
av en bil.

Med hänsyn till detta, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till fru Wallentheims
reservation.

På samma punkt har jag också en

annan motion, som gäller bl. a. peruker
och andra tekniska hjälpmedel. Utskottet
hänvisar den motionen till sjukförsäkringsutredningen.
Jag vill dock understryka
att denna fråga har en stor
psykologisk betydelse. Somliga av dem
som drabbas av skallighet behöver peruker.
En del landsting ger bidrag till
detta, men man kan inte få bidrag från
statens sida, eftersom dessa saker inte
införts i det allmänna hjälpmedelsregistret.

I denna fråga yrkar jag inte någonting,
utan låter motionen gå till sjukförförsäkringsutredningen.
Jag tror dock
att man inte kommer ifrån att staten
måste engagera sig ekonomiskt i denna
fråga så småningom.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Med anledning av herr
Karlssons inlägg vill jag göra ett par
erinringar.

Jag vill först erinra om att det i
form av näringshjälp kan utgå bidrag
med högst 10 000 kronor till anskaffande
av bil till handikappad, som är
beroende av bilen för sitt arbete eller
sin yrkesutbildning. I övriga fall kan
det utgå bidrag ur anslaget till tekniska
hjälpmedel för rörelsehindrade för
anskaffande av motordriven invalidvagn,
som i praktiken är trehjuliga mopeder.
En sådan kostar i regel omkring
2 000 kronor. Reservanten vill att bidraget
till en sådan invalidvagn skall få
användas för inköp av invalidbil. Frågan
hur återstående medel skall anskaffas
står emellertid helt öppen.

Statens bidragsgivning för tekniska
hjälpmedel för rörelsehindrade har
som bekant successivt byggts ut. Den
senaste utvidgningen av bidragsrätten
har genomförts innevarande budgetår
i och med att olika hjälpmedel för att
underlätta den dagliga livsföringen blivit
bidragsberättigade.

I en proposition till årets riksdag om
vissa handikappsfrågor har jag förutskickat
en särskild utredning av olika

Nr 18

Fredagen den 23 april 19C5

Om statsbidrag för inköp av invalidbil, m.
frågor rörande omvårdnaden av handikappade.
Den av reservanten berörda
frågan är en bland flera när det gäller
transportfrågorna för de handikappade.
Avsikten är, herr talman, att denna
fråga skall prövas i den aviserade utredningen,
och detta har jag velat meddela
med anledning av herr Karlssons
inlägg.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag vill hålla med herr
Göran Karlsson om att utskottets skrivning
är mycket knapphändig — kanske
alltför knapphändig. Vi borde egentligen
ha haft med en hänvisning till den
utredning, som jag hoppas skall komma
med förslag som kan ändra en del i
rådande förhållanden och i görligaste
mån tillgodose önskemål, framförda av
den organisation för vilken herr Karlsson
är ordförande. Det är klart att alla
önskemål, som kommer fram, inte under
alla förhållanden kan tillmötesgås,
ty det kommer önskemål från alla håll.
En avvägning måste ske. Men där man
på ett rimligt sätt kan lösa besvärliga
förhållanden för de handikappade anser
utskottet att man bör så göra.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! När jag tog upp den här
frågan, underströk jag att förslaget inte
innebär några nya kostnader för samhället,
utan att det enbart gäller att
medel som nu används för inköp av
trehjuliga mopeder skall få användas
för inköp av bil.

Jag är glad över att socialministern
här anförde, att man kan vänta en utredning
i bl. a. den frågan. Jag vill
bara uttala den förhoppningen att utredningen,
om inte riksdagen nu bifaller
reservationen, som innebär en direkt
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om att invalidvagnar skall föras
in i registret över hjälpmedel, skall
gå snabbt och inte ta alltför lång tid.

Sedan vill jag säga, att jag förstår
om herr Birger Andersson säger nej
till önskemål som kostar pengar, men
här gäller det bara att flytta över önskemål,
så att vederbörande kan använda
bidragen på det sätt som är mest
angeläget för honom själv. Det är en
väsentlig skillnad mellan olika slag av
önskemål.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner beträffande
utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt beträffande mom. I—III samt
därefter särskilt angående mom. IV.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I—III hemställt.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
enligt de rörande mom. IV förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Karlsson, Göran, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
135 mom. IV, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Karlsson, Göran,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 44;

Nej — 66.

Därjämte hade 11 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 136—147

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 148

Anslag till abortförebyggande åtgärder

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Abortförebyggande åtgärder
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 430 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Sunclin m. fl. (I: 83) och den andra
inom andra kammaren av herr Gustafsson
i Borås m. fl. (11:78), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte till
Abortförebyggande åtgärder för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 540 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Dahlbery in. fl. (1:407) och
den andra inom andra kammaren av
fru Eriksson i Stockholm in. fl. (II:
493), i vilka anhållits, att riksdagen till
abortförebyggande åtgärder måtte anvisa
totalt 540 000 kronor, innebärande
110 000 kronor utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit till överhängande hjälpbehov
i enlighet med medicinalstyrelsens anslagsbegäran.

Anslag till abortförebyggande åtgärder

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 83 och II: 78 samt
1:407 och 11:493 till Abortförebyggande
åtgärder för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 430 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Per Jacobsson, Edström och Harry
Carlsson, fröken Elmén samt herrar
Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med bifall till motionerna I: 83 och
II: 78 samt I: 407 och II: 493 till Abortförebyggande
åtgärder för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
540 000 kronor.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Denna punkt gäller anslaget
till abortförebyggande åtgärder,
där vi har föreslagit en ökning med
110 000 kronor.

För närvarande utgår det ett statsbidrag
om 30 kronor per nyinskriven
abortsökande. Vi anser att bidraget är
för lågt och bör höjas till åtminstone
50 kronor.

Nu är det väl riktigt som utskottet
säger, att alla abortsökande inte är i
en sådan situation att de behöver ekonomisk
hjälp — det gäller kanske en
stor del av dem. Men å andra sidan
finns det säkerligen många, som är i
mycket stort behov av ekonomisk hjälp
och för vilka ett varaktigt handtag i
det avseendet kan vara av nära nog avgörande
betydelse.

Utskottet har påpekat att chefen för
justitiedepartementet har tillkallat en
utredning rörande abortlagstiftningen
och att denna utredning skall ta upp
till behandling frågan om samhällets
åtgärder i bland annat vad avser det

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Anslag till abortförebyggande åtgärder
ekonomiska och sociala stöd som kan
komma i fråga i detta fall. Det är ju
bra att man har tagit upp frågan till
utredning, men det är å andra sidan
klart att utredningen kommer att ta
ganska lång tid, och här är det fråga
om ett akut hjälpbehov som behöver
tillgodoses.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Jag och några med mig
har också väckt en motion i denna fråga,
som går ut på att anslaget för bidrag
till abortsökande skall höjas med
110 000 kronor till 540 000.

Nu har den här frågan blivit synnerligen
aktuell de senaste månaderna —
den kommer också upp i riksdagen i
annat sammanhang —- och det är detta
som har gjort att en utredning har tillsatts.
Den utredning som börjar sitt arbete
har emellertid så vida direktiv,
att det kommer att ta ganska lång tid
innan den kan komma med ett förslag,
och sedan skall förslaget skickas ut på
remiss, och det skall skrivas proposition.
I avvaktan på denna utrednings
resultat kommer ingenting att hända i
denna viktiga fråga.

Jag anser att det är befogat att vi i
avvaktan på utredningen ökar detta
stöd. Det finns kanske många orsaker
till att en del kvinnor söker sig utomlands
i det här syftet, men framför allt
beror det väl på att de vet att vår abortlagstiftning
i många hänseenden är sådan,
att de vägras abort. Om samhället
gav ökade ekonomiska resurser till kuratorernas
verksamhet, så borde det
kunna medverka till att en hel del aborter
inte kommer till stånd. Med tanke
på frågans vidd tror jag att dessa pengar
skulle vara väl använda, och samhället
bör medverka för att komma till
rätta med de problem som kvinnorna
har att brottas med när de kommer i
det läget, att de kan behöva samhällets
stöd.

Jag ber, herr talman, att få tillstyrka
reservationen under punkt 148.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Abortfrågorna har ju
blivit brännande diskussionsstoff på
sistone, och inte minst har de polenresor
som herr Dahlberg nu snuddade
vid givit upphov till både debatt och
en hel del annat. Men här är det inte
fråga om just de tingen, utan här gäller
det hur stort anslag vi skall lämna till
abortförebyggande åtgärder.

Här har redan sagts att justitieministern
har tillkallat en utredning, som
enligt direktiven skall ta upp till behandling
samhällets åtgärder i abortförebyggande
syfte, både den rådgivningsverksamhet
som bedrivs av olika
samhällsorgan och sociala och ekonomiska
åtgärder till stöd för kvinnor i
abortsituation. Majoriteten i utskottet
har funnit, att man i avvaktan på resultatet
av denna utrednings arbete inte
nu bör vidta några ändringar.

De anslag som nu ges i de enskilda
fallen kan för all del anses små, och
åtskilliga av de kvinnor som har sökt
rådgivning på abortbyråerna har icke
alls varit i en sådan situation att de ansökt
om eller ansett sig behöva något
bidrag. Det finns också åtskilliga som
har ansökt om bidrag men vilkas fall
har ansetts vara närmast av socialvårdsnatur,
och om de inte bär fått pengar
från detta anslag, så bär de kunnat
få från socialvården. Det kan här nämnas,
att statsrevisorerna har funnit att
70 procent av de medel som utbetalats
av abortbyråerna faktiskt har varit av
socialvårdsnatur.

När förhållandena är sådana och när
vi väntar på en utrednings resultat har
vi ansett att motionerna inte kan tillstyrkas.
Jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Fru HAMRIN-THORELL (fp):

Herr talman! Jag har fäst mig vid motiveringen
till utskottets yrkande om

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

avslag på de motioner som begär ett
rimligare anslag till hjälp åt de abortsökande
kvinnorna. Där sägs bl. a.:
»Långt ifrån varje vid abortbyråerna
inskriven kvinna synes dock ha något
överhängande behov av ekonomisk
lijälp.» Ja, det må vara hänt att inte
alla som kommer till abortbyråerna har
något direkt behov av pengar i handen
och att det inte heller är av sådan anledning
de söker sig till byråerna. Men
i den följande meningen säger utskottet
att i Stockholm 93 och i Linköping 27
av de kvinnor som besökt rådgivningsbyråerna
fått ekonomiskt bidrag.

Jag tycker att de siffrorna inte är
riktigt belysande för situationen -— med
hänsyn till den ytterst knappa medelstilldelningen
måste abortkuratorerna
nämligen självfallet hålla mycket hårt
om penningpungen; utanför de här siffrorna
faller därför säkert många abortsökande
kvinnor som behövt ekonomisk
hjälp men inte fått det därför att pengar
saknats. Det var inte alls länge sedan
jag hörde en redovisning av abortkuratorerna
i Stockholm, som förklarade att
de disponerar en mycket begränsad
summa fastän de utöver statsbidraget
har ett ganska generöst tilltaget bidrag
av Stockholms stad. Om de skulle ge en
kvinna exempelvis 1 000 kronor — som
ju är det högsta beloppet i sådana här
sammanhang — blir det ett så djupt hål
i deras kassa att de sedan måste vara
ytterligt restriktiva mot alla som kommer
och söker hjälp.

.lag kan inte heller förstå motiveringen
att man vill vänta tills den tillsatta
abortutredningen är färdig. Den har
inte ens startat sitt arbete — ledamöterna
är sammankallade men det har
ännu inte varit något sammanträde. Och
det är väl alldeles självklart att de vida
direktiv, som utredningen fått, gör att
det måste dröja länge innan den blir
färdig med sitt förslag.

Ingen av kammarens ledamöter tror
väl ändå att vi kan i framtiden stanna
vid detta orimligt låga statsbidrag, om
vi skall försöka använda förebyggande

7 Första kammarens protokoll W65. Nr 18

Anslag till abortförebyggande åtgärder

åtgärder som ett instrument i kampen
mot de alltmer ökade aborterna. Vad
än utredningen kommer fram till bör vi
kunna vara överens om att de abortförebyggande
åtgärderna måste utökas
och knappast kan bliva mindre omfattande
än nu. Nuvarande anslag räcker
till 30 kronor per nyinskriven abortsökande
— ett belopp som ju är orimligt
lågt. När jag skriver i de här ämnena
brukar jag säga att 30 kronor inte ens
räcker till en sko, mycket mindre då
till vad dessa kvinnor i allmänhet behöver
i fråga om en i just det sammanhanget
absolut nödvändig utrustning.

Enligt min uppfattning är de abortförebyggande
åtgärderna ett ytterligt
väsentligt led i kampen mot aborterna,
och jag skulle vilja instämma i yrkandet
om bifall till reservationen. Vilka
resultat den tillsatta utredningen än
kommer till, tror jag att de abortförebyggande
åtgärderna i alla fall måste
utökas, och därför finns det knappast
någon anledning att vänta på utredningen.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Utskottets talesman lämnade
den upplysningen, att enligt statsrevisorerna
har 70 procent av dem, som
söker hjälp vid abortbyråerna, varit i
behov av socialvård och fått bidrag av
socialvårdskaraktär. Detta ger ju ett
ytterligare belägg för att här ifrågavarande
klientel behöver ekonomisk hjälp.
Vi vet alla att bestämmelserna i vår socialvårdslagstiftning
är ganska restriktivt
utformade och att det inte är så
lätt att få ut bidrag. Detta gör det ännu
mera behjärtansvärt att bidraget ökas
när det gäller ett klientel av den bär beskaffenheten.
Upplysningen styrker mig
i att en anslagshöjning med 110 000 kronor
iir befogad.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Bara några korta kommentarer.
När fru Hamrin-Thorell säger,
att den här situationen inte kan

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning

bestå för all framtid, håller jag med
henne. Det anser inte heller utskottet.
Vi anser att abortutredningen skall arbeta
snabbt och framlägga förslag till
förändringar i detta avseende.

Mitt påpekande om att statsrevisorerna
har funnit att 70 procent av de medel
som utbetalas av abortbyråerna faktiskt
har varit av socialvårdskaraktär
tolkar herr Dahlberg så, att skälet under
sådana förhållanden är så mycket större
att öka anslaget. Jag ville med mitt
uttalande visa att dessa människor,
därest de icke får medel av abortbyråerna,
har alla tänkbara möjligheter att få
hjälp av socialvårdsbyråerna. Om pengarna
utbetalas i dörr A eller dörr B
spelar väl rätt liten roll för dem som
får pengarna.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt föreliggande yrkanden
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Fru Hamrin-Thorell begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
148, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröst -

ningen genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för ja-propositionen.

Punkten 149

Ang. bidrag till försöksvis anordnad
familjerådgivning

I denna punkt hade utskottet hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 119
av fru Hamrin-Thorell och herr Hilding
samt 11:149, av herrar Mundebo
och Hamrin i Kalmar, såvitt nu vore i
fråga, till Bidrag till försöksvis anordnad
familjerådgivning för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
140 000 kronor;

II. att motionerna I: 119 och II: 149,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motionerna I: 119 och II: 149 hade
hemställts, att riksdagen måtte till Bidrag
till försöksvis anordnad familjerådgivning
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 200 000 kronor,
samt att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn
av statsbidragsbestämmelserna till familjerådgivningsverksamheten.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Per Jacobsson, Edström och
Harry Carlsson, fröken Elmén samt herrar
Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
denna reservation visade, samt
att utskottet bort under I hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 119 och II: 149, såvitt nu
vore i fråga, till Bidrag till försöksvis
anordnad familjerådgivning för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 200 000 kronor.

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

Ang. bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! För åtskilliga år sedan
beslutade riksdagen om anordnande av
familjerådgivning, och den fick tills vidare
karaktären av ett slags försöksverksamhet.
Denna verksamhet har nu
alltså pågått under flera år, och den
har gett positiva resultat. Vi anser det
angeläget att den i fortsättningen får
en fastare uppbyggnad.

Det föreligger åtskilliga framställningar
om inrättande av nya rådgivningsbyråer,
och vi finner det vara av
stor vikt att det anslag som beviljas är
av den storleksordningen, att det medger
att rådgivningsbyråerna kan inrättas
inom anslagets ram.

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka bifall till reservationen
under denna punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det råder i sak egentligen
inte någon meningsskiljaktighet i
denna fråga; utskottsmajoriteten är helt
ense med motionärerna och med reservanterna.
Frågan gäller bara hur mycket
pengar som skall beräknas under
förevarande förslagsanslag. Belastningen
på anslaget utgjorde för budgetåret
1963/64 inte mer än 24 000 kronor. Anslaget
var 100 000 kronor, och det är att
märka att det är ett förslagsanslag.

Motionärerna och reservanterna bör
kunna vara nöjda med det förslag, som
har accepterats av utskottsmajoriteten.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Fru HAMRIN-THORELL (fp):

Herr talman! Här gäller det ju att fylla
ut mellanskillnaden mellan vad medicinalstyrelsen
har begärt och vad utskottet
har gått med på. Det är alltså
fråga om 60 000 kronor, eftersom medicinalstyrelsen
äskat 200 000 kronor och
Kungi. Maj:t föreslagit 140 000 kronor.

Anledningen til! att föregående bud -

getår bara 24 000 kronor uttagits är,
herr Andersson, att statsbidragsbestämmelserna
är sådana att det är mycket
svårt att få statsbidrag till den försöksverksamhet
som redan pågår och som
bedrivs av stiftelser eller enskilda personer.
Riksdagen har beslutat att statsbidrag
skall utgå för dessa ändamål.

Jag kan anföra ett exempel på hur
svårt det är att få statsbidrag till denna
försöksverksamhet i en stad, där det
finns ett centralt sjukhus med gynekolog
och psykiatriker. Villkoret är att till en
sådan här familjerådgivningsbyrå kan
knytas dylik expertis. Dessa läkare anser
sig emellertid inte ha möjlighet att
deltaga i familjerådgivningsverksamheten
i den utsträckning som måste ske för
att statsbidrag skall utgå. De står dock
till förfogande vid de fall som remitteras
dit. .Tåg säger detta bara som ett exempel
på hur svårt det är att i våra dagar
uppfylla de bestämmelser som gäller
för att få statsbidrag. Jag tror också att
detta är skälet till att så pass litet pengar
har tagits ut och att försöksverksamheten
under de fem år som den har pågått
har gått i snigelfart —- jag förmodar
att vederbörande statsråd när verksamheten
startades inte heller menade
detta, utan att man skulle få möjligheter
att bygga ut den.

Jag skulle dessutom vilja tillägga, att
om man ser på det förslag som familjerättskommittén
har lagt fram och som
riksdagen får ta ställning till i sinom
tid, finner man, att familjerådgivningsverksamheten
i vissa fall har byggts på,
t. ex. när det gäller medlarverksamhetcn.
Får vi inte verksamheten ordentligt
utbyggd i landet, finns det ingen
möjlighet att utnyttja den i den utsträckning
som man skulle vilja. Jag tycker
att också detta kunde vara en anledning
för riksdagen att genom att nu bevilja
det större anslag som vi har begärt i
reservationen liksom visa att den ställer
sig positiv till en snabbare utbyggnad
av familjerådsgivningsverksamheten.

•Tåg skall, herr talman, be att få yrka
bifall t i 11 reservationen.

100

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. lån till byggande av sjukhem

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag vill bara än en gång
påpeka, att det är fråga om ett förslagsanslag.
Vi bör alla veta, att ett förslagsanslag
kan överskridas om behov föreligger.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Därefter gjordes enligt de rörande
mom. I förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. II gjorda hemställan.

Punkterna 150—183

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 18b

Ang. lån till byggande av sjukhem

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Lån till byggande av sjukhem
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
investeringsanslag av 50 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Edström m. fl. (I: 28) och den andra
inom andra kammaren av herr Ture
sson in. fl. (II: 36), i vilka hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om sådan ändring
av Kungl. Maj:ts kungörelse den 29
maj 1964 (nr 411) om statslån till
sjukhem, att statslån kunde utgå utan

hinder av att sjukhemmen inrättades i
direkt anslutning till eller inom byggnad
som inrymde annan sjukvårdsinrättning; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Harald Pettersson m. fl. (I: 29) och den
andra inom andra kammaren av herr
Antonsson m. fl. (II: 33), i vilka anhållits
att riksdagen måtte medgiva att lån
till byggande av sjukhem finge utgå
jämväl då sjukhem sammanbyggdes med
andra vårdlokaler under förutsättning
att i övrigt gällande krav på god hemliknande
miljö m. m. uppfylldes;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Svanberg m. fl. väckt motion (II:
524), vari föreslagits att riksdagen skulle
besluta, att statligt lån till byggande
av sjukhem för långvarigt kroppssjuka
eller lättskötta psykiskt sjuka skulle få
utgå även i de fall där sjukhemmet sammanbyggdes
med läkarstation, lasarett
eller annan vårdinrättning, under förutsättning
att sjukhemmet i övrigt planerades
och utnyttjades enligt gällande
bestämmelser för erhållande av lån
i dessa fall.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte i anledning
av motionerna I: 28 och II: 36, I: 29
och 11:33 samt 11:524 i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring
av bestämmelserna om statslån till
sjukhem, att statslån kunde utgå oavsett
om sjukhem inrättades som fristående
byggnad eller sammanbyggt med
annan vårdinrättning;

II. att riksdagen måtte till Lån till
byggande av sjukhem för budgetåret
1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 50 000 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Fritz Persson och
Bikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Gustafsson i Stockholm, Karlsson
i Olofström och Mellqvist, fri! Lewén -

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

101

Eliasson, herrar Bergman, Johansson i
Norrköping och Fagerluncl samt fru
Holmberg, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla den lydelse,
som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under I hemställa,
att motionerna I: 28 och II: 36,
I: 29 och II: 33 samt II: 524 icke måtte
av riksdagen bifallas.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Vid denna punkt finns
en reservation, vari yrkas avslag på de
motioner som har väckts i detta ärende.
När vi förra året behandlade åldringsfrågorna
talade vi även om dessa
hem för långvarigt sjuka. Det blev då
en rätt lång debatt, under vilken olika
önskemål framfördes. Allt detta bottnar
i vad socialpolitiska kommittén på sin
tid förordade. Hela åldringsvårdsfrågan
och propositionen därom hade nämligen
sitt upphov i en rad olika förslag,
framförda av en enig socialpolitisk
kommitté, en kommitté med representanter
från de partier som brukar ingå
i dessa utredningar. Den socialpolitiska
kommittén hade bl. a. föreslagit att
dessa hem för långvarigt sjuka skulle
byggas periferiskt och inte alls ligga
i närheten av andra vårdinrättningar.
Det skulle vara små hem. Detta accepterade
inte departementschefen utan
ansåg, att de möjligen skulle kunna vara
större än vad socialpolitiska kommittén
hade tänkt sig och att de även skulle
kunna byggas i närheten av sjukhus eller
liknande inrättningar.

Vad som hade föresvävat socialpolitiska
kommittén var närmast att dessa
sjukhem framför allt skulle ha hemkaraktär.
Man höll mycket starkt på detta,
och därför ville man ha dem litet skilda
från andra sjukvårdsinrättningar.
När departementschefen gick med på
att hem för långvarigt sjuka skulle kunna
byggas exempelvis på samma tomt
som ett lasarett, var det ett medgivande
till att man skulle kunna samordna vissa
ting med läkare och annat, och utskottet
skrev förra året, att det också

Ang. lån till byggande av sjukhem
skulle vara lämpligt att anordna dessa
hem i anslutning till läkarstationer eller
liknande. Sådant har förekommit på
åtskilliga håll i landet och har gått mycket
bra.

När nu motionärerna och majoriteten
i utskottet har stannat för att man skulle
skriva till Kungl. Maj :t och hemställa
om en ändring, så måste jag säga att
jag är en smula överraskad. Vi har nu
prövat detta i bara ett år, och jag har
inte hört några som helst kritiska synpunkter
från de orter där man har
uppfört hem för långvarigt sjuka, utan
man har varit nöjd. Om vi däremot
skulle följa motionärerna och medge en
stor frihet vid byggande av hem för
långvarigt sjuka, kunde risk föreligga
att man anordnade dem som speciella
avdelningar vid stora lasarett eller att
man sammanförde dem med sjukhus
och att all karaktär av hem skulle försvinna.
Det är detta som bär gjort att
vi som har reserverat oss inte har ansett
oss kunna gå med på någon ändring.
Vi anser nu liksom förra året, att
den modifierade ordning som departementschefen
föreslog förra året är fullt
acceptabel och till gagn för den verksamhet
det gäller att gynna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Även för oss inom utskottsmajoriteten
är det mycket angeläget att dessa inrättningar
får hemkaraktär. Det är någonting
alldeles väsentligt. Liksom förra
året har vi emellertid den uppfattningen
att det måste vara en avgjord fördel,
om sjukhem av den här typen kan inrättas
i anslutning till en sjukvårdsinrättning
med kvalificerade diagnostiska
och terapeutiska resurser. Utan tvekan
kan det vara både ekonomiskt och praktiskt
att ha sjukhemmen inrättade på
ett sådant sätt att de får en nära och
bekväm anslutning till sådana kliniker
och avdelningar som är av särskild bo -

102

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. arvsbeskattningen
tydelse för de långtidssjuka. Vi anser
att det mycket väl går att upprätthålla
de krav på hemmiljö som vi anser vara
mycket väsentliga och som givetvis bör
uppställas på den här typen av vårdinrättningar,
även om dessa sjukhem är
byggnadsmässigt integrerade med andra
vårdinrättningar i något högre grad
än vad de nuvarande bestämmelserna
medger. Vi anser alltså att bestämmelsen
om att sjukhem skall uppföras som
fristående byggnad för att huvudmannen
skall kunna komma i åtnjutande av
det under fem år räntefria lånet kan
tas bort.

Jag vill också erinra om det förhållandet,
vilket herr Birger Andersson
också kom in på litet grad, att det inte
finns någon begränsning angiven i fråga
om sjukhemmens storlek. Medicinalstyrelsen
sade att det borde vara minst
50 vårdplatser. Stockholms läns landsting
sade att det borde vara 120—180
vårdsplatser. Jag anser att institutioner
av den storleken löper samma risk att
förlora hemkaraktären, för såvitt man
inte särskilt ägnar sig åt att motverka
detta. Oberoende av om hemmen för
långtidssjuka är mera direkt anknutna
till en annan sjukvårdsinrättning eller
inte, anser jag, som jag redan tidigare
påpekat, att det är angeläget att man
understryker kravet på hemkaraktär.

Herr talman! Jag ber, som sagt, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

I herr Kaijsers anförande instämde
herr Jacobsson, Per, (fp).

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas särskilt beträffande
vartdera momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de angående
mom. I framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkän -

nande av den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Näsström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5 punkten
184 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid
punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Näsström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 57.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i mom. II gjorda hemställan.

Punkten 185

Lädes till handlingarna.

Ang. arvsbeskattningen

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 7, i anledning av väckta
motioner rörande arvsbeskattningen.

Fredagen den 23 april 19(55

Nr 18

103

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna 1:4,
av herr Erik Filip Petersson in. fl., och
11:5, av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
utredning och förslag angående ändring
av 3 § i förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt i syfte att från arvsskatt
befria sådana stiftelser och sammanslutningar,
som nu vore befriade
från att erlägga gåvoskatt;

2) de likalydande motionerna I: 203,
av herr Gösta Jacobsson m. fl., och II:
264, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
vari anhållits, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att den av 1958 års riksdag begärda
översynen av bestämmelserna om arvsbeskattning
nu måtte komma till stånd;
samt

3) de likalydande motionerna I: 208,
av herr Risberg m. fl., och 11:266, avherr
Nordgren m. fl., vari föreslagits,
att riksdagen skulle besluta sådan ändring
av 28 § förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt, att till skatteklass I hänfördes
fader, moder, styvfader och
styvmoder.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 4, avherr
Erik Filip Petersson m. fl., och
11:5, av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
angående befrielse från arvsskatt i vissa
fall,

2) de likalydande motionerna 1:203,
av herr Gösta Jacobsson m. fl., och II:
264, av herr Nilsson i Svalöv in. fl., om
översyn av arvsbeskattningen, samt

3) de likalydande motionerna 1:208,
av herr Bisberg m. fl., och 11:266, av
herr Nordgren m. fl., om viss ändring
av arvs- och gåvobeskattningen,

Ang. arvsbeskattningen

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I. av herrar Elofsson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Enarsson, Erik Filip
Petersson och Gustafson i Göteborg, fru
Nettelbrandt samt herrar Eriksson i
Bäckmora och Nilsson i Svalöv, vilka
ansett, att utskottet bort under 1 hemställa,
att riksdagen med bifall till de
likalydande motionerna 1:4, av herr
Erik Filip Petersson m. fl., och II: 5, av
herr Gustafsson i Borås m. fl., måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till riksdagen angående
ändring av förordningen om
arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från
arvsskatt befria sådana stiftelser och
sammanslutningar, som nu vore befriade
från att erlägga gåvoskatt;

II. av herrar Elofsson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Enarsson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg och
Vigelsbo, fru Nettelbrandt samt herrar
Eriksson i Bäckmora och Nilsson i
Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort
under 2 hemställa, att riksdagen med
bifall till de likalydande motionerna
1:203, av herr Gösta Jacobsson m. fl.,
och 11:264, av herr Nilsson i Svalöv
in. fl., samt i anledning av motionerna
1:208, av herr Risberg m. fl., och II:
266, av herr Nordgren m. fl., måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
den av 1958 års riksdag begärda översynen
av bestämmelserna om arvsbeskattningen
måtte komma till stånd.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Kammaren har de två
senaste åren haft att ägna en stund åt
frågan om befrielse från arvsskatt för
sådana stiftelser och sammanslutningar
som no är befriade från alt erlägga gåvoskatt.
Ehuru riksdagen alltså två år å
rad liar avslagit motioner hiirom, kommer
frågan tillbaka nu igen. Hur väsentlig
den är framgår bl. a. av att i
motionen i andra kammaren, där den
är tryckt, har undertecknats av inte

104

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. arvsbeskattningen

mindre än ett trettiotal ledamöter ur de

fyra stora partierna.

Nog måste man säga att nuvarande
system är märkligt. Om en person under
sin livstid har velat stödja en sådan
organisation som åtnjuter befrielse
från gåvoskatt, har han kunnat göra det
utan att det har kostat stiftelsen eller
sammanslutningen någonting, men vill
han sedan också stödja organisationen
genom att testamentera ett belopp till
den, då måste organisationen betala
arvsskatt. Det blir som bekant ingen billig
skatt. Detta gäller sådana stiftelser
eller sammanslutningar som har till huvudsakligt
syfte att »främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga
ändamål».

Om man får gåvan från en levande
person, kostar det sammanslutningen
ingenting, men får man den som arv, så
kostar det arvsskatt. Att ha det på detta
sätt förefaller mig varken logiskt eller
rättvist, och det är dessutom så att skatten
också drabbar sammanslutningar
som säkerligen alla önskar ge allt möjligt
stöd.

Nu har bevillningsutskottet sagt att
man är medveten om att de nuvarande
förhållandena borde rättas till. Utskottet
uttrycker saken på det sättet, att de
av motionärerna åberopade skälen för
en lagändring alltjämt förtjänar avseende,
men, tillägger man, frågan kräver
så betydande ändringar i arvsbeskattningen,
att den bör prövas i samband
med en allsidig översyn av hela arvsbeskattningen.

Det låter bra. Men när kommer då en
sådan allsidig översyn till stånd? Den
begärdes av riksdagen år 1958. Utredningen
har ännu inte tillsatts, och utskottet
självt räknar med att den kanske
kan tillsättas efter den 1 januari
1967. Det kan ju bli när som helst efter
den dagen. Är det möjligen så att den
planerande regeringen avser att fira tioårsminnet
av riksdagens begäran om
utredning genom att år 1968 verkligen

tillsätta en utredning? Sedan behöver en
sådan utredning åtskilliga år för sitt arbete.

Hur som lielst, följer man utskottsmajoritetens
förslag, kommer det att dröja
ännu många år innan någon ändring
sker i arvsbeskattningen för de stiftelser
och sammanslutningar inom det allmännyttiga
område som jag räknade
upp. Därför bör riksdagen uttala sig för
att denna fråga utredes för sig. Det bör
gå ganska snabbt och inte vara alltför
komplicerat. Något avgörande skäl för
att koppla ihop frågan med en stor utredning
har jag inte kunnat finna.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till den vid bevillningsutskottets
betänkande fogade reservationen
nr I.

Häri instämde herr Petersson, Erik
Filip, (fp).

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (b):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande nr 7 har fogats två reservationer.
I fråga om reservation I
inskränker jag mig till att instämma
med herr Lundström.

Den andra reservationen berör arvsbeskattningen
i dess helhet, skulle jag
vilja säga. Den huvudmotion som ligger
bakom reservationen tar i varje fall inte
i första hand sikte på arvsskatteskalorna
som sådana, fastän anledning förvisso
föreligger att titta även på dessa,
eftersom penningvärdeförsämringen innebär
en skatteskärpning även här, utan
på de bestämmelser som reglerar arvsskattesystemet
i vissa hänseenden. Bakgrunden
är de svårartade konsekvenser
som de höga arvsskatterna fått, inte
minst på familjeföretagen.

Vad motionärerna tagit fasta på är
som i det andra ärendet, som herr
Lundström berörde, riksdagens uttalande
1958 till förmån för att en allsidig
översyn skulle företagas av arvsskattebestämmelserna.
Frågan har ju varit
uppe flera gånger senare, senast vid
1964 års riksdag. Bevillningsutskottet

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

105

avstyrkte då utredningsyrkandena under
hänvisning till den arbetande familjerättskommitténs
betänkande. Jag
har aldrig riktigt kunna förstå att arvsskattebestämmelserna
kunde vara så intimt
beroende av familjerättens gestaltning,
att skattefrågorna inte skulle kunna
lösas för sig nu eftersom så har skett
tidigare. Nu har emellertid familjerättskommitténs
betänkande kommit. Remissförfarandet
avslutas i nästa månad,
tror jag, men likväl ställer sig utskottsmajoriteten
avvisande till motionerna.
Majoriteten hemställer liksom i fjol att
motionerna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Motiveringen är, tycker jag, något underlig.
Utskottsmajoriteten säger ungefär
som så: Familjerättsbetänkandet
skall föreläggas 1966 års vårriksdag.
Därefter skall proposition framläggas
till 1966 års höstriksdag angående de
ändringar i beskattningsreglerna som
kan bli aktuella efter det definitiva ställningstagandet
från statsmakternas sida
till familjerättskommitténs förslag. I
detta fall går det uppenbarligen utan
svårighet att bryta ut vissa skattefrågor
— de som har direkt samband med familjerätten.

Först sedan denna första etapp är
klar, alltså i bästa fall år 1967, skall den
av riksdagen 1958, alltså nio år tidigare,
begärda allmänna översynen av arvsbeskattningen
komma till stånd, den utredning
som hittills avvisats under hänvisning
till familjerättskommittén.

Enligt min mening hänger allt detta
inte riktigt ihop. Jag har svårt att förstå
varför inte den allmänna översynen
kan sättas i gång omedelbart, utan att
hela denna försening av tidtabellen
skall behöva ske. Enligt min mening är
saken brådskande. Livet går nämligen
vidare, människor avlider, nära nog en
hel generation läggs i graven, och de
nuvarande stela och hårda arvsskattebestämmelserna
vållar bekymmer såväl
för till åren komna personer i livstiden
som för arvtagarna efter dödsfallet.

För att visa vilka summor detta gäller

Ang. arvsbeskattningen
vill jag för kammaren nämna något om
hur stora skatteuttag som det här är
fråga om. För en mindre arvs- eller testamentslott
som tillkommer make och
bröstarvingar utgår inte så mycket —
för 40 000 kronor är det 1 690 kronor.
Vid 80 000 kronor blir det 5 090 kronor.
Är det 100 000 kronor blir det 8 590 kronor,
och på 200 000 kronor blir det
34 590 kronor.

I dag med det penningvärde vi har
kan även relativt blygsamma tillgångar
drabbas ganska hårt. Framför allt är det
familjeföretagarna som drabbas därför
att tillgångarna här ofta ligger i igångvarande
företag, som skall ge försörjning
åt en efterkommande generation
och de anställda. Det möter här mycket
stora svårigheter för arvtagarna att för
arvsskattens betalning mobilisera de
tillgångar som är nedlagda i fastigheter,
jordbruk, rörelse, maskiner, inventarier
och varulager. Här ligger det verkliga
dilemmat för familjeföretagen inom
jordbruk, industri, hantverk, sjöfart och
handel. Det borde inte vara omöjligt att
skapa bestämmelser i olika hänseenden
som underlättade situationen för de efterlevande,
även om man i någon mån
höll sig till de stränga skatteskalorna.
.Särskilt betänkligt är att den nuvarande
ordningen för arvsbeskattningen
bygger på en engångsartad förmögenhetsuppskattning,
medan inkomstbeskattningen
kan baseras på en serie löpande
inkomstberäkningar. Därigenom
uppstår vid arvsbeskattningen lätt betydande
felmarginaler. Värderingen av
företagsförmögenheten blir också ofta
schablonmässig. Den måste i stor utsträckning
grundas på en serie mer
eller mindre godtyckliga antaganden.
Inte heller tar man hänsyn till de latenta
inkomstskatteskulder, som belastar
vissa tillgångar. Skatten träffar med
hela sin styrka trots svagheterna i
själva värderingsunderlaget.

Jag har själv sett exempel på hur ett
dödsfall till följd av arvsskatten lett till
ekonomisk katastrof för det företag, ur
vilket skattebeloppet nttagits och som

106

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. arvsbeskattningen

därmed har berövats sitt rörelsekapital.

Lättnader borde kunna åstadkommas,

t. ex. genom ändrade värderingsregler

och förbättrade uppskovs- och betal ningsregler.

Herr talman! Jag skall inte utveckla
mina synpunkter utförligare i denna
del utan yrkar bifall även till reservation
nr 2 av herr Elofsson m. fl.

I detta anförande instämde herr Risberg
(h).

Herr JANSSON, PAUL, (s):

Herr talman! Det har som här har
sagts blivit något av en följetong med
dessa motioner om arvs- och gåvobeskattningen
i riksdagen. Man får väl uttala
sin beundran och respekt för motionärernas
envishet och energi att
ständigt motionera i denna fråga. Nu
ifrågasätter man varför det inte är möjligt
att påbörja den översyn som 1958
års riksdag en gång uttalade sig om.
Både herr Jacobsson och herr Lundström
vet orsaken; det är därför att man
velat avvakta familjerättskommitténs
betänkande. Att översynen inte har
kommit i gång beror på att arvsbeskattningen
hänger så intimt samman med
familjerättsfrågorna, att det enligt utskottets
mening är oriktigt att bryta
isär dessa båda saker och behandla dem
var för sig. En hel del av de svårigheter
som finns på arvsbeskattningens område
skulle nämligen kunna försvinna
genom den nya lagstiftningen om familjerätten,
som nu kommer att bli aktuell.
Det finns således skäl att avvakta
den och studera utredningsresultatet,
innan man sätter i gång en stor översyn,
vilken vi tydligen alla är överens om
skall komma till stånd. Det väsentliga
är att det sker i rätt ordning.

För min del anser jag att bevillningsutskottet
nu har mindre anledning än
någonsin att frångå sin tidigare ståndpunkt,
eftersom vi nu har fått en arbetsplan
på hur det hela skall genomföras.
Man får ta ställning till familjerättskommitténs
förslag och se vad som kan

klaras av då det gäller arvsbeskattningen.
Därefter kan man göra en översyn
av hela fältet i övrigt.

I motionerna I: 203 och II: 264 talas
om att utredningen är angelägen, eftersom
familjeföretagen framför allt lider
av den hårda arvsbeskattning som Gösta
Jacobsson har talat om. Han blir alltid
så dramatisk när dessa saker förs
på tal och talar om tidens malande gång
och olika generationers läggande i graven
innan denna fråga blir löst. Det är
inte så som herr Lundström sade, att
regeringen vill fira tioårsjubileum, innan
frågan tas upp, utan det är på helt
sakliga grunder som man vill ha alla
aspekter klarlagda före den gemensamma
översynen.

Vad sedan gäller yrkandena i motionerna
I: 4 och II: 5 har — som herr
Lundström här sade — utskottet ansett
de i motionerna avsedda ändamålen
för befrielse från arvsskatt behjärtansvärda,
men herr Lundström anförde
också alldeles riktigt att en donator
hade möjlighet under sin livstid att
ge gåvor till sådana enligt hans mening
behjärtansvärda ändamål utan att
detta medförde skattekonsekvenser för
mottagarna. Under sådana omständigheter
anser bevillningsutskottet att det inte
är så brådskande att göra en sådan översyn
på den punkten heller utan att
även denna fråga kan tas upp till prövning
vid den allmänna översynen av
hela arvsbeskattningsfrågan.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Med anledning av det
senaste anförandet vill jag erinra om att
en person, som önskar stödja en organisation,
kan anse att han behöver de
pengar han har som säkerhet under sin
livstid och att han alltså vill skänka
dem till den organisation det gäller först
sedan han dött. Det är alltså inte så
som utskottets talesman säger — att
man, om donatorn har chansen att ge
detta stöd under livstiden, därmed har

Fredagen den 23 april 19(i5

Nr 18

107

uppfyllt allan rättfärdighet. Det är nog
kanske inte så lite bråttom i alla fall, ty
det är ganska vanligt att folk, som inte
har några större förmögenheter men
som har intresse av att stödja en rörelse,
inte anser sig ha råd att göra det
under sin livstid. Av den anledningen
förekommer inte så sällan dessa testamentsförordnanden,
och de skulle göra
det i ännu större utsträckning, om mottagarna
slapp betala arvsskatt.

Jag tycker att det är rimligt att man
försöker åstadkomma balans mellan den
ena och den andra formen i detta fall.
Jag vill tillägga att jag ännu inte hört
något bärande skäl för att koppla ihop
den lilla utredning som det här gäller
med den stora utredningen, som kan ta
flera år. Varför inte göra denna lilla utredning?
Den betyder varken till eller
ifrån för den stora utredningen och kan
göras på kort tid. Såvitt jag förstår behöver
den inte heller vara så komplicerad.

Herr JANSSON, PAUL, (s):

Herr talman! Jag vill framhålla att
om det hade varit så att en donator inte
haft möjlighet att ge de pengar det här
gäller under sin livstid åt ideella organisationer
utan skattekonsekvenser,
hade herr Lundström kunnat säga att
det varit en ko på isen i detta sammanhang,
men då möjligheten står öppen
att ge dessa bidrag under livstiden utan
skattekonsekvenser, anser bevillningsutskottet
att det inte är så bråttom med det
hela utan att vi kan avvakta den stora
utredningen och få en översyn över
hela fältet och därmed få ett samlat
grepp över hela problemkomplexet.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (li):

Herr talman! Jag vill bara upprepa
att arvsskattebestämmelserna bör kunna
utformas undan för undan utan att
behöva kopplas samman med familjerätten.
Jag har tagit del av familjerättskommitténs
betänkande och kan inte

Ang. arvsbeskattningen
finna att detta skall behöva behandlas
först och den behandlingen avslutas,
innan skattefrågorna tas upp. Snarast
har jag det intrycket att det är angeläget
att arvsskattefrågorna mycket
snabbt kan behandlas, därför att de
nya familjerättsreglerna troligtvis kommer
att verka så att det blir fråga om
ett ökat skatteuttag, som drabbar familjerna
ännu hårdare i fortsättningen.

Herr JANSSON, PAUL, (s):

Herr talman! Jag sade tidigare till
herr Lundström att det kan tänkas att
när man har löst familjerättsfrågorna,
kommer många av de ting som är besvärliga
på arvsbeskattningens område
att falla bort redan på den grunden.
Då finns det enligt min och utskottets
mening skäl att vänta med dessa saker
till dess att man får ett samlat grepp
av frågan över hela fältet och sedan
göra en översyn av den fråga det här
gäller.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas först särskilt beträffande
punkten 1 av utskottets i förevarande
betänkande gjorda hemställan samt
därefter särskilt angående punkterna 2
och 3.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Elofsson in. fl.
vid betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Herr Lundström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter

Nr 18

108

Ang. avdrag vid beskattningen

byggnader m. m.
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 7
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Elofsson m. fl.
vid betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Lundström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 66;

Nej — 56.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de rörande
punkterna 2 och 3 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Elofsson m. fl. vid
betänkandet avgivna, med II betecknade
reservationen; och förklarade herr
förste vice talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till vad
utskottet hemställt, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och god -

maskiner, inventarier och

kändes en så lydande omröstningsproposition
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 7
punkterna 2 och 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Elofsson in. fl.
vid betänkandet avgivna, med II betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —66;

Nej — 55.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning
av maskiner, inventarier och
byggnader m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 10, i anledning av väckta
motioner angående avdrag vid beskattningen
för värdeminskning av maskiner,
inventarier och byggnader m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:50,
av herr Sundin m. fl., och II: 59, av herr
Berglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära fortsatt, skyndsamt utrednings -

Fredagen den 23 april 1965
för värdeminskning av

109

Fredagen den 23 april 1965

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

arbete i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt vid
beskattning till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och inventarier; 2)

de likalydande motionerna 1:308,
av herr Virgin in. fl., och 11:369, av
herr Heckscher in. fl., vari anhållits,
att riksdagen måtte antaga i motionerna
infört förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), vilket förslag bland annat
avsåg rätt till avdrag vid beskattningen
för beräknad framtida prisstegring
å maskiner och inventarier;

3) de likalydande motionerna 1:311,
av herr Virgin m. fl, och II: 367, av herr
Heckscher in. fl., vari föreslagits, att
riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttala, att den på grundval av gällande
skattelagstiftning i praxis tillämpade
schablonmässiga avskrivningsprocenten
vad gällde byggnad som inginge
i rörelse icke vore tillräcklig för att
motsvara den faktiska normala förslitningen
av byggnader utan borde sättas
högre;

■1) de likalydande motionerna 1:476,
av herr Harald Pettersson m. fl., och II:
566, av herr Carbell m. fl., varit yrkats,
att riksdagen skulle besluta, att värdeminskningsavdrag
å anordningar för
vatten- och luftvård vid inkomsttaxeringen
skulle medgivas med 20 procent
per år; ävensom

5) de likalydande motionerna 1:481,
av herr Stefanson in. fl., och II: 571, av
herr Gustafsson i Skellefteå in. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
åtgärder för att en avskrivning av industribyggnader
med 35 procent under
de första fem åren skulle medgivas i de
stödområden som gällde för lokaliseringspolitiken
samt uppdraga åt Kungl.
Maj :t att fastställa bestämda geografiska
gränser för denna stödform.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
av angivna orsaker hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:50
av herr Sundin m. fl., och 11:59, av
herr Berglund m. fl., angående avskrivningsunderlaget
vid beskattningen för
maskiner och inventarier,

2) de likalydande motionerna 1:308,
av herr Virgin m. fl., och 11:369, av
herr Heckscher m. fl., om rätt till avdrag
vid beskattningen för beräknad
framtida prisstegring å maskiner och
inventarier,

3) de likalydande motionerna 1:311,
av herr Virgin m. fl., och II: 367, av
herr Heckscher m. fl., angående avskrivningsreglerna
för byggnad som ingår
i rörelse,

4) de likalydande motionerna 1:476,
av herr Harald Pettersson in. fl., och
11:566, av herr Carbell m. fl., om rätt
till avdrag vid beskattningen för värdeminskning
å anordningar för vattenoch
luftvård, samt

5) de likalydande motionerna 1:481,
av herr Stefanson m fl., och II: 571, av
herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., angående
avskrivningen å industribyggnader
i vissa fall,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade anförts

A) av herrar Stefanson, Lundström,
Sundin och Gustafson i Göteborg, fru
Nettelhrandt samt herrar Eriksson i
Bäckmora och Dahlgren, vilka ansett,
att utskottet bort under 1 hemställa, att
riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna 1:50, av herr Sundin
in. fl., och 11:59, av herr Berglund
in. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära fortsatt skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen
till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och
inventarier;

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av
byggnader m. m.

B) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson och Magnusson i Borås, vilka
ansett, att utskottet bort under 2
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till de likalydande motionerna I:
308, av herr Virgin m. fl., och 11:369,
av herr Heckscher m. fl., antaga det vid
motionerna fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

G) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Lundström, Gösta Jacobsson, Sandin,
Magnusson i Borås och Gustafson
i Göteborg, fru Nettelbrandt samt herrar
Eriksson i Bäckmora och Dahlgren, vilka
ansett, att utskottet bort under 3
hemställa, att riksdagen i anledning av
de likalydande motionerna 1:311, av
herr Virgin m. fl., och 11:367, av herr
Heckscher in. fl., måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala, att den på grundval
av gällande skattelagstiftning i praxis
tillämpade schablonmässiga avskrivningsprocenten
vad gällde byggnad som
inginge i rörelse icke vore tillräcklig för
att motsvara den faktiska förslitningen
av byggnader utan borde sättas högre;

D) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Magnusson i Borås och Gustafson
i Göteborg, fru Nettelbrandt samt herrar
Eriksson i Bäckmora och Dahlgren,
vilka ansett, att utskottet bort under 4
hemställa, att riksdagen i anledning av
de likalydande motionerna 1:476, av
herr Harald Pettersson m. fl., och II:
566, av herr Carbell m. fl., måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam utredning rörande införandet
av värdeminskningsavdrag vid inkomsttaxeringen
för anordningar avsedda för
vatten- och luftvård; ävensom

E) av herrar Stefanson, Lundström,
Sundin och Gustafson i Göteborg, fru
Nettelbrandt samt herrar Eriksson i
Bäckmora och Dahlgren, vilka, under
åberopande av innehållet i motionerna
1:481 och 11:571 samt med hänvisning
till motiveringarna i motionerna 1:421

maskiner, inventarier och

ocli 11:498, ansett, att utskottet hort
under 5 hemställa, att riksdagen med
bifall till de likalydande motionerna
1: 481, av herr Stefanson m. fl., och II:
571, av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära åtgärder för att en avskrivning
av industribyggnader med 35 procent
under de första fem åren skulle medgivas
i de stödområden som gällde för
lokaliseringspolitiken samt uppdraga åt
Kungl. Maj :t att fastställa bestämda
geografiska gränser för denna stödform.

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande nr 10 är fogade fem
reservationer, och jag vill framföra mina
synpunkter i anslutning till tre av
dem, nämligen B, C och D, knutna till
punkterna 2, 3 och 4 i utskottets hemställan.

Vad beträffar reservation B så är
den föranledd av att vi önskar vidmakthålla
företagens möjligheter till självfinansiering
och aktualiserar därför
ånyo en fråga som flera gånger tidigare
varit föremål för riksdagens prövning,
nämligen frågan om rätten till
avskrivning på återanskaffningsvärdet.

Sedan den fria avskrivningsrätten
borttagits har behovet av avskrivning
på återanskaffningsvärdet blivit betydligt
större. Den har naturligtvis en alldeles
särskild betydelse i en tid med
en hastig utveckling på det tekniska
området, då maskiner kan bli omoder
na på kort tid och behöver utbytas.
Man kan naturligtvis ha olika meningar
om hur en sådan avskrivning bör
ske. Vi har stannat för en schablonregel
som innebär att avskrivning skal!
få göras på 120 procent av anskaffningsvärdet.
Detta motsvarar en penningvärdeförsämring
av ungefär 4—5
procent om året. Om en sådan här eller
liknande reform inte kan genomföras,
så innebär det helt enkelt att företagen
får mindre medel till förfogande
när det gäller självfinansieringen.

Fredagen den 2ä april 1965 Nr 18

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

Reservationen under C går ut på begäran
om ett skrivelseförslag till förmån
för högre avskrivningsprocent för
byggnad som ingår i rörelse. De regler
som i dag gäller på detta område vilar
i stort sett på byggnadens fysiska eller
tekniska livslängd. Vi är väl alla överens
om att detta kan vara i högsta
grad diskutabelt med hänsyn till den
stora anpassningsförmåga som dagens
samhälle kräver av företagarvärlden
till följd av en explosionsartad kostnadsutveckling.
Med hänsyn till denna
utveckling borde den ekonomiska livslängden
och minskningen av byggnadens
verkliga värde i stället ligga till
grund för avskrivningsprocentens storlek.
En följd av detta borde vara att
avskrivningsprocenten skulle vara högre
under de första åren efter byggnadens
uppförande. Så förfar man i våra
grannländer, och frågan bör kunna lösas
även här i vårt land.

Slutligen vill jag nämna några ord
om reservationen under D, som är
grundad på en fyrpartimotion och utmynnar
i ett förslag om skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om skyndsam
utredning rörande införandet av
värdeminskningsavdrag vid inkomsttaxeringen
för anordningar avsedda
för vatten- och luftvård.

Det är väl bekant för de flesta av oss
att mängder av vattendrag runt om i
vårt land är utsatta för kraftiga förreningar
med obehag av mångahanda
slag. Det kan vara massa- och pappersindustrier,
livsmedelsindustrier, kemiska
industrier, slakterier och andra
jordbrukets industrier som medverkar
till alla dessa föroreningar. Länsmyndigheterna
har på många håll vidtagit
kraftfulla åtgärder för att råda bot på
förhållandena. Detta leder i många fall
till stora kapitalutlägg för det berörda
näringslivet. Vi får också lägga på minnet
att dessa kostnader får läggas ned
i icke produktiva investeringar, och
därför blir de också mycket betungande
för det enskilda företaget. Med hån -

byggnader m. m.

syn härtill synes det vara nödvändigt
att en utredning i dessa frågor snarast
kommer till stånd.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till de reservationer
som är knutna till detta betänkande
och har beteckningarna B, C och D.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag ber att få instämma
i herr Nilssons argumentering för reservationerna
C och D, och jag vill säga
några ord om reservationerna A och E
till detta betänkande.

För reservation A föreligger samma
argumentering som för den av herr Nilsson
tillstyrkta reservationen B, men yrkandet
i reservation A mynnar ut i begäran
om en utredning. Vi yrkar att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen
till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och inventarier.

Värdeminskningsavdraget syftar till
att bygga upp en reserv i företaget som
skall möjliggöra att genom nyanskaffning
ersätta det i företaget arbetande
realkapitalet då detta förslits. Ur företagsekonomisk
synpunkt är det då även
riktigt att avskrivning sker på det värde
som behövs för att vid en utrangering
återanskaffa ifrågavarande maskiner
och inventarier. Det är ju så att
under en femårsperiod -— under vilken
en maskin totalt får avskrivas — sker
genom inflationen en betydande höjning
av maskinens inköpsvärde. Jag
tror att maskinkostnaderna under de
senaste decennierna har ökat med ungefär
20 procent på fem år. Härtill kommer
att vid ersättningsköp maskiner
och andra inventarier på grund av tekniska
förbättringar — utvecklingen går
ju här mycket raskt framåt — ofta är
betydligt dyrare än de förslitna. Detta
medför naturligtvis att de i regel iir värdefullare
och mera produktiva för före -

Nr 18

112

Fredagen den 23 april 1965

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

taget, men denna successiva fördyring
av företagens utrustning medför finansieringsproblem
vid nyköp. Företagen
borde då ha rätt att gardera sig mot de
ökade nyanskaffningskostnader som
penningvärdeförsämringen medför.

Vi tror, att genom införandet av rätt
till avskrivning på återanskaffningsvärdet
stimuleras företagen till ur samhällssynpunkt
önskvärda investeringar.
Vid flera tillfällen under årets riksdag
har även från regeringshåll framhållits
vikten av att industrien stimuleras till
ökade investeringar. En stimulans vore
säkerligen att bifalla det i reservation
A gjorda yrkandet om en skyndsam utredning
i denna fråga.

Jag vill också säga några ord beträffande
reservationen D, som yrkar på
vidgade avskrivningsmöjligheter för anläggningar
avsedda att förhindra vatten-
och luftföroreningar. Får jag framhålla,
att det är ytterst angeläget att
samhället effektivt understöder alla strävanden
som går ut på att skydda våra
vattendrag mot förorening och motverka
luftföroreningar. Insatserna på detta
område bör sikta på en förbättring av
förhållandena. Det bör vara möjligt
t. ex. att återvinna förstörda vattendrag
för bad och fritidsanvändning nu
när den ökade ledigheten ställer allt
större anspråk på sådana resurser.

Utskottsmajoriteten har i denna fråga
avgivit en positiv skrivning, och det är
jag glad åt. Man understryker vikten av
att denna fråga, med hänsyn till den
stora betydelse vatten- och lutvårdsfrågorna
kommit att få, ägnas särskilt stor
uppmärksamhet. Det erinras i utlåtandet
även om alt man i utlandet har avdragsregler
som medger höga initialavskrivningar
för ifrågavarande anläggningar.

Jag anser att denna positiva inställning
från utskottets sida hade kunnat
utmynna i det utredningsyrkande som
framställts i reservation D. Utskottsmajoriteten
vill liänskjuta frågan till företagsbeskattningsutredningen,
men reser -

vanterna anser att frågan är så brådskande
och att det är så angeläget med
snara åtgärder, att den bör bli föremål
för en speciell snabbutredning och särskilt
ställningstagande.

Får jag sedan, herr talman, säga några
ord om reservation E, som yrkar på
en ökad initialavskrivning av industribyggnader
i lokaliseringspolitiskt syfte.
Reservationen, som är avgiven av utskottets
centerparti- och folkpartiledamöter,
grundar sig på motionerna I: 481
och 11:571. I dessa motioner upprepas
det förslag, som folkpartiet ställde i sin
partimotion förra året, då frågan om
lokaliseringspolitikens utformning bebehandlades.
Vi anser, att de här föreslagna
åtgärderna på företagsbeskattningens
område kan utgöra ett effektivt
lokaliseringspolitiskt medel. Vår åsikt
är ju, som tidigare framhållits, att möjligheten
till en snabbare avskrivning på
byggnader i rörelse bör införas rent generellt.
I väntan på en sådan reform
anser vi, att de lokaliseringspolitiska
medlen under den förra året föreslagna
femåriga försöksperioden bör utökas
med denna vidgade avskrivningsrätt.

Det är naturligtvis sant, som utskottsmajoriteten
framhåller, att ett nystartat
företag i stödområdet i regel inte kommer
att uppvisa ett sådant vinstresultat
under de första åren, att de här föreslagna
avskrivningsmöjligheterna kan
utnyttjas. Men det bör då finnas möjligheter
att skjuta på avskrivningsrätten.
såsom fallet är när det gäller avskrivning
på maskiner och inventarier i rörelse.
En sådan avskrivningsrätt, förskjuten
till senare år med bättre vinstresultat,
kan vara en verksam hjälp till
konsolidering av företaget.

Det gäller emellertid att även stimulera
redan existerande företag att bygga
ut sin verksamhet, och det gäller att
med olika medel locka välkonsoliderade
företag, såväl inom stödområdet som
i Syd- och Mellansverige, att förlägga
filialer och dotteföretag till stödområdena.
Här tror jag att denna skatteför -

113

Fredagen den 23 april 191S5 Nr 18

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

män kan utgöra ett verksamt medel. Jag
vill framhålla att man i våra grannland
Norge och Finland har förmånliga skattebestämmelser
för företag som vill etablera
sig i stödområden. I t. ex. Nordnorge
har sådana medel varit mycket
verksamma i lokaliseringspolitiken.

I remissvaren till lokaliseringskommitténs
betänkande föreslog betydande
niiringslivsorganisationer användande
av vidgade avskrivningsmöjligheter som
lokaliseringspolitisk åtgärd. Industriförbundet
och Arbetsgivareföreningen
framhöll i sitt gemensamma svar: »En
tänkbar väg är att bereda stöd åt företagsamheten
i utvecklingsorter genom
vissa skattelättnader. Liksom redan gäller
för maskiner bör sålunda företag
i dessa orter medges rätt till snabbare
avskrivning å byggnader än som eljest
är möjligt och därutöver ett extra avdrag
för anskaffningskostnader.»

Nu kan naturligtvis invändas att om
avskrivningsrätten staplas ovanpå investeringsbidragen,
som normalt kan
utgå med 35 procent av byggnadskostnaderna,
får de företag som vill använda
sig av den vidgade avskrivningsrätten
speciellt långt gående förmåner. Det
bör emellertid vara möjligt att anpassa
bidragens storlek och den vidgade avdragsrätten
till varandra, så att det totala
lokaliseringsstödet i allmänhet blir
lika för alla företag.

För att stimulera till nyetablering i
områden med speciella lokaliseringssvårigheter
kan man låta avskrivningsrätten
och investeringsbidragen helt utnyttjas
samtidigt. Det kan vara ett lämpligt
alternativ till möjligheten att i särskilda
fall utsträcka investeringsbidragen
till 50 procent. Vi yrkar också i reservationen
att Kungl. Maj:t skall fastställa
bestämda geografiska gränser för
denna stödform, alltså för de områden
där både avskrivningsrätten och investeringsbidragen
samtidigt skall kunna
användas helt.

.lag ber alt få yrka bifall till reservationerna
A och E.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Samtliga de här framställningarna
syftar till utredningar,
med ett undantag, där man föreslår direkt
lagstiftning. Gemensamt för samtliga
motioner är att man vill uppnå
en lättnad i företagsbeskattningen.

Det är ju ingenting ovanligt att det
här i riksdagen kommer fram önskemål
av varjehanda slag. De propåer
som har gjorts i dessa motioner är
kända för riksdagen, och vi har behandlat
dem flera gånger. Det går inte att
lägga till så värst mycket nytt i det
här ämnet, utan argumenten är gamla
bekanta — jag skall inte säga som restauranggästen
sade om sandwichen, att
det är gamla skivbekanta, men det är
någonting däråt.

I stället för att i detalj upprepa argumenten
på de punkter där vi har
olika meningar skulle jag vilja säga,
att det i ett avseende kan finnas skäl
att se på avdragsreglerna — det gäller
byggnad som används i rörelse. Vi skriver
på en annan punkt i utskottets betänkande
— det gäller anordningar för
vatten- och luftrening — att det är
angeläget att vi får till stånd en undersökning.

Nu säger herr Stefansson att detta är
så angeläget, att en helt ny utredning
bör tillsättas. Hur vet man att det går
fortare än att låta företagsbeskattningsutredningen
utreda saken? Min erfarenhet
är att det tar lång tid innan en
kommitté kan komma i gång med sitt
arbete, och här finns det faktiskt eu
kommitté — den del som är kvar av
allmänna skatteberedningcn — som har
hela det här komplexet till begrundande.

Om jag skulle säga någonting högst
personligt i detta sammanhang, skulle
det vara att enligt den kännedom jag
har fått om utredningsarbete beträffande
de här tingen företrädare för näringslivet
är mycket försiktiga med alt
framställa propåer om ändringar i våra
företagsbeskattningsregler. Jag för -

8 Första kammarens protokoll 1965. AV IS

Nr 18

114

Fredagen den 23 april 1965

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

står att de är försiktiga. Ingen kan
nämligen övertyga mig om att våra nuvarande
regler om beskattning av företag
är oförmånliga för vårt näringsliv.
Beviset är de skattesummor som företagen
betalar till det allmänna. De summorna
har helt visst inte ökat på något
sätt i proportion till ökningen av
fysiska personers skatter.

Nu blir det en ökning, ärade ledamöter,
i statens liksom kommunernas
inkomster på grund av att vi får ökat
underlag genom högre aktievärden till
följd av gratisemissioner och nyemissioner.
Dessa leder helt naturligt till
att företagen tar fram större vinstsummor
för att hålla utdelningen till aktieägarna
någorlunda i nivå med den
nuvarande. Därigenom sker en automatisk
höjning av de belopp som delas
ut, men i övrigt är det väl sörjt för att
företagen slipper ta fram sina vinster.
Den viktigaste ändring i avdragsreglerna
som vi har fått under senaste år är
emellertid införandet av investeringsfonder,
som gör att företagen kan skriva
av hela vinsten. Det var väl ingen
som för tio år sedan kunder drömma
om så generösa regler, eller hur?

Jag skulle därför, herr talman, vilja
sluta med att säga, att jag inte har någonting
emot att man undersöker, om
det går att finna mera ändamålsenliga
regler för företagsbeskattningen, men
när Kungl. Maj:t har tillsatt en utredning
som just skall avhandla dessa
spörsmål, kan jag inte förstå att riksdagen
bör begära att Kungl. Maj:t skall
tillsätta fler utredningar. Det skulle
innebära att riksdagen förklarade, att
vi inte litar på den utredning som nu
sitter. Reservanterna är emellertid inte
beredda att underkänna de representanter
för näringsorganisationer och
företag som sitter där, och då är nog
den bästa metoden att vi avvaktar resultatet
av utredningen.

Jag hemställer om bifall till bevillningsutskottets
betänkande i samtliga
punkter.

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! Bevillningsutskottets
ärade ordförande säger att de skatter
som företagen betalar inte har ökat
under senare år. Nej, men om vi skall
bedöma denna sak riktigt, får vi väl
lägga till de löneutbetalningar som görs
från företagen och se den samlade effekten
av skatt som kommer från företagen.

Investeringsfonderna är, som utskottets
ordförande sade, en mycket fin
sak för företagen, men det är ändå en
mycket liten del av landets företag som
kan använda denna form av avsättning,
och ett betydligt större antal, speciellt
av de mindre företagen, står liksom vid
sidan om den reformen.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag vill inte blanda
ihop ett företags skatter med dess omkostnader
i form av löner. Det är ju
fråga om beskattningsreglerna, och endast
i den mån ett företag tar fram
vinst blir det beskattat.

Företagsbeskattningsutredningen vill
bibehålla nuvarande vinstbeskattningssystem
och har med undantag för en
ledamot avvisat tanken på ett bruttoskattesystem.
Om man lägger upp ett
bruttoskattesystem, skall man beskatta
alla utgifter, även arbetslöner och sådant,
men det innebär att även företag
som går med förlust beskattas, och
det är en radikal ändring. Man har avvisat
tanken, eftersom den nog får andra
konsekvenser av betydande storleksordning.

Jag håller med herr Nilsson om att
de företag som gjort avsättningar till
investeringsfond är relativt få i förhållande
till hela antalet företag, men
för att vi skall ha glädje av fondavsättningarna
måste de ha en konjunkturutjämnande
effekt, och därför spelar det
en avgörande roll, vilka företag som
avsätter till investeringsfonder.

115

Fredagen den 23 april 1965 Nr 18

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! Ja, det är egentligen
först när vi får en försvagad konjunktur
och behöver stödja aktiviteten på
arbetssidan som dessa investeringsfonder
får full effekt.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Jag kanske verkar talträngd, herr talman,
men jag vill gärna ha sagt att det
finns en annan form, nämligen att
Kungl. Maj:t på förhand ger besked om
att fonderna får användas på visst sätt.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag vill gärna understryka
vad herr Nilsson har sagt och
betona, att investeringsfonderna icke
kan användas av alla företag. Det är
endast aktiebolag som kan använda
dem, och de företag som drivs som enskild
firma, både mindre och medelstora,
har icke de skatteförmåner som investeringsfonderna
kan ge.

Sedan vill jag säga att jag personligen
litar på företagsbeskattningskommittén,
liksom jag litade på skatteberedningen,
men jag tror inte det skadar att riksdagen
understryker bl. a. önskemålet
om gynnsammare avskrivningsregler
för byggnader och gynnsammare avskrivningsregler
för anläggningar mot
luft- och vattenföroreningar som herr
Ericsson själv är sympatiskt inställd
till. Det skadar inte att riksdagen på
ett eller anant sätt understryker behovet
av sådana förmånligare bestämmelser
och därmed bygger under de ställningstaganden
som företagsbeskattningsutredningen
kan komma till. Enligt
den erfarenhet vi har av behandlingen
av skatteberedningens förslag lär
det behövas.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad härunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje

punkt av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Stefanson
m. fl. vid betänkandet avgivna, med A
betecknade reservationen.

Därefter gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Vidare gjorde herr förste vice talmannen
enligt de angående punkten 2
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Nilsson, Yngve, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
10 punkten 2, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Yngve Nilsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för ja-propositionen.

Nr 18

116

Fredagen den 23 april 1965

Ang. avdrag vid beskattningen för värdeminskning av maskiner, inventarier och

byggnader m. m.

Ytterligare gjorde herr förste vice
talmannen i enlighet med de rörande
punkten 3 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Stefanson m. fl. vid betänkandet
avgivna, med C betecknade
reservationen; och förklarade herr förs^
te vice talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 10
punkten 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson in. fl.
vid betänkandet avgivna, med C betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 54.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

I vad gällde punkten U, anförde nu
herr förste vice talmannen, hade yrkats
dels bifall till utskottets hemställan, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Stefanson

in. fl. vid betänkandet avgivna, med D
betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
10 punkten 4, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson in. fl.
vid betänkandet avgivna, med D betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 55.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Slutligen gjorde herr förste vice talmannen
jämlikt de avseende punkten 5
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Stefanson in. fl. vid betänkandet avgivna,
med E betecknade reservationen;

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

117

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av. hyresfastighet m. m.

och förklarade herr förste vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Stefaiison begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes eu
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
10 punkten 5, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkandet avgivna, med E betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 77;

Nej — 41.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 15, i anledning
av väckta motioner angående
hundskatten, bifölls vad utskottet i detta
betänkande hemställt.

Om avdrag vid beskattningen för avsättning
till reparation av hyresfastighet
m. ro.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 17, i anledning av väck -

ta motioner om avdrag vid beskattningen
för avsättning till reparation av hyresfastighet
samt för iståndsättande av
ekonomibyggnad å jordbruksfastighet.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:124,
av herr Stefanson in. fl., och II: 159, av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om en skyndsam utredning
i syfte att så ändra beskattningsreglerna
i fråga om beräkning av inkomst
av annan fastighet (hyresfastighet),
att avdrag finge göras med visst
belopp för avsättningar avsedda för
framtida reparationsbehov; samt

2) de likalydande motionerna 1:475,
av herr Harald Pettersson m. fl., och
11:565, av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., vari anhållits, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
förslag om sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag för reparation
och underhåll medgåves för kostnader
för iståndsättande av ekonomibyggnad
tillhörande jordbruksfastighet
till en nivå, som motsvarade en rationell
användning.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt,

A) att riksdagen måtte med bifall till
de likalydande motionerna 1:124, av
herr Stefanson in. fl., och 11:159, av
herr Nordgren in. fl., i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam
utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna
i fråga om beräkning av
inkomst av annan fastighet (hyresfastighet),
att avdrag finge göras med
visst belopp för avsättningar avsedda
för framtida reparationsbehov; samt

B) att de likalydande motionerna I:
475, av herr Harald Pettersson m. fl.,
och 11:565, av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., om avdrag vid beskatt -

118

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet m. m.

ningen för iståndsättande av ekonomibyggnad
å jordbruksfastighet, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar John Ericsson och Einar
Eriksson, fröken Ranmark samt herrar
Wärnberg, Tage Johansson, Brandt, Allard,
Kärrlander, Andersson i Essvik
och Josefsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under A hemställa,
att de likalydande motionerna I:
1-24, av herr Stefanson in. fl., och II:
159, av herr Nordgren m. fl., om avdrag
vid beskattningen för avsättning
till reparation av hyresfastighet, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; 2)

av herrar Sundin, Eriksson i Bäckmora
och Dahlgren, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under B
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till de likalydande motionerna I:
475, av herr Harald Pettersson in. fl.,
och II: 565, av herr Börjesson i Glömminge
m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om prövning och förslag om
sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag för reparation och underhåll
medgåves för kostnader för
iståndsättande av ekonomibyggnad tillhörande
jordbruksfastighet till en nivå,
som motsvarade en rationell användning.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Klämmen i reservation
2 lyder: »att riksdagen måtte med bifall
till de likalydande motionerna I:
475 av herr Harald Pettersson m. fl. och
11:565 av herr Börjesson i Glömminge
in. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om prövning och förslag om sådana
ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag för reparation och underhåll
medges för kostnader för iståndsättande
av ekonomibyggnad tillhörande jord -

bruksfastighet till en nivå som motsvarar
en rationell användning».

Herr talman! Motiveringen till denna
hemställan återfinnes såväl i texten
till reservationen som i motionerna,
och om kammarens ledamöter är intresserade
av mer än det jag nu anfört
hänvisar jag till detta.

Jag ber att få yrka bifall till reservation
2.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr förste vice talman! Detta är ett
splittrat utskottsbetänkande. Man behöver
väl inte vara särskilt kunnig i
matematik för att räkna ut att lotten
har fått avgöra vilka som skulle stå för
utskottets skrivning och vilka som skulle
stå för reservationerna. Fru Fortuna
har fördelat sina gracer. Hon har låtit
den borgerliga hälften bli utskottsskrivare
i det ena ärendet och den socialdemokratiska
hälften i det andra.

Jag ber att få anföra några synpunkter
på den reservation som har beteckningen
nr 1. Frågan gäller förslag om
rätt till avdrag för avsättning till reparationsfonder
vid enskild hyresförvaltning.
Motiveringarna i såväl motionerna
som i utskottsmajoritetens skrivning
låter i och för sig rätt bestickande, tv
otvivelaktigt är det en fördel för fastighetsförvaltning
över huvud taget om
man genom reparationsfonder kan fördela
underhållskostnaderna över de år
då behovet av underhåll verkligen sätter
in. Trots detta anser sig emellertid
reservanterna inte kunna medverka till
en utredning i syfte att ändra beskattningsreglerna
så att avdrag skall kunna
ske för avsättning till reparationsfond
när det gäller enskild hyreshusförvaltning.

Såväl utskottet som motionärerna
hänvisar till de skatteregler som gäller
för de allmännyttiga bostadsföretagen
och som medger avsättning till reparationsfonder.
Det är visserligen sant,
men man bör observera att de skatteregler
som gäller för de allmännyttiga

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

119

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet m. m.

bostadsföretagen inte speciellt utformats
med tanke på att möjliggöra avsättningar
till reparationsfonder eller
för andra särskilda ändamål. När det
gäller de allmännyttiga bostadsföretagen
är ju själva företagsformen sådan,
att de inte skall ge någon vinst, men
ett överskott vid förvaltningen skall
kunna avsättas. Eftersom hyressättningen
sker efter självkostnadsprincipen är
det en naturlig konsekvens att överskott
vid förvaltningen uppkommer under de
s. k. underhållsfria åren, då företagen
också gör avsättningar till reparationsfonder.

Man kan således enligt min mening
inte använda de skatteregler som gäller
för de allmännyttiga bostadsföretagen
som förebild för hur man skall kunna
klara upp de frågor som har aktualiserats
genom motionerna och reservationen.
Jag förmodar att motionärerna inte
avser att vi på enskild hyreshusförvaltning
skall överföra tillämpningen
av de skatteregler som gäller för allmännyttiga
bostadsföretag. Det skulle
i praktiken innebära att vi befriade all
inkomst av annan fastighet från skatt.
Eftersom det finns åtskilliga som hämtar
sin huvudsakliga inkomst just från
den branschen, skulle det ju vara synnerligen
stötande om alla sådana inkomster
skulle bli befriade från skatt.
Jag förmodar att det knappast är motionärernas
mening att man skulle förfara
på det sättet.

Med den korta motiveringen ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till reservation
nr 1.

Jag kommer sedan till den andra delen
av utlåtandet, där den socialdemokratiska
gruppen har vunnit lottdragningen.
Eftersom reservanternas företrädare
fattade sig mycket kort i sin
motivering, skall jag göra det också.
Jag kan hänvisa till att utskottet ändå
säger att skattedomstolarna inte är särskilt
restriktiva i fråga om reparation
och underhåll av ekonomibyggnader på
jordbruksfastighet. Snarare är det tvärtom.
Åtminstone av de avgjorda skatte -

målen att döma är man tämligen generös
när det gäller att bedöma den avdragsgilla
rätten för underhåll och vissa
ingrepp i dessa byggnader.

Men om eu ekonomibyggnad blir föremål
för ett helt förändrat nyttjande,
vilket man också anför i motionerna,
och till stora delar byggs om för andra
ändamål, kan man naturligtvis inte tilllämpa
den avdragsregel som gäller för
underhåll och reparationer, utan då blir
det fråga om de värdeminskningsregler
som gäller. Den saken behandlades nyligen
i ett annat utlåtande från bevillningsutskottet,
där utskottet i år liksom
tidigare sade att man kanske bör ställa
sig positiv till tanken på att få kortare
avskrivningstider för byggnader som ingår
i rörelse över huvud taget. Eftersom
den frågan redan ligger för beredning
finns det ingen anledning att påfordra
en ny utredning i det speciella fallet.

Jag ber därför att under punkten B
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Av skäl som herr Eriksson
redogjort för har jag kommit i den
situation att jag skall föra utskottets talan
på punkt A i detta betänkande. Jag
ber att få börja med att tillstyrka utskottsbetänkande!
på den punkten.

Herr Eriksson uttalade i första avsnittet
av sitt anförande en viss sympati för
det yrkande som framställts av utskottet
på denna punkt. Han medgav, enligt
vad jag kan förstå, att det finns vissa
skäl för att slå ut underhållskostnaderna
för en fastighet på flera år och att
man alltså skulle ha rätt till skattefria
årliga avsättningar för en fondering.
Som fallet nu är får skatteavdraget göras
samma år som reparationen utföres.

Underhållskostnaderna varierar rätt
väsentligt år från år. Vissa år är de flera
gånger högre än normalt. Man vet att
dessa kostnader i allmänhet är små under
de första åren efter byggnadens
uppförande men att reparationsbehovet
stiger för att efter sju å tio år komma

120

Nr 18

Fredagen den 23 april 1965

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet m. m.

upp till ett maximalt belopp. DS behöver
fastigheten en genomgripande reparation
som understundom kostar mer
än hyresintäkten för ifrågavarande år.

Vid beräkning av hyran tas hänsyn
till reparationskostnaden. För nybyggda
fastigheter utgör reparationsandelen
av årshyran i regel 0,7 procent av byggnadskostnaderna.
Under år med små
reparationskostnader tas inte denna reparationsandel
i anspråk. Den redovisas
då som vinst och den beskattas. Beskattningen
av den för underhållet avsedda
delen av hyran försvårar naturligtvis
för fastighetsägaren att göra erforderliga
avsättningar för att möta framtida
reparationsbehov. Den dag då en genomgripande
renovering av fastigheten
behöver utföras, kan fastighetsägaren
stå inför stora kortfristiga betalningsförpliktelser
som betyder en svår påfrestning
på hans likviditet. Detta kan
naturligtvis medföra att fastighetsägaren
i det längsta drar sig för att låta utföra
erforderliga reparationer, vilket är
till hyresgästernas nackdel.

Om enskilda fastighetsägare bereddes
möjlighet att göra årliga avsättningar
till täckande av framtida kostnader för
reparationer, skulle det underlätta och
stimulera uppbyggande av reparationsfonder.
En skattefri fondavsättning
skulle medverka till att medel funnes
tillgängliga när de stora underhållskostnaderna
satte in, och jag tror att förmånliga
skatteregler på detta område
främst vore i hyresgästernas intresse.
Berättigade önskemål om reparation
och underhåll av lägenheterna skulle
bättre kunna tillgodoses.

I motionerna har även framhållits,
vilket herr Eriksson också talade om,
att de allmännyttiga bostadsföretagen
har denna rätt till skattefri avsättning
för framtida reparationsbehov. Det är
inte motionärernas avsikt att flytta över
skattebestämmelserna för de allmännyttiga
bostadsföretagen till andra former
för fastighetsförvaltning. Motionärerna
vill bara framhålla ätt det även på hy -

resmarknaden bör råda konkurrens på
lika villkor.

Såsom argument mot förslaget har
bl. a. anförts att denna avsättning skulle
komma att användas i spekulationssyfte,
men det kan ju undvikas med föreskrifter
om att eventuell behållning beskattas
om fastigheten säljs. Vidare bör, anser
jag, föreskrivas, att de avsatta medlen
i första hand skall användas vid reparationer
och att avdragsrätt för direkta
reparationskostnader bör medgivas först
när avsättningen helt har tagits i anspråk.

Beträffande reservanternas argumentering
angående beskattningsårets slutenhet
vill jag bara säga, att för mig
framstår denna fråga inte huvudsakligen
som en fråga om en överföring mellan
olika år eller en fråga om progressionsutjämning,
utan för mig är det i
första hand en fråga om att underlätta
en nödvändig likviditetsberedskap för
att stimulera och underlätta för fastighetsägaren
att hålla fastigheten i gott
skick. Jag anser inte heller att reservanternas
jämförelser med andra tillgångar
än fastigheter är riktiga. Fastighetsreparationer
kostar ju stora summor i
jämförelse med reparationer på andra
tillgångar, och förslitningstiden är längre
och avskrivningstakten betydligt
långsammare. Även många andra skäl
talar emot reservanternas argumentation.

Herr talman, jag ber än en gång att
få yrka bifall till bevillningsutskottets
betänkande nr 17, mom. A.

Häri instämde herr Nilsson, Yngve.
(h).

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag har ingalunda uttalat
någon sympati för motionärernas
uppslag. Jag har däremot sagt att det
vore en fördel att genom en fondbildning
kunna åstadkomma ett mera rationellt
underhåll. Detta är en väsentlig
skillnad, herr Stefanson. Det är ingen

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

121

Om avdrag vid beskattningen för avsättning till reparation av hyresfastighet m. m.

svårighet att genom skattefria avsättningar
bygga upp en fond inom enskild
hyresförvaltning. Det är bara att bestämma
den procentsats av hyresinkomsten
som skall få avsättas. Men
vem, herr Stefanson, skall kontrollera
uttagen och till vilket ändamål de går‘?
Skall vi införa någonting nytt och låta
taxeringsnämnderna undersöka den saken?
Uttagen ur fonderna kan ju gå till
kanske helt andra ändamål — vem vet
det? Visst går det bra att bygga upp
fonder, men användningssättet kommer
säkert att vålla åtskilliga besvär.

Sedan kan jag aldrig tänka mig att
herr Stefanson —- i sin naivitet, höll
jag på att säga — sätter likhetstecken
mellan enskild bostadsförvaltning och
allmännyttiga bostadsföretag. Det råder
ju där väsentliga skillnader, först beträffande
självkostnadsprincipen vid
hyressättningen och sedan när det gäller
bestämmelserna om kapitalbildningen.
Det finns inga likheter med den spekulation
som råder i hyresförvaltningen
på den enskilda sidan. Det går över
huvud taget inte att göra några jämförelser,
som kan motivera det gamla,
slentrianmässiga uttryck som herr Stefanson
inte bara i dag utan ofta använder,
nämligen att det skall vara en konkurrens
på lika villkor. Då skulle det
vara en likhet i själva förvaltningsformerna,
om man över huvud taget skulle
kunna tänka sig någonting sådant.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag tror att herr Eriksson
betydligt underskattar skattemyndigheternas
möjligheter att i detta avseende
kontrollera huruvida avsättningarna
användes för reparationer eller inte.
Även med nuvarande bestämmelser
måste ju skattemyndigheterna kunna
kontrollera huruvida avdragen för fastighetsägarnas
reparationer är berättigade
eller inte? Blir det någon skillnad
i kontrollen om dessa reparationskostnader
tas ur en fond, eller om de direkt
avskrivs ifrån vinsten under ett år? .lag

tror att herr Erikssons farhågor är
överdrivna.

Sedan säger herr Eriksson att det naturligtvis
är en fördel för fastighetsägarna
om de kan få slå ut reparationskostnaderna
på flera år. Ja, herr Eriksson,
det är den fördelen som de allmännyttiga
bostadsföretagen har och som vi
anser att de enskilda också bör ha. Jag
skall inte nu ta upp någon debatt i bostadsfrågan,
men det finns ju också
andra problem när det gäller likställigheten
mellan de s. k. allmännyttiga företagen
och enskilda bostadsföretag,
som skulle vara lämpliga att ta upp med
anledning av herr Erikssons anförande,
bl. a. kreditförsörjningsfrågorna.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Får jag bara göra den
lilla anmärkningen att det inte finns något
som heter »s. k.» allmännyttiga företag,
utan i lagstiftningen talas om allmännyttiga
bostadsföretag. Eftersom vi
befinner oss i ett lagstiftande hus, finns
det all anledning att använda de rätta
termerna.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag tar gärna bort
»s. k.» i mitt förra anförande. Min argumentering
blir inte mindre värdefull
för det.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner konnne att framställas
särskilt beträffande vardera
punkten av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de rörande
punkten A förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare därpå att kammaren
skulle godkänna den av herr
John Ericsson in. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarade

Nr 18

122

Fredagen den 23 april 1965

Interpellation om skyndsam behandling av ärenden rörande bostadslån och bostadsbidrag,
m. m.

herr förste vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Eriksson, Einar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
17 punkten A, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
John Ericsson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Hem förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid hem Eriksson, Einar,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 46.

Nej — 63.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets i punkten
B gjorda hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av hem Sundin m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 23, i anledning
av väckta motioner angående
beskattningen av skytteorganisationer,
de handikappades organisationer m. fl.,
bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

På framställning av hem förste vice
talmannen beslöts att handläggningen
av återstående ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till ett annat
sammanträde.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 166, i anledning av väckta motioner
angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid
mindre arbetsplatser;

nr 167, i anledning av väckta motioner
angående socialhjälp till anhörig
vid frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare;
och

nr 168, i anledning av väckta motioner
om kostnadsfritt tillhandahållande
av visst läkemedel.

Interpellation om skyndsam behandling
av ärenden rörande bostadslån och bostadsbidrag,
m. m.

Herr WIKBERG (ep) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Det synes vara vanligt
att länsbostadsnämndernas handläggning
av ärenden rörande bostadslån och
bostadsbidrag drar mycket långt ut på
tiden. Detta gäller t. ex. egnahemslånen.
Många egnahemsbyggare åsamkas ökade
byggnadskostnader genom den högre
ränta som de tvingas att betala under
väntan på låneärendenas slutbehandling
i länsbostadsnämnden.

Särskilt svåra konsekvenser synes fördröjningen
i handläggningen kunna få
i fråga om invalidbostadsbidragen.

123

Fredagen den 23 april 1965 Nr 18

Interpellation ang. den framtida jordbruksproduktionens inriktning och omfattning

i vårt land

Från mitt eget län har jag kännedom
om förhållanden som måste betecknas
som mycket otillfredsställande. Ett fall
gäller en invalidbostad, för vilken invalidbostadsbidrag
beviljades i vanlig
ordning i juni 1964. Arbetena med upprustningen
och ändringen till invalidlägenhet
var färdiga i september och
avsynades och godkändes i november.
Men ännu ett halvår efter upprustningen
hade vederbörande inte tillförts det
beviljade invalidbostadsbidraget, trots
att det kommunala förmedlingsorganet
hos länsbostadsnämnden framhållit
ärendets brådskande karaktär.

I ett fall som det nämnda kan den
bidragssökandc råka i en synnerligen
besvärlig situation, om han under den
långa väntan på det beviljade bidraget
inte är i stånd att skaffa erforderliga
ekonomiska medel på annat sätt. Räkningar
och påminnelser om betalningsskyldighet
kommer från entreprenörer
och leverantörer. Slutligen kan följa, såsom
i det nämnda fallet, lagsökningshot.
Man måste konstatera, att det under sådana
förhållanden är mycket svårt för
en invalid utan eget kapital att utnyttja
den möjlighet som invalidbostadsbidraget
avser att ge.

Förklaringen till fördröjningen i
handläggningen av ärenden rörande bostadslån
och bostadsbidrag får naturligtvis
i huvudsak sökas i bristande personella
resurser hos länsbostadsnämnderna.
Det är enligt min mening angeläget
att denna brist effektivt motverkas
så att en snabbare behandling av
ärendena möjliggöres. Beträffande invalidbostadsbidragen
borde en förbättring
också kunna uppnås genom förskottsutbetalning
i någon form av beviljat
bidrag.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet ställa följande
frågor:

1) Är herr statsrådet beredd överväga
åtgärder i syfte att bemästra proble -

met med den betydande fördröjning,
som nu ofta uppstår i länsbostadsnämndernas
behandling av ärenden rörande
bostadslån och bostadsbidrag?

2) Vill herr statsrådet medverka till
att beviljat invalidbostadsbidrag, när så
anses erforderligt, kan utbetalas i förskott? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. den framtida jordbruksproduktionens
inriktning och omfattning
i vårt land

Ordet lämnades på begäran till herr
ISACSON (h), som yttrade:

Herr talman! Enligt ursprungliga planerna
skulle 1960 års jordbruksutredning
varit klar med sitt arbete i så god
tid att förslag om den framtida jordbrukspolitiken
kunnat framläggas för
riksdagen senast under denna vår. Då
arbetet inom utredningen av skilda orsaker
blivit fördröjt har efter långvariga
förhandlingar ett provisoriskt prisavtal
träffats, vars slutliga utformning
riksdagen tar ställning till i anledning
av proposition nr 95.

För jordbruksutredningen är prispolitikens
framtida utformning en väsentlig
delfråga. Men för att kunna ta ställning
till denna torde en total bedömning av
lantbruksnäringarnas betydelse och
ställning i vårt samhälle vara nödvändig.
Graden av självförsörjning med
livsmedel är härvid en nyckelfråga, varvid
inte enbart bör tas hänsyn till beredskapsmotivet.
Den internationella utvecklingen
vad gäller produktion och
konsumtion av väsentliga livsmedel undergår
en ständig förändring som sannolikt
gör det nödvändigt även för Sverige
att värna om de produktionsresurser
som finns inom landet.

Genom en expertgrupp inom jordbruksutredningen
har bland annat klarlagts
att omkring 1/4 av den svenska

Nr 18

124

Fredagen den 23 april 1965

Interpellation ang. den framtida jordbruksproduktionens inriktning och omfattning
i vårt land

åkerjorden på grund av dålig bonitet
eller olämplig arrondering år 1975 har
tagits ur produktionen. Härav torde
hälften redan vara nedlagd. Samtidigt
sker en betydande minskning av arbetsvolymen
inom jordbruket, vilken minskning
i medeltal för de åtta sista åren
beräknats till 4 procent per år, för att
under sist redovisade året uppgå till
inte mindre än 8 procent.

Den pågående effektiviseringen inom
lantbruksnäringen bar emellertid gjort
det möjligt att upprätthålla totalproduktionen
och något utöka denna, trots
minskning av åkerareal och arbetsyo*
lym. Produktiviteten har sedan år 1951
ökat med i medeltal 5 procent per år.

Som en annan av jordbruksutredningens
expertgrupper påvisat torde en fullt
genomför effektivisering inom lantbruksföretagen
medföra en viss total
produktionsökning, trots nämnda
minskning av åkerarealen.

Mot bakgrund av den pågående
minskningen av åkerjord och arbetsvolym
har jordbruksministern under senare
tid vid skilda tillfällen uttalat som
en sannolikhet och önskvärd utveckling
att totalproduktionen av jordbruksprodukter
minskar inom landet och att en
större import härvid möjliggöres. Då ett
klarläggande av dessa frågeställningar
är av väsentlig betydelse för den fortsatta
debatten, får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
framställa följande frågor:

1. Vill herr statsrådet delge kammaren
sin syn på den framtida jordbruksproduktionens
önskvärda omfattning
och inriktning, därvid hänsyn tages till
den internationella utvecklingen av för
konsumenterna väsentliga livsmedel?

2. Vilka åtgärder vill herr statsrådet
föreslå för att en sådan omfattning och
inriktning skall uppnås?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades.
av kammaren..

Anmäldes och bordlädes

dels Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67.
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation,

dels ock Kungl. Maj:ts proposition nr
124, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och 17 :o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet inkommit
dels en framställning från fullmäktige
i riksbanken angående försäljning
av en riksbanken tillhörig fastighet i
Fppsala, dels en framställning från riksdagens
revisorer angående löneuppräkning
för kanslichefen hos revisorernas
kansli.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets betänkande nr
24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) jämte i ämnet väckta motioner; första

lagutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning av väckt motion
om begränsning av tiden för ansökan
om handräckning för återtagning av avbetalningsgods;
samt

nr 22, i anledning av dels väckta motioner
om översyn av försäkringslagstiftningen,
dels ock väckta motioner
angående vissa underrättelser enligt försäkringsavtalslagen
;

andra lagutskottets utlåtande nr 42, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens
år 1964 vid dess fyrtioåttonde sammanträde
fattade beslut; ävensom

Fredagen den 23 april 1965

Nr 18

125

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 22, i anledning av väckta motioner
angående förvärvsarbete för kvinnor,
angående yrkesintensiteten hos vissa
grupper av .kvinnor och om införskaffande
av uppgifter angående arbetslösheten
bland kvinnor in. m.;

nr 24, i anledning av väckta motioner
angående vissa kulturpolitiska åtgärder
och angående kulturpolitikens framtida
utformning samt angående kultursociologisk
undersökningsverksamhet;

nr 25, i anledning av väckt motion
om åtgärder för att tillgodose kravet på
diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter
in. fl;

nr 26, i anledning av väckta motioner
om åtgärder att förhindra barnmisshandel; nr

27, i anledning av väckta motioner
angående de svenska musikernas arbetsmarknadssituation;
samt

nr 28, i anledning av väckt motion
om utredning rörande den statliga informationsverksamheten.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 744, av herr Lundberg in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 119, angående ny organisation av
försvarets fabriksstyrelse m. in.; samt

nr 745, av herr Petersson, Erik Filip,
och herr Larsson, Thorsten, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
119, angående ny organisation av försvarets
fabriksstyrelse m. m.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Jag ber att få påpeka, att till kammarens
ledamöter i dag utdelats en preliminär
plan för behandling i kamrarna
av utskottsutlåtanden under maj 1965.

Talmanskonferensen har vid sammanträde
i dag med anledning av uppgifter
som föreligger i planen och som
framkommit vid sammanträdet funnit,
att den plan för sammanträden med
kamrarna, vilken framlades vid sessionens
början och omfattar även maj månad,
kan följas. Det innebär, att sista
plenum beräknas komma att hållas lördagen
den 29 maj, dock att — om så erfordras
till följd av att kamrarna i någon
fråga stannar i skiljaktiga beslut
— även måndagen den 31 maj kan komma
att tagas i anspråk för plenum.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.47.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM l%5