Onsdagen den 20 januari fm (Riksdagens protokoll 1965:4)

Nr 4

ANDRA KAMMAREN

1965

20 januari

Debatter m. m.

Onsdagen den 20 januari fm.

Sid.

Vid remiss av statsverkspropositionen (forts.)..................... 3

Interpellationer av:

herr Bohman ang. övervägandena om igångsättningstillstånd för

rivning av byggnad....................................... 81

herr öhvall ang. ökning av bostadsbyggandet i Norrbotten....... 83

herr Lindahl ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m. . 83

Meddelande om enkel fråga av herr Holmberg ang. förhandlingarna

om Graddisvägen ........................................... 86

Onsdagen den 20 januari em.

Vid remiss av statsverkspropositionen (forts.)..................... 86

Interpellation av herr Hector ang. en översyn av brottsbalkens s. k.

uppviglingsparagraf.......................................... 127

1 —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 4

1JO/IOTHH4

f\ .1)/ 11 H./j f H

w i

r. 3 a / k r# / a t, n i i ? t

>• i

.m .tv -i'': iimktH

.uil ,i. u n> n ;?nb • »O

.l;l>

i''. ............... in a • » r-iXi.yr, /.<i ''■

•.••rinsJittJairjTiJéf

it t tf '' i • ; . ... f»yo

.;■! /.J

• r>tj J j‘ ■< ! *:r/. i> .. Uay/ls i T!“ix{

• . v .in . i. ■''•■» i cui.i:ii£r:/i vc ■''••v rd/ ,3''ic hl,(L:u.I • :

t,ms% < ■ .''hd’ :rI. ..‘ imt stm

........................... . . ...... 1''r‘J I ,*, !> * ; 5

■ i >1

il«Vil''Mr.

:•} ruiiln»i ;’l'' if-iit nsjjKtwtrt)

'' .''hut) ; ■■■''0''fH -.''A.f-yy IA"

.. ''i ''• ;j-, .‘.■Ce: Åti T) i(l Vt II i:T;:?!vTi''!!fS ‘

. ..................'' Ku.:‘ fn

i iv.; .uv<i <n\ ■■

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Onsdagen den 20 januari

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 14 innevarande
januari.

§ 2

Vid remiss av statsverkspropositionen
(forts.)

Herr talmannen tillkännagav, att den
från gårdagens sammanträde uppskjutna
överläggningen rörande Kung],
Maj:ts proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1965/66, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid i enlighet
med förut gjord anteckning ordet till

Herr BOHMAN (h), som yttrade:

Herr talman! Herr Heckscher underströk
i gårdagens debatt med hänvisning
till de försvarsöverläggningar, som
vi snart skall inleda, hur viktigt det är
att den tidigare ingångna överenskommelsen
hålls utan några inskränkningar.
Årets statsverksproposition, sade han,
uppvisar vissa oklarheter, som han förutsatte
att andra talare skulle komma att
beröra. Jag skall inte nu fördjupa mig i
försvarsfrågan, utan jag har tänkt att behandla
ett helt annat ämne. Men jag vill
ändå peka på några punkter under försvarshuvudtiteln,
på vilka det i varje
fall kan ifrågasättas, om man inte åsyftar
att göra en avvikelse från överenskommelsen.

Jag kan — det skall jag gärna erkänna
— mycket väl förstå att man på regeringssidan
vill ha full handlingsfrihet
inför de förhandlingar som nu skall börja.
Det underströks för övrigt också av
1962 års försvarskommitté, att sådan
handlingsfrihet skulle föreligga. Men be -

hovet av handlingsfrihet får naturligtvis
inte drivas så långt, att man därigenom
mer eller mindre frångår försvarsöverenskommelsen.
Den skall gälla helt
och fullt för den tid som den är avsedd
att löpa.

De punkter som jag framför allt åsyftar
är två. Det finns en tredje som är
diskutabel, men jag skall endast ta upp
två. Den ena berör militära myndigheters
önskemål om nya beställningsbemyndiganden.
Dessa har prövats ytterligt
restriktivt, så restriktivt att man kan
ifrågasätta om inte försvarsöverenskommelsen
har förbigåtts. De bryter i varje
fall klart med den avvägning, som förut
gjorts mellan å ena sidan fasta anslag
och å andra sidan beställningsbemyndiganden.
Som kammarens ledamöter vet
är det genom beställningsbemyndigandena
som vi har möjlighet att bedriva
en planmässig upprustning. Vi kan därigenom
göra långsiktiga och därmed
billigare beställningar än vi eljest skulle
kunna göra.

Nu har regeringen för förhandlingsfrihetens
skull och för att bringa ned
bemyndigandeskulderna vid budgetårets
slut i stället räknat upp betalningsanslagen.
Detta har man gjort genom
aitt pruta på vissa anslag under kapitalbudgeten
och vissa anslag till underhåll
av tygmateriel. Men det är obestridligt
att förfaringssättet försvårar den
långsiktiga planering, som vi alltid varit
överens om skall tillämpas beträffande
försvaret. Det innebär ett frångående
i varje fall av de förutsättningar
på vilka överenskommelsen byggde.

Den andra punkten rör de motorkanonbåtar,
som enligt försvarskommittén
och enligt 1963 års riksdagsbeslut skulle
ersätta tidigare motortorpedbåtar. På

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

denna punkt har marinförvaltningen i
full överensstämmelse med gällande
planer begärt ett beställningsbemyndigande
på 91 miljoner kronor, vilket nu
Kungl. Maj :t gått emot. Därvidlag är
det inget tvivel om att det gjorts ett avsteg
från försvarsöverenskommelsen.

Detta är desto mera anmärkningsvärt
som det gjordes ett motsvarande
försök i höstas, vilket statsutskottet enhälligt
reagerade mot. Det gällde vissa
personalstater för marinen, i vilka personal
för motorkanonbåtar inte hade
medräknats. I anledning härav förklarade
statsutskottet att motorkanonbåtarna
skulle ingå i 1963 års försvarsbeslut
och att man därför skulle beakta
behovet av personal för dem då man
gjorde upp personalstaterna. Utskottet
förutsatte att Kungl. Maj:t skulle återkomma
till riksdagen med begäran om
utökning av personalstaterna just för
dessa nya vapen.

Det är klart, herr talman, att man
kan frångå en överenskommelse. Den
avser fyra år och det kan under denna
tid inträffa nya objektiva faktiska omständigheter,
som gör att det vore felaktigt
att tillämpa överenskommelsen
fullt ut. Men då skall det göras nya avvägningar
och en ny bedömning, vilken
klart och tydligt skall redovisas. Då lär
det heller inte vara något problem att
få med oss alla. Men att utan att göra
en sådan ny avvägning och bedömning
lägga fram ett förslag som detta kan inte
vara riktigt.

Jag kanske får erinra om att överbefälhavaren
på uppdrag av regeringen
i höstas gjorde en omprövning av motorkanonprojektet
och därvid vidhöll
den uppfattning, som han tidigare intagit
och som godkänts både av försvarskommittén
och av riksdagen.

Det finns naturligtvis anledning att
återkomma senare under riksdagen till
denna fråga, men jag tycker ändå att
det vore värdefullt, om försvarsministern
ville lämna kammaren en redogörelse
för sin syn på försvarsöverenskom -

melsens innebörd i just dessa hänseenden.

Herr talman! När jag nu övergår till
det ämne som jag egentligen skulle behandla,
vill jag som utgångspunkt ta
en fråga, som det borde råda fullständig
enighet om mellan alla talare både
på regerings- och på oppositionssidan,
nämligen industriinvesteringarna och
deras betydelse för välståndsutvecklingen.

I själva verket spelar industriinvesteringarna
i dag eu så stor roll för vår
ekonomi, att varje resonemang om hur
våra resurser skall fördelas för olika
syften borde ske med den målsättningen,
att näringslivet under alla förhållanden
— skulle jag vilja påstå — måste
få större investeringsutrymme än vad
det har för närvarande. Om vi inte skapar
sådant utrymme, finns det risk för
att vi — populärt uttryckt — sågar av
den gren vi alla sitter på.

Årets statsverksproposition är i detta
hänseende — jag lämnar de andra därhän
— eu besvikelse. Den motsvarar
inte vad man har rätt att kräva i dagens
konkurrensläge och kostnadssituation
och med hänsyn till den utveckling
i fråga om tillgång på arbetskraft och
de krav på ökad fritid som redovisats
i olika sammanhang.

Och jag tycker inte att statsverkspropositionen
heller motsvarar herr
Strängs egna rekommendationer och
egna reservationer inför utvecklingens
osäkerhet.

Att industriens investeringar under
några år legat på en oförändrad nivå —
medan kommunernas investeringar under
det senaste året ökat med inte mindre
än 10,5 procent och bostadsbyggandet
med 9 procent — förklaras delvis av
att vi tidigare haft en viss överkapacitet
i näringslivet och att möjligheterna
till självfinansiering successivt begränsats
i jämförelse med vad som var fallet
under 50-talet. Den minskade självfinansieringen
har i sin tur berott på
sämre lönsamhet till följd av skärpta

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

konkurrensförhållanden utomlands, och
dessutom har som bekant statsmakterna
inte haft något emot att den tidigare
höga självfinansieringsgraden skars ned.
Då vi nu bedömer behovet av ökade industriinvesteringar
finns det också anledning
erinra om att de produktiva
industriella investeringarna i vårt land
trots tidigare gynnsamma totalsiffror
även under åren 1955—1964 låg på en
lägre nivå relativt sett än i flertalet
andra europeiska industristater. Dagens
kreditmarknadspolitik måste bedömas
mot bakgrund av sådana klarlägganden.

Under 1964 ökade den kommunala
upplåningen med ungefär 200 miljoner
kronor och kreditgivningen till bostadsbyggandet
med en halv miljard kronor.
Men näringslivets upplåning för industrien
på den reguljära kreditmarknaden
minskade med motsvarande belopp. En
dylik omfördelning till bostadssektorns
förmån är ur framåtskridandets synvinkel
inte acceptabel, och i nationalbudgeten
räknas följdriktigt med att industriinvesteringarna
nu måste stiga —
man har kommit fram till en så pass
hög siffra som 6,5 procent för kommande
år. Jämsides härmed räknar man
emellertid med ungefär oförändrad expansionstakt
för de offentliga investeringarna.
Kommunernas planer för hälso-
och sjukvård, undervisning och trafikväsende
samt för direkta följdinvesteringar
för bostadsbyggande skulle
alltså komma att leda till en stigande
investeringsvolym av ungefär 11 procent
för kommunerna, medan den statliga
ökningen skulle begränsas till 3,5
procent.

Hur skall nu denna ekvation kunna
lösas i den inflationsatmosfär som årets
statsverksproposition bidrar till att förstärka?
Jag skall inte återge och inte
heller kritisera finansministerns egna
slutsatser av siffrorna. Det har många
andra gjort under debatten i går. Det
bör räcka med att påminna om att regeringssidan
uppenbarligen iir medve -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ten om att det finns risker för att »övertrycket
i den svenska ekonomien kan
rubba balansen inom utrikeshandeln
och medföra en kostnadsutveckling som
äventyrar det svenska näringslivets internationella
konkurrensförmåga» men
inte dragit de logiska konsekvenserna
därav.

När man studerar statsverkspropositionen
får man en känsla av att finansministern
betraktar expansionstakten i
de kommunala utgifterna som nära nog
automatisk och ofrånkomlig. Takten är,
säger han, fortfarande hög men den ökade
aktiviteten är en direkt följd av uppgifter
som ålagts kommunerna av statsmakterna,
av det omfattande bostadsbyggandet,
av det snabbt växande kravet
på kollektiv service inte minst i
samband med befolkningsomflyttningen
och tätorternas tillväxt. Några rekommendationer
om hur den uppskruvade
investeringstakten på den kommunala
sidan skulle kunna dämpas ges icke.
Herr Sträng höjer inget varnande pekfinger,
trots att han är medveten om att
varje dämpning är ägnad att få positiva
konsekvenser för industriinvesteringarna.
Han drar emellertid den i och för
sig riktiga slutsatsen att det inte är möjligt
att i den nu aktuella expansiva fasen
för industriinvesteringarna realisera
samma höga stegringstakt i bostadsbyggandet
som uppnåddes 1964 utan att
samhällsekonomiska störningar inträder.
Men reduceringen av bostadsbyggandet
är mycket begränsad, och det kan
diskuteras om den besparingseffekt i
fråga om följdinvesteringarna för kommunerna
som härigenom uppkommer
blir av någon nämnvärd betydelse, om
man betraktar hela kreditmarknaden
som en enhet.

I stället för att anvisa vägar att dra
ned den kommunala utgiftsexpansionen
och söka angripa själva roten går finansministern
över till frågan om hur kommunalutgifterna
skall finansieras. Han
anvisar kommunerna den utväg han
själv i olika sammanhang brukar till -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

gripa, nämligen ökade skatter. Om, säger
han, den kommunala investeringsexpansionen
skall kunna fortsätta i önskad
takt utan att andra investeringsområden
pressas alltför mycket tillbaka,
då måste skattefinansieringen öka. Eftersom
åtskilliga kommuner redan nu
nått eller närmar sig den gräns som
normalt betraktas som maximal för den
kommunala utdebiteringen är det enligt
herr Sträng ofrånkomligt att skillnaderna
i kommunernas faktiska möjligheter
till ökad skattefinansiering måste
få påverka fördelningen av det låneutrymme
som står till den kommunala
sektorns förfogande. Det innebär, som
vi alla vet, att emissionskontrollen för
den kommunala upplåningen skall tilllämpas
så att kommuner med lågt skattetryck
skall få svårare att låna. Kommuner
som av besparingsskäl eller av
andra orsaker tillämpat ett lågt skatteuttag
skall nu tvingas att finansiera sina
långsiktiga investeringar skattevägen.
Det är sålunda inte alltid som det lönar
sig att spara.

Nu skall jag gärna erkänna, lierr talman,
att sådana här åtgärder i och för
sig är ägnade att minska kraven på kreditmarknaden.
Men tyvärr finns det
ingenting som tyder på att avsikten har
varit att bringa ned de samlade kommunala
låneanspråken. Det förefaller i
stället som om herr Sträng syftade till
en omfördelning på bibehållen hög nivå.
Och hur som helst måste ändå herr
Strängs nya giv vid det kommunala investeringsbordet
te sig betänklig ur
principiell synvinkel. Åtskilliga talare
var inne på detta i går. Jag kan därför
begränsa mig till att konstatera, att
även om statliga regleringar och statliga
effektivitetskrav under åren lett fram
till begränsningar i den kommunala
självstyrelsen och till att kommunerna
i många fall mera blivit verkställare av
statliga beslut än själva beslutande, har
ingen hittills ifrågasatt självstyrelseprincipens
betydelse och fortsatta existens.

I och för sig kan det inte betraktas som

en begränsning i den kommunala självstyrelsen
om regeringen, som ju har tagit
på sig ansvaret för den ekonomiska
politiken, strävar efter att verkställa avvägningar
mellan å ena sidan kommunala
investeringar och de anspråk på
kreditmarknaden, som dessa medför,
och å andra sidan andra för vår levnadsstandard
och fortsatta välståndsutveckling
ännu mer betydelsefulla investeringar.
Sådana avvägningar kan med
den styrda kreditpolitik som tillämpas
här i landet vara ett naturligt inslag
i den aktiva konjunkturpolitiken. Däremot
torde en gradering av olika kommuners
behov av investeringar och av
hur de skall finansieras, som finansministern
nu vill tillämpa, innebära ingrepp
i den kommunala självstyrelsen
som inte kan tolereras. Det är i varje
fall inte med sådana medel som bättre
balans i samhällsekonomien skall uppnås.

Jag framhöll nyss, att finansministern
inte velat angripa själva kärnan i problemet,
nämligen den i förhållande till
våra resurser höga kommunala investeringsbenägenheten.
Jag kan väl förstå
— och det framgår väl för övrigt av vad
jag framhöll om den kommunala självstyrelsen
— att det inte kan vara direkt
lustbetonat för finansministern att ge
kommunerna direkta besparingsanvisningar.
Ä andra sidan bör väl det ansvar
för samhällsekonomien, som finansministern
tagit på sig, ha föranlett honom
att åtminstone söka ange några
områden, där en dämpning av kommunernas
efterfrågan på kapital skulle
kunna komma i fråga. Så har inte skett.

Jag vill därför själv peka ut ett område,
där en annan kommunal politik
skulle kunna, i varje fall på längre sikt,
leda inte bara till minskade anspråk på
kapital- och kreditmarknaden utan också
till bättre användning av de resurser
som står till förfogande. Jag syftar då
på byggnads- och markpolitiken.

Så gott som alla ekonomer och flertalet
kritiker på oppositionssidan är i

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

dag ense om att den viktigaste orsaken
till snedvridningstendenserna i den
svenska samhällsekonomien är hyresregleringen
och allt vad den fört med
sig. Genom vår hyresreglerings- och bostadspolitik
har det fria konsumtionsvalet
bortkopplats och prisbildningsmekanismen
satts ur spel. Man har skapat
ett slutet rum inom vilket regleringar
fått ersätta en flexibel marknadshushållning.
Orsaker och verkningar är så
invävda i varandra att det är svårt att
avgöra, vad som egentligen är det primära.
Det föreligger emellertid ett klart
och direkt samband mellan hyresregleringen
och den doktrinära och dogmatiska
markpolitik som i dag tillämpas
i flertalet svenska kommuner. Den
grundsyn på byggande och markanvändning
som där kommer till uttryck försvårar
både planeringen och byggandet,
den leder till ökade anspråk på kommunernas
ekonomiska och personella
resurser och den är ägnad att skapa
motsättningar mellan kommunerna och
de många enskilda som är beredda och
skickade att göra insatser i samhällsbyggan
det.

I botten ligger alltså den grundläggande
socialdemokratiska synen på den
enskilda äganderätten till mark och en
ingrodd eller, skall jag säga, förutfattad
misstro mot enskilda insatser på bostads-
och byggnadsmarknaden. Det räcker
inte, menar man, med att kommunen
har stadsplanemonopol och helt behärskar
den kommunala planeringen.
Kommunerna skall om möjligt också
äga all den mark, på vilken bostadsbyggandet
sker. Genom tomträttsinstitutet
tror man sig kunna bibehålla markvärdestegringen
och öka sina möjligheter
att i detalj reglera markens användning.
Bostadsbyggandet skall helst ske genom
kommunala eller halvkommunala byggnadsföretag
som ges möjlighet att konkurrera
inte bara genom subventioner
av olika slag utan också genom företrädesrätt
till kommunalägd mark. I de
kommuner där kommunen äger det mes -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ta av den byggbara marken blir enskilda
företag därigenom utestängda.

Om man inte på grund av erfarenheter
redan förut visste hur det gick till,
får man klara uppgifter härom då man
studerar det delbetänkande som i hös
tas lades fram av markpolitiska kommittén.
»Kommunal markpolitik» heter
betänkandet. Därav framgår klart, att
åtskilliga kommuner sett till att kommunalägd
mark i första hand utbyggts,
oavsett om detta varit stadsbyggnadsmässigt
riktigt eller inte. Och det framgår
också klart, att markanvändningen
över lag begränsats på mark, som ännu
inte är i kommunens ägo. I betänkandet
anges att det finns fall, då kommunen i
stadsplan lokaliserat all bebyggelse till
kommunalägd mark och endast förlagt
parkmark och liknande till enskildas
områden. Hänsynstaganden av denna
art anser utredningen inte alls vara
ovanliga, och den framhåller också att
det leder till högre kostnader och sämre
egenskaper hos bebyggelsen. Att utredningen
sedan använder dessa företeelser
som ett motiv för att föreslå ökade
kommunla markinköp, visar hur lätt det
är att förblanda orsak och verkan. I
själva verket utgör ju den beskrivning,
markpolitiska kommittén lämnat, exempel
på hur den dogmatiska inställningen
till markpolitiken leder till uppenbara
kommunala maktmissbruk och dyrare
bebyggelse.

Omdanings- och saneringsverksamlieten
i våra stadskärnor påverkas också
av denna doktrinära inställning. Sanering
anses på alltför många håll inte
kunna genomföras konsekvent om inte
kommunen äger marken. Detta har lett
till omfattande och tidsödande expropriationsåtgärder
för att överföra marken
till kommunerna och därmed skapa
större handlingsfrihet. Det har också
lett till skärpt förslumning. Den enskilde
förhindras upprusta och anpassa
bebyggelsen efter nya planer. Det
har också lett till att stadsombyggandet
blivit mer genomgripande än vad

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

som eljest skulle ha varit fallet. En mera
måttfull omgestaltning av våra stadskärnor
och en mera översiktlig trafikplanering
för hela stadsområdet utan hänsynstagande
till vem som äger marken
eller vem som framdeles skall äga marken
skulle många gånger säkert ha medfört
bättre resultat. I varje fall skulle
planeringen ha blivit mycket mera förutsättningslös
än den blivit under nu rådande
förhållanden. Och den skulle väsentligen
ha begränsat anspråken på
kommunala investeringar och kommunens
personalresurser.

Ett nytänkande på det markpolitiska
området är därför angeläget. Inte minst
betydelsefullt vore det om man genom
helt förutsättningslösa utredningar —
om man nu kan genomföra sådana i
dag — som inte utgår ifrån den dogmatiska
och vidskepliga synen på markäganderätten,
kunde klarlägga vad som
på lång sikt är god ekonomi för våra
kommuner och i sista hand god samhällsekonomi.
Vi behöver verkligen få
reda på om det medför några fördelar
på lång sikt. att kommunen på det sätt
som hittills tillämpats själv genom egna
bolag engagerar sig i både ägande och
byggande. En sådan utredning skulle
säkert övertyga många om att en mera
villkorslös planering, ett utnyttjande av
och ett samarbete med olika enskilda
intressen i kommunerna på det sätt
som tillämpas på åtskilliga håll utomlands,
bl. a. i Schweiz, skulle skapa ett
bättre kostnadsmedvetande och frigöra
kommunala medel och personalresurser
för andra, mera omedelbara och
nödvändiga kommunala engagemang.

Man skulle också vilja ha tomträttsinstitutets
betydelse och lämplighet
klarlagd. Personligen har jag den uppfattningen,
att det är våldsamt överreklamerat
som medel att bibehålla markvärdestegring
och öka den kommunala
rörelsefriheten. Jag tror — men jag
kan ju ha fel — att en opartisk ekonomisk-teknisk
analys skulle visa att det
i nuvarande läge vore bättre för den

kommunala ekonomien om kommunerna
bedreve en rullande markpolitik och
koncentrerade markinköpen till strategiskt
viktiga punkter och sedan försålde
marken till enskilda, då planeringens
målsättning tillgodosetts. Det därvid frigjorda
kapitalet skulle kunna disponeras
för nya, strategiskt lämpliga inköp.

Tomträtten har, särskilt tidigare, fyllt
en väsentlig social uppgift vid egnahemsbebyggelse,
och institutet kan även
framdeles fullgöra motsvarande syfte.
För de kommuner som i dag av olika
skäl endast vill ta ut en del av sina
självkostnader vid försäljning av tomtmark.
exempelvis till egnahem, är det
kanske lättare att även i fortsättningen
göra detta via tomträttsupplåtelser än
genom att direkt subventionera markförsäljningen.
Jag tror också att tomträttsinstitutet
utgör en lämplig upplåtelseform
vid industriell och liknande
bebyggelse inte minst på betydelsefulla
knutpunkter inom stadsbebyggelsen.
Men jag tror inte på tomträtten som
generell upplåtelseform på det sätt den
tillämpas i dag i många kommuner.

Expropriations- och byggnadslagarna
ger i dag kommunerna så goda möjligheter
att reglera markens användning
och att förvärva mark, att tomträttsinstitutet
inte längre kan anses utgöra
ett nödvändigt instrument för en
smidig och effektiv markpolitik. Vi vet
dessutom att vi här i riksdagen i vår
får ta ställning till förslag om ytterligare
vidgning av byggnadslagens möjligheter
att reglera markanvändningen.
I själva verket ger tomträtten, om man
skall vara realistisk, ett rätt begränsat
utrymme att uttaga och bevara markvärdestegring
i samhällets hand. Det
kan t. o. m. diskuteras om inte en rullande
markpolitik i detta hänseende ger
kommunerna ett bättre ekonomiskt utbyte
även på lång sikt. I ett läge med
en överansträngd kreditmarknad har
det i varje fall stora fördelar.

Men, herr talman, jag vill inte göra
några kategoriska påståenden — fast -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

än jag nu kanske motsäger mig själv —
då det gäller så pass komplicerade problem.
Jag vill däremot ifrågasätta, om
inte den nuvarande markpolitiken, om
man tar hänsyn till resultaten, är överskattad
och i varje fall kräver mer djupgående
engagemang från det allmännas
sida än vad som är lämpligt eller
önskvärt. Jag har ingen låst syn, då
det gäller tomträtten, men jag har mött
en sådan låsning på andra håll. Det har
ofta varit fråga om ordets makt över
tanken. Tomträtten har på många håll
ansetts så självklar, att man inte funderat
över vad tomträtt i dag i själva
verket innebär. Inte minst därför vore
det värdefullt att få hela detta komplex
av frågor klarlagt objektivt och opartiskt.

Herr talman! Man kan naturligtvis
säga att jag är ute efter att avpolitisera
den kommunala markpolitiken. På
sätt och vis är det riktigt, och varför
inte? Om den förhärskande ideologien
visar sig leda till större anspråk på
våra ekonomiska och personella resurser
och dessutom till sämre resultat i
stadsbyggandet, varför skulle vi inte
då överge den? Ingen kan väl påstå, att
det stadsbyggande, som skett under de
tjugo år som vi tillämpat den nuvarande
bostads- och markpolitiken kommer
att gå till historien som framsynt och
god stadsbyggnadskonst. Ingen vågar
väl göra gällande, att stadsbyggandet
blir bättre på kommunalägd mark än
på mark i enskild ägo. Vad det är fråga
om är vilken planering som bedrivs,
icke vem som äger marken. Det är förmodligen
lättare för en byggnadsnämnd
att med hjälp av det kommunala planmonopolet
med fasthet hävda behovet
av goda miljövärden och en måttlig exploatering
gentemot fristående enskilda
intressenter än det är gentemot andra
kommunala nämnder eller hel- eller
halvkommunala bolag.

Herr talman! Det finns slutligen anledning
att erinra om att bl. a. två betydelsefulla
remissinstanser, nämligen

Vid remiss av statsverkspropositionen

riksgäldsfullmäktige och riksbanksfullmäktige,
bestämt avstyrkt markpolitiska
kommitténs förslag om särskilda
statslån för kommunala markförvärv i
och för upplåtelse med tomträtt. Båda
instanserna pekar på de olägenheter för
kreditmarknaden men också för kommunerna
själva som uppkommer om
kommunala markinvesteringar prioriteras
på det sätt markpolitiska kommittén
föreslagit. Riksbanksfullmäktige pekar
dessutom på vissa förhållanden som
bidragit till rådande kommunala svårigheter.
Bl. a. anges bristen i den långsiktiga
kommunala planeringen vara en
självständig orsak till den låga markberedskapen
inom kommunerna. Det är
utan tvivel ett riktigt påpekande. Båda
de nämnda remissinstanserna anger
andra vägar att åstadkomma bättre förhållanden.
Jag bär i mitt anförande anknutit
till en, nämligen en aktiv markpolitik,
mindre doktrinär än den nuvarande,
mera vidsynt och baserad på
samarbete och samverkan med enskilda
inom kommunerna. Därigenom skulle
i varje fall behovet av kommunala investeringar
kunna begränsas och utrymmet
för viktiga, direkt produktiva
industriinvesteringar i motsvarande
mån öka.

Herr talman! Alldeles oavsett rådande
politiska motsättningar bygger det
svenska samhället i dag på väsentliga
punkter på samverkan mellan stat och
näringsliv. Skulle det vara ett alltför
»djärvt nytt mål» att motsvarande samarbete
komme till stånd även på markoeh
bostadspolitikens område?

Härefter anförde:

Herr SVENNING (s):

Herr talman! I årets statsverksproposition
har bostadsbyggandet fixerats till
en minimisiffra av 88 000 lägenheter
med möjlighet att eventuellt utöka detta
antal. Det är en minskning i förhållande
till föregående års kvot. Målsättningen,
1 miljon lägenheter på 10 år, kvarstår,
vilket med tillfredsställelse konstateras.

1* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 4

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

För storstäderna och bristorterna har
man föreslagit en förbättrad bostadskvot,
vilket är synnerligen angeläget
med hänsyn till de omfattande bostadsköer
som finns inom dessa områden. Det
är också nödvändigt för att minska de
långa väntetiderna för de bostadssökande.

Förslaget har på sina håll väckt kritik,
men det måste vara ytterst angeläget
att man försöker komma till rätta med
den besvärande bostadsbristen och gör
ett krafttag just i fråga om bristorterna.

Herr Hansson i Skegrie tog upp denna
fråga i går, och jag hade inte tillfälle att
då gå i polemik med honom eftersom
debatten hröts. Jag gör det i dag. Herr
Hansson och jag talar visserligen samma
språk, men i denna fråga kan jag
inte följa herr Hanssons resonemang.
Jag är mycket överraskad över hans syn
på fördelningen av bostäder med hänsyn
bl. a. till att han är ledamot av bostadsstyrelsen.

Herr Hansson i Skegrie går till attack
mot storstädernas tilldelning av bostadskvot
och började sitt anförande i går
med att säga att Stockholms befolkning
minskar. Javisst, men det är ju inte enbart
Stockholms stad det här gäller, utan
det är storstadsområdet, Stockholmsregionen.
Det är utom Stockholmsregionen
även fråga om Göteborgsregionen
och Malmö-Lundregionen, och det är en
annan sak, herr Hansson. Det är regionerna
det gäller, och det är mycket
starkt växande regioner med ökat tryck
på bostadsbyggandet som följd. Det är
fråga om ett gemensamt intresse för stad
och landsbygd och fråga om gemensamma
tag inom dessa områden. Jag är förvånad
över att herr Hansson, som borde
vara både landsbygds- och stadsrepresentant,
eftersom centern är företrädd
också i städerna, inte kan förstå att det
är nödvändigt att kombinera bådas intressen.

Nyligen bär man när det gäller den
region som jag närmast talar för, nämligen
Malmö-Lundregionen, enats om

en gemensam regionplanering inom ett
block, omfattande Malmö-Lundregionen,
Kävlinge, Svedala, Vällinge m. fl. kommuner.
Detta gemensamma block skulle
bl. a. syssla med bostadsplanering och
bostadsbyggande. Här är en väg som
kan leda till goda lösningar för stora
områden.

Herr Hansson i Skegrie talar vidare
om att bostadsköerna skall behandlas
lika. Det är inte något annat som det
här rör sig om. Men hänsyn måste tas
till att drygt 69 procent av de bostadssökande
står i bostadsköer inom storstadsregionerna
med väntetider på 5—
6, ja upp till 10 år. Är det inte ett faktum
som man måste ta hänsyn till?
Skall man inte söka komma till rätta
med detta allvarliga förhållande? Skall
väntetiderna öka ytterligare på grund
av stark inflyttning till dessa områden
och besvärligheterna bli än värre?

Med hänsyn till riksdagens och regeringens
beslut om femårsplanering har
man tvingats att vidtaga en uppläggning
och en planering för denna tidrymd.
I Malmö har vi sagt ifrån att det
behövs 4 000 lägenheter årligen. Det är
visserligen ingen fix summa, men den
är ändå inte gripen ur luften. Vi har
också i huvudsak lyckats nå upp till
denna siffra. 1964 färdigställdes sålunda
3 740 lägenheter. En mindre försening
gjorde att det kom att fattas drygt 250
lägenheter i förhållande till det uppställda
målet. Men vi har över 4 000
lägenheter under arbete. Vi håller alltså
en god planering och ämnar fortsätta
med detta. Släpper kommunikationsministern
stadsplanerna för Rosengårdsområdet,
vilket jag hoppas, skall ingen
försening i planeringsarbetet behöva
ske.

Det finns dock en bostadskö på cirka
30 000 sökande som det gäller att komma
till rätta med. 1964 behandlade bostadsförmedlingen
inte mindre än 1 100
ärenden gällande katastroffall och förtursfall.
.Tåg tillhör själv förmedlingens
bostadsnämnd och vet vilka besvärlig -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

heter som föreligger. Läget är verkligen
bekymmersamt när man årligen skall
behöva behandla så många katastrofoch
förtursfall, och det är då inte alls
upplyftande att här i riksdagen av herr
Hansson i Skegrie få höra att man skall
gå förbi dessa köer eller inte ta hänsyn
till dem. Man måste ta hänsyn till människorna.
Inte minst i valrörelserna brukar
det ju från vissa partier talas om
vilka katastroffall och brister som föreligger
på bostadsområdet.

Förhållanden, liknande dem jag redogjort
för i fråga om Malmö-Lundregionen,
kan redovisas beträffande Stockholms-
och Göteborgsregionerna som
jag väl känner till. I riksdagen har gång
på gång pekats på köproblemen och
krävts krafttag för en lösning av dessa
problem. När regeringen gör ett sådant
krafttag, blir den kritiserad för detta.
Jag tror att det är olyckligt att, som
herr Hansson i Skegrie gör, spela ut de
olika områdena i landet mot varandra.
Det måste finnas ett helhjärtat engagemang
från alla håll och en vilja att ta
hänsyn till rådande förhållanden och
att så rättvist som möjligt behandla frågorna.

Jag skall här göra en liten utvikning
och bemöta herr Bohman.

Herr Bohman säger att industrien kräver
att man gör ett ekonomiskt ingrepp
nu som möjliggör för industrien att bygga
ut. Ja, det vill vi alla instämma i,
men samtidigt gör herr Bohman i sin
parentes ett annat påstående. Han talar
om att bostadsbyggandet måste begränsas.
Men detta är ju inte realistiskt. Bostadsbyggandet
och industriens utbyggnad
måste gå hand i hand. Varenda
gång man får en industri till en ort
krävs det bostäder. Skulle man minska
bostadsbyggandet inträffar ett förhållande
som inte kan klaras upp. Bostadsbyggandet
och industriens utbyggnad
går, som jag förut sade, hand i hand.
Det är ett faktum som man inte kan
komma från.

När jag nu bemöter herr Bohman vill
jag säga några ord om tomträtten.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Det är alldeles felaktigt att utan vidare
gå in för linjer som herr Bohman
här gör sig till talesman för beträffande
tomträtten och säga att den inte har
något existensberättigande eller att den
har spelat ut sin roll. Är det så, herr
Bohman ?

Låt mig ta som exempel ett par städer
som har tomträtt sedan trettio år tillbaka.
Vi har i nuvarande stund i Malmö,
som haft tomträtt sedan 1930, varje år
tomtavgälder och arrendeavgifter på
ungefär 6—7 miljoner kronor. Dessa
pengar användes för inköp av ny tomtmark.
Vi har alltså en cirkulation som
innebär att stadens markinnehav varje
år kan ökas genom markköp. Vi har
pengar till förfogande att köpa tomtmark,
och att vi har tomtmark i vår
hand betyder att vi bär en billig produktion.
Vi får billig tomtmark till förfogande
både för industrien, för flerfamiljsbebyggelse
och för egnahemsbebyggelse,
och vi upplåter denna mark
till hyggliga priser. Så förhåller det sig
i verkligheten. Vi har inga dåliga erfarenheter,
tvärtom har vi goda erfarenheter
av tomträtten.

Låt mig återgå till den fråga som jag
tidigare varit inne på beträffande bostäderna.
Det kan hända att man inte
så snävt kan hålla på gränserna mellan
storstäderna och vissa gränskommuner.
Det vill jag starkt understryka. Det kan
vara nödvändigt att intilliggande kommuner
kommer med i kvotfördelningen,
då de kan avlasta en del bostadsproblem
för storstäderna, och vissa av dessa
kommuner kommer så småningom att
ingå i storstadsregionens storblock. Men
i övrigt är det av största betydelse att
man tar hänsyn till bostadsköerna och
bristen på moderna, användbara bostä der.

Den ökade bostadskvoten kommer att
ställa stora krav på storstädernas investeringar
och omkostnader i form av
vatten och avlopp, gator, offentliga
byggnader m. m., och därför är det
högst oroande att man i sammanhanget
nämner att storstäderna inte skall få

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

någon större möjlighet att anlita lånemarknaden,
utan nödgas klara sina investeringsproblem
över kommunalskatten.

Det kan inte vara riktigt att nu pressa
dessa städers kommunalskatter ytterligare
uppåt, i synnerhet då nyligen
mycket kraftiga skattejusteringar har
ägt rum. Alla dessa städer har inte lånat
eller fått låna så mycket under de
gångna åren — tvärtom har det varit
svårt att få gehör för statslån. Man behöver
inte här generalisera. Det har
för vissa städers vidkommande inte rört
sig mer än om några tiotal miljoner
kronor per år när man har fått låna,
och nu vill man också begränsa detta.
Det kan inte vara riktigt.

Man får inte glömma bort att en del
av de investeringar som nu göres också
kommer angränsande kommuner till
godo, då dessa kommuner har nytta
av storstädernas kommunikationsleder,
vatten och avlopp, reningsverk, brandkårer
m. m.

Genom anslutningsmöjligheter också
till högre skolor slipper randkommunerna
ifrån egna dyra investeringar och
kan genom måttliga anslutningsavgifter
befrias från egna anläggningar och dyrare
investeringar.

Detta måste också med i bilden, när
man skall bedöma nödvändigheten av
investeringsmedel. Storstädernas investeringar
kan inte helt läggas på den nuvarande
generationen. Tänk exempelvis
på markförvärven som måste göras på
sikt men betalas nu.

Det är nödvändigt med en fördelning
som också tar hänsyn till behovet av
utsträckta lånemöjligheter, som fördelar
skattebördan på mer än en generation.

I finansplanen på sid. 31 säges följande:
»Ovedersägligen står landstingen
inför ett ökat utgiftstryck under den
närmaste framtiden till följd av främst
den ökade efterfrågan på hälso- och
sjukvård. Det måste anses ytterst angeläget
att landstingen ges möjligheter att

fullgöra sina arbetsuppgifter utan att
härvid tvingas tillgripa alltför höga utdebiteringshöjningar.
»

Det är riktigt, men med samma skäl
kan också storstäderna, vilka står utanför
landstinget, säga att deras sjukhusutgifter
är så stora i nuvarande stund,
därför att de tvingas att hålla inte bara
vårdanstalter utan också undervisningsanstalter
enligt uppgörelsen med staten.
Skulle dessa städer tvingas att stå utan
lånemöjligheter betyder det våldsamma
investeringar. I vår stad Malmö är exempelvis
behovet för aktuellt sjukhusbvggande
över 100 miljoner kronor. Att
ställa dessa städer utan lånemöjligheter
kan inte anses rimligt på något sätt.
Ett uteslutande av de större städerna
från lånemarknaden är i högsta grad
en orättvisa med hänsyn till de skäl,
som jag här anfört.

Låt mig, herr talman, ta upp ännu
ett viktigt problem. I den frågan står
jag kanske närmare herr Hansson i
Skegrie än tidigare.

Med hänsyn tagen till bostadsbristen
är det i högsta grad angeläget att man
inte onödigtvis river fullt användbara,
moderna eller halvmoderna lägenheter.
I synnerhet gäller detta bristorterna.

Det är därför man med största tillfredsställelse
hälsar inrikesdepartementets
PM angående igångsättningstillstånd
för rivning av byggnad. Förslaget
avser att förhindra att bostadshus,
som med hänsyn till kvalitet och allmän
beskaffenhet skulle kunna utnyttjas för
bostadsändamål under ytterligare viss
tid, rivs för att ersättas med modern
bostadsbebyggelse.

Den tidigare kungörelsen av den 18
juni 1964 har förordnat att igångsättningstillstånd
skall fordras om bostadshus
skall rivas och i dess ställe uppföras
byggnad tillhörande något av de
sex slag av byggnadsarbete, som upptagits
i kungörelsen. I departementspromemorian
som nu utsänts föreslås
igångsättningstillstånd även i de fall,
där bostadshus skall ersättas av bostads -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

hus. Det är naturligt i en bostadssituation
av det slag vi nu har att man mycket
noggrant prövar ett rivningstillstånd
för en någorlunda hygglig bostadsfastighet,
som kanske kan användas
under många år framåt. Ingen reagerar
naturligtvis mot att för en utdömd
fastighet eller en fastighet av ytterst
dålig beskaffenhet meddelas rivningstillstånd.
Det är en naturlig och
önskvärd sanering och också en sanering
som bör möjliggöras även i bristsituationer.
Men vad man velat sätta
stopp för är att en del goda lägenheter
utmönstras i ett läge då varje någorlunda
användbar lägenhet bör ställas
till förfogande för de många bostadssökandena.
Inrikesdepartementets förslag
bör alltså hälsas med största tillfredsställelse
av dem som har bekymmer
nog för att lösa bostadsproblemet
för dessa bostadssökande.

En del remissinstanser har ställt sig
avvaktande, och andra har varit helt
negativa till inrikesministerns förslag.
Bland de sistnämnda är Industriförbundet,
som enligt sin tidskrift i ett yttrande
konstaterat att förslag om igångsättningstillstånd
för rivning av fastigheter
är ett stort steg tillbaka bostadspolitiskt
sett. Inrikesministern kan med
största lugn ta denna kritik. Det är
inget steg tillbaka bostadspolitiskt, men
det är ett kännbart bakslag för spekulationsbyggandet.
Det kan aldrig vara rätt
att riva fastigheter i gott skick och binda
arbetskraft och maskiner, när så
många människor står i bostadskön.
Det ar lika felaktigt som om en familj
i knappa ekonomiska omständigheter
skulle förstöra användbara möbler bara
för nöjet att skaffa sig nya. Jag skulle
kunna anföra fler liknelser, men det
sagda må vara nog.

Man vet att det är en synnerligen
god affär för vissa byggmästare och
fastighetsägare att ge sig in på rivning
av fastigheter. Motiven kan givetvis
vara olika. Ett motiv för rivning av ett
relativt stort och bra hus kan exem -

Vid remiss av statsverkspropositionen

pelvis vara nu gällande byggnadsbestämmelser,
som genom att stadsplanen
medger en högre bvggnadsrätt än den
bestämmelse, enligt vilken den tidigare
bebyggelsen tillkommit, ger ägarna ett
ökat ekonomiskt utbyte av rivning och
nybebyggelse, och detta alldeles oberoende
av förekomsten av hyresregleringslagstiftningen.

Denna lagstiftning åberopas ofta såsom
ett motiv för rivning av användbara
fastigheter. Den som känner till
gången, vet att detta bara är ett svepskäl.
Det är sällan som det skapas fler
lägenheter genom rivning. Motsatsen
torde vara fallet. Vid varje försäljning
av fastigheter åberopas alltid hvresavkastningen
såsom riktmärke. En höjning
av hyrorna skulle med säkerhet
endast skapa ett bättre försäljningsvärde,
eftersom man kunde åberopa en
högre hyresavkastning. Försäljningen
och rivningen av fastigheten skulle
ändå komma till stånd. Det enda resultatet
bleve en ännu högre vinst för den
som avyttrade fastigheten.

Fastighetsägaren anför att han enligt
gällande hyresregleringslagstiftning
ej kan höja hyrorna i en äldre fastighet,
så att ökad räntabilitet nås. Vad gör
han då? Jo, han river sitt hus och bygger
nytt, därför att detta är mer lönande.
För det första får han ett avsevärt
högre hyresvärde per kvadratmeter
på de nya lägenheterna och för det
andra får han större uthyrbar yta över
huvud taget, genom lägre våningshöjder
m. m. Andra motiv är att byggmästare
och fastighetsägare anser att det
lönar sig bättre att riva än att ha husen
kvar och låta modernisera dem. Ingen
kan bestrida att moderniseringar blir
dyra, men de betalar sig bra. Hyresnämnderna
tar mycket stor hänsyn till
omkostnader för moderniseringar och
tar i beräkningarna med reparationer,
som egentligen skulle betalats av fastighetsägarna,
eftersom de bör ingå i den
allmänna reparationskostnaden.

Ingen kan med fog påstå att hyres -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

nämnderna, som sätter hyror efter standardförbättringarna,
är ogina mot fastighetsägarna.
Tvärtom! Det är synnerligen
lönande för en förutseende fastighetsägare
att modernisera, inte minst
på grund av hyresnämndernas generositet.
Standardförbättring lönar sig, det
ger hyggliga hyror och god avkastning.
Det är ett påstående som jag väl kan
styrka, eftersom jag har tillfälle att ha
insyn i de många av min stads fastigheter,
som blivit moderniserade och
som också ger en mycket hygglig ränteavkastning.
Men det lönar sig troligen
ännu bättre att »riva hela rasket», som
det heter i en populär schlager, och
framför allt att då bygga kontors- och
affärshus i stället. Gäller det ett centrumläge
är det särskilt givande, men
det är en spekulation som i högsta grad
blir allvarlig för de många angelägna
fallen i bostadskön och som kan fördröja
väntetiderna i den. Läget på bostadsmarknaden
i de stora bristorterna
kommer att vara besvärande under
lång tid. Det är således ur bostadssynpunkt
motiverat med de ingripanden
som nu föreslagits.

Enligt gällande hyresregleringslag
har hyresnämnderna att vid bedömandet
av uppsägning ta skälig hänsyn till
bostadsmarknadsläget på orten. De
flesta hyresnämnder vägrar att godtaga
uppsägningar i de fall där hyresgäster
uppsagts i s. k. rivningshus, om nämnda
hus innehåller lägenheter som till
kvalitet och allmän beskaffenhet är tillfredsställande.

Under senare år har emellertid denna
tidigare fasta praxis kommit att urholkas
under hänsynstagande till uppfattningen
att sanering icke bör förhindras
eller försvåras. Hyresregleringslagen
kan dock i nuvarande utformning
ge möjlighet till en restriktiv prövning
av uppsägningsärenden, vilket i
sin tur kan förhindra att bostadsmarknaden
frånhändes fullgoda lägenheter.
Inrikesministern kan kanske först pröva
denna möjlighet. Det kanske för öv -

rigt redan är så att inrikesministerns
PM har givit hyresrådet en chans att
ålägga hyresnämnderna att återgå till
en tillämpning enligt den gamla praxisen.

De kommunala myndigheterna har
också möjlighet att samarbeta vid bedömningen
av rivningsärenden. På
många orter har man ett intimt samarbete
mellan hyresnämnd, bostadsnämnd
eller bostadsförmedling och hälsovårdsnämnd.
En gemensam prövning
företas, och i de fall där klarsignal kan
ges från såväl hyresnämnd som bostadsförmedling
godkännes rivningen, och i
sådana fall medverkar bostadsförmedlingen
med anvisning av annan lägenhet.
Inrikesdepartementets PM syftar
just till att en prövning skall äga rum
och att icke önskvärda rivningar tills
vidare uppskjutes.

En annan angelägen synpunkt på det
nuvarande brutala rivningsraseriet är
att risk föreligger för en försämrad utformning
av kommande stadsplaner genom
att man i så stor utsträckning som
sker går in för punktsanering och inte
i främsta rummet tar sikte på kvarterssaneringar.

Ur samhällets synpunkt är det av
största betydelse att man kan sanera
med hänsyn tagen till blivande moderna
stadsplaner med genomfartsgator,
justeringar av gator och husbredder
in. m. för att åstadkomma framför
allt ett användbart och tidsenligt city.
Nu låser man stadsplanerna genom att
bara köpa de mest begärliga tomterna.
Hörntomterna går i första hand till kontor
och affärer. Det offras miljoner på
inköp av gamla fastigheter. Därtill kommer
alla miljoner det kostar att bygga
de nya husen. De blivande hyresgästerna
får betala kalaset med alla dessa
mycket dyra byggen, och det förefaller
inte vara någon brist på pengar.
Till nödvändiga bostadsbyggen är det
som bekant svårt att få kreditiv.

De hejdlösa rivningarna kan bäst illustreras
av vad som framkom vid en

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

debatt, som nyligen hölls på en bostadsförmedlingskonferens
i Stockholm. Därvid
konstaterades att cirka en tredjedel
av de lägenheter som ställts till Stockholms
bostadsförmedlings förfogande
gått åt till saneringsfall under en treårsperiod.
Under åren 1960, 1961 och 1962
har det rivits 4 700 lägenheter i Stockholm,
därav flera hundra utrustade med
centralvärme, wc och badrum. Siffrorna
för 1963 och 1964 är inte tillgängliga, men
det kan utan vidare fastställas att rivningarna
inte avtagit utan snarare ökat.
Man skall inte generalisera. Det är tyvärr
alltför vanligt att man gör en gemensam
bedömning av förhållandena i
Stockholm och övriga landet vid vissa
tillfällen, och det har också skett
beträffande rivningarna. Ingenting kan
vara felaktigare.

I Göteborg har stadsfullmäktige fastställt
ett saneringsprogram, som omfattar
högst 15 000 lägenheter under en
tioårsperiod, trots att det som i dag
bedömts som totalt saneringsbehov uppgår
till det dubbla. Det viktigaste i planeringen
är att man tagit sikte på att
i främsta rummet de helt saneringsmogna
fastigheterna bör försvinna, och saneringskommittén
har i enlighet med
sina undersökningar utfärdat ett program
för saneringen. Hela saneringsprogrammet
genomförs i intimaste samarbete
med bostadsförmedlingen, hyresnämnderna
och de organ som har intresse
i fråga om saneringsproblemen.
Det har gjorts till en gemensam angelägenhet,
som handhas bäst i samförstånd.
Den inskränkning av individuell
bestämmanderätt som eventuellt drabbar
saneringsföretagarna tillvaratages
mer än väl av att staden, som genom sin
bostadsförmedling svarar för anvisningen
av ersättningsliigenheter för saneringsfastigheterna,
också erhåller förmedlingsrätten
till de nyblivna lägenheterna,
vilket kommer bostadsmarknaden
i dess helhet till godo.

Malmö stad handlar efter liknande
principer och har fastställt den sane -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ringskvot, som ärligen kan ställas till
förfogande. Även här sker rivningar och
saneringar i samarbete mellan hyresnämnd,
hälsovårdsnämnd och bostadsförmedling.
Många relativt hyggliga
fastigheter, uppförda på 1920—1940-talen
och med fullt användbara lägenheter,
har genom detta system kunnat bevaras
tills dess att situationen på bostadsmarknaden
blir bättre. Det är en
gemensam kommunal och statlig angelägenhet
att söka bemästra bostadsläget
och stävja tomtjobberiet.

Eftersom herr Bohman nu har begärt
ordet kan han få lyssna på några
rätt intressanta siffror beträffande
markförvärv och dylikt.

Enligt uppgifter från Stockholms
stadsplanekontor var tomtpriset under
åren 1953—1957 för mark, som Stockholms
stad förvärvat inom 500 meters
avstånd från Sergels torg, 500 kronor
per kvm bostadsyta, vilket utgör cirka
2 000 kronor per kvm tomtyta. Sedan
1957 har priset stigit till minst 3 000
kronor per kvm. Det kan vara skäl att
ägna dessa siffror en stunds uppmärksamhet.

.lag vill sluta med en redogörelse,
hämtad från undersökningar som gjorts
av Malmö stads fastiglietsnämnd på
uppdrag av hyresnämnden i Malmö. Det
avser ett par bostadskvarter i centrala
staden, där rivningar företagits och där
det gällde att fastställa tomtkostnaderna
för beräkning av hyrorna i de fastigheter
som nvuppförts. Kontrollen avsåg
fastigheter försålda under åren
1957—1961.

Eu fastighet köptes den 1 april 1959
fiir 200 000 kronor och såldes två år senare
för 300 000 kronor. En annan fastighet
köptes den 1 april 1960 för 87 500
kronor och såldes ett år senare för 140 000
kronor. En tredje fastighet köptes under
årsskiftet 1959—1960 för 90 000 kronor
och såldes den t april 1961 för
140 000 kronor. Strålande vinstmarginaler
som ligger mellan 35 å 60 procent!
Men det finns ännu intressanta -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

re siffror. En fastighet i samma kvarter
köptes den 2 januari 1961 för 450 000
kronor och såldes samma dag för
565 000 kronor.

En annan fastighet, belägen i samma
kvarter, köptes vid samma tidpunkt,
alltså den 2 januari 1961 och såldes samma
dag. Inköpspriset var 160 000 kronor
och försäljningspriset 225 000 kronor.
En mycket bra dagsförtjänst för
dessa två fastigheter med 180 000 kronors
skillnad mellan inköps- och försäljningspriset.

Ett överslag visar att man under en
relativt kort tidrymd har köpt fastigheter
för 2 477 000 kronor och sedan
sålt samma fastigheter för 3 470 000
kronor, alltså cirka en miljon i vinst.

Det är en och samma försäljare, som
har opererat och gjort en lysande förtjänst.
Om vi inte haft hyresregleringslagen,
herr Bohman, skulle det inte funnits
någon möjlighet att göra denna
översyn av fastighetsförsäljningen. Nu
kan vi göra det genom att vederbörande
bostadsföretag har redovisningsskvldighet
inför hyresnämnden.

Man kan bara slå fast, att det är en
angelägen samhällsuppgift att så snart
som möjligt komma till rätta med markvärdesstegringarna,
och jag hoppas att
den utredning som är i gång snarast
skall bli färdig med sitt arbete och framlägga
konstruktiva förslag för att komma
till rätta med dessa förhållanden.

Herr HANSSON i Skegrie (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Svenning var förvånad
över att jag kunde ha denna inställning,
sade han. Såsom ledamot av
bostadsstyrelsen skall jag be att få påpeka
för herr Svenning att denna så
sent som i höstas i sin petitaskrivelse
angav att en ökning av bostadsbyggandet
i storstadsområdena icke fick ske
på bekostnad av landet i övrigt. Jag
bär inte för min del ändrat mening sedan
i höstas. Om andra har gjort det,
rår jag inte för det.

Vidare frågade herr Svenning: Skall
väntetiderna bli så mycket längre då
för malmöbor? Nej. Varför skall man
förhindra eller försvåra för malmöborna
att bygga utanför Malmö? Det är ju
på det sättet nu att många malmöbor
bygger utanför staden, i andra kommuner.
Varför skall man förhindra detta?
Varför skall man tvinga dem att
bosätta sig inom staden om de inte önskar
det? Det är många kommuner, det
känner herr Svenning mycket väl till,
som varit förutseende och ställt i ordning
tomtmark men som nu kominer
att vägras att bebygga denna just därför
att Malmö i stället skall favoriseras.
Den alldeles övervägande delen av det
byggande som sker i kranskommunerna
ända upp till Kävlinge och Löddeköpinge
och ned till Skanör och Falsterbo
sker för att tillfredsställa malmöbornas
bostadsbehov. Varför skall man
förhindra detta? I många av dessa kommuner
finns långt framskridna byggnadsplaneringar,
och dessa får, såvitt
jag förstår, stoppas upp med den ordning
som nu föreslås. Vad dessa kommuner
får bygga i fortsättningen är ungefär
vad de behöver för egna behov.
Då regeringen gått den vägen att den
gynnar de tre storstadsområdena, däribland
Malmö, har man fått säga nej till
säkerligen mycket nödvändiga byggen,
t. ex. i Hälsingborg där HSB fått nej till
en del byggnadsplaner. Jag skulle tro
att det är lika berättigat att bygga för
de människor som bor där som för dem
som bor i malmöregionen.

Jag vill fråga herr Svenning: Kan
Malmö verkligen ta emot den kvot som
staden har blivit tilldelad, så att vi inte
får planer över som inte kan utnyttjas?

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Om man ställer herr
Svennings anförande mot mitt får man
fullt klart för sig hur låsta vi lätt blir
i en viss uppfattning, hur bundna vi
är vid vad vi tidigare utgått från och
hur angeläget det därför måste vara

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

att på något sätt försöka komma bort
från föreställningar och vanföreställningar.
Jag skall inte vara oartig och
säga vem jag tycker har vanföreställningar,
men att det föreligger sådana
på detta område som man måste komma
bort ifrån är alldeles klart.

Jag har haft att göra med näringslivet
i 25 år. Jag har sett vad som kan
uträttas när näringslivet får arbeta fritt.
När jag då vänder blicken mot hyresoch
bostadsområdet ■—- det enda område
i det svenska samhället som är
reglerat — och finner att detta område
är det enda som utvisar missförhållanden
och bristsituationer av en
natur som vi inte behöver tveka om
att fördöma, är det naturligt att jag
frågar mig om det inte föreligger skäl
att tänka om och att skapa frihet även
på detta område. I varje fall bör man
förutsättningslöst göra ett bedömande
av vad som är sant och osant, vad som
beror på vidskeplighet och vad som är
riktigt.

Herr Svenning tror på tomträtten.
Jag erkänner att den är användbar på
många håll och har sitt existensberättigande
i vissa sammanhang. Men jag
ifrågasätter riktigheten av den generella
tomträttsanvändningen och jag tror
att man våldsamt överskattar dess fördelar.
Jag tror inte att den har stora
ekonomiska fördelar. Tvärtom tror jag
att den ekonomiskt medför sämre resultat
för kommunen än man i allmänhet
föreställer sig. I varje fall ställer
tomträtten och de markförvärv som den
för med sig större krav på kreditutrymmen
än vad som är motiverat i det
skärpta läge vari vi befinner oss. Vi
kan ha tomträtten kvar i framtiden,
men dagens kreditutrymme kräver att
man iakttar återhållsamhet. Tror herr
Svenning att t. ex. trädgårdsstäderna
i Stockholm är en god affär för Stockholms
stad? Tror herr Svenning att
Stockholms stad får ut förräntning för
vad den marken är värd? Nej, så är
ingalunda fallet. Psykologiskt och poli -

Vid remiss av statsverkspropositionen

tiskt är det dessutom uteslutet att höja
tomträttsavgälden i de områdena till
den nivå som dagens läge kräver.

Vad sedan rivningsraseriet beträffar
är jag övertygad om att det delvis beror
på att man stadsplanerar så att man
förstör stadens kärna men delvis och
framför allt beror det på hyresregleringslagen.
Därför finns det skäl att
inte försöka bota den skadan genom
nya regleringar utan genom nytänkande.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie
frågade om denna fördelning skall göras
på bekostnad av andra. Det är inte
alls tal om något sådant. Här gäller
det en justering av själva bostadskvoten,
men det är ändå kvar en reservkvot,
som inrikesministern talade om
i går. Inrikesministern sade vidare att
därest inte storstadsområdena kan utnyttja
sin kvot måste den fördelas på
andra. Därmed är svaret givet på frågan
om vi kan utnyttja kvoten eller ej.
Vi har inte intresse av att få en kvot
som vi inte kan utnyttja. Vi måste
ha både arbetskraft och penningmedel
till vårt förfogande för att hyggligt
kunna klara byggandet. Vi får
försöka orka med vad vi kan. Därför
kan jag bara säga att det inte är säkert
att vi orkar med en alltför starkt ökad
kvot, men vi kan troligen utöka den
så att den blir större än den för närvarande
är.

Herr Hansson sade vidare att människor
som bor utanför Malmö också
gärna vill bygga. Vi har naturligtvis
intresse av att även de skall få vara
med. Vi har ett intimt samarbete med
kommuner i närheten, såväl med Burlöv
och Oxie som nfed Bunkeflo. Vi
har själv köpt mark i dessa kommuner
för att utnyttja senare. Det är alltså
nödvändigt att koppla in grannkommunerna
för att klara problemet.
Frågan gäller sålunda inte bara Stock -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

holm, Göteborg och Malmö utan även
omkringliggande kommuner.

Med anledning av herr Bohmans uttalande
om praktisk erfarenhet vill jag
säga, att man naturligtvis kan diskutera
vem som har praktisk erfarenhet.
Vi har också praktisk erfarenhet rent
kommunalt av utvecklingen och har
sett hur det hela utvecklat sig. Det hela
rör sig om tillgång och efterfrågan.
Även industrien måste ta hänsyn till
tillgång och efterfrågan. Det är ganska
naturligt att det är svårt på denna
front. Det är betydligt lättare att klara
efterfrågan på bilar, radioapparater

o. dyl. än på bostäder. I fråga om bostäder
gäller det inte bara byggande av
bostäder utan även en rad följ dinvesteringar.
Denna långtidsplanläggning får
man naturligtvis ta hänsyn till på särskilt
sätt. Jag är på det klara med att
man måste göra det, och det tror jag
att även herr Bohman är medveten om.

Vad beträffar tomträtten vill jag säga
att visst kan man göra ändringar i avgäldsregleringarna.
Det sker i allmänhet
en reglering vart tionde år. Det
finns då möjlighet att justera tomträttsavgiften,
vilket också sker. Man kan
vidare lägga kostnaderna för vatten och
avlopp utanför tomträttsavtalet. Sådana
justeringar görs, och en modern
kommunalman kan mycket väl utforma
tomträtten med hänsyn tagen till dagens
läge.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag har långt ifrån ifrågasatt
problemets komplicerade natur.
Det är alldeles klart att det är svårt,
och det är därför jag tycker att man
bör förutsättningslöst utreda det och
låta kommunerna sköta de uppgifter
kommunerna nödvändigtvis behöver
sköta. De skall inte behöva syssla med
andra saker som lika bra och bättre
kan skötas av det enskilda näringslivet.

Anledningen till att jag begärde ny

replik var emellertid att jag inte hann
med att replikera herr Svenning i fråga
om markprisutvecklingen. Visst har
markpriserna stigit och visst kommer
de att stiga. Vi har en inflation, vilket
inte är herr Svenning obekant. Men
när han drar upp trakten kring Sergels
torg som exempel är det ett dåligt valt
exempel. Om det är något som har bidragit
till att driva markpriserna i
höjden där så är det den byggnadspolitik
som man har tillämpat kring
Sergels torg. Det finns inte någon som
har drivit hyrorna i höjden så mycket
som Stockholms stad genom just den
bebyggelsen, det kan jag försäkra herr
Svenning. Det är liksom en spiral som
började vid Sergels torg och som har
fått återverkningar för hela den kringliggande
bebyggelsen. Jag vidhåller att
den doktrinära markpolitik man tillämpar
bidrar till att höja i stället för att
sänka markpriserna.

Herr HANSSON i Skegrie (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Svenning sade här
att denna ökning i storstäderna och
framför allt i Malmö inte skall ske på
bekostnad av andra, och så hänvisade
han till den kvot som inrikesministern
talat om på 3 000 lägenheter. Det är
i alla fall så att den totala minskningen
för landet i övrigt är 11 000 lägenheter
för att man skall kunna öka med 7 600
i de tre storstäderna.

Vidare säger herr Svenning att om
inte dessa städer kan utnyttja sin kvot
kan andra få del av den i stället. Det
är lätt att säga det, men det går inte
utan vidare att i slutet av året säga till
en kommun: Nu får ni denna kvot. Det
fordras ett omfattande förberedelsearbete
för att en kommun skall kunna utnyttja
en sådan kvot. Mitt förslag hade
varit bättre. Enligt detta skulle man
inte på förhand ha fastslagit att storstäderna
skulle få dessa 7 600 lägenheter
utan de skulle utgöra en allmän re -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

serv som de kommuner fick använda
som hade färdiga planer och möjlighet
att sätta i gång.

Herr Svenning säger att det här gäller
hela Malmöregionen. Det gäller emellertid
för Malmös vidkommande endast
Burlöv och Lomma men inte någon
av de andra kommuner som herr Svenning
nämnde. De omfattas av Malmö
stads önskemål men ingår inte i planläggningen.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Bohman vill
jag bara säga att det skall bli intressant
att diskutera markpriserna, när vi kommer
in på frågan om bostadspolitiken.
Jag skall då dra fram belysande exempel.

Det var anmärkningsvärt att herr
Bohman inte sade någonting om spekulationen
i Malmö som jag talade om,
där enskilda människor kan tjäna ett
par hundra tusen kronor på en dag.
Men där var det fråga om det enskilda
initiativet och den enskilda äganderätten
och det är helig mark. Den får
man inte röra vid.

Herr Hansson i Skegrie talade inte
alls om att Malmö stad 1963 inte kunde
bygga mer än 2 650 lägenheter och att
staden då måste avstå en del av sin
kvot till andra. Vi tänkte inte gå längre
än vi orkar och nu ökar vi bostadsproduktionen
till 3 740 lägenheter 1964 och
hade begärt 4 000 lägenheter. Jag tror
inte vi kommer mycket över detta tal
i fortsättningen. Grannkommunerna,
inte bara Burlöv utan också åt andra
hållet Oxie och Bunkeflo bör komma
med i denna nya byggnadskvot. Vi är
fullt inställda på att så skall ske. Vi
iir på det klara med att vad beträffar
egnahemsbyggena o. dyl. kan inte eu
storstad tillfredsställa hela detta behov
utan vi måste vara klart inställda
på att ett sådant egnahemsbyggande i
stor utsträckning också måste ske i
grannkommunerna runt storstäderna.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Herr Bohman har i ett
tidigare anförande, som jag tyvärr inte
fick tillfälle höra, tagit upp några frågor
som rör försvarshuvudtiteln. Bl. a.
tog herr Bohman upp frågan om den
återhållsamhet vad beträffar beställningsbemyndiganden
som kännetecknar
budgeten och som bl. a. fått till resultat
att de i marinplan 60 ingående åtta
kanonbåtarna inte nu får beställas.

Såsom herr Bohman också framhöll
får vi tillfälle att diskutera denna sak
senare under riksdagen, men eftersom
herr Bohman tycktes vilja ifrågasätta
eller i varje fall ställde en fråga till mig
om, huruvida mina förslag går ihop med
det försvarsbeslut som riksdagen år
1963 fattade och om vilket då rådde
enighet, så vill jag säga några ord om
behandlingen av dessa frågor i årets
budget.

Jag har i statsverkspropositionen
erinrat om det av riksdagen år 1963
godkända uttalandet om vikten av att det
vid utgången av fyraårsperioden finns
handlingsfrihet både när det gäller att
höja försvarsanslagen och att sänka
dem, om så anses nödvändigt. Det är
mot denna bakgrund jag har tvingats
bedöma det totala utrymmet för nya
beställningsbemyndiganden under de
två år som återstår av fyraårsperioden
för att löftet om obundenheten skall
åtminstone i någon mån kunna infrias.

Den riktpunkt, som i detta sammanhang
kännetecknar budgeten och som
jag anser vara riktig, är att bemyndigandeskuldens
storlek i förhållande till
materielanslagen skall i stort sett vara
densamma som när försvarsbeslutet började
tillämpas. Det bar nämligen inte
inträffat något som enligt min mening
kan motivera en större betalningsskuld
än tidigare. Sålunda har det t. ex. inte
skett någon förändring i fråga om bemyndigandeskuldens
struktur. Och studerar
man siffrorna för de olika budgetåren
finner man att likvideringen av be -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

talningsskulden uppvisar ungefär samma
procentuella utfall för de närmast
kommande budgetåren som under de
senast gångna fyra, fem åren. Inte heller
har vi börjat tillämpa några andra
principer när det gäller att utverka
bemyndigande för större sammanhängande
beställningar; de nuvarande principerna
tillämpades redan före 1963.

Den omständigheten att jag har ansett
det nödvändigt förstärka materielanslagen
i år med 40 miljoner kronor
mera än myndigheterna föreslagit medför
inte några inskränkningar av byggnadsprogrammet.
Det finns stora reservationer
på byggnadsanslagen och
resultatet är endast att dessa reservationer
minskas. Dessutom gör denna
höjning med 40 miljoner kronor på materielanslagen
det möjligt att utvidga
ramen för bemvndigandeplanen
med 80 miljoner kronor. En effekt i
denna riktning får varje höjning av materielanslagen.
Eller för att vända på
saken: hade det inte skett en förstärkning
av materielanslagen, skulle jag ha
varit tvungen att minska omfattningen
av bemvndigandeplanen för att kunna
hålla på de principer jag här angivit.
1 syfte att undvika detta har jag till materielanslagen
överfört större belopp än
var myndigheterna föreslagit.

I statsverkspropositionen har jag närmare
utvecklat skälen till att jag inte
nu har kunnat tillstyrka beställningsbemyndigande
för åtta kanonbåtar. Dessa
kanonbåtar, som presenterades i Marinplan
60, angavs då kosta 7,5 miljoner
kronor per styck. När projektet år 1962
redovisades för försvarskommittén uppskattades
kostnaden till 9 miljoner kronor
per kanonbåt.

Jag vill också fästa herr Bohmans
uppmärksamhet vid att försvarskommittén
-— jag går tillbaka till kommitténs
grundmaterial — avsåg att de åtta
kanonbåtarna skulle beställas tidigast
budgetåret 1966/67, och det är alldeles
uppenbart att försvarskommittén hade
klart för sig att kanonbåtarna skulle

tillkomma först under det sista budgetåret
i fyraårsplanen. Genom att inte ta
upp projektet i årets statsverksproposition
har jag alltså inte försenat byggandet
av kanonbåtarna.

Marinförvaltningen har på grundval
av ett förprojekt nu uppskattat kostnaden
till 11,4 miljoner kronor per kanonbåt.
Den kostnadsutveckling, som försiggått,
har alltså medfört en påtaglig
fördyring av projektet. Därför har jag
ansett att marinförvaltningen, som erhållit
0,5 miljoner kronor för ändamålet,
bör få fortsätta projekteringen av
den typ av motorkanonbåt det här gäller.
Först sedan denna fortsatta projektering
är färdig kan vi fa en uppfattning
om de verkliga kostnaderna, som
förmodligen tyvärr inte kommer att
stanna vid 11,4 miljoner kronor.

Detta är en av anledningarna till att
frågan om dessa kanonbåtar inte framförts
i statsverksproposition, men det
finns även andra skäl som jag inte nu
skall beröra. Med anledning av herr
Bohmans fråga vill jag emellertid gärna
säga att läget givetvis är bekymmersamt,
eftersom flertalet av de projekt
som framlades i samband med 1963 års
försvarsbeslut har blivit dyrare —
många projekt för resten väsentligt dyrare
än vad som då förutsågs. Detta har
till resultat och konnner, såvitt jag kan
förstå, även framdeles att medföra att
förverkligandet av flera planerade nya
vapensystem får skjutas framåt i tiden.

Vidare kommer kanske situationer att
uppstå då man får ompröva huruvida
vissa objekt, som enligt långsiktsplaneringen
skulle ha ingått i beslutad
kostnadsram, över huvud taget ryms
inom en sådan ram. Jag har kommenterat
detta förhållande i statsverkspropositionen
och behöver inte upprepa det
här. Kanonbåtarna ingår bland de objekt
som sålunda kan bli föremål för en
successiv omprövning av anslagen i
1963 års försvarsbeslut.

Herr talman! Jar har velat redovisa
dessa fakta. Den försvarsbudget som

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

är framlagd följer beslutet från år 1963.
Naturligtvis inträffar under en lång
period förändringar av det slag som
jag har påpekat och som överbefälhavaren
i sin skrivelse till regeringen
i höstas också har fäst uppmärksamheten
på. Det har föranlett mig att
i fjärde huvudtiteln betona, att om vi i
fortsättningen skall ha flerårsbudget och
långsiktiga beslut, bör väl ändå övervägas,
om inte vissa belopp skall ställas
åt sidan att användas för sådana fördyringar
som vi numera erfarenhetsmässigt
vet inträffar. Det är någonting
som givetvis får övervägas i den försvarskommitté
som snart skall tillsättas.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Innebörden av försvarsministerns
anförande är väl att han inte
anser att de vidtagna och av mig påtalade
åtgärderna står i strid med försvarsöverenskommelsen.
För detta uttalande
finns det anledning att i och
för sig vara tacksam.

Å andra sidan kan man fortfarande
ifrågasätta, om inte de berättigade kraven
på handlingsfrihet — jag underströk
i mitt förra anförande att det är
klart att handlingsfrihet skall finnas,
och det har försvarskommittén också
kommit överens om — har drivits så
långt att man de facto har naggat försvarsöverenskommelsen
i kanten, för
att uttrycka saken något milt.

Bara halva perioden har hittills gått
ut. När alltså halva perioden återstår
vidtas det åtgärder som i varje fall påverkar
planeringen på ett annat sätt än
man räknade med när man träffade
försvarsöverenskommelsen.

Att försvarsministern tycker att bemyndigandeskulden
skall vara lika stor
när vi går ut ur överenskommelsen som
när vi gick in i den kan man kanske
förstå, men det finns i och för sig inte
något stöd för en sådan uppfattning i
försvarsöverenskommelsen. Men det
finns inte heller någonting som talar
mot den. Frågan är bara om inte strä -

Vid remiss av statsverkspropositionen

van efter att åstadkomma samma bemyndigandeskuld
är ägnad att försvåra
den långsiktiga planering som vi har
varit överens om, och det gör den obestridligen.

Beträffande kanonbåtarna gjorde vi
i försvarskommittén en avvägning av
frågan om de skulle gå in i överenskommelsen
eller inte. Vi gick så in i
detalj vid våra diskussioner om olika
vapen och vapensystem att vi av vissa
skäl fann oss böra ställa vissa särskilt
uppräknade objekt utanför överenskommelsen.
Vi sköt på dem eftersom vi var
tveksamma om dem. Men beträffande
kanonbåtarna tog vi klar ställning och
plockade in dem i överenskommelsen.

Om det blir en fördyring av motorkanonbåtarna,
liksom det kan bli på
andra områden, behöver detta inte i och
för sig innebära att man plockar ut dem.
Det innebär kanske att man får göra
en annan avvägning och bedöma antalet
på ett annat sätt — så som vi bär
skurit ned antalet ubåtar och som vi
förmodligen får skära ned antalet flygplan
och vidta andra åtgärder, över
huvud taget visar den nedskärningsprocess
som vi är inne i att utvecklingsprocenten
för försvaret uppenbarligen
är för låg för att vi skall kunna bibehålla
den slagkraft hos försvaret som
försvarsöverenskommelsen räknade
med.

I höstas gjorde ÖB en undersökning
om huruvida motorkanonbåtarna fortfarande
skulle ligga kvar eller om det
på grund av de ökade kostnaderna fanns
anledning att göra en omvärdering. ÖB
stannade för att de bedömningar som
han tidigare hade gjort, som vi hade
gjort i försvarskommittén och som hade
gjorts i riksdagen skulle stå fast. Då
ter det sig egendomligt att försvarsministern
nu vill skjuta på byggandet av
motorkanonbåtarna. Vi skulle alltså
eventuellt ta ställning till dem nästa år.
Det är innebörden av försvarsministerns
uttalande, trots att statsutskottet sagt
att vi fortfarande skall räkna med dem.

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Statsutskottet har inte
gjort någon skrivning och riksdagen har
inte antagit något uttalande som i detta
fall är eller kan vara bindande. Jag har
inte tagit slutgiltig ställning till om kanonbåtarna
skall tas fram. Det förhållandet
att vi i år inte har råd med dem
innebär inte att de behöver vara förda
åt sidan. Men, herr Bohman, är det inte
riktigt att i denna situation, när kostnaderna
för detta projekt har stigit från
7 miljoner till 11,5 miljoner kronor per
kanonbåt, slutligt avvakta den projektering
som pågår och som är en förutsättning
för att vi skall kunna få reda
på vad varje båt kostar?

Om jag för ett par år sedan hade inbjudit
riksdagen till beslut om dessa kanonbåtar
och sagt att de kostar 9 miljoner
kronor per styck, så hade jag i år
fått skriva i statsverkspropositionen att
de tyvärr kostar 11,5 miljoner kronor.
Och när båtarna sedan levererades om
några år, hade vi kanske fått konstatera
att de kostade 15 miljoner kronor per
styck.

Eftersom jag har flera exempel på att
det kan gå så med stora objekt, tycker
jag det är riktigt att vi har klart för
oss vad kostnaderna kan komma att bli,
innan regeringen tar slutgiltig ställning
till detta projekt. Och det beskedet kan
vi få först sedan vi vet hur båten skall
se ut, hur stor den skall vara och hur
den skall vara beväpnad. Det är nu inte
alldeles klart. De sakerna har ändrats
flera gånger under de två, tre senaste
åren. Utöver det skälet att vi måste vara
restriktiva finns sålunda också det
skälet att vi skall vara realistiska i vår
beställningsverksamhet, och det är tillräckliga
skäl för att dröja litet.

Överbefälhavaren har på mitt uppdrag
yttrat sig om det stridsekonomiska värdet
av kanonbåtarna. Jag erkänner att
jag personligen är tveksam om huruvida
det värdet motsvarar kostnaderna.
Efter utredning har emellertid överbe -

fälhavaren tillstyrkt båtarna. Tidigare
har han såvitt jag förstår varit tveksam.
Det är dessa ÖB:s utredningar vi nu håller
på att studera i försvarsdepartementet,
och även de studierna måste slutföras
innan vi tar ställning.

Sedan vill jag fästa herr Bohmans
uppmärksamhet på att när herr talmannen
och herr Bohman var med i försvarskommittén,
så utgick man där
ifrån att dessa kanonbåtar skulle vara
färdiga för beställning 1966, och det är
väl inte uteslutet att det kan bli så. Då
har det ju inte inträtt någon försening.

Slutligen anser jag att vi skall ha sunda
affärer inom försvaret, och jag tar
bl. a. på mitt ansvar att riksdagen skall
vara obunden 1967. Om jag nu tilllåter
beställningar av flera vapensystem,
som skall betalas efter 1967, så finns ju
inte denna handlingsfrihet. Därför måste
vi vara restriktiva. Jag är också glad
för att herr Bohman inte anser att dessa
mina principer, som jag här har redovisat
beträffande beställningsbemyndigandena,
strider mot försvarsbeslutet.
Jag erkänner utan vidare att det är en
sak som det inte har skrivits om i försvarskommittén
eller på annat sätt resonerats
om, men detta är min tolkning.
Och det måste vara en riktig tolkning
av begreppet att ha full handlingsfrihet
när fyraårsplanen utgår.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill än en gång vitsorda
att frågan om beställningsbemyndigandet
inte direkt strider emot försvarsbeslutet.
Men jag har gjort gällande
att det står i strid mot de grunder för
försvarsbesluten som vi har utgått ifrån.

Däremot är det min bestämda uppfattning
att statsrådets synpunkter på
motorkanonbåtarna strider emot försvarsbeslutet.
Även om jag skall erkänna
att det ligger mycket sunt förnuft och
ekonomiskt förstånd — om jag så får
säga — bakom de allmänna principiella
uttalanden som försvarsministern gjort,
är det obestridligt att vi har fattat be -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

slut om att motorkanonbåtar skall beställas
under perioden. Och för att kunna
göra den beställningen utan försening
måste vi nu ha ett beställningsbemyndigande
för viss utrustning på båtarna,
annars uppstår obestridligt förseningar.

Vad som är tveksamt och vad som
gjorde mig bekymrad, det vill jag gärna
säga, var försvarsministerns ord om den
taktiska bedömningen av motorkanonbåtarnas
värde i förhållande till deras
kostnader, överbefälhavaren hade visserligen
tillstyrkt, att motorkanonbåtar
skulle införlivas med det svenska försvaret,
men jag är inte övertygad om
att detta är riktigt, sade försvarsministern
— om jag hörde rätt. När landets
försvarsminister säger något sådant,
börjar jag tro att orsaken till förskjutningen
av hela projektet är att försvarsministern
har en annan syn på dessa
enheter och att vi när allt kommer omkring
inte kommer att införliva dem
med vårt försvar. Det skulle innebära
att vi nästa år kommer att ställas inför
ett klart och tydligt frångående av 1963
års försvarsbeslut.

Jag tycker att de taktiska och strategiska
bedömningarna skall göras av ÖB
och försvarskommittén. De skall inte
göras isolerat och efteråt i försvarsdepartementet.
Det är att åsidosätta försvarskommittén
och riksdagen, som har
gjort bedömningarna i frågan.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill till herr Bohman
säga, att herr Bohman icke har haft
reda på hur dessa kanonbåtar skulle se
ut, hur de skulle vara beväpnade. Det
känner vi ännu icke till. Jag som försvarsminister
vill icke frånhända mig
möjligheten att självständigt bedöma
också det stridsekonomiska värdet av
dyra vapen.

Herr Bohman säger: »Vi måste beställa
vissa grejor redan nu för att inte få
en försening.» Jag svarar: Vi måste ha

Vid remiss av statsverkspropositionen

reda på hur båten skall se ut innan vi
kan beställa detaljer i den.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! För att inte sabotera
min egen motion vid årets riksdag om
tidsbegränsning så lovar jag att jag i
alla fall skall hålla mig under den tid
som jag har föreslagit.

Det är en enda fråga som jag vill föra
på tal i denna debatt. Den möter vi i
bilaga 7 till statsverkspropositionen och
berör anslaget till abortförebyggande åtgärder
beträffande kvinnor som i anledning
av abortsituationen besöker kurator
och läkare.

Abortproblemet har ju under det
gångna året på nytt aktualiserats, dels
genom motioner i riksdagen och dels
genom att läkare har tagit till orda i
press, radio och TV. Somliga har hävdat
en nära nog obegränsad frihet till abort,
andra går lika bestämt emot. Kravet på
frihet för den enskilde att bestämma
över liv och död vad det gäller foster
kan inte godkännas, som jag ser det,
från vare sig etiska, religiösa, medicinska
eller sociala bedömningsgrunder.

En abortläkare med 16 års erfarenhet,
ledamot av denna kammare, har
hävdat i pressdebatten: »Fick den enskilda
människan rätt att bestämma i
frågan abort eller inte, skulle en av
konsekvenserna bli, att kvinnans situation
förvärrades. Barnafadern skulle i
många fall utnyttja den fria aborträtten
och driva modern till abort för att själv
slippa ifrån allt ansvar gentemot det
väntade barnet. Min erfarenhet är att
praktiskt taget ingen normal kvinna begär
abort om mannen säger att han önskar
att barnet skall födas.»

Eu annan riksdagsledamot hävdade i
samma tidning: »Att söka lösa abortproblemet
genom att tillåta fria aborter
vore ett fattigdomsbevis av ett modernt
samhälle. 1 stället för att gå med på
flera aborter borde samhället undanröja
de sociala hinder som nu ofta driver
en kvinna till detta förtvivlade steg.»

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Herr talman! Här förs resonemanget
in på områden och vägar som är svårt
försummade men framkomliga, om man
verkligen vill ge effektiv hjälp åt kvinnor
i abortsituation. Rådgivningsbyråer
och andra kurativa institutioner borde
kunna inrättas i högre grad än som
skett. Att institutioner av detta slag är
högst otillräckliga torde vara odiskutabelt,
likaså att deras möjligheter att
genom snabba punktinsatser hjälpa är
alltför begränsade.

För att få en någorlunda allsidig belysning
av just denna sida av abortproblemet
har riksdagens upplysningstjänst
gjort en undersökning, som ger
rätt goda möjligheter att bedöma denna
situation.

Byråerna för stöd och rådgivning i
abortförebyggande syfte är inrättade av
landstingskommuner och städer utanför
landsting, vilka uppbär statsbidrag
till denna verksamhet. Under 1963 arbetade
20 abortbyråer, fördelade på 12
landstingskommuner och de tre större
städerna. Hälften av landstingskommunerna
bedrev detta år ingen abortförebyggande
verksamhet i denna form.

Verksamheten på byråerna leds av
en läkare, som biträdes av en eller flera
kuratorer. Läkarens och kuratorernas
uppgift är dels att utreda huruvida indikation
för legal abort föreligger hos
de hjälpsökande kvinnorna, dels att i
abortförebyggande syfte bistå de hjälpsökande
med råd och stöd av olika slag.

Statsbidraget till den abortförebyggande
verksamheten utgår enligt i författning
närmare angivna grunder och
uppgår för innevarande budgetår till
410 000 kronor, för föregående budgetår
var beloppet 390 000 och för 1962/63
var det 370 000 kronor.

Ungefär hälften av huvudmännen anslår
medel även till hjälpverksamhet i
samband med rådgivningen. Tillsammans
med gåvor från enskilda donatorer
uppgick de 1962 totalt till cirka 50
procent av statsanslaget eller i medeltal
14 kronor per nyinskriven.

Medicinalstyrelsen har för budgetåret
1965/66 föreslagit att anslaget till abortförebyggande
åtgärder ökas med 130 000
kronor. Huvuddelen av ökningen,
115 000 kronor, hänför sig till delposten
»tillgodoseende av överhängande
hjälpbehov hos kvinnor som besöker
kurator». Härvid har anförts att statsbidraget
per nyinskriven abortsökande
bör ökas från nuvarande 30 kronor till
50 kronor. I årets statsverksproposition
tillstyrker emellertid inte departementschefen
en större ökning av ifrågavarande
delposter än 5 000 kronor. Han anför
därvid, att det enligt medicinalstyrelsen
är angeläget att bidraget ökas men att
ökningen — då stödet ofta torde ha socialhjälpskaraktär
— bör åstadkommas
genom att kommunerna höjer sina bidrag.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna
bidragshöjningen är blygsam och innebär
på intet sätt att stödet blir tillräckligt
dimensionerat. Jag skulle vilja höja
det med åtskilliga miljoner. Då medicinalstyrelsens
förslag likväl medför en
viss förbättring av stödet till abortsökande
kvinnor, bör enligt min uppfattning
ifrågavarande anslag höjas med
det belopp medicinalstyrelsen har föreslagit.
Detta synes också stå väl i samklang
med vad allmänna beredningsutskottet
anförde förra året, men jag
skall inte citera det i detta sammanhang.

I en rundfråga till samtliga abortbyråer
bar begärts uppgifter om bl. a.
arbetssituationen och behovet av ytterligare
resurser såväl i fråga om personal
som i fråga om möjligheter att ge
de abortsökande personlig hjälp i olika
avseenden. Alla de tillfrågade institutionerna
har inkommit med svar. Frågorna
har berört viss statistik i fråga om antalet
abortsökande: hur många som mottagits
av kurator plus eller utan läkare
och följderna av besöket i fråga om ansökan
till medicinalstyrelsen med avstyrkan
eller tillstyrkan av läkare.

Hur lång tid har 1963 ägnats åt verksamheten
av läkare och kuratorer? Är

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

nuvarande resurser tillräckliga för nuet
och den närmaste framtiden? Hur mycket
har under året utbetalats för att
tillgodose abortsökandes hjälpbehov och
hur stor del av beloppet har bestritts
av enskilda gåvomedel? Om verksamheten
lider brist på medel, hur mycket
skulle behövas för att täcka ett faktiskt
behov såväl när det gäller de akuta
situationerna som när det gäller stöd
till psykisk och social rehabilitering?

De flesta frågorna har därtill åtföljts
av detaljspörsmål för att man skall få
en klar bild av nuvarande arbete och
dess svårigheter och en bild av det under
den närmaste tiden motsedda behovet.

Av särskilt intresse i redovisningen
tycker jag är jämförelsen mellan antalet
abortsökande och antalet genom
byråer ingivna abortansökningar, vilken
kan anses ge ett visst mått på hur
effektiv den abortförebyggande verksamheten
varit under ett år.

Genomsnittet för samtliga byråer visar
att 60 procent av de besökande
fullföljer med abortansökan. 40 procent
gör det inte efter samtal och råd. Den
väsentligaste orsaksfaktorn vid en abortansökan
är ofta mycket svåråtkomlig.
En rad samverkande orsaker finns, men
att läkarens och kuratorns insatser och
möjligheter till hjälp ekonomiskt och i
övrigt betyder oerhört mycket framgår
enstämmigt av svaren.

Tillgången på personal anses tillräcklig
endast vid en fjärdedel av byråerna.
Talesmännen för de övriga framhåller
med större eller mindre skärpa
och eftertryck att arbetsbördan kräver
eu utökning av mottagningstiderna och
anställning av framför allt flera kuratorer.
Man framhåller det orimliga i
att eu person dagar, veckor och månader
i följd skall syssla från morgon
till kväll med dessa psykiskt utomordentligt
påfrestande och intrikata problem.
En avlösning är nödvändig efter
viss tid. I genomsnitt anses en förstärkning
av resurserna med cirka 50 procent
behövlig.

Vid remiss av statsverkspropositionen

En synnerligen betänklig följd av personalbristen
är förlängningen av väntetiderna,
vilka på visst håll kunnat uppgå
till fyra, fem och ändå upp till sex
veckor. Man behöver inte ha särskilt
livlig fantasi för att förstå vilka initiativ
en förtvivlad kvinna frestas att ta
under dessa veckor av väntan.

Klinisk prövning och eftervård blir
även lidande på personalbristen. I svaret
från Stockholms stads abortbyrå
understrykes: »Förutsättningen för att
de abortsökande skall kunna på ett konstruktivt
sätt få nytta av de materiella
stödåtgärderna är dock det personliga
stödet. De personella resurserna vid
mentalvårdsbyrån och abortrådgivningsbyråerna
överhuvudtaget måste förstärkas
för att efterkontakten skall kunna
skötas tillfredsställande.»

Tillgången på medel för tillgodoseende
av akuta hjälpbehov varierar med
hänsyn till huvudmännens villighet att
ge anslag för detta ändamål. Byråerna
borde få större möjlighet att anpassa
hjälpen efter behovet i det enskilda
fallet. Någon av de tillfrågade anser att
det ekonomiska stöd som nu står till
förfogande i akuta fall nära nog har en
symbolisk karaktär. Den hjälpande
hand som samhället i vissa fall ger en
kvinna i en förtvivlad abortsituation
är således av symbolisk karaktär. Hälften
säger bestämt ifrån att beloppen är
otillräckliga, andra önskar en fördubbling
eller en tredubbling. Man hävdar
även att hjälp till bättre hostad och
hemhjälp vore det bästa stödet. Fn ordentlig
ekonomisk hjälp under längre
tid skulle vara av stort värde, framliålles
av många kuratorer. Hemhjälp och
en tids fri vistelse på vilohem skulle
i många fall ha stor betydelse.

Genomgående framhålles alltså, att
ekonomiska trångmål i många fall är
en väsentlig faktor i abortmotiven. Tillgängliga
medel kan inte häva alla akuta
bristsituationer. Vid sidan av de ekonomiska
bekymren står den ofta dominerande
bostadsfrågan. Andra sociala
hjälpmöjligheter anmäler sig: daghems -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

platser, familjedaghem, speciella daghem
för skiftesarbetande mödrar, barnvänliga
arbetsplatser och vilohem för
mödrar i skolåldern etc. Det framgår
av svaren från abortbyråerna att behovet
av ett mera konkret och långsiktigt
stöd är minst lika nödvändigt i en
abortsituation som tillfällig hjälp. De
abortsökande borde kunna anvisas plats
på eftervårds- eller vilohem under den
första tiden efter nedkomsten.

Det måste vara en angelägenhet av
första ordningen att samhället vidtar
sådana sociala åtgärder, att ingen kvinna
på grund av ekonomisk misär frestas
till abort. De anslag, de pengar som
ställs till förfogande för att man skall
kunna komma till rätta med denna del
av abortproblematiken är som jag ser
det ett väl använt kapital. Samhället
måste allvarligare än förr gå i författning
om att skapa sådana villkor för
kvinnor i abortsituation, att barnet som
är på väg inte förvägras den enda rätt
det har, rätten till liv. Ansvaret ligger
i detta fall i våra händer. De åtgärder
som är möjliga får inte utebli, hjälpsökande
kvinnor får inte mötas med beskedet:
Våra ekonomiska resurser tilllåter
inte en större hjälp.

Av vad jag här anfört framgår klart
att samhällets stöd till abortsökande
kvinnor är i hög grad otillfredsställande.

En snar och kraftig förbättring av
det ekonomiska stödet är angelägen.
Som jag framhållit måste emellertid
även andra stödformer beaktas i detta
sammanhang. För detta ändamål bör
enligt min mening en särskild utredning
tillsättas med uppgift att skyndsamt
göra en samlad översyn av ifrågavarande
problemkomplex samt framlägga
förslag till väsentliga förbättringar
av det nuvarande samhälleliga stödet
till abortsökande kvinnor vad gäller
såväl ekonomiska som andra stödåtgärder.
Att snabba åtgärder kommer
till stånd på detta område, liksom vikten
av en översyn av hithörande pro -

blem, underströks också av riksdagen
då denna fråga förra året var uppe till
behandling. Den i första lagutskottets
yttrande då åsyftade utredningen är en
förutsättningslös utredning rörande
abortlagens tillämpning, och utredningen
lär snart komma att tillsättas. Allmänna
beredningsutskottet har för sin
del förutsatt att behovet av en effektivisering
av verksamheten för hjälp åt
kvinnor i abortsituation skulle bli beaktat
vid en av utskottet föreslagen allsidig
översyn av kommunernas familjerådgivningsverksamhet.
Ingen av dessa
utredningar synes dock ännu ha tillsatts.
Även mot bakgrund av förra årets
riksdagsbeslut är det enligt min mening
angeläget att en utredning tillsätts
med uppgift att skyndsamt granska vilka
åtgärder som måste vidtas för att
få till stånd en effektivisering av samhällsåtgärderna
till stöd för kvinnor i
abortsituation. Jag anser att det vore
riktigt om riksdagen som ett litet steg
mot en bättre tingens ordning till abortförebyggande
åtgärder anvisade ett förslagsanslag
av den storlek som medicinalstyrelsen
begärt för detta år.

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Då jag helt sympatiserar
med tankegången i herr Gustafssons
i Borås motion om tidsbegränsade
anföranden ska jag göra mitt inlägg
kort.

I den jordbrukspolitiska debatten i
vårt land framskymtar ofta en del förutfattade
meningar. Jag måste vända
mig mot vissa åsikter som framförts i
statsverkspropositionen och över huvud
taget från kanslihuset när det gäller
hur stor del av husmors utgifter för
livsmedel som hamnar hos råvaruproducenten.
Det talas mycket om vårt
jordbruks stora gränsskydd och om behovet
av ökad effektivisering. Det är
i och för sig riktigt att dessa frågor tas
upp, men mera sällan får man se dem
i internationell belysning. När jag säger
att jag har en känsla av att det

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

finns en oriktig tendens i debatten grundar
jag inte detta uttalande på något
löst antagande. Låt mig som exempel
anföra vad som sades när vi i Kristianstads
län firade vårt hushållningssällskaps
150-årsjubileum.

Vid tillfället satt pionjärerna inom
näringen, medaljörerna, de som uträttat
så mycket när det gäller växtförädling,
fröodling och husdjursförädling
på första parkett. En representant
för jordbruksdepartementet höll högtidstalet.
Han sade bl. a.: Vi har ju i
vårt land ett 60-procentigt gränsskydd
för livsmedelsproduktionen, och detta
är inte ägnat att förvåna med hänsyn
till de hantverksmässiga principer varefter
denna produktion bedrivs.

Ett sådant uttalande tjänar ju inte till
något. Det krävs i och för sig ett visst
mod att göra uttalandet, men de räcker
kanske inte bara med mod i dylika sammanhang.
Nej, sådana här uttalanden
skapar olust och ger en negativ effekt.

De som var församlade vid ifrågavarande
tillfälle är inte särskilt känsliga
och bryr sig väl inte så mycket om
själva den trista bedömningen. Deras
respekt för experter från jordbruksdepartementet
är måhända inte vad den
borde vara och kommer kanske aldrig
att bli det heller. Men om uttalanden
av detta slag upprepas ofta kan ju folk
börja tro att det ligger något av faktum
i dem.

Jag skulle med detta anförande vilja
anhålla om att man förde denna debatt
i en mera positiv anda, i varje fall i en
anda som grundar sig på sakliga och
objektiva fakta. Jag har samlat sju sådana
punkter, vilka jag vill lämna som
exempel såsom underlag för sådan debatt.

För det första ligger svensk jordbruksproduktion
i dag generellt på
KEC:s prisnivå, trots att vi i vårt land
liar en mycket högre kostnadsnivå för
arbete och övriga produktionsfaktorer.

För det andra är nettoproduktiviteten
per yrkesverksam och i förhållande

Vid remiss av statsverkspropositionen

till kapitalinsatsen mycket hög, sannolikt
högst i världen.

För det tredje har, för att nämna ett
exempel, produktionen under 1964 ökat
med 5,5 procent medan antalet yrkesverksamma
minskat med 3,4 procent —
och samtidigt reser man från departementet
omkring i landet och talar om
hantverksmässiga principer i det svenska
jordbruket.

För det fjärde är vårt gränsskydd inte
60 procent utan varierade under 1964
mellan 32 och 55 procent, och det är
trots allt inte 60 procent. Statsrådet
Holmqvist har i vissa sammanhang lovat
att inte använda en dylik uppgift,
om han inte har underlag för den, men
han har väl glömt att säga till sina medhjälpare
i departementet om detta.

För det femte är den s. k. världsmarknaden
i långa stycken en fiktion,
eftersom vi ingenting särskilt vet om
prisnivån på dessa dumpade överskott.
Däremot vet vi med säkerhet att dessa
livsmedel inte uppfyller de krav på
hygien och kvalitet, som den svenske
konsumenten ställer. Labiliteten på
världsmarknaden medför att man, om
man är hänvisad till import, måste bygga
upp en mycket dyr och mycket omfattande
beredskapslagring för att inte
löpa risken att det ena året få äta socker,
ett annat år kött och ett tredje år
potatis.

För det sjätte: Storleksrationaliseringen
är mycket väsentlig, men den för
inte med sig den ökning av lönsamheten
som man i allmänhet drömmer
om. Professor Hjelms utredning visar
med all önskvärd tydlighet att förräntningsprocenten
vid de starkt storleksrationaliserade
gårdarna vid nuvarande
prisnivå alltjämt är mycket låg. Man
kan givetvis genom en storleksrationalisering
kraftigt höja produktionen per
arbetsinsats, men samtidigt krävs en
oerhört mycket större kapitalinsats, som
i sin tur kräver förräntning. Detta medför
att hela effekten av minskningen av
arbetsinsatsen slukas av den ökade ka -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

pitalkostnaden; produktprisnivån blir
densamma. Därför menar jag att det för
konsumenten är egalt om produkten
härrör ur en liten arbetsinsats och stor
kapitalinsats, eller omvänt. Detta är ett
faktum som är klarlagt av professor
Hjelm, och det är alltså inte min personliga
värdering. Detta är ett intressant
faktum som borde belysas oftare.

För det sjunde: Om jag förutsätter en
rationell och effektiv produktion påverkas
konsumentpriset i mycket ringa
grad av smärre förskjutningar av produktionspriset,
och när man nu i debatten
kan skönja förutfattade meningar
om råvaruprisnivån, är det angeläget att
påpeka, att produktionspriset i långa
stycken inte spelar någon roll i husmors
budget.

Herr Persson i Skänninge valde i går
livsmedelsindustrien som exempel på
en god rationalisering, och den är väl
värd en eloge. Men kvar står ändå det
faktum att på en lång rad av livsmedel,
som har passerat igenom en starkt rationaliserad
livsmedelsindustri, utgör
råvarupriset en mycket ringa del av
priset på varan i konsumenthand. Råvaruprisandelen
varierar givetvis för
olika livsmedel, men det exempel som
herr Persson valde var litet olyckligt,
eftersom råvarupriset för de livsmedel
han resonerade om i många fall endast
utgör 6 procent av konsumentpriset. På
andra livsmedel är råvarupriset högre;
på kaffebröd är det t. ex. 10 procent. På
en del varor utgör råvaruprisandelen
ända upp till 50 å 55 procent. Detta gäller
exempelvis kött, men kött har vi ju
redan brist på.

Jag har med detta velat säga att man
inte bör ha förutfattade meningar om
vad som kan uppnås med en starkt driven
rationalisering, om man med rationalisering
menar att arbetskraft utbyts
mot kapital. Man skall inte ha överdrivna
förväntningar om möjligheterna
att på den vägen åstadkomma lägre priser
på råvarorna. En sådan rationalisering
har givetvis intresse ur andra syn -

punkter. Arbetsmarknadsmässigt är det
av en viss betydelse att man kan lösgöra
arbetskraft. Men detta sker väl normalt,
och den saken har liksom inte att
göra med diskussionen om förhållandet
mellan ett effektivt jordbruk och konsumentpris.

Det råder en del missförstånd om
dessa frågor bland konsumenterna och
även hos, som jag tidigare sagt, representanter
för departementet. Om de enkla
fakta jag framlagt kunnat undanröja
vissa missförstånd är jag tacksam.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Det är bara på ett par
punkter jag vill yttra mig.

Den första punkten gäller en budgetfråga
som tidigare varit på tal under
dessa debattdagar, nämligen frågan om
anslaget till u-landshjälpen. Det har ju
föreslagits en höjning av detta anslag,
och i procent räknat är det en betydande
höjning, som man kan vara tacksam
för. Endast på ett annat område har
den procentuella höjningen varit så betydande.
Men det föreslagna beloppet är
litet i förhållande till det enormt stora
hjälpbehovet. Att anslaget är så pass
litet kan förklaras och försvaras bland
annat med hänvisning till — som redan
skett •— att vi ligger hyggligt till internationellt
sett när det gäller procentsatsen.
Man kan vidare hänvisa till att
NIB under det sista året har befunnit
sig under omorganisation och att denna
omorganisation ännu inte är helt genomförd.
Om instrumentet för u-landshjälpen
inte är helt i ordning, kan man
vara tveksam om att slussa väsentliga
belopp genom denna kanal.

Men den sammanlagda summan av
vår u-landshjälp ligger uppenbart under
vad ett land som Sverige borde kunna
prestera. Det är fortfarande fråga om
en ringa slant given av den rike mannen,
så ringa att den inte känns nämnvärt
i hans ekonomi.

Vid inledningen till denna riksdag
framhölls både i trontalet och talmans -

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Nr 4

anförandena, att det finns vissa tecken
på avspänning mellan öst och väst. Så
är väl också fallet. Men i stället håller
en annan spänning på att bli allt starkare,
nämligen den mellan de rika och
fattiga länderna. De s. k. utvecklingsländerna
får uppleva att klyftan mellan
dem och industriländerna vidgas,
att de får nöja sig med allmosor. Allt
tyder på att denna roll som supplikant
i längden inte kan vara så ofarlig som
den ter sig för många, kanske inte minst
här uppe i vårt avlägsna land. Gunnar
Myrdal har utvecklat den tanken att vi
härvidlag när tiden är mogen kommer
att få uppleva detsamma som vi fått
uppleva i vårt samhälle när det gäller
relationerna mellan de olika samhällsklasserna,
mellan de privilegierade och
icke-privilegierade. De som har de goda
villkoren släpper inte ifrån sig sin förmånsställning
förrän de tvingas därtill.
På samma sätt kommer på det internationella
fältet utvecklingsländerna i
Sydamerika, Afrika och Asien att bilda
den nya fronten som riktar sig mot
länder med hög standard.

Är detta antagande riktigt erbjuder
sig två alternativ. Det ena är att vi i de
högt utvecklade länderna på det ena
eller andra sättet kommer att tvingas
till en utjämning. Det andra alternativet
är att vi hos de avancerade folken finner
vägar att frivilligt dela med oss till
utvecklingsländerna. Jag är övertygad
om att det kommer att vara förenat med
stora svårigheter att förverkliga detta
praktiskt politiskt. En sådan politik skulle
naturligtvis i vårt eget land komma
att möta motstånd. Det är opportunt att
i högtidliga sammanhang uttala vackra
ord om vårt ansvar för världen. Men
lika säkert är att vi är lika egoistiska
som människor i allmänhet är och inte
gärna kommer att vilja vara med om
åtgärder som kommer att allvarligt påverka
vår ekonomi. Men lika uppenbart
är det att om en verkligt kännbar satsning
skulle ske, så kommer den att mötas
av ett positivt gensvar av stora

Vid remiss av statsverkspropositionen

grupper av vårt folk, som skulle uppleva
en sådan satsning som befriande.

Det är rimligt om någon invänder, att
den som så pass bestämt talar om stora
satsningar också bör ge en antydan om
varifrån medlen skall tas. När man någon
vecka följt debatten om budgeten,
får man ett intryck av att den innebär
en bottenskrapning av vårt samhälles
resurser. I själva verket är det ingalunda
så. Det skulle bara behövas en
allvarlig internationell kris i vår närhet
för att vi ögonblickligen skulle ta
ut väsentligt större belopp, om vi nämligen
verkligen var övertygade om att
det behövdes. Och en del av statens inkomstposter
skulle utan tvivel kunna
höjas även utan några kriser. Jag tror
att många av oss förvånas över att cigarretterna
skall belastas med ytterligare
två öres skatt, under det att spritpriset
inte drabbas; härvidlag kommer
ju även nykterhetspolitiska skäl in i
bilden. Jag tror också att stora inkomsttagargrupper
i vårt land skulle
tåla en ytterligare höjning av progressiviteten.
Och hur länge skall arvskatten
vara oförändrad? Den nu gällande
arvsbeskattningen genomfördes 1958,
och tiden för en höjning av skatten på
arvslotter, låt oss säga på över 100 000
kronor, närmar sig.

Den politiska rörelsen inom regeringspartiet
som jag tillhör, vill gärna
verka som pådrivare för uppfattningen
att ett ökat internationellt ansvar får
genomslag också på inkomstsidan. För
att det skall kunna ske måste alla skattebetalare
medverka, men framför allt
bör ett ökat stöd kunna påräknas av
dem som har den största ekonomiska
bärkraften. Under dessa debattdagar
har man också berört de utredningar
som skall lägga fram förslag beträffande
vinsterna av värdestegringar på
mark och aktier. På dessa områden
borde det finnas möjligheter för staten
att få ökade inkomster.

Man bör kanske också överväga eu
särskild avgift för att snabbt komma

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

upp till de belopp som skulle behövas
för detta ändamål.

Den här deklarerade inställningen till
u-landshjälpen innebär inte något åtagande
att när frågan om u-landshjälpen
kommer upp i riksdagen medverka till
en höjning på en miljon bär och en
miljon där av u-landsanslaget. Det måste
till höjningar av helt andra mått.
Målet bör vara att komma upp till den
utlovade hela procenten på bruttonationalinkomsten,
vilket skulle motsvara
omkring en miljard kronor. Att anvisa
hur belopp av denna storleksordning
skall kunna åstadkommas kan inte vara
någon uppgift för motionärer i riksdagen
eller för statsutskottet, utan förslag
härom måste komma fram efter
grundliga utredningar och projekteringar
från regeringens sida, helst med stöd
av alla partier. Det herr Wedén i går
yttrade i denna kammare tycker jag
pekar på att det kan finnas vilja inom
andra partier att ta konsekvenserna av
högtidstalen.

Allra minst förefaller det mig nämligen
sympatiskt med en plusning på
någon miljon här eller där från partirepresentanter
som i andra sammanhang
talar rätt högljutt om skattesänkningar.

Jag vill säga ytterligare några ord
om anslagen under utrikeshuvudtiteln i
vad det gäller u-landshjälpen.

Frågan om stödet till anordningar
som missionen har i u-länderna -— ett
stöd som alltså skulle förmedlas genom
utrikeshuvudtiteln — har varit
kontroversiell. Det föreligger många ansökningar,
och många frågar om det
inte vore skäl att här få väsentligt större
satsningar från statens sida via missionen.
På annat håll har man varit
kritisk och sagt att detta är en ideologiskt
fastslagen verksamhet. Den är inte
så obunden som den bör vara, och
därför bör man över huvud taget inte
här förmedla statliga pengar.

Jag vill för min del helhjärtat ansluta
mig till den skrivning som finns un -

der utrikeshuvudtiteln på denna punkt.
Där anges att för vissa begränsade ändamål,
såsom sjukhusutrustning i tillfälliga
nödsituationer och liknande, kan
pengar slussas över missionen. Man
har nog från statens sida under ett tidigare
skede av u-landsarbetet underskattat
de möjligheter som missionen
härvidlag haft, men det förefaller som
om denna misstänksamhet nu är borta.

Däremot kan det finnas lika goda
skäl att nu erinra om någonting annat,
nämligen att missionen faktiskt har ett
huvudärende, evangelisation. Det måste
föreligga risker för missionen om den
till en större del skulle bli beroende av
statens anslag. Huvuddelen av det missionen
gör måste för dess egen karaktärs
skull baseras på de medel som
kommer från de religiösa organisationerna.
Det övriga bör vara delar som
tillskjuts och som inte utgör någon
väsentlig del av budgeten.

Jag tillåter mig emellertid, herr talman,
att rikta uppmärksamheten också
på ett annat område. Även det rör pengar,
men tyvärr ännu inte statens pengar.
Vårt samhälle -— ordet taget i vidaste
mening — ingriper allt djupare
och betyder alltmer för medborgarna.
De skolbeslut riksdagen fattat 1962 och
1964 innebär bl. a. att samhällskunskapen
överallt i vårt undervisningssystem
spelar en allt större roll. Den får en
förstärkt ställning. De beslut riksdagen
fattat uttrycker ju en mening, nämligen
den att medborgarna i en sund demokrati
måste orienteras om vad som sker
i samhället. Vi vet att detta intresse i
högsta grad stimuleras genom pressen.
Nu håller emellertid något ytterligt allvarligt
på att ske i all stillhet. Små tidningar,
som spelat en stor roll för den
lokala opinionsbildningen, läggs ned
eller kommer i ekonomiska svårigheter.
Även stora tidningar — och det är
det intressanta — med en betydande
spridning står inför så omfattande ekonomiska
svårigheter att de får leva under
nedläggningshot.

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Tendensen kan skildras så att stora
och samtidigt ekonomiskt starka tidningar
blir större och starkare, små tidningar
stagnerar eller går tillbaka och
får allt svårare att leva vidare. Företeelsen
är internationell. I England har tidningsdöden
gått våldsamt fram både
över s. k. söndagstidningar och dagstidningar.
Inom varje tidningsområde
ser det ut som om endast en tidning i
längden kan leva vidare — kanske med
undantag för London- och Glasgow-områdena.
Två engelska utredningar, den
sista 1961—1962, har kunnat påvisa
hur tidningskoncentrationen går vidare.
Det intressanta med denna utveckling
är, som Jim Northcott nyligen påvisat,
att den inte tar hänsyn till att
det finns flera hundra tusen människor
som vill läsa just en viss tidning. Vad
som avgör tidningens öde är annonsörernas
uppfattning om tidningens läsare,
t. ex. deras ålder eller köpkraft.

I några artiklar nyligen har Svante
Nycander påvisat hur denna tendens
slagit igenom i vårt land. På litet mer
är tio år har, säger han, »antalet utgivningsorter
med två eller flera dagstidningar
minskat från 51 till 22 och
antalet orter med tre eller flera tidningar
från 20 till 5». Totalt har under
1950-talet lagts ned ett 60-tal tidningar.
Vi är nu nere i 165, och då har jag
bara inräknat tidningar som utkommer
två gånger i veckan eller därutöver.

Det finns all anledning att tro att
denna utveckling fortsätter. Rader av
svenska tidningar som i dag ingår i
presskören lever inför indragningshot
och nedläggningshot. Det betyder att
ett fåtal tidningar genom denna koncentration
kommer att behärska opinionsbildningen,
får ett faktiskt monopol
på det fria ordet. Den formella
tryckfriheten blir i verkligheten avkopplad
genom ekonomiska faktorer.
Stora delar av vår befolkning blir matade
med synpunkter från endast ett
håll. Det blir inte någon dialog i samhällsfrågor
mellan tidningar på samma

Vid remiss av statsverkspropositionen

ort (möjligen mellan monopoltidningar
i olika delar av vårt land). Om inte
samhället ingriper tillräckligt snabbt
och radikalt kommer det fria ordet att
bli begränsat. En av de få möjligheter
som i så fall står till buds — jag medger
att det är en mycket usel möjlighet
— är att införa den s. k. genmälesrätten,
och då i dess franska form, d. v. s. med
en mycket stor möjlighet för angripna
personer att få försvara sig i samma
tidning. Hittills har KU avböjt så dramatiska
åtgärder och ingripanden i
avseende på tidningarnas rätt att få utföra
sitt arbete.

Nu arbetar som bekant sedan 1963
den s. k. pressutredningen under landshövding
Lindells ledning med dessa
problem. Med hänsyn till utredningsdirektivens
innehåll bär man anledning
att vänta långtgående förslag av utredningen.
Justitieministern använder
nämligen i utredningsdirektiven så starka
ord för läget som att utvecklingen
innebär »att allvarliga konsekvenser
kan uppkomma för tryckfrihetens faktiska
utnyttjande». Detta betyder, annorlunda
uttryckt, att tryckfriheten faktiskt
i verkligheten håller på att urholkas.

Det uppges nu att utredningen skall
bli färdig 1965. Under sådana förhållanden
skulle man kunna ha goda förhoppningar
om en relativt snar lösning.

Emellertid har en omständighet tillkommit
som inger en djup oro. Ifrån
oväntat håll har i pressdebatten med
stor energi framförts den meningen att
partierna bör erhålla statsstöd. Nu finns
det säkert många skäl som talar för
ett sådant stöd, men entusiasmen för
detta förslag framkallar misstanken att
partierna med detta stöd skulle väntas
kunna subventionera sin press. De
skulle alltså på det sättet slippa
ifrån hela frågan om presstöd. Ja, det
har redan i några inlägg klart sagts
ifrån att partierna på det sättet kunde
gc stödet till pressen.

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

En sådan sammankoppling skulle vara
mycket olycklig, bl. a. därför att de
olika partiernas behov av presstöd i
hög grad varierar. En del partier skulle
inte behöva satsa nämnvärt på sin
press, andra skulle behöva satsa betydande
belopp. Eller för att tala i klartext:
folkpartiet och högerpartiet, som
har en i förhållande till deras ställning
i väljarkåren utomordentligt stark
press, skulle inte behöva satsa något
eller obetydligt, under det att de övriga
i riksdagen företrädda partierna skulle
behöva satsa betydande delar av sina
resurser till detta stöd. Därför skulle
det i realiteten innebära att ett stöd
till partierna, vilket de skulle kunna
använda för pressen, för vissa partiers
del skulle leda till att de fick enorma
resurser i förhållande till andra i förstärkning
av sin egen politiska propaganda.
Det kan inte innebära något
rimligt stöd för den svenska pressen.
Det är för övrigt långt ifrån säkert att
ett statsstöd via partierna påtagligt skulle
kunna hindra monopoltendenserna
inom pressen. En rad åtgärder kan
övervägas, men de behöver komma
snart, om inte det fria ordet i vårt
land skall heta kapital.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att yttra mig något litet om den punkt i
budgeten, som herr Zetterberg nyss kritiserade.
Jag gör detta inte bara i anledning
av vad han sade här utan därför
att samma tema, u-hjälpen, med variationer
har behandlats i remissdebatten
av flera andra talare såväl i denna kammare
som i medkammaren.

Liksom herr Zetterbeg har man menat
att de föreslagna u-hjälpsanslagen är
för njuggt tilltagna mot bakgrund av
vårt överflödssamhälle. Man har talat
om årets anslagshöjningar, vilka, som
herr Zetterberg mycket riktigt påpekade
uppgår till 25 procent, såsom alltför små
promilleandelar av nationalinkomsten.
Medan herr Hermansson i går talade

allmänt om våra förpliktelser mot u-länderna,
talade centerns gruppledare i
första kammaren speciellt om u-hjälpen
i form av jordbrukssubventioner. Herr
Wedén uppehöll sig mest vid visioner,
där han tecknade de fattiga ländernas
problem och hoppades att de skulle
komma att presenteras så att de verkligen
kunde gripa tag i människorna, särskilt
i de unga människorna. Jag instämmer
gärna i hans förhoppningar liksom
i herr Zetterbergs synpunkter på vår
solidaritet mot u-folken.

Nu är u-landslijälpen inte bara en del
av mitt arbetsområde som det är naturligt
att jag bevakar och är beredd att ta
ett individuellt ansvar för intill gränsen
för mina konstitutionella befogenheter
utan u-hjälpen är — vid sidan om
utrikes- och handelspolitiken — regeringens
gemensamma ansikte mot omvärlden.
I den mån riksdagen här godtar
regeringens förslag är den också de
svenska statsmakternas ansikte utåt.
Man kan förstå om riksdagsmän med
stark känsla för att vårt lands öden är
oskiljaktiga från världens öden i övrigt,
såsom herr Zetterberg väl uttryckte sig
här i sitt anförande, kan oroa sig för att
regeringen inte tillräckligt skulle vårda
sig om landets moraliska skyldigheter
och anseende inom vad man numera
kallar den stora FN-familjen, de 115
medlemsnationerna i FN. Jag är personligen
glad över deras oro. Anledningen
därtill framgår kanske av vad
jag kommer att säga i fortsättningen,
och för att i någon mån belysa situationen
har jag nu tagit till orda.

När man vill bilda sig en uppfattning
om vad som vid en given tidpunkt är
tillräckliga anslag för internationell
verksamhet har man tre punkter att utgå
ifrån: behoven av hjälp, egna resurser
att hjälpa med och vad andra tillskjuter
av sina resurser för samma ändamål.

Eftersom behoven i u-länderna är så
väldiga, skulle det egentligen inte behövas
några ytterligare motiveringar

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

för en svensk hjälpverksamhet intill
högsta potens av vår förmåga, menar
somliga av våra kritiker på den punkten.
Slutsatsen är enkel och god som
den barmhärtige samariten. Men hur
många ställer upp bakom denna slutsats,
denna tveklöshet? Herr Zetterberg sade
att han räknade med ett positivt gensvar
hos stora grupper i vårt land. Jag skulle
vara lycklig om det förhöll sig så. Finns
det en majoritet av svenska folket som
är beredd att avstå från en bit av sin
egen standardförbättring, beredd att ta
en skattehöjning utan kompensation i
samhällsnyttigheter, som den själv får
glädje av, och beredd att ta ur sin portmonnä—
inte de andra skattebetalarnas
portmonnä — betala för en obekant broder
i ett u-land? Om så vore fallet, vore
det lättare för regeringen att skjuta åt
sidan andra behovsgrupper, som otåligt
stampar i vår farstu, för att ge u-hjälpen
företräde. Men så är det inte —
inte ännu.

Alla som deltagit i denna debatt har
varit ense om att budgeten inte är
stark. Oppositionen har använt ord som
svag och svagare. Finansministern har
själv inbjudit till det. Alla är alltså eniga
om att statens upplåning inte bör bli
större. Inom ramen för vad vi då har
att röra oss med skall u-hjälpen inpassas.
Finns det då någon annan mindre
viktig samhällsangelägenhet som kan
maka åt sig till dess förmån? Herr Zetterberg
nämnde att man naturligtvis
också skall ge anvisning om var pengarna
skall tas. Om jag skulle be riksdagens
ledamöter att, var och en efter sin övertygelse
om vad som är viktigt och mindre
viktigt i budgeten, pricka av i statsverkspropositionens
tabellverk ett belopp
eller flera belopp på sammantaget
ett par hundra miljoner — herr Zetterberg
sade ju att det inte rör sig om
någon miljon hit eller dit utan om belopp
av mycket större storleksordning
— för alt öka vår u-landshjälp, skulle
jag säkert få många förslag, men utan
majoritet för något av dem. Våra kom -

Vid remiss av statsverkspropositionen

munistiska kamrater i riksdagen skulle
göra vad herr Hermansson gjorde i går
— plocka rundhänt på försvaret. Centerpartisterna
skulle kanske rycka bort ett
stycke av bostadssubventionerna för
stadsborna. Folkpartiledamöter skulle
väl stå tveksamma inför alla de köer
som de angriper och undra vilka de
skulle vara med om att förlänga. Högerledamöter
kanske ville gneta här och
var på de sociala anslagen. Men ingen
skulle väl vilja eller våga säga, att vi
skall låta bli att höja folkpensionerna
eller låta barnfamiljerna avstå från eu
del av barnbidragen, så att det blir mera
pengar till de fattiga länderna, ty vi
skulle skämmas för att låta de minsta
bland oss och de gamla betala u-hjälpen.

När man kommer till det konkreta är
det alltså alltid något annat, inte definierat
och inte stötande för några väljargrupper,
som borde maka åt sig. Jag
skall inte förneka att jag själv skulle
vilja göra en annan prioritering än den
vi nu har i vår budget utifrån de värderingar
som jag omfattar. Mina resor
i u-länder har gjort att jag ofta har en
arabflykting eller ett tiggarbarn på näthinnan.
Fast majoriteten ser de mera
näraliggande behoven såsom mer angelägna,
och jag anklagar den inte för
detta. Men jag har inte mycken respekt
för den kritik som vill ha både-och utan
att bry sig om vad det kostar. Herr Zetterberg
behöver inte känna sig prickad
av denna anmärkning för han vill ju ge
anvisningar. Men vi har sett hur en
studentopinion vredgas över att världens
fördelaktigaste studiehjälpssystem
-—• det nya svenska som kostar oss 700
miljoner kronor — inte är så finslipat
från början och hur den samtidigt ställt
sig bakom resolutioner mot vår njugga
u-hjälp, utan att betala för någotdera på
någon skattsedel, eftersom de ju ännu
saknar inkomst. Vi läser tidningar vars
redaktörer alltid är radikalt pro-u-hjiilpsinnade
men vars läsekrets är av annan
åsikt. Häromdagen frågade en kviillstid -

2 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 4

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ning på ledarsidan: »Varför tvekar regeringen?»
— att ge mera u-hjälp alltså
—- och slog på insändarsidan i samma
nummer upp en stor rubrik om u-landsstudenten
som bara är »en otacksam utsugare».
Det är endast exempel, och
ingen student eller kvällstidning behöver
känna sig särskilt stucken av
dem, ty de är representativa för ambivalensen
hos oss alla vanliga hyggliga
medborgare med bekymmer för hur lönen
skall räcka till och hopp om en liten
guldkant på den egna tillvaron vid
semestertid.

Och som svenskarna är också andra
folk — knappast givmildare, knappast
njuggare. Här kommer jämförelserna in.
Det är inte riktigt fint att göra sådana
om de utfaller till vår egen fördel, det
är jag medveten om. Det ingår inte i
etiketten att göra jämförelser då. Det
är däremot tillåtet om de kan användas
för att gissla den svenska otillräckligheten.
Jag accepterar dock gärna den
attityden, förutsatt att man rör sig med
korrekta jämförelsesiffror. Men när man
—- som jag ofta får höra — säger att
Sverige borde skämmas enligt en missvisande
OECD-statistik, som sätter Portugal
långt upp på listan över givarnationer,
och säger att Frankrike är ett
föredöme för oss, eftersom det ger 2 å 3
procent av nationalinkomsten till u-länder,
fast vi vet att en stor del är kapital
som plöjes ned i forna kolonier och sedan
spirar upp som god profit för givarna
— ja, då får man lust att försvara
den svenska regeringen!

För tillfället befinner den sig i sällskap
med president Lyndon Johnson,
som häromdagen presenterade den nya
kongressen det lägsta anslagsbudet och
det snävaste u-hjälpsprogrammet på 18
år. Den ekonomiska hjälp som USA
skall ge nästa år, 11 miljarder i svenskt
mynt, skulle därmed uppgå till vid pass
60 kronor per amerikan, medan Storbritanniens
och Sveriges bidrag nästa
budgetår ligger vid omkring 40 kronor
per invånare. Onödigt att säga ligger

flertalet andra länder under denna per
capita-nivå — vårt internationella anseende
är alltså inte i fara. Men vår moraliska
skyldighet följer ju en annan
skala — det kan jag hålla med herr Zetterberg
om.

Vad president Lyndon Johnson motiverar
sin sparsamhet med är bl. a. nödvändigheten
av bättre multilateral samordning
av u-landshjälpen, d. v. s. i klartext
att flera länder skall hjälpas åt att
dra det stora behovslasset. Detta är en
utmaning till oss alla, en utmaning till
solidaritet, och jag hoppas att det skall
bli en av sporrarna till utveckling av
den svenska opinion, som jag nyss efterlyste
— och som herr Zetterberg lovar
mig att han har i stora grupper, som han
är beredd att aktivera — en hjälp som
jag uppskattar.

En gång i vår historia betalade vi tionde
till den kyrka herr Zetterberg representerar.
Riksdagen har 1962 uttalat
sig för ett hundrade till u-landshjälpen
inom ramen för ett utvecklingsårtionde.
Under första hälften av 1970-talet skulle
vi nå detta hundrade, om ökningstakten
håller sig vid den nivå som regeringen
föreslår i år, d. v. s. likformigt 25 procents
höjning varje år. Det blir en accelerering
på det sättet.

Men målet 1 procent får inte leda till
ett kritstreckstänkande i våra debatter,
med bevakande av varje steg och steglängd
mot målet. Det vore välgörande
om vi samt och synnerligen kunde ta
under omprövning våra politiska prioriteringar
och ge u-hjälpen en chans att
förankras hos alla partier — jag delar
härvidlag herr Zetterbergs förhoppning
— som en central angelägenhet, som
beviljas medel i samma takt som vi beviljar
oss själva högre standard.

Men detta är ett perspektiv bortom
den nu aktuella budgeten.

Herr ZETTERBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
för detta anförande. Jag tror att vi är
många som har den uppfattningen att

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

hon under en följd av år företrätt och
alltjämt företräder u-landsfrågan på ett
mycket skickligt och framgångsrikt sätt.
Men ett par punkter vill jag ändå kommentera.

Statsrådet talar om en procent som
ett »kritstreck». Jag vill bara erinra om
att det kritstrecket är inte mitt påhitt.
Det är ju regeringens egen utfästelse.
Det är socialistiska internationalens
eget uttryck, från början väl framfört
från den socialistiska ungdomsinternationalen,
och det är faktiskt bara ett
försök att beskriva ett relativt omfattande
ansvar. Det är också förenat med
tanke på att när man har uppnått detta
så skall u-landshjälpen få en ökning
med 10 procent av ökningen på nationalprodukten.
Det har inte varit meningen
att allt är gott och väl när man
fått den där procenten.

Jag är också medveten om att det är
mycket svårt att beskriva vilka delar
av vårt u-landsprogram som skall anses
ingå i den s. k. u-landshjälpen. Hur
skall man t. ex. bedöma exportgarantierna?
De är ju väsentliga delar i arbetet.
Om det bara är detta fru Lindström
velat säga mig håller jag livligt
med henne.

Mera oroad blev jag av de pejlingar i
den mänskliga naturen som statsrådet
gjorde. Där kommer vi väldigt nära
vad det egentligen handlar om: alla oss
som är entusiastiska på papperet och
i ord men fundersamma när det gäller
vår egen plånbok. Jag tror nämligen
att den bild som fru statsrådet gav av
svenska medborgare inte är någon karikatyr.
Det förhåller sig naturligtvis
såsom hon säger. Men då frågar jag
mig: Väntar statsrådet Lindström någon
mer radikal förändring av den
mänskliga naturen hos svenska folket
under de närmaste åren? Eller kommer
inte svensken att vara ungefär likadan
även när vår u-landshjälp kommer att
ta en större bit ur hans kaka? Eller är
måhända tanken att man skall smyga
sig på honom så att han inte riktigt

Vid remiss av statsverkspropositionen

skall märka vad det är fråga om, och
så en dag står han som varm stödjare
av u-landshjälp utan att riktigt begripa
hur det gått till? Jag tror att den psykologi
vi har att söka, är den hur tillräckligt
många människor ska vinnas
för ett väsentligt starkare stöd till den
fattiga delen av världen.

Den Johnsonska nedskrivningen beror
enligt hans egna ord på att han inte
vill få den prutning som Kennedy fick
vara med om år efter år i fråga om uhjälpsanslag.
Han ville ge ett bud som
kongressen kunde antaga. Det är den
uttalade motiveringen för att han gick
den vägen.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! President Johnson hade
flera motiveringar, men den huvudsakliga
var att andra länder skulle hjälpå
USA att bära mer av den gemensamma
bördan.

Herr Zetterberg frågade om jag väntade
mig någon radikal ändring i den
mänskliga naturen. Det gör jag givetvis
inte -— så ljusblå är väl ingen här i
riksdagen. Men jag tror mig kunna säga
att u-hjälpen hittills inte har klappat
så hårt på kanslihusets port som jag
skulle ha önskat och som jag hade trott
skulle bli följden av allt som skrivits
om den och alla resolutioner som fattats.
Jag tror inte att jag har fått ett
enda spontant brev med krav på ökade
u-hjiilpsanslag, men jag har fått desto
flera som klandrat u-hjälpen eller insinuerat
slöseri på NIB-projekt, som
inte varit svenskt helylleperfekta i alla
avseenden. Jag skulle givetvis ha välkomnat
motsatsen.

Jag har också testat en del varma uhjälpsanhängare
på deras inställning
till det norska systemet med en särskild
procentuell avgift på skattsedeln
för utvecklingshjälp. Reaktionen har varit
negativ. Ja, motviljan mot specialdestinationer
är ett principiellt argument
som man kan förstå. Mera betänkligt
är ett annat argument. Man säger

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

sig frukta att en avgift på skattsedeln till
internationell solidaritet skulle göra uhjälpen
impopulär. Den skulle kantänka
inte tåla att folk fick klart för sig
att den kostade något. Om detta är en
erfarenhet och en varning som emanerar
från det friska trädet, hur skall då
stämningen vara bland de förtorkade?
Trots att detta kanske låter pessimistiskt
är jag optimist.

Herr Zetterberg undrade vad jag trodde
om möjligheten att smyga sig på människorna.
Jag tror att världssituationen
snart kommer att ta struptag på allmänna
opinionen, så att alla kommer
att spärra upp ögonen och bli redo att
offra något betydelsefullt. Jag har iakttagit
att mittenpartierna i riksdagen har
tillsatt en studiegrupp, en aktionsgrupp,
eller vad man kallar den, i detta ämne
och jag gratulerar till det. Regeringspartiets
båda halvor, den fackliga och
den politiska, har likaledes inlett samarbete
för att bearbeta opinionen,
skärpa riktlinjerna och diskutera kostnadsproblematiken
i mera omfattande
u-hjälpsenagemang. Det rör sig sålunda
nog i den rätta riktningen.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Under de senaste fyra
åren har finansministern och hans socialdemokratiska
vapendragare här i
riksdagen presterat en fullkomligt bedövande
monotoni när det gäller motiveringar
för att avslå skatteförslag som
kommit från oppositionen. I allmänhet
har det inte varit nödvändigt att pröva
frågans natur, inte heller att fundera
över angelägenheten att göra en eventuell
förändring snabbt. Stora eller små
skattefrågor har alla blivit till detaljer,
som inte skulle ryckas loss från den
stora skatteberedningens arbete. Det har
sagts, t. ex. i fråga om värdeminskningsavdrag
å maskiner och andra inventarier
i jordbruket, att allmänna skatteberedningens
arbete skulle kunna på
ett avgörande sätt påverka förutsättningarna
för en lösning. När det be -

gärdes en samlad översyn av gällande
bestämmelser rörande olika företagsformer,
sade man, att det inte kunde
anses riktigt att bryta ut några frågor,
utan de borde ställas in i sitt större
sammanhang. När frågan om höjning
av förvärvsavdragen väcktes, tyckte
man, att det inte kan finnas skäl att utbryta
de framställda spörsmålen från
beredningens arbete. Exemplifieringen
kunde fortsätta. Konsekvent har man
höjt upp skatteberedningens arbete till
något som man inte fick föregripa, inte
rucka på, endast med respekt avvakta
till vägledning för ett framtida handlande.
På det sättet har avfärdats 11 skattefrågor
1961, 13 skatteförslag 1962, 8
1963 och 13 1964.

Även om regeringens förespråkare
har velat göra skatteberedningens område
till helig mark, förbjuden att beträda,
har regeringen själv klampat
över gränserna och presenterat skattepaket
som inneburit just den sortens
plottrande i kanten på vårt hoplappade
skattesystem som man alltid i sin negativism
till framställda oppositionsförslag
velat varna för. Och nu, när vi till slut
har det efterlängtade skattebetänkandet
på bordet, och remissyttrandena sedan
ett bra tag finns tillgängliga, då klampar
man vidare på plottrandets väg,
till synes oberörd av det skatteberedningsförslag,
som man så länge gjort
till en fundamental förutsättning för
varje föreslagen förändring.

Skatteberedningsprodukten har enligt
min mening sina mycket allvarliga
begränsningar, men den innehåller dock
så många positiva steg i rätt riktning,
att det vid ett genomförande kunde ha
upplevts som ett löfte för framtiden.
Omläggning från omsättningsskatt till
mervärdeskatt, en knäsatt princip om
förskjutning till indirekt beskattning
och lättnad av den direkta samt socialförsäkringens
finansiering genom arbetsgivaravgifter
tillhör de nya och lovande
grepp, som finansministern nu
tappat bort. I finansplanen talar fi -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

nansministern om att lian inte lir beredd
att acceptera den omfördelning av
bördan från företag till enskilda som
bl. a. arbetsgivaravgifterna skulle ha
medfört genom en övervältring på löntagarna.
Här har arbetsmarknadens parter
•— genom sina stora organisationer
LO, TCO, SACO och SAF företrädda i
beredningen — kommit överens om en
finansieringslinje. Jag tror att man kan
lita på att dessa löntagarnas företrädare
varit mäktiga att överblicka konsekvenserna
av den biträdda lösningen
och kunnat klara sig utan ett strängt
faderligt beskydd.

Herr Sträng är uppenbarligen okänslig
för den direkta skattens betydelse
för arbetslust och arbetsinsatser. Han
sade i går, att han hört till leda, att folk
inte längre vill arbeta för marginalskattens
skull. Säkert kan en ringa sänkning
av marginalskatten inte åstadkomma
någon radikal förändring av
det förödande marginalskattetänkandet,
men ett steg i rätt riktning och en möjlighet
att spåra en positiv trend skulle
kunna ha en psykologisk betydelse för
människors vilja att arbeta mera. Det
är att hos folk överskatta idealismen
och underskatta räknekonsten, om man
tror att den direkta skatten saknar betydelse
för arbetsinsatsens mängd. Vi
har verkligen i vårt land ett allvarligt
behov av att tänka igenom, om det kan
vara meningsfyllt ur någon synpunkt
sett att låta progressiviteten verka långt
nere i normalinkomsterna. Att inflationen
tillsammans med löneökningarna
medverkat till att normalinkomsttagarcn
får röra sig med nominellt mycket
större belopp än tidigare kan ju fördenskull
inte automatiskt göra det socialt
motiverat, att den vanlige strävsamme
inkomsttagaren skall bli föremål för en
samhällelig inkomstutjämning.

När civilministern som statens företrädare
förhandlar med de anställda,
används under lång tid dagar och nätter
för att få fram de riktiga lönemässiga
relationerna mellan olika anställ -

Vid remiss av statsverkspropositionen

da, medan i andra rum finansministern
och hans medarbetare anstränger sina
hjärnor för att finna de rätta vägarna
att med användande av skatteinstrumentet
urholka de gjorda relationerna,
varefter förhandlarna återkommer till
civilministern för att få kompensation
för de höga marginalskatterna. Särskilt
meningsfylld ordning kan detta inte
vara för staten i dess olika funktioner.
Vi borde kunna vara mogna för att kapa
hela detta problem genom en höjning
av det proportionella skiktet, så att det
t. ex. väl täckte normala löneinkomster
på den statliga sektorn.

Att den frivilliga särbeskattningen
efter enträgna folkpartikrav nu ser ut
att bli ett faktum är naturligtvis glädjande.
Därigenom elimineras den hårda
straffskatt på äktenskapet, som för närvarande
finns i vissa inkomstlägen. Att
tro att man därmed skulle ha kommit
till rätta med familjebeskattningsproblematiken
är naturligtvis ändå en allvarlig
missuppfattning. Principiellt tror
jag helt på särbeskattningen, men då
man ännu inte utrett hur man skall bemästra
komplikationerna i det systemet
är det dess värre omöjligt att nu föreslå
en omedelbar övergång till sådant
system. Av rättviseskäl och av arbetsmarknadspolitiska
skäl måste vi emellertid
göra något åt de samhälleliga
problem som ligger i att det för närvarande
lönar sig så dåligt att lämna hemmet
och gå ut i förvärvslivet.

Finansministern gör ingenting åt frågan
om förviirvsavdragen. Folkpartiets
gamla krav om höjning till 4 000 kronor
— som nu en enig skatteberedning
också anslutit sig till — tar han inte
upp. Den allvarliga tröskeleffekten kvarblir
alltså, när eu hustru går ut i yrkeslivet.
Det arbete som hon har utfört i
hemmet och som alltså vid förvärvsarbete
måste ersättas på något sätt fortsätter
finansministern att värdera till
170 kronor i månaden, om hon har
barn under 16 år, och till 25 kronor i
månaden, om hon inte har barn under

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

16 år. Enligt min mening utför de kvinnor
som fostrar barn i hemmet en
utomordentligt viktig uppgift, men det
kanske inte är så egendomligt att hemmakvinnorna
så ofta känner sig möta
ringa uppskattning från både sina egna
och från utomstående, när man på officiellt
håll möter en sådan undervärdering
av deras arbete, som finansministerns
hållning i denna fråga ger uttryck
för. Det förklarar naturligtvis också på
sitt sätt den egendomlighet i vårt skattesystem,
som gör att t. ex. en ensamstående
man, som gifter sig och får en
hemmafru, av skattemyndigheterna får
ett direkt tillskott i kassan, ungefär som
om hemmafrun för honom skulle innebära
en allvarlig belastning. Den man
som t. ex. tjänar 40 000 kronor får närmare
3 000 kronor för att han skaffar
sig en hemmafru. Ju högre inkomst
mannen har, desto större är tydligen
belastningen att ha en hustru, ty kontanttiliskottet
på grund av hustrun
växer med inkomstens storlek. Herr
Sträng tycker inte att man skall börja
avveckla denna ordning, utan han vill
tvärtom gå ett steg längre och t. ex.
ge 40 000-kronorsmannen ytterligare
500 kronor om han gifter sig.

Höjningen av barnbidraget med 200
kronor är enligt min mening mycket
välmotiverad. Det finns emellertid ingen
anledning att betrakta denna höjning
som utslag för någon särskilt barnvänlig
hållning från regeringens sida. Före
höjningen hade barnbidraget ännu inte
nått upp till den nivå där det skulle ha
legat, om bidraget hade följt med reallöneutvecklingen
sedan år 1947, och det
utgjorde inte heller då något bidrag
som hör hemma i en progressiv familjepolitik
av det slag som numera i varje
fall debattledes börjat att ta form. Om
höjningen av barnbidraget dessutom
jämföres med det särskilda tillskott för
vården av en gift vuxen man som jag
nyss talade om, framstår barnbidraget
som direkt blygsamt.

Man har här i landet under lång tid

så blandat ihop begreppen, att det verkar
som om en hård behandling av de
ensamstående betraktades såsom liktydig
med ett stöd till barnfamiljerna.
Jag skulle vilja fråga: Yad har de ensamstående
egentligen gjort för ont,
eftersom de så konsekvent skall skattemässigt
bestraffas? Om vi någon gång
kunde få diskutera principerna för ett
rationellt uppbyggt skattesystem, fria
från den belastning som det gamla
lappverket innebär, kanske vi också
kunde få fastslagen den distinktionen,
att det äkta ståndet och försörjningsbördan
inte är samma sak och att det
således inte heller är egalt, vilken av
dessa omständigheter som användes såsom
norm när det gäller att differentiera
skatteförmågan.

»En höjning av de låga förvärvsinkomsterna
framstår som ett av politikens
centrala mål», säger finansministern
i finansplanen. För min del finner
jag det också ytterligt angeläget att kunna
lyfta upp inkomstnivån för låginkomsttagarna,
men jag tror inte på
att sådana förbättringar på längre sikt
kan åstadkommas med skatteinstrumentets
hjälp. Först och främst bör erinras
om att civilministerns roll för löneläget
på den statliga sidan inte är betydelselös.
Framför allt gäller det emellertid
att öka produktionen och därigenom
förbättra hela samhällsekonomien
och vidga de ramar, inom vilka
vi kan röra oss. Tillkomsten av sådana
förbättringar underlättas verkligen inte
genom utformandet av ett skattesystem
som hämmar arbetsviljan och gör stora
grupper helt ointresserade av att över
huvud taget förvärvsarbeta.

Under den senaste tiden har rivits
upp en synnerligen välgörande debatt
kring frågan om riksdagsmännens arbetsförhållanden,
och jag kan inte underlåta
att till slut säga några ord även
om den saken.

Under ett par års tid har jag undrat
över, om jag skall känna beundran för
dem som varit mycket länge här i hu -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

set och stått ut med arbetsförhållandena
eller om jag skall känna skepsis inför
dem därför att de inte till varje
pris genomdrivit en ändring. Förhållandena
är obestridligen helt oacceptabla.
Jag skall inte måla några nya
bilder av hur en dag kan se ut för en
riksdagsledamot, med ständigt jagande
efter telefon och arbetsplats -— en jakt
som i allmänhet slutar med motionsskrivande
i fönsternischer och överläggningar
i trapphallen. Det har redan
— bl. a. i flera pressorgan -— sagts så
mycket och så träffande om hur den
praktiska vardagen ter sig när valda
ombud för Sveriges folk skall utöva sina
befogenheter. Men jag vill gärna betona
att lösningen av författningsfrågan
icke är eller får vara en förutsättning
för lösning av t. ex. frågan om
arbetsrum. Det finns möjlighet till relativt
goda provisoriska lösningar som
skulle kunna genomföras omgående.

Hela denna sak får inte förfuskas genom
att frågan om skrivhjälp till riksdagens
ledamöter göres till en obligatorisk
ingrediens i högstämda tal vid
högtidliga tillfällen. Sverige är underutvecklat
i detta avseende. Inom utländska
parlament har frågan kunnat
lösas på helt andra sätt. I Japan förfogar
varje ledamot över två sekreterare
och i Nya Zeeland har varje ledamot
tre sekreterare. Även om mina ambitioner
inte sträcker sig till japansk eller
nyzeeländsk nivå är det min bestämda
mening att tillgång till sekreterare, helt
eller delvis, är ett oavvisligt krav för
att kunna fungera i detta hus. Det är
orimligt att en riksdagsledamot själv
skall sköta t. ex. en ständigt växande
korrespondens, telefonsamtal och personliga
kontakter.

Om det skall bli någon effektivitet i
arbetet, måste således en arbetsfördelning
kunna ske. Det nuvarande systemet
rimmar dessvärre helt med den
ordning som tillämpas på många håll
inom den offentliga sektorn. Trots brist
på sjuksköterskor får dessa t. ex. por -

Vid remiss av statsverkspropositionen

tionera ut mat i stället för att uppgiften
överlåtes på lägre avlönad personal,
och trots brist på pedagoger måste lärare
själva knacka på maskin i stället
för att det tillhandahålles lägre avlönad
och lättare tillgänglig skrivhjälp. Den
ordning som nu tillämpas innebär i
varje fall inte något effektivt utnyttjande
av människor.

En interpellation här i riksdagen besvaras
ofta först efter en längre tid,
men då vill statsrådet med kort varsel
lämna sitt svar. Detta nödvändiggör en
snabb omkastning av programmet för
den riksdagsledamot som interpellerat.
Någon sekreterare, som kan sköta nödvändiga
kontakter härför, finns inte
tillgänglig. Riksdagsledamoten själv
kanske står färdig att sätta sig på tåget
— det är inte någon ovanlig situation —
och har ingen möjlighet att ringa några
telefonsamtal förrän dagen därpå då
interpellationssvaret skall ges.

För den som betraktar människovärdet
som lika hos alla — statsråd eller
icke statsråd — känns det naturligtvis
som ett strängt krav att man själv i anständig
tid lämnar exempelvis ett återbud.
Men livet här i huset fungerar inte
så att det alltid är möjligt. Riksdagsledamöterna
får emellertid inte behandlas
så, att de i sin tur måste på ett sätt
som ur alla synpunkter är oacceptabelt
behandla dem som de har fått förtroendet
att företräda.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr STIERNSTEDT (h):

Herr talman! För landsbygdens befolkning
måste årets statsverksproposition
i väsentliga stycken te sig som en
tämligen dyster litteratur. Socialdemokraternas
förkärlek för de stora tätorterna
framträder på en lång rad områden.
Detta är allvarligt, så mycket
mer som många av de verkligt svåra
problemen i vårt samhälle hänger samman
med en alltför kraftig avflyttning

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

från landsbygden till tätorterna. Det
förefaller som om regeringen i sin framtidsplanering,
i den mån sådan förekommer,
har tänkt sig ett samhälle där
endast en ytterligt ringa del av befolkningen
lever på den rena landsbygden
och i de mindre tätorterna.

Den föreslagna höjningen av bensinskatten
med 5 öre per liter kommer
att innebära en väsentlig fördyring av
resorna för de människor som bor i
våra glesbygder. Men även för dem
som i bostadsbristens tidevarv har skaffat
sig en bostad några mil utanför
tätorten betyder denna del av skattehöjningen
att de kanske, av ekonomiska
skäl, blir tvingade att flytta in till
staden.

Som framgår av sjätte huvudtiteln har
avtal träffats mellan å ena sidan Stockholms
stad och Stockholms läns landsting
samt å andra sidan staten om ordnande
av den kollektiva närtrafiken i
storstockholmsområdet. Det är med stor
tillfredsställelse som jag nu kan konstatera
att denna viktiga fråga står inför
sin lösning.

Det är emellertid viktigt att landsbygdens
vägnät underhålles och förbättras
så långt tillgängliga resurser medgiver.
De medel som inflyter i automobilskatt
bör enligt mitt förmenande i sin helhet
förbrukas för sitt ändamål. Hänsyn
måste härvid givetvis tagas till den ökning
av trafiken som fritidsbebyggelsen
och fritidsanordningarna åstadkommer.
Det måste anses som ett mått av rättvisa
att enskilda vägar som användes
för nu nämnda ändamål erhåller statsbidrag
till sitt underhåll. Vår skärgård
saknar i stor utsträckning vägar lämpade
för färd till och från fritidsområdena.
Detta har kommit att innebära
att friluftsfolket måste passera över enskilda
områden i en alltför stor utsträckning,
vilket ofta kan verka störande
för markägaren. Kan kommunikationsministerns
uttalande om byggande
av enskilda vägar tolkas så, att dessa
problem äntligen slår inför sin lösning?

Med monopolets rätt vidtager man inskränkningar
i post- och teletrafiken.
Låt mig först få konstatera att den nu
alltmer utbredda automatiseringen av
telenätet naturligtvis hälsas med största
tillfredsställelse. Fortfarande finns
emellertid stora brister. De långa väntetiderna
för nyinstallation och flyttning
av telefon är i högsta grad otillfredsställande.
Det kan knappast vara
rimligt att man vid en flyttning till annan
bostad skall behöva vänta flera
månader innan telefonen kan inkopplas.
Indragningen av landsbygdens telestationer
har medfört att telegram till
landsbygden endast utlämnas i tätorterna
eller utsändes med posten. Frågan
om att hålla rikstelefonkatalogen
tillgänglig för allmänheten på landsbygden
genom utläggning på post- och
järnvägsstationer borde vara relativt enkel
att lösa.

Bostadsbyggandet bör enligt regeringens
uppfattning i allt väsentligt koncentreras
till de stora tätorterna. Att
detta innebär en diskriminering av de
människor som önskar bort från trångboddheten
i tätorten ut till en större
frihet på landsbygden bortser man
ifrån. Många av samhällets verkligt stora
problem skulle i dag kunna vara
mindre, om man från regeringens sida
vore mera benägen att låta människornas
fria val avgöra var bostaden skall
vara. Det finns på landsbygden utomordentligt
goda lägenheter som i dag
står tomma, till stor del därför att de
försämrade kommunikationerna gjort
det omöjligt att bo kvar på landet och
arbeta i tätorten.

Trots allt kan emellertid inte regeringen
helt bortse från det förhållandet,
att de flesta människor har ett mycket
stort behov av att då och då lämna
tätorten med dess stress och otrivsel.
Detta har bl. a. tagit sig uttryck i den
nya naturvårdslag som riksdagen antog
under höstriksdagen i fjol. För landsbygdens
befolkning står det fullt klart
att möjlighet att komma ut i naturen

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

måste finnas för alla människor i vårt
land. Det är därför fullt naturligt att
man från alla håll medverkat till skapandet
av sådana möjligheter. Regeringen
har emellertid inte varit lika benägen
när det gäller att tillerkänna markägarna
ersättning för de skador som
åstadkommes genom att privat mark
användes som fritidsområden. De ersättningsbestämmelser
som finns i anslutning
till naturvårdslagen innebär
nämligen att äganderätten i väsentliga
stycken är urholkad. Möjligheten för den
enskilde markägaren att erhålla ersättning
är i de flesta fall avhängig av om
området i fråga har blivit förklarat
som naturreservat eller inte.

Den jordbrukare som följt den föregående
delen av remissdebatten i denna
kammare måste fråga sig, om den
inställning till jordbrukarnas inkomster
som redovisats av herr Sträng är symtomatisk
för det socialdemokratiska tänkandet.
Talet om de höga livsmedelspriserna
kan knappast ha någon annan
uppgift än att skapa ett motsattsförhållande
mellan de svenska livsmedelskonsumenterna
och livsmedelsproducenterna.
Är det möjligt att man nu
vill bygga under för ett ställningstagande
i jordbruksfrågan som skulle
omöjliggöra för de svenska lantbrukarna
att få rimlig ersättning för sitt arbete?

Svenskt jordbruk befinner sig i den
ytterligt svåra situationen, att det nu löpande
sexårsavtalet måste ersättas med
ett provisorium. 1960 års jordbruksutredning
har ännu icke lagt fram sitt
betänkande; förseningen har länge varit
ett känt faktum.

Ansvaret för förseningen måste emellertid
i sin helhet åvila jordbruksministern.
Så mycket mer angeläget hör
det då vara att tillgodose jordbrukets
rimliga krav att inte störa pågående
förhandlingar genom uttalanden av det
slag som förevarit. Det svenska lantbrukets
utveckling till eu rationell näringsgren
har sannerligen inte skett tack
vare socialdemokraternas inflytande.
2* — Andra kammarens protokoll 1965.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Det talas alltid om att jordbrukspriserna
måste hållas nere genom att rationaliseringen
påskyndas, men hur är
förhållandet inom andra delar av vårt
näringsliv? Har verkligen hyreskostnaderna
blivit lägre därför att byggnadsindustrien
har rationaliserats? Har de
statliga verkens rationaliseringsåtgärder
gett oss lägre post-, telegraf- eller järnvägstaxor?
Hela talet om att jordbrukarna
skall tillgodose sina önskemål
om förbättrade inkomster genom rationalisering
måste grunda sig på en felaktig
uppfattning om prisbildningen på
jordbruksprodukterna. Kostnadsutvecklingen
på jordbrukets förnödenheter
har varit sådan, att produktionskostnaderna
för jordbrukets produkter stigit
i en hastigare takt än priset på den färdiga
varan. De svenska hushållen kräver
dessutom en så långt gående förädling
av jordbrukets produkter, att
den del av livsmedelskostnaden som
kommer den enskilde jordbrukaren till
del endast rör sig om några procent
av vad husmodern får betala i affären.

Det är sannerligen ett underligt förhållande
att när man talar om de svenska
livsmedelspriserna i förhållande till
livsmedelspriserna i övriga Europa, så
talar man aldrig om hur löneförhållandet
är för industriarbetarna i respektive
länder. Man talar inte heller om hur
stor del av den svenske löntagarens inkomst
som går till de egentliga jordbruksprodukterna.
Anledningen kan väl
knappast vara någon annan än den, att
om man gör en jämförelse mellan de
olika länderna avseende hur lång tid
en industriarbetare måste arbeta för att
intjäna den del av lönen som går till
livsmedel, så skulle det visa sig att de
svenska livsmedelspriserna väl hävdar
sig i konkurrensen.

Det finns all anledning att skapa
trygghet för den svenske jordbrukaren.
De prognoser som bl. a. professor Borgström
har framfört pekar på att livsmedelssituationen
i framtiden inte kommer
att vara sådan, att vi har råd
r 4

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 19G5 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

att genomföra beslut som menligt påverkar
möjligheterna att bibehålla ett
svenskt jordbruk.

Herr ESKEL (s):

Herr talman! I olika sammanhang har
framhållits, att försiktighet bör iakttagas
beträffande inrättande av nya folkhögskolor
i ett läge, då oklarhet råder
om folkhögskolans framtida uppgifter
i vårt utbildnings- och bildningsväsende.
Häremot finns intet att erinra. När
emellertid departementschefen som skäl
för sitt ställningstagande i årets statsverksproposition,
att för nästa budgetår
statsbidrag skall utgå till endast ytterligare
en folkhögskola, anför att folkhögskolans
egen inneboende kraft —
mätt i elevtillströmningen — bör vara
avgörande vid bedömningen av bidragsgivningens
omfattning vad gäller antalet
folkhögskolor, blir man något konfunderad.
Om de folkhögskolor, som
diskuterats för erhållande av statsbidrag
utöver de tidigare, haft en svagare elevtillströmning
än övriga, kunde möjligen
ett sådant resonemang ha varit motiverat.
Detta är emellertid icke fallet.

Skolöverstyrelsen liar i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1965/66 föreslagit
bidrag till ytterligare två folkhögskolor
och därvid angivit, att under
innevarande budgetår 102 folkhögskolor
åtnjuter statsbidrag och endast
två, Kaggeholms folkhögskola och Klarälvdalens
folkhögskola, uppehållit verksamhet
utan sådant bidrag. Vad gäller
Klarälvdalens folkhögskola har denna
planerats helt i samråd med skolöverstyrelsen
och ingår som en del av en
samordnad undervisningsverksamhet,
en skolby, i vilken jämväl ingår ett högstadium
inom grundskolan och en
skogsbruksskola. Redan vid planläggningen
av skolbyn, som betraktades som
ett värdefullt försök, förutsattes att
statsbidrag till folkhögskolan skulle
kunna utgå så gott som omedelbart efter
det att verksamheten vid skolan
kommit i gång.

Riksdagen har under senare år funnit
anledning föreligga att i snabbare
takt än vad departementschefen föreslagit
likställa folkhögskolorna i statsbidragshänseende.
Även om det förslag,
som framförts av skolöverstyrelsen till
förbättring av statsbidraget till folkhögskolorna,
icke accepterats av departementschefen,
bär dock det i och för sig
otillfredsställande förslaget till uppräkning
av statens stöd på detta område
ökat den ekonomiska klyftan mellan
de statsbidragsberättigade folkhögskolorna
och de två övriga. Det är min
förhoppning, att riksdagen kommer att
tillse, att välmotiverad utjämning sker
i de ekonomiska villkoren för de nu
verksamma folkhögskolorna.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! I detta skede av debatten
skall jag inte uppta kammarens tid
med att göra någon ytterligare bedömning
av den nu framlagda budgeten. I
stället skall jag kommentera ett par
frågor som här har aktualiserats.

Redan tidigare under debatten har
det framhållits, att det kommande förslaget
till kommunal skatteutjämning
hänger nära samman med de övriga
skattefrågor som behandlas i budgetförslaget.
Detta är säkert alldeles riktigt.
Vi får ju en särskild proposition
om skatteutjämningen senare — den
är aviserad till omkring den 15 februari
— men redan av det som nu har
signalerats får man intrycket, att skatteutjämningsreformen
kan bli till betydande
hjälp för de skattesvaga kommunerna.
Ja, det verkar till och med
som om finansministern skulle sträcka
sig litet längre än vad skatteutjämningskommittén
har gjort i sitt förslag. Detta
beror i så fall på att samme finansminister
genom sina, man kan väl säga,
ryktbara tilläggsdirektiv band händerna
på skatteutjämningskommittén. I
annat fall hade kommitténs förslag säkert
blivit ett annat och bättre ur kommunernas
synpunkt.

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Det finns emellertid ett men i det
sammanhanget. Risk föreligger nämligen
för att skatteutjämningssystemet
även om det är bra i begynnelsen ganska
snart blir urholkat. Det har gått så
med de flesta statsbidrag till den kommunala
verksamheten. Vi kan nu endast
uttala förhoppningen, att det inte
skall gå på samma sätt med skatteutj
amningen.

Kommuner och landsting har att
emotse fortsatta höjningar av sina utdebiteringar,
och om staten beslutar
om en övergång till mera indirekt beskattning,
så är det bara rätt och rimligt
att en del av inkomsterna från den
ökade omsättningsskatten kommer kommunerna
till godo i form av en effektiv
kommunal skatteutjämning. I det parti
som jag företräder kommer vi att
följa denna fråga med uppmärksamhet
och på bästa sätt bevaka de kommunala
intressena.

Bostadsbyggandet har blivit en huvudfråga
i denna remissdebatt. Inte
minst har ukasen om ett minskat bostadsbyggande
i landet i övrigt för att
möjliggöra en ökad byggnation i de tre
största tätortsregionerna kommit mycken
oro åstad. Man föreslår nu vad gäller
igångsättningen ett med 7 600 lägenheter
ökat byggande i de tre tätortsregionerna,
samtidigt som man minskar
byggandet i det övriga landet med
11 000. Man frågar sig onekligen hur
det programmet kommer att te sig ute
på länsplanet. Herr Gustafsson i Skellefteå
och andra talare har varit inne
på detta tidigare, och jag skall här endast
med några siffror belysa hurudant
läget är i mitt hemlän. Enligt beräkningarna
byggde man där 2 130 lägenheter
under 1964. För 1965 är den föreslagna
kvoten 1 550 lägenheter, alltså
en minskning med 27 procent. Här
gäller det ett expanderande län med
en befolkningsökning på 600 personer
under 1962 och ännu litet mera 1963,
medan man för 1964 har preliminiirt beräknat
ökningen till 1 200 personer. Det

Vid remiss av statsverkspropositionen

är också en ganska stark industriexpansion
i länet. Härtill kommer att tidigare
års byggnadskvoter av länsmyndigheterna
ansetts vara mycket otillfredsställande
och att de varit lägre än för
landet i övrigt.

Det har alltså framhållits, att det förhållandet
att storstadsregionerna nu får
bygga fler bostäder delvis sammanhänger
med att bostadsbyggandet där varit
för litet under föregående år beroende
på vissa besvärligheter med bl. a. tomtmark.
Men precis samma motivering
kan anföras för Skaraborgs län och
säkerligen också för andra län: man
har tidigare haft ett otillräckligt byggande.
Skillnaden är bara den, att man
nu får en ytterligare minskning av detta
byggande.

Självfallet kom denna ukas om en
minskning med 27 procent som en kalldusch
för länet. Man frågar sig vad
detta är för en lokaliseringspolitik och
vad det är för en långtidsplanering. Vilka
svårigheter åstadkommer man med
bvggnadsarbetskraften både i storstadsregionerna,
där man alltså får ett kraftigt
ökat byggande, och i landet i övrigt,
där man får ett väsentligt minskat
byggande? Vilken inverkan får det på
kostnadsläget i de orter där det blir
en kraftig ökning av byggandet? Detta
är frågor som man självfallet kommer
att ställa sig.

Vi undrar om det inte varit bättre att
genomföra ökningen av byggandet inom
storstadsregionerna — om nu en ökning
där är nödvändig — i betydligt lugnare
takt. Vi kommer också att med största
intresse följa hur inrikesministern infriar
löftet att de expanderande industriorterna
skall få ett tillräckligt bostadsbyggande.
Vi förmodar att det också
förut varit meningen att behovet
där skulle tillgodoses, men vi vet att
så inte skett.

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Vårt land befinner sig
i dag som alla känner till i utveckling

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

på snart sagt alla livets områden, en
utveckling som vi knappast kunnat ana
under gångna tider. Särskilt den industriella
utvecklingen har genom teknik,
finansiella möjligheter och en alltmer
stigande exporttrend kunnat hålla jämna
steg, ja, i många fall överträffat andra
länders utveckling. Genom rationalisering
och höjd arbetstakt har konkurrensförmågan
kunnat bibehållas,
ehuru våra industrimän med bekymmer
ser på den kommande utvecklingen, speciellt
på kostnadsområdet.

Inom undervisningens område pågår
alltfort en utbyggnad av stora mått, inte
endast genom grundskolans genomförande
utan även genom beslutet om det
nya gymnasiet och möjligheterna till
högre utbildning.

Genom de sociala åtgärder som på
grund av detta vårt framåtskridande
kunnat vidtagas har förbättringar i
många avseenden kunnat göras, förbättrade
folkpensioner och annan ålderdomstrygghet
medräknade. Bostadsbyggandet
har ökat och skall enligt statsverkspropositionen
ytterligare utvidgas.
Det vore kanske kärt att ge sig in på
detta ämne, men jag skall i stort sett
avstå från detta, eftersom så många
andra under debatten har penetrerat
det.

Ytterligare standardförbättringar är på
väg. Svenska folket är på väg in i ett
välfärdssamhälle av stora mått, där
ingenting av detta livets timliga goda
skall vara det undantaget. Naturligtvis
gläds vi alla över denna utveckling, vilken
vi vill vara med om att understödja,
låt vara kanske inte på de grunder
och på det sätt som regeringen menar
vara de riktiga, vilket väl också det
fortsatta riksdagsarbetet kommer att
visa.

Inför allt detta skulle vi nu kunna
säga att allt är väl. Dock skulle jag vilja
påstå att allt icke är väl.

Om än de materiella förhållandena
företer en glädjande utveckling, kan
man knappast säga att detta är förhål -

landet på det andliga, moraliska och
i vissa fall kulturella området. Här företer
samhällskroppen en mängd bristsjukdomar.
Inte minst gör sig detta
gällande bland ungdomen. Dagligen får
vi uppleva skakande skildringar om
övervåld, stöld, förskingringar och andra
lagöverträdelser. Det är liksom en
epidemi i samhällskroppen, vilken understundom
får en att uppleva något av
skräck och bekymmer.

Mycket av detta avtecknar sig i de
åtgärder som tid efter annan måste vidtagas
för att råda bot för det onda. Vi
kan endast som exempel ta de åtgärder,
vilka enligt översikten i årets statsverksproposition
rörande socialdepartementet
måste vidtagas för ungdomsvården
och nykterhetsvården. Det redovisas
att platsantalet på ungdomsvårdsskolorna
för närvarande är 1 050 men
att en utbyggnad till drygt 1 100 platser
pågår. Den för dessa skolor erforderliga
personalen uppgår till 750 personer
och man beräknar för särskilda
behov behöva utöka denna med ytterligare
25 personer. Åtgärder måste enligt
propositionen vidtagas för att minska
risken för överfall och underlätta
bevakningen vid skolornas slutna avdelningar.

Detta gäller alltså den slutna vården.
Därtill kommer den öppna vården, där
man räknar med att nästa år omkring
900 elever skall vara placerade, d. v. s.
nästan lika många som i den slutna
vården. Andra problem i samband härmed
skulle kunna anföras.

I nykterhetsavseende försiggår en
ständig försämring. Allt fler blir offer
för spritmissbruk och begår i samband
därmed lagöverträdelser. Enligt socialdepartementet
pågår en utbyggnad av
nykterhetsvården främst i kvalitativt
hänseende men även i syfte att öka de
öppna och frivilliga vårdformernas resurser.
Sammanlagt cirka 225 nya platser
måste inrättas.

De nedbrytande krafterna är alltså i
verksamhet och man frågar sig inför

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

allt detta, om det inte finns möjligheter
till mera förebyggande åtgärder för att
komma till rätta med denna skrämmande
utveckling. Jag omnämnde tidigare
epidemiska tendenser på det moraliska
och etiska området. Då en epidemi utbryter
sätter man i allmänhet till alla
resurser för att stävja den, och på områden
där den ännu inte utbrutit föranstaltar
man om åtgärder — understundom
stränga sådana — för att förebygga
spridningen av den. Men då ett
folk eller en folkgrupp — i detta fall
särskilt ungdomen —- hotas av andligt
och moraliskt förfall, ingriper man först
när det onda blivit en realitet och
haft skadeverkningar som det i många
fall är svårt att reparera.

Jag tror på ungdomen och dess framtid.
Det finns som väl är en i moraliskt
och etiskt avseende högtstående ungdom,
men man vet ju inte hurudan
utvecklingen blir i ett samhälle, där
nedbrytande krafter får verka.

Vad kan då vi här i Sveriges riksdag
göra åt dessa missförhållanden och vilket
ansvar har vi?

Jag talade om nedbrytande krafter i
verksamhet, och jag kan inte underlåta
att fästa uppmärksamheten på vad som
i detta hänseende försiggår i massmedier
som radio och TV, som vi gemensamt
är ansvariga för. Jag tänker i
första hand på de TV-program vi kunnat
se under den senaste tiden. Undervisning
om hur svenska folket skall ha
roligt fick vi t. ex. i det s. k. tomteprogrammet.
Om man skall ha en trevlig
familjefest skall det vara ett dukat
bord med allsköns läckra rätter. Som
dekoration skall finnas halvnakna
sprattlande unga flickor. Bland maträtter
och servis skall rota eu levande gris,
och kycklingar skall plocka upp de
smulor som möjligen blir över.

Detta är kultur som sammansätts av
s. k. kulturexperter och som monopolföretaget
Sveriges Radio serverar inte
bara som ett »roande» program utan såvitt
jag förstår också som en finger -

Vid remiss av statsverkspropositionen

visning till efterföljd. Det finns inte
ord starka nog för att ge uttryck åt
den avsky varje sunt tänkande människa
måste känna inför detta. Men ännu
sorgligare är att den uppväxande ungdomen
får intrycket, att så här skall det
vara i ett modernt, kultiverat samhälle.

Flera andra exempel på program med
nedbrytande tendens skulle kunna anföras
—• gangsterfilmer, brottsfilmer av
olika slag — men det sagda må vara
nog, herr talman.

Reagerade vi inför detta som vi
borde göra skulle vi här i riksdagen ge
dem som leder våra massemedier anvisning
om, att så här får det inte gå
till -— det måste vara någon fason på
det man släpper ut till de svenska medborgarna
för att mätta deras andliga
hunger. Att en sådan andlig hunger
finns kan vi vara säkra på.

Jag vet att man säger att ledningen
för radio och TV är suverän och att vi
ingenting kan göra åt detta. Men är inte
dessa medier det allmännas egendom?
Och om vi är missnöjda med ledningen
får vi väl se till att det blir någon ändring.

Jag har, herr talman, inte velat framföra
detta i ond mening. Nej, jag känner
det som ett behov att framföra dessa
synpunkter i kammaren, och sedan
får kammarens ledamöter, var och en
på sitt sätt, pröva vad jag sagt.

Att det finns en mycket allmän och
stark förtrytelse över dessa program
kan vi utläsa av de insändare som förekommer
i våra tidningar. En del tidningar
tar avstånd från programmen
och utdömer dem som ovärdiga, andra
går dem tyst förbi. En vältalig tystnad!

Flcrfaldiga gånger får man uppmaning
från allmänheten att göra något
och göra det snart. Radio och TV bör
vara medier för sådant som hör ett kultiverat
land till i detta ords bästa bemärkelse.
Jag är väl medveten om att
de förebyggande åtgärderna bör vidtagas
inom den slutna och betydelsefulla

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

enhet som vi kallar familjen. Där bör
vi sätta in alla våra krafter på att skapa
möjligheter att underlätta trivseln,
ungdomsfostran och vägledning. Ett led
i en sådan strävan är att skapa mera
bostäder och familjevänligare sådana.
Stora hyreshus och låt mig säga familjekaserner
är inte idealet för barnfamiljer.
Där bildas gängen och ligorna. Ungdomen
får sin fostran på gatan i stället
för i hemmet och avarterna frodas på
ett oroväckande sätt. Nej, fram för fler
enfamiljshus, som är rymliga och barnvänliga,
så att ungdomarna känner att
de har utrymme och möjlighet att vara
tillsammans med sina kamrater inom
hemmets hägn och överinseende.

Vi i folkpartiet har sett bostadsbyggandet
som en av de stora och angelägna
uppgifterna. Jag skall, som jag redan
nämnt, inte ingå på något närmare resonemang
härom, men jag frågar: Hur
kan man föreslå nedskärning av byggnadsproduktionen
på ett sådant sätt som
här skett? Är detta försvarligt ur de
synpunkter jag anfört?

En sak man måste reagera mot är
att bostadsbyggandet skall prioriteras i
de större städerna på bekostnad av de
mindre orterna. Detta har tidigare påpekats
här av herr Larsson i Luttra.
Jag är ingen motståndare till att Stockholm
med flera orter skall få tillfälle
att bygga mera men det får inte ske
på andra orters bekostnad. Då måste
annat byggande stå efter. Människorna
måste ju ha bostäder. Genom att koncentrera
byggandet på detta sätt påskyndar
man ytterligare avfolkningen i
övriga delar av landet — det som vi
genom vår under höstriksdagen beslutade
lokaliseringspolitik vill förebygga.
Det verkar som om regeringen inte vet
vad den vill eller har handlingskraft
att genomföra besluten.

De av oss som är kommunalmän och
bär ansvaret för våra respektive kommuners
bostadsbyggande ser med oro
på denna utveckling. Den kommer otvivelaktigt
att spoliera de planer som

gjorts att förse industrier och näringsliv
med tillräckligt många bostäder.
Här måste vi bevaka kommunernas intresse.

Men för att återgå till familj epolitiken,
herr talman, skulle jag vilja säga
att denna är en angelägenhet av första
ordningen. Den måste läggas upp på
förnuftigt sätt så att den blir ett av
medlen till bl. a. bättre ungdomsfostran.
Vi måste satsa på förebyggande
åtgärder. Vi har gemensamt ansvar och
ett personligt ansvar. De som kommer
efter oss ger akt på oss för att se vilka
vägar vi väljer.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Larsson i Borrby
har utnyttjat den friheten man har att
i remissdebatten ta upp vilket ämne
som helst. Han gjorde därvid bl. a. ett
angrepp mot några av mina medarbetare
i departementet. Han påstod att
de skulle handskas vårdslöst med uppgifter
när de diskuterade jordbruksfrågor
och han ville göra gällande att de
inte åtnjöt särskilt stort förtroende.
Jag vet inte om herr Larsson menade
att detta skulle gälla i jordbrukskretsar
i allmänhet eller om han begränsade
det till att gälla jordbrukarna i Kristianstads
län, där han tydligen hört en
av mina medarbetare — statssekreteraren
— utveckla några synpunkter på
jordbruksproblemen.

Jag vill försäkra herr Larsson att vi
väljer medarbetarna i departementet
med mycket stor omsorg, och jag vill
också försäkra honom att jag är fullt
till freds med dem jag har till min hjälp
när det gäller att bedöma jordbruksfrågorna.
Jag kan bara beklaga om herr
Larsson inte kan känna samma uppskattning.

Herr Larsson kom in på en rad funderingar
kring jordbruksfrågor i allmänhet,
och jag föreställer mig att han
ansåg sig teckna en objektiv bild av
problemen, något som man tydligen

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

inte skulle ha förmåga att göra i jordbruksdepartementet.

Jag vill först ta upp den jämförelse
herr Larsson gjorde med EEC-priserna.
Han sade att vi hade kommit upp till
»EEC-nivå». Vad menas med EEC-nivå
i fråga om priser? Den är ju en konstruktion,
och den växlar tid efter annan.
Om man resonerar på det sättet
kan ju det förhållandet, att tyskarna
vid den senaste uppgörelsen accepterat
att gå ned med priserna, få det svenska
jordbruket att framstå som mindre rationellt.
Vi måste vara ytterst försiktiga
när vi gör sådana värderingar. Man har
nog i allmänhet haft det intrycket, att
jordbrukspriserna i Sverige under de
senaste åren legat en aning över priserna
i Centraleuropa. Jag tror jag vågar
säga att detta gäller även i dag.
Det kan ha varierat mellan 2 och 5 procent
eller någonting dylikt. När herr
Larsson utan vidare gör gällande att vi i
dag har jordbrukspriser som är likvärdiga
med EEC:s, bygger han nog på
ett mycket osäkert material.

Herr Larsson stämde upp en lovsång
om det svenska jordbrukets effektivitet,
och han gjorde gällande att vi skulle
ha kommit dithän, att vår nettoproduktion
per anställd är högst i världen.
Jag har aldrig sett den uppgiften,
och det skulle vara mycket intressant
att få ett belägg för detta påstående —-hur man nu över huvud taget skall
kunna räkna fram sådana siffror. Om
man vill att jordbrukets problem skall
diskuteras på basis av en övertygelse
om att vi på det ena eller andra området
ligger i täten utan att man har
bevis därför, då har man tagit en utgångspunkt
som inte leder till någonting.
Även om detta vore sant, skulle
vi självfallet inte avstå från de förbättringar
som det kan vara möjligt att
åstadkomma.

Det skulle i Kristianstad ha sagts att
det svenska jordbruket i någon mån
lever kvar i hantverksmässiga förhållanden,
och det skulle även ha sagts att

Vid remiss av statsverkspropositionen

vårt prisskydd tidvis har legat vid mellan
50 och 60 procent. Jag tar nu inte
direkt anstöt av att man säger att en
verksamhet är hantverksmässig; det är
egentligen bara ett konstaterande av att
den verksamheten bedrivs av en enskild
person, eventuellt med hjälp av
hans familj. Det är väl ingenting kränkande
i ett sådant påstående. Jag tycker
för övrigt att det är ganska riktigt
att beskriva det svenska jordbruket så,
ty 60 procent av brukningsenheterna är
på mellan 2 och 10 hektar åker, och
det får man väl ändå säga är en småföretagsamhet.
Jag menar alltså att det
är ganska riktigt att alltjämt beteckna
en stor del av jordbruket som en hantverksmässig
produktion där man inte
i full utsträckning utnyttjat stordriftens
fördelar. Det är inte något fel att göra
ett sådant konstaterande, utan det är
en ganska objektiv beskrivning av förhållandena.
Herr Larsson menar tydligen
att det väcker olustkänslor hos
åhörarna när man beskriver jordbruket
på det sättet.

Om jag förstod honom rätt menade
han att vi i departementet överbetonade
betydelsen av storleksrationalisering.
Det kan vi tvista om, herr Larsson.
Det är inte alldeles säkert att vi
hittills kunnat välja de bästa metoderna
för att hjälpa det svenska jordbruket.
Men vi har onekligen satsat mycket
pengar på storleksrationalisering. Vi
har här i riksdagen varit med om både
att vidga låneramarna och att införa
olika former av bidrag för att underlätta
en sådan rationalisering. Vi har
varit överens om att det gäller att få
fram större brukningsenheter som sätter
ägarna i stånd att göra en fullödig
insats och utnyttja sina maskiner. Därför
skulle väl frågan om storleksrationaliseringen
kunna avföras från diskussionen
i dag när vi så många år arbetat
med sikte på att åstadkomma en förbättring
därvidlag. Den faktiska utvecklingen
har ju också gått i den riktningen
att de små brukningsenheterna mins -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

kat i antal. Jordbrukarna har på det
viset fått förbättrade möjligheter att
något så när följa med i inkomstutvecklingen.

Detta påpekande har jag skyldighet
att göra i denna debatt. De som herr
Larsson har angripit har inte möjlighet
att här ta till orda. Jag har velat
opponera mot det sätt varpå han framförde
anmärkningen.

Jag har också anledning att efterlysa
en mera lidelsefri diskussion av jordbruksfrågorna.
Det går förträffligt att
diskutera dem när man träffar jordbrukare
utan att de tar så allvarlig
anstöt som herr Larsson tycks göra.

Herr Larsson har också tagit upp
prisfrågorna. Det är med viss tvekan
jag förlänger debatten med att gå in
på det området, särskilt som man just
nu förhandlar om priserna. Herr Larsson
försökte göra gällande att mycket
— jag tror han menar det mesta — av
livsmedelsprisernas stegring kan förklaras
med kostnadsökningar i förädlingsoch
distributionsleden. Detta är alldeles
felaktigt. Vi bör väl åtminstone kunna
komma överens om att en mycket
stor del av prishöjningarna under de
senaste två åren har kommit jordbrukarna
till godo. Jag har några siffror
som det kan vara anledning att lämna,
varvid jag dock först vill erinra om
utvecklingen över en något längre period.

Enligt konsumentprisindex har levnadskostnaderna
från år 1949 till nu
stigit med 84 procent. Kläder och skor
har stigit med 43 procent, inventarier
och husgeråd med 53 procent, bränsle
och lyse med 57 procent, bostäder med
82 procent samt spritdrycker och tobak
med 103 procent bl. a. på grund av skattehöjningar.
Livsmedel har stigit med
117 procent. Det har säkert varit många
som delat de höjningarna och med all
rätt: Jag tycker nog att låglönegrupperna
skall ha förbättringar, och herr
Larsson är säkert av samma mening.

En stor del av prishöjningarna åt -

minstone under senare år innebär en
reell förbättring för jordbrukarna. Det
är inte bara det att vi har höjt priserna
till följd av regelutlösningar — treprocentregeln
eller inkomstregeln —
vid ett par tillfällen under 1963 och
1964 utan priserna har dessutom sedan
början av 1963 flyttat upp, från att då
i stor utsträckning ligga vid den nedre
prisgränsen till att i dag ligga vid den
övre. Det ger ett mycket starkt utslag i
priserna.

I mars 1963 hade vi i regleringssystemet
en övre prisgräns för nötkött på
5: 70. I dag ligger den övre prisgränsen
vid 6: 66. En förbättring av ungefär en
krona har alltså åstadkommits. Kalvköttet
har ökat från 6:86 till 7:92, med
något mer än en krona. Övre prisgränsen
för smöret har gått upp från 7: Öl
till 7:25, fläsket från 4:83 till 5:51.
Förskjutningarna är uttryck för justeringar
till följd av regelutlösningar.

När vi i mars 1963 förhandlade med
jordbrukarna kunde de inte ta ut ens
måttpriser för nötkött. Det fanns ett rätt
stort gap mellan det pris man hade
rätt till och det pris man vågade ta ut.
Man låg då 93 öre under då gällande
övre gräns. I dag ligger man 8 öre under
gränsen och har alltså kunnat ta ut
en förbättring på mellan 85 och 90 öre.
På samma sätt är det med kalvkött, där
skillnaden var större: man låg 1963
1: 27 under den övre gränsen, i dag ligger
man 30 öre under. När det gäller
smör var skillnaden 1: 26 år 1963 och i
dag är priset uppe vid det tillåtna maximipriset.

Jag skall för fullständighetens skull
säga att det finns ett par produkter vilkas
prisutveckling gått i andra riktningen.
Det gäller får- och lammkött,
som dock utgör en mycket liten del av
jordbrukets produktion. Det finns kanske
större skäl att nämna fläskets prisutveckling.
Priset låg i mars 1963 faktiskt
bara 27 öre under maximigränsen,
och den låg nu i december 46 öre under
gränsen. De sista siffrorna för ja -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

nuari visar att fläskpriset nu sjunkit
till följd av överproduktion. Nu ser det
ut som om det skulle närma sig en
krona som man ligger under den övre
prisgränsen för fläsk. Dessa siffror, herr
Larsson, visar väl att en mycket stor
del av de prishöjningar som konsumenterna
fått vidkännas under denna tvåårsperiod
kommit jordbrukarna till godo,
och jag tycker inte att det är något
fel med detta. Men det är uppenbart
att det på lång sikt blir otillfredsställande
för konsumenterna, om vi finge
det läget att priserna mera allmänt och
varaktigt skulle ligga vid den övre prisgränsen.
Då bleve det, ur konsumenternas
synpunkt, lika otillfredsställande
som det var ur jordbrukarnas synpunkt
1963 då priserna i stor utsträckning låg
vid den nedre prisgränsen i avtalet. Men
detta är sådana problem som jag förmodar
att man i dag diskuterar vid de
förhandlingar som pågår.

I går fick vi en framställning från
jordbruksnämnden, vari den begär tillstånd
att få höja prisgränserna ytterligare
för att kunna möta den uppräkning
som är att vänta till följd av inkomstregelns
utlösning med hänsyn till
att andra grupper fått förbättringar i
fråga om lönerna. Man begär en höjning
av prisernas gränsskydd på 10 procent.
Om man som statssekreteraren gjorde,
herr Larsson, säger 50—60 procent och
det faktiska förhållandet är 52 procent,
tycker jag att det inte ligger så mycket
orätt däri. När herr Larsson för ett år
sedan var med och diskuterade dessa
frågor, befann vi oss i ett läge där just
då det genomsnittliga gränsskyddet utgjorde
30 procent. Det varierar. Men
jag tror att vi får vänja oss vid den
tanken att gränsskyddet kommer att ligga
litet högre än förr i tiden. Men nog
skall vi tala om de faktiska förhållandena;
antingen det nu är statssekreteraren
i jordbruksdepartementet eller
någon annan som lämnar uppgifterna.
•lag tycker att utvecklingen givit uttryck
för att den strävan som känne -

Vid remiss av statsverkspropositionen

tecknat våra åtgärder från jordbruksdepartementets
sida varit riktig. Inom
departementet vet vi att det är angeläget
att se upp så att vi inte får ett produktionsöverskott
i landet. Detta har
vi givit uttryck för. Vi måste ständigt
sträva efter att anpassa jordbruksproduktionen
till att knappt tillgodose vårt
behov. Det är en sak som också är
fördelaktig för jordbrukarna. På detta
sätt har man möjlighet att kunna få ut
det som man väntat sig vid förhandlingarna.
När herr Larsson gör invändningar
mot jordbrukspolitiken tycker
jag att han inte beaktat de konsekvenser
som ändå följer av en sådan politik.

Jag ansåg att det var nödvändigt att
jag i denna debatt rättade till några av
de påståenden som herr Larsson förde
fram.

Herr LARSSON i Borrby (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Det är riktigt som statsrådet
säger att det tal jag citerade hölls
av en person som här inte har möjlighet
att bemöta mitt inlägg. I detta sammanhang
får jag dock erinra om att talaren
hälsade från statsrådet, att det var
det tal som statsrådet skulle ha hållit
om han hade haft tillfälle att vara närvarande.
Jag läste här upp ett citat uttalet.
Om det kan anses vara ett starkt
angrepp att citera ett tal, som skulle ha
hållits av statsrådet, är inte min sak att
avgöra. Men mitt citat var exakt. Är det
något fel måste detta vara talets och
inte mitt.

Statsrådet Holmqvist kommer här
med samma citat men på ett ställe tillfogar
han i någon mån och på ett annat
ställe tidvis höga gränsskydd. Dessa
uttryck fanns inte med i Kristianstadstalet.
Med statsrådets sätt att tala låter
det inte heller så hårt som det annars
skulle göra. De skall jag gärna erkänna.

Vad jag från denna talarstol påtalade
var att om man nu från departementets
sida vill föra debatt om saker, som jag
inte kritiserat så hårt, borde man ock -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

så någon gång kunna erinra om andra
fakta. Och så räknade jag upp sju påståenden.
Dessa har heller inte i och
för sig kunnat avvisas. Jag nämnde om
produktiviteten per yrkesverksam och
per kapitalinsats. Det finns inga klara
utredningar om detta, men jag vågar
säga att jag är beredd att ta upp en
diskussion någon gång med statsrådet
då han kan lägga fram en sådan utredning
—• vi vanliga riksdagsmän har inte
den möjligheten. Han kanske då kan
visa att något annat land ligger före.

Sedan räknade statsrådet upp en rad
påståenden om prisutvecklingen. Låt
mig på denna korta stund få säga att
däri finns inget fel. Hela redovisningen
är korrekt. Men det är inte den saken
jag har angripit. Det är inte jordbrukspolitiken
i dess helhet som jag angripit
utan attityden när man jämnt talar om
höga gränsskydd. Varför inte säga att
det varierar mellan 30 och 52 i stället
för mellan 50 och 60?

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Larsson i Borrby
har inte så lång tid till förfogande för
repliker. Jag skall respektera detta och
avser inte i dag att ta upp en debatt
om det svenska jordbrukets effektivitet
i förhållande till andra länders jordbruk.

Herr Larsson har dock ett märkligt
sätt att resonera. Han gör ett påstående
och säger sedan: »Varsågod, tag och
utred saken och se efter om det inte
förhåller sig precis på det sätt som jag
beskriver.» Själv vet jag inte hur den
utredningen skulle göras, men jag kan
försäkra herr Larsson att det skulle bli
en mycket vidlyftig utredning om man
på det sättet skulle kunna leda i bevis
att Sverige var det land i världen som
hade den högsta nettoproduktiviteten
per anställd och kapitalinsats.

Jag tror att många av kammarens ledamöter
håller mig räkning för att jag
inte lovar att ge herr Larsson något

stöd i det fallet. Det bör ankomma på
herr Larsson att åtminstone med några
enkla siffror försöka bevisa innehållet
i det påstående han gör.

Herr Larsson framhåller att han inte
har några invändningar att göra mot
mitt sätt att beskriva prisutvecklingen
under den senaste avtalsperioden. Men
varför sade inte herr Larsson något litet
om det redan i sitt föregående anförande?
Jordbruket har dock fått en väsentlig
förbättring under de senaste
åren. I sådant fall hade jag kanske inte
haft anledning att göra någon större
invändning.

Herr LARSSON i Borrby (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag lovar att ta upp en
debatt med jordbruksministern när jag
har mer än tre minuter att klara av den
på. Jag har gjort vissa undersökningar
och bl. a. tagit fasta på det förhållandet
att vi under 1964, då produktiviteten
ökade med 5,5 procent, fick 3,4 procent
färre yrkesverksamma.

Det väsentliga innehållet i mitt jordbrukspolitiska
resonemang var funderingarna
kring vad man vinner av storleksrationaliseringen.
För att inga missförstånd
skall uppstå vill jag betona att
vi givetvis är helt eniga om att alla befintliga
resurser skall utnyttjas intill
optimum. Det skall ske ett rationellt
utnyttjande av resurserna i rationella
storleksordningar. Men det finns ingen
anledning att förvänta att man har alltför
mycket att vinna i fråga om prisnivån,
ty effekten av den minskade arbetsinsatsen
uppslukas helt och hållet
av den ökade kapitalinsatsen och de
kostnader som är förbundna med den.
Storleksrationaliseringen kan vara intressant
ur arbetsmarknadsmässig synpunkt
men inte ur konsumentsynpunkt,
eftersom det alltjämt finns konsumtionsvaror
med en producentandel som
begränsar sig till 6 procent. Varubeskattningen
däremot är ju snart uppe
i 10 procent.

Onsdagen den 20 januari 1965 fin.

Nr 4

Herr HANSSON i Skegrie (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Anledning till att jag
begärde ordet var att herr statsrådet
sade att han inte kunde lämna någon
upplysning om huruvida det svenska
jordbruket har större kapitalinsats per
producerad enhet än något annat land.

Den uppgiften finns att hämta i 1960
års jordbruksutrednings skrivning. Det
finns inget land som har så hög kapitalinsats
per producerad mängd som
vi har, vilket bör tyda på att det svenska
jordbrukets intensitet och effektivitet
torde vara bland de bästa.

När vi, herr statsråd, använder uttrycket
gränsskydd och vill göra det
jämförbart med industriens gränsskydd,
borde vi kunna vara överens om att använda
samma utgångspunkt. Låt oss
säga att det svenska gränsskyddet för
industrien är byggt på vad den färdiga
varan kostar i ett annat land jämte
frakten hit.

När vi talar om gränsskydd för jordbruket
baserar vi det på de slumppartier
som skickas ut på världsmarknaden.
Om gränsskyddet för jordbruket
skulle sammankopplas med de priser
som verkligen förekommer inom länderna
i Västeuropa bleve det behov av
ett ganska litet gränsskydd. Men det
finns restpartier som slänges ut på
marknaden därför att man måste göra
sig av med dem. Om en traktorfirma i
England ett år får traktorer till övers,
slumpar den inte bort dessa, utan de
står kvar för att säljas ett kommande
år och kostar då lika mycket. Men man
kan inte bevara och låta en produktmängd
från jordbruket ligga kvar hur
länge som helst utan den måste säljas
till det pris man kan få för den. Det
är felaktigt att basera gränsskyddet på
sådana betingelser.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Om jag skall kommentera
herr Hanssons i Skegrie inlägg

Vid remiss av statsverkspropositionen

först måste jag säga att jag inte riktigt
förstod honom, ty jag har inte talat om
kapitalinsatsen i Sverige och vilket utbyte
den ger inom jordbruket. Jag tror
inte någon i kammaren har hört något
sådant, utan det måste vara ett missförstånd
från herr Hanssons sida.

I fråga om gränsskyddet har jag lika
litet gett mig in på någon diskussion
om dess storlek. Jag hade tillfälle att
i går med stigande förvåning höra herr
Hansson tala om gränsskyddet för bostadsbyggandet.
Det var för mig alldeles
obegripligt vad ett gränsskydd skulle
innebära i det fallet. Jag kan ge herr
Hansson rätt i att vi naturligtvis, med
det system vi valt för det svenska jordbrukets
skydd med en viss garanterad
levnadsstandard för jordbrukarna, måste
variera gränsskyddet då och då beroende
på hur prisläget är i andra
länder —• om det nu var detta herr
Hansson ville att jag skulle bekräfta i
denna debatt.

Vad beträffar effektiviteten anförde
herr Larsson i Borrby några siffror som
skulle belysa utvecklingen under 1964.
Han kombinerade sedan själv dessa siffror
med vissa andra siffror som skulle
vara ett uttryck för hans påstående om
effektiviteten inom det svenska jordbruket.
Det är inte tillfredsställande med
en så begränsad dokumentation. Vi vet
ännu i realiteten mycket litet om 1964
i ekonomiskt avseende. Först får en
summering ske. I varje fall är det alldeles
för tidigt att ge sig in på så pass
avancerade bedömningar som dem herr
Larsson gjort här i dag.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag hade i mitt anförande
tänkt beröra tre olika punkter. Jag
ville säga något om de offentliga utredningarna,
beröra en punkt i försvarsbudgeten
samt tala något om skatteförslaget.
Men jag blev så rörd av fru
Nettelbrandts beskrivning av de vidriga
förhållandena här i riksdagshuset,
alt jag hade väldigt svårt att komina

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

över det. Jag tycker det är synd att
människor skall lida så som hon gjorde
här. Det är inte riktigt rätt mot dem.
De borde befrias från sitt lidande. Det
är väl knappast riktigt att väljarna skall
kräva sådana offer av de människor
som företräder dem. Innan fru Nettelbrandt
alldeles säckar ihop skulle jag
dock vilja ha ett råd av henne om hur
man skall vara som riksdagsman, vad
man egentligen har för uppgifter. Jag
har aldrig känt det kränkande för min
värdighet att ta personlig kontakt med
väljarna och inte ha en sekreterare som
sköter den kontakten, men det är det
kanske. Det vore därför väldigt bra att
få en beskrivning, så att man kan komma
i nivå med vad det här uppdraget
kräver. Jag är i alla fall ledsen över
att fru Nettelbrandt har det så svårt.

Man blir inför allt detta svåra här
nästan generad över att tala om de små
besvärligheter som rör människor
utanför detta hus, men jag skall ändå
göra det. Jag skall beröra något som
angår även oss här i riksdagen, nämligen
de offentliga utredningarna. Varje
år får vi berättelsen om vad som i
riket sig tilldragit, som redogör för vilka
utredningar som pågår och vilka
som har avslutats under året. Det är
300—400 utredningar. Så har det varit
under många år. Jag har tittat på 15
årgångar av den berättelsen. Det är i
runt tal 1 500 utredare som är verksamma
varje år. Det är högst 60 kvinnor.
Det har alltid varit den siffran.
Den har inte ändrats utan den är fast.
Fyra procent av utredarna är kvinnor.
Men en annan siffra har ändrats, och
det är riksdagsmännens antal i förhållande
till hela antalet utredare. Där har
en ganska märklig förändring ägt rum.
Om man går från 1958 till 1964 så var
1958 ungefär 28 procent av utredarna
hämtade från riksdagsmännen. I fjol
var det 18 procent. Tilltron till deras
förmåga att delta i utredningar har alltså
minskat. Det är märkligt just därför
att som chefer för departementen sitter

just sådana som gjort sin lysande karriär
som riksdagsmän genom att de visat
sig vara duktiga utredare och suttit
ganska länge i utredningar innan de
kommit till departementen. Men ändå
har deras förtroende för riksdagsmännen
minskat. Det är litet olika i olika
departement. Handels-, civil- och finansdepartementen
har mer och mer
gått över till enmansutredningar och
skaffat sig en rad experter vid sidan
om; i stor utsträckning har de hämtat
sina utredare från det egna huset,
Kanslihuset. Jag tror att det är mycket
bra folk, och departementscheferna tror
att de är bättre än riksdagsmännen. Ett
departement har underligt nog gått motsatt
väg, och det är herr Skoglunds departement.
Där har man alltmer anlitat
riksdagsmän för utredningar.

Nu kan detta tyckas vara en kverulans
i stil med fru Nettelbrandts beskrivning
av sina lidanden, men jag tror att
det ligger något för vår demokrati mycket
värdefullt i att man använder sig av
riksdagsmän när man utarbetar förslag,
som sedan skall föreläggas riksdagen.
Jag tror det är riktigt att några av experterna
på frågorna finns bland riksdagsmännen
som sett frågorna under
lång tid. Det är klart att det kan verka
effektivare om man hastigt får ett förslag
levererat som sedan kan framläggas
i proposition. Riksdagsmännen hinner
då inte att sätta sig in i förslagen,
tiden är för kort, och de går igenom
snabbt. Men är det verkligen en vinst
för demokratien? Det måste väl vara
riktigare att många haft tid att smälta
materialet, att många som har kontakt
med allmänheten känner till mer om
frågan än vad man vid en hastig riksdagsbehandling
kan få ut. — Detta var
bara en liten randanmärkning. Att medarbetarna
i utredningar bör vara både
män och kvinnor anser jag också vara
självklart.

Jag går nu över till ett annat område,
där man varslat om en utredning i vilken
man just har tänkt använda sig av

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fin.

parlamentariker, och det är försvaret.
Budgeten uppgår till 41/2 miljarder.
Av det går ungefär 9 miljoner till de
frivilliga försvarsorganisationerna. En
av dessa, lottorna, får cirka 1,8 miljon.
Det är på den punkten jag vill
göra ett påpekande. Lottorna bedriver
en omfattande utbildningsverksamhet
för försvaret. De har också en stor kader
av medlemmarna, som rycker in
och tjänstgör mera sporadiskt vid försvaret.
De har också en mindre kader,
A-lottorna, som är mer fast knutna till
försvaret och även får ersättning för
sitt arbete.

Staten utnyttjar här arbetskraft på
villkor som inte skulle godkännas på
annat håll. Avlöningen är nu uppe i 12
kronor per dag. Därutöver har man
vissa förmåner som är jämförbara med
dem som utgår till värnpliktiga. — Men
de frivilliga organisationerna får späda
på detta genom att baka sockerkakor
och sälja och genom att anordna lotterier
och auktioner. Det är detta jag
reagerar mot. Det frivilliga arbetet innebär
ofta mycket stora uppoffringar i
tid och pengar för dem som ägnar sig
åt det. Att genom underbetalning profitera
på människors idealitet är ovärdigt
staten. För en utomstående förefaller
systemet otidsenligt. På många
andra områden, t. ex. det sociala, har
det varit likadant, men där har samhället
alltmer känt som sin uppgift att
ta det ekonomiska ansvaret för det som
man anser vara nödvändigt. Bedömes
det arbete som sker i de frivilliga försvarsorganisationerna
som väsentligt för
försvaret, bör det också skötas som
andra uppgifter inom försvaret, och
människorna bör få hyggliga villkor
och inte underbetalas därför att det i
många fall t. ex. när det gäller lottorna,
är husmödrar som inte har något yrke
att avstå från. I dag är det f. ö. också
många lottor som är yrkesarbetare.
Utan att rikta någon udd mot de frivilliga
försvarsorganisationerna — det
gäller således inte bara lottorna — an -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ser jag, mot bakgrund av den pågående
inventeringen av våra arbetskraftsresurser
och den ständigt pågående rationaliseringen
inom försvaret, att en
framtida försvarsutredning även bör
utreda de frivilliga försvarsorganisationernas
uppgifter och reglera förhållandena
efter tidsenliga villkor. Detta är
inte bara ett intresse för den kvinnliga
arbetskraften utan också för försvarets
del från rationaliseringssynpunkt. Jag
hoppas, att detta kommer med i den
stora utredning som är planerad för
försvaret.

Jag skall övergå till det som rör skatten
— den stora frågan i denna remissdebatt.
När förslaget framlades blev det
rabalder i en del tidningar. Expressen
skrev således bl. a., att vi var på väg
mot en ohejdad prisstegring via en
ohejdad omsättningsskatteökning. Remissdebatten
har varit betydligt snällare
i fråga om bedömningen av det
aviserade skatteförslaget. Det har varit
mycket lugnare än det var när vi i
höstas resonerade om skatteberedningens
förslag. Det blev mycket kritik då,
fast just detta förslag i dag har haussats
upp som någonting särskilt värt att ta
fasta på. Det upprörde ju nyss fru Nettelbrandt
att inte ett förslag som i alla
fall framlagts av herr Ericsson i Kinna,
herr östman från högern, herr Gustafson
i Göteborg och ombudsmän i olika
fackliga organisationer blev lag omedelbart.
Jag skulle vilja erinra fru Nettelbrandt
om att det är riksdagen som
bestämmer om beskattningen, och det
är här det skall diskuteras och avgöras.
Det må vara hur många förnämliga ombudsmän
som helst som har suttit och
funderat på förslaget. Det är fru Nettelbrandt
jag närmast har i minnet, eftersom
hon nyligen var uppe och framförde
en mycket stark kritik mot statsrådet
Sträng. Nog tål han kritik, och
han inbjuder också till kritik ibland.
Fru Nettelbrandt talade om »en bedövande
monotoni» mot folkpartiets skatteplotter,
mot alla dess många motioner,

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

som hon tyckte att man inte behandlade
med tillbörlig högaktning. Jag vill
framhålla att denna monotoni från
statsrådet Sträng och det socialdemokratiska
partiet ändå har haft vissa
mycket bestämda och viktiga verkningar.
Den har bl. a. brutit ned folkpartiets
motvilja mot omsättningsskatten. Trots
ett mycket hårt motstånd från de borgerliga,
inte minst från folkpartiet, fick
vi igenom omsättningsskatten, och nu
är denna plötsligt kelgrisen. Nu tror
folkpartiet nästan, att det är det som
hittat på den, och nu förebrås vi för
att vi inte i högre grad använder just
denna form för beskattning i stället för
direkt beskattning.

När vi i höstas diskuterade skatteberedningsförslaget
förmodade jag att
skattepaketet, som utsattes för så mycket
kritik, inte skulle kunna användas
av herr Sträng utan att han skulle försöka
slå in ett nytt paket. Det har han
gjort. Nu betecknas detta som ett lapptäcke
i brist på annan kritik. Vad är
det för fel på ett lapptäcke? Det är en
ganska snygg sak, men när Expressen
bedömer detta lapptäcke — detta hemslöjdsarbete
— säger den att det inte
har funnits någon tanketråd i finansministerns
nål. Sträng tänker inte, och
han tänkte inte när han sydde på det
där täcket, menar man. Jag vet inte,
men det skulle vara olikt finansministern
om han inte tänkte. Jag antar snarare
att han tänkte i ungefär samma banor
som skatteberedningen. Han har
på mycket väsentliga punkter följt de
intentioner som skatteberedningen hade.
Han har i vissa avseenden gjort detta
på ett sätt som är mer tilltalande och
som medför en mycket större effekt än
den man fått om man följt skatteberedningens
förslag.

Det fanns tre väsentliga punkter. Den
första var att man till stor del skulle
lägga om beskattningen från en direkt
till en indirekt beskattning, den andra
att man skulle försöka gynna barnfamiljerna
och den tredje, som jag fäs -

ter stort avseende vid när jag bedömer
förslaget, avsåg att göra skatteförliållandena
bättre, att göra skattelindringarna
större för de lågavlönade. Jag anser
att det förslag som vi nu får i riksdagen
på alla dessa tre punkter är bättre
än skatteberedningens. När det gäller
den föreslagna höjda omsättningsskatten
vill jag inte gå in på mervärdeskatten
och dess tekniska fördelar, ty
jag kan inte alls bedöma detta. Men
från konsumentsynpunkt är det naturligtvis
lättare att klara en omsättningsskattehöjning
som är några procent lägre
än vad medvärdeskatten skulle ha varit.
Den orsakar mindre prishöjningar,
och det var just prishöjningarna som
väckte sådan oro vid omläggningen av
skatten. Barnfamiljerna får ju omedelbart
en större förbättring genom den nu
aviserade höjningen av barnbidragen
med 200 kronor — detta trots att vi får
en lägre omsättningsskatt än man tänkt
sig i skatteberedningen. Denna hade
tänkt att man skulle höja barnbidraget
med 100 kronor första året och sedan
ha en mycket långsam utveckling fram
mot en höjning 1970, som skulle ha varit
rimlig mycket tidigare.

Från barnfamiljernas synpunkt tycker
jag det nu framlagda förslaget är
mera lyckat. När det gäller de lägre inkomsttagarna
får vi nu genom olika
förslag skattelindringar som saknar några
av de nackdelar som skatteberedningens
förslag innebar. Skatteberedningen
ville höja ortsavdragen, och detta
skulle medföra ett skattebortfall för
kommunerna, som skulle tvinga dem
att höja kommunalskatten, vilket i sin
tur ofördelaktigt skulle återverka på
just de lågavlönades skatteförhållanden.
Höjda ortsavdrag skulle också få en
verkan som jag inte har något intresse
för, nämligen ge större skattelättnad
för de större inkomsttagarna än för övriga.
Genom att i stället ha de schablonavdrag
som nu föreslagits för kommunalskatterna
vinner man att de lägre
inkomsttagarna strängt taget får ett för -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

stärkt ortsavdrag utan lättnader för de
högre inkomsttagarna. Det är också en
annan sak att observera här, nämligen
att varje höjning av ortsavdrag eller
förvärvsavdrag försvårar en framtida
omläggning av beskattning till individuell
beskattning. Man låser sig ännu
hårdare vid sambeskattningen, om man
i dag får en rad avdrag anpassade efter
det nuvarande systemet.

Det andra momentet i förslaget om
skattesänkning för de lågavlönade är
att folkpensionsavgiften föreslagits uttagen
på det beskattningsbara beloppet,
vilket kommer att reducera folkpensionsavgiften
för lägre inkomsttagare.
Det är naturligtvis ett bra förslag. Emellertid
vill jag säga att den rationalisering
av avgiftsuttaget som man har
skisserat i skatteberedningens förslag,
enligt vilket hela avgiften för socialförsäkringar
skall läggas på ett håll, måste
för framtiden vara en modell att sträva
efter. Det ligger helt i linje med vad
man har tänkt sig, när dessa socialförsäkringar
planerades. Vad som nu föreslås
får väl anses som en mera tillfällig
lösning.

Man gläder sig åt att regeringen lovat
en utredning om den framtida familjepolitiken.
Det går också helt i linje
med vad vi i riksdagen begärt vid två
olika tillfällen. På den punkten har
alla partier varit eniga, det vill jag säga
till både herr Ohlin och herr Hedlund,
som ville göra gällande att deras partier
framför andra partier skulle ha på
ett speciellt sätt önskat fördelar för
barnfamiljerna. Vi har vid två olika
tillfällen i riksdagen varit helt överens
om att barnfamiljernas ställning skulle
förbättras. Vi har också på alla håll insett
att en sådan förbättring skulle vara
möjlig att ordna, när skatteberedningens
förslag blivit framlagt, varigenom
man kunde se vilka resurser man hade
för dessa ändamål, och när man fick
se vilka åtgärder familjeberedningen
skulle föreslå. Det är alltså nu den riktiga
tidpunkten för denna utredning.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Jag anser alltså att de förslag som är
framlagda om förbättring av beskattningen
i stort sett är riktiga och fördelaktiga
för de grupper som jag anser
bör gynnas framför de grupper som
skulle ha fått fördel av skatteberedningens
förslag. Jag tycker att det föreliggande
förslaget innebär en lyckad
lösning i det aktuella läget. Det är också
en reformvänlig lösning.

Emellertid är det ett förslag i den
mycket goda blandningen av förslag
som jag tycker är något överraskande,
nämligen förslaget om fakultativ särbeskattning.
Sunt Förnuft betecknar en
frivillig särbeskattning som »en på
krokvägar uppnådd progressionssänkning
för större inkomsttagare». Det torde
vara riktigt. Fullständigt felaktigt är
däremot vad som anföres i finansplanen,
nämligen »att de från arbetsmarknadspolitiska
synpunkter och från synpunkten
om likställighet mellan könen
starka principiella skäl som anförts för
särbeskattning redan nu skulle i viss
mån tillgodoses genom förslaget om frivillig
särbeskattning». Sunt Förnuft
skriver, »att en frivillig särbeskattning
aldrig blir ett effektivt vapen för att
locka kvinnor till arbetsmarknaden».
Doktor Meidner som är intresserad av
en framtida särbeskattning säger att
förslaget om en frivillig sådan endast
får betecknas som ett försök att »sanera
debatten». Skall förslaget bara sanera
debatten och tjänstgöra som en
upplysningsbroschyr kan det kanske
vara befogat, därför att många kvinnor
inbillar sig, när de sitter med en liten
inkomst och beskattas tillsammans med
sin man, att de genom sambeskattningen
blir lidande i jämförelse med de ensamstående,
då det tvärtom är så att de
sambeskattade gifta i de flesta fallen
har en fördel skattemässigt. Jag måste
emellertid säga att en fakultativ särbeskattning
är en ganska dyr upplysningsbroschyr,
eftersom den innebär
att 30 miljoner kronor går till ett litet
fåtal gifta med goda inkomster; i regel

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

är det fråga om barnlösa, ty det är ofta
de som blivit litet äldre som kan tänkas
genom fakultativ särbeskattning få
lägre skatt. De är inte så särskilt behövande.
Jag är litet förvånad över att
fröken Elmén, som så bestämt sade
ifrån att de ogifta och ensamstående
inte bör betala till gifta män för att
dessa skall bli uppassade av sina hemmafruar,
i samma ögonblick accepterade
fakultativ särbeskattning, som ger
just dessa män ytterligare 30 miljoner.
Det förhåller sig bara så, att fakultativ
särbeskattning ger de rikaste männen
uppassning. Det är kanske det som gör
det smakligare för fröken Elmén ock
fru Nettelbrandt.

Fru Nettelbrandt var nämligen också
mycket uppbragt. I sitt lilla kåseri om
särbeskattningen frågar hon: »Vad ont
har de ensamstående gjort för att de
skall betala för gifta mäns uppassning?»
Men hon tyckte tydligen att de hade
gjort så mycket ont att de skulle betala
30 miljoner till för en fakultativ särbeskattning!
Det verkar inkonsekvent.

En obligatorisk särbeskattning kan
om man kunde eliminera en del av dess
påtagliga nackdelar vara arbetsmarknadsmässigt
motiverad genom att varje
förvärvsarbetande man och kvinna
skulle få skatta för vad de tjänade utan
att på något sätt influeras av sitt civilstånd.

När jag har citerat Sunt Förnufts och
doktor Meidners uttalanden om den fakultativa
särbeskattningens ringa betydelse
för arbetsmarknaden har jag
gjort det därför, att dessa uttalanden
kommer från dem som är intresserade
av obligatorisk särbeskattning. Även Dagens
Nyheter, som är anhängare därav,
menar att den fakultativa särbeskattningen
betyder plus minus noll ur arbetsmarknadens
och könsjämlikhetens
synpunkt. »Tröskeln kvarstår», skriver
Dagens Nyheter, och det är riktigt.

Jag har tillsammans med Socialdemokratiska
kvinnoförbundet framfört
den åsikten att man borde undersöka

möjligheten av att i framtiden pröva
en särbeskattning, men jag har liksom
Socialdemokratiska kvinnoförbundet
och jag skulle tro hela riksdagen — jag
har inte hört att något parti haft en annan
mening — ansett att då måste också
arbetsmarknadsförhållandena bli sådana
att det står arbete till buds för de
gifta kvinnorna. Det måste också skapas
ett bättre skydd för barnfamiljerna,
när de gifta kvinnorna eller de ogifta
mödrarna tvingas ta hand om vården
av sina barn och avstå från inkomster
i förvärvslivet.

Jag har också ansett att om en större
del av beskattningen lades på omsättningsskatt
skulle det bli möjligt att smidigare
övergå till särbeskattning. Det
är svårt att förstå dem som jublar över
att övergången från sambeskattningstill
särbeskattningssystem försvåras genom
att de gifta — oftast de gifta utan
barn gynnas ytterligare, de gifta som
bär de största inkomsterna — med ytterligare
30 miljoner kronor. För egen
del skulle jag mycket hellre vilja ge dessa
30 miljoner plus de 20 miljoner som
sänkningen av förmögenhetsskatten
skulle komma att ge liksom — och detta
är helt privat och naturligtvis osakkunnigt
— de 115 miljoner som skulle
gå åt för att delvis avskaffa punktskatterna,
alltså tillsammans 165 miljoner,
till de stora barnfamiljerna. Dessa har
ofta visat sig utgöra ett klientel inom
socialvården. De blir föremål för medlidande
och insamlingar när deras svårigheter
blir så stora att de tas upp i
tidningarna. Det skulle enligt min mening
vara riktigare, att skapa rättvisa
åt barnfamiljerna och dem som verkligen
behöver ett stöd än att ge stöd åt
de bäst ställda och åt personer som har
förmögenheter. Men jag väntar inte att
mitt intresse för dessa frågor skall delas
av andra — framför allt inte av dem
som är så upprörda över att folk med
goda inkomster skall betala skatter som
bl. a. fru Nettelbrandt är.

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr

talman! Fru Eriksson i Stockholm
söker lättköpt popularitet genom
att tala om att finansministern och folkpartiet
gemensamt genom att vilja införa
fakultativ särbeskattning vill gynna
de rika familjerna på de ensamståendes
och fattigas bekostnad. Fru Eriksson
har tydligen inte uppfattat skillnaden
mellan gifta, som kominer under
den gräns där det är fördelaktigt att
vara gift jämfört med att vara ogift,
och gifta som ligger över den gränsen,
där det till och med blir ännu hårdare
beskattning på två gifta gemensamt än
på två ensamstående separat — och det
är inte särskilt litet med det system vi
har. Om man inte har elementa i denna
fråga klara för sig tror jag det är rätt
meningslöst att fortsätta en debatt på
denna punkt, och jag tror att det mer
än något visar att man bör frångå det
lapptäcke som så totalt förvirrat begreppen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Vad fru Nettelbrandt
sade om att man råkar illa ut om man
inte har elementa klara för sig när man
diskuterar, skulle jag ha kunnat säga
just detta när fru Nettelbrandt och andra
accepterar en ytterligare pålaga på
de ogifta för att betala de bättre ställda
giftas uppassning av sina män och samtidigt
är upprörda över att de ogifta
måste betala högre skatt. Det är ju två
olika sidor att sambeskattningens verkningar
som har påtalats. Ete bland allmänheten
säger man från borgerligt håll
att de gifta straffbeskattas. Men i dag
är den arbetsmarknadspolitiska motiveringen
för en särbeskattning den rakt
motsatta nämligen att de gifta har allt
för lindrig skatt. Men fru Nettelbrandt
höstar in fördelen för de gifta och låtsar
sig samtidigt företräda de ogifta.
Vilket vill fru Nettelbrandt? Är det rättvist
att låta de ogifta betala ytterligare

Vid remiss av statsverkspropositionen

30 miljoner kronor? Eller ställer sig
fru Nettelbrandt ljum till ett förslag om
obligatorisk särbeskattning som innebär
lindring för de ogifta? Det är ett dubbelspel
ni spelar ute bland folk.

Jag vet inte om herr Sträng behöver
stöda sig på folkpartiet för att genomdriva
den fakultativa särbeskattningen.
Jag tvivlar inte alls på att den går igenom
här. Jag ville endast påvisa att
entusiasmen för att hjälpa de ogifta inte
är så stor, när det kommer till kritan,
vill man hellre hösta in ytterligare vinster
för de gifta välställda.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag har för avsikt att
säga ett par ord om bostadspolitiken.
Vår partiordförande, herr Hermansson,
har ju redan deklarerat att vårt parti
ställer sig positivt till finansplanen. Jag
vill, herr talman, starkt betona att denna
förnöjsamhet är mycket behärskad.
När det gäller bostadspolitiken måste
jag deklarera att vi inte kan visa någon
större belåtenhet — inte så att vi skulle
vara missnöjda med fjolårets mycket
goda insatser på byggområdet utan så
att vi anser att den ambition som regeringen
visade förra året borde ha fortbestått
också under kommande år. Vår
uppfattning är alltså att om det var
möjligt att öka byggandet från år 1963
till 1964 med 9 procent, vilket resulterade
i cirka 94 000 lägenheter, finns
det inte tillräckligt starka motiv för att
nu minska ökningstakten till bara 1 å 2
procent.

Jag har många gånger lyssnat till inrikesminister
Johansson vid lokaliseringskonferenser
och bostadspolitiska
konferenser landet runt. Det är sålunda
inte bara en gång jag bar hört att målsättningen
bör vara att bygga minst eu
miljon lägenheter fram till är 1970. Detta
löfte gavs redan år 1960, och det skulle
ha betytt cirka 100 000 lägenheter
per år. Vi är nu på femte året, men vi
har inte något år byggt 100 000 lägenheter.
Det föreligger alltså redan en

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

mycket betänklig eftersläpning i byggandet.
Därför var det med förvåning
jag lyssnade till herr Svenning, när han
var så glad över att regeringen lovade
att behålla denna målsättning och fullfölja
den. Skall det vara möjligt, måste
nog igångsättningen ökas betydligt under
de år som är kvar av 1960-talet.

En så låg stegringstakt i bostadsbyggandet
som nu föreslås betyder att regeringen
själv slår undan grundvalarna
för att inom den angivna tiden förverkliga
sin egen målsättning. Man frågar
sig, om man i fortsättningen vågar
tro på inrikesminister Johanssons deklarationer
om bostadsbyggandet.

I och för sig står jag inte främmande
för en viss saxning av de årliga målsättningarna,
d. v. s. ena året en mindre
och andra året en större stegring av
bostadsbyggandet. Jag skulle till och
med kunna tänka mig en mindre tidsförskjutning
framåt i tiden, enär jag
har fullt klart för mig att det i sådana
långsiktiga målsättningar finns en hel
del osäkerhet med i spelet. Den mycket
laga stegringstakt som nu signaleras betraktar
vi emellertid som alltför snålt
tilltagen. Den kan inte godkännas av
vårt parti. Det bör dock stå klart både
för bostadsministern och regeringen
att bostadsbristen snarare ökar än
minskar. Det gäller under alla förhållanden
inom storstadsområdena men
också i medelstora städer och större tätorter.
Mot sådana fakta ter sig denna
minskning av byggandet jämfört med år
1964 som ofattbar.

Vi kan inte heller godkänna en sådan
kvotering av bostadsbyggandet att den
prioritering som regeringen med all rätt
vill ge storstadsområdena, där bristen
är mest framträdande, skall ske på bekostnad
av landet i övrigt. Det kan inte
vara lättare att vara bostadslös i Linköping,
Gävle eller Norrköping än inom
storstadsområdena. Att förflytta folks
lidanden från en ort till en annan kan
vi inte beteckna som god politik.

Vår mening att det är möjligt att öka

stegringstakten i bostadsbyggandet
grundar sig på antagandet att den högindustriella
och mekaniserade produktionen
kominer att växa, d. v. s. att produktiviteten,
per anställd och byggnadsvolym
räknat, i sig öppnar större möjligheter
för ett vidgat byggeri. Full sysselsättning
för alla byggnadsarbetare, förtursrätt
för bostadsproduktion, ekonomiskt
och rationellt byggande, förenkling
av rit-, konsult- och konstruktionsarbete,
forcering av region- och stadsplanearbetet,
d. v. s. en koncentration
av ansträngningarna, bör göra det möjligt
att öka regeringens minimiprogram
för bostadsbyggandet.

Vidare måste regeringens egna propåer
att hindra oprioriterad byggnation,
d. v. s. bankpalats, stora varuhus och
lyxvillor av olika slag, drivas med större
kraft. Rivningsraseriet anser vi också
böra ägnas stor uppmärksamhet. Redan
nu lär det enbart i Stockholm finnas
6 000 lägenheter som står tomma,
i flera fall i hus som mot bakgrunden
av den allvarliga bostadskrisen ännu en
viss tid borde öppnas för de bostadslösa.
En dålig lägenhet är trots allt bättre
än ingen lägenhet alls.

I detta sammanhang kan jag inte motstå
frestelsen att säga ett par ord om
egnahems- och villabebyggelsen. Om
man inte vill helt stoppa egnahemsbyggandet
inom storstadsområdena, bör
dock de som så starkt vurmar för denna
boendeform erinra sig några fakta
som direktör Sven Kypengren serverade
på HSB:s bostadsriksdag i Hälsingborg.
Jag citerar: »Den mark som krävs
för ett småhusområde med tillhörande
tomter, vägar, parker, affärscentrum
o. d. kan lågt räknat uppskattas till genomsnitt
ungefär 1 000 kvm, den kan
också vara något större. Det betyder, att
om man exempelvis hade inriktat sig
på att ge var och en av de blivande
3 000 familjerna i Täby-projektet en
småhuslägenhet i stället för en lägenhet
i flerfamiljshus, så skulle där ha krävts
fyra till fem gånger större markområde

Onsdagen den 20 januari 19G5 fm.

Nr 4

än det nu aktuella, eller totalt ca 3 miljoner
kvm.»

Vi vet också av erfarenhet vad gatukostnader,
kostnader för ledningar etc.
och inte minst markkostnaderna betyder
för hyrorna men kanske framför allt för
samhället och skattebetalarna i synnerhet.

Jag skall inte trötta med exempel, men
nog borde denna sida av småhusbyggandet
få vara med i bilden när man
i de stora bristområdena försöker råda
bot på bostadsbristen. Nog borde ett sådant
byggande som hastigast och mest
effektivt ger de bostadslösa en lägenhet
få förtursrätt, d. v. s. byggandet av flerfamiljshus.
Vill man gå de väger som
ger det största resultatet på kortaste tid,
får man inte skygga för åtgärder som
för ett mindretal människor kan te sig
mindre populära. Detta kanske framför
allt gäller sådan lyxbebyggelse där villorna
kostar upp till en halv miljon kronor
och mera och där skattebestämmelserna
är så utformade att villaägarna tjänar
på att köpa dessa dyra hus.

Skapandet av ett högindustrialiserat
och mekaniserat bvggeri handlar inte
bara om en effektivare byggenskap utan
jämväl om en nedpressning av själva
byggkostnaderna. Detta förutsätter stora
integrerande företag som förfogar inte
bara över kapital utan också över de
tekniska resurserna. Det är förvånansvärt
att en synnerligen omfattande småföretagsamhet
kan få florera inom byggnadsindustrien.
27 000 företag, entreprenörer,
underentreprenörer, sidoentreprenörer
och vad de nu kallar sig, konkurrerar
om arbetstillfällena. Det säger
sig självt att en sådan djungel av
småföretagare icke öppnar vägen för
ett rationellt byggande. Man måste få
till stånd stora integrerande byggföretag,
gärna uppbyggda efter de linjer
som Svenska byggnadsarbetareförbundet
skisserat på sin kongress och som
vi oreserverat kan ansluta oss till.

Det är min förhoppning att den utredning
som har till uppgift alt utreda

Vid remiss av statsverkspropositionen

möjligheterna till ett mera ekonomiskt
byggande skall kunna forcera fram
förslag och att regeringen snabbt vidtar
alla åtgärder som kan leda till praktiska
resultat.

Jag saknar i statsverkspropositionen
ett förslag till åtgärder mot markspekulation
liksom även förslag som möjliggör
för kommunerna att skaffa
sig en hög markberedskap. Snabba
åtgärder är nödvändiga på detta
område, om ett bostadsbyggande på
högre nivå skall kunna genomföras.

Jag har i korthet velat beröra dessa
frågor därför att jag betraktar dem
som de viktigaste. Ordnade bostadsförhållanden
för barnfamiljer, för åldringar,
för ungdomar som flyttar hemifrån,
för trångbodda är i dagens samhälle ett
problem som måste få sin lösning. Att
på nytt låta bostadsbyggandet fungera
som ett dragspel i fråga om konjunkturpolitiken
är något som den kommunistiska
riksdagsgruppen inte kan godkänna.

Slutligen vill jag, herr talman, göra
några reflexioner kring den debatt som
här förevarit.

Finansminister Sträng påstod i ett av
sina anföranden under gårdagen att
kommunisterna förfalskat hela frågan
om prisutvecklingen. Detta påstående
fälldes utan att det med en stavelse antyddes
någon bevisföring. På vilket
sätt skulle vi kommunister ha förfalskat
frågeställningarna kring de ständiga
prisstegringarna? Det var inga märkliga
synpunkter eller förslag vi serverade
beträffande denna del av politiken.
Vi sade bara vad många människor
med oss tänkte, nämligen att man
måste ägna större uppmärksamhet åt
prisfrågorna, att man borde undersöka
möjligheterna att vidga antalet sektorer
diir förhandlingar om priserna kunde
tänkas, att prisövervakningen borde
förstärkas. Något mera sade vi egentligen
inte.

Om det skall lalas om förfalskning i
detta sammanhang kan det möjligen

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

gälla herr Strängs och övriga partiers
attityd gentemot oss kommunister. Man
ville inte gå i närkamp med oss i prisfrågorna.
Man ville försöka sidosteppa
oss i debatterna, och i ivern att lyckas
därmed begick man det taktiska missgreppet
att underskatta prisfrågornas
betydelse. Nu har regeringen emellertid
upptäckt sitt misstag och i verkligheten
kommit över på kommunisternas linje.

Det är dessa fakta som herr Sträng
önskar gömma undan med sitt tal om
att kommunisterna skulle ha förfalskat
frågeställningarna kring prisfrågorna.
Men vi skall inte vara småsinta. Vi hälsar
regeringspartiet välkommet över på
en riktig linje i dessa frågor. Landets
konsumenter kommer att med stort intresse
följa den vidare utvecklingen.

Med anledning av den debattunge i
bostadspolitiken som uppstod sent i
går kväll, vill jag säga några ord till
herr Hansson i Skegrie. Han undrade,
om det var byggnadsarbetarna som läde
beslag på subventionspengarna, att
döma av byggnadsarbetarnas höga löner,
såsom han uttryckte det. Till detta
vill jag ha sagt att byggnadsarbetarna
till 99 procent arbetar på ackord. Det
innebär att varje byggnadsarbetare bara
erhåller i lön ersättning för vad han
presterat i form av arbete. Att byggnadsarbetarna,
särskilt i storstäderna —
men långt ifrån på övriga platser i landet
— har relativt sett hyggliga förtjänster
beror på den högt uppdrivna
arbetstakten och deras kunnighet och
skicklighet.

Om herr Hansson i Skegrie tror sig
komma åt kostnadsstegringarna inom
byggandet genom att sänka byggnadsarbetarnas
löner, så får detta helt stå
för centerpartiets räkning. Det vore
emellertid klokt både för centerpartiet
och herr Hansson att man ägnade större
intresse åt andra områden inom
byggnadsverksamheten. Det är exempelvis
känt att vid ett större varuhusbygge
här i Stockholm uppgick arbetslönerna
till 36 miljoner kronor. Arkitekt -

och konsultarvodena kostade lika mycket,
d. v. s. 36 miljoner kronor. Det
betyder, bildligt talat, att det kostar
lika mycket att rita en vägg som att
bygga den. Det vore bättre, om herr
Hansson i Skegrie satte in sitt kunnande
och sin energi på att åstadkomma
ändringar i det sistnämnda avseendet.

Slutligen, herr talman, ett kort konstaterande.
Statsrådet Johansson sade
i går kväll rent ut att industrien nu
skall ha sitt och att detta måste gå ut
över bostadsbyggandet. Det är sålunda
fullt klart att bostadsbyggandet alltjämt
skall fungera som ett dragspel i
fråga om konjunkturpolitiken. Detta är
ett viktigt erkännande, eftersom statsrådet
alltid tidigare förnekat den saken.
Vi kommer alltså i fortsättningen
att få ett ryckigt byggande: ena året
94 000 lägenheter, andra året 85 000—
88 000 lägenheter och det tredje året
kanske man inte vet någonting alls om
byggandets storlek. Under sådana förhållanden
är det helt enkelt inte möjligt
att planera byggandet och att bedriva
det på ett ekonomiskt sätt. Men
att medvetet åstadkomma ett kostnadsfördyrande
byggeri och därefter klaga
på kostnadsfördyringarna samt förklara
att orsakerna därtill måste utredas,
det är egentligen en lek med ord för
att inte säga något värre: en drift med
bostadskonsumenterna.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! I den departementala
rundvandring, som en remissdebatt i
sitt andra skede utgör, skulle jag vilja
ta upp ett par principiella spörsmål
rörande ecklesiastikdepartementet, och
jag konstaterar med glädje, att ecklesiastikministern
nu har kommit tillstä des.

Departementets ärenden är i sanning
många och mycket skiftande, och dess
budget är synnerligen dyrbar, för nästa
budgetår över 3,7 miljarder kronor. Det
är ett i flera avseenden komplicerat departement,
som tål att diskuteras.

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Nr 4

1 januari 1964 riktade jag i denna
kammare en enkel fråga till statsministern
angående kyrkoärendenas handläggning
inom regeringen, en fråga så
lydande: Vill statsministern ge kammaren
en redogörelse för skälen till att
inom regeringen kyrkoärendena åter
skall handläggas av den redan hårt arbetstyngde
ecklesiastikministern och
icke — trots ärendenas betydelse och
omfattning — av ett statsråd med speciellt
uppdrag på området?

Orsaken till frågan var, att kyrkoärendena,
som en tid haft en särskild
föredragande, ett konsultativt statsråd
eller en kyrkominister om man vill använda
ett kraftigare ord, fr. o. m. den
1 januari 1964 återigen skulle handläggas
av ecklesiastikministern. Statsministern
har tyvärr inte ansett det nödvändigt
att besvara denna enkla fråga,
vad nu orsaken till denna passivitet kan
vara.

I pressen förekom det en del kannstöperier
kring saken, av typen att det
uppenbarligen med regeringens sammansättning
inte har varit möjligt att
finna något statsråd, till vilken de ecklesiastiska
frågorna kunde delegeras. I
det läge, som uppkom, fanns det tydligen,
hette det vidare, ingen annan
lösning. Strängt taget är det, klämde
en tidning till med, ett fattigdomsbevis,
att man inom regeringen inte lyckats
uppbåda någon för sysslan särskilt
skickad person. Sista ordet kan väl
knappast vara sagt, skrev JönköpingsPosten.
Men att så ändå skulle vara
fallet var tydligen meningen, åtminstone
i vad det ankom på statsministern.

Rent sakligt sett lär det inte kunna
bortresoneras, att de kyrkliga ärendena
på längre sikt skulle vara betjänta
av att handläggas i egen regi så att säga,
alltså av ett statsråd med specialinriktning
på detta område. Härtill kommer,
att ecklesiastikministern har mer än
tillräckligt med att klara skolans problem.
Inte ens den betydelsefulla och
omfattande propositionen om gyinna -

Vid remiss av statsverkspropositionen

sium och fackskola kom i tillbörlig tid,
så att riksdagsbehandlingen kunde ske
i lugn och ro.

Antalet diarieförda kyrkoärenden i
ecklesiastikdepartementet uppgick 1962
till 1 070, enligt vad jag inhämtat, och
1963 till 957. Antalet propositioner var
under 1963 tio.

Vad som än sker med kyrkoärendena,
kvarstår dock problemet med ecklesiastikdepartementets
arbetsbelastning och
heterogenitet.

Jag står inte här i kammarens talarstol
i dag för att i första hand kverulera
över bristande uppmärksamhet från
statsministerns sida. Frågan om kyrkoärendena
är ett led i ett mycket större
spörsmål, nämligen det om ecklesiastikdepartementets
eventuella delning. Möjligen
kan det problemet finnas också
i något annat departement, men det kan
inte hindra mig från att speciellt ta upp
ecklesiastikdepartementet, som nog
måste anses vara i behov av en organisatorisk
översyn ur denna synpunkt;
några andra kan jag inte bedöma.

Ecklesiastikdepartementets driftbudget
— för att nu hålla mig endast till
den — slutar i riksstaten för budgetåret
1965/66 på 3,7 miljarder och överträffas
bara av socialdepartementets på
8 miljarder och försvarsdepartementets
på 4,1 miljarder kronor. Antalet ecklesiastikdepartementet
underställda ämbetsverk
och förvaltningsorgan är
många fler, synes det, än hos något annat
departement, kanske t. o. m. dubbelt
så många. Det har sagts så, men
jag vet inte om det är riktigt. Detta
märks också i budgeten, som i fråga om
detaljrikedom överträffar alla andra departements.
Följaktligen är också bil. 10
till statsverkspropositionen, d. v. s. ecklesiastikdepartementets,
den kvantitativt
tjockaste.

En omorganisation av ecklesiastikdepartementet
är den för forskningen mest
angelägna reformen just nu, framhöll
en lundaprofessor i en tidningsartikel i
början av januari detta år. Han har fått

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

många instämmanden från universitetsliåll.
I vårt land är staten, heter det i
artikeln, grundforskningens och den
högre utbildningens uppdragsgivare och
arbetsgivare. Under universitetens expansion
efter kriget är det grundutbildningen
(till civilingenjör, fil. mag., med.
lic. och motsvarande), som stått i centrum
för intresset. Universiteten har
vuxit, sägs det med någon överdrift, till
undervisningsfabriker, där ett stort
centraldirigerat administrativt maskineri
är strängt sysselsatt med kursplanereformer,
undervisningens effektivitet
och samordning med skola och samhälle.
Under all denna våldsamma aktivitet
har forskningen och den avancerade utbildningen
kommit i andra hand. Det
naturligaste är, menar artikelförfattaren,
att låta universitet och högskolor tillsammans
med grundforskningens organ
få ett eget departement — förslagsvis
kallat universitetsdepartementet — med
en egen budget.

Detta förslag är emellertid inte så
nytt, som förslagsställaren tycks tro, vilket
dock inte gör det mindre diskussionsvärt.
Förslaget restes sålunda i all
anspråkslöshet senast i november i fjol
i en debatt kring ämnet »Forskning —
ett samhällsintresse», en liten debatt
som anordnats av Humanistiska föreningen
vid Stockholms universitet och
i vilken deltog representanter för samtliga
fem riksdagspartier.

Vinsten med det nya departementet
skulle vara, att grundforskningen fick
eu plats i förvaltningen, där den skulle
kunna uppträda i ett naturligt sammanhang
och inte längre vara ett bihang till
ett stort undervisningsväsen. Den mindre
ramen skulle underlätta planering
och utbyggnad. Ecklesiastikdepartementet
har så mycket att syssla med, att
forskning och avancerad undervisning
kan löpa risk att försvinna eller åtminstone
tona bort bland andra arbetsuppgifter
och få en schablonmässig behandling.

Detta var, med några tillägg, vad man
skisserade i tidningsartikeln. Men nu

skall det å andra sidan inte förnekas, att
det finns sakkunniga som menar, att
man inte skulle vinna utan tvärtom förlora
på att flytta forskningen, universiteten
och högskolorna från ecklesiastikdepartementet
till ett särskilt, nytt departement.
Forskningsfrågor är ju ingalunda
begränsade till ecklesiastikdepartementets
intressefält utan ryms inom
praktiskt taget alla departement. Den
föreslagna utflyttningen från ecklesiastiken
skulle med andra ord endast ge
en del av helheten, och den skulle som
en bland flera påföljder få nya samordningsproblem
att bemästra. Vidare skulle,
fruktar man, ett universitetsdepartement
klyva undervisningsfrågorna så
att säga i ett lägre och ett högre plan
och innebära, att man skapade en ny
skiljegräns vid studentexamen som inte
är särskilt önskvärd.

Även om invändningar mot en delning
av ecklesiastikdepartementets förvisso
kan göras, torde dock frågan om
dess framtida status tränga sig på mer
och mer. Det ligger väl någon fara i
alltför långt dröjsmål med de nödvändiga
övervägandena i saken. Ärendeanhopningen
kan bli för stor såväl kvantitativt
som kvalitativt. En avmattning
av utbildningsupprustningen på alla nivåer
varken kan eller får inträda — det
är vi ju överens om.

Kunde sedan en snabb nyordning
också ge ett speciellt statsråd tid och
krafter att syssla med — och därmed
skall jag sluta med en kär och nödvändig
käpphäst — den vikande lärarbenägenheten
hos den universitetsstuderande
ungdomen, en vikande benägenhet
som tenderar att äventyra eller åtminstone
urlaka våra skolreformer, så vore
lyckan ännu större. Att studenternas
lärarbenägenhet för närvarande är låg,
betyder att »unga lejon» — jag använder
herr Lundbergs djurbild från i går
— av såväl han- som honkön inte gärna
blir lärare. För dem är yrket föga lockande.
De unga lejonen ruskar på manen
och tänker på något annat.

Men så en dag hände något. Förvå -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

nåd blickade man på en .statlig annons i
dagens blad, där en ung man för all
världen presenterades som en lärare.
Omgiven av sköna elever, vilka förefaller
vilja ha hans autograf, står han bakom
sin kateder och ser bra ut. Ansiktsuttrycket
är elevvänligt och blixtrande
intelligent — denne lärare synes inte
ens främmande för en elgitarr. För den
som inte bara ser till det yttre skenet
i en annons avslöjar det, att detta är en
hjärna med plusvärden. Man måste inse,
att ett lejon inte tappar manen av att
bli lärare. Att verkligen bibringa universitetsungdomen
en sådan klar insikt,
är en stor och maktpåliggande uppgift
för två ecklesiastikministrar.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det är ju mångahanda
ting som hör till en remissdebatt, tydligen
även ecklesiastikministerns arbetsbörda.
Jag vill till herr Nordstrandh säga,
att jag personligen verkligen inte
alls tar illa upp att ecklesiastikministerns
arbetsbörda diskuteras offentligt,
än mindre i denna kammare. Jag har
själv diskuterat den frågan många gånger,
inte minst mera internt i departementet.

Men jag vill — och det är därför jag
har begärt ordet — säga en gång för
alla, att kyrkoärendena inte är betungande
ur den synpunkten att de kräver
mycken tid. Jag har som kyrkominister,
om jag får använda det uttrycket, haft
den utgångspunkten att staten — och
givetvis jag själv -— skall lägga sig i
kyrkans angelägenheter så litet som
möjligt.

Det verkar ju mycket imponerande
när man talar om antalet kyrkoärenden
som handlagts i konselj — det är ett 20-tal varje vecka. De flesta ärenden av den
typen är lätta. Det är försäljning av
jord, det är dispenser för kyrkomusiker
och präster. .lag har lyckan att ha en
rutinerad och väl inarbetad kyrkobyrå,
som i allmänhet i stort sett kommer

Vid remiss av statsverkspropositionen

rätt i dessa frågor. En och annan svår
utnämningsfråga finns, det skall jag
stryka under. Men en sådan fråga är
ofta av den arten att man inte kan räkna
den i tid. Där är man ensam med
sitt samvete vare sig det är dag eller
natt.

Kyrkan som förvaltningsområde är
alltså relativt litet arbetskrävande. Däremot
kan, herr Nordstrandh, kyrkopolitiken
om några år komma att bli mycket
besvärlig, oavsett vilken ecklesiastikminister
eller vilken regering vi har.
Jag föreställer mig att när utredningen
om stat och kyrka kommer att framlägga
sitt betänkande, är det nödvändigt
för vilken regering som än sitter att
verkligen avdela en särskild kraft för
dessa frågor. Det kan då inte längre
vara något vänsterhandsarbete — då
måste regeringen, riksdagen, staten
verkligen lägga sig i det.

I fråga om forskningen är läget något
annorlunda. Grundforskningen, säger
herr Nordstrandh och citerar förmodligen
Lars Gårdings artikel, finge om vi
hade ett forskningsdepartement en naturlig
plats i förvaltningen. Jag vänder
på detta och frågar om forskning i mer
inskränkt bemärkelse, i den egentliga
bemärkelsen av fri vetenskaplig forskning,
över huvud taget skall ha någon
plats i förvaltningen. Också det är en
myt som jag vill avliva.

Det är självfallet att vi i dag har
forskningspolitik på allra högsta plan.
Forskningsfrågorna går in i alla departement
och kommer även i fortsättningen
att göra det. Jag kan t. ex. inte föreställa
mig en jordbruksminister som
inte måste ägna mycken tid åt jordbruksforskning.
Jag kan inte tänka mig
en handelsminister eller en industriminister
som inte måste ägna en mycket
väsentlig del av sin tid och kraft åt att
tänka på teknisk forskning, utvecklingsarbete
inom industrien o. s. v.

Men grundforskningen vid universiteten
är ju i första hand en anslagsfråga.
Vi bär organisationen med forsknings -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

råd. Regeringen lägger sig aldrig i rådens
arbete. Vad vi gör numera med
hjälp av forskningsberedningen under
statsministerns ordförandeskap är att
vi söker få en prioritering mellan de
stora forskningsområdena. Men det är
inte heller en förvaltningsuppgift, utan
det är en politisk uppgift som är regeringens
som sådan.

En särskild forskningsminister skulle
alltså på det området egentligen inte
kunna göra annat än att arbeta för så
stora anslag som möjligt. Forskningspolicyn
måste ledas av regeringen som
sådan med många krafter inkopplade,
också från universitetsvärlden själv.

Kulturfrågorna blir mer och mer väsentliga
i departementet ■— jag hoppas
att det även framgår av åttonde huvudtiteln.
Det är svåra frågor, mycket svåra
därför att det på detta fria kulturområde
inte finns något ämbetsverk
— och jag vill säga gudskelov för det.
Nej, det är fria organisationer, fria
personligheter som arbetar, den fria
debatten i press, radio, TV. En aldrig
sinande ström av uppslag och propåer
och idéer kommer till departementet.
Härvidlag skulle man alltså verkligen
på allvar kunna fundera över om det
inte så småningom blir på tiden att låta
en särskild arbetsorganisation syssla
med frågorna. Vi har börjat med en
särskild kulturavdelning, och jag tycker
att erfarenheterna av den är goda.
Men någon sådan där våldsam direkt arbetsbeskärning
skulle det ändå inte bli.

Och då är vi, herr Nordstrandh,
framme vid det andra området, nämligen
undervisningen. Departementet
borde naturligtvis heta undervisningsdepartementet.
Det är en konservatism,
en traditionalism att vi inte har ändrat
namnet, men vi är ju ofta sådana.

På undervisningens område skulle
man alltså kunna göra ett snitt, om man
bara ser till arbetsbördan, och skilja
universiteten som utbildningsorganisation
från skolan som utbildningsorganisation.
Men det innebär också något an -

nat, något som vi ännu inte vågat göra
och om vars lämplighet jag över huvud
taget är tveksam: vi skulle skilja undervisninsgpolitiken
på skolans och gymnasiets
och yrkesutbildningens område
från undervisningsfrågorna vid universiteten.
Var skulle vi lägga all övrig
postgymnasial undervisning t. ex.? Det
gäller ju inte bara universitet och högskolor,
utan vi räknar med att bygga
upp nya former av låt mig säga yrkesutbildning
eller postgymnasial utbildning
i institutsregi eller liknande, kanske nya
typer av högskolor som inte är universitet
men i varje fall postgymnasiala.

Jag tror, herr Nordstrandh, att de
forskare, som med utgångspunkt från
förhoppningar att de skulle få mera
pengar till forskningen pläderar för ett
undervisningsdepartement och ett universitetsdepartement,
inte har tänkt igenom
frågan vad gäller utbildningsaspekterna.
Jag har väl inte i denna kammare
under senare år deltagit i en enda
skoldebatt där vi inte gått över hela
fältet. Det är självfallet inte möjligt att
skilja grundskola från gymnasium, men
det är heller inte möjligt att tala om
den obligatoriska skolan, gymnasiet, yrkesutbildning
och folkbildning utan att
hela tiden också se på vad som skall
komma därefter, alltså den högre utbildningen.
Det är detta som är problemet
i den debatt som nu pågår här
och där om ecklesiastikdepartementets
arbetsbörda.

Till sist några ord om ytterligare en
myt!

Det är ju i första hand inte flera statsråd
det är fråga om, utan det är fråga om
själva arbetsorganisationen som står till
de enskilda departementschefernas förfogande.
I varje departement bör det bara
finnas en statssekreterare —-jagkan dess
bättre tala med en viss erfarenhet på
den punkten efter sju år som statssekreterare.
Statssekreteraren fungerar som
verkställande direktör och arbetsledare
i departementet. Skall man verkligen
göra livet surt för dessa så arbetstyng -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

da människor, skall man ge dem ett par,
tre statsråd att förse med service i
form av förberedande av propositioner
och beredningar. Varje tanke på utbrytning
av vissa ärenden som inte följs
upp av en ny departementsindelning
kommer i praktiken inte att innebära
en avlastning för departementet.

Sedan kan man, herr talman, naturligtvis
ändå arbeta med flera statsråd
inom ett departement, men då finns det
alltid enligt vad jag föreställer mig en
politisk motivering bakom det hela. Det
kan finnas särskilt lämpliga personer
inom räckhåll, vilka alltså får som huvuduppgift
att under en tid koncentrera
sig på en fråga eller ett område.
Det är dock departementsindelningen i
stort som måste angripas. Det gäller
inte bara att sätta in statsråd bär och
där inom departementen.

Herr talman! Detta är en stor och invecklad
sak, som man egentligen inte
borde ta upp en debatt om utan att
vara förberedd och rustad till tänderna,
men jag tyckte att herr Nordstrandhs
inlägg var så pass friskt och trevligt
och inbjöd till en saklig debatt, att jag
ville svara honom omedelbart.

Herr NORDSTRANDH (h) kort genmäle
:

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för att vi fick diskutera denna
sak. Jag beklagar, att den tid jag har
till förfogande för min replik är så ytterligt
kort, men jag tycker, att frågan
är mycket lämplig att aktualisera just
i en remissdebatt. Annars finge jag taga
mig före att väcka en motion för att
över huvud taget få i gång någon diskussion,
och det är jag inte beredd att
göra, utan jag vill bara få denna diskussion
till stånd.

Vad beträffar kyrkoärendena är jag
väl medveten om att dessa utgör ett relativt
litet arbetsfält och att de inte
heller är särskilt betungande, såsom
herr Edenman underströk. Jag måste
emellertid fråga mig, varför man inom

Vid remiss av statsverkspropositionen

regeringen under två perioder haft en
kyrkominister, nämligen Nils Quensel
i bortåt sex år och Sven af Geijerstam
i över ett år. Motiveringen skulle alltså
vara, att man händelsevis haft en lämplig
person inom räckhåll, för att citera
herr Edenman. Det är onekligen en relativt
klen motivering i en sakfråga. Nu
har man gått tillbaka till det normala
förhållandet.

Jag konstaterar med tillfredsställelse,
att det, när frågan om förhållandet mellan
stat och kyrka blir aktuell om några
år, måste bli nödvändigt att ha en kyrkominister
eller vad vi skall kalla den
som skall hålla i dessa ärenden. Det är
orimligt att lägga detta på ecklesiastikministern.

Om det övriga skulle jag vilja säga,
att man givetvis kan organisera ett departement
på det sättet, att man skapar
olika råd, arbetsgrupper o. s. v., vilka
arbetsmässigt kan fungera ganska hyggligt.
Men det är inte möjligt för en statssekreterare
eller avdelningschef att inför
riksdagen svara för fögderiet, och
en av de stora fördelarna med att ha
två departement är att man har två
ministrar, som kan svara inför kamrarna.

Det är en ganska avsevärd arbetsbörda
att sätta sig in i de avgöranden,
förslag och dylikt, som arbetsgrupperna
och avdelningarna har att framlägga.
Det är på detta stadium vi i sista
hand har att bestämma oss för hur vi
vill ha det, och detta är beroende av
den föredragning vederbörande minister
lämnar.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Bara några meningar
för fullständighetens skull.

Några av mina kolleger i regeringen
kanske har lyssnat på mitt inlägg och
jag är övertygad om att dessa med lika
stor kraft, om tillfälle skulle ges, skulle
kräva samma arbetslättnader. Hela denna
debatt måste alltså föras om rege -

3 — Andra kammarens protokoll 1965. AV 4

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ringens arbetsformer och organisation
över huvud taget. Man kan egentligen
inte ta upp bara ett enda departement
i detta sammanhang. Jag kan t. ex. peka
på inrikesdepartementet, som har att
behandla oerhört centrala frågor i
svensk politik just nu.

Herr NORDSTRANDH (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag framhöll i mitt anförande,
att samma fråga kan resas
även inom andra departement. Jag ville
ta upp ecklesiastikdepartementet, eftersom
jag anser att jag något kan bedöma
detta. Jag är överens med herr
Edenman om att det som jag nu tagit
upp skulle få en synnerligen lycklig
lösning, om det kunde aktualiseras i
samband med en större översyn av regeringsarbetet.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Det är givet att de frågor
som behandlas i statsverkspropositionen
diskuteras i remissdebatten kan ses ur
olika synpunkter beroende på att de
kan beröra olika delar av vårt land på
olika sätt. I synnerhet gäller det frågan
om bostadspolitiken.

Den av bostadsstyrelsen föreslagna
preliminära fördelningen av det i statsverkspropositionen
framlagda bostadsbyggnadsprogrammet
innebär en väsentlig
omlokalisering av bostadsbyggandet
med en koncentration till storstadsområdena
men med en minskning av bostadsbyggandet
i landet i övrigt med cirka
30 procent. En så drastisk omläggning
måste få förödande konsekvenser både
för sysselsättningen inom byggnadsfacket
och för bostadsförsörjningen inom
de områden av landet som drabbas av
minskningen.

Reduceringen av bostadsbyggandet
(räknat i antal lägenheter) motiveras
bl. a. med att ökningen av bostadsbyggnadsvolymen
under de senaste åren
medfört en betydande stegring av byggnadskostnaderna.
En minskning av ök -

ningstakten i bostadsinvesteringarna
förmodas få välgörande konsekvenser
för kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet.
Detta torde vara en chimär.
Troligare är att den föreslagna koncentrationen
till storstadsområdena, där det
ekonomiska klimatet redan är överhettat,
kommer att verka ytterligare upprivande
på kostnadsnivån. De byggnadsarbetare
som överflyttas till storstadsområdena
kan som regel icke skaffa
sig familjebostad och kräver därför
dagtraktamenten och även annan kompensation
för sina ökade levnadskostnader.

Önskan att flytta industriföretag från
storstadsområdena till andra delar av
landet har under senaste tiden tenderat
att öka. Många sådana omlokaliseringar
liar också genomförts, bl. a. i Kalmar
län. Eftersom tillgången på bostäder är
en betydande lokaliseringsfaktor — vilket
understrukits av flera talare under
denna debatt — har nyetableringar och
utvidgning av industriföretag varit möjliga
endast på grund av att man inom
den även tidigare mycket knappa länsramen
för bostadsbyggande temporärt
kunnat öka bostadsbyggandet på en ort
för att tillgodose ett akut behov. Den nu
genomförda beskärningen av bostadsbyggandet
har till följd, att det icke finns
möjligheter att tillgodose ens det bostadsbehov
som uppkommer till följd
av den pågående urbaniseringsprocessen
och till följd av angelägenheten att
åstadkomma en förbättring av bostadsförhållandena
även på landsbygden. Det
torde därjämte bli praktiskt taget omöjligt
att ens tillnärmelsevis tillgodose
behovet av de för åldringsvården så
nödvändiga pensionärsbostäderna.

Det kommer att bli svårare att bedriva
en aktiv lokaliseringspolitik som
kan befria storstadsområdena från det
värsta befolkningstrycket. Bostadskrisen
skulle sannolikt lösas snabbare och
framför allt billigare genom en koncentration
till andra progressiva områden.

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Eftersom bostadsbyggandet måste
koncentreras till de industriexpansiva
orterna, där huvuddelen av bostadsproduktionen
sker i form av flerfamiljshus,
måste man i alla regioner utanför
storstadsområdena räkna med en avsevärt
minskad produktion av småhus. En
följd av detta blir en högst väsentlig
minskning av sysselsättningen, bl. a.
inom träindustrien och naturligtvis för
de mindre byggmästarna.

Tidigare under debatten har inrikesministern
och även andra talare framhållit
att det skulle vara en önskvärd
utveckling att antalet mindre byggnadsföretag
minskades och att man i stället
finge flera storföretag. En motivering
härför har varit att man tror att byggnadskostnaderna
härigenom skulle bli
mindre. När det gäller egnahemsbyggandet,
som vi under alla förhållanden
måste ha kvar även på de mindre orterna,
visar erfarenheten att de stora
företagen inte kan åta sig att bygga
egnahem till så låga kostnader som de
mindre byggnadsföretagen kan göra. Om
man låter t. ex. Skånska Cement och en
mindre byggmästare räkna på ett egnahemsbygge,
så kommer det stora företagets
entreprenadsumma att ligga skyhögt
över det mindre byggnadsföretagets.
Därför är det även ur kostnadssynpunkt
av stor betydelse att det finns
många små byggnadsföretag. Jag kan
därför inte ansluta mig till de synpunkter
som i denna debatt härvidlag framförts
av herr Nilsson i Gävle och andra
talare.

Bostadssituationen är ju ytterst besvärlig
även på mindre orter. Det är
ingen ovanlig företeelse att en kommun,
som projekterat ett flerfamiljshus och
som i början av 1964 blev nekad igångsättningstillstånd,
nu har fått besked
om att man inte kan få igångsättningstillstånd
ens under 1965. Detta arbete
har alltså skjutits till en oviss framtid,
och kan komma i gång tidigast 1966. Det
finns alltså kommuner som varken under
1964 eller 1965 kunnat bygga ett

Vid remiss av statsverkspropositionen

enda flerfamiljshus. Utvecklingen har
blivit den att man i de kommunala stiftelserna
i stället byggt enfamiljshus,
men om nu också den produktionen
kommer att minskas, blir svårigheterna
mycket stora.

Jag ser att herr Persson i Skänninge
har återvänt till kammaren, och jag
skall då beröra några jordbruksfrågor.
Herr Persson i Skänninge förde i går
fram några synpunkter på jordbruksproblemen.
Han hade en mycket framskjuten
plats på talarlistan — den plats
som gruppledaren brukar ha. Jag vet
inte om man kan bedöma tyngden av de
synpunkter han framförde med utgångspunkt
från den framskjutna platsen på
talarlistan, men jag skall ändå ta upp
några av dem.

Herr Persson i Skänninge underströk
kraftigt att det skulle komma att ske
en mycket stor omgestaltning av det
svenska jordbruket. Han skisserade eu
framtidsbild av mycket stora enheter
med mycket stark specialisering. Han
varnade för faran att en jordbruksproduktion
av den omfattning vi nu normalt
har skulle ge mycket stora livsmedelsöverskott.
Man bedömer det väl
numera så, att de stora livsmedelsöverskott
som under 1930-talet var mycket
svårbemästrade inte kommer att få motsvarigheter
i framtiden. Man tror att
de överskott som eventuellt uppstår inte
skall vålla större svårigheter att placera.

Här nämndes att det var svårt att placera
äggproduktionen. Nu kan man ju
ha mycket stor äggproduktion oberoende
av gårdarnas areal. Det har inte med
jordbrukets strukturomvandling att göra.
Äggproduktion kan ju bedrivas utan
jordbruk.

Vad beträffar överproduktion av fläsk
är denna inte stort mer än hälften så
stor som föregående år. Det är väl heller
inte meningen att vi skall avstå från
den export till England, för närvarande
10 000 ton, som vi har. öststaterna
har också visat sig angelägna att köpa

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

dessa produkter västerifrån. Därför är
läget vid ett eventuellt produktionsöverskott
inte så mörkt som lierr Persson i
Skänninge velat göra gällande.

Jordbrukets omgestaltning medför
också en omgestaltning av landsbygden
och landsorten. I och med att jordbruksföretag
försvinner, försvinner också en
del andra företag, och inflyttningen till
större, expansiva orter blir ännu kraftigare.
Nu säger inrikesministern att
regeringen inte kunde göra något åt
att man fått så stora besvär med bostadsbyggandet
i Stockholm, Göteborg och
Malmö. Det berodde på en utveckling
som man inte behärskade. I detta sammanhang
siiger man således att landsbygdens
näringsliv måste få en ny struktur
och folk flytta in till dessa större
orter, och sedan beklagar man sig över
företeelser som man själv med vissa
åtgärder bar framkallat!

Visserligen gör ledarna för dessa expansiva
orter vackra uttalanden vid
nyår om befolkningsökningen, men dessa
ökningar motsvaras av minskningar
på andra håll där man inte är lika beredd
att hälsa utvecklingen med glädje.

Det finns också andra synpunkter på
en strukturomvandling än de rent krassa.
En strukturomvandling som drabbar
en bygd, där det inte finns möjlighet att
skapa andra näringar i stället för jordbruket,
får sådana nackdelar och sociala
vådor att man bör betänka sig mer än
en gång innan man rekommenderar
den.

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge
var litet bekymrad över min placering
på talarlistan och drog därav
slutsatsen att jag hade alldeles speciella
synpunkter att anföra. Jag tror inte
att herr Börjessons placering så långt
ned betyder att han är någon dålig talesman
för jordbruket här i landet utan
bara beror på att han anmält sig så
sent. Om han anmäler sig litet tidigare

ett annat år, får han säkert en mera
framskjuten plats.

Jag skall inte polemisera med honom
om överskotten som jag tidigare berörde,
men jag skulle vilja vädja till honom
att läsa allt material vi får i 1960
års utredning. Allt materialet talar för
att vi inom en mycket snar framtid har
att vänta ett överskott inte bara av fläsk
utan också av vegetabiliska produkter.

Ute i världen sker också åtskilligt på
jordbruksproduktionens område. Inom
EEC har man t. ex. kommit överens om
spannmålspriserna. Om herr Börjesson
tar sig en funderare över vilka stora
slumrande arealer som finns bl. a. i
Frankrike och Italien, inser han nog att
vi med säkerhet inte får avsättning för
produkterna. Överskottet måste vi avlasta
genom att subventionera. Därför
menar jag —- det sade jag tydligt i går
— att vi skall begränsa oss till en jordbruksproduktion
som vi till största delen
kan konsumera i landet. Jag tror
att herr Börjesson så småningom skall
finna att han har fel i sin bedömning.
All expertis är på det klara med att vi
befinner oss i ett besvärligt läge.

Herr Börjesson i Glömminge kommer
väl ihåg att vi under höstriksdagen beslöt
att höja slaktdjursavgifterna. Varför?
Därför att vi behövde pengar för
att subventionera exporten av fläsk. Det
kommer säkerligen i fortsättningen att
uppstå flera sådana situationer.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag känner självfallet
inte till vilka prognoser 1960 års jordbruksutredning
kommer att framlägga i
fråga om den framtida produktionen
och kan därför inte debattera den saken.
Men jag deltar själv i jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse och vet
vilka prognoser och bedömningar man
där gör. Vi ser inte ens mörkt på överskottet
i fråga om fläskproduktionen —
som enligt herr Persson i Skänninge
skulle vara en av de mest ömtåliga

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

produktionsgrenarna — för de närmaste
åren.

Frågan är när den dagen inträffar då
det blir en mycket stor brist på kalvar
i Sverige. Under 1964 har sådan brist
börjat uppträda i Italien. Detta land
har köpt spädkalvar från Nordamerika
och dessa har fraktats till Italien per
flyg i pappkartonger och även med båtar.
Man frågar sig om Västeuropa på
det sättet kan tänka sig att i längden
tillgodose sin produktion av köttvaror.

Det kommer också i vår, enligt mycket
säkra meddelanden som vi fått, att
bli en oerhörd brist på kväve både i
Sverige och i hela Västeuropa. Man
kommer inte att kunna tillgodose jordbrukarnas
behov av kväve för vårsådden.

När det gäller subventioner kommer
jordbrukarna själva genom slaktdjursavgifterna
att betala in medel till fonder
för att reglera vissa överskott. Det
är en uppläggning som vi haft hela
tiden ända sedan vi fick vår moderna
reglering och försäljning av jordbruksprodukter.
Dessa avgifter betalas in av
jordbrukarna själva och vi ser dem
precis som fackföreningsavgifter. De
hjälper till att på olika sätt finansiera
den egna försäljningen.

Jag vill bara påminna herr Persson
i Skänninge om att det inte är så länge
sedan Manitobavetet på världsmarknaden
kostade 70 kronor per deciton och
det svenska vetet stod i 32 kronor per
deciton. Det är alltså bara fråga om
vilka tider man väljer då man talar om
subventioner.

Herr PERSSON i Skänninge (s) kort
genmäle:

Herr talman! När vi under höstriksdagen
beslöt om de förhöjda slaktdjursavgifterna
baserades det beslutet på en
framställning från jordbruksnämnden.
Dess motivering för förhöjningen var
att vi under 1965 kom att få ett stort
fläsköverskott och att det behövdes
pengar för att kunna avsätta detta över -

Vid remiss av statsverkspropositionen

skott. Jag hoppas att nämnden bedömde
saken rikigt. Riksdagen beslöt också
om en höjning av slaktdjursavgifterna.

Det är inte bara jag och herr Börjesson
i Glömminge som vill minska på
den jordbruksproduktion vi har i lan det.

Om herr Börjesson var inne i kammaren
i går när hans partiledare talade
kunde han bl. a. höra denne säga att
»jag hoppas att jordbruksministern
hjälper till så att vi kan plantera skog
på den sämre åkermarken i detta land».

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! I denna remissdebatt
har jag tyckt det vara angeläget att
framföra några synpunkter på vår uhjälp.

Jag har helt nyligen tillsammans med
två andra ledamöter av riksdagen haft
tillfälle att på ort och ställe studera några
av våra biståndsprojekt i tre länder i
Afrika. Det är naturligtvis förmätet att
efter en sådan snabbkontakt med arbetet
ute på fältet tro sig ha reella kunskaper
och vara helt insatt i problematiken.
Å andra sidan vill jag påstå att
frågeställningarna åskådliggjorts på ett
helt annat sätt än vad föredragningar
här i riksdagshuset någonsin kunnat
göra, i all synnerhet som vi fick rika
möjligheter till ingående resonemang
med de människor som skickats ut från
Sverige och som arbetat i ett antal år
eller månader på de olika projekten.

Jag behöver väl inte säga att behovet
av insatser förvisso dokumenterades.
Den bottenlösa fattigdomen, de oändligt
stora barnskarorna i de mest miserabla
förhållanden, sjukdomarnas härjningar,
den bristande hygienen, den nästan totala
bristen på resurser att verksamt
angripa dessa förhållanden från ländernas
egen sida liksom bristen på både
utbildningsmöjligheter för barn och
ungdom och arbetstillfällen för de vuxna
var så iögonenfallande att även ett
kort besök gav tydliga besked om att
vad vi förut läst och hört om verkligheten
motsvarade den otäcka san -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ningen. En tidigare vilja att verka för
en effektiv svensk insats har befästs
genom dessa upplevelser.

Jag ämnar inte i detta sammanhang
ta upp avvägningen av vårt bistånd i
kronor räknat utan i stället göra några
reflexioner om metoder och former för
vår hjälp. Inte därför att man har skapat
klarhet om hur vi skall gå fram.
För egen del kanske jag får bekänna att
vår resa också har uppvisat exempel
på hur man inte skall göra. Jag har
emellertid inte någon anledning att gå
in på de enskilda projekten, utan mina
synpunkter blir av allmän karaktär.
Jag vill gärna framhålla att för mig är
det varken upprörande eller chockerande
att vi i våra hittillsvarande projekt
gjort en del misstag. Det blir det först
om vi inte förstår att dra lärdomar av
våra misstag. Som jag ser det har vi
nu kommit så långt och hållit på så
länge att vi kan börja dra slutsatser av
det slaget.

Eftersom det uppenbarligen föreligger
ett givet förhållande mellan vårt
bistånd i pengar räknat och vår förmåga
att mobilisera experter, måste dessa
två faktorer ses tillsammans. För övrigt
har detta ofta sagts från regeringsbänken.
Men vad jag i det sammanhanget
vill påstå — och då bygger jag
detta på erfarenheter från två fransktalande
länder — är att de experter som
vi skall sända ut måste både kunna sitt
fack men också kommunicera med
människorna på deras eget språk. Av
detta drar jag den slutsatsen att vi skall
pröva nya projekt i fransktalande länder
med en extra omsorg, i all synnerhet
som det finns en utomordentligt
stor marknad för svenska insatser även
om vi håller oss till dem där man klarar
sig med det engelska språket. Såvitt
jag förstår är det dessutom bara
en fördel om man kan åstadkomma en
koncentration i fråga om antalet länder.
Man gör insatserna bara nyttigare
även ur andra synpunkter. För det första
är det klart att administrationen blir

billigare om man har att göra med färre
länder, för det andra får man på det
sättet en verklig kunskap om ett land,
dess inre förhållanden och de behov
som man med framgång kan försöka
täcka. För det tredje är det nog utan
tvekan så — och det verifierades i hög
grad under samtal med svenskarna där
ute —• att det ena initiativet ger uppslag
till det andra. För det fjärde förstärker
man värdet och den bestående
nyttan av det ursprungliga initiativet,
om detta kan byggas på med ytterligare
sådana. Vad som då krävs, om man
skall åstadkomma detta, är en smidigt
arbetande byråkrati här hemma. I varje
fall får det inte finnas några konstlade
gränser mellan olika biståndsformer.
Den ena typen av bistånd måste
kunna användas som komplement och
stöd för den andra formen.

Det är min förhoppning att dessa frågor
som gäller arbetsrutinen och den
praktiska tillämpningen av vår hjälp
kommer att utformas på ett ändamålsenligt
sätt genom pågående utredningar
och genom beslut av årets riksdag. Tilllåt
mig, herr talman, att få understryka
vikten av en omsorgsfull planering innan
man sätter i gång ett projekt, och
innan man väljer att satsa på ett visst
projekt i det land där man vill arbeta.
Här kan vi lära en hel del av våra hittillsvarande
erfarenheter och kanske
t. o. m. av andra länders. Men låt mig
i det senare fallet säga att det naturligtvis
bara är en spekulation från min
sida, baserad på ytliga kunskaper.

Utöver dessa allmänna reflexioner
kring vår u-lijälp vill jag ta upp en speciell
sak och den gäller kvinnans ställning.
Om man i u-länderna generellt
"ett har olidliga förhållanden, måste
man konstatera att när man försöker
gradera nöden, okunnigheten, utestängdheten
från de framsteg »om man
ändå vill tro att människorna gör, måste
man uppenbarligen konstatera att
kvinnorna alltid ligger i botten på skalan.
Då man försöker ordna den mest

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

enkla undervisning och inte kan ta alla
med, är det en självklarhet att flickorna
får stå tillbaka. När man sedan bygger
ut yrkesutbildning och även annan
högre undervisning, blir det automatiskt
på det sättet att kvinnlig ungdom
ltgör en liten minoritet. Samtidigt som
det borde vara en självklarhet i u-länderna
precis som annars att skall man
få till stånd framsteg, förändringar i
människornas förhållanden, få till stånd
en annan inställning till sådana grundläggande
ting som hygien, barnavård,
hostfrågor och låt mig säga familjeplanering
som är en så fundamental sak i
dessa sammanhang, måste man ha kvinnorna
med.

Jag är väl medveten om vad traditionella
fördomar, religiösa tabun och
annat spelar för roll, men här måste vi
ändå försöka göra något mera väsentligt
än vi hittills har gjort. Jag tror att
detta är ett område som förtjänar att
studeras särskilt av svenskar. Det är
möjligt att vi kan åstadkomma något
och få utvecklandet av kvinnornas situation
att bli ett progressivt moment
i vårt biståndsarbete.

Till sist vill jag framhålla att vi inte
skall tro att vår inhemska upplysning
får anses vara avslutad. Viljan att vi
skall ge utlandshjälp är manifesterad.
Många betydelsefulla organisationer står
bakom detta, men vad jag tror att vi
har försummat är en upplysning som
gör klart att vi måste uppoffra inte
bara pengar utan en här hemma dyrbar
arbetskraft, experter. Det är sagt många
gånger, inte minst av det ansvariga
statsrådet, att biståndet har båda dessa
aspekter: pengar och arbetskraft som
vi själva skall mobilisera. I ett välståndsland
har vi lätt att avstå från
vårt överflöd i fråga om ekonomiska
tillgångar men betydligt besvärligare
kan det te sig för människorna om doktorn
på lasarettet försvinner eller om
någon av våra dyrbara sköterskor gör
det eller om man tar i anspråk någon
av våra alltför knappa lärarkrafter här
hemma.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Eftersom vårt progressiva samhälle
suger upp all arbetskraft, måste vi verkligen
förstå att vi trots detta måste avstå.
Här måste en folkupplysning komma
till.

I detta anförande, under vilket herr
andre vice talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde herr
Ståhl (fp).

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Eftersom remissdebat
ten är det enda tillfälle på året då man
har rättighet att tala om flera ämnen
på en gång, skall jag, herr talman, börja
med vissa lokala spörsmål från mitt
eget län.

Om kommunikationsministern hade
varit bär skull jag ha hemställt till honom
att med hänsyn till vad som inträffade
i Ängelholm i slutet av november
förra året gå i författning om att
förbättra flygsäkerheten i vårt land på
ett mycket markant sätt. Det är ingen
hemlighet för någon av oss som använder
oss av flyget att man fortfarande
på vissa flygfält har berättigade klagomål
att anföra. Många gånger är det
helt enkelt omöjligt att landa, med tv
åtföljande besvärligheter för passagerarna
att bil transporterade till respektive
hemorter. Jag tror för min del att
vi har nått så långt på detta område, att
de pengar som skulle krävas för en sådan
säkerhet, måste skaffas fram så att
de som använder flyget — och de flesta
behöver göra det mer och mer — när
de sätter sig i en flygmaskin kan känna
sig så säkra som man över huvud taget
kan begära. Det finns kanske någon
här närvarande som skulle vilja vara
vänlig och framföra dessa önskemål till
statsrådet Skoglund. Han brukar vara
lyhörd för vissa spörsmål. Jag hoppas
att han skall vara mycket lyhörd för de
önskemål jag nu framfört. De är fullt
befogade. Det är inte alls fråga om någon
kverulans utan det är fråga om en
säkerhet som vi alla har riitt att kräva.

Både i går och i dag har man här

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

diskuterat bostadspolitiken. Det har
framförts klander, och det har framförts
ett litet mått av beröm. Framför
allt har man diskuterat frågan huruvida
tilldelningen för det nya året ur alla
synpunkter är rättvis. Därom råder givetvis
i hög grad delade meningar.

Landshövdingen i mitt län, Kristianstads
län, hade i mitten av januari en
sammankomst med alla riksdagsmän,
med alla andra ansvariga, bl. a. chefen
för länsbostadsnämnden. Han framförde
redan då bekymmer över att situationen
i vårt län skulle bli besvärlig
om vår tilldelning minskades. Nu har
det meddelats att antalet nya lägenheter
för vår del skall skäras ned med 740
stycken. Vad detta betyder för vårt län
är lätt att inse.

Vårt län har under flera år drabbats
av avfolkning. Vi har med gemensamma
ansträngningar lyckats vända denna
trend i positiv riktning. Men när vi
nu nått dithän, får vi budskapet att vi
får bygga 740 lägenheter färre än i
fjol. Det gör sannerligen ingen människa
som försöker hjälpa till med utvecklingen
glad.

På visst håll har man här talat om
att det är väldigt skönt att man fått
ökad tilldelning i storstadsregionerna.
Det är det kanske i och för sig. Men
handen på hjärtat, ni som representerar
storstäderna! Jag undrar ändå om
inte ni i grund och botten trots talet
om det stora behovet av bostäder helt
enkelt själva har bidragit till att skapa
den situation som i dag råder. Ni har
varit angelägna om att få så många industrier
och företag som möjligt till era
städer. Därav följer att man måste få
dit fler människor som skall arbeta
där, och därav följer kravet på ännu
fler bostäder. Samtidigt skall övriga
delar av landet finna sig i att förvandlas
till glesbygder eller strövområden
och allt vad det kallas för.

Jag skulle vilja erinra inrikesministern
som har ansvaret för denna sak -—
även om han skjuter bostadsstyrelsen

framför sig — om att det här är fråga
om att få någon grad av rättvisa. Och
rättvisan kräver att landsbygden inte
bara skall bestå av glesbygder eller
strövområden, utan den skall förbli vad
jag och många andra kallar en levande
landsbygd.

I min egen kommun flyttade ett företag
ut från Lund. Företagaren började
med ett relativt litet antal anställda.
Han var nämligen rädd för att inte få
tillräckligt med arbetskraft. Det visade
sig emellertid att det gick mycket lätt
att skaffa arbetskraft. Han bär sedan
utökat sin rörelse, och i dag har han
en annons inne om ytterligare 25 anställda.
Men nu kommer frågan: Var
skall dessa människor bo? Alla vi kommunalmän
har oavsett politisk uppfattning
glatt oss över denna utveckling
och försökt hjälpa till för att det skall
bli så positivt som möjligt. Nu kanske
vi blir tvungna att säga till honom: Du
får låta bli att utvidga, för vi kan inte
få några bostäder byggda åt dina arbetare.
Detta är fullkomligt fel — med
full respekt för de svårigheter som storstäderna
har. De är dock i viss mån
självförvållade.

I en annan fråga uppvaktade vi i fjol
ecklesiastikministern mer än en gång
och bad att få ett gymnasium i Simrishamn.
Svaret blev detsamma som möter
överallt: Skaffa fram fler företag
och mer folk och därigenom flera barn!
Sedan skall ni få en skola. De människor
som skall flytta till den nya orten
ställer följande frågor: Hur är det
med utbildningsmöjligheterna? Vilka
skolor finns det på orten?

Detta är vår onda cirkel, som vi aldrig
kan bryta oss ur om man skall resonera
på detta sätt. Vi måste se till att
även mindre orter och städer får de
möjligheter som behövs. Jag hoppas
ecklesiastikministern vill överväga dessa
problem minst en gång till och lägga
fram ett positivt förslag.

Man har under denna debatt också
talat om Vissa andra saker. Man har

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

talat om inflationen och man liar talat
om skatten och om mycket annat, som
man gör i en remissdebatt.

Det är en sak som ingen annan närmare
berört, såvitt jag kunnat finna,
nämligen frågan om hur länge man
skall fortsätta att plundra småspararna,
de som har sina medel i sparbanker eller
jordbrukskassor? Det är dock ett
faktum, herr talman, att dessa människor
som under årens lopp har försökt
spara några tusen inte på många år
fått någon som helst erkänsla för det.
Under många år har det varit på det
sättet, att räntan, d. v. s. den ersättning
som de skulle ha för sparandet, har inflationen
tagit. Jag tror de under de
gångna åren fått ungefär en halv procent
över, men skall finansministern
få rätt i sina propåer för det nya året,
d. v. s. att vi får prisstegringar på 5 eller
eventuellt 6 procent, skulle således
hela räntegottgörelsen försvinna. Dessa
småsparare skulle således bli den grupp
i samhället som ensam fick bära bördorna.
Man talar många gånger så vackert
om samhällets solidaritet inom yrkesgrupperna.
Men i fråga om alla dessa
småsparare är det ingen som tänker
på solidariteten. De får finna sig i att
offras utan några som helst hänsyn.

Vi kan hitta på mycket här i riksdagen.
Departementscheferna är mycket
uppfinningsrika. Jag kan tänka mig att
finansministern med sin stora uppfinningsrikedom
i fråga om skatter,
skulle kunna tänka ut ett förslag också,
som gjorde att småspararna fick någon
värdegaranti. Det kan inte vara rätt
att plundra dem på detta sätt — jag använder
ordet plundra i fullt medvetande
om dess innebörd. .lag hoppas att vi
även härvidlag skall få någon ändring.
Det vore sannerligen på tiden.

Man har talat litet om skatter, och
fru Eriksson i Stockholm sade för sin
del att hon inte tog så stor notis om
förmögenhetsbeskattningen, ty det var
inte så farligt med den. .lag skulle vilja
säga alt den som har sysslat något med

Vid remiss av statsverkspropositionen

en del av det arbete som försiggår,
d. v. s. beträffande höjning av värdena
för alla fastigheter, vet att det är inflationen
som till största delen skapat detta.
Det blir rätt stora höjningar, 50 procent
och t. o. in. mera i vissa fall. Att
man då på grund av inflationen skulle säga
till människorna, att nu har ni blivit
förmögna, nu har ni blivit rika, ni skall
sannerligen inte få någon lättnad i direkt
beskattning, den skall vara lika
hård som tidigare, kan inte vara i överensstämmelse
med rättvisan.

Jag tror att fru Eriksson i Stockholm
härvidlag gjorde en felbedömning. Jag
säger ingenting om det, tv vem som
helst kan göra en felbedömning. Hon
gjorde en mycket stor. Jag har sysslat
med fastighetstaxering och håller fortfarande
på därmed och jag vet vad
denna utveckling kommer att innebära
för människorna. De blir »rika», men
de får därmed inga större värden att
röra sig med. Därför tror jag för min
del att det är fullt befogat att gå den väg
som skatteberedningen föreslog. Det vore
en gärd av rättvisa mot dessa människor.

Vid ett par tillfällen blev det här i
kammaren i dag debatt i fråga om jordbrukspolitiken
och jordbruksproduktionen
m. m. Jag skulle som en ganska
koncentrerad sammanfattning vilja säga
följande. Man har rätt när man i dag
säger att vi skall försöka att hålla produktionen
så mycket som möjligt inom
den ram som är avsedd för hemmakonsumtionen.
Det går inte att helt göra detta,
det vet vi allesammans, och när man
här i dag talar om att vi har ett överskott
på ägg och att vi har fått ett överskott
på fläsk — dot har väl redan börjat
och kommer väl att vara en tid
framåt — är detta riktigt. Men vi kan
också vända på problemet och säga att
vi i dag är rätt nära att få brist på
smör och mjölk. Det lilla smöröverskottet
som vi jämrade oss så mycket över
för ett och ett halvt år sedan är ett
minne blott, och jag tror att det kom -

3* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 4

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

mer att dröja ganska länge innan detta
upprepas igen. Frågan om nötkött är
densamma, inte bara i Sverige utan
även på andra håll i Europa — minskad
produktion över hela linjen med ty åtföljande
brist på många områden.

Jag tror för den skull att vi skall överlämna
åt jordbrukarna själva att försöka
ordna detta så goitt det går. Helt
friktionsfritt kan det inte gå, men jag
tror i alla fall att vi klarar det bättre
själva. Det finns överskott på vissa områden
och det finns brist på vissa områden.
En sak som konsumenterna
inte skall tro är att man, därför att
vi får en bristsituation här hemma, kommer
att sända en mängd billiga överskottsvaror
till vårt land från andra
länder. Nej, man har lärt sig för länge
sedan att det då tas betalt för detta, och
ingen skall inbilla sig att man får billigare
importerade än hemmaproducerade
livsmedel.

Herr talman, jag skulle också vilja
säga några ord om samarbetet. På grund
av andra sammanträden hade jag inte
tillfälle att vara här i kammaren i går.
När jag kom hem efter det sista sammanträdet
fick jag kontakt med folk
som frågade mig: »Har du sett eller lyssnat?»
»Nej, jag har inte haft tid», svarade
jag. »Det är som vanligt där uppe.
Statsministern säger att de borgerliga
inte kan hålla ihop — det gör han med
viss rätt — och de andra håller på att
tala om det förflutna», fick jag höra. Jag
måste säga att snart borde den tiden
vara inne, då man lär sig att det inte
bara gäller att prata och gräva i det förflutna
de borgerliga partierna emellan.
Det gäller att försöka se framåt, ty det är
dock så — jag säger det till alla borgerliga
partier här i kammaren — att även
om det i fråga om vissa saker kan råda
delade meningar blir dessa många gånger
förstorade och även konstruerade.
Om vi från tre olika partier sätter oss
ned och resonerar visar det sig i grund
och botten att vi är hyggliga människor
allihop, som både kan ge och ta skäl,

men en sak skall vi komma ihåg -— två
partier skall aldrig försöka att diktera
för det tredje. Sedan spelar det ingen
roll vilka de två partierna är. Det är
lika felaktigt i alla fall.

Låt oss som förnuftiga människor
samlas och samsas. Det kräver människorna
av oss, de som valt oss till sina
förtroendemän. Om inte vi består detta
prov utan fortsätter att käbbla om sådant
som ofta är småsaker, kommer
väljarna att säga iatt ni kan stanna hemma
hela bunten! Ni har inte någon uppgift
att fylla innan ni lärt er att hålla
ihop då det gäller. Jag tror för den
skull att det är synnerligen nödvändigt
att den borgerliga sidan besinnar, att
det här är fråga om att ta ett ordentligt
krafttag för att försöka komma överens.
Allt kan vi kanske inte komma överens
om men vi kan komma överens om mycket.
Den som tror att han i dag sitter
säker med en tidningspress bakom sig
eller i ett län där han kan göra ungefär
vad han vill kommer att finna att vad
som inträffade i fyrstadskretsen i höstas
upprepas i många andra län — även där
man minst anar det.

Några krav har väljarna rätt att ställa
på sina förtroendemän. Därför vill jag
säga med adress till alla de borgerliga
partierna, ingen nämnd och ingen
glömd: Gör det bästa på alla håll och
kanter! Det krävs av oss allesammans.
Låt bli att diktera, låt oss resonera!
Det tror jag skall kunna ge resultat för
framtiden. Det parti som vägrar att samarbeta
kommer att stämplas som samarbetsfiende
nr 1, och jag är övertygad
om att det kommer att bli ganska hårt
för detta parti.

Herr talman! Man diskuterar mycket
om att lönerna höjs för litet och att priserna
stiger för mycket. Nu har vi flera
år hållit på med denna exercis, att
priser och löner jagar varandra, och
ingen människa är nöjd. I stort sett
drabbar detta de små löntagarna hårdast,
det kommer vi aldrig ifrån. Nu
har jag på omvägar hört att man skulle

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

kunna tänka sig ett prisstopp på exempelvis
livsmedel. Låt oss klart deklarera
att skall vi angripa detta stora problem
om priser och löner, måste vi ta
itu med dessa två faktorer på samma
gång. Man får inte inbilla sig att det
först skall bli lönestopp och sedan så
småningom prisstopp. Vi borde allesammans
försöka lära oss att det viktigaste
inte är hur mycket pengar vi får.
Det viktigaste är vad vi för för de pengar
vi förtjänar.

Herr talman! Jag skulle vilja vädja
till dem som har ansvaret i detta land
att noggrant gå igenom problemet och
ta krafttag när det gäller priser och löner.
Som vi nu håller på, med en inflation
undan för undan, slutar det hela
olyckligt för vårt land, det kan vi vara
övertygade om.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Herr Wedén riktade i
går en fråga till utrikesministern beträffande
sydafrikaproblemet. Utrikesministern
är ju förhindrad att svara på
grund av medverkan i FN:s generalförsamling,
och ganska snart kommer vi väl
att ha en utrikesdebatt här i kammaren,
men jag tycker artigheten bjuder att regeringen
redan nu i all korthet lämnar
ett svar. Låt mig först helt kort rekapitulera.

I fjolårets remissdebatt uttalade herr
Wedén: »Jag har för min personliga
del den uppfattningen, att Sverige på
förhand skulle kunna förklara sig berett
att tillämpa åtgärder av ekonomisk
sanktionskaraktiir mot Sydafrika, av en
helt annan och mycket vidare omfattning
än den sista av säkerhetsrådet antagna
rekommendationen innebar, därest
grundläggande villkor beträffande
graden av anslutning från andra länders
sida uppfylldes.

Detta förutsätter att åtminstone endera
av de båda anglosachsiska stormakterna
helhjärtat medverkar. Det förutsätter
naturligtvis i första hand ett samfällt
uppträdande av de nordiska län -

Vid remiss av statsverkspropositionen

derna som stod bakom förra årets initiativ.
»

På detta svarade utrikesministern:
»Jag kan utan vidare ansluta mig till
herr Wedéns synpunkter. Om vi kunde
förmå de större handelsparterna, i första
hand Förenta staterna och Storbritannien,
att sträcka sig längre, d. v. s.
att tillgripa sanktioner som omfattar en
större varugrupp än den som säkerhetsrådet
har rekommenderat för närvarande,
så skulle jag gärna ansluta mig
därtill. Jag tror också att vi skulle kunna
få i varje fall något av de nordiska
länderna att gå med på ett sådant förfarande.
»

Nu frågar herr Wedén vad som har
hänt efter detta meningsutbyte i kammaren.
De nordiska länderna har hela
tiden hållit mycket nära kontakt i sydafrikafrågan,
senast vid utrikesministermötet
i Reykjavik i slutet av oktober
och självfallet hela tiden i FN. Vad som
har hänt under året är ju att sedan Myrdalskommittén
hade framlagt sin rapport,
tog säkerhetsrådet upp frågan och
tillsatte ensärskild kommitté som har
att behandla frågan om sanktioner. Det
sker i form av en teknisk och praktisk
undersökning beträffande möjligheten,
effektiviteten och följderna av åtgärder
vilka, om så skulle anses påkallat, skulle
antas av säkerhetsrådet i enlighet med
FN:s stadga. Det är en mer eller mindre
vacker omskrivning av ordet sanktioner.

Det får betraktas som en framgång för
de nordiska ländernas strävan att man
lyckats föra upp sydafrikaproblemet på
säkerhetsrådets agenda och att säkerhetsrådet
tagit så allvarligt på frågan att
det börjat överväga de praktiska arrangemangen
vid ett vidtagande av sanktioner.
I nämnda kommitté sitter bl. a.
Norge.

Vi har fått mottaga ett frågeformulär
från den särskilda kommittén avseende
faktiska förhållanden rörande förbindelserna
mellan Sverige och Sydafrika, och
vi har i nära samråd med de nordiska

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

länderna besvarat vårt frågeformulär.
Det kommer säkert att offentliggöras
av kommittén i februari. Man räknar
med att den särskilda kommittén skall
framlägga sin rapport den 15 februari.
Under sådana förhållanden finns det
just nu ingen anledning till något separat
svenskt eller nordiskt initiativ, särskilt
naturligtvis med hänsyn till att
Norge är medlem i säkerhetsrådets expertkommitté.

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Palme för svaret på den fråga jag framställde
i går. Jag vill emellertid tilllägga
att jag tycker att svaret inte var särskilt
uppmuntrande. Jag har ingenting att
invända mot statsrådets historieskrivning.
Jag tror att den stämmer med
verkligheten. Det är emellertid just detta
att den stämmer med verkligheten
som jag tillåter mig beklaga.

Som jag sade i går är huvudsaken att
få saken i rullning och, om jag får använda
det uttrycket, utöva något av den
press som små länder möjligen kan utöva
på stora nationer för att uppnå ett
resultat i god riktning, vilket vi alla
säkert eftersträvar. Det är väl ändå
klart, att ett förhandsbesked från de
nordiska staternas sida ju tidigare det
avgives bör ha en stimulerande inverkan
på behandlingen även hos stormakterna.
Det är inte av en slump som jag
använder uttrycket endera av de anglosachsiska
stormakterna.

Det är två frågor i detta sammanhang
jag önskat få svar på, eftersom jag inte
tror att det tjänar mycket till att sticka
huvudet i busken i vare sig den svenska
eller den nordiska diskussionen. Den
ena frågan är alltså: Finns det en bestämd
vilja inom den svenska regeringen
att driva på för att få saken i rullning
på det sätt jag igår angav eller
liknande? Den andra frågan är: Om så
är fallet, föreligger det några svårigheter
i detta avseende för de övriga nordiska
länderna på grund av deras spe -

ciella förhållanden, som ju till en del
kan skilja sig från våra? Jag tror inte
att en öppen debatt här kan skada saken
eller det nordiska samarbetet.

Statsrådet säger att man har fått ett
frågeformulär från den nya expertgruppen
och att man har besvarat det i samråd
med de övriga nordiska länderna.

Den fråga jag först framställde får
emellertid anses helt klart besvarad.
Den svenska regeringen har inte tagit
något sådant initiativ som jag efterlyste
förra året. Det är uppenbart. Den andra
frågan, nämligen om det, ifall ett sådant
initiativ togs, skulle föreligga någon
meningsskiljaktighet i förhållande till
något annat nordiskt land är alltjämt
oklar.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Det är synnerligen
oklart vad herr Wedén avser. Han vill
att den svenska regeringen skall göra
allt vad den kan för att hålla frågan i
rullning, utöva press. Detta har vi, såvitt
jag vet utan gensägelse i riksdagen,
försökt göra i den formen att vi varit
med om att föra upp saken i FN och
drivit saken vidare genom att se till att
den tas upp där den hör hemma, nämligen
på säkerhetsrådets bord.

Förutsättningen för effektiva sanktioner
är ju att de ledande stormakterna
samfällt medverkar. Jag anser det vara
en betydande framgång att säkerhetsrådet
på allvar tagit upp till övervägande
denna den allvarligaste metod som
FN har, nämligen sanktioner. Först om
säkerhetsrådet skulle gå bet på att lösa
frågan kan det finnas skäl att överväga
andra åtgärder. Det har emellertid rått
allmän enighet om att detta varit den
riktigaste vägen. Om ett par veckor
kommer alltså expertkommitténs rapport,
och då kommer frågan upp till behandling
i säkerhetsrådet.

Det andra medel man försökt använda
har varit opinionsyttringar i olika
sammanhang, där man uttalat sin djupa
beklämning över den raspolitik som

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

bedrives i Sydafrika. Jag är övertygad
om att utrikesministern, när han om
några dagar talar i FN, också kommer
att ta upp denna fråga, vilket Sverige
brukar göra. De opinionsyttringar som
förekommit både inom den internationella
opinionen och i Sydafrika har bidragit
till att hålla frågan ständigt aktuell.

Det initiativ som herr Wedén talade
om skulle bara bestå i ett förhandsbesked
om att Sverige skulle vara villigt
medverka vid sanktioner. Det är ju
självklart. Såsom medlem av FN skulle
vi lojalt medverka vid sanktioner om
sådana skulle beslutas. Men herr Wedén
vill ha en ytterligare kvalifikation, nämligen
att om en av de anglosaclisiska
stormakterna beslöt sanktion skulle
Sverige vara med. Jag anser inte att det
har funnits någon anledning till en sådan
deklaration. Det är väl inte önskvärt
eller lämpligt med hänsyn till
sanktionernas effektivitet att man uppställer
hypoteser eller spekulationer om
oenighet mellan stormakterna på denna
punkt. Utgångspunkten har varit att
man skall kunna nå enighet om de åtgärder
som skall vidtagas. Jag vill alltså
inte kalla detta för ett initiativ — det
är ett alltför storståtligt ord.

Herr Wedén vill vidare ha upplysning
om huruvida det föreligger delade meningar
eller nyanser i fråga om åsikterna
mellan de nordiska länderna i frågan,
varefter vi skulle ha en öppen debatt
därom. Alla de nordiska ländernas
arbetshypotes har varit likartad, nämligen
att skall de små nordiska länderna
kunna ha något inflytande på denna
fråga måste vi hålla samman och ha en
gemensam linje. Då kan våra förslag få
större effekt. Glädjande nog har det gått
att åstadkomma en gemensam nordisk
linje t. ex. vid framstöten i FN i fjol
höst, vilken ledde fram till Myrdalkommittén.
Vid behandlingen i säkerhetsrådet
har Norge varit de nordiska
ländernas företrädare. Jag tror att vi
skall slå vakt om enigheten mellan de

Vid remiss av statsverkspropositionen

nordiska länderna i fråga om ett av vår
tids allvarligaste internationella problem.
Jag föreställer mig att det är viktigare
än att ta upp ett resonemang om
eventuella nyanser i de nordiska ländernas
inställning till sydafrikaproblemet.

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det viktigaste är att nå
ett resultat, och vad diskussionen här
gäller är ju det effektivaste sättet att nå
ett resultat. Vad jag har tillåtit mig att
hävda är att en metod som klargjorde
vem som vill ta på sig ansvaret att under
vissa förutsättningar — som naturligtvis
alltid måste föreligga — tillämpa
ett sanktionsförfarande och vilka som
är mindre beredda att ta på sig detta
ansvar skulle innebära en lämplig press
då man vill nå ett resultat.

Det är ingenting som är oklart i mina
frågor. Fullkomligt klart är också att
den svenska regeringen av ett eller annat
skäl, som inte framgår av statsrådet
Palmes svar, inte har tagit något sådant
initiativ som det jag efterlyste. Statsrådet
Palme sade att man har besvarat ett
formulär i samförstånd med de andra
nordiska länderna. Är det möjligt för
statsrådet Palme att ge kammaren någon
upplysning om huruvida svaret på detta
formulär i någon mån präglades av en sådan
attityd från den svenska regeringens
sida som jag återigen tillåtit mig att efterlysa? -

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! På det sista vill jag
svara herr Wedén att frågeformuläret
avsåg främst vissa faktiska förhållanden,
vår handel med Sydafrika, storleken
av investeringar och andra sådana
ting. 1 missivskrivelsen erinrades emellertid
om att den svenska regeringen
och den svenska opinionen anser — såsom
torde vara väl känt — apartheidpolitiken
stridande mot FN-stadgan och

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Från svensk sida har ju under
många år såväl inom som utom FN :s
ram uttalats kritik och fördömanden av
apartheidpolitiken, framför allt i avsikt
att förmå den sydafrikanska regeringen
att ändra denna politik.

Det gjordes alltså en klar meningsyttring
beträffande den svenska opinionens
ställning till apartheidpolitiken,
men frågeformuläret gällde som sagt de
rent tekniska förhållandena i handeln
mellan Sverige och Sydafrika.

Jag blev inte riktigt på det klara med,
om herr Wedén inte riktade sig så mycket
mot Sydafrika som mera mot något
av de andra nordiska länderna, jag vet
inte vilket. I varje fall vill jag inte deltaga
i någon sådan enkät. Det har varit
mycket glädjande att man inom de nordiska
länderna kunnat vara överens om
det praktiska handhavandet av den angelägenhet
det bär gäller.

Det väsentliga är givetvis att åstadkomma
största möjliga effektivitet i ansträngningarna
att få till stånd en ändring
av den sydafrikanska apartheidpolitiken,
och vi har därför inte funnit
det särskilt lämpligt med ett uttalande
om hur vi skulle ställa oss till en hypotetisk
situation, där England och USA
i detta fall skulle befinna sig på olika
linjer. Vår huvudprincip har varit att
bestämt kräva att stormakterna i FN
skall ta upp frågan och gemensamt utöva
press på Sydafrika att överge sin
nuvarande politik. Detta är en reell och
inte en hypotetisk situation.

Jag skall inte närmare gå in på vad
jag för övrigt i sak anser om det som
herr Wedén kallar för ett initiativ. Det
viktigaste är trots allt att det finns en
enhetlig svensk opinion, som klart moraliskt
fördömer vad som sker i Sydafrika
och som lika entydigt står bakom
kravet på att världsorganisationen i detta
sammanhang har en förpliktelse, som
kan bli avgörande både för dess egen
framtid och för den fortsatta utvecklingen
i många andra avseenden.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag vill först säga några
ord med anledning av den debatt om
ecklesiastikdepartementets arbetsbörda
som förts mellan ecklesiastikministern
och herr Nordstrandli. Från folkpartiet
framlades för något år sedan förslag om
inrättandet av ett speciellt forskningsdepartement.
Denna fråga har säkerligen
inte förlorat sin aktualitet, utan
kommer att bli alltmer aktuell i framtiden.
Under alla förhållanden torde det
därför inte skada med en utredning av
frågan.

I statsverkspropositionens register
över driftbudgeten återfinns uttrycken
»folkbildningsarbete» och »vidareutbildning».
Däremot förekommer inte ordet
»vuxenutbildning». Det förefaller
mig emellertid vara en ytterst angelägen
uppgift att vi i högre grad än tidigare
ägnar oss åt vuxenutbildning. Den
saken bär vid olika tillfällen påpekats
här i kammaren, bl. a. av herr Westberg.

Vuxenutbildningen har kommit att
spela en allt större roll som utvecklingsfaktor
och det är nödvändigt att bildnings-
och utbildningsverksamheten
bland vuxna människor ges en fast
ställning inom vårt undervisningsväsen.
Vid den allmänna upprustning av
olika utbildningslinjer som nu genomföres
står vuxenutbildningen i tur.

Vuxenutbildningen har för övrigt
ryckt upp i centrum för intresset överallt
i världen, i stater med helt olika
politisk och ekonomisk struktur och
med mycket skiftande utvecklingsgrad.

Med vuxenundervisning avses — jag
anknyter då särskilt till den definition
av begreppet som gjorts av TCO och
som jag finner vara riktig och rimlig
— studier som bedrivs efter en tidigare
avslutad eller avbruten grundutbildning
och en tids sysslande med förvärvsarbete.
Det betyder att denna utbildning
måste bygga på erfarenhet av
yrkesarbete och vistelse i skiftande
arbetsmiljöer.

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Föränderligheten inom vårt samhälle
i dag och dynamiken i näringslivets utveckling
visar också behovet av vuxenutbildning.
Hela detta skeende gör det
motiverat med en utbildning i syfte att
förstärka allmänbildningen och för att
förvärva större kunskaper inom olika
specialområden. Framstegstakten inom
teknik och forskning är mycket snabb
och skolutbildningen har över lag förbättrats.
Allt detta talar för att även
vuxna människor får möjlighet att komplettera
sin tidigare erhållna utbildning.

Vuxenutbildningen avser alltså nivåoch
kompetenshöjande studier i ämnen
som förekommer vid skolutbildning
av ungdomar. Det är i första hand
fråga om målinriktade studier som leder
till en viss meritering. I vårt land
finnes det två .statliga gymnasier för
vuxna, nämligen gymnasierna i Norrköping
och Härnösand, samt omkring
35 kvällsgymnasier.

Det är också tillfredsställande att notera
att det vid intagningen till fackskolan
skall reserveras en 25-procentig
kvot för äldre sökande med yrkesskolning.
Vidare är våra folkhögskolor
vuxenutbildningscentraler. Vi har våra
korrespondenskurser, vi har det fria
och frivilliga folkbildningsarbetet.

Viss kritik har emellertid riktats mot
den nuvarande ordningen i fråga om
vuxenutbildningen i vårt land. Det har
alldeles särskilt skett från TCO:s håll,
och jag tycker att det ligger en hel del
riktigt i denna kritik, t. ex. mot att utbildningen
inte är tillräckligt spridd i
geografiskt avseende för att vara tillgänglig
för alla. De studiesociala villkoren
är inte heller tillfredsställande.
Dessutom är massmediernas roll — alltsa
radions och televisionens — i vuxenutbildningen
inte tillräckligt klarlagd.
Möjligheterna är härvidlag inte fullt utnyttjade.

Vuxenutbildningen saknar vidare en
enhetlig organisatorisk ledning, centralt,
regionalt och lokalt. Det är alltså svårt

Vid remiss av statsverkspropositionen

att få till stånd en nödvändig administrativ
samordning. Jag finner det riktigt
att huvudansvaret för den målinriktade
vuxenutbildningen ligger på samhället,
d. v. s. framför allt på skolväsendets
centrala, regionala och lokala organ.
Det betyder att skolöverstyrelsen
och det nya skolverket här kommer i
blickfältet alldeles speciellt. Det är viktigt
att en särskild avdelning för hela
vuxenutbildningsområdet kommer till
stånd.

Vi behöver i nuvarande läge flera
vuxengymnasier. I gvmnasiediskussionen
under höstriksdagen konstaterade
vi att många ungdomar också i framtiden
med mycket stor sannolikhet
kommer att avvisas från gymnasial utbildning.
Detta är ett skäl för att
vuxenutbildningens kapacitet bör ökas.

I samband med diskussionen om gymnasiet
framhöll vi också att de gymnasieelever
som har valt en mindre studiekurs
och vill fullfölja sin gymnasieutbildning
genom förlängd undervisning
med koncentrationsläsning i vissa
ämnen efteråt har att förlägga den till
de skolor för vuxenundervisning som i
allt större utsträckning kommer att
spridas över landet.

Vi har ju statliga vuxengymnasier
som ger en god utbildningsmöjlighet
åt många, det är sant, men de två gymnasier
som nu finns — jag nämnde dem
förut — är inte tillräckliga. Inte minst
hindrar reseavstånden många från att
använda denna studieform. Det behövs
alltså flera sådana gymnasier, som bör
förläggas till andra platser i landet;
jag tänker på övre Norrland, på Bergslagen
och på västra Sverige.

Vi behöver också ha flera kvällsgymnasier.
Sådana borde inrättas på flertalet
gymnasieorter. Diirvid borde vi
särskilt vinnlägga oss om att utveckla
de merkantila och tekniska utbildningslinjerna.
Det finns också anledning att
räkna med att den tvååriga fackskolan
kan vara attraktiv även för vuxna studerande.
lin lämplig målsättning borde

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen

därför vara att både vuxengymnasierna
och kvällsgymnasierna byggs ut successivt
så att de omfattar också fackskolan.

För gymnasieutbildningen har vi valt
målsättningen att den inte skall vara
alltför specialiserad. Samhällsutvecklingen
för emellertid också med sig
krav på specialutbildad personal. Därför
borde stat och kommun i samverkan
med näringslivet komplettera skolutbildningen
med yrkesutbildande påbyggnadskurser,
varvid särskilt tekniska
och merkantila behov liksom service-
och vårdnadssektorernas krav
uppmärksammas.

Jag nämnde förut korrespondensundervisningen.
I denna form av undervisning
kanaliseras mycket av vuxenutbildningen.
Denna studieform är för
många personer den enda möjliga. Antalet
människor som bedriver målinriktade
korrespondensstudier är inte
lätt att ange, men det torde ligga någonstans
mellan 10 000 och 15 000. Ett
rättvisekrav måste då vara att de som
väljer en sådan studieform får undervisningen
kostnadsfritt i likhet med
dem som bedriver sin utbildning vid
vuxengymnasier och kvällsgymnasier.
Det kan ingalunda vara tekniskt omöjligt
att utforma ett sådant studiestöd.
Redan nu utgår ju statliga brevskolestipendier,
även om de är ganska blygsamma.
Detta poängteras av tidskriften
Korrespondens, där det med rätta sägs:

»Den som läser per korrespondens
med sikte på någon av de s. k. officiella
examina, alltså real-, student-, handelsgymnasie-
och gymnasieingenjörsexamen,
får f. n. högst 1 500—1 800 kronor
i statliga stipendier, medan kostnaderna
för korrespondenskurser, porto, pre parandkurser,

---, resor, uppehälle

på annan ort och tentamina är avsevärt
mycket högre. Därtill kommer att stipendierna,
som med maximalt belopp ingalunda
räcker till alla sökande, betalas
ut först sedan examen avlagts. Detta
är naturligtvis från .statens synpunkt

ett effektivt sätt att få garantier för att
anslagen ger full effekt, men systemet
är utomordentligt hårt för studerande
med begränsade ekonomiska resurser
och kanske försörjningsplikter mot både
föräldrar och egen familj. Gymnasieutbildningen
för en svensk student
kostar staten ca 10 000 kronor, alltså
ett mångdubbelt större belopp än statsstipendierna
till korrespondenseleven.»

Nästan alla vuxenstuderande är i studiesocialt
avseende missgynnade jämfört
med de unga heltidsstuderandena.
För studerande vid vuxen- och kvällsgymnasier
kan utgå statliga stipendier
efter behovsprövning. Jag syftar bär
på det vuxenutbildningsbidrag som utgår
under studiernas slutskede. Men
dessa bidrag är inte tillgängliga för
korrespondensstudenterna. Även de har
stora kostnader vid studiernas slutskede,
för preparandkurser och liknande.
Därför borde dessa bidrag göras tillgängliga
också för korrespondensstuderande.

Detta är en sak som kanske framför
allt har poängterats av den nya organisationen
VRO, de vuxenstuderandes
riksorganisation, som har föreslagit att
skäliga .stipendier skall utgå. Det gäller
då både korrespondensstuderande och
andra ensamläsare, om jag så får kalla
dem. De är för närvarande mycket missgynnade,
och det är ett socialt rättvisekrav
att de får samma möjligheter till
.studiehjälp som andra studerande med
samma mål.

I det sammanhanget träder också
massmedierna in i bilden på ett helt
annat sätt än tidigare. Jag tänker här
på radions och TV:s roll i vuxenutbildningen.
Det går inte att skaffa lärare,
lokaler och utrustning tiU alla och
på alla orter. Då kommer etermedierna
mer och mer i blickpunkten. De kan
förmedla en väsentlig del av vuxenutbildningen,
och de bör få ett utökat
antal programkanaler för det ändamålet.

Dessutom gör det allt vanligare skift -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm. Nr 4

Interpellation ang. övervägandena om igångsättningstillstånd för rivning av byggnad

arbetet att många nu kan använda andra
tider än kvällarna för radio- och TVstudier.
Man bör också tänka på dessa
massmediers användbarhet när det gäller
stödundervisning för korrespondensstuderande.
Den sittande radioutredningen
har därvidlag tagit flera vällovliga
initiativ. Jag tänker då särskilt på de
försök som gjorts med lokalt betingad
studieverksamhet, alltså försöksserien i
DET-länen, som de kallas, alltså Södermanlands,
Östergötlands och Örbro län.
Studieverksamheten i de tre länen har
rört strukturfrågor, arbetsmöjligheterna,
bostadssituationen, fritid och miljö
samt utbildningsfrågor.

Dessutom har vi i dagarna fått den
första akademiska radiokursen; jag tänker
här på den kurs i statskunskap för
ett betyg som anordnas i samverkan
med institutionen för statskunskap vid
Stockholms universitet. Det blir där tre
program i veckan över P 2-nätet under
två terminer. En av sekreterarna i radioutredningen,
licentiat Gunnar Hallingberg,
har poängterat att det senaste
årtiondet betecknar ett fantastiskt genombrott
för etermedierna som undervisningsorgan.
Det är speciellt två faktorer
som där har samverkat. Dels har
TV skapat nya förväntningar om att
någonting drastiskt skall kunna ske nu
inom pedagogiken, och dels står det
klart att de traditionella undervisningsvägarna
inte längre räcker till. Jag kan
också erinra om att för elementarundervisningen
i u-länderna är behoven
enorma, och där kan radio och TV tjäna
ett speciellt syftemål.

Utbildningssamhället upplever väl en
utmaning, och det som kallas för Educational
Broadcasting —■ undervisningsradio,
undervisnings-TV eller bildningsTV
eller vad man vill kalla det för — är
ett svar på denna utmaning. Inte minst i
USA har man ägnat sig åt kurser i radio
och TV, och det har utbildats ett särskilt
system för bildningsverksamhet via TV.
Gruppverksamhet, cirkelstudier och enskilda
studier kan också knyta an till

den informationskanal som radio och
TV utgör. Dessutom kan ju specialister
och vetenskapsmän komma till tals via
dessa media, och deras kunskap kan
komma en stor grupp människor till
del. Det innebär också en mycket större
geografisk och social rättvisa. Men det
medför ekonomiska svårigheter för
många av dessa som ägnar sig åt
vuxenutbildning, och där behövs ett
rejält studiestöd. I varje fall borde riksdagen
anvisa medel för en försöksverksamhet
med studiestöd när man studerar
med hjälp av radio och TV. Jag tänker
t. ex. på stipendier till litteratur
och till tentamensavgifter.

Herr talman! Jag vill med detta ha
sagt att i den allmänna upprustningen
på utbildningsområdet som sker i vårt
land har turen nu kommit till vuxenutbildningen.

I detta anförande instämde herr Westberg
(fp).

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr andre vice talmannen att
uppskjuta den fortsatta överläggningen
till kl. 19.30, då enligt utfärdat anslag
detta plenum konmie att fortsättas.

§ 3

Interpellation ang. övervägandena om
igångsättningstillstånd för rivning av
byggnad

Ordet lämnades på begäran till

Herr BOHMAN (h), som yttrade:

Herr talman! Under höstens lopp remissbehandlades
en inom inrikesdepartementet
upprättad promemoria angående
igångsättningstillstånd för rivning
av byggnad. Däri föreslogs, att rivning
av bostadshus icke skulle få ske utan
tillstånd av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Föreskrift härom skulle meddelas
genom ett tillägg till kungörelsen med
tillämpningsföreskrifter till lagen om

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Interpellation ang. övervägandena om igångsättningstillstånd för rivning av byggnad

igångsättningstillstånd för byggnadsarbeten.

I ett den 19 november 1964 avlåtet
remissyttrande avstyrkte statens hyresråd
ifrågavarande lagändring med åberopande
av att syftet med lagen om
igångsättningstillstånd huvudsakligen
vore att åstadkomma jämn sysselsättning
för byggnadsindustriens arbetskraft
och att den nu ifrågasatta regleringen
av rätten att riva bostadshus
knappast torde falla inom ramen för
nämnda lagstiftning. Andra utvägar borde
därför sökas för att komma till rätta
med sådana rivningar av bostadshus,
som icke vore önskvärda ur allmän synpunkt.
I första hand borde enligt hyresrådets
mening övervägas, »i vad mån
hyresregleringslagstiftningen kunde användas»
i angivet syfte. Vissa möjligheter
härtill »torde» föreligga.

Enligt 7 § hyresregleringslagen har
hyresnämnd att pröva framställning om
ogiltigförklaring av uppsägning. För
närvarande — framhöll hyresrådet —
torde hyresnämnderna i allmänhet inskränka
sig till att tillse, att hyresgäst
i fastighet som skall rivas bereddes
tillfälle att förhyra annan lägenhet som
kunde av honom skäligen godtagas. Om
uppsägningen grundas på att rivning av
fastigheten är förestående, kunde emellertid
— gjorde hyresrådet gällande —
hyresnämndens prövning även avse frågan
om rivningen vore befogad »med
hänsyn till fastighetens beskaffenhet
och bostadsmarknadsläget i orten». Hyresrådet
förklarade sig vara berett »att
till hyresnämnderna utfärda anvisningar
av innebörd, att nämnderna vid
prövning av giltigheten av uppsägning,
som grundats på förestående rivning avfastighet,
även skall beakta huruvida
godtagbara skäl föreligger för rivningen
ifråga». Av betydelse för hyresnämndens
prövning skulle därvid bli »det
ändamål för vilket rivningen avses äga
rum samt frågan om något tillskott till
bostadsmarknaden kan komma till stånd
genom nybyggnad å tomten».

Även andra remissinstanser framförde
kritiska synpunkter gentemot inrikesdepartementets
promemoria.

Statens hyresråd är som administrativ
domstol högsta instans i mål rörande
bland annat frågor om ogiltigförklaring
av uppsägningar enligt hyresregleringslagens
7 §. Enligt nämnda lagrum äger
hyresnämnd på framställning av hyresgäst
förklara gjord uppsägning ogiltig,
»om den finnes strida mot god sed
i hyresförhållande eller eljest vara obillig».
Nämnda lagrum innebär att hyresnämnd
i varje inför nämnden aktualiserat
fall av uppsägningstvist skall företa
en skälighetsprövning och därvid
väga hyresvärldens och den enskilde hyresgästens
berättigade intressen mot
varandra. Om uppsägningen därvid finnes
strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig, skall
nämnden förklara uppsägningen ogiltig.
Det är alltså fråga om en individuell
prövning av varje särskilt hyresförhållande.

Enligt 31 § hyresregleringslagen meddelas
närmare föreskrifter angående hyresregleringslagens
tillämpning av Konungen
eller efter Konungens bemyndigande
av statens hyresråd. Sådana bemyndiganden,
som lämnats i icke ringa
utsträckning bl. a. i samband med beslut
om s. k. generella hyreshöjningar,
kan givetvis icke avse ändring av de
grunder för hyresregleringen som anges
i lagtexten.

I en den 30 december 1964 daktecknad
skrivelse till statens hyresråd har
chefen för inrikesdepartementets rättsavdelning
inledningsvis erinrat om hyresrådets
ovan återgivna remissyttrande
över inrikesdepartementets promemoria
och om hyresrådets förklaring, att
det vore berett att till hyresnämnderna
utförda anvisningar rörande ändrad tilllämpning
av hyresregleringslagen samt
därutöver anfört följande:

»På förekommen anledning får jag
enligt uppdrag meddela, att inrikesministern
för sin del finner den av hyres -

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Nr 4

Interpellation ang. ökning av bostadsbyggandet i Norrbotten — Interpellation ang.
viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m.

rådet anvisade utvägen för att komma
till rätta med förtida rivningar böra prövas
framför den som angivits i promemorian.
»

Med åberopande av vad här ovan anförts
och utan att ta ställning till i vad
mån det av hyresrådet ifrågasatta förfarandet
överensstämmer med gällande
hyresregleringslagstiftning eller i övrigt
kan anses lämpligt, anhåller jag om
kammarens medgivande att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för de överväganden
och de ställningstaganden i
övrigt, som skett i anledning av den
inom inrikesdepartementet utarbetade
promemorian angående igångsättningstillstånd
för rivning av byggnad samt
de remissyttranden som influtit över
nämnda promemoria?

Denna anhållan bordlädes.

§ 4

Interpellation ang. ökning av bostadsbyggandet
i Norrbotten

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÖHVALL (fp), som yttrade:

Herr talman! Enligt förhandsbesked
som bostadsstyrelsen lämnat till länsbostadsnämnden
i Norrbotten blir bostadsbyggandet
i länet nedskuret med ca
40 procent för innevarande år. Under

1962 lämnades lån till 3 500 lägenheter.

1963 var siffran densamma, och 1964
byggdes 2 750 lägenheter i länet. Innevarande
års tilldelning blir endast 2 000
lägenheter fördelade på småhus eller
flerfamiljshus.

Mot bakgrunden av den i Norrbotten
särskilt framträdande strukturomvandlingen,
situationen på arbetsmarknaden
samt bostadsköerna i länets expansiva
orter, är den hårda nedskärningen av
bostadsbyggandet högst otillfredsställande.

Betydande belopp har satts in för att
bekämpa arbetslösheten i Norrbotten.
Situationen på arbetsmarknaden är synnerligen
bekymmersam under innevarande
år. Det kan befaras att vissa
kommuner tvingas in i en situation där
kontant understöd måste utbetalas till
arbetslösa. På något längre sikt bör
dock arbetsmarknadsförhållandena i
länet kunna bli avsevärt bättre. Riksdagens
beslut om en aktiv lokaliseringspolitik
syftar ju till att stimulera den
industriella utvecklingen även i denna
del av landet. Den av arbetsmarknadsstyrelsen
bedrivna verksamheten har
också givit synligt resultat i form av
nya arbetstillfällen åt arbetskraft som
friställts genom strukturförändring och
rationalisering inom basnäringarna.

Den drastiska nedskärningen av bostadsbyggandet
i Norrbotten måste betraktas
som olycklig för länet och motverkar
den glädjande expansion som
pågår i de orter av länet där bostadsbristen
är störst. Dessutom står nedskärningen
i direkt strid med den lokaliseringspolitiska
målsättningen.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till en
ökning av byggnadskvoten för bostäder
till lägst 3 500 lägenheter i Norrbotten
under innevarande år?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Interpellation ang. viss omarbetning av
Krigsmans erinran, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDAHL (s), som yttrade:

Herr talman! Enligt bestämmelserna
i tjänsteregleincntet för krigsmakten
(TjRK) skall de värnpliktiga i samband
med inryckningen till första tjänstgöring
meddelas Krigsmans erinran.

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 fm.

Interpellation ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m.

Denna meddelas i regel av regementschefen
och innehåller en uttrycklig erinran
om de skyldigheter, som ålägges
de nyblivna soldaterna. Den första av
dessa skyldigheter är: »Krigsman skall
frukta Gud och vara Konungen huld och
trogen.» Den avslutas med följande:
»Hans oavlåtliga strävan skall vara att
väl bereda sig till krigets värv. Vid
ofred skall han mot rikets fiender sig
städse manligen och väl förhålla samt
med liv och blod Konung och Fädernesland
försvara.»

Krigsmans erinran tillkom under slutet
av 1880-talet i stället för soldateden.
I Danmark och Norge förekommer icke
någon soldated eller motsvarighet till
Krigsmans erinran.

Deltagande i Krigsmans erinran är
obligatoriskt. Befrielse kan icke medges
och vägran att deltaga bestraffas
såsom lydnadsbrott. Genom lagakraftvunna
domar, som meddelats av Jukkasjärvi
och Karesuando tingslags häradsrätt
i Kiruna den 15/9 1964 resp. Luleå
domsagas häradsrätt i Boden den 7/10
1964, har två värnpliktiga vid Bodens
signalbataljon (S 3) dömts till dagsböter
resp. disciplinbot om 10 dagar å 4 kronor.

Dessa värnpliktiga hade före vägran
anhållit om befrielse från deltagande
under åberopande av samvetsbetänkligheter
mot ovan angivna avsnitt av Krigsmans
erinran.

Krigsmans erinran meddelas i allmänhet
i samband med korum. Vid vissa
förband hålles detta korum och meddelas
Krigsmans erinran i garnisonsortens
kyrka.

Enligt bestämmelserna skall korum
i allmänhet ske på följande sätt. Först
sjunges en psalm varefter lämplig bibeltext
och bön läses. Militärpastorn
håller därefter en kortare betraktelse
varpå följer »Fader vår» och »Välsignelsen».
Sedan ytterligare en psalm
sjungits skall den som för befälet kommendera
»Giv akt» och uttala krigsmannabönen:
»Gud bevare Konungen och

Fäderneslandet.» Truppen skall därefter
upprepa denna, eller — vid marinen
— svara »Gud liöre det».

Korum anordnas i allmänhet på tjänstetid.
Deltagarna i korum är »i tjänsten
enligt vederbörande chefs bestämmande
obligatoriskt för i förband (avdelning)
ingående meniga jämte erforderligt befäl
samt för den personal i övrigt som
har uppgifter i samband med förrättningen».
När korum ingår såsom en del
i större för förbandet gemensam högtid
— t. ex. regementets dag — får även
annan personal beordras att deltaga i
förrättningen.

Befrielse från deltagande i korum
skall meddelas den som med hänsyn till
sin inställning i religiöst avseende icke
önskar deltaga, om han icke erfordras
för bestämd uppgift i samband med
förrättningen. Den som befrias »bör under
tiden för förrättningen vara sysselsatt
i annan verksamhet, såvitt möjligt
inom något av personalvårdens övriga
områden».

På vissa håll har problem uppstått
både i fråga om vad som skall inläggas
i begreppet »inställning i religiöst avseende»
och hur utförligt motiverad
en anhållan om befrielse skall vara eller
om t. ex. militärpastorn skall bedöma
en på ateistisk grund motiverad anhållan
om befrielse. Svårigheter lär även
ha förekommit att bereda de korumbefriade
lämplig sysselsättning inom något
annat av personalvårdens områden.

Tjänstereglementets bestämmelser rörande
såväl innehållet i Krigsmans erinran
som dess karaktär av kategorisk
skyldighet för soldaten att efterkomma,
samt avsaknaden av möjlighet att medge
befrielse från deltagande i dessa ceremonier
för den som av samvetsskäl icke
önskar deltaga, kan icke anses stå i
överensstämmelse med vare sig religionslagstiftningen
eller 16 § regeringsformen
enligt vilken Konungen äger
»ingens samvete tvinga eller tvinga
låta».

Under åberopande av vad som här an -

Onsdagen den 20 januari 1905 fm.

Nr 4

Interpellation ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m.

förts hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet få ställa följande
frågor:

1. Har statsrådet för avsikt att omarbeta
Krigsmans erinran så att den
bättre överensstämmer med vår tids
krav och endast blir ett uttryck för
den till militärtjänst inkallades principiella
skyldigheter och rättigheter?

2. Har statsrådet för avsikt att i överensstämmelse
med religionsfrihetslagstiftningens
principer medverka till att
deltagandet för meniga och erforderligt
befäl i korum göres helt frivilligt?

3. Kan statsrådet utlova en skyndsam
behandling av dessa frågor, därmed
förhindrande att ytterligare fall inträffar
som i likhet med de i interpellationen
åberopade kan bli föremål för rättslig
prövning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 50, av herr Bengtsson i Landskrona
m. fl., om tillhandahållande av valsedlar
å postanstalt,

nr 51, av herr Larsson i Hedenäset
in. fl., om bestridande med statsmedel
av kostnader för distribution av valsedlar,

nr 52, av herr Andersson i Storfors
in. fl., om visst anslag till Bergsskolan i
Filipstad,

nr 53, av herr förste vice talmannen
von Friesen, om inrättande av en lärostol
i oligofrenologi,

nr 54, av herr Jansson, om beredande
av utbildningsmöjligheter vid Enskededalens
sjukhus,

nr 55, av fru Skantz m. fl., om bosättningslån
till ensamstående fader
med minderårigt barn,

nr 56, av herr Enskog m. fl., om lokal
väderlekstjänst för byggnadsindustrien
in. fl. näringsgrenar,

nr 57, av herr Franzén i Träkumla
in. fl., om samordning mellan det enskilda
vägunderhållet och den statliga vägförvaltningen,

nr 58, av herr Nilsson i Östersund
in. fl., om visst statsbidrag till företagareföreningen
i Jämtlands län,

nr 59, av herr Berglund in. fl., angående
avskrivningsunderlaget vid beskattningen
för maskiner och inventarier,

nr 60, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om rätt till avdrag vid beskattningen
för avsättning inom familjebolag
till pension,

nr 61, av herr Carlsson i Tyresö
m. fl., om sänkt valbarhetsålder för
nämndeman,

nr 62, av herr Sjöholm, angående
den allmänna preskriptionstiden för
fordringar,

nr 63, av herr Björk i Göteborg
m. fl., angående gudstjänst och korum
i militärtjänst,

nr 64, av herr Jansson, angående uppvärmningen
av bostadslägenheter,
nr 65, av fröken Sandell m. fl., om
kostnadsfritt tillhandahållande av visst
läkemedel,

nr 66, av herr Sjöholm, om befrielse
från erläggande av sjukförsäkringsavgift
i vissa fall,

nr 67, av herr Trana m. fl., om ändrade
bestämmelser angående kostnaderna
för skolskjutsar i vissa fall,

nr 68, av herr Levin m. fl., angående
rätten att utsätta fast fiskeredskap i allmänt
vatten,

nr 69, av herr Svenning m. fl., om
förstärkning av den geodetiska verksamheten
vid rikets allmänna kartverk,
nr 70, av herr Berglund in. fl., om
åtgärder för att stimulera anställande av
kvinnlig arbetskraft inom industrien,
nr 71, av herrar Börjesson i Falköping
och Gomér, om förbättring av legitimationshandlingar,

nr 72, av herr Enskog in. fl., angående
utländska arbetstagares anpassningsproblem,

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

nr 73, av herr Mellqvist m. fl., angående
behovet av ett internationellt
språk, samt

nr 74, av herr Zetterberg, om bevarande
av värdefull äldre stadsbebyggelse.

Dessa motioner bordlädes.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Holmberg
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående
förhandlingarna om Graddisvägen.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.56.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 20 januari

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Vid remiss av statsverkspropositionen
(forts.)

Herr andre vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande Kungl.
Maj :ts proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1965/66, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid enligt förut
gjord anteckning ordet till

Herr PERSSON i Heden (ep), som
yttrade:

Herr talman! Den allmänna kostnadsstegring
som kännetecknat 1964 års ekonomiska
utveckling har också klart satt
sin prägel på årets statsverksproposition.
De lönestegringar som skett eller
beräknas ske, de förhöjda sociala avgifterna,
det ökade ATP-uttaget o. s. v.
har ytterligare markerat försämringen
av penningvärdet, och ett allvarligt in -

flationshot skönjes. Denna utveckling
har också inverkat på flertalet av statsverkspropositionens
huvudtitlar. De anslagsuppräkningar
som ägt rum kommer
i stor utsträckning att behöva tagas
i anspråk för att täcka dessa kostnadsstegringar.
Det blir med andra ord
ganska litet utrymme för allmänna förbättringar
inom en hel del verksamhetsområden.

Låt mig peka på ett sådant område,
som enligt min uppfattning hade varit
i behov av en väsentlig förbättring och
en högre uppskrivning av anslagen än
vad som nu är fallet. Jag tänker på anslagen
till vägbyggande och till upprustning
av vårt vägnät — vägnätet är
i skriande behov av en sådan upprustning.
Visserligen äskas inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde
en viss höjning av anslaget till
vägväsendet i förhållande till budgetåret
1964/65, men denna uppskrivning
täcker sannolikt inte så värst mycket
mer än de allmänna kostnadsökningarna.

Någon större förbättring när det gäller
upprustningen av våra vägar kan
man tyvärr sålunda inte förvänta, om

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

kommunikationsministerns äskanden
skulle reservationslöst bifallas av riksdagen.
Än mindre finns det möjlighet
att inhämta den eftersläpning som råder
på vägbyggnadsområdet. Enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen fordras det
minst 20 miljoner kronor för att bara
något så när komma i kapp eftersläpningen.
Härtill kommer att minst 10
miljoner kronor går åt till förstärkning
av tjälkänsliga vägar. Departementschefen
har dock nedskrivit väg- och vattenbyggnadsverkets
äskanden med just
dessa 30 miljoner kronor.

Detta gäller de allmänna vägarna.
Men samma förhållanden råder i fråga
om de enskilda vägarna. Bidraget till
underhåll av enskilda vägar har i departementschefens
förslag nedprutats
med 3,5 miljoner i förhållande till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag,
trots att åtskilliga kilometer vägar, för
vilka bidrag skall utgå, tillkommit under
året.

När det gäller bidraget till byggande
av enskilda vägar, det s. k. iståndsättningsbidraget,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärt ett anslag på 25
miljoner kronor, vilket emellertid bantats
ned med 5 miljoner till 20 miljoner
kronor. Och detta sker i en tid då
eftersläpningen även här är oerhört
stor och då kravet på trafikdugliga vägar
ökar våldsamt för varje dag som
går.

Är det för resten någon som kan förklara
var gränsen mellan enskild väg
och allmän väg går? Jag tror att det
bara är i fråga om byggandet och underhållet.
De enskilda vägarna trafikeras
nämligen dagligen av människor
som skall ut till sina fritidsområden.
Där transporteras material och förnödenheter
av skilda slag som direkt berör
det samlade folkhushållet, där transporteras
dagligen mängder av barn i
skolbussar och andra trafikmedel till
sina skolor. Inte minst de sistnämnda
transporterna ställer stora krav på vägens
beskaffenhet — den får inte bli

Vid remiss av statsverkspropositionen

orsak till ohyggliga trafikolyckor. En
mängd människor färdas också till sina
arbetsplatser på dessa vägar. Sålunda
hänför sig begreppet enskild väg inte
till någon annan skillnad än finansiering
och administration.

Våra biltrafikanter — det må gälla
last- eller personbefordran -—- kommer
sannolikt att betrakta det som en ödets
ironi att förslag om höjd bensinskatt
framlagts, om de inte samtidigt får en
förbättring av vägnätet.

Självklart är att varje departementschef
nödgas undersöka möjligheterna
till besparingar, så att budgeten inte
sväller alltför mycket. Men jag tror att
när det gäller en så utomordentligt vital
sak som vårt vägväsende, kan det
vara felaktigt att låta besparingsviljan
leda till att det inte blir möjligt att genomföra
i det här fallet en radikal vägupprustning.
Enligt mitt förmenande
måste en sådan upprustning ändå ske,
i varje fall före september månad 1967,
då trafikomläggningen skall äga rum.
Det är missriktad besparingspolitik att
omöjliggöra en väguppirustning som
svarar mot den moderna tidens krav.

Statsutgifterna stiger oroväckande —
de belöper sig för kommande budgetår
till bortåt 4 000 miljoner. Det gäller
sannerligen inte bara att öka inkomsterna,
utan man måste även se på utgifterna,
så att de inte stiger alltför
kraftigt. Minst lika viktigt som att öka
inkomsterna är det alltså att söka få
till stånd besparingar på områden där
sådana kan uppnås utan att man gör
inskriinkningar på produktiva områden.
I varje fall måste man söka vidtaga
åtgärder som förhindrar en fortsatt
lcostnadsstegring. Jag har en känsla
av att det finns områden där besparingar
kan göras utan att de behöver
inverka menligt på produktiva områden.

Låt mig nämna ett sådant område,
som i viss mån är känsligt men som ej
tidigare under remissdebatten behandlats.
Jag syftar på försvarets huvudti -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

tel, som inte direkt kan kallas för en
huvudtitel, som berör det mera produktiva
området. Jag vill alltså anlägga
några synpunkter endast på försvarshuvudtiteln,
även om det kunde finnas
anledning att ta upp till belysning andra
områden inom statsförvaltningen.

Försvarets huvudtitel slutar i denna
budget på 4,5 miljarder kronor. Den
har uppräknats med 7,5 procent. Det
militära försvarets andel i bruttonationalprodukten
har uppskattats till 4,6
procent — en ökning visserligen endast
med en tiondels procent, men ändock
en ökning. Tecken tyder på att denna
kostnadsstegring kommer att fortsätta,
kanske också i ökad takt. Om vissa intressen
får sin vilja igenom, nämligen
de som hävdar att vi även skall införa
atomvapen; var kommer kostnadsramen
då att sluta?

Jag är ytterst angelägen att framhålla
att jag är fullt medveten om att vi behöver
ett effektivt militärt försvar. Det
är en uppfattning som jag hoppas att
samtliga övriga kammarledamöter delar.
Lika visst som vi behöver en beredskap
på livsmedelsförsörjningens
område i vårt land lika visst behöver vi
ett militärt försvar.

Anledningen till att jag anförde försvarets
kostnader som ett exempel pa
områden, där det finns möjligheter till
besparingar, är att jag tror att det finns
utrymme för sådana utan att de på något
sätt skulle behöva inkräkta på försvarets
effektivitet. Det är sannolikt så
att kravet på sparsamhet på vissa områden
inom försvaret inte alltid beaktas.
Jag har tidigare i en motion hemställt
om en utredning syftande till besparingar
inom försvaret och jag väntar
med spänning på resultatet av denna
utredning.

Att det inte alltid går rationellt till
väga beträffande vissa detaljer inom
försvaret vittnar många händelser, som
inträffar under repövningar och vid
andra liknande tillfällen, om. Även inom
förråds- och transportavdelningarna

finns det säkerligen mycket att göra i
besparingssyfte. Det har givits prov på
onödigt slöseri med arbetskraft och materiel.
Här är inte platsen att återge
drastiska exempel där enligt vad jag
vågar påstå omdömeslöshet resulterat i
onödig förstörelse, som blivit ganska
kostnadskrävande. Försvarets effektivitet
skulle säkerligen inte bli lidande,
om sans och måtta vid dylika tillfällen
finge råda. Även om övningarna måste
vara så realistiska som möjligt, får varken
befäl eller meniga så leva in i en
övning att de nästan tror sig vara inbegripna
i en strid med främmande inkräktare,
varvid allt skall förstöras.

Förstörelselustan får inte taga sig uttryck
i ett slöseri med folk och materiel,
som skapar oerhörda och onödiga
kostnadsstegringar. En förnuftig rationalisering
och ett omdömesgillt handlande
torde säkerligen kunna nedbringa
våra höga och svällande försvarskostnader
utan att på något sätt behöva inkräkta
på den effektivitet och slagkraft
som vi önskar att försvaret skall ha.

Jag kan dela den uppfattning, som
omnämnts tidigare i dagens debatt och
som går ut på att en uppgörelse som
är träffad också skall följas. Men inom
denna uppgörelses ram finns det stora
möjligheter till besparingar. Det innebär
inget frångående från vad som tidigare
överenskommits, om man söker
göra både repövningar och övrig verksamhet
inom försvaret så rationella och
praktiska som möjligt. Jag tror att en
praktisk syn på de olika försvarsdetaljerna
skulle vara till oändligt stort gagn
när det gäller att uppnå effektivitet inom
en förnuftig kostnadsram.

Inom ett par år skall vi ta förnyad
ställning till vår försvarsordning. Detta
innebär väl att en ny försvarskommission
snarast skall tillsättas. Det är då
att hoppas att de besparingsutredningar,
som nu försöker komma någon vart
med de ständigt stigande kostnaderna,
skall ha kommit så långt i sitt arbete,
att försvarskommissionen kan draga

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

någon nytta härav inför ett kommande
beslut i försvarsfrågan.

Herr talman! Säkerligen kommer det
att ges tillfälle och anledning till noggrannare
prövning av statsverkspropositionens
olika huvudtitlar allteftersom
dessa kommer upp till detaljbehandling.
Att det då kommer att finnas anledning
till omprövning i många särskilda fall,
därom vittnar osökt 1965/66 års budgetförslag.

Därefter anförde:

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! Under den vecka som
nu har förflutit sedan statsverkspropositionen
presenterades har givetvis
många kommentarer gjorts i den offentliga
debatten. Från företrädare för den
fackliga tjänstemannarörelsen har det
uttalats missnöje över de skattereformer
som föreslås och besvikelse över
att skatteberedningens synpunkter inte
i sin helhet har beaktats.

Det är givetvis inte överraskande att
vissa oppositionspartier funnit det förenligt
med sina intressen att instämma
i denna kritik. Man hävdar att den inkomstutjämnande
effekt som skatteförslagen
får har ett socialistiskt drag och
att finansministern och regeringen i övrigt
endast velat tillgodose LO-sidans
önskemål medan de vänt ryggen åt
tjänstemannaorganisationernas medlemmar,
vilka skulle bli ekonomiskt missgynnade
om skattereformerna genomfördes.

Det är utan tvivel så att det gått troll
i begreppen mervärdeskatt kontra omsättningsskatt
enligt den typ vi för närvarande
har samt den statliga progressiva
skatten. Man har på sina håll till
och med gått så långt, att när man uppmanats
ge förslag till prutningar på
statsutgifterna så har man pekat på det
förbättrade stödet till kommunerna som
mindre önskvärt ur tjänstemannasynpunkt.
Det synes mig vara på tiden att
vi slutar upp med eu uppspaltning av

Vid remiss av statsverkspropositionen

löntagargrupperna i vårt land i tjänstemän
och arbetare med utgångspunkt
från vederbörandes fackliga hemvist. Vi
måste tyvärr konstatera, att det fortfarande
är väsentliga skillnader i anställningsförhållanden,
men om vi ser på
löneläget skall vi finna att det inom
tjänstemannagrupperna i dag finns betydande
låglönegrupper inte bara bland
ungdom eller dem som är i början av
sin karriär. Låglönerna träffar vi på
inte bara bland arbetare utan även
bland många andra kategorier av löntagare,
vilkas intressen den fackliga
tjänstemannarörelsen skall tillvarataga.

Om man satte sig ner och penetrerade
de här problemen kanske kritiken skulle
bli litet mera nyanserad. Man skulle
säkerligen göra den upptäckten, att de
förslag som nu föreligger är välmotiverade.
Vi har låglönegrupper bland tjänstemännen
och höglönegrupper bland
LO-anslutna. Om man vill medverka till
en solidarisk skattepolitik nyttjar det
föga att söka spela ut de fackliga organisationerna
mot varandra.

På sedvanligt sätt har jag, herr talman,
för avsikt att beröra några kommunala
spörsmål. Kommunerna och deras
ekonomiska problem står i år i
blickpunkten mera än tidigare inte
minst på grund av att under fjolåret
tvenne med stort intresse väntade statliga
utredningar slutförde sina uppdrag.
Jag syftar på dels allmänna skatteberedningen
och dels skatteutjämningskommittén.
Båda har i viss grad påverkat
statsverkspropositionen. Jag skulle tänka
mig att flertalet kommunalmän hälsar
med tillfredsställelse, att finansministern
ansett sig böra vänta med avgivande
av förslag till en omläggning av vårt
skattesystem efter de riktlinjer som
skatteberedningen angivit. Där föreligger
sannerligen många ovissa punkter
som tarvar ytterligare utredningar. .lag
skall inte närmare ge mig in på vad eu
mervärdeskatt skulle ha för ekonomiska
konsekvenser för kommunerna eller den
inverkan på det kommunala skatteun -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 19G5 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

derlaget som en finansiering av socialförsäkringarna
genom arbetsgivaravgifter
skulle komma att medföra. Jag vill
endast framhålla att det måste vara helt
verklighetsfrämmande, när beredningen
räknar med ett i princip oförändrat utdebiteringsbeliov
för kommunerna mellan
åren 1964 och 1970. Från denna utgångspunkt
har man räknat fram en
medelutdebitering av 17:26 per skattekrona
år 1970 för att täcka ett skatteunderlagsbortfall
av 51,2 miljoner skattekronor.
Detta skulle innebära en höjning
av 76 öre jämfört med medelutdebiteringen
för år 1964. Sedan beredningen
framlagt sitt betänkande, har det
visat sig att utdebiteringen för år 1965
uppgår till 17:25 redan innan beredningens
reformförslag omsatts i praktiken.
Det fattas redan nu, d. v. s. år 1965
endast ett öre innan man är uppe i den
medelutdebitering utredningen tänkt sig
år 1970.

De gångna årens utveckling med en
ständigt ökad kommunal expansion borde
rimligen ha givit utredningens majoritet
underlag till andra slutsatser. Den
kommunala utdebiteringen var t. ex. år
1955 12:24 och är nu uppe i 17:25.
Enbart under 1960-talet har den hittills
ökat med 2: 62 per skattekrona och finansministern
har säkerligen bedömt
situationen riktigt när han i finansplanen
framhåller, att kommunernas ekonomiska
ställning synes ha undergått en
försämring under år 1964 som kommer
att medföra en stor nettoupplåning även
under innevarande år. De magra boksluten
för år 1964 — jag vågar nog säga
att de blir magra — kommer emellertid
även att påverka den finansiella situationen
under år 1966, eftersom man i
budgeten för detta år torde ha att räkna
med mindre överskott än vad man hade
i höstas, när man upprättade de kommunala
inkomst- och utgiftsstaterna för
innevarande år.

När det gäller ökningen av den kommunala
utdebiteringen skulle jag dock i
rättvisans namn vilja anföra några syn -

punkter som sällan kommer fram i den
offentliga debatten. De flesta landsting
och primärkommuner torde väl numera
söka åstadkomma någon form av långtidsplanering.
Om man inte har en flerårsbudget
så upprättar man åtminstone
en investeringsplan för de närmast liggande
åren. En dylik långtidsplan blir i
regel en både dyster och pessimistisk
profetia, när det gäller skattesatsen. I
många fall hamnar man i en utdebitering
på över 20 kronor, vilket givetvis
skrämmer inte minst den enskilde skattebetalaren.
Förskräckelsen är dock i
viss grad överdriven. När man talar om
kommunala skattesatser glömmer man
överraskande ofta det enkla faktum, att
om man höjer utdebiteringen för att
därigenom kompensera ett bortfall av
skatteunderlag på grund av höjda ortsavdrag,
så är det därmed inte självklart
att skatten blir högre för den enskilde
skattebetalaren. Vad som inträffar
är att vederbörande får betala efter
ett högre procenttal på ett lägre beskattningsbart
belopp. Före 1957 års ortsavdragsreform
var avdragsbeloppet i ortsgrupp
3 1 840 kronor för gifta makar.
En person med en inkomst av 20 000
kronor i en kommun med en total utdebitering
av 16 kronor betalade dä
2 896 kronor i skatt till landsting och
kommun. Nu är ortsavdraget 4 500 kronor.
Med samma inkomst kan skattesatsen
stiga till 18:70 utan att han får
betala högre absolut belopp i skatt. Skulle
avdraget höjas till 6 000 kronor som
skatteheredningen varit inne på får man
lägga till ytterligare 2 kronor i utdebitering,
d. v. s. man får en utdebitering
av 20: 70, utan att den enskildes skattebelopp
i det här fallet blir högre. Det
kan vara skäl erinra om detta emellanåt.
Det är inte utdebiteringens storlek
utan det belopp eller den del av inkomsten
som man betalar som är det
väsentliga. Med en inkomst av 20 000
kronor betalar gifta makar i det relaterade
fallet nu inte 18,5 procent av beloppet
i kommunalskatt utan den verk -

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

liga procentsatsen är 14,5. Jag tror att
det skulle vara värdefullt om man litet
oftare än vad som hittills varit fallet
sökte att ge en mera korrekt bild av det
verkliga läget.

Med detta har jag, herr talman, inte
på något sätt velat påstå, att jag är tillfredsställd
med den utveckling på kommunalbeskattningens
område som kännetecknat
de senaste åren. Nej, långt
därifrån! Jag är övertygad om att det
kommer att bli en trängande nödvändighet
att ganska snart företa en utredning
om möjligheterna att i syfte att
bromsa den nuvarande kommunalskattens
ökning ge kommunerna en vidgad
beskattningsrätt, kanske i form av kommunal
indirekt skatt. Skatteutjämningskommittén
har varit inne på dessa tankegångar,
men med hänsyn till skatteberedningens
arbete har man icke funnit
anledning framlägga något konkret
förslag. Jag har en känsla av att de båda
jämsides arbetande utredningarna inte
haft den kontakt som varit önskvärd.
Den ena utredningen har räknat med att
den andra skulle ta upp till behandling
vissa betydelsefulla problemkomplex,
och så har det inte blivit någonting av
det hela.

Inledningsvis nämnde jag även det
l>etänkande som avgivits av 1958 års
skatteutjämningskommitté. Statsbidragen
utgör ju eu betydande del av kommunernas
inkomster, och detta med all
rätt eftersom kommunernas verksamhet
i allt större omfattning blivit ett fullgörande
av uppgifter som ålagts dem av
staten. Med hänsyn till kommunernas i
högsta grad olika ekonomiska förutsättningar
har det ständigt framstått som
ett betydelsefullt samhällsproblem att
söka åstadkomma en utjämning mellan
kommunerna, så att deras invånare skall
kunna erhålla samma tjänster från kommunerna
till ett pris som icke är alltför
varierande och orättvist. Detta skall ske
med ett bevarande av den kommunala
självstyrelsen, vilken kan komma att
naggas i kanten, ja rent av bli eu chi -

Vid remiss av statsverkspropositionen

mär, om kommunernas utgifter i alltför
stor utsträckning skall finansieras med
skatter som beslutas och uppbärs av
staten. Kontrollan från) statens sida
måste givetvis under dylika omständigheter
bli betydande och kommunernas
rörelsefria sektor i motsvarande grad
minskas.

Att problemen är svårlösta och bär
varit föremål för många utredningar
och beslut torde inte särskilt behöva
framhållas. Under de senaste åren har
vi med stort intresse avvaktat resultatet
av 1958 års skatteutjämningskommittés
arbete. Under denna tid har uppenbara
kostnadsförskjutningar från staten
till kommunerna påtalats och i vissa
fall öven rättats till, men i stort sett har
man hänvisat till den pågående utredningen.
Det torde dock vara skäl erinra
om vad som framhålles i finansplanen,
nämligen att statens andel av kommunernas
totala utgifter under en tioårsperiod
ökat från 17 till 22 procent, ökningen
är i absolut tal 2 600 miljoner
kronor.

Nu föreligger kommitténs betänkande
och detsamma har remissbehandlats.
Enligt statsverkspropositionen är man i
finansdepartementet sysselsatt med att
skriva en proposition i ämnet. Finansministern
har i finansplanen närmare
redogjort för det förslag som kommer
att föreläggas riksdagen, och härav
framgår att han i stort sett kommer att
följa kommitténs förslag. Vi har alltså
att vänta ett åtagande från statens sida
av samtliga folkpensionskostnader med
undantag av de kommunala bostadstillläggen,
vilket enligt socialhuvudtiteln
beräknas medföra en kostnadsökning
för staten på 300 miljoner.

Den ändring som kommer att föreslås
beträffande bidragsgivningen i anledning
av hög utdebitering synes, trots att
detaljerna för närvarande icke är kiinda,
vara motiverad. Det mest glädjande torde
emellertid vara att finansministern
tydligen kommer att ta hänsyn till de
remissyttranden som avgivits från

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1963 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

landstingshåll. Jag känner landsting som
enligt utredningens förslag icke skulle
erhålla några skatteutjämnande bidrag
alls när de nuvarande skatteersättningarna
kommer att avlösas. Nu säger finansministern
att tillskott av skatteunderlag
icke skall få understiga de skatteersättningar
vederbörande landsting erhåller
under innevarande år. Skatteersättningarna
och skattelindringsbidragen för innevarande
budgetår uppgår till 760 miljoner.
I direktiven till kommittén angav
finansministern en kostnadsram av 750
miljoner. Han har nu i budgeten upptagit
ett preliminärt belopp av 845 miljoner,
vartill kommer de 300 miljoner som
återfinns i socialhuvudtiteln. Även om
det system som kommer att föreslås är
flexibelt, så kan jag inte finna annat än
att finansministern gått utöver den angivna
kostnadsramen. Det belopp som
kommunerna kommer att avlastas på enbart
fyra punkter är 575 miljoner mera
än under innevarande budgetår, d. v. s.
genomsnittligt 1: 25 per skattekrona. Att
vissa specialdestinerade statsbidrag,
som t. ex. de i riksdagen kontinuerligt
diskuterade skolmåltidsbidragen, kommer
att bakas in i de enhetliga skatteutjämningsbidragen
måste hälsas med
stor tillfredsställelse.

På en punkt skulle jag emellertid vilja
vädja till finansministern innan propositionsarbetet
slutföres. Den gäller mitt
hemlän. Utredningen har föreslagit att
Gävleborgs län skall hänföras till skattekraftsområde
1. Övriga norrlandslän
föreslås placerade i skattekraftsområdena
2 och 3. Jag har inte anledning att
nu framhålla alla de skäl som talar för
att man på denna punkt borde undersöka,
om inte förhållandena ändrats i
sådan riktning att Gävleborgs län kunde
flyttas upp till område 2.

Skulle finansministern inte finna det
möjligt att frångå utredningens förslag,
anser jag det dock självklart att landskapet
Hälsingland placeras i denna
grupp. Det skulle helt överensstämma
med det remissyttrande som vederbö -

rande landstings förvaltningsutskott liar
avgivit.

Vi gävleborgare brukar säga — och
jag har sagt det tidigare i riksdagen —
alt när det gäller nackdelar av att tillhöra
Norrland räknar man oss dit, men
skulle det någon gång kunna vara en
fördel att anses tillhöra Norrland räknas
vi plötsligt till Mellansverige.

Med det anförda, herr talman, yrkar
jag bifall till framställt förslag om remiss
av Kungl. Maj:ts proposition nr 1
till vederbörande utskott.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! »Tiderna förändras»
— det gamla romarordet har man
skäl att citera, när man ser hur en kraftig
höjning av omsättningsskatten blivit
det som främst utmärker årets socialdemokratiska
budget. Vårt svenska skattesystem
kommer i större utsträckning
än förr att lita till indirekt beskattning.
Dithän siktar man, säger finansministern
på s. 20 i finansplanen, »för att nå
ett skattesystem som ger en rättvis fördelning
av den samlade skattebelastningen».

Rättvisa, ja . . . Jag har plockat fram
ett litet mer än 50 år gammalt citat av
Fabian Månsson i Arbetarbladet. Han
skrev så här: »Det är i kraft av rättvisan
som det socialdemokratiska arbetarpartiet
i sitt program kräver, att alla
skatter skola utgå genom direkt beskattning.
»

För ideologer, som tror att rättvisa
och andra höga värden står som fixstjärnor
över tid och rum, är det kanske
svårt att erkänna att det faktiskt
är så, att rättvisan nu kräver något
helt annat än 1913. Då kunde Fabian
Månsson med skäl i sina drastiska formuleringar
stämpla som orätt »att ens
en dag tåla ett sådant system, som gjorde
magen till det hårdast beskattade
lyxföremålet».

Sedan dess har det gått 50 år. För sex
år sedan — innan vi fick den allmänna
omsättningsskatten ■— förklarade fi -

Onsdagen den 20 januari 19G5 em.

Nr 4

nansminister Sträng på Sparfrämjandets
årliga kurs, att det mot bakgrunden
av de traditionella uppfattningarna innebar
»en utomordentligt svår pedagogisk
uppgift att inför svenska folket klara
ut begreppen direkta och indirekta
skatter».

Herr Sträng är, som vi alla vet, en
skicklig pedagog. De hungriga magarna
knorrar inte mera mot omsen, utan finansministern
kan belåtet notera att
skatteberedningens principiella förord
för ökad indirekt beskattning »inte i
remissbehandlingen mött någon kritik».

Det skulle vara fullständigt förfelat att
ironisera över att socialdemokratien
bytt åsikt i fråga om indirekt beskattning.
Tvärtom hedrar det partiet alt
man inte fastnat i dogmer utan drar
konsekvenserna av att samhället förändrats.
Finansministern anger själv i
finansplanen de nya förutsättningarna
genom att peka på att de ökade samhällsutgifterna
ofrånkomligen måste bäras
av de breda lagren och på att samhället
nu har vilja och förmåga att hålla
inkomstsvaga grupper skadeslösa.

Inför det åskådningsexempel som omsen
gett på hur invanda föreställningar
kan bli obrukbara i dagens samhälle
är det kanske skäl att fråga sig, om det
finns flera sådana fall. Hur är det t. ex.
med de socialistiska dogmerna om att
.statens verksamhet bör utsträckas till
ständigt nya områden? Annorlunda uttryckt:
Hur är det med gränsdragningen
mellan offentlig och enskild sektor?

På oppositionens sida är vi väl nästan
alla medvetna om att det moderna
samhället ställer andra och större anspråk
på den offentliga verksamheten
än vad det gamla samhället gjorde. Som
en konsekvens av detta måste långt större
resurser ställas till det allmännas förfogande
än vad som förr var fallet.

Men det finns en gräns för den offentliga
sektorns tillväxt som inte kan överskridas
utan skadeverkningar. Det borde
kunna erkännas också av socialdemokraterna.
Åskådningsmaterial både

Vid remiss av statsverkspropositionen

från vårt land och från utlandet visar
att statsverksamheten ofta är en dyrbar
driftform. Konsekvensen härav borde
man dra genom att avstå från onödiga
statsingripanden och genom att i de
fall, där det kan anses riktigt att det
allmänna är huvudman, försöka tilllämpa
prisbildning och konkurrens —
de båda instrument som ger det fria
näringslivet effektivitet och vitalitet. Ju
större den offentliga sektorn blir, desto
väsentligare blir det ur medborgarnas
synpunkt både som skattebetalare och
konsumenter att de stora resurser som
ställts till det allmännas förfogande ger
maximal utdelning, ekonomiskt och servicemässigt.
Dessa allmänna formulelingar
skulle jag kunna konkretisera i
en förhoppning, att de mera erfarna socialdemokraterna
ville använda sin pedagogiska
förmåga till att hålla tillbaka
krav på att socialisera svenska företag
och att de skulle vilja tänka om beträffande
sådana statsmonopol som radio
och TV.

Ett annat exempel. En gång i världen
kunde man med rätta säga att ökad offentlig
verksamhet förbättrade landets
reella ekonomi. Människor sattes i arbete
som annars hade gått arbetslösa,
kapital som inte kunde placeras gjordes
räntabelt. I dag är ju läget ett helt annat.

Ökade kadrer av anställda i allmän
tjänst skärper bristen på arbetskraft i
näringslivet, statlig, kommunal och
statsprotegerad upplåning hindrar den
enskilda sektorns kapitalförsörjning.

Över huvud taget borde man i större
utsträckning uppmärksamma konsekvenserna
för den totala samhällsekonomien
av den offentliga sektorns expansion.
I första hand påverkas den enskilda
sektorn, men — det är det som man
så lätt förbiser — vad som sker inom
den enskilda sektorn får i sin tur konsekvenser
för den offentliga sektorn.

Tag t. ex. en skattehöjning, som sätts
in för att hålla köpkraften nere. Inkomsttagarna
kräver kompensation ge -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

nom höjda löner. Om konjunkturen är
god, lyckas de. Då ökar köpkraften ytterligare,
d. v. s. staten har på den punkten
misslyckats med sin konjunkturpolitik.
Samtidigt har staten ådragit sig
själv ökade utgifter i egenskap av storarbetsgivare,
där varje procents ökning
av lönesumman motsvarar någonting sådant
som 75 miljoner kronor. Sådant
måste man ta hänsyn till när man väger
skatteskärpning — som instrument mot
alltför hög konsumtion — gentemot
sparfrämjande åtgärder.

För den som är anställd inom bankväsendet
ligger det nära till hands att
också ta ett annat exempel på långsiktiga
följdverkningar på samhällsekonomien
genom att upprepa vad som ofta
sagts, för resten tidigare i dag i denna
debatt, att det i längden blir ohållbart
att till förmån för den offentliga sektorns
låneönskemål hålla tillbaka de enskilda
investeringar, som skall svara för
ökad produktion eller höjd produktivitet.
Det innebär ju, att vi sågar av den
gren, på vilken vi sitter.

Inte minst med hänsyn till sådana
sekundärverkningar är det ganska meningslöst
att utifrån siffermaterialet i
statsverkspropositionen tala om en stark
eller en svag budget. De formuleringarna
säger inget, om man inte analyserar
konsekvenserna av varje enskild åtgärd:
för den offentliga sektorn, för den enskilda
sektorn och på nytt för den offentliga
sektorn. Budgetårets perspektiv
är definitivt för kort.

I går ironiserade finansministern över
den klagolåt från oppositionen som för
att använda hans ord »troget och träget
återkommer varje år» beträffande riskerna
för att svenska varors konkurrenskraft
skall minska på världsmarknaden.
Sin ironi hade finansministern
kunnat rikta också mot dem som skrivit
finansplanen, tv där talas på s. 36 just
om hur pris- och kostnadsstegringen
kan komma att negativt påverka vår utrikesbalans
och valutaställning.

Har vi inte här ett nytt exempel på

att vi bör vara observanta på faktiska
förhållanden och agera efter det nya
läget och att vi har skyldighet att söka
blicka framåt? Vi har kommit allt längre
från det efterkrigstillstånd, då världen
hungrade efter varor som fanns att
köpa bara från ett fåtal länder, bland
dem vårt land. Sedan dess har produktionskapaciteten
världen över byggts
ut enormt. Visst innebär högkonjunkturen
en kraftigt ökad efterfrågan, men på
många håll stiger utbudet snabbare än
efterfrågan. Säljarens marknad blir allt
mera markant en köparens marknad,
och i takt med den utvecklingen ökar
riskerna för bakslag i den liberala utformningen
av världshandeln, som Sverige
har haft stor nytta av.

Varningar för riskerna av inhemska
kostnadsstegringar och av otillräckliga
finansieringsmöjligheter för näringslivet
borde finansministern inte ironisera
över. Han borde tvärtom utnyttja sin
auktoritet till att klargöra för allmänna
opinionen de risker vi faktiskt löper.
Det är bättre att vara tidigt framme
med varningar och se om sitt hus än
att bli tagen på sängen av en utveckling
som man inte har förutsett.

Att allt inte är väl beställt i den
svenska samhällsekonomien tog sig i
går uttryck i ett resonemang på partiledarnivå
om eventuell önskvärdhet av
att man skulle kunna få till stånd någon
sorts rundabordskonferens eller vad
man nu vill kalla det, överläggningar
på en annan nivå än den vanliga, i vilka
inte bara regering och riksdag, riksbanksfullmäktige
o. s. v. tog del utan i
övrigt ett antal organisationer. Man skulle
försöka få ett samlat grepp sade it. ex.
herr Hedlund — ett gemensamt ansvarskännande.
I fjol aktualiserades sådana
tankegångar genom ett remissvar från
riksbanksfullmäktige med anledning av
en motion om inflationsproblematiken.
Motionen var väckt av centerpartiet och
behandlades i bankoutskottet. Bankofullmäktige,
då ännu med herr Sköld
som ordförande, förde ett resonemang

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

om vad som kallades »inkomstpolitik»
och sade sig »gärna se» att överläggningarna
kom till stånd för att utröna, om
det föreligger praktiskt-politiska förutsättningar
för att över huvud taget angripa
frågan.

Det är väl inte omöjligt att bekymmer
med vår valutaställning kan komma att
göra inkomstpolitiken nödvändig på ett
helt annat sätit än nu. Vi skall emellertid
ha klart för oss att utländska erfarenheter,
lika väl som de begränsade
erfarenheter vi själva haft, visat de samhälleliga
åtgärdernas begränsning då
det gäller att påverka priser och löner.
Till en tid kan korken hållas i flaskan
— sedan blir knalleffekten desto våldsammare.
Den enda riktiga politiken
är den som aldrig låter övertrycket
uppstå.

Detta, herr talman, var några reflexioner
som alla utmynnade i konstaterandet,
att tiderna förändras och att vi dåligt
svarar mot vad som krävs av oss,
om vi möter dem med idéer och metoder
som utarbetats för en svunnen tids
förhållanden.

Utgångspunkten för mina reflexioner
har varit statsverkspropositionen och
regeringens accepterande, respektive
icke-accepterande av att nya grepp behövs.

I och för sig hade variationer på samma
tema kunnat föras fram också med
utgångspunkt från oppositionens agerande,
men eftersom jag redogjorde för
min uppfattning i den frågan så sent
som i höstas i remissdebatten, skall jag
nöja mig med att dra ett par korta paralleller.

Att förhållandena och förutsättningarna
ändrats också på oppositionspolitikens
område kan väl ändå ingen förneka.
De tre borgerliga partierna rekryteras
ju nu ur grupper med stora likheter
i uppfattningen. Inte minst gäller
detta sedan centerpartiet haft framgångar
i försöken att bryta sig in i tätorterna.
Uppspaltningen på tre olika partier,
konkurrerande sinsemellan, känns därför
onaturlig för många väljare.

Vid remiss av statsverkspropositionen

De ändrade förhållandena har observerats
mer eller mindre tidigt av olika
iakttagare. Somliga som inte själva kan
eller vill se vad som sker blir förargade
när de blir uppmärksammade på skeendet.
De talar om struntprat, hysteri, och
säger att allt är bra — ungefär som
finansministern i går när han fick höra
om vådorna av prisstegringar. Men
det finns andra som finner förhållandena
så besvärande, att de efterlyser ett
samlat grepp. De får ofta höra hur svårt
det är att applicera ett sådant samlat
grepp -— liksom då herr Hedlund i går
av finansministern fick besked om hur
besvärligt det skulle vara att ta ett samlat
initiativ för att dämpa farten på
pris- och lönekarusellen.

Ekonomerna talar emellertid om något
som de kallar »internationellt utrymme».
Bistra fakta på världsmarknaden
kan tvinga oss att upphöra med vår
ekonomiska låt-gå-politik och ta oss
själva i rockkragen. Försämrade siffror
för utlandsaffärerna kan bli den
alarmsignal som behövs för ett sådant
uppvaknande. På samma sätt kan bistra
erfarenheter av minskat gehör för partiernas
appeller komma att tvinga fram
det samlade grepp från partiledningar
och organisationer på olika plan, som
behövs för att svara mot tidens krav på
effektivitet i svensk oppositionspolitik.

Partierna bär ju ett valfritt mellanår
framför sig med de fördelar det innebär
i form av minskning av affekterna och
större arbetsro.

Kunde man verkligen inte få till stånd
en arbetsgrupp av personer med god
förankring i de tre partierna, som dels
skulle gå igenom partiernas program
och dels arbeta fram en promemoria om
fördelar och nackdelar med olika grad
av samarbete?

Om inte detta minimum av försök till
samlat grepp och enighet kommer till
stånd tror jag för min del, att ingen
makt i världen kommer att kunna hålla
korken kvar i flaskan. Där har uppstått
ett iivertryck, som kommer att i stor
utsträckning landet över medföra sam -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

arbetssträvan vid nästa års kommunalval
och som, om inget annat sker, kommer
att tvinga de samarbetsvilliga att
gå den besvärliga och för partierna besvärande
vägen över lokala samlingsaktioner
av typ Medborgerlig samling.

Herr talman! Jag började med det
gamla latincitatet om tidernas förändring.
Jag kan sluta med ett annat, som
kan tolkas ungefär så här: Utvecklingen
bär den villige framåt och släpar den
ovillige efter sig.

Herr RUBIN (mbs):

Herr talman! Det kan möjligen betraktas
som anspråksfullt av mig såsom
ny ledamot av denna kammare att redan
vid min första remissdebatt uppträda
i talarstolen. Omständigheternas
makt har emellertid ställt mig i den situationen,
att jag formellt är ensam
att som riksdagsman företräda Medborgerlig
Samling. Därför anser jag det
helt enkelt vara min skyldighet mot de
65 000 väljare i fyrstadskretsen, som i
sin fordran på en trepartisamverkan
placerat herrar Regnéll, Sjöholm och
mig i denna kammare, att här ge uttryck
för de krav som dag efter dag
ställs av allt fler väljare i vårt land:
Eu enad demokratisk opposition.

Oppositionens uppgift är att se till
att samhället utformas efter dess egen
grunduppfattning. Den nuvarande demokratiska
oppositionen måste således
eftersträva en borgerlig regeringspolitik.
Regimskiftet blir därmed den viktigaste
målsättningen. Den uppfattningen
— d. v. s. nödvändigheten av att
möjlighet finns till en växling vid makten
—• delas säkert av de flesta oppositionsväljarna,
väljare som också mer
än väl förstår att ett eller två av de
nuvarande oppositionspartierna aldrig
ensamt eller två tillsammans kan genomföra
ett regimskifte. Därför måste
alla de tre demokratiska oppositionspartierna
samarbeta och lära sig förstå
att det är mer som förenar än som skiljer
oss åt.

I årtionde efter årtionde har den socialdemokratiska
skutan hållit sig flytande
därför att oppositionspartierna
bedrivit något av vad jag skulle vilja
kalla hackspettspolitik -— hackat litet
här och litet där, men mest hackat på
varandra. Alla som hört valdebatter i
radio och TV kan vitsorda detta. Vi
har sett hur oppositionens representanter
käbblat med varandra i stilen: Jag
vill bara erinra herr N.N. om att ni inte
röstade på mitt förslag våren 1900
så och så. Vi i centerpartiet, vi i folkpartiet,
vi i högerpartiet har alltid velat.
Ja, det är så sant. Vi har velat och
velat. Vi har med andra ord varit veliga.

De som styr och ställer i vårt land
kan lätt bli maktfullkomliga, med andra
ord inte skärpa sig tillräckligt och tappa
sina »djärva mål». Det hela är egentligen
att likna vid en idrottsman som
år efter år vunnit sitt mästerskap utan
konkurrens. Den idrottsmannen slutar
så småningom att träna och att skärpa
sig — han har ju ingen konkurrens och
tränar kanske bara litet inför mästerskapet,
då han avger en massa löften
som han omedelbart efter vunnet mästerskap
glömmer bort.

Det är många väljares förhoppning
att de tre demokratiska oppositionspartierna
skall agera så i riksdagen att
samarbetet stärks, att grunden läggs
till en stark opposition i vilken vederbörande
tar hänsyn till varandra och
släpper partitrångsyntheten för att gemensamt
försöka bygga upp ett alternativ
på liberal, social och progressiv
grund. Min förhoppning, herr talman,
är att dessa samarbetssträvanden skall
kunna fullföljas på den officiella vägen,
men jag är väl medveten om att
väljarna, därest partitaktiker och kortsynta
politiker med hänsyn till sitt eget
eller sitt partis intressen skulle försöka
bromsa utvecklingen, kommer att ta saken
i egna händer — liksom i fyrstadskretsen.

Herr talman! Jag är väl medveten

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

om att allt vad jag nu sagt kanske bör
betecknas som oppositionens egna problem,
men jag vill ånyo understryka —
och det måste socialdemokraterna också
hålla med om — att en stark opposition
betyder en vitalisering av samhällslivets
utformning.

Den nya tidens tåg har blåst avgångssignal.
Linjen kommer aldrig att läggas
ner, ty det är alltför många som
vill vara med. Tåget dras inte av något
gammalt ånglok, och linjen är inte heller
enkelspårig. Det är klart att många
ännu står kvar på perrongen och tvekar.
Skall man följa med eller inte?

Vid riksdagens högtidliga öppnande
var det många som klädde sig i frackbyxor
och vit halsduk för att det skulle
se ut som om man hade frack. Det går
inte längre att på ett motsvarande halvdant
sätt demonstrera att man är samarbetsvillig
—- med fraser och liknande.
Jag vill i stället föreslå att de ljusblå
i högerpartiet drar på sig ett blåställ
men ett ljusblått sådant och medverkar
till en social, liberal och progressiv
mittenpolitik.

Högerns envisa fasthållande vid sin
position i ATP-frågan och andra saker
försvårar givetvis en sådan samverkan.
Därför hälsar jag en mittensamverkan
såsom för närvarande det enda möjliga
alternativet men ser ändå i den bara
en början till en kommande trepartisamverkan.

Många fler för vårt demokratiska
samhälle vitala frågor skulle jag, herr
talman, i dag velat beröra. I en fråga
— för mig och många andra viktigare
än någon annan -— kan jag dock inte
tiga still. Jag tänker på den svenska
hjälpen till u-länderna. Statsrådet Ulla
Lindström gjorde sig skyldig till eu
märklig argumentering när hon i sitt
anförande i dag berörde den svenska
u-landshjälpen. Fru Lindström ansåg
tydligen i princip att den svenska
u-landshjälpen är väl mager. Men —
och det tycker fru Lindström tydligen
var skäl nog att låta den stanna på eu
I —Andra kammarens protokoll 1!)G~>. Xr

Vid remiss av statsverkspropositionen

så blygsam nivå som den nu aktuella
— det finns ju ingen opinion för en
starkt utbyggd hjälp. Inte ens i riksdagen
skulle det finnas en opinion som
kunde enas om hur denna skulle finansieras
— det finns ju så många andra
behov som måste tillgodoses.

Med en sådan argumentering kommer
man inte långt. Intalar man folk att
det inte finns någon opinion för en
stark utbyggnad av u-hjälpen bidrar
man sannerligen inte till att bilda någon
opinion — tvärtom! Och det är
detta som är så betänkligt i statsrådets
argumentation. Hon betvivlar, ärligt talat,
regeringens möjlighet att bilda opinion,
något som ju annars borde ske
genom att den för riksdagen presenterade
ett radikalt förslag och sedan talade
för detta förslag. Så länge fru Lindström
har en så negativ syn på regeringens
möjligheter och regeringens
ansvar — så länge får vi nog vänta på
en stark utbyggnad av u-hjälpen. Jag
är väl medveten om att man kanske inte
för närvarande kan gå så hårt fram för
att skaffa pengar. Men det finns ändå
mycket som kan göras.

Fru Lindström säger att det inte finns
någon opinion i detta land. Har inte
hennes eget partis ungdomsförbund
starkt protesterat mot den njugghet
som visas? Har inte centerpartiets och
folkpartiets ungdomsförbund, ja självaste
LO, framhållit att någonting måste
göras? Vi som ändå vet hur många
människor som lider nöd i vår stora
värld kan inte längre bara sitta och på
TV beskåda hur raketerna stiger mot
skyn, och acceptera allt. Men är det inte
så att för många av oss har dessa människor
blivit bara siffror? Vi vet att
inte ens hälften av jordens befolkning
äter sig mätt. Men tänker vi på att bakom
varje siffra döljer sig eu människa
precis som du och jag?

Som herr Wedén sade i går kan vi
med statens hjälp påverka den svenska
opinionen genom broschyrer, diir vi talar
om hurudana förhållandena verk''/ -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ligen är. Vi kan skicka ut svenska pojkar
och flickor —• vilket man nu börjat
göra. Vi borde även på ett sätt som
man förut inte tänkt sig kunna utnyttja
det starka tryck som för närvarande
finns för att man skall hjälpa till. Jag
tänker då närmast på missionen.

I fjol sade man att det inte fanns
några administratörer för svensk ulijälp.
Jag, som har rest genom inånga
länder, vet att det finns missionärer
som kan administrera svensk hjälp. I
Addis Abeba i Etiopien har Lutherska
Världsförbundet byggt sin stora radiosändare
som kan nå miljoner människor.
Men har vi från svensk sida satsat
något på den? Nej. Vi har dock möjlighet
att bringa våra lidande bröder
och systrar kunskap genom att lära dem
läsa och skriva. Där kan vi verkligen
göra en insats.

Liksom professor Sehweitzer tror jag
inte att denna utveckling kan ske i vår
tid. Vi får arbeta för framtiden. Jag
föreställer mig många gånger hur det
skulle vara att få träffa sina barnbarnsbarn.
De skulle kanske säga till mig:
»Hör du, farfarsfar, vad gjorde du egentligen
på den tiden?» Skall jag då behöva
svara: »Jo, 1960-talet var framgångsrikt.
Det var då vi byggde de finaste
kärnvapnen, det var på den tiden
vi kunde nå månen etc.» Det finns alltför
många människor som i vår tid
vill nå nya världar. Låt oss först gemensamt
se till att det blir ordning i
vår egen värld!

Stig Dagerman skrev i en dikt: »Jorden
kan du inte göra om, stilla din
häftiga själ. Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl. Men detta är
redan så mycket att självaste stjärnorna
ler. En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.»

Jag är fullkomligt medveten om att
jag kanske inte kan göra så mycket
mera här i denna kammare än vara den
lilla ropande rösten för folk som ber
om större u-hjälp, större förståelse för
den värld vi nu lever i.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Sedan nu två representanter
för MbS talat vet kammaren ungefär
hur valserna gick i valrörelsen i
fyrstadskretsen. Men lika klok som jag
blev då på vad MbS ville, lika klok är
jag i dag efter herr Rubins anförande.
Jag skall emellertid medge att herr Regnéll
gjorde ett försök till principiell och
ideologisk debatt. Jag skall tillåta mig
att i anslutning till vad de ärade talarna
anförde säga något om detta nya
parti.

I gårdagens debatt tog högerledaren
herr Hecksclier upp ett resonemang om
partisamverkan mellan de borgerliga
partierna. Jag har inte tagit till orda
för att polemisera med honom. I
stort sett kan jag instämma i lians principiella
resonemang om den enskildes
frihet inom partiet. Jag förstod saken
så att herr Heckschers syn i stort sett
sammanfaller med den syn som Arthur
Engberg gav uttryck för i en artikel i
tidningen Arbetet för 40 år sedan. Eftersom
herr Regnéll tog sig före att citera
vad Fabian Månsson sade för 50
år sedan kan det kanske tillåtas mig att
citera vad Arthur Engberg skrev 10 år
senare. När jag läste denna artikel på
nytt — den skrevs efter den liberala
partisprängningen 1923 — förvånades
jag över hur litet världen förändrats på
40 år när det gäller den mänskliga samlevnadens
konst. Som bekant utlöste
partisprängningen i det liberala partiet
eu het debatt om personligheten, dess
ställning, rätt och frihet i samhället.
I en artikel som Arthur Engberg givit
rubriken »Frihet och personlighet»
skrev han följande: »Konsten att förstå
och respektera en avvikande mening
inom den gemensamma åskådningens
ram är givetvis svår och förutsätter en
icke ringa grad av politisk kultur. Lusten
att skicka varje liten kättare till
schavotten är naturlig, men kan lätt leda
till självstympning och självförstörelse.
— Åskådningens allmänna ram skall
vara klar, och i tillhörigheten till ett

Onsdagen den 20 januari 1905 ein.

Nr 4

parti måste få anses ligga ett tyst men
otvetydigt godkännande av partiets allmänna
grundsatser. Rätten till ’kätteri’
kan därför inte vara obegränsad. Det
skulle leda ut i det fullkomligt absurda.»
Så långt Arthur Engberg.

När det gällde frågan om en borgerlig
trepartisamverkan hävdade herr
Heckseher att denna skulle gälla både
politikens innehåll och valarbetet, som
fast, konsekvent och öppet skulle redovisas.
Det är ett uttryck för ett klart
demokratiskt krav. Jag noterar med
tillfredsställelse att det omfattas av den
nuvarande högerledaren. Jag vill ge honom
eu komplimang för det klara uttalande
han gjort om hur en sådan partisamverkan
skall byggas upp.

Även herr Hedlund gjorde i gårdagens
debatt ett uttalande i anslutning
härtill som det finns anledning att fästa
uppmärksamheten på. Han sade att partiprogrammet
skall återspegla medlemmarnas
åsikter. Det kan synas självklart.

Men vad skall man då säga om ett parti
som uppträder i en valrörelse helt
utan program, detta sagt med tanke på
den senaste valrörelsen i fyrstadskretsen‘?
Jag anser det därför angeläget att
här understryka de uttalanden av herr
Heckseher och herr Hedlund som jag
här citerat. I fyrstadskretsen uppträdde
som bekant ett parti utan partiprogram
och utan annan målsättning än att söka
erövra mandat från socialdemokraterna.
I sin propaganda drog man sig inte
för att använda de tre borgerliga partiernas
partibeteckningar mot deras protester.
Man försökte inge allmänheten
den föreställningen att man företrädde
dessa tre partier. Vad beträffar herr
Rubin var uppgiften falsk, eftersom
han var suspenderad från centerpartiet.

När detta kritiserades från vårt håll,
möttes man av svaret, att herr Rubin
skulle komma in i centerpartiets riksdagsgrupp
efter valet. Man sade: »Herrarna
behöver inte oroa sig för hans
politiska tillhörighet.» I höstens remissdebatt
tog jag mig före att beteckna herr

Vid remiss av statsverkspropositionen

Rubin som en politisk vilde. Det är en
riktig beteckning för honom även i dag,
även om han säger sig vara den ende
företrädaren för MbS. Jag tolkar det så
att han vill göra gällande att MbS är ett
parti. Jag skall återkomma till det.

Alla i denna kammare vet vad som
skedde i fyrstadskretsen och hur det
gått för herr Rubin sedan han kom till
denna riksdag. Herr Hedlund är en
försiktig herre. Han vill inte ha något
Königsonfall i sitt parti. Han säger att
det är bättre att mota Olle i grind än att
komma i det läget att bli tvingad att
göra en uteslutningsvilde av herr Rubin.

Herr Rubin är invald som politisk
vilde med allt vad det för med sig för
hans insatser i riksdagens arbete. Jag
skall inte orda mer om det. Det förhållandet
stod emellertid inte klart för
väljarna i fyrstadskretsen. Det var en
hemlighet för de invigda. Man sade att
man ville arbeta för borgerlig samverkan
inom sina partier. Herrar Regnéll
och Sjöholm har ju kommit in i respektive
högerpartiet och folkpartiet. Vi får
se hur det går med samverkan efter
detta.

Det är väl egentligen ingen som tvivlar
på att herr Regnéll kommer att följa
högerpolitiken trots hans tal här. Det
var uppenbarligen ingen svårighet för
honom att anamma herr Heckschers
tolv teser. Trots alla svängningar i ställningstagandet
till högerns ATP-utspel
tror jag inte att det blir svårt för herr
Regnéll att i slutomgången följa herr
Heckseher. Fråga är om det är herr
Regnéll eller Mårten Werner som gjort
en omvändelse i denna fråga. Jag kom
att tiinka på Mårten Werner när herr
Hedlund talade om »prästkragepoliti-1
ken». Det var något av det som smittat
högern i fyrstadskretsen under den
senaste valrörelsen. .lag tänker inte direkt
på blomman. Mårten Werners medverkan
i högerns TV-prograin och hans
makabra uttalanden om dem som kan
komma att stå »med kransen i den ena
näven och det dåliga samvetet i den

100

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1963 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

andra», om vi inte följer herr Heckscher,
tycker jag var något ganska cyniskt.
Herrarna får själva avgöra vem
av dem som i dag står i denna situation
med tanke på de uttalanden de tidigare
gjort i fråga om högerns ATP-utspel.

Jag förstår väl att åtminstone herr
Regnéll kommer att protestera, när jag
nämner MbS som ett politiskt parti.
Men lagen om inregistrering av partibeteckning
känner ingen annan form
för detta än ett parti. MbS är inregistrerat
som ett politisk parti. Statsrådet
Hermansson har i ett uttalande klart
angivit för herr Regnéll att det var fråga
om ett politisk parti.

En annan sak är, om MbS uppfyller
det som kräves av eu organisation för
att utgöra ett parti. Såvitt jag förstår
är inte detta fallet ur allmän demokratisk
synpunkt, men jag förutsätter att
det ur rent juridisk synpunkt finns
täckning för den inregistrering som
gjorts. Granskningen i konstitutionsutskottet
kommer att visa hur det förhåller
sig härvidlag.

Det står emellertid klart att MbS inte
motsvarar vad lagstiftarna avsåg vid
tillkomsten år 1935 av lagen om skydd
för partibeteckningar. Uppenbart är
också att när valsättet år 1952 reformerades
i syfte att avskaffa kartellerna
var det inte fråga om en sådan tolkning
av begreppet parti som MbS har försökt
göra gällande. Det infördes då en sammanräkningsmetod,
som i stort sett
skulle resultera i samma mandatfördelning
som om karteller hade ingåtts
mellan de borgerliga partierna.

Jag vill påstå att tillkomsten av MbS
är en spekulation i kringgående av
denna lagstiftning, och det uppseendeväckande
är att en riksdagsman medverkat
härtill. Jag har läst referatet av
debatten om reformeringen av vallagen
1952 och där funnit ett uttalande av herr
Hjalmarson av den innebörden, att det
visserligen ej föreligger förbud mot
samverkan mellan två eller flera partier
men att dessa endast kan uppträda

som ett parti. Detta uttalande stod
oemotsagt i diskussionen år 1952.

Herr Regnéll gjorde strax efter valet
ett uttalande i syfte att utöva någon sorts
press på centerpartiet. Han sade att om
herr Rubin inte skulle få representera
centerpartigruppen, skulle MbS komma
att bli ett politiskt parti. Eftersom denna
situation nu har aktualiserats genom
att herr Rubin inte tillhör centerpartiet,
vill jag direkt fråga herr Regnéll: Är
MbS ett parti eller en valteknisk organisation
för medlemmar tillhörande andra
politiska partier? Eller har organisationen
inga medlemmar?

Denna fråga kräver, herr Regnéll, ett
klart svar, inte minst till följd av min
avsikt att i konstitutionsutskottet granska
förfarandet vid inregistreringen avpartibeteckningen
Medborgerlig Samling.
Det är ett bestämt demokratiskt
renlighetskrav att det härvidlag icke har
förfarits ogrannlaga.

Herr talman! Låt mig till slut återkomma
till Arthur Engbergs artikel som
jag tidigare citerade och därmed också
återknyta till politikens roll i den
mänskliga samlevnaden. I sin artikel erinrar
Arthur Engberg om att »vi skulle
icke tillhöra det släkte, som ur grusets
värld längtar till ljusets, därest vi icke
sökte inrama och infoga även våra politiska
strävanden i en allmän livssyn,
en vy över tillvaron, en totaluppfattning
av livet, oss själva och vår bestämmelse».
— — — »Såsom ett uttryck för
våra strävanden att komma till rätta
med tillvaron blir även politiken ett
stycke tillämpad livsåskådning. Den
uppenbarar vad vi vilja. Den omsätter
på samhällsreformernas område de idéer,
som behärskar oss. Eller rättare: den
bär så göra. Ty även politiken har sina
fariséer och Tartuffer. Ja, kanske finns
intet fält, där de är talrikare tillfinnandes
än där. Det finns strävanden, över
vilka ingen idé sprider sitt ljus, strävanden,
som framspringa ur beräkningar,
personlig ärelystnad, fåfänga och
maktbegär, strävanden, som icke äro

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

101

uttryck för en livssyn utan endast led
i ett spel om makten. Presenterande sig
i idealismens skepnad te de sig som
förklädda .skådespelare, som anlägger
den mask, som rollen kräver. Ändamålet
får helga medlen.»

När det gäller dylika tendenser, som
starkt påminner om de metoder Medborgerlig
Samling använde i höstens valrörelse,
hade Arthur Engberg endast ett
råd till sina läsare: »Mot tendenser av
det slag, som de nämnda partierna förete,
finns intet annat beteende iin allvarlig
strävan att fördjupa den politiska
åskådningen.»

Herr Heckscher synes vara överens
med mig om att metodiken vid skapandet
av en borgerlig trepartisamverkan
måste innebära ett öppet redovisande
av partiernas politiska målsättning; det
måste vara fråga om en partiverksamhet
med klart politiskt innehåll och icke
endast om en strävan efter makt för
maktens egen skull.

Alla vet vad MbS’ uppträdande ledde
till. Vi fick nya innehavare på fyrstadskretsens
samtliga borgerliga stolar i
riksdagen utom på herr Regnélls — och
det var väl avsikten med hans agerande
i detta sammanhang. Alla vet också att
det inte stannade med att MbS tog tre
mandat från högern och folkpartiet.
MbS’ uppträdande hade även konsekvenser
för dessa partier på det sättet
att deras tidigare representanter i riksdagen
fick stanna hemma. Det tillkommer
inte mig att göra några omdömen
om huruvida de borgerliga väljarna
vunnit eller förlorat på bytet, men man
kan starkt ifrågasätta lämpligheten av
de metoder som använts och om det
hela stärkt det borgerliga samarbetet.

Innerst inne är nog alla neutrala
iakttagare av den uppfattningen att tillkomsten
av MbS utgör ett uttryck för
den maktkamp som pågår inom högerpartiet.
I varje fall står det klart för alla
väljare i fyrstadskretsen att herrar Rubin
och Sjöholm har fått åka snålskjuts
med herr Rcgnclls kärra till .svenska
riksdagen.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Skulle det ske en rättning i högerleden,
då är, mina damer och herrar,
Medborgerlig Samlings saga all. Och när
dess namn en gång i framtiden näinnes,
skall vi minnas MbS som det parti som
dansade en sommar för att bereda herrar
Regnéll, Sjöholm och Rubin plats i
andra kammaren. Det är en mening som
tydligen till och med delas av herr
Sjöholm, vilken numera anser det vara
helt onödigt med en MbS-kommitté i
Hälsingborg, sedan han själv hamnat
i den svenska riksdagen. Det är tacken
till dem som i somras gick i fält mot
socialdemokratien under arbetarrörelsens
stolta devis »Enade vi stå, söndrade
vi falla». Det gällde att slå socialdemokratien
med dess egna vapen. När de
nu ser resultatet bör det inte förundra
herrarna, om en och annan börjar fråga
sig: Vad ledde allt detta ståhej till?
Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens
kranka blekhet över.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Herr REGNÉLL (h) kort genmäle:

Herr talman! Min gode vän herr
Adamsson tycks ha tappat en del av
den flegma som man brukar anse utmärkande
för oss skåningar. Jag föreställer
mig att orsaken till det lynnesutbrott
som vi här har bevittnat är de
erfarenheter han gjorde under valkampanjen
nere i fyrstadskretsen. Det var
kanske inte så helt roligt för herr
Adamsson att, efter att ha gått ut och
lockat sina väljare med att .socialdemokraterna
skulle få åtta mandat genom
Medborgerlig Samlings framträdande,
notera att de fick sju — en ökning
med ett, det är sant, men det hade
uttryckligen sagts ifrån att detta sjunde
mandat redan från början var intecknat
för socialdemokraterna.

Eu annan liten minnesbild från valkampanjen
är alt socialdemokraterna
skickade ut blad till sina trogna där
det stod: »Våra möten bär varit så då -

102

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ligt besökta att ni måste vara hyggliga
och komma på dem i framtiden, inte
minst med tanke på den framgång som
Medborgerlig Samling har haft med
sina möten.» Jag förstår så väl herr
Adamssons bekymmer, ty när han och
valmakarna fick ned statsråd och andra
höga herrar kom där några hundra åhörare,
som det brukar göra på valmöten,
medan Medborgerlig Samling hade både
2 000 och 3 000 deltagare på sina möten,
som herr Adamsson rubricerar
som »gyckelmöten».

En god del av herr Adamssons anförande
var en upprepning av vad han
sade i höstens remissdebatt. Dock gick
han inte in på siffermaterialet, möjligen
för att slippa höra mig upprepa att
.socialdemokraterna i fyrstadskretsen
minskade med 500 röster i jämförelse
med 1962 års val, medan den samlade
borgerligheten för första gången gick
över 100 000-gränsen genom att öka från
89 000 till 101 000 röster, d. v. s. med
12 000 väljare.

Nåväl, det är ting som inte behöver
upprepas, eftersom de redan är sagda.
Inte heller skall jag kommentera herr
Adamssons tal om »politikens fariséer»
och om de »prästkragar» som nu irriterar
honom. I stället skall jag'' svara direkt
på hans frågor.

Herr Adamsson frågar hur det var
möjligt att driva en verksamhet av politisk
art utan att samtidigt ange ett politiskt
program. Vi förklarade uttryckligen,
herr Adamsson, att vi icke hade
för avsikt att presentera ett politiskt
program, helt enkelt därför att de som
vi vädjade till var högermän, folkpartister
och centerpartister och dessa partiers
program i stort sett ligger varandra
så nära att en samskrivning bör kunna
vara möjlig. Så sent som i dag har
herr Adamsson hört mig ta till orda till
förmån för en sådan genomgång av programmen.

Herr Adamsson gick också in på frågan
»Parti eller icke parti?» Jag gör förvisso
alls inte anspråk på att vara så

statslärd som herr Adamsson. Han skall
också granska frågan i konstitutionsutskottet,
har han förklarat, med all den
tillgång till expertis som det innebär.
Det skulle faktiskt vara rätt originellt,
om herr Adamsson för en gångs skull
skulle finna fog för anmärkning mot
ett socialdemokratiskt statsråd, statsrådet
Hermansson, därför att denne men
icke herr Adamsson funnit Medborgerlig
Samling vara ett parti i vallagens
bemärkelse.

Vi har i dag, herr Adamsson, fått den
sedvanliga förteckningen över nyförvärv
i riksdagsbiblioteket. Bland dessa
finns en bok av en juris professor i
Lund med titeln »Det rättsliga språket
och verkligheten». Så småningom skall
jag beställa boken och läsa den med
intresse. Jag föreställer mig att den ger
besked om det faktum att det rättsliga
språket ibland kan använda en term
som icke svarar mot verkligheten.

En liten parallell kan kanske vara
nyttig i detta sammanhang som så ofta
annars. Vi talar om »svenskar i utlandet».
Herr Adamsson tillhör dem som
vägrar att ge en råd av dessa svenskar
i utlandet den rösträtt som enligt vanligt
sätt att se på saken tillkommer
svenskar. Myndigheterna är naturligtvis
i sin fulla rätt när de förklarar dessa
personer sakna rösträtt. Vi betraktar
dem likväl som svenskar. Detta är en
erinran om skillnaden mellan det rättsliga
språket och verkligheten, herr
Adamsson.

I övrigt avvaktar jag med både lugn
och intresse vad som kan komma att
ske inom konstitutionsutskottet.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Regnéll roar sig
med att fortsätta den sifferdiskussion
som vi hade i höstens remissdebatt och
söker ännu en gång göra reklam för
MbS:s möten, som enligt den egna reklamen
samlade 2 500 deltagare vid de
tillfällen då de hade som mest folk. Jag

Onsdagen den 20 januari 1905 em.

Nr 4

103

har här ett vittne på att socialdemokraterna
hade åtminstone ett möte som
var väsentligt mera besökt. Herr Heckscher
var närvarande som talare vid
det. I detta sammanhang överträffades
herr Regnélls siffror ganska drastiskt.
Jag skall nu inte presentera några sifferuppgifter
om hur många mötesdeltagare
socialdemokraterna hade, men
ungefär 35 000 människor kom i kontakt
med den socialdemokratiska propagandan
i samband med möten. Jag vet
inte om det rörde sig om 5 000 för MbS,
men det var ju en skillnad. Vi delade
inte ut kaffe till alla som kom på valmötena.
De fick inte tändstickor och
allt vad det var fråga om som souvenirer
med sig hem. Man jag skall inte gå
in på den saken. Den tangerar också i
vissa avseenden saker som rör vallagen.

Men när herr Regnéll försöker göra
gällande att jag skulle vägra utlandssvenskarna
rösträtt, så är det också ett
ganska förtäckt språk herr Regnéll använder.
Jag är personligen mycket intresserad
av att den frågan bli löst, men
på ett sätt som garanterar att det
är möjligt för utlandssvenskar oavsett
var de befinner sig, att få denna rätt,
men att samma ordning och samma
kontroll kan upprätthållas vid den röstningen
som gäller för svenskar som bor
i sitt eget land. Men herr Regnéll vet
lika väl som jag att den frågan inte är
sa enkel som han här söker göra gällande.

Sedan vägrar herr Regnéll ändå att
svara på den fråga som jag ställde direkt
till honom, huruvida MbS är att
betrakta som ett politiskt parti eller
inte. Jag frågade inte efter den juridiska
tolkningen i vallagens mening utan
huruvida herr Regnéll anser att MbS är
ett parti, som nu har eu företrädare här
i kammaren. Eller menar herr Regnéll
att även herr Sjöholm och herr Regnéll
är ledamöter av detta MbS-parti?
Jag är mycket tacksam om jag får ett
klart svar på de frågorna.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Herr REGNÉLL (h) kort genmäle:

Herr talman! Frågan om pepparkakorna
och kaffet kan vi väl snabbt avverka.
.lag föreställer mig att det i vårt
välfärdssamhälle, herr Adamsson, inte är
så att folk sätter till en hel kväll för att
få en påse pepparkakor och litet kaffe,
utan man kommer nog därför att man
tycker att det är ett intressant program
som bjuds.

Jag noterar också med glädje att herr
Adamsson betraktade herr Heckschers
framträdande som en stor attraktion
när det gällde att dra socialdemokrater
till Folkets park i Malmö. Jag är övertygad
om att många kom dit för att
höra hans välgrundade och alltid välformulerade
kritik av socialismen.

På tal om herr Heckscher vill jag
också tillägga, att när herr Adamsson
var inne på resonemanget om den enskildes
frihet inom partierna och rätten
till kätteri, så skulle jag vilja citera vad
herr Heckscher sade till mig vid ett
tillfälle, nämligen att det är naturligt,
inte minst för ett parti som sätter den
personliga friheten högt, att man kan
tolerera avvikelser i åsikter. Jag har för
mig att sådana avvikelser i åsikter tolereras
också inom det socialdemokratiska
partiet, och jag har också för mig
att det är en av orsakerna till det socialdemokratiska
partiets styrka.

För att så återkomma till frågan om
parti eller icke parti upprepar jag att
jag icke är så statslärd som herr Adamsson
är. Jag har fått klart för mig att
i vallagens bemärkelse ansåg statsrådet
Hermansson och hans medhjälpare att
vi var berättigade att kalla oss ett parti.
Jag föreställer mig att herr Rubin i
riksdagskatalogen kommer att få partibeteckningen
mbs. Vi får se när den
kommer i tryck. Vad det får för konsekvenser
beträffande herr Rubins ställning
bär i kammaren är, förmodar jag
någonting som kammarens presidium
så småningom får ta ställning till. Vi
får vänta och so, herr Adamsson.

Beträffande min och herr Sjöholms

104

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1905 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ställning har vi båda accepterats inom
våra grupper. För egen del gjorde jag
en framställning till gruppen och förklarade
att jag ansåg det självklart att
jag, som valts på en lista utan beteckningen
högern, icke utan vidare kunde
gå in i gruppen utan att gruppen fick
ta ställning till detta. Gruppens flertal
sade ja. Om jag är rätt underrättad
sade folkpartiet utan diskussion ja till
herr Sjöholm.

Jag är ordförande i Medborgerlig
Samling och kommer att fortsätta som
sådan om jag på nytt får det förtroendet
i Medborgerlig Samling. Herr Sjöholm
är förste vice ordförande. De borgerliga
människor som verkar inom
Medborgerlig Samling tillhör i stor utsträckning
samtidigt högern, folkpartiet
eller centerpartiet. De finner dessa
ting förenliga.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte att jag
behöver diskutera med herr Regnéll
om vem som är statslärd. Men jag tycker
ändå att jag kunde konstatera i hans
sista försök att inte svara ja eller nej
på den ställda frågan, att det i dagens
läge förhåller sig på det sättet att herrar
Regnéll och Sjöholm tillhör respektive
högern och folkpartiet samt därjämte
det nya partiet Medborgerlig Samling,
vilket också herr Rubin tillhör. Då
föreligger det, herr Regnéll, en klar
skillnad mellan detta och det som jag
anförde i fråga om kätteri och lojalitet
i partierna, ty socialdemokratien har
aldrig tillåtit någon medlem att tillhöra
något annat parti, även om friheten i
partiet är stor.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Denna remissdebatt är
faktiskt intressant i många avseenden.
Jag tror att de flesta av kammarens
ledamöter tycker det är bra att remissdebatten
har kommit vid denna tidpunkt
och att vi har fått tillfälle att
höra inte bara den debatt som nyss

förts här utan också att vi under dessa
två dagar har fått bevittna den konfrontation
som förekommit mellan oppositionen
och regeringen.

När herr Persson i Skänninge i går
talade å den socialdemokratiska riksdagsgruppens
vägnar, framförde han
den tanken att remissdebatten inte borde
förläggas till denna tidpunkt, och
han fick instämmande av herr Johansson
i Norrköping. Statsministern
framförde samma synpunkt i första
kammaren. Dessa talare menade att remissdebatten
borde uppskjutas, till dess
motionstiden var över och man hade
tillfälle att ta ställning inte bara till
regeringens statsverksproposition utan
också till de partimotioner som väckts
från de olika oppositionspartierna.

.lag anser det för min del utomordentligt
motiverat att vi har en remissdebatt
i omedelbar anslutning till framläggandet
av .statsverkspropositionen. I
annat fall skulle vi få vänta åtminstone
tre veckor. Först är motionstiden 15
dagar, och sedan skall motionerna hinna
tryckas, så att ledamöterna kan ta
ställning till dem. Det skulle alltså gå
tre veckor efter det att .statsverkspropositionen
lades fram, innan remissdebatten
skulle kunna hållas. Och under
den tiden skulle den politiska opinionsbildningen
här i landet med anledning
av regeringens förslag handhas av några
få representanter för partierna, som
finge tre minuter var i TV, samt av
medlemmar av Nationalekonomiska föreningen
och av arbetsmarknadens experter,
som uppträder i TV i debatt
med herr Sträng. Vecka efter vecka
skulle gå utan att riksdagens ledamöter
hade tillfälle att delta i denna opinionsbildning.
Detta anser jag vara felaktigt,
och jag menar att en remissdebatt i
omedelbar anslutning till framläggandet
av statsverkspropositionen är synnerligen
välmotiverad.

Men jag vill inte dölja att jag personligen
skulle vara intresserad av ännu
en remissdebatt, som skulle hållas efter

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

105

det att oppositionens förslag var framförda
under den ordinarie motionstiden.
Då skulle rollerna vara ombytta.
Nu är det oppositionen som angriper
regeringen för dess förslag. I denna
andra remissdebatt skulle det bli regeringen
som angrepe oppositionen för
dess förslag. Detta måste dock givetvis
få en del konsekvenser, när det gäller
talarordning och replikrätt. I en sådan
remissdebatt skulle statsråden självfallet
ha precis samma skyldigheter som
alla andra ledamöter av denna kammare
att anteckna sig på talarlistan. De
skulle få repliker på samma sätt som
övriga ledamöter av kammaren. Finansminister
Sträng skulle då få en replik
på sex minuter och en på tre minuter.
Och oppositionens partiledare skulle
naturligtvis, liksom statsråden får nu,
ha rätt att tala när de ville och hur
länge de ville och få hur många repliker
som helst och därigenom alltid
kunna få sista ordet. En sådan ordning
vore fullt logisk.

En sådan remissdebatt skulle bli intressant
ur två synpunkter. För det
första skulle den allmänt taget verka
stimulerande på den politiska opinionsbildningen
i landet, och för det andra
skulle den som en biprodukt föra med
sig att den skulle belysa det oerhörda
debattekniska övertag som statsråden
för närvarande har genom de bestämmelser
som finns och som ger dem möjligheter
att tala hur länge som helst
och att få sista ordet i alla replikskiften.

Herr talman! Detta var några personliga
funderingar som inledning till
mitt anförande. Jag vet att en sådan
ordning förutsätter vissa ändringar i
våra arbetsformer o. s. v., men jag tycker
att den vore riktig. Och när frågan
om remissdebattens förläggning nu
bär väckts av statsministern och socialdemokraternas
vikarierande gruppledare
i denna kammare, så tycker jag att
vi borde överväga en sådan ordning.

Sedan skulle det vara mycket att ta
1* — Andra kammarens protokoll 1965.

Vid remiss av statsverkspropositionen

upp med anledning av debatten under
dessa två dagar, t. ex. herr Hermanssons
tal om en socialistisk förnyelse.
Det skulle vara intressant att debattera
den saken i anslutning till finansminister
Strängs funderingar om en eventuell
socialisering av läkemedelsindustrien
— i en tid då den av svenska staten
bekostade propagandakampanjen i
USA tycks ha till huvudsakligt syfte att
försöka övertyga amerikanerna om att
Sverige inte är något socialistiskt land
och att högst 5 procent av den svenska
produktionen sker i statlig regi. Det
hade varit intressant att ta upp den frågan,
om tiden hade räckt till.

Likaså skulle det vara intressant att
få en mer nyanserad debatt om budgeten
ur konjunkturpolitisk synpunkt. Nu
stirrar man sig ofta blind på budgetbalanseringsprincipen,
både när det är
fråga om s. k. totalbalansering och balansering
av driftbudgeten, och man ser
inte budgeten i dess realekonomiska
sammanhang. Man tar inte hänsyn till
vad som händer på samhällsekonomiens
område utanför den statliga budgeten,
i vad mån sparandet ökar eller minskar
inom olika sektorer i samhället, hur
ett eventuellt budgetöverskott är sammansatt
och om inkomsterna tages från
det som eljest skulle gå till konsumtion
eller från sådant som faktiskt redan
är sparat. För min del är jag övertygad
om att hade vi haft en sådan nyanserad
budgetdebatt här i landet, så skulle
högerns ATP-förslag svårligen kunnat
läggas fram. Tv då hade det stått alldeles
klart att eu så oerhörd minskning
av pensionssparandet som detta förslag
förutsatte skulle, i den mån det inte
omedelbart kunde ersättas med annat
sparande, framtvinga krav på ett ökat
sparande över budgeten, d. v. s. skattehöjning.

•lag skall emellertid här inte tala
mera om dessa ting, utan jag skall bara,
innan jag går över till mitt egentliga
ärende, ta upp en sak i finansministerns
anförande i går som förvånade mig
.''r ''/

106

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

mycket. I sitt försvar för den 3-procentiga
inflationen sade finansministern att
löneökningar som är motiverade av rationaliseringar
på ett område för med
sig löneökningar också på områden,
där ingen rationalisering kan ske. Det
är ju omöjligt att gå in på hela detta
problemkomplex, ehuru det är intressant.
Stabiliseringsutredningen använde,
tror jag, fem år för att diskutera
igenom saken. Men jag vill protestera
mot den beskrivning av tjänstemännens
roll i sammanhanget som finansministern
gav, även om herr Sträng inte
alls var så onyanserad som Arne Geijer
var i sitt beryktade anförande inföi
I.O:s representantskap. Finansministern
sade: »Vi har ansett att varje tjänsteman,
var han än sitter, bör få följa
med i löneutvecklingen. Alla fyller de
ju sin funktion i den process som resulterar
i en ökning av nationalprodukten.
» Han tilläde dock: »Men ingen
säger att man genom snabbare metoder
på tjönstemannaområdet kan rationalisera
bort lönestegringen.»

Finansministern har i ett annat sammanhang,
i en TV-debatt häromdagen,
talat om en maskinskriverska som får
bättre betalt; vi skulle ju kunna säga
maskinskrivare för att undvika könsrollsuppdelningen
och alltså låta begreppet
täcka både manliga och kvinnliga.
Men, säger alltså finansministern,
en maskinskriverska som får mer betalt
kan fördenskull inte skriva fortare,
inte skriva fler brev. Ändå, menar finansministern,
är vår lönepolitik sådan
att han eller hon bör ha del av
lönestegringen.

Vad herr Sträng helt förbisåg var
att en betydande del av rationaliseringsarbetet
sker på tjänstemannaplanet. Jag
tänker inte bara på att rationaliseringsarbetet
planeras och övervakas på tjänstemannasidan
utan också på att själva
kontorsarbetet är föremål för en ständig
rationalisering. En maskinskrivare, som
inte så att säga skriver fortare för att
han eller hon får mer betalt, kan genom

nya metoder (genomskriftssystem o. d.)
med sitt arbete klara av fyra, fem eller
sex operationer på en gång i stället för
att tidigare få göra dem var för sig
för att nu inte tala om den inverkan
som den automatiska databehandlingen
har.

Nu kommer jag, herr talman, till mitt
egentliga ärende, nämligen skatteberedningens
förslag. Eftersom jag råkar vara
den ende här i kammaren som är
ledamot av skatteberedningen kanske
det kan vara motiverat att jag säger
några ord i frågan. Någon tycker måhända
det är onödigt, eftersom herr
Hermansson sagt, att skatteberedningens
förslag är kastat i papperskorgen,
och verkade förtjust över detta. Men
man kan ju inte ens säga att förslaget
lagts i byrålådan, utan det ligger faktiskt
på finansministerns bord och skall
bli föremål för departementala utredningar.
Därför tycker jag det är angeläget
att den principiella debatten fortsätter
och inte dör bara därför att skatteberedningens
förslag blir underkänt
av finansministern. Nej, det finns då
så mycket större anledning att intensifiera
debatten. Vi kommer att göra det
i motioner från vårt håll.

Däremot kommer vi givetvis inte att
följa finansministerns dumma råd från
gårdagens debatt, när han sade att skatteberedningens
förslag ju är en politisk
kompromiss, godkänd av bl. a. folkpartiet,
varför vi skulle lägga fram
förslaget. Som gammal förhandlare borde
herr Sträng veta bättre: om en kompromiss
föreslås men den ena parten
sedan hoppar av och sviker kompromissen,
så återgår parterna helt naturligt
till sina utgångspunkter.

Socialdemokraternas avhopp från
skatteberedningens förslag är ju mycket
anmärkningsvärt mot bakgrund av
deras stolta deklarationer i valrörelsen
om nya, djärva mål. Hur skall man, herr
talman, kunna tro på de nya djärva
målen, när socialdemokraterna inte kan
förverkliga sina gamla djärva mål? Des -

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

107

sa gamla djärva mål såg vi senast i
finansministerns direktiv till skatteberedningen;
finansministern begärde eu
genomgripande översyn av hela skattesystemet
och betonade att vi inte borde
rygga tillbaka för långtgående reformer.
Han hade så bråttom att få fram ett
sådant genomgripande förslag att beredningen
fick arbeta under en oerhörd
tidspress. Om vi inte haft en så skicklig
ordförande som vi hade i kammarrättspresidenten
Gustaf Hedborg
skulle vi helt enkelt inte ha hunnit med
det arbete, som finansministern föreläde
oss, på den utsatta tiden.

Det förslag skatteberedningen lade
fram var helt i direktivens anda. Det
innebar ju en överflyttning från direkt
till indirekt beskattning, en rationell
form för den indirekta beskattningen,
borttagande av punktskatter, finansiering
av socialförsäkring genom arbetsgivaravgift
och en måttlig sänkning av
marginalskatten. Utredningen ansåg i
sitt betänkande — och det var alla
överens om — att en längre gående
progressionsutjämning bör eftersträvas
på sikt än den utredningen funnit det
möjligt att förorda i sammanhanget.
LO:s och TCO:s representanter, herrar
Meidner och Nilstein, ansåg att utredningen
hade varit alldeles för försiktig
i sitt förslag att sänka progressiviteten,
och herr östergren från Saco anslöt sig
till deras uttalande.

Detta är synnerligen intressant med
tanke på att herr Sträng i går försökte
att helt bagatellisera den roll som marginalskatterna
spelar i vårt skattesystem.
Det är intressant att kunna citera följande
från herrar Meidners och Nilsteins
reservation: »Mot bakgrund av
vad som nu anförts anser vi att skattesatserna
i skalan för den statliga inkomstbeskattningen
för gifta och ensamstående
bör sänkas inom en kostnadsram,
som motsvarar en genomgående
sänkning med en procentenhet i förhållande
till majoritetens förslag.» De
skriver vidare: »Ett framträdande mål

Vid remiss av statsverkspropositionen

vid en reform av fysiska personers beskattning
måste vara att reducera den
direkta inkomstbeskattningens och marginalskatternas
storlek.» Jag anför slutligen
ett tredje citat ur EG- och TCOrepresentanternas
reservation: »Den reducering
av marginalskattesatserna som
vi sålunda föreslår, ligger i linje med
den minskning av den direkta beskattningen
som enligt direktiven bör ligga
till grund för utredningens arbete.»

I syfte att uppnå detta mål föreslog
LO:s och TCO:s representanter i skatteberedningen
att man skulle införa en
högre mervärdeskatt än vad majoriteten
föreslog för att därigenom kunna få
eu ytterligare sänkning av progressionen,
d. v. s. av marginalskatten. De var
på denna punkt ivrigt påhejade av en av
LO:s tidningar här i Stockholm, som
förde en kampanj i vilken man kraftigt
ville höja det proportionella skiktet för
att härigenom undvika att löntagare
över huvud taget får några ökningar
av sin marginalskatteprocent och till
och med ifrågasatte om inte progressionen
helt skulle kunna avskaffas.

Herr Sträng hade uppmanat beredningen
att inte rygga tillbaka för långtgående
reformer. Nu ryggade han själv
tillbaka för sina egna direktiv. Detta är
sanningen i dagens skattedebatt. Enligt
lians egen beskrivning på sidan 24 i finansplanen
är resultatet av hans skatteförslag,
att »marginalskatten blir i huvudsak
opåverkad». Detta är ganska
egendomligt mot bakgrunden av att
LO:s och TCO:s representanter ansåg,
att det förslag som de politiska partierna
hade enats om i beredningen och
som innebar en sänkning av marginalskatterna
var alltför beskedligt och försiktigt.

Det förslag som majoriteten framlade
var — vilket jag tidigare framhållit i
denna kammare — måttfullt. Även andra
organisationer än löntagarnas ansåg
att vi varit alltför beskedliga och försiktiga
när det gällde att sänka progressiviteten.
Kooperativa förbundet fram -

108

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

höll i sitt remissyttrande: »Den individuella
lättnaden i marginalskattehänseende
enligt styrelsens allmänna intryck
blir tämligen blygsam.» Man ville
därför att möjligheterna att i enlighet
med herrar Nilsteins och Meidners reservation
ytterligare sänka marginalskatten
skulle övervägas. Bland andra
har tre socialdemokratiska landshövdingar
i sina remissyttranden gjort sig
till talesmän för liknande tankegångar.
En sänkning av marginalskatterna skulle
förvisso vara behövlig.

Finansministern påpekar själv i finansplanen
att den progressiva beskattningen
nu omfattar hälften av alla gifta
personer här i landet. För tio år sedan
var det endast en fjärdedel av de gifta
inkomsttagarna som drabbades av den
progressiva beskattningen.

Även penningvärdeförsämringen spelar
in i detta sammanhang. Genom den
progressiva skatten får man ett skärpt
skattetryck även på en oförändrad realinkomst.
Det är egentligen ganska orimligt
att förhållanden, som ligger vid sidan
av riksdagsbesluten, skall få bestämma
det aktuella skattetrycket i vårt
land. Skulle det visa sig vara politiskt
omöjligt att sänka marginalskatterna för
tjänstemannainkomster som ligger över
exempelvis 30 000 kronor, kommer det
i vårt land vid sidan av riksdagens beslut
att pågå eu ständig skärpning av
beskattningen för dessa inkomsttagare.

Självfallet skall man i riksdagen göra
en avvägning av hur stor progressiv
skatt man skall ta ut av en inkomsttagare
på 35 000 kronor. Helt naturligt
har en inkomsttagare på 35—40 000 kronor
i och för sig en större skatteförmåga
än den som har 20 000 kronors inkomst,
men man skall i så fall göra en
avvägning av hans skatteförmåga och
inte låta inflationen och andra faktorer
automatiskt skärpa beskattningen.

Om det inte går att i efterhand rätta
till sådana saker får självfallet de tankegångar,
som skatteberedningen var
inne på, om en indexreglering av skatte -

skalorna verkligen en aktualitet och
framstår som en nödvändig reform att
diskutera.

På tal om höga marginalskatter sade
herr Sträng i går, att vi inte lever på
den sista hundralappen om vi har en
marginalskatt på 50 procent och därutöver.
Ja, det är självklart att vi inte är
beroende av den, men marginalskatten
är viktig när det gäller t. ex. frågan om
man skall ta en extra inkomst. Då ser
man just på den beskattning som drabbar
denna extrainkomst. Att höga marginalskatter
verkar uppressande på de
högre tjänstemännens löner med alla
de nackdelar detta har som kostnadsuppdrivande
faktor o. s. v. står nu ganska
klart och har understrukits starkt
av TCO i dess remissyttrande.

Herr Sträng har enligt min mening
en något egendomlig tanke i detta sammanhang.
Han säger att om man skall
ha en rejäl sänkning av marginalskatterna
måste man ta bort hälften av de
skatter som inflyter i statskassan genom
progressionen, nämligen 1 500 miljoner
kronor, och det kan vi inte göra.
Annars får det vara.

Jag tror att detta är ett alldeles felaktigt
tänkesätt. Jag tror att man i vårt
land tar stor hänsyn till skattetryckets
utveckling. Om vi får en minskning av
progressiviteten, även om den av statsfinansiella
skäl inte kan bli särskilt stor,
uppfattas detta ändå som ett steg i rätt
riktning.

Herr talman! Familjebeskattningen
skall jag gå förbi med konstaterande att
folkpartiets mångåriga kamp för frivillig
särbeskattning nu tycks ha krönts
med framgång. Som finansministern påpekar
löser man dock inte härigenom
problemet med tröskeleffekten för den
hemmafru som vill gå ut i förvärvsarbete
och då drabbas av hög marginalskatt
praktiskt taget från första kronan
hon tjänar. Därför är det nödvändigt
med ordentliga förvärsavdrag.

Allmänna skatteberedningen föreslog
en kraftig höjning av förviirvsavdraget

Onsdagen den 20 januari 1905 em.

Nr 4

109

för barnfamiljerna. Nu tycks en del
människor säga så: det kan bli aktuellt
snart att övergå till särbeskattning och
därför skall vi inte nu höja förvärvsavdragen,
för det kan verka försvårande
vid eu övergång. Jag kan då påpeka att
de mest särbeskattningsvänliga organisationerna
— dit kan man väl räkna
LO, TCO och SACO — inte bara var
med i skatteberedningen om förslaget
till höjda förvärvsavdrag utan också
i en reservation föreslog att man skulle
så länge sambeskattning förekom ha förvärvsavdrag
också i familjer där det
inte finns barn under 16 år. I sina remissyttranden
efteråt — och man har
ju tillmätt LO:s yttrande mycket stor
betydelse — har dessa organisationer
också sagt ifrån att de anser skatteberedningens
förslag till förvärvsavdrag
vara i minsta laget. De anser alltså inte
att det skulle vara något som helst hinder
vid en eventuell övergång till .särbeskattning.
Det är ganska viktigt att
göra detta klart för sig. Skall vi förmena
de gifta yrkesarbetande kvinnorna skatterättvisa
under flera år därför att någon
tror att det möjligen kan vara litet
tekniskt besvärligt när man övergår till
särbeskattning!

Finansministern säger att han inte
kommer att följa med på förslaget om
höjning av förvärvsavdraget. Han har
naturligtvis rätt att ta den ställningen,
men de medlemmar av socialdemokratiska
partiet som samtidigt är medlemmar
av LO, TCO eller SACO borde fundera
litet extra över de här sakerna i
ljuset av vad som sagts i remissyttrandena
från deras organisationer.

Mervärdeskatten har inte funnit nåd
i finansministerns ögon. Han är tydligen
inspirerad av en ensam reservant
i skatteberedningen och säger att mervärdeskatten
skulle medföra en omfördelning
av skattebördan från företagen
till hushållen. Han säger att motivet
för en mervärdeskatt ju är att
konkurrenskraften skall stärkas. Om
man stärker konkurrenskraften, säger

Vid remiss av statsverkspropositionen

han, belastar man konsumenterna ytterligare.
Jag har litet svårt att förstå detta,
herr talman. En förstärkning av konkurrenskraften
måste ju innebära att
företagen har möjlighet att i konkurrensen
hålla lägre priser än de eljest skulle
göra. Om nu mervärdeskatten skulle medverka
till att stärka företagens konkurrenskraft
på sådant sätt att dessa kan
hålla lägre priser, så är det väl konsumenterna
som tjänar på detta.

Sedan anser finansministern att kontrollen
skulle bli så svår. Man skulle
behöva förstärka länsstyrelsernas nuvarande
personal. Jag skulle vilja ställa
en fråga till finansministern. Han är inte
i kammaren nu, men någon kanske
kan framföra det till honom. Hur blir
det med kontrollen av den nuvarande
omsättningsskatten när den höjes? Skulle
inte den motivera ytterligare förstärkning
av länsstyrelsernas personal? Och
hur går det med de s. k. krångelvarorna
som bereder myndigheterna sådana bekymmer.
Gränsen mellan omsbelagda
och icke omsbelagda varor har
man nu ibland dragit på eu höft, eftersom
systemet ju ändå skulle ändras. Hur
blir det om man skulle genomföra ordentlig
kontroll på detta område? Den
höjning av omsättningsskatten som finansministern
nu föreslagit kommer
sannerligen att göra behovet av ökad
kontroll mera framträdande.

Finansministern gjorde ett intressant
uttalande om att mervärdeskatten är
självkontrollerande och att den därför
kanske inte skulle befordra den allmänna
trivseln i företagsamheten. Det
förhållandet alltså, att det iir naturligt
för en köpare att se till att det på hans
faktura står upptaget en skattebelastning,
som ger honom rätt att dra av beloppet
i sin skatteredovisning, och att
köparen därför bevakar att säljaren
verkligen sätter ut denna post, vilket i
sin tur ger en kontroll av att säljaren
levererar in skatten —- detta skulle försämra
den allmänna trivseln inom fötagsamheten?
Dessa argument från fi -

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

nansministerns sida imponerar sannerligen
inte på mig.

Inte heller blir man imponerad när
han gör så stort nummer av att jordbruket
skulle föras in under mervärdebeskattningen.
Jordbrukets organisationer
har ju accepterat skatteförslaget.

Bara ett enda ord om socialförsäkringsavgifterna.
Socialdemokraternas
avhopp frän finansieringen av socialförsäkringsavgifterna
är verkligen det
mest förbluffande, eftersom det i beredningen
var löntagarorganisationerna
och socialdemokraterna som drev denna
sak med väldig intensitet. Vi fick
sedan en överenskommelse med samtliga
representanter i beredningen, men
först efter en intensiv kampanj från
socialdemokratiskt håll. Nu verkar
det närmast som om finansministern
menade att det varit fråga om en
uppfinning som man sökt trycka på
socialdemokraterna. Det var alltså
tvärtom.

Det förslag som lierr Sträng lagt fram
får vi ju tillfälle att granska litet senare.

Herr Sträng föreslår inte alls någon
böjning av det proportionella skiktet;
det blir ingen minskning utan en ökning
av antalet löntagare som kommer att
drabbas av progressiviteten; marginalskatten
blir i stort sett oförändrad.

Men lierr Sträng säger: Det kommer
att bli så bra. Ty när hans förslag får
sitt »fulla och permanenta» utslag för
en tolvmånadersperiod kommer alla ensamstående
med inkomster upp till
15 000 kronor, alla gifta utan barn med
inkomster upp till 25 000 kronor och
alla gifta med barn med inkomster upp
till 50 000 kronor att få en skattesänkning.
Detta skall alltså bli fallet när,
som finansministern säger, förslaget får
sitt fulla och permanenta utslag för en
tolvmånadersperiod. Men kommer vi
någonsin att få uppleva en sådan tolvmånädersperiod?
I år får vi det inte,
eftersom det i år bara blir en skattehöjning.
Nästa år då? Ja, finansminis -

terns förslag omfattar bara första halvåret
nästa år. Det är klart att bestämmelserna
för den statliga beskattningen
kommer att sträcka sig över hela året,
men finansministern har inte lovat att
inte höja den indirekta skatten nästa
år. Tvärtom tycker jag att motsatsen
framgår av finansplanen av vilken det
framgår att om de goda tiderna fortsätter,
så blir det nödvändigt med en
skärpning av politiken. Det gäller tydligen
penningpolitiken i första hand
men säkerligen också finanspolitiken.
Man kan dra den slutsatsen, att om de
goda tiderna fortsätter nästa år så blir
det en skatteskärpning, och de tabeller
som herr Sträng visat upp kommer
aldrig att bli tillämpliga i praktiken.
•lag tror att det är viktigt att vi har
den saken klar för oss.

Jag skall sluta nu; jag är ledsen att
jag hållit på så länge. Det går inte att
nu lägga fram något förslag till en fullständig
skattereform; våra möjligheter
är i detta läge begränsade helt naturligt.
I det läge som uppstått kan vi t. ex. —
av tekniska skäl — inte föreslå införandet
av mervärdeskatt. Vi skulle inte
heller från vår sida t. ex. kunna föreslå
en höjning av omsen i syfte att
sänka den direkta skatten, eftersom vi
anser att omsen är en felkonstruerad
skatt. Vi har alltså begränsat utrymme
för de konkreta förslag som kan komma
från vårt håll i år. Men vi kommer
i motioner att försöka att dra upp
principerna för det fortsatta reformarbetet
på skattepolitikens område. Jag
tycker att det är utomordentligt angeläget
att vi får det som herr Sträng begärde
i sina utförliga direktiv: genomgripande
reformer på beskattningens
område.

I detta anförande instämde herrar
Rimmerfors (fp) och Wedén (fp).

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Den riksdag som vi nu
är samlade till har fått en litet unik
start i det förhållandet, att ledamöterna

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

111

i denna kammare välkomnats genom
hälsningstal från två ålderspresidenter.
Det ena talet framfördes i muntlig och
vedertagen form här i kammaren. Det
andra talet har delgivits ledamöterna
via Expressens baksida och går väl förmodligen
nu till historien som »talet
som aldrig hölls».

Personligen skall jag inte göra några
värderingar, men med min kännedom
om den stora generositet som kännetecknar
vännen Vigelsbo är jag övertygad
om att han för sin del är beredd
att kompensera statsministern exempelvis
med de erkännsamma orden ur
skalden Carl Vilhelm August Strandbergs
»Stridsbön»:

Din är makten, din är äran!

Giv att friheten blir vår!

Det största intresset i riksdagens remissdebatter
brukar naturligt nog knytas
till finansplanen. I denna remissdebatt
står även finansministerns »blå
bok» helt i förgrunden. Den ger oss
som vanligt upplysningar om regeringens
finans- och skattepolitik liksom om
den ekonomiska utvecklingen i landet.
Flera av de talare som haft ordet före
mig har redan analyserat många av de
samhällsekonomiska spörsmål som finansplanen
omspänner. Den i folkmeningen
mest intressanta frågan är självfallet
de skattehöjningar som finansministern
bebådar. För den politiskt initierade
var det väl väntat att hem
Sträng skulle komma med nya skattepålagor
i någon form, men för skattebetalarna
i allmänhet blev det kanske något
av en kalldusch.

Nu har ju herr Sträng blivit något av
eu trollkonstnär när det gäller skatter.
Han tar mycket här och lägger litet
där, ocli så konstruerar han fram en
trollformel, som i matematisk version
ser ut så här: lian tar skattesänkning
genom skattehöjning gånger ökade statsutgifter,
vilket blir lika med plus 6
miljarder kronor. Den ekvationen har
svenska folket i dessa dagar litet svårt
att komma till riitta med. Man frågar

Vid remiss av statsverkspropositionen

sig hur det är möjligt att åstadkomma
skattesänkningar samtidigt som statsinkomsterna
ökar. Sannolikt gör man
klokt i att räkna med ett antal obekanta
faktorer.

Utan att för dagen ta ställning till
finansministerns skattehöjningar skall
jag likväl till skillnad från andra talare
personligen ge honom en eloge för att
han i sin kassabrist inte tillgrep skatteberedningens
förslag till mervärdeskatt,
vilket kanske hade legat nära till hands
eftersom vi hade fått en enig utredning
på den punkten. Ett säj tillkrånglat
och invecklat skattesystem måste jag
verkligen be finansministern förskona
oss skattebetalare från.

Det är mer än förvånansvärt att man
inom utredningen kunnat bli enig om
ett sådant förslag. Med alla de orättvisor
som därav skulle bli följden inte
minst för mindre inkomsttagare frågar
man sig verkligen om det i utredningen
inte fanns en enda representant för just
dessa grupper, som kunde göra sin
röst hörd i sammanhanget. Jag ber att
personligen få tacka finansministern för
att vi slapp denna krångelskatt. Kommer
den tillbaka ser jag gärna att den
blir omarbetad. Skatteberedningens arbete
bör ändå inte ha varit förgäves.
Herr Sträng beskylls för att ha plockat
de bästa russinen ur kakan, och det må
han vara i sin fulla rätt att göra. Jag
har ändå en känsla av att många av de
russin som herr Sträng serverar i sina
nya skatter ändå innehåller kärnor som
är nog så hårdsmälta för det svenska
folket.

Bland huvudtitlarna i årets statsverksproposition
har jag observerat att statsrådet
Skoglund lämnat ifrån sig elfrågorna
till handelsdepartementet. Med
förhoppning att herr Lange bättre skall
bevaka elkonsumenternas intressen iin
vad som skedde i kommunikationsdepartementet
kan jag säga att jag ingenting
har emot att detta byte har skett.
Fortfarande råder det ganska egenartade
förhållandet, att det är kraftföreta -

112

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

gen som ensamma bestämmer villkoren
för konsumenterna i vad det gäller taxor
o. d. Detta förhållande avspeglas bl. a.
i den kraftiga höjning av elavgifterna,
som alla småbrukare drabbades av i
samband med övergången till den nya
säkringstariffen. I många fall rör sig
denna höjning om 50—60 procent. Jag
skall här villigt erkänna att så gott som
alla större förbrukare fick en betydande
taxesänkning som jag också välkomnar
och hälsar med tillfredsställelse men
jag finner det föga rättvist att denna
sänkning skall ske bl. a. på småförbrukarnas
bekostnad. Den fasta avgiften
i det första säkringssteget i den nya
propptaxan ligger alldeles för högt och
har förorsakat denna höjning för konsumenter
som har ringa förbrukning.
Den fasta avgiften i det första säkringssteget
måste därför sättas väsentligt
lägre, om småförbrukarna skall bli delaktiga
den prissänkning som kommit
de större till del. En prissänkning måste
göras så att den kommer alla konsumenter
till del. Den principen måste
också gälla en så viktig konsumtionsvara
som elströmmen. Jag förväntar att
statsrådet Lange tar itu med uppgiften
snarast och medverkar till att de tiotusentals
småförbrukarna i detta land
vederfares rättvisa.

Jag skulle dessutom, om statsrådet
Lange varit i kammaren, ha velat rekommendera
honom att göra elkraften,
som är monopoliserad på så få händer,
till föremål för insyn från samhällets
sida genom en parlamentarisk utredning,
vilken förutom taxefrågor även
granskade kraftverkens vinster och de
rättigheter som rimligen borde komma
abonnenterna till del. Detta är ett helt
försummat område från statsmakternas
sida.

Herr talman! Jag skulle också i det
här sammanhanget vilja säga något om
den förda vägpolitiken. Det är rätt stora
summor som nu går till vägbyggnader
och vägunderhåll, och jag skall också
erkänna att det byggs mycket vägar i

vårt land just nu. Men när det gäller
fördelningen på olika vägtvper, är det
uppenbart att läns- och bygdevägar får
alldeles för liten anpart. Det mesta av
dessa pengar går nu till E-vägarna och
riksvägarna, vilket naturligtvis också är
angeläget, men ibland förefaller det
som om- och nybyggnad av riksvägar
sker utan den noggranna planering som
kostnaderna motiverar. Projekteringen
och planeringen har i vissa fall haft
provisorisk karaktär med påföljd att
relativt sent ombyggda riksvägar nu
måste nybyggas igen på långa sträckor.
Den översiktsplanering som de större
viigfrågorna krävt och kräver har varit
alltför bristfällig enligt min mening och
säkerligen också fördyrat vägbyggandet.
På grund av denna medelsknapphet
råder en allvarlig eftersläpning i
fråga om upprustningen av de mindre
länsvägarna och bygdevägarna. Med
den nuvarande anslagsfördelningen torde
det också dröja åtskilliga år innan
dessa vägar blir föremål för en ombyggnad.
Med hänsyn härtill och det
faktum att många av dessa vägar med
den nuvarande trafikintensiteten är direkt
livsfarliga skulle man kunna tänka
sig enklare upprustningsåtgärder i form
av kurvrätning, anläggandet av mötesplatser
o. d. Sådana punktinsatser skulle
kunna ske till mycket rimliga kostnader
men ändock ha stor betydelse
för att öka trafiksäkerheten. Inför den
förestående högertrafiken torde det väl
vara ofrånkomligt med en sådan upprustning.
Vägförvaltningarna ute i länet
borde därför redan nu få besked
om detta och även tilldelas särskilda
anslag för dessa ändamål.

Till sist, herr talman, skulle jag också
vilja beröra frågan om våra låginkomstgrupper.
Den frågan har också
hamnat här i riksdagen, bl. a. genom eu
motion från mig. Självfallet är detta en
fråga för parterna på arbetsmarknaden
att lösa förhandlingsvägen, och något
avsteg från den principen bör självfallet
inte ske. Emellertid måste man kon -

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

113

statera inte endast att låglöneproblemet
trots stora ansträngningar förhandlingsvägen
kvarstår olöst utan även att
löneklyftan växer år från år. Det måste
anses ovärdigt vårt välståndssamhälle
att vidmakthålla en inkomstpolitik, som
ger förutsättningar för så ekonomiskt
olikartade levnadsbetingelser. Det gäller
jordbrukare, tjänstemän och arbetare
in. fl.

Som jag tidigare framhållit måste den
fria avtalsrätten respekteras, men fråga
är om det inte vore på tiden att samhället
som sådant ägnade låginkomstgruppernas
problem ett ökat intresse.
Det måste också ligga i samhällets intresse
att det tillämpas en löne- och inkomstpolitik
i vårt land, som skapar
största möjliga ekonomiska rättvisa
mellan skilda yrkesgrupper. En utredning
om dessa problem borde ske på
bredast möjliga basis med företrädare
för bl. a. näringslivets och arbetsmarknadens
organisationer. En sådan utredning
skulle möjligen kunna enas om
positiva riktlinjer, som sedermera kunde
vara av värde för parterna på arbetsmarknaden,
när de skall lösa frågorna
förhandlingsvägen.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Med anledning av vad
herr Eriksson i Bäckmora nyss sade
och den motion som han har väckt vill
jag meddela honom och kammarens
kvarvarande ledamöter att vi redan 1962
från departementets sida anmodade vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att via vägförvaltningarna
göra en undersökning
kring just sådana s. k. trafikfällor som
herr Eriksson här omnämnde och som
han förmodligen också har omnämnt i
sin avlämnade men ännu inte tryckta
motion.

Vi fick under 1964 in en rapport från
väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsen och
bär låtit vidtaga en rad åtgärder för att
åstadkomma kurvriitningar, utförande
av dikningsarbeten och annat för att eli -

Vid remiss av statsverkspropositionen

minera sådant som vi fick vetskap om
utgjorde trafikfällor. Givetvis är detta
arbete inte slutfört, men dess fortsättning
är förberedd genom den inventering
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorde.

Vi fann också anledning att med hänsyn
till de uppgifter vi erhöll informera
länsstyrelserna om de speciellt trafikfarliga
kurvor som fanns på de olika
vägarna. Vi framhöll för länsstyrelserna
att dessa kanske under tiden fram till
dess att man hann utföra ombyggnadsarbeten
kunde införa hastighetsbegränsning
för att på så sätt göra motorförarna
uppmärksamma på att det på ett begränsat
område fanns en trafikfarlig sträcka.

Jag har, herr talman, velat säga detta
med anledning av att herr Eriksson i
Bäckmora här framträdde som en man
som hade en stor nyhet att presentera.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för dessa
upplysningar. De innebär ju nästan att
min motion blivit bifallen innan den
blivit behandlad.

De upplysningar kommunikationsministern
lämnat är ändå delvis nyheter
för mig. De tycks i varje fall inte riktigt
ha trängt ut till länen och till vägförvaltningarna.
Jag har nämligen gjort
förfrågningar i mitt hemlän och i varje
fall inte genom vägförvaltningen kunnat
få bekräftat att man hittills vidtagit
de åtgärder som statsrådet omnämnde.
Men det gläder mig om direktiven gålt
ut och jag hoppas att vederbörande också
kommer att vidta åtgärder i anledning
av dem. Så vitt jag vet så har ännu
ingenting skett. Det måste också anvisas
pengar för ändamålet.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Förklaringen till att
herr Eriksson i Bäckmora inte är medveten
om vad som förekommit i detla

114

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

fall är naturligtvis att den tidning, som
är hans hus- och livorgan, inte upptäckt
nyheten.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag trodde inte att man
skulle behöva söka dessa uppgifter i
någon ortstidning utan att vägförvaltningarna
var de organ som var bäst informerade
i dessa frågor. Och med dem
har jag varit i kontakt. Där visste man
ingenting om det som statsrådet Skoglund
talar om.

Fru EKENDAHL (s):

Herr talman! Jag skulle vilja uppehålla
mig vid ett par saker i statsverkspropositionen,
om vilken debatten nu
snart är slutförd.

Först vill jag uttala min tillfredsställelse
över det ökade anslag som ställts
till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande
för hl. a. ökad omskolnings- och vidareutbildningsverksamhet
och som möjliggör
att få in flera kvinnor i denna utbildningsverksamhet.
Att detta behövs
står klart för oss alla som känner till
den arbetskraftssituation som råder här
i landet. Kvinnorna är praktiskt taget
vår enda arbetskraftsreserv. När vi
samtidigt vet att det är utbildad arbetskraft
som efterfrågas, är det av stor betydelse
att omskolningsbidraget höjts.
Helt naturligt är jag inte nöjd vare sig
med den summa som anslås eller med
riktlinjerna för fördelningen av bidragen,
men det har tagits ett ganska väsentligt
steg i rätt riktning.

I ekvationen att få ut flera kvinnor
på arbetsmarknaden finns ytterligare
ett par komponenter som jag skulle vilja
beröra i korthet, nämligen skattepolitiken
och barntillsynen.

Jag tänker inte gå in på skattepolitiken
så utförligt som herr Gustafson i
Göteborg gjorde. Det var naturligt för
honom att ingående uppehålla sig vid

denna fråga eftersom han tillhört skalteberedningen
och upplevt att inte ha
fått beredningens förslag accepterat av
finansministern.

Jag vill uttala min glädje över att finansministern
föreslår införande av en
frivillig särbeskattning, och personligen
hoppas jag att detta är första steget till
införandet av en reell särbeskattning.

Vidare säger ju finansministern, vilket
jag också noterar med glädje, att
man skall göra en översyn över familjebeskattningen.
Detta är ju krav och
önskemål som bl. a. framförts av LO i
sitt remissvar över skatteberedningens
förslag.

Det ter sig naturligt för mig att knyta
vissa förhoppningar till att den översynen
skall medförå förslag som svarar
mot dagens förändrade situation på arbetsmarknaden
och i samhället när det
gäller kvinnornas vilja och önskan att
ha förvärvsarbete. Jag menar att det
bör innebära ändrade skatteskalor, ändrade
ortsavdrag m. m., och det kan komma
att ha en mycket stor betydelse för
kvinnorna i dag och för hela familjen.

Herr talman! Jag vill säga några ord
om barntillsynen. Jag har vid upprepade
tillfällen här i kammaren sagt, att
tillskapandet av flera daghem och fritidshem
är i mycket större utsträckning
en arbetsmarknadsfråga än en social
fråga, och jag vill upprepa detta i dag.
Det innebär inte ett krasst ekonomiskt
bedömande att till varje pris tillgodose
arbetsmarknadens behov, utan det är
helt enkelt ett konstaterande att arbetsmarknadens
och småbarnsföräldrarnas
önskemål möts då det gäller ökade krav
på daghem och fritidshem.

Riksdagens beslut 1963 att väsentligt
öka statsbidraget kom ju till i syfte att
stimulera kommunerna till utbyggnad
av verksamheten på dessa områden. Tyvärr
måste vi konstatera att utbyggnadstakten
inte alls motsvarar våra förväntningar.
Vid en konferens som socialdepartementet
ordnade häromdagen för
ett hundratal kommuner under mottot

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

115

»flera daghem» underströk ju statsrådet
Lindström mycket kraftigt, att man måste
sätta daghemsbvggandet högst upp
på listan i den kommunala planeringen.
Statsrådet uttryckte det med orden: »I
själva verket är det i dagens läge eu
förtursplacering som många kommuner
borde göra i eget intresse.»

Det är klart att alla här i riksdagen
och alla som sysslar med dessa frågor
vet, att det tar tid med planering av
daghem, men jag frågar mig ändå om
detta är den väsentliga orsaken till att
så litet har skett på detta område trots
det ökade statsbidraget? Är det inte i
stället kommunernas tvekan inför driftkostnadernas
storlek som till en väsentlig
del är orsaken till att så litet hänt.
Kommunerna har vid flera tillfällen anfört
detta som ett skäl till tvekan.

Jag tror, herr talman, att man måste
undersöka möjligheterna att höja det
statliga stödet till driftkostnaderna.
Man borde kunna jämställa det med bidraget
som utgår till kommunerna för
skolväsendet. En framkomlig väg är att
staten tar hela eller en mycket större
del av lönekostnaderna för personalen.
Det skulle säkert stimulera kommunerna
till utbyggnaden.

J propositionen säger det föredragande
statsrådet att den samarbetsgrupp
som representerar de berörda ämbetsverken
måste intensifiera sina ansträngningar
att i samverkan med kommunerna
snabbt få till stånd eu betydande ökning
av utbyggnaden av dag- och fritidshem.
Denna anmodan riktar statsrådet
också till socialstyrelsen. Jag instämmer
i detta, men jag vill tillägga att den
centrala planeringsgruppen, som ju representerar
arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen och
socialstyrelsen, ju till regeringen redovisat
sitt hittills gjorda arbete och framställt
krav och önskemål om personalförstärkning,
regionalt och centralt, medel
att få ordna eu informationskonferens
för länsgrupperna in. in. och det
som jag tycker iir kanske det allra vik -

Vid remiss av statsverkspropositionen

tigaste i framställningen — medel till
förfogande för att försöka få fram någon
form av generellt mått för barninstitutionerna
för olika bebyggelse, för
olika stora samhällen och städer.

Ett annat medtaget krav som jag vill
beteckna som mycket viktigt är kravet
på medel för principritningar för barnstugor.
Jag tror att det kanske kan medföra
att kommunerna snabbare bygger
ut, eftersom det ibland är fråga om vilka
vägar man skall gå, hur stor man skall
göra en barninstitution och efter vilka
ritningar man skall göra den. Härvidlag
tror jag att samarbetsgruppen, eller planeringsgruppen
som vi också kan kalla
den, skulle kunna vara till stor hjälp
för kommunerna, men då måste de också
få de medel till sitt förfogande som
de begär. Jag uttalar den förhoppningen,
nej, jag utgår ifrån att dessa krav och
önskemål som verken framfört genom
samarbetsgruppen skall kunna tillgodoses.

Herr talman! Till sist några ord om
en fråga som jag också många gånger
aktualiserat här i riksdagen, nämligen
planmässig forskning på detta område.
Kvinnornas utträde på arbetsmarknaden,
framförallt under de senaste åren,
har på ett markant sätt påverkat hela
familjens inre struktur. Våra nuvarande
resurser för utvecklingspsykologisk
forskning om barn under sju år är mycket
små även vid en jämförelse med
andra forskningsområden. Den forskning
som bedrivs är koncentrerad till
barnpsykologiska laboratoriet i Stockholm.
Statsbidraget till verksamheten är
i förhållande till dess betydelse för
samhället obetydlig. Lokalerna är små
och otidsenliga. Med tanke på den förändring
samhället genomgår och hur
intensivt det berör barnen i förskoleåldern,
måste en ökad forskning på detta
område komma till stånd.

Herr talman! Jag vill sluta med att
ställa kravet att det önskemål som
framställts av samarbetsgruppen skall
tillgodoses.

116

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag skall först till de
nykomnas uppbyggelse — det är inte så
många av dem här nu, men jag hoppas
det blir så mycket mer på vars och ens
lott — och som påminnelse till de äldre
nämna den litteratur som jag anser
att varje riksdagsman måste ha läst och
om möjligt tillgodogjort sig för att ha
någon chans att rykta sitt värv. Det
första är berättelsen om Kejsarens nya
kläder av H. C. Andersen — rikt företrädd
i detta hus. Det andra är berättelsen
om hönan som värpte guldägg och
det tredje är Sällskapet Länkarnas sju
punkter. Dem brukar man kunna återfinna
på baksidan av deras publikationer,
och de rymmer mer levnadsvisdom
än som finns att hämta på de
flesta andra håll.

Därefter övergår jag till den här debatten,
herr talman. Dess första skede
genomlevde vi i går, det skede som
i gemene mans mun går under namnet
partiledargrälet. Uppbyggligt var det
sannerligen inte. Redan aposteln Paulus
varnade för partisinnet. Under partiledargrälet
i går blomstrade partisinnet
rikligen, och kejsarens nya kläder syntes
vara totalt bortglömda.

Jag tänker nu egentligen på de borgerliga
partiernas inbördes konversationer.
Jag kan i min enfald inte tycka
annat än att det hela låg på ett av partisinne
och partiprestige starkt präglat
och mycket småskuret plan. Det man
grälor om är inga fundamentala ting.
ATP-frågan -— skulle den i och för sig
omöjliggöra en intim samverkan!
Spännvidden i våra partier är egentligen
häpnadsväckande stor. Det socialdemokratiska
partiet tål kontroversiella
uppfattningar i den enormt mycket
viktigare försvarsfrågan. Såvitt jag förstår
är folkpartiet och nykterhetsfrågan
också exempel på mycket väsentliga
spörsmål, beträffande vilka det
inom partierna tillåts helt olika meningar.
När det går för sig, borde det
väl inte vara så märkvärdigt om man

kunde trolla bort partisinnet och partiprestigen
och samla en ordentlig borgerlig
opposition. Vi för väl försöka
att få de riktiga proportionerna på
detta. Det är inte problemet som är besvärligt,
det är en del av de agerande
människorna som är besvärliga.

Jag bar flera punkter att tala om, herr
talman, men jag skall till talmännens
välbehag stryka ett par av dem och
hoppa in på en händelse i Finland, där
ärkebiskopen Martti Simojoki har slagit
näven i bordet. Det är alltid en uppfriskande
syn med en ärkebiskop som slår
näven i bordet när det behövs. En författare,
en konstnär har skrivit en bok
och tycks ha gjort ett övertramp och
glömt bort att även konstnärer har ansvar
och måste lära sig att också tänka
på andra och inte bara på sig själva.
Det sägs att konstnärer har ett oavvisligt
behov av att utöva sin konst. Det
kanske förhåller sig så. Alla människor
har en del oavvisliga behov, men beträffande
vissa av dessa behov gäller
att det är bäst för alla parter om de inte
uträttas inför offentligheten. Smittan
från Sverige sprider sig österut, fastän
motståndskraften är bättre där än
här.

Vi har en del att lära av riksdagsledamoten
Margit Borg-Sundman som har
interpellerat i frågan och, som jag
nämnde, av ärkebiskop Martti Simojoki.
Vi måste lära oss att känna ansvar här
i Sverige. Jumalan kiitos Suomesta!

En tråkig sak är korruptionen. Vi har
mycket korruption här i landet, fast
inte med pengar, och det har jag talat
om många gånger tidigare, som talmännen
måhända erinrar sig. Det är ju
så att bjudande och tagande av muta
är förbjudet och straffbelagt i vårt land.
Men ändå är det ganska väl bekant att
svenskar i utlandet bjuder mutor och
på det sättet lägger krokben för andra
regeringar i deras strävan att hålla moralen
uppe i sitt land. I en del länder
är det kanske inte så helt med regeringarnas
goda vilja, men det finns sådana

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

117

länder. Jag tänker särskilt på Indien.
Jag tycker att man borde överväga om
man inte skulle kunna komma fram
till att svenskar som bär sig åt på detta
sätt borde anmälas; att man borde kräva
av vederbörande regering att få reda
på sådana händelser, så att de kan beivras
även här.

Jag är inte jurist så jag vet inte hur
det skulle gå till, och det kanske är komplicerat,
men nog vore det önskvärt.
Jag tycker det är upprörande att vi
som ofta slår oss för vårt bröst och
tycker vi är märkvärdiga ändå underblåser
sådant när det gäller andra. Sverige
har en stor uppgift. Fru LewénEliasson
beskrev det på ett målande
sätt tidigare i dag. Det är därför viktigt
att vi håller rent framför vår egen dörr
om vi skall kunna hjälpa även på andra
håll.

Innan jag slutar vill jag ta upp ännu
en fråga, nämligen fonderna. Gång på
gång har det framskymtat att dessa har
en dubbel betydelse. De flesta människor
här i landet tror väl att de är nödvändiga
bara för pensionernas skull.
Det är nog vidskepelse. Det finns länder
som har ordnat hela ATP-företeelsen
över budgeten, och det skulle kunna
gå här också. Men jag skall inte gå in
på det. Många lägger tonvikten på att
dessa fonder är nödvändiga nu därför
att det privata sparandet är för klent.
Och det är kanske på det sättet. Det är
i så fall inte så märkvärdigt, när finansministern
ärligen och offentligen
talar om att svenska pengar som sätts
in i en bank i Sverige alltid kommer
att vara värda mindre när man tar ut
dem igen. Det entusiasmerar just inte
till .sparande. Låt vara alltså att vi behöver
fonder. Men kunde man då inte
ha fonder för den allmänna tjänstepensionen
om vilka man visste hur stora
de var och hur stora de behövde vara
och sedan öppet tala om att det övriga
är eu fond för tvångssparande? Man kan
neutralisera det med att kalla det »frihetsfonden
för tvångssparande» eller

Vid remiss av statsverkspropositionen

något dylikt. Det skulle klara begreppen
betydligt.

Herr talman! Jag skall nu först yrka
en vederbörlig remiss och instämmer
därvid med dem som gjort detta tidigare.
Och så är tillfället nu inne att
begagna den sats, som så många talare
här i riksdagen av outgrundlig anledning
inleder sina anföranden med, nämligen:
Jag skall, herr talman, inte förlänga
debatten.

Herr GREBÄCK (ep):

Herr talman! En av de mest angelägna
uppgifterna för vårt samhälle är att
försöka komma till rätta med alla de
svårlösta och komplicerade problem
som sammanhänger med ett förnuftigt
och planmässigt utnyttjande av våra
marktillgångar och våra naturresurser.
Med syfte att bringa reda i hela detta
väldiga frågekomplex har under de senaste
åren en mängd olika utredningar
arbetat. Av dessa har naturvårdsutredningen
och vattenvårdskommittén framlagt
sina betänkanden, av vilka den
förstnämnda utredningens förslag lagts
till grund för beslut i riksdagen.

Inom andra, såsom 1960 års jordbruksutredning,
1964 års naturresursutredning
och markpolitiska utredningen,
för att nämna några av de viktigaste
som berör markpolitiken och våra naturresursers
utnyttjande, fortsätter utredningsarbetet.

Riksdagen står därför inom en snar
framtid inför ställningstaganden som
blir av en utomordentligt stor betydelse,
när det gäller utformningen av vår framtida
markpolitik. Det är angeläget, att
dessa ställningstaganden inte skall leda
fram till en mängd olika dellösningar
utan inbördes sammanhang utan att de
i stället skall bli ett uttryck för en helhetssyn,
hur vi vill att våra naturtillgångar
och våra markresurser skall utnyttjas
för att bli till största möjliga
gagn men även glädje för hela vårt folk.
Vi måste vara medvetna om att vi i
många avseenden är ute i sista minu -

118

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

ten och att vi med hänsyn härtill måste
handla snabbt och beslutsamt inte
minst med tanke på vårt ansvar för
kommande generationer. Historien ger
talrika exempel på försummelser i fråga
om utnyttjandet av olika länders
mark- och naturresurser — försummelser
som kunnat undvikas, om samhället
i tid sett om sitt hus, men som i
stället lett till i det närmaste oreparabla
skador i framtiden.

Det räcker inte med att bara lägga
s. k. förnuftsekonomiska synpunkter på
utnyttjandet och exploateringen av våra
naturtillgångar, utan en samhällspolitisk
bedömning av hur vi vill att vårt samhälle
skall se ut och utvecklas måste
in i bilden.

De fria krafternas spel på markpolitikens
område leder på lång sikt icke till
några harmoniska förhållanden för samhället,
även om det ekonomiska utbytet
på kort sikt innebär aldrig så stora
vinster för exploatörerna. Det blir i
så fall kommande generationer, som
får betala de misstag och de missgrepp,
som begicks i ivern att skaffa sig vinster,
medan konjunkturen var lämplig
härför och samhället på grund av bristande
förutseende inte hade möjligheter
att ingripa.

Vi måste i tid göra klart för oss var
vi vill att människorna skall bygga och
bo i vårt land. Om vi medvetet vill
lägga vissa bygder och landsdelar öde
på människor och bebyggelse och om
vi vill ha ett samhälle där kapital och
människor är koncentrerade till ett fåtal
tätorter, där den ekonomiska och politiska
makten är samlad och dit glesbygdens
folk får utlämna sig mer eller
mindre på nåd och onåd, så bör också
detta klart sägas ifrån från de makthavandes
sida. Det är för mig inget tvivel
om att vi med det moderna samhällets
resurser bakom oss i stort sett kan
forma ut ett samhälle, sådant som vi
vill ha det med tanke på framtiden.

Det är denna helhetssyn bakom den
politiska bedömningen jag efterlyser

och som jag tycker i alltför hög grad
saknas bakom de många gånger kortsiktiga
bedömningar som så ofta präglar
våra utredningars bctänkanden och
som följd därav våra riksdagsbeslut.
.lag säger detta med dystra föraningar
inför den bebådade propositionen om
ny jordförvärvslag men också inför det
betänkande som avlämnats av vattenvårdskommittén
om »Vattenvårdens organisation».
Man kan väl helt kort och
gott konstatera, att utgångsläget för en
radikal lösning av våra vattenvårdsproblem
i dag är lika avlägset som när
kommittén för mer än tio år sedan började
sitt arbete. Under den tid kommittén
arbetat bar föroreningarna i våra
vattendrag oavbrutet ökat.

Med de halvhjärtade förslag och rekommendationer
till bildande av vattenvårdsförbund
och med den avrådan till
lagstiftning på området och avsaknaden
av förslag då det gäller kostnadsfördelningen
i fråga om underhållet av våra
vattendrag, en fråga, som enligt min mening
är av avgörande betydelse om vi
över huvud taget skall ha någon chans
att komma till rätta med våra hart när
olidliga vattenföroreningsproblem, har
kommittén illa skilt sig från sitt uppdrag.
Den enda ljuspunkten är kommitténs
förslag att överlämna till den av
kommittén föreslagna nya självständiga
vattenvårdsmyndigheten — om den nu
kommer till stånd — att utreda de lagstiftningsfrågor
och framlägga de förslag
till förbättringar i gällande författningar,
som kommittén själv borde
ha gjort. Nu är det naturligtvis dubbelt
angeläget att den föreslagna nya självständiga
»vattenvårdsstyrelsen» inrättas
och så snabbt som möjligt kommer
i arbete, då vattenvårdskommittén så
kapitalt gått bet på sin uppgift att komma
med förslag, som kunde bilda underlag
för en verklig lösning av våra vattenvårdsproblem.

Jag vill påminna om att riksdagens
revisorer redan 1960 i sin berättelse
föreslog att frågan om en central or -

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

119

ganisation för samhällsplaneringen skulle
göras till föremål för utredning. Man
påvisade, hur den moderna samhällsutvecklingen
fått till följd att behovet
av översiktlig planering blivit alltmer
framträdande och för framtiden kunde
väntas göra sig gällande med ökad styrka.
Som exempel nämndes att både i
fråga om bostads- och industribebyggelse,
vägar och kommunikationsleder samt
allmänna inrättningar av skilda slag
krävdes planering och samordning. Även
med tanke på vattenkraftens exploatering
och andra ingrepp i landskapsbilden
vore tiden inne för en mera allomfattande
landskapsplanering. Det är
med andra ord fråga om gestalningen av
hela den miljö inom vilken dagens och
morgondagens människor skall leva,
verka och finna rekreation. En sådan
utredning, som riksdagens revisorer då
påyrkade, bär dock ännu inte kommit
till stånd.

I riksdagens revisorers berättelse för
1964 framhåller man på nytt i samband
med ett intressant resonemang om »planering
för fritidsändamål» behovet av
en översiktlig och mera riksomfattande
planering, då det gäller markens utnyttjande
för olika konkurrerande ändamål.

Man framhåller vidare det angelägna
i att en planering i tillräckligt god tid
kommer till utförande — en planering
som syftar till en fördelning av tillräckliga
resurser så att utrymme kan beredas
fritidsintressena vid sidan om näringslivets
utveckling. Kommunerna är
härvidlag alltför små områden för angivna
syfte och saknar dessutom som
regel finansiella möjligheter till en effektiv
planering, som leder till konkreta
åtgärder. Jag vill till alla delar instämma
i dessa riksdagens revisorers synpunkter
och instämmer också i deras
förslag om att behovet av en central
ledning för samhällets planering med
tanke på dessa viktiga samhällsfunktioner
göres till föremål för eu allsidig utredning.

På tal om det alltmer tilltagande in -

Vid remiss av statsverkspropositionen

tresset för fritidsfrågor skrevs det i eu
programskrift vid senaste socialdemokratiska
partikongress att samhället icke
skulle dirigera fritidens användning,
»men det skall genom planering dra konsekvenserna
av människors önskningar
för fritiden. Genom aktiva åtgärder skall
samhället öka den enskildes frihet att
välja hur han vill använda sin lediga
tid.» Omedelbart efter valet i höstas
förklarade statsministern i ett uttalande
för Stockholms-Tidningen att fritidsfrågorna
skulle omgående aktualiseras.

Detta har också skett genom att statsrådet
Lange i årets budget föreslagit
ett med 400 000 kronor förhöjt belopp
till friluftslivets främjande. Under föregående
år utgick ett blygsamt anslag
om 2,6 miljoner, men i år föreslås alltså
hela 3 miljoner. Så gick det med det
storstilade löftet om en omgående aktualisering
av fritidsfrågan.

Regeringens njugga inställning till
åtgärder för att främja friluftslivet motiveras
med att man först vill avvakta
fritidsutredningens betänkande, och det
kan man ju i och för sig förstå. Men
med kännedom om den nästan otroliga
förmåga allt inventerings- och planläggningsarbete
har att försena aldrig så
angelägna samhällsåtgärder av skilda
slag, kan man fråga sig, om det inte skulle
varit möjligt att man omedelbart
satt i gång ett inventerings- och planläggningsarbete
inom fritidssektorn
utan att först avvakta utredningens slutbetänkande.

Behovet av t. ex. raststugor och friluftsgårdar
för det rörliga friluftslivet
är mycket stort, och efterfrågan på sportstugetomter
och fritidshem växer lavinartat.
Kommunerna behöver ekonomisk
hjälp och ledning i sin planeringsverksamhet,
men något centralt organ som
på riksplanet kan samordna och leda
denna verksamhet finns inte.

De som däremot fattat den ekonomiska
räckvidden och innebörden av
denna ökade efterfrågan är vid sidan
om de seriösa och ansvarskännande för -

120

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

eningsföretagen de många mindre nogräknade
markexploatörerna och tomtjobbarna
med kontoret på fickan som
varken bryr sig om samhällsplanering
eller en hederlig behandling av sina
kunder. Det torde knappast finnas något
samhällsområde där snabba åtgärder
från statsmakternas sida är så angelägna
som just inom denna sektor.

I detta sammanhang skulle jag vilja
ställa en fråga: Har vi över huvud taget
tillgång på kvalificerat folk för att
sköta planläggningen av fritidsbebyggelsen,
eller skulle vi behöva snabbutbilda
personer som kunde vara kommunerna
behjälpliga i planläggningsarbetet? Yore
det inte skäl i att fortast möjligt undersöka
den saken?

Vi satsar flera miljarder kronor —
och det med all rätt — på socialvård
och sjukvård. Vore det då inte värt
att satsa åtminstone några tiotal miljoner
kronor på att också försöka hålla
människorna sunda och friska? Det
borde rent av kunna bli en lönande affär
för staten.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! En lämpligare illustration
till vad jag har att anföra kan jag
svårligen tänka mig än denna kammare
just nu. Det glesnar i bänkarna,
det glesnar på läktaren.

I remissdebattens sista inspirerade
anförande för två år sedan vädjade nuvarande
vice talmannen herr Cassel till
partierna att i nästa remissdebatt begränsa
antalet talare som skulle skickas
i elden till fyra, fem handfasta personer,
»kända för ordkarghet och lapidarisk
framställningskonst». Vi vet alla
att denna vädjan förklingade ohörd.
Kanske är det något överdrivet att säga
»alla»; jag borde snarare tala om de
få som är här nu och var med även vid
detta tillfälle.

Kort tid därefter, i februari samma
år, föreslog herr Helén i en skrivelse
till talmanskonferensen bl. a. att in -

läggens längd ej skulle överstiga 20 minuter,
dock med undantag för statsråd
och gruppledare, som skulle få disponera
högst 40 minuter.

I december samma år, alltså år 1963,
uttalade talmanskonferensen att det vore
angeläget att inläggen i den kommande
remissdebatten genom frivilliga överenskommelser
begränsades på det sätt herr
Helén föreslagit eller om möjligt ännu
hårdare.

Hade detta uttalande från talmanskonferensen
någon effekt? Vår ärade
talman yttrade i sitt slutanförande när
vi åtskildes för sommaren förra året,
att kammarens ledamöter under sommaren,
trots arbetspressen i vårriksdagens
slutskede, borde ta del av den
skrift, i vilken expertgruppen för riksdagens
arbetsformer i en enkammarriksdag
redovisade resultatet av sina
tankemödor under den arbetsfyllda vårmånaden
maj. .lag förutsätter att ni
gjorde det. Skriften omfattade endast
20 sidor plus några bilagor med ritningar.
Den är alltså lättläst.

I denna skrift redovisades vilken effekt
talmanskonferensens uttalande hade
på 1964 års remissdebatt i denna
kammare. Debatten pågick i tre dagar
under sammanlagt 28 timmar och 25
minuter. Anförandenas antal var 101.
Vilken slutsiffran blir för årets remissdebatt
vet vi givetvis inte i dag; ännu
återstår 18 talare på listan. Finansministern
gjorde sig dock i går skyldig
till ett dubbelt övertramp över den tidsgräns
talmanskonferensen drog upp. Vi
befinner oss nu på en andra lång dags
färd mot natt.

Det framgår också av sammanställningen
i den nämnda skriften att 23
talare överskred den gräns som talmanskonferensen
ansåg angelägen och önskvärd;
statsrådens inlägg är då ej inräknade.

Begränsningar av debatterna är inte
ovanliga i andra länders parlament.
Man begränsar anförandenas längd, man
har bestämmelser om det antal gånger

Onsdagen den 20 januari 1905 em.

Nr 4

121

varje talare far yttra sig i sannna ärende.
På andra håll använder man metoden
med giljotin, d. v. s. parlamentet
beslutar i förväg hur lång tid som skall
ägnas åt eu viss fråga innan man skrider
till beslut. Debatten kan också
tvångsvis avslutas på förslag av talmannen
eller visst antal ledamöter. Kammaren
kan vidare under pågående debatt
besluta om tidsbegränsning av anförandena,
varvid successivt hårdare begränsning
kan beslutas ju längre debatten
fortskrider.

Författningsutredningen diskuterade
denna fråga men ville inte föreslå införande
av regler om begränsning av anförandenas
längd. Skulle vi få en enkammarriksdag
med ett betydligt större
antal ledamöter än andra kammaren
har i dag, borde riksdagen emellertid,
ansåg författningsutredningen, följa utvecklingen
med uppmärksamhet. Mot
författningsutredningen kan sålunda
knappast riktas den förebråelsen att
den var djärv och beredd att ta friska
tag. Den tassade försiktigt förbi ett bestämt
ställningstagande.

Vi har här i riksdagen begränsning
endast i fråga om replikrätten, vilket
ger regeringen påtagliga fördelar. Detta
förhållande har herr Gustafson i Göteborg
redan berört. Xu kommer frågan
om tidsbegränsning upp även vid denna
riksdag genom en motion av herr
Gustafsson i Borås. Motionen föreligger
ännu inte i tryck och jag känner därför
inte till dess motiveringar. Sannoikt
är de desamma som i motionen år
1960. Herr Gustafsson i Borås tillhör
knappast dem som är kända för »ordkarghet
och lapidarisk framställningskonst».
Hans anförande i dag höll sig
dock inom talmanskonferensens tidsgräns,
men med en smal marginal. Jag
håller i alla fall med honom i sak. Skall
vi vänta tills partierna har diskuterat
sig fram till en författningsreform och
den nya författningen antagits av två
riksdagar med mellanliggande val, varefter
den nva storkammaren skall följa

Vid remiss av statsverkspropositionen

frågan med uppmärksamhet, då, ärade
kammarledamöter, får vi vänta länge,
mycket länge innan vi ser något resultat.
Skulle vi inte dessförinnan kunna
försöka efterkomma talmanskonferensens
vädjan att vi frivilligt skall ålägga
oss en viss självdisciplin, koncentrera
inläggen och om möjligt undvika upprepningar
i sakdebatter?

Jag medger att remissdebatten, som
får omspänna snart sagt alla områden,
har en annan karaktär än debatter om
utskottsutlåtanden, men även remissdebatten
skulle kanske kunna begränsas.
Den är inte i alla delar en debatt i den
mening vi vanligen inlägger i detta ord.
Årets remissdebatt bär emellertid mer
än många föregående haft karaktären
av verklig debatt därför att statsråden
så flitigt gått i svaromål för sina departement.
Så bör det vara i en diskussion
som avser remiss av statsverkspropositionen.

Herr Helén hade flera förslag till
ändringar för att hyfsa remissdebatten
men de ledde inte till något resultat.
Det är beklagligt, tv det var fråga om
ett behjärtat försök att göra debatten
mera meningsfylld och intressant.

Jag är, herr talman, väl medveten om
den risk som jag genom detta inlägg utsätter
mig för. Därest jag framdeles i
en debatt skulle bli för mångordig, kan
mina kammarkamrater använda vad jag
nu sagt såsom ett slagträ mot mig. Jag
kan bara lova att försöka liigga band
på min eventuella taltriingdhet och inte
tala om allt vad jag eventuellt vet i en
fråga. Min förhoppning är dock att jag
inte får några förebråelser för bristande
sinne för fair play därför att jag talar
fort och alltså hinner med att säga
litet mera än andra talare gör på samma
tid.

För den händelse någon talare i denna
remissdebatt före mig skulle ha tagit
upp den fråga jag nu berört ber jag
om överseende för att jag gjort mig
skyldig till upprepning. Det ligger utanför
mänsklig förmåga, fysiskt och psy -

122

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

kiskt, att utan någon paus lyssna till
alla inlägg i remissdebatten.

Jag hyser, herr talman, inga illusioner
om att mitt anförande skall leda till
något resultat. Nu är det ändå sagt.
Mina ambitioner sträcker sig inte längre
än till att fa förståelse hos våra ärade
talmän, var värderade sekreterare
och våra skickliga och arbetstyngda
stenografer.

Herr talman! Jag har nu talat i åtta
minuter. Det är lagom längd.

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Det svenska samhället
befinner sig i en omvandlingsprocess
som innebär stora påfrestningar på såväl
samhällsmaskineriet som medborgarna
själva. Den debatt i lokaliseringsfrågan,
som i mitten av förra månaden
fördes här i kammaren, torde ge belägg
för den saken liksom även för att alla
partier är ense om att problemen måste
lösas. Även när det gäller målsättningen
för hur detta skall ske var enigheten
stor på de flesta betydelsefulla
punkter. Jag tror att nästan alla kan
instämma i den allmänna målsättning
som kom till uttryck i departementschefens
framställning i proposition nr 185
för år 1964, sid. 182, där det heter:

»Enligt min mening bör lokaliseringspolitiken
syfta till att främja en sådan
lokalisering av näringslivet att landets
tillgångar av kapital och arbetskraft
blir, fullt utnyttjade, fördelade på ett
sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande främjas. Samhället bör
emellertid också söka styra utvecklingen
i sådana banor att det stigande välståndet
fördelas på ett rättvist sätt och
att människorna i olika delar av landet
erbjuds eu tillfredsställande social
och kulturell service. De försvarspolitiska
synpunkterna får heller inte förbises
vid lokaliseringspolitiska avgöranden.
Slutligen bör betonas att samhället
bär ansvar för att strukturomvandlingen
och den ekonomiska expansionen
sker i sådana former och i sådan takt

att de enskilda individernas trygghet
värnas. Det finns därför starka sociala
och mänskliga skäl för samhället att
vidtaga åtgärder som modifierar verkningarna
av omvandlingsprocessen. Lokaliseringspolitiken
bör följaktligen
även inriktas på att minska de anpassningssvårigheter,
som den enskilde
ställs inför i ett utvecklingsskede kännetecknat
av strukturrationalisering
inom näringslivet med åtföljande befolkningsomflyttning.
»

Jag ber om ursäkt, om jag talar fort,
men jag tog intryck av vad herr Björkman
nyss sade, och jag hoppas kunna
hålla mig inom den tidsgräns som angivits.

Målsättningen skall alltså vara: rättvis
fördelning, tillfredsställande service
i landets olika delar, värn för den enskildes
trygghet, modifierande åtgärder.
Eller med andra ord: alla svenska medborgare,
oavsett var de återfinns —
geografiskt eller i inkomstlängder ocli
medlemsförteckningar — skall få del
av framåtskridandets frukter samtidigt
som man »bromsar» utvecklingen när
denna visar sig medföra vissa skadeverkningar
som kan äventyra den enskilda
människans trygghet.

Jag hade, herr talman, egentligen begärt
ordet för att knyta några reflexioner
kring den aktuella bostadspolitiken
— särskilt med hänsyn till det både tråkiga
och trubbiga sätt varpå vi för
mycket kort tid sedan konfronterats
med denna politik på det kommunala
planet. Det är också med tanke härpå
som jag har velat reproducera den nyss
citerade målsättningen, eftersom lokaliseringspolitik
och bostadspolitik hör
samman som hand och handske och
man inte kan diskutera den ena utan
att ta med den andra.

Jag kommer i detta sammanhang
osökt in på det lilla ordbyte om bilkörning
som herrar Sträng och Hedlund
hade i går. Kvällstidningarna har
bland mycket annat från gårdagens remissdebatt
även visat, att man med

Onsdagen den 20 januari 1905 em.

Nr 4

123

hjälp av tå—häl-metoden kan gasa ocli
bromsa på samma gång — att den saken
kan klaras med en högerkänga i
de flesta fordon, är det väl inte min
sak att påpeka. Jag vill nu endast erinra
om den erfarenhet jag gjort — och som
väl alla bilförare delar — att ju besvärligare
och lialkigare väglaget är, desto
försiktigare måste man vara med både
broms- och gaspedaler. Bromsar man
för hårt, går det på sned, och resultatet
blir också detsamma om man gasar
på för hastigt. Erfarenheten lär oss att
den lugna flytande farten ger det bästa
resultatet både i fråga om möjligheten
att komma fram i tid och att klara sig
utan skador. Och detta gäller inte bara
bilkörning utan även det problem vi
nu diskuterar.

Nog måste det vara något fel någonstans
när vi har en regering med
svenskt rekord i planhushållning -—
kanske även i sittande — och resultatet
på bostadsfronten efter snart tjugo års
planerande och hushållande bara är
ökade bostadsköer.

De som för några år sedan kritiserade
planhushållningen brukade populärt och
något oegentligt kallas för PHM:are,
Det finns ju något som kallas för pHvärde,
varför man med en lätt travestering
kan tillåta sig att fråga: Hur är det
med pH-värdet i dag på regeringssidan?
Jag ber herr Skoglund att vidarebefordra
frågan till dem det vederbör. Jag vet
inte om Samarin hjälper i detta fall,
men det torde finnas andra botemedel.

Bostadssituationen i stort och orsakerna
till den förändrade tilldelningen
av lägenhetskvoter har berörts av tidigare
talare. När det giiller uppbromsningen
av bostadsproduktionen ute i
landet är Skaraborgs län mycket hårt
drabbat. Genom sin struktur — länet
har cirka 70 000 jordbruksenheter, varav
350 läggs ner varje år och kanske
med accelererad takt i framtiden — drabbas
länet av stora svårigheter i samband
med jordbruksraitionaliseringen
och nödgades en följd av år redovisa

Vid remiss av statsverkspropositionen

folkmängdsminskning. Man har de senaste
åren genom energiska insatser
från olika länsmyndigheters sida med
landshövdingen i spetsen lyckats vända
denna utveckling i positiv riktning.
Ökningen för 1904 beräknas till cirka
1 200 personer.

Jag vill erinra om att den Näslundska
utredningen nämner Vara-regionen i länets
sydvästra del bland de områden
som uppfyller villkoren för lokaliseringsstöd.
Från denna talarstol framfördes
för jämnt fem veckor sedan som villkor
för att länet skulle kunna lösa sina
lokaliseringsproblem att man måste kunna
räkna med ökat statligt stöd.

I stället för, som man kunnat förvänta,
välvillig behandling såsom län av
typ näraliggande dem med behov av
lokaliseringsstöd kommer så årets kalldusch
med strypning av lägenhetskvoten.
År 1964 byggdes sammanlagt 2 130
lägenheter, och för 1965 är tilldelningen
endast 1 550 lägenheter i såväl småhus
som flerfamiljshus. Om ej ökad tilldelning
kan erhållas betyder detta en
minskning av bostadsproduktionen på
mer än 27 procent. Om man utgår från
1965 års kvot, betyder det att 1964 års
byggande ligger nära 37,5 procent över
årets tilldelning.

Gör man en jämförelse mellan folkmängd
den 31/12 1964 och tilldelning
av lägenhetskvot för 1965 — jag har valt
folkmängdssiffran som jämförelsetal
dels därför att den är lätt att precisera
och dels därför att den i stora drag
måste vara normerande för en rättvis
tilldelning — finner man att av hela
rikets 7 687 500 invånare finns 252 600
i Skaraborgs län, eller 3,29 procent. Detta
betyder, att om vi skulle vara jämställda
med riksmedeltalet, skulle länet
få sin tilldelning av lägenheter ökad
med 1 049 till 2 599. År man blygsammare
och räknar bort de tre storstadsområdena
och går med på att de skall
kunna utnyttja sin stora tilldelningsökning,
finner vi att Skaraborgs län har
4,43 procent av det kvarvarande landets

124

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

befolkning på 5 701 110 personer. För att
man skall komma i paritet med tilldelningen
i denna »missgynnade» del av
riket fordras en ytterligare tilldelning
av 444 lägenheter till 1 994.

Skulle man vara nog förmäten att
jämföra länet med trestorstadsområdet
med dess 1 986 390 invånare, betyder
detta eu ökning med 2 775 lägenheter till
4 325 eller nära nog det tredubbla. Dessa
siffror tycker jag ställer hela problemet
i en ganska bjärt belysning.

Jag har i alla dessa uträkningar utgått
från de lägenhetsramar som ligger
till grund för beslut om bostadslån för
1965, varvid trestorstadsområdet fått
34 000 och det övriga landet 45 000 •—-hela landet totalt 79 000 — lägenheter i
flerfamiljs- och småhus.

Av tillgängliga siffror framgår klart
att Skaraborgs län är missgynnat vilken
av ovanstående utgångspunkter man än
väljer. Av övriga län finns endast ett,
nämligen Jämtlands län, som ligger klart
sämre till. I övrigt finns det variationer
med län som har upp till tre gånger så
stor tilldelning av lägenheter per 1 000
invånare.

Skall bostadspolitiken rimma med den
målsättning, som jag ovan anfört för
lokaliseringspolitiken, och tilldelningen
»fördelas på ett rättvist sätt», så måste
här ske någon form av extratilldelning.
Denna får inte anstå till dess man ser
om andra kvoter kan utnyttjas, tv bostadsbyggande
kräver planering av såväl
samhället som den enskilde, och
felplanering — för tidig, för sen och
onödig planering — kostar pengar. Jag
hoppas att inrikesministern tar sig en
allvarlig funderare på denna sak. Jag
vill också understryka den fråga som
herr Larsson i Luttra ställde tidigare i
dag beträffande den arbetskraft som
friställes i de län, som får minskad tilldelning,
och den ökning av arbetskraften
som krävs där man fått kraftigt
ökad tilldelning. Hur löser man dessa
problem utan onödiga kostnader med
arbetskraftsomfördelningen? Det torde

inte vara lika lätt som att ändra siffrorna
i en tilldelningskvot.

Låt mig så till sist, herr talman, göra
några reflexioner kring en statlig utredning,
som redovisade sina mödor i
slutet av förra året. Det gläder mig att
jag i det sammanhanget kan instämma
i vad fru Nancy Eriksson yttrade tidigare
i dag, då hon framförde önskemål
om demokratisering i valet av ledamöter
i utredningarna. Jag tror att hon
sade ungefär så, att där borde finnas
fler riksdagsmän och fler riksdagskvinnor.
Hon påpekade att trenden har varit
den motsatta med minskad representation
från riksdagssidan. Jag hoppas att
fru Eriksson även håller med mig när
jag i begreppet demokratisering inbegriper
att representationen bör omfatta
företrädare för olika åsikter om lösandet
av det eller de problem som utredarna
skall klarlägga.

Jag avser den i mitten av 1962 tillsatta
frikyrkolokalsutredningen, i vilken
folkpartiet, riksdagens näst största
parti, inte var representerat. Utredningen
tillsattes inom socialdepartementet
men överflyttades sedan till inrikesdepartementet.
Ordförande har varit
landshövding Wahlbäck och i utredningen
ingick tre riksdagsledamöter, en
från vardera högern, centerpartiet och
socialdemokraterna samt två ledamöter
som kan betecknas som socialdemokratiska.
Summa sex.

Detta kunde väl i och för sig få passera,
om det hade gällt en fråga där
folkpartiet inte haft några intresserade
ledamöter att ställa till förfogande, men
i detta fall finns just inom folkpartiet
den bredaste representationen i riksdagen
för frikyrkorörelsen, och då flera
av dess riksdagsmän tillhör ledningen
för sina respektive kyrkor och samfund
är detta synnerligen anmärkningsvärt.
Man kan inte tolka detta på annat sätt
än att skälet till folkpartiets utelämnande
är att söka däri att partiet länge
har intagit en avvisande hållning till
direkt statsstöd till frikyrkorörelsen

Onsdagen den 20 januari 1963 em.

Nr 4

125

och i stället — stött av högerpartiet och
tidvis även av centerpartiet — starkt
har gått in för avdragsrätt vid beskattningen
för frivilliga gåvor för bl. a. religiösa
ändamål.

Själva sakfrågan, direkt statsstöd eller
avdragsrätt vid beskattning, skall jag
inte här ingå på utan vill endast beklaga
att man inte har kunnat tillämpa mera
liberalism vid valet av utredningsledamöter.
Utredning är för övrigt inte
rätta ordet i sammanhanget. Dirigerat
beställningsskrädderi för framställning
av synpunkter i linje med de makthavandes
åsikter täcker kanske bättre det
verkliga innehållet.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få förlänga
debatten något genom att knyta an till
vad herr Björkman sade. Det var nämligen
en god vän som för en tid sedan
frågade mig litet elakt om jag känner till
hur man indelar riksdagsmän. Det gjorde
jag inte. Då sade han:

»Jo, det gör man på följande tre sätt.
Den första gruppen är de duktiga. Den
andra gruppen är de talträngda. Och
den tredje gruppen är de flesta.»

Jag skall inte berätta vad han sade i
fortsättningen. .lag trodde tidigare att
jag tillhörde den sistnämnda gruppen,
men efter herr Björkmans inlägg och
med tanke på mitt manuskript förstår
jag att jag tydligen tillhör den andra
gruppen, alltså den talträngda.

Jag vill här ställa frågan: »Har svensk
nykterhctspolitik lyckats? Frågan är
inte lätt att besvara entydigt och klart,
tv efter vilka normer skall nykterhetsläget
bedömas? Är vi tillfreds med
att antalet omhändertaganden för fylleri
i städerna är cirka 90 000 per år,
att av dessa nästan 10 procent utgöres
av ungdom under 21 år,

att antalet personer dömda för rattfylleri
är cirka 9 000 per år,

att antalet personer dömda för annat
brott under alkoholpåverkan är cirka
7 000—8 000 per år,

Vid remiss av statsverkspropositionen

att antalet personer dömda för olaga
försäljning av rusdrycker är cirka 2 500
per år, samt

att antalet beslagsmål på grund av
spritsmuggling är cirka 5 000 per år?

Är vi tillfreds med detta?

Nej, jag tror att många människor i
dag ser nykterhetsläget i vårt land som
ett av samhällets verkligt stora sociala
problem, och de siffror jag här redovisat
ger verkligen en icke tillfredsställande
bild av situationen. Och ändå har jag
bara tagit några siffror ur statistiken.

Nykterhetsläget kan också belysas
med otaliga redogörelser, som sannerligen
gör oss bekymrade, redogörelser
för otaliga tragedier, ensamma och
olyckliga människor, redogörelser från
mänga, många hem där spriten orsakar
disharmoni, split och olycka, redogörelser
för människor som under alkoholens
påverkan gjort misstag som de
djupt och bittert ångrar.

Allt detta kan ge anledning till stor
pessimism, men det kan och bör också
initiera frågan: Vilka åtgärder vidtar
vi? Skall vi vara nöjda med det nuvarande
systemet och stillatigande åse
missförhållandena? Någon frågar kanske
också: Är detta välfärdssamhällets
avigsida, en avigsida som vi måste dras
med och som vi inte kan undvika?

När vi visar upp det svenska samhället
för besökande utlänningar, gör vi
det med en viss stolthet. Men blir vi
inte generade, när den grundlige besökaren
upptäcker den trista och mörka
bakgården?

.lag vill påpeka ytterligare en sak som
bekymrar: alkoholmissbruket bland

ungdom. Det missbruket ökar i omfattning
och tränger dessutom allt längre
ned i åldrarna. Och det allra allvarligaste
är, som jag ser det, att alkoholbruket
sker i smyg. Man måste vara 21 år
för att få göra inköp av alkoholdrycker.
Varifrån får då ungdomen sprit? Jo,
det sker på smygvägar. Langningsproblemet
har blivit allt större. Hur gör
den unga generationen i dag sin första

126

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen

bekantskap med de alkoholhaltiga dryckerna?
Jo, i smyg, bakom knuten, bakom
buskaget, på toaletten och på inackorderingsrummet
— i smyg för samhället
och ofta i smyg för sina föräldrar.

Hur tror kammarens ledamöter att
detta påverkar umgänget med alkoholen
i fortsättningen, när ungdomarna
blir äldre och framför allt när de själva
så småningom blir föräldrar och i sin
tur skall fostra en ny generation? Ja,
dess värre känner vi till de förstulna
blickarna, flaskan under bordet, skåpsupan
det och smygsuperiet.

Skapar inte detta en mystik, en romantik
och en negativt verkande nimbus
kring dessa drycker, som är högst
olycklig och som i många fall påverkar
alkoholkonsumtionens karaktär och omfattning? Jag

kan för min del inte acceptera
det nuvarande förhållandet, och jag är
övertygad om att många delar min uppfattning.
Det är också därför som jag
ifrågasätter de nuvarande principerna.

Men låt mig först säga, att de senare
åren har nykterhetspolitiken fått en inriktning
som jag ser såsom positiv. Jag
tänker på de insatser som gjorts för att
ändra konsumtionen från starka till
svagare drycker. Det är starkspritens
dominans som måste brytas. Å andra
sidan är huvuduppgiften att minska alkoholkonsumtionen
totalt sett mycket
angelägen, liksom det är angeläget att
den helnyktra sektorn vidgas. Men vi
måste vara realistiska och se läget som
det är; frågan är alltså om det vi har
gjort räcker.

Den nuvarande nykterhetspolitiken
kännetecknas av förbud, restriktioner
och bestämmelser, som tyvärr i flera
fall har utvecklats till vad många upplever
som krångel och kineseri. Tyvärr
kan därav följa överträdelser och kringgående
av lagarna, som får icke önskvärda
konsekvenser.

Men samhället måste väl regleras av
lagar och bestämmelser? Ja, självfallet.
Jag tror dock att tiden är inne för en

grundlig omprövning av vår nykterhetspolitik.
Vi måste tänka om. Vi måste
nalkas hela frågan från nya utgångspunkter,
även om vi — det är jag klart
medveten om — bör göra det försiktigt
och ödmjukt. Vi får naturligtvis inte förhasta
oss.

Vid förra årets riksdag var jag en av
de motionärer som aktualiserade mellanölsfrågan.
Jag ser mellanölet som ett
led i ansträngningarna att ändra konsumtionsinriktningen.
Jag är nyfiken på
om finansminister Sträng kommer att
lägga fram en proposition. Det påstås
ju att statsrådet Sträng sagt att han
först måste vara säker på att det finns
en majoritet i kammaren för förslaget.

Som bekant har Dagens Nyheter gjort
en egen liten undersökning bland de nuvarande
ledamöterna, och denna talade
såvitt jag förstod för att det föreligger
en tillräcklig majoritet. Med anledning
härav skulle jag naturligtvis vilja fråga
statsrådet Sträng: När får vi propositionen
om mellanölet?

Mellanölsfrågan är dock en liten delfråga,
som jag också tror kommer att
lösas inom en ganska snar framtid. När
jag talar om en grundlig omprövning av
nykterhetspolitiken tänker jag på andra
ting. Jag avser t. ex. forskningen som
måste ges avsevärt större resurser. Jag
tänker vidare på nykterhetsvården, som
måste få större förutsättningar för försöksverksamhet
och ökade resurser. Jag
tror att många av kammarens ledamöter
i gårdagens Aftonblad läste en artikel
om resurserna på Mariakliniken i Stockholm.
Jag skulle tro att många tyckte
att de uppgifter som lämnades om de
begränsade resurserna där gav ett beklämmande
intryck.

Jag tänker också på försäljningssättet.
Varför skulle inte vi såsom i andra länder
kunna ha en liberaliserad försäljning?
Varför skulle vi inte kunna sälja
lättvin och starköl i den allmänna handeln?
Varför skall utskänkningen av
dryckerna regleras av klockslag? Varför
skulle t. ex. inte Öl och vin kunna ut -

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Nr 4

12"

Interpellation ang. en översyn av

skänkas på teatrarna? Ja, detta var några
exempel på delfrågor i ett stort frågekomplex.

.lag tror, herr talman, att tiden är inne
för ett nytänkande på detta område.
Jag tror också att vi ganska snart måste
företa eu grundlig omprövning av den
svenska nykterhetspolitiken.

Som tiden nu var långt framskriden
och flera talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på herr
talmannens förslag att uppskjuta den
fortsatta överläggningen till morgondagens
plenum.

§ 2

Interpellation ang. en översyn av brottsbalkens
s. k. uppviglingsparagraf

Ordet lämnades på begäran till

Herr HECTOR (k), som yttrade:

Herr talman! Det har väckt berättigad
uppmärksamhet, att ett antal ungdomar
vid olika tillfällen under de senaste
åren dömts till bötesstraff enligt den
s. k. uppviglingsparagrafen (kap. 11 § 5
i tidigare gällande strafflag). Under de
senaste dagarna har polismyndigheterna
i Stockholm företagit ingripande mot en
konstutställning med hänvisning till
motsvarande bestämmelser i den nya
brottsbalken (kap. 16 § 5). I alla dessa
fall har det tydligen ansetts brottsligt
att medborgare förevisat plakat med inskrifter
»Vägra döda — vägra värnplikt».
Ett antal författare, skådespelare,
konstnärer, journalister m. fl. har i ett
upprop riktat följande vädjan i frågan
till åklagarmyndigheter och domstolar:

»Brottsbalkens kap. 16 § 5 stadgar bötesstraff
eller fängelse för den som
muntligen eller i skrift försöker förleda
allmänheten till svikande av medborgerlig
skyldighet. Så som rättspraxis på
detta område kommit att utvecklas har
fällande domar för uppvigling vid ett
flertal tillfällen under de senaste åren
avkunnats mot radikalpacifistiska de -

brottsbalkens s. k. uppviglingsparagraf

monstranter, senast i en dom i Stockholms
Rådhusrätt den 10 dec. 1964. F. n.
hotas konstnären Jarl Hammarberg av
åtal för att han i sin utställning låtit ingå
orden: ''Vägra döda, vägra värnplikt’.

Oavsett vilken ståndpunkt man må
inta till värnpliktens värde anser undertecknade,
av vilka några är försvarsvänner,
några inte, att den nuvarande tilllämpningen
av uppviglingsparagrafen
är oförenlig med demokratiska grundsatser
om individuell yttrandefrihet.
Kända omständigheter ger vid handen
att den maning ''Vägra döda, vägra värnplikt’
som enligt hittillsvarande rättspraxis
stämplas som brottslig gärning,
snarare är att betrakta som ett uttryck
för en minoritetsuppfattning i försvarsfrågan
än som en uppmaning till brott.
Det är vår åsikt att publikationsomständigheterna
härvidlag inte kan tillmätas
någon betydelse. Samma ståndpunktstagande
som i en majoritetssituation skulle
leda till fullt lagligt politiskt handlingsprogram
och genomförande av lagändring
i demokratisk ordning leder
här till förhållningssätt och meningsyttringar
som i den tillspetsning som
minoritetssituationen framtvingar av
domstol bedöms som brottsliga. Undertecknade
anser att nuvarande tillämpning
av lagen möjliggör att opinionsyttringar
kan undertryckas just genom att
de representeras av en minoritet, vars
åsikter till yttermera visso inte riktar
sig mot demokratin utan endast mot sättet
för dess försvar. Då enligt vår uppfattning
rätten att propagera är en med
demokratin förenlig ståndpunkt och i
minsta möjliga mån bör vara ett majoritetsprivilegium
finner vi dessa sakernas
tillstånd inte bara omotiverat utan
också i och för sig olyckligt och oförenligt
med den demokratiska yttrandefriheten
och vädjar därför till åklagarmyndigheter
och domstolar om en sådan
tolkning av brottsbalken kap. 16 § 5
att yttrandefriheten på delta område
tryggas.»

128

Nr 4

Onsdagen den 20 januari 1965 em.

Interpellation ang. en översyn av brottsbalkens s. k. uppviglingsparagraf

Under hänvisning till dessa omständigheter
anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få ställa följande
fråga:

Är justitieministern beredd att göra
en sådan översyn av brottsbalken i berörda
stycken, att garantier skapas mot
att dess tillämpning kommer i konflikt
med den av vårt samhälle garanterade
åsikts- och yttrandefriheten?

Denna anhållan bordlädes.

§ 3

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens skrivelse,
nr 15, till Konungen angående val av
ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet
och utrikesnämnden.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag dels till riksdagens
skrivelse, nr 16, till Konungen angående
val av medlemmar och suppleanter
i Nordiska rådet;

dels till riksdagens förordnanden, nr
17—32, för

herr Birger Andersson,

» Anselm Gillström,

» Birger Lundström,

fröken Ebon Andersson,

herr Emil Ahlkvist,

» Georg Pettersson,

» Sven Sundin,

fru Ingrid Segerstedt Wiberg,

herr talmannen Fridolf Thapper,

fru Sigrid Ekendahl,

herr Hans Gustafsson,

» Bertil Ohlin,

» Einar Gustafsson,

» andre vice talmannen Leif

Cassel,

» Ragnar Lassinantti och

fru Ingrid Gärde Widemar

att vara medlemmar i Nordiska rådet;

dels ock till riksdagens förordnanden,
nr 33—48, för

fröken Dagmar Ranmark,
herr Arne Geijer,

» Axel Andersson,

» Allan Hernelius,

» Lars Larsson,

» Tage Johansson,

» Eric Carlsson,

» Gunnar Edström,

* Sven Mellqvist,

» Nils Kellgren,

» Henning Gustafsson,

» Sven Hammarberg,

» Jan-Ivan Nilsson,

» Rolf Eliasson,

» Per Bergman och

» Folke Björkman

att vara suppleanter i Nordiska rådet.

§ 4

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 23.08.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLX BS
S1457S