Onsdagen den 18 februari. Sid (Riksdagens protokoll 1953:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1953

FORSTA KAMMAREN

Nr 6

14—18 februari.

Debatter m. m.

Onsdagen den 18 februari. Sid.

Anslag till tillfälliga representationskostnader.................... 7

Anslag till anskaffning av tygmateriel m. m..................... 7

Avdragsrätt för hörselapparater m. m........................... 9

Höjd ersättning till vittnen m. fl............................... 12

Samtliga avgjorda ärenden m. in,

Onsdagen den 18 februari.

Val av ledamöter och suppleanter i opinionsnämnden ............ 6

Statsutskottets utlåtande nr 13, ang. utgifterna å driftbudgeten: för
flera huvudtitlar gemensamma frågor ........................ 7

— nr 15, ang. utgifter å tilläggsstat II: utrikesdepartementet ...... 7

— nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II: försvarsdepartementet...... 7

— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II: handelsdepartementet...... 9

— nr 24, ang. utgifter å tilläggsstat II: staten för försvarets fastig hetsfond

.................................................. 9

Bevillningsutskottets betänkande nr 3, ang. skattelindring för vissa
hörselskadade skattskyldiga ................................ 9

— nr 4, ang. ändringar i villkoren för skattefri avsättning till pensionsstiftelse
m. in......................................... 11

Första lagutskottets utlåtande nr 5, ang. ändring i 255 § sjölagen
in. in..................................................... 11

— nr 6, ang. stats- och kommunalmyndigheternas verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m..................................... 11

—• nr 7, ang. ändring i 17 kap. handelsbalken 11

— nr 8, ang. ändrade bestämmelser om ersättning av allmänna medel
till vittnen m. fl. ...................................... 12

1 Första kammarens protokoll 1953. Nr 6.

Nr 6.

Innehåll.

Sid.

Andra lagutskottets utlåtande nr 2, ang. ändring i familjebidragsförordningen
.............................................. 14

— nr 3, ang. ändring i epidemilagen ............................ 14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2, ang. ändring i 19 kap. 4 § lagen
om delning av jord å landet m. m.........................r. . . 14

— nr 3, ang. ändring i folkbokföringsförordningen .............. 14

— nr 4, ang. ändring i 19 § lagen om vägnämnder och länsväg nämnder

.................................................. 14

— nr 5, ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid

domänverket .............................................. 15

Lördagen den 14 februari 1953.

Nr 6.

Lördagen den 14 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 7 och
den 10 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av närslutna läkarintyg anhåller
jag härmed vördsamt om fortsatt
ledighet från riksdagsarbetet t. o. m.
den 28 februari 1953.

Karlskoga den 13 februari 1953.

Eric Ericson.

Att riksdagsman Eric Ericson, Karlskoga,
på grund av konvalescens efter
hjärtsjukdom är oförmögen att deltaga i
riksdagsarbetet under tiden 15 februari
—28 februari 1953, intygas härmed.

Karlskoga den 11 februari 1953.

Gust. Wannstedt,
leg. läkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
juni 1945 (nr 520) om återställande av
viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 22 april
1949 (nr 164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål, m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den av herr Wahliincl
in. fl. väckta motionen, nr 359, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen
den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades på
bordet:

nr 46, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; och
nr 47, angående anslag till stödlån till
jordbrukare, m. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

jämte i ämnet väckta motioner;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;

samt

Nr 6.

Lördagen den 14 februari 1953.

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser staten för
försvarets fastighetsfond;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner
om skattelindring för vissa hörselskadade
skattskyldiga; samt

nr 4, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i villkoren för
skattefri avsättning till pensionsstiftelse
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 255 § sjölagen och
lag angående ändrad lydelse av 4 § 5
mom. lagen den 5 juni 1936 (nr 277) i
anledning av Sveriges tillträde till 1924
års internationella konvention rörande
konossement, dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring
i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med
särskilda bestämmelser angående statsoch
kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig eller krigsfara
m. m.;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring
i 17 kap. handelsbalken; samt

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr
632) angående ersättning av allmänna
medel till vittnen m. fl. samt till lag an -

gående ändrad lydelse av 4 § lagen den
19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); samt
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring
i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr
443); ävensom

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 kap. 4 § lagen den
18 juni 1926 (nr 326) om delning av
jord å landet in. in.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 § lagen den 30 juni
1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder;
samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ersättning från kyrkofonden
för övertalig personal vid domänverket.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.07 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 17 februari 1953.

Nr 6.

Tisdagen ilen 17 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den It och
den 14 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 29, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 10 §
1 mom. sinnessjuklagen den 19 september
1929 (nr 321).

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 31, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tiliäggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 33, i anledning av Kungl Mai :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1953/
54 till oförutsedda utgifter;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag för budgetåret 1953/
54 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret 1953/54.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 46, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet in. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 47, angående anslag till stödlån
till jordbrukare, in. in.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 13, 15, 16, 21 och
24, bevillningsutskottets betänkanden
nr 3 och 4, första lagutskottets utlåtanden
nr 5—8, andra lagutskottets utlåtanden
nr 2 och 3 samt tredje lagutskottets
utlåtanden nr 2—5.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades
på bordet:

nr 48, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr
314) angående rätt för Konungen att i
vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv,
m. m.;

nr 49, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni 1939
(nr 350); och

nr 50, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.04 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Onsdagen den 18 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Företogs val av tjugufyra ledamöter i
den nämnd, som äger att döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade: Herr
talman! För vartdera av de val, som
skall förrättas vid detta plenum, ber
jag att få avlämna en gemensam lista,
vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn på så många
personer, som det ifrågavarande valet
avser.

Herr förste vice talmannen avlämnade
därefter en lista, som under partibeteckningen
»Den gemensamma listan» upptog
följande namn:

Ahlkvist,

Anderson, Iwar,

Branting,

Lodenius,

Lindblom,

Ewerlöf,

Kriigel,

Norman,

Ericson, Eric,

Tjällgren,

Boman,

Lindahl,

Domö,

fru Carlqvist,

Gillström,

Wahlund,

Nyström,

Sundelin,

Johansson, Rune,

Velander,

Nilsson, Bror,

Weiland,

fröken Andersson,

Eskilsson.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev densamma på
gjord proposition av kammaren godkänd;
och förklarades de å listan upptagna
personerna hava blivit utsedda till
ledamöter i nämnden.

Anställdes val av sex suppleanter för
de av kammaren utsedda ledamöterna i
den nämnd, som äger att döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Den gemensamma listan» upptog följande
namn:

Thun, Edvin,

Boo,

Karlsson, Fritiof,

Sunne,

Bergh,

Ohlsson, Ebbe.

Efter det herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev densamma
på gjord proposition av kammaren godkänd;
och förklarades de å listan upptagna
personerna hava blivit utsedda till
suppleanter.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 49, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni 1939
(nr 350).

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

Anslag till tillfälliga representationskostnader. — Anslag till anskaffning av tyg materiel

m. m.

nr 50, angående försäljning av vissa kronoegendomar
m. m.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 13, i anledning av
Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å
driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Anslag till tillfälliga representationskostnader.

Punkten 2.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts i
ämnet framlagda förslag hade utskottet
i förevarande punkt hemställt, att riksdagen
måtte till Tillfälliga representationskostnader
å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 12 000 kronor.

På sätt under punkten angivits var
ifrågavarande anslag avsett för representationsbidrag
till statsrådet Hammarskjöld.

Herr LUNDGREN (h): Herr talman!
Vid behandlingen av detta ärende i statsutskottet
anmälde jag en blank reservation,
men av tekniska skäl har denna
reservation icke kommit med i utskottets
utåtande.

Anledningen till att jag anmälde denna
blanka reservation, herr talman, var
icke den, att jag på något sätt opponerade
mig mot det bidrag för representationskostnader
till statsrådet Hammarskjöld,
som Kungl. Maj:t nu äskat. 1952
års riksdag anvisade å tilläggsstat II för

budgetåret 1951/52 motsvarande belopp.
Enligt min uppfattning bör emellertid
ett sådant anslag, som är avsett att utgå
årligen så länge statsrådet Hammarskjöld
uppehåller sin statsrådsbefattning, icke
upptas å tilläggsstat utan upptagas såsom
anslag under tredje huvudtiteln. I
avlöningsstaten för utrikesförvaltningen
finnes nämligen där upptaget ett särskilt
anslag, »representations- och hyresbidrag
till vissa befattningshavare i utrikesdepartementet».

Det anslag vi nu behandlar bör därför
enligt min uppfattning upptagas på tredje
huvudtiteln, och jag har närmast begärt
ordet för att rikta en vädjan till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena — om han varit här närvarande
i kammaren — att ett kommande
år uppta ett sådant anslag på den
ordinarie utgiftsstaten i stället för på
tilläggsstat.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkten 3.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i
ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till anskaffning av tygmateriel
pa. m.

Punkten 3.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva
utläggande av beställningar å tygmateriel
m. m. inom en kostnadsram av
147 000 000 kronor, dels ock till Armén:
Anskaffning av tygmateriel m. m. å till -

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Anslag till anskaffning av tygmateriel m.
läggsstat II till riksstaten för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
83 000 000 kronor.

Av berörda anslag var ett belopp av
3 000 000 kronor avsett för återköp från
Finland av viss vapenmateriel.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr öhman in. fl. (1:206) och
den andra inom andra kammaren av
herr Hagberg i Stockholm m. fl. (II:
276), hemställts, att riksdagen måtte avslå
del av Kungl. Maj:t äskade beställningsbemyndigandet
samt att det av
Kungl. Maj:t äskade anslaget måtte begränsas
till 3 000 000 kronor, att användas
för återköp från Finland av viss vapenmateriel.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 206 och II: 276,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva
utläggande av beställningar å tygmateriel
in. m. inom en kostnadsram av
147 000 000 kronor;

b) till Armén: Anskaffning av tygmateriel
m. in. å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag
av 83 000 000 kronor.

Herr PERSSON, HELMER (k): Herr
talman! Den till behandling föreliggande
regeringspropositionen ger på sitt
sätt en antydan om takten i den väldiga
upprustningen i vårt land. Jag skall inte
med anledning av förevarande utskottsutlåtande
rulla upp en principdiskussion
i försvarsfrågan — den debatten
får bero tills vår stora motion i försvarsfrågan
kommer på riksdagens bord
— men något måste sägas redan i samband
med behandlingen av detta utskottsutlåtande.

I motion har vi yrkat avslag på regeringens
hemställan och i stället hemställt
att anslaget begränsas till att omfatta
3 miljoner kronor, avsedda att användes
för återköp från Finland av viss
vapenmateriel.

Regeringen har föreslagit, att bemyndiganderamen
för innevarande budgetår
ökas med 44 miljoner kronor för att,
som det heter, täcka prisstegringarna å
de materielbeställningar, vilka var utlagda
den 1 juli 1952. Därutöver begäres
3 miljoner för återköp av vapen från
Finland samt 100 miljoner för vissa anskaffningar
av brådskande art inom ramen
för försvarets tioårsplan.

Man motiverar alltså äskandet av ytterligare
anslag på 44 miljoner kronor
med bland annat kostnadsstegringar som
inträffat efter fastställandet av riksstaten
för innevarande budgetår. Man kan
ju fråga sig, vad det är för kostnadsstegringar
som här avses, alldenstund partiprisindex
från juni till december 1952
har gått ned från 322 till 306 och serierna
för järnmanufaktur respektive metallmanufaktur
har gått ned från 268 till
266 respektive från 293 till 287. En närmare
förklaring från utskottets sida vore
här på sin plats.

Jag utgår ifrån att försvarsministern
med de 100 miljoner, som han önskar
för innevarande budgetår, avser att möjliggöra
det mycket omtalade köpet av
engelska stridsvagnar. Yi för vår del anser,
att den svenska industrien mycket
väl är kapabel — eller i varje fall kan
göras kapabel — att bygga de stridsvagnar,
som det svenska försvaret är i behov
av, och det är en av motiveringarna
till att vi yrkar avslag på denna punkt.
Men därtill bör det framhållas, att detta
brådstörtade inköp av engelska stridsvagnar
på långt håll luktar militär samordning
med Atlantpaktens väpnade
styrkor. Den saken torde det väl bli ytterst
svårt för vederbörande att komma
ifrån.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till motionen nr 206 i första kammaren
och 276 i andra kammaren.

Herr NÄSGÅRD (bf): Yi känner ju till
det kommunistiska partiets försvarspolitik
ganska bra nu, varför jag inte tror
att jag såsom talesman för statsutskottets
första avdelning behöver ingå på något
närmare bemötande av herr Perssons

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

anförande. Jag förstår så väl, att herr
Persson inte tycker om att vi köper
stridsvagnar utifrån; hans inbillning att
vi på det sättet skulle närma oss Atlantpakten
förstår var och en är helt och
hållet grundlös. Han går så långt att han
inte ens vill tillåta att det beviljas ett anslag,
som är avsett att täcka levnadskostnadsstegringen
i främmande länder
för vår representation där. Herr Persson
säger, att det skulle ha varit önskvärt
att få närmare upplysningar om
prisstegringarna. Det tror jag säkert att
herr Persson skulle kunna få, om han
hade vänt sig till statsutskottets första
avdelning. Han skulle i varje fall, trots
det parti han tillhör, ha kunnat få upplysningar
i fråga om de anslag, som inte
är av hemligstämplad natur.

Utan att ytterligare ingå på det hållna
anförandet ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt
samt vidare på bifall till de i ämnet
väckta motionerna; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 4—25.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde; och
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser staten för
försvarets fastighetsfond.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om avdragsrätt för hörselapparater
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 3, i anledning av väckta
motioner om skattelindring för vissa
hörselskadade skattskyldiga.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 38 av
herr Lindahl samt II: 49 av herrar Allard
och Jansson i Hällefors, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
gällande bestämmelser i skattelagstiftningen
skulle ändras så, att avdrag för
skattskyldigs användande av hörapparat,
batterier in. m. i tjänsten eller förvärvsverksamheten
i övrigt godkändes vid
taxeringen för inkomst; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:171
av herr Bror Nilsson m. fl. samt 11:209
av fru Sjöstrand och herr Thapper, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att sådana ändringar skulle vidtagas i
skatteförfattningarna, att hörselskadade
personer medgåves rätt att i sina självdeklarationer
göra avdrag för kostnaderna
för anskaffandet och underhållet
samt driften av hörapparat.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet av angivna orsaker hemställt,

1) att de likalydande motionerna I: 38
av herr Lindahl samt 11:49 av herrar
Allard och Jansson i Hällefors om rätt
för hörselskadade skattskyldiga att vid
taxering till skatt för inkomst åtnjuta
avdrag för i tjänsten använda hörselapparater
m. m. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; ävensom

2) att de likalydande motionerna I:
171 av herr Bror Nilsson m. fl. samt II:
209 av fru Sjöstrand och herr Thapper
om rätt för hörselskadade skattskyldiga
att vid taxering till skatt för inkomst åtnjuta
avdrag för hörselapparater m. m.
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Om avdragsrätt för hörselapparater m. m.

Herr LINDAHL (s): Herr talman! Det
förefaller ju vara ganska lönlöst att tala
för motionen, som utskottet inte har velat
räcka ens ett finger åt, men med den
uppfattning som jag och de andra motionärerna
hade, när vi skrev motionen,
och som vi liar kvar trots argumentationen
från bevillningsutskottet, vill jag ändå
i anslutning till behandlingen av detta
betänkande här i kammaren säga
några ord.

Det gäller naturligtvis här inte någon
särdeles stor fråga, men den är i
alla fall ganska viktig för vissa människor.
Ur synpunkten av statens inkomster
betyder det självfallet ingenting, om
avdrag finge göras för hörselskadad
skattskyldigs kostnad för driften av hörapparat,
vilket vi i våra motioner har
ansett vara tillbörligt. Jag vill också tilllägga,
att beskattningsmyndigheterna
inte varit överens i denna fråga, och
just i det fall, som åberopas i min motion
angående en lärarinna, ansåg vissa
instanser att hon borde ha rätt att få
göra dessa avdrag för driften av hörselapparat,
alltså för reparation av densamma
och även för inköp av de batterier,
som erfordras för att apparaten
skall kunna fungera. Man ansåg sålunda,
att det var riktigt att avdraget skulle
medgivas. Ärendet överklagades emellertid
ända upp till Kungl. Maj:t, som
sade att sådant avdrag inte var tillbörligt,
oaktat man ju måste fråga sig, om
inte det för en lärarinna, som är hörselskadad,
är absolut nödvändigt att
kunna hålla sig med hörselapparat för
att över huvud taget kunna sköta sitt
arbete.

Jag har sysslat något med dessa ting
därför att Örebro läns landsting bedriver
en ganska omfattande verksamhet
för att hjälpa hörselskadade — det gäller
inte bara äldre hörselskadade utan
också hörselskadade barn — och jag
har kommit underfund med att det här
gäller en i och för sig mycket ömtålig
sak. Det är nämligen på det sättet, att
en hörselskadad ofta skäms över sin defekt.
Det gör ju inte den som ser illa
och använder glasögon, men för den

som använder hörselapparat är detta något
av ett lidande.

Det är emellertid ingen tvekan om att
dessa apparater betyder ofantligt mycket.
De betyder att människor, som förut
har levat isolerade från sin omgivning,
i fortsättningen kan sköta sitt arbete.
Den lärarinna jag nyss talade om
är ju ett utomordentligt exempel på
detta, och samma förhållande är det på
många områden. Hörselapparaten betyder
faktiskt, att vederbörande inom familjen
och på arbetsplatsen kan uppträda
på ett helt annat sätt än tidigare, och
statsmakterna har ju erkänt detta genom
det anslag som ges till apparater.
Dessutom anser jag för min del, att det
är mycket värdefullt även för samhället
i sin helhet att underlätta för hörselskadade
att använda apparater, och det
är klart att det inte kan betyda mycket
för det allmänna, om en lärarinna med
den inkomst som hon har får ett avdrag,
som man kanske kunde fastställa
till 150 kronor, även om kostnaderna i
många fall kan gå till högre belopp och
själva inköpet av apparaten för många
innebär en ganska dryg utgift. Det vore
därför enligt min mening ur rättvisesynpunkt
inte ur vägen, om vederbörande
finge avdrag för denna utgift vid
beskattningen, och jag tror att det skulle
verka stimulerande på de hörselskadade
att se en sådan inställning från
statsmakternas sida.

Det är klart, att jag i detta fall som
motionär inte kan göra något. Man har
t. o. in. upplyst mig om att det rent formellt
inte ens går att yrka bifall till motionerna.
Jag skall därför inte ta kammarens
tid i anspråk längre, fast det
funnes en hel del att säga om saken,
utan jag ber, herr talman, att utan yrkande
få ha sagt detta till kammarens
protokoll.

Herr NILSSON, BROR (bf): Herr talman!
Jag kan nöja mig med att instämma
med herr Lindahls anförande. Jag
vill bara säga, att jag finner det orimligt
att jämföra hörselskadade personers

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

kostnader för sina apparater med de levnadskostnader,
som vi lyckliga normalt
utrustade människor har.

Utskottet har förskansat sig bakom uttalandet,
att denna utgift utgör en levnadskostnad
och att man inte kan medge
avdrag, om inte dessa utgifter går till
alldeles orimliga belopp. Den jämförelsen
måste val sägas vara haltande. De
hörselskadade människorna utgör en kategori
för sig med ett besvärligt lyte
och ett betydande handikap i kampen
för tillvaron. Det vore väl rimligt att
man ginge dem till mötes så pass mycket
att man läte dem få avdrag för de
kostnader som de har för sina hörselapparater.

Herr talman! Jag kan inte heller framställa
något yrkande.

Herr HEuMAN (s): Herr talman! Såsom
sagts här av motionärerna betraktas
vid tolkningen av våra skatte,författningar
sådana utgifter, som här omnämnts,
såsom levnadskostnader och inte
såsom »omkostnader för intäkternas
förvärvande», som det heter i avdragsbestämmelserna.
Det framgår av handlingarna
att skattemyndigheterna tolkat
detta på olika sätt. Regeringsrätten har
dock stannat vid att hänföra dessa omkostnader
till levnadsomkostnader och
således upphävt beslutet att medge avdrag
för dem.

Det finnes ju andra områden där människor
måste vidta vissa åtgärder för att
uppehålla sin arbetsförmåga. Enligt
praxis har man tidigare nekat avdrag
exempelvis för inköp av insulin. Det är
nödvändigt för vissa människor att dagligen
inta insulin om de skall kunna hålla
sin verksamhet i gång. Det har vidare
meddelats avslag på begäran om avdrag
för proteser och dylikt. Man kan då fråga
sig om det kan vara mera berättigat
att medge avdrag för kostnader för hörselapparater.
Man skulle kunna sträcka
ut en sådan avdragsrätt till många andra
områden. För mig är det exempelvis
nödvändigt att använda glasögon, om jag
över huvud taget skall kunna fullfölja

Om avdragsrätt för hörselapparater m. m.
min verksamhet. Och över huvud taget
är det så, att i de flesta fall, där det är
nödvändigt med eu viss medicinsk behandling,
behövs denna även för att vederbörande
skall kunna fullfölja sin
verksamhet. År 1950 väcktes en motion
om rätt till avdrag för sjukvårdskostnader
som inte betalas av sjukkassorna.
Skulle man gå in för sådant skulle fältet
bli så stort att man till slut inte vet var
man hamnar.

Motionärerna har ju inte gjort några
yrkanden, men jag yrkar ändå bifall till
utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
betänkande hemställ!.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 4, i anledning
av väckta motioner angående vissa
ändringar i villkoren för skattefri avsättning
till pensionsstiftelse m. m., bifölls
vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 5, i anledning av dels Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 255 § sjölagen
och lag angående ändrad lydelse av 4 §
5 mom. lagen den 5 juni 1936 (nr 277)
i anledning av Sveriges tillträde till 1924
års internationella konvention rörande
konossement, dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändring
i lagen den 13 mars 1942 (nr 87)
med särskilda bestämmelser angående
stats- och kommunalmyndigheterna och
deras verksamhet vid krig eller krigsfara
m. m.; samt

nr 7, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändring
i 17 kap. handelsbalken.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Ang. höjd ersättning till vittnen m. fl.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 10
juli 1947 (nr 632) angående ersättning
av allmänna medel till vittnen in. fl.
samt till lag angående ändrad lydelse av
4 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om
fri rättegång.

Genom en den 16 januari 1953 dagtecknad,
till lagutskott hänvisad proposition,
nr 29, vilken behandlats av
första lagutskottet, hade Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 10 juli 1947 (nr 632) angående ersättning
av allmänna medel till vittnen
m. fi.; och

2) lag angående ändrad lydelse av 4 §
lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång.

Kungl. Maj :ts förslag innebar en höjning
av maximiersättningen för uppehälle
till vittnen och därmed i förevarande
hänseende jämställda från 8 kronor till
10 kronor för varje dag. Det särskilda
maximibeloppet av 15 kronor som nu
kunde ges, om utgift för nattlogi åsamkades
vittnet eller domstolen eljest med
hänsyn till omständigheterna så prövade
skäligt, hade föreslagits höjt till
18 kronor. Ersättningen till vittne för
tidsspillan, nu högst 20 kronor, skulle
kunna utgå med högst 30 kronor. Ersättningen
till part med fri rättegång, vilken
ersättning nu var maximerad till 8 kronor,
skulle liksom motsvarande maximibelopp
för vittnesersättning höjas till 10
kronor.

Med förmälan, att utskottet icke funnit
anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts i ämnet framlagda förslag, hade
utskottet i det nu föredragna utlåtandet
hemställt, att förevarande proposition,
nr 29, måtte av riksdagen hifallas.

Herr BERGH (h): Herr talman! I det
nu föreliggande utlåtandet från första
lagutskottet föreslås ändrade regler för
ersättning av allmänna medel till vittnen

in. fl. Förslaget innebär, att ersättningen
för kostnader till uppehälle skall höjas
från 8 till 10 kronor per dag och från
15 till 18 kronor per dygn. Mot detta förslag
har jag för min del ingenting att erinra.
Men utskottet föreslår också, att ersättning
för tidsspillan skall kunna utgå
till vittne med maximalt 30 kronor mot
nu 20. Det är på den punkten, herr talman,
som jag tillåter mig att göra ett par
invändningar.

Först och främst kan man påpeka att
om det förslag till ändrade ersättningsregler,
som första lagutskottet nu framlägger,
skulle vinna riksdagens bifall,
komme kostnaderna enligt uppgift i propositionen
att stiga med omkring 300 000
kronor. När man bedömer, hur pass stor
andel i den ökningen som höjningen av
ersättningen för tidsspillan från 20 till
30 kronor har, är det uppenbart, att denna
höjning svarar för större delen. Jag
skulle tro, att man kan uppskatta kostnadsökningen
härav till inemot ett par
hundra tusen kronor. Detta är den förslå
invändning jag har att göra. Den behöver
ingen särskild motivering utöver
en hänvisning till att det finansiella läget
är sådant, att man inte skall höja ersättningar
utan att man är tvungen till
det eller det eljest är särskilt påkallat.

Därtill kommer att det resonemang
som föres i propositionen till förmån för
denna höjning stämmer ganska illa överens
— såvitt jag kan förstå — med vad
justitieministern säger, när han föreslår
arvoden till nämndemän.

Justitieministern säger i sin proposition,
där han motiverar ett arvode åt
nämndemän på 20 kronor, att dagarvodets
storlek bör avvägas så, att det står
i rimligt förhållande till den arbetsinkomst
vederbörande i allmänhet går
miste om genom uppdragets fullgörande.
Dagarvodet på 20 kronor skall alltså fylla
precis samma funktion som ersättningen
för tidsspillan åt vittnen. Då kan
man fråga sig, vad det finns för skäl som
talar för att man i detta fall skall göra
någon skillnad i beloppen. Skulle det göras
någon skillnad, borde den väl snarare
göras till förmån för nämndemännen
därför att de har ett stadigvarande
uppdrag. Tidsspillan är oftare återkom -

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

mande för dem än för ett vittne. Jag kan
sålunda inte finna, att den föreslagna ersättningen
på 30 kronor till vittnen rimmar
väl med det föreslagna dagarvodet
åt nämndemännen.

Sedan är det, herr talman, ytterligare
en synpunkt som man också skulle kunna
anlägga, och det är möjligt, att justitieministern
har anlagt den, då han har
föreslagit 20 kronor åt nämndemännen.
Vi har här i landet alltsedan det började
utgå arvoden exempelvis till kommunala
förtroendemän följt den principen,
att man egentligen icke skall ge ersättning
för arbetet. Man skall icke heller
helt ersätta förlorad arbetsförtjänst. Arvodena
skall i stället vara så tillmätta,
att ingen på grund av frånvaron av ersättning
hindras att fullgöra sitt uppdrag.
Den principen har vi som nämnt
följt, då det gäller ersättning åt kommunala
förtroendemän. Det ligger såvitt jag
förstår samma resonemang bakom förslaget
till dagarvode åt nämndemännen.
Ser jag lagutskottets förslag mot bakgrunden
av denna princip, blir det inte
lättare att försvara det.

Jag kommer till den slutsatsen, herr
talman, att vad första lagutskottet har
föreslagit beträffande höjningen av ersättning
för uppehälle bör bifallas av
kammaren, men att förslaget icke bör
bifallas i den del som avser ersättning
för tidsspillan.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan i vad
det avser ersättning för uppehälle, men
avslag i vad det avser höjning av ersättningen
för tidsspillan från 20 till 30
kronor. Detta innebär, att 1 § skulle få
den lydelse som första lagutskottet har
föreslagit med den ändringen, att meningen
överst på s. 2 »I ersättning för
tidsspillan må vittne tillerkännas högst
trettio kronor om dagen» utbytes mot »I
ersättning för tidsspillan må vittne tillerkännas
högst tjugo kronor om dagen».

Herr AHLKVIST (s): Herr talman!
När man lyssnade till första delen av
herr Berghs anförande, kunde man lätt
få den uppfattningen, att första lagutskottet
hade föreslagit någon höjning av

Ang. höjd ersättning till vittnen m. fl.
vittnesersättningen för tidsspillan i förhållande
till vad som föreslagits i propositionen.
Så är ju emellertid inte fallet,
utan utskottet har endast yrkat bifall
till vad departementschefen föreslagit När

herr Bergh sedan gör jämförelsen
med arvodena till nämndemännen
och slutligen även med ersättningarna
för kommunala uppdrag, vill jag nog
säga, att de inte är jämförbara med vittnesersättningar.
Såväl nämndemannauppdrag
som kommunala uppdrag är
förtroendeuppdrag, och för dem gäller
väl alltjämt den bestämmelsen, att man
inte skall ge hel ersättning för tidsspillan.
I fråga om vittnen är det som sagt
något annorlunda.

Orsaken till att departementschefen
har föreslagit en ökning från maximum
20 till 30 kronor är helt enkelt den, att
flertalet vittnen numera förlorar mer i
arbetsförtjänst än som kan ersättas vid
maximigränsen 20 kronor. Det har också
i praktiken fört med sig att dessa 20
kronor i regel kommit att betraktas som
en generell ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Anledningen till ökningen är som sagt
att den hittills utgående maximiersättningen
inte längre för flertalet täcker
den verkliga förlorade arbetsinkomsten.
Därför föreslås en höjning till 30 kronor.
Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten
på att detta är ett maximibelopp,
och avsikten är givetvis icke att
de, som har en mindre förlust av inkomst,
skall få större ersättning än den
verkliga förlusten.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BERGH (h): Herr talman! Herr
Ahlkvist har sökt göra gällande, att man
inte i detta sammanhang kunde jämföra,
såsom jag gjorde, ersättningen 30 kronor
åt vittnen med 20 kronor åt nämndemän.
Han åberopade till stöd för sin
mening, att det i det senare fallet var
fråga om förtroendeuppdrag.

Jag tror inte man kommer så långt

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Ang. höjd ersättning till vittnen m. fl.
med det argumentet, herr Ahlkvist. Det
är sant att nämndemannen innehar ett
förtroendeuppdrag, men då kan man ju
säga att det i fråga om vittnen gäller
en medborgerlig plikt. Och jag tror inte,
att man kan driva den meningen, att
fullgörandet av en medborgerlig plikt
skall honoreras bättre än utövandet av
ett förtroendeuppdrag.

Vidare sade herr Ahlkvist, att det
hade blivit så, att denna ersättning med
20 kronor för tidsspillan i praktiken
hade börjat bli en generell ersättning.
Jag vill påpeka, dels att i propositionen
uttalas farhågor för att sammalunda
skall bli fallet med den föreslagna högre
ersättningen, dels också, vilket jag
hörde en erfaren domare säga för någon
tid sedan, att det är ytterst svårt
för en domstol att så noga pröva ersättningsanspråken,
och att det därför
är ganska stor risk för att maximiersättningen
även hädanefter liksom hittills
blir en normalersättning.

Jag kan sålunda inte finna, herr talman,
att vad utskottets ärade talesman
anfört på något sätt rubbar den mening,
åt vilken jag bär givit uttryck.

Herr AHLKVIST (s): Då herr Bergh
envisas med att göra jämförelser med
nämndemän och kommunala uppdrag,
vill jag säga att den skillnaden väl dock
föreligger att man som regel har möjlighet
att avsäga sig ett uppdrag som
nämndeman och vilket kommunalt uppdrag
som helst, även om man i vissa
fall kan tvingas att åtaga sig ett sådant,
medan man däremot aldrig har någon
möjlighet att slippa inställa sig inför
rätten för att vittna.

När herr Bergh fortsätter med dessa
jämförelser vill jag vidare tillägga, att
om han ginge något litet tillbaka i tiden,
skulle han finna att jämförelsen
inte alls utfaller till förmån för den
ståndpunkt han intagit. Det är nämligen
otvivelaktigt på det sättet, att ersättningarna
exempelvis till nämndemän
under senare tid ökat mycket mera
än ersättningarna till vittnen för inkomstbortfall.
Den ökning, som nu före -

slås i propositionen och som första lagutskottet
bär tillstyrkt, ger inte täckning
för den försämring av penningvärdet
som har inträffat, utan innebär endast
en liten förbättring med anledning av
penningvärdets förändring.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att i avseende på
det nu ifrågavarande utlåtandet yrkats
dels att vad utskottet hemställt skulle bifallas,
dels ock, av herr Bergh, att förevarande
proposition, nr 29, skulle bifallas
med den ändring i det första av de
i propositionen framlagda lagförslagen,
att de däri förekommande orden »högst
trettio kronor om dagen» utbyttes mot
»högst tjugu kronor om dagen».

Sedermera gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till .förordning
om ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443).

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 kap. 4 § lagen den
18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord
å landet m. in.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 § lagen den 30 juni

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder;
och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ersättning från kyrkofonden
för övertalig personal vid domänverket.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 36, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1952/53, i
vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 16 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 37, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 7 kap. 24 §
vattenlagen.

Anmäldes andra lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 38, till Ko -

nungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99).

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 2 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 39, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1952/53, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
Kungl. Maj :ts proposition nr 53, angående
anslag för budgetåret 1953/54
till statens bosättningslånefond m. m.

Den kungl. propositionen blev nu föredragen
och lagd på bordet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.55 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.