Onsdagen den 16 december fm
ProtokollRiksdagens protokoll 1964:42
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 42
ANDRA KAMMAREN
1964
16—30 december
Debatter m. m.
Onsdagen den 16 december fm.
Sid.
Svar på interpellation av herr Börjesson i Falköping ang. förbättrade
möjligheter för kommunerna att upptaga lån för anordnande av
ålderdomshem.............................................. d
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m................... 5
Onsdagen den 16 december em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. (forts.)........... 100
Torsdagen den 17 december
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. (forts.)............ 147
Höstsessionens avslutning...................................... 174
Samtliga avgjorda ärenden
Torsdagen den 17 december
Bankoutskottets utlåtande nr 48, ang. riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. ........................................... 147
— memorial nr 49, ang. instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott
................................................. 174
Statsutskottets memorial nr 210, ang. tilläggsstat 1 till riksstaten för
budgetåret 1964/65 ........................................ 174 1
1 —Andra kammarens protokoll 1964. Nr 42
MO)fOTö''fi^i jl® W»i ■ ''£<''/ ;! 4) £ f''fcjf f II
uw
/:. ;* it k tf. .t* &''/ å H i-; /
u
"i *''
Ttimttu ■’■ rtf;—c»i
• Sfi fil ViJtBfMi
ni sti u;*h m^HbenO
‘,!rj''!. i .''i; rf!'':''j Vv
b i■■■:( i ■<;>: •»
• .‘J. ■.■;.•• i v,; iKtiJu.i jq-sit-i ;.•; (. v
'' .-lin '' •••
. .... . ii<orf*<i)(«ml>iu
7!
•in»* • nh »>i
i.itfOi) ,;t. .•< v/1/;.. i .! “A
i ''h» ~f n-ii) n»iiijUf »<>t
'' ’ ■'' ■ vit , ;
..............;.. ih in • :!;» ; ^iniA\
swinvriji ;; /r. jigiifiiin''''''
i^dmwdb ”1 inh n,"»j*fsh*-*«T
■ ■■ ; '' ■ it . I
■ ■ - -..... ..... in .''-i Vi
-iV ; J-. ,t; i: -.liv ■v >15.'' : ..t» . .It; Tf» 1 .TOiV
''•''-i ................ ■ i
"V, , • -•*>;. .-.:
■i’ r .• ; i i •
Onsdagen den 16 december 1964 fin.
Nr 42
3
Onsdagen den 16 december
Kl. 10.00
§ 1
Justerades protokollet för den 10 innevarande
december.
§ 2
S>ar på interpellation ang. förbättrade
möjligheter för kommunerna att upptaga
lån för anordnande av ålderdomshem
Ordet
lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Börjesson i Falköping
har frågat mig om regeringen har
för avsikt att skyndsamt taga initiativ
till förbättrade möjligheter för kommunerna
att upptaga lån för anordnande av
ålderdomshem. Bakgrunden till interpellationen
är att statens bidrag till ålderdomshemsbyggandet
minskat i betydelse
sedan de nu gällande grunderna
för dessa bidrag fastställdes.
Fördelningen mellan stat och kommun
av kostnaderna för olika speciella
ändamål måste bedömas mot bakgrunden
av den totala kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna. Att
de statliga bidragen till kommunernas
byggande av ålderdomshem minskat i
betydelse kan således inte ses isolerat
från det förhållandet att statens tillskott
till den kommunala hushållningen som
helhet har ökat kraftigt. Under den senaste
tioårsperioden har statens andel
av de totala kommunala utgifterna ökat
från 17 procent till 22 procent. I absoluta
tal en ökning med 2 600 miljoner.
Då utrymmet på lånemarknaden är synnerligen
pressat och en ransonering av
kapitalet framstår som nödvändig, anser
jag det lämpligast att kommunerna
själva får avgöra prioriteringen inom
den upplåning som kan ställas till deras
förfogande.
Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.
Vidare anförde
Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få framföra ett tack för svaret på
min interpellation. Jag vill samtidigt uttala
att jag ingalunda är belåten med
svaret — och jag är övertygad om att
kommunalfolket ute i landet är synnerligen
missbelåtet över att statens bidrag
till byggandet av ålderdomshem har
minskat i betydelse sedan de nu gällande
grunderna för dessa bidrag fastställdes.
.Tåg tillät mig i min interpellation
framhålla att när de nu gällande bestämmelserna
för statsbidrag fastställdes
1953, var avsikten att staten skulle
svara för ungefär en tredjedel av byggnadskostnaderna.
Under tiden 1947—
1951 var statens kostnadsandel omkring
34 procent. Men statens andel har minskat
i betydande utsträckning och utgjorde
enligt uppgift i det av 1958 års
skatteutjämningskommitté i år avgivna
betänkandet i genomsnitt endast 15 procent
för de nybyggda ålderdomshem,
för vilka bidrag fastställts under tiden
1 juni 1960—31 maj 1961.
Bidragsunderlaget vid nybyggnad beräknas
efter 18 000 kronor för varje
vårdplats. Vid om- och tillbyggnad bestämmes
bidragsunderlaget på grundval
av de verkliga kostnaderna, dock högst
18 000 kronor per vårdplats. Procentsatsen
för statsbidraget bestämmes med
hänsyn till antalet skattekronor per in
-
4
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Svar på interpellation ang. förbättrade möjligheter för kommunerna att upptaga
lån för anordnande av ålderdomshem
vånare i kommunen. Högsta statsbidragsprocenten
är fastställd till 50, som
skall gälla då antalet skattekronor per
invånare understiger 16. Lägsta bidragsprocenten
är 10, gällande då antalet
skattekronor per invånare är 30 och
däröver.
Det kan inte förnekas att byggnadskostnaderna
vid nybyggnad av ålderdomshem
har ökat väsentligt under tiden
efter bidragsreglernas utformande.
Byggnadskostnaderna har enligt uppgift
ökat med ungefär en enhet per månad
och är nu uppe i ett index av 353
år 1964. Statsbidragsproeenten för kommun
med normalskatteunderlag har alltså
nedgått till minimum eller 10 procent
mot avsedda 33 å 34 procent.
I min interpellation har jag anfört
ett exempel, hämtat från Falköping. Där
är man i färd med att bygga ett ålderdomshem
med 60 vårdplatser. Man har
beräknat att kostnaderna skulle uppgå
till 3,6 miljoner kronor, motsvarande
60 000 kronor per vårdplats. Statsbidraget
skulle uppgå till sammanlagt 108 000
kronor. Det finns anledning att slå fast
att vid fördelningen mellan stat och
kommun av kostnaderna för självförvaltningen
— exempelvis när det gäller
för kommunen att sörja för åldringsvården,
som är ett åläggande och en
skyldighet för kommunen, genom att
bygga ett ålderdomshem — har statens
andel av kostnaderna minskat.
Här säger finansministern i sitt svar
att statens tillskott till den kommunala
hushållningen som helhet har ökat kraftigt.
Under den senaste tioårsperioden
har statens andel av de totala kommunala
utgifterna ökat från 17 till 22 procent.
Omräknat i absolut tal är det en
ökning med 2 600 miljoner. Det kan noteras
att de borgerliga primärkommunala
utgifterna från 1953 till 1962 ökat
med icke mindre än 6 235 miljoner kronor.
Tar man med de övriga kommunala
enheterna har ökningen under
samma period uppgått till nära 8 mil
-
jarder kronor. Så nog kan man säga att
de kommunala utgifterna ökar.
När det gäller kommunernas möjligheter
att få upptaga lån för byggande
av ålderdomshem, stöter man här som
kommunalman på stora svårigheter. Jag
tänker inte bara på svårigheterna på
kreditmarknaden -— med brist på pengar
— utan jag tänker framför allt på de
lånebestämmelser som gäller. Kommun,
som skall bygga ett ålderdomshem, får
enligt nuvarande praxis möjligheter att
låna högst 35 000 kronor per vårdplats
som underställningslån med en amorteringstid
av 25 år. I det exempel jag här
tidigare omnämnt utgör kostnaderna
cirka 60 000 kronor per vårdplats. Falköpings
stad får låna 35 000 kronor.
Resten, d. v. s. skillnaden mellan 60 000
och 35 000 kronor, utgörande 25 000
kronor per vårdplats, får anskaffas på
annat sätt, exempelvis genom skatteuttaxering,
lyftning av fonderade medel
eller upptagande av underställningsfria
lån.
Ja, frågan är vilken väg man skall beträda,
vilka möjligheter man har. Det
får avgöras från fall till fall. Att jag har
tagit Falköping som ett exempel innebär
inte på något sätt att Falköping
skulle utgöra ett undantag. Nej, tvärtom,
det finns otaliga liknande exempel. De
kommuner som är tvingade att beträda
lånemarknaden när det gäller att bygga
ett ålderdomshem -— och är hänvisade
till att låna avsevärda belopp som underställningsfria
lån — är bekymrade
över den amortering som det här blir
frågan om.
Det kan finnas anledning att starkt
ifrågasätta varför nu gällande bestämmelser
för upptagande av lån exempelvis
till byggande av vattenanläggningar
mången gång ställer sig förmånligare
än exempelvis de lånebestämmelser, som
gäller för byggandet av ålderdomshem.
Nog tycker man att det både vore rimligt
och skäligt att lånemöjligheterna
förbättrades när det gäller lån för byg
-
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
gande och iordningställande av ålderdomshem.
Olika vägar bör härvid vara
framkomliga. Närmast till hands bör
ligga genomförandet av en ändring i nu
gällande praxis, så att underställningslänen
får uppgå till högre belopp än
35 000 kronor per vårdplats och som då
mera svarar mot nuvarande byggnadskostnader.
Amorteringstiden bör samtidigt
förlängas, exempelvis till 35 år.
Finansministern talar här om prioritering.
Jag är medveten om att kommunerna
själva bör svara för denna prioritering,
men då vill jag göra det tillägget
att lånebestämmelserna i vad det gäller
ålderdomshem skall vara sådana att de
inte ter sig sämre än när det gäller att
bygga ett reningsverk. Sedan bör det
ankomma på kommunen själv att avgöra
angelägenhetsgraden.
Herr talman! Tillåt mig uttala en önskan,
nämligen att kommunerna kommer
att ges bättre möjligheter att få upptaga
lån till byggandet av ålderdomshem
liksom även att statsbidragen blir förbättrade.
Man kan inte komma ifrån
annat än att här har skett en kostnadsövervältring
från staten till kommunerna.
Denna kostnadsövervältring påverkar
kommunalskatten, som drabbar
ganska hårt de mindre inkomsttagarna.
Herr finansminister! Måtte min vädjan
här inte förklinga ohörd! Jag tackar
ännu en gång för svaret.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. in.
Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik m. in. jämte i
ämnet väckta motioner.
I en den 16 oktober 1964 dagtecknad
proposition, nr 185, vilken hänvisats
till bankoutskottet, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bi
-
lagt utdrag av statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer
för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
som föredragande departementschefen
förordat.
Rörande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.
På grundval av betänkanden av kommittén
för näringslivets lokalisering
framläggs i propositionen förslag till
riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik.
Denna bör enligt förslag syfta
till att främja en sådan lokalisering av
näringslivet, att landets tillgångar av
kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade
och fördelas så att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande främjas. Samhället
bör också genom aktiv näringspolitik
söka styra utvecklingen i sådana
banor att det stigande välståndet fördelas
på ett rättvist sätt och att människorna
i olika delar av landet erbjuds
en tillfredsställande social och kulturell
service. De försvarspolitiska synpunkterna
får heller inte förbises vid
lokaliseringspolitiska avgöranden. Det
betonas att samhället har ett ansvar för
att strukturomvandlingen och den ekonomiska
expansionen sker i sådana former
och i sådan takt att de enskilda individernas
trygghet värnas. Det finns
därför starka sociala och mänskliga
skäl för samhället att vidta åtgärder
som modifierar verkningarna av omvandlingsprocessen.
Lokaliseringspolitiken
bör följaktligen även inriktas på att
minska de anpassningssvårigheter som
den enskilde ställs inför i ett utvecklingsskede
kännetecknat av omfattande
strukturrationalisering inom näringslivet
med åtföljande befolkningsomflyttning.
Det framhålls att en aktiv och forutseende
samhällsplanering är en av
grundförutsättningarna för en lokalisering
som på bästa sätt skall främja det
ekonomiska framåtskridandet. Samhällsplaneringen
måste både anpassas
till strukturomvandlingen i samhället
6
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
och stödja eu lokalisering till områden
eller orter med goda allmänna förutsättningar
för en företagslokalisering. I detta
sammanhang understryks betydelsen
av att samhällsbyggan det nära samordnas
i tid och rum med förändringar
inom näringslivet. För att möta de
växande anspråken på en väl planerad
utbyggnad av de samhälleliga basinvesteringarna
krävs bl. a. att kunskaperna
om de lokaliseringspolitiska förutsättningarna
ökas genom intensifierad
utredningsverksamhet.
Då arbetsmarknadspolitikens framtida
utformning för närvarande övervägs
av arbetsmarknadsutredningen upptas
de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas
användningsområde inte till närmare
behandling.
För att i särskilda fall kunna påverka
den näringsgeografiska utvecklingen
anses det erforderligt att statligt ekonomiskt
stöd kan lämnas till näringslivet
i de orter eller områden där man
önskar påverka omvandlingstakten. De
lokaliseringspolitiska stödåtgärderna föreslås
i första hand skola inriktas på
det område där investeringsfonderna
nu kan tas i anspråk i lokaliseringssyfte.
Detta område omfattar de fyra
nordligaste länen samt Hälsingland, norra
delen av Kopparbergs län, nordvästra
Värmland, Dalsland och norra Bohuslän.
I särskilda fall förutsätts stöd också
kunna lämnas i övriga delar av landet.
I förslaget understryks nödvändigheten
av att stödåtgärderna försöksvis
prövas under en begränsad tid för afl
lösa omställningsproblemen framför allt
i de angivna länen och länsdelarna.
Denna period föreslås till fem år.
Den upplysnings- och rådgivningsverksamhet
som bedrivs av arbetsmarknadsmyndigheterna
i samverkan med
Sveriges industriförbund bör enligt propositionen
intensifieras och förstärkas.
För att inom det angivna stödområdet
stimulera till etablering och utbyggnad
av företag i orter och områ
-
m. m.
den, som från samhällsekonomisk synpunkt
framstår som lämpliga lokaliseringsorter,
skall enligt förslaget ekonomiskt
stöd i form av statliga bidrag och
lån kunna lämnas. Stöd i dessa former
skall kunna utgå vid ny-, om- och tillbyggnad
av industrianläggning och turistanläggning.
Vidare föreslås att lån
skall kunna lämnas vid anskaffning av
maskiner m. m. Medelsramen för det
statliga lokaliseringspolitiska stödet under
den ifrågavarande femårsperioden
föreslås till 800 milj. kr. Av detta belopp
beräknas 300 milj. kr. till investeringsbidrag
och 500 milj. kr. för direkt
långivning från en för ändamålet inrättad
statlig utlåningsfond. Medel anses
böra ställas till förfogande fr. o. m.
budgetåret 1965/66.
Propositionen innehåller vidare förslag
om flyttningsbidrag för att i särskilda
fall underlätta rekrytering av
kvalificerad arbetskraft i samband med
nyetablering eller utvidgning av företag.
Fråga om förhöjda utbildningsbidrag
vid industrilokalisering förutsätts
skola upptas till behandling i samband
med prövningen av arbetsmarknadsutredningens
kommande förslag.
Vissa särskilda åtgärder för att främja
en gynnsam produktionsutveckling
i de nordliga länen behandlas i propositionen.
Härvid avvisas förslag till åtgärder,
som skulle medföra direkta
driftsubventioner.
I glesbygderna i Norrlands inland
och nordvästra Svealand förutsätts andra
åtgärder än lokaliseringspolitiska
kunna bli erforderliga för att lösa serviceproblemen.
Kommunala subventioner, som syftar
till att påverka enskilda företags lokalisering,
avvisas.
Lagstiftning om tillståndstvång i syfte
att hindra från samhällssynpunkt
olämplig lokalisering av företag anses
inte påkallad.
I propositionen behandlas även en utredning
rörande befolkningsutveckling
och näringsliv i Jämtlands län.
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
På det regionala planet föreslås utrednings-
och planeringsverksamhet bli
de dominerande uppgifterna. Detta arbete
bör ledas och samordnas av länsstyrelsen.
För handläggning av hithörande
frågor föreslås till länsstyrelsen
skola knytas ett rådgivande organ, benämnt
planeringsråd, med tre av Kungl.
Maj :t och fyra av landstinget utsedda
ledamöter.
Som centralt lokaliseringsorgan föreslås
arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens
huvuduppgifter i denna egenskap
blir rådgivnings- och upplysningsverksamhet
samt handläggning av ärenden
rörande stödåtgärder i lokaliseringspolitiskt
syfte. Ansökningar om bidrag och
lån intill visst belopp till företagslokalisering
inom det angivna stödområdet
skall avgöras av styrelsen, medan frågor
om ekonomiskt stöd i övrigt skall
prövas av Kungl. Maj:t. För samordning
i Kungl. Maj:ts kansli av lokaliseringspolitiska
frågor inrättas ett särskilt organ,
benämnt lokaliseringsberedningen.
I beredningen skall ingå företrädare för
berörda departement och myndigheter
samt näringslivets organisationer. För
handläggningen av ärenden rörande
särskilda lokaliseringsåtgärder samt för
planeringsverksamhet bör inrikesdepartementets
organisation förstärkas.
Frågor om anslag och personalorganisation
för lokaliseringsverksamheten
avses skola upptagas till behandling i
1965 års statsverksproposition.
Till utskottet hade även hänvisats ett
stort antal i anledning av propositionen
väckta motioner, vilka här nedan
redovisas grupperade med hänsyn till
deras huvudsakliga innebörd. I
I vissa motioner behandlades det i
propositionen framlagda förslaget i sin
helhet. Dessa motioner var följande,
nämligen
dels de likalydande motionerna nr
1:870 av herr Bengtson m. fl. och nr
II: 1079 av herr Hedlund m. fl., vari
hemställdes,
att riksdagen måtte
I. godkänna vad i motionerna hade
anförts som riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik
och därvid uttala, att
målsättningen skulle vara att skapa och
upprätthålla ett nät av livskraftiga tätorter
över hela landet;
II. beträffande det statliga företagsstödet
i lokaliseringspolitiskt syfte
a) medge att ifrågavarande stöd inriktades
på de sysselsättningssvaga områdena
i östra Götaland enligt samma
grunder som skulle gälla för norra stödområdet;
b)
uttala
1) att samtliga kommunblockscentra
och till karaktär och funktion motsvarande
tätorter i de nämnda stödområdena
borde kunna komma i fråga för
det direkta företagsstödet,
2) att planeringsrådets vid länsstyrelsen
bedömning av vilka orter eller
områden som skulle komma i fråga för
det statliga företagsstödet borde tillmätas
avgörande vikt;
c) anhålla hos Kungl. Maj:t om att
förslag till företagsstöd för det första
verksamhetsåret under femårsperioden
måtte framläggas enligt följande:
1) investeringsbidrag till ett belopp
av 100 milj. kr.,
2) låneanslag till ett belopp av 100
milj. kr.,
3) statliga kreditgarantier intill ett
belopp av 50 milj. kr.;
III. medge att investeringsfonderna
finge användas i lokaliseringspolitiskt
syfte tills vidare enligt nu gällande
grunder;
IV. beträffande lokaliseringsorganisationen
besluta,
1) att i lokaliseringsberedningen borde
ingå representanter även för de politiska
partierna samt att beredningens
arbete borde redovisas för riksdagen,
2) att samtliga sju ledamöter av planeringsrådet
vid länsstyrelsen borde utses
av landstinget;
V. hos Kungl. Maj:t anhålla
1) om undersökning beträffande vil -
8
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ken typ av näringslivslokalisering som
från såväl sociala som ekonomiska synpunkter
kunde bedömas vara den lämpligaste
för vårt land,
2) om skyndsam utredning av
a) frågan om den lämpligaste utformningen
av ett skattepolitiskt lokaliseringsinstrument,
b) frågan om möjligheterna att skapa
en tillfredsställande serviceutrustning i
områden, som icke helt förmådde bära
en sådan på grundvalen av det egna näringslivet;
dels
de Iikalydande motionerna nr
1:876 av herrar Lager och Adolfsson
och nr 11:1080 av herr Hermansson
m. fl., vari hemställdes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa om snabb utredning
för att komplettera de i propositionen
föreslagna åtgärderna med förslag
till utbyggnad, nyanläggning och
samordning av statlig verksamhet på
det sätt som angivits i motionerna,
att riksdagen måtte besluta att utöver
i propositionen föreslagna belopp såsom
förslagsanslag för utbyggnad av
statlig industriell verksamhet fr. o. m.
budgetåret 1965/66 för vart och ett av
de fem närmaste budgetåren anvisa i
genomsnitt 160 milj. kr.,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa att ett särskilt
departement — industridepartement —
inrättades för handläggning av bl. a.
den statliga lokaliseringspolitiken, samt
att riksdagen vid behandling av propositionen
i övrigt måtte ta hänsyn till
de synpunkter som framförts i motionerna;
dels
de Iikalydande motionerna nr
I: 878 av herr Lundström m. fl. och nr
II: 1089 av herr Ohlin m. fl., vari hemställdes,
I. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte ge till känna
1) att lokaliseringspolitikens målsättning
borde vara att främja ett snabbt
framåtskridande i vårt lands olika delar
men också att öka den enskildes val
-
frihet beträffande arbets- och bostadsort,
2) att företagens egen bedömning beträffande
lokaliseringsort skulle tillmätas
stor betydelse, vilket ökade utsikterna
till ett i längden gynnsamt resultat
av lokaliseringspolitiken,
3) att konkurrensförhållandena mellan
olika företag inom stödområdet och
mellan företag inom detta område och
företag utanför områdets gränser måste
beaktas,
4) att lagstiftningsåtgärder, som gåve
samhället möjligheter att tvångslokalisera
företag, icke skulle ifrågakomma,
5) att utöver de av departementschefen
föreslagna stödåtgärderna en kreditgarantiram
på 50 milj. kr. per år borde
anvisas och att dessutom en snabbare
avskrivning av industribyggnader
under de första fem åren enligt i motionerna
angivna riktlinjer borde medges,
6) att gemensamma zontaxor för buss
och tåg om möjligt borde genomföras
samt att staten borde medverka till att
flyget bleve mer tillgängligt i Norrlands
inland,
7) att ett särskilt servicestöd borde
utgå till vissa skogsorter i Norrlands inland,
8) att länens lokaliseringsråd borde
bestå av åtta personer varav fyra valdes
av landstinget och fyra av länsstyrelsen,
9) att detta lokaliseringsråd borde ges
stort inflytande när det gällde att fastställa
de geografiska riktlinjerna för företagslokalisering
med samhällets stöd,
10) att en central lokaliseringsdelegation
borde inrättas i anslutning till
arbetsmarknadsstyrelsen för att i stället
för denna handlägga lokaliseringsärenden,
11) att ärenden rörande stödåtgärder
i norra stödområdet borde avgöras i
inrikedepartementet endast om investeringarna
överstege 5 milj. kr., samt
12) att investeringsbidraget borde
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
9
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
fastställas till 35 ''/o av investeringskostnaden
;
II. att riksdagen i övrigt skulle beakta
vad i motionerna anförts angående lokaliseringspolitikens
utformning, medel
och organisation;
dels ock de likalydande motionerna
nr 1:889 av herr Virgin m.fl. och nr
II: 1078 av herr Heckscher in. fl., vari
hemställes,
att riksdagen måtte
A. besluta
att, med avvisande av Kungl. Maj:ts
förslag om inrättande av en statlig fond
för lokaliseringsändamål, statliga kreditgarantier
intill ett belopp av 100 miljoner
kronor per år under en femårsperiod
från och med budgetåret 1965/66
skulle ställas till förfogande i lokaliseringspolitiskt
syfte;
B. besluta
1) att antalet ledamöter i de av Kungl.
Maj :t föreslagna planeringsråden vid
länsstyrelserna skulle fastställas till nio,
varav fem utsåges av landstinget och
fyra av Kungl. Maj:t, och
2) att en särskild lokaliseringsdelegation
skulle utses vid arbetsmarknadsstyrelsen
i enlighet med vad som föreslagits
av kommittén för näringslivets
lokalisering;
G. i skrivelse till Kungl. Maj:t
1) hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning och framlägga
förslag om åtgärder syftande till en effektiv
översiktlig samhällsplanering,
varvid bland annat byggnadslagstiftningen
gjordes till föremål för översyn;
2) hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
låta skyndsamt utreda och för riksdagen
framlägga förslag om vilka åtgärder
som borde vidtagas för att befolkningen
i landets glesbygder skulle på ett
rättvist sätt få del av det stigande välståndet
och erbjudas en tillfredsställande
social och kulturell service;
3) uttala, att dels frågan om en utjämning
av drivmedelskostnaderna mellan
olika delar av landet genom differentiering
av den särskilda bensinskat
-
ten, dels ock frågan om fördelningen
av kommunalskatten mellan produktions-
och huvudkontorskommuner borde
upptagas till övervägande i samband
med en kommande reformering av företagsbeskattningen
;
D. i övrigt beakta vad i motionerna
anförts.
I vissa motioner behandlades huvudsakligen
den geografiska avgränsningen
av de i propositionen föreslagna lokaliseringspolitiska
stödåtgärderna. Dessa
motioner var följande, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 869
av herr Möller m. fl. och II: 1075 av
herr Ekström i Iggesund m. fl., vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta
hänföra hela Gävleborgs län till det norra
stödområdet;
dels de likalydande motionerna I: 871
av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 1097
av herr Östrand m. fl., vari hemställdes,
att riksdagen måtte uttala att en generös
tillämpning av det lokaliseringspolitiska
stöd, som föresloges utgå i särskilda
fall, måtte komma i fråga inom
områden av Kopparbergs län, vilka icke
inginge i norra stödområdet, i syfte att
där förebygga en fortsatt nedgång i sysselsättningsmöjligheterna
främst på
grund av ensidighet i näringslivet;
dels de likalydande motionerna I: 875
av herrar Jonasson och Källqvist och
II: 1091 av herrar Ståhl och Tågmark,
vari hemställdes, att riksdagen måtte
besluta att det för Värmland föreslagna
stödområdet måtte omfatta jämväl
skogs- och bergslagsområdet i länets
östra del;
dels de likalydande motionerna I: 877
av herr Nils Theodor Larsson och
II: 1076 av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., vari hemställdes, att riksdagen
måtte besluta,
att de lokaliseringsstödjande åtgärder
som avsåges utgå till norra stödområdet
även måtte utgå till och tillämpas för
sydöstra Götaland, varvid särskilt beak
-
1* —Andra kammarens protokoll 196b. Nr b2
10
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
tades möjligheterna till lokalisering av
företag till Öland och Gotland.
att lån och bidrag måtte utgå för anläggande
av turistanläggningar i de ovan
nämnda områdena, samt
att hos Kungl. Maj :t begära skyndsam
prövning och förslag beträffande ett
statligt ekonomiskt stöd till fraktkostnadslindring''
för gods som transporterades
mellan Öland och fastlandet, att
utgå intill dess att fast förbindelse etablerades;
dels
de likalydande motionerna I: 682
av herrar Manne Olsson och Erik Jansson
och II: 1088 av herrar Nyström och
Trana, vari hemställdes, att riksdagen
måtte beträffande det statliga lokaliseringsstödets
målsättning och utformning
uttala att sådant stöd skulle kunna
lämnas till orter som av samhällsekonomiska
och allmänpolitiska skal behövde
hjälp till en positiv utveckling;
dels de likalydande motionerna I: 883
av fröken Hanmark och II: 1077 av herr
Eskel m. fl., vari hemställdes, att riksdagen
måtte besluta att gränserna för
det norra stödområdet måtte fastställas
av Kungl. Maj :t efter närmare prövning
och gälla för den del av försöksperioden,
som vid varje tidpunkt bedömdes
lämplig för att kunna ernå bästa möjliga
effekt av de samlade lokaliseringspolitiska
åtgärderna;
dels ock motionen 1:886 av herr
Svanström.
I vissa motioner föreslogs i andra
hänseenden särskilda avvikelser från de
i propositionen föreslagna riktlinjerna.
De motioner som huvudsakligen hade
denna innebörd var följande, nämligen
dels de likalydande motionerna 1: 872
av herr Per Jacobsson och II: 1095 av
herr Westberg, vari hemställdes, att
riksdagen måtte uttala att begreppet turistanläggning
inte skulle begränsas på
det sätt som i propositionen föreslagits
utan ges den vidare innebörd som i motionerna
angivits;
dels de likalydande motionerna 1: 873
av herrar Per Jacobsson och Nils-Eric
Gustafsson och II: 1087 av herr Nilsson
i Tvärålund m. fl. vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta
1. att det inom länsstyrelserna i norra
stödområdet inrättades en lokaliseringssektion
vartill skulle knytas ett lokaliseringsråd
enligt vad som föresloges i motionerna,
2. att uttala sig för, att särskilda befattningshavare
med lokaliseringspolitiska
uppgifter fr. o. m. 1 juli 1965 tillsattes
i länsarbetsnämnderna inom i
första hand norra stödområdet,
3. att 50 procent bidrag till industribyggnader
företrädesvis gåves inom orter
i jordbruks- och skogsbygderna, som
av länsorganet ansåges nödvändiga för
bygdens samhällsbildning och som behövde
.särskild stimulans,
4. att den påbörjade försöksverksamheten
med utbildning av företagare fortsattes,
och
5. att rörelsestimulerande medel utginge
efter gängse grunder till kvalificerad
arbetskraft, som flyttade till stödområdena;
dels
ock de likalydande motionerna
1:881 av herr Hjalmar Nilsson m. fl.
och II: 1092 av herr Svanberg m. fl.,
vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta:
a) att det statliga lokaliseringsstödet
skulle omfatta högst % av det sammanlagda
kapitalbehovet för investeringar
i byggnader och maskiner samt nödvändigt
rörelsekapital, Kungl. Maj :t eller,
efter medgivande av Kungl. Maj :t, det
centrala lokaliseringsorganet dock obetaget
att i särskilda fall medgiva högre
belopp,
b) att beträffande prövningen av
ifrågakommande lokaliseringsprojekt
och beträffande statens risktagande uttala:
»De projekt som avses ifrågakomma
för statligt lokaliseringsstöd skall
underkastas en grundlig teknisk, företagsekonomisk
och marknadsmässig
prövning. Denna prövning bör ske i
nära kontakt med andra finansierings
-
Onsdagen den 16 december 19(54 fm.
Nr 42
It
Riktlinjer för cn aktiv lokaliseringspolitik m. in.
organ som t. ex. banker eller andra kreditinstitut.
Vid denna prövning måste
självklart den största vikt läggas vid bedömningen
av projektets lönsamhet på
sikt samt till de personliga förutsättningar
och den lämplighet för företagsledning
som den ifrågasatta företagsledaren
kan bedömas besitta. En fördelning
av risktagandet till flera instanser,
därvidlag inte minst företagaren själv,
bör eftersträvas och ej åvila staten ensam.
En sådan spridning av risktagandet
uppnås till en del genom begränsningen
av statens engagemang i form
av bidrag och lån. Vid prövningen av
säkerheterna skall Kungl. Maj:t och det
centrala lokaliseringsorganet äga frihet
att från fall till fall pröva frågan och
i särskilda fall bevilja lån, som bedömes
värdefulla ur etableringssynpunkt,
även om de säkerheter som står till
buds måste betraktas som icke fullgoda.
»,
c) att anstånd med amortering av
statliga lån i lokaliseringssyfte finge
medges under högst fem år,
d) att det statliga kreditstöd, som
genom kommerskollegium och företagareföreningarna
lämnades till hantverk
och småindustri, skulle kunna beviljas
utöver det .statliga lokaliseringsstödet. I
I vissa motioner behandlades huvudsakligen
speciella norrlandsfrågor. Dessa
motioner var följande, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 885
av fröken Stenberg m. fl. och 11:1086
av herr Nilsson i Tvärålund, vari hemställdes,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning och
framlägga förslag om att:
A. till samhällsvetenskapliga och näringsgeografiska
grenarna vid Umeå
universitet anknyta forskare med inriktning
på den framtida utvecklingen samt
lokaliseringsproblematiken,
B. i övrigt beakta vad i motionerna
anförts;
dels de likalydande motionerna I: 887
av herrar Widén och Nils-Eric Gustafsson
och II: 1083 av herr Larsson i Norderön
m. fl., vari hemställdes, att riksdagen
i .skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
begära skyndsam prövning av förslag
beträffande en rimlig differentiering av
lokaliseringsstödet med hänsyn till de
lokala förutsättningarna i de avsedda
delarna av Norrlands inland i enlighet
med vad i motionerna anförts;
dels de likalydande motionerna I: 888
av herrar Wikner och Erik Olsson och
11:1085 av herr Nilsson i Östersund
m. fl. vari hemställdes, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla,
att de synpunkter som i motionerna
framförts med avseende på Jämtlands
län måtte beaktas vid den fortsatta
handläggningen av berörda frågor inom
skilda departement;
dels ock motionen II: 1084 av herr
Larsson i Hedenäset in. fl., vari hemställdes,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla
dels att, med hänsyn till angelägenheten
av att främja näringslivets utveckling
i Norrland, beredskapsarbeten för
sysselsättning åt friställd norrländsk
arbetskraft så långt möjligt måtte anordnas
i respektive län,
dels att Kungl. Maj:t medverkade till
en sänkning av vattenfallsstyrelsens eltariffer
i det norrländska taxeområdet
enligt lokaliseringsutredningens förslag,
dels ock om snar utredning och
därav föranledda förslag till utvecklingsstimulans
vid beskattning av företagsamhet,
lokaliserad till sysselsättningssvaga
områden.
I återstående motioner väcktes andra
förslag, vilka i huvudsak ginge utöver
vad som föresloges i propositionen, eller
underströks mera allmänt synpunkter
som ansåges böra beaktas vid ärendets
behandling. Dessa motioner var
följande, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 874
12
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
av herr Paul Jansson m. fl. och II: 1082
av fru Hörnlund m. fl., vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om ytterligare
utredning, syftande till en utvidgad
lokaliseringspolitik;
dels de likalydande motionerna I: 879
av fröken Mattson m. fl. och II: 1081
av fru Holmberg m. fl., vari hemställdes,
att riksdagen vid behandlingen av
propositionen måtte beakta de i motionerna
framförda synpunkterna och
understryka vikten av att planeringen
av lokaliseringspolitiken inriktades så,
att även den kvinnliga arbetskraften
kunde tillvaratas;
dels motionen 1:880 av herr Ferdinand
Nilsson;
dels de likalydande motionerna I: 884
av herr Risberg m. fl. och II: 1096 av
herrar Östlund och Nordgren, vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta uttala
att — med uteslutande sikte på lokaliseringspolitiska
ändamål i de i propositionen
angivna stödområdena — i
skattelagstiftningen borde intagas regler
om dels fria avskrivningar å maskiner
och inventarier och dels en initialavskrivning
å industrifastigheter å 30
procent;
dels motionen II: 1090 av herr Ståhl,
vari hemställdes,
att riksdagen måtte besluta
1. att understryka vikten av att ökad
uppmärksamhet ägnades de allmänna
förutsättningarna i fråga om kommunikationer
och annan service för expansionen
av redan befintliga eller nylokaliserade
företag,
2. att hos Kungl. Maj :t anhålla om att
förslagsvis vid tre länsstyrelser i olika
delar av landet snarast möjligt inrättades
planeringskontor för försöksverksamhet
i fråga om aktiv regionplanering
i enlighet med i motionen skisserade
riktlinjer;
dels motionen 11:1093 av herr West -
berg, vari hemställdes, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa
om förslag innebärande att pristillägget
på bensin och olja för zonerna
3, 4 och 5 toges bort och att en motsvarande
prisreduktion genomfördes
för eldningsolja, varvid Kungl. Maj:t
särskilt borde beakta möjligheten att
åstadkomma prisutjämningen genom en
differentiering av skatten på bensin och
olja;
dels ock motionen II: 1094 av herr
Westberg.
Utskottet hemställde,
A. att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition och de i ämnet väckta
motionerna måtte godkänna riktlinjer
för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
i enlighet med vad utskottet angivit;
B. att följande motioner, nämligen
1) I: 869 och II: 1075,
2) I: 871 och II: 1097,
3) I: 872 och II: 1095,
4) I: 875 och II: 1091,
5) I: 879 och II: 1081,
6) I: 882 och II: 1088,
7) I: 883 och II: 1077,
8) I: 888 och II: 1085,
måtte anses besvarade genom vad utskottet
anfört och hemställt;
C. att följande motioner, nämligen
1) I: 870 och II: 1079,
2) I: 873 och II: 1087,
3) I: 878 och II: 1089,
4) I: 881 och II: 1092,
5) I: 885 och II: 1086,
6) I: 889 och II: 1078,
7) 11:1090,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet anfört och
hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
D. att följande motioner, nämligen
1) I: 874 och II: 1082,
2) I: 876 och II: 1080,
3) I: 877 och II: 1076,
4) 1:880,
5) I: 884 och II: 1096,
6) 1:886,
Onsdagen den 16 december 1964 fin.
Nr 12
1.1
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
7) 1: 887 och II: 1083,
8) II: 1084,
9) 11:1093,
10) II: 1094,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utskottets yttrande var i nedan intagna
delar så lydande.
I) Vad beträffar själva målsättningen
för lokaliseringspolitiken måste denna,
såsom framhålles i propositionen, få en
allmän och vid formulering. I anslutning
till kommitténs ovan berörda synpunkter
anför departementschefen härvidlag
sammanfattningsvis följande. Lokaliseringspolitiken
bör medverka till
en sådan lokalisering av näringslivet, att
landets tillgångar på kapital och arbetskraft
blir fullt utnyttjade och fördelade
på sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande främjas. Den bör vidare
syfta till en rättvis fördelning av
det stigande välståndet; sålunda bör en
tillfredsställande .social och kulturell
service erbjudas människorna i olika
delar av landet. Den bör beakta de försvarspolitiska
synpunkterna. Ytterligare
bör den ta sikte på att värna de enskilda
invidernas trygghet och minska deras
anpassningssvårigheter i samband
med den strukturomvandling och den
ekonomiska expansion som pågår. Till
den lokaliseringspolitiska målsättning
som angivits i propositionen kan utskottet
uttala sin fulla anslutning.
I vissa motioner förekommer särskilda
uttalanden och yrkanden i denna
fråga. Sålunda hemställes i motionerna
1:878 och 11:1089 att riksdagen skall
ge till känna att lokaliseringspolitikens
målsättning bör vara att främja ett
snabbt framåtskridande i vårt lands
olika delar men också att öka den enskildes
valfrihet beträffande arbets- och
bostadsort. I motionerna I: 889 och
11:1078 betonas särskilt att lokaliseringspolitiken
måste utformas så att
icke den fria marknadshushållningen
hindras eller konkurrensförutsättningarna
snedvrides; generella medel i nä
-
ringsvänlig riktning anges såsom de
mest effektiva i strävan efter ökat allmänt
välstånd. Enligt utskottets mening
har i dessa fall motionärerna, vilka i
övrigt förklarat sig instämma med departementschefen
beträffande den lokaliseringspolitiska
målsättningen, från sina
speciella utgångspunkter framhävt
principer vilka ingår i det program som
framlagts genom propositionen.
En kritisk inställning till departementschefens
målsättningsresonemang
präglar däremot motionerna 1:870 och
II: 1079. Propositionens huvudinriktning
säges där vara att passivt eller
aktivt godtaga ett i hög grad koncentrerat
och centraliserat näringsliv och
samhälle; såväl den hittills tillämpade
målsättningen för lokaliseringspolitiken
som den av kommittén föreslagna har
därmed, anser motionärerna, blivit
ändrad. Motionärerna finner vidare att
departementschefen tilldelat två lokaliseringspolitiska
huvudsyften, nämligen
att skapa en harmonisk samhällsmiljö
och att underlätta rikets försvar, en alltför
underordnad roll. Lokaliseringspolitikens
målsättning bör enligt motionärerna
vara att skapa och upprätthålla
ett nät av livskraftiga tätorter över hela
landet med ett så långt de företags- och
samhällsekonomiska möjligheterna medger
decentraliserat näringsliv.
I den mån motionärernas argumentation
avser urvalet av de orter i vilka
det lokaliseringspolitiska stödet skall
sättas in återkommer utskottet därtill
i ett senare sammanhang. Utskottet
kommer likaledes senare att beröra vad
i propositionen och motionerna nämnts
om storstadsområdenas speciella problem.
Motionärernas uppfattning att de
försvars- och miljöpolitiska synpunkterna
undervärderats av departementschefen
kan utskottet inte dela. Beträffande
kravet på en harmonisk samhällsmiljö
har departementschefen särskilt understrukit
de anspråk på .social och kulturell
service i form av sjukhus, skolor,
etc. som invånarna i det nutida sam
-
14
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
hället har rätt att framställa. Hithörande
problem har i hög grad varit aktuella
vid den indelning av riket i kommunblock
som nyligen företagits. Avsikten
har därvid varit att åstadkomma kommunala
enheter med sådant ekonomiskt
och befolkningsmässigt underlag att
grundläggande krav på samhällelig service
skulle kunna uppfyllas inom kommunens
ram.
Vid en jämförelse mellan propositionens
och de här ifrågavarande motionernas
lokaliseringspolitiska program
blir huvudfrågan huru statsmakterna
skall handla inför den pågående .strukturomvandlingen
av vårt samhälle. I likhet
med såväl departementschefen som
motionärerna vill utskottet slå fast, att
denna strukturomvandling medför vissa
påtagliga nackdelar, särskilt för invånarna
i avfolkningsområdena. Det står
emellertid enligt utskottets mening också
klart, att den i allt väsentligt är ett
uttryck för rationaliserings- och expansionstendenser
inom näringslivet som
har stor betydelse för vårt lands ekonomiska
framåtskridande. De större tätorternas
dragningskraft betingas till
stor del av en arbetskraftsefterfrågan
från expansiva företag. Såsom framhållits
såväl av kommittén som i propositionen
kan det därför inte vara realistiskt
att räkna med att folkminskningen
i glesbygder och mindre tätorter nu
skall kunna stoppas. En sådan strävan
kan icke alltid förenas med den strävan
att främja ett snabbt framåtskridande
som är grundläggande för vår ekonomiska
politik. Däremot bör genom lokaliseringspolitiska
åtgärder omflyttningstakten
kunna dämpas och samhällets
liksom individernas omställningssvårigheter
kunna väsentligt reduceras.
II) Med lokaliseringspolitiken står arbetsmarknadspolitiken
i nära samband.
Denna måste, framhåller departementschefen,
alltfort inriktas på att främja
arbetskraftens rörlighet för att möjlig
-
m. m.
göra ett rationellt tillvaratagande av våra
begränsade arbetskraftsresurser. Genom
den motsvarande rörlighet hos kapitalet
som lokaliseringspolitiken åsyftar
åstadkommes enligt departementschefen
en mera allsidig näringspolitik. 1
motionerna 1:870 och 11:1079 hävdas,
att i propositionen skett en icke acceptabel
avvägning mellan arbetsmarknadsoch
lokaliseringspolitik, innebärande
att önskemålet att stimulera arbetskraftens
rörlighet övervärderats. Utskottet
finner för sin del inte underlag i propositionen
för en sådan tolkning av departementschefens
inställning. I likhet
med departementschefen uppfattar utskottet
arbetsmarknadspolitik och lokaliseringspolitik
såsom alternativ vilka
båda bör begagnas redan i syfte att så
fullständigt som möjligt utnyttja den arbetskraft
som står till buds. Att starka
skäl även av annan art talar för en aktiv
lokaliseringspolitik i sysselsättningssvaga
områden får enligt utskottets mening
inte tagas till intäkt för att, såsom
i de sistnämnda motionerna begärs, låta
rörlighetsstimulans ifrågakomma endast
i den mån lokaliseringspolitiska åtgärder
på en avfolkningsort inte bedömes
vara ekonomiskt möjliga. Varken kommittén
eller departementschefen har ansett
det realistiskt att kunna höja yrkesverksamhetsgraden
i avfolkningsområdena
till en sådan nivå att utflyttningen
av arbetskraft till mera expansiva
regioner skulle bringas att upphöra.
III) En särskild fråga av arbetsmarknadspolitisk
art väckes i motionen
II: 1084, vari uttalas önskemålet att beredskapsarbeten
avsedda att skapa sysselsättning
åt friställd norrländsk arbetskraft
så långt möjligt skall anordnas i
vederbörandes hemlän. Motionärerna
kritiserar en varslad reduktion av norrländska
beredskapsarbeten i form av
vägbyggen och framhåller att det för
näringslivets utveckling i Norrland är
angeläget att förbättra vägförbindelserna
där. Utskottet vill erinra om att den
-
Onsdagen den IG december 19G1 lin.
Nr 12
IT»
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
na fråga tidigare behandlats av årets
riksdag, som beslutat att ett i motionerna
1:513 och 11:028 framställt yrkande
av samma lydelse som det nu förevarande
icke skulle föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet finner det
icke lämpligt att riksdagen i nu förevarande
sammanhang ånyo tar ställning
i denna fråga.
IV) Utskottet finner den i propositionen
aviserade undersökningen av storstadsområdenas
tillväxtproblem angelägen
och förutsätter att den så snart som
möjligt kommer till stånd. Vad beträffar
den i motionerna 1:870 och 11:1079
begärda mera långtgående undersökningen
vill utskottet hänvisa dels till
vad utskottet tidigare anfört om de i
propositionen föreslagna lokaliseringspolitiska
åtgärdernas karaktär av försöksverksamhet
vars resultat kommer
att följas av de olika berörda instanserna,
dels till vad i propositionen uttalas
om en intensifierad forsknings-och
utredningsverksamhet på detta område.
I likhet med departementschefen förutsätter
utskottet att bl. a. forskningsberedningen
kommer att överväga, hur en
sådan fördjupad utredningsinsats skall
kunna åstadkommas, och avstyrker därför
bifall till motionärernas yrkande
att riksdagen nu skall anhålla om den
ifrågavarande undersökningen. På liknande
grunder avstyrker utskottet även
det i motionerna I: 874 och II: 1082 väckta
förslaget, att riksdagen nu skall hemställa
om en ytterligare utredning, syftande
till en utvidgad lokaliseringspolitik.
V)
V) En regional avgränsning av det
lokaliseringspolitiska stödet är enligt
utskottets mening ofrånkomlig. De resurser
som kan anslås för ändamålet
måste sättas in i de områden där behovet
är störst; en spridning av stödet
över hela landet eller större delar där
-
av skulle leda till att dessa områden
bleve otillräckligt tillgodosedda. Varje
gränsdragning av den art det här är
fråga om är givetvis förenad med svårigheter;
i ett flertal motioner har också
krävts att den nu föreslagna gränsen
skall justeras. Enligt utskottets mening
måste den avgränsning av stödområdet
som departementschefen förordar
i dagens läge anses väl avvägd. Strukturomvandlingen
med åtföljande omställningsproblem
gör sig särskilt gällande
i Norrland. Framför allt är detta
en följd av den omfattande rationalisering
inom jord- och skogsbruksnäringarna,
som hittills satt sin prägel på det
norrländska näringslivet. Trots en
snabb expansionstakt har industrien
inom dessa områden därför haft svårt
att sysselsätta den arbetskraft som pa
detta sätt blivit friställd. Allmänt sett
gäller vidare att olika slags samhällelig
service är svårare åtkomlig för invånarna
inom norra stödområdet än för
dem som är bosatta söder därom. Utskottet
kan därför icke biträda det i
ett flertal motioner framförda kravet
på att ett särskilt stödområde skall inrättas
i östra Götaland och bli föremål
för lokaliseringsåtgärder enligt samma
regler som norra stödområdet. Utanför
detta bör de statliga insatserna begränsas
till särskilda fall av den typ som
anges i propositionen.
Beträffande norra stödområdets gränser
tillstyrker utskottet att dessa nu
fastställes i enlighet med departementschefens
förslag. Utskottet, som tidigare
betonat de nu föreslagna lokaliseringsåtgärdernas
karaktär av försöksverksamhet,
finner det emellertid naturligt
att man särskilt söker följa utvecklingstendenserna
i de områden som gränsar
till norra stödområdet. Enligt utskottets
mening bör Kungl. Maj:t under försöksperioden
äga att företaga mindre
förändringar av norra stödområdets
gränser i den mån sådana visar sig påkallade.
16
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
VI) Mot detta angivande av principerna
för urvalet av orter där stöd skall
kunna ges framföres kritik i motionerna
1:870 och 11:1079, i vilka hävdas
att samtliga kommunblockscentra och
till karaktär och funktion motsvarande
tätorter inom stödområdet bör kunna
komma i fråga för det direkta företagsstödet.
Utskottet ansluter sig i denna fråga
till vad som uttalas i propositionen. Utskottet
vill i detta sammanhang påpeka
att bland kommunblockscentra inom
norra stödområdet finnes flera med lågt
invånarantal, i ett par fall föga mer
än 400.
I motionerna I: 878 och II: 1089 begäres
att riksdagen skall ge till känna
dels att företagens egen bedömning beträffande
lokaliseringsort skall tillmätas
stor betydelse, dels att länets planeringsråd
skall ges stort inflytande när
det gäller att fastställa de geografiska
riktlinjerna för företagslokalisering med
samhällets stöd. Ett yrkande av sistnämnda
innebörd förekommer också i
motionerna 1:870 och 11:1079. Utskottet
finner motionärernas synpunkter befogade.
VII)
VII) Utskottet är för sin del icke
berett att nu stödja förslag om en särskild
utredning rörande stödet till det
norrländska inlandets glesbygder. Enligt
utskottets uppfattning bör erfarenheter
av det allmänna lokaliseringsstödets
verkningar avvaktas innan ställning
tages till frågan om en sådan utredning.
Även ställningstagandena till
skatteutjämningskommitténs förslag torde
böra avvaktas. Utskottet vill betona,
att vad här förordats icke innebär att
de ifrågavarande problemen lämnas
obeaktade. Det måste vara en arbetsuppgift
för planeringsråden i berörda
län att närmare överväga glesbygdsbefolkningens
speciella situation och
framlägga härav föranledda förslag.
VIII) Vid en jämförelse mellan ekonomiskt
stöd i form av direkta statliga
lån och i form av kreditgarantier finner
utskottet i likhet med departementschefen
det förra systemet vara att föredraga.
Utskottet fäster sig därvid främst
vid att möjligheterna att utnyttja kreditgarantierna
knappast skulle kunna
undgå att bli beroende av läget på kreditmarknaden.
Den i motionerna 1:889
och II: 1078 framförda tanken att riksdagen
skulle fastställa en prioritering
av dessa kreditgarantier väcker enligt
utskottets mening principiella betänkligheter.
Utskottet är inte berett att
förorda en sådan lokaliseringspolitiskt
betingad reglering av kreditmarknaden.
Med hänsyn till vad här sagts avstyrker
utskottet det ifrågavarande yrkandet
i motionerna I: 889 och II: 1078.
IX) Att, såsom i motionerna I: 870
och 11:1079 samt 1:878 och 11:1089
föreslagits, införa ett kreditgarantisystem
såsom komplettering av det kreditstöd
som utgår i form av direkta
statliga lån kan utskottet icke heller
tillstyrka. Alldeles bortsett från de invändningar
som kan riktas mot utvidgningen
av den ekonomiska ramen finner
utskottet en uppdelning av det statliga
stödet på tre olika stödformer
olämplig. På anförda grunder avstyrker
utskottet, såvitt nu är i fråga, motionerna
1:870 och 11:1079 samt 1:878 och
II: 1089.
X) Den av departementschefen föreslagna
medelsramen för den femåriga
försöksperioden är av samma storlek
som den av kommittén förordade. Utskottet
anser att ett samhälleligt ekonomiskt
stöd av denna omfattning kommer
att kunna få betydande verkningar
på den industriella utvecklingen inom
det norra stödområdet och på orter i
andra delar av landet där särskilda
stödåtgärder blir aktuella. De motionsledes
väckta kraven om en utvidgning
Onsdagen den 1(i december 1964 fm.
Nr 42
17
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
av medelsramen kan utskottet inte till- ges åt turistanläggningar bör det enligt
styrka. utskottets mening komma glesbygdsom
---
—-----------— rådena i norra stödområdet till godo.
XI) Vad särskilt gäller förslagen i
motionerna 1:876 och 11:1080 om eu
utökning av medelsramen för utbyggnad
av statlig industriell verksamhet
vill utskottet utöver vad nu anförts erinra
om departementschefens uttalande
att frågan om lokaliseringspolitiska insatser
i form av anläggande av statliga
företag kommer att bli föremål för fortsatta
överväganden. Under hänvisning
till detta uttalande avstyrker utskottet
även det i samma motioner gjorda utredningsyrkandet.
För att täcka de medelsbehov
som anläggande av statlig
verksamhet kan komma att aktualisera
torde förslag i vanlig ordning få föreläggas
riksdagen. Av vad utskottet nu
anfört följer även, att utskottet icke anser
en fortsatt utbyggnad av statlig företagsamhet
inom stödområdet böra
finansieras med de för lokaliseringspolitiska
ändamål avsedda resurserna.
XII) I likhet med departementschefen
anser utskottet att skäl föreligger
för att lokaliseringsstöd skall kunna
lämnas till uppförande samt om- och
tillbyggnad av turistanläggningar. Även
beträffande lokaliseringsstöd till sådana
anläggningar måste riktpunkten dock
enligt utskottets mening vara att investeringarna
kan väntas ge upphov
till en fortvarig sysselsättningseffekt.
Vad beträffar de anläggningar utöver
hotellbyggnader etc. som av motionärerna
föreslagits kunna komma i fråga
för stödåtgärder, anser utskottet att de
inte bör vara uteslutna från möjligheten
att få stöd om de uppfyller det av
utskottet i det föregående angivna kravet.
Förslaget om att möjligheten att
erhålla här ifrågavarande stöd skall utvidgas
till att även avse sydöstra Götaland
är utskottet inte berett att tillstyrka.
I den mån lokaliseringsstöd kan
XIII) Vissa taxefrågor inom kommunikationsområdet
har berörts i några
motioner. I motionerna 1:878 och
11:1089 hemställes att riksdagen skall
ge till känna att gemensamma zontaxor
för buss och tåg om möjligt hör genomföras.
Fn snabb utredning, syftande till
en omläggning av statens järnvägars
godstransportlaxor, begäres i motionen
II: 1094. Utskottet, som vill erinra om
att riktlinjerna för statens järnvägars
taxesättning fastlagts av föregående års
riksdag, anser sig icke kunna biträda
de i motionerna framförda förslagen.
XIV) Utskottet vill också avstyrka det
i motionerna I: 877 och II: 1076 väckta
förslaget om statligt fraktstöd för godstransporter
mellan Öland och fastlandet.
XV) I propositionen avvisas kommitténs
förslag om en sänkning av vattenfallsstyrelsens
eltaxor i Norrland under
hänvisning bl. a. till att de nuvarande
eltaxorna innebär avsevärt lägre
elkraftskostnader i Norrland än i övriga
delar av landet. Utskottet ansluter
sig till departementschefens uppfattning
och avstyrker det i motionen
II: 1084 gjorda yrkandet att kommitténs
förslag skall genomföras.
XVI) Utskottet instämmer i att det
lokaliseringspolitiska stödet i fortsättningen
bör koncentreras till de av utskottet
i det föregående behandlade
stödformerna. Det statliga kreditstödet
genom kommerskollegium och företagareföreningarna
bör främst utgöra ett
komplement till den ordinarie kreditgivningen
på den allmänna kreditmark
-
18
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
naden. Utskottet, som således inte tillstyrker
bifall till motionerna I: 870 och
II: 1079, såvitt nu är i fråga, vill emellertid
betona att en lokaliseringspolitisk
inriktning av ett låneärende givetvis
inte skall utesluta detta från stöd genom
företagareföreningarna. Utskottet
avstyrker det i motionerna 1:881 och
II: 1092 väckta förslaget att samma företag
skall kunna erhålla såväl lokaliseringspolitiskt
stöd som stöd genom företagareföreningar.
Som även departementschefen
understrukit bör berörda
organ i nära samverkan lösa uppkommande
gränsdragningsfrågor.
Såsom utskottet erinrat om i det föregående
har sedan 1963 försöksvis
tillämpats ett system med investeringsbidrag
till industrilokaler i form av
statskommunala beredskapsarbeten. Utskottet
tillstyrker att sådana beredskapsarbeten
främst användes vid arbetslöshet
av konjunktur- och säsongmässig
natur och inte som ett lokaliseringspolitiskt
medel.
Utskottet ansluter sig vidare till att
investeringsfondernas användning i lokaliseringspolitiskt
syfte upphör. Investeringsfonderna
har tillkommit som ett
konjunkturpolitiskt medel. När särskilda
former nu tillskapas för det lokaliseringspolitiska
stödet bör investeringsfonderna
reserveras för sin egentliga
uppgift. Utskottet vill särskilt peka på
att ett fortsatt lokaliseringspolitiskt utnyttjande
av fonderna skulle medföra,
särskilt för norrlandslänens del, att fonderna
inte längre skulle kunna påräknas
som ett verksamt medel vid en konjunkturnedgång.
Med det nu anförda har
utskottet också velat avstyrka den i motionerna
I: 870 och II: 1079 gjorda hemställan
att investeringsfonderna tills vidare
skall få användas i lokaliseringspolitiskt
syfte.
XVII) Sasom utskottet understrukit i
det föregående bör enligt dess mening
det statliga ekonomiska stödet för lo
-
kalisering ske i de särskilda former
som tillstyrkts av utskottet. Utskottet
anser att det skulle vara olämpligt att
jämsides med det föreslagna stödet också
införa förmåner av skattemässigt
slag. Utskottet avstyrker således motionskraven
rörande utnyttjande av beskattningen
såsom ett lokaliseringspolitiskt
medel.
XVIII) Frågan om utjämning av bensinpriset
genom differentiering av bensinskatten
har varit föremål för riksdagens
prövning senast år 1962. Riksdagen
uttalade därvid att en skattedifferentiering
skulle strida mot den hittills
tillämpade principen att statlig
skatt skall uttagas efter en för hela riket
enhetlig skattesats. Utskottet, som
avstyrker de motionsledes väckta kraven
i denna fråga, vill erinra om departementschefens
uttalande, att om det
kan påvisas företagsekonomiska skäl
för en utjämning av drivmedelspriserna,
initiativ härtill torde komma att
tagas av berörda intressenter.
XIX) I propositionen avvisas tanken
på lagstiftning om särskilt tillståndstvång
i syfte att hindra en från samhällssynpunkt
olämplig lokalisering av
näringslivet. Enär man i första hand
bör söka påverka näringslivets lokalisering
genom stimulerande åtgärder,
anser departementschefen att en lagstiftning
för närvarande inte är påkallad.
I motionerna 1:878 och 11:1089
hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall ge till känna, att
lagstiftningsåtgärder som ger samhället
möjligheter att tvångslokalisera företag
icke skall förekomma. Utskottet
anser att den kraftiga utvidgning av det
lokaliseringspolitiska stödet som sker
under den femåriga försöksperioden
möjliggör att näringslivets lokalisering
kan påverkas i önskvärd omfattning
genom positiva .stödåtgärder. Mot bak
-
Onsdagen den 10 december 1904 fm.
Nr 42
19
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
grunden av det nu anförda anser utskottet
att något ytterligare uttalande
från riksdagens sida icke är aktuellt.
XX) I motionerna 1:878 och 11:1089
samt 1:889 och 11:1078 har förslaget
om eu lokaliseringsdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen
upptagits. I det
senare fallet anföres som motivering att
lokaliseringsverksamheten på detta sätt
kan tillföras den sakkunskap som representanter
för företagare, arbetstagare,
kommuner och kreditväsen bör besitta.
Utskottet vill påpeka att den önskade
representationen till en del är förverkligad
redan inom den nuvarande arbetsmarknadsstyrelsen.
Departementschefen
har vidare lämnat vägen öppen
för en breddning av styrelsens sammansättning,
därest en sådan skulle visa
sig önskvärd. Utskottet avstyrker motionärernas
förslag och instämmer i
vad departementschefen anför.
Reservationer hade avgivits
1) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp, vilka ansett att
det ovan under I) intagna avsnittet i
utskottets yttrande som började på s.
16 med orden »Vad beträffar själva
målsättningen» och slutade på s. 17 med
orden »kunna väsentligt reduceras» bort
ha följande lydelse:
»Vad beträffar själva målsättningen
för lokaliseringspolitiken vill utskottet
först erinra om att kommittén för näringslivets
lokalisering angivit följande
tre syften:
1. Att främja en sådan lokalisering
av näringslivet, att landets tillgångar
av produktionsfaktorer blir utnyttjade
och fördelade på olika områden på ett
sådant sätt att nationalinkomsten blir
så stor som möjligt och att arbetskraften
bereds full sysselsättning.
2. Att skapa en harmonisk samliällsmiljö,
som så långt det är möjligt ger
människorna — oberoende av var de
måste bo för åt! fullgöra sin uppgift
— eu likvärdig standard i fråga om social
och kulturell service.
3. Att lokalisera näringslivet så, att
rikets försvar underlättas.
Denna målsättning nödvändiggör enligt
kommittén att man söker undvika
å ena sidan en stark koncentration av
befolkningen till storstäderna, å andra
sidan en splittring av näringslivet på
alltför många och små orter, där varken
företagen eller konsumenterna kan erhålla
den mångsidiga service som numera
efterfrågas.
Såsom påvisats i motionerna I: 870
och II: 1079 har propositionen en härifrån
avvikande målsättning. Av departementschefens
uttalande framgår, att
lokaliseringsåtgärderna i huvudsak
skulle begränsas till orter av redan relativt
hög storleksgrad. Det heter vidare
i propositionen, att koncentrationen
till storstadsområdena och landets övriga
expansiva områden inte bör gå så
snabbt, att uppenbara risker föreligger
för en eftersläpning i utbyggnaden
av bostäder, kommunikationer och andra
serviceanordningar. Det lokaliseringspolitiska
syftet skall enligt propositionen
endast vara att underlätta de
enskilda människornas anpassning till
strukturomvandlingen. Propositionen
avser sålunda endast att bromsa takten
i koncentrationen till storstadsområdena
och övriga expansiva områden. Såsom
konstaterats i de ovannämnda motionerna
skall lokaliseringspolitiken enligt
propositionen uppenbarligen inriktas
på ett i hög grad koncentrerat
och centraliserat näringsliv och samhälle.
Den huvudinriktning, som sålunda
kännetecknar propositionen, avviker —
såsom motionärerna framhållit — inte
endast från kommitténs för näringslivets
lokalisering förslag utan även från
den målsättning, som hittills angivits
för lokaliseringspolitiken. I riksdagsbesluten
beträffande lokaliseringspolitiken
1952 och 1956 har understrukits ange
-
20
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lägenheten av att förutsättningar skapas
för en bättre befolkningsbalans och
särskilt framhållits att den ytterligare
tillväxten av främst de största tätorterna
hör hejdas. Denna inställning måste
riksdagen också sägas ha givit uttryck
åt, när den 1959 begärde utredning om
näringslivets lokalisering. I bankoutskottets
yttrande över de då förevarande
motionerna framhölls, att syftet borde
vara att få till stånd en lämplig differentiering
av näringslivet och en
spridning av företagsamheten. De direktiv,
som regeringen gav åt kommittén
för näringslivets lokalisering, var också
i överensstämmelse härmed. De dominerande
problemen är självfallet,
hette det, utflyttningen från landsbygden
och storstädernas tillväxt. I många
regioner fanns enligt direktiven ett utpräglat
behov av ett mera differentierat
näringsliv för att området skulle bli
mindre konjunkturkänsligt, för att såväl
kvinnor som män skulle få arbete
och för att ungdomarna skulle få vidgade
möjligheter i sitt yrkesval.
Det torde kunna konstateras, att lokaliseringsverksamheten
hittills varit i
god överensstämmelse med riktlinjerna
från 1952 och 1956.
Den ändring i den lokaliseringspolitiska
inriktningen, som propositionen
representerar i förhållande till de riktlinjer
som hittills gällt för lokaliseringsverksamheten,
däribland även direktiven
för den utredning som ligger
till grund för propositionen, har inte
närmare motiverats av departementschefen.
Såsom framhållits i de ovannämnda
motionerna kan man emellertid
förmoda att anledningen är att söka
i en uppfattning att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande skulle nödvändiggöra
ett i hög grad koncentrerat och
centraliserat näringsliv och att endast
ett sådant näringsliv skulle motsvara
det moderna samhällets krav. Såsom
framhållits i de nämnda motionerna
1:870 och 11:1079 har en sådan uppfattning
emellertid inte stöd i utförda
undersökningar eller utredningar. Motionärerna
understryker i sammanhanget
bl. a., att lokalisering i en större tätort
i allmänhet torde medföra de högre
etablerings- och arbetskraftskostnaderna
och att stora tätortsbildningar sannolikt
inte medger, att de produktiva
resurserna utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Det sistnämnda påtalades för övrigt
även i den år 1956 framlagda propositionen
beträffande lokaliseringspolitiken.
Departementschefen uttalade där,
att allt tydde på att vissa tätortsområden
i vårt land nått en sådan storleksordning,
att risk förefanns för uppkomsten
av sådana desorganisationsföreteelser,
som kunde leda till ett mindre effektivt
utnyttjande av våra totala produktiva
resurser.
I de nämnda motionerna har vidare
hävdats, att de miljö- och försvarspolitiska
synpunkterna undervärderats i
propositionen. Utskottet finner denna
bedömning riktig. Såsom framhållits i
motionerna torde ett starkt koncentrerat
och centraliserat näringsliv inte ge
de bästa förutsättningarna för en harmonisk
samhällsmiljö. Utskottet vill
också understryka, att en ytterligare
centralisering av näringslivet till de
stora tätortsområdena måste betecknas
som allvarlig inte minst från försvarssynpunkt.
Av det anförda framgår, att utskottet
inte kan godta den i propositionen angivna
målsättningen för lokaliseringspolitiken.
I de nämnda motionerna I: 870 och
11:1079 framhålles, att lokaliseringspolitiken
bör inriktas på en såväl socialt
som ekonomiskt riktig spridning
av näringsliv och bebyggelse över hela
landet. Näringslivet bör vara decentraliserat
så långt de företags- och samhällsekonomiska
möjligheterna kan bedömas
medge. Motionärernas motivering
härför baserar sig på förhållandena
i såväl glesbygderna som de större
tätorterna. Den pågående folkutflyttningen
från landsbygden och de mind
-
Onsdagen den 1 <> december 1964 fm.
Nr 42
21
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
re tätorterna rycker undan det nödvändiga
underlaget för en tillfredsställande
allmän och enskild service för
den kvarstannande befolkningen. En
folkuttunnad bygd ger inte heller en
miljö med goda förutsättningar för människornas
trivsel. För de stora städerna
medför ytterligare befolkningskoncentration
svåra problem. Motionärerna
riktar uppmärksamheten särskilt på
de svårigheter som följer i fråga om
bostadsförsörjningen och bomiljön, trafikapparaten
och vissa sociala förhållanden.
Det bör enligt motionärerna
vara ett väsentligt intresse, att man
genom en aktiv lokaliseringspolitik, som
stimulerar företagsamheten och därmed
även bosättningen i mindre tätorter, kan
lätta trycket på bostadsmarknaden i de
stora tätorterna.
Motionärerna framhåller i likhet med
kommittén för näringslivets lokalisering,
att en splittring av näringslivet
på alltför många och små orter bör
undvikas. Föreliggande utredningsmaterial
säger emellertid, framhåller motionärerna,
att goda lokaliseringsbetingelser
finns även i orter av mindre storlek
än som uppenbarligen avses i propositionen.
En lokaliseringspolitisk inriktning
på relativt små tätorter är enligt
motionärernas mening motiverad
inte endast av miljöpolitiska skäl utan
även av ekonomiska. De undersökningar,
som kommittén för näringslivets lokalisering
redovisat, torde ge belägg
för att även relativt små tätorter företagsekonomiskt
kan ha goda lokaliseringsbetingelser.
Motionärerna erinrar
i sammanhanget om att den industriella
ny- och omlokaliseringen under åren
1946—1961 såsom kommittén för näringslivets
lokalisering redovisat i stor
utsträckning skedde till relativt små
tätorter. För de relativt små tätorternas
möjligheter som lokaliseringsorter talar
också det förhållandet, att den procentuellt
starkaste ökningen av den sammanlagda
folkmängden i tätorter av
olika storlek mellan åren 1950 och
1960 förelåg i tätorterna med 2 000
20 000 invånare, särskilt i industriorterna.
De viktigaste lokaliseringsfaktorcrna
har visat sig vara tillgång på enskild
och allmän service, .särskilt goda kommunikationer,
tillgängliga industrilokaler
till rimliga kostnader och framför
allt tillgången på arbetskraft. Samhällsekonomiskt
kan fördelar vinnas, om lokalisering
sker till orter med outnyttjad
samhällelig kapitalutrustning. Detta
torde i stor utsträckning gälla för de
relativt små tätorterna. Det måste på
sikt anses samhällsekonomiskt riktigt,
att den nödvändiga serviceutrustningen
i så stora delar av landet som möjligt
baseras främst på ett i orten och
bygden livskraftigt näringsliv. Från
ekonomiska synpunkter är det också
enligt motionärerna anledning att uppmärksamma
angelägenheten av att
mindre tätorter med ensidigt näringsliv
genom en aktiv lokaliseringspolitik
beredes möjligheter till komplettering
med ny industriell verksamhet.
Enligt motionärernas mening bör
målsättningen för en aktiv lokaliseringspolitik
vara att skapa och upprätthålla
ett nät av livskraftiga tätorter
över hela landet. Det är självklart att
de lokala betingelserna måste bedömas
olika i olika delar av landet och att
tätheten i förekomsten av orter, som
kan bedömas som livsdugliga, kan variera
väsentligt. Några mera generella
regler för en sådan tätortsbedömning
torde enligt motionärerna inte böra
preciseras. Målsättningen i motionerna
är sålunda mera frågan om en inriktning
att så långt det är ekonomiskt
möjligt skapa ett decentraliserat näringsliv
och samhälle. Motionärerna understryker
emellertid, att kommunblockscentra
bör kunna godtas som lokaliseringsorter.
Detsamma bör enligt
motionärerna gälla beträffande andra
tätorter, som kan sägas ha motsvarande
karaktär och funktion.
Den lokaliseringspolitiska målsättning,
som sålunda angivits i motio
-
22
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
nerna 1:870 och 11:1079, anser sig utskottet
helt kunna godta.
Även i vissa andra motioner förekommer
särskilda uttalanden och yrkanden
beträffande den lokaliseringspolitiska
målsättningen. Sålunda hemställes
i motionerna I: 878 och II: 1089
att riksdagen skall ge till känna att
lokaliseringspolitikens målsättning bör
vara att öka även individernas valmöjligheter
i fråga om bosättningsort. Detta
syfte främjas givetvis på effektivaste
sätt genom den målsättning, som utskottet
ovan anslutit sig till. I motionerna
1:889 och 11:1078 betonas särskilt
att lokaliseringspolitiken måste utformas
så att icke den fria marknadshushållningen
hindras eller konkurrensförutsättningarna
snedvrides. Detta bör
enligt utskottets mening vara en självklar
målsättning. Även övriga motionsledes
framförda synpunkter beträffande
den lokaliseringspolitiska målsättningen
torde kunna anses besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.
»;
2) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp, vilka ansett att
det ovan under II) intagna stycket i
utskottets yttrande som började på s.
17 med orden »Med lokaliseringspolitiken»
och slutade på s. 18 med orden
»bringas att upphöra» bort ersättas med
ett avsnitt av följande lydelse:
»Med lokaliseringspolitiken står arbetsmarknadspolitiken
i nära samband.
Den avvägning, som departementschefen
gjort mellan de båda åtgärdsområdena,
kritiseras i motionerna I: 870
och II: 1079. Uttrycket i propositionen,
att lokaliseringspolitiska åtgärder kan
vara också samhällsekonomiskt motiverade
endast i orter där en rörlighetsstimulerande
arbetsmarknadspolitik av
olika skäl inte kan lösa sysselsättningsfrågorna,
utvisar enligt motionärerna
att departementschefen fäster väsentligt
större vikt vid den rörlighetsstimulerande
politiken än vid lokaliseringspolitiken.
Med inriktningen på ett så långt möjligt
decentraliserat näringsliv och målsättningen
på en lokaliseringspolitik,
som kan skapa och upprätthålla ett nät
av livskraftiga tätorter över hela landet,
är det motionärernas uppfattning
att en aktiv lokaliseringspolitik i första
hand bör utnyttjas i de sysselsättningssvaga
områdena. Först om och i den
mån lokaliseringspolitiska åtgärder inte
bedömes ekonomiskt möjliga för orten,
bör rörlighetsstimulerande åtgärder tillgripas
och då i första hand inriktas på
rörlighet inom regionen.
Utskottet ansluter sig till den avvägning
som motionärerna sålunda förordat.
I sammanhanget finner utskottet
även anledning erinra om den nyligen
offentliggjorda undersökning, som visar,
att endast omkring en tredjedel av
de arbetstagare, som får arbetsmarknadsverkets
starthjälp för platsbyte, är
kvar på den anvisade arbetsplatsen efter
ett år.»;
3) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i Önnarp, vilka ansett att
det ovan under III) intagna stycke på
s. 18 i utskottets yttrande som började
med orden »En särskild fråga» och
slutade med orden »i denna fråga»
bort ha följande lydelse:
»En särskild fråga — — — ( = utskottet)
— — —- förbättra vägförbindelserna
där. Med tanke på de aktuella
lokaliseringspolitiska åtgärderna bör de
i motionerna framförda synpunkterna
vara värda visst beaktande.»;
4) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i Önnarp, vilka ansett att
det ovan under IV) intagna stycke på s.
20 i utskottets yttrande som började
med orden »Utskottet finner» och slutade
med orden »en utvidgad lokaliseringspolitik»
bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner den i propositionen
aviserade undersökningen av storstadsområdenas
tillväxtproblem angelägen.
Såsom förordats i motionerna
1:870 och 11:1079 bör emellertid undersökningen
få ett vidare syfte. Det
Onsdagen den It) december ltl(>4 fm.
Nr 12
2:!
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
bör vara möjligt att genom eu sådan
undersökning skapa eu säkrare bild av
vilken typ av näringsli vslokalisering,
som från såväl ekonomiska som miljöpolitiska
synpunkter kan bedömas
vara den lämpligaste för värt land. 1
sammanhanget bör även mera exakt
kunna bedömas hur rörlighetsstimulerande
åtgärder och en aktiv lokaliseringspolitik
samhällsekonomiskt förhåller
sig till varandra. Den av motionärerna
förordade undersökningen, som
bör kunna tjäna till viss ledning för såväl
lokaliseringspolitiken som arbetsmarknadspolitiken,
bör enligt utskottets
mening komma till stånd så snart
som möjligt. I övrigt vill utskottet hänvisa
dels till vad utskottet tidigare anfört
om de i propositionen föreslagna
lokaliseringspolitiska åtgärdernas karaktär
av försöksverksamhet, vars resultat
kommer att följas av de olika
berörda instanserna, dels till vad i
propositionen uttalas om en intensifierad
forsknings- och utredningsverksamhet.
På dessa grunder avstyrker utskottet
det i motionerna 1:874 och
II: 1082 väckta förslaget, att riksdagen
nu skall hemställa om ytterligare utredning,
syftande till en utvidgad lokaliseringspolitik.
»;
5) av herrar Nils Theodor Larsson,
Stefanson, Berglund, Hansson i önnarp
och Larsson i Umeå, vilka ansett
att det ovan under V) intagna avsnitt
på s. 22 i utskottets yttrande som började
med orden »En regional avgränsning»
och slutade med orden »visar sig
påkallade» bort ha följande lydelse:
»En regional avgränsning — — —
(= utskottet) — — -— gränsen skall
justeras. Enligt utskottets mening är
det angeläget, att de delar av landet
som betecknas som norra stödområdet,
blir föremål för en aktiv lokaliseringspolitik.
Avgränsningen i propositionen
medför emellertid att andra delar av
landet, som enligt kommitténs för näringslivets
lokalisering förslag skulle
ha kommit i fråga för mera långtgåen
-
de ekonomiska insatser, ställes utanför
och endast i särskilda fall kan få del
av ett företagsstöd. Det gäller främst
de områden i östra Götaland, som under
en följd av år haft betydande sysselsättningssvarigheter.
Föreliggande
prognoser pekar på minskande folkmängd
för dessa områden. I överensstämmelse
med vad som uttalats i flera
motioner finner utskottet det därför
nödvändigt, att det statliga ekonomiska
stödet i lokaliseringssyfte inriktas på
de sysselsättningssvaga områdena i östra
Götaland enligt samma grunder som
skall giilla för norra stödområdet. Förslag
till geografisk avgränsning av ett
sådant östligt stödområde bör skyndsamt
upprättas, förslagsvis av det centrala
lokaliseringsorganet efter samråd
med de regionala instanserna.
Beträffande norra stödområdets gränser
tillstyrker utskottet, att dessa nu
fastställes i enlighet med departementschefens
förslag. Utskottet, som tidigare
betonat de nu föreslagna lokaliseringsåtgärdernas
karaktär av försöksverksamhet,
finner det emellertid naturligt,
att man särskilt söker följa utvecklingstendenserna
i de områden, som kommer
att gränsa till stödområdena. Enligt
utskottets mening bör Kungi. Maj:t
under försöksperioden äga att företaga
mindre förändringar av stödområdenas
gränser i den mån sådana visar
sig påkallade.»;
6) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp, vilka ansett att
det ovan under VI) intagna avsnitt på s.
23 i utskottets yttrande som började
med orden »Mot detta angivande» och
slutade med orden »motionärernas synpunkter
befogade» bort ha följande lydelse:
»Propositionen
innebär i nämnda avseende
en betydande maktkoncentration
till regeringen och dess organ, som
skulle få avgöra den lokaliseringspolitiska
inriktningen utan att riksdagen
fått uttala sig om de närmare riktlinjerna
för densamma. Den av utskottet för
-
24
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
ordade målsättningen, att lokaliseringspolitiken
skall vara inriktad på att skapa
och upprätthålla ett nät av livskraftiga
tätorter över hela landet, ger dock
en riktlinje för den lokaliseringspolitiska
tillämpningen. Därutöver vill utskottet
i överensstämmelse med vad
som föreslagits i motionerna I: 870 och
II: 1079 uttala, att samtliga kominunblockscentra
och till karaktär och funktion
motsvarande tätorter hör kunna
konnna i fråga som orter för det direkta
ekonomiska stödet, över huvud
taget bör inte en företagare inom stödområdena
förvägras det direkta ekonomiska
stödet, såvida inte lokaliseringen
till den valda orten uppenbarligen måste
bedömas sakna de nödvändiga ekonomiska
förutsättningarna. Av största
vikt är det vidare enligt utskottets mening
att fördelningen av företagsstödet
sker i överensstämmelse med den bedömning
som företrädes av den regionala
representationen. I överensstämmelse
med vad som förordats i motionerna
1:870 och 11:1079 och i stort
sett även i motionerna I: 878 och
II: 1089 bör planeringsrådets bedömning
av vilka orter eller områden, som
skall komma i fråga för det statliga företagsstödet,
tillmätas avgörande vikt.»;
7) av herrar Nils Theodor Larsson,
Stefanson, Åkerlund, Risberg, Berglund,
Regnéll, Hansson i önnarp och Larsson
i Umeå, vilka ansett att det ovan
under VII) intagna stycke på s. 24 i
utskottets yttrande som började med
orden »Utskottet är för sin del» och
slutade med orden »härav föranledda
förslag» bort ha följande lydelse:
»Både sociala och ekonomiska skäl
talar med styrka för att ett särskilt
stöd utgår till vissa regioner i Norrlands
inland i syfte att i framtiden åstadkomma
lämpliga stödorter för bebyggelsens
serviceutrustning. Som framhålles
i ett flertal motioner är det nödvändigt
att Norrlands inland har erforderligt
befolkningsunderlag för att omvårdnaden
och utnyttjandet av våra na
-
turtillgångar skall kunna upprätthållas.
För den skull och av sociala skäl är
det motiverat att glesbygdernas befolkning
får tillgång till en väl utbyggd service.
Utskottet vill för sin del tillstyrka
att en särskild utredning kommer till
stånd rörande stödet till det norrländska
inlandets glesbygder.»;
8) av herrar Åkerlund, Risberg och
Regnéll, vilka ansett, att det ovan under
VIII) intagna stycke på s. 26 i utskottets
yttrande som började med orden
»Vid en jämförelse» och slutade
med orden »yrkandet i motionerna
1:889 och 11:1078» bort ersättas med
ett avsnitt av följande lydelse:
»Utskottet kan inte biträda förslaget
om inrättande av en statlig lånefond
för direkt långivning. På denna punkt
delar utskottet helt den mening, som
framfördes i kommittén för näringslivets
lokalisering av ledamoten Sten Källenius.
I likhet med denne anser utskottet
att lokaliseringsstödet ej får bli
fråga om långsiktig subventionspolitik.
Endast företag som bedöms vara i längden
ekonomiskt försvarbara skall sålunda
erhålla stöd. En sund ekonomisk
princip bör alltså vara att man bedömer
att låntagaren skall kunna förränta
och amortera sitt lån med överskott
i rörelsen.
Den företagsekonomiska bedömningen
av projekt, som skall komma i åtnjutande
av lokaliseringspolitiska stödåtgärder,
får central betydelse. Den sakkunskap
som behövs för en sådan bedömning
finns redan samlad hos våra
kreditinstitut, inte minst genom deras
vitt förgrenade kontorsnöt och genom
en ingående lokalkännedom. Det är
— inte minst för de företag som kommer
i åtnjutande av stödåtgärder — angeläget
att utnyttja denna erfarenhet
och expertis.
Kreditinstitutens företagsekonomiska
bedömningar måste vara av grundläggande
betydelse för de lokaliseringsbestämmande
organens beslut om stödlån,
eftersom dessa bedömningar klar
-
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 12
25
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lägger de risker samhället ikläder sig
nr lokaliseringssynpunkt. Om åter långivning
sker direkt från de lokaliseringsbestämmande
organen, kan de lokaliseringspolitiska
och de företagsekonomiska
övervägandena komma att
blandas på ett sätt, som gör det svårt
att väga dessa bedömanden mot varandra.
Riskerna förefaller då större att
urvalet av låneprojekt icke sker enligt
företagsmässigt riktiga förutsättningar.
Utskottet anser sålunda att stödlånen
bör förmedlas av de ordinarie kreditinstituten.
Genom deras kreditprövning
preciseras villkoren för ett risktagande
utöver vad kreditgivaren kan eller
— enligt villkoren för sin verksamhet
— får lämna; man får ett besked om
vad ett lokaliseringsbeslut kostar samhället.
Själva beslutet om åtgärden fattas
emellertid av lokaliseringsmyndigheterna.
Kreditinstituten styr sålunda
inte förloppet. Den selektiva styrningen
sker i stället genom lokaliseringsmyndigheterna.
Det framhålles i propositionen att
man skulle få garanti för den berörda
verksamheten endast genom att disponera
en fond, som beträffande utnyttjandet
är prioriterad vid inträffande
kreditåtstramningar i samhället och
med en kapitaltillgång relativt oberoende
av årliga beslut. Därvidlag kan först
framhållas, att en fond som är beroende
av årliga anslag ej långsiktigt säkerställer
tillgång på medel, eftersom varje
års riksdag är obunden att fatta sina
beslut.
Om svårigheter skulle uppstå att i
kreditinstituten placera statsgaranterade
lokaliseringslån bör riksdagen kunna
uttala sig till förmån för en prioritering
av sådan långivning. En tänkbar väg
vore att ge de statsgaranterade lånen
en särställning vid beräkning av bankernas
likviditetskvoter. En annan vore
att öppna möjlighet till refinansiering
i AP-fonderna. Vill riksdagen fastställa
en prioritering i förevarande fall, kan
densamma således enligt utskottets me
-
ning genomföras i form av kreditgaranti
lika väl som genom en lånefond.
Utskottet anser att man genom att
utforma garantisystemet på här angivet
sätt kan nå samma effekt i lokaliseringsarbetet
som genom en lånefond.
Samtidigt får man ett administrativt
enklare och därmed billigare förfarande.
På här angivna grunder avstyrker
utskottet det i propositionen framlagda
förslaget om inrättande av en .statlig
fond för lokaliseringsändamål och
tillstyrker i stället att, såsom yrkas i
motionerna 1:889 och 11:1078, under
en femårsperiod från och med budgetåret
1965/66 .statliga kreditgarantier intill
ett belopp av 100 miljoner kronor
per år ställes till förfogande i lokaliseringspolitiskt
syfte.»;
9) av herrar Nils Theodor Larsson,
Stefanson, Berglund, Hansson i önnarp
och Larsson i Umeå, vilka ansett att
det ovan under IX) intagna stycke på
s. 26 i utskottets yttrande som började
med orden »Att, såsom i motionerna»
och slutade med orden »såvitt nu är i
fråga, motionerna 1:870 och 11:1079
samt 1:878 och 11:1089» bort ha följande
lydelse:
»Även om utskottet anser att lokaliseringsstödet
i första hand bör utgå
i form av statliga lån och bidrag, finner
utskottet det motiverat att dessa stödformer
kompletteras med ett kreditgarantisystem,
så att utlåningen kan ges
en större omfattning. Utskottet föreslår
därför att under det första året av den
femåriga försöksperioden statliga kreditgarantier
medges inom en ram av
50 miljoner kronor.»;
10)
a) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i Önnarp, vilka ansett att
det ovan under X) intagna stycke på
s. 26 i utskottets yttrande som började
med orden »Den av departementschefen»
och slutade med orden »kan utskottet
inte tillstyrka» bort ha följande
lydelse:
2!i
Nr 42
Onsdagen den IG december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
»Den av departementschefen förordade
medelsramen för den femåriga försöksperioden
är enligt utskottets mening
icke till fvllest. Det föreslagna anslaget
till investeringsbidrag, 60 miljoner
kronor per år, medger inte tillräckliga
resurser för ett ekonomiskt verksamt
stöd till den industriella utvecklingen
både innanför stödområdesgränserna
och på de orter i andra delar
av landet, där särskilda stödåtgärder
blir aktuella. Utskottet ansluter sig
därför till det i motionerna 1:870 och
II: 1079 väckta förslaget att till investeringsbidrag
för det första verksamhetsåret
skall anslås 100 miljoner kronor.
Medelsbehovet för de därefter följande
åren bör, såsom motionärerna förordat,
avgöras senare på grundval av de erfarenheter
som verksamheten ger.»;
b) av herrar Stefanson, Berglund och
Larsson i Umeå, vilka ansett att det
ovan under X) intagna stycke på s. 26
i utskottets yttrande som började med
orden »Den av departementschefen»
och slutade med orden »kan utskottet
inte tillstyrka» bort ersättas med ett
avsnitt av följande lydelse:
»Behov av lokaliseringsstöd föreligger
enligt utskottets mening i icke ringa
utsträckning även utanför norra stödområdet.
Medelsanvisningen för lokaliseringsstödet
bör anpassas med hänsyn
härtill. Men även andra omständigheter,
främst behovet av att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna blir tillräckligt
omfattande, motiverar att medelsramen
för investeringsbidraget det första
budgetåret under försöksperioden beräknas
till större belopp än det av
Kungl. Maj:t angivna, 60 miljoner kronor.
Utskottet förordar att medelsbehovet
för investeringsbidraget för detta
år beräknas till 75 miljoner kronor.
Det underlag som nu finnes tillgängligt
för bedömning av den statliga lokaliseringsfondens
totala medelsbehov
nästkommande budgetår, är synnerligen
knapphändigt. Skulle det senare
visa sig att behovet av de medel som
nästa budgetår kan få en välplanerad
och effektiv användning uppgår till
större belopp, får medelsanvisningen
givetvis anpassas därefter inom ramen
för den avvägning som statsfinansiella
och konjunkturpolitiska hänsyn kräver.
» ;
11) av herr Nils Theodor Larsson,
som ansett att det ovan under XII) intagna
stycke på s. 27 i utskottets yttrande
som började med orden »I likhet
med departementschefen» och slutade
med orden »norra stödområdet
till godo» bort ha följande lydelse:
»I likhet med departementschefen
— — — (= utskottet) —--i det
föregående angivna kravet. Utskottet
tillstyrker förslaget att här ifrågavarande
stöd skall kunna utgå även i
sydöstra Götaland.»;
12) av herrar Stefanson, Berglund
och Larsson i Umeå, vilka ansett att
det ovan under XIII) intagna stycke
på s. 34 i utskottets yttrande som började
med orden »Vissa taxefrågor» och
slutade med orden »i motionerna framförda
förslagen» bort ha följande lydelse:
»Vissa
taxefrågor inom kommunikationsområdet
har berörts i några motioner.
Utskottet vill tillstyrka det i
motionerna 1:878 och 11:1089 framställda
yrkandet angående gemensamma
zontaxor för buss och tåg, men anser
sig inte kunna biträda det i motionen
II: 1094 framlagda förslaget om en
utredning angående omläggning av statens
järnvägars godstransporttaxor.»;
13) av herr Nils Theodor Larsson,
som ansett att det ovan under XIV) intagna
stycke på s. 31 i utskottets yttrande
som började med orden »Utskottet
vill också» och slutade med orden
»Öland och fastlandet» bort ha följande
lydelse:
»I motionerna 1:877 och 11:1076
riktas uppmärksamheten på fraktkostnadernas
negativa verkningar på förut
-
Onsdagen den 10 december 1964 fm.
Nr 12
27
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
sättningarna för lokalisering pa Öland.
I avvaktan pa att den planerade bron
mellan Öland och fastlandet blir färdigställd
borde det enligt motionärernas
uppfattning vara skäligt att staten
lämnade ekonomiskt stöd för att nedsätta
kostnaderna för godstransporter
mellan Öland och fastlandet. Utskottet
instämmer häri och tillstyrker således
motionärernas förslag att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära skyndsam
prövning och förslag beträffande ett
sådant statligt stöd.»;
14) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp, vilka ansett att
det ovan under XVI) intagna avsnitt på
s. 32 i utskottets yttrande som började
med orden »Utskottet instämmer i» och
slutade med orden »i lokaliseringspolitiskt
syfte» bort ha följande lydelse:
»Det statliga kreditstödet genom
kommerskollegium och företagareföreningarna
bör enligt utskottets mening
främst utgöra ett komplement ----
(= utskottet)----ett lokaliserings
politiskt
medel.
Utskottet kan icke ansluta sig till propositionens
förslag att investeringsfondernas
användning i lokaliseringspolitiskt
syfte nu skall upphöra. Det utnyttjande
av investeringsfonderna i sådant
syfte som för närvarande är möjligt
har inte minst för Norrlands del
haft stor betydelse. I avvaktan på resultatet
av en utredning rörande möjligheterna
att i lokaliseringsbefrämjande
syfte medgiva företag vissa skattelättnader
bör investeringsfonderna enligt
utskottets mening liksom hittills få
användas i det angivna syftet. Utskottet
tillstyrker därför det i motionerna
I: 870 och II: 1079 gjorda yrkandet därom.
»;
15) av herrar Nils Theodor Larsson,
Stefanson, Åkerlund, Risberg, Berglund,
Regnéll, Hansson i önnarp och Larsson
i Umeå, vilka ansett
dels att det ovan under XVII) intagna
stycke på s. 33 i utskottets yttrande
som började med orden »Såsom utskottet
understrukit» och slutade med orden
»ett lokaliseringspolitiskt medel»
bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser att rätt till en snabbare
initialavskrivning av industribyggnader
för företag inom stödområdet
skulle kunna utgöra ett verksamt komplement
till andra stödåtgärder. Eu
skattelättnad i denna form torde kunna
stimulera redan etablerade och välkonsoliderade
företag i Syd- och Mellansverige
att förlägga filialer och dotterföretag
inom stödområde. Utskottet,
som finner en beskattningsreform i lokaliseringspolitiskt
syfte angelägen, anser
det önskvärt att genom Kungl.
Maj :ts försorg en utredning därom kommer
till stånd och att förslag i ämnet
därefter förelägges riksdagen.»;
dels att — under förutsättning härav
— i utskottets hemställan motionerna
1:884 och 11:1096 bort upptagas
bland de under B. förtecknade motionerna
samt motionen II: 1084 bland de
under G. förtecknade motionerna;
16) av herrar Åkerlund, Risberg och
Regnéll, vilka ansett
dels att det ovan under XVIII) intagna
stycke på s. 33 i utskottets yttrande
som började med orden »Frågan
om en utjämning» och slutade med
orden »av berörda intressenter» bort
ha följande lydelse:
»Frågan om en utjämning — — —
( = utskottet) — — — för hela riket
enhetlig skattesats. Utskottet vill erinra
om departementschefens uttalande,
att om det kan påvisas företagsekonomiska
skäl för en utjämning av drivmedelspriserna,
initiativ härtill torde
komma att tagas av berörda intressenter.
Utskottet finner det likväl rimligt
att, såsom föreslagits i motionerna I: 889
och 11:1078, möjligheten att åstadkomma
en differentiering av den särskilda
bensinskatten upptages till övervägande
i samband med en kommande reformering
av företagsbeskattningen.»;
28
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
dels att — under förutsättning härav
— motionen 11:1093 bort i utskottets
hemställan upptagas bland de under
B. förtecknade motionerna;
17) av herrar Stefanson, Åkerlund,
Risberg, Berglund, Regnéll och Larsson
i Umeå, vilka ansett att det ovan under
XX) intagna stycke på s. 36 i utskottets
yttrande som började med orden
»I motionerna I: 878» och slutade
med orden »vad departementschefen
anför» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:878 och 11:1089
samt 1:889 och 11:1078 har förslaget
om en lokaliseringsdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen
upptagits. I de
förstnämnda motionerna anföres som
motivering att det för uppnående av avsedd
effekt med stödverksamheten krävs
att arbetsmarknadsstyrelsen vid beredning
av stödärendena har möjlighet att
utnyttja den sakkunskap och erfarenhet
i tekniska, ekonomiska och finansiella
frågor, som finns representerad
inom näringslivet, i kommunerna och
inom kommerskollegium, vilket organ
tidigare handlagt frågor rörande lån
till industri och hantverk. Motionärerna
framhåller också att den sakkunskap
som representanter för arbetstagare och
kreditväsen besitter bör utnyttjas. Utskottet
finner det angeläget att man tillser
att det centrala organ, som har att
handlägga ärenden rörande bidrag, lån
och lånegarantier, redan i inledningsskedet
ges en sammansättning med representation
från de olika områden
som ovan nämnts. Utskottet tillstyrker
därför motionerna 1:878 och 11:1089
samt I: 889 och II: 1078 i vad de avser
inrättande av en central lokaliseringsdelegation
som i arbetsmarknadsstyrelsens
ställe skall handha ärenden rörande
bidrag, lån och lånegarantier.»;
18) av fru Hörnlund
beträffande vad utskottet anfört och
hemställt i fråga om det i motionerna
1:874 och 11:1082 gjorda yrkandet;
19) av herrar Stefanson, Berglund
och Larsson i Umeå
med avseende på vad som anförts
i det ovan under XIX) intagna stycke
på s. 34 i utskottets yttrande, som började
med orden »I propositionen avvisas»
och slutade med orden »icke är
aktuellt».
Ett särskilt yttrande hade avgivits av
herrar Stefanson, Berglund och Larsson
i Umeå.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr REGNÉLL (h):
Herr talman! I vårt land har det redan
länge förts debatt kring lokaliseringsfrågor.
Att det finns skäl att hålla
den debatten levande, vet var och en
genom egen erfarenhet. Vi har sett storstadsregionernas
svårigheter att sörja
för bostäder och interna kommunikationer
för de människor som söker sig
dit för att arbeta i de expanderande yrkena.
Vi känner glesbygdernas problem
med att hålla uppe samhällsservicen,
när befolkningsunderlaget samtidigt
går nedåt. Bor vi i en större tätort, ser
vi ofta trivselvärden försvinna genom
en överdriven expansion, som förresten
ofta också innebär ekonomiska
nackdelar. De som bor i glesbygden ser
med bekymmer att i den trakt där de
trivs och känner sig hemma många arbetstillfällen
försvinner utan att nya
arbetsmöjligheter erbjuder sig. Tomma
skolor och öde bostäder är ett besked
om kapitalvärden som går till spillo.
Våra personliga erfarenheter kan vi
lätt komplettera med statistiska besked,
t. ex. upplysningen att den stadsmässiga
bebyggelsen upptar mellan en och
två procent av Sveriges totala yta men
rymmer inte mindre än tre fjärdedelar
av landets befolkning, som där skapar
fyra femtedelar av den totala nationalprodukten.
Att finna synpunkter och material för
Onsdagen den l(i december 19G4 fm.
Nr 42
29
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik ni. m.
en lokaliseringsdebatt är sannerligen inte
svårt. Nej, svårigheten ligger tvärtom
i avvägningen och i begränsningen
av ämnet. Det starka känslomässiga
engagemang, som ligger nära till hands
när vi ser vår vanda miljö utsatt för radikala
förändringar, ger ofta som resultat
ett ensidigt ställningstagande, där
vi med en kyligare bedömning måste
erkänna, att det får bli fråga om att avväga
och jämka samman skilda intressen.
Vad beträffar svårigheten att avgränsa
ämnet förmodar jag, att herr
talmannen kommer att få höra talarna
komma in också på frågor, vilka i och
för sig inte behandlas i lokaliseringspropositionen
men som är så närliggande,
att jag föreställer mig att talmannen
inte håller dem borta från debatten.
Ett par av dem är högst aktuella.
Jordbruksministerns promemoria om
jordförvärvs- och skogsförvärvslagarna
kommer säkert in i bilden. Detsamma
gäller väl lokaliseringen av statsverksamheten,
där vi småningom har att
emotse ett förslag.
Omöjligt är det väl inte att någon
talare kommer att göra gällande att
det varit önskvärt att få förslag i sådana
närliggande ämnen samtidigt med
förslaget till riktlinjer för lokaliseringspolitiken.
Men då ligger den repliken
nära till hands: I så fall hade vi fått
vänta ännu längre på propositionen,
och otåligheten har redan länge varit
stor.
Sedan den Näslundska utredningen
tillsattes för fem år sedan tillfrågades
regeringen gång på gång när utredningen
kunde tänkas bli färdig. När betänkandet
kom efter fyra års arbete, d. v. s.
förra hösten, började otåliga interpellanter
efterlysa propositionen. I otålighetens
tecken utarbetade också några
av de politiska partierna lokaliseringspolitiska
program.
I augusti i år kom så en departementspromemoria,
som för resten spelade
en stor roll i valdebatten — enligt
vissa bedömare också för valresultatet.
Efter vad som kallats eu »uppborstning»
presenterades förslaget som proposition
i november, lagom för att bli
formell utgångspunkt för remissdebatten,
där lokaliseringsfrågan också kommenterades
av många talare. Också därefter
har debatterna i kamrarna flera
gånger snuddat vid ämnet. Så sent som
vid kvällsplenum i går var vi här i kammaren
inne på lokaliseringspolitiska
spörsmål: arbetstillfällena i norrlandslänen
och .statlig företagsamhet.
Riksdagen har med andra ord gång
på gång i fråga om lokaliseringspolitiken
använt den teknik med tjuvstart i
debatten, som finansministern betackat
sig för i fråga om allmänna skatteberedningen.
Metoden torde ha haft det
goda med sig att positionerna redovisats
tidigt och därför varit kända när
propositionen skrevs.
Med den något splittrade arbetsmetod,
som väl många av oss tillämpar
här i riksdagen, satt jag häromdagen i
kammaren och lyssnade till skolexperternas
resonemang om relativa betyg
contra absoluta betyg samtidigt som
jag bläddrade igenom vad som sagts i
lokaliseringsfrågan under remissdebatten
i november.
Jag gjorde då två iakttagelser. Den
ena var att också de som fördömer systemet
med absoluta betyg tycks vara
fullt beredda att använda det systemet
när det gäller att betygsätta regeringsförslag.
Den andra iakttagelsen var att
kritikerna av absolut betygsättning
tycks ha rätt i sin uppfattning att sådana
betyg kan variera avsevärt alltefter
betygsättarens subjektiva uppfattning.
De vitsord som utfärdades i remissdebatten
sträckte sig nämligen alltifrån
professor Heckschers »icke fullgod lösning»
.— vilket väl ungefär svarar mot
min skoltids a eller i varje fall AB —
över betyget »relativt hygglig», utställt
av herr Andersson i Brämhult, själv
ledamot av den Näslundska utredningen,
ända ned till herr Torsten Bengtsons
30
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Bc, formulerat i omdömet »långtifrån
tillfredsställande».
Utskottet har vid sin granskning hamnat
betydligt närmare professor Heckschers
omdöme än herr Bengtsons. De
allmänna riktlinjerna har utskottet i
allt väsentligt kunnat ställa sig bakom,
och i konkreta sakfrågor föreslår vi
riksdagen bara två ändringar gentemot
propositionen, nämligen en annorlunda
utformning av de planeringsråd, som
man siktar till vid länsstyrelserna, och
en från två till tre miljoner höjd gräns
för sådana lokaliseringsärenden, som
skall hänskjutas till prövning hos Kungl.
Maj:t. I båda dessa fall är det önskemål
framförda i motioner som blivit vägledande
för utskottet.
I en rad fall har utskottet något mindre
restriktiva formuleringar än vad propositionen
har. Ett exempel på detta
finner man, när utskottet tar ställning
till den geografiska avgränsningen av
norra stödområdet. En del motionärer
hade riktat uppmärksamheten på de
svårigheter som alltid följer med gränser
av olika slag, och utskottet försöker
ta de synpunkterna till vara genom
att uttala sig för att Kungl. Maj:t
under försöksperiodens gång skall ha
rätt att justera den nu fixerade gränsen,
om erfarenheter ger anledning till
det.
Ett annat exempel på uppmjukning
från utskottets sida är den amorteringsfria
tiden för lokaliseringslån, där vi
— också med utgångspunkt från motioner
— föreslår att Kungl. Maj:t skall
kunna medge intill fem års amorteringsfrihet
i stället för propositionens förslag
om en längsta amorteringsfrihet
på tre år.
Den uppmärksamme läsaren finner
ytterligare några exempel på att utskottet
föreslår mindre fasta bestämmelser
än vad departementschefen tänkt sig.
Det innebär att utskottet vill understryka
karaktären av försöksverksamhet
i den lokaliseringspolitik, som nu
skisserats och att vi anser det riktigt
med en rätt hög grad av rörelsefrihet
för en verksamhet, där man undan för
undan skall dra slutsatser av nya erfarenheter.
Det är inte fråga om att en
gång för alla mejsla ut några lagens
stentavlor som skall gälla för all framtid.
Vlen samtidigt är vi angelägna om
att understryka att utskottet är medvetet
om att det är önskvärt med fasthet och
precisering i bestämmelserna. Detta både
med tanke på medborgarnas intresse
av klara bestämmelser och med tanke
på möjligheterna att tolka erfarenheterna
av lokaliseringspolitiken.
Det är, herr talman, ett mycket stort
antal frågor som har aktualiserats via
motioner och i viss utsträckning förts
vidare fram till reservationer. Jag föreställer
mig att det debattekniskt vore
olämpligt, om jag här från talarstolen
skulle göra några försök att kollektivt
eller individuellt behandla dessa avvikande
uppfattningar, innan de presenterats
av talesmän för motioner eller
reservationer.
Jag inskränker mig därför till etpar
konstateranden. Det första gällei
den partimässiga fördelningen av reservationerna.
Två reservationer är gemensamma
för de tre borgerliga partierna, en är
gemensam för högern och folkpartiet
och två för folkpartiet och centerpartiet.
Högern är ensam om två reservationer
och folkpartiet om tre. Centern
har inte mindre än sex reservationer,
där partiet för fram särmeningar, och
dessutom föreligger ytterligare tre från
en av centerpartiets båda ledamöter i
utskottet.
Det andra konstaterandet får bli att
reservationerna är av ganska olika vikt.
Där finns reservationer med stillsam
önskan om utredning, där utskottet funnit
särskild utredning onödig, men där
finns också centerpartiets reservation
nr 1, som vill hävda att departementschefens
hela målsättning för lokaliseringspolitiken
är felaktig. Där finns högerförslaget
om statliga kreditgarantier
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 12
:ii
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
i stället för den statliga 500-miljonersfonden
och diir finns centerparti- och
folkpartiförslagen om ännu större statliga
engagemang än propositionens förslag
om 800 miljoner kronor under en
femårsperiod.
Den massiva talarlistan, som anslagits
här i kammaren, iir, herr talman, eu
garanti för att dessa ting — väsentliga
och mindre väsentliga — kommer upp
till debatt, och jag inskränker mig därför
till att på detta stadium komma
med ett yrkande, som med hänsyn till
mitt eget engagemang i en del av reservationerna
blir följande:
Bifall till bankoutskottets utlåtande i
den mån det icke motsvaras av yrkanden
i reservationerna nr 7 och 15, framförda
av ledamöter från samtliga borgerliga
partier, i reservationen nr 17,
som är gemensam för högern och folkpartiet,
och i reservationerna nr 8 och
16, framförda av högerrepresentanter.
Till de uppräknade reservationerna
— alltså nr 7, 8, 15, 16 och 17 — ber
jag samtidigt att få yrka bifall.
Herr LARSSON i Umeå (fp):
Herr talman! Bankoutskottets utlåtande
nr 48, som behandlar Kungl.
Maj:ts proposition angående lokaliseringspolitiken,
vilken vi nu skall avgöra,
har föregåtts av en intensiv debatt
inom stora områden av vårt land.
Utflyttningen i vissa delar av landet
har skapat allvarliga problem. Det
har främst varit den verksamma befolkningen
som flyttat, på grund av att arbetstillfällen
ej funnits. Den strukturrationalisering
som skett inom näringslivet
har gett oss ekonomiska fördelar,
vilket inte är att förakta, men den har
samtidigt medfört problem som för
många är av allvarlig art. Det har inte
enbart varit ett ekonomiskt problem för
den enskilde utan även i hög grad för
de kommuner och samhällen som drabbats
av avfolkningen. Resultatet har blivit
kännbart på många olika sätt, och
även om det i många fall varit ofrån
-
komligt att denna omflyttning måste
ske, har den dock fått följder som naturligt
nog oroat många. Den försöksverksamhet
som nu skall genomföras
för eu lokalisering av företag till orter
med arbetskraftsöverskott hälsas därför
med tillfredsställelse.
Förhoppningarna att lokaliseringspolitiken
skall lösa alla problem kan givetvis
inte infrias, utan det är väl närmast
så att man här försöker sig på ett
»grepp» för att få bättre balans mellan
tillgång på arbetskraft och arbetstillfällen.
Den omflyttning av arbetskraft
som måste äga rum även i framtiden
kan lindras betydligt om det kan skapas
bärkraftiga företag i olika delar av
vårt land, så att människorna som måste
omlokaliseras får möjlighet att finna
sin utkomst i hemlänen, om de så
önskar, och inte tvingas att avflytta
alltför långt från sina hemorter, något
som för många ter sig motbjudande. Det
stöd som föreslagits till företagen som
skall lokaliseras till de orter där överskott
på arbetskraft finns, får man hoppas
skall vara så lockande att ett gott
resultat nås, och därigenom skulle även
större trygghet kunna vinnas för de
människor som i dag oroar sig för sin
egen och sina barns framtid.
I det avsnitt av bankoutskottets utlåtande
som berör målsättningen för
en aktiv lokaliseringspolitik har vi från
folkpartiet ett särskilt yttrande. Vad
det gäller målsättningen att tillvarataga
de resurser av tillgänglig arbetskraft
som man för närvarande inte kan sysselsätta
är vi ense med utskottet, liksom
vi anser att lokaliseringspolitiken
står i nära samband med arbetsmarknadspolitiken.
Det måste finnas möjligheter
att genom ett väl avpassat utnyttjande
av dessa båda medel, som
kommer att ställas till förfogande, ge
den enskilde arbetstagaren valmöjligheter
vad det gäller bostadsort.
Det är främst de norra områdena i
vårt land som för närvarande har besvärliga
förhållanden för att sysselsät
-
32
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ta den arbetskraft som finns tillgänglig.
De beredskapsarbeten som varit och
är i gång har varit värdefulla genom
att människorna först och främst kunnat
ges ett arbete och dessutom på
grund av att dessa arbeten i stor utsträckning
kunnat läggas ut på sådana
projekt som i och för sig har varit
sysselsättningsskapande för framtiden.
Enbart beredskapsarbeten kan dock i
längden inte användas, dels därför att
den arbetskraft som sysselsättes vid dylika
arbeten knappast kan känna någon
trygghet och dels därför att arbetstillfällen
av denna karaktär är begränsade.
Tillvaratagandet av de arbetskraftsreserver
som finns är enligt vår uppfattning
en för samhället ytterst viktig
fråga och dess ekonomiska betydelse är
av sådan räckvidd, att vi anser att den
lokaliseringspolitik som förordats i propositionen
bör bedrivas med kraft och
beslutsamhet från samhällets sida.
De åtgärder som hittills vidtagits har
visserligen varit värdefulla men ej tillräckliga
för att uppnå den balans som
eftersträvas. Såvida man kan stimulera
utbyggande och nyetablering av företag
inom utflyttnings- och arbetslöshetsområden
skulle man där kunna tillvarataga
de fasta värden som redan finns i
bygden. Frågan kan ställas vad som är
effektivare ur samhällsekonomisk synpunkt
att flytta arbetskraften eller företagen.
Inom det område som i propositionen
benämns »norra stödområdet»
och som i yta omfattar mer än halva
landet finns givetvis många områden,
där man får räkna med att industriell
verksamhet blir svår att upprätthålla.
Å andra sidan finns det i många av
dessa områden andra möjligheter att
dels sysselsätta ett stort antal människor
och dessutom, vilket kanske är
nog så viktigt, ge landet välbehövliga
inkomster.
Vad jag i detta sammanhang syftar
på är den turism som skulle kunna ge
oss värdefull valuta, om vi satsade tillräckligt
på denna industrigren, om man
nu får kalla turismen för industri. I
årets statsverksproposition framhöll finansministern
att ett utflöde av valuta
skedde genom att vi svenskar förbrukade
mer valuta för vår utlandsturism
än den valuta som kom in genom utlänningarnas
besök i vårt eget land.
Det torde vara få länder som har så
naturliga förutsättningar att ge turisten
något »annorlunda» än vad Sverige har,
men vårt turistväsen är fortfarande i
sin linda, även om vällovliga och lyckade
försök gjorts med gott resultat på
många håll. Den svenska turismen vad
det gäller vår fjällvärld är ju starkast
koncentrerad till vintern och då särskilt
vårvintern, vilken säsong är begränsad
till cirka tre månader. Vad som finns
att göra av den kanske vackraste delen
av året i vår fjällvärld, sommar och
höst, bör på ett bättre sätt kunna tillvaratagas
och utnyttjas.
Den lokalisering som är ämnad att
komma i gång har försökskaraktär, och
det torde ej vara möjligt att närma sig
problemet på annat sätt än att genom
stimulans söka komma till rätta med
missförhållandena. Det är därför enligt
vår uppfattning viktigt att de regler
som skall gälla ej ges en alltför snäv
ram. Vi accepterar att kommunblockscentra
får lokaliseringspolitiskt stöd,
men vi vill samtidigt framhålla att
även andra orter med goda betingelser
för en lokalisering bör kunna få sådant
stöd. Det lär ej vara möjligt att draga
någon bestämd gräns, utan i stället bör
den enskilde företagarens bedömning
av lokaliseringsort vara avgörande, så
långt det kan bedömas vara företagsekonomiskt
riktigt.
I Norrland, där kommunblocken ofta
är mycket stora, finns inom många
block tätorter som bör utbyggas vidare
för att de därigenom skall få ett tillräckligt
underlag för att ge de omkringliggande
småorterna den erforderliga
tätortsservicen. I många av dessa norrlandskommuner
skulle det vara felaktigt
att enbart satsa på kommun
-
Ortsdagen den 16 decértlbor 1*904’ till.
Nr 42
:i:i
Kiktlinj
blöckscerttéa, då mah därigenom ej
skulle nå den avsedda effekten att
kunna tillvarata den tillgängliga arbetskraften
i full omfattning.
I de orter som ligger utom stödområdet
kan ofta förekomma förhållanden
som förutsätter att samliällsåtgärder
sätts in i lokaliscringspolitiskt syfte.
Detta skall också enligt propositionen
kunna ske i särskilda fall, och vi vill
understryka att detta bör ske, men vi
finner att det skulle ha varit bättre,
om man i sådana fall hade haft bestämda
kriterier att gå efter. Ett kriterium som
vi särskilt vill understryka är sysselsättningen
av den kvinnliga arbetskraften,
Vilken vi anser det särskilt angeläget
att kunna tillvarata. Detta gäller
områden både inom och utom stödområdet!
Det är ofta den samlade familjeinkomsten
som har en avgörande betydelse
för en orts invånare, och om näringslivet
är alltför ensidigt kan man
befara att rubbningar kan uppstå som
kan vara till skada för det utnyttjande
av den totala arbetskraften söm bör
vara målet för lokaliseringspolitiken.
Vi har velat ge en något mera vidgad
syn på målsätthingen än utskottet uttalar
sig för, meri vi vill samtidigt
framhålla1 att detta i deli1 för sig ej står
1 något dirtekt motsatsföehållande till
utskottets uttalande. Vi anser att bedÖmningéri
av de företag som skall lokaliseras
och sorti söker stöd för detta
bör Vara liberal och att alltför snäva
gränser ej1 bör dragas utan ätt förutsättningarna
sorti’ helhet och den enskilde
företagarens bedömning skall
tillmätas avgörande betydelse för valet
av lokaliseringspolitik.
Jag övergår nu till den regionala avgrärisningen
av stödområdet. I fråga
om detta har centerpartiet och folkpartiet
i en gemensam reservation föreslagit,
att områden i östra Götaland
även skall inräknas i det område som
skall kunna få lokaliseringsstöd. De förhållanden
som råder inom vissa områden
i östra Götaland är likartade med
2 — Andra kammarens protokoll 196b. Nr
r för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
förhållandena inom det norra stödområdet.
I kommittéförslaget som propositionen
stöder sig på hade förutsatts
att detta område skulle kunna få lokaliseringsstöd
beroende på de förhållanden
som där råder. Den bedömning
vi här har gjort kommer senare att
närmare belysas av herr Berglund, varför
jag begränsar mig till enbart den
ekonomiska sidan av säkert. För tillvaratagandet
av arbetskraft gäller givetvis
samma förutsättningar och önskemål
som i det andra området och detsamma
gäller det samhällsekonomiska
intresset. Då vi ursprungligen i vår partimotion
ej inräknat förstnanirida område
vid beräkning av erforderliga medel
blir en följdverkan av denna utvidgning,
att vi vid deiv prtnkt som avser
medlén föreslår eri ökning av dessa.
Glesbygdsbefolkningéns speciella problem
tas upp bl. a. i folkpartiets partimotion.
På denna punkt har folkpartiet,
centerpartiet och högern avgivit en gemensairi
reservation, som utmynnar i
ett förslag orii en särskild utredning
rörande stödet till det norrländska inlandets
glesbygder. Vad vi här särskilt
vilt- understryka är det behov av en
nöjaktig tätörtsservicé som faktiskt föreligger.
Dessa delar av Norrlands inlähd
kän ej väntas få tillräckligt snabbt
en lökalisriririg som möjliggör åt! de
mindre'' sartihäliena där kan ge tillräcklig
servide åt deri befolkning söm måste
finnas böéride inom området för att de
råvarör som där ritvirines skall kunna
tillvaratas. Öet är främst skogstillgångarna
som kräver att ett visst befolkningsunderlag
finns kvar där. Kan dessa
riiänniskör ej få den service som de
har rätt att fordra och som erhålles
på andra orter föreligger fara för att
den arbetskraft som det här är fråga om
ej kommer att stanna kvar. Detta skulle
få allvarliga ekonomiska verkningar för
landet i sin helhet och inte minst för
den industri som redan är utbyggd för
en viss råvarutillgång. Även om skogsbruket
rationaliseras måste det dock
42
34
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
finnas människor kvar som sköter maskiner
och redskap.
Skall dessa orter kunna ge en tillräcklig
service torde avvaktan på skatteutjämningskommitténs
förslag, som
utskottsmajoriteten föreslår, ej vara tillfyllest.
Vad som nu sker i dessa orter
är i många avseenden oroande och det
lär knappast vara möjligt att planeringsråden
i berörda län ålägges uppgiften
att bevaka denna fråga. Utskottet
ställer sig i sin skrivning förstående
till problemet och anser att dess
ställningstagande icke får tolkas så att
problemet skall lämnas obeaktat.
Frågan bör enligt vår uppfattning
särskilt utredas då den har stor samhörighet
med lokaliseringspolitiken. Man
får förutsätta att i den mån lokalisering
av företag kan ske till dessa orter
något särskilt stöd ej behöver ges, då
orten på detta sätt blir självförsörjande.
Men i de orter där lokaliseringsåtgärderna
ej får betydelse riskerar man
att i framtiden få underskott på arbetskraft
till en för landet så värdefull råvarutillgång,
och det lär vara förenat
med ekonomiska svårigheter att över
huvud taget kunna lösa detta arbetsproblem,
om utflyttningen från skogsarbetarsamhällena
blir för stor. Den sociala
sidan av saken är ej minst tungt
vägande, då arbetstagare oavsett var
bostadsorten är belägen har rätt till
en nöjaktig samhällelig service. Problemet
med många av dessa orter är att
antalet sysselsatta ej är så stort att det
kan läggas till grund för samhällsbildningar
av erforderlig storlek. Däremot
kan dessa människors arbete ej undvaras
för vår samhällsekonomi. Det bör
därför vara klokt att snarast få denna
fråga belyst och åtgärder vidtagna i
tid.
Vad gäller medelsramen för lån i
lokaliseringssyfte har folkpartiet och
centerpartiet i en gemensam reservation
begärt en höjning i form av en
kreditgarantiram om 50 miljoner kronor
under det första året. Det område
som kommittén har föreslagit har enligt
propositionen ökats men lånemedlens
omfattning har minskats. Enligt
vår uppfattning föreligger starka skäl
för att lånemedlen skall kunna ges i
större omfattning än vad som föreslås
i propositionen. Utskottsmajoriteten
finner att en uppdelning på tre olika
stödformer är olämplig — vari olämpligheten
består framgår dock ej av utskottets
skrivning. En uppdelning enligt
vårt förslag bör kunna bli synnerligen
smidig. Man får förutsätta att
i den mån garantier kan placeras på
marknaden dessa i första hand bör utnyttjas
och fondmedlen i andra hand.
Den förmåga kapitalmarknaden har vid
det aktuella tillfället blir dock givetvis
avgörande.
Vad gäller investeringsbidraget har
vi med hänsyn till utökningen av området
beträffande östra Götaland funnit
att en utvidgning från det i propositionen
föreslagna beloppet 60 miljoner
kronor till 75 miljoner vore välbetänkt.
Det är svårt att kunna göra en
bedömning på det underlag som står
till förfogande. Medelsramens storlek
måste därför uppskattas. Som vi framhållit
i vår reservation är vi beredda
att, för den händelse vår bedömning
visar sig vara alltför försiktig och medlen
ej skulle vara tillräckliga, frågan
om en anpassning till en höjning av
medelsramen får göras inom ramen för
den avvägning som statsfinansiella och
konjunkturpolitiska hänsyn kräver. Det
i motionerna 1:870 och 11:1079 äskade
beloppet på 100 miljoner kronor
tror vi för vår del är för stort med
hänsyn till åtgången av medlen. Principiellt
föreligger ingen skillnad mellan
folkpartiet och centerpartiet i denna
fråga, utan det är en bedömningsfråga
i vilken omfattning medlen kan bli erforderliga.
Vi har här velat göra en
mera försiktig bedömning.
Vad gäller skattelättnader som lokaliseringsstimulerande
åtgärd har vi i
en gemensam reservation begärt att
Onsdagen den lfi december 1964 fin.
Nr 42
:!5
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
denna fråga genom Kungl. Maj:ts försorg
utredes och atl förslag i ämnet förelögges
riksdagen. Som vi i vår partimotion
framhåller är eu lättnad av
skattetrycket i fråga om investeringar
en faktor att räkna med i lokaliseringssyfte.
Genom en sådan förmån skulle
det vara tänkbart att få företag som
redan blivit välkonsoliderade att intressera
sig för en lokalisering till sådana
platser som är önskvärda ur lokaliseringssynpunkt.
Det är bl. a. filialbildningar
som man med skattelättnader
skulle kunna stimulera, och frågan
bör efter utredning kunna få en ur lokaliseringssynpunkt
godtagbar lösning.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att
i våra grannländer uppmuntras lokaliseringen
genom skattelättnader.
Beträffande frågan om tillgripandet
av lagstiftningsåtgärder är utskottets
skrivning oklar. Den tolkning som vi
vill göra av utskottsskrivningen är att
utskottet menar att för den försöksperiod
som nu inleds och som omfattar
fem år skall det inte vara erforderligt
med lagstiftning som reglerar lokaliseringen
utan att de positiva åtgärder som
förslagits skall vara tillräckliga. Då vi
från folkpartiets sida har lämnat en
blank reservation på denna punkt har
vi endast velat betona att frågan genom
utskottets skrivning ej aktualiserats och
att utskottets skrivning ej skall ges någon
innebörd i den ena eller andra
riktningen.
I en reservation från folkpartiet och
högern har vi framhållit önskvärdheten
av att en central lokaliseringsdelegation
inrättas. Fördelen med en sådan
vore att man från näringslivet kunde
få den sakkunskap representerad som
kan vara värdefull för organet. Det
framhålles som särskilt viktigt att lokaliseringsdelegationen
redan i inledningsskedet
ges en sammansättning som
representerar de olika områden som
kan beröras.
Den proposition som vi nu behandlar
avser att åstadkomma ett grepp för att
komma till rätta med de olägenheter
som vissa delar av vårt land dras med
genom att full sysselsättning ej kan ges
till den arbetskraft som finnes. Även om
brist på arbetskraft föreligger inom stora
delar av vår redan befintliga industri,
kan denna brist ej lösas genom det
överskott som föreligger inom vissa
landsändar. Kostnaderna för omflyttningen
av befolkningen är endast en
sida av saken. Människornas valfrihet
beträffande bostadsort och önskan att
få bo kvar i den landsända där de har
sina rötter måste tillmätas den allra
största betydelse. Strukturomvandlingen
i samhället pågår och kommer helt
säkert att pågå lång tid framöver. Den
kommer att få följder för den enskilda
människans valfrihet och man måste
nog konstatera att den ej kan genomföras
så, att svårigheter inte kommer
att uppstå för den enskilde individen.
Det gäller dock att se till att samhällets
stödåtgärder insättes på sådant sätt att
minsta möjliga skada åstadkommes för
den enskilde individen. Propositionens
syfte är att söka komma till rätta
med den mer eller mindre tvingande
omflyttningen av människor. Kan företagen
intresseras för en lokalisering i
våra avfolkningsområden vore mycket
vunnet. Önskvärt är att sådana typer av
företag kommer i gång på dessa orter
så att det kan skapas trygghet för
människorna. Det är också glädjande
att det redan börjat förekomma viss
sporadisk lokalisering till orter där
man tidigare haft mycket svårt för att
få industrier intresserade av att flytta
till platsen.
Personligen tror jag på att rådgivning
och saklig upplysning i dessa frågor
för näringslivets del skall visa sig värdefull.
Ofta har nackdelarna av en viss
lokalisering endast tagits med i vågskålen,
medan fördelarna icke blivit
invägda. Den fraktfördyring som exempelvis
belastar en lokalisering till avlägsna
orter uppvägs ofta av att andra
kostnader, bl. a. för elkraft, är betydligt
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
36
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lägre. Det värdefullaste för industriföretagen
bör emellertid vara att de får
en arbetarstam som är starkt bunden
till den lokala orten och följaktligen
stannar kvar på sin arbetsplats, vilket
besparar företagen stora utgifter för att
lära upp ny arbetskraft.
Varje företag har, liksom varje ort,
sina särskilda förutsättningar. Nackdelar
och fördelar måste alltid vägas mot
varandra. Med en rättvis avvägning
härvidlag bör lokaliseringspolitiken
kunna ge gynnsamma resultat. Och därigenom
kan uppnås det mål som propositionen
uppställer, nämligen att man
får möjlighet att ta i anspråk kapital
och arbetskraft som icke tidigare kunnat
utnyttjas.
Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationerna nr
5, 7, 9, 10 b), 12, 15 och 17 vid bankoutskottets
utlåtande.
Herr HANSSON i önnarp (ep):
Herr talman! Allteftersom- maskiner
och'' andra1 tekniska hjälpmedel- har tagits
i anspråk inom produktionslivet
hur i motsvarande grad mänsklig arbetskraft
kunnat friställas, Dfenna utvecklings
som fortgår i alltmer ökad
takt1, har framför allt karakteriserat förhållandena
inom näringslivet under det
senaste decenniet, och detta gällfer inte
bara industrien utan också arbetet inom
skogen1 och1 ute'' på- fälten.
Konsekvenserna1 av denna utveckling
har emellertid varit olika- inom skilda
områden. På en del1''områden har det varit
möjligt- att suga upp dfen friställda
arbetskraften inom serviceyrken, administration
och annan liknande verksamhet.
Inom andra- områden har det däremot
inte funnits samma1 möjligheter
och därigenom har det uppkommit brist
pa arbetstillfällen. Den förra tvpen av
områden brukar kallas expansiva områden
och den senare typen utvecklingsområden
eller underförsörjda områden
— andra benämningar uteslutna.
Huvudsaken är emellertid att man har
klurt för sig att problemställningen inte
är densamma i olika delar av landet
och att detta är anledningen till en del
andra bristfenomen. I de expansiva områdena
har rått och råder alltfort brist
på bostäder. Det har också visat sig
mycket besvärligt och kostnadskrävande
att dör bemästra kommunikationsproblemen,
, om nu detta över huvud taget
är möjligt. Det är egentligen i dessa
fall fråga om en förvuxen form av samhälle.
I den senare typen av områdfen finns
däremot ett permanent överskott på arbetskraft.
Det har inte varit möjligt att
skapa nya arbetstillfällen i sådan utsträckning
att den friställda arbetskraften
har kunnat beredas sysselsättning.
Man får ett sviktande underlag för den
kommunala servicen och social, service
över huvud taget, högre skatter o. s. v.
Det uppkommer med; andra- ord en allmän
stagnation.
Det är denna problfematik som möter
dfen myndighet, arbetsmarknadsverket;
som har att sköta- statens arbetsmarknadspolitik.
Verket har därvid* möjlighet
att'' vidta två olika slags åtgärder.
Dels kan man starta beredskapsarbeten
inom de1 områden som Besväras av- arbetslöshet;
delk kan man ordna med omskolning
av friställd''arbetskraft oeteförsöka
stimulera- arbetskraften till s. k.
rörlighet i både geografiskt- och yrkesmässigt
avseende. När det'' gäller de medel
som stått till förfogande för att öka
den geografiska- rörligheten kan1 nämnas
resebidrag, flyttningshjälp. och
statsbidrag.
Lokaliseringspolitiken har däremot i
stor utsträckning varit ett outvecklat instrument,
som endast dfelvis har kunnat
praktiskt'' användas. På senare tid har
dfetta skett'' om än i rätt sporadisk omfattning.
Ihgen betraktär dfetta tillstånd
som tillfredsställande, utan alla menar
att det måste komma till stånd en ny
tingens ordning på lokaliseringspolitikens
område. De utredningar, som i sadant
syfte företagits, bär blivit föremål
Onsdagen den 10 december 1WM fm.
Nr 12
27
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
för eu viss kritik. Bottu gäller även don
utredning som digger till grund för den
proposition vi här behandlar. .1 propositionen
har sålunda gjorts vissa avsteg
från vad som föreslagits av kommittén
för näringslivets lokalisering.
Låt oss säga att detta är ett försök
att rätta till de uppenbara olägenheter
som nu råder, olägenheter som i mycket
stor omfattning träffar enskilda människor.
Det har alltid betonats att detta
nya initiativ, innefattande stödåtgärder,
som föreslås i propositionen har karaktären
av försöksverksamhet. Det har
klart uttalats att dessa åtgärder har till
huvudsyfte att dämpa den befolk-ningsförflyttning
som har ägt rum och att underlätta
den enskilda människans anpassning
till de nya förhållanden som
växer fram.
Det är just i fråga om denna målsättning
för de lokaliseringspolitiska åtgärderna
som vi inom centerpartiet har en
avvikande mening. Vi har betraktat denna
ändrade uppläggning av en lokaliseringspolitik
som en ny giv, som inte
riktigt stämmer med den uppfattning
som tidigare aviserats. Man har godkänt
och godtagit en fortsatt koncentration
av bebyggelsen som rent ut sagt ett
axiom. Man accepterar den som den
enda säkra grundvalen för fortsatt ekonomiskt
framåtskridande. Det finns
emellertid inte något som helst underlag
för sådana påståenden. Här rör man
sig mer med tro än med vetande. Vi vill
för vår del hävda att innan man avger
sådana säkra omdömen — vilket skett
vid utskottsbehandlingen och även
framkommer i utskottets utlåtande —
om fördelen av ett centraliserat näringsliv
jämfört med ett mera decentraliserat,
hör undersökningar företas som ger
besked om hur situationen i verkligheten
ligger till.
Det verkar i många avseenden — inte
minst med hänsyn till de oklara och
svårtydbara formuleringar som departementschefen
använt — som om han
har haft något av en inbördes kamp
med sig själv mellan å ena sidan »jag
vill» och å andra sidan »jag vill inte».
Stridiga viljor har kompromissat. Helhetsresultatot
betecknar jag därför såsom
en produkt mitt emellan tveksamhet
och passivitet.
Den femåriga försöksverksamhet som
vi nu har att emotse måste enligt vår
mening ha ordentliga resurser. Den får
inte vara någon halvhjärtad insats. Utfallet
av denna försöksperiod kommer
nämligen att bli en värdemätare när
det gäller vilka resultat en lokaliseringspolitik
har möjlighet att ge, om
den är uppbyggd på stimulerande grund
och fri från tvångsmoment. Ju fler medel
man nyttjar samtidigt, desto smidigare
blir tillämpningen och desto större
utsikter har man att emotse ett gott resultat.
Inte minst med tanke på de ytterst
känsliga konkurrensavgränsningar
som man har att ta ställning till kan det
vara nödvändigt att spela på ett brett
register av olika åtgärder.
Också när det gäller själva ortvälet
bär vi en från utskottet avvikande mening.
Vi vill inte vara med om att på
förhand avgöra vilka orter som bör utestängas
från ett statligt lokaliseringspolitiSkt
stöd. I vår terminologi har vi talat
om ett nät av tätorter över hela landet.
Jag förmodar att den talare som
bär ordet efter mig kommer att i någon
män intressera sig för en kritisk granskning
av denna formulering. För att underlätta
hans anförande vill jag emellertid
redan nu säga att uttrycket skall
fattas som en beskrivning av en målsättning
för den lokaliseringspolitiska verksamheten
över huvud taget.
Vi står inte på så oerhört långt avstånd
från utskottets skrivning, om bara
denna hade varit något tydligare. Den
är diffus och i och för sig ganska svårtydbar,
ungefär i stil med .propositionen,
som jag nämnt tidigare.
Vi menar att företagsmässiga bedömningar
bör vara vägledande. Finns det
företagsmässiga undersökningar i ett lokaliseringsfall
som inte direkt säger
38
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ifrån att det är olämpligt att lokalisera
ett företag till en viss ort, anser vi att
man inte heller på förhand skall döma
ut ett sådant lokaliseringsföretag. Varje
ort bör ha sin chans när man skriver
ned riktlinjerna.
Det har sagts att det inte går att göra
på det sättet och att inte ens alla kommuners
centralorter kan komma i fråga,
eftersom många kommunblock redan
nu är så svaga. Det må vara riktigt
i och för sig att det finns svaga kommunblock,
men för det förhållandet tar
vi inte ansvaret. Utskottet påpekar
emellertid att den kringliggande bvgdens
befolkningsunderlag också skall
tas med i bilden, och då kanske bedömningen
kommer att te sig något annorlunda
än vad som sagts under utskottsbehandlingen
och vad som skrivs i utskottsutlåtandet.
Det är självfallet att man inte kan
betrakta lokalisering som ett entydigt
begrepp — jag föreställer mig att det
måste bli mycket rikt på variationer.
Av alla de objekt som kommer i fråga
kommer kanske inga att bli lika varandra,
utan det blir en mängd olika
kombinationer som man behöver ta till.
Därför är det väl ytterst vanskligt att
dra entydiga slutsatser om även ortvalet.
Vi kan få lokaliseringsobjekt som
närmast har till uppgift att tillfälligt
klara sysselsättningen pa en ort med en
sådan sammansättning att detta är den
enda möjliga åtgärden. Vi kan få lokaliseringsärenden
som innebär att man
behöver komplettera redan befintlig företagsamhet
eller utvidga den. Vi kan
få företag som sysselsätter några tiotal
man men också sådana som sysselsätter
flera hundra. Var och en som vill närmare
praktiskt bedöma förutsättningarna
för lokalisering av företag av dessa
skilda typer måste lätt inse att ortvalet
inte kan klart förutses.
En annan viktig sak som har föranlett
reservation från vår sida är förhållandet
mellan de rörlighetsstimulerande
åtgärderna och den lokaliseringspolitik
man ämnar föra. Vi har fattat proposi
-
tionen på det sättet, att man ser den rörlighetsstimulerande
politiken såsom det
primära, inte bara såsom ett likvärdigt
alternativ till lokaliseringspolitiken
utan som ett överlägset sådant. Vi vill
ha klart uttalat, i full överensstämmelse
vad departementschefen har sagt, att
en av de viktigaste lokaliseringsfaktorerna
är tillgången på arbetskraft.
Därmed menar man att lokaliseringspolitiken
också bör vara det första alternativet
och gå före den rörlighetsstimulerande
insatsen.
Eftersom talarlistan är så lång skall
jag försöka begränsa mig, och jag nämner
därför bara kortfattat den lilla passus
som innehåller en begäran om utvidgning
av stödområdet till östra Götaland.
Vår motivering till denna utvidgning
är följande. Kommitténs förslag
är i princip underlaget för bedömningen
av vilka områden som skall komma
i fråga för denna lokaliseringspolitiska
stödverksamhet. Genom att propositionen
begränsat sig till det norra stödområdet
har andra delar av landet, som
enligt kommitténs förslag skulle ha kommit
med, utestängts, och det anser vi
inte vara riktigt.
Beträffande den särskilda stödverksamhet
som kan anses motiverad för det
norrländska inlandet har i motionerna
redogjorts för behovet av ett socialt betingat
stöd. För att man skall få den
service på de olika orterna, som är nödvändig
för att trivsel- och övriga förutsättningar
skall bli likvärdiga med vad
som bjuds medborgarna i andra delar
av landet, krävs det allmänna insatser,
särskilt från staten. Detta är ett speciellt
problem i och för sig. Därför bör man
kanske, när man bedömer inlandets
möjligheter vid den lokaliseringspolitiska
uppläggningen, se till att man lokaliserar
sådan industri att man så långt
som möjligt kan få s. k. följdverkan på
sysselsättningen inåt landet och därmed
kan göra stödverksamhet av den i
reservationen nämnda typen med sociala
motiv så liten som möjligt.
Jag sade att vi skulle vilja se lokali -
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
39
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
seringspolitiken spela med fler instrument
än vad propositionen föreslår.
Som ett av dessa instrument vill vi ha
komplement till låneverksamheten från
fonden med statlig lånegaranti på cirka
50 miljoner kronor det första året. Inte
minst med hänsyn till en smidig avvägning
till konkurrensförhållandena kan
detta anses vara befogat.
Vad beträffar medelsanvisningen har
vi ansett att denna bör omfatta upp till
100 miljoner kronor de första åren mot
propositionens 60. Detta är motiverat
med hänsyn till de erfarenheter man
har vunnit av den lokaliseringspolitik,
som tagit sig uttryck i investeringsbidrag
för beredskapsmedel till industrilokaler.
Det har tidigare varit en rad av
småföretag som fått del av denna stödverksamhet.
Vad som finns kvar är större
företag, och vi får sannolikt större
investeringsobjekt, som kommer att bli
mera kostnadskrävande. Fullt i linje
med vår principiella uppfattning, att
denna försöksverksamhet inte får förfuskas
på grund av för små resurser, anser
jag att medelsramen bör bli av den
storleksordning jag nämnde.
Jag är fullt medveten om att vi har
reserverat oss för en sak som kan vara
kontroversiell, nämligen hur man skall
förfara med investeringsfonderna. Investeringsfonderna
har emellertid från
1 juli 1963 till den 30 juni 1964 inneburit
tillstånd till en finansiering av företag
— byggnader och maskiner — på
383 miljoner kronor enligt arbetsmarknadsstyrelsens
uppgift. Detta är ett ansenligt
lokaliseringspolitiskt stöd, som
nu undanrycks och som kommer att delvis
tona ned värdet av de sammanlagda
insatserna genom propositionens förslag
jämfört med vad som tidigare har
gällt.
Vidare har under samma tid över
fonderna kanaliserats 50 miljoner kronor
till nya företag med ny produktion.
Tio företag har skapat arbete för över
900 nyanställda. Mot denna bakgrund
har vi i en reservation krävt att investe
-
ringsfonderna tills vidare skall användas
i lokaliseringspolitiskt syfte i avvaktan
på att en skatteutredning kan
lägga fram förslag om att ersätta stödet
från fonderna med skattepolitiska åtgärder.
Det skulle vara mycket intressant att
här anlägga ytterligare några synpunkter
på de ställningstaganden vi i övrigt
gjort, men jag skall bara ta upp den försvarspolitiska
aspekten och frågan huruvida
vi skall ha ett centraliserat eller
decentraliserat näringsliv. När vi talar
om den samhällsekonomiska faktorn
och vilken form som är den mest fördelaktiga
för utnyttjande av våra resurser,
glömmer vi ofta en rad oundgängliga
utgifter. Alla måste väl t. ex. medge
att ett centraliserat näringsliv ur försvarssynpunkt
är ett mycket sårbart
samhälle vid en inträffad militär konflikt.
Den evakuerade storstadsbefolkningen
måste ha någonstans att ta vägen,
om den skall kunna skyddas från
skador vid ett fientligt anfall. Och då
behövs det också en försörjningsbas på
de orter dit befolkningen evakueras.
Saknas den basen, är det sannolikt
omöjligt att genomföra evakueringen.
Vi har också påtalat hur man skall
kunna rekrytera militärförbanden i
Norrland. Om den landsdelen avfolkas
så starkt att rekryteringssvårigheter
uppstår, måste luckorna fyllas ut med
folk från de mellersta och södra delarna
av landet, vilket betyder längre
och obekvämare tjänstgöring samt större
kostnader.
Herr talman! Jag har här velat motivera
varför vi har intagit de ståndpunkter
som redovisas i de reservationer
som fogats till utskottets utlåtande,
och mot bakgrund av det anförde ber
jag att få yrka bifall till reservationerna
1—4, 6, 10 och 14 av Nils Theodor Larsson
och mig samt reservationerna 5, 7,
9 och 15 av Nils Theodor Larsson m. fl.
och i övrigt bifall till utskottet.
I detta anförande, under vilket herr
förste vice talmannen övertog ledning
-
40
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. ijt.
en av förhandlingarna, in?tämde herrar
Börjesson i Falköping. Vigelsbo, Persson
i Heden, ,Guslqvsslon i Alvesta, Börjesson
i Glömminge, Svensson i Stenkyrka,
JLarsso^i j Borrby, Fålldin, Boo
och Grebäck (samtliga ep).
Herr HAGNELL (s):
Herr talman! De problem som har
aktualiserat? genom Kungl. Maj:ts proposition
om aktiv lokaliseringspolitik
är ipte nya. Vi vet hur man i våra
grannländer gripit sig an med liknande
och kanske svårare problem: Norge
med sin Nordnorgeplan och Finland
med åtgärder i norra delarna av landet.
Men också på andra håll finns samma
slags problem.
I England har man under efterkrigstiden
försökt industrialisera en del eftersläpande
områden. Statliga och lokala
åtgärder av ,olika slag har tillgripits
för att stimulera tillkomsten av såväl
mindre som större industriföretag.
Samtidigt liar man blivit på det klara
med att det inte räcker att bara -Stimulera.
Man har blivit tvungen att bromsa
den utveckling som har gått alltför
ra$kt på andra håll.
Längr,e än vad Storbritannien har
komm.it
här område,t. Bär är problemet inte i
norr ,utan i väster .och sydväst. Huvudstadsområdet
vaser snabbare än vad
man av olika skäl önskar. Om ipte särskilda
åtgärder vidtages, antar man att
16 å 18 miljoner människor kommer att
leva i Parisområde.t oni en generation.
På samma sätt som vi här i landet har
gjprt kopirnunreformer för att få fram
större och mera bärkraftiga lokala enheter,
och nu vill vi ge sekundärkommunerna
ökat inflytande i lokaliseringso.
ch industrialiseringsfrågorna, liar man
i Frankrike reducerat sina »län» från
90 till 21 ekonomiska regioner. Landshövdingarna
:— om jag får kalla dem
så — i dessa regioner har från rege
-
ringen erhållit ökade befogenheter alt
påverka den ekonomiska utvecklingen.
Frankrike har delats in i fem ekonomiska
zoner. I dep industriellt svagast
utvecklade delen erhåller [företagen
stimulans med 10 å 20 procent av de
totala kapitalkostnaderna för att sätta
upp nya fabriker. I en mellanzon lämnas
industrien vissa begränsade bidrag.
1 den högsta zonen» som utgörs av Parisregionep,
kommer inga subsidier att
lämnas utan det blir där fråga om restriktioper
för företagens nyetableringslust.
Ett intressant drag i den franska lokaliseringspolitiken
är att man bär planer
på att bygga upp sju a åtta miljonstäder
för att därmed skapa motvikter
till huvudstaden. Dessa miljonstäder menar
man skall kunna erbjuda samma sociala
och kulturella villkor och samma
möjligheter som huvudstadsområdet nu
kan ge. Därigenom vill man minska
den dragningskraft som huvudstaden
och dess .omgivning nu utövar. Man
väntar sig inga snabha resultat av ,den
politik som inletts i Frankrike. Verkningarna
kan endast komma efter en
mycket lång period.
På liknande sätt som lokaliseringspolitiken
stått på dagordningen »under efterkrigstiden
i Frankrike och England
bar den också gjort det i Italien. Det
italienska problemet är inte de norra
utan de södra delarna av landet. Sedan
åtskilliga år bär det funnit? en särskild
fond för nyinvesteringar i södra Italien.
Denna fond bär fått sina bidrag från
italienska staten och internationella organisationer.
Genom sina egna föryaitningsbidrag
och företagsgrupper har
italienska staten gått in med nybyggnadsprojekt
inom framför allt varys-,
stål-, cement- och telefonindustrierna
i det underutvecklade Syditalien.
Enbart den italienska statens förvaltningsbolag
med dess dotterbolag IRI
räknar för fyraårsperioden 1964—1967
att i dessa underutvecklade delar av
Italien investera nära 4 000 miljoner
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
41
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
svenska kronor. 1R1 är inte större till
omsättningen än den företagsgrupp som
svenska staten äger.
Redan dessa internationella exempel
är tillräckliga för att visa, att problemet
är likartat på många håll. Det är
därför oegentligt att beteckna dem efter
det ena eller det andra landets norra
eller södra region. Det är ett utvecklingsproblem
som uppstår när vissa regioner
är mindre gynnade än andra.
Problemet blir dessutom dubbelsidigt
genom svårigheterna inom såväl avflyttnings-
som inflyttningsområdena.
I alla länder har man oberoende av
regering funnit anledning att gripa in
från samhällets sida genom att stödja
ekonomiskt och stimulera organisatoriskt
men också på sina håll dämpa utvecklingen
inom de alltför expansiva
områdena. Därtill har man såsom det
italienska exemplet visar genom staten
och dess egna företag bidragit till en
utveckling, som annars inte skulle ha
ägt rum i tillräcklig omfattning.
Den omflyttning som vi nu har inom
vårt eget land är heller inte något förut
okänt. Den stora emigrationsvågen under
de två generationer, som levde närmast
före första världskriget, omfattade
uppemot en miljon människor. Det var
starka materiella intressen som drev
fram att otaliga familje- och släktband
för alltid bröts. Det var en miljon människor
som sökte bättre levnadsförhållanden
utanför våra egna gränser än vad
vi då kunde bjuda dem inom landet.
Inom den tidens avflyttningsorter och
glesbygder tömdes ibland halva socknar
på sina innebyggare. Det var människor
i sina mest arbetsföra år som
bröt upp och gav sig i väg.
Sedan emigrationens våg ebbat ut har
vi haft en liknande omflyttning men
inom landet. Enbart under de år som
förflutit sedan det senaste världskriget
har städernas befolkning ökat med 1,2
miljon samtidigt som landsbygdens
befolkning minskat med x!\ miljon. Men
inte heller landsbygden är ett enhetligt
begrep]). Också där liar stora omflyttningar
ägt rum från de rena glesbygderna
intill tätorter av olika storlek. I
sådana tätorter utanför städerna bor nu
1,6 miljon invånare. Detta betyder att
ungefär 73 procent av vårt lands invånare
bor i städer och tätorter och obetydligt
mer än en fjärdedel på rena
landsbygden, d. v. s. ungefär 2 miljoner
människor.
Det är således ingen ny utveckling
vilken just har inträffat som gör att lokaliseringspolitiken
aktualiserats. Ofta
under stora personliga svårigheter har
miljoner människor flyttat inom gränserna
eller bort från vårt land i överensstämmelse
med de ekonomiska faktorer,
som i stor utsträckning bestämmer
det mänskliga handlandet. Också
den nuvarande omflyttningen har sin
rot i förändrade ekonomiska och tekniska
betingelser. Kan vi vrida den ekonomiska
och tekniska utvecklingen tillbaka?
Säkerligen inte.
Inom bankoutskottet har vid behandlingen
av lokaliseringsfrågan en principiell
skiljelinje gått mellan dem, som
ansett att den samhälleliga lokaliseringspolitiken
bör inriktas på att bromsa
takten i omflyttningen och dem som
förmenat sig kunna stoppa denna omvandling.
I propositionen har framhållits
att det inte kan vara realistiskt att
räkna med att folkminskningen i glesbygderna
och de minsta tätorterna nu
skall kunna stoppas. En sådan strävan
skulle stå i motsats till ansträngningarna
att främja ett ekonomiskt framåtskridande,
vilka är grundläggande för
vår politik för bättre levnadsförhållanden
åt människorna.
Den lokaliseringspolitik, som nu föreslås,
kan i viss mån dämpa den starka
omflyttningen och därmed ge människorna
och samhällena längre tid för
att lösa sina omställningssvårigheter och
på en del håll kanske väsentligt reducera
dessa svårigheter.
Mot denna syn på utvecklingen inom
samhälle och näringsliv står en mera
2* —Andra kammarens protokoll 196b. Nr 42
42
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
politiskt utformad princip, varvid man
förklarar att det inte är tillräckligt att
bromsa takten, utan man vill stoppa
utvecklingen. Centerpartiet anmärker
i sin reservation vid detta avsnitt just
på att propositionen endast inriktas på
att bromsa takten i koncentrationen till
de expansiva tätorterna. Centerpartiet
är emellertid medvetet om att den starkaste
ökningen i folkmängd åren 1950
—1960 har förekommit i tätorter med
så lågt invånarantal som mellan 2 000
och 20 000. De är de mest expansiva
orterna.
Människorna flyttar därför att de
ekonomiska betingelserna har förändrats.
Det är därför intressant att ta del
av hurudan utvecklingen har varit för
en hel del industriföretag, framför allt
livsmedelsindustrien, som tidigare betydde
mycket för de minsta orternas
näringsliv.
Redan under 1930-talet satte rationaliseringen
in i fråga om slakterierna. I
början på 1930-talet fanns över 2 100
slakthus och slaktare. Nu är slakteriernas
antal nere i 49.
Inom mejerierna har utvecklingen
sedan andra världskriget också gått
snabbt. 1946 fanns över 700 företag —
1962 var inte ens hälften kvar, och utvecklingen
är ännu inte avslutad. Enbart
i Skåne torde inom de närmaste
två åren fyra femtedelar av de mejerier
som nu finns försvinna.
Även inom ett annat område, där
lantbruksintressena fått bestämma koncentrationstakten,
har utvecklingen under
de senaste sju åren gått mycket
snabbt. De 140 stärkelsefabriker som
fanns 1958 har nu ersatts med sju fabriker.
Allt detta har kunnat ske till en rationaliseringskostnad
av 32 miljoner
kronor. Vanligen har en ny central fabrik
ersatt 15 gamla fabriker, och den
nya fabriken har skötts i dygnetruntskift
med ungefär 13 man. På det sättet
har fyra femtedelar av antalet anställda
måst söka sig arbete på andra håll.
Lantbruksintressena rationaliserar och
följer samma ekonomiska lagar som näringslivet
i övrigt. Under de senaste
tio åren har rationaliseringen gått ut
över hälften av bryggerierna, och koncentrationen
är ingalunda avslutad.
Också inom den rena jordbruksdriften
är koncentrationen på väg med raska
steg. Hälften av all åkerareal i landet
ligger hos 17 procent av brukarna.
Med den utveckling som nu pågår inom
jordbruket är det de minsta enheterna
som försvinner men därmed det största
antalet brukare. Det är alltså samma utveckling
inom jordbruket självt som
inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.
Samtidigt som man på jordbrukarhåll
driver en politik som inte kan gå emot
den ekonomiska utvecklingen, anklagar
man nu i centerpartimotioner och centerpartireservationer
den statliga lokaliseringspolitiken
därför att den inriktas
på »ett i hög grad koncentrerat och
centraliserat näringsliv». På olika håll
inom jordbruket och dess föreningsrörelse
driver man alltså en koncentration
av sitt näringsliv och en centralisering
av sina företag. De många små sågverk
som förr — för att citera centerpartiet
— låg som »ett pärlband» eller »ett nät
över hela landet» har koncentrerats till
färre men större sågverk, massafabriker
eller pappersbruk.
Inte ens mot den centralisering som
drivs ute i bygderna av jordbrukarintressena
själva kan den statliga lokaliseringspolitiken
med dess 800 miljoner
kronor åstadkomma någon avgörande
vändning. Det är inte propositionen som
talar för ett centraliserat näringsliv —
det är de faktiska förhållandena, tekniskt
och ekonomiskt, som håller på att
driva fram en sådan utveckling med
jordbruksintressenas medverkan. Den
utvecklingen skulle kunna stoppas endast
till priset av att man levde kvar
på en standard som inte heller jordbrukarna
vill acceptera.
Det är en realistisk inställning när
det i propositionen framhålles att man
Onsdagen den 10 december 1904 fm.
Nr 42
in
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
måste dämpa omflyttningstakten för att
ge människor och .samhälle tid och råd
till anpassning. Inget annat av oppositionspartierna
har velat göra sken av
att man tror sig om att kunna stoppa
den utveckling som industriellt och ekonomiskt
pågår. De två övriga oppositionspartierna
inom utskottet har därför
anslutit sig till propositionens riktlinje.
Det är angeläget att slå fast att det
här är en skiljelinje, där centerpartiet
gått utanför de ekonomiska realiteternas
ram — av politiska hänsyn, förmodar
jag. I den mån centerpartiet har
rätt, när centerpartiet förklarar att det
nu är fråga om en ändrad inriktning
av lokaliseringspolitiken genom det förslag
som regeringen framlagt, torde detta
gå tillbaka på att erfarenheterna visar,
att man inte med rimliga lokaliseringspolitiska
medel kan stoppa den pågående
utvecklingen. Det är i hög grad
en anpassning till realiteterna att tala
om att det finns starka sociala och
mänskliga skäl att, som det heter i propositionen,
modifiera verkningarna av
omvandlingsprocessen och minska de
anpassningssvårigheter som den enskilde
ställs inför i ett utvecklingsskede,
kännetecknat av omfattande strukturrationalisering
inom näringslivet med
åtföljande befolkningsomflyttning.
Det nu föreliggande regeringsförslaget
syftar till att hjälpa de delar av
landet som har de största svårigheterna
med industrialiseringen, d. v. s. större
delen av Norrland och vissa västliga
delar av Svealand och Götaland.
Det stod klart redan från början att
centerpartiet ville driva sin egen linje
i frågan och inte ville försöka sig på ett
sakligt samarbete med övriga partier i
utskottet, varken med regeringspartiet
eller oppositionspartierna.
Det anmärkningsvärda i centerpartiets
politik ligger emellertid inte däri
utan i att centerpartiet för fram sina
långt gående krav utan att komma med
förslag till åtgärder som kan förverk
-
liga dem. Centerpartiet anger som självklart
alt »icke den fria marknadshushållningen
skall hindras eller konkurrensförutsättningarna
snedvridas» genom
samhällsingripanden i lokaliseringssyfte.
I diskussionen inom utskottet framhölls
visserligen vid ett tillfälle från
centerpartihåll, hur man lyckats industrialisera
en mindre ort genom att med
hjälp av byggnadsregleringen hindra en
större ort från att erhålla industrien i
fråga. Detta exempel på lyckad industrilokalisering
hängde samman med
den byggnadslagstiftning som gällde före
1957, då man kunde direkt stoppa
lokalisering till större orter och därigenom
hjälpa fram mindre orter över hela
landet. Centerpartiet ville emellertid
inte ha en sådan lagstiftning igen.
Centerpartiet begär således mycket av
lokaliseringspolitiken men ställer inte
motsvarande medel till förfogande.
Ekonomiskt innebär centerpartiets förslag
endast en höjning av de direkta lokaliseringsbidragen
med 40 miljoner
kronor från 60 miljoner och därutöver
vissa kreditgarantier. Även om kreditgarantier
skall ges utan alltför snäva
säkerhetskrav, är dock kreditgarantier
icke detsamma som direkta gåvor till företagen
och företagarna. På den avgörande
punkten bjuder alltså centerpartiet
40 miljoner kronor mer än regeringsalternativet
men menar sig därmed
kunna inte bara bromsa utan stoppa
den omflyttning som betingar oss
den ekonomiska och tekniska utvecklingen.
Därutöver lovar centerpartiet, med
hjälp av de 40 miljonerna, att avsevärt
utvidga stödområdet. Inte bara norra
utan också sydöstra Sverige skall erhålla
hjälp genom dessa pengar. Den
utvidgning som centerpartiet gör betyder
att hjälpverksamheten skall splittras
och omfatta också andra delar av
landet, där man i och för sig välkomnar
en industriell utveckling men där
dock situationen inte är lika svårartad
44
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
som inom norra stödområdet. Inte nog
med att centerpartiet inför ett helt nytt
stödområde utan pengarna skall dessutom
fördelas för att som det heter skapa
och upprätthålla ett nät av livskraftiga
tätorter över hela landet.
Centerpartiets politik innebär att de
svårast drabbade områdena i norr inte
erhåller nämnvärt ökat bidrag i förhållande
till regeringsförslaget.
Enligt propositionen har regeringen
och arbetsmarknadsstyrelsen möjligheter
att i vissa fall gå utanför norra stödområdet
för att fördela de 800 miljonerna,
men innebörden av sådana utvidgningar
till att omfatta »hela landet» kan
inte bli annat än att mindre pengar
ställs till förfogande där svårigheterna
är som störst.
Som jag nyss framhållit blev det från
allra första början klart vid utskottsbehandlingen,
att centerpartiet till varje
pris ville gå sin egen väg. Övriga partier
ansåg sig emellertid kunna ansluta
sig i huvudsak till de riktlinjer som
gällde i propositionen. Detta stämde
också överens med partimotionerna,
bl. a. från folkpartiet. Efter det att utskottsbehandlingen
var över visade det
sig emellertid att folkpartiets ledning
hade ändrat uppfattning. Sedan utskottsbehandlingen
var slutförd, höjdes
lokaliseringsbidraget med 15 miljoner
kronor. Folkpartiet tog därmed, i efterhand,
ett halvt steg i riktning mot centerpartiet.
Stödområdet skulle utökas
med östra Götaland. Folkpartiet anslöt
sig emellertid inte till centerns reservation
om målsättningen för lokaliseringspolitiken
men kom i stället med ett särskilt
yttrande i vilket det bl. a. heter att
man genom en kombination av arbetsmarknadspolitiska
och lokaliseringspolitiska
åtgärder borde kunna »förnya en
expansiv utveckling» i områden, där
utflyttning eljest pågår.
Hur man med 15 miljoner kronor
skall kunna ändra utvecklingen frän
pågående avflyttning till »en expansiv
utveckling», annat än i undantagsfall,
är för övriga ledamöter svårt att förstå.
Trots detta senkomna tillägg bär emellertid
folkpartiet i övrigt anslutit sig
till propositionens riktlinjer, att man
med lokaliseringspolitik endast skall
söka dämpa den omflyttningstakt som
eljest skulle råda.
Avsikten med att man från ledande
folkpartihåll på detta sätt ändrade sin
politik i förhållande till sin egen partimotion
och den linje som under diskussionerna
drivits av partiets representanter
i bankoutskottet torde vara
att man därigenom vill göra en förnyad
ansträngning att följa centerpartiet och
därigenom demonstrera att det verkligen
finns ett småborgerligt mittenalternativ.
Intrycket av diskussionerna i
bankoutskottet är emellertid ett annat.
De svårigheter som förelåg i fråga om
samarbetet med centern bör emellertid
inte läggas folkpartiet till last.
Samtliga partier bär understrukit att
den lokaliseringspolitiska verksamhet
som nu inleds är ett försök. Från samtliga
håll har man understrukit att de
planeringsråd som skall finnas inom
varje län bör få spela en stor roll när
det gäller att välja ut projekt och bedöma
dem med hänsyn till lokala förutsättningar.
De känsliga frågor som hänger
samman med gränsdragningen för
stödområdet och möjligheterna för
Kungl. Maj:t att under försökstiden gå
utanför stödområdet kommer att behandlas
av andra av mina utskottskolleger
och likaså de problem som är förknippade
med organisationsfrågorna.
De kommer också att beröra stödets
närmare utformning och frågan om
möjligheterna att komplettera det ensidiga
näringsliv som nu utmärker åtskilliga
orter och regioner av vårt land.
Avslutningsvis vill jag därför bara ta
upp en sak som samhället har ett speciellt
ansvar för. Inom norra stödområdet
spelar den statliga företagsgruppen
en betydande roll. I de norra delarna av
området svsselsättes mer än en femtedel
av alla yrkesverksamma inom den stat
-
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
liga företagsgruppen. Bankoutskottet anser
att beloppet, 800 miljoner kronor,
inte är större än att det bör avse de
speciella ändamål, som propositionen
nu föreslagit. En utbyggnad inom den
statsägda gruppen bör alltså ske med
andra medel.
Problemen är stora för den närmaste
framtiden inom det norra stödområdet.
De näringsgrenar som där dominerar
håller just på att genomgå en teknisk
omvandling, som skapar betydande svårigheter
för människor och samhällen.
Skogsarbetet rationaliseras, övergången
till helårsarbetare fortsätter, och det
förstärker ytterligare tendensen bland
de 50 000 årsarbetare som nu finns i
Norrland. Nästan hälften kommer inte
att kunna beredas sysselsättning i slutet
av detta årtionde. De nya gruvor
som öppnas kan brytas med en annan
teknik än de gamla gruvorna, och de
kräver därför avsevärt mindre arbetskraft.
Inte heller moderniseringar och
utvidgningar inom skogsindustrierna
skapar i någon nämnvärd grad nya arbetstillfällen.
Den moderna skogsindustrien
arbetar mera med maskiner än
med mänsklig arbetskraft.
Den allmänna tekniska utvecklingen
sätter sina spår också inom de företag
som tillhör den största arbetsgivaren i
Norrland: den statliga företagsgruppen.
Från 1963 till 1970 kan man räkna med
att över 10 procent av den nuvarande
arbetskraften kommer att bli överflödig,
trots vissa smärre utbyggnader på
sina håll. Denna utveckling understryker
det angelägna i att vi snart får förslag
från regeringen hur man tänker
sig skapa nya arbetstillfällen inom den
statliga företagsgruppen i stället för de
som kommer att försvinna allteftersom
tekniken och rationaliseringen sätter
sina spår i sysselsättningen. Det kommer
säkerligen inte att vara lätt att
tvärtemot den tekniska utvecklingen genom
billiga arbetsplatser skapa säkra
arbetstillfällen. I den mån de möjligheterna
finns skall de naturligtvis tas
till vara, men vi bör vara på det klara
med vart utvecklingen bär. För att bereda
sysselsättning inom ett sådant företag
som ett järnbruk fordras en investering
av mellan 200 000 och 250 000
kronor. Utbyggnaden av nya arbetsplatser
blir inte heller billigare inom moderna
skogskemiska industrier. Det
kommer därför att krävas betydande belopp
när vi vill skapa nya arbetsplatser
i stället för de omkring 5 000 som
kommer att försvinna fram till år 1970
inom den statliga företagsgruppen i de
fyra nordligaste länen jämte Hälsingland.
Liksom fallet är i fråga om den försöksverksamhet
som nu skall inledas
med 800 miljoner kronor ligger de
största svårigheterna inte i att skaffa
fram pengar utan i att få fram tekniskt
och ekonomiskt så väl underbyggda
projekt, att man vågar satsa på dem
för framtiden. Det är inte möjligt vare
sig för arbetsmarknadsstyrelsen eller
för länens planeringsråd att skapa sådana
företag. De måste växa fram inom
den privata sektorn men också inom
den statliga. Dessa utbyggnadsprojekt
måste bygga på de möjligheter som den
inhemska och den internationella marknaden
kan erbjuda. Vid sidan av riskvilliga
privata och statliga pengar behövs
en affärsmässig organisation för
att resultat skall uppnås.
På socialdemokratiskt håll tillstyrker
vi den lokaliseringsverksamhet som
propositionen föreslår, och jag vill yrka
bifall till utskottets utlåtande i dess
helhet, över lag förväntar vi oss också
att den största företagsgruppen, den vi
äger gemensamt, ges sådana arbetsformer
och resurser att den också kan
lämna ett positivt bidrag till utvecklingen.
T detta anförande instämde herrar
Eskilsson och Fredriksson (båda s).
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
46
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fin.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Herr talman! Herr Hagnell gjorde flera
intressanta samhällsekonomiska analyser,
som jag i och för sig inte bär
någonting att invända mot; de belyser
bara nödvändigheten av en aktiv lokaliseringspolitik.
lag har inte heller någonting
att invända mot herr Hagnells
skildring av hur företagen inom jordbrukets
föreningsrörelse rationaliserats
efter helt företagsmässiga principer.
Om herr Hagnell hade för avsikt att
med mig ta upp en diskussion om ting
som ligger utanför de förslag till lokaliseringspolitik
som vi i dag diskuterar,
så har han misslyckats.
Jag vill emellertid betona att det är
just den företagsekonomiskt betingade
rationaliseringsprocess, som herr Hagnell
gav så många belysande exempel
på, som utgör underlag för propositionens
uttalande om att det uppkommer
anpassningssvårigheter för den enskilda
människan. Men att det i främsta rummet
är den enskilda människan man
vill värna nämnde herr Hagnell mycket
litet om i sitt anförande. Mot
bakgrund av den utveckling herr Hagnell
målade vill jag betona att det är
mycket viktigt att man efter företagsekonomiskt
sunda principer uppbygger
en aktiv lokaliseringspolitik som tar
sikte på att lösa den enskilda människans
anpassningsproblem. Vi måste ta
hänsyn till att det finns andra värden,
t. ex. av social- och miljöpolitisk natur,
som det kan finnas minst lika goda
grunder att vårda som ett effektivt näringsliv.
Jag vill också erinra herr Hagnell
om att vi i reservationen anfört att vi
inte bara biträtt förslaget i propositionen
om en utredning gällande en analys
av storstadsområdenas tillväxt utan
även velat utvidga utredningsuppdraget
för att få fram riktlinjer för hur en mera
långsiktig lokaliseringspolitik bör bedrivas.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle: -
Herr talman! Herr Hagnell drar en
del slutsatser som jag finner anledning
att något kommentera.
Herr Hagnell sade bl. a. att folkpartiets
ledning hade ändrat uppfattning
och höjt stödbeloppet i fråga om östra
Götaland med 15 miljoner kronor. I
verkligheten är det folkpartiets representanter
i utskottet som ändrat uppfattning.
Att sedan folkpartiets ledning
accepterat ställningstagandet av partiets
representanter i utskottet — ett
ställningstagande som tillkommit efter
diskussionerna i utskottet och det sakmaterial
som framlagts där — är eu
annan sak. Jag är angelägen understryka
att representanterna för folkpartiet
i utskottet inte på något sätt fått någon
order e. d. från partiledningen. Vi inom
folkpartiet är för övrigt alltför självständiga
för att det skulle vara möjligt
att beträda sådana vägar.
Herr Hagnell sade vidare att han
tyckte ökningen med 15 miljoner kronor
i stödet till östra Götaland var liten.
Jag vill påminna honom om att
det ändock rör sig om en 25-procentig
ökning och att det i och för sig inte
är så dåligt. Och om det är dåligt, beror
det på att det ursprungliga beloppet
i propositionen var 60 miljoner kronor.
I fråga om kreditgarantierna får man
hålla i minnet att också de har ökats,
nämligen med 50 procent mot vad som
föreslagits i propositionen.
Enligt min mening är det framför
allt lånemedlen för att kunna komma
åt kapitalet som kommer att få en avgörande
betydelse. Detta är kanske också
ett lyckligt förhållande. Det innebär
att samhällets insatser så att säga blir
betydligt billigare.
Det resonemang som herr Hagnell
förde om den stora skiljelinjen mellan
centerpartiet och folkpartiet i denna
fråga får betraktas mera som ett önsketänkande
av herr Hagnell än som en
realitet.
Onsdagen den 10 december 1964 fm.
Nr 42
47
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill inte störa debatten
med något längre inlägg utan
önskar endast göra några korta kommentarer.
Folkpartiet anslöt sig redan från början
till huvudlinjerna i propositionen
i avseende på målsättningen. Centerpartiet
förklarade sig från början inte
kunna följa huvudlinjerna för målsättningen.
Däri har jag ett motiv för vad
jag sagt om skiljelinjen mellan centerpartiet
och folkpartiet.
Jag har inte påstått att det utgått eu
»order» från folkpartiledningen till representanterna
i bankoutskottet om att
ändra sitt ställningstagande. Men sedan
vi hållit på att diskutera detta ärende
under ett par veckor i bankoutskottet
händer det en dag att folkpartiets grupp
sammanträder klockan 12. Klockan 13
skulle vi lämna in eventuella reservationer.
Då framläggs de ändrade folkpartiförslagen
som ligger helt vid sidan
av vad som diskuterats i utskottet.
Vi har i bankoutskottet aldrig hört
talas om dessa 15 miljoner kronor från
folkpartiets sida och därmed inte heller
om det speciella stödet till östra Götaland.
Därvidlag tog man från folkpartiets
sida ett nytt steg efteråt — naturligtvis
i samverkan mellan representanterna
i bankoutskottet och partiledningen.
Till skillnad från vad folkpartiet
självt skrivit i sin partimotion kom
man en timme efter sammanträdets slut
med helt nya riktlinjer.
Till herr Hansson i Önnarp vill jag
säga, att jag inte vänt mig mot rationalisering
inom jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse. Jag vill bara visa hur
man där följer samma lagar som inom
näringslivet i övrigt. Därmed får man
?n utveckling av näringslivet som leder
till koncentration. Detta har inte samband
med lokaliseringspolitiken, utan
lokaliseringspolitiken söker dämpa denna
utveckling. Vi har inte anledning att
vända oss mot det sätt, varpå man från
centerpartihåll bedriver sin politik i
denna fråga här i riksdagen. Men det
drivs en mera fördomsfri agitation i
buskarna.
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Hagnell brukar
vara ganska trevlig att diskutera med,
och det är han även denna gång.
Jag skulle bara vilja upplysa honom
om att de lokaler, som utryms vid eu
rationalisering av mejeriföretagsamheten
på ett färre antal orter, ingalunda
står tomma, utan där drivs i dag i de
flesta lokaler en helt annan verksamhet,
varigenom sysselsättningen i stor
utsträckning bär klarats.
När herr Hagnell säger att han inte
är mot en rationalisering som sådan,
gläder det mig. Då är vi i alla fall överens
på den punkten.
Herr Hagnell tycks vilja ställa sig
bakom påståendet att ett område som
Storstockholm skulle vara en idealisk
lokaliseringsort i dag. Jag tror inte att
den beskrivning av restidens längd, som
herr Hagnell lämnade vid ett utskottssammanträde
häromdagen, utgör ett vittnesbörd
härom. Därför vill jag upprepa
vad jag sade i mitt första anförande, att
jag inte ser en lokaliseringspolitik av
det aktiva märket såsom ett entydigt
begrepp, utan ett begrepp rikt på variationer,
vilket jag tycker att herr Hagnell
också kunde erkänna. Det gäller
inte bara massafabriker och mejerier,
utan även en hel del annan företagsamhet.
Herr CASSEL (h):
Herr talman! För att ett litet ögonblick
kyla ned den hettade debatt som
här bär förekommit vill jag erinra kammarens
ärade ledamöter om en liten
glimt som vi fick i ett TV-Aktuellt i lördags
och som handlade om en stor skidtävling
uppe i Idre. Denna kunde inte
bli av därför att det inte fanns några
funktionärer. Man intervjuade några
kommunala förtroendemän, vilka sade
48
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
att detta berodde på att det inte fanns
någon ungdom i bygden längre på
grund av bristande arbetstillfällen. Det
fanns endast gamla människor kvar, för
gamla för att omskolas och för att bryta
upp.
Vad som här blottades är verklighet.
Det är en viss realitet i stora delar av
Norrland, naturligtvis inte alla, stora
delar av norra och västra Värmland,
delar av Dalsland och Bohuslän. Det
gäller alltså hela det stora norra området.
Här pågår som herr Hagnell redan
har påpekat en folkvandring som är
fullt jämförlig med den emigration, som
under förra seklets slut och början av
detta århundrade lade stora delar av
landet nästan öde. Skillnaden är — och
den är ingalunda oviktig — att de människor
som nu flyttar dock i allmänhet
stannar kvar inom landets gränser. Om
inga radikala åtgärder kan sättas in,
kommer denna utveckling att accelerera.
Jordbruket i dessa trakter är inte
sådant att det kan föda sitt folk, och arbetet
i skogen blir och måste av ekonomiska
skäl ofrånkomligen bli rationaliserat
i en takt som vi tidigare inte
har drömt om. Det gäller både avverkning
och ett så arbetskrävande moment
som barkning och transporter.
Låt mig få ge ett enda exempel. En
man utrustad med en modern skogstraktor
och tillhörande lastningsaggregat
tar nu fram lika mycket virke ur
skogen som fem hästkörare. Denna utveckling
kan vi inte och vill inte mota
eller bromsa. Den är förutsättningen
för vårt virkes och våra andra skogsprodukters
konkurrenskraft.
Men om man vill rädda dessa bygder,
måste man handla snabbt. Att försöka
blåsa liv i en redan död bygd tjänar
ingenting till. Är ungdomen borta, är
den förlorad och den kommer inte tillbaka.
Samtidigt som denna ödesdigra uttunning
sker inom stora områden uppstår
besvärande trängsel med bostads
-
brist, köer av alla slag på vissa attraktiva
och expanderande trakter, t. ex.
Stockholms- och Göteborgs-områdena,
Malmöhus län, Norrköping-Linköpingsområdena
etc. Man kan räkna upp
många andra exempel.
Vad kan man då göra för att råda bot
på ett missförhållande, som för alla är
uppenbart? Jag tror att en hel del kan
uträttas, men det vore orätt att försöka
inbilla människorna ute i glesbygderna
att underverkens tid är nära.
Effektivitetskravet — det kan inte
hjälpas — måste vara det primära. Att
arbetskraften bör utnyttjas helt och på
effektivast möjliga sätt, d. v. s. där varje
arbetstimme ger största möjliga ekonomiska
resultat är grunden för vårt
ekonomiska framåtskridande. Ärade
kammarledamöter! Vår konkurrensförmåga
är med rådande löner, skatter ocli
andra kostnader rätt bräcklig. Vi har
inte råd att försvaga den ytterligare genom
att lägga på ökade kostnader som en
följd av en felaktig lokalisering. Företagen
skall ligga där deras förutsättningar
för lönsam verksamhet är bäst. Men därmed
är ingalunda sagt att all koncentration
till stora och medelstora städer
är ekonomiskt riktig. Vi har lysande
exempel på motsatsen. Sverige är av
ålder ett bruksland och har därför mer
än de flesta andra en decentraliserad
industri som fördenskull varken behöver
vara eller är mindre effektiv.
Lägg märke till hur olika livsbetingelserna
är för dem som arbetar i
denna decentraliserade industri, vilka
möjligheter de får tack vare närheten
till skogar och sjöar, till fritidssysselsättning
och till ett vackrare, rörligare
liv än t. ex. motsvarande arbetstagargrupper
i Ruhrområdet eller i Englands tättbebyggda
industridistrikt. Det där är en
mycket fin kombination. Mellan bruken
och kringliggande landsbygd har ett utmärkt
samspel utvecklats, där människorna
kan bo kvar på sina gamla gårdar
och i sin ursprungliga hemmiljö, ha
kvar sina skogsbitar och kanske litet
Onsdagen den It) december 1904 fm.
Nr 42
49
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
jordbruk och ändå arbetar högeffektivt
i en modern industriell verksamhet.
Det är klart att man inte kan ordna
det på detta sätt överallt. Men visst kan
det bli så på många orter, även orter
som ligger litet avlägset, så att det uppstår
små och stora industrier med livskraft
och med möjlighet att försörja
ganska många människor, både i samhället
i fråga och i dess kranskommuner.
Det alldeles avgörande är emellertid
— här som på andra håll — att det
finns vilja och initiativ. Det är mycket
viktigare att få tag på de riskvilliga
människorna än att skaffa riskvilligt
kapital. Att här binda sig vid vissa
schematiskt beskrivna kriterier på orterna
är orealistiskt. Låt mig erinra om
hur vissa typiska småindustribygder
uppstått. Jag tar som exempel Anderstorp,
Gnosjö, Kulltorp och Reftele i Småland.
Där har gången varit, och är fortfarande
sådan i många fall, att små företag,
som sedan kan bli ganska stora och
starka, har startats hemma i en utrymd
ladugård och på fritid. Man har skaffat
sig maskiner och satt i gång fabrikation
vid sidan av sitt arbete i jord- och skogsbruket.
De nu uppdragna gränserna för
stödområdet får inte bli några magiska
kritstreck som man inte från fall till fall
kan överskrida, helt enkelt därför att
problemet på bägge sidor om gränsen
kommer att vara precis detsamma.
Ny företagsamhet måste till, men för
att detta skall ske fordras det att det blir
stimulerande och lockande att bryta sig
loss från en trygg befattning och bli sin
egen. Det får inte bara vara förenat med
risk och ökat arbete. Här kommer
skattefrågorna obönhörligen in i bilden,
både progressiviteten, förmögenhetsbeskattningen
och alldeles särskilt arvsskatten.
På sådana platser där man redan nu
har industrier och därmed en industriell
tradition är det naturligt att arbetare,
verkmästare och ingenjörer bryter sig
ut från sina moderföretag och sätter
upp eget. Men i rena skogs- och lantbruksbygder,
där man inte har sådana
traditioner att bygga på, förefaller
kanske många gånger industriprojekt
som någonting främmande och äventyrligt
som man får svårt att komma i
gång med. Det förefaller mig som om
man där många gånger satt och väntade
på initiativ utifrån. Det måste vara en
primär uppgift, om man vill nylokalisering,
att leta reda på initiativkraftiga
pojkar och flickor och ge dem den utbildning
de behöver för att klara alla
med ett självständigt företag förenade
problem.
I stora drag, herr talman, kan jag
vara överens med departementschefen
om hans uppläggning, men det finns två
ord — eller rättare sagt bara två bokstäver
— längst ner på s. 207 i propositionen,
som jag vill bestämt vända mig
mot. Det är bokstäverna f och n i satsen:
»Då jag delar kommitténs uppfattning
att man i första hand bör söka påverka
näringslivets lokalisering genom
stimulerande åtgärder, anser inte heller
jag en lagstiftning om tillståndstvång
f. n. påkallad.» Det är, herr talman,
detta f. n. som jag vänder mig emot. Det
måste utomordentligt bestämt sägas
ifrån, att det över huvud taget i dessa
sammanhang aldrig, varken nu eller i
framtiden, kan bli tal om tvång. Det är
den enskilde företagaren själv som skall
bära toppriskerna, och det är därför
han själv och ingen annan som skall ha
avgörandet när det gäller att besluta
vart hans företag skall lokaliseras. Detta
är en grundprincip som vi på högerhåll
aldrig vill rucka på.
Myndigheterna måste fortsätta, gärna
i ökad omfattning och med bättre resurser,
att hjälpa till med upplysningar
och råd, men det är inte myndigheterna
som skall bestämma.
Den verksamhet, som nu beramas och
som går ut på kraftigt ekonomiskt stöd,
är ett experiment som vi alla är överens
om att vi skall ge oss på men om vars
utfall vi i dag ingenting vet.
50
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
De organ som skall vara verksamma
i lokaliseringsarbetet måste tillerkännas
ett mått av frihet som är tämligen
okänt i nutida svensk statsförvaltning:
frihet att göra fel, frihet att behandla
olika fall olika. Det måste bli fråga om
ett betydande risktagande — eljest kan
man inte uppnå någon effekt. En verksamhet
av detta mycket fria slag, som
inte kan och inte får klavbindas av en
rad detaljerade föreskrifter, kan — om
det vill sig illa — medföra en serie
olyckliga dispositioner om den bedrivs
dilettantmässigt och med snäva sockenpolitiska
aspekter. Man kan förstöra för
angränsande redan befintliga företag
genom att snedvrida konkurrensen och
därmed ställa till ohägn och man kan
komma att uppmuntra rätt äventyrliga
företagare, som i själva verket inte borde
ha någon kredit alls. Men friheten
kan också utnyttjas på ett riktigt sätt,
så att man hjälper i gång en rad företag
som blir livskraftiga och som "kan stå
på egna ben och som — och det är viktigt
— för framtiden måste kunna klara
sig utan några subventioner.
Denna fria verksamhet kräver just på
grund av sin obundenhet organ med
mycket hög kompetens och sakkunskap.
Kreditgivning av det här slaget är en
uppgift för fackmän. Det är insikten om
nödvändigheten att låta den ekonomiska
sakkunskapen få ett avgörande inflytande
som gör oss i högerpartiet så angelägna
att koppla in näringslivet och
särskilt de ordinarie kreditgivarnas sakkunskap
i dessa ärenden. Vi har velat
göra detta på olika nivå, både så, att vi
vill ha en särskild lokaliseringsdelegation
inom arbetsmarknadsstyrelsen med
representanter för näringslivet och motsvarande
anordningar på länsplanet och
så, att vi vill lämna stödet i god samverkan
med de ordinarie kreditinstituten.
Det är bland annat därför som vi
har föreslagit att stödet, liksom när det
gäller jordbrukets rationalisering, skall
utgå i form av kreditgarantier.
Det sistnämnda, herr talman, är den
enda punkt av större betydelse, på vilken
vi har intagit en annan ståndpunkt
än departementschefen.
Man har invänt mot kreditgarantier,
att systemet skulle kunna medföra att
en lånesökande trots att han har fått
statens garanti i alla fall inte får något
lån i ett trängt läge på kreditmarknaden.
Jag tror inte att den risken är särskilt
stor. Det rör sig dock här om ganska
blygsamma belopp. Erfarenheten från
kreditgivningen till jordbruket har också
visat att några dröjsmål av betydelse
inte har uppstått. Vill man för övrigt i
en speciellt krisartad situation prioritera
lån till glesbygd — och det medger
jag någon gång kan vara befogat — står
möjligheten öppen att göra det även om
vi har ett garantisystem.
Herr talman! Vi inom högerpartiet är
fyllda av intresse för att det experiment
som nu skall i gång också skall bli ett
lyckat experiment, överallt där vi har
möjlighet att göra vår röst hörd — i
riksdagen och på andra håll, även ute
i kommunerna —- kommer vi att göra
allt vad vi kan för att hjälpa till med
denna sak.
Men, herr talman, lokaliseringen är en
sak som måhända kan lösa problemen
på många orter, men omhändertagandet
av de resterande, de övergivna glesbygderna
är något helt annat. Hur vi än
anstränger oss kommer det alltid att
finnas bygder, där avfolkningen är ett
faktum, som ingen lokaliseringspolitik
i världen kan göra något åt. Likväl
kommer de bygderna att hysa människor
som måste finnas där, bl. a. för
skogsbrukets skull. Även de människorna
har berättigade anspråk på att kunna
leva vidare på en rimlig ekonomisk,
kulturell och social standard. Deras situation
måste lindras. Högerpartiet har
framställt ett särskilt yrkande om utredning
och förslag i sådan riktning.
Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till reservationerna 7,
8, 15, 16 och 17.
I detta anförande, under vilket herr
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
51
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
talmannen återtog ledningen av förhandlingarna,
instämde herrar Stiernstedt,
Björkman, Nilsson i Svalöv, liingaby,
Edlund, Nordgren och von Sydow
(samtliga h).
Herr BERGLUND (fp):
Herr talman! Det är beklagligt att man
vid avgörandet av så här stora frågor
skall vara i sådan tidsnöd som den vi
varit i, inte bara beträffande denna fråga
utan också vid behandlingen av den
fråga som föregick denna, nämligen
gymnasiefrågan. Tidsnöden har givit sig
till känna inte minst i utskottets arbete.
Den raljerande ton som herr Hagnell
förut anlade avsåg väl också tidsnöden.
Han ville skjuta skulden härför på folkpartiet
och centerpartiet, men det fritar
vi oss från. Utskottens arbete skall
väl gå ut på att försöka sammanjämka
olika uppfattningar och söka komma
fram till bästa möjliga förslag. Däremot
tror jag inte att det tidigare har förekommit,
att en ledamot av ett utskott
försöker pressa fram reservationer
innan man har slutbehandlat den fråga
det gäller. Men det gjorde herr Hagnell
mot våra kraftiga protester.
Men nu till frågan! I vårt land pågår
sedan lång tid en strukturomvandling
av stora mått. Såsom de föregående talarna
har poängterat avfolkas en del av
vårt land, och en del områden tar emot
allt fler människor. Detta förhållande
skapar stora problem inom berörda områden,
problem som inte kan lösas utan
vissa åtgärder från statsmakternas sida.
Problemen rör vårt land i stort, men
de har särskild aktualitet i Norrland,
som vi i detta fall betecknar som det
norra stödområdet. Andra områden företer
liknande förhållanden i art men
kanske inte i grad.
Från norrlandslänen utflyttar människor
för att söka sin utkomst på annat
håll, främst i de södra delarna av landet.
Detta får besvärliga följder inte
minst för individerna själva. Att nödgas
avflytta från hembygden och slitas
från den förankring som man har i traditioner
och släktförhållanden kan inte
vara nyttigt. Men att, då man genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
skapa arbetsmöjligheter för friställd arbetskraft
inom jordbruk och skogsbruk,
till beredskapsarbeten i mellersta och
södra Sverige under vissa tider ta familjeförsörjaren
från hem och familj,
blir i ännu högre grad tragiskt för den
som drabbas av det. Det skapar i längden
inte heller den stabilitet i familjelivet
som väl ändå är väsentlig för trivsel
och harmoni.
Det ter sig därför helt naturligt att på
annat sätt söka lösa dessa problem.
Fördenskull har nu framlagts ett förslag
att med statliga medel försöka behålla
den norrländska arbetskraften
vid sin hemort eller trakterna däromkring.
Man kan här gå till väga på många
sätt. Men vi anser att det genom en kombination
av arbetsmarknadspolitiska
och lokaliseringspolitiska åtgärder bör
vara möjligt att åstadkomma en expansiv
utveckling i områden, där eljest nu
pågående utflyttning skulle fortsätta i
accelererad takt. Detta uttalande har
herr Hagnell protesterat mot, men jag
vill ändå understryka det såsom väsentligt.
Detta har vi också givit uttryck
för i vårt särskilda yttrande angående
målsättningen. Vi menar att en sådan
aktiv lokaliseringspolitik ger människan
större valmöjligheter i fråga om arbete
och bostadsort. Departementschefen
menar att en framgångslinje är att lokalisera
stödet till orter bland kommunblockscentra,
förnämligast A-centra.
Norrlands kommunblock är ju mycket
stora geografiskt sett. De inrymmer oftast
ett flertal tätorter, vilkas service
på grund av avståndet till centralorten
är av stor betydelse för befolkningen.
Om man kan förlägga mindre eller medelstora
industrier till dessa orter, kan
de också få möjlighet att tillhandahålla
befolkningen en god service. Om ett
företag vill välja en sådan ort för sin
52
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lokalisering bör inte heller den gå miste
om det föreslagna stödet.
Vidare vill jag nämna en annan sak
som inte är oväsentlig i detta sammanhang.
Vid lokaliseringen till en centralort
följer oftast att bostadsbyggandet
blir ett problem som i och för sig kräver
stora kapitalinsatser, medan däremot
en mindre satellittätort som får
mottaga en mindre industri inte har
samma problem. Där kan den anställde
kanske bo kvar i sin bostad, eget hem
t. ex., och på så sätt kan han pendla
mellan bostaden och arbetsplatsen. Med
de kommunikationsmedel som numera
står till buds är detta ingen svårighet.
Vi menar att man härigenom kan på
ett effektivt och mindre kostsamt sätt
motverka avfolkningen av landsbygden.
Därjämte blir följdinvesteringarna
mindre.
Ett likartat stödområde som det vi nu
talat om anser vi även att områden i
östra Götaland utgör. Det är rätt märkligt
att de områdena har en stark utflyttningstendens
och en starkt sjunkande
befolkningstendens. Denna tendens
har varit märkbar under en lång
tidrymd, och prognoserna tyder på att
detta förhållande kommer att bestå.
Detta kommer också till uttryck i det
nedläggande av olika järnvägslinjer som
pågått under en längre tid. Vi yrkar
därför att dessa områden får sin del av
det statliga lokaliseringsstödet.
En annan mycket viktig fråga, som
inte får förbises, är att företagarnas egen
bedömning bör tillmätas en avgörande
betydelse. Det är ju alldeles klart att det
egna initiativet, det egna risktagandet
här träder i förgrunden.
Emellertid är det inte endast i dessa
stödområden som lokaliseringspolitiken
har angelägna uppgifter. Även andra
orter utanför de nu föreslagna områdena,
vilka drabbas av industrinedläggelse
eller har ett alltför ensidigt näringsliv
för att kunna fungera, bör ifrågakomma.
Vi har hävdat detta i motionerna
1: 878 och II: 1089, och vi har fram
-
hållit att bestämda kriterier bör kunna
åstadkommas för ett urval av sådana
orter som skulle kunna få del av stödet.
Jag vill nämna att det finns sådana
orter i Mellansverige, fastän vi kanske
inte tror det. Det finns sådana orter i
Örebro län, i det norra området som
hotar att avfolkas på grund av nedläggande
av gruvindustrier och andra industrier.
Det finns sådana områden i
södra länsdelen som på grund av fabriksbränder
kommit i ett svårt läge. Vad
beträffar kriterier vill jag liksom herr
Larsson i Umeå framhålla, att här träder
den kvinnliga arbetskraften in i bilden.
Sysselsättningsmöjligheterna för
denna arbetskraft bör uppmärksammas.
De orter i Norrland, som kanske har
det mest besvärligt i avseende på befolkningsminskning,
är ju skogsbruksorterna
i inlandet. Det har talats om
det tidigare, men jag vill ytterligare poängtera
att det är en viktig sak. För att
kunna väl tillvarataga skogen och dess
produkter måste här finnas människor
som är i behov av service på samma
sätt som alla andra. Sådan service är
ju kommunikationer, skolor in. in. Här.
bör göras en översyn, varför vi föreslår
att en utredning rörande stödet till det
norrländska inlandets glesbygder kommer
till stånd.
.lag nämnde kommunikationerna här
som en viktig faktor och det är den
verkligen i ett sådant sammanhang.
Kommunikationerna är ju viktiga vid
lokaliseringen av ett företag. Hur viktiga
kommunikationerna är det vet vi
som arbetar i de olika kommunerna
och försöker få till oss en del företag
som vi anser nyttiga för vårt samhälle,
vår kommun, och delarna däromkring.
Man frågar nämligen oftast då från företagarhåll
vilka kommunikationer vi
har, och då menar man kanske främst
de fraktkommunikationer som kan komma
i fråga. Vi har i vår motion inte
gått in på detta, men vi vill framhålla
att man vad beträffar taxesättningen
mellan buss och järnväg bör se till att
Onsdagen den 10 december 1964 fin.
Nr 42
53
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
det blir en enhetlig taxa. Det är viktigt
inte bara för den befolkning det gäller
utan även för de besökare från industrier
och näringslivet i övrigt som kan
komma i fråga. .lag tiinkcr på representanter
för andra företag som har anledning
att besöka ett företag förlagt till
en ort dit kommunikationerna består
dels av järnväg och dels av SJ:s busslinjer.
Där är det nu på det sättet, att den
som har rabattkort gällande för järnväg
har ingen nytta av det, då han skall
byta från tåg till buss, utan då måste
han betala vad bussbiljetten kostar. En
översyn av denna sak bör ske. Jag tror
att det är ganska viktigt, att man inte på
detta sätt fördyrar resorna vare sig för
befolkningen eller för besökande.
I vår reservation nr 5 till utskottets
utlåtande har vi särskilt påpekat, att
man bör försöka följa utvecklingstendenserna
i de områden som kommer att
gränsa till stödområdena. Det kan ju
tänkas att dessa gränser kan behöva
revideras, och vi föreslår att Kungl.
Maj:t under försöksperioden får möjlighet
att företa sådana mindre förändringar.
Innan jag slutar skulle jag vilja säga
några ord beträffande vår reservation
nr 17. I propositionen liksom i utlåtandet
föreslås, att det centrala organet
skall utgöras av en vidgad arbetsmarknadsstyrelse.
Vi har föreslagit att man
inom denna skall inrätta en särskild
lokaliseringsdelegation för att man skall
få bättre representation inte minst från
näringsliv, kommuner och kommerskollegium.
Med dessa korta erinringar ber även
jag att få yrka bifall till reservationerna
5, 7, 9, 10 b, 12, 15 och 17.
I detta anförande instämde herr Hamrin
i Kalmar (fp).
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Berglund sade att
jag velat pressa fram reservationer i utskottet,
innan utskottet hade slutfört
sitt arbete. Så förhåller det sig inte. Från
folkpartihåll förelåg eu partimotion, och
i början av ärendets behandling i utskottet
deklarerades från folkpartihåll
att man anslöt sig till huvudlinjerna
i propositionen. Jag förstår att man kan
ändra mening under behandlingen i utskottet;
det är inte heller det jag vänder
mig mot. Men vad man kan reagera
emot är att denna omvändelse kommer
långt efter det att utskottsarbetet är avslutat.
Klockan 14 den ena dagen skulle
reservationerna i princip vara inlämnade,
klockan 20 skulle de föreligga i
skriftligt utförande enligt beslut av utskottet.
Men först klockan 13 dagen därpå
kunde folkpartiet lämna sin reservation.
Jag har som sagt ingenting emot att
folkpartiet ändrar sig — det är man
van vid. Men det vore tacknämligt för
arbetet i utskott om folkpartigruppen
tog kontakt med folkpartiledningen innan
arbetet på allvar satte i gång, så
att man visste var man hade folkpartigruppen.
Det är ju litet otrevligt för
arbetet i utskott, när man arbetat under
ett par veckor och hört instämmanden
att så och så kan vi göra, att sedan
plötsligt få se ett nytt förslag beträffande
nya 15 miljoner kronor på bordet.
Varför inte föra fram förslaget i
utskott medan frågan behandlades där?
Vi resonerade för en tid sedan om
hur styrelsen för en fond skulle vara
sammansatt. Då begärde folkpartiledningen
inför öppen ridå i kammaren, att
utskottsledamöterna skulle ändra sig. Nu
har utvecklingen åtminstone gått så
långt, att folkpartigruppen överlägger
med ledningen innan ärendet kommer
upp i kammaren. Skulle ni inte i fortsättningen
kunna gå ett steg längre och
ha de överläggningarna före utskottsbehandlingen,
så att ni inte rycker sönder
det arbetet i fortsättningen?
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort
genmäle:
Herr talman! Den historieskrivning
herr Hagnell gör är inte riktig. Från
54
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
folkpartiets sida sade vi redan på ett
tidigt stadium, att vi skulle framlägga
en reservation. Herr Hagnell sade att
reservationen skulle varit inlämnad
klockan 20. Utskottet var emellertid inte
färdigt med sitt ställningstagande förrän
påföljande dag. Herr Hagnell menar väl
inte att vi skulle lämna reservationerna
först och att utskottet sedan skulle göra
sin skrivning på reservationerna? Det
är väl meningen att det skall vara tvärtom.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag begär inte att reservationerna
skall föreligga innan utskottet
sätter i gång med sitt arbete. Vad
vi väntade på var folkpartireservationen.
De andra partierna hade redan avlämnat
sina reservationer. Det var endast
folkpartireservationen som inte hade
lämnats eftersom folkpartirepresentanterna
inte hade haft sitt sammanträde
med ledningen.
.Tåg har här folkpartiets partimotion,
som vi hade som grund för vårt arbete
i utskottet. Där står inte ett ord om östra
Götaland eller om ytterligare 15 miljoner
kronor.
Ni får gärna ändra mening, men gör
det medan vi diskuterar de punkterna i
utskottet och kom inte efter två veckors
arbete i sista timmen, när allt är
över, och ändra er! Lämna gärna reservationerna
efteråt, men för fram era
synpunkter vid utskottsbehandlingen!
Om ni inte gör det och det föreligger
en partimotion från er, uppfattar vi det
så, att den överensstämmer med er mening.
Vi kan inte veta att ni tänker
ändra er. Det är inte lätt att föra en
diskussion i ett utskott om några ledamöter
ändrar sig efteråt. För ärligheten
i utskottsarbetet är det bättre, om man
känner till åsikterna medan man diskuterar
en fråga och inte får veta dem
sfteråt.
Herr BERGLUND (fp) kort genmäle:
Herr talman! De förhållanden herr
Hagnell här berört sammanhänger ju
helt med den oerhörda tidsnöd som förelåg
inom utskottet. Jag måste emellertid
fråga: Skall vi folkpartiledamöter verkligen
vara skyldiga att för herr Hagnell
redovisa innehållet i våra reservationer?
För övrigt vill jag erinra om att utskottets
ledamöter var överens om att
alla ställningstaganden i denna fråga
skulle vara preliminära ända fram till
det slutliga sammanträdet i saken. Och
jag återkommer även till vad jag förut
sagt: det gäller ju för oss inom utskotten
att försöka åstadkomma sammanjämkningar
då det finns möjligheter därtill,
och i denna fråga anser jag att vi från
folkpartiets sida har försökt göra vad vi
kunnat i sådant avseende.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort
genmäle:
Herr talman! Jag vill påminna herr
Hagnell om att jag redan i mitt tidigare
anförande vände mig mot det uttryck
som han använde, då han sade att folkpartiets
ledning hade ändrat uppfattning.
Såsom jag förut framhållit är förhållandet
i stället det, att vi från folkpartiet
som sitter i bankoutskottet och
som ingalunda tillhör partiets ledning,
hade i viss mån fått en annan uppfattning
på grund av de sakuppgifter som
framlagts inom utskottet och den behandling
av frågan som där skett.
Vi meddelade också att vi skulle komma
med en reservation, men det var väl
uppenbart att vi då ville konferera —
såsom man brukar göra i sådana fall —•
med andra medlemmar inom vårt parti,
så att vår ståndpunkt skulle komma att
stödjas av en större del av riksdagsgruppen.
Detta tog en viss tid, men vi
hade som sagt redan anmält att vi skulle
avge en reservation.
Det är ju en tämligen meningslös diskussion
som herr Hagnell här dragit
upp, men när så ändå skett kan det finnas
anledning att klarlägga hur det hela
verkligen förhåller sig.
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
55
Kiktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Herr HEDLUND (ep):
Herr talman! Eftersom många talare
skall yttra sig i denna debatt vill jag
begränsa mig till några allmänna reflexioner.
Självfallet är vi på centerhåll till freds
med utvecklingen av frågan om lokaliseringspolitiska
åtgärder från det att
denna fråga kommit under riksdagens
prövning och till dess man i dag kan
fatta beslut om grundvalen för en mer
aktiv lokaliseringspolitik.
Under decennier har centerpartiet arbetat
för att få till stånd en sådan politik.
Länge var vi ensamma därom, men
efter hand har vi fått sällskap av allt
flera. Vi betraktar naturligtvis vad som
nu skett i fråga om lokaliseringspolitiken
såsom en mycket betydande framgång.
Såsom jag nämnde är vi till freds
med att ett förslag ligger på riksdagens
bord, även om vi finner anledning till
invändningar i skilda hänseenden mot
propositionen och utskottsmajoritetens
förslag och tankegångar. Låt mig emellertid,
innan jag går in på några punkter
där det finns skiljaktiga meningar,
ta fasta på vad som tycks vara ett gemensamt
utgångsläge.
De förändringar som följer med den
tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen
har ju främjat uppkomsten
och den allt kraftigare tillväxten av tätorter.
Vid utformningen av lokaliseringspolitiken,
som särskilt avser industrilokaliseringen,
måste man givetvis
ta hänsyn till detta förhållande. Att ett
och annat industriföretag kunnat etableras
på den egentliga landsbygden är
givetvis bara tillfredsställande. Som allmän
regel gäller dock att anläggningarna
förlagts och kommer att förläggas
till tätorter. Lokaliseringsutredningens
redovisning av företagsetableringarna
under efterkrigstiden visar att så är fallet.
I påfallande hög grad har emellertid
— det bör observeras — etableringarna
kommit att gälla mindre tätorter. Det
innebär inte att alla de människor som
är sysselsatta inom dessa företag på
mindre tätorter bor på orten i fråga.
Det förekommer alltmer en s. k. pendelrörelse
mellan bostadsort och arbetsplats.
Många människor är sålunda numera
bosatta på ganska långt avstånd
från arbetsplatsen, och med nuvarande
kommunikationer tycks detta gå rätt
bra för sig.
1 den lokaliseringspolitik som staten
skall svara för får man utgå från tätortsbegreppet,
det är vi på det klara
med. Att det är tätorterna man skall satsa
på tycks för övrigt vara en gemensam
utgångspunkt. Däremot synes det
föreligga delade meningar i fråga om
vilka eller vad slags tätorter lokaliseringspolitiken
främst skall ta sikte på.
För vår del har vi framhållit, att man
så långt det är möjligt och ekonomiskt
rimligt bör försöka åstadkomma ett livskraftigt
tätortsnät över hela landet. Andra
har hävdat att man bör inrikta sig
på en fortsatt koncentration av befolkning,
näringsliv och bebyggelse till vissa
s. k. expansiva regioner. Enligt min
mening är detta en av principfrågorna
i hela lokaliseringsdebatten.
När det gäller angelägenheten av att
föra en aktiv lokaliseringspolitik kan
man inte nog understryka, att folkomflyttningen
skapar problem inte bara i
avflyttningsområdena utan också på inflyttningsorterna.
I anslutning till lokaliseringsutredningen
har en ekonom
närmare granskat vissa av inflyttningsorternas
svårigheter. Som utgångspunkt
har han använt Oxelösund. Två av hans
slutsatser är av särskilt intresse. Den
första är att industriellt arbete åt ytterligare
en person har dragit med sig en
befolkningsökning på 3 å 4 personer.
Detta är den s. k. lokaliseringsmultiplikatorns
effekt; den känner vi till förut.
Den andra slutsatsen gäller den kommunala
ekonomien, särskilt på investeringssidan.
Det visade sig att driftutgifterna
per invånare i stort sett höll
sig oförändrade, medan kapitalutgifterna
— eller investeringskostnaderna —
56
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
sköt i höjden mycket kraftigt, vilket
medförde väsentliga ökningar av den
kommunala debiteringen.
Dessa tendenser torde vara allmängiltiga.
Vi kan se återspeglingar av dem
inte minst i Storstockholms-området.
Trots ett mycket gott skatte- och inkomstunderlag
har kraftiga utdebiteringshöjningar
förekommit i förortskommunerna,
senast nu i höst. Man kan
med fog nämna vissa av dessa kommuner
som kommunala högskatteområden.
Utan tvivel är de stora investeringar och
kapitalutgifter — för bostäder, för skolor
och för andra allmänna inrättningar
av skilda slag — som följer med befolkningsexpansionen
den främsta orsaken
till de höjda skatterna.
På detta område har vi också att räkna
med den s. k. lokaliseringsmultiplikatorns
effekt — den rullande snöbollens
effekt med befolkningsexpansion
och ökad trängsel överallt. I skolorna
där barnen skall in, på sjukhusen där
de sjuka skall in, på hemmen för gamlingar,
inom kronikervården — överallt
samma trängsel, samma ko som vi alltför
väl känner till.
I en bostadspolitisk debatt här i kammaren
för ungefär ett år sedan framhöll
inrikesministern, att det borde vara
en uppgift för lokaliseringspolitiken att
försöka länka folkomflyttningen förbi
de större städerna. Riktigheten av en
sådan ståndpunkt kan knappast ifrågasättas.
Vi vill understryka nödvändigheten
av att man handlar på det sättet.
Men då måste man ta konsekvenserna
därav vid lokaliseringspolitikens utformning;
annars blir en sådan grundsats,
en sådan maxim ingenting annat
än en fras, tomma ord.
Inom våra storstadsområden pågår en
betydande omvandling. Innerområdena
saneras, och dess värre utnyttjas de
kanske i alltför hög grad till kontorsändamål
i stället för till bostäder. I
Stockholms stad råder t. ex. ett sadant
rivningsraseri, att man river ned bostäder
som verkar rätt hyggliga och
som — det är jag övertygad om — bostadsköns
folk skulle vara mycket tacksamma
för att få flytta in i.
Orsaken till detta rivande är naturligtvis
hyressättningsprinciperna. Det
bär sig för den som äger ett halvgammalt
hus att riva det för att sätta upp
ett nytt och hyra ut lokalerna. Han tar
då givetvis betalt för det nya huset —
det måste han göra — men eftersom det
gamla hade ett visst värde måste han
också lägga in kostnaderna för detta i
priset. Han skulle inte riva och bygga
nytt, om han inte hade möjlighet att förfara
på detta sätt. På den punkten tror
jag att man måste söka nå fram till en
bättre tingens ordning — knappast genom
att öka floran av förbud i vår lagstiftning
utan fastmer genom att ordna
hyressättningen så, att incitamentet till
att riva ett fullt användbart och fullt
beboeligt hus faller bort.
En utflyttning till ytterområdena pågår
för närvarande. Samtidigt söker sig
1940-talets stora årskullar in på bostadsmarknaden,
där efterfrågan som
bekant ökar, inte minst till följd av en
förbättrad levnadsstandard och ett höjt
inkomstläge. Följden blir alltså en ökad
bostadsefterfrågan men också större anspråk
på kommunikationer och trafikapparat
liksom på vissa serviceanläggningar.
Man kan med fog tala om en
eftersläpning på dessa områden. Det är
också självklart att dessa problem förvärras
undan för undan allteftersom
nya människor flyttar in. Här har vi
en huvuduppgift för lokaliseringspolitiken.
Det gäller att söka lokalisera den
verksamhet som inte är nödvändig för
storstadsområdenas egna behov till annat
håll. Det måste vara ledmotivet för
den lokaliseringspolitik vi nu skall besluta
om och även vid den individuella
prövning som myndigheterna i olika
lokaliseringsområden gör.
Låt mig sedan övergå till storstadens
lokaliseringspolitiska motpol. Norrlands
inland kan räknas dit, men inte bara
den landsdelen utan även områden so
-
.Onsdagen den It! december JjUd4 till.
Nr 42
57
.Riktlinjer för ,en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
derut: Dalarna, Värmland, östra Smaland,
delar av Uppland o. s. v. Det iir
inga små områden som det där är fråga
om. På sådana orter är det kanske
främst driftkostnaderna som orsakar
oro i kommunens ekonomi. Helt natur:ligt
beror detta på ett vikande befolkningsunderlag
och pa stagnationstendenser
inom näringslivet, med åtföljande
låga inkomster för invånarna. Sådant
gör att skatten skjuter i höjden.
■I sådana områden behövs en lokalise,
ringsinjektion särskilt väl, och det har
oeskså kxk al i se r i n gsu t r ed p.i n ge n pekat
på. Men detta bär tyvärr inte återspeglats
i vare sig regeringens eller utskottsmajoritetens
förslag.
När man talar om lokalisering av företag
till avfolkningsområden, händer
det att människor ställer sig frågan:
•Hur kommer det sig att inte det privata
näringslivet, som ni håller så styvt
på i centerpartiet, lyckas suga upp den
■ledigblivna arbetskraften? Ja, till mycket
stor del beror det på att avfolkningen
sker i så snabbt tempo, att man inte
hinner med i utvecklingen. Det skall
vara människor med initiativkraft som
upptäcker förutsättningarna och som
kan projektera, planera och jämföra.
Sådant tar tid, och medan detta pågår
flyttar människorna bort och situationen
blir allt sämre. Just därför behövs
det initialstöd, som vi i dag eller i morgon
skall besluta om, så innerligt väl.
I anslutning till lokaliscringsutrednipgens
arbete bär två experter, en geograf
och eu skogsexpert, behandlat
skogsbrukets f r a mtid smöj 1 igh eter med
avseeude på-tätortsområdena. Från sina
utgångspunkter har dessa experter kommit
jfram till att det nuvarande tätortsnätet
är otillräckligt och att inemot 20
procent av yirkesuttagej i Norrland därför
kan komma att äventyras. Det iir en
situation som skulle förvärras ytterligare,
om den promemoria om jordförvärvslagen
som nu är ute på remiss i
oförändrat eller i huvudsak oförändrat
skick skulle bli gällande lag.
Dessa spörsmål iir av betydelse inte
bara för inlandet utan iför Norrland
över huvud taget. Industrien i Norrland
är uppdelad i något som kan kallas för
en lokal marknadsindustri och en industri
baserad pa råvarutillgångarna,
d. v. s. en industri vars produkter avsättes
på en större marknad. De industriföretag
som tillvaratar skogens råvaror
är som bekant av transportskäl
förlagda främst till kustlandet, och ,ett
eftersättande av inlandet kan få menliga
verkningar för en av yärt lands
viktigaste industrigrenar.
Vad säger då utskottet om detta? Ja,
utskottet säger i varje fall ingenting positivt
utan framhåller det som något naturligt,
att mindre tätorter som utgör
centralorter i kommunblock regelmässigt
inte bör bli föremål för lokaliseringspolitiska
insatser. Men det är just
i Norrlands inland som kommunblock
av detta slag till stor de! finns, just beroende
på skogsnäringens behov. Lokaliseringsutredningen
pekar särskilt på
detta problem. Utskottet har visserligen
— utan att nämna något speciellt geografiskt
område men val genom sina
allmänna ståndpunkter — intagit en i
det närmaste motsatt hållning.
På vårt håll har vi ansett att man
borde behandla tre saker samtidigt:
ko m mun i n d el n i n gsf r å ga n, skatteutjämningsfrågan
och lokaliseringspolitiken.
Det är tre frågor som i mångt och mycket
bör samman. Nu blev det inte så.
Men jag vill erinra om att ett av syftena
med kommunreformen var att tillskapa
enheter eller block med stabilt befolkningsunderlag,
särskilt vid den s. k.
nedre befolkningsgränsen, 8 000 invånare.
Men vad säger man nu? Jo, närmast
att sådana block skall kunna lämnas
åt sitt öde inom lokaliseringspolitiken
för att i nagot senare skede införlivas
med andra block till storblock.
Utskottet har använt sådana formuleringar,
aitt det inte möter någon som
helst svårighet att utröna vilka hlock
det kan gälla. I våras fastställde rege
-
58
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
ringen kommunblocksindelningen. Nu
vill utskottet tydligen att riksdagen
skall ge anvisningar om att slå ihop
blocken också. Det sägs en passant, underförstått.
Vi kan inte godta utskottets
formulering och ståndpunkt i detta
avseende.
Låt mig säga några ord om skatteutjämningen
och de s. k. kommunala subventionerna
i företag i lokaliseringspolitiskt
syfte. Först kanske det finns
anledning att konstatera, att man inte
bör peka ut någon speciell typ eller
storlek av kommun i detta sammanhang.
Både städer och landskommuner, stora
och små kommuner, tycks faktiskt ha
syndat på nåden i detta avseende. När
jag säger syndat på nåden, betyder det
naturligtvis att vi i centerpartiet icke
anser oss kunna ställa oss bakom en
ordning av den här typen, där det sker
en konkurrens med kommunernas skattemedel
för att man skall få över företagsamhet
till sin egen kommun. Jag
undrar om inte de flesta är ense om att
de kommunala subventionerna inte bör
förekomma. Men samtidigt måste man
förstå den kommunalman, som ser skatteunderlag
och ekonomi stagnera och
folkunderlaget krympa, att han söker
att genom ett initialstöd vända utvecklingen
i positiv riktning. Men det är
där som statsmakterna skall sätta in åtgärder,
så att inte detta längre behöver
förekomma.
En effektiv skatteutjämning har helt
säkert en god effekt i detta sammanhang.
Folkminskning och stagnerande
tendens i näringslivet behöver inte få
dessa ödesdigra konsekvenser för den
kommunala ekonomien, och de höga
skattesatserna behöver inte på det sättet
verka hindrande på företagare som kan
anse sig beredda att slå sig ned i de
här kommunerna.
Ett högt skattetryck är ju för övrigt
aldrig något företagsvänligt klimat.
Skattetrycket har vi, och däråt är väl
inte för dagen så mycket att göra. Det
vet vi nog alla; vi har alla krävt utgif
-
ter. Men vad man i detta sammanhang
kan vända sig mot är orättvisan i skattebelastning
skilda medborgare och
skilda kommuner emellan. Denna orättvisa
måste så långt möjligt undanröjas,
så att vi kan skapa likvärdiga förutsättningar
för kommunerna att dra till sig
företagsamhet — det är en hjälp till
självhjälp och en gärd av rättvisa.
Herr talman! Jag har genom detta
lilla anförande försökt framlägga några
av våra synpunkter på lokaliseringspolitiken.
Jag har försökt att illustrera
de båda motpolerna — stadsområdena
och landets glesbefolkade delar. Jag har
uppehållit mig något vid olägenheterna
för de större städerna av den pågående
inflyttningen, trivselproblemen där, och
olägenheterna för glesbygderna med vikande
befolknings- och skatteunderlag.
Det har väl med all tydlighet framgått
av vad jag sagt, att vi inom centerpartiet
inte är helt till freds med detta förslag.
Det är bl. a. inriktningen som vi
inte är nöjda med. Andra från vårt
parti kommer att ta upp speciella ekonomiska
problem, anslagsfrågor o. s. v.
Men vi hälsar med tillfredsställelse —
jag upprepar vad jag inledningsvis sade
— att man numera på olika håll faktiskt
är inställd på att föra en aktiv lokaliseringspolitik.
Vad man inte lyckas
vinna i dag kanske vi vinner något
längre fram. Vi återkommer.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):
Herr talman! Det var en rad synpunkter
herr Hedlund nyss anförde. Jag
skall inte ta upp dem alla, men jag vill
bara påpeka att den form av lokaliseringspolitik,
som för närvarande tilllämpas
i Stockholms centrum, faller
utom det norra stödområdet. Kanske
herr Hedlund också bör erinras om att
ett av de första husen som reste sig
bland ruinerna inom cityområdet var
just Böndernas hus!
I den under senare år synnerligen
intensiva debatt, som förts om näringslivets
lokalisering och statens möjlig
-
Onsdagen den IG december 1904 fm.
Nr 42
59
Riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik m. ni.
heter att genom olika åtgärder medverka
till en förnuftig lokalisering, har
Norrland och dess speciella problem
stått i blickpunkten. Det måste därför
anses vara egendomligt, att endast två
norrlänningar beretts tillfälle att delta
i utskottsbehandlingen av detta viktiga
ärende.
Den som för tre månader sedan reste
omkring i norrländska bygder inför en
viktig, då nära förestående händelse
kunde överallt längs vägarna både i
glesbygder och i mindre tätorter läsa
affischer med den till mycket förpliktande
devisen: Norrlands framtid —
centerpartiet. Om jag inte minns fel såg
man på affischerna också en fabriksbyggnad
med en hög skorsten. Denna
affisch skulle alltså ge sken av att Norrlands
framtid skullé ligga i centerpartiets
händer och att detta parti i bl. a.
lokaliseringsfrågan förde en politik,
som skulle leda till ett annat och givetvis
mera gynnsamt resultat än de andra
partiernas politik, främst naturligtvis
regeringspartiets. En del personer har
velat insinuera att ordet »framtid» hade
hamnat på fel ställe: det skulle vara
centerpartiets framtid och inte Norrlands
som var det primära. Självfallet
är det, herr talman, endast elaka människor
som gör sådana påståenden. Jag
tar kammarens ledamöter som vittnen
på att jag inte gjort det!
Om det över huvud taget finns någon
ideologi inom centerpartiet skall väl
denna — det skall jag erkänna —• stå att
finna på detta område. Med tanke på
den minskning av folkmängden som
äger rum på landsbygden kommer det
att bli synnerligen intressant att se, hutcenterpartiet
i fortsättningen skall kunna
klara en balansakt, där man försöker
föra en politik som även attraherar den
enligt centerpartiets uppfattning synnerligen
olyckliga tätortsbefolkningen.
Eftersom herr Hedlund sade, att centerpartiet
varit så ensamt när det gällt
frågor rörande en aktiv lokaliseringspolitik,
skulle jag vilja erinra om att
det bl. a. var efter motioner av den
förutvarande ledamoten av första kammaren
herr Boo och herr Persson i
Appuna, numera Persson i Skänninge,
som 1959 års riksdag beslöt i skrivelse
till Knngl. Maj :t begära en utredning
om en aktiv lokaliseringspolitik. Denna
skrivelse ledde till att den Näslundska
utredningen tillsattes, och dennas betänkande
utgör också underlaget för
den proposition vi i dag behandlar.
Centerpartiet skall alltså inte ge sken
av att det varit den enda pådrivande
kraften i dessa frågor.
Det var givetvis uteslutet att tänka
sig, att inte det nät av livskraftiga tätorter
över hela landet, vilket centerpartiet
säger sig vilja skapa och upprätthålla,
även skulle läggas ut här i Riksdagshuset.
Något fiskafänge i utskottet
lyckades man inte få till stånd och resultatet
torde bli lika magert även här
i kammaren. Man hade kanske hoppats
att de tre nyvunna folkpartivännerna i
utskottet skulle bli bytet, men även
detta slog slint: folkpartiet har följt utskottsmajoriteten.
Det har likväl ansett
sig tvunget att foga ett särskilt yttrande
till utskottets utlåtande, ett yttrande som
man nog måste granska med förstoringsglas
för att få fram vad som skiljer det
i förhållande till utskottets skrivning.
Herr Hansson i önnarp var inne på
vissa funderingar om de svårigheter
som inrikesministern haft. Han påstod
att propositionen skulle vittna om att
inrikesministern hade vägt mellan att
vilja och inte vilja. Jag skulle tro att
herr Hansson i önnarp haft mycket
större svårigheter än inrikesministern i
detta fall, ty i betraktande av den kännedom,
som herr Hansson mer än många
andra av oss har om arbetsmarknadens
problem och med tanke på hans ställning
i arbetsmarknadsstyrelsen tror jag
att han nog helst under centerpartiets
huvudreservation om målsättningen
skulle ha velat skriva: »Härtill är jag
nödd och tvungen!»
Jag vill, herr talman, återknyta till
60
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
den affisch jag tidigare talat om- Många
norrlänningar som tror på centerpartiet
,måste ställa sig undrande inför att centerpartiet
vid det tillfälle, då staten är
beredd ad göra krafttag för Norrland,
vill splittra den samhälleliga insatsen
genom att skapa ytterligare ett st.öd,
område i östra Götajlapd, Minskar man
inte härigenom sina möjligheter att infria
de fagra löftena att ställa sig som
garant för Norrland och att säkra dess
framtid? Centerpartiet har känt sig
tvingat ad föra detta resonemang vidare.
Man måste visa att man både vill
och kan mera än inrikesministern. Man
är med berått mod färdig att tänka
mindre på Norrland och det sammanhängande
stödområdet samt mera på
sitt nät över hela landet. Vi skulle såvitt
jag förstår få några enklayliknande
områden insprängda i östra Götaland.
Varför just där? Det finns val många
andra områden för vilka man skulle
kunna tänka sig att samma krav ställdes.
Nej, detta resonemang som förts från
centerpartiets sida kommer norrlänningarna
inte att förstå — de förstår
inte den inställning som centerpartiets
båda representanter, en skåning och en
smålänning, har haft i dessa frågor.
Vi vill också satsa på livskraftiga tätorter.
Men vi måste om och om igen
framhålla, att ur statistisk synpunkt
räknas som tätort en plats med ända
ned till 200 människor, och centerpartiet
har självt sagt att det är omöjligt
att splittra sig på många små orter.
Centern söker ge sken av att vilja rädda
om inte precis varje by — det skall jag
inte påstå — så nära på. Då man försöker
tala om för sina åhörare vad en
tätort är, målar man skräckinjagande
bilder av storstaden med dess höghus,
tunnelbana och stressade människor.
Det skulle vara vad vi socialdemokrater
lägger in i begreppet tätort — dit, menar
centern, vill vi fortsätta att transportera
människorna.
•lag övergår, herr talman, till ett annat
avsnitt av det ämne vi behandlar.
Departementschefen har föreslagit införande
av något som han kallar det
norra stödområdet. Dit räknas de fyra
nordligaste länen, Hälsingland, norra
Kopparbergs län, nordvästra Värmland,
Dalsland ecb norra Bohuslän. Självfallet
väntades motioner med förslag om
utvidgning av detta stödområde.
Samtliga vi ledamöter på gävleborgsbänken
väckte en motion i vilken vi
framhöll att det inte längre finns någon
anledning att skilja landskapet Gästrikland
från det övriga Norrland. Vi pekade
i motionen på en rad tendenser
som motiverade att Norrland denna
gång räknades som en enhet. I Gävleborgs
län brukar vi säga, att när det är
fråga om nackdelar räknas vårt län till
Norrland, men när det gäller fördelar
hänförs länet oftast till Mellansverige.
Ledamöter från Kopparbergs län, från
Värmland och från en råd andra landsdelar
yäckte också motioner.
Jag bar i utskottet sökt medverka till
någon form av kompromiss. Utgångspunkten
har varit att vi skulle försöka
att inte splittra stödet. Jag vill läsa upp
ett avsnitt av utskottets skrivning på
s. 22 i utlåtandet. Vi räknar med att
(tetta uttalande innebär att man nu inte
en gång för alla skall ha spikat området
för hela den ifrågavarande femårsperioden.
Det heter : »Beträffande norra stödområdets
gränser tillstyrker utskottet
att dessa nu fastställes i enlighet med
departementschefens förslag. Utskottet,
som tidigare betonat de nu föreslagna
lokaliseringsåtgärdernas karaktär av
försöksverksamhet, finner det emellertid
naturligt att man särskilt söker följa
utvecklingstendenserna i de områden
som gränsar till norra stödområdet. Enligt
utskottets mening bör Kungl. Maj:t
under försöksperioden äga att företaga
mindre förändringar av norra stödområdets
gränser i den mån sådana visar
sig påkallade.»
Jag anser att denna skrivning tillgodoser
synpunkterna i de motioner jag
omnämnt.
Det har också väckts motioner i vilka
Onsdagen den l(i december HMS4 fm.
Nr 42
(SI
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
uttalats att kommunblockens tätorter
automatiskt skulle vara berättigade till
stöd. Utskottet har inte velat vara med
om detta, av den anledningen att det
tyvärr finns många svaga kommunblock
i vårt land. Vi kan säga det redan nu,
trots att blocken inte funnits längre än
knappt ett år. Svagheten beror många
gånger på att det inte finns någon bärkraftig
tätort inom blocket. I andra
kommunblock däremot har man förutom
centrum även andra mycket betydande
tätorter. Därför anser vi det vara
riktigt att blockens centra bör kunna
utgöra underlag för industrilokaliseringen,
men det kan givetvis också vara vettigt''att
förlägga företagsamhet och industrier
till satellitorter inom blocken.
Det verkar emellanåt som om man
inte minst från centerpartiets sida helst
velat ha en bilaga till Kungl. Maj:ts proposition;
utgörande en katalog över orter
från A till ö, där det skulle anges att
den och den orten kunde påräkna stöd.
Jag vänder mig också något mot resonemanget
att det är vissa orter som skall
få stöd. Så har det varit under försöksverksamheten,
men nu blir det ju företagare
som får pengarna, och har man
sysslat litet med lokaliseringsfrågor vet
man, att det problem man omedelbart
ställs inför är en prövning av den tilltänkte
företagarens egenskaper och
soliditet. Man måste försöka bedöma
dfen planerade tillverkningens lönsamhet,
branschens utveckling o. s. v. Ofta
får man först i andra hand ta ställning
till-var det är lämpligt att företagaren
i fråga placerar sin rörelse.
Under försöksverksamheten har kommunerna
varit huvudmän. Departementschefen
föreslår att den principen
skall frångås och att det i stället skall
bli direkta bidrag och lån till företagarna.
Kommunerna kommer att få sin
uppgift på samhällsplaneringens område
— de kommer att svara för alla
följdinvesteringar, för bostadsbyggande,
för vatten och avlopp, för alla de serviceanordningar
som behövs för att en
ort skall vara funktionsduglig och lockande.
Men jag tror att det ur många
synpunkter har varit klokt när departementschefen
vad den definitiva försöksverksamheten
beträffar har uttalat, att
kommunerna skall stå på sidan om själva
stödet och i stället svara för de
nämnda uppgifterna.
Bidragsprocenten beräknas till 35,
men den skall vara flexibel. Från folkpartiets
sida har yrkats att den skulle
fastställas till 35 procent. Men även under
en utskottsbehandling kan man lära
sig en hel del; folkpartiets representanter
har insett att de inte borde vidhålla
den uppfattningen och att det kan vara
klokt att i vissa fall-ha möjlighet att erbjuda
kanske 50 procent till en företagare
som är villig att lokalisera sitt företag
till en mindre attraktiv ort. Det
kanske också finns möjligheter att få
företag att lokalisera sig med ett bidrag
på 10 procent i t. ex. Norrlands kustland.
Därmed kommer jag in på glesbygdsproblemen.
I reservation nr 7 till utskottsutlåtandet
föreslås en särskild utredning om
glesbygdsstödet. Utskottsmajoriteten är
helt på det klara med att man måste
följa dessa problem med stor uppmärksamhet,
inte bara centralt utan även i
de plaheringsråd som kommer att tillsättas
på länsplanet. Men vi hyser betänkligheter
mot att nu, när vi väntar
en proposition grundad på skatteutjämningskommitténs
förslag — som ändå
kommer att betyda mycket för dessa
områden — begära en utredning. Vad
kommer i så-fall att inträffa? Jo, vi kommer
att få en utredning som spänner
Över mycket vida fält, och man kommer
många gånger, när det gäller frågor
som t. ex. .statsbidrag till skolbyggnader
liksom statsbidrag för andra ändamål,
att åberopa att en utredning är
tillsatt på detta område. Av den anledningen
tror jag att det vore mindre välbetänkt
att nu låsa sig genom att begära
en utredning.
Departementschefen har tydligt och
62
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
klart uttalat att man måste beakta förhållandena
för de människor som kommer
att bo i glesbygderna, och det är
utskottsmajoritetens förhoppning att så
också kommer att bli fallet och att vi
verkligen kan räkna med att man både
centralt och på det regionala planet
kommer att bevaka just dessa frågor.
I motion I: 881 av herr Hjalmar Nilsson
in. fl. och II: 1092 av herr Svanberg
m. fl. har framförts en del intressanta
synpunkter rörande det ekonomiska
stödets utformning. I dessa motioner
hävdas att det vore önskvärt att även
nödvändigt rörelsekapital räknades in
i det sammanlagda kapitalbehovet. Vi
är helt på det klara med att det vore
önskvärt att kunna tillmötesgå motionärerna
på denna punkt, men vi är på
det klara med att det behövs entydiga
bestämmelser och att det i varje fall
för närvarande vore en vågsam linje att
slå in på.
Vidare har motionärerna framhållit
att man inte borde hålla så hårt på den
bankmässiga säkerheten som departementschefen
föreslagit. Vi har på den
punkten uttalat att det bör finnas möjligheter
att i särskilda fall bedöma den
frågan något generösare än vad departementschefen
möjligen har tänkt sig.
När det gäller anstånd med amortering
av statliga lån som beviljats i lokaliseringssyfte
har vi tillstyrkt förslaget
att den i vissa fall bör kunna förlängas
från tre till fem år.
Beträffande organisationen på länsplanet
föreslog departementschefen ett
planeringsråd som skulle bestå av sju
ledamöter; fyra skulle väljas av landstinget
och tre av Kungl. Maj:t. Utskottet
har behandlat många motioner som
tagit upp den frågan, och det har enats
om att antalet ledamöter i rådet bör utökas
till nio. Av dessa skulle då fem
väljas av landstinget och fyra av Kungl.
Maj:t, och de av landstinget valda bör
ha kommunal anknytning.
En rad av de övriga frågorna i detta
intressanta utskottsutlåtande kommer
att beröras av andra talare som representerar
mitt parti. Jag vill till sist bara
understryka att det givetvis även under
den kommande perioden är företagarna
som bestämmer var de skall etablera
sig. Man får ibland en känsla av att
många som talar sig varma för en aktiv
lokaliseringspolitik hyser en övertro på
möjligheterna att med statliga medel
vrida den pågående utvecklingen tillbaka.
Skall den verksamhet som vi nu
kommer att besluta ge positiva resultat,
gäller det först och främst att ta vara
på de lämpliga projekt, som norrlänningar
och andra inom stödområdet går
och bär på, och att på olika vägar medverka
till att kapital ställs till deras förfogande.
Men vi måste nu också äntligen
bryta igenom den vall av förutfattade
meningar och den okunnighet om
Norrland och dess i många hänseenden
goda förutsättningar för ett rikt differentierat
näringsliv, som råder bland
industriledare och företagare i andra
delar av landet. Statens upplysningsverksamhet
bör på denna punkt intensifieras.
Vi har i vårt landskap sett resultatet
av dylik aktivitet genom det arbete
som en av arbetsmarknadsstyrelsen
för ändamålet särskilt avdelad tjänsteman
hittills utfört. Vidare måste stöd
från industriens och hantverkets organisationer
påräknas. Att Norrlandsförbundet
även i fortsättningen kommer att
finnas långt fram på barrikaden när det
gäller att sprida upplysning behöver
jag väl inte särskilt framhålla. Vi har
nu en reell möjlighet att bromsa utflyttningen
från stödområdet; att stoppa
den är inte möjligt, och försök i den
riktningen är inte heller ett uttryck för
en realistisk arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik.
Ett orealistiskt agerande
i dessa frågor överlåter vi åt dem
som tror sig därmed kunna vinna kortsiktiga
partipolitiska framgångar.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan på samtliga punkter.
I detta anförande instämde fröken
Sandell, herr Odhe, fru Lindskog samt
Onsdagen den 16 december 1964 fin.
Nr 42
63
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
herrar östrand, Fredriksson, Mellqvist
och Andersson i Storfors (samtliga s).
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Ekström i Iggesund
angrep centerpartiet för en rad
ståndpunktstaganden i denna fråga. Det
låg ett märkbart drag av nervositet över
aggressiviteten. Jag har tagit den ovanligt
långa raden av socialdemokratiska
talare som uttryck för att han inte är
ensam om den nervositeten.
Vidare tyckte jag att herr Ekström
uppehöll sig kanske rent av för mycket
vid centerpartiet och alldeles för litet
vid lokaliseringspolitiken i sitt anförande
— kanske av samma skäl.
Sedan talar han om att det var en
smålänning och en skåning som företrädde
centerpartiet i bankoutskottet
när det gällde lokaliseringspolitiken.
Vilket värde han vill tillägga den iakttagelsen
blev jag inte riktigt klok på,
men i varje fall har väl herr Nils Theodor
Larsson sitt småländska ursprung
gemensamt med inrikesministern och
det kan väl inte vara något diskriminerande.
Och skall vi tala om objektiviteten
har väl jag som skåning de allra
bästa förutsättningarna, eftersom jag är
minst berörd av frågan. Jag tolkar herr
Ekströms yttrande som en positiv bedömning
av centerpartirepresentanternas
möjligheter att se frågan i ett vidare
sammanhang.
Sedan skulle jag vilja påminna herr
Ekström om att vi velat ha en utvidgning,
och det står vi för. Vi har också
velat skaffa pengar för det så att denna
försöksverksamhet verkligen kunde få
en chans. Det har vi visat genom att
vilja ge 40 miljoner kronor mera i investeringsbidrag
och genom att tills vidare
vilja bibehålla investeringsfondsmedlen.
Vidare tror jag att herr Ekström skall
tala med små bokstäver i vissa sammanhang
när han säger att vi inte velat gå
honom till mötes i tillräckligt god tid.
Herr Ekström har själv skrivit på en
motion med begäran om utvidgning av
stödområdet men utan att skaffa pengar
till detta. Jag frågar bara: På vems bekostnad
skulle den utvidgningen ske?
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Det är klart att om man
talar om lokaliseringspolitik så måste
man också uppehålla sig ganska mycket
vid centerpartiet, ty ni har ju tagit
på entreprenad att framställa er som de
som vill mest på det området, ja de som
över huvud taget vill en aktiv lokaliseringspolitik.
Herr Hansson i önnarp säger att centerpartiet
också vill skaffa fram pengarna.
Hur går det till här i riksdagsarbetet?
Här har vi nu suttit i bankoutskottet,
som ju inte har behövt direkt ta
ställning till anslagsramar utan kan
överlåta det till finansministern som
skall komma med förslag i nästa års
statsverksproposition. Enligt den erfarenhet
jag har av riksdagsarbetet sitter
herr Hanssons partivänner i bevillningsutskottet
och tillstyrker alla möjliga och
omöjliga förslag att göra avskrivningsoch
avdragsregler generösare och på så
sätt minska statens inkomster. Sedan vill
ni i statsutskottet öka på utgifterna. Nu
har ni haft en möjlighet att även i bankoutskottet
föreslå en ökning eftersom
ni vet att de pengarna inte behöver
skaffas fram nu utan först nästa år. Då
får vi ett blodprov på hur stort intresset
är!
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Detta skall bli ett kort
genmäle.
Jag skall först tacka herr Ekström i
Iggesund för erkännandet att vi är pådrivare
när det gäller en aktiv lokaliseringspolitik.
Det motionspar herr Ekström
åberopade var av ganska färskt
datum. Vi har motioner som är femton,
64
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fni.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
tjugu år äldre, låt vara att de inte då
ledde till resultat.
Vad beträffar konsekvensen i våra
yrkanden av det ena eller andra slaget
vill jag bara kort och gott säga till herr
Ekström: det är alldeles missvisande
att lägga alla våra förslag ovanpå regeringens.
Då blir det inte en relevant
jämförelse. När man bedömer vår ståndpunkt
skall man redovisa båda sidorna
av våra förslag.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag sade att centerpartiet
alltid velat framställa sig som pådrivare
— jag har inte alls gjort något
erkännande av att ni varit det i sak.
De motioner ni haft tidigare i lokaliseringsfrågan
har väl inte varit motioner
från centerpartiet utan från bondeforbundet,
och det kanske i viss mån
förklarar ert ställningstagande till dem
i dag.
Herr HOLMBERG (k):
Herr talman! Inrikesministern sade i
går i den debatt vi hade om ett närbesläktat
ämne, att frågan om statsindustriens
utbyggnad inte är ett avslutat
kapitel. Jag har nyligen också citerat en
socialdemokratisk tidning, som förklarade
att regeringens lokaliseringsförslag
»utan tvekan» måste kompletteras med
åtgärder för att tillskapa stora nya
statsindustrier i Norrland. Det är som
bekant, också huvudlinjen i vår motion.
Den tilltagande insikten om att detta
är den avgörande frågan i lokaliseringsdebatten
torde väl också bli den
viktigaste behållningen av Näslundsutredningen
och det riksdagsbeslut som
nu förestår. Tyvärr vill emellertid inte
bankoutskottet animera riksdagen att
dra sådana slutsatser. På samma sätt
som regeringen uttryckt saken tillråds
vi i stället att vänta med statsdriftens
utbyggnad till dess man har sett vilka
resultat det kan bli av lån och anslag
till privata företagare.
I verkligheten är det inte många som
riktigt tror att regeringens förslag leder
till uppkomsten av några sådana
stora basindustrier som behövs i Norrland.
Varför skulle vi då vänta med att
vidta andra åtgärder? Redan de summor
som det handlar om visar hur verklighetsfrämmande
det är att tro på några
resultat enbart med regeringens metod.
På sin höjd skulle hela summan
räcka till ett par storindustrier, under
förutsättning att man kan räkna med
en mycket betydande insats även av
privat kapital. Men det handlar om åtgärder
i fem norrlandslän och stora delar
av landet i övrigt; det handlar om
att skaffa arbete åt många tusen människor,
inte bara sådana som kommer
att bli arbetslösa enligt prognoser för
framtiden, utan som redan är utan sysselsättning.
Hur kan man då tala om att
vänta ytterligare mycket lång tid, när
det samtidigt påstås att lokaliseringspolitiken
skall ha som mål att maximalt
utnyttja landets produktiva resurser?
Vad pengarna beträffar skall man
också komma ihåg att nettotillskottet
ligger långt under de 800 miljoner kronor
som föreslås under fem år''. Vi har
för vår del med hjälp av riksdagens
upplysningstjänst räknat Ut att deil
summa på1160 miljoner kronor per år,
som nu föreslås till anslag och lån, reduceras
med minst 100 miljoner kronor
till följd av att andra stödformer samtidigt
försvinner. Detsamma har som
bekant också framhållits i flera motioner.
Att den kommunistiska riksdagsgruppen
trots denna vetskap irité tänker
rösta för reservationer om ökade anslag
och lån till privata företagare, beror
på vår uppfattning att denna del
av de statliga åtgärderna under alla förhållanden
kommer att spela en ganska
underordnad roll. Privatkapitalisternas
bristande intresse för en allsidig utveckling
av näringslivet i alla delar av
landet beror inte på att de saknar kapital.
Därom vittnar framför allt den
Onsdagen den 10 december 1901 fm.
Nr 42
05
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. ni.
viildiga svenska kapitalexporten, som
skulle ha räckt för att klara tiofaldigt
större norrlandsproblem än det här rör
sig om. Det är typiskt att den svenska
storfinansens högerparti vill att statsmakterna
helt skall avstå från att styra
inom näringslivet samt nöja sig med att
tjänstgöra som serviceorgan åt dem som
har den ekonomiska makten, d. v. s.
skicka arbetskraft från Norrland till
områden som kapitalisterna anvisar eller
skaffa krediter och jämna vägen i
övrigt för dem som inhöstar vinsterna.
I presskommentarerna till det som
förekommit i lokaliseringsdebatten har
det gjorts jämförelser mellan vårt förslag
samt förslagen om anslagshöjningar
från centerpartiet och folkpartiet.
När vi förordat ett anslag på 160 miljoner
kronor per år för utbyggnad och
nyanläggningar av statsindustrier, är
detta emellertid inte jämförbart med de
s. k. överbuden från mellanpartierna.
Jämförelser av det slaget skulle innebära
att man sätter likhetstecken mellan
att skänka bort statens pengar och
att använda skattemedel för att skaffa
staten bestående värden.
De mycket stora belopp som har
satts in för att skapa statsindustrier är,
som var och en förstår, av en helt annan
karaktär än de som nu föreslås av
regeringen. De belopp som satts in för
att bygga järnväg och ny gruva i Svappavaara
ger staten en mycket hög förräntning.
Detsamma gäller investeringarna
i andra gruvor och skulle med
visshet också komma att gälla beträffande
gruvföretag i Mellansverige, som
vi velat att staten skall inlösa och utnyttja
på ett bättre sätt än som nu är
fallet. Statspengarna till Norrbottens
järnverk, ASSI-industrierna, kraftverk
och domänskogar är självfallet också en
satsning som både principiellt och
praktiskt är en helt annan sak än den
medelsanvisning som vi nu diskuterar.
I detta sammanhang vill jag därför
föreslå, i enlighet med synpunkterna i
vår motion, att det stycke på sid. 26 i
— Andra kammarens protokoll 196 ''t. .Yr
utskottsutlåtandet som börjar med orden
»Vad särskilt gäller» och slutar
med orden »ändamål avsedda resurserna»
utbytes mot följande: »Vad emellertid
gäller förslagen i motionerna
1:876 och 11:1080 om en utökning av
medelsramen för utbyggnad av statlig
industriell verksamhet vill utskottet
framhålla nödvändigheten av att de i
propositionen föreslagna åtgärderna
kompletteras med förslag till utbyggnad,
nyanläggning och samordning av
statlig verksamhet på det sätt som angivits
i motionerna. Utskottet föreslår
därför att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om snabb utredning
i detta syfte samt förslag om
anvisande av medel för en sådan utbyggnad
av den statliga industrien.»
Bland de många frågor i övrigt som
det kan vara anledning att tala om, speciellt
med hänsyn till förhållandena i
övre Norrland, skall jag bara kort erinra
om ett par. Den första gäller de arbetslösa
kvinnorna. Av alla lokaliseringsproblem
tycks frågan om kvinnornas
roll och rättigheter inom industrien
vara mest bemängt av fördomar som
också är hårdare rotade än på något
annat område. Det är inte minst för att
äntligen kunna bryta en bräsch i denna
reaktionära mur som vi vill att regeringen
snabbt skall slå in på valaffischernas
»djärva vägar» och i stor
stil satsa på statsdriften.
År efter år upprepar regeringen i den
finansplan som föreläggs riksdagen att
produktionen, och därmed levnadsstandarden,
inte kunnat ökas mera därför
att landets produktiva resurser varit
maximalt utnyttjade. Man låtsas då alltså
inte om det vanstyre som i årtionden
har tillåtit att Norrland ständigt haft
många tusen manliga arbetslösa. Men
framför allt låtsas man inte om det faktum
att det finns hundratusentals gifta
kvinnor i hela landet som vill ha och
behöver ha förvärvsarbete för sin och
familjens försörjning men inte kan få
det. Det är här inte fråga om ett maxi42
-
66
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
malt utnyttjande av landets produktiva
resurser utan tvärtom ett bevis på att
så inte är fallet och att talet om en full
sysselsättning är oriktigt. Hur skulle det
vara om regeringen äntligen såge till
att arbetsmarknadsmyndigheterna åtminstone
toge reda på hur stor arbetslösheten
i verkligheten är. Kvinnorna
räknas av kända skäl inte in i sådana
sammanhang. Men framför allt är det
viktigt att det ordnas arbete åt de arbetslösa
kvinnorna.
Den andra frågan som jag skulle vilja
ta upp gäller Norrlands inland. Det
finns en alldeles påtaglig benägenhet
även hos regeringen att betrakta Norrlands
inre delar som ett ekonomiskt
ingenmansland. Att så sker är enligt
min mening något oerhört, främst därför
att det här finns massor av människor
som varken staten eller privatkapitalisterna
tycks räkna med på annat
sätt än som leverantörer av arbetskraft
och råvara till sydligare landsdelar.
Även ur allmän nationalekonomisk
synpunkt är det en helt oförsvarlig politik.
Det norrländska inlandets rika
tillgångar på skogar, mineral och bergarter
skulle kunna bilda grundvalen för
ett blomstrande ekonomiskt liv, om det
bara funnes litet kurage hos regeringen
att gripa in planmässigt och i stor stil
för att utnyttja dessa väldiga naturtillgångar
och den stora tillgången på arbetskraft.
Hur utvecklingen skall bli beror utan
tvivel främst på hur det blir med statsindustriernas
utbyggnad. Och här —
det är belysande — är opinionen så allmän
att t. o. m. högermannen herr Cassel
i dag gjorde uttalanden som man
kan instämma i. Han sade att om man
vill rädda en hotad bygd, måste man
handla snabbt. Det är något som man
kan understryka med mycket stor skärpa.
Men herr Cassels grundinställning
innebär också att man inte skall använda
den enda metod som enligt min
mening kan ge detta snabba resultat,
nämligen att omedelbart komplettera
m. m.
regeringsförslaget på det sätt kommunisterna
föreslagit. Någon annan metod
för att uppnå snabba resultat känner
jag inte till i detta sammanhang.
Herr Hagnells framställning av statsdriftens
roll kan vi i allt väsentligt instämma
i. Han borde dock i konsekvens
med vad han sade ha instämt i den
kommunistiska motionen på denna
punkt. Men även herr Hagnell har föredragit
att vänta — även nu när det bildligt
talat brinner i knutarna.
Vi kommunister vill däremot inte
vänta. Vi vill att man nu skall handla
snabbt och på det enda sätt som uppenbarligen
kan ge effektiva resultat. Vi
har dock mycket god erfarenhet av
statsdrift i områden som är ekonomiskt
underutvecklade, och inte minst från
det län som jag kommer från. Men även
i det länet har gjorts alltför få sådana
insatser. Detsamma gäller för övrigt
hela Norrland.
Jag ber i övrigt att få hänvisa till
det förslag jag tidigare ställt i detta
mitt inlägg.
Herr KÄLLENIUS (h):
Herr talman! När en talare i denna
kammare kommer upp som nummer 10
eller 15 eller kanske senare — då borde
han avstå från ordet, eftersom praktiskt
taget allt vad mänsklig fantasi
kan åstadkomma dessförinnan redan är
sagt, flera gånger. Därefter kommer
ytterligare en rad av upprepningar, omtuggningar
och jag vet inte vad. Egentligen
borde talaren avstå, i både eget
och andras intresse. Detta leder mig till
reflexionen, att partierna borde ordna
— inbördes — de talare som skall framföra
synpunkter, disponera synpunkterna
och samtidigt starkt begränsa talarnas
antal, detta till glädje för medriksdagsmännen,
till fromma för saken och
till ökat anseende hos folket. Demokratien
och den fria talerätten behövde
därmed ej komma i fara. Men koncentrationen
skulle komma till sin rätt, eller
hur, kära riksdagsstenografer?
Onsdagen den 10 december 1904 fin.
Nr 42
07
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
All jag nu iindå dristar mig att ta till
orda beror på, herr talman, att jag var
den ende från denna kammare som var
ledamot i kommittén för näringslivets
lokalisering. Inte dess mindre skall jag
begränsa mig i denna fråga. Låt mig
först säga: Propositionen är som helhet
mycket skickligt skriven. Men ändå är
vissa frågor inte tillfredsställande lösta,
exempelvis frågan om näringslivets
medverkan i arbetsmarknadsorganen,
när det gäller ekonomiskt stöd i lokaliseringssyfte.
Partiernas positioner är dock nu låsta
och det är inget att göra åt; besluten
kan förutses. Under försökstiden bör
man dock vara uppmärksam på erfarenheterna
och snabbt anpassa den nya
organisationen efter behoven. För min
del anser jag att kommitténs förslag om
en särskild delegation i arbetsmarknadsstyrelsen
var bättre.
Förhållandet till företagarföreningarna
och deras verksamhet, som ju ligger
under handelsdepartementet, är heller
inte klarlagt. Här måste en lösning
åvägabringas. Visserligen arbetar där en
utredning, men samordningen inom
Kungl. Maj:ts kansli är långt ifrån föredömlig
— på flera olika områden. Här
bör man ha ögonen öppna.
Slutligen kan jag inte dela uppfattningen,
att lokaliseringsverksamheten
skall utövas via en statlig fond. Jag står
där kvar på min principiella ståndpunkt,
utförligt motiverad i betänkandet.
Svårigheten i den praktiska tilllämpningen
kommer att bestå i bedömningen
om och hur stöd i lokaliseringssyfte
skall ges till sådan industriell
verksamhet som bedömes vara utvecklingsbar
och livskraftig. En sådan verksamhet
får absolut inte blandas ihop
med åtgärder av, låt oss säga, socialbetonad
karaktär. Riskerna för en dylik
sammanblandning blir avsevärt större
när man har en statlig fond. Näringslivets
uppfattning i dessa sammanhang
måste därför vederbörligen beaktas. Tyvärr
finns risk att så inte blir fallet i
praktiken. Därför måste — i alla beslutande
instanser — finnas en stark representation
för näringslivet, med rätt
att direkt påverka besluten. Med hänsyn
härtill är en statlig kreditgaranti att
föredraga. Anknytningen till de ordinarie
kreditvägarna och de ekonomiska
bedömandena enligt gängse principer
inom näringslivet blir fördelaktigare än
att arbeta över en statlig fond, d.ir helt
andra krafter kan bli dominerande, i
sämsta fall till nackdel för den nationalekonomiska
balansen.
Vid utformandet av propositionen låg
det förvisso fördel i att kunna bygga på
ett betänkande som var enhälligt i alla
de stora frågorna — en enhällighet som
kunnat uppnås genom en energisk och
skicklig ledning men också genom en
stark och god vilja hos ledamöterna till
samarbete över partilinjerna.
Tyvärr har inte den samarbetsandan
fullföljts av de borgerliga partierna. Vid
behandlingen av betänkandet har framkommit
ett 20-tal borgerliga reservationer.
Dessa erbjuder, som StockholmsTidningen
skadeglatt anför, »en provkarta
på borgerlig splittring». Aftonbladet
instämmer. Trots att här föreligger
en allmän och viktig samhällelig fråga
med stora möjligheter till samlat borgerligt
uppträdande har de borgerliga
partiledningarna och deras partikanslier
än en gång lagt ned tid, möda och
kostnader för att ådagalägga och i särmotioner
markera inbördes avvikelser.
Herr talman! Yrkandena är redan
framställda; jag behöver inte upprepa
dem.
Men, herr talman, i detta sammanhang
vill jag säga några ord som det
ligger mig varmt om hjärtat att få sagda
innan jag lämnar denna kammare.
Just när kommittén för näringslivets
lokalisering besökte London i studiesyfte
hösten 1901 var jag personligen inbjuden
till en intim lunch av en engelsk
kollega inom byggnadsfacket. Hedersgäst
vid denna lunch var förre labourledaren
Gaitskell. Eftersom jag var en
-
68
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
sam svensk, talade han intresserat med
mig om ett besök som han avlagt i Sverige
i samband med ett socialdemokratiskt
jubileum. Han berättade att han
vid detta tillfälle — något avundsjukt
— frågat vår statsminister, hur denne
egentligen burit sig åt för att så länge
sitta kvar vid makten. Gaitskell hade
fått svaret: »Don’t ask me, ask the
opposition!» — Fråga inte mig, fråga
oppositionen!
Om vi nu skulle fråga vår opposition
— vad ger den då för svar?
Vad som burit socialdemokratien
fram under många och långa kampår —
och som även ger den en sammanhållande
känsla nu under skördetiden —-är väl ändå til svvende og sidst en gemensam
ideologi.
Men har inte vi borgerliga också en
gemensam, äkta ideologisk känsla?
Socialdemokraterna sätter statens alltmer
omfattande makt i centrum. Härav
följer dirigering och risk för ofrihet.
De borgerliga hävdar å sin sida människans-individens
centrala roll, i tron
att friheten utlöser en stark glädje och
ett intensivt skapande. Detta är väl i
grund och botten mera en ideell än en
materiell livssyn.
Varför har då inte vår borgerliga
ideologi samma slagkraft? Ger inte den
ett lika riktigt uttryck för de mänskliga
rättigheterna? Vi har nu kunnat märka
ett allt starkare rop från de borgerliga
väljarna om att dessa principer skall
komma till sitt rätta uttryck i svenskt
samhällsliv och i svensk inrikespolitik.
Denna önskan kommer från allt bredare
lager och pockar allt ivrigare på att få
göra sig gällande — också från människor
som kanske tidigare varit socialistiskt
orienterade. Det hör ju också
så starkt samman med vår svenska tradition,
att friheten, den rent personliga
friheten, alltid varit vårt speciella
signum. Jag tror att man kan läsa svaret
på detta krav, på denna fråga, i de gamla
orden: »Enade vi stå, söndrade vi
falla.»
Vid den senaste valkampanjen och
inte ininst tiden efteråt har borgerlig
samverkan varit föremål för en enorm
diskussion. Man kan inte slå upp en
dagstidning som inte innehåller en
rubrik därom. Även i veckopressen förekommer
den som ämne i intressanta
debattserier. Varest två eller tre är församlade,
så talas det härom.
Ändå nalkas jag denna fråga mycket
långsamt, ty det är förvisso ett brännbart
ämne. »Don’t ask me, ask the
opposition!» Hur besvarar då oppositionens
politiker denna fråga? Nej, jag
vill hellre säga: Hur motsvarar oppositionens
politiker denna fråga? Kommer
inte här »profiltänkande» och prestige
in alltför mycket? Gnisslar inte partikärrorna
fram, alltjämt i de gamla fårorna?
Är det inte så bland de borgerliga
politikerna, att man talar om samarbete,
men i grund och botten tänker
man bara på sig själv, sin egen position,
sin egen TV-stund, sina egna fördelar.
— Och •— medan gräset växer, så dör
kon.
De borgerliga politikerna måste ha insett
hur socialdemokraterna, målmedvetet
och ihärdigt på varje politisk nivå,
alltifrån kommunerna och deras nämnder,
via landstingen och upp till riksdagen
och dess utskott, bevakat varje
sektor av näringslivet och samhällsfunktionerna
genom att placera energiska,
sakkunniga och hängivna representanter
på varje avgörande post. Har
de borgerliga partierna en motsvarande
bredd och sakkunskap att ställa emot
som opposition?
Kanske att de borgerliga väljarna förstår
och vet bättre än de borgerliga
yrkespolitikerna. Tiden är inne att låta
frågan gå vidare till de borgerliga väljarna.
De borgerliga väljarna är mogna
för samverkan. Det finns ett mycket
brett underlag för den. Vi väljare måste
pröva varje medel, söka varje väg,
kämpa med varje vapen för att nå vårt
gemensamma mål. Vi får inte vara rädda
och framför allt inte onödigt försyn
-
Onsdagen den 1 (> december 1904 fm.
Nr 42
<19
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ta. Vi måste tro på vår egen kraft och
vara förvissade om framgång genom
enighet. »Enade vi stå, söndrade vi
falla.» Det kommer att bli en samvetsfråga
för varje enskild borgerlig politiker,
om han vill vara med oss eller
emot oss. Och slutligen: Skulle det inte
kännas mera sporrande för vårt nuvarande
regeringsparti att få eu jämbördig
motståndare? Då, men först då, skulle
en kraftmätning utlösa det bästa inom
vårt folk.
Herr talman! Den fråga jag här berört
iir inte bara brännbar; den är — sublim.
Jag finner intet bättre uttryck för mina
tankar än att — med en lätt ändring -—-citera min käre skaldebroder Alfred
Wästlund, när han på nyåret 1929
sjunger:
Framåt, framåt, med fanan svinga,
och smäll till samling din cymbal!
Och gammal, ung i ledet tvinga,
till upptåg mot det ljusblå mål;
en »enig front» å fria fötter,
som står å höjden av nivå
och binds ihop med hjärterötter
från arbetsblus till paletå.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman! Avslutningen i herr Källenius’
anförande var intressant nog,
men jag tror ändå att jag skall återföra
debatten till vad den skall handla om,
nämligen lokaliseringspolitiken.
Jag vill endast kort och gott säga att
jag inte tror att det förhållandet, att de
borgerliga partiernas reservationer är
litet olika just på denna punkt, behöver
leda till någon särskild pessimism beträffande
oppositionens ställning. Herr
Källenius sade att medan gräset växer
dör kon. Jag kan försäkra herr Källenius
att den där kon är inte alls döende,
utan den kommer att leva i högsta välmåga
även i fortsättningen.
Sedan tror jag att jag tar till min uppgift
att en smula tona ned de motsättningar
i lokaliseringspolitiken som har
kommit till uttryck i dagens debatt, vilka
enligt min mening är i ganska hög grad
överdrivna. De är i hög grad beroende
på att man låtit sig hypnotiseras av vissa
formuleringar som kanske inte betyder
sä värst mycket.
Herr Hagnell försökte i sitt intressanta
anförande dra upp en gräns mellan
centerpartiet å ena sidan och de andra
partierna å andra sidan. Jag tror att
den gränsdragningen är oriktig; man
bör nyansera den i hög grad för att den
skall bli riktig. Vi har tvärtom kommit
centerpartiet ganska nära vad beträffar
stödets omfattning som ju ändå är det
viktiga. Formuleringarna kanske inte
kommer att visa sig betyda så värst
mycket.
Herr Hagnell byggde sin uppdelning
på att centerpartiet enligt hans mening
inte ville vara med om den centralisering
av näringslivet som herr Hagnell
finner oundviklig, nödvändig och nyttig.
Emellertid är ju dessa centraliseringstendenser
ingalunda entydiga. Det
förhåller sig inte så, att företagen undan
för undan bygger upp moderföretagen
till allt större enheter. De har
snarare börjat bygga ut filialföretag
och lämna ut beställningar till mindre
företag. Detta är en rationalisering, därför
att mindre företag som sysslar med
detaljer mycket väl kan vara väl rationaliserade.
Men det är inte centralisering
utan snarare motsatsen. Därför vet
man inte så noga hur det går i fortsättningen,
hur stor centraliseringen blir.
Det är möjligt att det snarare blir en
spridning av enheterna och att detta visar
sig ekonomiskt lika bra.
Motsättningarna beträffande lokaliseringspolitiken
har överdrivits både
av majoritetstalarna och kanske också
av centerpartiets talare. Centerpartiet
säger i sin reservation följande: »Av departementschefens
uttalande framgår,
att lokaliseringsåtgärderna i huvudsak
skulle begränsas till orter av redan relativt
hög storleksgrad.» Detta är riktigt
i fråga om en del av formuleringarna i
statsrådets skrivning i propositionen
men ingalunda riktigt i fråga om alla.
70
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Centerpartiet säger i sin motion att enligt
departementschefen skall inte endast
sådana företags lokaliseringar som
skett till större tätorter kunna bli föremål
för stöd. Det är en ganska motstridig
tolkning av vad statsrådet sagt. Det
är en beklaglig sak att statsrådets formuleringar
kan tolkas så olika. Man får
det intrycket, när man läser propositionen,
att statsrådet Johansson försökt
skriva så att han skulle tillfredsställa
både LO-ekonomerna och väljarna i
Norrland. Det är klart att om man har
en sådan målsättning blir det gärna
motstridiga formuleringar.
Man har vidare fäst stor vikt vid den
formulering som centerpartiet använder,
då man säger att målet skall vara
att skapa och upprätthålla ett nät av
livskraftiga tätorter över hela landet.
I fråga om detta skulle jag vilja säga
att man ändå måste vara på det klara
med hur man skall tolka denna formulering
för att man skall kunna veta hur
stora motsättningarna är. Om man utgår
ifrån att företagarna själva skall ha ett
avgörande inflytande över var de lokaliserar
sina företag, kan denna målsättning
genomföras endast under förutsättning
att företagarna vill förlägga
sina företag till denna kedja av tätorter.
Vill de inte det, misslyckas man väl
med denna målsättning. Om man däremot
utgår ifrån att den kedja som man
bestämmer sig för skall under alla förhållanden
upprätthållas och utvecklas,
då får man söka andra medel för att
liksom tvinga dit företag. Jag tror att
det är det förra centerpartiet åsyftar,
och då blir denna formulering endast en
allmän riktpunkt för vad man vill sträva
efter. I så fall skiljer man sig inte
sä inycket från de andra partierna med
denna formulering. Min slutsats är, efter
att jag har lyssnat på dagens debatt och
läst reservationerna, att den långvariga
debatt vi fört i fråga om lokaliseringspolitiken
har haft det goda med sig att
ståndpunkterna i hög grad närmat sig
varandra.
Man fick nog av en del yttranden över
Näslunds utredning och av andra yttranden
i det sammanhanget närmast det
intrycket att det fanns de som menade
att det egentligen endast är några större
kuststäder i Norrland som över huvud
taget kan bli föremål för lokaliseringspolitiska
åtgärder, medan man däremot
ansåg att de människor som bor i
Norrlands inland fortast möjligt borde
förflyttas därifrån till industriorter i
Mellansverige för att de skulle få en
»människovärdig» tillvaro. Nu ser man
inte mycket till av denna negativa uppfattning.
Meningarna är delade beträffande
stödets utformning och omfattning.
Reservationerna är många men i
stort sett är det mest detaljer som skiljer.
Jag skall nu gå in på några av detaljerna
i vad vi föreslår. Jag beklagar att
utskottet inte har tagit allvarligare på
förslaget om rätt till snabbare avskrivningar
för företag inom stödområdena.
För den saken behövs det egentligen
inte någon utredning. Vad man behöver
är att man får de områden där de
gynnsammare avskrivningsvillkoren
skall gälla klart uppdragna. Det går inte
att tala om nordvästra Dalarna eller
norra Bohuslän, utan man måste ha fast
avgränsade områden. Men det är inte
svårare att göra en sådan avgränsning
än att ett förslag härom mycket väl
skulle kunna läggas fram till 1965 års
riksdag och träda i kraft beskattningsåret
1966. Eftersom de industribyggnader,
vilkas tillkomst man vill stimulera,
inte gärna kan vara påbörjade kan
de inte heller komma att avskrivas förrän
tidigast 1966. Alltså behöver det inte
bli någon som helst försening utan detta
medel kan komma till använding då man
behöver det.
Det kan visserligen sägas att det inte
alltid är möjligt för nya företag att utnyttja
möjligheten att avskriva 35 procent
under den första femårsperioden.
Men vi skall inte endast stimulera tillkomsten
av nya företag —■ det är lika
viktigt att redan befintliga företag i
Onsdagen den 1(> december 19(i4 fm.
Nr 42
71
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
området expanderar. Det är också önskvärt
att storföretagen i Mellansverige
förlägger filialföretag till stödområdena.
I dessa fall skulle bättre avskrivningsmöjligheter
vara ett mycket verksamt
medel. Vi får inte gå ut ifrån att alla
som skall bygga industrilokaler inom
stödområdena skall använda de nya lånemöjligheterna
eller investeringsbidragen.
I många fall är det viktigast för
företagen att snabbt få ökat utrymme.
Då ger man sig inte tid med att vandra
genom alla lokaliseringsinstanserna utan
man sätter i gång utan att anlita statligt
stöd. Då skulle det vara mycket
värdefullt om det fanns en stödform,
som de visste utgick utan tidsödande
ansökningsförfarande.
Beträffande stödets omfattning i övrigt
har partierna stannat vid något olika
bud i fråga om vilka belopp som bör
ställas till förfogande. Man har främst
diskuterat investeringsbidraget. Jag
skulle vilja framhålla att enligt min mening
överdrives ofta i lokaliseringsdebatten
skillnaden för företag mellan att
få lån och att få investeringsbidrag.
Ofta är det viktigast att man får nödigt
kapital. Särskilt gäller detta för en
ny företagare som har en idé och som
vill sätta i gång. Man får också ha i
minnet att om pengarna upplånas får
avdrag göras för räntan och beloppet får
avskrivas. Man bör räkna med investeringsbidragets
belopp minus den skattelindring
som erhålles om beloppet i
stället upplånas.
Om man alltså jämför de belopp som
nu utgår i form av investeringsbidrag
med de belopp som föreslås utan att
ta hänsyn till den förbättrade långivning
som föreslås — 100 miljoner kronor
av inrikesministern och 150 miljoner
kronor av folkpartiet och centerpartiet
— blir jämförelsen inte rättvisande
eftersom de ökade lånemöjligheterna betyder
så mycket.
Vi har fäst ganska stor vikt vid det
av oss framlagda förslaget beträffande
servicestöd till vissa skogsorter. Det är
enligt min mening ingenting som säger
att det inte skulle vara möjligt att få
vissa industrier till tätorter i Norrlands
inland eller till tätorternas närhet. Det
är dock troligt att dessa lokaliseringar
inte blir av sä stor omfattning att man
får tillräckligt befolkningsunderlag för
att kunna bjuda befolkningen en hygglig
service. Vi utgår då från att Norrlands
inland inte kan avfolkas, inte minst av
den anledningen att skogsråvaran måste
tillvaratas. Vi anser det därför rimligt
att ge ett extra servicestöd till dessa tätorter,
d. v. s. ett stöd utöver vad de kan
få genom den kommunala skatteutjämningen.
I den promemoria om lokaliseringspolitiken,
som regeringen offentliggjorde
före valet, fanns en formulering
som tydde på att inrikesministern också
hade vissa besläktade planer. Han skrev
följande: »Även glesbygdsbefolkningen
måste emellertid tillförsäkras en rimlig
social service. I dessa områden kan
lokaliseringspolitiska insatser som regel
inte förväntas bli aktuella. Det torde
i stället bli fråga om åtgärder av
socialpolitisk art, där hela samhället
solidariskt bär ett socialt ansvar.» Jag
tror för min del att det är fel att säga
att lokaliseringspolitiska åtgärder inte
blir aktuella i Norrlands inland. Men
jag upprepar vad jag nyss sade att det
inte är troligt att de blir av sådan omfattning,
att befolkningsunderlaget blir
tillräckligt för att bära upp en hygglig
service. Därför vill jag fråga inrikesministern
— om han så småningom
hedrar andra kammaren med sin närvaro
— vad han menade med uttrycket
»åtgärder av socialpolitisk art». Varför
innehåller propositionen inte några konkreta
förslag i detta avseende?
Inrikesministern föreslår att ärendena
skall avgöras i departementet, när det
är fråga om investeringar vilkas kostnader
överstiger 2 miljoner kronor. Det
är enligt min mening inte särskilt tilltalande
att departementet skall sköta
utlåningsverksamheten. Man bör därför
försöka utforma så klara bestämmelser,
72
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
att handläggningen även av större investeringar
kan överlåtas åt arbetsmarknadsstyrelsen.
Detta gäller även stödåtgärder utanför
norra stödområdet. Vi får emellertid
hoppas att inrikesministern inte faller
för frestelsen att krydda de valtal
han kommer att hålla inom stödområdet
med tillkännagivanden om att den
och den industrien kommer att lokaliseras
till orten med hjälp av det stöd
som regeringen har beslutat skall utgå.
Det är också påtagligt att man vid
stödåtgärdernas utformning inte har försökt
undvika anledningar till uppvaktningar
i departementet och arbetsmarknadsstyrelsen.
Beträffande investeringsbidraget förefaller
det som om detta skulle kunna
utgå från 0 procent till 50 procent,
d. v. s. det råder fullkomlig osäkerhet
om vilka belopp man kan få, och detta
gör naturligtvis att man hoppas på ett
stort belopp och gör uppvaktningar för
att få det.
Beträffande åtgärder utanför stödområdet
föreligger nästan inga kriterier
alls. I många fall kommer både kommuner
och företagare att tro att det
finns möjlighet att erhålla stöd, och
detta får en rad uppvaktningar som
följd. Inte bara arbetsmarknadsstyrelsen
utan också departementet kommer
att belägras av människor som försöker
övertyga vederbörande om att det just i
deras fall finns starka skäl för att stöd
skall utgå. Jag säger inte detta därför
att jag är rädd för att inrikesministern
skall bli alltför populär genom att sitta
och utlova stöd åt höger och vänster
till de uppvaktande — jag utgår snarare
från att han kommer att få avslå
fler framställningar än han beviljar —
utan därför att jag finner det vara föga
rationellt med bestämmelser som är så
vagt utformade att de leder till ett sådant
resultat.
Kanske man borde ställa frågan: Vad
kan resultatet bli av det beslut som vi
fattar i dag? Det beror i hög grad på
tillämpningen. Formuleringsfrågor spelar
stor roll här i debatten, men huruvida
politiken skall lyckas eller inte
hänger naturligtvis på tillämpningen.
Vid denna bör man därför beakta vissa
omständigheter. Först och främst måste
man ta hänsyn till konkurrensen med
företag på orten, framför allt när det
är fråga om företag med lokal marknad.
Om man med statliga medel lokaliserar
företag som med sin konkurrens
ställer till svårigheter för redan befintliga
företag, är det risk för att lokaliseringspolitiken
blir rätt impopulär på
många håll. Vidare bör man tillmäta
företagarnas eget val av lokaliseringsort
avgörande betydelse.
Herr Ekström i Iggesund berörde i
detta sammanhang en formulering i propositionen
där det heter att kommunblockens
centralorter kan vara lämpliga
lokaliseringsorter men att man inte
skall gå ut ifrån att detta är självklart.
Herr Ekström i Iggesund anser att andra
tätorter inom kommunblocket i många
fall kan passa lika bra eller bättre som
lokaliseringsorter. Därför bör man inte,
menar han, hindra företag att lokalisera
sig till dessa tätorter. Därom är jag helt
överens med herr Ekström. Av propositionen
framgår emellertid att man skall
kunna vägra stöd åt företag som vill lokaliseras
till kommunblockets centralort.
Enligt min mening måste man ha
starka skäl för att göra det. Har man
beslutat att en ort inom kommunblocket
är centralort, bör man rimligen också
vara intresserad av att denna ort expanderar.
Att avstyra att företag placeras
där kan inte vara lämpligt annat än
i undantagsfall.
Man bör vidare — det vill jag understryka
—- fästa stor vikt vid att den
kvinnliga arbetskraften utnyttjas. Den
är för närvarande illa tillvaratagen i en
stor del av Norrland. Detta problem är
även från nationalekonomisk synpunkt
nödvändigt att beakta.
När vi nu diskuterar effekten av stödet
bör vi också ha i minnet att myc
-
Onsdagen den 1(5 december 1904 fm.
Nr 42
73
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ket talar för Norrland som lokaliseringsort
även utan detta .statliga stöd,
alltså av rent företagsekonomiska skäl.
Där finns framför allt god tillgäng på
arbetskraft, och dennas rörlighet är
obetydlig. Eftersom dessa faktorer ofta
är avgörande niir det gäller lokalisering
kan man föreställa sig att Norrland även
utan direkta åtgärder skulle få en ganska
snabb ökning av industrien, speciellt
av verkstadsindustrien. Felet är emellertid
att expansionen kommer att gå
för sakta i förhållande till den arbetskraft
som lösgöres under den närmaste
tioårsperioden. Rationaliseringen av
jordbruket och skogsbruket kommer att
frigöra särskilt mycket folk just i Norrland,
därför att en så stor del av dess
befolkning för närvarande är sysselsatt
i jord- och skogsbruk.
För ett tjugutal år sedan hade vi en
mycket hög nativitet i Norrland. Det
betyder att de ungdomsskaror som nu
kommer ut på arbetsmarknaden är mycket
stora. Den lokalisering av industri
till Norrland som sker utan stöd kommer
följaktligen inte att vara tillräckligt
omfattande för att ens tillnärmelsevis
kunna dra åt sig den ledigblivna arbetskraften.
Det är därför de lokaliseringspolitiska
åtgärderna är så angelägna.
Vi måste också vara på det klara
med att storföretag i andra delar av
landet när det gäller att besluta om förläggning
av filialer till Norrland nog
har att övervinna ett slags motståndströskel.
Företagslokaliseringar sker inte
alltid på grundval av noggrant avvägda
och undersökta ekonomiska betingelser.
Fördomar hos företagsledarna och kanske
ibland hos deras fruar lägger många
gånger hinder i vägen för en lokalisering
norrut. Därför har man hittills
mera sällan på allvar räknat med alternativet
övre Norrland. Jag tror att
stödåtgärderna, särskilt om de utökas
med bättre avskrivningsmöjligheter,
kommer att i varje fall leda till att företogsledningarna
kalkylerar med förlägg
-
ning norrut, ocli bara detta är en stor
framgång.
Detta hindrar emellertid inte att lokaliseringsdebatten
på sina håll kan ha
skapat förväntningar som inte kommer
att infrias. I en utflyttningskommnn
med en stagnerande eller t. o. in. tillbakagående
tätort där man inte lyckas
få några industrier, är det inte ovanligt
att man fäster stora förväntningar vid
de lokaliseringspolitiska åtgärderna och
räknar med att dessa kanske skall komma
att vända utvecklingen. Det är emellertid
ingalunda säkert att så sker. Tätorternas
konkurrenssituation i förhållande
till andra orter inom området
förändras inte genom det lokaliseringspolitiska
stödet. Det beslut som vi i dag
fattar kommer därför knappast att innebära
någon förändring för vissa av
dessa kommuner. Om lokaliseringspolitiken
skall få verklig effekt, måste den
komma att påskynda storleksrationaliseringen
inom jordbruket, och detta kan
i vissa fall betyda en snabbare avfolkning
av landsbygden. Ett industriföretag,
som förläggs till en mindre tätort,
kan kanske huvudsakligen rekrytera sin
arbetskraft från den kringliggande bygden
genom att arbetskraften pendlar
mellan arbetsplatsen och bostaden. En
sådan lokalisering till mindre tätorter
kan därför i viss utsträckning bidra till
att folk stannar kvar på landsbygden.
.lag tror emellertid att man får räkna
med att många så småningom bosätter
sig i tätorterna. Men detta är inte, såsom
jag ser saken, något argument mot
lokaliseringspolitiken, utan snarare ett
argument för denna politik.
Herr talman! Jag vill slutligen understryka
att när det gäller det beslut som
i dag skall fattas är kanske tillämpningen
det viktigaste. Vi kommer säkerligen
alla att väl bevaka de myndigheter som
har att sköta denna tillämpning.
Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.
3* —Andra kammarens protokoll J964. ATr 42
74
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Herr ANTONSSON (ep):
Herr talman! Jag har lärt känna herr
Ekström i Iggesund som en mycket sympatisk
och korrekt debattör och därför
tyckte jag det var tråkigt att finna att
han i dag föll ur ramen genom sin allmänna
irritation över centerpartiets aktivitet
i fråga om lokaliseringspolitiken.
Herr Ekström ironiserade över talet
om att denna aktivitet sträckte sig över
så lång tid tillbaka, men samtidigt försökte
han ge socialdemokratien äran
av att ha varit först på plan när det gäller
lokaliseringspolitiken. Jag har litet
svårt att inse logiken i detta. Men jag
kan å andra sidan förstå att herr Ekström
är irriterad över det förhållandet
att centerpartiets lokaliseringsgiv
tydligen gick in hos väljarna både i
herr Ekströms hembygd och i det övriga
landet. Däremot blev det bland
väljarna en reaktion mot de bristande
initiativen från socialdemokratiskt håll.
Det är kanske också förståeligt att vi
politiker, när vi ser att ett annat parti
under många år målmedvetet arbetat
med en angelägen samhällsfråga och
detta så småningom ger resultat, liksom
försöker reducera dessa insatser.
Det tjänar väl inte så mycket till att
diskutera frågan om »upphovsmannarätten»
i detta fall, men eftersom herr
Ekström uppehöll sig vid saken vill jag
erinra om att de första motionerna från
centerpartiets sida i lokaliseringsfrågan
nu firar 20-årsjubileum. De väcktes nämligen
år 1944 av herrar Norup och Heiding,
ledamöter av dåvarande bondeförbundet.
De motioner, som herr Ekström
åberopade och som innehöll krav
på en lokaliseringsutredning, väcktes
av herrar Boo och Persson i Appuna
år 1959 samtidigt med en centerpartimotion
av herrar Andersson i Brämhult
och Gustafsson i Kårby. Det var
de sistnämnda motionerna som ledde
till tillsättandet av en lokaliseringsutredning,
men de första motionerna i
frågan kan, som sagt, i dagarna fira
20-årsjubileum.
Jag förstår inte heller hur herr Ekström
kan påstå att vi från centerpartiets
sida skulle vilja splittra de samhälleliga
insatserna när vi önskar en
utvidgning av stödområdena. Vi föreslår
ju också en uppräkning i fråga om det
ekonomiska underlaget i syfte att skapa
en garanti för att detta stöd verkligen
kommer till stånd.
Det är också förvånande att herr Ekström
ironiserar över att vi från centerpartiet
vill ta med östra Götaland
hland stödområdena, när han i nästa
andetag önskar att Gästrikland också
skall hänföras till dessa områden. Såvitt
jag förstår är inte svårigheterna ur
näringsekonomiska eller befolkningsmässiga
synpunkter mindre i östra Götaland
än i Gästrikland, som ändå utgör
ett ganska expansivt område i skilda
hänseenden. Och samtidigt vill inte
herr Ekström ha några ökade anslag,
vilket gör det ändå svårare att förstå
logiken i detta sammanhang.
Herr talman! Jag vill också göra några
allmänna reflexioner till det föreliggande
förslaget. Jag anser det viktigt
att förslaget reduceras till sina
rätta proportioner. För min del betraktar
jag propositionen i första hand såsom
en norrlandsproposition, låt vara
att det direkta stödet också avser vissa
delar av Svealand samt norra Bohuslän.
De övriga delarna av landet får ju
klara sig utan något direkt stöd, vilket
i och för sig kan vara riktigt. Men jag
vill betona att det blir planeringsmyndigheterna
ute i länen som kommer att
avgöra inriktningen av industriens lokalisering
och etableringar i framtiden.
Det blir planeringsmyndigheterna
tillsammans med de enskilda näringsidkarna
som här får ett mycket avgörande
inflytande. Jag är kritisk mot tanken
på att kommunbloekscentrum skall
vara den punkt till vilken man drar
samman företagsamheten. Jag kan ta
mitt eget län som exempel. Vi har våra
fem städer som kommunblockscentra,
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
75
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
men vi bär en rad av tätorter efter
Västkustbanan, små industriorter som
i och för sig har en inneboende livskraft
men som nu kommer att sättas i
efterhand. Det är enligt min mening alldeles
felaktigt. Halmstad i mitt hemlän
har t. ex. 40 000 invånare i dag. Några
mil därifrån ligger Oskarströms köping
med 3 000 invånare, ett industrisamhälle.
Enligt tankegångarna här skulle inriktningen
bli sådan att Oskarströms
köping i framtiden får betydligt reducerade
förutsättningar när det gäller
nyetablering. Inom hela detta block
kommer nyetableringen att inriktas på
Halmstad, som alltså i dag omfattar
40 000 invånare. Jag kan inte anse att
det är riktigt, ty jag är övertygad om
att vi ute på landsbygden behöver en
rad serviceorter för jordbruksbefolkningen
och för dem som arbetar i skogen.
Dessa serviceorter måste också i
någon mån bäras upp av industri- och
hantverksföretag för iatt kunna klara
sysselsättningen och bilda ett ekonomiskt
underlag.
Jag tror att vi är inne på fel vägar
om vi går in för en alltför stark koncentration.
Jag har läst några uppsatser
om amerikanska förhållanden på
detta område. Amerikanska sociologer
säger ganska enstämmigt, att ju högre
standarden i ett land stiger, desto större
antal mindre tätorter kommer människorna
att behöva som replipunkter för
sin service. Jag tror det är någonting att
ta fasta på. Det skulle vara ett beklagligt
misstag om vi inom den närmaste
tiden slog fast någonting om vilket
framtidens sociologer kommer att säga
att det inte var riktigt.
Sedan är man inne på ett statiskt tänkande,
att man egentligen inte skulle kunna
nyetablera i de mindre orterna. När
jag lyssnade till debatten gjorde jag den
reflexionen, att sådana mycket trivsamma,
expansiva industri- och hantverksorter
som exempelvis Anderstorp och
Gnosjö i Småland aldrig skulle ha kommit
till stånd om vi hade haft den in
-
riktning från samhällets sida som vi
nu skall fä. Jag skulle kunna nämna
många framstående industriorter i landet
som inte skulle ha vuxit fram om
vi haft denna statiska syn på företagsetableringen
till vissa centra.
Jag tycker mig, herr talman, ha märkt
att det egentligen är två skilda samhällsuppfattningar
som står emot varandra
i den lokaliseringspolitiska debatten.
Detta har skymtat redan och
kommer väl att ytterligare accentueras.
Å ena sidan har vi en grupp som önskar
att .samhälle och näringsliv alltmer
skall koncentreras och centraliseras.
Propositionen är i det avseendet, även
om den är vag i sina uttryckssätt, förespråkare
för den uppfattningen. Regeringens
strävan är inte enligt propositionen
att försöka hejda den pågående
koncentrationen till stortätortsområdena.
Regeringen vill tvärtom alltmer
koncentrera näringsliv och bebyggelse
till ett litet antal stora tätorter. Lokaliseringspolitiken
är tydligen för regeringen
endast ett medel att bromsa takten
i storstädernas utveckling och expansion,
och den uppfattningen tycks
ha tagit överhanden inom socialdemokratien.
På den andra sidan står den uppfattningen,
att vi så långt möjligt bör skapa
ett decentraliserat näringsliv och
ett decentraliserat samhälle. Denna decentraliseringstanke
har burits upp
främst av centerpartiet. Jag tror att ingen
vill eller kan förneka det, om han går
till källskrifterna. Men tanken på ett decentraliserat
näringsliv har ju också
hittills legat bakom den lokaliseringspolitik
som förts i landet. Man har strävat
efter att få spridning av bebyggelsen och
näringslivet över hela landet. Målsättningen
måste enligt min mening och enligt
vårt partis uppfattning alltjämt vara
att skapa och upprätthålla ett nöt av
livskraftiga tätorter över hela landet.
Lokaliseringspolitiken har, som jag
sagt, inriktats på dessa strävanden hittills.
Riksdagen har 1952 och 1950 gjort
76
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
mera preciserade uttalanden om riktlinjerna
för lokaliseringspolitiken, innebärande
dels att man skulle försöka
hejda den ytterligare tillväxten av
främst de större tätorterna, dels att man
skulle främja ett differentierat och decentraliserat
näringsliv i hela landet.
Det finns ingen anledning för mig att
säga annat än att dessa uttalanden från
riksdagens sida har följts. När riksdagen
1959 begärde utredning om näringslivets
lokalisering, hade man samma
principiella grund. Det syns mycket väl
i de direktiv som lokaliseringsutredningen
fick, att man strävade efter decentralisering
av näringslivet. Man skulle
enligt direktiven undvika en stark
koncentration av befolkningen till storstäderna.
Men propositionen har fått en
annan inriktning och ett annat syfte
än vad som hittills gällt för lokaliseringsverksamheten.
Nu vill regeringen,
som jag nämnt, endast något bromsa
takten i koncentrationen till storstadsområdena
och övriga expansiva områden
så att man, som det har uttryckts,
skall hinna ordna med bostäder, skolor
och kommunikationer, över huvud taget
den sociala anpassningen.
Såvitt jag förstår är det sålunda ett i
hög grad koncentrerat och centraliserat
näringsliv och samhälle som har blivit
den socialdemokratiska regeringens
målsättning, och det är i och för sig
ingen överraskning att socialdemokratien
har hamnat där. Jag har försökt
följa debatten i det socialdemokratiska
partiet i denna fråga, och jag har funnit
att det under årens lopp har höjts
flera röster för en aktiv lokaliseringspolitik.
Men de rösterna har efter hand
dämpats. Regeringen har alltmer gått in
för att flytta människor från svsselsättningssvaga
områden till storstäder och
andra expansiva orter.
Av propositionen framgår också att
regeringens huvudmål kommer att vara
detsamma i fortsättningen. Man gör i
propositionen den avvägningen mellan
lokaliseringspolitiken och arbetsmark
-
nadspolitiken att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna bör vara samhällsekonomiskt
motiverade endast i orter där
man inte kan lösa sysselsättningsfrågorna
med rörlighetsstinnilerande åtgärder.
Det är sålunda inte något primärt önskemål
hos regeringen att skapa sysselsättningsmöjligheter
inom nära räckhåll
för arbetskraften.
Nu är vi väl inte vana vid att få några
utförliga principiella motiveringar
redovisade i propositionerna, men man
förvånar sig ändå över att regeringen i
lokaliseringspolitiken ställer fram en
annan målsättning än den som hittills
gällt. Jag kan inte förstå varför den socialdemokratiska
regeringen nu oreserverat
går in för ett i så hög grad koncentrerat
och centraliserat näringsliv
och samhälle.
Man kan läsa mellan raderna i propositionen
att regeringen kommit fram
till den uppfattningen att det endast är
i ett centraliserat samhälle som en
snabb ekonomisk expansion är möjlig.
Ja, det kan ju regeringen tro. Men jag
tvivlar på att tro i detta fall är detsamma
som vetande. Mig veterligt finns det
inga undersökningar gjorda, som säger
att regeringen har rätt. Såvitt jag förstår
har regeringen fel.
Man skall naturligtvis vara på det
klara med att näringslivet från ekonomiska
synpunkter inte bör vara splittrat
på alltför många små orter, men det
bör inte heller koncentreras till alltför
få stora tätorter. Jag anser att tätorten
har ett lokaliseringspolitiskt optimum
och att man inte kan öka sysselsättningsverksamheten
därutöver med bibehållen
effektivitet. Vi vet ju att en lokalisering
till en stor tätort i allmänhet
drar med sig större etablerings- och arbetskostnader.
Jag tror också att de stora
tätorterna inte medger ett alldeles
riktigt och rationellt utnyttjande av de
produktiva resurserna.
Likaså skall vi vara på det klara med
att vi inte inom överskådlig tid kan lösa
en del storstadsproblem, t. ex. kommu
-
Onsdagen den 10 december 1904 fm.
Nr 42
77
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
nikationsproblemen. Vi bar ju sett att
man i Stockholm nu kämpar med stora
svårigheter i detta avseende, och vad
detta kostar.
i en proposition om lokaliseringspolitiken
uttalades år 1956 att vissa tätorter
redan nått eu sådan storleksordning
att det kunde befaras att de produktiva
totala resurserna inte utnyttjades
på bästa och mest effektiva sätt.
Men i dag tycks regeringen ha kommit
till en annan uppfattning. Varför den
gjort det har inte redovisats i propositionen.
I varje fall har inte jag kunnat
finna det.
Om vi ser på resultatet av den hittills
förda lokaliseringspolitiken, finns
det ur företagsekonomisk synpunkt ingenting
som säger att vi bör inrikta oss
på ett i hög grad koncentrerat och centraliserat
samhälle och näringsliv. Tvärtom
visar de undersökningar som kommittén
för näringslivets lokalisering
gjorde att även relativt små tätorter har
goda lokaliseringspolitiska betingelser.
Den hittills förda lokaliseringsverksamheten
har som bekant i huvudsak inriktats
på mindre tätorter.
Befolkningsstatistiken säger att relativt
små orter, mellan 2 000 och 20 000
invånare, har god attraktionskraft. Vad
som skall anses vara näringspolitiskt
och samhällsekonomiskt riktigt ur lokaliseringssynpunkt
är väl inte särskilt
väl utrett. Det är troligt att regeringen
nu tänker sig att den samhälleliga serviceapparaten
blir billigare, om man i
så stor utsträckning som möjligt drar
samman människorna till stora koncentrationer.
I de hårt uttunnade glesbygderna skall
man, som det antydes i propositionen,
tillgripa särskilda stödåtgärder för att
hålla en något så när nöjaktig service.
Men jag är inte övertygad om att en så
absolut renodlad ekonomisk aspekt ens
är ekonomiskt riktig. Om man nämligen
inte tar hänsyn till kravet på en tillfredsställande
miljö för människorna,
så är jag övertygad om att produktions
-
resultatet och den totala ekonomiska
effekten minskar. Om inte människorna
trivs i den miljö de lever, så uppstår
det stressfenomen och personliga störningar,
som gör att det samlade produktionsresultatet
inte blir vad man
räknat med.
Givetvis är det också riktigt att det
kapital som nedlagts i serviceutrustning
och bostäder på de mindre orterna
skall utnyttjas så effektivt som möjligt.
Enligt min mening blir det för överskådlig
framtid ur samhällsekonomisk synpunkt
alldeles nödvändigt att så sker.
Det har betonats och jag vill ytterligare
understryka det, att det ingalunda
är betydelselöst om vi genom en aktiv
lokaliseringspolitik kan lätta trycket på
bostadsmarknaden i storstäderna. Herr
Ekström i Iggesund förvånade sig — om
jag fattade honom rätt — över att det
skulle finnas ett samband mellan centerns
uppfattning om lokaliseringspolitiken
ute i landet och vår syn på storstäderna
och deras problem. Jag finner
ett klart samband mellan dessa förhållanden.
Om vi kan skapa bättre betingelser
för sysselsättningen och kan upprätthålla
en något så när tillfredsställande
social .service ute i landet i samma
mån lättar också inte bara det
oerhörda bostadstrycket utan också
det sociala tryck, som förekommer på
människorna i olika avseenden i storstäderna.
Därför menar jag att dessa
två aspekter ingalunda svär mot varandra.
Tvärtom går de hand i hand.
En lokaliseringspolitisk bedömning
får sålunda enligt min mening inte enbart
gälla ekonomiska ting. Lokaliseringsutredningen
underströk att man
också måste ta hänsyn till dels miljöpolitiska
aspekter, dels försvarspolitiska
aspekter. Dessa synpunkter har dock
inte i propositionen kommit särskilt väl
till uttryck. Jag tror att en ytterligare
koncentration av näringslivet från försvarspolitiska
synpunkter måste betraktas
såsom ganska allvarlig. Men ännu
viktigare är de miljöpolitiska krav, som
78
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
jag bär nämnt något om, d. v. s. att vi i
vårt land, vilket dock geografiskt har
så stora möjligheter eftersom vi inte
behöver tränga samman människorna
såsom vissa andra länder måste göra på
grund av bristande utrymme, anstränger
oss för att skapa en samhällsmiljö där
människorna verkligen trivs.
Regeringen tycks nu enligt propositionen
ha den uppfattningen, att en god
och harmonisk samhällsmiljö inte är
något annat än att den samhälleliga serviceutrustningen
finns omedelbart utanför
dörren till människornas bostäder.
Jag är övertygad om att detta är en
felsyn. Jag tycker att det är ett relativt
ytligt betraktelsesätt. Det är sant
att vi kräver en god service, men ännu
viktigare måste vara att hela miljöns
utformning blir sådan att vi skapar en
god trivselmiljö. En alltför folkuttunnad
bygd ger helt säkert inte denna miljö.
Jag tror såsom jag har antytt, att problemet
blir ännu större i de stora trånga
tätorterna. Jag skall inte göra någon
svartmålning av förhållandena, men
detta kan avläsas på så många olika områden
av storstadsmiljön.
Jag tror inte vi kommer att kunna
minska storstäderna befolkningsmässigt,
men jag talar nu om en eventuell ytterligare
tillströmning. Att storstadsmiljön
inte minst för ungdomarna skapar mycket
svåra problem när det gäller att anpassa
sig till samhällsgemenskapen är
dock något ytterst väsentligt, som vi bör
ta med i bilden vid sidan av företagsekonomiska
aspekter.
Vi räknar med ökade resurser för
framtiden. Detta betyder ökade krav på
servicen och även förbättrade möjligheter
när det gäller kommunikationerna.
Man kommer alltså att minska eller
eliminera problemen med avstånden.
Det är sannolikt att avstånden i framtiden
inte kommer att bereda oss några
större besvär. Serviceanordningar och
arbetsplatser kommer att finnas inom
räckhåll även om avstånden är relativt
stora.
Det är också sannolikt att man med
ökade resurser också ställer högre krav
på själva miljöns utformning. Därvidlag
vill jag än en gång stryka under betydelsen
av att människorna i framtiden
i allt större utsträckning kommer att
vilja ha en lägre bebyggelsekoncentration
såsom sin vardagsmiljö.
Här står som sagt två olika samhällsuppfattningar
mot varandra: Å ena sidan
socialdemokratiens centraliseringssträvanden,
å andra sidan vår decentraliseringstanke.
Det gäller naturligtvis
inte bara det avsnitt av politiken som
vi nu diskuterar, d. v. s. lokaliseringen
av näringslivet och åtgärderna för ett
eller två stödområden, utan det gäller
över huvud taget hur vi skall planera
samhället och vilket samhälle vi vill
planera för i framtiden. Vill vi eftersträva
ett så långt möjligt decentraliserat
samhälle, måste vi även se till att
samhällets serviceutrustning lokaliseras
på ett bättre sätt till olika delar av landet.
Detta är en förutsättning för att vi
skall kunna upprätthålla en sådan spridning
av näringsliv och bebyggelse, att
såväl ekonomiska som service- och miljömässiga
krav kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.
.lag är övertygad om att det är på
detta sätt vi med de ökade resurser vi
hoppas på i framtiden bäst skall kunna
motsvara människornas önskemål.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag tackar herr Antonsson
för det betyg han gav mig, nämligen
att jag normalt brukar vara saklig och
korrekt i debatten. Jag beklagar att jag
måste göra honom ledsen när jag säger,
att jag var korrekt även i dag då jag
beskrev centerpartiets agerande i lokaliseringsfrågan
såväl här i riksdagen
som på annat håll.
Jag vill påpeka för herr Antonsson,
att jag när jag talade om vad som hände
vid 1959 års riksdag sade, att bland
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
79
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
andra herrar Persson i Appuna och Boo
hade viickt motioner i frågan. Herr Antonsson
har dessutom talat om att det
förelåg motioner från centerhåll.
Herr Antonsson gick vidare så långt
tillhaka i tiden som 20 år och fann därvid,
att det då förelåg motioner från
bondeförbundsliåll i lokaliseringsfrågan.
Jag skulle emellertid vilja fråga
vad som gjordes under åren 1951—1957,
när herr Antonssons partiledare satt i
kanslihuset: vilka insatser gjorde man
då för en aktiv lokaliseringspolitik?
Herr Hansson i önnarp menade att
jag var nervös inför centerpartiets framgångar
i Norrland, och herr Antonsson
säger nu att jag verkade irriterad därför
att centerpartiets politik enligt vad herr
Antonsson påstår skulle ha »gått hem».
Men vad var det som gick hem i Norrland,
herr Antonsson? Jo, att ni sökte
inbilla människorna att de skulle kunna
fortsätta som tidigare, och alla bo
kvar i sina gamla miljöer. Hade det
inte varit korrekt att tala om, som ni
gör i motionen, att det måste bli så att
mindre orter förlorar en stor del av sin
befolkning? Men många trodde på er
förkunnelse, och det är det som jag
tycker är tragiskt att man skall ha fått
den inställningen, att centerpartiet
skulle kunna och skulle vilja göra så
mycket mera. Jag tycker ni borde förslå,
att om ni koinrne i ansvarig ställning
skulle ni göra många människor i
detta land besvikna, eftersom de trott
på er.
Vidare har från centerpartiets sida
sagts att man är förvånad över de nya
riktlinjer för lokaliseringspolitiken som
nu presenteras. Centerpartiet håller fast
vid de riktlinjer som drogs upp av 1952
och 1956 års riksdagar. Det har förvånat
mig att man påstår sig vara så hårt
bunden av vad som uttalades t. ex. år
1956. I tredje lagutskottets utlåtande
nr 15 till 1956 års riksdag sade sig utskottet
finna det angeläget understryka
uttalandet, att föreställningarna angående
fördelarna av näringslivets spridning
ej borde överdrivas och att det primära
i lokaliseringssträvandena måste vara
de företagsekonomiska förutsättningarna
för företagens placering till viss ort
eller del av landet. Jag tycker det är
underligt om centerpartiet vill skriva
under på detta.
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle:
Herr
talman! Herr Ekström i Iggesund
frågade vad som hände under
koalitionsåren. Jag kan tala om, att jag
vid ett tillfälle var med i förhandlingarna
om programmet för koalitionsregeringen,
närmare bestämt som representant
för vårt ungdomsförbund. Jag
minns mycket väl att vi förde fram bl. a.
frågan om dyrortsgrupperingens avskaffande
och frågan om tillsättande av
en utredning rörande en aktiv lokaliseringspolitik.
Det är ju i och för sig smickrande
om herr Ekström tilltror fyra bondeförbundsstatsråd
— som det var på den tiden
— att kunna dirigera hela regeringens
politik. Vi fick igenom väsentliga
krav. Men tyvärr tog det tjugo år
innan socialdemokratien var mogen att
tillsätta en lokaliseringsutredning, och
det kan ju vi inte rå för.
Herr Ekström säger att vi, om vi
skulle få makten, komnie att göra människorna
besvikna. Nej, herr Ekström,
jag är övertygad om — och jag tror inte
att jag är romantiker -— att vår åsikt
om mindre, trivsamma tätorter som bomiljö
är just vad människorna önskar.
Och i en stressad och jäktad framtid
kominer människorna — det är min
övertygelse —- att i än högre grad önska
denna boendemiljö: ett nät av livskraftiga
tätorter över hela landet. Det är
just den sammhällsmiljön vi vill skapa,
och därför tror jag inte att människorna
skulle bli besvikna om vi får mera
inflytande över samhället. En utveckling
i denna riktning stämmer tvärtom med
människornas önskemål.
80
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Fru HÖRNLUND (s):
Herr talman! Till bankoutskottets utlåtande
nr 48 har jag fogat en blank reservation.
Det betyder inte att jag ifrågasätter
att de åtgärder som vidtagits för
att stödja en industrilokalisering främst
i Norrland är både befogade och nödvändiga.
Norrlandsproblemen är kända,
för att inte säga välkända, för oss alla,
och någon missunnsamhet när det gäller
de medel som föreslagits för det
norra stödområdet ligger inte bakom
min blanka reservation.
Dock måste jag fråga mig om den geografiska
gränsdragningen gjorts på ett
lyckligt sätt. Den långa raden av låt
mig säga bygdemotioner visar att det
finns stora områden överallt i vårt land
som dras med näringspolitiska problem.
Vi finner dessa problem i väst
lika väl som i öst. Jag nämner Skaraborgs
län och Hallands län som exempel
på delar av landet som har industrisvaga
områden. Många fler exempel
skulle emellertid kunna anföras.
Därför är det förvånande att centern
och sedermera även folkpartiet ömmat
särskilt för de områden i östra Götaland
som fått sysselsättningssvårigheter.
När man nu vill vara så ömsint, varför
då inte sträcka sig ännu längre och öppna
famnen även mot sysselsättningssvaga
områden i väst? Herr Antonsson,
som talade nyss, borde ju känna Hallands
problem ganska väl och kunna
lämna i varje fall någon förklaring till
varför inte också detta område tagits
upp.
Det finns enligt min uppfattning flera
skäl som talar för att en aktiv lokaliseringspolitik
i princip bör omfatta hela
landet och att lokaliseringspolitiska åtgärder
inte endast bör sättas in vid undersysselsättning
inom en ort eller region
eller när driftsnedläggelse hotar
eller redan skett. Man måste också inrikta
de lokaliseringspolitiska åtgärderna
så att de får en förebyggande effekt.
Det är ett faktum att det råder en
mycket stark variation från region till
region när det gäller strukturen av vårt
näringsliv. Ett av de allvarligaste problemen
är den industriella ensidighet
som är för handen inom mycket stora
hefolkningsområden och som inverkar
menligt på människornas möjligheter
att välja yrke, som gör det svårare att
ge sysselsättning åt både män och kvinnor,
som minskar möjligheterna att utveckla
tätorterna inom regionen ytterligare
o. s. v.
I motionerna 1:874 och 11:1082 har
vi främst sökt fästa uppmärksamheten
på detta ensidighetsproblem inom näringslivet.
Vi har försökt att påvisa att det existerar
olika former i skilda delar av landet
och att orter eller regioner med ett påtagligt
ensidigt sammansatt näringsliv
är utsatta för konjunkturella risker och
för olägenheter ur sysselsättnings- och
arbetsvalssynpunkt. Ensidigheten kan
innebära att en ort domineras av en
enda industrigren eller av ett enda företag,
eller att det i vissa fall inom hela
regioner finns sysselsättningsmöjligheter
för antingen övervägande manlig
eller övervägande kvinnlig arbetskraft.
Man kan exemplifiera detta genom att
peka på åtskilliga orter som domineras
av exempelvis järnbruksföretag, pappers-
och massaindustri, träförädlingsoch
byggnadsföretag, textil- och beklädnadsindustri.
Det är i och för sig önskvärt,
ja, man kan säga nödvändigt, med
eu stark koncentration av industrien till
stora enheter. Den skärpta utländska
konkurrensen tvingar fram kraftiga
strukturåtgärder med koncentration av
mindre och medelstora företag till större
enheter. Men man kan inte, även om
full sysselsättning råder, helt blunda för
arbetslöshetsriskerna inom vissa näringsgrenar.
Om en ort är helt beroende
av ett företag eller en industrigren kan
strukturomvandlingen bli ödesdiger för
orten i fråga. Ju större den ort där industriell
ensidighet råder är, desto allvarligare
blir de problem som uppstår
vid en avmattning eller nedläggning av
företaget i fråga.
Det är detta problem som vi i vår
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
81
Kikllinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. ni.
motion^ liar försökt att fiista uppmärksamheten
på. Det finns väl inte någon
lag som säger att om en stad blivit
»skostaden», så är den »skostaden» för
all framtid. De orter och regioner som
begåvats med textil- och beklädnadsindustri
tycks inte heller kunna begåvas
med någon annan industrigren.
Liknande synpunkter kan anläggas
på en rad järnbruks- och träindustriorter.
Om vi skall kunna ta till vara den
relativt blygsamma arbetskraftstillgång
vi förfogar över i detta land i dag och
verkligen placera in den i de industrigrenar
som expanderar, måste vi också
göra de orter som bedöms som utvecklingsbara
konjunkturstabila genom att
skapa ett bredare register av sysselsättningstillfällen.
En politik av det slag jag här skisserat
ligger mycket långt från centerns
romantiska giv. Jag tror inte på deras
dröm om att kunna skapa ett nät av
livskraftiga tätorter — inte så länge
centern med tätort tycks mena orter
med 200 invånare och däröver. Centern
tycks anse att sådana orter i större
utsträckning bör bli föremål för lokaliseringshjälp.
Att man i vissa fall kan
satsa på mycket små orter är självklart,
d. v. s. om arbetsgivaren vill, om orten
ligger nära ett större centrum där man
kan få den service man efterfrågar, om
det finns gott om arbetskraft på näraliggande
orter o. s. v.
Jag tillåter mig att tro att alla parter
vinner på att lokaliseringspolitiken bedrivs
med tanke på människornas allt
högre krav på samhällelig service. Herr
Antonsson var inne på miljöfrågan och
deklarerade att han trodde på något
slags ström tillbaka till landet. Jag tror
inte alls på en sådan utveckling. Jag
tror att folk efterfrågar — det har ju
också utvecklingen visat — väl utbyggda
affärscentra, ett rikt kultur- och
nöjesliv, utbildningsmöjligheter, dagliemsplatser
— vilket över huvud taget
inte bär nämnts i denna lokaliseringsdebatt,
trots att man kan säga att de ut
-
gör ett lokaliscringspolitiskt instrument
så gott som något — idrotts- och fritidsanläggningar
o. s. v. i hela raden av
nutida serviceutbud.
Vilka kan tillgodose denna efterfrågan
från såväl företag som anställda?
Jo, det är förutom storstäderna — där
vi vet att trängsel råder kring dessa
serviceanläggningar — de övriga större
och medelstora städerna och vissa andra
större orter, som kan erbjuda dessa
möjligheter. Det är därför vi i vår motion
uttalar, att vi i främsta rummet
anser det angeläget att en industridifferentiering
kommer till stånd i de större,
välutvecklade regionscentra och andra
utvecklingsbara orter, som genom den
välutbyggda service de kan ge förmår
suga upp den arbetskraft som finns tillgänglig
inom regionen och som i annat
fall förmodligen skulle komma att öka
trängseln i storstadsområdena.
I samband med den i propositionen
aviserade undersökningen av storstadsområdenas
tillväxtproblem — också utskottet
understryker angelägenheten av
att en sådan undersökning kommer till
stånd — bör också de frågor jag här
berört om de större och medelstora städernas
utvecklingsmöjligheter diskuteras.
Dessa frågor hör intimt samman av
den anledningen att det i dag knappast
går att bromsa, och ännu mindre stoppa,
en fortsatt urbanisering. Skall strömmen
bara gå i en allt bredare fåra till
storstadsområdena med kungl. huvudstaden
som särskilt lockande magnet?
Eller skall vi söka göra någonting för
att fördela liåvorna och således också
möjligheterna till sysselsättning genom
att ge alternativ till storstadsdragningen?
Dessa
problem bör allvarligt begrundas
i samband med storstadsundersökningen,
eftersom det måste anses eftersträvansvärt
att ge en tryggare sysselsättning
inom varje region och således
få en jämnare näringsstruktur i hela
landet.
Vi har sagt oss att de 800 miljoner
82
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
kronor som det nu i första hand är fråga
om för en femårsperiod bör insättas
på det norra stödområdet. Det är, trots
allt, inte en summa av en sådan storleksordning,
om man ställer den i relation
till de åtgärder den skall användas
till, att den skulle kunna småportioneras
ut över hela landet. Det är heller
inte säkert att samma form av stöd som
nu har föreslagits utgå till norra stödområdet
behöver användas i lokaliseringspolitiskt
syfte i de mellersta och
södra delarna av landet. För en samordnad
och effektiv lokalisering finns det
andra betydelsefulla medel att tillgå —
eller tillgripa, vilket man nu vill.
Främst skulle jag vilja peka på bostadsbyggandet.
Det är välbekant att
storstadsområdena nu suger till sig en
så stor andel av bostadsbyggandet, att
övriga utvecklingsbara städer och tätorter
får stå tillbaka och på så sätt alltmer
hämmas i utvecklingen. Det råder
brist på arbetskraft inom vissa branscher
på dessa orter. Det vore i många
fall möjligt att häva denna arbetskraftsbrist
genom inflyttning om det fanns
möjlighet att erbjuda bostäder. Eftersom
detta nu inte är möjligt med den knappa
tilldelning vissa orter och regioner
får vidkännas, stoppas en naturlig utveckling
av det redan befintliga näringslivet
upp. Expanderande industrier
får gå ut i eu filialverksamhet som inte
alla gånger kan sägas vara lycklig ur
samhällsekonomiska synpunkter och
som naturligtvis inte är det för de kommuner
som drabbas.
Det finns flera synpunkter i motionen
som det skulle vara angeläget att
ta upp. Jag skall dock i denna maratondebatt
nöja mig med att beröra frågan
om kvinnorna och arbetsmarknaden.
Frågan har ju litet förstrött nämnts här
i en del talares inlägg utan att man gått
djupare in på ämnet.
Först vill jag deklarera, att begreppen
manligt och kvinnligt arbete borde så
snart som möjligt kunna strykas i vår
vokabulär. Jag säger borde, därför att
jag är medveten om att vi inte riktigt
är där i dag. I järnbruken, träindustrien,
pappersmasseindustrien, vid vissa
verkstadsföretag o. d. tar man så gott
som uteslutande emot manlig arbetskraft.
Inom konfektionsindustrien överväger
den kvinnliga arbetskraften och
det är den som efterfrågas. På orter där
näringslivet är ensidigt är det särskilt
besvärligt att ge arbetsmöjligheter för
båda könen. Den stora arbetskraftstillgång,
som de hemarbetande kvinnorna
utgör, kan inte tas till vara även om
betydande insatser görs för att avlägsna
fördomar om lämpligt »kvinnligt» och
»manligt» arbete. Nyligen gjorda arbetskraftsundersökningar
visar, att cirka
150 000 kvinnor i dag är beredda att
med mycket kort varsel träda in i arbetsmarknaden.
Av dessa kvinnor bor
cirka 125 000 utom det norra stödområdet,
vilket jag tycker är ett förhållande
att särskilt begrunda.
Orter som domineras av lättare industrier
eller industrier som av hävd har
blivit »typiskt kvinnliga» industrier och
där ytterligare kvinnlig arbetskraft efterfrågas,
skulle vara i behov av tyngre
industri för att åstadkomma bättre könsbalans.
I exempelvis Borås och Sjuliäradsbygden
efterfrågas 600—1 000
kvinnor. I Karlskoga råder brist på sysselsättningsmöjligheter
för kvinnor. Det
kan inte enligt min uppfattning finnas
skäl att skapa särskilda kvinnoindustrier
för att tillgodose behovet av arbetstillfällen
för kvinnor. Om dessa orter
kunde få ett differentierat näringsliv
med en blandning av lättare och
tyngre industri, skulle detta skapa möjligheter
för båda könen att välja arbetsplats
och yrke i helt annan utsträckning
än de har i dag.
Folkpartiet har i sitt särskilda yttrande
med en rad berört kvinnofrågan
och begär att undersysselsättning för
kvinnor skall vara ett kriterium för ytterligare
stöd. Är det folkpartiets mening
att vi skall ta till särskilda åtgärder
när det gäller kvinnosysselsättning
-
Onsdagen den 16 december 1964 fin.
Nr 42
83
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
en d. v. s. skapa särskilda industrier för
dem? Eller skall vi sträva efter att skapa
lönsamma industrier där både män
och kvinnor kan få arbetsmöjligheter?
Yi bör väl ändå göra det senare — i
likställighetens namn.
Herr talman! Med min reservation
har jag avsett att understryka en del
synpunkter i vår motion. Yrkandet i
motionen om vidare utredning har avslagits
av utskottet. Att jag inte vidhåller
utredningskravet beror på att utskottet
tagit upp vissa av synpunkterna
i motionen och att utskottet anser det
angeläget att planeringsråden uppmärksamt
följer utvecklingen i respektive
län. Jag skulle vilja understryka att det
är nödvändigt att man både i arbetsmarknadsstyrelsen
och i departementsutredningen
följer dessa frågor. Utskottet
har också klart uttalat, att det vi nu
går in i måste ses som en försöksverksamhet,
och jag förutsätter därför att
frågan om målsättningen för en aktiv
lokaliseringspolitik kan konuna att prövas
på nytt och bli föremål för nya beslut
på grundval av vunna erfarenheter.
Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Herr Antonssons historieskrivning
i fråga om lokaliseringspolitiken
och dess öden stämmer väl
inte helt med verkligheten. Lokaliseringspolitiken
''blev föremål för utredning
första gången 1947. Utredningen
presenterade sitt material och vissa
riktlinjer som godtogs av riksdagen
1952. Det blev närmast fråga om att
pröva att medelst en upplysningsverksamhet
och rådgivningsverksamhet från
arbetsmarknadsstyrelsens sida i samarbete
med näringslivets organisationer
söka påverka lokaliseringen av företag.
Frågan kom igen i mitten på 1950-talet, bl. a. 1956, då det i motioner från
skilda håll, även från enskilda socialdemokratiska
riksdagsledamöter, påyr
-
kades en utredning. Förslaget vann inte
riksdagens bifall.
1958 togs utredningskraven på nytt
upp i motioner, också då av bl. a. representanter
för den socialdemokratiska
riksdagsgruppen. Bankoutskottets
majoritet tillstyrkte det året en skyndsam
utredning. Bakom detta beslut stod
socialdemokrater och centerpartister.
Utskottets höger- och folkpartireservanter
ansåg att det kunde anstå med en
utredning. Man ansåg det tills vidare
tillräckligt att göra en inventering av
det omfattande material som genom
offentlig utredning och samhällsvetenskaplig
forskning blivit tillgängligt för
belysning av de med näringspolitiken
och bebyggelsestrukturen sammanhängande
problemen.
Jag vill gärna redovisa detta, men jag
gör det inte för att nu ställa högerns
och folkpartiets representanter mot väggen.
De har deltagit i utredningsarbetet
och varit med om det kommittébetänkande
som ligger till grund för propositionen
och därmed också för riksdagsbehandlingen
av ärendet.
Från centerpartiets sida bör man
emellertid vara litet mera försiktig i
sin historieskrivning och inte, som nu,
vilja göra gällande att det är centern
som har varit en ständigt pådrivande
faktor i detta sammanhang. Bilden är
inte riktigt sådan. Andra partier, inte
minst regeringspartiet, har haft ett stort
intresse för denna fråga och försökt att
åstadkomma en anpassning till utvecklingen.
Det visade sig också att det inte
fanns någon möjlighet att avvakta lokaliseringsutredningens
betänkande innan
åtgärder måste sättas in för att i någon
mån bromsa befolkningsomflyttningen
från framför allt de nordligaste länen.
Herr talman! Jag skall senare återkomma
till den frågan, men jag vill inledningsvis
i korthet redogöra för den
delvis principiella bakgrunden till den
proposition vi nu behandlar. På längre
sikt innefattar lokaliseringspolitiken två
väsentliga frågeställningar som har ett
84
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
nära samband med varandra. Den ena
gäller det ekonomiska framåtskridandets
allmänna villkor och den andra vår
framtida näringsgeografiska struktur
och den med detta problem nära sammanhängande
bebyggelsestrukturen.
Industrialiseringen har i grunden omskapat
det svenska samhället. Det är ett
oomtvistligt faktum. Det är en utveckling
som vi har gemensam med praktiskt
taget alla industriländer i väster
och en utveckling som vi ser också
förekommer i andra delar av världen.
Produktionen blir alltmera högeffektiv
och förutsättningarna att gå än längre
ökar oavbrutet. Den amerikanske nobelfredspristagaren
Luther King sade i ett
tal i Oslo häromdagen att om vi rätt kanaliserar
våra resurser i världen kan vi
utrota massfattigdomen. Jag tror att det
är riktigt.
Ekonomien styrs inte av osynliga
händer. Den påverkas av människornas
viljeinriktning. När industrialismen bröt
det gamla bondesamhällets fördämningar
blev dess lopp oemotståndligt och
det krossade mycket i sin väg. Men industrialismen
var inte något fientligt
och något mot mänskligheten; den var
för mänskligheten. Den öppnade oanade
möjligheter till ett rikt ekonomiskt,
socialt och kulturellt liv. Det ankom,
och det ankommer, på människorna att
anpassa organisationen för mänskligt
samhällsliv under beaktande av förutsättningarna.
Vi vet i dag hur starkt ett näringsliv
i omvandling påverkar samhällets egen
omdaning. Till industrisamhällena flyttar
och har människorna flyttat för att
vinna en mera lönsam utkomst. I människornas
närhet byggs samhällets service
upp. På rimligt avstånd gör vi anspråk
på att nå skola för barnen, sjukvård,
socialvård, fritidsanordningar
o. s. v. Vi begär inte, som herr Antonsson
nyss sade i sitt anförande, att vi
skall ha service in på dörren. Det är
inte det frågan gäller utan att på rimligt
avstånd kunna nå den service som vi
kan bygga upp i det moderna samhället.
Kommunikationerna förbättras och
underlättar våra möjligheter i olika avseenden.
Avståndsfaktorn minskar i betydelse,
men kvar står ett påtagligt
växelspel mellan näringsliv och samhällsservice
som övar ett tryck på människornas
flyttningsrörelser in mot industriexpansiva
regioner av större och
mindre omfattning.
Denna omvandling har inte bara kastat
om relationerna mellan näringsgrenarna
utan har också på ett avgörande
sätt påverkat hela vårt lands utveckling.
Jag skall i korthet lämna några
statistiska data som är utomordentligt
talande.
År 1880 var cirka 80 procent av vår
befolkning sysselsatt i jordbruk och binäringar.
50 år senare är siffran ungefär
50 procent, och 35 år därefter, i
nuet, är siffran 12 procent.
Vi bedömer det hela så att om utvecklingen
fortskrider på samma sätt
som hittills kommer om 10 år cirka 8
procent av de sysselsatta att vara verksamma
inom jordbruket.
Arbetsmarknadsstyrelsens prognos för
fördelningen på olika svsselsättningsuppgifter
år 1975 visar på en utveckling,
där ungefär 50 procent av landets
befolkning skulle vara sysselsatt inom
serviceverksamhet, ungefär 33 procent
i industrien, ungefär 8 procent i jordbruket
och 8—9 procent inom byggnadsverksamheten.
Det är en helt revolutionerande
omfördelning som här har
skett. Vi har i allmänhet accepterat
denna utveckling därför att den inneburit
en stark välståndshöjning för hela
vårt folk. Vi har därför också i huvudsak
godtagit de väldiga strukturförändringar,
som gått fram överallt under det
senaste decenniet. Av samma skäl har
vi också intagit en positiv hållning till
de förändringar som i ett dynamiskt
samhälle också går fram över industrien,
som under efterkrigstiden berört
textilindustrien, skogsindustrien och
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
85
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
andra produktiva områden av vårt liv,
diir skogsindustriens förädlingsverksamliet
är inne i en väldig omställning
och där andra industrigrenar kommer
in i samma process. I dag kan ingen
förutsäga vilka nya områden som inom
eu nära framtid kan komma att vara
utsatta för samma omstrukturering, rationalisering
eller effektivisering för
att öka vår konkurrenskraft och våra
möjligheter att kunna klara försäljningen
av svenska produkter ute på
världsmarknaden.
Vi står mitt uppe i denna omvandling,
där kravet på näringslivets ständiga
anpassning till förändrade förutsättningar
ytterligare markeras av en
utveckling mot en friare världshandel.
Det betyder med all säkerhet en hårdnande
konkurrens, där en förskjutning
mellan branscherna kommer att gå
ännu snabbare än hittills mot en naturlig
urvalsprocess, i vilken de mest lönsamma
har de största möjligheterna att
hävda sig.
En aktiv näringspolitik i detta utvecklingsskede
innebär, att vi försöker
mobilisera den ekonomiska politikens
alla resurser för att underlätta anpassningen
och främja en fortsatt ekonomisk
expansion. Vi vet att nästan alla
sidor av den ekonomiska politiken påverkar
takten och omfattningen av den
ekonomiska tillväxten. Detta gäller finanspolitiken,
handelspolitiken, utbildningspolitiken
o. s. v. En av de centrala
frågorna i detta sammanhang är
i vad mån det är möjligt att med olika
politiska medel främja rörligheten hos
näringslivet, att rikta samhällets krafter
på att i samverkan med företrädare
för vårt näringsliv påverka produktionens
art och omfattning, branschmässigt
och geografiskt. Allt detta ryms inom
ramen för en sådan aktiv näringspolitik.
Arbetsmarknadspolitiken står här i
centrum för samhällets insatser. Betydelsen
av en ytterligare aktivisering
av våra resurser på detta område har
knappast någon gång tidigare framstått
klarare än nu. Vi vet att den naturliga
tillväxten i våra tillgångar av arbetskraft
praktiskt taget kommer att avstanna
under det närmaste decenniet.
I detta läge har vi huvudsakligen två
vägar att lita till för att säkra framstegen
i vår ekonomi. Den ena representeras
av den s. k. tekniska faktorn, som
innebär en ökad insats av nya kunskaper
och ny mänsklig skicklighet. Den
andra innebär att vi så effektivt som
möjligt tillvaratar de arbetskraftsresurser
som vi ändå förfogar över. Inte
minst arbetskraftens rörlighet -—-branschmässigt lika väl som geografiskt
— framstår nu som en oundgänglig
förutsättning för vår industris konkurrenskraft.
De framåtgående näringarna
och branscherna måste få sina krav på
arbetskraft tillgodosedda, och detta
måste till stor del ske genom en fortsatt
utjämning av de stora regionala skillnader
som föreligger och som kommer
att föreligga i fråga om våra arbetskraftstillgångar.
Jag tror att det är viktigt
att göra klart för sig, att en rörlighet
av detta slag kommer att vara
nödvändig oavsett omfattningen av de
lokaliseringspolitiska insatser som nu
kommer att genomföras.
Gårdagens debatt i denna kammare
om sysselsättningsproblemen i skogslänen
ger också särskild belysning åt detta
förhållande. Ständiga arbetsmarknadspolitiska
insatser av stor omfattning
och lokaliseringspolitiska åtgärder
måste här sättas in för att lösa problemet.
Våra brister har legat i att vi
inte har haft en bättre balans mellan de
olika åtgärder som kunnat vidtagas.
Det är ganska naturligt att rörlighetspolitiken
bär fått spela en framträdande
roll i avvaktan på att vi skall få en
aktivare lokaliseringspolitik. Det är naturligt
att för områden med brist på
arbetskraft söka sådan där den står att
finna. Det är lika naturligt för att inte
säga angeläget att uppmärksamheten i
första hand riktas mot landets egna
arbetskraftsresurser; att vi inte har
86
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
gått över landets gränser för att i ökande
omfattning ta in arbetskraft för att
fylla luckorna utan i första hand sökt
klara detta inom landets gränser.
Vi kan vara överens om att detta inte
varit tillräckligt; att resultatet i vissa
fall inte varit tillfredsställande; att
många människor haft svårigheter med
anpassningen och att detta har påskyndat
en lokaliseringspolitik av annat innehåll
än den vi tidigare fört.
Men vi har å andra sidan haft anledning
att avvakta de pågående utredningarna
till dess det visade sig omöjligt
att vänta tills slutresultatet förelåg,
då åtgärder fick sättas in av lokaliseringspolitiskt
märke i form av investeringsbidrag,
arbetsmarknadsstyrelsens
stadskommunala beredskapsarbeten, användande
av investeringsfonder m. m.
Det kunde man göra — det har jag sagt
tidigare i denna kammare -— därför att
vi visste att utredningen skulle komma
att föreslå investeringsbidrag såsom ett
av de väsentligaste medlen i den aktiva
lokaliseringspolitiken.
Men låt oss vara på det klara med att
det är en illusion att tro att rörlighetsfrämjande
insatser skulle kunna avvaras
i detta läge. Utskottet har liksom tidigare
lokaliseringsutredningen också
tillbakavisat det doktrinära betraktelsesätt
som talar om de lokaliseringspolitiska
åtgärdernas absoluta prioritet
framför arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken är inte något
som kan ställas upp emot lokaliseringspolitiken.
Jag skulle vilja uttrycka
det så att lokaliseringspolitiken blir ett
medel i arbetsmarknadspolitiken, där
rörlighetssträvandena, de rörlighetsstimulerande
medlen och åtgärderna får
balanseras mot de lokaliseringspolitiska
insatser som kan göras. Denna arbetsmarknadspolitik
ingår i den aktiva samhälleliga
näringspolitiken. Vi behöver
både rörlighetspolitiken och lokaliseringspolitiken
om vi skall kunna föra
en näringspolitik som syftar till fortsatt
ekonomisk expansion.
I en politik av detta slag måste också
diskussioner om vår framtida bebyggelse-
och näringsgeografiska struktur
få en framträdande plats. En av lokaliseringspolitikens
viktigaste uppgifter
blir därför att söka finna en bebyggelsestruktur
som är väl anpassad till
såväl näringslivets förutsättningar som
till möjligheterna att till rimliga kostnader
möta befolkningens krav på samhällelig
och kommersiell service.
Vi har i propositionen accepterat
denna principiella syn på ett långsiktigt
näringspolitiskt handlande, och med
denna utgångspunkt kan propositionens
riktlinjer på detta område anges
i de tre orden: forskning, samhällsplanering
och organisatoriska insatser.
Vi är medvetna om att våra lokaliseringspolitiska
förutsättningar och våra
kunskaper om dem fortfarande är i hög
grad begränsade. Vi vet fortfarande alltför
litet om storstadsregionernas speciella
problematik och om människornas
värderingar i miljöfrågan över huvud
taget. Det är därför min förhoppning
att de förslag om en utökad forsknings-
och utredningsverksamhet på
detta område som propositionen förordar
skall vinna allmän anslutning.
Utifrån denna forskning och de kunskaper
vi redan har bör samhälls- och
bebyggelseplaneringen tilldelas en central
roll i det fortsatta arbetet. Det är
på detta plan samhällets främsta uppgift
måste ligga när det gäller lokaliseringspolitikens
utformning på längre
sikt. Jag vill här gärna understryka den
vikt som vi fäster vid den organisationsverksamhet
som på det centrala
planet innefattar en lokaliseringsberedning
som skall ta initiativ till utredningar
och forskning på detta område
— alltså en samordnad planering. Men
lika viktig är den organisationsverksamhet
som innesluter de lokaliseringsråd
som skall tillskapas på det regionala
planet och där själva samhällsplaneringen
skall samordnas. Beträffande de
lekmannaråd som här inrättas i direkt
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
87
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
anknytning till länsstyrelsen och länsstyrelseverksamheten
är det angeläget
att alla regionala instanser får kopplas
in i arbetet med den planering som
berör hela länet och dess olika organ.
När man bygger opp ett näringsliv i
ett område skall man också ta itu med
planeringen av bostäder, skolor, vägar,
fritidsverksamhet m. m.
Det är först när vi får denna .samordning
till stånd som vi kan säga att vi
liar tagit itu med en planmässig hushållning,
en planmässig politik som syftar
till att främja näringslivets utveckling
och den ekonomiska framstegstakten
i vårt land.
Denna strävan till en totalbedömning
av samhällets resurser och näringslivets
intentioner har i hög grad satt sin prägel
på de förslag som vi har framlagt i
propositionen. Vi anser att politiken
måste vara ett instrument för anpassning
av samhällets organisationer men
också för försöken att anpassa. Genom
politiska beslut kan vi lägga hinder i
vägen för en utveckling mot ökade tillgångar,
rikare liv. Men vi kan också underlätta
en sådan utveckling.
Är det då möjligt att i några korta
satser ge uttryck för vår målsättning?
Jag vill gärna uttala min tillfredsställelse
över att vi just beträffande målsättningen
för en aktiv samhällelig näringspolitik
i stort sett tycks vara överens.
Jag bortser från nyanser i skrivningarna.
Men i fråga om den centrala
uppgiften, i fråga om främjandet av
vårt lands produktion hoppas jag att
inte meningarna bryter sig, även om jag
är medveten om att centerpartiets talesmän
har sökt bryta sig ur beträffande
målsättningen och försökt att markera
en egen linje — som i många avseenden
ter sig egen. Men själva grundproblemet
kan väl ändå inte stå främmande för
centerpartiet, när vi skriver att lokaliseringspolitiken
syftar till att »främja
en sådan lokalisering av näringslivet,
att landets tillgångar av kapital och arbetskraft
blir fullt utnyttjade och för
-
delas så att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
främjas».
Men lika viktigt är det uttalande om
målsättningen som finns i andra delen
av propositionen, att samhället genom
eu aktiv näringspolitik skall söka styra
utvecklingen i sådana banor, att det stigande
välståndet fördelas på ett rättvist
sätt och att människorna i olika delar
av landet erbjuds en tillfredsställande
social och kulturell service. Inte kan
jag tänka mig att man inom centerpartiet
är rädd för att stå bakom en målsättning
av detta innehåll: att tillvarata
landets naturtillgångar på ett så lönsamt
sätt som möjligt och att rättvist
fördela resultaten av det gemensamma
arbetet och därvid se till att människorna
i olika delar av landet erbjuds en
tillfredsställande kulturell och social
service. Det är ju detta som är de grundläggande
målsättningarna. Vad är det i
dessa målsättningar som ger centerpartiet
anledning att skilja sig från regeringen
och regeringspartiet och de övriga
partierna i utskottet?
Centerpartiets talesmän har sagt att
regeringen introducerar en ny politik.
Nej, detta är i stället att fullfölja en politik
som redan i viss mån påbörjats.
Vi är beredda att sätta in alla krafter
för att dessa mål skall kunna uppnås,
som för oss är självklara ting.
Nå, men om det är självklara saker,
kan vi väl vara överens om dem? Man
kan säga att det mesta i och för sig inte
är någonting nytt, man kan säga att den
jordbrukspolitik som fördes under efterkrigstiden
väl kan passas in i denna
målsättning, där effektivitetskravet, tillvaratagandet
av de tekniska förutsättningarna
och möjligheterna har stått i
centrum och där man samtidigt försökt
att ta humanitära hänsyn i denna omvandlingsprocess.
Vi kan också peka på
arbetsmarknadspolitiken, som under ett
femtontal år av stegrad aktivitet ständigt
prövat nya metoder i sitt arbete
för att underlätta verksamheten för näringslivet
och enskilda.
88
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Ja, vad vi nu gör kan sägas vara att
konfirmera en del av vad som prövats,
vidga de beslut som har fattats och inrymma
dem under medvetna, planlagda
mål. Men när jag har lyssnat till centerpartiets
talesmän så har jag självfallet
uppmärksammat — och även i
deras skrivning har jag gjort det — att
det är beträffande inriktningen av de
lokaliseringspolitiska strävandena som
man känner en viss ängslan. Sedan har
man försökt att i sitt tal ge uttryck
för en ståndpunkt — en princip, genom
att hävda att man vill ha ett nät
av tätortsbildningar. Men vad man inte
har gjort har varit att precisera dels
hur detta skall åstadkommas och dels
med vilka medel, medel som går utöver
dem som är föreslagna i propositionen.
Naturligtvis är vi alla intresserade
av att få en litet närmare precisering
av tankegångarna bakom denna skrivning
om ett nät av tätortsbildningar över
landet. Gäller det kommunblock, gäller
det centralorterna i kommunblocken?
Ja, men då är vi väl i långa stycken
överens! Kan ni i propositionen finna
någonting som på något sätt skulle utgöra
ett hinder för en sådan lokaliseringspolitik?
Det finns inte. Vi har inte
satt något invånartak för de lokaliseringspolitiska
åtgärderna, utan vi har
talat om orter med industriella förutsättningar.
Jag kan inte tänka mig att man
frän centerns sida vill söka driva en
lokaliseringspolitik med en lokalisering
till orter som saknar industriella förutsättningar.
Och ändock har jag lyssnat
till hur man med ängslan för att inte
säga med bävan i rösten har ur propositionen
läst vår skrivning om orter
med industriella förutsättningar på vilka
man bör rikta uppmärksamheten.
Vad vi vill göra är att ta vara på erfarenheterna.
Vi har ställt frågan och
fått den belyst av lokaliseringsutredningen.
Till vilka områden har företagen
lokaliserats under efterkrigstiden?
Inte minst under de senaste åren har vi
haft anledning att uppmärksamma frågan:
Vart har de stora företagen gått?
Det är ju företagens egna önskemål
vi i stort sett skall följa upp och försöka
påverka dem med stimulerande
medel, men vi skall inte tvinga dem.
Vi skapar inga medel för att tvinga företagen
i lokaliseringsvalet. Vi kan erbjuda
dem gynnsammare villkor. Vi kan
försöka, om jag får uttrycka det så,
nollställa läget. När de anser att merkostnadsfaktorer
påverkar dem, kan vi
genom investeringsbidrag och fördelaktiga
lånemöjligheter nollställa läget mellan
orter i södra och mellersta Sverige
och i de norra delarna av landet. I varje
fall kan detta ske i initialskedet, tills
man fått i gång en lokalisering av flera
företag som ger något av ett inbördes
stöd och gemensamt pressar ned kostnaderna.
Då kan vi också visa att det
finns positiva faktorer som man kanske
inte tidigare värderat, såsom tillgången
på arbetskraft, en stabil arbetsstyrka av
tjänstemän och arbetare som inte flyttar
i någon större omfattning. Det är en
utomordentligt positiv faktor i detta
sammanhang.
Det är ju vad vi kan och vill göra.
Vi kan rikta uppmärksamheten hos företagarna
i Mellansverige och södra Sverige
på sådana faktorer som verkat återhållande
på dem då fråga varit om lokalisering
av företag till Norrland. Detsamma
gäller många enskilda företagare
i de norra landsändarna.
Jag uppmärksammade att herr Antonsson
sade i sitt anförande att om
han skulle lägga den föreslagna lokaliseringspolitiken
till grund för tillämpning
i Halland i det kommunblock som
omfattar Halmstad och Oskarström skulle
enligt herr Antonssons uppfattning
strävandena bli att söka lokalisera all
företagsverksamhet just mot Halmstad.
Men varför det? Var någonstans står
det? Se litet på hur lokaliseringspolitiken
har utformats med hjälp av arbetsmarknadsstyrelsens
beredskapsmedel.
Tag örnsköldsvikområdet, där det just
i dagarna pågår överläggningar med
AB Hägglund & Söner. Saken har varit
publicerad i en tidning, varför jag
Onsdagen den 10 december 1904 fm.
Nr 42
X9
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
kan nämna det bär. Det pågår alltså
överläggningar mellan detta företag
samt arbetsmarknadsstyrelsen och komnierskollegiuni
om vissa stödåtgärder,
bistånd till en utbyggnad av detta företag,
vilket i huvudsak är koncentrerat
till Örnsköldsvik, med den utgångspunkten
att man nu diskuterar en vidare utbyggnad
i Mellansel. För denna utbyggnad
skulle man kunna ta emot mellan
400 och 500 nyanställda, och det
skulle erfordras att till omskolning
skulle tas in ca 700 personer inom den
närmaste tiden, om dessa förhandlingar
går i lås. Mellansel ligger på ungefär
samma avstånd från Örnsköldsvik
som Oskarström från Halmstad.
Det finns ett intresse för att åstadkomma
en spridning inom den närmaste
regionen kring tätorterna, och det
är detta vi har sagt i propositionen. Det
är inte tätorten i och för sig, utan det
är den sammanhängande regionen vi
skall ta i betraktande i detta sammanhang,
dess förutsättningar, dess möjligheter
befolkningsmässigt och ekonomiskt
att bära upp en samhällsservice,
som i detta sammanhang spelar en utomordentlig
roll. Det måste vara av
intresse att på det sättet kunna åstadkomma
en spridning av företagsverksamheten
i regionen på ett avstånd som
ur företagsekonomisk synpunkt kan bedömas
vara rimligt och där företaget
självt blir bestämmande. Om man från
det stora företaget Hägglund & Söner
säger att det ur dess synpunkt
är rimligt och företagsekonomiskt berättigat
att bygga ut på tre mils
avstånd, så är det, även om detta
självfallet medför samhällsekonomiska
kostnader — jag förmodar att man måste
bygga ytterligare bostäder och ytterligare
bygga ut servicen i Mellansel
— så långt vi kan bedöma betydelsefullt
och angeläget att denna lokalisering
sker.
Skulle det inte, herr Antonsson, vara
bättre att vi kom överens om att inte
försöka misstyda skrivningen i propositionen
och utskottsutlåtandet, i de ut
-
talanden som vi gör. Acceptera det precis
som det står i stället för att göra
försök till uttydningar som inte stämmer
med verkligheten och som inte
heller, därom är jag alldeles övertygad,
kommer att stämma med den framtida
tillämpningen. Det är sålunda som jag
sagt överdrifter; om man i en valrörelse
då och då göra sig skyldig till det
kan det få passera, men det bör inte fä
passera i en allvarlig debatt om allvarliga
ting. Vi har inte, herr Antonsson,
föreslagit några åtgärder som ger
oss möjlighet att tvångsvis lokalisera
företag. Vi får fortsätta med att ge upplysningar
och förhandla om lokalisering
och eventuella bistånd härför.
Vidare säger herr Antonsson att ett
centraliserat samhälle är socialdemokratiens
mål. Utvecklingen har lett till
en koncentration — det har jag tidigare
sagt — av företag och serviceverksamhet.
Men vi accepterar inte denna utveckling
helt. Vi säger att vi måste försöka
anpassa denna utveckling i rimliga
banor. När vi ställer i förgunden som
mål att väl tillvarata naturrikedomarna,
malmen, skogen och vattenkraften,
måste vi också vara överens om att då
binder vi en del av samhällsorganisationen
för exploatering av dessa värdefulla
tillgångar.
I det ögonblicket tar vi också på oss
ansvaret för att det i närheten av exploateringsområdena
skall finnas tillgång
till rimlig samhällsservice. Ur samhällsekonomiskt
perspektiv måste vi
också se till att det är ett tillfredsställande
underlag befolkningsmässigt och
därmed också ekonomiskt. Om gruvbrytningen
inte ger utrymme för så
stor arbetsstyrka — tjänstemän och arbetare
-— att man därmed når ett tillfredsställande
underlag för de servicefunktioner,
som vi i dag anser allmängiltiga,
är det mycket angeläget att man
försöker att till den regionen lokalisera
företag, så att man på det sättet kan
bygga under samhällsverksamheten och
ge den rimliga förutsättningar.
Avgörande för frågan om vad som
90
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för cn aktiv lokaliseringspolitik m. m.
är rimligt är ofta avståndsfaktorn, och
där liar våra uppfattningar och värderingar
förskjutits med hänsyn till teknikens
utveckling. Lokaliseringsutredningen
har i sitt betänkande talat om
ett avstånd med en radie från mittpunkten
på tre mil. Jag tror att i vissa
sammanhang ingen kommer att uppfatta
ett avstånd på fem—sex mil som
orimligt. Därför kan man också tänka
sig en boendespridning lika väl som en
företagsspridning inom sådana regioner.
Det är detta som vi anser nödvändigt
att rikta uppmärksamheten på
och koncentrera ansträngningarna på.
Jag nämnde kommunblocken. Jag vet
att centerpartiets ledare, herr Hedlund,
också har berört den frågan och ställt
sig litet tveksam inför utskottets och
propositionens skrivning. Det kanske
inte är möjligt att garantera att alla
kommunblock eller kommunblockscentra
skall kunna få en uppbyggnad av
företag. Ansträngningarna skall riktas
mot detta mål, men frågan är i vilken
utsträckning vi kan lämna en sådan garanti.
Vi är ju mycket beroende av företagen.
Men jag vill gärna säga att i
vissa delar av landet är kommunblocken
så arronderade att de mycket väl
passar in i ett vidare sammanhang. Då
herr Hedlund berörde det norrländska
inlandet vill jag emellertid gärna säga
att lika väl som vi här har föreslagit en
vidgning av själva stödområdet till att
innefatta de stora bärkraftiga tätortsbildningarna
i kustbandet, lika angeläget
är det att vi försöker åstadkomma
en lokalisering av företag också till orter
i inlandet som kan bli bärkraftiga
serviceorter. Vi behöver också någonting
av en inlandslinje. Jag vågar inte
uttala mig om antalet orter, men att
redan befintliga tätortsbildningar också
måste ges stöd i fråga om företagslokalisering
finner jag alldeles självfallet.
Från dessa utgångspunkter finns det
ingen anledning till en tvist härvidlag.
Man har frågat: »Men om det inte
går med lokaliseringsåtgärder?» Om vi
inte lyckas stimulera den enskilda företagsamheten
men ändå finner det nödvändigt
med en uppbyggnad av företag
i vissa delar av landet, måste vi självfallet
överväga om samhället skall vidga
sin företagsverksamhet. Här har man
ett utomordentligt ändamål, där jag hoppas
att det ändamålsenliga i denna uppgift
skall kunna omfattas också av
andra än dem som företräder en socialistisk
uppfattning och att man alltså
även i de borgerliga kretsarna skall
kunna ha förståelse för att denna uppgift
kan bli nödvändig i sitt ändamålsenliga,
samhällsnyttiga sammanhang.
Vi kan naturligtvis också ställas inför
problemet att försöka bistå angelägna
serviceorter med andra medel.
Den frågan har herr Hedlund också tagit
upp. För närvarande behandlas skatteutjämningskommitténs
förslag av finansdepartementet
och regeringen. Som
förslaget är utformat tror jag att det
kommer att bli ett verksamt bidrag
till att utjämna skillnaderna och underlätta
för många kommuner. Det finns
väl därför anledning att avvakta resultatet
av dessa överväganden och av
riksdagens ställningstagande. Det finns
också anledning att avvakta vad resultatet
kan bli av socialpolitiska kommitténs
förslag beträffande åldringsvård
och övriga särskilda åtgärder. Detta
kan också komma att betraktas som ett
bistånd till kommuner som i dessa sammanhang
kan få det besvärligt men som
ändå är nödvändiga tätortsbildningar
och servicecentra.
Låt mig också innan jag slutar säga
att även om det allmänna ekonomiska
läget i nuet ter sig gynnsamt för vårt
land är bilden dock splittrad. Det gäller
också utvecklingsbilden. Vi har visserligen
en omfattande befolkningsomflyttning
i praktiskt taget hela landet
från jordbruks- och skogsbruksbygderna
mot industri- och serviceorterna,
men avståndsfaktorn är inte densamma
i södra och mellersta Sverige som
i den norra landsdelen. Framför allt
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
91
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
liar nya sysselsättningsmöjligheter funnits
tillgängliga på rimligt avstånd i
södra och mellersta Sverige. I norr har
det varit annorlunda. Därifrån har tiotusentals
personer måst flytta för att
söka sin utkomst i andra delar av
landet.
I och för sig är det ingenting nytt
eller orimligt, men denna utveckling har
också en annan sida som vi inte kan
bortse från. Bristen på nödvändig befolkningsbalans
hotar stora delar av
de norrländska områdena. Underlaget
för samhällsorganisationen sviktar,
och därmed uppstår ett läge i vilket viktiga
servicefunktioner blir ytterst ofördelaktiga
från samhällsekonomisk synpunkt.
Det gäller då också att beakta
även den humanitära sidan, den rent
mänskliga faktorn, och de svårigheter
som enskilda människor ställs inför.
Vi måste därför sätta in också andra
medel än de vi hittills har brukat. Arbetsmarknadspolitiken
måste ges ytterligare
möjligheter. Rörlighetsstimulans
måste balanseras mot och med de lokaliseringspolitiska
insatserna och strävandena
att bygga upp företag. Om, som
jag hoppas, riksdagen beslutar att i huvudsak
acceptera de förslag som vi
har lagt fram, innebär det någonting
av en solidaritetsyttring. Det tror jag
är ett av de viktigaste resultaten av de
diskussioner som hittills har förts.
Dessa åtgärder vidtas i klar insikt om
de viktiga tillgångar vi äger i dessa
områden, som har exploaterats och för
vår gemensamma ekonomis skull med
nödvändighet kommer att exploateras
i framtiden. Därför måste vi också se
till att vi har en tillfredsställande samhällsorganisation
uppbyggd i dessa
trakter.
Jag skulle ändock vilja varna för att
som herr Antonsson — om jag inte
missuppfattade honom — betrakta denna
fråga som ett norrlandsproblem. Den
är inte något norrlandsproblem. Den
aktiva näringspolitiken med de medel
som vi ställer till dess förfogande svf
-
tar till att omfatta hela landet. Ingen
kan förutsäga inom vilket område svårigheter
härnäst kan dyka upp. Vi har
alltför färska minnen av problemen i
Oskarshamn, Valdemarsvik och Uddevalla
och på andra ställen. Vi känner
till varvsindusriens svårigheter, ocli vi
inser nödvändigheten av att vi från
samhällets sida nogsamt följer dess utveckling
eftersom vi kanske på detta
område kommer att ställas inför nya
bekymmer.
Vi har också — som det nyss framhållits
från denna talarstol — anledning
att uppmärksamma kvinnornas sysselsättning,
inte därför att vi vill nämna
kvinnorna i detta sammanhang av något
slags artighet utan därför att man
har konstaterat hrist på sysselsättningsmöjligheter
bland dem i stora delar av
landet. Lokaliseringsutredningen förklarar
i sin beskrivning av förhållandena i
Västerbotten, att om detta län skall få
samma möjligheter till sysselsättning för
kvinnorna som Mellansverige, främst
stockholmsområdet, behövs enbart härför
ungefär 6 000 sysselsättningstillfällen.
Detta påvisar inte endast bristen på
sysselsättningsmöjligheter och avsaknaden
av förutsättningar att bygga upp en
gemensam familjeekonomi, som svarar
mot vad som kan åstadkommas inom
andra områden i den mån man så skulle
önska, utan det pekar också på vilka
stora uppgifter man ställs inför när man
vill sätta in samhällets resurser i denna
verksamhet. Detta gäller självfallet också
de andra områden av vårt land där
vi har en klar och påtaglig brist på
differentierat näringsliv. Man måste studera
bristen på sysselsättning för kvinnorna
inte bara i områden med tung
industri utan i lika hög grad — såsom
fru Hörnlund nyss nämnde — i områden
med typiskt kvinnlig industri, såsom
textilindustrien. Det blir emellertid
en av uppgifterna för planeringsråden i
länen att snabbt söka utreda situationen
och påvisa nödvändigheten av insatser.
Sedan får vi pröva var, i vilken
92
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
omfattning och med vilka medel insatserna
skall göras.
Med detta har jag velat framhålla att
lokaliseringspolitiken är ett led som ingår
i den aktiva näringspolitik som omfattar
hela vårt land.
Att vi i dag huvudsakligen riktar uppmärksamheten
på problemen i de norra
och nordvästra landsdelarna beror, som
jag nyss framhållit, på att svårigheterna
har varit och fortfarande är störst
där, varför insatserna måste ske snabbt
och med största kraft. Vi har inte råd
att splittra de insatser som nu skall till
genom att plottra bort dem, utan de måste
få en samlad effekt för att vi skall
kunna nå ett så hyggligt resultat som
över huvud taget är möjligt.
I förhoppning att så skall ske, herr
talman, tillåter jag mig också att uttala
min visshet om att riksdagen i enighet
skall kunna samla sig omkring en aktiv
näringspolitik med de medel som måste
ställas till förfogande, möjliggörande
aktiva lokaliseringspolitiska åtgärder.
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Inrikesministern sade
vid ett tillfälle i sitt anförande, att centern
bör vara försiktig när den framställer
sig som pådrivare för att få
fram lokaliseringspolitiska initiativ. Jag
skulle vilja vända på satsen och hävda,
att inrikesministern kanske får vara
litet försiktig när han vill nonchalera
de initiativ som vi obestridligen har
tagit i denna fråga. Jag skall med ett
par exempel bevisa mitt påstående.
Inrikesministern började sitt anförande
med ungefär de orden, att det inte
finns möjlighet att invänta lokaliseringsutredningens
åtgärder utan att initiativ
mot folkomflyttningen måste vidtas i
förväg. Vi har under denna tid krävt
åtgärder, men dessa har avvisats av riksdagen
med regeringspartiet i spetsen.
Jag skall ta ytterligare ett litet exempel.
När arbetsmarknadsstyrelsen mer
eller mindre på eget bevåg satt i gång
lokaliseringspolitiska åtgärder med beredskapspengar,
störde detta inte så litet
ron inom regeringens kansli. Det har
dock visat sig att vi hade tagit sådana
initiativ i riksdagen utan att kunna få
dess bifall.
Vidare skulle jag vilja citera ett par
uttalanden i propositionen för att om
möjligt från inrikesministern få ett närmare
besked om deras innebörd. På s.
189 säger inrikesministern: »Såsom jag
redan tidigare framhållit och som med
skärpa betonats av både kommittén och
remissinstanserna måste stödåtgärderna
inriktas på orter där det från samhällelig
synpunkt är mest angeläget att utvecklingen
främjas och som har goda
förutsättningar att bära upp en industriell
verksamhet och fungera som centra
för samhällelig service. Härför krävs
i första hand ett visst befolkningsunderlag.
» Men så kommer en reservation:
»Detta betyder dock inte att endast sådana
företagslokaliseringar som sker till
större tätorter skall kunna bli föremål
för stöd.» Jag vill fråga: Vad innebär
denna reservation?
På s. 190 i propositionen heter det:
»Blockbildningarna har i huvudsak
grundats på näringsgeografiska överväganden
liknande dem som kommer att
prägla den lokaliseringspolitiska bedömningen
när det gäller företagsstöd.
Kommunblocken består sålunda i princip
av centralorter som kan fungera som
servicecentra samt dessa orters naturliga
omland.»
Eftersom tiden för min replik är slut,
hinner jag nu bara ställa frågan: År den
beskrivning av detta nät av tätorter,
som vi från vårt håll gjort såsom en
näringspolitisk målsättning, ett förtydligande
som rimmar med departementschefens
uppfattning eller står den i strid
mot denna? Det skulle vara intressant
att få ett besked på den punkten.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Inrikesministern har
Onsdagen den l(i december 1904 fm.
Nr 42
99
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
bär delvis svarat på en fråga som jag
ställde till honom, men jag vill ändå
återkomma till saken för att få litet
större klarhet.
Vi från folkpartiets sida har föreslagit
ett extra servicestöd beträffande tätorter
i Norrlands inland, en åtgärd som
vi anser mycket viktig ur lokaliseringspolitiska
synpunkter. När jag i mitt föregående
anförande berörde den saken
anförde jag ett citat ur den promemoria
om lokaliseringspolitiken som regeringen
utgav före valet. I denna promemoria
heter det bl. a.: »I dessa områden»
— alltså glesbygdsområden —
»kan lokaliseringspolitiska insatser som
regel inte förväntas bli aktuella. Det
torde i stället bli fråga om åtgärder av
socialpolitisk art, där hela samhället solidariskt
bär ett socialt ansvar.»
Jag polemiserade mot den första meningen
under framhållande av att lokaliseringspolitiska
åtgärder mycket väl
kunde bli aktuella i dessa tätorter och
jag begärde ett besked om vad som menades
med åtgärder av socialpolitisk art
och vad som föranlett statsrådet att inte
ta upp saken i propositionen.
Om jag har fattat statsrådets anförande
riktigt, menar han att åtgärder av lokaliseringspolitisk
art mycket väl kan
komma i fråga beträffande berörda tätorter,
och i så fall är vi eniga på den
punkten. Då återstår frågan: Vad menas
med socialpolitiska åtgärder och
varför har dessa åtgärder så att säga
kommit bort i hanteringen?
Vad centralorterna inom kommunblocken
beträffar framhöll statsrådet
Johansson, att det inte är möjligt garantera
att alla centralorter skall få industrier.
Nej, det är klart att man inte kan
göra detta. Det är över huvud taget inte
möjligt att garantera någonting, om man
menar att företagarnas egen bedömning
skall vara det avgörande. Men i propositionen
har ju framhållits att varje sådan
centralort inte skall automatiskt
kunna påräkna stöd. Detta måste betyda
att om en företagare vill flytta med
sitt företag till en centralort i ett kommunblock,
så kan det hända att vederbörande
lokaliseringsorgan säger att
han i så fall inte får något stöd utan att
han måste välja en annan ort för att
kunna påräkna ett sådant.
Det är denna ordning som förefaller
oss orimlig. Alla vill väl att centralorterna
skall expandera och då är det litet
underligt att man skall kunna direkt
mota bort företagare som söker sig till
dessa orter. Men statsrådet kanske kan
lämna en lugnande förklaring på denna
punkt.
Vidare vill jag gärna instämma med
inrikesministern däri, att motsättningarna
kanske inte är så stora som framgått
av den här debatten, om vi bara inte
låter hypnotisera oss av vissa formuleringar.
Hur man lyckas med lokaliseringspolitiken
kommer såsom jag tidigare
sagt att bero på tillämpningen, och
i det fallet tror jag att jag vågar lova
inrikesministern vårt stöd, d. v. s. det
slags stöd som består i att statsrådet vet
sig vara väl bevakad.
Herr KÄRRLANDER (s) kort genmäle:
Herr
talman! Enligt vad jag ryktesvis
hört har statsrådet Johansson vid den
beskrivning av lokaliseringspolitiken,
som han i dag lämnade under första
kammarens debatt, berört utbyggnaden
av industrier i Mellansel och därvid talat
om att det pågick överläggningar
med ASEA i Västerås om förläggning av
en industri till Sollefteå. Jag skulle, herr
statsråd, ytterst gärna vilja ha denna
uppgift bekräftad här i kammaren.
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle:
Herr
talman! Jag har ofta när jag suttit
och lyssnat till inrikesministern gjort
den iakttagelsen, att då han — såsom
var fallet speciellt i dag — talar engagerat
och länge om en sak, så uttrycker
han sig på ett sätt som innebär vissa
94
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
löften och även glidningar i argumenteringen.
Jag har hör noterat en glidning
som jag betraktar som positiv, och
jag skulle nu vilja fråga om jag har
uppfattat rätt.
Inrikesministern säger att det ingalunda
är meningen att företagsamheten
skall koncentreras till kommunblockscentra,
utan han talar om att inom den
sammanhängande regionen för ett block
skall man inom skilda tätorter kunna
bygga upp företagsamheten. Och så frågar
inrikesministern var det står skrivet
som jag påstod, nämligen att man
i första hand skall koncentrera till
kommunblockscentra. Jag kan i det fallet
åberopa utskottets utlåtande, där
man citerar propositionen och säger:
»En lämplig handlingslinje anges emellertid
vara att vid den fortsatta lokaliseringsplaneringen
välja orter för stödet
bland kommunblockscentra.» Det
var därför jag tog exemplet Halmstad—-Oskarström. Jag vill ogärna tala bygdepolitik,
men jag tycker att det är ett
bra exempel som kan tillämpas i hela
landet. Vi har en stad med 40 000 invånare
och en köping med 3 000. Denna
köping har industri och vill leva vidare
— man har förresten högljutt protesterat
mot Rune Johanssons kommunblocksindelning.
Är det rimligt att man
i ett sådant läge koncentrerar företagsamheten
till en relativt stor stad, Halmstad,
när vi har en livskraftig köping
som är industricentrum och ett servicecentrum
alldeles i närheten? Jag kan
inte förstå att talet om att man skall
kunna sprida detta stöd är riktigt, ty
det är ganska klart utsagt i propositionen
att man skall koncentrera verksamheten
till ett mindre antal orter.
När jag sade att man har gått ifrån
den tidigare lokaliseringspolitiken,
hänvisade jag bl. a. till 1959 års direktiv,
där det står klart utsagt att det dominerande
problemet är utflyttningen
från landsbygden och storstädernas tillväxt.
I dag säger man att vi bara skall
gå så långt, att vi försöker bromsa den
-
na utveckling. Man tar inte till några
radikala åtgärder för att ändra den.
Jag har ingalunda sagt, herr statsråd,
att detta är ett norrlandsproblem. Jag
har sagt att propositionen innehåller
i huvudsak förslag som stöder Norrland,
och det har jag ingenting emot.
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Det skulle ha varit intressant
om herr Antonsson hade velat
utveckla sitt resonemang något ytterligare
när han talade om radikala åtgärder.
Vad innefattas i uttrycket radikala
åtgärder, alltså åtgärder som skall gå
längre än de som föreslagits i propositionen?
Vi föreslår investeringsbidrag
och lånemöjligheter. Är det någonting
annat som leker herr Antonsson i hågen?
Vi har sagt att vi måste följa upp
företagens lokaliseringsönskemål och
med de medel som vi ställer till förfogande
försöka påverka dem. Någonting
annat har vi inte föreslagit från regeringens
sida. Vad är ur herr Antonssons
synpunkt med hänsyn till detta radikalare
åtgärder? Det tror jag kammaren
skulle ha intresse av att få veta.
Herr Antonsson återvände till frågan
om kommunblockscentra, och även herr
Hansson i Önnarp har tagit upp den
frågan. I vår skrivning säger vi beträffande
kommunblock och kommunblockscentra,
att stödåtgärderna måste
»inriktas på orter där det från samhällelig
synpunkt är mest angeläget att utvecklingen
främjas och som har goda
förutsättningar att bära upp en industriell
verksamhet och fungera som
centra för samhällelig service». Detta
har betonats både av kommittén och av
remissinstanserna. »Härför krävs i första
hand ett visst befolkningsunderlag.
Detta betyder dock inte att endast sådana
företagslokaliseringar som sker
till större tätorter skall kunna bli föremål
för stöd.» Detta måste väl ändå
vara ett tillräckligt svar till både herr
Antonsson och herr Hansson i Önnarp.
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
95
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Jag ville med utgångspunkt från det
exempel som herr Antonsson själv valde,
Halmstad—Oskarström, påvisa att
i den praktiska hanteringen görs de lokaliseringspolitiska
insatserna inte på
det sätt herr Antonsson söker beskriva.
Herr Hansson i önnarp gjorde gällande
att arbetsmarknadsstyrelsens beslut om
att använda beredskapsmedel till statskommunala
beredskapsarbeten i form
av industribyggande föranlett oro i
i regeringen. Nej, herr Hansson, det
har skett i god kontakt med regeringen
utan att det har väckt någon oro.
Det kan jag försäkra herr Hansson i
Önnarp utan att jag därför behöver beskriva
hur hela denna procedur tillgått
från det första lilla bygget uppe i Burträsk
med ombyggnad av mejeriet till
det principiella ställningstagandet då
det gällde en sportartikelfabrik i Boden
och därefter den fortsatta utvecklingen.
Det har sannerligen inte väckt någon
oro hos regeringen. Vi var emellertid
angelägna att tala om för riksdagen att
detta nu sker.
I örnsköldsviksområdet har vi alltså
kunnat ta upp förhandlingar med ett
stort företag om lokaliseringen — inte
i staden utan på ett ungefär lika stort
avstånd därifrån som mellan Halmstad
och Oskarström. Jag tycker det bör
vara tillräckligt som förklaring till vad
vi lägger in i vår skrivning på s. 189
i propositionen. Och efter det behöver
väl inte herr Hansson i önnarp tvivla
på att vi menar vad vi säger om att stödet
också skall kunna ges till andra orter
än centralorten.
Sedan ställde herr Kärrlander en fråga
till mig. Under debatten i första kammaren
har jag tidigare sagt att det finns
ett positivt intresse för dessa frågor
hos många företag och att intresset har
ökat under den senaste tiden — vilket
vi känner stor glädje över — samt att
jag är medveten om att arbetsmarknadsstyrelsen
för preliminära förhandlingar
också med ASEA om en lokalisering
norrut. Det är väl närmast Sol
-
lefteå som är aktuell. Jag hoppas att det
projektet skall kunna genomföras så
fort som möjligt. Det var mest för att
visa på hur de stora industrierna i framför
allt södra och mellansvenska områden
kan intresseras för en vidareutveckling
av företagen genom en lokalisering
som är riktad norröver.
Därefter kommer jag tillbaka till herr
Hansson i önnarp. Han tog fasta på propositionens
skrivning om kommunblockscentra
och frågade om regeringen
tänker sig en lokalisering till i huvudsak
kommunblock och kommunblockscentra.
Jag vill formulera det så,
att lokalisering skall kunna ske till orter
inom kommunblock med förutsättningar
för industriell lokalisering. Då
behöver det kanske inte bli någon tvekan
eller några delade meningar.
Och om det är det centern avser, så
säg ut det! Ni vill bara leka med själva
uttrycket »nätet av tätortsbildningar»
och inge föreställningen att det skall
bli ett hela landet omfattande nät, men
ni vill inte gärna tala om hur stora
maskorna i nätet skall vara.
Slutligen tog herr Henning Gustafsson
upp det avsnitt i propositionen som
lyder: »Även i de områden, där lokaliseringspolitiska
insatser inte blir möjliga,
måste enligt min mening samhället
bära ansvaret för att befolkningen
tillförsäkras en rimlig servicestandard,
varvid åtgärder av annan art får övervägas.
»
Jag gav i mitt förra anförande uttryck
för min och regeringens ställning
i den frågan. Här är det närmast skatteutjämning
och socialpolitiska åtgärder
som kan komma i fråga. På vilket sätt
och efter vilka vägar vi där skall gå
fram får vi överväga närmare, sedan
erfarenhet vunnits framför allt av en
kommunal skatteutjämning och sedan
vi sett vad de åtgärder socialpolitiska
kommittén föreslagit kan ge för resultat.
Det kan också visa sig nödvändigt
att gå längre, och då får vi överväga
på vilket sätt detta kan ske.
96
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Det parti som kan sägas ha känt oro
över detta var i någon mån högerpartiet,
vars partisekreterare herr Holmberg
i första kammaren först i en interpellation
förmenade att arbetsmarknadsstyrelsen
här hade gått utöver sina
befogenheter men sedan, 14 dagar därefter,
skrev under en motion som innebar
inte bara att dessa medel skulle användas
utan att de skulle användas i en
vidare omfattning än arbetsmarknadsstyrelsen
hade tillämpat. Men, som sagt,
det är saker och ting som har förevarit.
Någon oro hos oss har inte förelegat.
Herr FÄLLDIN (ep) kort genmäle:
Herr talman! Eftersom jag hade tillfälle
att delta i det sammanträde i arbetsmarknadsstyrelsen
där beslut fattades
om denna speciella användning av
beredskapsmedel, har jag haft djärvheten
att hos herr talmannen hemställa
om att nu få komma med en replik.
Jag måste säga att jag är överraskad
av det besked som här lämnats. Vid
sammanträdet i arbetsmarknadsstyrelsen
frågade man sig nämligen, om det
fanns förutsättningar för att fatta ett
sådant beslut i styrelsen. Juristerna hade
studerat bestämmelserna om vad som
skall gälla för beredskapsarbeten och
kommit till det resultatet, att det inte
fanns några regler som förbjöd en användning
av medel på det sätt som det
var fråga om.
Det är alltså i huvudsak samma argument
som herr statsrådet använde i svaret
på herr Holmbergs interpellation i
första kammaren. Jag visste också att
man här i kammaren — bl. a. herr
Nilsson i Tvärålund, om jag inte minns
fel — hade väckt en motion med krav
som gick ungefär i samma riktning.
Den motionen avvisades dock av socialdemokraterna
och regeringen. Men
när det i arbetsmarknadsstyrelsen förklarades
att beslutet låg inom styrelsens
faktiska befogenheter, så hade jag
inga svårigheter att biträda förslaget,
och därmed fick också beredskapsarbetena
en lokaliseringspolitisk inriktning.
Men när herr Hansson i Önnarp nämnde
detta, sade statsrådet: Var lugn, regeringen
står bakom arbetsmarknadsstyrelsens
åtgärd!
Den socialdemokratiska regeringen
avvisar alltså ena gången krav på att
anvisa pengar till detta ändamål, när
kravet kommer i en motion väckt i vanlig
ordning i riksdagen, men kan det
oaktat sedan anmoda det underställda
verket att under det första året besluta
om användning av 40 miljoner kronor.
Det är verkligen ett överraskande besked
inför denna kammare!
Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag tackar inrikesministern
för det besked jag här fått om
tolkningen av skrivningen på s. 189 i
propositionen.
Samtidigt vill jag dock fråga: Skall
man tolka propositionen så, att man är
med om en lokalisering till blockcentra,
men att man samtidigt menar att lokaliseringen
skall koncentreras till färre
orter, i första hand till sådana som har
möjligheter att långsiktigt klara sysselsättningsproblemen?
Jag får inte detta
att gå ihop. Är det fråga om att resurserna
inte räcker till?
Avsikten med vårt tal om ett nät av
tätorter är att få en något klarare definition
än vad vi kunnat utläsa ur propositionen
utan att ha hört den s. k. reviderande
delen av uttalandet i fråga.
Jag vill i anledning av ett annat mindre
klart uttalande i propositionen begagna
tillfället till att få ett förtydligande.
Departementschefen anför, på s. 182,
att »i de orter, där en rörlighetsstimulerande
arbetsmarknadspolitik av olika
skäl icke kan lösa sysselsättningsfrågorna,
kan aktiva lokaliseringsåtgärder
från statens sida också vara samhällsekonomiskt
motiverade, eftersom arbetskraften
endast härigenom kan utnyttjas
på ett produktivt sätt».
Onsdagen den l(i december 1964 fm.
Nr 42
97
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. ni.
vill ha ett mera koncentrerat näringsliv
.lag frågar, herr statsråd, om detta är
att tyda så, att man från departementschefens
sida i första hand kommer att
använda rörelsefrämjande åtgärder, såväl
geografiska som branschmässiga,
framför lokaliseringspolitiska? Det är
i förtydligande syfte jag efterlyser ett
■ivar på denna min fråga.
Herr KÄRRLANDER (s) kort genmäle
:
Herr talman! Jag fick ett klart besked
pa min fråga och jag ber att få tacka
inrikesministern för detta klargörande.
För min stads vidkommande är jag naturligtvis
nöjd och belåten. Sollefteå är
centralort i ett kommunblock och saknar
egentlig industriell verksamhet. Jag
hoppas att detta inte skall behöva föranleda
några delade meningar i förhållande
till centerpartiet, eftersom jag
skulle bli ytterst ledsen om centerns ledare
herr Hedlund, som är bosatt inom
detta kommunblock, skulle vilja flytta
ifrågavarande industriella verksamhet
från Sollefteå till Helgum.
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle
:
Herr talman! Ingenting i statsrådet
Johanssons senare anförande har ändrat
min ståndpunkt. Det går inte ihop att
såsom statsrådet Johansson å ena sidan
uttala, att vi skall koncentrera stödet
till ett färre antal orter, och samtidigt i
debatten säga, att man kan tänka sig
stödåtgärder och utvecklingsmöjligheter
också för andra tätorter inom en
kommunblocksregion än själva centralorten.
Men jag är såsom jag sagt glad,
om jag får tolka statsrådet Johanssons
inställning så att han gjort en glidning
i positiv riktning, ty detta skulle säkerligen
tillfredsställa många.
Vad är radikalt? frågar statsrådet.
Jo, den stora differens, som radikalt
skiljer centern och socialdemokratien i
denna fråga, är att vi har en helt annan
långsiktig uppfattning om det samhälle
vi skall sträva efter. Socialdemokratien
och ett mera centraliserat samhälle, medan
vi vill ha ett decentraliserat näringsliv
och i långa stycken eu decenttraliserad
beslutanderätt. Därmed kommer
vi in även på andra politiska spörsmål.
Men det är radikalt att också låta de
små tätorter, som har förutsättningar
för det, leva vidare utan att alltför hårt
kringskära deras möjligheter via liinens
planeringsmvndigheter etc.
Det är också radikalt att ta in den
miljöpolitiska bilden och inte bara resonera
från strängt ekonomiska utgångspunkter,
vilka såsom jag påpekat inte
håller även om man håller sig till det
strikt ekonomiska. Om människorna inte
trivs med sin tillvaro och inte finner sig
till rätta presterar de nämligen inte
bästa möjliga resultat i produktionen,
vilket vi menar kommer att hämna sig
i fortsättningen.
Jag skulle vilja ställa en fråga för att
få ytterligare bestyrkt huruvida jag tolkar
statsrådet rätt när han säger att det
finns möjligheter i framtiden även för
de mindre tätorterna. Jag sade i mitt
första anförande att orterna Anderstorp
och Gnosjö troligen aldrig hade uppstått
som industri- och hantverksorter
om vi haft den inriktning vi nu kommer
att få. Det är denna statiska uppfattning,
att de orter som nu finns och
som har möjligheter på lång sikt skall
bestå men att man inte kan tänka sig
att det kan komma fram några nya orter,
vilken jag vänt mig mot. Får jag
tolka statsrådet så, att han menar att vi
även på orter, där det finns dugligt folk
som vill nyetablera sig och vill satsa på
en framtid där, kan få möjligheter därtill
på precis samma villkor som kommunblockscentra
och större tätorter?
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Jag vet inte om herr
Fälldin var inne i kammaren och lyssnade
till vad herr Hansson i önnarp
4 — Andra kammarens protokoll 196b. Nr 42
98
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
sade. Denne yttrade nämligen, att arbetsmarknadsstyrelsen
på eget bevåg
bestämde sig för att använda beredskapsmedlen
i syfte att bygga industrilokaler,
vilket enligt herr Hansson i
önnarp störde ron inom regeringen.
Till detta säger jag: Xej, det störde
sannerligen ingen ro! Arbetsmarknadsstyrelsens
chef begärde inte att regeringen
skulle ta ställning till frågan.
Men under hand hade generaldirektören
ett samtal med mig och andra i regeringen
om detta, varvid vi meddelade
att det inte fanns någon erinran från
vår sida mot att man gjorde försök av
detta slag norr om Dalälven. Det var
sannerligen inte att störa någon ro.
Vi hade sedan att ta ställning mera
principiellt till frågan i samband med
det ärende som jag nyss nämnde, nämligen
sportartikelfabriken som skulle
byggas utanför Boden, eftersom det i
samband härmed också gällde stöd i
form av ett garantilån, vilken fråga behandlades
av kommerskollegium och dirikt
underställdes regeringen genom
handelsdepartementet. I detta sammanhang
fick vi alltså ta ställning
till om dessa båda stödformer kunde
användas samtidigt. Regeringen beslöt
att detta garantilån skulle få utgå samtidigt
med det stöd, som vi visste utgick
från arbetsmarknadsstyrelsen. Det
är det faktiska förhållandet, och det
finns ingen anledning för herr Fälldin
att försöka göra någon sak av det.
Jag har svarat herr Hansson i Önnarp,
att det inte vara fråga om att någon ro
stördes inom regeringen. Vi var underrättade
om saken, och vi hade ingenting
att erinra. Vi var också angelägna
om att anmäla saken till riksdagen. Det
var formellt riktigt — att man kunde
använda beredskapsmedel på detta sätt,
det har jag redovisat i annat sammanhang.
Någon anledning att därutöver ta
ställning har vi inte.
.lag tycker det är värdefullt att vi
kunnat pröva medlen och att de visat sig
effektiva. De är gångbara och kan nu
flyttas över till användning såsom investeringsbidrag
i den lokaliseringspolitik
vi skall bedriva.
Herr Antonsson fortsätter resonemanget
om de orter på vilka man kan
vara beredd att göra lokaliseringspolitiska
insatser och säger att »det går inte
ihop». Vad är det som inte går ihop? Är
det svårigheten för herr Antonsson att
läsa innantill vad som står i propositionen,
att det inte är enbart till kommunblockscentra
som lokaliseringspolitiskt
stöd skall kunna utgå? Den meningen
är väl ändå klar och otvetydig.
Behöver jag understryka den genom att
säga, att detta är vad som uttalas i propositionen
och att bakom uttalandet står
jag och regeringen i övrigt. Därmed
borde väl den frågan kunna vara utagerad.
Vi har ett intresse — jag har redovisat
det tidigare — att åstadkomma en
spridning inom den sammanhängande
regionen. Vi vill få till stånd uppbyggnad
av företag inom regionen till fördel
för hela kommunblocket. Jag har med
min hänvisning till örnsköldsviks- och
sollefteåområdena velat peka på hur
man i praktiken söker utforma en lokaliseringspolitik
just i syfte att åstadkomma
en uppbyggnad av företag i vad jag
skulle vilja beteckna regionens lokaliseringsorter.
Herr Antonsson gled undan frågan om
vad som är radikala åtgärder. Det var
ingenting särskilt således, ingenting utöver
vad centerpartiet tidigare talat om.
Men herr Antonsson ville söka dra
upp ett slags principiell skiljelinje och
hävdade att socialdemokratien vill ha en
mera koncentrerad industriell verksamhet.
Det är väl tredje eller fjärde gången
under den senaste timmen som jag från
denna talarstol förklarar, att vad vi gör
är att vi följer upp företagens lokaliseringsönskemål.
Detta är ju det viisentliga
i sammanhanget. Så länge vi inte vill vidtaga
andra åtgärder är vi beroende av i
vilken omfattning vi kan påverka företagarna
i deras lokaliseringsval, varvid
Onsdagen den 16 december 1964 fm.
Nr 42
99
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
investeringsbidrag, lån, omskolningsverksamhet
o. s. v. kan komma i fråga.
Det finns därvid anledning att ta till
vara erfarenheterna av den tidigare utvecklingen
men också att försöka påverka
utvecklingen. Vi tycker att utvecklingen
varit alltför onyanserad, att
den gått alltför långt. Den har skapat
betydande svårigheter i stora delar av
landet därför att befolkningsutflyttningen
haft en omfattning, som inte ter sig
rimlig. Det är detta vi måste söka påverka.
Vi har i vårt förslag heller inte undantagit
någon ort från möjligheter till
lokaliseringspolitiskt stöd — ingen har
kunnat påvisa att det finns ett sådant
undantag i propositionen. Sedan kan
man diskutera vilken omfattning stödet
får, hur många orter det kommer att
omfatta. När centerpartiet talar om »ett
nät av tätorter» har vi frågat: Avser ni
de tätorter som har över 200 invånare
— de är till antalet över 1 800? Eller
avser ni i huvudsak kommunblocken
— det finns omkring 300 kommunblock
och inom blocken flera tätortsbildningar,
vilka kan komma i fråga för stöd?
Jag tror inte det behöver bli någon
större tvist om detta vid den praktiska
utformningen av lokaliseringspolitiken.
Vi måste gemensamt anstränga oss för
att söka övertyga företagarna om möjligheterna
att bygga upp lönsamma, betydande
företag även i det norrländska
området.
Herr FÄLLDIN (ep) kort genmäle:
Herr talman! Det står väl efter inrikesministerns
senaste inlägg klart, att
vad som hände var att arbetsmarknadsstyrelsen
utvecklade den självständighet
i handlandet som tillkommer de
statliga verken inom angivna ramar.
Då återstår bara att konstatera i historieskrivningen,
att det alltså inte var
ett socialdemokratiskt regeringsinitiativ
som ledde till de första lokaliseringspolitiska
åtgärderna. Nej, sedan regeringen
och socialdemokratien här i riksda
-
gen sagt nej till framstötar på området
fann arbetsmarknadsstyrelsen, som hade
den dagliga kontakten med opinionen
och situationen i dessa områden,
att man måste sätta till allt vad man
hade av uppfinningsrikedom för att lösa
frågorna inom de angivna ramarna.
Man fann också möjligheten att använda
beredskapsmedel på detta sätt.
Jag tycker, herr talman, att det för
den fortsatta politiska debatten är nyttigt
att detta så klart konstaterats av
inrikesministern själv.
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Men, herr Fälldin, något
annat har väl inte sagts i denna debatt?
Herr
Fälldin går från själva huvudfrågan,
nämligen den som herr Hansson
i önnarp drog upp, genom att påstå
att de åtgärder som arbetsmarknadsstyrelsen
vidtog störde ron i regeringen
därför att regeringen skulle
ha varit emot de åtgärderna. Om detta
bär jag sagt att arbetsmarknadsstyrelsens
initiativ inte störde vår ro. Vi var
underrättade om det och hade ingenting
att erinra mot det. Äras den som äras
bör! Det var arbetsmarknadsstyrelsen,
ett statligt ämbetsverk, som fullgjort sin
uppgift på det sätt vi väntade att det
skulle göra. Därmed är väl den sakfrågan
klarlagd.
Herr FÄLLDIN (ep) kort genmäle:
Herr talman! Självfallet tänker jag
inte försöka klara ut tvisten mellan
herr Hansson och inrikesministern.
När jag frestade talmannens tålamod
berodde det på den beskrivning av händelseförloppet
som inrikesministern
lämnade med anledning av herr Stig F.
Hanssons fråga. Nu har vi fått klarlagt
hur det förhåller sig, och jag anser det
konstaterandet värdefullt för den fortsatta
politiska debatten.
100
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Herr CASSEL (h) kort genmäle:
Herr talman! Det berättas att en irländare,
som steg i land i New Yorks
hamn, då han kom ut på kajen fick se
ett slagsmål som var i full gång. Irländare
är alltid pigga på sådant, sä han
gick fram till närmaste poliskonstapel
och frågade: »Är detta ett privat slagsmål
eller får man lov att vara med?»
Jag skulle vilja ställa samma fråga.
Inrikesministern hade inget ont att
säga om högerns inställning i denna
fråga, så jag har egentligen inte anledning
att ta upp någon debatt med honom.
Men han gjorde en lätt attack mot
vår partisekreterare, herr Holmberg,
som dess värre inte tillhör denna kammare
och därför inte kan försvara sig.
Inrikesministern fann det tydligen ologiskt
att herr Holmberg å ena sidan
kritiserade arbetsmarknadsstyrelsen för
att man använde stora belopp utan att
ha fått några direktiv härför från riksdagen
och å andra sidan att han strax
efteråt själv motionerade om att dessa
belopp skulle höjas. Det är inget ologiskt
i det, herr inrikesminister. Å ena
sidan är det fråga om vem som har rätt
att fatta beslut, å andra sidan är det
fråga om att hysa ett betydande intresse
för saken och önska att den skall främjas.
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Låt mig bara säga till
herr Cassel, att den privata uppgörelsen
mellan partitopparna inom högerpartiet
tänker jag inte lägga mig i.
Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr förste vice talmannen att
uppskjuta den fortsatta överläggningen
till kl. 19.30, då enligt utfärdat anslag
detta plenum komme att fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.49.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 16 december
Kl. 19.30
Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.
§ 1
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. (forts.)
Herr andre vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande bankoutskottets
utlåtande nr 48, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. jämte i ämnet väck
-
ta motioner, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid ordet, i enlighet
med förut gjord anteckning, till
Herr NORDGREN (h), som yttrade:
Herr talman! Utskottsutlåtandet angående
lokaliseringspolitiken med de
därtill fogade reservationerna ger mig
inte anledning att därutöver framföra
någoit yrkande. Det förefaller mig som
om det förslag, som nu föreligger efter
långvarig utredning, remissförfarande,
debatt, propositionsskrivning och utskottsbehandling,
är, rätt utnyttjat, ett
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 42
101
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
värdefullt försök att motverka utflyttningen
frän Norrland och övriga berörda
områden.
Att jag tar till orda, herr talman, i dagens
överläggning, beror på att det inte
bara är besluten, utan också i hög grad
tillämpningen av vad som beslutas, som
bestämmer hur lokaliseringspolitiken
skall verka i praktiken.
Får jag, herr talman, ur synpunkten
av de mindre och medelstora företagens
betydelse för lokaliseringspolitiken, anföra
följande:
Då .statliga åtgärder av skilda slag
ofta stimulerar storstadsområdenas tillväxt,
är vår principiella uppfattning att
det är naturligt att samhället vidtar åtgärder
för att förbättra förutsättningarna
för näringslivet i t. ex. Norrland och
andra jämförbara områden och därmed
öka sysselsättningen. Vi anser vidare
att åtgärder, som inriktas på att skapa
goda allmänna förutsättningar för drivande
av enskild företagsamhet, gör den
största nyttan härvidlag. Bland sådana
generellt verkande medel — om jag får
kalla dem så — vill jag anföra några
ur vår synpunkt mycket viktiga: utvidgad
kvalificerad planerings-, rådgivnings-
och informationsverksamhet,
ökad god yrkesutbildning, som i största
möjliga utsträckning bör förläggas till
företagen, ökad företagarutbildning,
ökad uppskattning och förståelse för
den enskilde företagaren som människa
och värdefull kugge i samhället, förbättrade
kommunikations- och transportmöjligheter,
omprövning av fraktavtal,
taxesättning m. m., samt utjämning av
det kommunala skattetrycket och av
drivmedelskostnaderna olika zoner
emellan genom t. ex. en differentierad
bensinskatt, en reformerad företagarbeskattning
och en begränsning av olika
avgifter och pålagor.
Sådana generellt verkande medel
gagnar all företagsamhet inom de områden
där de sättes in, d. v. s. även de redan
befintliga företagen. Jag tror att det
är minst lika viktigt, ja, ur samhällseko
-
nomisk synpunkt ännu viktigare att skapa
utvecklingsmöjligheter för redan befintliga
mindre företag än att .starta nya.
Jag erinrar om det lilla företag, vilket
jag frän denna talarstol för kort tid sedan
tog som exempel; det växte snabbt
och är nu ett företag med cirka 500 anställda.
I andra hand kommer sedan direkt
verkande medel som lokaliseringsbidrag,
lån eller kreditgarantier. I det
sammanhanget är det på sin plats att
justera en uppgift i gårdagens socialdemokratiska
kvällstidning, som uppgav
att högerpartiet inte vore berett att
ekonomiskt stödja en aktiv lokaliseringspolitik.
I vår partimotion heter
det: »Vi instämmer i att försöksperioden
för extraordinära stödåtgärder bestämmes
till fem år och att kostnadsramen
för dessa åtgärder under försöksperioden
fastställes till sammanlagt 800
miljoner kronor. Av dessa medel bör,
som föreslås i propositionen, 300 miljoner
kronor anvisas för investeringsbidrag
under ett .särskilt reservationsanslag
på driftbudgeten.» De övriga 500
miljonerna vill vi lämna i form av kreditgarantier,
vilka är lättare att administrera
och mindre belastning på skat
tebudgeten-skattebetalarna.
Jag har velat betona de mindre företagens
betydelse med anledning av dels
en del formuleringar i propositionen,
dels yttranden i utskottet och dels statsrådets
anförda exempel på tänkbara lokaliseringsobjekt,
vilka omnämndes vid
interpellationsdebatten här i kammaren
i går kväll. Dessa exempel skulle, efter
vad jag kan förstå, ta stora delar av de
föreslagna resurserna i anspråk för några
få objekt. Erfarenheten från den hittills
bedrivna försöksverksamheten och
besök tillsammans med dels bankoutskottet
och dels ledningen för den näringsorganisation,
som jag själv är ansluten
till, på olika aktuella orter i Norrbotten,
Tornedalen och en del andra
platser i landet tyder på att man skall
sprida ut detta stöd till många företag
102
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
inom olika delar av de aktuella områdena
och inom olika branscher. Om vi
gör detta, tror jag att vi också i fortsättningen
skall finna precis detsamma som
vi gjorde under våra besök, nämligen
att de insatser, som försöksvis har gjorts
och kommer att göras för att utvidga befintliga
företag och etablera nya, givit
imponerande resultat, inte minst i form
av ökade arbetstillfällen. Detta kan ske
genom att medverka till att skaffa nya
verkstadslokaler, främja förädlingen av
tillgängliga råvaror och bidraga till
avsättningen av de förädlade produkterna.
Det är samhällsekonomiskt lönsamt
att satsa på mindre företag som ofta har
förutsättningar att utveckla sig till att
bli medelstora och stora företag — förutsatt
naturligtvis att de konkreta åtgärderna
baseras på allsidiga beräkningar
av sysselsättning, produktivitet
och lönsamhet.
Jag hoppas alltså, herr talman, att
småföretagsamhetens betydelse skall beaktas
i samband med de lokaliseringspolitiska
strävandena. Hantverk och mindre
industri ger på sitt sätt liv och rörelse
åt bygden. Visst kan ett eller flera
stora företag skapa sysselsättning åt
många, men många mindre företag skapar
också sysselsättning åt många. De
ger dessutom allsidighet åt näringslivet,
de större företagen får underleverantörer
och serviceföretag till förfogande.
Det blir större motståndskraft mot konjunkturrubbningar.
De små företagen
ger dessutom arbete på ett mera allsidigt
sätt än de större, arbete åt människor
med skilda yrkeskunskaper, olika
utbildning och anlag. Många små enheter
av företagen i hantverks- och småindustriens
form ger sysselsättning åt
såväl män som kvinnor, åt unga och
gamla.
Men det är inte nog med detta. Skall
människorna stanna i de berörda områdena,
måste bygden ha möjligheter att
tillfredsställa skiftande servicebehov.
Visst är det nödvändigt med arbetstillfällen
för att en ort skall kunna leva,
men det är också nödvändigt med tillgång
till service av olika slag; annars
går folkströmmen mot bygder som kan
ge tillräcklig service.
Man kan fråga sig vem det är som
ger service av olika slag. Herr Ekström
i Iggesund påpekade att det i första
hand skall sättas in eu kommunal service.
Det är riktigt. Men i andra hand
är det självfallet de mindre företagen
som ger service och trivsel åt människorna.
Jag vill betona att det inte enbart
räcker med att en bygd får ett företag,
större eller mindre. Man skall inte tro
att detta garanterar bygdens framtid.
Större garantier föreligger om samma
bygd får ett mera allsidigt näringsliv.
Det skulle därför, enligt mitt sätt att
se, vara en olycka om man vid lokaliseringspolitikens
tillämpning under instundande
försöksperiod försummade
att stödja den mindre företagsamheten i
lokaliseringspolitiskt syfte. Det kan ligga
nära till hands att anta att så kommer
att ske med tanke på de diskussioner
som förekommit i bankoutskottet och
den diskussion som förekom här i kammaren
under gårdagen.
Låt mig anföra ett exempel. Ett större
företag vill ha lokaliseringsstöd för en
anläggning som ger sysselsättning åt
låt mig säga 100 anställda. Det låter bra,
och självfallet tycker jag också att det
är bra under förutsättning att företaget
och orten så att säga passar för varandra
ur lokaliseringssynpunkt. Men det är
sannolikt att resultatet blir minst lika
bra, kanske bättre, om man har tillfälle
att bygga ut tio mindre företag med
vart och ett tio nyanställda. Jag vågar
t. o. in. hävda att det i många fall kommer
att ge ett bättre lokaliseringspolitiskt
resultat. Om man alltså ställes inför
valet — och jag vill gärna betona
ordet valet — och väljer att ge stöd åt
tio mindre företag med 100 nyanställda
i stället för att stödja ett enda företag
med motsvarande antal nyanställda,
tror jag att man gör ett gott val.
Jag förstår att man kan tycka att det -
Onsdagen den 10 december 1961 em.
Nr 12
loa
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
la innebär en splittring av resurserna.
Det iir ju bra mycket enklare att handskas
med stora bitar i lokaliseringspolitikens
i sanning besvärliga pussel. .lag
tror dock att man får ta detta merarbete;
det är påkallat, i varje fall på de orter
där man har möjlighet att välja. Det
lönar sig och det kommer att ge lokaliseringspolitiken
större möjligheter att
med beaktande av föreslagna resurser
lyckas i den målsättning som uppställts
både i propositionen och i högerpartiets
motion. Det är för övrigt möjligt att
i många fall föra samman de mindre
företagen i vad man skulle kunna kalla
större lokaliseringsenheter. Redan nu
förekommer det ofta att småföretagare
slår sig samman och bygger gemensamma
anläggningar, s. k. hantverks-, industri-
eller verkstadshus. Till sådana
rationaliseringar har sedan länge utgått
visst stöd i form av information och lån
genom den verksamhet som bedrives av
våra företagarföreningar.
Jag vill uttala den förhoppningen att
de vägar jag här visat på beaktas vid
lokaliseringspolitikens utformning. Frågan
gäller inte i första hand hantverket
och den mindre industrien. Jag är personligen
optimistisk när det gäller den
mindre företagsamhetens framtid, inte
minst med tanke på dess betydelse som
serviceorgan i ett framtida modernt
samhälle. Nej, vad det här gäller är att
få ut den rätta effekten av det lokaliseringsstöd
som riksdagen står i begrepp
att besluta om i morgon.
Om man vid utformningen beaktar
dessa synpunkter bland alla andra beaktansvärda
synpunkter som redan har
framförts under den snart treåriga debatt
som har förts omkring lokaliseringspolitiken,
även från denna talarstol, tror
jag att det beslut som riksdagen kommer
att fatta i denna fråga — rätt utnyttjat
— kommer att ge hjälp till självhjälp
åt många av de orter och bygder, som
i dag hotas av förtvinande och avfolkning
samt ge nytt hopp åt människorna i
dessa områden. Förutsättningen är att
man är beredd att satsa på den enskilde
företagaren eller de företagarämnen,
som vi hoppas att en nystartad företagarutbildning
här i landet kommer att
hjälpa oss att få, och på det viset medverka
till att skapa arbetstillfällen åt
mänga av de friställda människorna
från skogs- och jordbruket.
Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få instämma i herrar Regnélls och
Cassels yrkanden och yrkar alltså bifall
till utskottsutlåtandet med undantag av
de punkter som upptas i reservationerna
7, 8, 15, 16 och 17.
Därefter anförde:
Herr LARSSON i Hedenäset (ep):
Herr talman! Ursprungligen hade jag
— med tanke på dagens långa talarlista
— tänkt att i mitt anförande koncentrera
mig på ett par detaljfrågor. Efter
den debatt som förts här tidigare i dag
kan jag dock inte uraktlåta att inledningsvis
tillfoga några kommentarer.
Här har i debatten centerpartiet beskyllts
för att inge folk falska förhoppningar
om att det skulle gå att få till
stånd en industrialisering i varje liten
by. Det har frågats, i vilka orter centerpartiet
vill göra detta möjligt med
hjälp av lokaliseringsstöd, och nu senast
av inrikesministern, hur finmaskigt
det nät av tätorter, som vi förordat,
bör vara.
Låt mig till detta säga, att det väl är
enkelt att få svaret på dessa frågor —
det är endast att läsa innantill! I reservationen
nr 1 till utskottsutlåtandet anföres
i detta sammanhang följande:
»Enligt motionärernas mening bör målsättningen
för en aktiv lokaliseringspolitik
vara att skapa och upprätthålla
ett nät av livskraftiga tätorter över hela
landet. Det är självklart att de lokala
betingelserna måste bedömas olika i
olika delar av landet och att tätheten
i förekomsten av orter, som kan bedömas
som livsdugliga, kan variera vä
-
104
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
sentligt.» Och fortsättningsvis heter
det: »Motionärerna understryker emellertid,
att kommunblockscentra bör
kunna godtas som lokaliseringsorter.
Detsamma bör enligt motionärerna gälla
beträffande andra tätorter, som kan
sägas ha motsvarande karaktär och
funktion.»
Med detta har väl svar lämnats på
alla de frågor som i detta sammanhang
har ställts.
När på detta sätt skillnaden eller
överensstämmelsen i fråga om uppfattning
och målsättning har diskuterats
så livligt vill jag fästa uppmärksamheten
på ett område där en klar skillnad
föreligger. I fråga om vilka resurser
som skall anvisas för lokaliseringspolitikens
förverkligande är skillnaden uppenbar.
För bidragsverksamheten exempelvis
förordar ju centerpartiet ett
belopp av 100 miljoner kronor mot regeringens
bud om 60 miljoner per år.
Det är en betydande skillnad i vilja och
intresse för att få någonting uträttat.
Sedan vill jag bekänna att när jag i
går kväll hade tillfälle att studera bankoutskottets
utlåtande så rann mig några
skaldeord i minnet: »Jag bar pengar
till de redan rika, och kravbrev till en
medellös.» — Då vi behandlar och går
att besluta om en aktiv lokaliseringspolitik
måste det vara angeläget att åtgärderna
inte blir sådana som i den
anförda strofen, att vi skickar kravbrev
till medellösa.
I motionen nr 1084 i denna kammare
har vi bl. a. vänt oss emot den utflyttningspolitik
som bedrives i form av att
beredskapsarbeten för arbetslösa norrlänningar
ordnas i de sydligare delarna
av landet. Genom beredskapsarbetena
kommer ju olika nyttiga investeringar
till stånd. De ger därigenom inte blott
sysselsättning för dagen utan även ett
bättre försörjningsunderlag för framtiden.
Så är fallet inte minst i fråga om
vägbyggnadsverksamheten, som ju blir
till båtnad för bl. a. skogsbruket och
skogsindustrien. Av ett interpellations
-
svar som inrikesministern lämnade i
går framgick att drygt 400 norrlänningar
för närvarande är sysselsatta
med beredskapsarbeten förlagda till
mellersta och södra Sverige men även
att man räknar med att under vintern
få upp denna siffra till 1 200.
Det måste få noteras att denna siffra
— 1 200 norrlänningar på beredskapsarbete
långt från hem och familj —
även innebär betydande kostnader, problem
och svårigheter för de arbetslösa.
Det är därtill uppenbart att dessa arbetare
skulle ha åstadkommit för landsdelens
framtid värdefulla investeringar
om beredskapsarbetena hade varit lokaliserade
till de arbetslösas eget hemlän.
Utskottet försöker nu glida förbi denna
fråga med att hänvisa till att den
varit uppe till behandling under vårriksdagen.
Låt mig till detta få göra
tvenne påpekanden.
Frågan har fått allt större och alltmera
påträngande aktualitet i och med
att alltfler arbetslösa ställs inför tvånget
att ta arbete långt från hem och
familj.
Då frågan den 22 april behandlades
här i riksdagen, var det därtill rätt
nära att ett ur norrländsk och ur de
arbetslösas synpunkt positivt beslut
hade fattats. Härför hade bara behövts
ytterligare fyra röster i denna kammare
och tio i medkammaren. Mot bakgrunden
av dessa förhållanden syns
det mig att utskottet bort upptaga denna
fråga till en allvarlig realbehandling.
Till utskottsutlåtandet är fogat en
reservation nr 3, där denna fråga berörs
och där det framhålls att de i motionerna
framförda synpunkterna med
tanke på de aktuella lokaliseringsåtgärderna
vore värda ett visst beaktande.
Jag finner visserligen denna formulering
vara alltför vag och alltför menlös.
Jag tycker inte att det räcker med
ett »visst beaktande», utan jag finner
att det är synnerligen angeläget att få
slut på det här avsändandet av krav
-
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 42
105
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
brev adresserade till de arbetslösa i
Norrland.
Då det emellertid kan vålla bekymmer
vid voteringspropositionens fastställande
om jag kommer med ett eget
yrkande härvidlag, skall jag för tillfället
nöja mig med att yrka bifall till reservation
nr 3.
T vår motion har även upptagits lokaliseringsutrcdningens
förslag om
sänkning av priset på elektrisk kraft i
Norrland, där ju den övervägande delen
av landets elektriska energi produceras.
Då jag vet att en annan talare
kommer att beröra denna fråga, vill jag
här endast konstatera att en sådan åtgärd
vore ägnad att sänka levnads- och
produktionskostnaderna i Norrland och
därmed på ett effektivt sätt främja
företagsamheten i denna landsdel och
ge ökad sysselsättning åt människorna
i norr.
I anslutning till detta vill jag med
denna korta motivering endast framföra
ett yrkande om bifall till vår motion
på denna punkt. Jag yrkar således,
herr talman, att'' det stycke på s. 31 i
utskottets utlåtande som börjar med
orden »I propositionen avvisas» och
slutar med orden »förslag skall genomföras»
måtte ersättas med ett stycke
av följande lydelse: »I propositionen
avvisas kommitténs förslag om en sänkning
av vattenfallsstyrelsens eltaxor i
Norrland under hänvisning bl. a. till
att de nuvarande eltaxorna innebär avsevärt
lägre elkraftskostnader i Norrland
än i övriga delar av landet. Utskottet
delar icke departementschefens uppfattning
utan tillstyrker det i motionen
11:1084 gjorda yrkandet att kommitténs
förslag skall genomföras.»
Till sist vill jag, om motionärerna
tillåter det, även uppehålla mig något
vid en annan motion, nr 1092 i denna
kammare av herr Svanberg m. fl. I den
pläderas bl. a. för att vid beviljande av
lokaliseringsstöd, lån och bidrag, hänsyn
även skall tagas till behovet av rörelsekapital.
Låt mig uttala mina sym4*—Andra
kammarens protokoll 1964.
patier för detta förslag. Då utskottet
emellertid ställt sig avvisande vill jag
även uttala den förhoppningen att tanken
på att behovet av rörelsekrediter
skall kunna beaktas vid fastställande
av låne- och bidragsbeloppen hålls levande
i fortsättningen. Det syns mig
att det föreligger en möjlighet att rätt
snart fä en komplettering i detta hänseende.
Av vinstmedel frän LKAB avsätts
sedan några år pengar hl. a. till
den s. k. Norrlandsfonden. Fondstiftelsens
styrelse har rätt nyligen i en skrivelse
till Kung]. Maj:t hemställt att medel
fortsättningsvis och till förhöjt belopp
skall avsättas till fonden. Det får
väl förutsättas att denna fråga blir föremål
för riksdagens prövning inpå det
nya året. Om därvid styrelsens förslag
blir beaktade, torde här öppnas en möjlighet
att råda bot för den brist på
förståelse som utskottet har visat motionärernas
förslag.
Jag tillåter mig vädja till regeringen
att framlägga en proposition enligt vad
som föreslagits av styrelsen för Norrlandsfonden.
Herr talman! På många håll i landet
är situationen den att det brådskar med
aktiva och effektiva lokaliseringsinsatser.
Det brådskar om det inte skall bli
för sent, om inte för stora områden,
inte minst i mina bygder, skall bli ett
öde ingenmansland med allt vad det
innebär i negativ riktning för hela folkhushållet.
Jag biträder därför det yrkande
som ställts av herr Hansson i
Önnarp och yrkar därutöver bifall till
motionen 1084 i denna kammare i enlighet
med vad jag tidigare föredragit.
Herr HAGLUND (s):
Herr talman! Jag är nästan övertygad
om att kammarens ledamöter är tacksamma,
om jag i mitt korta anförande
koncentrerar mig till det avsnitt i propositionen
och utskottsutlåtandet som
behandlar målsättningen och samhällsplaneringen,
kanske inte så mycket dagens
målsättning och dagens planering
fr 12
10G
Nr 42
Onsdagen den IG december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
utan mera framtidens. Jag kom att reflektera
över framtidsplaneringen och
framtidsperspektiven, när inrikesministern
från denna talarstol nämnde några
siffror rörande den andel av vår befolkning
som sysselsätts och kommer att
sysselsättas inom jordbruket för närvarande
13 procent och inom 10 år ungefär
8 procent. Det ger ett perspektiv
som visar varför vi måste syssla med
framtiden. Då blir det inte mindre av
planeringar och ekonomiska uppoffringar
utan tvärtom.
Arbetsmarknadsstyrelsen har konstaterat
att det kostar staten över 12 000
kronor att lokalisera en anställd. De 94
miljoner kronor i statsbidrag som använts
under den ett och ett halvt-åriga
försöksperioden har skapat 7 800 nya
sysselsättningar. Totalt har de 194 projekten
kostat 243 miljoner kronor. Den
proposition och det utskottsutlåtande
vi i dag diskuterar bygger i stort sett
på denna försöksverksamhet. Att man
sedan vill utsträcka denna verksamhet
med ytterligare fem år kanske har sin
naturliga förklaring: man vill väl pröva
ytterligare. Om sedan dessa 800 miljoner
kommer att få den åsyftade verkan
är det svårt att i dag yttra sig om. Dock
gör jag redan nu den reflexionen med
anledning av bl. a. de redovisade kostnaderna
för lokaliseringen av en anställd,
att staten har praktiskt taget ingen
möjlighet att driva en passiv företags-
och lokaliseringspolitik.
Vad är det för övrigt för skillnad på
AB Sverige i dylika fall och ett vanligt
ekonomiskt företag? Praktiskt taget
ingen. Planeringar, kostnadsanalyser,
strukturundersökningar, konkurrensförhållanden,
rävarubaser, arbetskraftresurser,
bostads- och transportförhållanden
är dagliga ingredienser
för industrifolk. Koncentrations- och
stordriftsproblematik hör också till
dagsrutinen.
Men de mest brännande frågeställningarna
är troligtvis hur långt man
kan och skall gå. Det lär även finnas
en optimal gräns där lönsamheten kan
ifrågasättas. Och i detta hektiska utvecklingsskede
trampar ändå vissa politiker
och en del här i riksdagen på
i samma gamla ullstrumpor som om
ingenting hänt och talar om »de där
näten», som bankoutskottets ordförande
uttryckte sig vid ett tillfälle under utskottsförhandlingarna.
Röstfisknät är
nog en rättare benämning på denna
form av lokalisering.
De som för ett dylikt språk här far
sannerligen inte hem till sina bolagsstyrelser
och förverkligar det man talar
om i riksdagen. Nej, vill vi något
så när rädda våra ansikten, bör vi ha
en klar bild av vad som sker på det
tekniskt-ekonomiska och näringsgeografiska
fältet. Näringslivet är inte en
sak och samhället en annan. Båda är
lika beroende av varandra. Det gäller
som det står i propositionen att »en
avgörande förutsättning för en fortsatt
snabb standardstegring är att vårt
näringsliv anpassas och utvecklas efter
det moderna samhällets krav. Ny teknik,
nya produktionsprocesser och nya
varor kommer att skapa nya företag
och marknader.»
Konstaterandet av denna snabba och
nödvändiga utveckling gör att jag för
min del tror att icke heller ett genomförande
av regeringsförslaget och det
föreliggande utskottsförslaget är tillräckligt
för att vi skall uppnå den balans
i befolkningsomflyttningen och
möjligheterna till nyskapande av utkomstmöjligheter
som vi alla önskar.
En folktom landsbygd och en myrstackstillvaro
i tätorter och storstadsregioner
har det tidigare talats om här i
dag. Jag ställer därför i större utsträckning
min förhoppning till den del i propositionen
där det står: »För att möta
de växande anspråken på en väl planerad
utbyggnad av den samhälleliga basorganisationen
måste, såsom också
framhållits av såväl kommittén som remissorganen,
kunskaperna om de lokaliseringspolitiska
förutsättningarna ökas
Onsdagen den l(i december 1%4 em.
Nr 12
107
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
genom forskning och intensifierad utredningsverksamhet
på detta område.»
Inrikesministern har också här starkt
understrukit behovet av ökade resurser
för forskning, samhällsorganisationen
o. s. v.
Vad är det för övrigt som säger, att vi
skall ha någon annan utvecklingstrend
än andra länder och mindre behov av
planeringsverksamhet? Herr Hagnell
har tidigare under dagen varit inne på
hur olika länder gjort tidigare. Jag har
även för min ringa del under årets remissdebatt
sökt åskådliggöra vad man
gjort i Frankrike, Holland, Spanien,
Italien o. s. v. Men jag tycker inte man
behöver gå så långt för att få exempel
på en utveckling som även vi här i landet
kan se på, nämligen inom vårt
grannland Finland. Där planerar man
att bygga tio nya städer av framför allt
två orsaker, dels för att folkvandringen
söderut är ett faktum, dels för att helsingforsregionen
inom de närmaste 30
åren måste räkna med ett fördubblat befolkningsantal
o.s. v. Känns inte tendendenserna
väl igen? Helsingfors tackar
redan nu i princip nej till storindustrier.
I de fall då redan etablerade
företag vill öka sin tomtmark ställer
man krav på att den därigenom ökade
personalstyrkan skall till 25 procent få
bostadsfrågan löst genom företaget. Man
har också tillsatt en riksplaneringsbyrå
och ett riksplaneringsråd där statsministern
är ordförande.
Mera härom finns att läsa i senaste
numret av Företagaren. Jag gör den reflexionen
att centerpartiets riksdagsmän
inte verkar vara alltför flitiga läsare av
denna tidning. I annat fall skulle de ha
kunnat konstatera att Finland har precis
samma problem som Sverige.
Debatten kommer att gå vidare, hoppas
jag, och främsta anledningen till
att jag hållit detta anförande har varit
att jag vill lyfta fram frågeställningarna
i rampljuset. De är sannerligen så
svåra att de behöver diskuteras ingående.
En artikelförfattare i Industriför
-
bundets tidskrift ifrågasätter till och
med om vi inte skulle skapa något av
»Brasilia-byggen». Vad detta innebär
känner väl de flesta av kammarens ledamöter
till. Man skapade en ny stad i
Brasilien på jungfrulig mark.
Det finns många olika aspekter på
detta problem. Alla är intressanta och
nödvändiga att ta hänsyn till, och jag
är övertygad om att man måste göra det
i framtiden. En fråga som överskuggar
alla andra är naturligtvis denna: Vad
syftar vi till med vår planerings- och
lokaliseringspolitik? Skall vi lappa på
där den gamla marknadshushållningsteorien
om fri konkurrens har misslyckats?
År vi ängsligare än man är i andra
europeiska länder att skapa bestämda
regioner med en för näringslivet och de
anställda gemensam lokal samhällsmiljö?
Om en lokal samhällsmiljö skapas,
kanske helst med överkapacitet på utbildningsanstalter,
sjukhus, nöjeslokaler,
stadsplanerade områden och goda
kommunikationsförhållanden, kan vi väl
ändå ha en förhoppning om att folk
och industrier i större omfattning än
nu skall bli intresserade av att komma
dit. Härtill kommer att ett tänkt område
kunde bli ett kungarike för initiativrika
planerare, om de fick gripa sig an jungfruliga
områden i stället för att hålla
på med justeringar av tidigare stadsoch
tätortsområden som många gånger
redan utvecklats på ett oformligt sätt.
Vidareutveckling av tidigare expansiva
och välbelägna områden är självklara
alternativ som i stor utsträckning tilllämpas
i dag.
Trestadsalternativet på västkusten,
som presenterades för en tid sedan, är
i varje fall för mig ett intressant uppslag.
Det kanske inte är lika intressant
för de berörda kommunalmännen i bygden.
Och varför inte skapa en stor attraktionskraftig
storstadsregion i övre
Norrlands kustområden? Svallvågorna
från eventuella storstadsregioner skulle
med all säkerhet skölja in över omkringliggande
tät- och satellitorter till
108
Nr 12
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
mera nytta än nätmaskorna från eventuella
småindustrier.
Ett tankeexperiment kan man kanske
också kosta på sig — även om det
verkar förfluget: de 800 miljoner kronor,
som vi skall satsa under de kommande
fem åren, kanske i stället kunde
spridas ut så, att 160 miljoner kronor
årligen satsades på fem olika platser, så
att säga punktinvesteringar. Det flyger
mig i tankarna vad man gjort i Stenungsund.
Där satsades 150 eller 200
miljoner kronor — jag är inte säker på
siffran — av samhället och staten. Jag
utgår från att när samhället och staten
satsade denna summa satsade den privata
industrien och näringslivet — i
detta fall Esso och Mo och Domsjö —
ungefär lika mycket. Kanske satsningen
genom en dylik samordning med näringslivet
skulle stiga till det dubbla på
ifrågavarande fem områden.
Mina förhoppningar är att dessa tankegångar
kan vinna gehör hos den utredning
som det talas om i propositionen.
Angelägnast är dock, synes det
mig, att innan dessa fem år gått till ända
den nämnda utredningen skall vara
klar och planerna och riktlinjerna utstakade.
Jag har skrivit under en motion av
fru Hörnlund m. fl., vilken i stor utsträckning
överensstämmer med de tankegångar
jag har framfört. Då jag förutsätter
att även den del av motionen som
gäller målsättningen kan beaktas av
nämnda utredning yrkar jag bifall till
utskottets utlåtande i dess helhet.
Herr JONSSON (fp):
Herr talman! Den fråga som nu är föremål
för kammarens behandling, nämligen
frågan om riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik, har omfattats med
stort intresse sedan en lång tid tillbaka.
Detta gäller i all synnerhet inom de områden
av vårt land som drabbats av en
stark minskning av antalet arbetstillfällen.
Initiativet har väckt både intresse
och förhoppningar bland ansva
-
riga kommunalmän och andra. Den omvandling
som pågår i vårt samhälle
skapar problem och ger ständigt upphov
till nya frågeställningar. Orsaken
till denna utveckling är känd för oss alla
och ger bakgrunden till den proposition
som nu ligger på riksdagens bord
och de motioner som i anledning av
densamma väckts av enskilda riksdagsledamöter.
I vissa delar av landet, främst de norra,
har näringslivets omvandling, speciellt
på skogs- och jordbrukets områden,
medfört ett friställande av arbetskraft.
En trend har utbildats som visar
att det sedan en följd av år pågår
en folkförflyttning till de mellersta och
södra delarna av landet. Här har funnits
arbetstillfällen, och hit har arbetskraften
flyttat.
I propositionen sägs att den aktiva
lokaliseringspolitiken skall syfta till att
främja en sådan lokalisering av näringslivet
att landets tillgångar av kapital
och arbetskraft blir fullt utnyttjade
och fördelade så att ett snabbt framåtskridande
främjas. Samhället bör också
söka styra utvecklingen i sådana banor
att människorna i olika delar av landet
erbjuds en tillfredsställande social och
kulturell service. Det förtjänar i detta
sammanhang att understrykas att — som
vi ser det i folkpartiet — samhällets
åtgärder bör bidraga till att den enskilda
människans valfrihet ökas och
att hon i möjligaste mån bereds tillfälle
att i sin hemort eller dess närhet erhålla
arbete och försörjning. Den aktiva
lokaliseringspolitiken bör följaktligen
ges en sådan inriktning att dessa
strävanden gynnas. Det skall dock sägas
att av olika skäl inte alla orter har möjligheter
att bli föremål för sådana åtgärder
i lokaliseringspolitiskt syfte. Detta
kan bero på ortens struktur men
också på företagens egen bedömning.
Som det framhålles i propositionen har
varje samhällsmedborgare rätt att förvänta
en samhällsservice beträffande
skolor, sjukhus, allmänna inrättningar
Onsdagen den 10 december 1904 em.
Nr 42
109
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
in. in., en service som alltför små orter
inåste få svårigheter att ordna.
Att det lokaliseringspolitiska stödet
kommer att spela en väsentlig roll och
bidraga till ökade sysselsättningsmöjligheter
inom det område där det sätts
in torde stå klart för oss alla. Likaså
lär det knappast råda delade meningar
om att det föreligger ett klart behov av
detta stöd för att stimulera till ökad
företagsamhet.
Det län som jag representerar, Kopparbergs
län, tillhör också i vissa delar
det område, som enligt propositionen
skall bli föremål för aktiva lokaliseringspolitiska
åtgärder. Dess norra och
nordvästra delar räknas nämligen in i
det norra stödområdet. I fråga om näringslivets
struktur kan de i vissa avseenden
vara jämförbara med norrlandslänen.
Vi har här också kunnat
konstatera en fortgående befolkningsminskning
inom de olika kommunblocken
med något undantag. Under 1950-talet
uppvägdes denna befolkningsminskning
i de norra delarna av en motsvarande
ökning i de mellersta och södra,
varför för länet i dess helhet flyttningsrörelserna
visade balans i slutet av detta
årtionde. Sedan dess har det förhållandet
inträtt att även vissa kommunblock
i de södra delarna drabbats av
utflyttningar, främst beroende på en
kraftig rationalisering förutom inom
skogs- och jordbruksnäringarna även
inom de stora basindustrierna. Denna
tendens kan vara tillfällig men är inte
desto mindre oroande.
Siffrorna för de första åren av 1960-talet — i den mån de är kända — pekar
på en negativ befolkningsutveckling
i länet. Skogs- och jordbrukskommunerna
har drabbats hårdast, under det att
orter med blandad sysselsättning kunnat
hävda sig bättre. Jag tänker då på
orter med verksamma företag inom industri,
handel, hantverk och servicenäringar,
med ett ord orter med ett mera
differentierat näringsliv.
De erfarenheter man kan draga av
den försöksverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen
bedriver synes ägnade att
ytterligare bestyrka behovet och nyttan
av ett lokaliseringspolitiskt stöd i
den nu föreslagna formen.
I detta sammanhang vill jag omnämna
att inom den del av Kopparbergs
län, som ligger inom det föreslagna
norra stödområdet, de bidrag som arbetsmarknadsverket
kan lämna har omfattats
med stort intresse. Under nu löpande
budgetår fram till den 12 november
har länsarbetsnämnden behandlat
och tillstyrkt ansökningar till nybyggnader
av industrilokaler för en byggnadskostnad
av cirka 17 miljoner kronor,
fördelade på 18 företag, varvid
statsbidrag utgår med cirka 5,5 miljoner
kronor. Utöver detta är 11 ytterligare
ansökningar för en beräknad
byggnadskostnad av 11 miljoner kronor
under behandling. Vidare utredning pågår
i dessa fall. Skulle dessa senare ansökningar
bifallas och liknande statsbidrag
utgå, skulle det samlade statsbidraget
för samtliga dessa projekt kunna
beräknas till cirka 9 miljoner kronor.
Dessa projekt, som är lokaliserade till
olika orter, beräknas under byggnadstiden
sysselsätta ett högsta antal byggnadsarbetare
av cirka 540, medan den
framtida sysselsättningseffekten uppskattas
till 562 nya arbetstillfällen. Räknar
man med att bakom varje arbetstagare
står ytterligare två personer, skulle
alltså projekten innebära nya försörjningsmöjligheter
för cirka 1 700
människor.
Till detta kommer den indirekta stimulans
som denna sysselsättningsökning
medför för annan företagsamhet och
inom andra näringsgrenar. Dessutom
har man anledning räkna med att det
för återstående del av budgetåret kommer
att inflyta ytterligare ansökningar
om lokaliseringspolitiskt stöd som
gäller lokalisering inom det område jag
nyss nämnt.
Detta exempel från en avgränsad del
no
Nr 12
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
av norra stödområdet ger mig anledning
konstatera att det kan starkt ifrågasättas
om den i propositionen föreslagna
medelsramen för investeringsbidrag
är tillräcklig. Man får nog räkna
med att behoven kommer att visa sig
vara större än i propositionen angivits,
även om det kan vara svårt att med
ledning av nu tillgängliga uppgifter
göra en säker bedömning.
I den reservation nr 10 b) av herr
Stefanson m. fl., som är fogad till utskottets
utlåtande, har folkpartiets utskottsledamöter
föreslagit att medelsramen
för investeringsbidrag skall ökas
till 75 miljoner kronor och de har därtill
fogat följande uttalande: »Skulle det senare
visa sig att behovet av de medel
som nästa budgetår kan få en välplanerad
och effektiv användning uppgår till
större belopp, får medelsanvisningen givetvis
anpassas därefter inom ramen
för den avvägning som statsfinansiella
och konjunkturpolitiska hänsyn kräver.
»
Jag har, herr talman, en stark känsla
av att denna utökning av medelsramen
kan visa sig behövlig, och jag ber
att få yrka bifall till reservation nr
10 b).
De synpunkter, som vi från folkpartiets
sida i övrigt anlägger på propositionen,
har tidigare utvecklats av herrar
Larsson i Umeå och Berglund, och
jag kan ansluta mig till vad dessa talare
anfört.
Därutöver vill jag emellertid säga
några ord om en motion, nr 1097, som
väckts i denna kammare av riksdagsmän
ur alla partier från Kopparbergs
län. Från utskottets sida har motionen
fått den välvilliga behandlingen att den
skall »anses besvarad med vad utskottet
i sin skrivning anfört». Motionen
tar sikte på den del av Kopparbergs
län, som ligger utanför det norra stödområdet,
och den ansluter till den del
av propositionen där det talas om »det
särskilda stöd, som i vissa fall kan
komma att utgå till orter utanför detta
stödområde». Motionen utmynnar sedan
i en hemställan om en generös tillämpning
av det särskilda stöd, som föreslås
utgå i speciella fall och som närmare
beskrivits i propositionen. Enligt
den motivering, som anges i motionen,
syftar förslaget till att förebygga en
fortsatt nedgång i sysselsättningen,
främst på grund av ensidighet hos näringslivet.
Jag anknyter till vad jag tidigare sagt
beträffande befolkningsutvecklingen och
som visar att de södra och sydöstra
delarna av Kopparbergs län även drabbats
av en befolkningsminskning, förorsakad
av sämre sysselsättningsmöjligheter
genom bl. a. rationaliseringarna
inom den tyngre industrien samt
jord- och skogsbruket. Den friställda arbetskraften
har icke kunnat sugas upp
på andra håll. I dessa delar av länet, där
det alltså finns stor tillgång till arbetskraft,
har man redan en väl utbyggd
samhällsservice och goda kommunikationsförhållanden.
Ensidigheten i näringslivet
inom berörda områden måste
därför ändras.
Utskottets välvilliga skrivning torde
just nu vara det längsta man kan
komma till i denna fråga. Utskottet säger
på sid. 22: »Utskottet, som tidigare
betonat de nu föreslagna åtgärdernas
karaktär av försöksverksamhet finner
det naturligt att man särskilt söker följa
utvecklingstendenserna i de områden
som gränsar till norra stödområdet. Enligt
utskottets mening bör Kungl. Maj:t
under försöksperioden äga att företaga
mindre ändringar av norra stödområdets
gränser i den mån sådana visar
sig påkallade.»
Detta bör ge möjlighet dels att stödja
ytterligare företagsamhet, dels att undanröja
vissa gränsproblem som inte
minst ur konkurrenssynpunkt kan uppstå.
Jag vill till slut understryka vikten
av att genom de Iokaliseringspolitiska
åtgärderna även orter utanför de större
tätorterna kan komma i fråga för loka
-
Onsdagen den l(i december 1904 em.
Nr 42
111
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
liseringspolitiska åtgärder, om företag
önskar förlägga sin verksamhet till dessa
andra orter. Detta bör även gälla,
om företag, belägna på sådana orter,
vill utvidga en redan igångsatt rörelse.
Jag ber att få åberopa ett uttalande,
som statsrådet Johansson nyligen gjorde
vid en lokaliseringskonferens då jag
hade tillfälle lyssna till honom: »I
princip bör ingen ort vara undantagen
för lokalisering om förutsättningar
finns.» Även i dagens debatt har statsrådet
Johansson varit inne på denna
sak, och jag tror att det är av värde att
denna synpunkt understrykes. Lokaliseringspolitiken
kan på så sätt medverka
till att göra även bygden utanför de
större tätorterna levande. Från folkpartiets
sida har vi mycket starkt velat
understryka att företagens egen bedömning
skall tillmätas stor betydelse. Då
kommer inte valet att stå enbart mellan
kommunblockens centralorter, och
antalet orter som kan komma i fråga
blir inte så begränsat som departementschefen
velat göra gällande.
Herr talman! Med de synpunkter jag
här anfört ber jag att få yrka bifall till
reservationerna 5, 7, 9, 10 b), 12, 15
och 17 som är fogade till bankoutskottets
utlåtande nr 48.
Herr PERSSON i Skänninge (s):
Herr talman! Jag lovar att inte pressa
tålamodet hos kammarens ledamöter
eller herr talmannen längre tid än en
förlängd replik.
Den fråga vi här diskuterar, riktlinjerna
för den framtida lokaliseringspolitiken,
har nu ventilerats så grundligt
att det är nästan omöjligt att hitta
några nya argument i själva sakfrågan.
Bankoutskottets ledamöter har vid behandlingen
av detta ärende i betydande
utsträckning anslutit sig till den principiella
uppläggningen, och jag hoppas
att så skall ske även här i kammaren.
Beträffande målsättningen har centerpartisterna
dock redovisat en något avvikande
mening.
Vi vet alla att den strukturomvandling
som har ägt rum här i landet under
de senaste decennierna har fört med
sig många problem inte bara för utflvttningskommunerna
utan även för de
orter dit den friställda arbetskraften
har dragit sig. Och konsekvenserna av
denna strukturomvandling har under
ett par decennier stått i samhällsdebattens
centrum. Jag skall därför inte uppehålla
mig vid den frågan nu.
Centerpartistiska talare har i dag
försökt hitta motioner, där de har varit
den pådrivande kraften när det gällt att
vinna några resultat på detta område.
Jag skall emellertid inte här uppehålla
mig vid det som varit. Det skulle säkert
gå att hitta mera i så fall. Det är bättre
att se framåt och hoppas att det förslag
som nu ligger på riksdagens bord
och som vi i morgon skall besluta om
kommer att leda till de resultat vi alla
önskar.
I stället skall jag ta upp ett par frågor
som inte har diskuterats så mycket,
nämligen propositionens finansieringsfrågor.
Departementschefen har föreslagit
och utskottet har tillstyrkt att vi
med användande av i huvudsak tre
olika medel skall försöka nå de resultat
vi önskar, nämligen samhällsplanering,
råd och upplysningsverksamhet samt
statliga stödåtgärder. Planeringen är
sådan att vi under en försöksperiod på
fem år skall använda 800 miljoner kronor,
varav 300 miljoner till bidrag och
500 miljoner till lån. Vi skall alltså under
den femårsperioden betala ut 100
miljoner om året i lån och 60 miljoner
i bidrag.
Centerpartiet vill öka bidragssumman,
i varje fall för första året, med
40 miljoner kronor. För de kommande
fyra åren har man inte angivit'' någonting.
Folkpartiet har kommit slängande
efter med 15 miljoner kronor under det
första året för att få täckning för sitt
förslag om ett stödområde i sydöstra
Götaland. Jag skall inte ta upp den
diskussion som herr Hagnell och herr
112
Nr 42
Onsdagen den 16 december 19G4 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
Larsson i Umeå förde om hur detta
förslag kom till. Det vore synd att inge
herr Larsson någon annan uppfattning
än den som han anser vara den riktiga.
Men om herr Larsson funderar litet på
saken, tror jag han skall finna att vad
herr Hagnell sade om vad som hände
när frågan behandlades i utskottet i
själva verket var riktigt återgivet.
Folkpartiet och centern har en gemensam
reservation, i vilken man begär
kreditgarantier på ytterligare 50
miljoner kronor om året. Högern har
en annan reservation, där man inte
godtar den statliga lånefonden utan
föreslår att de 500 miljoner kronorna
skall gå ut via kreditgarantier, alltså att
de ordinarie bankinstituten skall betala
ut dem och staten garantera lånen. Den
saken har departementschefen behandlat
i propositionen, där han säger att
lokaliseringspolitiken skall föras helt
oberoende av konjunkturen i samhället.
Som alla vet råder det ofta stor brist
på kapital därför att man under en högkonjunktur
har mycket små möjligheter
att låna pengar i bankinstituten. Därför
menar vi att om dessa frågor skall lösas
på ett tillfredsställande sätt, så skall
man inte vara beroende av rådande
konjunkturer.
Centerpartiet har dessutom föreslagit
att man skall få använda de investeringsfonder
som företagen under ett
antal år har lagt upp. Det har man
nämligen fått göra någon tid i det norra
stödområdet. Orsaken till att vare sig
departementschefen eller utskottsmajoriteten
har kunnat acceptera detta förslag
är närmast den att investeringsfonderna
kom till för ett annat syfte,
nämligen att utjämna de konjunkturpucklar
som företagen eventuellt kan
råka ut för.
Det är en fråga som jag skulle vilja
ställa till herr Hansson i önnarp. Jag
ser att han inte är här i kammaren,
men det är kanske någon annan som
kan svara. I centerpartiets reservation
nr 2 tar man upp diskussion om en sak
m. m.
som jag tycker är litet egendomlig. Departementschefen
har ju sagt att de
rörlighetsstimulerande bidragen även i
fortsättningen kan behöva komma till
användning. I reservationen har centerpartiet
sagt att de inte skall få användas
med mindre än att det har visat sig
att de lokaliseringspolitiska medlen inte
kan tillämpas på orten. Det kan alltså
innebära att man under en femårsperiod
i en region inte får använda utflyttningsbidrag
och andra bidrag som
föreslagits av departementschefen, tv
under tiden undersöker man ju vilka
möjligheter som finns att förlägga företag
till regionen. Så säger centerpartiet,
att om det visar sig att man inte
kan lokalisera något företag till orten,
skall man använda de rörlighetsstimulerande
medlen endast inom den region
där man så att säga har bedömt de lokaliseringspolitiska
frågorna.
Jag skall inte uppehålla mig längre
vid detta utan ta upp ett par andra
saker. Jag kanske kunde lämna dem åt
sidan, ty herr Hansson i önnarp bär
tydligen annat att göra i kväll. Han
sade här på förmiddagen, att det kan
spåras en viss nervositet hos de socialdemokratiska
talarna. Han hade kommit
till den slutsatsen efter att ha räknat
ut att man från socialdemokratiskt
hall hade anmält 22 deltagare i denna
debatt. Det ansåg han tydde på att vi
var nervösa för diskussionen. Jag räknade
ut att centerpartiet hade 13 talare
anmälda. Om man jämför gruppernas
storlek och antalet talare tror
jag att vi inte ligger högst.
Men när herr Hansson i önnarp sagt
detta, lämnade han talarstolen och placerade
sig i en av statsrådsbänkarna.
Om det var tecken på nervositet vet
inte jag, men det rättades så småningom
till därför att en partivän kom och
sade till honom att det kanske inte var
lämpligt att man bytte regering så
snabbt. Alla känner ju till vilka vägar
man skall gå för att ett sådant skifte
skall kunna ske. Att herr Hansson i önn
-
Onsdagen den It! december 1964 em.
Nr 42
113
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
arp talade för centerpartiförslaget får
kanske tolkas så som herr Ekström i
Iggesund sade: Därtill var han nödd
och tvungen. I själva verket skulle han
gärna vilja acceptera regeringsförslaget,
och han placerade sig därför i en av
statsrådsbiinkarna.
Inrikesministern frågade herr Antonsson:
»Vad har ni i centerpartiet för radikala
grepp som ni vill föra in i den
här debatten?» Då svarade herr Antonsson:
»Jo, vi tänker inte som ni. Vi
vill ha ett decentraliserat näringsliv,
men ni på socialdemokratiskt håll vill
ha ett centraliserat.» Herr Hagnell talade
i dag på förmiddagen om hur centraliseringen
gick till inom de organisationer
där centerpartiet skaffat sig
stort inflytande: hur mejerier, slakterier
och andra företag på jordbrukets
föreningsrörelses område centraliserats
till de stora tätorterna. Jag skall gärna
medge att en sådan centralisering kanske
är riktig ur företagsekonomiska
synpunkter. Men jag tror, herr Antonsson,
att man skall vara mycket försiktig
innan man slänger ut beskyllningen att
det bara är vi som vill ha centralisering
medan centerpartiet vill ha decentralisering.
Jag skall fortsätta och ställa en fråga
till herr Antonsson: Om det skulle visa
sig vid femårsperiodens slut, när vi
satsat dessa 800 miljoner kronor, att
man inte nått de resultat man skulle
önska, skulle herr Antonsson då kunna
tänka sig att man gav möjligheter för
samhället att göra vissa dirigeringar för
att få företag att etablera sig på vissa
orter där uttunningen hade gått alltför
fort? Herr Antonsson behöver inte svara
på centerpartiets vägnar, men det
vore mycket intressant att höra vad
herr Antonsson personligen har för
åsikt på den punkten. Nu har vi moroten,
herr Antonsson, som vi skall försöka
locka med. Hjälper inte den, är
då herr Antonsson beredd att medverka
till att vi tar den symbol som brukar
förekomma tillsammans med moroten,
nämligen käppen?
Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att den »förlängda repliken» blev så
lång. Men jag skall nu sluta och ber att
kort och gott få yrka bifall till utskottsutlåtandet
i dess helhet.
I detta anförande instämde herr Ests
i Isson (s).
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle:
Herr talman! Jag skall svara på den
fråga som herr Persson i Skänninge
ställde till herr Hansson i önnarp beträffande
reservation nr 2. Där säger
man från centerpartiet, att man i första
hand vill tillgripa de rent lokaliseringspolitiska
åtgärderna, före de rörelsestimulerande
åtgärderna. Nu säger herr
Persson i Skänninge, att det i så fall
kan dröja ett stort antal år innan man
får utnyttja de rörelsestimulerande medlen,
i väntan på att eventuella industriföretag
etableras i en ort. Men det står
ju klart utsagt i reservationen: »Först
om och i den mån lokaliseringspolitiska
åtgärder inte bedömes ekonomiskt möjliga
för orten,---.» Man skall allt
så
inte vänta och se om det kommer någon
industri till vederbörande ort, utan
man skall göra en bedömning av ortens
förutsättningar för lokalisering. Finner
man vid denna bedömning omöjligt att
få till stånd industrilokalisering, då får
man enligt denna reservation — alltså
i andra hand —- vidtaga de rörelsestimulerande
åtgärderna.
Jag säger detta bl. a. därför — och
det utgör svar på en annan fråga som
herr Persson i Skänninge ställde. Det
har i propositionen gjorts den avvägningen
mellan lokaliseringspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken, att lokaliseringspolitiken
skall tillgripas enbart i de
fall där det är samhällsekonomiskt motiverat
och där den rörelsestimulerande
arbetsmarknadspolitiken inte kan lösa
sysselsättningsfrågorna. Vi vill alltså
vända på problemet — vi vill ställa
lokaliseringen i första rummet och de
rörelsestimulerande åtgärderna i andra
hand.
114
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Herr Persson i Skänninge frågade vidare
om jag ville medverka till att industrier
dirigeras till vissa orter med
mycket låg sysselsättning eller, som jag
tror han uttryckte saken, där avfolkningen
gått så långt att en dylik stimulans
skulle vara behövlig. Ja, vi har ju
klart angivit vår målsättning: vi vill ha
stimulerande åtgärder i första hand från
samhällets sida plus de enskilda initiativen
från företagare. Men då skall företagarna
känna att samhället ger en stimulans,
d. v. s. att samhället medvetet
uppmuntrar dem till etablering på mindre
orter. Under sådana förhållanden får
företagarna psykologiskt helt andra förutsättningar
att våga ta ett sådant steg.
Jag skulle alltså inte vilja vara med på
en dirigering. Å andra sidan är jag personligen
inte främmande för de åtgärder
som man tillgripit i andra länder
när det gäller att hindra nyetableringar
i de allra största städerna.
Herr PERSSON i Skänninge (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag låter mig nöja med
den första tolkningen. Vi har varit litet
tveksamma, men när vi nu fått herr
Antonssons tolkning skall väl den vara
riktig. Vi har försökt få en tolkning
på annat håll, men jag skall inte ta upp
den frågan.
Herr Antonsson säger: »Vi vill stimulera
företagen.» Men detta är ju just
vad man vill också med förslagen i propositionen
— dessa syftar till att stimulera
företagen. Då frågar jag herr
Antonsson: Om man inte lyckas med
dessa medel och vi ändå har den uppfattningen
att det på vissa orter är
önskvärt att man får till stånd en
bromsning av utflyttningen, skulle i så
fall herr Antonsson säga, att utflyttningen
får fortgå, eftersom han inte vill
vara med om att samhället får göra
några ingripanden utan bara vill att
samhället skall stimulera företagen? Det
skulle vara ganska intressant att få veta
detta.
Jag skall med en gång deklarera, herr
Antonsson, att jag tror att de åtgärder
vi nu är beredda att besluta om i längden
kommer att visa sig otillräckliga.
Jag tror att samhället på ett eller annat
sätt måste skaffa sig ett större inflytande,
och jag är inte, herr Antonsson,
rädd för att ta konsekvenserna av detta.
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle:
Herr talman! Om riksdagen skulle
godkänna det lokaliseringsstöd som
centerpartiet har föreslagit och som på
vissa punkter går långt utöver regeringens
förslag, är det min mening att vi
först får pröva om dessa åtgärder har
den stimulerande verkan som vi avser.
Skulle de inte räcka till får vi överväga
andra åtgärder sedan femårsperioden
gått till ända. Jag vill dock inte göra
någon utfästelse om att vi skall gå in
på en tvångsdirigering av företagsamheten.
Jag tror nämligen att våra åtgärder
plus en aktiv medverkan från samhällets
sida, vilken gör att företagsamheten
känner att samhället verkligen
understöder nyetablering även på småorterna,
i och för sig kommer att innebära
en stimulans och psykologiskt bygga
under för friska initiativ från företagarnas
sida.
Jag kan upprepa att jag inte skulle ha
något emot att komma överens med herr
Persson i Skänninge om att det exempelvis
i Stockholm inte är så angeläget
att etablera nya industriföretag. Men
jag vill inte vara med om att dirigera
företagen genom tvingande bestämmelser
ut till dessa småorter. Vi får först
se vilka effekter i positiv riktning dessa
stimulansåtgärder kommer att medföra.
Herr PERSSON i Skänninge (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Antonsson säger
att han är medveten om att centerpartiets
förslag, om riksdagen nu godtar
det, kommer att gå vida utöver det som
föreslås i propositionen. Jag vill i så
fall fråga herr Antonsson: Vilka förslag
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 42
115
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
är det som går vida utöver propositionens
förslag och som skulle vara betydligt
bättre än de som bankoutskottets
majoritet framlagt?
Herr DAHLGREN (ep):
Herr talman! Jag har begärt ordet för
att något beröra förhållandena i östra
Götaland. Innan jag går in på den saken
vill jag emellertid gärna utveckla
en synpunkt som herr Persson i Skänninge
och flera andra talare tagit upp,
nämligen rationaliseringen inom jordbruket.
Det har framhållits att eu minskning
av antalet arbetstillfällen skett genom
rationaliseringar inom jordbrukets föreningsrörelse.
Det är riktigt — exempelvis
har rationaliseringen bara inom
Mjölkcentralens område inneburit att
man under varannan månad under 50
års tid lagt ned ett mejeri. Jag vill fråga
herr Persson i Skänninge, såsom en i
jordbruk insiktsfull man: Om inte denna
rationalisering hade skett, skulle herr
Persson i Skänninge då ha varit beredd
att betala exempelvis det högre mjölkpris
som skulle ha blivit följden?
Jag är, herr talman, väl medveten om
att det i denna stund inte tjänar mycket
till att argumentera för motioner och
reservationer, men jag måste med några
ord få beröra utvecklingen i östra Götaland
och främst då i mitt eget län.
Av den lokaliseringsutredning rörande
Kalmar län som gjorts av arbetsmarknadsstyrelsen
framgår att jordbruksnäringens
andel av den förvärvsarbetande
befolkningen är större i Kalmar län än
genomsnittet för landet. I 15 av rikets
län är jord- och skogsbrukets andel
lägre än i Kalmar län. Mellan 1930 och
1958 hade endast Gotland, Blekinge och
Kronobergs län sämre befolkningsutveckling
än Kalmar. Genom nettoutflyttning
förlorade länet under 1940-talet
5 300 personer och under perioden
1951—1958 6 700 personer. Lokaliseringsutredningen
visar också att om inte
näringarnas sysselsättningsökning i Kal
-
mar liin blir av minst samma omfattning
som beräknas för landet i övrigt
kan eu fortsatt nettoutflyttning av arbetskraft
från liinet förutses.
Länets egna naturtillgångar utgörs
främst av skog och åkermark. En stor
del av länets industrier bygger på dessa
naturtillgångar, men någon nämnvärd
produktionsökning kan inte förutses.
I stor utsträckning blir därför
möjligheterna att. motverka sysselsattningsminskning
i stället beroende av
möjligheten att till länet nylokalisera
företag som inte ligger i omedelbar anslutning
till råvarutillgångarna eller avsättningsmarknaden
inom länet.
Utredningen har således visat att länet
och dess olika regioner hör till de
områden i landet som borde ägnas särskild
uppmärksamhet i samband med
lokaliseringsverksamheten. Så bär nu
inte blivit fallet — tvärtom har genom
olika åtgärder möjligheterna att till länet
nylokalisera företag försvårats.
Jag syftar här inte bara på den rent
företagsmässiga nyetableringen utan mera
på de åtgärder som dessutom skall
sättas in från samhällets sida för att
småorterna skall bli mera attraktiva
för företagarna från servicesynpunkt.
Exempelvis är produktionen av bostadslägenheter
i och för sig en utomordentlig
lokaliseringsfaktor. Denna produktion
har beskurits, vilket ytterligare
skärpt läget.
Detta har haft till följd att många av
länets industriorter, vilka under senare
år har gjort avsevärda investeringar i
industriutbyggnader och maskiner, på
grund av bostadsbristen inte lyckats
skaffa erforderlig arbetskraft. Den självklara
följden av detta har blivit en i förhållande
till de ursprungliga planerna
minskad och fördyrad produktion, eftersom
man inte har kunnat använda sig
av hela den tillgängliga produktionsapparaten.
Aktuella exempel på sådana
svårigheter finns i flera av länets industriorter.
Medelsramen för innevarande års
116
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
budget utgör för tertiärlån 11,9 miljoner
kronor. Redan vid utgången av maj
månad hade av detta belopp disponerats
11,1 miljoner kronor till sammanlagt
875 lägenheter. Under senare år har
bostadsproduktionen uppgått till cirka
1 200 lägenheter. De under året anvisade
medlen kommer att räcka till 900 lägenheter.
Detta måste betecknas som en
antilokaliseringspolitik.
Det är, herr talman, i ett län som
befolkningsmässigt haft en så ogynnsam
trend fullständigt oförståeligt att
bostadsproduktionen i Kalmar län skall
minska samtidigt som denna produktion
i riket i övrigt ökar för varje år.
Att detta förhållande försvårar de utomordentligt
positiva strävanden som förekommer
på länsplanet från länsmyndigheter,
landsting och kommuner när
det gäller att lokalisera nya företag till
länet är självklart.
Även om inrikesministern inte anser
eller har ansett sig kunna ta in östra
Götaland i den aktuella debatten, borde
man i varje fall se till att inte sådana
åtgärder vidtages, som försämrar de
möjligheter vilka finns inom länet för
att dit lokalisera nya företag utan statlig
hjälp. Att få konkurrera på lika villkor
med andra delar av landet är en i
mitt tycke rimlig begäran.
Över huvud taget borde man från
statsmakternas sida skapa sig en bättre
helhetsbild av områden som dessa och
inte låta den ena verksamhetsgrenen
förbli ovetande om vad den andra gör.
Det skulle kanske kunna övervägas om
inte t. ex. SJ kunde tillåta att vissa bansträckor
i större omfattning kunde gå
med förlust. Det finns tyvärr alltför
många exempel på goda statliga insatser
som gjorts exempelvis genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg, vilka omintetgjorts
genom att SJ några år senare
varit berett att lägga ned järnvägen till
den tätort, som arbetsmarknadsstyrelsen
så framgångsrikt räddat.
Detta har inträffat i Valdemarsvik,
trots att ett tredje statligt verk, nämli
-
gen vattenfallsstyrelsen, har planer på
ett kraftvärmeverk därstädes. För Valdemarsvik
med kringliggande bygd skulle
denna nya statliga verksamhet betyda
en mycket kraftig expansion.
Lokaliseringspolitiken måste därför
enligt min mening också syfta till att
de statliga insatserna synkroniseras för
att man skall kunna nå ett gott slutresultat.
Herr talman! Jag instämmer i de yrkanden
som framställts på denna punkt
av herr Hansson i önnarp och hemställer
dessutom om bifall till reservationerna
11 och 13 av herr Nils Theodor
Larsson.
Herr BENGTSSON i Landskrona (s):
Herr talman! Frågan om ett lokaliseringsstöd
åt de områden i vårt land
som i detta avseende har det svårast
har väl i de vidaste kretsar hälsats med
tillfredsställelse. Att någonting måste
göras för att underlätta lokalisering till
de områden som benämnts det norra
stödområdet är enligt mitt och väl de
flestas förmenande uppenbart. Att detta
sedan kommer att lösa alla problem i
berörda områden tror jag dock inte
man skall ha några förhoppningar om,
men att de medel som under den närmaste
femårsperioden nu ställs till förfogande
verksamt kommer att lätta det
hårda tryck som nu vilar över detta
område av vårt land, det vågar jag ändå
hysa en förhoppning om.
Jag skall, herr talman, med hänsyn
till det stora antal talare som är antecknade
försöka fatta mig kort och
endast uppehålla mig vid några få saker
som rör organisationen i detta vidlyftiga
material.
Lokaliseringsverksamhetens organisation
har av departementschefen på
det regionala planet förutsatts komma
att handläggas av länsstyrelsen som får
till uppgift att leda och samordna verksamheten
på detta plan. För handläggning
av hithörande frågor föreslås att
till länsstyrelsen skall knytas ett råd
-
Onsdagen den l(i december 1904 em.
Nr 42
117
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
givande organ, benämnt planeringsråd.
Utskottet delar departementschefens
uppfattning att vid länsstyrelserna inrättas
ett planeringsråd med rådgivande
funktion, och att detta skall bestå av ett
förhållandevis litet antal ledamöter.
Men för att kunna tillgodose vad utskottet
har betecknat som värdefulla
önskemål om eu vidgad representation
i rådet liar vi beslutat föreslå en ökning
av antalet ledamöter från sju till nio.
Av dessa skall Kungl. Maj :t utse fyra
och landstinget fem ledamöter.
I centerpartimotioner har framförts
krav på att inom det norra stödområdet
skall inom länsstyrelserna inrättas en
lokaliseringssektion vartill knytes ett
lokaliseringsråd, och man förordar
också från samma håll att riksdagen
skulle uttala sig för att särskilda befattningshavare
med lokaliseringspolitiska
uppgifter tillsättes vid länsarbetsnämnderna
inom i första hand det norra
stödområdet. Frågan om särskilda lokaliseringssektioner
skall inrättas vid
länsstyrelserna avvisar utskottet som
samtidigt menar att personalbehovet
vid länsstyrelserna inte bör bli föremål
för några ställningstaganden i detta sammanhang.
Utredningar pågår som bekant.
Som centralt lokaliseringsorgan föreslår
departementschefen arbetsmarknadsstyrelsen.
Uppgifterna i detta sammanhang
blir rådgivnings- och upplysningsverksamhet
samt handläggning av
ärenden rörande stödåtgärder i lokaliseringspolitiskt
syfte. I reservation nr
17 har höger- och folkpartiledamöterna
uttalat sig för att i arbetsmarknadsstyrelsens
ställe inrättas en särskild lokaliseringsdelegation.
Man menar att man på detta sätt kan
tillföra organet den sakkunskap som representanter
för företagare, arbetstagare,
kommuner och kreditväsende bör
besitta. Från utskottets sida menar vi
när vi avvisar dessa önskemål att den
representation och den sakkunskap
som man efterlyser redan finns före
-
trädd inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Och departementschefen har vidare
lämnat vägen öppen för en ytterligare
breddning av styrelsens sammansättning
därest en sådan skulle visa sig önskvärd.
Därmed menar vi att dessa synpunkter
är tillgodosedda.
För samordning i Kungl. Maj:ts
kansli av de lokaliseringspolitiska frågorna
föreslås inrättandet av ett särskilt
organ, benämnt lokaliseringsberedningen.
I denna beredning skall ingå
företrädare för berörda departement
och myndigheter samt näringslivets
organisationer. Utskottet, som ansluter
sig till det här föreslagna, understryker
samtidigt, eftersom det i några motioner
anförts att denna beredning inte
kan betraktas som något annat än en
tillfällig lösning, att hela denna verksamhet
har karaktär av försöksverksamhet
och därför får bedömas utifrån
dessa utgångspunkter.
Ärenden som gäller det norra stödområdet
skall enligt propositionen hänskjutas
till Kungl. Maj:ts prövning om
kostnaderna för projekten överstiger
två miljoner kronor. Motionsledes har
framförts krav på att beloppet skulle
höjas till fem miljoner och att arbetsmarknadsstyrelsen
skulle få vidgade
befogenheter på detta område. Utskottet
har dock funnit det önskvärt att Kungl.
Maj:t åtminstone under försöksverksamhetens
första skede svarar för prövningen
av ärenden av större ekonomisk
räckvidd. Utskottet har dock stannat
för att den föreslagna beloppsgränsen
höjs från två till tre miljoner kronor.
Vi menar att detta bör vara en lämplig
avvägning, och man vill inte betunga
departementet med relativa småsaker.
När arbetsfördelningen prövats en tid
kan givetvis förskjutningar komma att
visa sig önskvärda och de bör i så fall,
menar vi, komma till stånd. Hela verksamheten
är på sitt sätt ett försök, men
ett försök som jag, herr talman, hoppas
skall komma att få gynnsamma verkningar
för berörda områden och där
-
118
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
med också för vårt land och dess näringsliv.
Jag begränsar mig, herr talman, till
dessa synpunkter på detta annars så
stora problem av den anledningen att
jag eljest skulle komma att upprepa en
del som redan är sagt men också med
hänsyn till att många talare återstår.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr LARSSON i Norderön (ep):
Herr talman! Jag skall inte ta lång
tid i anspråk.
När provisoriet inom lokaliseringspolitiken
nu skall brytas, och lokaliseringspolitiken
skall ges en fastare och
mer målmedveten utformning, är det
värdefullt att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna enligt förslaget i propositionen
inriktas på i stort sett hela Norrland.
Men inom det mycket stora geografiska
område som de fyra nordligaste
länen omfattar råder mycket olikartade
utvecklingsförhållanden. Det är
sålunda en mycket markant skillnad
mellan kustlandet och inlandet i fråga
om grundläggande förutsättningar för
näringslivet.
Detta gäller t. ex. kommunikationsväsendet.
Orterna i inlandet har i allmänhet
sämre kommunikationsbetingelser
än orterna i kustbandet. Bensinoch
brännoljepriserna är lägre i kustbygden,
där försörjningen kan ske från
relativt närbelägna importhamnar. De
kollektiva kommunikationsmedlens service
torde också i avgörande utsträckning
vara bättre och mera utvecklad i
den folkrikare kustbygden än i det folkfattiga
inlandet. Man kan också konstatera
att inlandet generellt sett har
större brist på riskvilligt kapital.
Dessa olägenheter i fråga om service
och annat bör man enligt min mening
ta hänsyn till genom en differentiering
av åtgärderna, när man utformar lokaliseringspolitiken.
Lokaliseringsutredningens
förslag syftar ju till en sådan
differentiering enligt särskilda statistiska
kriterier. Men dessa kriterier för
områden med olika utvecklingsgrader
inom näringslivet har inte godtagits i
propositionen. De förslag till åtgärder
som framförts av utredningen om befolkningsutveckling
och näringsliv i
Jämtlands län har inte heller beaktats.
Jag har därför tillsammans med några
andra riksdagsmän i en motion förordat
att landskapen Jämtland och
Härjedalen samt västra delarna av
landskapet Ångermanland och den del
av landskapet Lappland som ingår i
Västerbottens län skall få utgöra ett
särskilt stödområde inom ramen för
det norra stödområde som föreslås i
propositionen. De lokaliseringspolitiska
åtgärderna bör differentieras så att
dessa inlandsområden kan få med kustbygden
mera jämförbara förutsättningar.
Detta bör kunna ske t. ex. genom att
man för inlandet i viss utsträckning
restituerar skatten för bensin och
brännolja, genom sänkta elkraftspriser
och särskilda direkta statsbidrag för
uppförande av industribyggnader. Vidare
bör upprustningen av vägnätet
forceras. Länsorgan och företagareföreningar
i inlandsområdena bör utrustas
med särskild lokaliseringspolitisk expertis,
bl. a. för att tillgodose inlandets
behov av lokaliseringspolitisk rådgivning
och av riskvilligt kapital.
Utskottet har vid behandlingen av
vår motion uttalat att det inte nu är berett
att tillstyrka vårt förslag om en
prövning av frågan om differentiering
av lokaliseringsstödet med hänsyn till
de lokala förutsättningarna i vissa delar
av Norrlands inland. Man bör enligt
utskottet avvakta erfarenheterna av den
reform som vi nu skall besluta. Problemen
skall emellertid, säger utskottet,
inte lämnas obeaktade, tv »det bör
vara en arbetsuppgift för planeringsråden
i de berörda länen att närmare
överväga glesbvgdsbefolkn ingens speciella
situation och framlägga härav
föranledda förslag». Det är givetvis
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 42
119
Riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik m. ni.
också min uppfattning att planeringsradcn
skall ha denna uppgift, och jag
hoppas att en differentiering härigenom
skulle kunna uppnås som tillgodoser
inlandsomrädcnas krav.
Efter de uttalanden som utskottet
gjort har jag, herr talman, inte för avsikt
att ställa något särskilt yrkande i
anslutning till motionen, men jag vill
kraftigt understryka utskottets uttalande
att dessa problem inte skall lämnas
obeaktade. Det blir kanske anledning
att återkomma till denna fråga i
ett senare sammanhang.
Herr BLOMKVIST (s):
Herr talman! Inrikesministerns proposition
nr 185 om riktlinjer för en
aktiv lokaliseringspolitik har fått ett
mycket gott mottagande bland flertalet
människor, och från fackligt håll hälsar
vi densamma med glädje. Det är
ingen överdrift att säga att lokaliseringsfrågorna
har en sådan betydelse och
omfattas med så stort intresse, att de i
stora delar av landet blir föremål för
fortsatta diskussioner även under kommande
år. Man kan fråga sig varför. Ja,
de föreslagna lokaliseringspolitiska åtgärderna
är i första hand ett led i samhällets
strävan att upprätthålla en full
och produktiv sysselsättning. Självfallet
måste dessa frågor väcka intresse bland
den största delen av vår befolkning.
Genom det nu föreliggande förslaget
får statsmakterna möjlighet att satsa på
de utvecklingsbara orterna inom stödområdena,
där man också bör kunna
upprätthålla en god servicestandard. I
första hand gäller det här att skapa
verkligt industrivänliga miljöer. Framför
allt får vi inte plottra bort de möjligheter
lokaliseringspolitiken kan ge.
Dessutom kan vi räkna med att behovet
av en god ekonomisk expansion samt
omtanke om arbetskraften i de snabba
industriella omställningarna kommer att
öka kravet på relativt samlade industriregioner.
Angelägenheten av lokalise
-
ringspolitiska krafttag i de nu föreslagna
stödområdena är förståelig, och
snabba åtgärder är nödvändiga. De 800
miljonerna kommer självfallet att ge
statsmakterna större möjlighet att skapa
sysselsättning åt eu stor del av den friställda
arbetskraften inom berörda stödområden.
Naturligtvis kommer även den
femåriga försöksperioden att ge ett
värdefullt tillskott av erfarenheter och
kunskaper om lokaliseringspolitiken.
Här blir erfarenheten från planeringsorganens
verksamhet av mycket stor betydelse,
inte minst när det gäller planeringsrådens
arbete.
I motion II: 1082 har vi föreslagit en
ytterligare utredning syftande till en
utvidgad lokaliseringspolitik. I samband
med behandlingen av denna motion har
utskottet bl. a. uttalat: »En regional avgränsning
av det lokaliseringspolitiska
stödet är enligt utskottets mening ofrånkomlig.
De resurser som kan anslås för
ändamålet måste sättas in i de områden
där behovet är störst; en spridning av
stödet över hela landet eller större delar
därav skulle leda till att dessa områden
bleve otillräckligt tillgodosedda.»
Jag vill här mycket kraftigt understryka
att motionärerna inte vill minska
den statliga insatsen till stödområdena.
Vi vill endast få till stånd en utredning
om vidgad lokaliseringspolitik. Utöver
vad jag i motionen anfört för en
sådan utredning vill jag framföra några
synpunkter.
Den kommande lokaliseringspolitiken
kommer utan tvekan att bli ett viktigt
instrument i samhällsutvecklingen. Vi
kommer också att ställa allt högre krav
på en sådan politik. Vi vill också att
den skall alltmera medverka till att ge
den enskilda människan allt större frihet
när det gäller arbetsval, vilket sträcker
sig betydligt längre än till enbart
full sysselsättning, ett krav som inte
bara kommer att gälla inträdet i arbetslivet
utan under hela livet. Vi har en
mycket lång väg att gå och mycket arbete
innan läget blir sådant på arbets
-
120
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
marknaden i vårt land. I dag har vi helt
andra förhållanden och andra problem
att brottas med i olika delar av landet.
Herr talman! Låt mig här ta några
exempel från mitt eget län. Skaraborgs
län är ett typiskt jordbrukarlän med
omkring 70 000 jordbruksenheter. Av
dessa utrangeras en sådan enhet per dag
eller cirka 350 enheter per år. Denna
utveckling kommer att fortsätta i allt
mera accelererad takt beroende på att
de förvärvsarbetande jordbrukarna är
ganska många i vårt län. Den förvärvsarbetande
jordbruksbefolkningen uppgår
till 24 procent mot riksgenomsnittets
12—13 procent. Länets struktur som
jordbruksbygd och avfolkningen från
landsbygden har därför skapat ett stort
utbud av arbetskraft och lokalisering av
typiska låglöneindustrier.
En företagen utredning av näringsgeografen
Törnkvist bekräftar också att
länet är ett utpräglat låglönelän. Ensidigheten
inom näringslivet skapar betydande
svårigheter för länets invånare.
Ensidigheten kan bestå däri att på orten
eller i vissa fall inom hela regionen
finns övervägande sysselsättningssvårigheter
för antingen manlig eller kvinnlig
arbetskraft. Flera stora tätorter domineras
av verkstadsföretag eller textiloch
beklädnadsföretag, vilket självfallet
skapar mycket stora problem. Så t. ex.
har den största staden i länet betydande
svårigheter att få fram arbetsuppgifter
för den kvinnliga arbetskraften.
Inom denna tätort sysselsätter de större
industriföretagen 3 450 män och 650
kvinnor. I andra tätorter inom länet är
det ett omvänt förhållande. För att på
sikt kunna lösa dessa problem kommer
det att krävas ett ökat stöd från statsmakternas
sida, kanske inte minst när
det gäller lokaliseringspolitiska insatser.
Under den kommande femårsperioden
får statsmakterna inte något direkt inflytande
på etableringen av nya företag
inom stödområdena. Initiativet kommer
här att ligga helt hos det privata näringslivet.
Statsmakterna kommer en
-
dast att pröva om statligt stöd skall
utgå till föreslaget projekt.
Jag har inte något emot ett sådant
arrangemang. Jag har kunnat följa
många enskilda företagares arbete och
har all respekt för deras insatser för
att skapa sysselsättningstillfällen ute i
våra hygder. Men erfarenheten från min
egen hemstad visar att det privata näringslivet
många gånger handlar synnerligen
egendomligt vid lokaliseringen
av företag. Låt mig här anföra ett exempel.
År 1951 sålde Sockerbolaget sin
fabriksanläggning i Lidköping till Rörstrands
AB. Denna anläggning har ett
utomordentligt industriläge''vid hamnen
och har järnvägen nära nog in på husknutarna.
Industriområdet omfattar ungefär
11 hektar. Under de nu gångna
åren har Rörstrand endast disponerat
en mindre del av fabriksanläggningen
medan den största delen därav används
till lager- och förrådsutrymmen.
För något år sedan sålde Rörstrand
i sin tur hela anläggningen till Centralföreningen.
Såväl de kommunala myndigheterna
som bygdens invånare känner
i dag en mycket stark oro för vad
som kommer att hända med denna
fabriksanläggning. Kommer den månne
att helt disponeras till lagerutrymmen
för Centralföreningen? I så fall sill jag
upprepa vad jag tidigare sagt, nämligen
att vårt län är en typisk jordbrukarbygd
där det förekommer mycket starka
rationaliseringar och där en mycket
stor del av arbetskraften friställes.
På förmiddagen hade jag möjlighet
att höra herr Hanssons i önnarp deklaration
om att de bortrationaliserade
mejeriernas lokaler ställs till förfogande
för nya verksamhetsgrenar. Det är
min förhoppning att jordbrukets föreningsorganisationer
kommer att se till
att även den stora, fina fabriksanläggningen
i Lidköping kommer att användas
för en ny produktiv verksamhet.
Tändsticksbolaget har också lagt ned
sin fabrik i staden. Sedan ett år tillbaka
Onsdagen den l(i december 1964 em.
Nr 42
121
Kikllinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
står även dess anläggning tom. Här
finns således två stora fabriksanläggningar
som för närvarande inte fyller
någon större funktion. Vi bör i detta
sammanhang komma ihåg att de kommunala
myndigheterna gör stora insatser
för att skaffa fram industrimark
och på det sättet skapa nya arbetsobjekt.
Det måste ur samhällsekonomisk synpunkt
vara ett mycket stort slöseri med
våra resurser att förfara på sätt som
skett i det av mig relaterade fallet.
Det är min förhoppning, herr talman,
att de kommande planeringsråden på
länsplanet kommer att följa dessa frågor
och att vi i framtiden kanske kan räkna
med en annan utveckling på detta
område.
Herr talman! Jag vill till slut endast
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Efter att ha lyssnat till
dagens debatt om lokaliseringspolitiken
är det inte utan att man lätt får den
uppfattningen att de åtgärder som föreslås
skulle komma att innebära utomordentligt
stora ingrepp och förändringar
av företagsamhet och övrig verksamhet
i vårt land.
Jag vill kraftigt understryka att glesbygdernas
problem är utomordentligt
allvarliga och att det finns stor anledning
att uppmärksamma detta förhållande.
Jag vill därför, herr talman, instämma
i de yrkanden som redan tidigare
stälits från högerpartiets sida, vilka
innebär ett bifall till propositionen
med vissa undantag som framgår av
våra reservationer.
Det är naturligt att man i första hand
måste se till att de förutsättningar, varunder
näringslivet skall arbeta, är de
bästa möjliga. Man måste med andra
ord ha ett så företagsvänligt klimat som
över huvud taget är möjligt. Det är
det effektivaste medlet att åstadkomma
en god lokaliseringspolitik. Det måste
nämligen finnas plats för initiativkraft,
och man får därför inte tillskapa ett
systern som medför att goda initiativ
hämmas på grund av åtgärder som vidtas
från statsmakternas sida.
Jag vill därför göra kammaren uppmärksam
på att det är eu angelägenhet
av första rang att de åtgärder som genom
de beslut som nu skall fattas inte
kommer att innebära att man skadar
de företag som redan finns. Därför tror
jag att det är angeläget att påpeka att
de konkurrensförhållanden som för närvarande
råder inte bör förändras, utan
att man bör se till att de åtgärder som
kommer att vidtagas inte får en sådan
verkan.
Subventionerna får sålunda enligt
mitt förmenande inte sättas in där man
redan nu har en överproduktion på varor,
ty dessa näringsgrenar är inte lämpliga
för sådana åtgärder. Om man driver
en sådan politik kommer det att bli alldeles
speciellt besvärligt för småföretagsamheten
i vårt land, då det är just
dessa företag som har den minsta motståndskraften
att sätta emot när de drabbas
av skärpt konkurrens till följd av
åtgärder från samhällets sida.
Jag vill därför med största tillfredsställelse
hälsa det initiativ som inrikesministern
tydligen är beredd att ta för
att försöka stoppa upp de kommunsubventioner
som i vårt land har skapat en
hel del problem. Jag tror nämligen inte
att det kan vara riktigt att vidta åtgärder
som får till följd, att man med denna
lokaliseringspolitik kommer att genomföra
sådana förändringar i företagsamheten
att man flyttar den bort från den
rena landsbygden i södra och mellersta
Sverige för att i stället placera den i städer
eller samhällen i Norrland. Jag tycker
att det finns anledning att de lokaliseringsivrare
som är ute för att försöka
sprida vissa delar av näringslivet över
praktiskt taget hela vårt land är ute på
fel väg. Vi har under den senaste tiden
kunnat observera att det från vissa håll
122
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
finns ett utomordentligt stort intresse
att försöka sprida t. ex. textil- och beklädnadsproduktionen
ut över praktiskt
taget hela landet. Om så skulle bli fallet
tror jag att man i det långa loppet skulle
få göra den erfarenheten, att dessa produkter
till sist ändå inte skulle bli billigare.
Vi fick ju nyligen höra att koncentrationen
av mejerihanteringen inte
har åstadkommit lägre pris på mejeriprodukter,
och jag tror att det skulle
bli en motsvarighet till detta här också.
För några dagar sedan kom en småföretagare
till mig och berättade att han
för några år sedan hade startat ett företag
inom träindustrien ute på rena
landsbygden, där han hade arbetat upp
ett relativt hyggligt företag. De produkter
som han saluför motsvarar ett salupris
per enhet av ungefär 20 å 25 kronor.
Nu sade han: »Du må tro att det
inte är så skäligen enkelt att klara den
konkurrens som jag i dag möter från
ett företag som har fått en samhällelig
subvention som i pengar kan beräknas
motsvara 1: 50 å 2 kronor per enhet.»
Det är naturligt om en sådan småföretagare
börjar på att fundera över vad
det är han håller på med.
Därför menar jag att myndigheterna
— och framför allt inrikesministern —
måste se till att detta medel kommer att
användas på ett sådant sätt att effektiviteten
i det nuvarande näringslivet inte
försvinner.
Herr talman! Jag har personligen eu
stark tilltro till att den enskilda företagsamhet
som redan finns skall ha förmågan
att klara sig ur de olika problem
som den kan komma att ställas inför genom
alla dessa åtgärder som — det skall
jag villigt erkänna -— kan vara nödvändiga
med hänsynstagande till de problem
som glesbygderna står inför. Däremot
delar jag ingalunda den pessimism
som någon talare här på förmiddagen
gjorde sig till tolk för när han förmodade
att de föreslagna åtgärderna skulle
komma att innebära, att vi i fortsättningen
inte skulle få se blomstrande
småindustriorter växa fram ute på den
svenska landsbygden. Jag tror, herr talman,
att det skulle vara att tillmäta dessa
lokaliseringsåtgärder en alldeles för
stor betydelse.
Herr NILSSON i Östersund (s):
Herr talman! Det är väl naturligt att
de som representerar det norra stödområdet
hälsar det förslag som vi nu
diskuterar med största tillfredsställelse
och helhjärtat ställer sig bakom det.
Samtidigt beklagar jag att man inom
centerpartiet inte har kunnat sluta upp
kring de principiella målsättningarna i
propositionen. Det hade i hög grad
främjat saken om man hade varit överens
och kunnat uppträda enigt. Jag tror
det skulle vara till stor skada om man
inom det tänkta stödområdet skulle få
politiska strider om vilka orter man
skall satsa på.
Man har fört en mer eller mindre
teoretiskt betonad debatt om vilka orter
man skall sätta in lokaliseringsstödet
på. Jag erkänner att det kan låta mycket
vackert i propagandan när man
talar om »ett nät av tätorter», men så
går det ju ändå inte till i det praktiska
lokaliseringsarbetet.
Vi har inom det norra stödområdet
haft tillfälle att under ett och ett halvt
års tid i praktiska försök pröva det förslag
som vi i dag diskuterar.
När man tar upp ett resonemang med
företagare om eventuell lokalisering
brukar man få några direkta frågor att
besvara. De första frågorna är i regel:
Vilka utbildningsmöjligheter finns det
inom området? Finns det tillgång på
bostäder? Finns det god kommersiell
service? Finns det goda kommunikationer?
När företagaren har fått dessa
upplysningar tar han ställning till huruvida
han skall lokalisera sitt företag
till ifrågavarande plats. Vi skall sålunda
ha fullt klart för oss att de moderna
företagarna blir mer och mer
serviceinriktade; att de kräver denna
service av samhället för att över huvud
Onsdagen den l(i december 1904 em.
Nr 42
12!t
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
laget ta upp en diskussion om ett förelags
lokalisering. Det blir alltså företagarna
som i stor utsträckning kommer
att bestämma var industrierna
.skall lokaliseras.
Jag gratulerar utskottet speciellt på
en punkt, nämligen för att man haft
karaktär att motstå de många krav som
har ställts på utvidgning av norra stödområdet.
Det belopp på 800 miljoner
kronor som ställs till förfogande för
lokaliseringsändamål under en femårsperiod
kommer inte att räcka så förfärligt
långt. Jag föreställer mig att det
måste bli fråga om en ganska koncentrerad
satsning, om vi skall utvinna
några resultat av denna verksamhet.
Man får inom de tänkta planeringsråden
i länen försöka kartlägga var satsningarna
skall sättas in. Därvid tror
jag att'' man kan få utomordentligt god
hjälp av materialet från de utredningar
som arbetsmarknadsstyrelsen i många
län har genomfört i samarbete med respektive
länsstyrelse.
Jag vill också uttala den bestämda
uppfattningen att arbetsmarknadspolitiken
måste ses som en hel och odelbar
enhet. Vi är alla angelägna om att verka
för en bättre lokaliseringspolitik. Men
vi måste även arbeta med andra instrument
— med omskolning, arbetsträning,
skyddad verksamhet, flyttningsbidrag
och framför allt kanske med beredskapsarbeten.
Jag vill i detta sammanhang
bara helt kort ge uttryck för våra
bekymmer i anledning av de åtstramningar
som vidtagits i fråga om beredskapsarbetena.
Vi måste trots allt ha
dessa beredskapsarbeten för att kunna
sysselsätta den arbetskraft som man
rimligen inte kan flytta till mellersta
och södra Sverige.
Såvitt jag vet har ingen talare i denna
debatt berört insatserna på turismens
område. Jag vill begagna tillfället att
uttala min tillfredsställelse över att man
nu öppnar möjligheter att använda lokaliseringspengar
även till turistanläggningar.
.lag föreställer mig att det finns
ganska stora områden, inom vilka man
inte kan räkna med någon industriell
verksamhet men som kanske har naturliga
förutsättningar ur turistsynpunkt.
Då är det utomordentligt bra att man
åtminstone i vissa fall kan räkna med
att erhålla bidrag och lån för att bygga
ut turismen som en stödnäring.
Vidare vill jag bara säga att jag har
samma uppfattning som herr Persson i
Skänninge, nämligen att om de föreslagna
åtgärderna inte visar sig leda
fram till konkreta resultat under femårsperioden,
måste samhället gripa in
med radikalare åtgärder, så att man
kan vänta ordentliga resultat. För min
personliga del har jag inga samvetsbetänkligheter
mot att stödja en politik
som innebär att samhället vidtar sådana
åtgärder.
Herr talman! Jag skall sluta mitt anförande
med att såsom helhetsomdöme
om propositionen uttala att den bygger
på mycket realistiska bedömningar och
överväganden och att den bör kunna
avsätta goda resultat under den försöksperiod
på fem år som vi nu ser
fram emot.
Jag kommer att rösta med utskottet
på alla punkter.
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! Den lokaliseringsproposition
och det utskottsutlåtande som
nu föreligger till behandling, har enligt
herr Regnélls yttranden pressats fram
av en otålig opinion. Jag tror inte att
detta är riktigt. Lokaliseringsproblemen
har av och till varit föremål för
initiativ ända sedan 1940-talet. 1947
tillsattes den första statliga utredningen.
1952 var frågan på nytt föremål för
riksdagens behandling. 1956, 1958 och
1959 behandlades problemen och resulterade
som bekant i den s. k. Näslundska
utredningen. Att opinionen under
senare år kanske varit otålig beror
ju mera på att denna opinion ansett
tiden vara inne för att vi äntligen borde
få ett konkret förslag på bordet och
124
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
konkreta åtgärder vidtagna. Frågor som
stötts och blötts under två årtionden
bör alltså kunna flyttas över från diskussionsplanet
till handlingsplanet.
Det handlingsprogram — eller den
försöksverksamhet — som nu skall omsättas
i praktiken, förefaller mig och
min grupp inte särskilt märklig. Jag
måste uttala min förvåning över alla
de talare som givit uttryck för uppfattningen
att detta är något speciellt
märkligt, som kommer att sätta djupa
spår efter sig i de olika länen. Herr
Nilsson i Östersund har förklarat att
företagarna kommer att i fortsättningen
liksom hittills bestämma var de skall
lokalisera sina företag. Om han har
rätt, lär det bli som hittills, att det blir
storstäderna och de större tätorterna
som får företagen. Så pessimistisk är
jag inte. Jag har svårt att förstå de
lovsånger som olika socialdemokrater
stämmer upp i denna debatt. Man frågar
sig: Vad kommer egentligen att
hända? Ett säkert svar på den frågan
är naturligtvis svårt att avge. Men av
förslagen att döma kommer inte någon
avgörande förändring att inträffa. Jag
tillåter mig påpeka, mina damer och
herrar, att ni själva snabbt kan räkna
ut vad det kan bli av de pengar som nu
anslås mer än vad som gjorts hitintills.
Man kan naturligtvis knappast tänka
sig att centerpartiets önskemål blir tillgodosedda
i den utsträckning partiet
kräver. Det kan inte bli så mycket gjort,
om dessa resurser fördelas på alltför
många platser inom stödområdena. För
att göra någon nytta måste de koncentreras,
och då blir missnöjet större inom
de områden där man ingenting får.
Någon eller några platser kommer naturligtvis
att få en utbyggd eller en nybyggd
fabrik. På dessa platser kommer
också sysselsättningen att öka. Men att
bryta befolkningsströmmen från glesbygder
till de expanderande orterna
tycks ju ingen anse vara vare sig lyckligt
eller möjligt. Jag undantar här centerpartiet.
Däremot bör genom lokali
-
seringspolitiska åtgärder omflyttningstakten
kunna dämpas och samhällets
liksom individernas omställningssvårigheter
kunna väsentligt reduceras. Det
är utskottets mening.
Vi kan gå med på detta allmänna resonemang
men måste få understryka
att lokaliseringspolitiken icke kan ses
isolerad utan måste ställas in i sitt
sammanhang i den allmänna ekonomiska
politiken. Man kan sålunda inte
med framgång tänka sig en aktiv lokaliseringspolitik
utan att samtidigt dra
in de expanderande orternas många och
svåra problem liksom man måste veta
något om framtidsutsikterna beträffande
export och import och inriktningen
av vår framtida handelspolitik
inte minst österut. Våra eventuella förväntningar
beträffande utvecklingsländernas
behov av import från vårt
land och förskjutningarna i produktionen
från råvaror och halvfabrikat till
förädlingsvaror har också betydelse i
detta sammanhang. Det måste handla
om att utvidga och öka vår produktion
av varor och tjänster, enär tekniken och
rationaliseringsåtgärderna i många industrier
leder till minskat behov av
arbetskraft.
Ingenting av detta ger Kungl. Maj :ts
proposition upplysningar om. Man får
närmast den uppfattningen att det hela
enbart gäller att flytta ett företag från
en plats till en annan eller att pumpa
in några miljoner kronor här eller där,
under förutsättning av att företaget efter
bankmässig och lönsamhetsmässig
prövning kommer att godkännas.
Vi kommunister vill ogärna kalla
detta för lokaliseringspolitik. Jag skulle
snarare kalla det en något effektivare
arbetslöshetspolitik än den som hittills
förts i detta land. De tidigare vägarbetarna
i Norrbotten och annorstädes
kommer i viss grad att bli industriarbetare,
men huvuddelen av de arbetslösa
kommer i fortsättningen som hittills att
tvingas flytta från inte bara sina hemorter
utan också från sina hemlän. Det
Onsdagen den 10 december 1904 em.
Nr 42
125
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
konstateras såväl i propositionen som
i utskottsutlåtande!. De summor som
anslås, med avdrag från de medel som
tidigare stått till förfogande för lokaliseringspolitik,
ger inte anledning till
några andra slutsatser. När vi således
ger vår anslutning till propositionen
och utskottsutlåtandet är det inte med
den stora tacksamhet som vissa talare
ger tillkänna. Vi hade nog väntat oss
betydligt större krafttag, vilket ju också
vår motion nr 1080 här i kammaren
bär vittne om.
Herr Holmberg i Luleå har tidigare
talat om statliga basindustrier och deras
stora betydelse. Jag skall icke upprepa
vad han sagt. Däremot vill jag
gärna uttala som vår mening att den
geografiska indelningen icke tilltalar
oss kommunister. Vi anser att åtgärderna
måste kunna vidtagas på alla
orter där befolkningens intressen så
påfordrar. Att samhällsintresset påfordrar
särskilda åtgärder för Norrland
och övriga uppräknade områden, skulle
inte behöva ställa någon annan plats
utanför lokaliseringsåtgärderna. De
punktåtgärder som skall kunna vidtagas
under vissa angivna inträffade förhållanden
ändrar ingenting i denna
vår uppfattning.
Jag har också undertecknat en motion,
nr 1075 här i kammaren, vari vi
önskar att Gästrikland skall hänföras
till det s. k. norra stödområdet. Herr
Ekström i Iggesund har nu tolkat utskottets
skrivning på det sättet att han
icke yrkat bifall till motionen. Herr
Ekström och övriga undertecknare har
naturligtvis rätt att ta vilken ståndpunkt
de själva önskar. Men nog hade
det varit en gärd av vanlig hövlighet
att i förväg informera övriga undertecknare
av motionen hur huvudmotionären
ser på sin egen och övriga
undertecknares motion. Det är ju inte
bara huvudmotionärens mening som
skall komma fram. Det kan tänkas att
de andra som värvats för att sätta sina
namn under motionen haft en mening.
Jag vet inte hur de personer i Gästrik
-
land känner det som fått sig motionen
tillsänd i duplicerat skick och av speciella
skäl enhälligt ställt sig bakom
densamma.
Jag skulle vilja berätta en historia
som jag hört i andra hand och som
herr Staxäng lär svara för. När han någon
gång i början av sin riksdagsmannabana
motionerade om anläggandet av
en fyr någonstans på västkusten förklarade
man vid utskottsbehandlingen
att det inte var möjligt att föreslå bifall
till motionen men att han kunde
räkna på en välvillig skrivning. Han lär
då ha yttrat att »det kan gå bra för
mig, men hur det skall gå för dom på
västkusten att styra efter en välvillig
skrivning återstår att se».
Hur vi nu skall kunna öka sysselsättningen,
som undertecknarna av motionen
var intresserade av, med denna
välvilliga skrivning har jag svårt att
förstå. Det norra stödområdet har en
sammanhängande geografisk linje.
Gränsområdena bör sålunda enligt herr
Ekströms tolkning ge möjligheter till
att hela Dalarna, hela Värmland, Dalsland
och Bohuslän kommer med i det
norra stödområdet. Dessa möjligheter
ger herr Ekström med varm hand samtidigt
som han dels inte yrkar på större
anslag, dels inte anser att östra Götaland
eller andra områden bör få samma
förmåner. Det är underliga slutledningar
man kan dra av en s. k. välvillig
skrivning. Jag finner för min del inte
alls anledning att frångå motionen.
Utskottet ansluter sig till departementschefens
uttalande att det är väsentligt,
att det statliga stödet inte får
sådan form och inriktning att risktagandet
uteslutande begränsas till staten.
Detta syfte får tillgodoses dels genom
att en viss gräns sättes för det statliga
åtagandet, dels genom att företaget får
ställa godtagbar säkerhet. Jag skulle
här gärna vilja ifrågasätta om inte det
enklaste och riktigaste vore att staten
erhöll aktier i företaget som säkerhet
för kontanta bidrag och lån.
Om ett sådant företag som Hägglund
126
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
& Söner, vars företagsledning såvitt jag
förstår på ett mycket skickligt och profitabelt
sätt drivit sitt företag, skulle
erhålla några tiotal miljoner kronor för
en utbyggnad eller nybyggnad, har jag
svårt att förstå varför inte staten för
sina insatser kunde få motsvarande
aktier för detta belopp. Företagets soliditet
är väl annars av det slaget att det
inte skulle möta några större svårigheter
för detsamma att på sedvanligt
sätt gå ut på kreditmarknaden och låna
upp det kapital som de inte själva i det
aktuella ögonblicket anser sig kunna
skaffa fram. Men det är ju självklart
att företaget inte tackar nej till de goda
förmåner staten bjuder i form av lån
eller bidrag.
Man måste komma ihåg att de pengar
som staten handlar med nu en gång
för alla är skattebetalarnas pengar. Det
kan inte anses oriktigt att skattebetalarna
då också kan erhålla del av den
utdelning som företaget kan erbjuda
sina aktieägare. Eller menar regeringen
att det enbart och ensidigt är samhällets
uppgift att stå de stora företagen
till tjänst med inte bara arbetskraft
utan jämväl all annan samhällsservice
som dessa företag kräver utan att företagen
ger någon som helst ekonomisk
garanti?
Vi kan inte dela departementschefens
uppfattning att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna i syfte att påverka den näringsgeografiska
utvecklingen för närvarande
måste begränsas till direkt och
indirekt stöd åt privata företag, där
samhälleliga åtgärder i förväg skall
uteslutas. Olika åtgärder kan redan nu
vidtagas i form av lagstiftning, statlig
och kommunal företagsamhet etc. Statsrådet
Johansson har redan förklarat att
han finner det möjligt och ofrånkomligt
att därest samhällsintresset så påfordrar
måste samhället ha såväl rätt
som skyldighet att starta egna företag.
Han vädjade också till de borgerliga att
om en sådan situation skulle uppkomma
dessa icke skulle ställa sig avvisande
gentemot denna tankegång. Det är självfallet
mycket bra om de borgerliga partierna
ger sin anslutning till statsindustrier.
Jag hoppas dock att regeringen
inte anser denna förhoppning vara en
förutsättning för samhällsingripanden.
Jag är emellertid angelägen att framhålla
att vi inte vänder oss emot de av
regeringen föreslagna åtgärderna om
investeringsbidrag och lån till privata
företagare. Tvärtom tror vi att de gjorda
förändringarna i jämförelse med
förslagen från den Näslundska utredningen
är avgjort ett framsteg och betydligt
effektivare för de lokaliseringspolitiska
strävandena.
Slutligen, herr talman, uttalar jag
den förhoppningen att de lokala och
regionala organen skall få ett avgörande
inflytande på kommande beslut
beträffande planeringen och fördelningen
av de resurser som riksdagen
nu är i färd att besluta. Att det kommer
att bli svåra avvägningsproblem står
över all debatt, men länsorganen är
trots allt de som bäst känner de konkreta
problemen och säkerligen inte är
främmande för vare sig riks- eller samordningsfrågornas
vikt.
Till sist yrkar jag att i det stycke på
sid. 22 i utskottets yttrande, som börjar
med orden »Beträffande norra stödområdets»
och slutar med orden »visar sig
påkallade» företages den ändring som
föranledes av bifall till yrkandet i motionerna
1:869 och 11:1075 att riksdagen
måtte besluta hänföra hela Gävleborgs
lön till det norra stödområdet I
övrigt instämmer jag med herr Holmbergs
i Luleå yrkanden.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Av vad herr Nilsson i
Gävle har anfört beträffande den motion
som var undertecknad av ledamöterna
från Gävleborgs län framgår tydligt
och klart att han saknar all erfarenhet
av utskottsarbete i riksdagen.
I en rad motioner har ändringar yrkats
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 12
127
Kiktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
beträffande stödområden, .lag förstår
nu att herr Nilsson vill anklaga mig för
att jag inte underättat honom i förväg
om att bankoutskottet fullständigt enhälligt
beslutat denna skrivning. Hans
jämförelse med herr Staxiing och fyrar
tycker jag inte passar in i sammanhanget.
Här har utskottet gjort en uppmjukning
av stödområdets gränser i
förhållande till vad departementschefen
föreslagit. Det säges tydligt och klart
att utvecklingen i gränsområdena noga
skall följas. Dessutom har utskottet sagt
att Kungl. Maj:t under försöksperioden
bör äga rätt att företa mindre ändringar
i det norra stödområdets gränser.
Såvitt jag förstår har man såväl i Kopparbergs
län som i Värmlands län uppfattat
detta som något att ta på, och det
gör vi i Gävleborg också.
Jag är glad över att vi kunde vinna
enighet på denna punkt. Herr Nilsson
måste förstå att man inte kan komma
längre. Skulle herr Nilsson av partipolitiska
skäl vilja utnyttja detta förhållande,
så gärna för mig.
Herr NILSSON i Gävle (k) kort genmäle:
Herr
talman! Herr Ekström har alldeles
rätt: jag saknar all erfarenhet
från utskottsarbete här i riksdagen —
detta beroende på att herr Ekströms
parti och de andra utestänger kommunistiska
partiet från deltagande i sådant
arbete.
Det hindrar emellertid inte att vi på
vårt håll kan ha en viss erfarenhet'' från
förhandlingar och jag vill till herr Ekström
säga att om man, såsom i det här
fallet skett, utarbetar en motion som
man anser ha allt fog för sig och sedan
för att skapa opinion skickar ut denna
motion i duplicerad form till kommuner
och andra intresserade i syfte att
få yttranden från dessa, så är det väl
inte herr Ekström ensam som skall ta
ansvaret för den välvilliga skrivningen.
Herr Ekström borde i så fall ha rådgjort
med övriga motionärer om huru
-
vida den tolkning, som herr Ekström
lägger in i denna välvilliga skrivning,
är riktig.
Vi måste ha klart för oss att om man
t. ex. begär att östra Götaland skall
medtas bland stödområdena men inte
begär några extra anslag, så lär det
trots denna välvilliga skrivning i praktiken
icke finnas resurser för en utvidgning
av de stödområden som departementschefen
preciserat.
Jag tror nog att jag är ganska torrskodd
när vi skall, herr Ekström, möta
opinionen på hemmaplan.
Slutligen vill jag bara säga: Jag gör
inte politik av partitaktiska skäl såsom
herr Ekström har gjort i detta fall.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag vet inte varifrån
herr Nilsson i Gävle har fått idén, att
en duplicerad avskrift av denna motion
skulle ha skickats ut till kommunerna.
1 varje fall känner jag inte till
att så skulle ha skett.
Herr Nilsson påstår att socialdemokraterna
utestänger kommunisterna
från utskottsarbetet. Det är inte vi som
gör det'' utan väljarna!
Herr NILSSON i Gävle (k) kort genmäle
:
Herr talman! Det är väl föga troligt
att man bara har givit mig den duplicerade
motionen och inte visat herr
Ekström förtroendet att ge honom den.
Herr MARTINSSON (s):
Herr talman! Denna debatt har pågått
i många timmar och det kan kanske
anses vara litet förmätet att tro, att
man genom ytterligare synpunkter skall
kunna tillföra den någonting av värde.
När man studerar bankoutskottets utlåtande
nr 48 och tar del av den proposition
som föregått utlåtandet kan
man naturligtvis hälsa de föreslagna åtgärderna
med tillfredsställelse, men man
får samtidigt ge kommunisterna rätt i
128
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
att man inte kan vänta att de skall leda
till så oerhört mycket. Det är klart, att
industrier kommer till på några platser,
och det är möjligt att man kan skapa
näringsliv där det inte har funnits
förut, men man måste dock ha klart
för sig att det är moroten som används
nu och att det alltid är företagaren själv
som bestämmer, om han av olika skäl
vill stanna på en plats som passar samhället
sämre men honom själv bättre.
Med tanke på detta verkade det litet
sorglustigt att i förmiddags höra centerns
utläggningar om att ett sådant
program som centern kräver, skulle
kunna medföra så många sköna och
behagliga saker. Man får dock lov att
gratulera centerpartiet till den slogan
som det har skapat när det talar om
»ett nät av livskraftiga tätorter över
hela landet». Den låter ungefär lika
vacker som den paroll som vi hörde
från centerpartiet för några år sedan
om »en levande landsbygd», men den
har väl ungefär lika litet faktiskt underlag.
I de bygder som berörs av denna avfolkningsutveckling
har förhållandena
bara på 10—12 år totalt förändrats. De
som för ett årtionde sedan betraktades
som storbönder i sin bygd och levde
gott på skogsbruk och åkerbruk reser
nu fem—sex mil för att få sin bärgning
som industriarbetare. Byar i vilka 12—
15 familjer kunde leva på skogskörslor,
ger nu inte utkomst av detta slag åt någon
familj. Våra egna ungdomar ger
sig i väg till de stora tätorterna i Mellansverige
så snart de har möjlighet till
det. Detta beror många gånger inte på
att de inte får anställning på hemorten
utan på den allmänna avfolkningen och
på att den, inte direkt deprimerade
men ekonomiskt lugna miljön inom
näringslivet medför att lönerna hålls
nere och inte kan mäta sig med de löner
som betalas i mera expansiva orter.
Den löneglidning, som man hört så
mycket talas om i dessa dagar, ser man
inte mycket av i vår landsända, och
det påverkar i stor utsträckning arbetskraften.
Det är alltså arbetskraftens rörlighet
vi är bekymrade över. Jag tror inte att
de föreslagna åtgärderna kan betyda
alltför mycket i detta avseende, utan
man får också ta till andra, t. ex. statlig
företagsamhet i den ena eller andra
formen, om man vill fullfölja den begränsade
målsättning som bankoutskottet
har satt upp.
I själva verket är befolkningsomflyttningen
kanske inte alltför mycket att
gråta över. Den är en tradition i såväl
andra samhällen som vårt eget sedan
långt tillbaka. Vi har haft emigration
till Amerika, vilket herr Hagnell
talade om, och vi har haft arbetsvandringar
från Dalarna till Stockholm.
Värmlänningar reste till Norrland för
att lära norrlänningarna att köra timmer.
Andra sökte sig under 1800-talets
senare hälft söderifrån till de norrländska
sågverken för att där få sin
bärgning. Det är alltså naturligt att man
rör sig dit, där man får bättre försörjning
än man har på sin hemort.
Vad som närmast föranlett mig att begära
ordet är emellertid att jag gärna
skulle vilja framhålla att det föreslagna
programmet inte får medföra att
man försummar andra åtgärder, som
kanske är mera aktuella. Vi har i år
hört talas om beredskapsarbetenas planering.
I mitt eget län har vi märkt att
beredskapsarbetena detta år inte genomföres
på samma sätt som under tidigare
vintrar. Det får inte vara så, att
man förtidsdiskonterar en utveckling
som man hoppas skall komma och därför
underlåter vidta åtgärder som är
nödvändiga i år och kanske även under
nästa vinter.
Det har visat sig att mindre beredskapsarbeten,
s. k. T-arbeten, ordnats
i viss utsträckning, medan de större och
för arbetskraften mera inkomstbringande
arbetena inte kommer till stånd.
Jag vill erinra om en liten notis som
häromdagen gick genom pressen och
Onsdagen den 10 december 1904 em.
Nr 42
129
Riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik m. in.
som visade alt arbetare vid beredskapsarbeten
varit tvungna att sluta därför
att deras lön varit alltför låg. Det är
påtagligt att det har uppkommit ett
läge beträffande beredskapsarbetena
som icke är önskvärt.
Nu lägger kanske också utskottet in
litet för mycket av positivt värde i den
synnerligen forcerade utveckling som
sker på näringslivets område. Utskottet
säger: »Det står emellertid enligt
utskottets mening också klart att den
i allt väsentligt är ett uttryck för rationaliserings-
och expansionstendenser
inom näringslivet som har stor betydelse
för vårt lands ekonomiska framåtskridande.
»
Givetvis kan denna utveckling på
många orter ha en sådan innebörd, men
vad man kan konstatera är väl att det
för företagens framåtskridande är värdefullt
med denna koncentration och
rationalisering liksom att det för arbetskraften
kan vara fördelaktigt med
anställning inom företag med en rationellt
ordnad drift som gör att företagen
kan betala högsta möjliga lön.
Men man kan inte helt bortse från det
nationalekonomiska sammanhanget.
Herr Hedlund var i sitt anförande under
förmiddagen just inne på det förhållandet
att den koncentration och
expansionsverksamhet som pågår kan
medföra dubbla servicekostnader för
samhället. Från min egen hemort känner
jag till ett exempel som är ganska
belysande.
Det finns inom området i fråga ett
företag som tillverkar gödningsämnen
för jordbrukets behov och som i stor
utsträckning är beroende av tillgång till
elektrisk kraft. Fabriken uppfördes före
det första världskriget, när det inte
var möjligt att på ekonomiskt rimliga
villkor transportera kraft långa vägar.
På grund av sammankrympningen av
jordbruket i Norrland har fabriken numera
framför allt sina kunder i södra
delarna av landet och detta har medfört
dryga fraktkostnader. Företaget
5 — Andra kammarens protokoll 1964. N,
förbereder därför eu nyetablering i
Skåne; man bär redan köpt in mark
och håller på att projektera en betydande
industrianläggning där nere.
Verksamheten på den gamla industriplatsen
kommer inte att läggas ned, men
det anställes inte någon ny arbetskraft
och från företagets sida är man tämligen
sträv i sitt uppträdande mot de
anställda. I tidningarna återfanns för
kort tid sedan en uppgift om att 10 arbetare,
som hade flera årtiondens anställningstid
hos företaget, kommer att
friställas. Några av dem är invalidiserade
och alla har svårt att få någon ny
anställning.
I en sådan situation kan ifrågasättas,
om det är tillräckligt med dessa subventionerande
åtgärder, som nu föreslås.
Är det inte lätt att i stället leka med
tanken på tillståndstvång, som herr Cassel
på förmiddagen så bestämt tog avstånd
från? Etableringen på den nya
platsen medför nu dubbla utgifter för
samhället i form av kostnader för
idrottsplatser, skolor, bostäder etc. Bostäderna
på den gamla platsen befinner
sig i gott skick och de utomordentligt
goda kommunala anläggningar som där
finns kommer inte i fortsättningen att
kunna till fullo utnyttjas. I Skåne blir
det däremot fråga om att på nytt göra
grundläggande investeringar av samma
slag.
Det är också litet förvånande, att det
inte visas bättre samarbetsvilja från industriens
sida. De anställda vid norrlandskustens
dominerande industriföretag
fick i tidningarna läsa om hur bolaget
lokaliserar en betydande anläggning
på Nordamerikas västkust utan att
saken dessförinnan diskuterats i den
centrala företagsnämnden eller något
annat organ. I ett sådant fall borde man
väl kunna begära att ortsintressena på
något sätt hålles informerade, så att
det eventuellt kunde diskuteras en fortsatt
förädling av bolagets egna produkter
fram mot en färdig vara eller annan
utvidgning av verksamheten på hem42
-
130
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
orten. I stället tar man steget fullt ut
och slår sig ned i en främmande världsdel
med den motiveringen, att råvarutillgången
är alltför liten på den norrländska
kusten för att en sådan anläggning
skall kunna komma till stånd.
Som en liten sammanfattning skulle
jag vilja säga, att det inte räcker med
detta program. Jag tror att det måste
till statlig företagsamhet i detta norra
stödområde, något som herr Hagnell här
i kammaren också vid många tillfällen
talat om. Jag tror även att man får ta
itu med de industrier som redan finns
där, som tjänat sina pengar på råvarutillgångarna
på platsen, som haft människor
på orten anställda under årtionden
men som i det nuvarande läget inte
visar sig ha särskilt stort intresse för
dem.
Innan jag slutar vill jag beröra en
motion, som jag tillsammans med några
andra har väckt i kammaren. Fru
Holmberg står som första namn under
motionen, som har nr 1081 och berör
kvinnornas sysselsättningsmöjligheter.
Denna motion avfärdas av utskottet med
att man i framtiden kommer att få en
helhetsbild över arbetsmarknaden och
»att det inte längre finns anledning att
göra en uppdelning i specifikt manliga
och kvinnliga sysselsättningar».
Jag tror emellertid det är litet för
lättvindigt att avfärda motionen på det
sättet. Utskottet borde i sin skrivning
ha pekat på svårigheterna för kvinnorna
att nu få arbete i det norra stödområdet.
Vi har inte bara en kvinnlig undersysselsättning,
som inte syns, som
den Näslundska utredningen konstaterar.
Vi har också en påtaglig arbetslöshet
bland kvinnliga handelsanställda
t. o. m. i en så pass expansiv region
som sundsvallsområdet. När nya varuhus
kommit till, har äldre affärer lagts
ned och affärsanställda i 50-årsåldern,
många gånger ensamma kvinnor, blivit
ställda helt utan levebröd. Det är ett bekymmer
för de fackliga organisationerna
på platsen men också ett bekymmer för
kommunerna. Man försöker omskola
människorna, skicka dem söderut eller
på annat sätt lösa deras försörjningsproblem.
Jag tror, att det hade varit
anledning för utskottet att i sin skrivning
ställa i utsikt ett stödjande av lätta
industrier, som är speciellt lämpade för
kvinnlig arbetskraft i området, så att
man inte bara kunde hjälpa de undersysselsatta
utan även dem som frigöres
från andra arbetsuppgifter, speciellt
inom handeln.
Motionens kläm är emellertid närmast
utformad så att bankoutskottet skulle ta
hänsyn till den, och det finns därför
enligt min mening inte några formella
möjligheter att yrka bifall till den. Jag
hoppas att man, när de här frågorna
kommer upp till behandling ute i länen,
ändå kan beakta de synpunkter som har
framförts här av mig och i motionen.
Herr talman! Jag har intet yrkande
utöver bifall till bankoutskottets förslag.
Fru HOLMBERG (s):
Herr talman! Den föregående talaren
har nämnt motion nr 1081, där vi pekar
på kvinnornas sysselsättningsproblem.
Både i propositionen, i utskottsutlåtandet
och i debatten om lokaliseringspolitiska
åtgärder har planeringens
betydelse betonats. Enligt förslaget
kommer det att i varje län tillsättas
ett planeringsråd, som lokalt skall utforma
de åtgärder som föreslås. Detta
planeringsråd kommer nu att på nära
håll få ta ställning till lokala situationer,
till olika grupper av människor, till befolkningens
sammansättning och till
omständigheter som är speciella för de
olika orterna.
Vi har känt det angeläget att just
peka på att kvinnornas situation inom
sysselsättningen på allvar bör uppmärksammas
i planeringsarbetet. Vi
hade tänkt oss att utskottet skulle ge en
rekommendation att planeringsrådet
uppmärksammar detta problem. Visserligen
är vi ense med utskottet om att
Onsdagen den l(i december 19<il em.
Nr 42
131
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
vi inte skall skilja pa manligt och
kvinnligt arbete. Det bär vi också sagt
i motionen, och vi är tacksamma för
skrivningen pa den punkten.
Men vi vet också att likställigheten
ännu inte är ett faktum. Långt därifrån.
Och vi har pekat på att det inte finns
några tillförlitliga siffror över arbetslösheten
bland kvinnorna. Arbetsförmedlingarnas
statistik visar inte den
verkliga situationen, tv när det inte
finns något arbete, så går inte kvinnorna
till arbetsförmedlingen. Det är
inte lönt. Men när vi nu planerar fölen
aktiv sysselsättningspolitik, anser vi
det vara mycket viktigt att få en klar
bild av undersysselsättningen, framför
allt i stödområdena. Därför har vi i vår
motion yrkat på en undersökning av
den saken. Utskottet skriver helt allmänt
att man fäster stor vikt vid de i
motionen framförda synpunkterna, men
utskottet gör inte något preciserat uttalande
om det som vi har velat trycka
på. Det hade varit värdefullt om utskottet
följt motionärerna och preciserat
sina uttalanden.
Vi har sett denna fråga utifrån den
framtida utvecklingen och mot bakgrunden
av långtidsutredningens siffermaterial,
av vilket framgår att det expanderande
svenska näringslivet vid
mitten av 1970-talet inte kommer att
ha tillgång till den arbetskraft som behövs,
bl. a. därför att män och kvinnor
i arbetsföra åldrar ökar procentuellt
mindre än andra grupper. Vi anser därför
att man mer än vad som nu sker
måste räkna med kvinnornas arbetsinsatser
för att möta situationen i framtiden.
Och det synes oss vara ett mycket
stort samhälleligt intresse att nu,
när vi breddar näringslivet, på allvar
inrikta sig på att tillvarata den arbetskraftreserv
som kvinnorna utgör.
Man räknar med att det under 1970-talet behövs ett 70-procentigt deltagande
i arbetslivet från kvinnornas sida,
om vi skall kunna fylla arbetskraftbehovet
något så när. Detta innebär
emellertid eu omställningsprocess, och
den blir svårare att klara av, om den
inte planeras i tid. Framför allt bör det
klarläggas var den arbetskraften finns
och hur stor den i verkligheten är. Utbildning,
omskolning och yrkesinriktning
kommer där in i bilden — liksom
den samhällsservice som följer med —
om kvinnorna skall träda ut på arbetsmarknaden
i ännu större utsträckning
iin nu.
Vidare skall vi komma ihåg att fler
och fler kvinnor blir inte bara självförsörjande
utan också familjeförsörjare.
Jag ser inte detta som en speciell
kvinnofråga. Det är en hela samhällets
angelägenhet att möta dessa problem,
som framför allt finns i de områden
som kommer att bli föremål för samhällets
lokaliseringsåtgärder.
Om man ser föreliggande förslag till
lokaliseringspolitiska åtgärder realistiskt,
så inger det hopp för framtiden.
I de områden där man under många år
av samhällsutveckling har känt otrygghet
vet man i varje fall nu att något
göres och att problemen beaktas. Men
detta bör inte förleda oss att tro att alla
problem kan lösas på ett tillfredsställande
sätt med de lokaliseringspolitiska
åtgärder som nu föreslås. I framtiden
kommer det också att behövas punktvis
insatta åtgärder för att hjälpa enskilda
människor till rätta som drabbats mer
eller mindre hårt av den fortsatta samhällsomvandlingen.
Herr WESTBERG (fp):
Herr talman! Jag skall inte uppta
kammarens tid med att argumentera
för en aktiv lokaliseringspolitik; det
hade jag tillfälle att göra för mera än
ett år sedan, när vi i denna kammare
behandlade en motion om lokaliseringspolitiken,
där jag stod som motionär.
Jag har därför långt tidigare kunnat
deklarera min tro på och mitt intresse
för en aktiv lokaliseringspolitik, som
jag anser utgöra ett utomordentligt
komplement till arbetsniarknadspoliti
-
132
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ken. Nu vill jag bara uttala min stora
tillfredsställelse över att man går från
ord till handling. Jag kan emellertid
inte underlåta att beklaga att det har
tagit så lång tid att nå dithän.
Redan 1952 fastslog riksdagen behovet
av en aktiv samhällelig lokaliseringspolitik,
men först nu — tolv år
senare — är vi beredda att på allvar
satsa på en sådan politik. I gengäld kan
vi glädjas över en mycket stor enighet
i fråga om det förslag till en aktiv
lokaliseringspolitik soin nu föreligger.
Visserligen finns det vissa nyansskillnader
och även olika uppfattningar om
storleken av de resurser, vilka skall
ställas till förfogande för denna politik,
men i stort sett är samtliga partier
i riksdagen eniga om att vi nu bör satsa
på en aktiv lokaliseringspolitik, i första
hand med inriktning på Norrland.
Låt oss konstatera denna enighet med
tillfredsställelse. Visserligen försökte
herr Hagnell tidigare i dag konstruera
en motsättning mellan dem som vill
bromsa befolkningsomflyttningen —
såsom han uttryckte det — och dem
som vill stoppa den. Enligt min mening
är detta en konstruktion, som hör hemma
på fantasiens område och har mycket
litet att göra med verkligheten. Alla
vet vi att rationaliseringen och strukturomvandlingen
inom näringslivet och
samhället i övrigt kräver en viss rörlighet
på arbetsmarknaden. Den rörligheten
kommer vi inte ifrån och det är
därför angeläget, att arbetsmarknadspolitiken
spelar över ett så brett register
som möjligt. Tidigare har den varit
alltför ensidigt inriktad på rörlighetsfrämjande
åtgärder och vi vet alla vad
detta har lett till för bl. a. Norrlands
vidkommande. Jag behöver inte uppehålla
mig vid det.
Därför hälsar vi norrlänningar satsningen
på en aktiv lokaliseringspolitik
med mycket stor tillfredsställelse, även
om vi vet att vi även i fortsättningen
av tidigare anförda skäl måste finna
oss i vissa flvttningsföreteelser och av
-
folkningstendenser inom betydande
områden. Jag tror alltså inte, att någon
anser att vi helt kan stoppa befolkningsomflyttningar,
men däremot tror
jag att vi har olika uppfattningar om
hur långt vi kan komma, när det gäller
att — utan att eftersätta fordringarna
på ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
— bromsa omflyttningar. Dessutom
kanske det finns vissa skiljaktigheter
i fråga om målsättningen.
När det gäller frågan om målsättningen
är vi väl alla överens om att vi
vill ha ett nät av livskraftiga tätorter
över hela landet. Jag kan inte förstå
socialdemokraternas förtrytelse över
denna målsättning. Vi vet alla att ett
nät kan ha mycket olika maskstorlek.
Man uttalar också i centerpartireservationen,
att de lokala betingelserna måste
bedömas olika i olika delar av landet
och att tätheten i förekomsten av
orter, som kan bedömas som livsdugliga,
kan variera väsentligt.
Så långt är vi säkerligen eniga. Vi
behöver alltså ett nät av livskraftiga
tätorter över hela landet. Men sedan
finns det anledning att observera, att
det föreligger nyansskillnader mellan
propositionen och utskottets skrivning
å ena sidan och centerpartireservationen
å andra sidan i fråga om målsättningen.
För egen del står jag närmare
centerpartireservationen än utskottet
på denna punkt. Jag vill dock nöja mig
med att instämma i det särskilda yttrande,
som mina partikamrater i utskottet
fogat till utskottets utlåtande i
denna fråga.
Men jag vill också kraftigt understryka
samhällets stora ansvar för att
strukturomvandlingen och den ekonomiska
expansionen pågår i sådana former
och i sådan takt, att de enskilda
individernas trygghet värnas. Anpassningsproblemen
kräver allt större uppmärksamhet
från samhällets sida. Förändrade
förhållanden när det gäller
arbetsplatsens belägenhet och även tillverkningsmetoder
och produktionsfor
-
Onsdagen den lö december 19(>4 em.
Nr 42
133
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
mer ställer stora anspråk på anpassningsförmågan
hos de i dag yrkesverksamma
människorna. Detta får man
inte glömma.
När det gäller de ekonomiska stödåtgärdernas
regionala begränsning vill
jag ansluta mig till de synpunkter som
framförts i reservation 5 och ber att
få yrka bifall till denna. Därjämte vill
jag i likhet med herr Nilsson i Gävle
yrka bifall till den av honom föreslagna
ändringen av utskottets skrivning när
det gäller Gästrikland.
Beträffande de orter till vilka stöd
skall kunna lämnas har jag noterat, att
departementschefen framhållit att några
bestämda krav på storlek eller karaktär
hos de orter eller regioner, där
stödåtgärder skall vidtas, inte lämpligen
bör uppställas. Jag delar hans mening
på denna punkt och anser även
att stödåtgärderna i första hand bör
inriktas på orter, som har goda förutsättningar
att bära upp en industriell
verksamhet och att fungera som centra
för samhällelig service. Kommunblocken
bör härvidlag bli de regionala enheter
som man får arbeta med. Men
givetvis bör inte endast kommunblockets
centralort komma i fråga utan även
andra lämpliga tätorter inom regionen.
Dock är det synnerligen angeläget att
centralorten blir föremål för en så
kraftfull insats, att den kan fylla den
uppgift i fråga om service av olika slag
som måste åvila centralorten inom
kommunblocket.
Beträffande lokaliseringspolitikens
medel ber jag för det första att få ansluta
mig till de synpunkter och yrkanden
som framförts av herr Larsson i
Umeå utom beträffande reservation
10 b; jag ansluter mig i stället till reservation
10 a.
Jag anser i likhet med inrikesministern
att man nu bör göra en snabb och
kraftfull insats, men jag lägger in mera
i det sista uttrycket än vad inrikesministern
gör. Jag vill ställa mera resurser
till förfogande för denna kraftfulla
insats.
Jag noterar med tillfredsställelse den
välvilliga skrivning utskottet ägnat motionerna
I: 872 och II: 1095 men beklagar
att utskottet inte biträtt mitt förslag
i en annan motion, 11:1094, om
en utredning syftande till omläggning
av SJ :s godstransporttaxor. Enligt min
och mångas mening har kommittén och
även departementschefen och utskottet
inte tillmätt fraktkostnaderna den betydelse
som de ändå har. I det fallet
ber jag att få hänvisa till vad herr Martinsson
här tidigare omvittnat, när han
berättade om det företag som flyttat
från Medelpad till Skåne, därför att
fraktkostnaderna blir alltför stora. Det
borde vara möjligt att föra en taxepolitik
som inte i nämnvärd grad försvårar
förläggningen av industrier Gli Norrland.
Jag tror att man har tagit alltför
lätt på problemet. Särskilt när det gäller
skrymmande gods utgör nuvarande
taxesättning en mycket kännbar belastning
för industrier som ligger långt
från stordelen av konsumenterna. Den
frågan diskuterades i kammaren för
någon vecka sedan, och jag skall inte
upprepa vad jag då sade.
Men nog förvånar det mig att utskottet
så lättvindigt gått förbi hela frågan
om taxesättningen och fraktkostnaderna.
Jag vågar påstå, att förr eller senare
måste frågan tas upp till allvarlig prövning.
Jag vill uttala önskemålet att man
inte dröjer alltför länge; i annat fall
kommer vi i samma situation som i
fråga om lokaliseringspolitiken, där vi
enligt min uppfattning har dröjt alltför
länge med att sätta in åtgärder. De
skulle ha vidtagits tidigare.
Med hänsyn till det uppkomna läget
och på grund av formella svårigheter
skall jag inte yrka bifall till min motion
i detta hänseende — den gällde alltså
frågorna om fraktkostnader och taxesättningen
— utan nöja mig med det
uttalande jag nu gjort.
I fråga om bensin- och oljepriserna
har jag burit fram en motion, nr 1093
i denna kammare, med förslag innebärande
att pristillägget på bensin och
134
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
olja för zonerna 3, 4 och 5 tas bort och
att en motsvarande prisreduktion genomförs
för eldningsolja. Det kan
knappast vara riktigt och inte heller
rättvist att man i landsdelar med långa
avstånd och ibland även dåliga vägar
skall betala högre pris för drivmedlen
än i de delar av landet där avstånden
är korta. Inte heller kan det vara riktigt
att oljan skall vara dyrare inom de
områden av landet där man på grund
av det kalla klimatet måste använda
mer olja. Det blir ju på det sättet dubbel
belastning. Jag anser att det skulle
vara möjligt att åstadkomma en utjämning
härvidlag.
Departementschefen säger att om
företagsekonomiska skäl kan påvisas
för en utjämning av drivmedelspriserna,
så torde initiativ därvidlag komma
att tagas av berörda intressenter. Det är
väl ändå att skjuta problemet ifrån sig
utan att på allvar ta itu med den problematik
det är fråga om. Att det finns
företagsekonomiska skäl är väl ställt
utom all diskussion. Några ören mera
per liter bensin blir ju sammantaget en
mycket väsentlig belastning, som fördyrar
alla livsförnödenheter genom ökade
fraktkostnader. Belastningen kommer
givetvis att i stor utsträckning få bäras
av företagsamheten.
Det finns alltså enligt min mening
skäl att ta itu med denna fråga. 1 reservation
16 har man enligt min mening
gått dessa synpunkter till mötes i
viss utsträckning och jag kommer därför
vid voteringen att rösta för den
reservationen.
Men när vi talar om fraktkostnaderna,
herr talman, kan jag inte underlåta
att peka på betydelsen av att sjötransporterna
kan fortgå så lång tid av året
som möjligt även på Norrland. Jag har
vid flera tillfällen motionerat om en förbättrad
isbrytarberedskap. Jag är övertygad
om att den frågan har stor betydelse
i detta sammanhag. Så länge den
svenska isbrytarflottan endast består av
fyra fullt användbara enheter måste
särskilt det norrländska näringslivets
företrädare med viss oro motse varje
issäsong, och det kan inte undgås att
de som skall etablera sig i framför allt
övre Norrland måste känna en viss oro
inför detta förhållande. Problemet är
enligt min mening synnerligen allvarligt,
eftersom utvecklingen har gått därhän,
att sjöfarten så långt möjligt måste
hållas uppe med lika regelbundna turer
under vintermånaderna som under övriga
månader av året. Det är inte bara
exportintressena som nödvändiggör
detta utan också näringslivets försörjning
med bränsle och andra råvaror.
Företagen är numera inställda på en
begränsad upplagring och måste sålunda
få förråden påfyllda betydligt oftare
än förr. För särskilt det norrländska
näringslivet utgör det helt enkelt ett vitalt
intresse att vår isbrytarflotta snarast
förstärks.
Jag har velat påpeka detta i samband
med frågan om fraktkostnaderna, därför
att detta förhållande enligt min mening
i betydande utsträckning inverkar
när det gäller just fraktkostnaderna.
Jag skall inte uppta tiden längre,
utan vill sluta med att uttala den förhoppningen,
att lokaliseringspolitiken
skall få en sådan inriktning att den blir
till verkligt gagn för de delar av vårt
land, där vi nu i första hand sätter in
åtgärder i denna riktning. Jag vill gärna
säga att jag anser det viktigt att man
på denna punkt har en riktig planering,
och att man vid den planeringen har en
mycket nära kontakt med näringslivet
och dess organisationer, och det förutsätter
jag att man skall kunna åstadkomma
i de planeringsorgan som man
skall skapa ute i länen. Det är angeläget,
att man inte gör alltför många
misstag — något enstaka sådant kan
man väl inte undgå. Det som hände under
frihetstiden får inte än en gång
upprepas. Också då satsade man mycket
hårt på en aktiv lokaliseringspolitik.
Men den var illa planerad, illa genomtänkt
och illa genomförd, och därför
Onsdagen de» 16 december 1904 em.
Nr 42
135
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
kom man mycket snart att fa bevittna
eu industridöd som var allt annat än
lycklig. Jag förutsätter att man denna
gång skall genomföra lokaliseringspolitiken
på ett sådant sätt, att den ger
bestående positiva resultat.
Fru THUNVALL (s):
Herr talman! Efter alla inlägg som
gjorts i denna debatt är kanske inte
mycket kvar att tillägga och jag skall
bara ta upp några detaljer. Men först
skulle jag vilja säga ett par ord till
herr Westberg.
Herr Westberg nämnde att herr Hagnell
hade talat om dem som ville bromsa
och dem som ville stoppa, men det
är väl inte så säkert att herr Westberg
behöver ta åt sig herr Hagnells anmärkning.
Det var väl närmast centerpartiet
som herr Hagnell syftade på.
Jag hade inte tänkt ta upp centerpartiets
inställning eftersom flera talare
gjort det förut, men herr Westberg
nämnde något om att det nät av tätorter
man talar om kunde ha grövre eller
finare maskor. Vi som hört och sett
vad som sades från centerpartihåll under
valdebatten har nog den uppfattningen,
att det var ett mycket finmaskigt
niit man arbetade med den gången.
Vad beträffar möjligheterna att komma
till rätta med oljepriserna kan inte
jag tänka mig annan väg att gå än att
förstatliga det hela, men det var väl
inte riktigt herr Westbergs mening.
I övrigt skall jag som sagt bara ta
upp några detaljer eftersom jag hade
tillfälle att beröra dessa problem i
höstens remissdebatt. Det är ju inte
första gången lokaliseringsfrågan debatteras
här i riksdagen. Men debatten
har ändrat karaktär. Tidigare har problemen
tagits upp nästan uteslutande
av talare från norrlandsbänkarna. Vi
har krävt åtgärder för att hejda den
stora utflyttningen från våra trakter till
storstadsområdena; när den Näslundska
utredningen pågick begärde vi att den
skulle arbeta i snabbare takt o. s. v.
Någon sade i dag att detta var eu
maratondebatt. Debattens längd är väl
just en av förändringarna. När frågan
behandlas i dag finner vi på talarlistan
representanter också från andra landsdelar,
de flesta kanske av det skälet att
de vill rädda litet också åt sin egen
bygd men många faktiskt också av intresse
för norrlandsproblemet. Jag vill
inte bestrida att den strukturomvandling
som med allt större kraft pågår i
vårt land kan förorsaka problem på
andra håll också och inte bara i Norrland.
Men att det skogrika Norrland har
kommit i det läge som det gjort beror
på den höga rationaliseringstakten i
skogsbruket. Förändringarna kom litet
hastigt på för många kommuner när
bolagen ville rationalisera i alltför hård
takt.
Den ensidighet i många orters näringsliv,
som fru Hörnlund talade om,
har också varit särskilt utpräglad för
Norrlands del. Inrikesministern understryker
också att det inte är lyckligt
när sysselsättningsmöjligheterna på det
sättet är begränsade till en enda näringsgren,
och han betonar att detta varit
orsak till många av de problem som
Norrland brottas med. När arbetet tryter
i skogen finns inga alternativ i hemorten.
Det har vi sett många exempel
på just i Norrland. En aktiv lokaliseringspolitik
måste därför innebära, att
ortens näringsliv kompletteras på sådant
sätt att flera sysselsättningsalternativ
kan erbjudas.
Ett annat problem för Norrland har
varit och är alltjämt de alltför få arbetsmöjligheterna
för kvinnlig arbetskraft.
Inrikesministern säger att det inte
bara var av artighet han nämnde
kvinnorna i dagens debatt och deras
sysselsättningsproblem. Det tror jag. Vi
vet ju att det i landet som helhet råder
arbetskraftsbrist och att arbetsmarknaden
är i stort behov av den kvinnliga
arbetskraften i allt större utsträckning,
och detta inte enbart i s. k. typiska
kvinnoyrken. Men stora grupper av des
-
13(5
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
sa kvinnor är bosatta i de delar av
landet där arbetstillfällen inte finns i
tillräcklig omfattning. Denna kvinnliga
arbetskraft finns inte redovisad på arbetsförmedlingarna,
framhöll fru Holmberg.
Vi har i vår kommun företagit
just sådana förfrågningar som fru Holmberg
föreslog att man skulle kunna göra,
och vi har fått veta att många av
hemmakvinnorna önskar arbete utom
hemmet.
Inrikesministern sade att det blir de
regionala planeringsråden som får se
till att de företag som kommer till
stånd kan skapa sysselsättning för såväl
män som kvinnor. Det hoppas jag
också. Detta och mycket annat som hör
ihop med aktiv lokaliseringspolitik blir
beroende av planeringsrådets sammansättning.
Dessa råd kommer att få stort
ansvar.
Det kan bl. a. behövas utbildning och
omskolning av den kvinnliga arbetskraften.
Därvid måste arbetet planeras
i samband med lokaliseringssträvandena.
Det kan inte vara riktigt att som nu
skett på sina håll — exemplet är från
en expanderande stad — att man omskolar
kvinnor från handels- till kontorsarbete
men sedan i arbetsförmedlingen
avvisar dem därför att deras ålder
ligger vid 50-årsstrecket. Jag skulle
önska att planeringen sker i samråd
med de organ som rekryterar personal.
På tal om den motion som herr Nilsson
i Gävle berörde är det givet och
naturligt, att vi alla på gävleborgsbänken
vill införliva Gästrikland med
resten av Gävleborgs län men jag förstår
mer än väl herr Ekströms i Iggesund
svårigheter i utskottet, och jag
är beredd att acceptera utskottets skrivning
rörande motionen. Det hade ju
kunnat vara så, att vi inte hade haft
någon representant från Gävleborgs län
med i utskottet, och då hade vi kanske
inte ens fått en så positiv skrivning.
Vad beträffar propositionen i övrigt
har jag med tillfredsställelse läst bankoutskottets
framhållande av att samhäl
-
m. ni.
let har ett ansvar för att strukturomvandlingen
och den ekonomiska expansionen
sker i sådana former och i sådan
takt att de enskilda individernas
trygghet värnas. Det finns därför starka
sociala och mänskliga skäl för samhället
att vidta åtgärder som modifierar
verkningarna av omvandlingsprocessen.
Beträffande statsrådets uttalande om
de ifrågavarande orternas storlek kan
jag instämma med vad herr Westberg
sade. Jag är glad över att det inte står
direkt utsagt att stödet inte får gälla
även mindre orter.
Departementschefen har också understrukit
de anspråk på social och kulturell
service i form av sjukhus, skolor
o. s. v. som invånarna i det nutida samhället
har rätt att framställa. Dessa
uttalanden i propositionen och utlåtandet
i samband med den nya kommunalblocksbildningen
och i synnerhet
inrikesministerns klara besked här i
dag tar jag som bevis på att det sker
en utveckling i rätt riktning, inte minst
för den del av Norrland jag representerar.
Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:
Herr talman! Jag delar inte fru Thunvalls
uppfattning, att de flesta problemen
skall lösas genom förstatligande.
Jag tror inte beller att vi behöver tillgripa
förstatligande för att komma till
rätta med problemet att utjämna priserna
på bensin och olja. Jag tror att
man genom förhandlingar kan komma
mycket långt i detta fall, om man bara
vill på allvar ta itu med den problematik
det här är fråga om.
För övrigt ber jag att få hänvisa till
vad jag har sagt i motionen, nämligen
att jag också kan tänka mig att man
undersöker möjligheten att åstadkomma
en prisutjämning genom en differentiering
av skatten på bensin och
olja. Det tror jag är en möjlighet. Även
om jag är medveten om att utskottet
har ställt sig avvisande till en sådan åtgärd
utesluter det inte att den vägen
Onsdagen den 10 december 1904 cm.
Nr 42
137
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
skulle kunna vara framkomlig. Vi talar
i andra sammanhang om skatt efter
bärkraft, och det skulle kunna vara
tillämpligt även i detta fall.
Fru THUNVALL (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Westberg är väl
medveten om att det är en hel del administrativa
svårigheter förenade med
hans förslag. Det enklaste sättet att lösa
problemet vore ett förstatligande av
oljehandeln. Vi har ju inte bara ett,
två eller tre bensinbolag att komma till
rätta med.
Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:
Herr talman! Det kan väl knappast
vara så enkelt att förstatliga oljehandeln,
som fru Thunvall tror. Det har
förekommit en mycket omfattande utredning
på den punkten utan att den
har lett till något resultat.
Herr NILSSON i Tvärålund (ep):
Herr talman! Eftersom debatten nu
alltmer lider mot sitt slut för i dag
skall jag ägna mig åt att kommentera
en del av vad som sagts. Det kan naturligtvis
endast bli fråga om en del axplock.
Om man så här sent på kvällen bedömer
hur debatten förflutit kan man nog
säga att det har hettat till ibland, särskilt
i replikskiften mellan socialdemokrater
och centerpartister. Förklaringen
måste vara att det finns en skillnad,
och kanske en rätt avgörande sådan,
vad vet jag, mellan socialdemokraternas
och centerpartisternas uppfattningar.
Motsättningarna mellan socialdemokrater
och centerpartister har förstorats
under de senaste åren på grund av socialdemokraternas
ensidiga satsning på
flyttningspolitiken. Det bär funnits en
villighet att öka resurserna för flyttning
av människor och en kallsinnighet i
vissa fall mot initiativ för lokaliseringspolitiska
åtgärder.
Den kallsinnighet jag talar om åskådliggöres
rätt markant exempelvis genom
att vissa förslag som lokaliseringsutrcdningen
rekommenderade och som gick
ut på lokaliseringsstimulerande åtgärder
avvisats av regeringen, medan regeringen
i stället infört andra moment
i arbetsmarknadspolitiken som avvisats
av remissorganen.
Hettan i debatterna från socialdemokratiens
sida kan jag också förstå. Jag
ser den som ett uttryck för motvilligheten
från det hållet att gå med på en
politik som vi strävat för i så många
år och som är förknippad med den, som
vi ser det, största fråga vi behandlat
under höstriksdagen — debattörerna i
frågan om det nya gymnasiet får ursäkta
min uppfattning på denna punkt. Nu
erkännes principen om en aktiv lokalisering
som varande mycket väsentlig.
Det är inte längre tal om en bygderomantik
utan om en väsentlig fråga.
Hettan i debatten kan väl också förklaras
av att det är två olika uppfattningar
som här möts om hur samhäller
bör byggas för framtiden. Herr
Hagnell ville beteckna vårt alternativ
som ett småborgerligt mittenalternativ.
Om jag skulle försöka mig på att karakterisera
hans syn på dessa ting skulle
jag närmast vilja säga, att hans uppfattning
är ett storsocialistiskt ytterlighetsalternativ
eftersom vårt är ett mittenalternativ.
Jag kan också förstå att det kan kännas
besvärande för socialistiska centraliseringspolitiker
när man nu går in för
ett, som man säger, småborgerligt alternativ
— i all synnerhet som det alternativet
fått stöd från människor i såväl
tätorter som i glesorter vid höstens val.
Förespråkarna för koncentrationspolitiken
hämtar sina ideal från de produktionsteorier
som såg dagens ljus på
1800-talet. De är i dag föråldrade. När
det gäller de produktionsmässiga och
ekonomiska målsättningarna för lokaliseringspolitiken,
sådana de framställes
i lokaliseringsutredningen och även i
propositionen, vill jag säga att vi från
vårt håll helt ansluter oss till dessa
5* — Andra kammarens protokoll 1964. Nr 42
138
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
målsättningar. Men vi vill dessutom sätta
in människan i sammanhanget. Jag
syftar på människans frihet att välja
bostadsort och yrke. Något sådant hade
man inte råd till under 1800-talet men
det har vi nu. Det är en av de väsentliga
målsättningarna för dagens politik
såsom vi ser det från vårt håll. Vi har
sagt att vi sätter människan i centrum,
och det är inte minst därför som vi anser
att lokaliseringspolitiken är så väsentlig
i dagens samhälle. Dessa synpunkter
har tidigare utvecklats av herr
Johannes Antonsson varför jag inte
skall beröra dem mera.
Det har tidigare i dag sagts av många
talare, att lokaliseringsfrågan inte enbart
är en norrlandsfråga. Det har också
åskådliggjorts från vårt håll även
därigenom att förespråkarna för en aktiv
lokaliseringspolitik i stor utsträckning
varit sörlänningar. Inom vårt parti
har vi inte ett sörlandsproblem eller ett
norrlandsproblem i fråga om lokaliseringspolitiken
-— något som jag tror
finns inom en del andra partier här i
riksdagen.
Nej, lokaliseringspolitiken är lika
viktig för tätregionerna som någonsin
för glesregionerna. Det är roligt att så
många upptäckt detta.
Under gårdagens interpellationsdebatt
om bostadsbyggandet framhöll statsministern
vilka svårigheter som förelåg
på bostadsområdet, främst i tätregionerna
och inte minst i stockholmsregionen.
Interpellanten, herr Hammarsten
från Norrbotten, påpekade att planerna
för Norrbottens del innebär en
minskning av bostadsbyggandet från
2 000 lägenheter för två år sedan till
1 200 lägenheter under nästa år. »Var
skall det här sluta om det fortsätter»,
var herr Hammarstens kommentar.
I kväll har jag hört att förhållandet
är likadant i Kalmar län som i mitt
eget hemlän Västerbotten och i Norrbotten.
En inskränkning av bostadsbyggandet
i områden där man ämnar driva
en aktiv lokaliseringspolitik hindrar
just denna avsikt.
Hur är det då med industri- och bostadsinvesteringarna
i det område som
jag representerar? Om jag tar övre
Norrland som exempel, där det finns
en befolkning på 14—15 procent av
landets totala befolkning, är bostadsbyggandet
ungefär 11 procent av det samlade
bostadsbyggandet i landet. Industriinvesteringarna
rör sig om 10 procent
av de samlade industriinvesteringarna
i landet. Investeringarna på dessa
områden är alltså lägre än vad som
motsvaras av befolkningstalet. Vi behöver
upprätthålla och helst öka bostadsbyggnadsverksamheten,
om man skall
kunna räkna med att inte den sidan av
utvecklingen skall bromsa den aktiva
lokaliseringspolitiken.
Det är inte minst på bostadsområdet
som jag tror att lokaliseringspolitiken
ger en mycket god effekt. Bilen förkortar
avstånden. Några mil mellan hem
och arbetsplats betyder numera inte så
mycket. Jag skall nämna ett exempel.
En fabrik i Skellefteå med några hundra
anställda har sin verksamhet förlagd
ett par mil utanför staden i en rätt
stor bondby. Företaget har sugit upp
den arbetskraft, som blivit frigjord genom
strukturomvandlingen i skogsbruket
och jordbruket, och de flesta bor
kvar i sina tidigare lägenheter. Samhällets
kostnader för samhällsplanering
i olika avseenden är här ett minimum.
Enligt min uppfattning går det inte
att enbart bygga bort bostadsbristen
som man av vissa talares yttranden i
bostadsdebatterna kunde frestas tro vara
möjligt. Lokaliseringspolitiken är ett
väsentligt instrument när det gäller att
få bukt med bostadssvårigheterna i tätregionerna.
Av slutet av statsrådets stora anförande
här i dag framgick att han med kraft
ämnade driva en verkligt aktiv lokaliseringspolitik.
Man måste fråga sig vilka
möjligheter han har till detta. Jag
tror inte att hans förutsättningar är särskilt
stora — jag tänker inte på hans
rent personliga resurser, och hans goda
vilja vill jag på intet vis ifrågasätta —
Onsdagen <lcn l(i december 19(54 em.
Nr 42
1.49
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
men de materiella resurserna är för
små. Statsrådet har bär i dag bl. a. sagt,
att centern inte vill ge medel och resurser
för de målsättningar som centern
har salt upp i sin motion, .lag tycker
att det är ett underligt påstående. Om
vi läser reservationerna, finner vi, att
centern yrkat 40 miljoner kronor mera
i bidrag till industrihusbyggnader och
50 miljoner kronor mera till kreditgarantier.
Vi vill vidare behålla investeringsfonderna
tills vi fått ett lokaliseringsinriktat
skatteinstrument. Det föreliggande
utskottsförslaget innebär däremot
ingen avgörande ökning i förhållande
till vad som för närvarande
satsas på lokaliseringsfrågor i olika
sammanhang.
Centerpartiet har inte bundit sig för
framtiden i fråga om medelsbehovet. Det
måste bedömas från år till år. Det är
viktigt att satsa ordentligt nu, eftersom
man väl får räkna med att den största
effekten uppstår just i initialskedet. Talet
om en försöksverksamhet kan jag
inte riktigt förlika sig med. Vi har haft
en försöksverksamhet under 50-talet —
må vara i liten skala — och vi har en
försöksverksamhet utomlands och kan
få erfarenheter därifrån. .lag tycker därför
att vi kan avstå från en försöksverksamhet.
Vi bör helhjärtat satsa på
den lokaliseringspolitik som vi är inställda
på att genomföra i vårt land.
Det är för övrigt riksdagens uppgift att
reformera och ändra lagstiftningen i
takt med tidens krav.
I lokaliseringspropositionen sägs att
arbetsmarknadspolitiken är av yttersta
vikt. När den diskuteras här i riksdagen,
påstås också att man måste spela
med olika instrument i arbetsmarknadsfrågor
för att få full effekt. Man exemplifierar
med Valdemarsvik och andra
orter; därvidlag har det sagts att man
har spelat på hela klaviaturen. När det
nu gäller lokaliseringsfrågorna kan det
sägas att det inte är många stämmor
som man har möjlighet att spela på.
Centern har velat ge fler stämmor till
lokaliseringsinstrumentet. Även om det
är glädjande att vi har kommit dit där
vi står i dag, vill jag säga att betygsättningen
måste vara relativ. .lag är inte
övertygad om att det beslut vi kommer
att fatta ger tillräckliga resurser för att
nå en optimal effekt och uppfylla regeringens
målsättningar och ännu mindre
dem vi har ställt upp i lokaliseringsfrågan.
Jag kan inte säga att jag känner
mig trygg för att det nu kommer att
hända stora ting på lokaliseringsområdet.
Det vore tragiskt om vi går med
för stora förväntningar och beslutet sedan
enbart visar sig vara eu dimridå
och att händelserna sedan flyter i den
gamla vanliga strömmen.
Jag anser att lokaliseringspolitiken
utgör ett medel att påskynda strukturomvandlingen.
Människan får genom lokaliseringspolitiken
alternativ och valmöjligheter.
På denna punkt är jag alltså
av helt motsatt uppfattning till herr
Hagnell, som menade att centerpartiets
politik på denna punkt var att konservera
det gamla samhället och endast innebar
en uppbromsning av strukturomvandlingen.
En lokaliseringspolitik
kombinerad med en aktiv omskolningsverksamhet
är av mycket stor betydelse
i sammanhanget. De ungdomar och andra,
vilka för närvarande omskolas i
Norrland, måste tyvärr till mellan 70
och 80 procent flytta söderut. Så får det
inte vara i fortsättningen.
Herr Hagnell sade också att vi behöver
50 000 nya arbetstillfällen i Norrland
för att ta till vara den friställda
arbetskraften. Ju fler som måste flytta,
desto fler kommer att trängas i tätregionerna
och desto fler tomma hus blir
kvar i de orter, varifrån de har flyttat.
Ett bättre utnyttjande av samhällets
investeringar krävs. Genom en lyckad
aktiv lokaliseringspolitik tror jag att det
blir större valmöjligheter och en bättre
anpassning till förändringar i samhället.
Det har tidigare nämnts här att många
uttalanden i propositionen och även
140
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
i utskottsutlåtandet är oklara. Administratörerna
har därför stora marginaler
för sina bedömningar. Man lämnar åtskilligt
åt dem att bestämma i fråga
om den praktiska utformningen av lokaliseringspolitiken.
Det kan vara på
både gott och ont. Socialdemokraterna
måste faktiskt ursäkta mig, men jag
kan inte frigöra mig från en viss betänksamhet
när administrationen på
detta sätt kommer under socialdemokratiskt
inflytande. Jag har påpekat vissa
förhållanden som tidigare har rått på
detta område och som inte har ingivit
mig i varje fall särskilt stort förtroende.
Jag vet — och det understryker
också socialdemokraterna själva -—
att de har goda förbindelser med LO.
I lokaliseringsfrågan finner jag ingen
större skillnad beträffande Arbetsgivareföreningen.
Den ibland något hetsiga debatten
ingjuter inte heller något större lugn
i fråga om möjligheterna att få en utformning
av lokaliseringspolitiken såsom
vi vill ha den.
Vidare vill jag peka på vad vi resonerade
om i en interpellationsdebatt
i går, nämligen att socialdemokraterna
visat sig alltmer använda administrativa
medel för att i politiken och i samhället
införa moment, som väl riksdagen
egentligen först skulle besluta om.
Jag tror att centern således i framtiden
har en mycket stor uppgift som
pådrivande faktor på detta område.
Något som inte i nämnvärd grad har
berörts i utlåtandet eller i propositionen
är lokaliseringspolitikens uppgift och
betydelse ur försvarssynpunkt. Under
vårriksdagen tog jag upp denna fråga i
en interpellation. Jag tyckte att den
sidan av frågan blivit mer eller mindre
bortglömd i diskussionen. Jag aktualiserade
också frågan på grund av att
Saab i Norrbotten värvade personal till
en mycket stor utvidgning av sin flygplansfabrikation.
Ännu har jag inte fått
något svar från försvarsministern. Jag
vet inte vad det kan bero på. Dessa
förhållanden har knappast nämnts i
propositionen. Jag har inte heller hört
att statsrådet har talat om dem under
debatten här i kammaren i dag.
Det här är inga oväsentliga frågeställningar.
De är värda ett större intresse
än vad man enligt min uppfattning
har visat från regeringens sida.
Herr talman! Jag har tillsammans med
ett par andra ledamöter av denna kammare
väckt en motion, nr 1087. Den tar
upp en del frågor bl. a. rörande den
lokala organisationen. Vi menar att lokaliseringsutredningens
förslag är det
riktiga. Lokaliseringsutredningen framhåller
värdet av det lokala engagemanget
och föreslår därför en organisation
för utformningen av den lokala
handläggningen, som mer överensstämmer
med vad vi menar är behövligt.
Propositionen pekar på att övriga länsorgan
har möjlighet att närvara och att
man skall bilda vissa arbetsgrupper som
skall kunna svara för utredningar och
planeringar av olika slag. Med tanke
på vad statsrådet tidigare nämnde om
de lokala organens uppgift, tror jag
inte det finns någon överkapacitet outnyttjad
på länsplanet som kan tas i
anspråk och åstadkomma särskilt stora
ting.
Vi har vidare tagit upp frågan om befattningshavare
för lokaliseringspolitiska
uppgifter i länsarbetsnämnderna. Jag
har tidigare väckt motion på denna
punkt. Senast i våras debatterades frågan
av riksdagen. Alla borgerliga ledamöter
i statsutskottet hade reserverat
sig för vårt förslag. Det avvisades av
den socialdemokratiska majoriteten,
men diskussionen liksom utskottets
skrivning var, tycker jag, välvillig. Man
menade att frågan skulle behandlas i
samband med lokaliseringspropositionen
och inte i det sammanhang den då
förekom i.
Nu har utskottet spelat över bollen till
regeringen. Sedan blir det väl statsutskottet
som på nytt får behandla frågan.
Beträffande det särskilda stöd som
Onsdagen den IG december 1904 em.
Nr 42
Ml
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
i vissa fall skall kunna utgå till företag
i form av 50 procents bidrag till industribyggnader,
har jag velat få en viss
distinktion på vilka orter som skulle
kunna komma i fråga härvidlag. Utskottet
säger att man inte vill uttala sig
generellt för att centralorter i jordbruks-
och skogsbygder skall kunna erhålla
detta stöd. Det är inte heller vad
vi motionärer har föreslagit, utan vi har
sagt att det skall kunna bli beroende på
det avgörande som det lokala organet
träffar.
Beträffande försöksverksamhet med
utbildning av företagare har utskottet
tillstyrkt vårt förslag. Propositionen avvisade
förslaget. Det är glädjande att
det har kunnat tillstyrkas.
I fråga om rörelsestimulerande medel
har vi motionerat om att de skall
utgå i vanlig ordning till särskilt kvalificerad
arbetskraft.
Eftersom en del av våra önskemål är
tillgodosedda, andra frågor överförda
till att beslutas i annan ordning och då
jag rörande den lokala organisationen
inte har någon förhoppning att få riksdagen
med på vårt förslag på grund av
att vi inte vunnit gehör för det i utskottet,
avstår jag från att yrka bifall
till vår motion. Jag ber att få instämma
med de yrkanden herr Hansson i Önnarp
tidigare har gjort.
Herr JOHANSON i Västervik (s):
Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon diskussion med herr Nilsson'' i
Tvärålund om fördelningen av de resurser
som vi har att fördela. Däremot
kan jag hålla med herr Nilsson i Tvärålund
om att resurserna är för små, och
jag hoppas att vi också är överens om
att vi skall vidta alla de åtgärder som
vi kan vidta för att öka dessa resurser.
Men jag kan icke förstå att en sådan
linje överensstämmer med de reservationer
som centerpartiet har avgivit
i anledning av denna lokaliseringsproposition.
Herr talman! Det förhåller sig väl så,
att det är svårt att klämma ut något mera
ur den citron som man kan kalla
lokaliseringsfrågan; det går nog inte
att pressa ut någon mer droppe än
som redan har gjorts. Men jag vill
ändå fresta kammarens tålamod med
att nämna, att jag har svårt att smälta
propositionen och utskottets skrivning
om specialdestineringen av det statliga
stödet till vissa områden. Man har angivit
de fyra nordligaste länen samt
Hälsingland, norra delen av Kopparbergs
län, nordvästra Värmland, Dalsland
och norra Bohuslän. Sedan har
man i en särskild passus sagt, att i särskilda
fall förutsättes stöd kunna lämnas
i övriga delar av landet. Men detta
skall som sagt ske endast i »särskilda
fall». Jag har mycket svårt att förstå
varför man på detta sätt specificerar de
delar av landet som så att säga skall
prioriteras när det gäller dessa statliga
bidrag och lån. Svårigheterna och problemen
finns ju även på andra håll inom
kommunblocksregionerna, även om
dessa för dagen inte är lika accentuerade.
Men man skall kanske vänta tills förhållandena
är sådana, att samma svårigheter
föreligger att rätta till vad som
har blivit snedvridet — ty man kan ju
också snedvrida genom att man begränsar
stödet i detta sammanhang till
vissa angivna områden. Borde det inte
ha räckt med att hänga upp de statliga
stödåtgärderna på den allmänna målsättning
och förutsättning som angivits
i propositionen, nämligen att stödet
skall sättas in på de områden som från
samhällsekonomisk synpunkt framstår
såsom lämpliga lokaliseringsorter och
att man syftar till att främja en sådan
lokalisering av näringslivet, att landets
tillgångar av kapital och arbetskraft
fullt utnyttjas och fördelas på så sätt,
att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
främjas. Det är väl inte absolut
säkert att denna senare målsättning, som
enligt mitt förmenande bör stå i förgrunden,
alltid överensstämmer med
142
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
den specialdestinering av det statliga
stödet som propositionen och utskottsutlåtandet
angivit. Gör den emellertid
det, så kommer ju omnämnda områden
i fråga när det gäller dessa statliga stödåtgärder,
utan att man utesluter andra
områden som har eller som står inför
samma problem som de förstnämnda
områdena och där de statliga åtgärderna
kanske kunde bli mer begränsade
men ändå ge ett snabbare ekonomiskt
framåtskridande.
Även om man från centerpartiets sida
vill skjuta det ekonomiska framåtskridandet
i bakgrunden, så är en sådan åtgärd
kanske inte lika lätt att försvara
utåt som det kan vara att göra det här i
kammaren.
Vad jag nu sagt innebär inte att jag
bortser från de norrländska problemen
med utflyttning av arbetskraftsöverskottet,
utan bara att jag ser Norrland
som en del — och en stor del — av det
övriga Sverige. Jag anser att vi bör göra
allt för att få den kaka som vi har att
dela på så stor som möjligt för att i
första hand därigenom kunna ge mer åt
i dag eftersatta grupper.
Ett annat problem, som också berör
denna fråga och som inrikesministern
var inne på, är ju den kvinnliga arbetskraftsreserven,
den arbetskraft som
önskar komma ut i förvärvsarbete men
som saknar arbetstillfällen på orten eller
i närheten av hemorten. Tag dessa
brukssamhällen med endast en industri
och en tung sådan! Man må väl ha vilken
uppfattning som helst om att inget
yrkesområde skall vara tabu för våra
kvinnor, men är man i dag beredd att
skicka in kvinnor i en industri med
tungt och pressande arbete? Företagen
tycks i varje fall hesitera inför att ta in
dem.
Därför har vi dessa förhållanden som
nu råder: å ena sidan är det kvinnor
som inget högre önskar än att få komma
ut i förvärvsarbete men som hindras
av att inget arbete finns för dem på platsen
och å andra sidan är det områden
m. m.
där man faktiskt skriker efter denna
arbetskraft; arbetskraftstillgång inom
ett område, arbetskraftsbrist inom ett
annat. Och dessa förhållanden är på
intet sätt signifikativa för de områden
som nämnts i utskottsutlåtandet och i
propositionen nr 185.
Herr talman! Jag har inget yrkande,
då det inte föreligger något reservationsyrkande
i anslutning till den motion,
nr 1082, som jag undertecknat, och jag
har heller inte mycket till övers för något
demonstrationsyrkande.
Herr SVANBERG (s):
Herr talman! Den debatt vi för i dag
är ingalunda ny. Den har pågått sedan
mycket lång tid. I tidningspressen, vid
möten av olika slag o. s. v. har frågan
om lokaliseringspolitiken diskuterats,
och våldsamma överdrifter har förekommit
på många håll. Det har talats
om subventioner till dessa områden, om
ekonomiskt lättsinne, vildmarksromantik
m. m. Jag tror det är nyttigt att vi i
dag konstaterar att detta tal skjutit betänkligt
över målet. Det är för mig som
norrlänning ett nöje att kunna instämma
i propositionens målsättning, att lokaliseringspolitiken
skall medverka till
en sådan lokalisering av näringslivet,
att landets tillgångar på kapital och arbetskraft
blir fullt utnyttjade och fördelas
så att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
främjes. Här är det inte tal
om att man skall göra eu lokalisering
till norrlandslänen därför att det är
synd om norrlänningarna, utan det gäller
att utnyttja även det områdets resurser,
inte minst den arbetskraft som
finns där. Talet om subventioner, då
kapital fraktas till ett område där faktorn
arbetskraft finns, tycker man är
riktigt, men när man med statliga subventioner
flyttar arbetskraft till områden
där den faktorn saknas är det inte
en befogad lokaliseringspolitik. Jag kan
inte finna någon logik däri och är glad
att kunna konstatera att målsättningen
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Nr 42
149
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
för lokaliseringspolitiken iir vad vi alla
varit ense om.
I motion II: 1092 har vi framfört vissa
önskemål som delvis har godtagits av
utskottet. Det har accepterat vår syn
på säkerheterna för de lån som utlämnas,
att huvudsaken inte skall vara en
bankmässig prövning, säkerhet i fast
egendom etc., utan att det väsentliga
är att pröva om projekten ur företagsekonomisk
synpunkt är försvarbara.
Detsamma gäller i fråga om amorteringen.
Däremot har utskottet inte velat
biträda vårt förslag att man också skall
kunna få lån till rörelsekrediter. Utskottet
har kanske mest tänkt på stora
företag och ansett att de inte behöver
lån för sådana ändamål. Vad vi motionärer
framför allt tänkt på är små företag,
som har stora problem med att klara
sin kapitalförsörjning. För många av
dem är just rörelsekapitalet av väsentlig
betydelse. Jag skall emellertid inte ställa
något yrkande på denna punkt — det
är meningslöst mot ett enhälligt utskott.
Men jag hoppas att frågan om rörelsekrediten
för små företag skall kunna
klaras.
I utskottsutlåtandet beröres även problemen
för de områden där inga lokaliseringsinsatser
kan göras, alltså de områden
där man inte kan förbättra förhållandena.
De problemen, säger man,
måste avhjälpas med andra metoder.
Jag tror att det är väsentligt att just
lokaliseringsråden i länen får vara med
och föreslå sådana åtgärder. Det kan bli
fråga om åtgärder som berör olika departement.
Den reservation som föreslår
en särskild utredning beträffande
glesbygdens problem är, anser jag, mera
till skada. Vi behöver inte fler utredningar,
tvärtom. De problem som finns
på detta område tror jag kan tas upp
av de utredningar som redan finns. Jag
stöder därför utskottets förslag på denna
punkt.
Till sist vill jag säga några ord om
vad som i propositionen och utskottsutlåtandet
framhålles beträffande den
statliga företagsamheten. I Norrbottens
län har vi sedan gammalt erfarenhet av
vad eu lokaliseringspolitik i form av
statliga företag innebär. De har betytt
kolossalt mycket under årens lopp. Men,
som herr Hagnell sade tidigare i dag,
har sysselsättningen inom de statliga
företagen gått ned mycket brant de senaste
åren. Det måste därför vara en
angelägen uppgift att se till att de statliga
företagen följer med i utvecklingen,
visar djärvhet och inte större tveksamhet
och pessimism än man väntar sig
av de privata företagen inom området.
Jag tror att man mycket snabbt bör
komma fram till åtgärder i form av
statliga företag. Vore det alldeles orimligt
att tänka sig att Norrbottens järnverk,
som staten äger, kunde följas upp
av statliga industrier i form av maskinindustri,
mekanisk industri e. d.? Jag
hoppas att man snabbt och helst omedelbart
skall göra något på detta område,
då frågan är av stor betydelse. Man
vill inte vänta i fem år och se vad som
händer. Jag är övertygad om att regeringen
följer frågan och gör vad den
kan.
Jag har inte något annat yrkande än
bifall till utskottets förslag.
Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):
Herr talman! Jag skall göra några
kommentarer i anslutning till dels vad
centerpartiet i partimotionen har yrkat
om att sådana åtgärder som i propositionen
föreslås för det norra stödområdet
även skall kunna vidtas i östra
Götaland, dels motionsyrkanden från
några av oss ledamöter från sistnämnda
område.
Jag förstår mycket väl att det måste
kännas så som herr Johanson i Västervik
uttryckte det, då han förklarade att
han inte var nöjd med propositionen,
enär han skulle ha velat att där föreslagna
åtgärder även skulle kunnat tillgripas
på andra håll inom landet. Han
tänkte väl då närmast på Kalmar län.
Man har väntat sig mycket av denna
144
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
proposition nr 185 och hyst stora förhoppningar
om att den även skulle innebära
fördelar för de östra delarna
av Götaland. Den avviker vad beträffar
sydöstra Götaland från vad man kunde
förvänta sig på grund av de bedömningar
som hade gjorts i den Näslundska
utredningen. I våra motioner I: 877
och II: 1076 har vi yrkat att detta område
skulle omfattas av de åtgärder som
föreslås för norra stödområdet. Vi tycker
att det är skäligt från den utgångspunkten
att man bör få en någorlunda
jämn balans i fördelningen av näringslivet
landet över.
Kalmar län har ju sedan ett trettiotal
år tillbaka fått vidkännas en befolkningsutveckling
som jämfört med rikets
medeltal varit särskilt ogynnsam.
Nettoförlusterna av flyttningsrörelserna
har varit stora för Kalmar län. Under
perioden 1930—1962 uppgick de således
till 24 000 personer eller cirka 750
per år i medeltal. Födelseöverskotten
i början av perioden har mildrat den
negativa befolkningsutvecklingen, men
under senare år har en försämring varit
tydligt märkbar. Anledningen är att
även i detta område den fortgående
strukturomvandlingen inom olika delar
av näringslivet har gjort sig gällande.
Länet har samtidigt en betydande reserv
av kvinnlig arbetskraft genom den
låga yrkesverksamhetsgraden. Denna
har dessutom inte ökat i samma takt
som i landet i övrigt. En verksam nyetablering
är nödvändig. Om denna inte
kommer till stånd är alternativet fortsatt
utflyttning.
Kvaliteten hos de företag som existerar
där är god. De klarar sig bra
både på den inländska och den utländska
marknaden. Det är kvantiteten
som är otillräcklig, vilket man bör på
ett eller annat sätt råda bot på genom
åtgärder från samhällets sida. Det har
sagts tidigare i debatten att man inte
skall splittra åtgärderna, men man
måste väl finna det önskvärt att man,
samtidigt som de områden som bäst
behöver stöd också får det, åstadkommer
balans mellan landets olika delar.
Herr Hagnell yttrade förut i dag att
östra Götaland inte hade att vidkännas
lika stora svårigheter som Norrland.
Om man läser i propositionen 185,
sidorna 171—172, vad departementschefen
där säger om den kvinnliga yrkesverksamheten
finner man att den
för Kalmar, Gotlands och Blekinge län
är relativt låg i förhållande till riksmedeltalet.
Det har också talats om jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelses uppbyggnad,
storlek och företagsformer. Med
anledning därav skulle jag vilja göra
några kommentarer. Jag kan inte förstå
vad detta har med denna debatt att
göra. Man försöker tydligen kasta sten
på centerpartiet i brist på argument.
Såvitt jag kan förstå är det’ troligtvis
ingen bransch i vårt land som har sina
företag så spridda som just jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse. Det ligger
i stället till så att konsumentbetonade
kooperativa organisationer lägger ned
sina allivsbutiker på landsbygden och
bygger varuhus i städerna, och så får
jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
svara för tillvaron av allivsbutiker,
där Konsum dragit in sina butiker.
I de båda motionerna 1:877 och II:
1076 har föreslagits att stöd skall kunna
utgå till turistanläggningar i sydöstra
Götaland. Detta område är lämpligt
och ganska attraktivt för turister.
Då i synnerhet Öland och Gotland är i
behov av förbättrade inkomstkällor,
vore det riktigt att samma stöd utginge
här som till norra stödområdet. Det är
ytterst svårt med vanligt finansieringssätt
för enskilda personer att kunna
åstadkomma de hotellanläggningar som
man anser bör komma till stånd.
Vi har också som ett led i lokaliseringsmöjligheter
för det särskilt svårt
utsatta Öland föreslagit att ett fraktbidrag
skulle utgå till fraktkostnaderna
över Kalmarsund intill dess den planerade
bron blir färdig, då detta ännu
Onsdagen den 1(5 december 1904 em.
Nr 42
145
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. m.
dröjer elt ovisst antal år. Det är ju enligt
riksdagens tidigare uttalade mening
avsikten att bron skall bli avgiftsfri,
och det tycker jag är riktigt. Nuvarande
fraktkostnader förhindrar lokalisering
till Öland. Jag vill i detta sammanhang
nämna ett så gott som dagsaktuellt
fall. En framstående kemiskteknisk
industri, AB Glykocid i Stockholm,
önskade av olika skäl byta lokaliseringsort.
Företagsledningen övervägde
Mörbylånga, dels av samhällssolidariska
skäl, dels som pionjärföretag,
vars produkter ej var baserade på
öns egna råvaror. Allt var så gott som
klart, men man hemställde till SJ om
fraktkostnadsberäkning, och av denna
fann man att frakten över Kalmarsund,
intill dess bron blir färdig, skulle försvåra
konkurrenskraften i sådan grad
att man backade ur.
Ett intagande av sydöstra Sverige i
samma stöd som för Norrland betyder
inte att man tar något från Norrland,
då centerpartiet som sagts tidigare föreslår
ökade kapitalresurser. Exemplet
med AB Glykocid visar att här finns
lokaliseringsproblem och lokaliseringsobjekt
utan att man behöver inkräkta
på Norrland.
Med det sagda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till de till bankoutskottets
utlåtande nr 48 fogade reservationerna
nr 5, It och 13.
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! Det har sagts så mycket
i denna debatt att det inte finns några
möjligheter att tillföra den nya synpunkter.
Emellertid har jag ansett att
jag bör göra några reflexioner, främst
ur lokal synvinkel.
Under de många och för många människor
också långa år, som man här i
landet motsett statsmakternas ståndpunktstagande
till en samhällelig lokaliseringspolitik,
har man ibland gripits
av misströstan. Behovet av en sådan
aktivitet har framstått klarare år från
år, men svårigheterna att åstadkomma
den har tett sig nästan övermäktiga. En
samhällelig lokaliseringspolitik har som
svårknäckt nöt påmint om den kommunindelningsreform,
som framsynta
kommunalmän ansåg nödvändig redan
för 30 år sedan. En av dessa — jag tror
att det var Oskar Lokander i Kristinehamn
— lär ha sagt, att en kommunindelningsreform
i vårt land kunde genomföras
endast efter ett krig som vi
varit indragna i och varur vi utgått
som förlorare. Endast då kunde man
tänka sig att allmännyttan skulle förmå
att tillfoga allsköns principer det nödvändiga
nederlaget.
Faktum är också att man t. ex. i våra
grannländer, främst då Norge, som på
sätt och vis lidit ett nederlag även om
det varit bland de segrande, efter kriget
har kunnat angripa lokaliseringsfrågorna
mer fördomsfritt än vad som
kännetecknat debatten i vårt land. Personligen
tror jag att opinionen i våra
grannländer var luttrad efter kriget och
att man där kände starkt för de svaga,
för de oförskyllt eftersatta i samhället.
Resultaten i Norge är enligt min mening
sådana att de uppmuntrar oss här
i Sverige att ta exempel från vårt västra
grannland när vi söker öka sysselsättningen
i perifera bygder genom en
aktiv samhällelig lokaliseringspolitik.
Riksdagsbeslutet i dag kommer enligt
min mening att inleda en ny epok på
detta område.
För dagen är det väsentligt att riksdagen
antar regeringens riktlinjer sådana
de redovisats i utskottets här föreliggande
utlåtande. Huruvida beloppen
är tillräckliga eller otillräckliga
kan ingen med bestämdhet uttala sig
om i dag. Det viktiga är att den organisation,
som skall förvandla de teoretiska
principerna till realistiska framgångslinjer
och konkreta åtgärder,
snabbt träder i funktion. När så skett
och man samlat erfarenhet kan man
bedöma om dagens resurser måste spädas
på. Mot denna bakgrund framstår
146
Nr 42
Onsdagen den 16 december 1964 em.
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
vissa av oppositionens reservationer
som meningslösa överbud.
Herr talman! Det har sagts att reservation
nr 7 innebär en typisk demonstration,
utformad med valtaktiska
sidoblickar mot Norrlands inland. I
motionen begäres en ny utredning rörande
det norrländska inlandets glesbygder.
En sådan utredning skulle fördröja
igångsättningen av en aktiv lokaliseringspolitik
i dessa bygder. Det
är ytterst oklokt att förorda en utredning
som omfattar hela inlandsregionen.
Alla kommer säkerligen ihåg de
stora norrlandsutredningar som inte
avsatt några praktiska resultat men väl
många digra betänkanden. Genom den
organisation, som nu byggs upp, och
med stöd av landsting och företagarföreningar
samt andra länsorgan och
branschorganisationer bör man snabbt
kunna angripa problemet genom praktiska
konkreta åtgärder även i inlandet.
Vi skall inte, som reservanterna
förordar, sticka huvudet i busken och
avvakta ett nytt betänkande kanske om
fem år eller något liknande.
Herr talman! Det finns gott om utredningar
på det här området. I Norrbotten
har vi Tornedalsutredningen,
vars förslag sedan två, tre år tillbaka
omsätts i praktisk företagsamhet. Vi
har för Norrbottens läns vidkommande
genomfört en stor inlandsutredning
o. s. v. Även på andra håll har företagits
utredningar, bl. a. i Jämtlands län.
Jag vill erinra dem, som har denna
kolartro på fortsatt utredning i detta
skede av utvecklingen, om att jordbruksminister
Norup år 1955 tillsatte
en utredning som skulle klarlägga alla
olösta norrlandsfrågor. Vi blev glada:
Norrland skulle komma först — bli
först färdigt — i hela landet med den
saken! I dag tycks herr Norups partivänner
inte ens vilja tala om denna
utredning. Kanske var det emellertid
denna utredning som kom herr Larsson
i Hedenäset att citera skaldens ord
om kravbrev till de medellösa. Person
-
ligen tror jag att om riksdagen skulle
följa hans rekommendationer på denna
punkt, skulle kravbrevens antal bli större,
och de skulle drabba många flera än
som sker därest vi godtar utskottets
förslag.
Herr talman! Med tanke inte minst
på glesbygderna i Norrlands inland yrkar
jag bifall till utskottets hemställan
på samtliga punkter.
Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på
förslag av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta behandlingen av förevarande
utlåtande samt behandlingen
av övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till morgondagens sammanträde.
§ 2
Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från första lagutskottet:
nr 405, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i 6 kap. strafflagen; och
nr 406, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen av
delgivningsverksamheten efter förstatligandet
av polisväsendet m. in., såvitt
propositionen hänvisats till lagutskott;
från jordbruksutskottet:
nr 399, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1964/
65, såvitt propositionen avser jordbruksärenden,
jämte i ämnet väckta motioner;
samt
från särskilda utskottet:
nr 407, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reformering av
de gymnasiala skolorna m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
§ 3
Justerades protokollsutdrag.
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
147
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 23.51.
In fidem
Sune K. Johansson
Torsdagen den 17 december
Kl. 11.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollet för den 11 innevarande
december.
§ 2
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. (forts.)
Herr förste vice talmannen meddelade,
att den från gårdagens sammanträde
uppskjutna överläggningen rörande
bankoutskottets utlåtande nr 48,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid ordet, i enlighet
med förut gjord anteckning, till
Herr JÖNSSON i Ingemarsgården, som
yttrade:
Herr talman! Lokaliseringspolitiken
är ett kärt debattämne. Det stod klart
redan i årets valrörelse, och det har
även framgått av den rad talare som
här i kammaren belyst problemen ur
olika synvinklar. Vi som representerar
det norrländska inlandet vet att det är
något av en livsfråga för våra bygder
att snara åtgärder vidtages för att öka
industrialiseringen och därmed sysselsättningen.
Herr talman! Skulle jag följa det gamla
ordstävet »Varav hjärtat är fullt det
talar munnen», skulle jag nu hålla ett
långt och ingående resonemang om
dessa problem. Med hänsyn till de ärade
kammarledamöternas önskan om
snara julferier skall jag söka begränsa
mitt inlägg. Jag skall därför instämma
med de tankegångar som herr Larsson
i Umeå i början av debatten framförde
om lokaliseringspolitiken i stort. Vad
jag särskilt vill understryka är att inlandets
speciella problem skall beaktas
vid tillämpningen av de beslut som
riksdagen snart skall fatta. Regler för
denna verksamhet är naturligtvis nödvändiga,
och naturligtvis viktigt är hur
de är utformade. Tillämpningen är också
en mycket viktig sak. Hur goda regler
man än stadfäster, kommer resultatet
i stor utsträckning att hänga på hur
de handhas. Därför vill jag vädja till
de myndigheter av olika slag som kommer
att handlägga dessa problem, att de
tillämpar en förnuftig lösning i de olika
konkreta avgörandena.
Herr Larsson i Norderön och jag
har i en motion i denna kammare aktualiserat
de särskilda inlandsproblemen.
Då reservation 7 i utlåtandet till
en del beaktat våra särskilda önskemål
ber jag att få yrka bifall till densamma.
Men låt oss nu inte tro att alla glesbygdsproblem
löses med de nu föreslagna
åtgärderna, även om de, som
jag hoppas, kommer att ge god effekt.
Kommunalskatteutjämning och förbättrade
kommunikationer är två angelägna
önskemål, vilkas förverkligande inte
kan få fördröjas länge.
Till sist, herr talman, skulle jag vil -
148
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
ja göra en liten utvikning i denna debatt
och säga att lokaliseringspolitiken naturligtvis
är en nationell angelägenhet
men att lokaliseringsproblemen är delvis
likartade i våra grannländer. Det
kan därför vara av värde att dessa
problem aktualiseras på det nordiska
planet. När det gäller vägar och kommunikationer
har en del uträttats, men
mer bör göras. Varför inte göra något
på turismens område? Det borde finnas
goda förutsättningar att på det nordiska
planet göra fina och attraktiva saker,
som även ur internationell synpunkt
skulle kunna väcka uppmärksamhet.
Därefter anförde:
Herr LUNDMARK (s):
Herr talman! Samtidigt som lokaliseringspropositionen
framlades fick vi
i de nordligaste länen besked om att
en rad beredskapsvägbyggen skulle slopas,
och någon vecka senare att bostadsbyggnadskvoten
blivit föremål för
hård nedskärning. Även om dessa spörsmål
debatteras i kammaren i samband
med interpellationer, har jag behov av
att i detta sammanhang redovisa vilka
bekymmersamma följdverkningar dessa
åtgärder kommer att få även för industrilokaliseringen.
Behovet av fler vägar och bättre vägar
är alltjämt mycket stort i övre Norrland.
Bättre vägar och bättre kommunikationer
är grundförutsättningar för
industriell utveckling — en uppbromsning
av vägbyggandet är en uppbromsning
av utvecklingsarbetet för ett rikare
näringsliv.
Någon vecka efter jobsposten om inställda
vägarbeten får vi besked om att
kvoten för bostadsbyggandet avsevärt
nedprutats. För min lilla hemstad, som
dock är huvudcentrum inom en A-region,
skulle bostadsbyggandet prutas
ned till ungefär hälften av det normala.
Båda dessa prutningar har dubbelnegativ
effekt. Utbyggandet av vårt vägnät
försenas, och en ökande bostads
-
brist blir ytterligare en broms för lokaliseringen.
Därtill kommer att det
försämrade sysselsättningsläget får till
följd att värdefullt yrkesfolk lämnar
bygden.
Vi hoppas att det mesta skall vridas
rätt igen, men det inträffade visar hur
angeläget det är med grundlig planering
och samordning.
Med den reform som vi snart kommer
att konfirmera är ingalunda alla
problem lösta, och det vore allvarligt om
myndigheterna hängav sig åt en sådan
föreställning. Även i fortsättningen blir
det nödvändigt med samma målmedvetna
och beslutsamma arbetsmarknadspolitik
som tidigare, detta så mycket mer
som verkan av lokaliseringsinsatserna
inte omedelbart ger fullt utslag. Det var
därför glädjande att höra inrikesministern
deklarera här i kammaren i går att
han betraktar lokaliseringen endast som
en del av arbetsmarknadspolitiken.
Det kan vara anledning att erinra
om att det belopp på 160 miljoner kronor
årligen som det här är fråga om
är en liten summa i jämförelse med industriens
totala årsinvestering. Dessa
pengar kommer därför inte att revolutionera
näringslivet men bör dock bli
en betydelsefull injektion, vars verkan
— inte minst den psykologiska — kan
få djupgående effekt. Vi vågar väl också
räkna med att staten i fortsättningen
skall tillämpa en målmedveten lokaliseringspolitik
när det gäller de egna
företagen. Där bör man ha rätt att vänta
att försvarets industrier går före med
gott exempel, eftersom ett av motiven
för denna reform är att den förestavas
av bl. a. försvarspolitiska skäl.
Från centerpartiets sida har det förelegat
ett behov att ur propositionen utläsa
att endast mera betydande centralorter
skulle komma i fråga för lokaliseringsinsatser.
Som företrädare för en
s. k. A-ort bör jag vara lika angelägen
om en sådan avgränsning.
Men nästan lika galet som att tro
att det är möjligt att sprida industrier
Torsdagen den 17 december 1964
Nr 42
149
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
till varje liten tätort är det att tro, att
A-orterna ensamma skall kunna bära
upp sina regioner. Det kan ibland bli
fråga om väldiga geografiska områden.
Jag tror att östersundsregionen omfattar
hela Jämtland, och lyckseleregionen
omfattar två tredjedelar av Västerbottens
län. Dessa två huvudorter skulle
omöjligen kunna klara hela den oerhört
stora bygd som de representerar.
Självfallet skulle då stora områden bli
mer eller mindre ödelagda.
Vare sig i propositionen eller utskottets
utlåtande har det slagits fast några
ovillkorliga regler eller schabloner,
som avgör om en ort skall bli föremål
för det statliga stödet eller ej. Men det
förhållandet att lån och bidrag kan utgå
för turistanläggningar är väl ett bevis
för att inte enbart centralorter kan
komma i fråga utan t. o. m. turistorter
och fjällområden. Herr Antonsson bör
känna sig tröstad härav.
Det är glädjande att turistnäringen
har blivit föremål för särskild uppmärksamhet.
Det betyder att fjällkommunerna
får ökade chanser att överleva, att
människor som kanske är de svåraste
att omplantera får stöd för fortsatt
existens i sin hembygd samt att den turistande
allmänheten får förmånen att
möta en befolkad fjällvärld även framdeles.
Får jag sedan också säga några ord
med anledning av reservation 7. Där har
halva utskottet uttalat sig för en utredning
inom övre Norrlands inland angående
stöd för åstadkommande av
lämpliga stödorter för bebyggelsens serviceutrustning.
Jag har mycket svårt
att förstå vad som avses därmed. Såvitt
jag känner till råder det ingen brist på
stödorter och tätorter, och standarden
på desamma är rätt hög. Problemet är
inte att åstadkomma nya stödorter utan
att ge underlag för existens och vidareutveckling
av de orter som redan finns.
Skulle reservanterna avse att gallra ut
de kommuner och tätorter som man bedömer
som icke livsdugliga för att ge
dessa någon form av »begravningshjälp»,
tror jag att man är för tidigt ute.
Varje kommun torde vilja pröva sina
möjligheter att med lokaliseringshjälpen
stärka sin ställning, innan man
låter klassificera sig som icke utvecklingsbar.
Dessutom kommer kommunalskattereformen
enligt vad som försports att aktualiseras
under vårriksdagen, och om
utredningsförslaget blir vägledande för
riksdagens beslut, kommer de skattesvaga
norrlandskommunerna att erhålla
avsevärda lättnader. På dessa grunder
och då dessutom en utredning kan bli
till hinder för konkreta lokaliseringsåtgärder
hoppas jag att reservationen
inte vinner kammarens bifall.
Däremot vill jag gärna böna för att
såväl länsarbetsnämnder som företagareföreningarna
i berörda län får ökade
resurser beträffande personal och experter
som kan behövas för att bearbeta
detta område, där problemen onekligen
är störst.
Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till utskottets förslag
i alla punkter.
Herr TRANA (s):
Herr talman! Det är frestande att här
knyta an till den diskussion som fördes
här i går kväll mellan herr Persson i
Skänninge och herr Antonsson, men
med hänsyn till tidsknappheten skall
jag avstå därifrån och i stället strikt
hålla mig till mitt manuskript, så mycket
mer som jag där i någon mån kommer
in på samma aspekter på frågorna.
Vi talar numera i olika sammanhang
om att vi skall bygga upp ett valfrihetens
samhälle för människan. Uttrycket
— som med sin nuvarande innebörd
torde ha myntats inom det socialdemokratiska
partiet — ingår i dag som en
integrerande del av den politiska propagandavokabulären
hos samtliga partier.
Därmed får man väl också förutsätta
att alla partier indirekt har erkänt
att det samhälle vi vill ändra på
150
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
till sina funktioner inte fungerar på
ett sätt som står i överensstämmelse med
de önskemål som de enskilda människorna
helt visst alltid har haft och
har, nämligen att oberoende av återhållande
och tvingande ekonomiska
faktorer ha möjligheter att för sig själva
och sina barn fritt få välja, planera
och bestämma om sådana ting som utbildning,
yrkesval, arbetsplats, bosättningsort
och annat, som för den enskilde
medborgarens trivsel och samhällsinsats
— och därmed för hela samhället
— är av så avgörande betydelse.
Men när man i dag på en del håll
med yrvaket intresse talar om att skapa
ett valfrihetens samhälle, tycks detta
dessvärre för alltför många icke sträcka
sig längre än till att gälla samhällets utbildningssektor.
Den debatt som nu pågår i riksdagen
avser ett annat viktigt samhällsavsnitt,
nämligen förhållandena på arbetslivets
område. Ytterst borde diskussionen
i dag ha gällt, huruvida medborgarna
själva genom samhället och dess organ
skall bestämma om den framtida
utformningen och dirigeringen av näringslivets
lokalisering eller om detta
utomordentligt viktiga samhällsavsnitt
i fortsättningen liksom hittills i huvudsak
skall vara beroende av utomparlamentariska
finansintressens bedömningar.
Dagens debatt gäller inte en sådan
djuplodning av denna fråga. Det finns
visserligen för den som är intresserad
tillräckligt med åskådningsmaterial för
att klargöra, att de ekonomiska krafter
som dirigerat arbetskraftstillgångarna
till i huvudsak några få stora och växande
tätortscentra skapat för dessa medborgare
och för samhället utomordentligt
svårlösta problem av skiftande art.
•lag skall inte i detta sammanhang beröra
dessa, eftersom alla känner till
dem.
Men det finns i dag knappast något
sakligt betingat underlag för en diskussion
om vilket system — den hittills
-
varande ordningen med de s. k. fria
krafternas spel eller en av samhället
styrd utveckling — som från nationalekonomiska
och medborgerliga synpunkter
innebär de största för- eller
nackdelarna. På denna punkt blir diskussionerna
mera präglade av tro än
av vetande. Här borde det verkligen
från samhällets egen synpunkt finnas
plats för en analyserande forskning.
Låt mig i anslutning till vad jag nu
har framhållit slå fast, att den befolkningsomflyttning
på tiotusentals människor
per år, vilken i decennier pågått
från landsbygden och de mindre tätorterna
till större befolkningscentra,
även om de människor som flyttat i
allmänhet fått det bra, i mycket stor
utsträckning kan anses vara en tvångsdirigering,
vilken åtminstone i en demokrati
borde inge starka betänkligheter
så länge det inte med fakta har
belagts, att inga andra och bättre vägar
till ökat materiellt välstånd står till
buds.
På detta område har det varit och är
fortfarande dåligt ställt med de enskilda
människornas valmöjligheter. Alltför
många torde ha tvingats till uppbrott
därför att nöden inte haft någon lag.
Med det sagda bär jag på intet vis
anslutit mig till dem — om nu några
sådana verkligen finns — som i det nuvarande
utvecklingsmönstret endast ser
något negativt. .Tåg tror att en befolkningsomflyttning
i och för sig och intill
vissa gränser har verkat befrämjande
för en positiv samhällsutveckling.
Men omställningsprocessen bör enligt
mitt förmenande äga rum under sådana
former och villkor, att de enskilda människornas
valfrihet inte i stora delar
av vårt land begränsas till enbart två
valmöjligheter, nämligen antingen att
bryta med sin gamla hem- och arbetsmiljö
och flytta till storstadscentra med
dessas obligatoriska köbekymmer och
hets av olika slag eller alternativt att
leva kvar i en invand miljö men på bekostnad
av den materiella standarden.
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
151
ltiktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Jag tror också att eu ytterligare utglesning
av landsbygdsbefolkningen kan
komma att medföra för samhället i dess
helhet ej överblickbara konsekvenser,
vilka bör undvikas. Kan eller vill inte
samhället se till att härvidlag skapas
iiven andra alternativ, blir talet om valfrihetens
samhälle eu av vår demokratis
största chimärer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 angående
riktlinjer för eu aktiv lokaliseringspolitik
anknyter i huvudsak till
den Näslundska lokaliseringsutredningens
förslag. Utskottet biträder i allt
väsentligt vad som i propositionen föreslagits.
Jag skall inte ta upp tiden med
att fördjupa mig i handlingarna utan
jag vill i stället peka på det för denna
fråga utomordentligt stora intresse, som
föreligger ute bland väljarna, ett förhållande
som återspeglas i mångfalden
av motioner i anledning av denna proposition,
däribland ett flertal socialdemokratiska.
Det är nämligen med stor
säkerhet så, att majoriteten av de socialdemokratiska
väljarna utanför storstadskoncentrationerna
■— och kanske
även ganska många i tätorterna -— med
stor skepsis betraktar önskvärdheten av
en fortsatt utveckling på detta område
enligt de riktlinjer för vilka en och
annan teoretiker pläderar på ledarspalterna
i vissa huvudstadstidningar. En
stor mängd socialdemokratiska förtroendemän
på det kommunala planet —
och naturligtvis även många andra —
bryr i dag sina hjärnor med problemet
hur man över huvud taget skall bete
sig för att klara den kommunala serviceverksamheten
på olika områden med
ett ständigt vikande skatteunderlag.
Denna situation är sannerligen inte
förbehållen endast kommunalmännen i
de stödområden, som förordas i propositionen
och av utskottet. Även om jag,
herr talman, hälsar propositionen och
•less förslag till övervägande del med tillfredsställelse,
skulle jag ha betraktat det
som en stor vinst, om gränsdragningen
mellan de föreslagna stödområdena och
andra nödlidande orter hade varit
mindre utpräglad. På andra avsnitt av
den samhälleliga verksamheten lägger
man mer och mer huvudvikten vid förebyggande
åtgärder, och jag tror att det
är en felbedömning när man beträffande
områdena utanför de föreslagna stödområdena
synes mena, att lokaliseringsstöd
först efter det att en allvarlig och
— vilket bör uppmärksammas — akut
olycka inträffat möjligen skall kunna
påräknas.
Utskottets skrivning på denna punkt
beträffande väckta motioner, vilken på
ett markerat sätt understryker den negativa
sidan av departementschefens uttalande
i propositionen, framstår mot
bakgrund av den år 1962 beslutade kommunindelningsreformen
såsom synnerligen
diskutabel. Man bör ju hålla i minnet
att ryggraden i denna reform var
att de nya kommunblocken, genom att
grupperas kring centralorter med tillräckligt
omfattande serviceanordningar,
skulle bli för överskådlig tid funktionerande
och bestående kommunbildningar.
Det hade enligt min mening legat
logik i om reglerna för det föreslagna
lokaliseringsstödet erhållit en sådan
utformning att stödet, där det ur kommunalekonomiska
och sociala synpunkter
kunde bedömas bli en erforderlig
och räntebärande injektion i utvecklingsbara
kommunblock, också hade fått
användas för sådant ändamål, oberoende
av det geografiska läget.
Herr talman! Med utgångspunkt från
det synsätt jag här gjort mig till tolk
för bär jag tillsammans med herr Nyström
väckt motionen II: 1088. En likalydande
motion har avlämnats i första
kammaren av herr Manne Olsson.
Motionen utmynnar, med utgångspunkt
från de sedan över tre årtionden
besvärande arbetsmarknadsförhållandena
i norra Roslags-regionen i Stockholms
län, i en hemställan »att riksdagen
måtte beträffande det statliga lokaliseringsstödets
målsättning och utformning
uttala att sådant stöd skall kunna
152
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lämnas till orter som av samhällsekonomiska
och allmänpolitiska skäl behöver
hjälp till en positiv utveckling». Motionen
har liksom alla andra — tydligen
utan någon större sinnesrörelse — avvisats
av utskottet.
Men, herr talman, också i det »rika»
Stockholms län brottas vi i stor utsträckning
i den norra länsdelen med samma
problem som norrlandskommunerna.
Med utgångspunkt från förhållandena i
norra Roslagen väcktes redan år 1945
i riksdagen två socialdemokratiska
partimotioner, nämligen motion I: 78
av framlidne kommunikationsministern
Albert Forslund m. fl. och motion II: 135
av herr Andersson i Tungelsta m. fl. 1
motionerna påyrkades, efter en utförlig
och sifferspäckad motivering, en statlig
utredning om de ekonomisk-geografiska
betingelserna avseende i första hand befolknings-
och näringsförhållandena
inom olika delar av Sverige. Motionerna,
som blev förmål för en omfattande
remissbehandling, tillstyrktes i allmänhet,
bl. a. av Landsorganisationen och
Svenska landstingsförbundet men avstyrktes
symptomatiskt nog av Sveriges
industriförbund.
Vid utskottsbehandlingen hemställde
utskottet att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj it måtte anhålla om utredning
av de i motionerna behandlade
problemen. Riksdagen biföll utskottets
hemställan och anhöll i skrivelse nr
536/1945 att den begärda utredningen
skulle verkställas. Kungl. Maj:t dröjde
i sju år med sitt ställningstagande men
förordnade slutligen den 12 december
1952 att riksdagens skrivelse skulle läggas
till handlingarna.
Och i norra Roslagen och på många
andra håll har den negativa utvecklingen
fortsatt. Befolkningsminskningen
i Frösåkers härad med städerna Östhammar
och öregrund uppgick under
perioden 1920—1940 till drygt 22 procent.
Folkmängden, som vid 1940 års
folkräkning uppgick till drygt 13 100
invånare, har nu nedgått till cirka 9 000
— en minskning med cirka 4 100 invånare
på 24 år, i procent uttryckt eu
minskning under samma tid med drygt
31 procent. Sedan år 1920 var alltså ett
område, som i bilismens tidevarv praktiskt
taget kan sägas vara ett av huvudstadens
förortsområden, fått vidkännas
en folkminskning med omkring 53 procent.
Kommunerna har ändå måst följa
med sin tid och göra de investeringar
som det kommunala sambandet med
statsmakternas beslut och allmänhetens
krav på en god service framtvingar.
Det betyder för min egen hemstad med
knappa 7 000 invånare att stadsfullmäktige
under de senaste tre å fyra åren
tvingats fatta beslut om kommunala investeringar
på över 10 miljoner kronor.
Visserligen utgår statsbidrag för det
mesta, men skattebördorna blir utomordentligt
betungande och är fullt jämförliga
med vad som brukar kallas norrlandsskatter.
Sålunda har städerna Norrtälje,
Östhammar och öregrund samt
Häverö landskommun — alltså från
Norrtälje och norrut i hela kustbandet
— eu kommunalskatt som fr. o. m. instundande
årsskifte med små variationer
närmar sig 20 kronor, en skattesats
som med visshet kan väntas ytterligare
stiga, såvida inte utflyttningsströmmen
hejdas genom lokaliseringsåtgärder eller
genom att en verkningsfull skatteutjämningsreform
snarligen kommer till
stånd.
Det bör väl inte, herr talman, förvåna
om man i orter ute i landet, där man
dras med sådana lokala »norrlandsproblem»
som dem jag nyss redovisat för
Roslagens del, närt vissa förhoppningar
om att ett aktivt lokaliseringsstöd skulle
komma att innebära likartad medicin
till kommuner med likartad sjukdomsbild.
Så synes dock inte komma att bli
fallet.
Herr talman! De nämnda likalydande
motionerna I: 882 och II: 1088 har i utskottets
hemställan tillsammans med sju
andra motioner införts under avdelningen
B, vilket betyder att de skall an
-
Torsdagen den 17 december 1964
Nr 42
153
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. in.
ses besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt. Av riksdagens mer
erfarna teckentydare görs gällande att
detta betyder att ifrågavarande motioner
fått en välvillig behandling. Själv
avstår jag från kommentarer. Eftersom
utskottets hemställan synes vara enhällig
— någon reservation till de nämnda
motionernas förmån föreligger ju inte
— skall jag också avstå från att ställa
något yrkande. Jag slutar i stället, herr
talman, med att rikta en vädjan till inrikesministern,
att den fortsatta handläggningen
av denna utomordentligt
viktiga samhällsangelägenhet måtte, beträffande
gränsdragningen när det gäller
villkoren för erhållande av lokaliseringsstöd,
bedömas i huvudsak från de
utgångspunkter som departementschefen
i propositionen på s. 187, näst sista
stycket, anför. Inrikesministern framhåller
där att både sociala och samhällsekonomiska
skäl talar för att staten genom
stödåtgärder i vissa fall bidrar till
att orter med redan utbyggd samhällsservice
in. in. kan fortbestå.
Fru BOMAN (h):
Vad är jag? Vad vill jag? Hur mycket
är klockan? Så frågar vår norrbottniske
skämtare Martin Ljung. Jag skall tillåta
mig att till riksdagens protokoll ge valda
delar av ett svar som en av våra
norrlandsskribenter givit på den frågan:
»Vad är jag?
Jag är Norrbotten, och så är jag
störst---. En fjärdedel av kartan.
Jag är en kuschad dräng, till jorden
böjd, energifull, men trög som smältande
järn och tyst som en vedkubbe
Jag är en forsgrensk enstöring, en
ödemarkskrumelur, en uppskattad lördagsunderhållare
i TV.
Jag är malmberg och jokkfall, jag är
Hjortronlandet, dör Tjärdalen ryker, där
Säljägarna kämpar i vårisen, där Bergfinken
visslar sorgmodigt i Regnspirans
topp.
Och så är jag snäll, komplexigt, sjuk -
ligt snäll. Annars hade jag slagit näven
i bordet för många År sedan.
Men jag är annat också: ett ullspinneri
i Morjärv, ett vantstickeri i Lovikka,
en spånplattefabrik i Jokkmokk,
en jordgubbsodlande Tornedal,---.
Dessutom är jag ’där uppe i norr’,
''obygden’, ''lapplandet’, och ''finnmarken’.
Vad vill jag?
Jag vill sluta som dräng. Jag vill utvecklas,
känna mig fri och jämlik.
Jag vilt vara med och leka, jobba, leva
som de andra.
Det vill säga: Detta vill jag i mig
själv. Men jag säger ingenting, för jag
har yttrandekomplex. Man blir så’n av
drängjobbet. Utåt vill jag alltså inte mycket.
Jag kommer mig inte för liksom,
Finge jag bara kurage och anständig
hjälp av Mor Svea, henne som jag är
dräng hos (dränglönen för de senaste
hundra åren har jag förresten innestående)
skulle nog allt gå bra.
Då skulle jag nästan sluta med jordbruket
och ägna mig åt småindustrin.
Den tunga industrin skulle jag bygga
ut och jag skulle starta nya medelstora
företag i olika branscher. Arbetskraft
har jag, och visst kan jag linda elmotorer
lika bra som dom i Västerås. Gjuta
plasthinkar är jag kapabel att göra,
snickra sittriktiga stolar vore nog inte
så svårt och spika träleksaker borde jag
kunna. Med brio.
Ja, jag skulle mekanisera skogsbruket,
så att det blev toppen, och för en del
av dränglönen skulle jag bygga lövmassefabriker.
Om jag mekaniserade skulle jag förstås
få arbetskraft över. En del av den
skulle jag bygga vägar med och resten
skulle jag satsa på turismen.
Men jag blev nog tvungen att flytta
till större orter. Martin skulle förstås
inte kunna tulta omkring i myrgräset
längre, och Tjärdalen måste jag nog
släcka.
I stället kunde Martin gå på teatern
154
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
någon gång. För en egen teater skulle
jag ha. Och Isak Junttis söner kunde få
det bra med fast anställning, gardiner
i fönstren, bokhylla på väggen och dagstidning
i brevlådan. Junttis barnbarn
skulle slippa att åka tio mil varje dag
till skolan, de skulle slippa outbildade
lärare och kunna gå på filmmatiné på
söndan. Och doktorn skulle komma till
Maria nästan på minuten.---
Hur mycket är klockan?
Den är en kvart över elva — på eftermiddan.
Om tre kvart är hon noll-nollnoll-noll.
Om jag ska hinna göra nå’t
innan jag går och lägger mig får jag allt
skynda på. Och doktor Näslund måste
hjälpa mig, fastän han bara är underläkare.
Om han bara kunde — — —
hjälpa mig att få ut min dränglön, så
skulle det kanske bli--— utveck
ling
i alla former.
Men klockan är redan en kvart över
elva ...»
Det ligger mycket i detta som är värt
för oss alla att begrunda.
Den debatt vi nu har fört under de
två senaste dagarna har hela tiden rört
sig om frågor som för min hembygd och
dess människor är oerhört viktiga. Då
jag nu för sista gången tar till orda i
denna kammare, gör jag det för att ytterligare
understryka behovet av hjälp
i olika former, helst hjälp till självhjälp.
Det beslut vi inom kort skall fatta är
ett stort steg i rätt riktning, men det
måste följas upp. Det måste vara kännbart
för en landsända —- som inom sig
har alla värdefulla naturtillgångar i rikt
mått och därtill arbetskraft och som
ingenting högre önskar än att få göra
sin insats både för sin självförsörjning
och för landets bästa — att invånarna
för att göra sin insats måste lämna sin
hembygd.
Norrbottens järnverk har medfört en
välståndsökning i en mycket vid krets
kring Luleå stad, men ännu väntar vi
på den framtidsvision som vår gamle
landshövding Lövgren hade, nämligen
att från järnverket skulle spridas manufaktur
och småindustri ut i bygderna.
Han brukade tala om förädling från
tackjärn till synålar. Många tillverkningsmoment
efter den skalan är tänkbara
och skulle kunna ge ytterligare
tillfälle till arbete. Vi väntar på detta.
Medan vi väntar sitter man inte med
armarna i kors. Mycket är på gång. Det
sjuder av verksamhetslust i våra bygder.
Men för att kunna komma i gång
med större enheter, behövs så mycket
som de enskilda människorna saknar
möjlighet att skaffa. Det är därför nödvändigt
med samhällets hjälp till serviceupprustning,
kreditmöjligheter och
byggande av både industrianläggningar
och bostäder. Det sistnämnda är inte det
minst nödvändiga: om man skall komma
någonstans med utvecklingen av industrierna,
så måste människorna ha möjlighet
att bo på platsen.
Fn mycket god hjälp åt nystartad
företagsamhet vore om man kunde förbilliga
drivmedlen. Departementschefens
uttalande i propositionen att om
det kan påvisas företagsekonomiska skäl
för en utjämning av drivmedelspriserna
så skulle initiativ vara att vänta från de
berörda parterna; det skulle i så fall
vara från bl. a. finansdepartementet!
Enligt vad jag har mig bekant finns
sådana bevis genom utredningar som
har gjorts — jag hoppas att de kommit
till departementets kännedom — och
då har vi väl rätt att vänta: en kung vid
sitt ord, som vi brukar säga.
Herr talman! Vi har fått så många
nya ord som används så ofta och som
nog låter bra: expansion, omvandlingsprocess,
strukturrationalisering, befolkningsomflyttning,
rörlighetsstimulans,
o. s. v. Dessa ords reella innebörd får
inte i fortsättningen vara att människor
måste lämna sin hembygd och utvandra
till andra delar av vårt land för att få
sin bärgning. Flyttningen bör ligga inom
valfrihetens ram. Härvidlag vill jag understryka
vad herr Trana nyss sade.
Alla våra naturtillgångar skall nyttig -
Torsdagen den 17 december 19(54
Nr 42
155
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. ni.
göras, och det går inte utan arbetskraft.
Även vår landsunda skall försvaras, och
det blir nog inte så lått att få eu attraktiv
turistnäring till stånd, om den skall
skötas eller hållas vid liv av enbart gamla
människor som inte har kunnat flytta.
Vår starka, välutbildade ungdom måste
få äga övertygelsen att Norrland är
framtidslandet, att där finns arbete och
utkomst.
1 några av de reservationer som har
fogats till utskottsutlåtandet har en del
av de spörsmål som jag här i korthet
berört, framställts som yrkanden, och
jag skall därför, herr talman, sluta med
att yrka bifall till dessa, d. v. s. reservationerna
nr 7, 8, 15 och 16 och i övriga
delar yrkar jag bifall till utskottsutlåtandet.
Herr NYSTRÖM (s):
Herr talman! Det torde numera vara
en av alla delad uppfattning att det allmänna
måste svara för lokaliseringsutvecklingen
i landet och att samhällets
olika organ måste ha möjligheter att
styra befolkningens och näringslivets
lokalisering. Ser man lokaliseringspolitiken
på lång sikt kommer man till den
uppfattningen, att målet för samhället
måste vara att främja en politik som ger
ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
för landet som helhet. På en framtida
lokaliseringspolitik måste därför kravet
ställas att dess verkningar blir samhällsekonomiskt
fördelaktiga. De flesta samhälleliga
åtgärder får lokaliseringsmässiga
återverkningar, och det är därför
nödvändigt att alla beslut rörande den
offentliga verksamhetens inriktning fattas
med hänsyn till uppställda lokaliseringspolitiska
mål.
Man måste således förutsätta eu aktiv
lokaliseringspolitik med åtgärder som
är direkt inriktade på att nå lokaliseringspolitiska
syften. Lokaliseringspolitiken
är helt enkelt en del av den allmänna
samhällsplaneringen, vars uppgift
är att genom samordnande åtgärder
av både stimulerande och återhållande
natur styra utvecklingen —- både lokalt
och regionalt — så att den leder till
rationella samhällsbildningar. Därom,
herr talman, är vi säkert alla överens.
Vad som kan skilja oss åt är givetvis
eu del detaljfrågor och våra uppfattningar
om i hur stor utsträckning man
skall kunna tillmötesgå de olika krav
och synpunkter som framföres från olika
delar av vårt land.
I en av herr Trana och mig i denna
kammare avlämnad motion har vi bl. a.
framhållit »att riksdagen måtte beträffande
det statliga lokaliseringsstödets
målsättning och utformning uttala att
sådant stöd skall kunna lämnas till orter
som av samhällsekonomiska och allmänpolitiska
skäl behöver hjälp till en positiv
utveckling».
I propositionen angående riktlinjer
för en aktiv lokaliseringspolitik utgår
man ifrån att det statliga lokaliseringsstödet
skall vara knutet endast till vissa
landsdelar eller till vissa »nödlidande»
orter. Den landsända jag representerar,
Roslagen, är icke medtagen bland de
områden som förtjänar ett positivt lokaliseringspolitiskt
stöd. Genom en historiens
slump har det i och för sig synnerligen
utvecklingsbara Roslagen kommit
att sacka efter i utvecklingen. Förklaringen
till detta ligger huvudsakligen
på det kommunikationsmässiga planet,
eljest ligger Roslagen geografiskt väl till
för eu expansion av näringslivet, och
området har en stor arbetskraftsreserv i
form av undersysselsättning till följd av
det minskade arbetskraftsbehovet inom
jordbruket och skogsbruket. I vår landsdel
finns också många utvecklingsbara
centralorter med väl utbyggd samhällsservice.
Jag vill här slå fast att Roslags-regionen
just är ett sådant område där avfolkningen
i vissa delar har satt kraftiga
spår, men där det torde vara mycket
angeläget att se till att livskraften behålles
genom en utveckling av centralorterna.
Skulle nu det statliga lokaliseringsstödet
utesluta ett sådant område,
156
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
kommer det nu pågående rehabiliteringsarbetet
ntan tvekan att försvåras i
mycket hög grad. Redan nu visar lokaliseringsföretagen
tendenser att göra anspråk
på s. k. norrlandsersättning för att
flytta till Roslagens tätorter. Och vad
värre är, även befintliga företag som har
utvecklings- och utbyggnadsplaner går
nu och avvaktar riksdagens beslut i fråga
om stödåtgärderna för lokaliseringspolitiken.
Jag skall, herr talman, endast framföra
ett enda exempel. I en ort finns en
industri med ett 70-tal anställda, för
övrigt en av de största arbetsplatserna
på vederbörande ort. Företaget har starka
planer på att utvidga sin verksamhet
till det dubbla eller 150 anställda. Man
går nu med största intresse och avvaktar
hur det skall bli med lokaliseringsbiståndet,
om företaget kan utvidga på
den ort det redan finns eller om företaget
måste flytta ovanför en fixerad
gräns längre norrut i landet för att
kunna komma i åtnjutande av lokaliseringsstöd.
Vad en flyttning av detta företag
skulle innebära för samhället är
ju inte svårt att förstå.
Det är med detta exempel — det finns
givetvis många sådana — som gör att
man starkt kan ifrågasätta, om denna
geografiska avgränsning kan vara tillfredsställande.
I propositionen förutsättes visserligen
att lokaliseringsstöd i vissa fall
också skall kunna lämnas till övriga delar
av landet. Departementschefen har
ju också framhållit att lokaliseringspolitiskt
stöd i särskilda fall skall kunna
lämnas oberoende av den berörda ortens
geografiska belägenhet. Men enligt
departementschefens mening skall så
ske endast i fall där en ort har drabbats
av industrinedläggelse eller har
markerat ensidig näringsstruktur.
Man måste säga att det torde väl vara
lika viktigt att stödja en ort vars utveckling
äventyras i likhet med det jag
tidigare här har anfört.
Råde sociala och samhällsekonomiska
skäl talar för att staten genom stödåtgärder
i fall som jag här har skisserat
bidrager till att orter med en redan utbyggd
samhällsservice kan fortbestå.
Statliga lokaliseringspolitiska stödåtgärder
bör således kunna komma i fråga
framför allt i de områden där strukturella
förändringar förekommer eller
då en industrinedläggelse kan medföra
arbetslöshet och därmed svåra ekonomiska
följder för den berörda bygden.
Det är ju uppenbart att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna främst bör inriktas
på de större tätortsbildningarna,
som uppfyller förutsättningarna för en
industriell lokalisering. Det är väl så att
erfarenheterna också visat att lokaliseringen
av exempelvis större industrier
i regel sker till centralorter. Man bör
således försöka påverka flyttningsrörelserna
så att de går mot tätortscentra
med givna industriella förutsättningar
inom den berörda regionen.
Ja, detta var några synpunkter i denna
lokaliseringsdebatt. Som slutomdöme
om de i propositionen föreslagna lokaliseringsåtgärderna
har jag för min del
ingen erinran mot att de föreslagna åtgärderna
kommer till stånd, men jag
vill bestämt uttala som min mening att
även övriga delar av landet behöver ett
aktivt lokaliseringsstöd.
Herr talman! I motionerna nr 1088
i denna kammare och 882 i medkammaren
har vi motionärer velat göra
riksdagen uppmärksam på Roslagsregionen
och denna regions speciella
problem.
Motionerna har i utskottet fått en
som man i riksdagssammanhang brukar
säga välvillig behandling.
Utskottet uttalar som sin mening, att
stödområdets gränser inte bör anses en
gång för alla givna, utan utskottet betonar
att de nu föreslagna lokaliseringsåtgärderna
får anses ha karaktären av
försöksverksamhet och att man finner
det naturligt att följa utvecklingstendenserna
i de områden som gränsar till
det s. k. norra stödområdet.
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
157
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
Med utskottets uttalande om alt
Kungl. Maj: t under försöksperioden
skall kunna vidtaga förändringar av
stödområdets gränser i den mån sådana
visar sig påkallade, och med eu förhoppning
om att Roslags-regionen då
kommer att inrymmas i detta utvidgade
område ber jag, herr talman, att fa
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! Efter många år av framstötar,
inte minst här i riksdagen, har
nu äntligen den stunden kommit, då
riksdagen beretts tillfälle ta ställning
till ett konkret förslag från regeringen
i syfte att ge människor i våra avfolkningsområden
möjligheter till en ökad
sysselsättning.
När det nu gäller de speciella stödåtgärder
som skall sättas in inom det
norra stödområdet har den frågan redan
berörts av många talare, varför jag
inte skall fresta kammaren med att upprepa
vad propositionen innehåller i det
fallet. Jag skall, herr talman, i stället
ta upp några andra åtgärder som inte
finns med i propositionen men som jag
tror skulle ytterligare befrämja en ökad
lokalisering i de fem norrlandslänen.
Låt mig först säga, att Norrland genom
utvecklingens gång och frånvaron
av positiva insatser från samhällets sida
liksom fått den mörka stämpeln över
sig, att Norrland ingenting är att satsa
på. Personligen protesterar jag mot ett
sådant betraktelsesätt. Norrland är i
själva verket en rik landsända. Där
finns skogen, malmen och där finns
också vattenkraften. Norrland är därigenom
en viktig råvarubas för industrilandet
Sverige. Det gäller bara att vidareutveckla
förädlingsprocessen inom
dess egna områden. Det gäller nu att
återvinna det handikapp som drabbat
Norrland, och till den ändan måste de
stödåtgärder som skall sättas in liksom
tillåtas verka över ett större fält än vad
man har föreslagit i propositionen. Vilka
andra åtgärder kan i det samman
-
hanget ha betydelse för Norrland? Låt
mig därvidlag peka på en sådan sak
som frakterna och den roll de spelar
för företagsamheten där. De långa avstånden
fördyrar frakterna, och därför
borde fraktkostnaderna i Norrland
kompenseras i särskild ordning. En annan
sak är det hårda skattetryck som
gäller för stora delar av Norrland, som
på sitt sätt motverkar företagslokalisering.
En riktigare kostnadsfördelning
mellan stat och kommun skulle säkerligen
underlätta möjligheterna i den vägen.
En ytterligare sådan faktor är elkraften
och priset på denna. Jag skall, herr
talman, be att få uppehålla mig något
vid den punkten.
Elkraften, som i huvudsak produceras
i Norrland, borde ju kunna erbjudas
företagarna i Norrland till förmånligare
taxor, vilket skulle utgöra en särskild
lockelse att välja Norrland som
etableringsort. Men så är ingalunda fallet
— det finns exempel på att elkraften
tvärtom är dyrare i Norrland än i andra
delar av landet, trots att överföringskostnaderna
måste bli större vid distribution
till södra och mellersta Sverige.
Detta spörsmål har vi från centerhåll
tagit upp i en motion i anslutning till
den föreliggande propositionen och vi
har där yrkat på en sänkning av elpriset
i Norrland i enlighet med lokaliseringsutredningens
förslag. Till detta har
utskottet sagt nej — förmodligen under
förmenande av att en sådan åtgärd skulle
innebära en särskild subventionering
till konsumenterna i Norrland.
Jag ser saken på ett helt annat sätt.
Den utbyggnad av vattenkraften som
skett i Norrland har resulterat i en produktion
som är långt större än den som
förbrukas inom denna landsända. Endast
cirka 15 procent av vattenfallsstyrelsens
totala produktion levereras sålunda
till elkonsumenter inom de norrländska
områdena. Återstoden distribueras
till södra och mellersta Sverige.
Det är klart att en distribution till
158
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
förbrukare på långa avstånd från produktionsorten
blir dyrbarare för det
producerande företaget och även kräver
större investeringar i ledningar och
dylikt — kostnader som också måste
räknas in i priset. Trots dessa merkostnader
är skillnaden i taxesättningen för
Norrland och södra delarna av landet
ganska liten. Frågan är om inte norrlänningarna
här får vara med om att subventionera
kostnaderna för elkraften
till södra Sverige. Man kan också uttrycka
saken på följande sött. Kraftverkens
lägre investerings- och distributionskostnader
för elkraften till Norrland
jämförda med investerings- och distributionskostnaderna
för kraften till
södra Sverige skulle motivera och räcka
till en icke obetydlig taxesänkning
för Norrlands del utan att det skulle bli
tal om någon subventionering.
Mot den bakgrunden är det ekonomiskt
försvarbart att sälja elkraften billigare
inom det norrländska stödområdet.
Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till det av herr Larsson i
Hedenäset framställda yrkandet.
När det gäller vilka områden som nu
skall bli föremål för de föreslagna stödåtgärderna
finner jag det ytterst beklagligt
att inrikesministern har gjort en
uppdelning i fråga om Gävleborgs län
som innebär att Gästrikland ställs utanför.
På det sättet får vi en spänning
mellan Hälsingland och Gästrikland
som enbart kommer att skapa irritation
inom en och samma länsenhet. Jag finner
den åtgärden vara ett uttryck för
småsnålhet från inrikesministerns sida
och i detta fall en alldeles onödig
snålhet. Att utskottsmajoriteten också
gått på denna linje finner jag lika beklagligt.
En gemensam motion från representanterna
på länsbänken för att rätta till
denna orättvisa tycks ha övergetts av
utskottsmajoriteten. I stället gör utskottet
i sitt utlåtande ett konstaterande som
jag bestämt måste vända mig emot. Det
heter: »Enligt utskottets mening måste
den avgränsning av stödområdet som
departementschefen förordar i dagens
läge anses väl avvägd.» Som motionär
på den punkten ber jag, herr talman,
att få anmäla en avvikande mening.
Herr FRIDOLFSSON (s):
Herr talman! Mitt inlägg skall bli
mycket kort med hänsyn till den nu
långt utdragna debatten.
Jag har under diskussionen fått ett
intryck av att för många talare, som här
varmt pläderat för de olika reservationerna,
är huvudsaken inte hjälpen till
de av arbetslöshet drabbade orterna utan
i stället möjligheterna att skapa bättre
förutsättningar för det egna partiet.
Centerpartiets och folkpartiets krav
på att utöka stödområdet till att även
omfatta östra Götaland låter mycket bestickande
för dem som bor där. Visst
har vi problem med att sysselsätta arbetskraften,
inte minst då arbetskraften
inom den sydöstra delen av landet, men
mycket har gjorts från statens sida för
att avhjälpa den tidigare stora arbetslösheten
inom detta område. Vi förväntar
oss också ytterligare stöd från statsmakterna
sida. Men detta stöd bör lämnas
i ett annat sammanhang.
Nu gäller det fördelningen av 800
miljoner under en tid av fem år. Detta
stöd bör enligt min uppfattning lämnas
till dem som har det mest bekymmersamt,
nämligen människorna i Norrland.
En alltför stor spridning av dessa
800 miljoner kommer att minska effekten
av det statliga stödet på platser, där
enda möjligheten att få ökade arbetstillfällen
är statens medverkan via industrilokaliseringen.
De borgerliga partierna är bestämda
motståndare till att statsmakterna får
möjlighet att genom lagstiftning lokalisera
industrier till orter där behovet av
arbetstillfällen är stort. Men om vi misslyckas
med att uppnå önskade resultat
med hjälp av de stimulerande åtgärderna,
är väl lagstiftningen den enda vägen
att kunna förverkliga centerpartiets
Torsdagen den 17 december 1%4
Nr 42
159
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
krav på ett nät av livskraftiga tätorter
över liela landet.
Enar jag anser att det enda realistiska
förslaget till hjälp åt det av arbetslöshet
svårast drabbade området, det
s. k. norra stödområdet, är att bifalla de
av utskottet tillstyrkta förslagen i propositionen,
vill jag, herr talman, yrka
bifall till utskottets förslag på samtliga
punkter.
Herr RASK (s):
Herr talman! Jag skall bara ta upp ett
par detaljfrågor i denna stora debatt.
Det är främst relationen mellan de stödformer
för lokaliseringspolitiken som
föreslås i propositionen, och de lån
som företagarföreningarna lämnar tillsammans
med de garantilån som förmedlas
genom kommerskollegium.
Utskottet framhåller att det lokaliseringspolitiska
stödet i fortsättningen
bör koncentreras till .statliga bidrag och
lån. Det kreditstöd till hantverk och
småindustri som lämnas genom kommerskollegium
och företagarföreningarna
bör inte längre primärt tjäna något
lokaliseringspolitiskt syfte.
Detta måste vara riktigt. Man kan väl
knappast på saklig grund motivera att
man bygger på det statliga ekonomiska
lokaliseringsstödet i form av lån och
bidrag med lån från företagarföreningarna
och genom kommerskollegium. Lokaliseringsstödet
skall kunna utgöra två
tredjedelar av de totala kostnaderna för
företagets investeringar i byggnader
och maskiner. Byggs detta stöd på ytterligare,
kan man komma upp ända till
100 procent. En sådan ordning skulle
då innebära att staten tar hela risken
utan något som helst inflytande. Man
skapar också samordningsproblem på
det sättet, genom att det blir olika verk
som handlägger ärendena — i ena fallet
arbetsmarknadsstyrelsen och i andra
fallet kommerskollegium.
Därför har jag mycket svårt att förstå
centerpartiets reservation nr 14, som
bl. a. handlar om denna sak. I den fö
-
retagarförening som finns i mitt län
lägger man mycket stor vikt även vid
den egna kapitalinsatsen. Man brukar
vid handläggningen av låneärenden kräva
att den egna insatsen skall ligga vid
20—25 procent.
Företagarföreningarna har en stor
uppgift att fylla genom rådgivning och
långivning. De skall hjälpa hantverket
och småindustrien att rationalisera. De
skall hjälpa företagsamma människor
att starta nya företag. Dessa uppgifter
är så stora och betydelsefulla att det
måste vara en fördel att föreningarna
inte belastas med uppgifter att även bedriva
lokaliseringspolitik.
Utskottet har också uttalat sitt intresse
för frågan om utbildning av företagare,
och detta tycker jag är angeläget
att understryka därför att här föreligger
ett behov. Men det viktigaste när det
gäller att få i gång en sådan verksamhet
tror jag inte är att deltagarna i sådana
kurser får löfte om bidrag. Det är
betydligt viktigare att skapa resurser
för att få i gång en utbildning som verkligen
kan bli till hjälp i deras dagliga
arbete. Detta kan bl. a. bestå i att det
utarbetas kursplaner, att undervisningsmateriel
tillhandahålles och att det
finns lärare.
Enligt de erfarenheter som jag har
från arbetet inom en företagarförening
och av praktiskt arbete som småföretagare
är det främst på två områden som
det föreligger stort behov av sådan utbildning,
nämligen för det första i fråga
om kalkylering och för det andra i fråga
om lokalutnyttjandet i samband med
produktionsgången inom företaget, eller
med andra ord de interna transporterna.
En sådan utbildning genom kurser
för företagare som redan är verksamma
eller för sådana som ämnar etablera
sig som företagare skulle kunna anordnas
och bedrivas i samarbete mellan företagarföreningarna,
Institutet för hantverk
och industri och näringslivets organisationer.
100
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
I denna debatt har tidigare berörts
också planeringsråden som kommer till
i varje län. Jag vill bara med några ord
på nytt ta upp denna sak. Jag tror att
det är synnerligen viktigt att dessa råd
verkligen får den ställning som både departementschefen
och utskottet har understrukit.
Men för att de skall få denna
ställning är det i hög grad angeläget att
de får en så allsidig sammansättning
som möjligt. De bör representera såväl
olika grupper inom samhällslivet som
olika delar av länet. Det sistnämnda är
inte minst viktigt. Planeringsråden skall
ju bl. a. samordna statliga och kommunala
aktiviteter inom länet. De måste
därför få en sådan sammansättning att
en allsidig behandling inom rådet garanteras.
Detta gäller hela landet och inte bara
stödområdena. Det tycker jag man har
anledning att framhålla i detta sammanhang.
I den rådgivande funktion
som planeringsråden kommer att få tror
jag att man har skapat ett instrument
som, om det utnyttjas på rätt sätt, kommer
att få den allra största betydelse
för den aktiva lokaliseringspolitiken i
framtiden.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till bankoutskottets hemställan i alla
delar.
Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.
Fru RENSTRÖM-INGENÄS (s):
Herr talman! Efter de många timmars
debatt som kammarens ledamöter redan
haft att utstå i denna fråga vore det
förmätet att tro att man skulle kunna
komma med några väsentligt nya tankegångar.
Men en detalj i arbetet på att
komma till rätta med arbetsmarknadens
problem anser jag bör något understrykas,
och det är den stora betydelse som
en aktiv utbildningspolitik har även
inom lokaliseringspolitiken när det gäller
att tillvarataga den arbetskraft som
finns.
Här har talats om orter med ett ensidigt
näringsliv och om nödvändigheten
av att tillföra dessa orter industrier
av annan art för att därigenom bereda
arbetstillfällen åt både kvinnor och
män.
Detta är en lösning. Jag tror emellertid
att ensidigheten skulle kunna övervinnas
även därigenom att man kraftigare
än hittills inriktade sig på att utbilda
människorna så, att de kunde sysselsättas
inom de industrier som redan
finns eller som lokaliseras till en ort
där kvinnor och män kunde arbeta sida
vid sida.
Under senare år har vi i många sammanhang
fått veta att fortsatt standardhöjning
— som vi alla vill ha — kräver
ökat tillskott av arbetskraft. När man
frågar var den nödvändiga arbetskraftsreserven
finns, så blir alltid svaret att
det främst är kvinnorna som i högre
grad måste komma ut i arbetslivet. En
utredning har också visat att om yrkesintensiteten
bland kvinnorna i hela landet
varit lika hög som den var i Stockholm
år 1960, så hade arbetsmarknaden
haft 160 000 förvärvsarbetande kvinnor
mer än som i verkligheten var fallet.
I många fall har orsakerna till kvinnornas
låga yrkesverksamhetsgrad varit
att det i deras hembygd inte funnits
arbete att tillgå, i varje fall inte sådant
arbete som av tradition ansetts som
kvinnligt.
Hur skall sådant traditionstänkande
kunna brytas? — Det skulle jag vilja
tala litet om.
Att traditionen är stark blir man ofta
påmind om. Så skedde t. ex. häromdagen
när en tidning som en lustighet
hade infört en bild av en liten flicka
som sade: »Min mamma är busschaufför
och min pappa är sjuksköterska.» Varför
skulle det vara så lustigt? Flickor
och pojkar har inte så ensidiga yrkesanlag
som tradition och fördomar vill
göra gällande. Jag har stött på många
kvinnor som varit skickliga busschaufförer.
Till de rörlighetsbefrämjande åt
-
Torsdagen (ten 17 december 1!)(>4
Nr 42
1(11
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. ni.
gärder på arbetsmarknaden som samhället
måste vidtaga hör också att mjuka
upp föråldrade traditionsgränser och
visa ungdomar av båda könen vägen
till ett breddat och allsidigt yrkesval.
Varför skulle det inte vara lika naturligt
för eu man att vara sjuksköterska
som att vara läkare? Båda dessa kategorier
arbetar ju inom sjukvården. -— Kanske
en så enkel sak som att byta ut det
»kvinnliga» ordet sjuksköterska mot
sjukvårdsassistent eller annat kunde ha
någon inverkan? En utveckling i riktning
mot mera manlig arbetskraft inom
vårdyrkena skulle säkerligen också
medföra högre löner på detta arbetsfält
lika väl som att kvinnor som tar
vad man brukat räkna som manligt arbete
får bättre betalt än vad de annars
kunnat få.
För många kvinnor ter det sig skrämmande
att söka sig till ett tekniskt arbete.
Många känner sig mycket främmande
för maskiner och teknik och det
har ju inte ansetts kvinnligt att intressera
sig för sådant. Traditionen måste
brytas, och här kan pressen, radion och
televisionen hjälpa till genom att aktivt
engagera sig.
Redan grundskolans yrkesorientering
måste i hög grad inriktas på detta. Alla
elever, antingen det är pojkar eller flickor,
som har anlag för tekniskt arbete
måste intresseras för att skaffa sig den
nödvändiga utbildningen. Det är bra
för dem själva också, ty därigenom kan
de få välavlönade arbeten. Och samhället
behöver dem.
Den tekniska standarden i företagen
är redan hög och genomgår en ständig
utveckling. Kraven på yrkesskicklighet
hos personalen stiger parallellt härmed.
Om vi inte lyckas tillgodose de ökade
kraven på en gedigen yrkesutbildning
som på bästa sätt tar vara på all arbetskraft,
så kommer inte heller vårt näringsliv
att behålla sin konkurrenskraft
mot omvärlden.
Riksdagen har i år beslutat stora och
(i — Andra kammarens protokoll 196b. X
genomgripande reformer på undervisningens
område. När de genomförts
öppnas vägarna till allt slags utbildning
på ett sätt som aldrig förr. Men
det gäller också att intressera ungdomarna
för att gå de vägarna, varje elev
efter sina individuella möjligheter, och
hjälpa dem att göra ett riktigt och fördomsfritt
yrkesval.
Ur många nu använda läroböcker behöver
också förlegade värderingar rensas
bort.
Vad jag anfört om nödvändigheten av
att bryta traditionella fördomar i fråga
om yrkesval under skoltiden gäller också
vid den omskolning som många
människor senare i livet måste få. Jag
tror dock att kammarens ledamöter
helst ser att jag inte fördjupar mig däri.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde fru Löfqvist
(s).
Herr BOHMAN (h):
Herr talman! Jag skall till sist försöka
belysa lokaliseringsfrågan ur en
annan synvinkel än den flertalet talare
utgått ifrån.
Det finns nämligen inom det svenska
näringslivet åtskilliga skeptiker som
hyser farhågor för att den lokaliseringspolitiska
aktivitet, som vi nu skall
dra i gång, kan medföra vissa inte avsedda
resultat i form av en felaktig
användning av våra resurser och sämre
effektivitet i det svenska folkhushållet.
Det är den sidan av lokaliseringsproblemet
som jag vill uppehålla mig vid.
Det är svårt att förutse den framtida
utvecklingen, men på en punkt är alla
prognosmakare ense. Vi kommer inom
överskådlig tid att lida brist på arbetskraft
och brist på kapital. Vår ekonomiska
planering och vår ekonomiska
politik måste utformas med hänsyn
härtill. Den måste syfta till att taga
till vara arbetskraften och kapitalresurserna
på det mest rationella sättet.
I lokaliseringspolitiskt hänseende innebär
detta att i princip sådan företags42
-
162
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
lokalisering bör eftersträvas och stimuleras
som innebär den mest ekonomiska
användningen av våra resurser.
Det primära syftet med lokaliseringspolitiken
måste vara att — som det
heter i propositionen — »främja en
sådan lokalisering av näringslivet, att
landets tillgångar av kapital och arbetskraft
blir fullt utnyttjade och fördelas
så att ett snabbt ekonomiskt
framåtskridande främjas». Först om
detta sker får vi nämligen betingelser
för att också tillgodose de två andra
i propositionen angivna syftena.
Det får antagas, att den relativt fria
lokaliseringspolitik som hittills karakteriserat
svensk företagsamhet i allt
väsentligt syftat till att främja sådana
effektivitetssträvanden. Men jag skall
gärna medge, att »strikt företagseko
nomiska»
faktorer inte alltid varit så
medvetna och så avgörande för näringslivets
lokalisering som man ibland
och, framför allt inom näringslivet,
gärna vill göra gällande. Vi saknar i
själva verket en fullständig kartlägg
ning
av de faktorer och de reaktioner,
som är och varit utslagsgivande i detta
hänseende. Vissa företeelser har belysts
av lokaliseringskommittén, men något
klart begrepp om de invecklade sammanhangen
kan vi nog inte säga att
vi hittills fått.
Detta är naturligtvis eu brist. Det
försvårar bedömningen av lokaliseringspolitiken,
och det försvårar också den
informations- och rådgivningspolitik
som hittills bedrivits och som många
gånger givit goda resultat och som enligt
min mening även framdeles bör
utnyttjas och om möjligt ges en ännu
större roll än tidigare. På detta som på
många andra områden är bristen på
kunskaper, bristen på kännedom om
vad som sker bakom det som synes ske,
en stor belastning.
Det finns ett direkt samband mellan
olika samhälleliga åtgärder — vare sig
de vidtages av staten eller kommunen
— och företagsamhetens lokaliserings
-
intresse. Departementschefen har på
ett klarläggande sätt påvisat detta samband.
Å ena sidan ställer företagslokaliseringen
krav på offentliga följ dinvesteringar
av olika slag, som bidrar
till att utbilda den industriella och
samhälleliga miljön. Å andra sidan skapar
de offentliga investeringarna och
allt vad därmed följer goda förutsättningar
för näringslivet. Kommunikationerna
inom ett område och till andra
orter, tillgången på skolor, sjukhus
och liknande kollektiva nyttigheter,
nöjes-, utbildnings- och andra kulturanordningar
ger underlag för företagsamhet.
Det är alltså fråga om en växelverkan
och om kedjereaktioner inom
både den enskilda och den offentliga
sektorn.
Ett studium av den näringsgeografiska
utvecklingen i Sverige under de senaste
årtiondena bekräftar vad jag här
liar sagt. Befolkningsomflyttningen och
företagslokaliseringen inte bara till
storstadsområdena utan också till andra
tätortsregioner inom så gott som
hela landet beror på ett samspel mellan
enskilda och offentliga investeringar
och utgör ett medvetet eller
omedvetet uttryck för en strävan efter
att bäst utnyttja de samlade resurserna.
Det är därför fullt konsekvent att
som departementschefen gjort i propositionen
understryka samhällsplaneringens
betydelse för lokaliseringspolitiken
såväl centralt som lokalt. Den
splittring på ett flertal olika myndigheter
som på båda nivåerna för närvarande
föreligger i fråga om betydelsefulla
offentliga investeringar av olika slag
är ur planeringssynpunkt olycklig och
otillfredsställande. Även om, som föreslagits
i propositionen, en särskild samordnande
lokaliseringsberedning tillsätts,
torde samordningsproblemen inte
kunna lösas utan en omläggning och förstärkning
av själva samhällsplaneringen.
Lokaliseringspolitik är inte främst
arbetsmarknadspolitik utan samhällsplanering.
Jag har tidigare, herr tal
-
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
loa
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik in. in.
man, då lokaliseringspropositionen remitterades
till bankoutskottet, utförligt
redovisat mina synpunkter i det hånseendet
och de har också upptagits i
högerpartiets partimotion. Även bankoutskottet
har uttalat sig positivt men
tyvårr inte vågat föreslå några konkreta
åtgärder. Personligen nöjer jag mig
därför med att konstatera, att om man
skall kunna bedriva en förnuftig informations-
och rådgivningsverksamhet
och om man verkligen vill åstadkomma
effektiva lokaliseringsresultat, då är åtgärder
på samhällsplaneringens område
mycket viktigare än konkreta stödåtgärder
av mer eller mindre utpräglad subventionskaraktär.
Jag måste medge, att departementschefen
företagit en skicklig balansgång,
då han i propositionen redovisat lokaliseringspolitikens
målsättning och utformning.
Som bakgrund för de olika
statliga stödåtgärderna understryker
han, vilka risker för en felaktig användning
av våra resurser som kan
uppkomma genom lokaliseringssubventioner.
Han vitsordar, hur svårt det är
att genom stödåtgärder åstadkomma
minskad konjunkturkänslighet i industriorter.
Han inskärper, att det ekonomiska
stödet till företagslokalisering inte
får ha till syfte att »subventionera
bort lokala eller regionala olikheter i
den allmänna kostnadsnivån mellan orter
i skilda delar av landet». Det ekonomiska
stödet måste utformas som ett
initialstöd. Därefter måste företagen få
konkurrera med annan företagsamhet
på lika villkor. Och till sist: Det principiella
kravet måste upprätthållas, att
statligt stöd inte lämnas i sådana former,
som innebär fortlöpande direkta
driftssubventioner till företagen och
som kan resultera i att icke bärkraftiga
industrier hålls i gång med konstlade
medel eller att konkurrensförhållandena
snedvrids.
Det torde inte finnas någon som väl
känner förhållandena i det svenska näringslivet,
som inte skulle vara villig
att i allt väsentligt ställa sig bakom sådana
uttalanden. Men de stämmer liksom
inte med vissa av de åtgärder som
förordas till stöd för den aktiva lokaliseringspolitiken.
Här föreligger tvärtom
eu motsägelse. Både de statliga bidragen
och den statliga långivningen
och det sätt på vilket verksamheten
över huvud upplagts innefattar starka
inslag av subventionering och är i och
för sig ägnade att påverka konkurrensförutsättningarna
och att leda till en
mindre rationell användning av våra
resurser. Det kan man inte komma
ifrån, vilka reservationer man än gör.
Med rätta har kommerskollegium påvisat,
att verkningsförmågan i näringslivet
står i nära samband med konkurrensförhållandena,
och att en effektiv
konkurrens är en viktig betingelse
för det ekonomiska framåtskridandet.
Både näringslivet och statsmakterna
har på olika sätt verkat för att dessa
principer skall kunna upprätthållas. Enligt
kommerskollegium skulle den statliga
bidrags- och låneverksamheten på
detta område uppenbarligen innebära
»ett klart avsteg från principen om konkurrens
på lika villkor». Konkurrensförhållandena
skulle snedvridas, något
som är särskilt olyckligt i ett läge, då
ökad internationell integration och konkurrens
kräver ett slagkraftigt näringsliv.
Det är just denna sida av den föreslagna
lokaliseringspolitiken som man
från näringslivets håll kritiserat, och
man har med hänsyn till riskerna för
näringslivets effektivitet understrukit
dess försöksmässiga karaktär.
Det skulle uppenbarligen vara en dålig
lokaliseringspolitik, om den fick
till följd att vi lyckades få ett antal
företag att etablera eller bygga ut i
industriellt sett mindre väl utvecklade
områden men samtidigt försvårade för
mera livskraftiga enheter att få kapital
eller arbetskraft och över huvud
försämrade deras konkurrenskraft. Det
förtjänar särskilt observeras att det
6*—Andra kammarens protokoll 196b. Nr 42
164
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
även inom det norra stödområdet,
exempelvis i Norrland, finns områden,
där industrien och näringslivet är
starkt expansivt, och där utvecklingen
inom vissa branscher gått snabbare än
i övriga Sverige. Det finns ingenting
som motsäger att den utvecklingen
kommer att ytterligare förstärkas och
att även andra expansionsområden kan
uppstå i norra stödområdet. Det finns
också områden och regioner som inte
har förutsättningar att utvecklas, men
dessa skiljer sig inte från liknande områden
i övriga Sverige eller i andra
västeuropeiska industriländer. Att nu
satsa på sådana områden vore icke riktigt
om det sker på bekostnad av andra.
Vad som kännetecknar de expansiva
områdena är den företagsekonomiska
miljön och den industriella eller allmänt
företagsinriktade traditionen. Initiativtagande,
riskvillighet och företagaranda
har skapat förutsättningar för
en ekonomisk utveckling även i områden,
där s. k. naturliga företagsekonomiska
betingelser inte omedelbart förelegat.
Den personliga företagsamheten
har lagt den första grunden för en utveckling,
som sedan skapat nya förutsättningar
för samspel och för konkurrens
mellan olika slag av företag och
för ett utbyte av kunskaper, erfarenheter
och tjänster.
Till dessa förhållanden och deras lokaliseringspolitiska
betydelse har varken
kommittén eller propositionen tagit
tillräckligt stor hänsyn. Statlig subventioneringsverksamhet
kan dämpa utvecklingstakten
i sådana regioner och
minska initiativkraften. Vad skall det
tjäna till — kan man säga — att satsa
mera för att bygga ut sin verksamhet
för egna besparingar och egna lån, som
måste fullt ut amorteras och förräntas,
om konkurrenterna får en stor del av
sina initialkostnader täckta genom statliga
insatser som inte behöver fullt
förräntas och amorteras.
Detta är den andra sidan av den aktiva
lokaliseringspolitiken, en sida som
jag personligen tycker att man tagit
alltför liten hänsyn till i den hittillsvarande
debatten. Det är varken ett enskilt
eller allmänt intresse att skapa en
subventionsinriktad kår av företagare
i vårt land. Det borde vi i varje fall
vara överens om.
Det finns därför all anledning att
stryka under att de reservationer departementschefen
själv gjort blir iakttagna
vid tillämpningen av de nya stödåtgärderna.
Men i praktiken blir det inte
lätt. Propositionens uttalande är samtidigt
så allmänt hållna och i vissa fall
så motstridiga, att tillämpningen måste
möta vissa svårigheter. Det finns också
risk för att verksamheten — som departementschefen
själv framhållit —
kan leda till en bortplottring av resurser
på en mängd små objekt på olika
håll i det stora stödområdet och att effekten
därigenom inte blir den åsyftade.
Bristen på klara regler kan också leda
till ett godtycke som ger anledning till
betänkligheter. Det kommer att ligga i
lokaliseringsmyndighetens och Kungl.
Maj:ts hand att tillämpa reglerna, men
utan entydiga riktlinjer måste det vid
flertalet avgöranden bli fråga om bedömningar
från fall till fall. Det blir
nästan omöjligt att på förhand avgöra
i vilka situationer stöd kan påräknas.
Med rätta har bankoutskottet framhållit,
att »Kungl. Maj:t och de Kungl.
Maj:t underställda lokaliseringsorganen
otvivelaktigt måste äga en viss frihet
att i praktiken ta hänsyn till .särskilda
förhållanden och önskemål, men
i sina grunddrag bör lokaliseringspolitikens
utformning vara bestämd på förhand».
Så är inte fallet.
Nu kan det naturligtvis sägas, att jag
har överbetonat de negativa aspekterna.
Man kan göra gällande, att detta anförande
inte vittnar om intresse för att
blåsa liv i landsdelar, som har det besvärligt,
och att jag inte har någon förståelse
för de utomordentligt svåra omställningsproblemen
ute i bygderna.
Ingenting är i så fall felaktigare. De
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
165
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
problemen måste lösas. Samhället måste
bedriva en aktiv lokaliseringspolitik.
Men ju mer av subventioner den innefattar
desto större blir riskerna för att
politiken på lång sikt kan komma att
motverka sitt eget syfte och i varje fall
inte gagna vare sig avfolkningsbygderna
eller folkhushållet Sverige. Det är de
riskerna jag har ansett mig böra påvisa
och de är obestridligen en realitet.
När jag trots detta i stort sett kan acceptera
vad som föreslagits i propositionen
beror det bl. a. på att det är
fråga om eu försöksverksamhet under
en begränsad tid. Det är möjligt att fem
år är en för kort period för att man
skall kunna dra några definitiva slutsatser.
Det får man väl se. Men det är
angeläget, att verksamheten följs, att
man studerar resultaten och att man
efter försöksperiodens slut gör en realistisk
bedömning av vad man åstadkommit
både positivt och negativt.
Det är särskilt viktigt, att man under
perioden koncentrerar sig på rådgivnings-
och informationsverksamheten.
Man bör fortsätta redan inledda analyser
av lokaliseringstendenserna i det
svenska näringslivet. Samhällsplaneringen
måste ges tillräckliga resurser
för att utan att hemfalla åt detaljplanering
teckna bakgrunden för expansionsriktningarna.
Därmed underlättas samordningen
av de offentliga investeringarna,
så att näringslivets olika enheter
får bättre möjligheter att bedöma
olika lokaliseringsalternativ.
Slutligen måste under försöksperioden
utredas och klarläggas vilka möjligheter
som står till förfogande för att lösa
de övergångssvårigheter, inte minst
av social natur, som uppkommer i samband
med strukturomvandlingen av näringslivet
och befolkningsomflyttningen
från de glesbygder på olika håll i vårt
land som inte har förutsättningar för
industriell utveckling. Det är en utomordentligt
angelägen uppgift, men den
bör i princip avskiljas från den aktiva
lokaliseringspolitiken.
Herr talman! Ju förr man gör detta
desto lättare tror jag det är att effektivt
och rationellt lösa lokaliseringspolitikens
svåra ekvation.
Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):
Herr talman! Jag vill efter denna
långa debatt bara säga ett par ord. Jag
tog mig friheten att i årets remissdebatt
ta upp speciella gotlandsproblem, som
inte har berörts av lokaliseringsutredningen.
Jag har ingen anledning att
upprepa mig här utan skall nöja mig
med att hänvisa till det yttrande som
då gjordes — närmast gäller det de
önskemål som framfördes i motionen
II: 1079. Jag vet inte om motionen bifalles
av kammaren, men jag hoppas det.
I så fall blir önskemålen tillgodosedda.
Men om så inte skulle bli fallet, vill
jag uttala den förhoppningen att Kungl.
Maj:t vid utfärdandet av tillämpningsföreskrifterna
och tillämpningsbestämmelserna
tar hänsyn till de speciella
problem som Gotland har.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr TALMANNEN yttrade:
Propositioner gives först beträffande
vart och ett av de avsnitt i utskottets
yttrande, beträffande vilka under överläggningen
framställts annat yrkande än
om godkännande av den av utskottet föreslagna
lydelsen. Därefter ställes särskilda
propositioner på utskottets yttrande
i övrigt och på utskottets hemställan.
Utskottets yttrande
Det avsnitt som börjar på s. 16 med
orden »Vad beträffar själva målsättningen»
och slutar på s. 17 med orden
»kunna väsentligt reduceras»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
1); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Hansson i Önnarp be
-
166
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
gärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt i bankoutskottets yttrande
som börjar på s. 16 med orden »Vad
beträffar själva målsättningen» och slutar
på s. 17 med orden »kunna väsentligt
reduceras», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
1) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hansson i önnarp begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 178 ja och 31 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke som börjar på s. 17 med
orden »Med lokaliseringspolitiken» och
slutar på s. 18 med orden »bringas att
upphöra»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
2); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Hansson i önnarp begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
-
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke i bankoutskottets yttrande
som börjar på s. 17 med orden »Med
lokaliseringspolitiken» och slutar på s.
18 med orden »bringas att upphöra»,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
2) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringsproposltionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hansson i önnarp begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 178 ja och 31 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 18 som börjar med
orden »En särskild fråga» och slutar
med orden »i denna fråga»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
3) av herrar Nils Theodor Larsson och
Hansson i önnarp; och godkände kammaren
utskottets yttrande.
Det stycke på s. 20 som börjar med
orden »Utskottet finner» och slutar med
orden »eu utvidgad lokaliseringspolitik»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
Torsdagen den 17 december 1964
Nr 42
167
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
4); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Hansson i önnarp begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 20 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Utskottet
finner» och slutar med orden »en
utvidgad lokaliseringspolitik», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
4) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså godkänt
utskottets yttrande.
Det stycke på s. 22 som börjar med
orden »Beträffande norra stödområdets»
och slutar med orden »visar sig
påkallade»
Herr talmannen gav propositioner på
bifall till eller avslag å det av herr Nilsson
i Gävle under överläggningen framställda
yrkandet, att i detta stycke företoges
den ändring, som föranleddes av
bifall till yrkandet i motionerna I: 869
och II: 1075 att riksdagen måtte besluta
hänföra hela Gävleborgs län till det
norra stödområdet; och fann herr talmannen
den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Gävle begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Nilsson i Gävle under överläggningen
framställda yrkandet beträffande
det stycke på s. 22 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden
»Beträffande norra stödområdets» och
slutar med orden »visar sig påkallade»,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Gävle begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 177 ja och 17 nej, varjämte
19 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
i fråga.
Det avsnitt på s. 22 som börjar med
orden »En regional avgränsning» och
slutar med orden »visar sig påkallade»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
5); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt på s. 22 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »En regional
avgränsning» och slutar med orden
»visar sig påkallade», röstar
168
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
5) av herr Nils Theodor Larsson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 123 ja och 84 nej, varjämte
6 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det avsnitt på s. 23 som börjar med
orden »Mot detta angivande» och slutar
med orden »motionärernas synpunkter
befogade»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
6); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Hansson i önnarp begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt på s. 23 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden
»Mot detta angivande» och slutar med
orden »motionärernas synpunkter befogade»,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
6) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hansson i önnarp begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 171 ja och 35 nej, varjämte
7 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 24 som börjar med
orden »Utskottet år för sin del» och slutar
med orden »härav föranledda förslag»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
7); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Regnéll begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 24 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Utskottet
är för sin del» och slutar med orden
»härav föranledda förslag», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
7) av herr Nils Theodor Larsson
in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
109
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 105 ja och 108 nej.
Kammaren hade alltså godkänt det
förslag, som framlagts i reservationen
7) av herr Nils Theodor Larsson in. fl.
Det stycke på s. 26 som börjar med
orden »Vid en jämförelse» och slutar
med orden »yrkandet i motionerna
1: 889 och II: 1078»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
8) ; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Regnéll begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 26 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Vid en
jämförelse» och slutar med orden »yrkandet
i motionerna I: 889 och II: 1078»,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
8) av herr Åkerlund m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Regnéll begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 176 ja och 33 nej, varjämte 3 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 26 som börjar med
orden »Att, såsom i motionerna» och
slutar med orden »såvitt nu är i fråga,
motionerna 1: 870 och II: 1079 samt
l: 878 och II: 1089»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
9); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 26 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Att,
såsom i motionerna» och slutar med orden
»såvitt nu är i fråga, motionerna
1:870 och 11:1079 samt 1:878 och
11:1089», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
9) av herr Nils Theodor Larsson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 142 ja och 68 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
170
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 26 som börjar med
orden »Den av departementschefen»
och slutar med orden »kan utskottet inte
tillstyrka»
Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) godkännande av utskottets yttrande;
2:o) godkännande av det förslag,
som framlagts i reservationen 10 a) av
herrar Nils Theodor Larsson och Hansson
i Önnarp; samt 3:o) godkännande
av det förslag, som framlagts i reservationen
10 b) av herr Stefanson m. fl.;
och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hansson i
Önnarp begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för
bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu
fann den under 2 ro) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Larsson
i Umeå votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
det stycke på s. 26 i bankoutskottets
yttrande, som börjar med orden
»Den av departementschefen» och slutar
med orden »kan utskottet inte tillstyrka»,
antager reservationen 10 a) av
herrar Nils Theodor Larsson och Hansson
i önnarp, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 10 b) av herr Stefanson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 35 ja och 38 nej,
varjämte 140 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3 ro) angivna propositionen.
I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 26 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden
»Den av departementschefen» och slutar
med orden »kan utskottet inte tillstyrka»,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
10 b) av herr Stefanson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet avkammarens
ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 141 ja och
68 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 26 som börjar med
orden »Vad särskilt gäller» och slutar
med orden »ändamål avsedda resurserna»
-
Torsdagen den 17 december 19(54
Nr 12
171
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Herr talmannnen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av följande
av herr Holmberg under överläggningen
föreslagna lydelse: »Vad
emellertid gäller förslagen i motionerna
1:876 och 11:1080 om en utökning av
medelsramen för utbyggnad av statlig
industriell verksamhet vill utskottet
framhålla nödvändigheten av att de i
propositionen föreslagna åtgärderna
kompletteras med förslag till utbyggnad,
nyanläggning och samordning av statlig
verksamhet på det sätt som angivits
i motionerna. Utskottet föreslår därför
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om snabb utredning i
detta syfte samt förslag om anvisande
av medel för en sådan utbyggnad av
den statliga industrin.»; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Holmberg begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 26 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Vad
särskilt gäller» och slutar med orden
»ändamål avsedda resurserna», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
den av herr Holmberg under överläggningen
föreslagna lydelsen.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Holmberg begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 204 ja och 6 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 27 som börjar med
orden »/ likhet med departementschefen»
och slutar med orden »norra stödområdet
till godo»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
11) av herr Nils Theodor Larsson; och
godkände kammaren utskottets yttrande.
Det stycke på s. 31 som börjar med
orden »Vissa taxefrågor» och slutar med
orden »i motionerna framförda förslagen»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
12) ; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 31 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Vissa
taxefrågor» och slutar med orden »i motionerna
framförda förslagen», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
12) av herr Stefanson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
172
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 164 ja och 41 nej, varjämte
6 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 31 som börjar med
orden »Utskottet vill också» och slutar
med orden »Öland och fastlandet»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
13) av herr Nils Theodor Larsson; och
godkände kammaren utskottets yttrande.
Det stycke på s. 31 som börjar med
orden »I propositionen avvisas» och
slutar med orden »förslag skall genomföras»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av följande,
av herr Larsson i Hedenäset under
överläggningen föreslagna lydelse:
»I propositionen avvisas kommitténs
förslag om en sänkning av vattenfallsstyrelsens
eltaxor i Norrland under hänvisning
bl. a. till att de nuvarande eltaxorna
innebär avsevärt lägre elkraftskostnader
i Norrland än i övriga delar
av landet. Utskottet delar icke departementschefens
uppfattning utan tillstyrker
det i motionen II: 1084 gjorde yrkandet
att kommitténs förslag skall genomföras.
»; och godkände kammaren
utskottets yttrande.
Det avsnitt på s. 32 som börjar med
orden »Utskottet instämmer i» och slutar
med orden »i lokaliseringspolitiskt
syfte»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets ytt
-
rande, dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
14); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hansson i önnarp begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt på s. 32 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Utskottet
instämmer i» och slutar med orden
»i lokaliseringspolitiskt syfte», röstar
Ja;
Den,
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
14) av herrar Nils Theodor Larsson
och Hansson i önnarp.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hansson i önnarp begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 177 ja och 32 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 33 som börjar med
orden »Såsom utskottet understrukit»
och slutar med orden »ett lokaliseringspolitiskt
medel»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
lö); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
173
Riktlinjer för en aktiv lokaliaeringspolitik m. m.
ja besvarad. Herr Regnéll begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 33 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Såsom
utskottet understrukit» och slutar med
orden »ett lokaliseringspolitiskt medel»,
röstar
Ja;
Det, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
15) av herr Nils Theodor Larsson
in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 110 ja och 102 nej.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 33 som börjar med
orden »Frågan om en utjämning» och
slutar med orden »av berörda intressenter»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
16); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Regnéll begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 33 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »Frå
-
gan om en utjämning» och slutar med
orden »av berörda intressenter», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
16) av herr Åkerlund m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Regnéll begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 171 ja och 39 nej, varjämte
1 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Det stycke på s. 36 som börjar med
orden »/ motionerna I: 878» och slutar
med orden »vad departementschefen anför»
Herr
talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det
förslag, som framlagts i reservationen
17); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Regnéll begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 36 i bankoutskottets
yttrande som börjar med orden »I motionerna
I: 878» och slutar med orden
»vad departementschefen anför», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
174
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
Riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m.
Vinner Nej, har kammaren godkänt proposition angäende riktlinjer för en
det förslag, som framlagts i reservatio- aktiv lokaliseringspolitik m. m. jämte i
nen 17) av herr Stefanson m. fl. ämnet väckta motioner.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Regnéll begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 141 ja och 71 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.
Utskottets yttrande i övrigt
Godkändes.
Utskottets hemställan
Bifölls med den ändring som föranleddes
av bifall till reservationen 7) av
hem Nils Theodor Larsson in. fl.
§ 3
Föredrogs vart för sig
bankoutskottets memorial nr 49, angående
instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott; och
statsutskottets memorial nr 210, angående
tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1964/65.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda memorial hemställt.
§ 4
Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 395, angående tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1964/65; och
från bankoutskottet:
nr 408, i anledning av Kung], Maj:ts
§ 5
Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till Sveriges riksdags beslut
under riksdagens vår- och höstsessioner
år 1964.
§ 6
Justerades protokollsutdrag.
§ 7
Höstsessionens avslutning
Herr TALMANNEN yttrade:
Ärade kammarledamöter! 1964 års
riksdag har liksom sina närmaste föregångare
varit synnerligen arbetstyngd.
Höstsessionen har kulminerat i kamrarnas
behandling av tre stora ärenden:
naturvårdslagen, gymnasiereformen och
lokaliseringsfrågan. Anhopningen av arbetsuppgifter
under slutskedet har medfört
en hård press på både utskott och
kamrar. Detta förhållande, som med all
rätt kritiserats, har till väsentlig del
sin orsak i att propositioner avlämnats
mycket sent Det är därför nödvändigt
att såväl regeringen som riksdagen ägnar
fortsatt och ökad uppmärksamhet
åt frågan om en jämnare fördelning av
arbetsbelastningen.
Införandet av särskilda frågestunder
har resulterat i att antalet enkla frågor
i år varit inemot tre gånger så stort
som under de närmast föregående två
åren. Interpellationernas antal företer
däremot en minskning; 133 interpellationer
har framställts i år mot 159 under
år 1963 och 134 under år 1962. Frågestundernas
hittillsvarande placering
på kamrarnas veckoschema har i många
fall utgjort ett hinder för besvarande
av interpellationer i andra kammaren
på tisdagarna. Tiderna kommer därför
fr. o. m. instundande vårsessions början
att omläggas på sådant sätt, att frågestunderna
på tisdagarna börjar kl.
Torsdagen den 17 december 1904
Nr 42
175
15.00 i första kammaren och kl. 15.30
i andra kammaren.
Det iir för närvarande ej möjligt att
ange vilka förändringar författningsutredningens
förslag kan komma att föranleda
för riksdagens vidkommande.
Det synes emellertid inte vara nödvändigt
att avvakta en mera omfattande
reform av riksdagsarbetet innan en del
praktiska problem upptas till behandling.
Vissa sedan länge påtalade brister
i riksdagens arbetsförhållanden bör
därför avhjälpas utan ytterligare dröjsmål.
Sålunda bör exempelvis frågan om
kostnadsfri skrivhjälp till riksdagens
ledamöter lösas redan nu. Det torde vidare
bli erforderligt att inom en nära
framtid verkställa en utredning angående
principerna för riksdagens personalorganisation
samt de konsekvenser
dessa bör medföra i fråga om riksdagstjänstemännens
anställnings- och
löneförhållanden.
Som en följd av årets andrakammarval
och på grund av att många av kammarens
ledamöter nu av åldersskäl önskat
lämna riksdagsarbetet är det inte
mindre än 46 av kammarens nuvarande
ledamöter som ej återkommer till nästa
session.
Jag nämner främst kammarens ärade
ålderspresident, herr Sköld, som bevistat
52 riksdagar. Vad herr Sköld betytt
för Sveriges parlamentariska liv behöver
jag inte erinra om i denna församling.
Jag vill endast uttala riksdagens
enhälliga och varma tack för en politisk
gärning av utomordentlig betydelse
för vårt samhälle. Låt mig också betyga
att vi i andra kammaren kommer
att sakna herr Skölds starka personlighet
och auktoritativa debattinlägg.
Det tack jag i dag riktar till herrar
vice talmän avser inte endast den hjälp
de givit mig under det nu tilländalupna
arbetsåret, utan innefattar hela deras
riksdagsmannagärning. Båda har gjort
betydelsefulla insatser i riksdagsarbetet
även utanför kammarens presidium.
Herr förste vice talmannen Malmborg,
som har 26 riksdagar bakom sig, var
bl. a. under en följd av år ordförande
i statsutskottets fjärde avdelning och
gjorde sig därvid känd för effektivitet,
skicklighet och samarbetsvilja. Herr
andre vice talmannen von Seth blev
ledamot av denna kammare år 1934.
Jag vill här speciellt nämna hans outtröttliga
och framgångsrika arbete som
ordförande i ekonomideputerade under
en lång tid, inrymmande mänga och
stora förändringar i riksdagens arbetsförhållanden,
samt hans insatser som
vice ordförande i riksdagens interparlamentariska
grupp. Personligen står
jag i stor tacksamhetsskuld till herrar
vice talmän för ett värdefullt och i
allo angenämt samarbete under de år
som gått.
Även många av de övriga avgående
ledamöterna har tillhört kammaren mycket
länge. Herr Spångberg har bevistat
46 riksdagar, statsutskottets värderade
ordförande herr Staxäng har 35 riksdagar
bakom sig, och lika länge har herrar
Nilsson i Göteborg, Landgren och
Hagberg varit ledamöter av kammaren.
Herrar Svensson i Ljungskile och Petterson
i Degerfors har båda bevistat
25 riksdagar, och det finns bland de
avgående ytterligare åtskilliga ledamöter
med lång riksdagsmannatid.
Jag vänder mig nu till alla er, som i
år lämnar vår krets, och tackar er för
goda arbetsinsatser och ett gott kamratskap.
Ni följs av våra välgångsönskningar
även för framtiden.
Jag tackar vår sekreterare för väl
utfört arbete. Vidare vill jag uttala ett
tack till vår kanslipersonal, våra vaktmästare
och alla dem som i övrigt stått
oss bi under de månader riksdagsarbetet
pågått.
Till sist, ärade kammarledamöter, ber
jag att få tillönska er en god och vilsam
julhelg och ett gott nytt år.
Ordet lämnades härefter på begäran
till
Herr SKÖLD (s), som anförde:
Herr talman! Som den äldste av kammarens
ledamöter ber jag att på allas
våra vägnar varmt få tacka Eder för
176
Nr 42
Torsdagen den 17 december 1964
de vänliga ord Ni nyss riktade till oss.
Vid tidigare tillfällen har jag haft nöjet
att få betyga hur djupt kammaren
uppskattar Edert skickliga handhavande
av talmansklubban. Detta omdöme
gäller alltfort och något mer behöver
inte sägas i detta avseende. Vi tackar
för Eder goda ledning av kammarens
arbete. Detta tack riktar jag också till
vice talmännen för edert deltagande i
denna uppgift.
Såsom nämndes är vi många av kammarens
ledamöter av i dag som inte
kommer tillbaka hit 1965. Vi tackar för
den uppskattning av våra insatser i
riksdagsarbetet som Ni, herr talman,
här gett uttryck åt. De flesta av oss —
och till dessa hör ju också jag — lämnar
riksdagsarbetet för alltid.
Naturligtvis går det att spekulera över
vad samhällsarbetet kan förlora på frånvaron
i riksdagens verksamhet av vår
medverkan. Men detta är egentligen onödigt.
Erfarenheten lär oss trösterikt nog
att ingen är oersättlig. Andra träder
alltid till och tar upp de fallna mantlarna.
Det kan också frågas hur vi avgående
ryktat vårt värv. Vi som lämnar
riksdagen har inte att svara på den frågan.
Det kan vi med lugn överlåta åt
andra. Ty alla vet ju att ingen är så
bra och ingen så dålig som ryktet förmäler.
Och dessutom — allt är förgängligt,
även eu människas eftermäle.
Att vi avgående känner ett mer eller
mindre djupt vemod, när vi lämnar
denna arbetsplats, är självklart. Men
det finns även här en tröst. Ingenting
kan hindra oss från att så länge krafterna
räcker arbeta för våra intressen
även utanför riksdagen. Värre blir saknaden
efter det kamratskap som här
kommit oss till del. Den känsloväg som
går från människa till människa utan
hänsyn till parti, kön, ålder eller andra
gruppbildningar — den personliga
uppskattningen och samhörighetskänslan
— är det som ger trivsel och värme
åt vår samvaro i detta hus. Det är detta
kamratskap som blir svårast för oss att
avvara under vår fortsatta vandring genom
livet. Men vi har dock upplevat
detta kamratskap och det är i och för
sig en stor vinning. För detta kan vi
alla varmt tacka varandra, både de som
går och de som stannar kvar.
Vi som går uttalar den förhoppningen,
att kammarens ledamöter i år som
kommer skall känna glädje och arbetslust
i sin strävan att bygga vidare på
vårt samhälle till det svenska folkets
fromma.
Liksom jag nu till sist ber att få önska
Eder, herr talman, och vice talmännen
en fridfull jul och ett gott nytt år,
tillönskar vi alla kammarledamöter varandra
detsamma. I tankarna kommer
vi avgående att sända den hälsningen
även i fortsättningen.
Herr talmannen förklarade 1964 års
riksdags höstsession avslutad, varefter
kammarens ledamöter åtskildes kl.
13.36.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 30 december 1964
Nr 42
177
Onsdagen den 30 december
Kl. 12.00
Jämlikt bestämmelse i § 5 riksdagsstadgan
hade tillkännagivande blivit i
vederbörlig ordning utfärdat därom, att
justering av de kammarens protokoll,
som vid höstsessionens slut återstode
ojusterade, komme att denna dag kl.
12.00 försiggå i kammarens konferensrum;
och tillstädeskom därvid
herr Jacobsson i Sala,
herr Heckscher,
herr Carbell och
herr Zetterberg.
Protokollen för den 14, den 15, den
16 och den 17 innevarande december
samt för detta sammanträde upplästes
för justering och blev av kammarens
tillstädesvarande ledamöter godkända.
In fidem
Sune K. Johansson