Onsdagen den 14 April 1869 (Riksdagens protokoll 1869:414)

Onsdagen den 14 April 1869.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Justerades o protokollsutdrag för den It) dennes samt protokollen
för den 18 och 22 sistlidne Mars.

Upplästes ett protokoll af följande lydelse:

År 1869 den IB April sammanträdde Kamrarnes valmän för att
utse en fuRmägtig i Riksgälds-kontoret efter den nyligen ailidne fullmftgtigen
i nämnda verk, Öfversten Carl Thure af Wirsén; och befanns,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:

Herr Berger, Anders Alexander, Bruksägare, med 24 röster,
efter lottning med Hemmansegaren Anders Medin i Taxås, som jemväl
erhållit ett lika antal röster.

Eric af Klint. C. Hammar.

C. A. P. Kalhtemvx. Q. Hedengren.

Herr (Trefven och Talmannen hemställde, att detta protokoll
skulle läggas till handlingarne samt Riksdagens Kansli-deputerade underrättas
om dess innehåll och anmodas att låta uppsätta och till
Kamrarne ingifva förslag till förordnande för den valde och underdånig
skrifvelse om valet till Kongl. Maj:t.

Ropades ja.

Herr. (Trefven och Talmannen tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till sammanträdets fortsättning kl. 6 e. m.

Deri 14 April, f. t».

Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Kong!. Maj:ts den
10 dennes bordlagda nådiga Proposition, angående befrielse för Kommendörkaptenen
af andra klassen vid Kong!. Flottan in. m. O. J • b •
Kafle från honom ålagd ersättningsskyldighet i följd åt ångkorvetten
Orädds förolyckande på Engelska kusten.

Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet Bevillnings-Utskottets
den 10 dennes bordlagda Betänkande N:o 12, angående
stamp elp ap p er safgiften.

Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet LagUtskottets
den 10 dennes bordlagda Utlåtanden:

N:o 26, i anledning af väckt förslag om biskopsembetenas indragning;
och

N:o 27, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
lag rörande ränta.

Föredrogs ånyo Särskilda Utskottets den 7 och 8 dennes bordlagda
Utlåtande K:o 1, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga Proposition
till Riksdagen angående landtförsvarets _ organisation, samt i
anledning af de inom Riksdagens båda Kamrar i samma ämne väckta
motioner.

Herr (trefven och Talmannen hemställde, att detta Utlåtande
skulle punktvis företagas till afgörande.

Ropades ja.

Härefter anmälte sig och yttrade

Grefve Lagerberg: Jag får till Kammaren hemställa, om det

icke vore lämpligast att först företaga till behandling
af Utskottets Betänkande.

Grefve von Plåten: Om jag icke misstager mig, liar Kamma ren

redan utan all'' anmärkning jakande besvarat den åt. Herr i almannen
an orda hemställan att Betänkandet måtte punktvis företagas
till behandling, och vid sådant förhållande lärer val föredragningen
af de särskilda punkterna böra ske i den ordning, hvari desamma förekomma
i Betänkandet.

Grefve Lagerberg: Om Kammarens svar på Herr (Trefven

och Talmannens framställning, att Betänkandet måtte punktvis före -

Den 14 April, f. in

dragas, anses hafva inneburit, att dess särskilda punkter böra företagas
till behandling efter deras nummerordning, så är naturligtvis min
framställning derigenom afskuren: In en då Betänkandet innehåller icke
mindre än 43 särskilda punkter, så trodde jag att ingenting hindrade
Kammaren att sedermera besluta, att 37:de punkten borde först behandlas.

Grefve Mörner, Carl Göran: Då Kammaren redan beslutat

att punktvis behandla Betänkandet, utan att dervid någon framställning
gjordes om rubbning af den ordningsföljd, hvari punkterna förekomma,
så tror jag för min del att föredragningen bör ske i den
ordning, hvari de särskilda punkterna i Betänkandet förekomma, så
mycket heldre, som ingenting torde vinnas genom att börja med37:de
punkten.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Herr Grefven
och Talmannen, att i afseende å den ordning, i hvilken de särkilda
punkterna i Utlåtandet skulle företagas till afgörande, hade yrkats,
dels att nummerordningen i Utlåtandet skulle vid föredragningen följas,
och dels af Grefve Lagerberg, att den 37:de punkten först
måtte förekomma till pröfning och de öfriga punkterna sedermera
föredragas efter deras nummerföljd i Utlåtandet.

Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen proposition
på förstberörda yrkande och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande

Till följd häraf förekom nu:

lista punkten.

Herr Statsrådet T h ul s t r u p: Da Utskottet funnit sig förhindra dt
att öfver åtskilliga paragrafer i Kongl. Maj:ts förslag till kungörelse
angående den allmänna värnepligten afgifva yttrande, emedan de ansetts
stå i ett nära sammanhang med sjelfva organisationsfrågan, som
icke blifvit underställd Utskottets pröfning; så torde höra nämnas,
att det visserligen var tillämnadt, att hela organisationsförslaget
skulle, färdigt och granskadt, öfverlemnas till Riksdagens pröfning,
men att detta icke blef möjligt, emedan, oaktadt det trägna och rastlösa
arbete, som derpå blifvit användt," det hela ej kunde blifva så
tidigt färdigt, att förslagets alla särskilda delar kunde hinna af Regeringen
granskas, innan det borde tryckas.

Vid sådant förhållande beslöts, att hela förslaget väl skulle meddelas
Riksdagen och allmänheten till kännedom, men att blott de delar
deraf, som hunnit granskas och utgjorde dess egentliga grundval,
skulle till Riksdagens pröfning öfverlemnas — och deribland i främsta
rummet förslaget till värnepligtslag.

Utskottet, som först egnat sin granskning åt detta förslag, har
emellertid icke ansett sig kunna och böra deröfver afgifva definitivt
yttrande, och derför såsom skäl anfört: dels, att många af de uti

Den 14 April. f. in.

detta förslag förekommande bestämmelser ega det nära sammanhang
med hela organisationsplanen, hvilken icke är Utskottets pröfning underställd,
att dessa bestämmelser svårligen kunna annat än i sammanhang,
med nämnda plan bedömmas, och dels, att en fråga af sådan vigt,
som den om den allmänna värnepligtens ordnande, icke torde böra
afgöras, innan kännedomen om de i sådant hänseende ifrågasatta bestämmelser
blifvit allmännare spridd inom landet, — samt slutligen,
att den korta tid, som Riksdagen har att för sin verksamhet påräkna,
knappast skulle medgifvit en så grundlig och mångsidig pröfning af
detta förslag, som dess stora vigt fordrar.

Yigten af de tvänne sednare skälen kan svårligen bestridas, utan
torde väl böra tillerkännas den betydelse, som Utskottet tillagt dem.
Vid sådant förhållande anser äfven jag, för min del, det vara bäst,
att Riksdagen, med godkännande af Utskottets framställning i denna
punkt, tills vidare uppskjuter pröfningen af det nu ifrågavarande förslaget.

Herr von Greijer: Lika med Utskottet anser jag, att en fråga
af så utomordentlig vigt, som den om allmänna värnepligtens ordnande,
icke bör afgöras, innan kännedomen om de i sådant hänseende
ifrågasatta bestämmelser blifvit inom landet allmännare spridd.

På detta skäl instämmer jag med Utskottet uti dess förslag i nu
föredragna första punkten. Men uti Utlåtandet förekommer ett annat
motiv till Utskottets förslag i denna punkt, hvilket motiv jag för
min del icke kan godkänna. Utskottet säger nemligen, att Kong].
Maj:ts Proposition, i hvad den angår värnepligtens ordnande, icke lämpligen
kan pröfvas utan i sammanhang med det af Chefen för Landtförsvars-departementet
utarbetade organisationsförslag, hvilket, ehuru
Utskottet ctelgifvet, dock icke är dess pröfning underkastad!

Det vill synas mig, som Kong! Maj:ts till Utskottet hänvisade
nådiga Proposition innehåller grundvalarna till den af Chefen för
Landtförsvars-departementet uppgjorda, af Regeringen hufvudsakligen
gillade och Riksdagen delgifna, fullständiga plan till organisation af
landtförsvaret; och jag tror derföre, att dessa hufvudgrunder lämpligen
kunnat och bort af Utskottet pröfvas, utan hänsyn till de i nämnda
organisationsplan förekommande, Utskottets pröfning icke underkastade
bestämmelser. Skulle Statsmagterna blifva ense om nämnda
hufvudgrunder, föreställer jag mig, att öfriga delar af organisationsplanen
lätt nog kunna genomföras.

Herr af Klint: Jag har blifvit föranledd att begära ordet af

den siste talarens anförande, och nödgas af honom begära att få veta
hvarifrån han fått de uttryck, som han tillvitat Utskottet. Mig veterligen
har Utskottet icke begagnat dem. Han måtte ''hafva tagit desamma
ur reservanternas förslag, men icke ur Utskottets. I det förra
igenfinnas möjligen de motiver han anfört, men säkerligen icke uti
det förslag, som Utskottets majoritet omfattat.

Herr Montg omery- C ederlij elm: Då, vid behandlingen af en
så betydelsefull fråga som denna, det är af vigt att en hvar uttalar
sine åsigter, må det tillåtas mig att förklara, att jag icke kan godkänna
det sätt, hvarpå Utskottet uppfattat densamma. Efter alla de.

Den 14 April, f. m. "7

förberedande arbeten, som blifvit gjorda, framlägges nu här af Krigsministern
ett fullständigt förslag till organisation af den Svenska arméen,
men då denna fråga är till den grad vidtomfattande, att det
icke är möjligt för eu Riksdag att taga den i öfvervägande i hela
dess vidd, har Kongl. Maj it i den nådiga Propositionen för närvarande
inskränkt sig till att underställa Riksdagens pröfning tvänne
punkter, nemligen" frågan om beväringsinrättningens ordnande och
om lindring i rust- och rotehållares skyldigheter, hvartill komma några
andra mindre väsendtlig detaljfrågor. Derpå skulle nu Riksdagen,
om den biträder Utskottets förslag, svara, att, då icke organisationsplanen
i sin helhet blifvit Riksdagen förelagd, den icke vill
ingå i pröfning af frågan om värnepligtens ordnande. Tillåten mig
säga, mine Herrar, att detta är att undanskjuta frågan på ett sätt,
hvars praktiska mening jag tror mig förstå, men alldeles icke kan
gilla. Jag tror nemligen icke, att denna fråga står i ett så ovilkorfigt
samband med organisationsplanen i sin helhet, att den icke kunnat
pröfvas och afgöra» fristående. Det är min öfvertygelse, att, då
Riksdagen en gång beslutat, att vår armé skall bestå af stam och
beväring och stammen icke gerna kan vara annorlunda än den är —
indelt och värfvad — bevaring^frågan mycket val kunnat derifrån
skiljas och afgöra» särskilda Sedan denne är bestämd och fastställd,
kommer man till den andra delen, eller frågan om arméens organisation
i egentlig mening. Att denna i sitt nuvarande skick tarf var förbättringar
är obestridligt. Dessa förbättringar kunna dock ske_ bäst,
när värnepligten är fullt ordnad, så att man vet, hvad man i den
vägen har att bygga på. Lämpligheten af ett sådant förfaringssätt
torde äfven vara af erfarenheten bekräftad. I Frankrike t. ex., när frågan
om arméorganisationen förevar hos Representationen, tvistade
man egentligen om värnepligten, och på det beslut, som i den frågan
fattades, grundade Krigsministern den öfriga organisationen, genom
att inpassa den i de förhållanden, som betingades åt sättet för
värnepligtens fullgörande. Detta sätt torde vara vigtigare än att nu
undandraga sig pröfningen af beväringslagen, emedan man icke fått
se alla detaljerna. Frågan är verkligen _ af den vigt, att Regeringen
väl kan fordra ett bestämdare svar på sin framställning, än att man
ej vill behandla den annorledes än i sammanhang med hela organisationsfrågan.

Herr von Greijer: Af Herr af Klints yttrande finner jag, att

jag uttryckt mig orätt och sagt annat än jag menat.

Min mening var att säga, att jag för min del ansåg, att de genom
Kongl. Majts Proposition till Riksdagen hänskjuta frågor om
allmänna värnepligtens ordnande och om vissa lindringar i rustningsoch
roteringsbesväret lämpligen kunnat pröfvas och bedömas fristående
från öfriga landtförsvarets organisation rörande frågor, som uti
den af Chefen för Landtförsvars-departementet utarbetade fullständiga
organisationsplanen blifvit behandlade.

Friherre Stäel von Holstein: Jemte det jag till alla delar

instämmer med Utskottet, ber jag att få besvara en anmärkning, som

Deri 14 April, f. m.

gjordes af en talare här bakom mig. hvilken ansåg, att beväringsfrågan
kunnat äfgöras af Utskottet, utan att Utskottet behöft yttra sig
om organisationsplanen i sin helhet; men då det just är beväringspligtens
utsträckande, hvarom frågan i sin helhet förnämligast rör
sig, sa är fara värdi att, om man pa förhand antager den förra, man
blir nödsakad antaga hela förslaget, äfven om man icke kan godkänna
alla de deri upptagna bestämmelserna. Samme talare har yttrat, att
det så kallade försvarsbetänkande, som vid 1867 års riksdag afsats,
skulle innehålla den bestämmelsen, att arméen skulle grunda sig på
stam och beväring, af hvilken den förra skulle bestå af värfvad och
mdelt trupp. I det första förslaget, som af Försvars-Utskottet uppgjordes,
stod visserligen att arméen skulle bestå af “stam af värfvad
och mdelt trupp''1 samt af beväring, men orden “värfvad och indelt
trupp''; togos bort, emedan man ansåg tillräckligt att uttala sig för
bibehållande af en stam, utan att behöfva antyda sättet för densainmas
anskaffande, i fråga hvarom man ansåg klokast, att icke på förhand
binda händerna på sig,

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.

2:dra punkten.

Grefve Hamilton. Henning: Då jag ensam bland Utskottets

ledamöter åt h örsta Hammaren reserverat mig emot den punkt i Utskottets
Utlåtande, som tillstyrker godkännande af i § af Kongl.

^ j ^ Kungörelse om allmänna värnepligten, inser jag
till fullo det ansvar, jag dermed åtagit mig. Jag måste också er
känna, att jag beredt mig en rättvis beskyllning för inkonseqvens, då
jag a ena sidan afstyrkt antagandet af en beväringslag, i anseende
till dess sammanhang med sjelfva armé-organisationen, men å den
andra i mm reservation framlagt ett förslag, som, i händelse det antogs,
skulle pa organisationen få ett väsendtligt inflytande. De be"U5^omi
wJe häraf naturligen hos mig uppstått, hafva likvai
tätt vika för farhagan, att Kongl. Maj:t, om Beväringslagens § 1.
pa satt Utskottet föreslagit, blir godkänd, skulle anse Riksdagen verkligen
vara benägen att åtaga sig en till tio år utsträckt beväringsskyldighet.
Att sa är, kan jag likväl så mycket mindre tro, som till
och med inom Utskottets majoritet betänkligheter blifvit framställda,
ehuru man ansett sig kunna godkänna grundsatsen af en utsträckt värnh-ii
Vif a aUtld m¥te bero af tillämpningen, om man framdeles

hd efSpfdenSma- S rTa ..?tt llfa11’. 1 hvithet afseende man behöll
ruff frihet. Detta ar likväl, efter mm förmening, att föra Kongl. Makt
bakom ljuset, och da jag icke för min del vill godkänna vämpligteis
utsträckning pa det sätt, Kongl. Maj:t föreslagit, liar jag således ut talat

mm unpfattning af frågan i dmi reservation, jag ?ågat under.

fU 1 rwfsens pi''ofmng- „Pa JaS 1ju anhåller om proposition å bia
till densamma, ar jag öfvertygad, att anmärkningar deremot ei
skola uteblifva, och da jag således ännu en gång torde nödgas be -

Peri 14 April, f. in.

fSdet^fdfBktr1W^^a-rand6, ^ jag tili dess uppskjuta anfö
lanuet åt de skal. hvarpå jag grundar min mening.

Herr B

erg:

delar Hen första8 nnrtS * IT 1 IT tanke’ delas ati tvänne
i 11 ^en Kasta innefattar stadgandet om hvarie Svensk mans

ÄlÄtS* i g"

het skall tulköms T under hvilken denna skyldig punkt

ehuru den deri utta Hd f ineka’ ntt den törsta delen af denna

WSWä jSL *“ sr va?T ,look

ligger till grund derför dL n kf instämma i denna tanke, som
del af nationer Ä’ i kvllkea ''.'' ''''kes vara omfattad af en större

sa ää *

sä

alla sSaSSförhyilÄ1^^^ *1™/ att iakfctaSar hurusom inom
Ä itre 1,0tt,ade hafva sina nödvändigtvis

ät! a‘Är ss
£rid* fest Ss

aet vai vara klokast att lemna dem, som icke ena förmala nU rn i1

rätt Htt lösa sig derifrån och sätta®eu annan

håfva1mera gagn?T’J Ställe; °ck Jag tror’ att landet skulle

än att1 bland®små Pengar, som på ett sådant sätt inflöto, än

ynglingar? "och uRPtaga f‘n mängd bortskämda ''

stel E i sad™a finnas 1 vår tid tyvärr många — som kan om

vigten aTfntlir ^ ^ Man må hvad man vid

om vigten af intelligens. hos mannen i ledet, der äro dock kronns

de ramgångar "“om''pl ?? ? kar vidare velat härf?

iramgangai, som Preussiska armeen under 1866 års krig tillkäm

män 3 bildning a“^äl?difketeih att den i sina leder både så många

“rsakå Tvärtom t * f8*: ?tta tr,or Jag dock icke ™r hufvud föregående

rustnmgarne förspordes emot detsamma låg just i fen

Ä S5»; Tp8 rt^igenta ängdun sS fä? SyrkS
och sysselsättningar och tvangs in i ledet. Hufvudorsaken till de störa

Dn 14 April, f. ro.

framgångarne är snarare att söka i det raska, man kan nästan säga
konsiderationslösa, sätt. på hvilket kriget fördes.

Ehuru jag för visso vet. att min åsigt icke vinner stora sympatier.
kan jag icke dölja min tanke om faran och olägenheten af den
allmänna värnepligtens ytterligare utsträckning på sätt Utskottet
åsyftat och jag går ännu ett steg längre än Grefve Hamilton, då jag
knappt anser nödvändigt, att beväringen exerceras ens så länge, som
för närvarande sker. Jag har öfver sexton år varit i tjenstgöring vid ett
indelt infanteriregemente, vid den tid då vi endast hade 12 dagars
beväringsmöte, och beväringen exercerade endast ett år, ja, jag minnes
ett möte, som endast räckte 6 dagar. På den tiden sysselsattes
truppen hufvudsakligast med marscher i sluten ordning och med handgevärsexercis.
Nu medger jag visserligen, att öfningar i spridd ordning
och i målskjutning, som efter de förändringar taktiken på sednare tider
undergått, numera utgöra hufvudsaken vid en trupps exercerande, fordra
mycket mera tid än förut behöfdes, men derföre äro öfningarne
också utsträckta till mer än dubbelt så lång tid som förut; och jagtror,
att det kanske hvarken är nödvändigt eller nyttigt att än ytterligare
alltför mycket utsträcka denna öfningstid, ty truppen ledsnar
om den för länge sysselsattes med att iterera detsamma. Hvarföre
gick det förr så fort med beväringsynglingens in öfvande? Jo. han
var villig och läraktig derföre att han icke hann blifva uttröttad.
Utsträckas öfningarne, skall han blifva uppledsen och trött och intresset
slappas, Hvarigenom sålunda nyttan af den längre undervisningen
till stor del förminskas.

Jag medger gerna, att i en tid, sådan som den närvarande, omständigheterna
kunna vara tvingande, och att, då de flesta nationer stå
rustade, vi icke få afväpna eller helt enkelt nöja oss med hvad vi
haft förut. Jag går gerna in på att något måste göras och ^ att det
kräfves ganska stora ansträngningar, för att värna vår Sjelfständighet,
och jag är derföre också villig att medgifva ytterligare utsträckning
af värnepligten, blott man icke går för långt.;

Till frågan om ömingstiden torde jag, då den punkt, som derom
handlar, blir föredragen, få tillfälle att återkomma, och jag vill derföre
nu inskränka mig till att förorda bifall till Grefve Ha-miltons reservation
i denna punkt.

Herr af Klint: Lifligt öfvertygad, att våra försvarskrafter be höfva

förstärkas, och att detta icke kan ske utan utsträckning af
beväringsskyldiglieten, har jag icke dragit i betänkande, att inom Utskottet
tillstyrka bifall till 1 § af Kongl. Maj:ts förslag. Biträdandet
af denna del af det Kong], förslaget _ förutsätter likväl icke godkännande
af samma förslags alla efterföljande paragrafer. Det innebär
endast ett gillande af åsigterna, att de föreslagna 10 beväringsklasserna
och landsstormen äro af behofvet påkallade för ett ändamålsenligt
ordnande af vårt försvarsväsende. Fragan om bästa användandet
och fördelningen af beväringsklasserna tillhör deremot
sjelfva organisationsfrågan, och denna sednare har vid innevarande
riksdag ej kunnat komma under pröfning. Kongl. Maj:t har visserligen
i B § af sin nådiga Proposition om landtförsvarets ordnande gif -

Den 14 April. f. in. II

vit oss en antydan om. huru Kong]. MajJ:t ansett, att beväringsklasserna
skulle fördelas samt i hvilken ordning de i behofvets stund borde
uttagas; men Utskottet har. i saknad af pröfningsrätt af organisationsplanen
i sin helhet, icke funnit lämpligt att derå afgifva något
yttrande. Utskottet liar. såsom mig synes, förfarit fullkomligt
Följdriktigt då, under afvaktan på den fullständiga organisationsplanen.
Utskottet icke velat inlåta sig i pröfning af dess detaljer. Detta hindrar
naturligtvis icke, att hvar och en af Utskottets ledamöter sökt
få för sig klart, huru han helst skulle vilja tillämpa de grundsatser,
som han biträdt genom godkännande af förslagets 1 §; men majoriteten
inom Utskottet har likväl icke funnit tiden ännu vara inne, då
denna tillämpning borde ega ruin. Vare det långt ifrån mig att vilja
klandra dem, som hysa en från min mening afvikande uppfattning af
denna fråga. Jag endast beklagar, att grannlagenheten hos Utskottets
högt värderade Ordförande blifvit drifven så långt, att den förbjudit
honom att, medan det ännu var tid, underkasta sin åsigt Utskottets
närmare pröfning. De öfver!äggningar, som utan tvifvel deraf
både blifvit en följd, skulle möjligen hafva föranledt Utskottets majoritet
att_ afstå från sitt beslut att föreslå uppskjutandet af frågan
om, hvad jag vill kalla beväringens användande; och jag eger giltig
anledning att antaga, att hvad som skiljer honom och mig i denna
fråga skulle ganska lätt kunna sammanjemkas vid närmare granskning
för och emot de olika åsigterna. Då nu emellertid sådant ej
skett, och då den reservation, som Grefve Hamilton afgirvit, innehåller
de mest eftertänkansvärda sanningar med hänseende till utvecklingen
åt våra försvarskrafter, på samma gång den också innehåller
— jag ber om ursäkt för uttrycket — åtskilliga ganska uppenbara
misstag, så anser jag mig pligtig att yttra några ord om denna
reservation. Reservanten skiljer på den aktiva arméen och den del
af försvarskrafterna, som bör tagas i anspråk endast i det olyckliga
fall, att vi inom egna gränser skulle nödgas möta öfvervåldet. Han
delar dessa sednare fors v ar skr after i sådana, som afse hela landets
försvar och sådana, som mera uteslutande höra hafva till uppgift försvaret
af den närmaste hembygden. I afseende å dessa punkter mstärnmer
jag till alla delar med Grefve Hamilton. Jag instämmer med1
honom äfven deruti, att vi måste afstå från åtrån efter en hög siffra
för den så kallade aktiva arméen; men då han antager, att de nuvarande
5 beväringsklasserna äro tillräckliga för att uppbringa den
aktiva arméen till den af honom sjelf såsom behöflig antagna styrka,
så befarar jag att lian begår ett mycket stort misstag. Han tyckes
också sjelf märka detta, ehuru lian kanske ej vill fullt erkänna det.
Han säger nemligen längre fram i reservationen: “Enligt min uppfattning
är det eu. väsendtlig brist i gällande beväringslag, att skyldigheten
att ingå i allmänna beväringen inträder ett år för tidigt, eller
innan den Svenska ynglingens kroppskrafter i allmänhet äro fullt
utbildade". Han föreslår derefter, eller rättare antyder, ett sätt att
afhjelpa denna väsendtliga, brist genom att framflytta beväringsåldern
ett år, och han yttrar, att, så länge detta icke sker, måste missförhållandet
nödvändigt framkalla tanken på en sjette beväringsklass. Han
drager sig likväl tillbaka för att uttaga det steg, som erfordras för

Den 14 April, f. in.

att afhjelpa den antydda olägenheten; och hvarföre? Jo endast derföre,
att alla de förslag, som i denna syftning framställts, blifvit förkastade.

Om här endast vore fråga om, att, inom gränsen af redan befintliga
tillgångar, åstadkomma det bästa möjliga försvarsväsende, så skulle
jag ej tveka att följa Herr (trefven och biträda det af honom framställda
förslag; men han har sjelf öppnat vägen för ett helt annat
åskådningssätt af frågan. Han har nemligen icke i likhet med Utskottets
majoritet ansett, att man borde inskränka sig till att, med
uppskjutande af sjelfva organisationsfrågan, uttala några allmänna
meningar angående hufvudgrunden för försvarsväsendets ordnande.
Han har tvärtom, med den sällsporda förmåga han egen att i få ord
gifva, tillkänna sina tankar, lenmat oss jemt så mycket af ett nytt
organisationsförslag i afseende å beväringen, som, efter min tanke, Representationen
borde åtaga sig att bedöma. Detta ställer frågan på
en helt annan ståndpunkt, enär vi sålunda hafva att tala om ett redan
uppstäldt bestämdt organisationsförslag, och vid sådant förhållande
måste jag säga att, åtminstone efter min uppfattning, olägenheterna
af den nuvarande beväringsorganisationen ej kunna afhjelpas
derigenom att första beväringsklassen behandlas såsom rekrytklass.
Ynglingarne inom denna klass äro nemligen alltför svaga för att
kunna åläggas de vapenöfningar, som, efter nyare tidens åsigter, äro
nödvändiga för bildande af dugliga soldater. I detta afseende står
jag ej ensam om min mening, utan bär bakom mig alla läkare, som
biträdt vid beväringsmönstnngar. Yi veta också, att både landshöfdingarne
och regementscheferne oupphörligen hafva gjort föreställningar
om önskvärdheten af beväringsålderns framflyttande med
ett år. Denna förändring har hittills icke kunnat verkställas; men
om man skall bygga uteslutande på de nuvarande fem beväringsklasserna,
så måste den ske. Min öfvertygelse är, att de penningar,
som rekrytundervisningen fordrar, skulle kunna användas med vida
större gagn för försvarsväsendet, än hvad som blir förhållandet, om
de nedläggas på öfningen af den nuvarande första klassen. Jag tror
sålunda att antingen måste beväringsåldern framflyttas, eller också
till den aktiva arméen anslås ännu en sjette beväringsklass, hvilket
senare jag för min del anser vara bäst. Endast på detta sätt kan
Herr Grefve Hamilton erhålla de af honom såsom nödvä,ndiga,_ ansedda
fyra beväringsklass er och en rekrytklass och dymedelst hinna
den siffra, som han sjelf uppställt såsom den aktiva styrkans minimum,
äfven med de afprutningar, hvilkas möjlighet reservanten antyda
ehuru han ej närmare omnämnt huru störa han anser desamma kunna
göras. Om reservanten hade inom Utskottet framlagt ett bestämdt
förslag i detta afseende, så skulle detta förslag mycket väl hafva.kunnat
inrymmas i den af Utskottets majoritet antagna organisationsplanen.

Jag har hittills icke yttrat mig om någon annan del af den aktiva
arméen, än den, som skulle utgöras af beväringsklasserna, och
detta af det skäl, att jag anser frågan om sjelfva stammen för närvarande
icke vara föremål för vår pröfning. Men i förbigående ber
jag få nämna, att jag anser det ligga så mycket större vigt uppå, att

Den 14 April, f. m.

icke Grefve Hamiltons förslag i dess nuvarande form lägges till grund
för en fortgående organisationsplan för Svenska arméen, som, enligt
hvad han sjelf erkänt (och jag befarar att han deruti har fullkomligt
rätt) det kan vara ganska sannolikt, att äfven den nuvarande ringa
stamstyrkan måste något nedsättas vid organisationsfrågans, slutliga
afgörande; och under sådana förhållanden kunna naturligtvis de nuvarande
5 beväringsklasserna så mycket mindre blifva tillräckliga
att fylla bristen i den såsom behöflig antagna miniminumerären.

Reservanten har i första stycket af pag. 42 yttrat följande ord:
“Skulle stora och fortsatta motgångar göra ersättningstrupperna otillräckliga.
hvilket ju måste erkännas såsom en möjlighet, tror jag det
vara klokare att då fylla bristen genom frivillig värfning bland dem,
hvilka fullgjort sin beväringsskyldighet, än att under freden underhålla
och öfva en större styrka, än som under ett krig sannolikt blir
behöflig." Dessa ord skulle möjligen kunna tydas så, som hade reservanten
velat säga, att de, som äro af olika tankar med honom,
vilja hafva den beväringsstyrka, de ansett af behofvet påkallad,
sammandragen och underhållen äfven under fred, ehuru naturligtvis
ingen ifrågasatt, att icke beväringsmanskapet skall såsom hittills få
vistas å sina hemorter emellan vapenöfningarne. Jag tror visserligen
ej att reservantens mening varit sådan som jag nu antydt; men den
ordställning han valt gör, att detta yttrande torde tarfva någon närmare
förklaring till undvikande af misstydning.

Som jag förut nämnt delar jag fullkomligt den åsigt, som Grefve
Hamilton uttalat i afseende å de öfriga beväringsklassernas användande.
Jag skulle likväl hafva önskat, att han för denna del af beväringsstyrkan
kunnat utfinna en annan benämning, än den af landtvärn.
Namnet gör visserligen i allmänhet föga till saken, men särskild!
i detta fall är det att befara att de olyckliga minnen, som äro
fästade vid benämningen landtvärn, möjligen skola motverka antagandet
af detta sä lyckliga förslag. Jag hyser dessutom de starkaste
betänkligheter mot reservantens förslag, att landtvärnet icke bör
införlifva s med arméen, så vidt dermed skall förstås, att landtvärnet icke
skall kunna under ett krigs alla vexlande skiften användas på orter och
sätt, som landets försvar krafvel''. Jag vågar äfven bestrida, att kostnaden
för befälet för detta landtvärn skall blifva mindre derför, att landtvärnet
är fristående från arméen; och jag kan i denna stund icke få för mig
klart,huru de årliga öfningarneaf detta frånarméenfriståendebefäl skola
kunna ega rum, då truppen dervid ej får användas; men alla dessa
saker, huru vigtiga de än må vara, kunna likväl omtvistas, och i alla
händelser utgöra de efter mitt förmenande för närvarande icke föremål
för vår pröfning. Det kan möjligen hända att, i trots af de anmärkningar,
som jag nu funnit mig böra göra emot den af Grefve
Hamilton föreslagna organisation, jag likväl, när frågan om detta
förslag en gång kommer till afgörande, skall vara böjd att antaga,
detsamma med några smärre förändringar, eller till och med utan
alla ändringar, eftersom i alla händelser klokheten bjuder att uppoffra
det bästa möjliga, för att få någonting, som likväl är . ovilkorligen
bättre än det nuvarande. Jag vill således icke med mina föregående
yttranden hafva sagt, att jag ej, en gång när denna fråga

Den 14 April. f’. ni.

kommer till bestämdt afgörande, röstar för förslagets antagande.
Jag har endast i största korthet försökt att gifva mina skäl hvarföre,
oaktadt jag i det hela delar många af de grundsanningar, som blifva
uttalade i Grefve Hamiltons reservation, jag likväl icke vågarantaga
densamma såsom ett kontraförslag till det af Kong!. Maj:t
framlagda organisationsförslaget.

Innan jag slutar, anser jag mig äfven, med anledning af några
i reservationen förekommande yttranden, skyldig att något närmare
antyda de grunder, på Indika jag bygger min egen uppfattning af
denna fråga, och Indika också må gälla såsom ett stöd för det berättigande
jag anser Representationen ega att gemensamt med Konungen
besluta angående framflyttande af beväringsåldern eller tilllägg
till den aktiva, arméen af en sjette beväringsklass. Jag ämnar
härvid icke ingå i någon historisk bevisning. Det är efter min uppfattning
en olycka att man i denna fråga någonsin sökt ställa sig på
den så kallade historiska grunden. Man säger visserligen, att, historiens
vittnesbörd är sannt; men beklagligen finnes det menniskor, som tveka
om detta vittnesbörd och de menskliga lidelserna kunna ur de historiska
källorna hemta bevis för de mest motsatta åsigter. Utgående från
den säkra tillförsigt jag hyser, att det Svenska folket kan, om det
vill, framgent såsom, hittills, försvara sin sjelfständighet, ser jag i
denna stund icke mer än eu fråga, som framställe!'' sig till besvarande,
och denna fråga är: behöfva vi öka våra försvarskrafter, eller
behöfva vi det icke? Om, såsom jag förmodar, denna fråga besvaras
med ja, så är vägen gifven i vår grundlag, och vi böra icke tveka
att beträda densamma. Vi äro Svenska folkets ombud, med rätt och
skyldighet att besluta hvad rikets sannskyldiga nytta krafvel’. Icke
böra vi väl betrakta oss såsom juridiska ombud, Utkomna för att
slita tvister om mer eller mindre tvetydiga kontrakter. Jag instämmer
visserligen i Grefve Hamiltons yttrande att, äfven om beväringsskyldigheten
kan lagligen utsträckas, sådant likväl icke bör ske;
men jag instämmer i detta yttrande endast under förutsättning, att
jag får tolka orden så, att Representationen har skyldighet att med
varsamhet gå till väga i allt som rörer skatter och synnerligast förhöjning
af sådana. Men om det visar sig att fäderneslandets sanna
intresse fordrar att gällande lagar ändras — om man, likasom jag,
tror att den nuvarande beväringslagen lika litet kan skaffa landet
ett tillräckligt försvar, som den tillförsäkrar landets unga söner vissheten
om att icke blifva använda förr än deras krafter sådant medgifva
— då måste man icke rygga tillbaka för att i afseende å ändring
af denna lag utbyta ordet “bör“ mot ordet “skall**, äfven om
Staten icke anser sig hafva, råd att, vid beväringsskyldighetens utsträckande,
medgifva någon lindring i de rote- och rusthållare åliggande
besvär och skyldigheter.

Herr Hazelius: Äfven jag anhåller, i likhet med den föregående
talaren, att få afgifva förklaring, hvarföre i Utskottets Betänkande
ej förekommer något angående den framställning Grefve Hamilton
afgifvit. Skälet dertill är helt enkelt det, att, så snart öfver -

Den 14 April, I''. in.

IT»

läggningarne inom Särskilda Utskottet började, blef det genast tydligt,
att man ej ville ingå i någon grundligare granskning af det förslag
Kong], Maj:t framlagt, och man öfverenskom då att, med godkännande
endast af grundsatsen om 10 beväringsklasser, man ej skulle
besluta något om dessa beväringsklassers indelning i aktiv armé och
särskilda uppbåd. I följd deraf har icke heller något angående denna
indelning kunnat blifva synligt i Utskottets Betänkande, utan frågan
Bär först framkommit i reservationen, och denna har förut varit för
Utskottets ledamöter obekant. Det torde ej hafva varit af brist på
dristighet, som ingen af Utskottets öfriga ledamöter framlagt något
förslag om årsklassernas indelning. Denna dristighet kunde hafva
varit så mycket mindre, som Grefve Hamiltons förslag icke är nytt,
men icke heller så gammalt, att det hunnit blifva bortglömdt, ty samma
förslag med endast andra benämningar återfinnes i 1865 års Landtförsvarskomitées
och 1867 års Försvar-Utskotts Betänkande». Både
komitéen och Utskottet föreslogo sex års beväring samt fyra års reservklasser,
under namn af krigsreserv. Det är alldeles samma sak
som reservantens femårig» landtvärn. Sjelf va indelningen i beväring
och landtvärn är icke egentligen förkastlig. Allt beror på, huru landtvärnet
skall användas. Få dessa 4 årsklasser i behofvets stund införlifvas
med stammen, såsom både Landtförsvarskomitéen och Försvarsutskottet
föreslogo, då är ingenting att erinra, men så mycket mera
har jag deremot att anmärka emot reservantens åsigt, att landtvärn et
ej skulle införlifvas med arméen. Detta finnes visserligen ej bestämdt
uttryckt i reservantens förslag, men framgår af motiveringen, och, då
denna är utaf största vigt för hela hans förslag och det enda nya
deruti, torde mig tillåtas att få ingå i en något utförligare granskning
af densamma. -lag har visserligen tvekat att inlåta mig derpå, ej
för det besvär som dermed kan vara förenadt, ej heller för det mindre
angenäma att uppträda mot en man, hvilken jag har så många skäl
att värdera, men jag har tvekat af fruktan att alltför länge taga
Kammarens uppmärksamhet i anspråk. De i motiveringen framlagda
satser ega genom sin oriktighet emellertid så stor betydelse, just
emedan de komma från detta håll, att jag kännt mig förpligta,d att
blotta de många misstagen deruti.

Reservanten säger, att, när man enligt Chefens för Landtförsvarsdepartementet
förslag erfar, att de ökade utgifterna endast för landtförsvarets
personel» del skulle uppgå till 2.1 millioner årligen, och då
man vidare betänker att vår flotta måste ombildas och erhålla en ny
kostsam bestyckning, samt våra fästningar äro ofullbordade, att gevär
af tidsenlig beskaffenhet ej finnas till tillräckligt antal, och att
således utgifter i flera riktningar äro nödvändiga för att målet skall
vinnas, “då känner man sig manad“ till en synnerlig försigtighet, så
att inga tillgångar må förspillas, intet företagas, som ej är af behofvet
verkligen påkalladt och ingen kostnad göras, som icke föranleder
en omedelbar tillväxt i försvarets styrka. Från denna premiss slutar
han till, att endast fem beväringsklasser böra finnas. Dervid får
jag då erinra att af de 21 millionerna skulle, enligt Krigsministerns
förslag, användas till:

Deri 14 April, f. m.

indelta_ regementenas kommendering till hnfvndstaden

artilleriets personal och hästar .........

ingeniörväsendet..........

generalstaben..........

krigsskolor........

lönereglering för stammen....... ''

sjukvården...........

(fotlands försvar.....

481.000 B: dr.

174.000 „

250 000 „

93.000 „

76.000 „

798.000 „

183.000 „

313.000 „

,, Tillsammans 2.368,000 R:dr.

tAammaren torde Unna, att alla dessa, summor skulle användas
till de särskilda vapnens förbättring och till löneregleringar, och att
de ei hatva ringaste inflytande på beväringsklassernas antal, tv äfven
om klasserna endast vore enligt reservantens förslag fem, så skulle,
rör att ta armeen väl organiserad, alla dessa anslag ändå behöfvas,
-Något sammanhang mellan dessa 21 millioner och frågan om flera
eller färre bevänngsklasser finnes sålunda alldeles icke.

Med reservanten instämmer jag helt och hållet deruti, att inga
kostnader höra förspillas, men, mine Herrar, tillvaron af flera bevänngsklasser
okär x fredstid icke kostnaden med ett enda öre. Det
är blott, när beväringen skulle behöfva användas i krig till rikets försvar,
som några större kostnader skulle komma att uppstå, och då
vore ju kostnaden alldeles nödvändig.

Reservanten yttrar, att beväringen i fredstid öfvergifver fredens
yrken för krigstjensten. Detta kan man väl ej säga, då beväringen
numera endast öfvas tillsammans 30 dagar. Han yttrar vidare, att
beväringsskyldigheten endast är en förändrad form för de af ålder
brukliga utskrifningarne och att den skulle så betecknas i Chefens för
Landtförsvars-departementet anförande. Härvid måste jag anmärka
att detta beror på ett fullständigt missförstånd, ty Krigsministerns
bevisning från första sidan af anförandet till den sista går ut på raka
motsatsen, eller att visa, att de före indelningsverkets införande begagnade
utskrifningarne till regementenas'' underhåll sedermera reglerades
genom knektekontrakt, men att bredvid utskrifningarne fanns en
annan sak, nemligen den af ålder allmänneliga vämpligten, hvilken
erhöll bestämd form först genom 1812 års beväringsföisättning.

Längre ned i reservationen säges, att den ökade börda af försvars
väsendet, som infördes genom 1812 års Beväxingslag fördelades
jemnt öfver ^Svenska. folket, men att rust- och rotehållarne befriades
samtidigt från skyldigheten att rekrytera under krigstid, och att sålunda
under det alla andra medborgares åligganden till Staten utan
all ersättning ökades, rust- och rotehållare allena i sina fingo en lindring.
Straxt derefter tillägger likväl reservanten följande: “Om jag
af dessa skäl finner klagomålen öfver 1812 års Beväringslag hvarken
ur laglighetens eller billighetens synpunkt förtjena afseende, följer
likväl icke deraf, att jag kan frånkänna det i knektekontrakten intagna
vilkoret om befrielse från utskrifning all betydelse, eller påstå,
att man åt beväringsskyldigheten kan gifva hvilken utsträckning som
helst, utan att man dervid iakttager rust- och rotehållares billiga
anspråk. “

! 7

Den 1! April, I''. m

Om genom 1812 års Beväringslag rust- och rotehållarne erhöllo
en lindring i sin börda, men alla andra medborgare ett ökadt onus,
så måste väl, om den i nämnda stadga föreskrifna beväringstiden
ökas med 5. år, detta blifva en allmän tunga för alla medborgare och
kan icke blifva en särskild tillökning i rust- och rotehållarnes börda,
samt kan således ingalunda gifva, anspråk å deras sida på en sådan
ytterligare lindring, som reservanten förmenar. Härmed torde de
slutsatser han dragit vara till fullo vederlagda. Grefve Hamilton säger
ganska riktigt, att Sverige icke bör uppträda såsom en eröfrande
magt, och detta lärer väl icke heller någon vilja bestrida; men, mine
Herrar, förslaget att organisera arméen på ett starkare sätt och öka
be vanligen har ingalunda framkommit af något begär att vi skulle
blifva eröfrare. Ingenting i Kongl. Maj:ts förslag finnes, som skulle
kunna berättiga till ett sådant antagande; utan afsigten är endast att
våra stridskrafter skola så ordnas, att vi kunna uppträda starkt och
kraftigt såsom en försvarande magt. Men icke ens detta måtte emelLertid
den värde reservanten fullt gilla, enär lians program är, att
man icke bär hafva en större armé, än den som kan hållas fulltalig
under ett icke alltför långvarigt krig. Huru kan man val i ett program
framställa detta såsom grundval för en arméorganisation? Ett
icke alltför långvarigt krig — hvilken förutseende visdom kan väl
bestämma att ett krig icke skall räcka alltför länge? Detta kan
måhända vara möjligt för en eröfrande magt; då kan man beräkna.
såsom Napoleon gjorde, när han år 1812 beredde sig att anfalla Ryssland
han förklarade nemligen, att han kunde depensera BO,000 man
i månaden, under förutsättning att kriget icke skulle räcka längre än

0 ä 4 månader — men, när man är en försvarande magt, då kan man
icke detta, då har man icke initiativet, man sitter icke i förhand, utan
man får underkasta sig att vara beroende af huru länge den anfallande
magten vill fortsätta kriget. Yid sådant förhållande frågar
jag, om det väl kan vara riktigt att antaga ett icke alltför långvarigt
krig till basis för arméorganisationen. Reservanten har ock rätt

1 sitt påstående, att arméens styrka icke kan bestämmas efter storleken
af den krigshär, med hvilken fienden skulle i landet kunna intränga;
men vi äro dock nödsakade att uppkalla så stor styrka vi
möjligen kunna, och, att vi måste uppkalla mera än vi nu hafva,
detta kan lätteligen bevisas genom en jemnförelse mellan den procent
af befolkningen, som för närvarande för försvaret utgår hos oss,
och den som utgår i andra länder. Vi kunna icke uppträda militäriskt
inför det öfriga Europa, utan att kläda oss på militäriskt sätt,
sa att vi äro lika rustade som det, och om vi än icke kunna taga
stormagterna till mönster, så måste vi väl rätta oss efter den uppfattning
af myckenheten af erforderliga stridskrafter, som gjort sig
gnällande inom flera mindre, i afseende å folkmängd jemnförliga, men
tiU sina politiska förhållanden icke mera blottställda stater. Enligt
Krigsministerns, förslag'' skulle Sveriges större krigsfot utgöra 21 procent
af befolkningen och således, på sätt de i hans underdåniga anförande
lemnade uppgifter visa, understiga det procentbelopp af hela
befolkningen, hvartill krigsstyrka!! i öfriga Europeiska stata]'' uppgår

Rikad. Prof, 1869. 1 A fri. -V Band. 2

Den 14 April, f. m,

T)å nu Sverige kunde i sin vanmagts dagar år 1809, när det var illa
styrdt, när det förlorat en tredjedel af sitt område, likväl uppsätta

70.000 man, eller 2 procent af den dåvarande befolkningen, skulle vi
väl nu, efter 60 års fred och under det välstånd hvaraf vi berömma
oss, skulle vi väl, säger jag, hysa tvifvel om möjligheten att uppbringa
vår styrka till 2.1 procent. Detta är väl ett skäl, som bör
vara afgörande i denna fråga. Att bevisa, att fem klasser beväring
icke motsvara behofvet, fäller sig för öfrigt ganska lätt. Enligt Herr
Krigsministerns förslag skulle 4:de och 5:te klasserna genast uppkallas
för att bilda arméen, hvarjemte samtidigt 6:te och 7:de klasserna
indragas i depöterna för att bilda depotbataljoner, att i man af afgång
förstärka arméen. Behöfves den större krigsfoten, så skickas
6:te och 7:de klasserna till arméen och 2:dra och 8:dje indragas i depöterna.
Häremot invänder reservanten att mera än o klasser icke
skulle behöfvas, men han förglömmer då helt och hållet nyare tiders
erfarenhet. Danska arméens organisation hvital'' på 8 klasser beväring
och 8 klasser förstärkningsmanskap; deraf uppkallades under
1864 års fälttåg icke mindre än 11 klasser, och likväl kunde icke vid
något tillfälle under kriget arméens styrka uppbringas till mera än

55.000 man. Jemföra vi nu härmed förhållandena inom Sverige, så
finna vi att vi, efter denna proportion, för att under ett krig, som ej
räcker längre än det Danska, hålla vår armé fulltalig vid den större
krigsfoten, eller 80 ä 90,000 man, behöfva uppkalla icke mindre än
åtta åldersklasser. Härvid kan jag icke nog lägga Kammaren på
hjertat att med den större eller mindre krigsfoten menas icke den
större eller mindre styrka, som behöfves för en gång kallas under
fanan, utan det antal, som erfordras för att denna styrka skall hållas
fulltalig under hela kriget. Är man icke nöjd med detta exempel, så
skall jag taga mig friheten anföra några historiska siffror, för att visa
den starka åtgången af folk under ett krig. Under kriget i Spanien
åren 1811—1814 var sjukligheten inom Engelska arméen sådan, att af
tusen man voro 240 försatta ur stridbart skick af sjukdom, under det
blott 15 voro otjenstbara genom sår. Under Waterlo o-fälttåget hade
Preussiska arméen 16,000 sjuka, och när den..inmarscherade i Paris
hade den till och med 27,000 man på sjukhuset; Österrikiska belägringsarméen
framför Komorn år 1849 både 38 procent sjuka; Engelska
Krimarméen, hvilken aldrig på en gång egde större styrka än 28,000
man, hade tillhopa 53,000 man, eller samma personer derå gånger under
loppet af ett år intagna på sjukhuset; och när Franska armeen
år 1859 efter segrarne i Italien återvände till Paris, hade den icke
mindre än 100,000 sjuka; ensamt efter slaget vid Solferino lågo på
sjukhuset 17,000 Fransmän och 14,000 Italienare. Det är. denna oerhörda
åtgång på folk, hvilken gör alldeles nödvändigt, om man vill
försvara sig, att hafva stor reserv, eller med andra ord derå beväringsklasser.
Behofvet blir naturligtvis så mycket större, ju yngre,
ju mindre vana vid fältlif beväringsynglingarne äro. De nyutskrifne
utländska soldaterna äro dera år öfvade; den Svenska beväringsynglingen
deremot skulle komma direkte från hemmet, och säkerligen skulle
efter den första marschen stora massor insjukna. Det är således omöjligt
att ordna vårt försvar, utan att hafva tillräckligt antal bevärings -

Den 14 April, 1. rrv. 1J

klasser; blir kriget kort, så mycket bättre, alla klasserna behöfva ej
då uppkallas och några ökade kostnader föranledas icke, men det väsendtligt
är, att Regeringen har möjlighet att i behofvets stund uppsätta
en erforderlig stridsstyrka. Grefve Hamiltons yttrande om 5
beväringsklassers tillräcklighet är således ett stort misstag.

Jag nödgas nu beifra ett annat misstag, det största reservanten
har begått, nemligen hans förslag om sättet att fylla åtgången inom
en armé. Han säger nemligen: “Skulle störa och fortsatta motgångar
göra ersättningstrupperna otillräckliga, hvilket ju måste erkännas såsom
en_ möjlighet, tror jag det vara klokare att då fylla bristen genom
frivillig värfning bland dem, Indika fullgjort sin beväringsskyldighet.
11 En frivillig värfning under fred, innan kriget ännu utbrutit,
medför redan stora svårigheter, men en värfning i nödens stund
midt under brinnande krig vore för oss rent af omöjlig. Värfning
under krig är något, som icke tillhör vår tid. Ad lefva numera icke
i Frans Sforzas, Castraganis, Viscontis, Georg von Frondbergs dagar,
dessa krigshöfdingar, hvilka hade till sitt förfogande stora arméer, med
hvi ka de mot betalning tjenade än den ena magten än den andra.
Vi lefva icke längre under Wallensteins tid, och icke lära vi hafva
några magnater i Södermanland och Östergötland, till Indika Konungen
lian säga, som Kejsaren till AVallenstein: gif mig en här om

40.000 man. Under sådana tider, då kriget verkligen var ett näringsfång,
då det lemnade uppehälle åt en mängd lösa personer, då kunde
en här lätt uppstå såsom ur jorden, då var värfningen på sin plats.
Den^kunde äfven gå an under sjuåriga kriget, enär till en del dessa
förhållanden då ännu fortlefde; men när Franska revolutionen korn;
när stora massor på en gång uppkallades till krigstjenst, då omöjliggjordes
värfningen. Det är gifvet, att man, ur rent militärisk synpunkt,
måste gifva företräde åt värfningen eller den frivilliga krigstjensten,
enär en frivillig soldat alltid bör tjena bättre än en tvungen,
men likväl har man allmänt antagit konskriptionen. Hvarföre?
Jo, emedan endast denna lemnar full säkerhet att erhålla nära outtömlig
tillgång på folk. Man måste antaga den organisationsplan,
som öfverensstämmer med vårt närvarande samhällsskick och nutidens
krigskonst, och då denna krigskonst fordrar stora arméer, följer
deraf att man måst förkasta värfningen. Äfven i denna sak torde
jag få anföra ett, exempel från sednaste tid. Vi hafva i Europa en
armé, hvilken uppsättes genom värfning, den Engelska. Under Krimkriget
anslog parlamentet medel till en armé om 130,000 man, men
den kunde dock icke uppbringas till mer än 50,000 man. England
gjorde i följd deraf oerhörda bemödanden, för att i utlandet värfva
soldater och man skulle organisera flera främlingslegioner, en Engelsk
—Tysk, en Schweitzisk, en Amerikansk, en Italiensk, en Turkisk och
en Polsk. Rikliga anslag lemnades, men, mine Herrar, huru många
soldater erhöllos väl; alla dessa främlingslegioner voro beräknade till

10.000 man hvar, men ingen kunde uppbringas till mer än 3,000, och
några såsom den Amerikanska och Polska kunde aldrig bildas. När
detta kunde hända, då man hade hela kontinenten till värfningsplats,
när detta kunde hända det rika England, huru är det då tänkbart att
det fattiga Sverige, som icke är ett kontinentalt land, skall kunna i

Den 14 April, f. in.

behofvets stund genom värfning fylla sin armé. Detta exempel är
för mig åtminstone så öfvertygande, att jag anser frågan alldeles afgjord.
Konskriptionssystemets fördel är just att man erhåller så
mycket folk man behöfver och att man får folket för ingenting, hvaremot
värfning lemnar otillräckligt antal och kostar ändå oerhördt.

Jag öfvergå!'' nu till hufvudgrundsatsen i reservantens framställning,
eller att landtvärnet icke skall införlifvas med arméen. Ett
landtvärn, som icke införlifvas med arméen, hvad skall väl det uträtta?
Vi militärer kunna icke tillmäta det något värde; landtvärn^
har sin betydelse såsom en reserv för arméen, att instickas bland
dess leder och föras af dess befäl, men sig sjelft lemnadt saknar det
allt värde. Reservanten anser att landtvärnet skulle användas, dels
till garnison, dels till bevakning af vigtiga pass. År det meningen
att landtvärnet skall ligga i garnison i öppna städer, så har jag ingenting
att erinra, men har deremot reservanten tänkt sig att det
skulle besätta fästningar, så får jag göra honom uppmärksam derå,
att till fästningars försvarande fordras arméens bästa trupper cell
icke tillfälligtvis sammanförda skaror. Hvad åte]'' angår vigtiga pass
eller sådana, hv.ilkas bibehållande måste hafva inflytande på krigets
utgång, så är det ju tydligt, att, om dessa icke endast skola bevakas utan
försvaras, man måste skicka dit just de dugligaste delarne af arméen.

Enligt min tanke, jag upprepar det, är landtvärnet en. förträfflig
institution, så länge det får användas för att fylla arméens behof,
men skall det bilda en afskild trupp, så delar det alla sådana truppers
lott att icke ega något värde i striden, men likväl, enär de skola
klädas och födas, borttaga medel från den stridsdugliga styrkan. En
föreskrift att landtvärnet icke skulle få införlifvas med arméen, skulle
jag således anse i högsta grad vådlig, men jag hoppas dock, att en
Svensk befälhafvare aldrig skulle tveka att i farans stund och om
fäderneslandets väl det kräfde bryta emot ett sådant stadgande. Mot
Grefve Hamiltons förslag att landtvärnet icke skulle få gå utom riket hyser
jag deremot mindre betänkligheter, ty dels lärer det väl icke någonsin
blifva fråga om att med den större krigsfoten öfverskrida gränsen, dejs är
jag öfvertygad om, att, i händelse en Svensk korps bestående dels af
gamla trupper dels af landtvärn stode vid Torneå eif vid Qvarken
eller vid (frisslehamn, och det gällde att förfölja fienden öfver vattnet,
ingen beväringsyngling skulle ett ögonblick tveka, att följa den
öfriga styrkan. En befälhafvare lärer väl icke heller,, i händelse ett
sådant stadgande skulle komma i strid med hans militäriska pligter
och fäderneslandets val, hysa ett ögonblicks tvifvel om hvilken väg,
han bör följa, och stadgandet lärer således ej kunna göra något ondt,
men det kan dock ej vara riktigt att man meddelar en föreskrift,
hvars tydliga öde är att ständigt blifva öfverträdd. Såsom ett skäl
för bestämmelsen att landtvärnet ej skulle införlifvas med arméen
har reservanten anfört att befäl och underbefäl vid landtvärnet skulle
i sådant fall erhållas lättare och med mindre kostnad än för motsvarande
med arméen införlifvad styrka. Det är en sanning att det
torde blifva lättare att erhålla befäl, men hvar och en vet att lätt erhållet
befäl är sämre befäl, och skälet torde sålunda sakna all betydelse.

Grefve Hamilton yttrar slutligen: “den tanke jag vågat fram -

Den 14 April, f. m.

ställa förete!.- vid jemnförelse med Kong]. Maj:ts nådiga förslag visserligen
en mindre armé. men bibehåller försvarskraften nära oförminskad".
Mine Herrar, huru kan man val i våra dagar.tänka sig
en mindre armé med oförminskad försvarskraft. Endast i händelse
den är särdeles väl öfvad, försedd med ypperlig materiel och förd af
en stor fältherre kunde sådant inträffa; men alla dessa reqvisita äro
icke alltid att påräkna, och problemet torde då blifva ganska svårt
att lösa. Med en liten armé kunna vi icke vara tillfredsställda, så
länge stora arméer hota oss, och minst kunna vi hafva en liten armé,
så länge vi icke få tillgång till tillräckliga källor, hvilka ej sina ut,
för att vidmagthålla arméen vid den en gång fastställda numerären.

Af hvad jag nu anfört torde Kammaren finna att jag icke kan
gilla det förslag Grefve Hamilton i sin reservation framställt och
minst alla misstagen i denna reservation, utan får jag på det varmaste
förorda Utskottets hemställan i denna punkt, eller att Riksdagen
måtte godkänna Kongl. Maj:ts förslag om tio beväringsklasser.

Grefve Lagerberg: Att skrifva förslag till en arméorganisation

det är icke någon stor konst, det hafva vi sett så väl emellan som
under riksdagarne; men att skrifva och framlägga ett förslag, som
kan vinna Representationens bifall och är af den beskaffenhet, att det
motsvarar alla anspråk, som göras på detsamma, synes deremot vara
tern ligen svårt. Att nu framställa principer, på hvilka ett dylikt förslag
skulle grundas, anser jag tjena föga till. så vida icke desse principer
innehålla en stor idé, som sedermera uppfyller de former hvaruti
den rörer sig. Då 1867 års förslag var före, rigtade man mot
detsamma den anmärkning, att i det icke fanns någon stor idé.

Jag vågar dock, ehuru jag sjelf var ledamot i detta Utskott, påstå,
att i detta förslag fanns en stor tanke, indelningsverkets aflyftande,
och det är väl härom, som äfven nu hufvudstriden kommer att
utkämpas, icke i dag, icke i morgon; men allt framdeles, och för min
del hyser jag samma åsigt nu som då. att, utan att indelningsverkets
förmer förändras, kan någon god arméorganisation icke komma till stånd.

Lämpligheten af att nu framställa principer för att inför Kongl.
Maj:t angifva den riktning, i hvilken man önskar ett förslag uppstäldt,
är en smakfråga. För min del får jag bekänna, att, om dessa principer
äro af den beskaffenhet, som jag nyss nämnde, så har jag ingenting
emot, att de framläggas; men äro de af mera underordnad
natur, vet jag sannerligen icke hvartill det skulle tjena.

I afseende å § 1 af förslaget till kungörelse angående den allmänna
värnepligten, äfvensom rörande de mycket omtalade 10 åldersklasserna,
får jag bekänna, att, för att kunna afgifva ett bestämdt
votum i sådana frågor, måste jag känna vår armées blifvande organisation
i dess helhet. Men under förutsättning att chefens för Landtförsvarsdepartementet
förslag i sin helhet vunne Kammarens bifall,
skulle jag icke hafva något emot dessa 10 åldersklasser, dock skulle jagvilja
hafva rubriken på författningen något ändrad. Jag kan icke rigtigt
fatta dén allmänna värnepligten på samma sätt, som Utskottet gjort
det. Jag instämmer nemligen i Grefve Hamiltons åsigt, att den allmänna
värnepligten icke innebär något annat än den allmänna med -

22 Dm II April, f. m.

borgerliga skyldigheten att i farans stund deltaga i fosterlandets försvar,
således icke att i fredstid öfvergifva fredens yrken för krigstjensten.
Det åliggande, som hvila!'' på den allmänna beväringen, är
således. något helt annat.. Må vara att det är ett fullgörande af en
värnepligt; men det är icke den allmänna värnepligten. Rubriken
borde heta förslag till den allmänna värnepligtens och beväringspligtens
utgörande.

Jag vill icke ingå i granskning af de motiver, som förmått Grefve
Hamilton att framkomma med sitt förslag, hvilket enligt min åsigt
innebär ganska mycket godt och snart sagdt allting. Herr Grefven
har ingalunda menat, att indelningsverket i dess nuvarande form skall
orubbadt bibehållas; utan att indelningsverkets tillgångar skulle bibehållas
orubbade, hvarigenom landets förs vars väs ende med och i
mån af dessa tillgångar kunde utveckla sig till allt större fullständighet.
Alla möjliga förslag till förändringar af arméen, som
hålla sig inom redan befintliga tillgångar, kunna således häraf framkomma
och en underdånig anhållan i denna rigtning, bör vara välkommen
för Regeringen. Vi skulle äfven, genom att hålla oss inom
nuvarande tillgångarne, afskära alla mer eller mindre grundade påståenden
från rust- och rotehållare. Man har sagt, att, om äfven den
nuvarande arméen vore väl organiserad och väl öfvad, den dock vore
otillräcklig att i sig upptaga all beväring, samt lemna befäl till landtvärnet.
Men om man, som jag förut sagt, reformera!'' inom arméens
egna tillgångar, synes mig. att man utan svårighet skulle kunna skapa
ett befäl för ifrågavarande landtvärn. Det skulle dervid naturligtvis
behöfvas mindre antal befäl, om landtvärnet införlifvades med arméen.
Hvad beträffar den åsigten, att landtvärnet icke med fördel skulle
kunna uppträda som sjelfständiga bataljoner, så får jag säga, att jagar
af en alldeles motsatt öfvertygelse. Jag har visserligen icke någon
stor erfarenhet i dettta fäll, men hvad jag bestämdt tror, är att
Sveriges 25—30-åringar är o det starkaste och dugligaste folket, och
att de, redan förut exercerade under flera år, skulle rangerade i särskilda
bataljoner blifva en ypperlig trupp och bataljonerna utmärkta.
Enligt min. tanke beror detta helt och hållet på befälet, och är det
dugtigt, är jag fullt öfvertygad, att bättre trupp icke kan erhållas.

Att Grefve Hamilton icke velat bestämma någon viss öfningstid
för beväringen, finner jag, då man utgår från de grundsatser, han
omnämnt, ganska.riktigt. Att bestämma något maximum eller minimum
af öfningstid, är omöjligt, innan man vet, huru organisationen
i ..sin helhet skall blifva. Vill man dessutom organisera landvärnet
på det sätt Herr Grefven föreslagit, är der ännu en faktor till, som
i beräkningen måste ingå för öfningstiden.

Mig synes derför klokast att återremittera denna punkt, för att
Utskottet må kunna i sammanhang med den af Grefve Hamilton föreslagna
syftning af organisationen ånyo taga den i öfvervägande. Jag
vill dock icke yrka härpå, om jag icke vinner understöd, och jag inskränker
mig till att förklara, att, om Kongl. Maj:t till antagande
framlagt hela det organisationsförslag för armén, som af chefen för
Landförsvars-departementet blifvit utarbetadt, så skulle jag ingenting
hafva emot att lemna mitt bifall till de 10 åldersklasserna.

Och 14 April, f. m.

.''3

Grefve H amil ton, Henning: Då jag första gången hade or det

i denna fråga, ville jag icke upptaga Kammarens tid med min reservation,
emedan jag antog, att, om någon dervid skulle fästa sig,
jag väl skulle få anledning att åter begära ordet. Så har nu skett,
och jag ber derföre att några ögonblick få taga Kammarens tid i
anspråk.

Till en början anhåller jag att få besvara den beskyllning eller
anmärkning, tvänne bland Utskottets ledamöter mot mig framställt,
att mitt i reservationen framlagda förslag skulle vara för dem nytt.
Att reservationen blifvit i Utskottet uppläst, lära de ej förneka. Frågan
är således endast i hvad måtto jag inom Utskottet sökt gorå min
åsigt gällande, och för mitt förfarande i detta hänseende tror jag mig
hafva giltiga skäl att anföra. Da § 1 i Beväringslagen _ inom Utskottet
föredrogs, uttalade jag uttryckligen min åsigt, att jag ej i afseende
på den egentliga beväringsskyldigheten ville frångå 1812 års
lag, på hvars grund jag af flera skäl måste ställa mig, men attjagå
andra sidan trodde mig skyldig att medgifva en utsträckning af värnpligten
inom landet. Emellertid visade sig snart på högra sidan om
ordföranden en lika stor benägenhet att fullständigt bifalla Kong!.
Maj:ts förslag, som på den venstra att afstå detsamma, och då det i
allmänhet måste vara eu rigtig uppfattning af ordförandens ställning
inom ett Utskott, att han ej länge upptager tiden med en mening,
om hvilken han är ensam, åtnöjde jag mig med förbehållet att få reservationsvis
utveckla min åsigt.

Den ene af de ofvannämnde talarne har, sedan han först förklarat
att mitt förslag var för honom en nyhet, likväl gjort mig en förebråelse,
att mitt förslag icke var nytt. Detta skulle för mig vara
ganska illa, om jag uppgifvit detsamma såsom något, hvilket aldrig
förr kunnat vara tänkt. Härom har jag likväl aldrig, hvarken skriftligen
eller muntligen, uttalat mig, och beskyllningen saknar således
afl grund. I öfrigt har jag mig icke bekant, att den tanke, som ligger
till grund för mitt förslag, varit så formulerad, som den finnes i
min reservation framställd.

Då man från två håll ganska allvarligt angripit min reservation,
har jag svårt att upptaga alla mot densamma gjorda anmärkningar,
hvilket förmodligen icke heller tjenare till något. Lämpligare torde
vara, att jag söker framställa sjelfva syftningen af mitt förslag, då
tillfälle torde yppa sig att i förbigående upptaga en eller annan af
de mot densamma gjorda anmärkningarne. Då man hört dessa, skulle
man vara frestad tro, att mitt förslag innebure ett försämrande af
vårt närvarande försvar, men att detta ej kan vara förhållandet torde
vara uppenbart deraf, att jag_ lemnat det närvarande alldeles
orördt, såsom utgörande den egentliga arméen, och dertill endast lagt
en ej obetydlig styrka, för landets försvar vid fiendtligt anfall inom
dess gränser.

Den fråga, jag för mig i första rummet uppställt, är, huruvida
landets tillgångar medgifva den ökade kostnad, som skulle blifva en
följd af chefens för Landtförsvars-departementet förslag, emedan det
är opraktiskt att blott söka uttänka hvad som möjligen kunde _ vara
önskvärdt, då man i alla händelser måste slutligen inskränka sig till

24 Den 14 April, f. in.

det, som är utförbart. Redan i min reservation har jag anmärkt, att,
orn arméen vore det enda, som fordrade ansträngningar och uppoffringar,
för att vårt törsvarsväsende skulle vara ordnadt. kunde man
möjligen dermed komma till rätta; men vi måste ihågkomma, att våra
fästningar dels äro ofullbordade, dels fordra en betydlig ombyggnad
efter förändrade grunder; att gevär af tidsenlig beskaffenhet ej finnas
mer än till en ringa del af det erforderliga antalet, samt att vår flotta
måste snart sagdt fullständigt ombildas och erhålla en ny, kostsam
bestyckning. Erinrar man sig derjemte, att de kostnader, som på
dessa sednare föremål måste nedläggas, icke kunna uppskjutas till
dess kriget står för dörren, emedan alla härvid nödiga arbeten fordra
en längre tid för deras utförande, hvaremot arméens uppsättning och
öfning, huru önskvärdt det än är, att äfven dermed vara på förhand
färdig, — likväl kunna på en jemförelsevis kortare tid verkställas,
synes det mig klokast att för närvarande hufvudsakligen rigta
sina ansträngningar på de materiela försvarsmedlens ökande, men att.
hvad arméen angår, icke sträcka sina anspråk längre än till det man
möjligen kan uppnå, eller en fullständig öfning och utrustning af den
styrka, vi redan ega.

I sjelfva verket är vår armé till antalet af manskap icke obetydlig.
Den stående arméen utgör något mer än 30,000 och beväringen
närmare 90,000 man, således i det hela omkring 120,000 man.
Omständigheter kunna inträffa, då detta antal vore för ringa, och jag
har derföre äfven föreslagit en utväg till dess ökande, men jag tror,
att vi skulle hafva skäl att skatta oss lycklige, om vi alltid hade

120,000 man fullt öfvade, bevarade och försedde med alla förnödenheter.

Undersöker man åter kostnaden för vår armé, utgöra anslagen
till densamma, enligt Kong! Maj:ts nådiga IO-oposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, omkring 9| millioner. Lägger man härtill
indelningsverket, som af chefen för Landtförsvars-departementet
är_ beräknadt till 3,250,000 R:dr, och afkastningen af boställena, omkring
11 million, uppkommer en summa af omkring 14^ millioner.
Att beräkna huru stor procent af Statens samtliga inkomster denna
summa utgör, är icke lätt, emedan dessa inkomster ingenstädes finnas
till siffran med full noggrannhet uppgifna. Om man emellertid
till inkomsterna, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition nära 48,000,000,
lägger värdet af indelningsverket _ för arméen, båtsmanshåll^, samt
afkastningen af de militära och civila boställena, uppkommer en summa,
som ej mycket understiger 49 millioner och af hvilka kostnaden
för armé en utgör omkring 30 procent. En fullständig noggrannhet har
icke denna beräkning, men skiljer sig- likväl icke väsendtligt från
det rätta förhållandet. I förhållande till samtliga statsinkomster äro
således kostnaderna för Svenska arméen visserligen icke större än i
åtskilliga andra länder, men likväl så stora, att man icke får finna
det öfverraskande, att de, som företrädesvis anse sig kallade att bevaka
de skattdragandes fördel, • och icke i sista rummet sin egen,
— tveka att öka utgifterna för försvaret.

Med dessa förhållanden för ögonen, och då jag tillika tager i betraktande,
huru föga utgifterna hittills varit tillräckliga att sätta arméen
i ett skick, som motsvarar nutidens fordringar, måste man ovil -

Den 14 April, I. in

''15

korligen eftertänka hvad »om fordras för att göra den armé, vi hafva,
fullt krigsduglig, innan man ökar dess numeriska styrka. Detta är
mitt första skäl, hvarföre lag ansett mig böra i mitt förslag stadna
vid ferm egentliga beväringsklasser. Härtill komma likväl ytterligare
de betänkligheter, som uppstå, då man hör de anspråk, som af rustoch
rotehållare framställas, så snart man vidrör beväringsinrättningen,
och hvilka anspråk gått ända derhän, att inom sjelfva representationen
finnes mer än en, som yrkar, att rust- och rotehållare böra
hafva ersättning för den ökade öfningstid, som för beväringen blifvit
föreskrifven. Detta är visserligen eu öfverdrift, men åsigten hyllas
dock af många. Då jag nu för min del icke tror, att vi kunna väl
rusta och öfva arméen med dess nuvarande styrka, utan att begagna
alla de tillgångar, indelningsverket erbjuder, är detta mitt andra skäl,
hvarföre jag icke vill utsträcka beväringsskyldigheten utöfver de fem
redan stadgade åldersklasserna.

Säger man nu, att detta är otillräckligt, så är felet icke mitt,
utan beror derpå, att våra tillgångar icke medgifva utrustandet af eu
tillräcklig armé. Så till vida vill jag dock åtaga mig att, om fråga
verkligen är att bestämma arméens oundgängliga styrka, jag ingalunda
är viss om nödvändigheten att öka densamma. Såsom ett bevis
för nödvändigheten att hafva 10 åldersklasser af beväringen, har
man .anfört, att under det sednaste Danska kriget 11 åldersklasser
måste utgå. Men om detta vore ett bevis, huru kan man då försvara,
att man stadna!’ vid 10 åldersklasser och icke ökar antalet till
11 eller deröfver? Innan man söker sina skäl mot mitt förslag uti
det Danska kriget, måste man dels bevisa, att under dylika omständigheter
det af mig föreslagna landvärnet ej skulle göra samma gagn,
som de fem sednare åldersklasserna af beväringen, dels ock taga i
betraktande de högst ovanliga och ogynsamma förhållanden, under
hvilka detta krig af Danmark fördes. Under detsamma stod 11 million
mot 40 millioner. Det var ett litet folk, som försvarade sig,
jag vill icke säga mot en stor nation, men mot en armé, som hade
bakom sig _ hela Tyskland, och var i tillfälle att derifrån på jernvägar
i hvarje ögonblick draga till sig ökade stridskrafter samt förråder
af alla slag. I detta hänseende äro vi genom vårt lands läge
vida bättre lottade. Det Danska kriget fördes vidare under vintern,
och en under största delen af tiden högst ogynsain väderlek, som
ökade sjukdomarne och afgången. Härtill får slutligen läggas, att
den Danska arméen visserligen icke var så öfvad, rustad och försedd
med alla förnödenheter, som önskligt varit. Detta verkade så väsendtligt,
att jag just i det Danska kriget, som blifvit mot mig åberopadt,
finner ett ytterligare skäl för min åsigt, att det är vida
mindre för oss angeläget att öka truppernas antal, än att gifva dem
tidsenliga vapen, tillräckligt och dugligt befäl, samt all den öfning,
och vana vid fältlifvet, som i fredstid kan åstadkommas.

Om jag skulle våga antaga, att jag härmed gifvit tillräckliga
skäl för mitt förslag i afseende på beväringen, torde jag få .öfvergå
till det af mig jemväl föreslagna landvärnet. Man har ogillat benämningen,
i anseende till de sorgliga minnen, som dermed äro förenade.
År inrättningen god, synes mig namnet göra föga till saken. Gferna

Den 14 April, f. ni

må man således för mig gifva den ett annat namn, dock anser jag,
att ordet landvärn är vida lämpligare än krig sreserv. Då jag nemligen
antagit ifrågavarande fem åldersklasser böra användas till landets
värn, när ock lvoarhelst de inom landets gränser behöfvas, uttrycker
namnet landvärn deras bestämmelse, hvilket ej är förhållandet
med benämningen krigsreserv, emedan en sådan ej utgår förr, än
arméen blifvit till större eller mindre del använd, eller genom död och
sjukdomar lidit förluster.

Detta om namnet, hvarvid jag emellertid förmodar, att mina motståndare,
lika med mig, icke fästa synnerlig vigt. Så mycket mer
hafva de ogillat min i motiverna uttryckta åsigt, att landvärnet icke
skulle få införlifvas med arméen, hvaraf de dragit den besynnerliga
slutsats, att ej båda skulle kunna strida på samma slagfält och under
samma fältherre. Derom har jag likväl aldrig yttrat ett ord, och
har ej heller tänkt något sådant. Enligt min åsigt är det nödvändigt
att i organisationen åtskilja landvärn och armé af det skäl, att Konungen
har och måste hafva rätt att använda arméen hvarhelst han
behagar, således, att, om landets försvar det fordrar, — jag säger med
afsigt försvar, emedan man stundom kan nödgas försvara eget land
genom inbrott i fiendens, — föra densamma utom dess gränser. Landvärnet
skulle deremot, enligt mitt förslag, kunna användas endast inom
landet, hvilket dock icke hindrar Konungen att kommendera detsamma
till en punkt, der arméen står, och att de der kunna gemensamt
deltaga i striden.

Man har vidare bestridt rigtigheten af mitt yttrande, “att befäl
och underbefäl vid landvärnet sannolikt skulle erhållas lättare och
med mindre kostnad än för en motsvarande, med arméen införlifvad
styrka". Här måste jag medgifva, att jag begått ett fel, emedan jag
i brådskan uttryckt mig på ett sätt, som med skäl kunnat gifva anledning
till den gjorda anmärkningen. Min mening var, att “befälet
skulle erhållas lättare och underbefälet med mindre kostnad," och i
detta fall tror jag mig icke hafva begått ett misstag, ty hvad befälet
angår, skall utan tvifvel mången vara villig att deltaga i försvaret,
om fienden redan är i landet, ehuru han ej under andra omständigheter
skulle vilja gå i fält, och att man skulle få underbefälet med
mindre kostnad, derom torde val ej meningarne vara delade.

Andeligen har man ock velat förlöjliga mitt yttrande, att mitt
förslag, jemfördt med det af Kongl. Maj:t framställda, företer en mindre
armé, men bibehåller försvarskraften nära oförminskad. För att
häri lyckas, har man likväl nödgats utesluta landvärnet och anse detta
såsom ej bidragande till försvaret. Mig synes dock, att, om jag sätter
fem åldersklasser i landvärnet eller i arméen, deras kraft att deltaga
i försvaret bör blifva densamma, och då jag begagnat uttrycket
nära oförminskad, tror jag verkligen, att jag åt organisationen enligt
det Kongl. förslaget gifvit allt det företräde, densamma möjligen kan ega.

De anmärkningar, som för öfrigt förekommit mot mitt förslag, äro
af den beskaffenhet, att jag icke anser mig hafva rätt att upptaga
Kammarens tid med deras besvarande. I allmänhet grunda de sig på
en ovigtig uppfattning af min mening, som jag möjligen vid enskifta
samtal med mina motståndare kan förtydliga. Det förslag, jag fram -

Den 14 April, f. m.

ställt, bör icke bedömas efter det bästa, som möjligen kan uttänkas,
utan blott i jemförelse med vårt nuvarande försvar. Jag tror
då, att det innebär en väsendtlig tillökning i landets försvarskrafter,
att denna tillökning kan ske, utan att rust- och rotehållare kunna påstå,
att man träder deras rätt för nära och att man således står på
en grund, som af alla måste erkännas såsom laglig, samt att det äfven
ligger en annan fördel i skiljandet mellan armé, landvärn och
landstorm, nemligen att organisationen kan ske efter hand, i den mån
man blir öfvertygad att den stående arméen med 5 klasser beväring
icke är tillräcklig, och man hinner bilda ett större, för en ökad styrka
tillräckligt antal befäl. Vill man nödvändigt göra allt på en gång,
och har man dertill anspråk att få den bästa organisation, man på
sin kammare förmått uttänka, fruktar jag man slutar med att få intet.
Det är detta jag, med djup känsla af nödvändighet att stärka
vår förmåga af sjelf-försvar, velat undvika.

Herr Wijkander: Jag bekänner, att jag hyser en viss tvekan

huruvida den uppfattning, som Utskottet rörande första paragrafen i
värnepligtslagen ådagalagt, kan vara den rätta. Utskottets ordförande
deremot har uti sin i hög grad tänkvärda reservation, på skäl
som för mig äro fullkomligt nöjaktiga, antydt, huru man skulle kunna
hygga ett organisationsförslag på det nuvarande indelningsverket,
utan förökande af beväringsklassernas antal. Jag bekänner, att jag
lika med honom tror det vara både klokt och nödvändigt att, derest man
vill bygga på det nuvarande indelningsverkets grund,'' skilja emellan
den del af den allmänna värnepligten, som afser regementenas kompletterande
i krigstid och hvilken vi benämna beväringsskyldighet, och
den del af samma värnepligt, som tages i anspråk för försvaret af
hans hus och hem, och hvilken benämnes landstorm. Det må emellertid
härmed vara huru som helst; jag skall icke upptaga Kammarens
tid med utvecklingen af de åsigter, jag i denna fråga hyser. Hvad
jag egentligen vill uttala och hvad jag anser reservanten hafva fullständigt
bevisat, det är att första paragrafen i värnepligtslagen står i
oskiljaktigt sammanhang med sjelfva organisationen; och skulle för
detta påstående behöfvas ytterligare bevis, så åberopar jag de sakrika
anföranden, som nyss här blifvit afgifna af tvänne Herrar Generaler,
hvilka vid behandlingen af denna punkt ständigt återkommit
till frågan om sjelfva organisationen. Men står denna första paragraf
i oskiljaktigt sammanhang med sjelfva organisationsförslaget,
kan det svårligen vara rätt att nu afgifva ett principielt yttrande i
denna punkt. Det lärer val vara med denna fråga som med alla andra.
Skall man komma till ett godt och praktiskt resultat, måste
man veta hvad man vill. Och att i denna fråga “veta hvad man
vill", det är att vara ense med sig sjelf om hvilken organisation, som
är den bästa och för våra förhållanden lämpligast. Men. oafsedt att
vi icke för närvarande ega rätt att ingå i pröfning af organisationsfrågan,
befarar jag verkligen, att i allmänhet inom båda Kamrarne
åsigtema om, hvad som är möjligt eller önskvärd!, icke äro så stadgade,
att man kan antaga att Riksdagen vet, hvarthän den vill.

På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig derföre yrka,

‘>8

De» 14 April, f. m.

det Kammaren måtte besluta att ej yttra sig öfver de bestämmelser,
som innefattas uti första paragrafen af värnepligtslagen. annat än i
sammanhang med frågan om en fullständig reorganisation af Rikets
försvarsverk.

Friherre Stjelkblad: Sedan jag begärde ordet hafva två af

Utskottets ledamöter yttrat sig i saken, förordande Utskottets förslag;
och som jag är af dem till hufvudsakligaste delen förekommen, så
vill jag fatta mig i största korthet.

Jag vill blott i anledning af en talares yttrande, att han med
en och annan jemkning skulle kunna förena sig med det förslag, som
af Utskottets ordförande blifvit framstäldt, nämna att jag för min
del alltid varit af den åsigten, att fem klasser beväring borde vara
nog för den aktiva arméen, på sätt saken nu uppfattas, det vill säga
då man afser en beväringstrupp, som skulle stå fullkomligt till Kongl.
Maj:ts disposition. Jag tror ock att, om man noga genomtänker saken,
man skall komma till inseende af riktigheten häraf, och att beväringspligten
icke bör utsträckas längre, i hvad den afser skyldigheten
jemväl att obetingadt gå utom landets gränser. Annat blir
förhållandet åter, då det är fråga om landets försvar, ty då måste
utöfver de angifna beväringsklasserna äfven annat manskap inkallas
för att tjenstgöra i arméen. Dervid kunna inträffa sådana tillfällen,
då det ej ens är nog att hafva att tillgå de ersättningstrupper, som
nu blifvit ifrågasatta, utan beväringenbör kunna utan inskränkning användas
för att fylla de i arméen uppkomna bristerna. Vore det
derföre fråga om att antaga blott sjelfva klämmen i reservantens
förslag, skulle jag obetingadt göra det, men jag kan ej i allo instämma
i motiverna derför, helst deri uttalats den åsigten, attlandtvärnet
ej skulle på något vilkor få begagnas utom landet och ej heller
införlifvas med annéen. Kan reservanten ej medgifva en modifikation
i detta fall, så kan jag för min del ej gå in på hans förslag.
Man tanke sig hvilka svårigheter det skulle medföra, om arméen lidit
ett nederlag och regementena förlorat en betydlig del af sitt
manskap, ehuru tillräckligt befäl ännu funnes. Då medger visserligen
reservanten, att landtvärnet skulle få föras till platsen och slåss,
men regementenas kadrer skulle icke få fyllas af landtvärnet. När
reservanten vidare anser landtvärnet kunna inom landets gränser
användas hvar som helst, och således föras från Skåne till Norrland
och tvärtom, torde det lika gerna kunna föras utom gränsen, hvilket
för landets försvar stundom kan vara af högsta vigt. Det är dessa
betänkligheter, som hindra mig att ingå på reservationen och göra
mig böjd att föredraga Utskottets förslag, hvari torde kunna inrymmas
allt som, efter min åsigt, bör fordras af beväringen.

Vidkommande härefter den frågan, huruvida Konungen och Riksdagen
skulle vara lagligen berättigade att utvidga värnepligten, så
vill jag hänvisa till reservantens motiver, hvilka innehålla en klar''
bevisning i detta fall, ådagaläggande att 1812 års beväringslag och
78 § Regeringsformen ställa den frågan på det klara, så att lindringar
i indelningsverket ej få uppställas såsom vilkor för värneplig -

Den 14 April, f. m. 29

tens utsträckning, om de än kunna betraktas såsom en naturlig följd
deraf.

Hvad slutligen angår den siste talarens yttrande, att värnepligtslagen
icke borde beslutas annat än i sammanhang med organisationsfrågan
i dess helhet, så kan han hafva ganska rätt uti, att man alltid
behöfver utaf organisationsförslaget veta åtminstone så mycket,
att man känner, huru beväringsklasserna skola användas och i hvithet
förhållande de skola stå till landets öfriga försvarskrafter. _ Men
då Representationen för två riksdagar sedan uttalade den åsigten,
att arméen skall bestå af både stam och beväring och man således
kan vara lugn för att stammen kommer att bibehållas, så torde tio
beväringsldasser vara tillräckliga, och då Utskottets förslag ej innebär
något annat, synes det mig derföre vara bäst att bifalla det,
hvarom jag således anhåller.

Grefve Mörner, Carl Göran: Innan jag inlåter mig på sjelfva
den punkt, som här är föredragen, ber jag att få uttala min ledsnad
deröfver, att vi icke hunnit längre i afseende på tillämpningen af
tvåkammar-systemet än att i en fråga af den störa vigt, som den
förevarande eger, handläggningen skall vara samtidig i båda Kamrarne,
till följd hvaraf Departements-chefen är hindrad att vara närvarande
på mer än det ena stället, och då så fogat sig att den Kammare,
der han ansett sin närvaro vara minst angelägen, blifvit den
Första, stå vi här i den mindre angenäma ställning att få yttra oss
utan att hafva någon egentlig respondent. Detta beror på det sätt
hvarpå Kamrarnes sammanträden blifvit ordnade, och det tillkommer
sålunda icke den enskilde representanten att_ dervid något åtgöra.
Jag kan dock icke underlåta att beklaga, att vi, vid behandlingen af
denna för fäderneslandet så vigtiga fråga, sakna Departements-chefens
närvaro, så mycket mera som jag förmodar att Kammarens samtlige
ledamöter med mig dela en känsla af tacksamhet för den stora möda,
lian på sitt förslag nedlagt, och derför att vi fått ett verkligen noggrann!
genomtänkt förslag utarbetadt, om man också icke i alla delar
kan vara af samma tanke med honom. I synnerhet för oss, som
icke äro fackmän, skulle det emellertid hafva varit särdeles värderikt
att få höra de upplysningar, hvarmed han kunnat tillhandagå oss
under denna diskussion.

Då vi nu emellertid äro inskränkta till, och endast hafva att rätta oss
efter de handlingar, som blifvit oss förelagda, måste jag börja med
den förklaring, att det för mig vill synas, som Grefve Hamiltons förslag
skulle ha de största utsigter att vinna framgång, på samma
gång det någorlunda tillfredsställer de behof, som. äro oundgängligen
nödvändiga. Enligt hvad jag för min del trott mig finna, ligger hufvudsakliga
skilnaden emellan detta förslag och den utaf Kongl.
Maj:t föreslagna värnepligtslagen deruti, att det förra sätter en bestämd
gräns emellan den styrka, som kan utan begränsning ställas
till Kongl. Maj:ts förfogande, och den, som är att påräkna i händelse
af ett anfall inom landets egna gränser. Det har af en föregående
talare blifvit anmärkt, att det icke står i den anfallnes magt att bestämma
krigets slut, och har samme talare deruti funnit en anledning till

SO Den 14 April, f. m.

klander emot Grefve Hamiltons förslag, som i det afseendet icke skulle
tillfredsställa de, fordringar man har på landets försvar. För min
del kan jag icke finna, att man för sådan händelse har en enda soldat
mindre att påräkna enligt detta förslag än efter Kongl. Maj:ts.
Kongl. Maj:t skulle enligt reservantens mening hafva alla tio klasserna
till sitt förfogande, så snart fråga vore om landets försvar,
och således blir den i sådant fall disponibla styrkan ingalunda förminskad.

Vidare har man mot samma förslag erinrat, att det skulle vara
svagt derutinnan, att första klassens beväring skulle blifva rekrytklass.
I detta hänseende öfverensstämmer emellertid Grefve Hamiltons
förslag helt och hållet med Kongl. Maj:ts. Om Herrarne slå
upp pag. 19 i den nådiga Propositionen, så inhemtas deraf, att lista
klassens beväring skulle utgöra arméens rekrytklass, hvarförutom åldern
är densamma så väl efter det ena som det andra förslaget. De,
som således icke hysa några betänkligheter vid att tillstyrka Kongl.
Maj:ts förslag, oaktadt denna benämning på lista klassen, måtte väl
icke heller finna betänkligheter vid att A7ara utaf samma åsigt, då
den på samma sätt i ett annat förslag upptages. Såsom rekrytklass
har denna klass äfven betraktats i äldre förslag, såsom t. ex. i det
vid 1867 års riksdag afgifna.

Man har äfven fäst sig vid, att landtvärnet icke skulle få föras
utom rikets gränser, och trott att vårt försvar derigenom skulle försvagas;
men man tyckes härvid hafva förgätit att till arméens förstärkning
finnas de öfriga fyra klasserna och dessutom den 5:te, i
den mån den fått gå igenom sina rekrytöfningar. För min del och
då jag betraktar det antal, som dessa sammanräknade utgöra, och
dertill lägger den stående arméen, anser jag för alldeles gifvet att
det vore lyckligt nog, om landet hade tillfälle att fullständigt underhålla
och utrusta denna styrka och att stå ut dermed under ett längre
krig. Att så oerhörda förluster skulle kunna inträffa under de
korta krig,, som man kan antaga nu för tiden komma att föras,
att arméen icke skulle hafva tillräcklig förstärkning af dessa fem åldersklasser
och dertill ytterligare fem klasser landtvärn, på sätt Grefve
Hamilton föreslagit, det förefaller åtminstone den oinvigde ganska besynnerligt.
Man tyckes ej fästa sig vid de stora olyckor, som varit
en följd deraf, att arméen förts i fält otillräckligt öfvad och utrustad.
Jag tror dock, att den största vigten ligger derpå, att vi så ordna
vårt försvar, att dylika olyckor icke åter uppstå, ty sådana olyckor
kunna tänkas närmare i samma mån, som en större massa af folk
kan uppbådas. Det händer nemligen då, att man, af begär att sätta
upp en stor styrka, icke tänker nog på dess behöriga utrustning och
förseende med hvad som erfordras; och att depensera 50,000 man i
månaden, så,som en talare här nämnt, är ett beräkningssätt, som jag
hoppas aldrig skall blifva antaget af Sveriges styrelse, och kan Riksdagen
sätta en gräns derför, genom ett ändamålsenligt stadgande i
beväringslagen, så har Riksdagen i sanning gjort sig af fäderneslandet
väl förtjent. Begränsningen att icke få utföra landtvärnet utom
landets gränser skulle jag likväl vilja något modifiera, emedan jag
tror, att den styrka, hvaröfver Kongl. Majit, i händelse af försvars -

Den 14 April, f. in.

krig, eger förfoga, borde kunna föras till hvilken plats som helst
inom de förenade rikenas område, och således äfven komma brödrafolket
till godo.

Det vore emellertid kanske väl djerft att ifrågasätta, att Kammaren
nu skulle fatta ett afgörande beslut i den syftning, Grefve Hamiltons
förslag angifver, i synnerhet då vi hört att detta förslag icke
varit underkastadt något noggrannare skärskådande inom Utskottet,
och jag anser mig derföre böra påyrka återremiss af denna punkt.

Herr T omérhjelm: Deri fråga, som nu är under öfverläggning,
anser jag vara en af de svåraste att lösa; och huru den kommer att
lösas, är för närvarande omöjligt att förutse. Vi hafva här att välja
emellan två olika förslag, som bägge äro att betrakta endast såsom
principförslag. Så väl Utskottets, som den ärade reservantens, äro
tänkvärda, men så sorglig den tanken än kan vara, att denna vigtiga
frågas lösning ännu kanske under en lång tid blir uppskjuten, är jag
för min enskilda del lycklig, att ett definitivt afgörande, hviiketdera
af dessa båda förslag är att föredraga, icke nu ifrågakommer, ty min
tveksamhet, icke i afseende på sjelfva saken, utan om hvad som uti
frågan kan under närvarande förhållanden genomföras, ° skulle göra
valet för mig svårt. Antager jag, att här endast är fråga om uppställande
af principer, så erinrar jag mig väl en stor statsmans
yttrande, att man fattar principer endast för att bryta dem, men detta
är icke, i min tanke, politiskt klokt, och jag skulle ej gerna vilja,
att man i år antager såsom riktig en grundsats, hvilken man nästa
år finner sig hugad att förkasta. Att, på sätt en talare, förut begärt,
återremittera denna punkt till Utskottet, lärer väl svårligen medföra
någon fördel, ty vi hafva ju redan hört omtalas Utskottsledamöternas
skilj da åsigter på ömse sidor om ordföranden, — åsigter, h vilka,
i likhet med parallella luder, aldrig kunna sammanträffa,^— och.då
skulle ju frågans lösning inom Utskottet, i händelse af en återremiss,
efter all sannolikhet, ånyo blifva beroende af den förseglade sedeln.

Vid sådant förhållande, synes det mig försigtigast vara, att Kammaren
icke beslutar sig för någotdera af de alternativa förslagen,
utan i stället förklarar, hvarå jag anhåller om proposition, att Riksdagen
icke för närvarande bifaller hvad Kongl. Maj:t i denna punkt
föreslagit.

Friherre Raab, Adam: Min ståndpunkt i denna fråga är densamma
år 1869, som år 1867, då jag var ledamot af det Särskilda
Utskott, som blifvit tillsatt för att behandla motioner rörande landtförsvarets
omorganisation. Jag är nemligen böjd för hvithet organisationsförslag
som helst, som för öfrigt är väl uppstäldt, blott någon
förbättring i den närvarande ställningen vinnes; och jag skall för
min del ej rygga tillbaka, äfven om det skulle kosta landet något
mera, än förut, öfvertygad som jag är, att dessa penningar kunna,
utan att betunga den fattigare delen af befolkningen, erhållas på ett
förståndigt sätt, genom påläggande af skatt å tobak, förhöjd stämpel niersafgift

in. in. Man måste dock betrakta ställningar och förhålen,
såsom de gestalta sig för dagen. En talare, den andre i ord -

32 Den 14 April, f. m.

ningen, har hemställt, huruvida ej här närvarande ledamöter skulle
finna sig befogade att svara ja till den af honom framställda frågan:
om icke en förbättring i vårt försvarsväsende är af behofvet påkallad?
Jag her vördsamt att få framställa några andra frågor. Anser
man det sannolikt, eller ens möjligt, att tillvägabringa något sammanstämmande
beslut i den riktning, Kongl. Maj:t föreslagit, utan
att man dervid gör stora uppoffringar i afseende på det närvarande
indelningsverket? Jag tror, mine Herrar, att I ej tveken att härtill
svara nej. Vidare ber jag få fråga: går det an uppskjuta denna
fråga den ena riksdagen efter den andra? Het är visserligen omöjligt
att säga, när den tidpunkten inträffar, då ett framstäldt organisationsförslag
skall mötas med de betydelsefulla orden: “för sent11;
men ej ser det ut, för närvarande åtminstone, som freden skulle blifva
evinnerlig. Jag tror således, att hvarje fosterländskt sinnad person
måste saga. nej till den frågan, om det går an att städse uppskjuta
denna vigtiga sak; och genom detta svar har jag bemött Herr Tornérhjelms.
förslag, att man skulle uppskjuta beslutet i detta fall. Vidare
ber jag få hemställa, huruvida man eger anledning hoppas, att
en kommande Riksdag, så vida ej inträffande krig framkallar varmare
känslor i detta hänseende, skall vara mera beredvillig än den närvarande
att åstadkomma de uppoffringar, som erfordras till landets
försvar? Äfven härtill torde man få svara nej. Slutligen tillåter jag
mig fråga, om det icke är bättre att, när man ej kan vinna det fullkomliga,
antaga, någon förbättring i härvarande förhållanden än ingen?
Jag tror icke, att någon i denna Kammare nekande besvarar
denna fråga.

Om jag .icke misstagit mig i dessa premisser, så kommer jag till
den konklusion, att det är bättre antaga ett förslag, grundadt på de
principer, Grefve Hamilton i sin reservation antydt, än att uppskjuta
frågan i hopp att få något bättre; ty jag vill visserligen ej förneka,
att det vore bättre få tio beväringsklasser, såsom Kpngl. Maj:t föreslagit,
än fem, men då man icke har hopp om det förra, så torde
man icke böra afstå det senare, hvarigenom ändock någon förbättring
i närvarande förhållanden vunnes. Kommen ihåg det gamla ordspråket:
Le mieux est 1’ennemi du bien.

Jag. ber nu att få bemöta några yttranden af Herrar Generaler,
som varit ledamöter i Utskottet.

En af dem har sagt, att de fem klasserna vore otillräckliga, derföre
att de komme att utgöras af ynglingar vid 20 års ålder, hvilka
vore alltför litet utbildade för att lämpligen kunna användas; och
jag tror visserligen, att det vore bättre, om de voro 25 eller 26 år,
än 21 ä 23, år men här är ej fråga om att i första rummet införlifva
med arméen andra än dem, som äro 23 och 24 år, hvilka dock, såsom
den värde Generalen helt säkert måste medgifva, bestämdt äro lämpligare
att föra i fält än de der 45-åringarne, som icke äro sällsynta
inom den indelta arméen. Jag vill ej åberopa min egen erfarenhet i
detta hänseende, jag, som blott är en gammal kapten, hvilken visserligen
gjort några och tjugo beväringsmöten och dervid funnit beväringsynglingarne''i
allmänhet ingalunda så klena, att de ej ganska

väl

Den 14 April, f. m.

väl kunnat uthärda en kampagne, utan jag hänförer mig till åsigterna
inom de franska och tyska arméerna, i synnerhet den förra,
der man ber Gud bevara sig för dem, som äro öfver 35 eller 40 år.
Der vill man helst hafva ynglingar. Jag tillåter mig erinra om utskrifningarne
under Napoleon den stores tid, då ynglingar om 17 å
15 ja till och med 13 ar utskrefvos; och sådane ynglingar uthärdade
ganska väl kampagnerna. Jag har sjelf träffat en sådan, som varit
med 1812 i Ryssland; han var på 16:de året, då lian utskrefs, och
han hade stått ut mycket bra och var frisk och kry, när jag träffade
honom.

Samme talare liar sagt, att han icke skulle haft något emot
Grefve Hamiltons förslag, om han i Utskottet fått kännedom om detsamma
och varit i tillfälle att deri göra några modifikationer. Jag
vill medgifva, att Grefve Hamiltons förslag tarfvar förbättring, men
jag känner intet lämpligare sätt för att åstadkomma erforderliga modifikationer,
än att till Utskottet återremittera denna punkt. Då blir
den värde ledamoten i tillfälle att göra dessa modifikationer, Indika,
såsom en annan general antydt, bland annat, skulle gå ut på att förekomma
den. olyckan, att en befälhafvande general, som vid riksgränsen
förföljde fienden, skulle behöfva se efter i beväringslagen,
om denna medgaf honom att med beväringsmanskapet längre förfölja
fienden. . Jag för min del föreställer mig, att eu rask general vid étt
sådant tillfälle nog skall göra hvad som erfordras för krigets lyckliga
utgång, utan att studera beväringslagen.

En annan anmärkning har blifvit framställd emot Grefve Hamiltons
förslag, nemligen emot ordet “landtvärnoch jag vill ej neka,
att det vore önskligt om detta ord, hvilket är mindre omtyckt i vårt
land, enär de fordne landtvärnsynglingarne ej blefvo val behandlade,
kunde utbytas emot något annat. Jag tilltror mig dock ej att framställa
något förslag till ny benämning, men de Herrar, Indika klandrat
namnet, skola säkert utfinna något bättre, då frågan återkommer
i Utskottet.

På dessa skäl, och då jag föreställer mig, att, derest äfven Andra
Kammaren återremitterar denna punkt, man redan denna riksdag
skulle kunna komma till något beslut i detta vigtiga ämne, till
någon förbättring i detta vårt oförbätterlighetstillstånd, får jag anhålla,
att Kammaren måtte återremittera denna punkt till Utskottet

Herr Rydin: Under denna diskussion har blifvit berörd eu

rättsfråga af vigt, nemligen i hvad förhållande indelningsverket kunde
stå till skyldigheten, att utgöra allmän värnepligt. — En vård talare
har yttrat, att vi voro här icke såsom juridiska ombud, utan såsom
representanter, och att vi således icke behöfde taga den juridiska
delen eller det formela i frågan sfi- noga i betraktande, utan mera
borde fästa uppmärksamheten på sjelfva saken, eller hvad som bör
och behöfver göras för att sätta oss i stånd att försvara värf fädernesland.
Detta kan i visst fall ega sin riktighet; ty tider kunna gifvas,
då man oafsedt gällande former måste vidtaga utomordentliga
åtgärder — inter arma silent leges — men eu sådan undantagsrätt

Rihd. Prof. 1869. 1 A/d, 3 Band. 3

Den 14 April, f. m.

inträffar ej nu då vi lefva i fredstid; tvärtom är det en skyldighet
för Representationen att noga öfverväga och tillse, att, då beslut fattas,
dessa icke ens erhålla skenet af att i ringaste mån kränka eller
göra intrång i tredje mans rätt. Det är derföre vid behandlingen af
denna fråga af största vigt, att göra sig reda för, huruvida någon
enskilds rätt kan blifva lidande, om den i Kongl. Maj:ts förslag till
lag angående värnepligten innehållna grundsatsen om beväringskyldigheten
af Riksdagen godkännes. För att kunna besvara denna fråga,
hafva vi att undersöka, huruvida de anspråk är o hållbara, som blifva
framställda i rust- och rotehållares namn, att med hänsyn till de i
knekte-kontrakten och de särskilda författningar från 1600-talet gifna
försäkringar om frihet från utskrifning för rusthållare samt infanterioch
båtsmansrotehållare, deras barn och tjenstefolk, dem ej kan utan
eget begifvande åläggas utsträckt värnepligt, samt att således Konung
och Riksdag ej skulle ega rätt att stadga allmän värnepligt, utan att indelningsverket
i detta fall blefve förändradt och upphäfdt.

Yi vilja först betrakta denna lagstiftningsfråga ur allmän principiel
synpunkt, Härvid framställer sig såsom en klar grundsats, att
under samhällets fortgående utveckling detta ej kan så blindt vidhålla
de försäkringar, som gifvits i lagar, som för århundraden sedan
stiftades, att lagstiftande makten ej, när nya förhållanden uppstått,
hvilka fordra nya organisationer, som ej längre låta sig förenas med
de förfädren gifna försäkringar, skulle kunna få med iakttagande af
de former, som gälla för den klass af lagar, deri försäkringarne innehållas,
supplera och modifiera dylika lagar, försäkringarne må vara
aldrig så högtidligt afgifna, Jag tror således, att man, redan till
följd af samhällets utveckling och de olika förhållanden, som egde
ruin, då knektekontrakten upprättades och ifrågavarande försäkringar
afgåfvos, kan vara berättigad att sluta dertill, att derifrån ej bör
kunna möta hinder för utsträckande af den allmänna värnepligten.
Yi hafva vidare att taga i betraktande, hvilken olika betydelse begreppet
“utskrifning" egde då, emot nu, och i hvithet förhållande indelningsverket
stod till folkmängd, till jordens odling in. m. Då innebar
denna pligt ej allenast, att den utskrifne skulle inställa sig i
krigstjenst, utan äfven att han eller den rote, ur hvilken han utgått,
skulle till beklädnad och beväring utrusta honom. Denna skyldighet
var således vidsträcktare än nuvarande beväringsskyldighet och dermed
sammanhang egande utskrifning. Det var då ej fråga om ett så
beskaffadt sätt att fullgöra skyldigheten att försvara sitt land, som
det nuvarande, att hvar och eu svensk medborgare skall under vissa
år undergå öfning i krigareyrket, för att göra sig skicklig att försvara
sitt land. Då afsågo utskrifningarne att komplettera regementen inom
en armé, som tillhörde en eröfrande stat; säkerhet mot tvång till''krigstjenst
i främmande länder kunde ej vinnas förrän efter 45 år. Hvar
och en hemmansbrukare, som var mellan 20 och 45 års ålder, var underkastad
utskrifning.

Men äfven om man anser sig ej behöfva taga i betraktande de olika
förhållanden, som voro rådande då och nu och den olika betydelsen af
ordet “utskrifning", utan vill stödja sig på blind bokstafstolkning, så
torde det dock ej hafva sig lätt att deducera bort skyldigheten för rustoch
rotehållare, att fullgöra värnepligten sådan den nu är föreslagen.

Den 14 April, f. m.

Jag vill i detta afseende ingalunda förneka, att roteringen och
rustningen blifvit genom indelningsverket på faststäldt sätt ordnad,
rör att gorå anlitandet af den allmänna värnepligten för den aktiva
arméens räkning obehöfligt. Jag instämmer till alla delar i den menmg,
som en föregående talare yttrat och äfven en reservant mot Utskottets
-Betänkande anfört, nemligen att skilnad förefinnes emellan
den allmänna värnepligten, sådan den i förra tider uppfattades, och
nuvarande beväringsskyldighet, och jag kan således ej, för min del,
stödja mm åsigt om skyldigheten, att i nuvarande tider fullgöra beväringspligten,
. på det förhållande, att man möjligen i förra resoiutioner,
privilegier eller riksdagsbeslut kan återfinna så beskaffade
försäkringar, som, att man vore skyldig att “gå man ur buse" och
att man^ villp till fäderneslandets försvar “gripa Kongl. Maj:t under
armarne“, ty i detta fall kommer man ej längre i bevisning, än att
bredvid arméen folket varit skyldigt att deltaga i sådant försvar, som
nu mbegripes under hvad man kallar landtstormen. Jag tror att den
rättighet, som man yrkat höra särskildt tillerkännas rust- och rotehållare,
att vara befriade från värnepligt i form af beväringsskyldighet,
på andra skal, e j kan försvaras. Låtom oss antaga att, oberoende
af den historiska utveckling, som ordnat beväringsskyldigheten
på allmänt medborgerlig grund, utan gjord skilnad mellan
rust- och rotehållare och andra medborgare, nu först blefve fråga om
att, med hänsyn till den indelta arméens otillräcklighet, föröka våra
försvarskrafter. Huru skulle Konung och Riksdag förfara? Detta kan
ske på två sätt, antingen genom värfning eller genom införande af
beväringsskyldighet. I förra fallet blifver följden, att Staten måste
anslå de penningemedel, som erfordras; och från att bidraga till de
till försvarsverket utgående penningeanslag kunna väl rust- och rotehållare
ej anses befriade. Blifver åter fråga om att hvarje medborgare
skulle fullgöra personlig beväringsskyldighet inom vissa ålderklasser,
så frågas: är det tänkbart att Svenska folkets representanter
skulle kunna tillåta sig dekretera, att hvar och en annan medborgare
skall åtaga sig skyldigheten att under 20—25 årens ålder deltaga
i beväringsöfningar och i fäderneslandets försvar, men rust- och
rotehållare skulle åtnjuta befrielse för sig, barn och tjenstefolk? Och
är det sannolikt, att någon, derest fäderneslandet vore i fara, skulle
åberopa något privilegium i detta hänseende? Jag tror det ej.

Tänkom oss emellertid det förhållande, att rust- och rotehållare
skulle vilja vägra och åberopa de under 1600-talet gifna försäkringar
om frihet från utskrifning. Hvad blefve följden? Jo, att, derest frågan,
oberoende af .de samhällspligter, som nya förhållanden kräfva,
ställdes på sin juridiska spets, först och främst hvad landsbygden
angår, de, som ega förr skattlagda qvarnar, skulle kunna åberopa att
de tillhört de menigheter, hvilka utskrifningsfrihet tillkommit; vidare
de, hvilka idka bergverks- och bruksrörelse, kunna komma och åberopa
den frihet för dem, deras tjenstefolk och arbetare från utskrifning,
som blifvit bergslagen och bruken tillförsäkrade. Derefter komma
städerna och förklara, att de på grund af förr ingångna kontrakt
angående båtsmanshållet äro fria från utskrifning. Sedermera komma
ridderskapet och adeln och derefter prester och lärare, hvilka åbero -

Den 14 April, f. m.

pade dels sina särskilda friheter, dels den rotering, som åligger deras
jord, på grund hvaraf de varit befriade, ifrån utskrifningar, och
slutligen komma alla embete- och tjensteman samt betjening i Statens
tjenst och åberopa, att de vore i Kronans tjenst samt att de, såsom
sådana, varit förr befriade från krigstjenst. Och sedan sålunda städernas
innevånare, jordinnehafvare och nu uppräknade samhällsklasser
ansetts kunna undantaga sig, barn, tjenstefolk från utskrifningsskyldigheten,
hvilka återstode det väl, såsom krigstjenstskyldige? Jo,
några som drifva yrken på landet, hvilka hvarken äro hänförliga till
bergsbruk eller jordbruk, såsom till exempel glasbruks-, tegelbruksoch
bränneri-idkare, landthandlare och dessutom sådana, hvilka i
fordna förordningar omtalas under benämningen “gångande embetsman
(sockenhandtverkare) och löst folk". Om förhållandet nu visar
sig sådant, att nästan alla medborgareklasser varit på grund af det
genom indelningsverket ordnade försvarsväsendet befriade från de
fordna utskrifningarne, så frågas: hvilken representant kan förklara,
att han, eller den samhällsklass till hvilken han hörer, ej är skyldig
att åtaga sig beväringsspligten. Ett sådant svar inbegrepe en förklaring,
att fäderneslandet ej bör försvaras, och ett sådant svar lär
väl ingen riksdagsman vilja gifva. Sakens nödvändighet lärer väl då
fordra, att Svenska folket förklarar, att det är svenska medborgare,
som skola försvara sitt land, och beslutar att ordna denna skyldighet
på det enda sätt, som kan åstadkomma ett för alla. gemensamt
fullgörande af denna fosterländska pligt, nemligen genom en beväring
med åldersklasser.

Innan jag öfvergå!’ till en framställning af den historiska utveckling,
som frågan erhållit och hvaraf man kan sluta sig till 1812 års
beväringslags i detta hänseende principiela betydelse, vill jag bemöta
en invändning, som skulle kunna göras mot min framställning, nemligen
att de, som i sina.“kontrakter" äro frikallade från utskrifning, hafva ett
särskildt skydd i detta hänseende. Enligt grundsatsen: “förord bryter
lag''1, kunna kontrakten anses stå utom lagstiftningens magtsfér.
Jemte Konungs och Riksdags samtycke skulle derjemte erfordras
vederbörande rättsinnehafvares. Kontrakten, skulle man kunna
saga, gifva större skydd, hvaremot de öfriga samhällsklasserna, som
jag ofvan uppräknat, skulle kunna sägas vara frikallade endast på
grund af “lagar11, hvilka kunna ändras af lagstiftande magten ensam.
Undersöker man något närmare, huru med denna fråga sig förhåller,
så få vi till en början stryka bort alla rusthållare, enär dessas rättigheter
och skyldigheter ej äro ordnade genom kontrakter, likaledes
med undantag af Norrland, Bohuslän och Halland, dem som höra
under båtsmanshåll; och dessutom, om vi genomgå knektekontrakten,
så finna vi, att det endast är ett fåtal, som innehålla försäkringar
om frihet från utskrifning, de öfriga kontrakten komma på
samma punkt, som de i lagar innehållna allmänna försäkringar, hvilka
ej anses gifva ovilkorlig! stöd för befrielse. Det synes nemligen,
efter hvad kommitterade för utredning af frågan om roterings- och
rustningsbesväret upplyst, som om endast rotehållarne i Upland, Östergötland,
Södermanland, Vestmanland, Nerike, Gestrikland och Helsingland
i sina kontrakt hafva denna försäkran, hvaremot rotehållarne i öf -

Den 14 April, f. m.

delar af riket ej kunna åberopa i sina kontrakt en särskild uttrycklig
försäkran härom, och således skulle kunna ej mindre än Omgå
samhällsklasser, hvilkas frihet varit grundad i lag, men ej inskrifven
i ett kontrakt, genom ny lag åläggas utsträckt värnepligt. Hvad
särskild! Skåne beträffar, som roterades efter det 1812 års beväringslag
utkom och ingalunda bär den lättaste roteringsbördan, kan ingen
försäkran om frihet från sådan utskrifning, som beväringsskyldigheten
påkallar, åberopas och således intet hållbart anspråk på juridisk
rätt till befrielse från värnpligtens fullgörande framställas.

Sedan vi nu visat, till hvilken orimlighet de i rust- och rotehållarnes
namn framställda anspråk att på grund af 1600-talets knektekontrakt
och försäkringar kunna frikalla sig mer än andra samhällsklasser
från värnpligtens fullgörande leda, hafva vi att taga i
betraktande den historiska utvecklingen af lagstiftningen angående
sättet för krigstjenstskyldighetens fullgörande, samt huruvida knektekontrakten
och försäkringarne i afseende på indelningsverket fått sig
tillerkänd egenskap af lagar af så oföränderlig natur, att de ej skulle
kunna i lagstiftningsväg ändras. Härvid beder jag först och främst få
fästa uppmärksamheten derpå, att. då indelningsverket ordnades genom
överenskommelser landskapsvis och med städerna, Svenska Riksdagen
ännu ej var erkänd såsom Svenska folkets enda representation. Landskapsmöten
qvarstodo i lag såsom det egentliga organet för beslut
angående beskattningar och hade mindre än ett tiotal af år förut blifvit
såsom sådana organer använda. Den provinciela representationen
var ej ännu helt och hållet uppgången i Riksdagen. Gå vi då till
frihetstidens grundlagar, genom hvilka Rikets Ständer blefvo folkets
enda representation, finna vi, att så väl 1719 som 1720 års Regeringsform,
på samma gång de omtala utskrifningen såsom en möjlighet,
och förklara, att krigsmagten till häst och fot samt båtsmanshållet
skola förblifva vid sin indelning och de med allmogen samt
städerna upprättade kontrakt noga efterlefva^, i 20 § af den förra
och § 25 åt den sednare Regeringsformen, på sätt jemväl stadgås
i 1772 års Regeringsform § 18 och 1809 års Regeringsform
§ 80, förbehåller Konung och Ständer att deri göra ändring, när
de finna sådant nödigt. Att man ansåg sig i detta fall ega fria händer
så väl under krig, som fred, visar sig deraf, att det i 1719 års
Regeringsform innehållna, af tvångsåtgärderna under Carl. Xll
sannolikt påkallade stadgandet, att “under påstående krig roteringen
och rusthållen ingalunda rubbas och ändras" ej blef intaget i 1720
års och sednare Regeringsformer. Indelningsverket, ordnadt efter
landskap och städer, var således uttryckligen förklaradt såsom en inrättning,
hvilken stod under samhällets lagstiftande magt, Konungs
och Ständers gemensamt beslutande magt, och måste således hafva
ansetts varit mottagligt för de förändringar och tilläggsbestämmelser,
som ett stärkande af landets försvar kunde fordra. Man finner jemväl,
huruledes under förra seklet, vid ifrågakommande ökning af ålig §

andena till rikets försvar, man byggde på indelningsverkets grund.

åledes beslöt'' man vid 1741 års riksdag, i trots af den reaktion
emot Carl XII:s tvångsåtgärder, som utmärkte frihetstiden, en fördubblad
rotering, eller så kallade vargering, som förnyades under

Den 14 April. f. m.

Gustaf III. Fråga vi oss åter, livad orsaken kan vara att vargeringen
ordnades så, att de, som hörde under indelningsverket, ensamme
tingo vidkännas den ökade bördan, så måste man söka den deruti,
att öfriga samhällsklasser voro ett betydelselöst fåtal, som försvann
bland städernas innebyggare och dem, Indika idkade jordbruk. Det var
dessa det alag att uppställa batsmanshallet och annéen, hvarföre man,
då begreppet om en allmän värnepligt ännu ej ingått i folkmedvetandet,
icke kunde, huru tryckande än bördan var af den förstärkning
af krigsmagten, som genom vargering åstadkoms, tala derom
såsom om en våldsåtgärd.

Om vi nu öfvergå till förhållandena under år 1809, så finna vi
vargermgen öfverklagas såsom eu ojemnt tryckande börda. Detta
helt naturligt. Andra samhällsklasser, Indika torde vara lika skyldiga
som landtmännen och borgerskapet att deltaga i rikets försvar
hade vunnit en större betydelse. Krigstjenstskyldigheten såsom en
allmän medborgerlig pligt hade ingått i den fria statsförfattningen.
De bördor, hvarunder folket lidit, de olyckor, som öfvergått fosterlandet,
kändes emellertid tungt, hvadan Kong! Maj:ts Proposition om
en nationalbeväring den 31 Oktober 1809 mötte det motstånd af Bondeståndet,
att Konungen återtog sin proposition.

Att denna Bondeståndets protest ej kunde innebära någon protest
mot lagligheten af en beväringsinrättning jemte indelningsverkets
bibehållande, .bevisas dels af Regeringsformens 73 och 80, dels
af Rikets Ständers beslut angående förstärkningsmanskapet, hvari
Bondeståndet instämde vid samma riksdag. Sedan Rikets Ständer
den 30 Mars 1810 till Kong! Maj tf ingått med den anhållan om varger.
inge.ns
inrättning, aflat Kong], Maj:t dagen derpå till Ständerna en skrifvelse
med den frågan: “huru riket skulle försvaras och om den närvarande
krigsmagten dertill ansågs tillräcklig*, under förklaring att
det var i afseende på detta enda fall, nemligen då rikets gränser
skulle ofredas eller hotas af en anfallande fiende*1, som han ansett
sig till Rikets Ständers medborgerliga och eniga bedömande höra
framställa samma fråga, samt att det skedde under förmodan, “att
densamma lagstiftande magt, som föresloge inskränkning af försvarsmedlen,
ej kunnat vidtaga detta steg, utan att derjemte vara betänkt
på någon allmännare och mera rättvist fördelad ersättning1''. — Det
svar, som Rikets Ständer den 28 April härå afgåfvo och hvilket innefattar
beslutet om förstärkningsmanskapets uppsättande, är för den
uppkastade rättsfrågan af. afgörande betydelse. Häri uttalades såsom
den enkla och. naturliga grundsats, hvarifrån man utgått, “att
hvarje medborgare i Staten, som dertill eger krafter och förmåga,
ovilkorligen är pligtig att, utan allt slags afseende på stånd, börd
eller vilkor, gemensamt bidraga till ett älskadt fäderneslands värjande,
enär det af fienden hotas eller anfalles“.

Den allmännare och mera rättvist fördelade ersättning, som, i
sammanhang med åtagandet af bördorna för förstärkningsmanskapets
uppsättande, då beslöts och bestämdes såsom vilkor derför, var dels
upphörandet af rekryteringsskyldigheten under krig, dels extra rotenngen.
Mot dessa jemnkningar antogs den allmänna värnpligten såsom
grund för försvarskrafternas stärkande. Att den värnpligt, som

Den 14 April, f. ro.

1810 infördes genom stadgandet om förstärkningsmanskapet, var något
annat, än den allmänna värnpligt, som inskränker sig till ortförsvaret
eller landstormen, visar sig deraf, att Konungen medgafs rätt
att införlifva förstärkningsmanskapet med den aktiva armé en. Den
var dock så begränsad, att dessa trupper ej lingo användas annat än
i krig. De kunde icke eljest uppbådas till vapenöfningar. Så begränsad,
som genom detta 1810 års Riksdags beslut värnpligten blef,
eger detta beslut dock en afgörande betydelse för förhanden varande
tvistefråga. Detta finner man, om man ställer det i sammanhang med
hvad som vid samma riksdag i afseende på den svenska jorden beslöts
och huruledes då bestämdes den jordegande personens förhållande
till jorden med dess olika kameralnatur. Grenom den jemkning,
som då slcedde i Riksståndens privilegier, hvilken i Kongl. kungörelsen
den 6 April 1810 såsom lag belastades, kan sägas, att för all
framtid de jordnaturen tillhörande förmåner och skyldigheter blefvo
fixerade såsom helt och hållet reala, af personen oberoende. Nu stadgades,
att hvar och en kunde ega och förvärfva hvad slags jord som
helst under skyldighet att åtaga sig de dermed förenade bördor,
på samma gång som han fick åtnjuta de dermed förenade fördelar;
och blef jordnaturens orubblighet tillerkänd den helgd, som eganderätten
gifver; jorden, dess rätt och dess onera frigjordes från hvarje
samband med personen. Det samband af större ^vigt, som fanns qvar
och utgjordes af adelns rättigheter i afseende, pa säterierna, upphäfdes.
Samtidigt antogs såsom grundsats ibevillningsförordningen, att
rusttjenstbe vinning en skulle ega grundskatts natur, att all jord, således
äfven säterierna, ålägges bevillning och denna bestämmes efter
jordegendomens värde, i stället för att förut mantalet och olika jordnatur
derpå utöfvat inflytande. Från den tiden, och ännu mera .sedan
bördsrätten upphörde, kan jorden med dertill hörande onera, olika
efter olika jordnatur, som gifva den olika värde, ej längre betraktas
såsom någon grund i och för sig för en ändring af medborgerliga rättigheter
och skyldigheter.

Den grundsats om den allmänt medborgerliga kngstjenstgörmgsskyldigheten,
som 1810 fick sitt uttryck i Riksens Ständers beslut
om förstärkningsmanskapet, biel vid 1812 års riksdag ytterligare utsträckt
och ändamålsenligare genomförd. I stället för att man 1810
egde, der ej frivilligt åtagande var tillräckligt för manskapets uppsättande,
att lotta emellan män emellan 20 och 45 års ålder, blef
krigstjenstskyldigheten begränsad inom nuvarande åldersklasser, hvarjemte
saken ordnades på ett sadant sätt, atf .tvekan ej gerna kan
uppstå, att denna allmänt medborgerliga skyldighet innefattat krigstjenstskyldighet
i sin vidsträcktaste bemärkelse, vare sig till anfallseller
försvarskrig, utom eller inom rikets gränser.. Då erhöll nemligen
Konungen rättighet att i viss bestämd ordning uppbåda beväringsklasserna,
vare sig till krig eller vapenöfning och utan någon
inskränkning i afseende på tiden, och han erhöll dessutom rättighet
att införlifva dem med den aktiva arméen eller låta dem bilda fristående
korpser. Härjemte, och hvilket är särdeles betecknande,.med
hänsyn dertill att samma personer kunna vara på en gång beväringsskyldige
samt rust- och rotehållare, infördes det ännu i beväringslagen
qvarstående stadgandet, att beväringsskyldig rust- och rote -

Den 14 April. f. in.

[4}}alT, skulle eSa rättighet, att .-jeif inträda i krigstjenst för sittrusthåll
eller sm rote, med frihet att afgå efter de fem beväringsårens
slut. Man förbisåg således ej rust- och rotehållares förhållande till
försvarsverket, när man införde stadgandet om den allmänna beväringen,
. och detta utan att då någon röst höjde sig att någon linung
i jordens reala onera borde gifvas såsom ersättning för den
medborgerliga pligtens personliga fullgörande.

in vi således betrakta frågan ur juridisk synpunkt, så tror jag,
att man ej kart komma till det resultat, att rust-och rotehållare mera
an andra samhällsklasser skola kunna anses vara berättigade till befrielse
från den allmänna beväringsskyldigheten. Hvad jag deremot
ej kan undgå att fästa uppmärksamheten på, är det förhållande, att
rotermgsbordan verkligen är tryckande. Likasom alla ovissa besvär,
trycker den ojemnt under olika förhållanden och olika tider på den
ena orten mer, pa den andra mindre. En förändring i lagstiftningen
med afseende pa dess utgörande är derföre behöflig, på det att rättig
eter och skyldigheter må komma att väga jemnt. Men ett är.
hvad billighet och äfven politisk omtanke kan fordra, ett annat, hvad
f0™ T 1 -g Åt den utveckling, jag sålunda här fram an

„?a anna^’ an ^en allmänna värnepligten är en

medborgerlig skyldighet, som lagstiftningen ställt helt och hållet oberoende
af indelningsverket.

Hvad särskild! angår den nu föredragna punkten, sä kan jag ej
neka, att manga bekjertamsyärda skäl blifvit af Utskottets ordförande
anförda, till stod för den af honom förfäktade åsigt. Men efter den
utveckling af fragan, som föregående talare och senast Friherre Stjern“«ad
°nC^ 1 jjarl kan visat, huru, med den inskränkning, som i

afseende pa det af reservanten så kallade landtvärnet blifvit föreslagen
man kan under krig komma i betänkliga bryderier, och då här l,

iäf°mmeirj A °m man vil1 bestämma att ett så beskaffad!

i j3 0? skall fa anvandas inom rikets gränser, det kan finnas
tillfallen, da fienden behnner sig på en sådan punkt, att man skall
inna blifva tvungen att mot lag använda landtvärnet utom rikets
gränser, sa kan jag for mm del icke annat än anse. att man beslutar
lämpligast, om man antager Utskottets förslag.

Herr Nordström: Emellan lista §:n, jemförd med den 3:die i
ongl. Maj ds förslag angående den allmänna värnepligten, hvilken paraflfHkaTdeuDtsk0ttet
tillst^ki och den af reservlnten PCr
Smsfka befvdbv’ at TT Par5j;af/n''eslagna lydelse, är olikheten
d?rutl aro båda förslagen lika, att de såsom regel

v ja uppstalla, att hvarje inom den bestämda värnepligtsåldern stående

Svensk man skulle vara förbunden att fullgöra denna värnepligt »«•!
och utan rätt att för sig ställaaiman duglig, mönstergill

regel • men våo^h'' lde jllskt vaokra i grundtanken för denna

S’?6!1 vaSdr betvifla, att den vore fullt förenlig med en väl af spartanska

"P® u!*ressen 1 heJa dera« omfattning. Den

spartanska uppfattningen af medborgarens pligter i antikens små re tionema

* IS* affenden bister för orgaJist

turen komirflt d?n .utveckling, hvartill i vår tid kul ,

medgifver icke, att vid dessa organisationer bestämma

Den 14 April, f. no. 41

deras innehåll, hvar för sig, uteslutande ur synpunkten af deras eget
åsyftade ändamål; man får ej förbise, att samhällets stora intressen
ej allenast äro många och mångahanda, utan ock alla stå i vexelverkan
med hvarandra, att alla liktidigt fordra en lika omsorgsfull
vård, och således att, då denna vård leder till organisationer för
vissa intressen i en viss syftning, den inverkan, desamma kunna utöfva
på de andras välbefinnande, icke bör lemnas utan omsorgsfull
och mogen pröfning på samma gång.

Äfven det förslag rörande värnepligten, hvilket vi nu hafva under
granskning, företer bevis uppå, att den uppställda grundregeln
om hvarje Svensk mans skyldighet att personligen fullgöra denna
pligt icke skulle i alla afseenden kunna ovilkorligen genomföras,
vissa undantag från denna regel äro medgifna, emedan de befunnits
vara af andra samhällsintressen påkallade. Jag afser ej här de. i
förslagets 4:de § förekommande undantag, som grundas på kroppslig
svaghet, sjukdom eller lyte hos den eljest värnepligtige; jag afser
deremot de öfriga i denna och 2:dra §:n föreslagna undantag, som i
åtskilliga af samhällets ekonomiska intressen hafva sitt motiv. Många
andra kunde på enahanda grunder framställas. Att samhällets välförstådda
intressen nödvändigt skulle fordra, att hvarje inom värnepligtsåldern
stående patron, chef eller ledare för en industriel inrättning
eller rörelse, som måhända åt hundradetals arbetare lemnar god
och stadig arbetsförtjenst, skulle efter uppbåd nödgas nedlägga eller
inställa, eller åt främmande händers omvårdnad öfverlemna sin inrättning,
sin rörelse, för att personligen infinna sig under fanan och,
allt efter omständigheterna och de i förslaget upptagna förutsättningar,
rycka ut i härnad, medan andra dugliga män finnas, Indika, måhända
af lust och håg omfattande krigarens yrke. vore med nöje beredda
att i hans ställe fylla platsen, — sådant torde vara svårt att
kunna på goda skäl bevisa ur annan synpunkt, än den ideala uppfattningen
af värnepligten, eller ock ur synpunkten af den pligt, som
träder i handling i hvad man kallar landstorm, och hvarom jag förbehåller
mig att straxt härefter få yttra några ord.

Likaså då frågan försättes på intelligensens område. Nekas kan
ej,, att genom ett absolut vidmagthållande af den personliga värnepligten
mycken intelligens komme att inträda i de leder, som enligt
förslaget skulle utgöra “den aktiva arméen“. Mot ett sådant
förhållande vore ock i sig sjelf just intet att anmärka. Men den intelligens,
som för aktiva arméens ledning och verksamhet företrädesvis
är nödig, är af en speciel och, för att så säga, teknisk art, och
den tillhör det befälet att så fullständigt som möjligt innehafva och kunna
utöfva; och ehuru det är en sanning, att “fältherren ensam icke vinner
slaget, de djupa leder vinna det åt honom", är det sednare dock
eu sanning egentligen så vida, som fältherren och befälet äro sin
uppgift i allo vuxna. Den intelligens, som i lederna främst erfordras,
är mod, förstånd och lydnad, och den kan der fullt återfinnas,
äfven utan en genom studier utbildad högre själskultur. Denna högre
själsodling, som i olika rigtningar yttrar sin verksamhet, är, såsom
det ligger i sakens natur, ett relativt mindre antal individers tillhörighet;
men då samhället aldrig kan sägas hafva för mycket eller

Den 14 April, f. m.

tillräckligt deraf, kunde man säga, att det slöseri dermed, som genom
värnepligtens personliga fullgörande skulle föranledas, innebure en
mindre väl beräknad omvårdnad om andra samhällets högre intressen.
I alla grenar af verksamhet för samhällets tjenst har det behof af intelligens,
ju högre, desto bättre; men om samhället i sina lagar förklarar, att
all den yngre generationens intelligens för en tid skall vara införlifvad
med arméen, månne då alla dess intressen fått åtnjuta lika omvårdnad?
Ett snille i ledet, bortryckt genom fiendens kula, medför för
samhället en större förlust, än en moderation eller eftergift af en
ideal princip.

Härigenom har jag likväl visserligen icke velat förneka den allmänna
värnepligtens stora betydelse såsom en gemensam medborgerlig pligt.
Det är endast regeln, att den af hvarje Svensk man skall personligen
fullgöras, äfven under den betydligt förändrade nya organisation,
som nu är under utarbetning, det är denna regel, hvars fulla ändamålsenlighet
jag vågar betvifla. Blefve deremot denna regel fastställd
såsom grundsats, och lemnades det derjemte hvarje värnepligtig
öppet, att fullgöra den genom att för sig ställa annan, mönstergill
man, derest han ej ville eller kunde inställa sig personligen, tror jag
att denna modifikation vid regelns tillämpning lika litet skulle i något
afseende minska det vackra i grundsatsen, som skadligt ingripa
i samhällets välfärd.

Man skall sannolikt invända, att genom en sådan modifikation
tillfälle gåfves för den förmögne att friköpa sig från en pligt, som
den obemedlade blefve tvungen att personligen uppfylla; och detta
må medgifvas. Men olika förmögenhetsvilkor utgöra ett förhållande,
som inom samhället hör till de oundvikliga, och hvars verkningar i
oräkneliga andra afseenden göra sig så gällande, att följderna deraf
icke kunna blifva en väsendtligt bestämmande grund för ordnandet
af samhällsorganisationer på ett sätt, som hämmande skulle kunna
återverka på andra grundsatser för utvecklingen af samhällets välfärd.
Till dessa höra den stora och genomgripande grundsatsen om arbetets
delning, denna stora grundsats, som i förening med frihet vid val af
yrke eller verksamhet aldrig förfelar sitt ändamål, aldrig förnekar
sina frukter, utbildad kunskap, skicklighet, talent, hvarhelst den tillämpas,
i stort eller i smått, på vetenskapens, teknikens eller statstjenstens
område; och med den är den obligatoriskt personliga värnepligten
icke väl förenlig. Den innebär ett tvång på den medborgerliga
verksamheten, som icke kan ur en högre nödvändighet i allmänhet
motiveras.

Också finnes denna pligt, så vidt mig är bekant, endast i Preussen,
jemte de dermed inom Nordtyska Förbundet annekterade länder,
samt Danmark såsom personligt obligatorisk stadgad, dock, hvad i
synnerhet förstnämnda stat angår, med icke få undantagskategorier.
I Sydtyska staterna är substitution medgifven; likaså under vissa
förutsättningar i Frankrike och södra samt vestliga Europas stater.
Äfven i vårt broderland Norge eger substitution rum, enligt hvad
lagen af den 12 Maj 1866 utvisar. I England, hvars medborgares
patriotism samt vilja och förmåga att för sitt lands sjelfständighet
och ära göra stora uppoffringar historien i alltför stora drag anteck -

Den 14 April, f. m.

nät, att derom något tvifvel skulle kunna ega rum,—i England finnes
ej heller såsom regel någon i lag stadgad förpligtelse att fullgöra
värnepligten personligen. Der utgöres landtförsvaret af två skilda
hufvudkorpser: arméen, eller den stående hären, och nationalmilisen.
Den förra, som består af trupper af alla vapen, uppgick år 1863 till
omkring 143,000 man, utom den af engelsmän bestående, till omkring

83,000 man beräknade hären i Indien. Hela denna armé, hvars tillkomst
ej går längre tillbaka än 17:de seklet, och hvaruti icke ingå
de Indiska, af infödingar bestående regementena, samt kolonialtrupperna,
är emellertid sammansatt endast af manskap på frivillig värfning,
och intager i statsförvaltningen en mot nationalmilisens mycket
olika ställning. Denna nationalmilis deremot, som leder sitt upphof
från Anglosachsiska perioden, reorganiserades under Henrik II, ställdes
i 17:de seklet på indelt fot såsom en jorden åliggande realskyldighet,
fick derefter för en tid förfalla, men omorganiserades ånyo
under Drottning Victorias regering på 1850-talet, och denna nationalmilis,
hvilken i fall af behof skulle kunna uppbringas till 80,000 och vid
hotande fiendtlig invasion ända till 120,000 man, utgör i England
den egentliga nationalbeväringen, stående under inrikesministerns
ordres och ledning. Äfven den kan likväl grundas på värfning, men
innefattar dock i så måtto en allmän personlig skyldighet, att, om
den värfvade milisen ej skulle räcka till, utlottning kan ega rum
emellan män af högst 35 års ålder, dock med vissa undantag, och
alltid med rätt för den genom lottning till milistjenst förfallne att
för sig ställa en annan duglig man. För milisen finnes i England ett
särskildt ordnadt befäl.

Äfven här framträder således frivilligheten såsom grundprincip
vid organisationen af Englands egentliga beväringsföHattning; blifvande
likväl värnepligten personligt obligatorisk “när främmande
fiende hotar att infälla i landet“. Sjelfgifvet är, att, vid en sådan
fosterjorden öfverhängande allmän fara, nödvändighetens stora lag
måste få besegra alla andra konsiderationer, och fäderneslandets värn
blifva en personlig pligt för en hvar, som ej af ohjelpliga lyten dertill
är urståndsatt. Det är under sådana omständigheter landstormen
framträder och från deltagande deri må ingen, om ej på fysiska skäl,
vara befriad.

På alla dessa skäl hemställer jag, att till grundsatsen i lista §:n
af föreliggande förslag det amendement måtte göras, att det skall stå
hvarje värnpligtig öppet att fullgöra sin värnepligt antingen personligen
eller att för sig ställa a,nnan mönstergill man; viljande jag för öfrig!
med min röst heldre understödja reservanten Grefve Hamiltons hithörande
förslag.

Som tiden nu var långt framskriden och flere ledamöter anmält
sig för att afgifva ytterligare yttranden i ämnet, hemställde Herr
Grefven och Talmannen, att den fortsatta öfverläggningen rörande
ifrågavarande punkt skulle uppskjutas till eftermiddagens sammanträde;
hvilket bifölls.

Den 14 April, f. m.

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott samt Andra
Kammaren inkomna Utlåtanden, Betänkanden, Memorial och Protokollsutdrag,
nemligen från

Stats- Utskottet:

N:o BO, i anledning af Riksdagens år 1868 församlade revisorers
berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra utaf allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1866;

N:o 61, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
afsöndring afjord från militieboställslägenheterna Sjöleden och Lökshuset
samt bostället Tostarp för att tilläggas exercisfältet Ljungbyhed;

N:o 62, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga Proposition angående
upplåtelse till Köpings stad af en del utaf kronolägenheten Byslätten
;

_N:o 63, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga Proposition angående
beviljande af ytterligare medel till undsättning för de i följd af 1868
års missväxt nödlidande delar af riket.

Bevillning s- Utskottet:

N:o 13, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker.

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet:

N:o 1, i anledning af väckt förslag om införande af ett nytt
myntsystem, grundadt på guld;

N:o 2, i anledning af väckta motioner om upphörande af enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar;

N:o 3, i anledning af väckt förslag om ändring i lagen angående
myntbestämningen af den 1 Mars 1830.

Andra Kammaren:

N:o 227, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga
Utskotts Utlåtande N:o 32, angående Herr C. J. S-venséns motion
N:o 255 om theatercensurens afskaffande.

Kammaren åtskiljdes kl. j 3 e. m.

In fidem
O. Braksi.

Den 14 April, e. m.

Onsdagen den 14 April 181>9.

Kammaren sammanträdde kl. 6 e. in.

Justerades två protokollsutdrag för sammanträdet å förmiddagen
samt protokollet för den 23 sistl. Mars.

Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag:

till Riksdagens underdåniga skrifvelse N:,o 27, angående val af
Fullmägtig i Riksgälds-kontoret efter aflidne Öfversten m. m. Thure
af Wirsén; och till Riksdagens förordnande N:o 28, för Bruksegaren
Anders Alexander Berger att vara Fullmägtig i Riksgälds-kontoret.

Fortsattes föredragningen af Särskilda Utskottets Utlåtande N:o
1, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen,
angående land tf örs varets organisation, samt i anledning af de inom
Riksdagens båda Kamrar i samma ämne väckta motioner.

2:dra punkten.

Grefve af Ugglas: Under förmiddagens sammanträde hörde

jag ledamöterna emellan frågas, huruvida, då öfverläggningen ej kunde
leda till något bestämdt resultat, en vidlyftigare diskussion vore
lämplig eller erforderlig. För min del tror jag att, just under förutsättning
att något positivt beslut ej kommer att nu fattas, denna
diskussion är mera påkallad än eljest, ty det är då icke af besluten
utan af yttrandena till protokollet, som vederbörande Departementschef
skall lära känna de åsigter, hvilka inom Representationen gjort
sig gällande, och på grund deraf skulle lian sedan kunna framlägga
ett förslag, som motsvarar Riksdagens önskningar. Men, då man utgår
från denna uppfattning, följer äfven deraf, att man icke bör belasta
protokollet med yttranden, som redan finnas å andra ställen,
och jag skall söka följa denna princip.

Den 14 April, e. in.

Diskussionen angående den 2:dra punkten har egentligen berört
skilnaden, företrädet emellan å ena sidan Utskottets förslag, hvilket
i detta fall öfverens stämmer med Kong!. Maj :ts Proposition, och å andra
sidan Grefve Hamiltons särskilda förslag. Herr Grefve Hamilton
har utgått från den åsigt, att man borde söka vinna hvad som möjligen
skulle kunna åstadkommas, icke hvad som, en gång organiseradt, skulle
kunna anses vara det bästa. Den utgångspunkt Herr Grofven valt har,
Herr Grefven sjelf angifvit genom de i reservationen förekommande orden:
“den enda säkra måttstock, hvarefter frågan efter min mening kan
afgöras, är landets ekonomiska tillgångaroch till ytterligare upplysning
om sina åsigter, har Herr Grefven under förmiddagen yttrat,
dels att man borde efterse och pröfva hvad som möjligen kan åstadkommas,
dels att man borde ställa sig på en rättsgrund, hvilken af
alla erkännes. I afseende å denna rättsgrund vill jag tillåta mig att
fråga: tror Herr Grefven verkligen att Herr Grefven med sitt förslag
lyckats uppnå en sådan ståndpunkt? Herr Grefven angaf sjelf i sitt
yttrande, att i en särdeles vigtig fråga, den angående beväringens öfningstid,
olika meningar råda, beträffande den förpligtelse, som förut
stiftad lag medför. Herr Grefven ogillade visserligen den åsigt, som
vill fritaga rust- och rothål larn e från skyldighet att underkasta sig
någon utsträckning af beväringstungan, och jag delar i allo denna
hans uppfattning; men jag vågar hemställa, huruvida Herr‘Grefven
genom sitt förslag kommit det mål, han afsett, närmare, än om han
qvarstått å den grund, hvarifrån Kongl. Maj:ts Proposition utgår.
Jag kommer nu till ett annat spörjsmål. Herr Grefven har sagt, att
man borde tillse, hvad våra ekonomiska tillgångar medgifva, och jag
frågar då: huru mycket medgifva de verkligen? Kan Herr Grefven
eller kan någon af eder, mine Herrar, besvara denna fråga? För några
månader sedan läste jag i en tidning en liten skämtsam skizz, der,
bland mycket annat, fråga äfven var om bidrag till de uthungrade,
olyckliga innevånarne i rikets södra delar, och der författaren föreslog,
att vi skulle till deras förmån afstå blott den mandelmassa, som
lägges i fettisdagsbullarne, samt tillika lemnade en uträkning öfver
det ej obetydliga belopp, hvartill ett sådant bidrag skulle uppgå.
Mine Herrar, det ligger en djup och sorglig sanning i detta skämt.
Skulle alla samhällsklasser, ingen nämnd och ingen glömd, för fosterlandets
skull vilja uppoffra några af de tillkonstlade njutningar, som
en falsk, sjuklig civilisation tillskapat, skulle den rike vilja afstå endast
några af de många rätter, hvilka försoffa hans organism, döda
hans arbetsförmåga, — skulle bonden vilja afsåga sig denna “veritabla
äkta champagne11, som efterträdt ölet, då skulle man kunna frammana
tillgångar, om hvilkas utsträckning vi nu ej kunna göra oss en
föreställning; men är åter njutningslystnaden så stark, att fosterlandskärleken
för den får träda tillbaka, då medger jag, att vi icke kunna
hafva några stora förhoppningar. Det är dyrbart för ett litet, land
att vara sjelfständigt, men vill man icke göra uppoffringar för sjelfständighetens
bevarande, då hafva de haft rätt, hvilka ansett att man
borde inskränka arméens öfningar till hälften, att man borde lemna
föga ^eller intet till våra fästnings byggnader; vill man icke ändamålet,
så böra visserligen icke några uppoffringar göras. Jag vet gan -

Den 14 April, e. m.

ska väl att den så fosterländskt sinnade reservanten icke afsett ett
sådant resultat, men jag tror lian måste erkänna att, derest den logiska
slutkedjan icke bry tes, detta blir den oundvikliga följden af den
utgångspunkt han valt.

Vid granskning af den organisation Grefve Hamilton föreslagit,
möter för mig i första rummet den frågan, huruvida fosterlandets
försvar betryggas bättre genom denna organisation än genom den af
Kongl. Maj:t ifrågasatta. Mot Grefve Hamiltons förslag har jag två
väsentliga anmärkningar att göra, den ena angående inskränkningen
till endast fem åldersklasser, — och i detta afseende instämmer jag
helt och hållet med Herr af Klint, den andra angående det fullkomliga
särskiljandet mellan arméen och landtvärn et. Denna hans uppfattning
har under förmiddagen vunnit understöd af en och annan,
och en talare har till och med förklarat att det vore högst besynnerligt,
om icke landtvärnet under dugligt befäl skulle utgöra bland de
bästa trupper man kunde önska sig. Jag får då bedja honom, äfvensom
den värde reservanten, ihågkomma, att redan för dyn yngsta af
de i landtvärnet ingående åldersklasser två år förflutit, sedan den
fått någon öfning, och att denna öfning dessutom är så ringa, att den
omöjligen kan bereda den sammanhållning och kraft som erfordras
för en stridbar trupp. Vill man verkligen att landtvärnet skall uträtta
något godt, måste det ovilkorligen hafva ett ryggstöd i den äldre,
öfvade stammen, med hvilken det sålunda måste förenas. Skälet
till reservantens förslag i förevarande hänseende har varit, att
man af de äldre klasserna icke borde fordra, att de skulle uppträda
i annan händelse än att fosterlandets försvar sådant kraf de; men så
väl detta, som äfven sammanhållning och kraft skulle ju vinnas, om
man i beväringslagen stadgade, att de fyra första klasserna, väl skulle
öfvas tillsammans med stammen, men ej finge föras utom rikets gränser.
I öfrigt får jag endast anmärka, att, ehuru Grefve Hamiltons
utgångspunkt varit att söka ordna försvaret på det för landet mest
ekonomiska sätt, Herr Grefven likväl genom förslaget om landtvärnets
organisation aflägsnat sig vida från denna utgångspunkt, ty gifvet
är väl, att ökade kostnader måste blifva en följd deraf att landtvärnet,
ehuru det strider å samma stridsfält som den öfriga arméen,
likväl skall hafva särskild! befäl.

I hufvudsak har jag icke annat att anföra, än att jag delar Herr
Wijkanders åsigt att, då bestämmande af antalet åldersklasser är beroende
af den organisation, försvaret kommer att erhålla, man, så länge
denna organisation icke är föremål för Riksdagens pröfning, ej kan
fatta något beslut angående åldersklasserna; och jag instämmer således
i det yrkande nämnde talare framställt. Särskild! får jag fästa
uppmärksamheten derå, att, så vida Kammaren verkligen önskar att
frågan vid denna riksdag skall erhålla någon lösning, skäl ej torde
vara att nu återremittera den till Utskottet.

Herr af Klint: Jag begärde ordet under förmiddagens samman träde,

då en talare här på andra sidan fällde ett yttrande, hvilket
Grefve Ugglas nu i slutet af sitt anförande upptagit. Inom Utskottet
hafva ganska långa öfverläggningar förts, huru man bort tillväga -

Den 14 April, e. m.

gå. Om man, då man ansett sig för närvarande icke kunna tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition i dess helhet, skulle upptaga eller
icke upptaga några vissa delar deraf. Efter ett noggrannt öfvervägande
kom Utskottet till det resultat att, då man icke annat än helt
kort yttrade sig öfver Kongl. Maj:ts förslag i dess helhet, det kunde
vara för Kongl. Maj:t nyttigt att få veta hvad Riksdagen tänkte om
de väsentligaste hufvu dgrunderna iförslaget. Jag tror fortfarande att
det ej var illa betänkt af Utskottet att så tillvägagå.

Hvad särskildt den nu föredragna punkten angår, så torde jag få
erinra att, oberoende af hvilken organisation man än vill gifva arméen,
det icke kan vara annat än lämpligt, att Kongl. Maj :t får erfara huru
många årsklasser Riksdagen anser böra för försvarsverket påräknas,
och att det icke är något annat, som jag och de med mig liktänkande
vilja, då vi yrka bifall till Utskottets hemställan. Yi hafva icke inlåtit
oss på sjelfva organisationsfrågan. Jag glömde under förmiddagens
öfverläggning att, såsom ytterligare stöd för Utskottets handlingssätt,
åberopa hvad det yttrar i afseende på 3:djepunkten af den föreslagna
beväringslagen; det lyder som följer: “Utskottet, som visser ligen

finner den grundsats rigtig, att i allmänhet de yngsta åldersklasserna
beräknas som rekryt- och ersättningstrupper, samt att de
dernäst äldre i första hand ingå i aktiva arméen, har dock ansett den
föreslagna indelningen i rekrytklass, ersättningstrupper, uppbåd m. m.
tillhöra arméens organisation, och blott i sammanhang med densamma
böra pröfvas; men då Utskottet icke har sig förelagdt att afgifva
yttrande öfver det förslag till landtförs varets organisation, som af
chefen för Landtförsvars-departementet blifvit utarbetadt, bär Utskottet
af denna anledning icke ansett sig kunna ingå i pröfning af de
stadganden, som i § 3 äro föreslagna. Utskottet inskränker sig således
till den hemställan: att Riksdagen endast ville uttrycka den åsigt,
att beväringen må, delad i tio åldersklasser, kunna till rikets försvar
användas, i enlighet med de bestämmelser, som framdeles varda antagna.
"

Hvar och en, som hyst några betänkligheter vid antagandet
af den hemställan Utskottet i 2:dra punkten formulerat, måtte väl,
vid jemförelse med Utskottets ofvan anförda yttrande, finna sig tillfredsställd
och lugnad, ty han finner deraf att Utskottet genom denna
hemställan icke gifvit annat på hand än att Utskottet förklarat att
tio beväringsklasser äro af behofvet påkallade. Man har anmärkt att
dessa klasser kallas allmän beväring. Jag tog mig under förmiddagen
den friheten göra ett inkast mot en benämning; jag gjorde det
ganska svagt, men jag möttes med det svar, hvithet jag kunnat vänta,
eller att namnet betyder ingenting, och att det var det bästa namn man
kunnat finna. Nåväl, mine Herrar, jag vet för min del icke något
bättre namn på alla dem, som äro kallade att efter vissa åldersklasser
försvara landet, än beväring. Hvar och en har sitt tycke, jag vill
icke bestrida andras, jag försvarar endast mitt.

Ovan som jag är att lägga mina ord, kan jag icke undra öfver
att jag blifvit missförstådd. Jag måste emellertid af detta skäl, äfven
med fara att trötta Kammaren, upptaga några af de anmärkningar,
hvilka emot mitt förra yttrande blifvit framställda. Jag skulle

verkligen

Den 14 April. e. m.

verkligen bra illa hafva uttryckt mig, om jag kunnat säga att Grefve
Hamiltons förslag försämrade landets försvarskrafter. Jag har tvärtom
yttrat och jag anhåller att åter få upprepa detsamma, att, om
frågan nu endast gällde bestående förhållanden och icke att ingå i
pröfning, huru vi med anledning af Kong], Maj:ts förslag borde organisera
arméen, skulle jag gerna hafva instämt med Grefve Hamilton,
detta oaktadt jag hyser vissa betänkligheter mot hans landtvärn, men
jag har derjemte yttrat, att Grefve Hamiltons förslag är ett fullständigt
organisationsförslag, och att det derföre icke borde i dess nuvarande
skick antagas till kontraförslag mot Kongl. Maj:ts förslag.

Jag vidhåller mitt yttrande, att, för att den aktiva arméen skall
uppbringas till den styrka som Grefve Hamilton ansett nödig, beliöfves
en sjette beväringsklass, men jag kan ingalunda inse, huru utgifterna
derigenom skulle ökas. Den sjette klassen skulle ju icke
uppbådas, förr än vid krigets utbrott, och i fredstid skulle ju ej uppkallas
en enda man mera, än som det af .Riksdagen lemnade anslag
för året medgåfve. “Man har icke en soldat mindre efter Grefve Hamiltons
förslag än efter Kongl. Maj:ts,“ yttrade på förmiddagen en
talare. Allt beror dock på hvad man förstår med soldater, och efter
mitt begrepp skulle man få liera klasser mindre soldater efter Grefve
Hamiltons förslag. Samme talare yttrade äfven, att de, som icke funnit
några betänkligheter vid Kongl. Maj:ts tjugoåringar, borde icke
hysa några sådana mot reservantens förslag. Det ligger dock en himmelsvid
skilnad i detta afseende mellan Kongl. Maj:ts och reservantens
förslag, ty enligt det förra skulle arméen bestå af stam och sju
klasser beväring, och i behofvets stund, och om man funne det vara
en sanning hvad jag befarar, eller att den första klassen icke är krigsduglig,
skulle det finnas möjlighet att icke behöfva använda denna första
klass, hvaremot sådant icke läte sig göra, om reservantens förslag
antoges. “Men det är endast 23- och 24-åringar, som skulle föras i
fält” sade en talare. Jag måtte äfven i detta fåll icke hafva lyckats
göra mig förstådd, ty tror verkligen den ärade talaren att ett fälttåg
nu för tiden skulle medgifva något sådant. Jag tror tvärtom att man
måste samla så mycket folk man kan, för att kunna på möjligast
korta tid afsluta kriget, och då hemställer jag om icke andra än 23-och 24-åringar skulle behöfva gå ut. Yi skulle blifva nödsakade att
skicka ut äfven 20-åringar, och det är detta som jag anser olämpligt,

Med anledning af Grefve. Hamiltons förslag att landtvärnet icke
skulle tjenstgöra utom riket, yttrade den talare, jag nyss omnämnde,
följande: “en general tager nog på sitt ansvar sina handlingar utan
att behöfva taga lagen i hand.11 Lika med honom är jag fullkomligt
öfvertygad derom, att ingen svensk man, han må vara general eller
icke, skall tveka att taga på sitt ansvar att föra en landtvärnstrupp
öfver Torneå eif, heldre än att låta fienden undkomma, men mine
Herrar, vi skola nu skrifva lagar, och då måste vi skrifva dem så
att de kunna hållas, och icke så att vi sjelfva måste säga till dem
som skola verkställa dem: de behöfva icke åtlydas. Jag vill icke
påstå att icke möjligen eu gång, då organisationsförslaget i sin helhet
skall pröfvas, jag kan, för att slippa ett sämre, blifva tvungen
Riksd. Prof. 1869. 1 Afd. 3 Band. 4

att antaga äfven en sådan bestämmelse som den ifrågavarande, men
så länge vi diskutera Kong!. Mäj:ts förslag, så framställer jag oförstäldt
min sats och den är: skrif lagen så att man kan följa den.

Man har här velat upprifva en gammal fråga, som mera än en
gång har varit föremål för Riksdagens öfverläggningar, den om legning
och friköpning. Jag vill icke bestrida rigtigheten deraf, att det
många gånger kan vara bättre att få den motvilliges penningar till
försvaret än honom sjelf, men jag trodde verkligen att frågan om
allas (utan rättighet att få sätta annan karl i sitt ställe) pligt att
uppträda till landets försvar redan var utkämpad, och jag har hört
så många anmärkningar från de i (ifrigt mest skilj da partier mot nu

fällande beväringslag med dess friköpning och legning, att jag ej
ande föreställa mig att frågan åter skulle komma före. Den är för
öfrigt af så vidt omfattande natur, att det ej torde vara skäl att alltför
mycket uppehålla sig vid densamma.

Slutligen vill jag nämna några ord angående yrkandet om återremiss.
Jag kan naturligtvis icke bestrida Kammarens rätt att fatta
beslut derom; men jag ber dock få fästa Kammarens uppmärksamhet
på det, enligt mitt förmenande, mindre formenliga i ett sådant beslut.
Utskottet har icke ingått i pröfning af Kongl. Maj:ts förslag och,
ehuru Utskottet i öfrigt fått uppbära ganska mycket klander, synes
dock den öfverläggning, som här i dag förts, utvisa att i detta afseende
Utskottet handlat i öfverensstämmelse med Kammarens egen
önskan; vilsen 1 då, mine Herrar, att Utskottet skall ingå i pröfning
af en enskild mans förslag? Jag tror ej, att detta vore grannlaga, hand -ladt, och jag måste derföre på det varmaste motsätta mig ett sådant
beslut.

Friherre Bildt: Man må hafva olika åsigter om de grunder,
efter hvilka storleken af landets försvarskrafter bör bestämmas; man
må utgå från den åsigten, att de böra beräknas efter de sannolika
krafter, hvarmed en fiende kan hota oss, eller derifrån, att man bör,
så vidt man kan, beräkna måttet af landets ekonomiska förmåga och
derefter bestämma denna siffra; men på hvilken väg man än går,
måste man dock komma derhän att bestämma en viss numerär för
arméen, såväl vid den större som den mindre krigsfoten. Bet är alldeles
gifvet, att, om man utgår från en sådan bestämd siffra, och om man
på samma gång har klart för sig, huru arméen skall vara sammansatt, antingen
på den af 1867 års Riksdag uttalade grund på stam och beväring
eller endast på allmän konskription, man då också kan säga, huru många
åldersklasser äro behöfliga. Men utan att hafva gjort sig reda för,
huru stor arméen skall blifva, utan att eu gång veta, om den skall
bestå af någon stam eller ej, kan man omöjligen bestämma antalet
af åldersklasserna, huruvida de böra blifva 10, 12 eller 16. Då nu
Kammaren beslutat, att lemna Kongl. Maj:ts nådiga förslag till värnepligtslag,
som är grundadt på ett fullständigt förslag till arméens
organisation, obesvaradt, så synes mig klart, att behandlingen af de
öfriga punkterna af detta förslag, och deribland den, som afser ålderklassernas
antal, måste också uppskjutas. Jag kan nu nemligen
icke finna någon utgångspunkt för ett omdöme, och att här diskutera

Den 14 April, e. rn.

nödvändigheten och förträffligheten af olika antal åldersklasser, utan
att hafva en sådan utgångspunkt, kan jag icke finna tjena till någonting.

Det är emellertid besynnerligt, att Utskottet, sedan det i lista
punkten föreslagit ett sådant uppskof, kan straxt derefter yttra, att
sådana bestämmelser i Kongl. Maj:ts förslag, som äro tillämpliga på
vissa organisationsformer, skulle kunna af Riksdagen nu beslutas.
Men i samma Betänkande, der det antages, att man kan inpassa besluten
under olika organisationsformer, föreslår man till Riksdagens
antagande 10 åldersklasser, och eu öfningstid af 60 dagar, på'' samma
gång som man i 37:de punkten föreslår indelningsverkets upphäfvande.
Skulle, äfven om indelningsverket försvinner, detta antal åldersklasser,
denna öfningstid vara tillräcklig? Det kan väl aldrig hafva varit
Utskottets mening.

Här har under diskussionen afgifvits flera yttranden, dels gällande
det af Utskottets ordförande framställda förslag, dels innehållande anmärkningar
mot detsamma. Detta förslag är enligt min uppfattning ett
kontraförslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition och om den nådiga
Propositionen nu vore föremål för öfverläggning, skulle man från denna
reservation i flera punkter kunna hemta motförslag till hvad Kongl. Makt
föreslagit. Men då man undanskjutit sjelfva hufvudfrågan, den om arméens
organisation, har man med detsamma undanskjutit pröfningen
af Grefve Hamiltons reservation. Denna reservation innehåller i den
koncisa form som höfves eu reservation, eu fullständig organisationsplan
för armé en, och reservanten har härifrån dragit slutsatser,
tillämpliga på den punkt, som här diskuteras. Men, som sagdt, sedan
hufvudfrågan är undanskjuten, tror jag icke, att man kan framställa
de konseqvenser, hvilka följa af reservationen, såsom kontraförslag
mot § 1 af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition. '' Det vore efter
mitt sätt att se saken, lika orätt, som att, sedan man undanskjutit
det Kongl. förslagets bedömande i dess helhet, nu söka framkalla
ett bifall till nämnda § af detsamma.

Det synes hvila ett oblidt öde öfver den stora och vigtiga frågan
angående landets försvar. Den, som varit med under föregående
Riksdagar, minnes nog, hur man då knotade, när Kongl. Maj:t begärde
anslag för de stridskrafter, som då funnos. Man klandrade
att det icke fanns en ordnad plan och fullständig utredning, som satte
Representationen i tillfälle att sjelf bedöma behöfligheten af dessa anslag.
Det ständiga upprepandet af denna klagan framkallade slutligen
åtgärder från styrelsens sida. Man nedsatte en komité, som utredde
dessa frågor och afgaf ett organisationsförslag. Detta förslag
har icke i sin helhet blifvit till antagande framlagdt; men harblifvit
delvis användt i den Kongl. Propositionen.

Helt nyligen har en annan komité varit nedsatt för att fullständigt
utreda indelningsverket, och nu har slutligen det särskilda Försvars-Utskottet
i ett principbetänkande uttalat de grunder, efter hvilka
ett organisationsförslag borde utarbetas. Jag vill icke klandra
att man uppskjutit afgörandet af det i Kongl. Majits Proposition
framställda organisationsförslaget, då det är nödigt,''att Representationen
härom fattar ett moget och på sakkännedom grundaat beslut,

Den 14 April, e. m.

och då Representationen denna gång icke haft nog tid att sätta sig
fn i förslaget. Öfver ett års uppskof med denna störa och vigtiga
fråga kan man derför icke klaga; men att, sedan man kommit öfverens
om ett sådant uppskjutande, man ändock vill fatta beslut i åtskilliga
punkter, för att dermed gifva Regeringen en ledning för ett
fullständigt förslags uppgörande, det förutsätter, att Regeringen skulle
till nästa Riksdag framlägga ett nytt förslag, hvithet väl är föga
troligt, då det af Regeringen nu framlagda förslag icke kommer att
i sin helhet behandlas. Ett sådant sätt att gå till väga måste hafva
något annat ändamål. Ja, vi må icke fördölja det, och det framstår
tydligen, att här ligger något annat på djupet än som synes af Betänkandet.
Det kommer fram i en annan punkt, nemligen den 37:de §:n,
som föreslår, att indelningsverket skall aflösa*. Det är enligt min
uppfattning derföre, som de, Indika önska, att indelningsverket må
borttagas, söka att få denna, fråga till hälften afgjord, utan att man
gjort sig reda för, om det leder till detta mål eller ej. Men frågan
om man skall grunda landets försvar på indelta arméens bibehållande
eller endast på en konskriptionsarmé, är dock den. som i första
hand måste afgöras. Man kunde visserligen säga, att den redan
är afgjord, då Riksdagen för 2 år sedan fattade det beslut, att arrnéen
skulle utgöras af både stam och beväring. Att så icke är allmänna
opinionen inom Representationen, det visar förslaget i 37:de §:n:
men när så är förhållandet, synes mig ock. att denna strid måste utkämpas,
så vida man vill komma till något resultat. Man kan ordna
landets försvarskrafter på ett tillfredsställande sätt, antingen med
stam och beväring eller med konskription; men säkert är, att utvägen
att taga allmänna värnepligten ensam till grundval medför för
landet större uppoffringar än det andra sättet, och att befrielsen från
den tunga, indelningsverket medför, icke kan ske annorlunda än att
allmänheten får bära upp denna börda. Det är då ej mer än billigt,
att, innan man beslutar sig för eu ändring, som öfverflytta!'' på andra
en börda, från hvilken de förut varit befriade, man låter dessa andra
veta, huru tung denna hörda är. Om man läser detta förslag,
skulle man tro, att i intet fall skulle större uppoffringar begäras än
att undergå 60 dagars beväringsexercis och qvarstå 10 år i konskriptionen.
Men jag tvifla!’ högeligen, att man kan åstadkomma eu duglig
armé med så kort öfningstid, som den af Utskottet föreslagna,
och befarar att de storligen misstaga sig, söm tro, att Regeringen går
in på att borttaga indelningsverket och ersätta det med en konskriptionsarmé
af så lös beskaffenhet. Det är derföre som man, enligt min
uppfattning, hör upptaga och utkämpa striden om denna fråga och
jäg anser det vara af vigt, att Svenska folket, som är mycket benäget
att hjelpa rust- och rotehållarne, må på förhand veta, att de, för
att åstadkomma detta,^ åtagit sig sjelfva en börda, som kanske blifver
dem alltför tung. Då nu Kammaren på Utskottets förslag har förklarat,
“att frågan om den allmänna värnepligtens ordnande i öfverensstämmelse
med ^tidens kraf icke torde böra afgöras, innan kännedomen
om de i sådant hänseende ifrågasatta bestämmelser blifvit
inom landet allmännare spridd, hvarförutan den korta tid, som Riksdagen,
enligt grundlagens föreskrift, har att för sin verksamhet på -

Der: 14 April, e. m

räkna, hvilken tid dessutom är för mångahanda andra vigtiga ärenders
handläggning tagen i anspråk, knappast torde medgifva den
mångsidiga, grundliga och lugna pröfning, som ifrågavarande ärendes
stora vigt krafvel''*'', så hemställer jag, i likhet med flera föregående
talare, att Riksdagen ville besluta, att nu icke afgifva något yttrande
öfver de bestämmelser, som innehållas i § 1 af Kongl. Maj:ts
förslag.

Herr Statsrådet Thulstrup: . Då denna fråga blifvit sä fullständigt
och mångsidigt pröfvad, .vill jag endast tillägga några ord.

Sedan diskussionen utvidgat sig till behandlingen af äfven ett
annat förslag än det af Kongl. Maj:t framlagda, har, vid jemförelse!!
emellan de begge förslagen, tvekan yttrats, huruvida den stridsstyrka,
som i Departements-chefens förslag förutsattes höra uppsättas, icke
vore val stor — om så .många beväringsklasser verkligen äro behöfliga.

Rör en mindre stat gäller — numera i nästan större matt än tillförene
— den gamla satsen, att man, utan att räkna pa andras mei
eller mindre sannolika hjelp, bör vara beredd på att i främsta rummet
hjelpa siq sjelf, och att ett sadant land derför maste till sitt föis\ai
uppbjuda allt hvad landets tillgångar kunna medgifva. Vid bestämmandet
af en måttstock för ett lands förmåga i detta hänseende, har
man försökt att utgå från olika grunder, men dock alltid återkommit
till folkmängden såsom den i allmänhet tillförlitligaste mätaren._ Kngsstyrkan
utgör es förnämligast af krigsdugligt manskap. Materiel en är,
ensam lör sig. utan nytta. Förmågan att uppställa vapenfört manskap
är således det väsendtligaste vid upprättandet af ett lands krigsmagt,
och denna förmåga, beror af folkstyrkan, hvaraf, i alla länder,
blott''en viss, inom ganska trånga gränser varierande, del utgöres af
vapenfört manskap. Visserligen beror sa valmöjligheten afkiigsmagtens
förseende med vapen och annan materiel som förmågan att bilda
och underhålla personalen af de pekuniära tillgångarne och af landets
ekonomiska kraft; men för denna kraft kan i allmänhet ingen säkrare
måttstock finnas än den som folkmängden gifver vid handen. Betraktar
man förhållandena inom andra länder emellan folkmängderna
och arméernas styrka,, så befinnas dessa förhallanden variera inom
tämligen nära intill hvarandra belägna gränser. Chefens för Landtförsvars-departementet
förslag innehåller i detta hänseende uppguter
å det procent-belopp af hela folknummer!!, hvartill krigsstyrka!!
i åtskilliga europeiska stater uppgår, och man ser deraf, att ifrågavarande
belopp innehålles emellan gränserna 2£ och 5^ procent. Ben
föreslagna Svenska krigsstyrka^ förhållande till folkmängden befinner
sig äfven inom dessa gränser, med den mindre krigsfoten beraknacl
till 2,7 och den större till 2,5 procent af den till 4,000,000 beräknare
folkmängden. Med afseende på dessa förhållanden har krigsstyrka!!
blifvit bestämd och derefter beväringsklassernas antal.

Man har bär ansett en strid utanför landets gränser alldeles osannolik.
Denna åsigt kan jag icke dela. Med afseende på de forharjningar
af mångahanda slag, hvaraf skådeplatsen för kriget alltid hemsökes,
har det ju städse ansetts vara en stor fördel att kunna försvara
sitt land utanför dess gränser — en grundsats, som äfven åt en före -

Deri 14 April, e.

gående talare blifvit åberopad. Men skall ett sådant försvar-någonsin
kimna_ blifva modigt, måste arméens organisation gifva åt dess olika
a delmngar ett sadant sammanhang, att de icke, vid passerandet öfver
rikets gräns, skiljas tran hvarandra, hvithet skulle inträffa, om en del
qvarstadnade inom landet, då den andra inryckte på främmande omrade.
.Det ar val möjligt, att den ena afdelningen härvid icke skulle
vi ja skiljas från den andra, utan föredraga att följa kamraterna, men
man hor val icke utgå från förutsättningen af ett lagbrott.

Man tötreställer sig i allmänhet icke, huru stor åtgången af trupper
och behöflighet eu åt deras ersättande är under ett aktivt fälttåg.

v,i'' 1 de^a hänseende redan här blifvit lemnade, vill jag

blott tillägga ett exempel från det Hedna ste kriget i Orienten. Un

a 7n Tnn af,°“kn?f 2 ,4'' utgjorde Franska arméens medelstyrka
der 70,700 och den Engelska 34,500 man. Under denna tid utsändes
till kngstkeatern tran Frankrike 296,364 och från England 111.313
r aiV "11 et-är ?iatui''ligt! att man bör söka bereda sig- en tillräekUg
kana för att derifrån kunna under krig alltjemt hålla arméens perrf’
B1ellötver den lcke anlitas, så kostar den icke något,
ov, • r ^01| l ver det Manskap, som icke erfordras, hemma i landet.
Uehofver åter armeen förstärkas och kompletteras, så måste de dertill
er orderliga trupper anskaffas. Det är då af obestridlig fördel att
under freden hafva infört en organisation, som bestämmer huru de behoniga
ersattningstrupperna skola erhållas och i hvilken ordning de.
klass efter klass, skola utgå, så att icke brådstörtande, extra ordi hrbfn.

, ,1 al>tld ?r<? vackancle åtgärder måste tillgripas för att tillvägabiingå
den for krigshärens komplettering oundgängligen nödvändiga
Det är med afseende härpå, som Kong!. Maj:t föreslagit
tio åldersklasser i stället för de nuvarande fem.

Man* VOn P,tter: både icke ämnat uppträda i denna

fråga, om icke eu talares yttrande på förmiddagen hade uppkallat

mig.

Jaag ÖfV6rg4r tiJd detta ylande, ber jag att till en af Ut=
S,le<lam0ter’,HeiT Genera! af Klint, få frambära min tacko
or hans anförande, så väl i afseende å nu förevarande punkt,
som a Grefve Hannltons reservation. Jag instämmer till alla delar
i Hvad lian i nyssnämnda hänseende yttrat och yrkat, äfvensom i

nlWp«S1SnLanSaenae tvänne talares förslag om friköpning från värneffc
D * y^a“de». som uppkallat mig, är det under förmiddagen

g m g},ck ut pa, att rotehållarne genom knektkontrakten skulle

Am\ä Te fJan ufskrifnmgar samt anses hafva ställt man för sig.

tlU Teita fyllande", så har detta påståVärnenb04pft
sllntv^ieiljderjei5t-<1 finnes en aiman pligt, den allmänna
traktan ’ 0i?h fran den1na friköPte de sig icke genom knektekonS
pfcV,i,.S H1’./01'' mycket hört förstnämnda sats framkastas för
storisk« ne,.ffndrifva fe-nE , ag kan mgalunda gå in på, att den kisar
om S drg6n f indelningsverket var en olycka, och jag fråTJ
i denna utredning var af behofvet påkallad, då man riksfå
^indvln»1- &va^ hörde talas om rust- och rotehållares rättighet att
g i bordan pa grund af en ökad värnepligt; och påståendet

Den It April, e. n>.

om denna förmenta rättighet har nu gått så långt, att motioner framkommit,
hvari påyrkas, att rust- och rotehållare till och med skulle
befrias att deltaga i nu varande beväringsskyldighet. Med hänseende
härtill torde väl en utredning af förhållandena vant af behofvet påkallad,
så mycket mera som 1*67 års Riksdag begärde den af Kongl.
Maj:t för denna orsak tillsatta komitéen. _ Såsom ledamot i denna komité
får jag uttrycka min tacksamhet till den talare,^ Herr Rydin.
som lagt slutstenen till den bevisning, komitéen sökt åstadkomma.

Att den allmänna värnepligten icke aflöstes genom knektekontrakt^,
synes mig bland annat bevisas derigenom, att i resolutionen
af den 21 Oktober 1862, i hvilken Dalallmogen förband sig att hålla
ett regemente af 1,200 man, innehåller § 1: “Såsom Kongl. Majtt med
särdeles nådigt välbehag bär förmärkt dess trogna undersåtares, allmogens
i Dal änne. underdåniga hörsamhet och redebogenhet att öka
talet af sitt vissa knektehåll till 1,200 man; alltså har Kongl. Majtt
varit i nåder benägen att bevilja dem följande vilkor och fördelar
igen, nemligen, först att de. som nu lefva eller deras efterkommande
icke''skola nu eller i tillkommande tider blifva betungade med högre
knektehåll än 1,200 man“ etc. Det är samma ordalag, som äro begagnade
i knektekontrakten; men i 4 § star: “hvad deras underdåniga
åstundan anbelangar, att icke blifva belastade med något utskottutskrifning
vidare än till Dalgränsens försvar, så lemnar Kongl.
Majtt denna friheten, och vill då, när så omtränga, förordna dem göda
och välförfarne Officerare, som kunna anföra och understödja dem x
deras goda uppsåt till att hindra och afhålla fienden". Det är ra
den allmänna värnepligten. som med detsamma är organiserad. Detta
undantag för Dalallmogen att ej behöfva gå utom provinsens gränscr,
återfinnes ej i kontraktet med Dalregementet åt den 12 Januari
1728 och upphörde således med antagandet åt 1720 ars. Regeiingsforrn,
som stadgar ovilkorlig rätt för statsmagterna att i fall åt behof
genom utskrifningar bland rikets nndersåter, således genom den
allmänna värnepligten, upptaga manskap till landets försvar.

1 knektekontrakt med Wermland af den 18 November 1588 finnas
icke några försäkringar om befrielse från utskrifning intagna och
af “Reglementet, hvarefter de Officerare, som blifvit förordnade att
undervisa allmogen i Wermland . att . umgås med sitt gevär, som ock
dem öfva uti nödiga krigsexercitier sig hafva att hörsamt efterränna ,
utfärdadt den 16 Januari 1689, synes tydligt, att den allmänna varme- •
pligten qvarstå)* och organiserades samtidigt med införandet åt knekte kontrakten.

, .... •

Jag liar endast velat anföra dessa 2 exempel som bevis för mm

åsigt: men skulle kunna framdraga ännu liera. Vi masta äfven ihågkomma,
att roteringsbesväret är tÖrenadt med elände- och besittningsrätten
till den egendom, som dertill blitvit indelad En hvar.
som åtkommit jord med sådant besvär, är alltså pligtig att detsamma
vidkännas och det kan icke förnekas, att värdet åt jordegendom vid
allt laga fång rättas efter de större eller mindre förmåner, skatter
och besvär, som vidlåda en sådan egendom. Egare af roterad jord
kan följaktligen icke anses genom rotenngsbesvarets utgörande lida
någon minskning i det egendomsvärde, som honom med ratta tillkom -

Den 14 April, e. m.

mer. Med egendomen mottager han besväret, när han afyHvar den
förra, gör han sig fri från det sednare och har egendomens värde sig
till godo. h

Hen allmänna värnepligten deremot utgör en rent personlig skyldighet
och åligger lika alla medborgare utan afseende på hvad egendom
de hafva eller om de hafva ingen. Huru mycket denna pligt än
må utvidgas, så medför alltså icke fullgörandet deraf, det vill säga
den föreskrifna värnepligten, något intrång i egendomsrätten, hvarför
egare åt roterad jord icke deraf lider särskild skada eller får sig pålagd
särskild tunga, som icke alla medborgare till fullo med honom
dela.

Grefve Hamilton, Henning: JDå jag redan på förmiddagen
hade tillfälle att yttra mig angående skälen för min reservation, borde
jag måhända icke besvära _ Kammaren med att vidare tala derom.
En värd talare har emellertid nu till mig ställt några frågor, hvilka
jag måste anse mig skyldig både honom och mig sjelf'' att ej lemna
obesvarade. Mm granne till bögel’ erinrade nemligen om mitt yttrande
på förmiddagen, att jag sökt ställa mig på en rättsgrund, som af alla
{näste anses laglig, och lian frågade, om jag verkligen trodde mig
hafva funnit en sådan rättsgrund. Härpå får jag svara, att lag visserligen
hört många nog saga, att rust- och rotehållare år 1812 icke
i smil besvär iingo en lindring motsvarande den tunga, som genom
beväringslagen ålades dem, men jag har aldrig hört någon, som icke
ansett nämnda lag för sig bindande. Hen utgör således en af alla
erkänd rättsgrund, som den dermed missnöjde får underkasta sig. till
dess han lyckats i den ordning, som för lagstiftning är stadgad, undanrödja
_ densamma, h rågan är således, om jag öfvergifvit den genom
hvad jag, utöfver bestämmelserna i 1812 års lag. föreslagit. Äfven i
detta hänseende har jag sökt inhemta de olika meningarne och sådana
voro i allmänhet ej svåra att träffa inom Utskottet. ’ .lag behödver
nu ej tala om dem, som anse Konung och Riksdag kunna, utan
allt afseende pa indelningsverket, utsträcka beväringsskyldigheten huru
långt som helst. Besynnerligt nog var det just de. som i detta hänseende
voro af motsatt mening, som ifrigast yttrade sig för organisationen
af eu landtstorm, utan att sätta i fråga, att rust- och rotehåliares
ratt derigenom ^ kränktes eller några anspråk från deras sida
framkallades. Jag fragade då, huru den, som icke ansåg sig kunna
utsträcka bevärmgspLgten, utan att lindra rust- och rotehållare
börda, följdriktigt kunde medgifva eu landtstorm med obegränsad
pligt i. afseende a ortförsvaret. “Jo, svarades mig, om fienden kommer
l landet aro vi skyldige att gä “man ur huse“. derom kan ei
tvistas, tv pligten att försvara landet <j var står oförminskad äfven
efter indelningsverkets införande11. Äfven de, som ifrigast bestrida
bevanngsskyldighetens utsträckning, kunna således medgifva en ökad
varnepligt inom landet. Att jag öfvergifvit en erkänd rättsgrund torde
således sa mycket mindre kunna sägas, som jag icke en gång velat
flagga alla de femton sednare åldersklasserna att deltaga i försvaret
hvarhelst inom landets gränser sådant kunde påfordras. Jag har nemligen
ansett tillräckligt, att denna vidsträckta värnepligt ålades fem

Den 14 April. e. ro. 5 7

klasser, och denna mening vidhåller jag fortfarande, oaktadt allt hvad
deremot blifvit yttradt.

Man anmärker, att. äfven om beväringen endast skulle utgöra fem
klasser, måste man komma i strid med rust- och rotehållare i anledning
af den utsträckta öfningstiden. Denna anmärkning drabbar
egentligen icke mig, då jag reserverat mig mot den § i förslaget, som
angår öfningstiden. Detta har dock visserligen icke skett derföre, att
jag under nuvarande förhållanden skulle anse. 60 dagars öfning vara
för mycket. Emellertid vill >jag erinra derom, att man kan öka arméens
tjenstbarhet på tvänne sätt. det ena att utsträcka beväringens
öfningar, det andra att så utveckla stammens skicklighet, att den förmår
i sig upptaga ett större antal mindre val öfvad beväring. Inom
mitt förslag ligger således möjligheten af att utsträcka värnepligten
och öka arméens både styrka och tjenstbarhet,, utan att öka beväringens
öfningsdagar.

Den talare, på hvilken jag först syftade, önskade, att, då ja.g utgått
från en viss åsigt om landets tillgångar, jag måtte besvara frågan:
hvad medgifva landets tillgångar? För egen del uppgaf han ett
mycket vackert sätt att betydligt öka dem, och jag förnekar ej möjligheten
deraf, dock tillåter jag mig säga, att jag saknat all anledning
att på hans förslag i detta hänseende grunda min beräkning. Någon
fast beräkningsgrund är det nemligen icke att antaga, att de, som nu
dricka champagne, skulle åtnöja sig med svagdricka o. s. v. Jag har
åter ansett mig pligtig utgå från exsisterande förhållanden, från kända
tillgångar och utgifter, och dervid beklagligen funnit, att de förra ej
lemna något öfverskott, hvarmed utgifterna för ett ökadt försvar skulle
kunna bestridas. Kan den värde talaren uppgifva, huru mycket de
af honom ifrågasatta försakelser komma att inbringa, skall jag genast
lämpa mina beräkningar och förslag derefter, men innan han detta
gjort, håller jag mig till de siffror, som finnas i Statens räkenskaper.
Då fienden är i landet, uppstå i många hänseenden abnorma förhållanden,
och jag vill hoppas, att, om vi endast hotades af ett anfall,
redan detta skulle framkalla en benägenhet för försakelser, som Regering
och Riksdag då kunna taga i anspråk, men så länge folket ej
tror på någon fara, finnes denna benägenhet icke, och intet organisationsförslag
kan således derpå grundas.

Samme talare yttrade sig om nödvändigheten af en sjette beväringsklass,
och jag har redan i min reservation medgifvit, att, så länge
man ej framflyttar beväringsåldern ett år, måste tanken på en sjette
klass föresväfva hvar och en, som allvarligt sysselsätter sig med dessa
frågor. Förslaget derom, hvilket ofta blifvit väckt, bär emellertid
mött ett starkt motstånd, hufvudsakligen derföre, att allmogens söner,
som ofta gifta sig tidigt, önska ju förr desto heldre hafva fullgjort
sin exercisskyldighet, hvarefter de också hafva lättare att erhålla
tjenst och en stadig verksamhet. Kong! Makt, som icke kan vara
obekant med det önskvärda åt förändringen, har derföre icke heller
föreslagit beväringsålderns framflyttande. Jag tror också, att man
något öfverdrifver olägenheterna af den tidiga beväringsåldern, om
man förklarar den lista klassen alldeles oduglig. Man måste blott
tillse, att öfningarne under det första året lämpas efter ynglingarnes

Den 14 April, e. ni.

kroppskrafter, i hvilket fall jag är förvissad, att de i ej ringa grad
kunna förbereda och fortskynda den utbildning, som egentligen under
det andra året måste ega rum. Skulle behof vet blifva stort, tror jag
oek, att man redan ur första klassen kan utvälja ett ganska betydligt
antal ynglingar med tillräckliga kroppskrafter för att gå i fält
och ganska snart blifva till landets försvar användbara.

Tvänne anmärkningar hafva i eftermiddag ytterligare bl Hvit gjorda
mot mitt förslag, den ena att, om landtvärnsmännen ej öfvades de
tvänne år som närmast föregå landtvärnsåldern, skulle de blifva föga
dugliga till soldater; den andra, att man ej kan förstå, huru vid
landtvärnets samverkan med arméen skulle tillgå. Hvad den första
frågan angår, skulle jag besvara den. om jag vid denna paragraf hade
att behandla beväringsmanskapets öfningar, men tillåter mig nu endast
i förbigående säga, att, om Riksdagen dertill anslår medel, jag icke
kan inse, hvarför det vore omöjligt att gifva någon öfning äfven
åt beväringens båda äldsta åldersklasser. Hvad åter den sednare anmärkningen
beträffar, har jag redan sökt förklara orsaken, hvarföre
jag icke vill blanda armén och landtvärnet, nemligen att Konungens
rätt att fritt disponera öfver arméen icke får ifrågasättas, och jag således
icke kan med arméen införlifva en trupp, som kunde med stöd
af lag vägra att gå utom landet, om Konungen funne nödigt att utsända
arméen. Häraf följer emellertid i allmänhet ingen större svårighet
att låta arméen och landtvärnet samverka, än den som förefinnes,
då två bataljoner af olika regementen strida vid hvarandras
sida. Blott i ett fall kan en olägenhet uppstå, nemligen om man efter
en strid vid riksgränsen skulle förfölja fienden, och då endast hade
landtvärn att tillgå. Vårt lands läge är emellertid sådant, att detta
ej kan inträffa på mer än ett ställe, nemligen vid Torneå, men skulle
en fiende befinna sig vester om Torneå eif, är jag viss, att en del af
arméen äfven skulle vara der, och gynnade lyckan så våra vapen, att
fienden kunde förföljas inom hans eget område, är jag ännu vissare,
att landtvärnet icke blott skulle frivilligt erbjuda sig, utan ifrigt begära,
att med arméen få dela den ära. som dervid vore att skörda.

En talare har ock yttrat, att det förslag, jag framlagt, gör arméen
allt för fåtalig i anseende till den stora afgång, som under krig
inträffar. Men har jag då föreslagit arméens förminskande? Den skulle
enligt mitt förslag utgöras, alldeles såsom för närvarande, af den stående
hären och fem klasser beväring. Skilnaden. är blott den, att jag
derutöfver föreslår ett landvärn af mellan 70 och 80,000 man förutom
landstormen. Vid samma talares uppgift i afseende på den stora afgången
under Krimkriget, får jag blott anmärka, att siffran måste
blifva hög, om man blott uppgifver antalet af de trupper, som fördes
till Krim, men icke af dem, som fördes derifrån, utan att vara döda.
sårade eller sjuka. Huru förhållandet var med Fransmännen vågar
jag ej säga, men erinrar mig hafva sett i en tidskrift, att Engelsmännen
gjorde ombyte af trupper, emedan soldaterna ledo af klimatet och de
för dem ovanliga födoämnena. Huru stor en armé än må vara, finnes
alltid möjligheten att ett krig kan blifva nog långvarigt och blodigt,
för att göra den otillräcklig, men någon rätt har man utan tvifvel
att döma efter sannolikheter, och för min del tror jag icke, att

Den 14 April, e. m.

Sverige kan utom landet föra en krigshär så stor. att ej den stående
hären jemte jern beväringsklasser sannolikt skola kunna hålla densamma
fulltalig.

Jag skall icke längre uppehålla Kammaren, som förmodligen redan
stadgat sin öfvertygelse i denne punkt, kanske äfven i flertalet
af de följande.

Friherre von Scbwerin: JL»å jag misstror min egen förmåga att
reda denna fråga, som är i mina ögon ännu oklar och jag väl vet att
Herrarne kunna vara trötta vid denna punkt liksom jag, och önska
öfvergå till de följande, vill jag endast yttra några få ord ur den rent
militära synpunkten, och jag vill blott säga, att den nation, som ej vill
värja, sin sjelfständighet, råkar lätt i förvecklingar. Härpå gifver
Sverige ett varnande exempel då vi miste Finland och, om vi ej tänka
oss möjlighet att ännu en gång uppträda med gammal magt, så må vi
ej neka oss möjligheten att kunna uppträda med gammal kraft och
med vilja att vara Svenskar. Vi kunna snart komma till den punkt
då till oss kan ställas Hamlets ord: “to be or not to be“. Något
måste ske! Vi hafva nu från uniformsförändringar och passepofler
ändtligen kommit till ett fullständigt organisationsförslag. En blodskatt
kan bli nödvändig för att kunna värna fosterlandets sjelfständighet.
Må då Riksdagen afgifva en förklaring och bestämdt uttala
att i före varande förslag ligger ett frö till framtida utbildning af våra
stridskrafter. Jag förordar varmt Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmäla Herr
(•Trefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden, nemligen: l:o att Utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan måtte af Kammaren bifallas; 2:o af Grefve Hamilton, att
Kammaren skulle uttala den åsigt, att hvarje Svensk man skall vara
skyldig deltaga i allmänna beväringen från och med året näst efter det,
då han fyllt tjugu år, till och med det år, då han uppnår tjugofem års
ålder; i landtvärnet, med tjenstepligt endast i krigstid och inom landets
gränser, från och med det år, då han fyller tjugosex, till och med det,
då han uppnått trettio års ålder; och i landtstormen, afsedd för det närmare.
ortförsvaret, från sistnämnda år till och med det, då han fyller
fyratio år; 3:o af Herr Nordström, att Kammaren skulle antaga
Grefve Hamiltons ofvan omförmälda förslag med följande tillägg: “dock
att det skall stå hvarje till deltagande i värnepligten skyldig Svensk
man fritt att uppfylla denna sin skyldighet antingen personligen eller
genom att för sig ställa annan duglig eller mönstergill man"; 4:o af
Herr Wijkander, att Kammarens beslut skulle erhålla följande lydelse:
“att Riksdagen måtte besluta att icke afgifva yttrande öfver
de bestämmelser, som § 1 innehåller, annat än i sammanhang med den
fullständiga reorganisationen af rikets försvars väsende"; 5:o af Herr
Torn erhj e 1 in, att beslutet i frågan skulle lyda sålunda : “att Riksdagen
icke för närvarande bifaller hvad Kongl. Maj:t i § 1 föreslagit";
6:o af Friherre Bildt, att Kammaren för sin del måtte besluta att för
närvarande icke afgifva yttrande öfver de bestämmelser, som § 1 af

60 Den 14 April, e. m.

Kongl. Maj:ts förslag innehåller: samt 7:o att punkten skulle till Utskottet
återförvisas.

Härefter framställde Herr (Trefven och Talmannen särskilda propositioner
å samtliga ofvanintagna yrkanden, af hvilka propositioner
de, som afsågo bifall till Utskottets hemställan, Grefve Hamiltons förslag
och Herr Wijkanders förslag besvarades med många ja och nej
i blandning, samt de, som rörde de öfriga yrkandena, besvarades med
många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan proposition på bifall
till Utskottets hemställan förnyats samt med många så välja som nej
besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig hafva funnit
denna proposition vara med öfvervägande ja besvarad.

Många ledamöter ropade på votering.

Efter förmälan, att Kammaren egde att bestämma, hvilketdera af
de öfriga sex yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid den
begärda- voteringen, framställde Herr Grefven och Talmannen särskilda
propositioner å antagande af hvartdera af de öfriga yrkandena såsom
kontraproposition vid voteringen, af hvilka propositioner de, som afsågo
antagande af Grefve Hamiltons eller Herr Wijkanders förslag
såsom kontraproposition, besvarades med många ja och nej i blandning,
samt de öfriga besvarades med många nej jemte åtskilliga ja;
hvarefter och sedan proposition på antagande af Grefve Hamiltons
förslag till kontraproposition vid voteringen ånyo blifvit framställd
samt med många så väl ja som nej besvarad, Herr Grefven och Talmannen
förklarade sig hafva funnit denna proposition vara med öfvervägande
ja besvarad. Flera ledamöter begärde votering om kontrapropositionens
innehåll.

Till följd häraf uppsattes, justerades och anslogs följande voteteringsproposition: Den,

som vill, att, vid blifvande votering om bifall till 2:dra punkten
i Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 1, kontrapropositionen skall
innefatta bifall till det af Grefve Hamilton i afseende å denna punkt
framställda förslag, röstar

iJ a;

Den det ei vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, kommer Kammaren att bestämma annan kontraproposition
vid voteringen.

Omröstningen företogs och vid dess slut befnunos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 44;

Nej — 53.

Härefter anmälte sig och yttrade:

Friherre Bildt: Då mitt förslag i tanke och sak nära öfverens -

De» 14 April e. m. 61

stämmer med Herr Wijkanders, förenar jag mig med honom och afstår
från mitt förra yrkande.

Herr Tornérhjelm: Jag afstår likaledes från mitt förslag, som

i sina hufvudsakliga grunder öfverensstämmer med Herr Wijkanders.
och förenar mig med honom.

Herr (Trefven och Talmannen hemställde nu, huruvida Kammaren
till kontraproposition vid hufvudvoteringen behagade antaga Herr Wijkanders
förslag och, då dervid svarades talrika ja, blandade med
många nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes och justerades följande
voteringsproposition:

Den, som vill, att, vid blifvande votering om bifall till 2:dra punkten
i Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 1, kontrapropositionen skall
innehålla bifall till det af Herr Wijkander framställda förslag, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

T. . Nej;

Vinner Nej, kommer Kammaren att bestämma annan kontraproposition
för voteringen.

Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröstningen;
och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 56;

Nej — 40.

Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition
för hufvudvoteringen:

Den, som bifaller 2:dra punkten i Särskilda Utskottets Utlåtande
N:o 1, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antager Kammaren följande, åt Herr Wijkander framställda
förslag: “att Riksdagen måtte besluta att icke afgifva yttrande
öfver de bestämmelser, som § 1 innehåller, annat än i sammanhang
med den fullständiga reorganisation en af rikets förs vars väsende".

Vid denna omröstnings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:

Ja — 51;

Nej — 46.

3:dje punkten.

Herr Berg: Då jag i förmiddags hade ordet, yttrade jag, i öf verensstämmelse

med hvad jag ansåg vara min skyldighet, helt oförbehållsamt
mina tankar i denna fråga, ehuru jag icke vågade hoppas.

Den 14 April. e. m.

att många af Kammarens ledamöter skulle biträda dem. Då jag emedlertid
nu erhållit understöd af en lagfaren man och åtskilliga andra
af Kammarens ledamöter, så tar jag mig friheten att nu ånyo uttala
'' en af de tankar, jag då yttrade, att nemligen, utom de undantag, som
i denna 4:de § af Kongl. Maj:ts förslag blifvit bestämda, det äfven
måtte tillåtas andra personer att få för en viss afgift lösa sig ifrån
denna pligt. Jag har af en högt aktad talare hört uttalas förebråelser,
som jag anser mig böra taga åt mig, för det denna tanke här
blifvit väckt. Man har yttrat att man trött, att striderna om denna
sak för längesedan skulle vara utkämpade. Jag har förut icke varit
i tillfälle att yttra mig i denna fråga, och vet sålunda icke af några
strider rörande denna sak. Jag har ansett det vara min skyldighet,
sedan jag erhållit det förtroende att här representera min ort, — ett
förtroende, som jag kan säga att jag icke har eftersträfva!, — att
Öppet uttala och icke dölja mina tankar, något, som jag vågar tro,
icke ens varit behöflig! i denna Kammare.

Det är väl icke riktigt, att Statens alla andra syften skola stå
tillbaka för den fanken, att hvar och en skall med sin kropp försvara
landet. Jag hyser den öfvertygelsen, att det för en man finnes månget
högre syftemål än att personligen utöfva värnepligten, då han dertill
icke har lust eller förmåga. Jag tror att den ärade talare, som förebrådde
den, hvilken yttrade denna tanke, måste erkänna att penningar
ofta äro af mycket större värde för fosterlandets försvar än en kanske
oduglig och kraftlös personal.

Det talas om skyldigheten att kläda blodig skjorta och att offra
sitt lif för fäderneslandet, och om huru vidrigt det är att tänka, att
den förmögne skulle kunna genom en penningesumma befria sig ifrån
denna skyldighet, I detta hänseendet får jgg säga, att det för fosterlandet
ofta kan vara af långt större vigt, att en för detsamma kanske
oundgänglig enskild verksamhet ej afbrytes, då i alla fall en person,
om ock ej just denna, ställes i ledet.

Jag kan sålunda med godt samvete försvara den satsen att det
skulle vara önskligt, för att icke säga nyttigast, att en tillåtelse i denna
§ lemnades åt personer att få friköpa sig ifrån beväringspligten eller
att sätta annan man i sitt ställe; och jag får derföre anhålla om proposition
på att ett tillägg till undantagen i denna syftning måtte göras.

Herr af Klint: Utan att nu vilja ingå i öfverläggning om sjelfva
saken, anhåller jag blott af få fästa den sista talarens liksom Kammarens
uppmärksamhet derpå att jag icke rigtigt förstår, huru han
skall få in det förslag han nu här framställt, i denna §, deri det heter:

, “Från skyldigheten att deltaga i allmänna beväringen undantagas":
etc. För så vidt jag förstår hans mening, så vill han icke att de personer,
han omnämnt, skola undantagas, utan endast att de skola få
rätt att sätta annan karl i sitt ställe. i gamla lagen förekomma icke
heller sådana personer under denna rubrik, nemligen att de skola undantagas
från bevärings-skyldigheten, och de utgöra icke heller undantag,
ty de fullgöra sin bevärings- skyldighet på det sätt att de sätta
annan i sitt ställe. I denna § förekomma icke andra än sådana, som
under alla förhållanden äro undantagna och som icke ''behöfva sätta

Den 14 April, e. tn.

ÖS

någon i stället. Jag tviflan derför på att Herr Talmannen kan tillåta,
att proposition framställe» om att det föreslagna tillägget införes i
denna §.

Herr Nordström:

Grefve Hamilton, Henning: Den åsigt, som här utaf en värd

talare tdifvit framkastad och af en annan understödd, kunde under
vissa förhållanden väl förtjena att tagas under öfvervägande, emedan
det icke kan förnekas att ett o vilkorligt åläggande till krigstjenst
hvarken för den enskilde eller det allmänna alltid är en fördel. Jag
tror ock, att det kunde vara skäl, så vida det nu icke vore för sent
att vid riksdagen väcka någon ny fråga, att, i afseende å hvad Utskottet
hemställt vid 21:sta §:n, framställa ett yrkande med syftning,
att det skulle stå jemväl andra än deri upptagna personer fritt, att
sätta annan duglig karl i sitt ställe. För min del anser jag emellertid
att den försiggångna voteringen om andra punkten utgör ett
hinder för att frågan nu kan komma under pröfning.

Herr Dickson, Charles: Äfven jag skulle vilja biträda den
åsigt en, att undantag måtte göras för de personer, som icke ega tillfälle
att personligen tjenstgöra, så att de må få sätta annan karl i
sitt ställe. Jag tviflar på att, om fienden skulle infalla i landet, och
man derföre skulle kallas till försvar, någon gerna skulle begagna
sig af denna rätt; men de årliga öfningarne och de stora olägenheter,
som för en hel hop unga män uppstå just under de år mellan
det 20:de och 3():de, då de hafva en mindre sjelfständig anställning i
näringarne och annorstädes, derigenom att de flera dagar under 2 å
3 år måste vara borta från sina sysselsättningar, hvarigenom de lätt
kunna riskera att gå miste om den plats, de innehafva, ger mig anledning
att yrka på införandet af detta undantag. Det kan ock icke
vara annat än billigt, att sådana personer medgifves befrielse från
exercis-skyldigheten, om de sätta annan man i sitt ställe: och jag
måste sålunda, biträda Herrar Bergs och Nordströms förslag.

Herr (trefven och Talmannen yttrade härefter, att, innan öfver -läggningen fortgick, han ansåge sig böra erinra derom, att det af
Herr Berg nu gjorda yrkandet redan vid den förra punktens behandling
blifvit af Herr Nordström framstäldt och varit föremål för pröfning,
utan att vinna Kammarens bifall, till följd hvaraf och då denna
fråga måste anses afgjord, detsamma icke åter kunde göras till föremål
för Kammarens beslut.

Herr Hazelius: Det vore mycket väl om saken kunde affärda»
på det sätt, Herr Talmannen nu framställt, men jag ber tillika att
Få erinra Kammaren om det motstånd, för hvilket frågan om legning
varit föremål under loppet af förflutna tider, särdeles under den gamla
representationen af Bondeståndet. Nu har under de senare åren den
åsigt gjort sig gällande hos alla, som om denna sak skrifvit och
talat, att det vore en medborgares ovilkorliga skyldighet att person -

Den 14 April, e. m.

ligen fullgöra sin värnepligt. Då detta är händelsen och då föregående
Riksdag fattat ett beslut i den rigtningen, skulle jag anse det
t vara särdeles illa, om denna Kammare skulle tveka att nu i en sådan
syftning bestämdt uttala sig. Jag är icke synnerligen hastig att antaga
något, endast på grund deraf att den allmänna meningen gynnar
det; men då vi alla veta huru under loppen af de sista åren
allmänt yrkats, äfven af dem, som velat utsträcka värnepligten, att
den bolde personligen fullgöras, och då vi således hafva en verkligstor,
patriotisk känsla bakom oss, som, åtminstone för dagen, hyllar
värnepligtens personliga uppfyllande, så höra vi taga vara på denna
känsla, så att den länge måtte fortfara. Då det nu icke är fråga om
att betrakta saken ur blott militärisk synpunkt, utan ifrån medborgerlig,
så tror jag det vara för Staten angeläget att uppehålla nu
gällande grundsatser, hvars uttalande jag derföre på det allvarligaste
förordar.

Friherre von Schwerin: Det var fordom ett dyrbart privilegium
att få deltaga i fäderneslandets försvar och dess krigsangelägenheter,
tv dermed voro förbundna flera politiska rättigheter. Dessa
hafva nu upphäfts och samhället har i allmänhet antagit en mera demokratisk
natur. Jag kan icke inse, hvarföre en person, som kommit
i den ställning att ega mera än andra, skulle kunna friköpa sig från
skyldigheten att värna fosterlandet.

Frågan kan nu icke komma till afgörande efter det beslut Kammaren
i förra punkten fattade och jag vill således inskränka mig till
att efter dessa få ord yrka bifall till Utskottets förslag.

Herr Storckenfelt: Jag är icke lika entusiasmerad för soldatlifvet,
som den siste värde talaren. Jag tänker på de många unge
män mellan 20 och BO år, som egnat sig åt de industriel yrkena,
ingeniörvetenskapen och många andra grenar, för hvilkas fulländning
i deras fack erfordras att de få göra utrikes resor och träget arbeta
på förökande af sina kunskaper. Enligt detta förslag, skulle dessa,
unge män hindras i sin utveckling just vid den tidpunkt, då de äro
häst i tillfälle dertill; men man anser det förmodligen för ingenting
att säga till dem: nu måsten I ta! pliten; om tio år blir det tids nog
för er att resa och studera.

Man har sagt att frågan är afgjord, men, det oaktadt, har jag
velat uttala mina åsigter, hvilka öfverensstämma med de. af Herrar
Berg, Dickson och Nordström uttalade,

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr trefven och
Talmannen yttrat, att, på sätt han redan tillkännagifvit, det af Herr
Berg framställda yrkandet, att det skulle stå hvarje värn ep ligtig Öppet
att fullgöra sin skyldighet i detta hänseende genom att för sig ställa
annan duglig man, icke numera kunde blifva föremål för Kammarens
beslut, enär enahanda yrkande blifvit vid den -förra punktens behandling
framstäldt men icke af Kammaren antaget; blef propositionen
på bifall till den förevarande punkten af Herr (Trefven och Talmannen
framställd och med ja besvarad.

4:de punkten.

Den 14 April, e. ra. <35

4:de punkten.

Bifölls.

5:te punkten.

Herr af Klint: I öfverensstämmelse med den reservation, som
jag bilagt detta Betänkande, oeli då, vid det förhållande att 37:de punkten
ännu icke är afgjord, man icke kan veta huru den kommer att
afgöras, anhåller jag att få, under yrkande om afslag å Utskottets
hemställan i denna punkt, föreslå, att Riksdagen, under förutsättning
att arméen bildas åt stamtrupp och beväring, måtte godkänna en öfningstid
för de beväringsskyldige af tillsammans högst 60 dagar.

Grefve Bosse: Jag får säga, att jag icke kan finna det vara
nödigt att antaga Herr af Klints förslag. Mig synes derjemte enklast
vara att afstå denna punkt, hvilken står i så nära sammanhang med
armé-organisationen i sin helhet, att det icke skulle tjena till något
att, i afseende å denna öfningstid, nu meddela lösa föreskrifter, om
hvilkas lämplighet man kan hysa tvifvelsmål.

Jag yrkar afslag.

Herr Wijkander: Till en viss grad instämmer jag med Herr
af Klint, men dock icke fullkomligt. Han har gjort till vilkor för
sitt antagande af Utskottets förslag, att arméen skall bestå af stamtrupp
och beväring, men det är icke nog att det finnes stamtrupp,
utan denna måste äfven vara fullständigt utbildad, och det är icke
nog att det finnes befäl, utan det måste finnas tillräckligt befäl i förhållande
till beväringsstyrkan. Deremot delar jag helt och hållet den
af Utskottets ordförande i hans reservation uttryckta åsigt om nödvändigheten
att göra öfningstiden “beroende af de beväringsskyldiges
antal i förhållande till antalet af befäl och .stamtrupper, hos
hvilka alltid en fullständig krigs duglighet förutsättes".

_ Jag anser sålunda denna punkt, som bestämmer ett maximum af
öfningstid för beväringen, stå i oskiljaktigt sammanhang med arméorganisationen
i sin helhet, och jag ber derföre, att, på de skäl Utskottets
ordförande i berörda sin reservation tillräckligt utvecklat,
få yrka bifall till det beslut, som i samma reservation föreslås, nemligen
“att Riksdagen måtte förklara sig anse den för beväringen nödiga
öfningstid med frågan om arméens organisation ega det sammanhang,
att densamma för närvarande icke kunnat till pröfning upptagas.
"

Jag anhåller om Herr Talmannens proposition härpå.

Herr Hazelius: Det vore visserligen önskligt från militärisk
synpunkt, om man kunde förlänga öfningstiden utöfver 60 dagar, så
att detta ej blefve dess maximum, men, då det är bekant, hvilka svårigheter
för några år sedan mötte vid att få den ökad till 30 dagar,
så tror jag det vara från arméens synpunkt nödvändigt att låta sig

Riksd. Prot. 1869. 1 Afd. 3 Band. 5

Den 14 April, e. m.

nöja med dessa 60 dagar. Äfven ur medborgerlig synpunkt tror jag,
att man icke kan gå in på en längre öfningstid än här föreslagits.
Det vore då ganska illa om, till följd af framställda svårigheter från
militärisk sida, denna vigtiga grundsats skulle blifva oafgjord.

Jag ber derföre att få instämma i det yrkande, som den förste
talaren framställt.

Friherre von Schwerin: Det synes väl förmätet, att man ve lat

stadga en öfningstid af 60 dagar, när fråga är om att bilda soldater.
För många år sedan hade jag tillfälle att bevista föreläsningen
i Högre Krigsskola. Der gäller som allmän

regel, att sjelfva exercisen, handgevärets handterande, vore af underordnad
beskaffenhet. Hufvudsaken deremot vore, att vara hvad som
på militärspråket kallas knekt. Att blifva knekt kan ej ske på kort
tid. Undervisas man endast i hvad som förekommer för dagen, att
marschera och skjuta etc., så blir man icke knekt, ty en sådan skall
veta att hjelpa sig i krig. Är man icke knekt, så hemfaller man till
den kategori, som man vanligen kallar kanonmat.

Jag anser derföre, att man icke bör fästa något afseende på dessa
60 dagar, utan förenar jag mig med Herr Wijkander i det yrkande
han framställt.

Friherre St a öl von Holstein: Enär hvad i denna punkt blif va

föreslaget, står i det aldra närmaste sammanhang med den fråga,
som i första punkten af Utlåtandet omförmäles, finner jag mig föranlåten
att instämma med dem, som yrka afslag å Utskottets förevarande
hemställan.

Grefve Po sse: Jag begärde ordet endast för att tillkännagifva,
att, sedan Herr Wijkander på ett lämpligare sätt formulerat mitt yrkande
om afslag, jag förenar mig uti den af honom gjorda framställning.

Grefve af Ugglas: Redan inom Utskottet tillät jag mig fästa

uppmärksamheten på svårigheten att fatta ett beslut rörande frågor
af denna beskaffenhet, derest dessa ej blifva företagna och pröfvade
i ett sammanhang. Jag föreställer mig nemligen, att det skall blifva
hardt när omöjligt att göra sig reda för, huruvida den här föreslagna
öfningstiden för de beväringsskyldige kan anses tillräcklig,
annat än i sammanhang med frågan om organisationen i dess helhet.
Jag tillåter mig erinra Kammaren derom, att detta öfverensstämmer
också med chefens för Landtförsvars-departementet åsigt, sådan denna
blifvit i hans anförande till Statsråds-protokollet uttalad, att nemligen
den föreslagna tiden ej kan anses nöjaktig, annat än under vissa
förutsättningar, såsom att militärbildning skall meddelas i skolorna
och att denna undervisning sammanknytes med ungdomens öfning i
vapen under Söndags-eftermiddagarne, emellan 18:de och 21:a året.
Endast under dessa och åtskilliga andra förutsättningar anser han
det vara tänkbart att bestämma en så kort öfningstid. Af dessa skäl
finner äfven jag mig föranlåten att förena mig med dem, som yrka

Den 14 April, e. m.

afslag å punkten, hvaremot jag instämmer uti den af Grefve Hamilton
i frågan afgifna reservation.

Herr af Klint: Derest icke frågan om de 60 dagarnes öfningstid,
eller frågan om att öfverhufvud bestämma någon viss tid för de
beväringsskyldig^ öfning förekommit i den Kongl. Propositionen, så
skulle jag aldrig hafva uppstått till försvar af den ena eller andra
åsigten. Men då nu förhållandet är så, att de omtvistade 60 dagarne
leda sitt ursprung från den skrifvelse, Riksdagen år 1867 i frågan
aflat till Kongl. Maj:t och då, om jag ej missminner mig, Första Kammaren
vid nämnda riksdag uttalade den åsigten, att denna tid var
hvad man kunde medgifva; för den skull och enär Kongl. Majrt, ehuruväl
ej bifall kunnat lemnas till allt hvad Departements-chefen föreslagit,
i afseende å de beväringsskyldiges öfning, dock ansett, att det
skulle kunna låta sig göra att bestämma en öfningstid af tillsammans
högst 60 dagar, så tror jag det ej vara välbetänkt, om Första Kammaren
nu afslår detta förslag.

Jag medgifver villigt, att en föregående talare hade rätt, då han
sade, att 60 dagar ej voro tillräckliga att derunder bilda en soldat.
Men här har blifvit till mig så många gånger under dagens lopp
stäldt det yttrandet: “hvad tror ni, att ni kan få?“ Jag skulle i
detta fall vilja gå ännu längre och fråga: “Hvad tror ni, att ni kan
begära?" Så länge det ej är möjligt att öfverbevisa Svenska folket
om nyttan af att uttaga några vissa af de beväringsskyldige och bibringa
dem en större färdighet, utan alla skola undergå samma öfning,
så vågar jag påstå, att, med den bästa vilja hos Regering och
Representation, det måste blifva omöjligt att föreslå och antaga en
längre öfningstid än 60 dagar. Ty när viljen I väl taga ut denna
öfningstid? Herrarne må hafva hvilka fosterländska tänkesätt som
helst, och ingen önskar högre än jag, att den Svenska ungdomen måtte
få så mycken vapenöfning som möjligt, men, så länge hvarje man
skall lika öfvas i vapen, så kunnen I icke bestämma tiden till mer
än 60 dagar. Beviset är ganska enkelt. Manskapet kan ej förläggas
annorstädes än i tält; och förr än i Maj månad är det icke tänkbart
att tillbringa dagar och nätter i tält. Räknar man nu efter, hvart
de 60 dagarne föra oss, så komma vi in på den för landtbrukarne
aldra angelägnaste tiden. Jag har hört landtbrukare yttra sig i frågan;
och utan att vilja helt och hållet med dem instämma, måste jag
medgifva, att, då man nödgas vapenöfva alla beväringsynglingar lika,
man ej från jordbruket kan rycka ungdomen för längre tid än högst
60 dagar; och på nu anförda skäl finner jag mig föranlåten att begära
bifall till Utskottets förslag.

Herr Tornerhjelm: Det är i sanning svårt att i denna fråga
fatta ett beslut, då man ännu sväfvar i okunnighet om, huru sjelfva
organisationen kommer att verkställas. Det kan hända, att man kommer
att proklamera en princip, som man sedermera nödgas frångå,
då den stora hufvudprincipen rörande organisationen en gång blir
antagen. För min del anser jag derföre att något definitift beslut

68 Den 14 April, e. m.

nu ej bör i frågan fattas, och instämmer derföre i Grefve Hamiltons
reservation.

Herr Hazelius: Med anledning af en föregående talares hemställan,
huruvida det vore möjligt att af en svensk beväringsyngling
på 60 dagar bilda en knekt, så tror jag mig kunna påstå, att svaret
ej kan blifva mera än ett. De egenskaper, som fordras af en knekt,
förvärfvas icke genom en kort tids öfning, dertill fordras ett långvarigt
umgänge emellan trupp och befäl; och en verklig knekt blir
kanske ynglingen ej förr, än under den blodfärgade fanan. Vi fordra
ej . ens sådana egenskaper hos den svenska beväringsynglingen. Jag
tviflar till och med, att under nuvarande förhållanden man skulle
vilja, att beväringsynglingen skulle vara knekt. Hvem af er, mina
Herrar, har ej. hört talas om “knektvälde“, “knekthop" och andra
ordsammansättningar, deri ordet “knekt" förekommer. Äfven vi militärer
kunna ej på långt när hoppas, knappast önska, att beväringssoldaten
skall vara knekt i ordets egentligaste bemärkelse.

Under sådana förhållanden, och då vi hafva en föregående Riksdags
beslut att stödja oss vid, så synes mig intet hinder förefinnas
att fatta ett beslut i saken; och vi böra ej vidare uppskjuta denna
vigtiga fråga. Vi hafva här till vårt antagande eller förkastande
framlagd en grundsats, som majoriteten i Utskottet lyckades blifva
ense om. _ Skola vi gå miste om fördelen häraf, endast för den ideala
föreställningen, att vi kunna få mera, hvilket beror på det beslut,
som eu gång kommer att fattas i afseende å organisationen? Om
60 dagar är ett minimum för oss militärer, hvarmed vi måste låta
oss nöja, så är det å andra sidan ett maximum för dem, som skola
utgöra prestationen; och då detta är händelsen, så tror jag det ej
vara rätt att, i afvaktan på den blifvande organisationen, tveka att
uttala . oss för ifrågavarande grundsats. Hurudan organisationen än
må blifva, så föreställer jag mig att Konungens nuvarande Krigsminister
är tacksam, om bifall nu lemnas till förslaget om de 60 dagarne,
och instämmer jag för min del i Utskottets förslag.

Herr Statsrådet Thulstrup: Det kan i viss mån vara svårt
att yttra sig om en bestämd siffra i afseende å öfningsdagarnes antal.
Förslaget innehåller i detta hänseende den föreskrift, som, efter mogen
pröfning,, ansetts böra vara den lämpligaste, och hvilken ej torde böra
underskridas, om man vill att beväringsynglingen skall bibringas den
öfning, som utgör ett oeftergifligt vilkor för hans duglighet såsom
soldat. Och det är endast under förutsättning, att beväringen skall
komma att införlifvas med en god och väl öfvad stamtrupp, som den
föreslagna tiden ansetts vara tillräcklig.

Departements-chefens förslag meddelar upplysningar om den tid
som för truppens öfning i en del främmande länder anses böna användas.
Dessa uppgifter, som visserligen ofta blifvit anförda, kunna
aldrig nog . ofta upprepas, emedan de gifva en föreställning om den
grad af öfning och krigsduglighet, som måste förutsättas hos de fiender,
mot hvilka våra trupper möjligen kunna komma att uppträda.
Betrakta vi blott förhållandet hos våra grannar, finna vi, att Norr -

Den 14 April, e. m.

männen hafva 162 dagars öfning för linien och 70 dagars för reserven,
under det att Danskarne hafva 280—665 dagars öfning för linien
och likaledes 70 dagars öfning för reserven. Man talar visserligen
om, att hvad som brister i öfning sedermera kan, då krigsrustningarne
inträffa, ersättas genom utbildning i depoterna. Naturligtvis beror
detta på den tid, som der kan användas, innan det kommer till det
afgörande pröfvet. Yi veta dock alla, huru hastigt krigen nu för tiden
föras, huru snabbt och oväntadt slagen utdelas. Vi hafva deraf den
nyaste erfarenhet. Må det ej förgätas, att fienden antagligen ej är
så beskedlig, att han dröjer med sitt anfall till dess vi fått tillräcklig
tid att öfva våra trupper, och att det derföre kan tagas för afgjordt,
att den, som vid krigets utbrott ej är fullt rustad och färdig,
säkerligen måste komma till korta. Jag anser det alltså, på grund
af dessa skäl, vara af stor vigt, att frågan om öfningstidens längd
blifver afgjord; och jag tror att Utskottet yttrat sig ganska klokt,
då det säger: “att, enär nödvändigheten fordrar en bestämd begränsning
af de pligter, som åligga de beväringsskyldige, och enär under
fredstid skyldigheten att bevista vapenöfningarne utgör det hufvudsakligaste
af dessa pligter, måste ett maximum för öfningstidens
längd bestämmas.“

För min del anser jag det på det högsta önskligt, att Kammaren
ville bifalla den nu föredragna punkten på det sätt, som af Herr af
Klint blifvit föreslaget.

Grefve af Ugglas: Då jag ansett att Kammaren nu ej bör fatta
något beslut rörande antalet af dagar för beväringens öfningar, så är
det visserligen ej under den förutsättningen, att det föreslagna antalet
icke skulle vara det minsta möjliga, ty jag kan svårligen gorå mig
den förhoppningen, att stammen skulle blifva så förstärkt till antalet,
eller dess öfningar så utsträckta, att någon inskränkning i beväringens
öfningar till följd deraf kunde ske. Men hvad som ej varit mig
klart och ej heller blifvit det mera genom det anförande Herr Statsrådet
Thulstrup afgifvit, är huruvida ens detta antal skulle vara tillräckligt.
Det har blifvit anfördt, att öfningstiden borde vara minst 60
dagar; och dock står i betänkandet högst 60 dagar. Detta öfverensstämmer
icke med den åsigt, Departementschefen uttalat, men gifver
deremot ytterligare stöd för den tvekan, jag i detta afseende hyser.

Såsom skäl hvarföre Riksdagen nu borde bestämma sig i frågan,
har en talare åberopat konsekvensen af det beslut, som Riksdagen
år 1867 fattade. Bemärkas bör dock, att förhållandena äro något
olika. Vid nämnda riksdag hade Representationen sjelf tagit frågan
om hand och ingick till Kong!. Maj:t med begäran om ett organisationsförslag,
bygdt på grunder, som Representationen naturligtvis
måste angifva. Skulle nu förhållandet vara så, att detta organisationsförslag
vore under pröfning och att Kongl. Maj:t funnit en
siffra, som motsvarade behofvet, så skulle äfven jag, för möjligheten
att vinna något, vilja lemna mitt bifall. Men man bör besinna,
att här alldeles icke är fråga om något definitift beslut, utan endast
om ett förberedande yttrande, och att afgifva ett sådant, som ej på
saken i sjelfva verket har inflytande, anser jag icke vara nödvändigt;

Den 14 April, e. in.

hvarföre jag ock finner mig föranlåten att fortfarande instämma i
Grefve Hamiltons reservation.

Herr von Koch: Då jag deltagit i det beslut, som Kammaren
vid 1867 års riksdag i denna fråga fattade, och nu finner att Kong!
Maj:t med anledning af Riksdagens framställning, efter mogen pröfning,
framlagt ett förslag, som grundas på de af Riksdagen uttalade
åsigter, så kan jag ej annat än med tillfredsställelse helsa detsamma.
Då man icke kan hysa någon förhoppning, att den utaf Kong! Maj:t
föreslagna längsta tiden för beväringens öfningar skulle kunna blifva
på något sätt. utsträckt, anser jag det vara skäl att åtnöjas med
hvad man möjligen kan erhålla, och icke genom ett afslag å den
gjorda framställningen ogilla den grundsats, som deri blifvit uttalad.

Jag anser mig böra erinra, att ifrågavarande förslag står i sammanhang
med det beslut, som, beträffande 18:de punkten i det vid
nämnda riksdag i frågan afgifna Betänkande, då fattades. Det är
med tillfredsställelse jag funnit att sistnämnda, af mig jemväl biträdda
beslut vunnit Regeringens erkännande, och att Krigsministern sökt
göra gällande den grundsats, hvarpå detta beslut ärbygdt. Af denna
anledning finner jag mig föranlåten att förorda förslaget med den af
Herr af Klint deri gjorda modifikation.

Friherre von Sch w er in: En föregående talare har yttrat, att
för att blifva en duglig knekt fordras det att hafva tjenat under den
blodfärgade fanan, och han kan så till vida deri hafva rätt, som i krutröken
ofta bildas den verklige soldaten; men att det finnes exempel
på att en verklig knekt icke behöfver hafva varit i fält förut, det
visar oss det sista fälttåget af den Preussiska armén, som bland sig
räknade många verkliga soldater, hvilka tillförene ej varit utsatta
för fiendtliga kulor. Dessa besutto dock de egenskaper, som jag anser
vara de för knekten egentligen utmärkande.

På den tiden då jag var militär och i tjenstgöring, hade jag den
fördelen att stå i beröring med trupp, och tror mig derföre kunna
bedöma, hvad som menas med och hvad som fordras af en verklig
knekt. Jag vill derföre ock försvara det påståendet, att den svenska
bevänngsynglingen kan blifva en god soldat, utan att någonsin hafva,
hvad man kallar, klädt blodig skjorta.

„ J01'' ifrigt har jag ej något att tillägga, utan förenar mig i det
åt Herr Wijkander framställda förslag.

Herr De Maré:. Om det vore en alldeles afgjord sak, att, i
händelse en förändring i försvarssystemet komme att ske, detsamma
skulle byggas på stam och beväring, så skulle jag icke ett ögonblick
tveka att antaga hvad .Uskottet i denna punkt föreslagit. Men då
ännu. den 87:de punkten i Utlåtandet är oafgjord, en punkt, som vunnit
bifall utaf alla de ledamöter af Andra Kammaren, som i Utskottets
arbeten deltagit, så anser jag det vara föga sannolikt, att någon
framställning från Riksdagen kommer att göras om försvarsverkets
byggande på förutnämnda grunder. Jag tror det derföre ock vara
följdriktigt och klart, att man ej kan, utan att uttala sig för nyss -

Den 14 April, e. ro nämnda

grundsats, fatta något beslut, gående derpå ut, att beväringens
öfningstid ej får utsträckas öfver 60 dagar. I den 37: de punkten
säges nemligen, att Vårt försvarsverk skulle Vara bygdt på allmän
värnepligt. Blefve detta förhållandet, så skulle väl 60 dagars
öfningstid blifva alldeles otillräcklig. Utan att vilja tillmäta mig
förmåga att bedöma, huru lång öfningstid verkligen kan vara erforderlig,
anser jag mig dock af nu uppgifna skål icke kunna bifalla
Utskottets förslag, utan instämmer deremot uti Grefve Hamiltons reservation.

Grefve Lagerberg: Jag tog mig under förmiddagen friheten
att anhålla, att den 37:de punkten i Utlåtandet måtte först föredragas,
och tror mig under diskussionens gång hafva funnit, att lämpli gast

varit, om så skett. _ _ ... . .

Ehuruväl jag gillar den åsigt, Grefve Hamilton i sm reservation
uttalat, så anser jag dock, enär den grundsats lian vid forsta punkten
i Utlåtandet uttalat icke blifvit af Kammaren godkänd, att man
bör söka komma till ett önskvärdt resultat på annat sätt. Detta
skulle kunna ske genom antagandet af Herr af Klints förslag, dock
under uttryckligt tillkännagifvande af den förutsättning, att försvaret
skulle blifva bygdt på både stam och bevärdiga Skulle åter detsamma
komma att grundas endast på beväring af olika kategorier, sa tror
lag att Herr af Klints förslag dock skulle kunna antagas, endast orden
högst 60 clagar utbyttes mot minst 60 dagar; om bifall till hvilket
förslag jag derföre med nu angifna förändring får anhålla.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden, nemligen: l:o) utaf Herr af Klint, att punkten skulle bifallas
med följande förändrade lydelse: “att Riksdagen, under förutsättning
att arméen bildas af stamtrupp och bevaring, matte godkänna
en öfningstid för de beväringsskyldige af tillsammans högst
60 dagar11; 2:o) af Grefve Lagerberg, att punkten skulle bifallas med

utbyte af ordet högst emot ordet minst; 3:o) af Herr Wijkander,
att Kammaren skulle antaga det af Grefve Hamilton i hans reservation
vid denna punkt framställda förslag,, så lydande: att Riksdagen

måtte förklara sig anse den för beväringen nödiga öfningstid med
frågan om arméens organisation ega det sammanhang, att densamma
för närvarande icke kunnat till pröfning upptagas11; samt slutligen
4:o), att punkten måtte af Kammaren afslås.

Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till punkten i oförändradt skick, hvarvid svarades
många nej jemte några ja; sedermera proposition på punktens antagande
med den af Herr af Klint föreslagna förändrade lydelse da
svaren utföllo med många ja, blandade med nej; vidare proposition
på bifall till punkten med den af Grefve Lagerberg yrkade ändring,
hvartill svarades nej; ytterligare proposition på antagande åt Herr
Wijkanders yrkande, då svaren utföllo med många nej, blandade
med ja; och slutligen proposition på afslag å punkten, hvilken pro -

Dqh 14 April, e. in.

position besvarades med många nej jemte några ja; hvarefter, och
sedan proposition pa punktens antagande med den utaf Herr af Klint
föreslagna förändrade lydelse ånyo blifvit framställd samt med talrika
ja, blandade med nej, besvarad, Herr trefven och Talmannen
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

Flere ledamöter begärde votering.

Sedan Kammaren, uppå Herr (Trefven och Talmannens framställning,
till kontraproposition vid voteringen antagit Herr Wijkanders
yrkande, uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
ö

Hen, som bifaller 5:te punkten i Särskilda Utskottets Utlåtande
-N:o 1, med följande förändrade lydelse: “att Riksdagen, under förutsättning
att arméen bildas af stamtrupp och beväring, måtte godkänna
en öfningstid för de beväringsskyldige af tillsammans högst
bu dagar , röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vmner Nej, beslutar Kammaren för sin del, “att Riksdagen må
förklara _ sig anse den for bevärmgen nödiga öfningstid med frågan
om armeens organisation ega det sammanhang, att densamma för
närvarande icke kunnat till pröfning upptagas”.

Omröstningen företogs och vid dess
utfallit sålunda:

slut befunnos rösterna hafva

Ja — 68;
Nej — 27.

6:te punkten.

M Herr Statsrådet von Ehr enheim: 15 § af Beväringslagen har Kong!.
Maj:t föreslagit, att lotsaldennän och lotsar och de, som till följd af
iyte, sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst oförmögne
ellei alldeles oduglige och hvilka på grund af 4 § 2:dra och 3uHe

ki(imQ+1indSai-att 1 allniä1rm1!j beväringen deltaga, skulle i stället
till Staten erlägga en sa kallad värneskatt, hvilken under hvarje af

R-Lnntf beJanfgsål''en icke finge understiga 2 eller öfverskrida
R.dr, och under hvarje af de tre sista beväringsåren icke understiga
1 eller öfverskrida 25 R:dr. Detta Kongl. Maj:ts förslag utgår
från den förutsättning, att, då skyldigheten att bidraga till landets
försvar under bevärmgsåldern vore allmän, så borde äfven de, hvilka
af sjukdom, iyte eller kroppslig svaghet derifrån befriades, i någon
man utgifva ersättning för denna befrielse. Utskottet bär ock yttrat
]11e+^l\1ldsat1sel?rUgtlg> men likväl ej ansett sig kunna tillSJ
t-lU K°n4„ Maj:ts förslag, såsom det vill synas, endast
den anledning att, da ett lyte, större eller mindre, redan vore en

Den 14 April, e. m.

kännbar olägenhet, Utskottet icke ansett lämpligt eller billigt att öka
denna genom påläggande af en särskild skatt. Det torde likväl förtjena
erinras, att den grad af lyte, som bestämmer, att en person
skall kasseras, ej kan vara så alldeles tydligen angifven, att icke det
lyte, för hvilket befrielse erhålles, möjligen är så ringa, att någon
uppoffring,, som motsvarar den vunna befrielsen, kan vara billig; helst
Kong! Maj:t i 2:dra mom. af ifrågavande paragraf föreslagit, att
taxeringskomitéerna skola ega att frikalla, förutom blinda, döfstumma
och sinnesrubbade, äfven dem, hvilka eljest lida af svårare lyte, sjukdom
eller af stor fattigdom. Häremot har Utskottet anmärkt, att det
syntes vara vanskligt att i taxeringskomitéernas hand öfverlemna afgörandet
af denna fråga. Men taxeringskomitéerna hafva mycket ömtåligare
uppdrag än detta, och jag kan ej inse, hvarför man i denna fråga
skulle behöfva Irysa farhåga för att någon orättvisa skulle göra sig
gällande. Hör min del får jag derföre hemställa, att Kammaren behagade
godkänna, hvad Kongl. Maj:t i 5 § föreslagit.

Herr af Klint: Utskottet har vid behandlingen af denna punkt
ej förbisett, hvad den siste ärade talaren yttrade derom, att sådana
förhållanden kunde inträffa, att en person, som hade ett mindre lyte,
skulle betala för sig i stället för att gå i krigstjenst. Men Utskottet,
som fann, att svårigheter skulle möta vid tillämpningen af detta stadgande,
drog verkligen så mycket mindre i betänkande att afstyrka
hela paragrafen, som det ansåg att en sådan olycklig menniska, hvilken
blifvit gjord lytt af vår Herre, ändå hade tillräcklig börda att
bära, utan att hon behöfver betungas med utgifter för densamma.
Sedermera befanns ock, att de undantag, som i mom. 2 förekomma,
behof de ökas med ytterligare några andra. Så t. ex. vill jag
blott fästa uppmärksamheten derpå, att en döf är lika oduglig som
en döfstum, ehuru _ en döfstum skulle befrias, men icke en döf. Jag
tror, att man har lika mycken olägenhet af eu, som ej hör, som man
har af en, som icke kan tala. Det ena med det andra gjorde, att
Utskottets majoritet beslöt att afstyrka Biksdagen att godkänna paragrafen,
hvilket afstyrkande jag nu anhåller, att Kammaren med bifall
till Utskottets förslag, måtte gilla.

Friherre Raab, Adam: För min del får jag förklara, att jag
anser Kongl. Maj:ts förslag i detta fall vara ganska rättvist och billigt.
Fn person t. ex., som är obetydligt halt, kan, ehuru otjenlig
såsom militär, vara fullt arbetsför. En annan, som är enögd, kan
visserligen ej användas till krigstjenst, emedan han ej kan sigta, men
han kan det oaktadt vara användbar till andra göromål. En del personer
finnas i vårt samhälle, som äro ganska välmående, men som, -enär de hafva ett eller annat lyte, äro odugliga såsom militärer. Det
kan väl ej vara rätt, att sådane personer skulle vara helt och hållet
befriade ifrån att bidraga till fäderneslandets försvar.

I Schweiz betalas värneskatt; vi äro i behof af penningar; och
då taxeringskomitéerna ega från skatt befria dem, som icke äro i
tillfälle att betala den, så anser jag ganska lämpligt, att de, som
kunna, äfven erlägga värneskatt.

För min de! skulle jag -önskat, att man bestämt värneskatten till

Den 14 April, e. m.

ett visst belopp, utan att stadga maximum och minimum, men jag
vill ej nu väcka något förslag i sådant hänseende, utan endast hemställa,
att Kammaren ville bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
fall föreslagit.

Herr von Möller: Jag kan ej dela den siste talarens åsigt.
Jag anser det vara för den, som eger en varm fosterlandskänsla, tillräckligt
svårt att af naturen vara dömd att ej kunna bidraga till fäderneslandets
försvar. Vi, som lefva på landet, veta hvad namn folket
gifver den, som ej kan antags till beväring. Han kallas “kronvrak“;
och hårdt är aet, om detta “kronvrak", som, till följd af lyte
eller sjukdom, icke kan eller får bidraga till försvaret, skall, just af
denna anledning, betala en särskild afgift till Staten.

Jag förenar mig derföre med Herr af Klint och yrkar bifall till
Utskottets förslag i denna punkt.

Grefve Mörner, Carl Göran: För min del kan jag ej finna,

att det af den siste talaren åberopade skäl för bifall till denna punkt
förtjenar något afseende. Jag tror '' det just vara ett sätt att i det
allmänna omdömet upprätta den, som af lyte eller sjukdom är urståndsatt
att bidraga till fäderneslandets försvar, om han får, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, lemna sitt understöd. Man har mindre skäl
att förevita honom hans naturfel, då han, i den mån som det på honom
beror, söker att bidraga till försvaret. Den af den förre talaren
omförmälda benämningen “kronvrak", kommer deraf, att rättigheten
till befrielse från beväringsexercis missbrukats, så att ganska många,
som borde varit med, hittat på något, hvarigenom de blifvit frikallade.

För min del anser jag det billigt, att den person, som ej sjelf
kan eller får inträda i ledet, bör,'' om han är i tillfälle dertill, lemna
sin skårf till fäderneslandets försvar i den form, som för honom är
ändamålsenligast.

På grund häraf yrkar jag bifall till Kongl. Maj:ts Proposition i
denna punkt,

Sedan öfverlägningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
punkten och dels att Kammaren, med afslag derå, skulle godkänna
de bestämmelser, som innehållas i § 5 af Kongl. Maj^ts ifrågavarande
förslag; framställde Herr Grefven och Talmannan först proposition
på bifall till punkten, hvarvid svarades ja och nej i blandning, samt
sedermera proposition på afslag derå och godkännande af bestämmelserna
i § 5 af Kongl. Maj:ts förslag, då svaren likaledes utföll o med
blandade ja och nej; hvarefter och sedan proposition på bifall till
punkten förnyats samt med blandade ja och nej besvarats, Herr Grefven
och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes och justerades följande
voteringsproposition:

Den 14 April, e. m.

Den, som bifaller 6:te punkten i Särskilda Utskottets Utlåtande
N:o 1, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslår Kammaren denna punkt och förklarar sig
godkänna de bestämmelser, som innehållas i § B af Kong]. Maj:ts förslag
till Kungörelse angående den allmänna värnepligten.

Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröstningen,
och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 29;

Nej — 41.

7:de ''punkten.

Herr Statsrådet von Ehr enheim: Kongl. Maj:t har i 6 § af Kungörelsen
föreslagit: “Skulle någon, hvars beväringsskyldighet ännu fortfar,
önska att blifva från densamma fri för att kunna till främmande land
utflytta, vill Kong]. Maj:t, på derom giord underdånig anmälan, för
hvarje fall meddela beslut; dock skall ingen, som eger tillgång, .erhålla
sådan befrielse, med mindre han erlägger den i § 5 omförmälda
skatt, som på hvarje återstående beväringsår belöper." Denna bestämmelse
har Utskottet afstyrka hufvudsakligen på den grund, att
den skulle innebära inskränkning i de beväringsskyldiges fria flyttningsrätt,
Men då man gjort beväringsskyldigheten till en allmän
medborgerlig pligt, synes väl ej obilligt, att den, som vill genom utflyttning
gorå sig derifrån fri, skall erhålla Konungens tillstånd dertill
och erlägga den värneskatt, som Kammaren godkänt. I de flesta
länder, der strängare vapenskyldighet förefinnes, meddelas aldrig
tillstånd för en medborgare att utflytta, med mindre än att vapenskyldigheten
blifvit fullgjord eller ersättning derför erlagd; och då
denna pligt nu skall hos oss allvarsammare inskärpas än förut, så
synes det äfvenledes vara skal, att Kammaren bifaller hvad Kongl.
Maj:t i 6 § föreslagit, hvarå jag ock anhåller om proposition.

Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först proposition
på bifall till punkten, _ hvarvid svarades många nej, blandade medja,
och sedermera proposition på afslag derå samt godkännande af bestämmelserna
i § 6 af Kongl. Maj ds förslag, då svaren utföll o med
många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

8:de punkten.

Herr Statsrådet von Ehr enheim: Då Kammaren beslutat, att

värneskatt i öfrigt skall erläggas, så hemställer jag, om Kammaren
icke jemväl ville bifalla den af Kongl. Maj:t i 18 § 2 mom. föreslagna
bestämmelse.

Den 14 April, e. m.

Herr af Klint: Jag fann det naturligt, att Kammaren i fråga
om förra punkten vidblef samma beslut, som fattades med afseende
på öde punkten, och jag motsatte mig det ej keller, då det måhända
kan låta sig göra att i det hänseendet utöfva kontroll å emigranter;
men beträtfande den förevarande punkten, måste jag, till den kraft
och verkan, det kan medföra, meddela Kammaren, huru Utskottet
sett denna fråga.

Utskottet har nemligen tänkt sig, att, då arméens organisation
blifvit fullständigt genomförd, det icke skulle vara ur vägen att trainsoldater
verkligen öfvades. Man har ansett stor magt ligga derpå,
att äfven dessa, soldater skulle föras till läger och möten, och att de
skulle få öfning_ i sina blifvande åligganden, på samma sätt som andra
soldater i sina. Jag tror, att denna Utskottets tanke icke är
origtig; och det är den, söm föranledt Utskottet att afstyrka hvad
Kongl. Maj:t i detta fall föreslagit.

Jag anhåller, på dessa skäl, om bifall till Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr (trefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
punkten och dels afslag derå samt godkännande af bestämmelserna i
§ 18 mom. 2 af Kongl. Maj:ts förslag; framställde Herr Grefven
och Talmannen proposition på bifall till punkten och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

9:de—20:de punkterna.

Biföllos.

21:sta punkten.

Grefve Mörner, Carl Göran: I detta moment föreslås, att

man skulle bifalla åtskilliga paragrafer i det Kongl. förslaget, hvilka
till sina bestämmelser motsvaras af liknande stadganden i nuvarande
beväringslag, men jag kan likväl ej underlåta, då här är fråga om
en fullständig omorganisation, att fästa uppmärksamhet på stadgandet
uti 26 § 2 mom. af det Kongl. förslaget, hvilket moment,
ehuru hemtadt från gamla lagen, står i den skarpaste strid med allt
hvad som för öfrigt är stadgadt.

Man talar mycket om hvars och ens skyldighet att bidraga till
landets försvar; men icke desto mindre föreslås i nämnda moment, att
sjöfolk, sorn är anstäldt i enskildt bolags tjenst, skulle i krigstid icke
hafva skyldighet att inställa sig till krigstjenst förr, än aftalet emellan
dem och den enskilde tilländagått. Men då kan också kriget vara slut.
Detta stadgande bevisar, i förbigående sagdt, huru en viss afdelning af den
gamla representationen visste att se sina fördelar väl till godo. Dessa
personer, tillhörande den enskilda sjötjensten, skulle icke förr än tre
veckor efter hemkomsten, då de enligt Sjölagen äro fria från sin sjötjenst,
vara disponibla för landets försvar.

Denna föreskrift är så egendomlig, att jag för min del skulle önska,
att den ej af Riksdagen godkändes; och jag anhåller derföre,

Den 14 April, e. m.

att Kammaren ville, med godkännande af den nu föredragna punkten
i öfrigt, återremittera den till Utskottet, för så vidt den rörer 26 § 2
mom. i Kongl. Maj:ts förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr (trefven och
Talmannen yttrat, att i afseende å den förevarande punkten endast
hade yrkats, att densamma skulle bifallas, utom i hvad den rörde
26 § 2:dra mom. i Kongl. Maj:ts förslag, hvilken del af punkten
borde återförvisas; framställde Herr (Trefven och Talmannen proposition
på bifall till punkten i dess helhet och, då dervid svarades
många ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

22:dra punkten.

Bifölls.

23:dje punkten.

Grefve M örn er, Carl Göran: -Tåg förstår icke rigtigt hvad

Utskottets mening är i denna punkt. Syftar Utskottet derhän, att
det skall öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att, utan Riksdagens hörande,
införa hvilka bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna lämpliga, så är
detta visserligen ett stort förtroende — det måste jag erkänna —
men man kan tänka sig, att sådana bestämmelser kunde komma att
inflyta, hvilka först borde underkastas Riksdagens bedömande. Det
kan nemligen blifva ganska stora inskränkningar i den personliga
friheten eller dispositionsrätten öfver sig sjelf, som här kunna komma
att stadgas. Det är, efter mitt förmenande, alldeles tillräckligt, att
Kammaren, genom redan fattadt beslut, lagt hinder i vägen för den
enskilde att hädanefter kunna tänka på någon sjelfständig verksamhet
förrän efter 30 års ålder. Skulle man nu komma derhän, att,
genom blifvande bestämmelser, man icke skulle kunna börja tänka
härpå förrän efter 40 års ålder, så kan man lika gerna säga, att man
ej får börja härmed förrän i grafven.

Jag kan derföre för min del ej godkänna slutmeningen i denna
punkt, utan önskar, att Kammaren åtminstone anhåller, att Kongl.
Maj:t måtte meddela Riksdagen de bestämmelser, som i detta afseende
kunna anses lämpliga.

Herr Statsrådet Thulstrup: Jag har ej fattat Utskottets för■
slag i denna punkt på annat sätt än att, sedan de närmare bestämmelserna
i afseende på landstormens organisation blifvit uppgjorda,
de skulle underställas Riksdagens pröfning och godkännande; och
jag tror ej heller, att någon annan tolkning af Utskottets förslag kan
ifrågakomma.

Grefve Hamilton, Henning: Det är efter min tanke temligen
likgiltigt hvad Kammaren beslutar med afseende på denna punkt,
men jag tror, att den förändring, Grefve Mörner åsyftat, skulle kunna

Den 14 April, e. in.

ske derigenom, att orden i denna punkt: “en blifvande beväringslag“
utbyttes emot: “ett blifvande förslag till beväringslag".

Grefve Mörner: Jag anhåller om proposition derpå att denna
punkt måtte få följande ordalydelse: “att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kong! Maj:t måtte meddela Riksdagen
förslag till de närmare bestämmelser angående landstormens
organisation och befäl, som Kongl. Maj:t kan finna lämpliga.''1

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit det derunder af Grefve M örn er gjorda yrkandet,
att punkten skulle bifallas med följande förändrade lydelse:
“att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t ville lemna Riksdagen förslag till de närmare bestämmelser
angående landstormens organisation och befäl, som Kongl.
Maj:t kan finna lämpliga"; framställde Herr Grefven och Talmannen
först proposition på bifall till punkten oförändrad, hvarvid svarades
många nej jemte några ja, och sedermera proposition på bifall till
punkten med den förändrade lydelse Grefve Mörner föreslagit, då
svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.

Herr Grefven och Talmannen hemställde härefter, att den vidare
föredragningen af Utlåtandet skulle uppskjutas till ett annat sammanträde,
hvilket bifölls.

Upplästes ett så lydande läkarebetyg:

Herr Baron N. A. Silfverschiöld är fortfarande sängliggande sjuk
)å sin egendom Hede, och blir han ej på flera veckor i stånd att
emna sitt hem, hvilket härmed intygas.

Hede den 8 April 1869.

/• C. Rinman,

Med. Doctor.

Anmäldes och bordlädes Första Kammarens Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N:o 7, med anledning af väckt motion angående förändrade
bestämmelser i afseende å kompetens till åtskilliga tjenster inom de
delar af Norrbottens län, der Finska språket hufvudsakligen talas.

Grefve Hamilton, Henning: För ärendenas fortskyndande,
får jag anhålla, att Kammaren måtte besluta, att de Betänkanden,
som i dag äro andra gången bordlagda, flyttas sist på föredragnings -

Den 15 April.

listan till nästa plenum, och deremot de första gången bordlagda
främst, för att kunna antingen ånyo bordläggas, eller afgöras.

Detta förslag bifölls.

Kammaren åtskiljdes kl. 4 11 e. m.

Fn fidem
O. Brakel.

Thorsdag!! den 15 April 1869.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.

Justerades ett protokollsutdrag för den 14 dennes och protokollet
för den 81 sistlidne Mars.

Anmäldes och bordlädes:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga framställningar om anvisande af anslag för skogsväsendet samt
om fastställande af utgiftsstater för skogsstyrelsen, skogsstaten och
skogsläroverken; samt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28, i anledning af väckt förslag
om särskild skogslagstiftning för Gotland.