Onsdagen den 13 november Sid (Riksdagens protokoll 1957:25)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1957

FÖRSTA KAMMAREN

IN r 25

11—13 november

Debatter m. m.

Onsdagen den 13 november Sid.

Fraktlindring för motorfordonstransport Gotland—fastlandet ... G

Fast vägförbindelse över sjön Bolmen .......................... 8

Vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt . . It

Utredning ang. lantbruksnämndernas avskaffande m. m......... 17

Utformningen av statens lantbrukskemiska laboratorium ........ 20

Ang. försäljning av vissa kronoegendomar:

Slogstorp 61 i Malmöhus län ................................ 21

Starrarp 81 i Malmöhus län .................................. 25

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 13 november

Bevillningsutskottets betänkande nr 49, ang. godkännande av avtal
med Ceylon för undvikande av dubbelbeskattning m. m..... G

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37, ang. försäljning av vissa kronoegendomar
m. m....................................... 6

Statsutskottets utlåtande nr 142, ang. nya riktlinjer för tillämpningen
av den s. k. eftcrgiftskungörelsen ........................ G

— nr 143, ang. bidrag till hemkonsulentverksamhet i städerna . . 6

— nr 144, ang. ändring av gällande bestämmelser om värnplikts avlöning

m. m........................................... G

— nr 145, ang. en effektiv bevakningsorganisation för väghållningen
vintertid m. m..................................... G

— nr 146, ang. fraktlindring för motorfordonstransport Gotland—

fastlandet ................................................ G

— nr 147, ang. en fast vägförbindelse över sjön Bolmen ...... 8

— nr 148, ang. ersättning till värnpliktige Bengt Ryding ...... 11

— nr 149, ang. ersättning till värnpliktige llune Ljunggren . ... 11

— nr 150, ang. ytterligare understöd till H. K. B. Carlzén med anledning
av invaliditet, ådragen under militärtjänstgöring . . 11

— nr 151, ang. stöd åt svenska grammofoninspelningar av seriös

musik .................................................... 11

1 Första kammarens protokoll 1957. Nr 25

Nr 25

Innehåll

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 152, ang. rätten till familjepension efter
statlig befattningshavare m. m......................... 11

— nr 153, ang. kostnaderna för hemtransport av befattningshavare
som avlider under tjänstgöring på annan ort............ 11

— nr 154, ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av

preliminär skatt .......................................... 11

— nr 155, ang. förbudet att med tjänst såsom domare förena skilje mannauppdrag

m. m..................................... 17

Jordbruksutskottets utlåtande nr 34, ang. utredning rörande lantbruksnämndernas
avskaffande m. m....................... 17

— nr 35, ang. den definitiva utformningen av statens lantbruks kemiska

.laboratorium .................................... 20

— nr 36, ang. utredningar och förslag på trädgårdsnäringens område
m. m............................................... 21

— nr 38, ang. försäljning av vissa kronoegendomar m. m....... 21

Måndagen den 11 november 1957

Nr 25

Måndagen den

Kammaren sammanträdde kl. 17.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 5 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare
Undertecknad ber härmed få anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet den 9
—18 november 1957 för att enligt uppdrag
deltaga i FAO-konferensens sammanträde
i Rom.

Stockholm den 7 november 1957

Sigfrid Larsson

Till riksdagens första kammare
Härmed får undertecknad anhålla om
ledighet från riksdagsgöromålen fr. o. m.
den 8 innevarande november tills vidare
för fullgörande av uppdrag att vara
svenskt ombud vid Förenta Nationernas
generalförsamling.

Stockholm den 7 november 1957

S. G. W. Wahlund

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande herr Wahlund för den tid,
som åtginge för fullgörande av ifrågavarande
uppdrag.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

184, angående utlämnande av stödlån
till jordbrukare, m. in.;

nr 185, angående utbyggnad av en
storflygplats; samt

nr ISO, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 09 §

11 november

1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272).

Anmäldes och bordlädes riksdagens
revisorers särskilda berättelse om reservpensionsförmåner
inom försvaret.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nya riktlinjer för
tillämpningen av kungörelsen den 5 juni
1953 (nr 475) om eftergift i vissa fall av
belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt
bistånd av utlandsmyndighet;

nr 143, i anledning av väckta motioner
angående bidrag till hemkonsulentverksamhet
i städerna;

nr 144, i anledning av väckt motion
om viss ändring av gällande bestämmelser
om värnpliktsavlöning m. in.;

nr 145, i anledning av väckta motioner
angående en effektiv bevaknings- och
beredskapsorganisation för väghållningen
vintertid;

nr 146, i anledning av väckt motion
om fraktlindring för transport i vissa
fall av motorfordon mellan Gotland och
fastlandet;

nr 147, i anledning av väckta motioner
angående utredning om en fast vägförbindelse
över sjön Bolmen mellan Bolmsö
och Sunnaryd;

nr 148, i anledning av väckt motion
angående viss ersättning till värnpliktige
Bengt Ryding;

nr 149, i anledning av väckt motion
angående ersättning till värnpliktige Rune
Ljunggren för skada, åsamkad under
militär fiilttjänstövning;

nr 150, i anledning av väckt motion
angående ytterligare understöd till Harry
Karl Bernhard Carlzén med anled -

Nr 25

Måndagen den 11 november 1957

ning av invaliditet, ådragen under militärtjänstgöring; nr

151, i anledning av väckt motion
angående stöd åt svenska grammofoninspelningar
av seriös musik genom restitution
av varuskatt på grammofonskivor
m. m.;

nr 152, i anledning av väckta motioner
om höjning av maximiåldern för statliga
befattningshavare att ingå äktenskap
med rätt för efterlevande make att erhålla
familjepension eller familjelivränta; nr

153, i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande gäldandet
av kostnader för hemtransport
av befattningshavare, som avlider under
tjänstgöring på annan ort;

nr 154, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag angående visst
lotteriförfarande i samband med återbetalning
av överskjutande preliminär
skatt jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 155, i anledning av väckt motion
om utredning huruvida ovillkorligt för -

bud bör gälla för att med tjänst såsom
domare förena skiljemannauppdrag m.
m.; ävensom

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 34, i anledning av väckta motioner
om utredning angående lantbruksnämndernas
avskaffande m. m.;

nr 35, i anledning av väckt motion angående
den definitiva utformningen av
statens lantbrukskemiska laboratorium;

nr 36, i anledning av väckta motioner
angående utredningar och förslag på
trädgårdsnäringens område m. m.; samt
nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m., såvitt avser
Åstad l1 i Östergötlands län m. fl. fastigheter.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 17.06.

In fidem
G. H. Berggren

Tisdagen den 12 november 1957

Nr 25

Tisdagen den 12 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 6 och
den 7 innevarande månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

På grund av sammanträde inom
OEEC:s ministerråd i Paris får jag härmed
anhålla om tjänstledighet från riksdagsarbetet
för tiden 13—15 november
1957.

Stockholm den 12 november 1957

Gunnar Lange

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 184, angående utlämnande av stödlån
till jordbrukare, m. in.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 185,
angående utbyggnad av en storflygplats.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 186, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 §
1 mom. uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
riksdagens revisorers särskilda
berättelse om reservpensionsförmåner
inom försvaret.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 142—155 samt
jordbruksutskottets utlåtanden nr 34—36
och 38.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Elowsson, Nils, under sammanträdet till
herr talmannen avlämnad motion, nr
557, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utbyggnad av en storflygplats.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.04.

In fidem
G. H. Berggren

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Onsdagen den

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den av herr Elowsson, Nils, väckta
motionen nr 557.

Vid ånyo skedd föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 49, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av avtal mellan
Sverige och Ceylon för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter,
bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande nr
37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av vissa kronoegendomar
m. m., såvitt avser Fettjestad
Ågården 21 i Östergötlands län m. fl. fastigheter,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

142, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nya riktlinjer för
tillämpningen av kungörelsen den 5 juni
1953 (nr 475) om eftergift i vissa fall av
belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt
bistånd av utlandsmyndighet;

nr 143, i anledning av väckta motioner
angående bidrag till hemkonsulentverksamhet
i städerna;

nr 144, i anledning av väckt motion
om, viss ändring av gällande bestämmelser
om värnpliktsavlöning m. m.; samt
nr 145, i anledning av väckta motioner
angående en effektiv bevaknings- och beredskapsorganisation
för väghållningen
vintertid.

13 november

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om fraktlindring för motorfordonstransport
Gotland—fastlandet

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 146, i anledning av väckt motion
om fraktlindring för transport i vissa
fall av motorfordon mellan Gotland
och fastlandet.

I en inom första kammaren av herr
Franzén väckt motion (I: 358) hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
ett särskilt fraktlindringsbidrag, att avräknas
mot automobilskattemedlen, skulle
utgå för transport på reguljär båtlinje
mellan Gotland och fastlandet av motorfordon
inregistrerade i Gotlands län,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag beträffande härför skäligt
belopp och erforderliga bestämmelser i
övrigt.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionen I: 358 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Herr FRANZÉN (ep):

Herr talman! Till grund för detta utlåtande
ligger en motion, som är väckt
angående fraktlindring för bilar från
Gotland till fastlandet. Jag tänker inte
hålla någon längre föreläsning om hur
besvärligt Gotland har det i frakthänseende
sjöledes, utan jag skall bara i korthet
ge några synpunkter på frågan.

Jag tar mig friheten att läsa upp det
första stycket i motionen: »Gotland måste
i kommunikationshänseende sägas vara
starkt handikappat i jämförelse med
övriga delar av landet. Särskilt måste
kostnaderna för transporter av motorfordon
mellan Gotland och fastlandet anses
vara alltför höga. Fn bilägare får

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Om fraktlindring för
betala 100 å 150 kronor för att få sin bil
övertransporterad med båt. Om man t.
ex. för en sällskapsresa skall föra över
en buss, får man betala en fraktavgift
av 700 å 800 kronor och ofta ännu mera.»

Bara den passusen säger ju, hur handikappat
Gotland är i det hänseendet.
Vi betalar samma bilskatter på Gotland
som de som bor på fastlandet gör, men
en bilägare på fastlandet kan köra över
hela landet, ja, över hela Skandinavien,
för samma skatt, för vilken en bilägare
på Gotland endast får köra på vårt begränsade
område.

Min avsikt med denna motion var, att
man skulle få en provisorisk lindring i
kostnaderna för frakter, tills den utredning,
som pågår, blir färdig. Redan 1945
begärde ju riksdagen en utredning angående
kommunikationerna mellan Gotland
och fastlandet. Utredningen blev
klar 1951, men sedan dess har mycket
litet hänt.

Denna motion har remitterats till länsstyrelsen
i Gotlands län, som var positivt
inställd till däri anförda synpunkter.
Även den lokala kommittén, som fortsätter
att arbeta med kommunikationsfrågorna
på Gotland men som har hand om
vissa detaljspörsmål, har varit tillfrågad
och varit positivt inställd. Ändå har
statsutskottet med åberopande av dessa
yttranden kommi fram till att man skall
avslå motionen.

Jag hade inte heller tänkt, att det skulle
gå på annat sätt, ty det pågår ju en
utredning här, och då är det väldigt lätt
för ett utskott att säga att motionen bör
gå till denna utredning. Det liar också
skett i detta fall. Utskottet säger, att Öutredningen
kommer att ta upp detta
spörsmål.

Ö-utredningen liar emellertid inte direktiv
för denna fråga. På en interpellation,
som väcktes i fjol i första kammaren,
svarade handelsministern, att utredningen
inte har sådana direktiv och alt
han inte hade anledning att ge utredningen
de direktiven heller.

När nu länsstyrelsen i Gotlands län,
vars chef är ordförande i utredningen,
uttalat sig så positivt i denna fråga, föreställer
jag mig att utredningen har

motorfordonstransport Gotland—fastlandet
samma inställning men har dock icke
direktiv att lösa frågan i stort. Jag hoppas
att utskottet, när frågan nästa gång
kommer upp, ser litet allvarligare på
problemet och blir mera positivt inställt
till dess lösning.

Ja, herr talman, jag tror inte, att det
finns möjligheter att få kammaren med
på motionen i dag — men frågan kommer
i alla fall att lösas så småningom —
men jag skall ändå yrka bifall till motionen.

Herr JOHANSSON, IVAR, (ep):

Herr talman! Den motion som här är
väckt behandlar ju frågan om transporternas
ordnande mellan Gotland och
fastlandet på en speciell punkt. Som den
ärade motionären här har framhållit har
ju en utredning, 1945 års Gotlandskommitté,
tidigare brottats med problemet
och avlämnat förslag bl. a. i transportfrågan.
För närvarande sitter också 1954
års Ö-utredning, som sannolikt inte kan
undgå att även i sin tur komma in på
transportproblemen, ty det är ju en kärnpunkt
i allt som rör Gotland och dess
förbindelser med fastlandet.

Herr Franzén har endast önskat att
fraktlindringsbidrag för bilar skall utgå
till sådana som är registrerade på Gotland
och att anordningen skulle vara
av provisorisk karaktär. Det är sant att
det visserligen är fråga om ett provisorium,
men å andra sidan brukar inte
riksdagen föregripa utredningar, och det
finns väl knappast anledning att göra
det nu när vi vet att ö-utredningen i en
mycket nära framtid är färdig med sitt
uppdrag och således kommer att framlägga
förslag till bl. a. transportfrågornas
lösning. Kungl. Maj:t får då möjlighet
att på grundval av material från båda
utredningarna vidtaga de åtgärder,
som kan anses lämpliga i detta och i
andra avseenden.

Visserligen bär länsstyrelsen i Gotlands
län varit positiv och visserligen
har den lokala kommittén varit detsamma,
men kvar står nog, herr talman, att
det finns en viss tveksamhet även hos
dessa. Jag vil erinra om att kommittén
bl. a. framhåller att en väsentlig skillnad

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Om en fast vägförbindelse över sjön Bolmen

nu föreligger i biltransportkostnadernas
sammansättning, beroende på om transporten
sker å fartyg, där bilen kan köras
direkt ombord, eller den måste tagas
ombord med tillhjälp av fartygets
lastanordningar och visst antal stuveriarbetare.
Kommittén säger sig också vilja
framhålla, att vid eventuell nyanskaffning
av båtmateriel för den reguljära
traden mellan Gotland och fastlandet en
sådan båttyp bör konstrueras, där hanteringskostnaderna
i största utsträckning
elimineras. Man kan läsa emellan
raderna att kommittén menar att saken
knappast är möjlig att realisera i dagens
läge, med sannolik brist på lastutrymme
i förhållande till transportbehovet av bilar,
men att kommittén givetvis är angelägen
att det skall kunna ske så fort som
möjligt.

Jag tror därför, herr talman, att frågan,
då den ligger till som den gör, vinner
på att få en lösning i det större sammanhang,
som utredningarna förutsätter,
och då den nu arbetande utredningen
ser ut att kunna bli färdig inom en
inte alltför avlägsen framtid är det knappast
rimligt att denna lilla detalj brytes
ut och löses provisoriskt.

Utskottet har därför ansett att man inte
nu bör fatta beslut i denna detaljfråga
innan pågående utredningar har slutförts.
Jag vill instämma i detta utskottets
uttalande och ber att få yrka bifall
till det föreliggande utskottsutlåtandet.

Herr FRANZÉN (ep):

Herr talman! Utskottets talesman menar
att detta är en liten sak för Gotland.
Det är det inte, utan det vore en
stor sak om man kunde lösa den provisoriskt
innan de stora utredningarna
blir klara. Det ligger till på det sättet,
att utredningarna inte har direktiv att
lösa frågan i stort. De kommer säkerligen
att skriva positivt, men de har inte
fått direktiv för denna sak. Det är möjligt
att den lokala kommittén som är tillsatt
för detaljspörsmål även kan titta på
frågan i stort, men för Gotlands del hade
det betytt mycket om vi hade fått
en provisorisk lösning till att börja med.
Jag förstår att det av formella skäl in -

te går att yrka bifall till motionen och
är övertygad om att motionen i vilket
fall som helst inte i dag skulle komma
att bifallas kan jag ta tillbaka yrkandet.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om en fast vägförbindelse över sjön
Bolmen

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 147, i anledning av väckta motioner
angående utredning om en fast vägförbindelse
över sjön Bolmen mellan
Bolmsö och Sunnaryd.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Theodor
Johansson m. fl. (1:108) och den
andra inom andra kammaren av herr
von Seth m. fl. (II: 157), hade hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla
om utredning om en fast vägförbindelse
över sjön Bolmen mellan Bolmsö
och Sunnaryd samt om vidtagande av de
åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
motionerna I: 108 och II: 157 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr JOHANSSON, THEODOR, (ep):

Herr talman! Jag skall be att få ta
kammarens tid i anspråk för att lämna
en liten redogörelse för denna fråga
utöver vad som har anförts i motionen.

Föreliggande motion om en fast vägförbindelse
över sjön Bolmen mellan
Bolmsö och Sunnaryd hör inte till de
företag som kan inräknas under beteckningen
storbroar trots att det gäller en
väglängd av cirka 1 km. Denna vägförbindelse
är avsedd att byggas till huvudsaklig
del genom utfyllnad och med
en mindre bro. Vattendjupet är nämligen
inte större än att vägbank kan anläggas.
Material härför kan erhållas fritt
inom relativt kort avstånd. Det är där -

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Om en fast vägförbindelse över sjön Bolmen

för möjligt att få till stånd en fast vägförbindelse
för en förhållandevis låg
kostnad.

Anledningen till att motion om utförande
av en kostnadsberäkning för
detta viigföretag förelagts riksdagen är
bl. a. att man från ortsbefolkningens
sida befarar, att det kommer att dröja
alltför länge innan vägföretaget i fråga
kan medtagas i vägförvaltningens planer
på grund av den begränsning av medelstilldelningen
som bär skett under
senare år.

Vid vissa tillfällen och särskilt under
sommarmånaderna uppstår ofta
rubbningar i trafiken med långa väntetider
för trafikanterna. Vägen över
Bolmsö utgör en lämplig förbindelseväg
från Ljungby i Kronobergs län för trafikanter
mot Gislaved—Borås—Göteborg,
liksom den även är en förbindelseväg
mot Unnaryd, samt naturligtvis också i
motsatt riktning. Vidare är Bolmsö en turistort,
vilket ökar trafiken under sommarmånaderna.
Denna trafik har visat
stark ökning och kommer tydligen att
ytterligare öka. Den nuvarande färjeförbindelsen
är därför otillräcklig och
för övrigt ganska kostsam.

Frågan om anläggandet av en fast
vägförbindelse diskuterades innan den
nuvarande färjan insattes i trafik år
1951. Kostnaden beräknades då preliminärt
till 1 100 000 kronor, vartill eventuellt
kom några hundra tusen kronor
för anslutningsvägar. Samtidigt gjordes
beräkningar av kostnaden för en ny färja.
Man kom fram till att kostnaden
skulle motsvara ett kapitaliserat belopp
av 800 000 kronor. Det var alltså kostnadsskillnaden
som blev avgörande för
att det blev en färja i stället för en fast
vägförbindelse. Biltrafiken hade vid den
tidpunkten ej heller fått den omfattning
som den för närvarande har. Man
trodde dessutom ganska allmänt att
färjförbindelsen skulle bli tillfredsställande.

Nu har, som jag redan anfört, färjtrafiken
blivit otillräcklig. Detta var givetvis
inte liilt att förutse när man beslöt
inrätta färjförbindelsen. Man räknade
då inte heller med att kostnaden

för driften av färjan skulle bli så hög
som den faktiskt blivit. Driftkostnaderna
för färjan uppgår till 110 000 kronor
per år. Om man vid beslutets fattande
hade kunnat förutse dessa kostnader
torde det ifrågasatta vägbygget i dag
ha varit verkställt.

Nu har, vilket inte torde vara obekant
för kammarens ledamöter, biltrafiken
ökat på alla vägar. Därmed har uppstått
ökade krav på utbyggnad och omläggning
av ett stort antal vägar, särskilt
alla huvudleder och länsvägar. Det
synes under dessa förhållanden inte vara
möjligt att inrymma den här önskade
vägförbindelsen i vägförvaltningens
planer inom rimlig tid, särskilt med tanke
på den mycket hårt begränsade tilldelningen
av medel för vägar i Jönköpings
län. Medelstilldelningen för vägar
inom Jönköpings län är för närvarande
7 miljoner kronor om året mot tidigare
12 miljoner. Det torde därför vara omöjligt
att få med den ifrågasatta vägförbindelsen
över Bolmen i femårsplanen.
Av denna anledning har man från ortsbefolkningens
sida ansett det nödvändigt
att en kostnadsberäkning och arbetsplan
uppgöres för vägföretaget, så
att utbyggnaden kan ske vid lämpligt
tillfälle. Man har varit så intresserad av
att företaget kommer till stånd att kommunen
låtit upprätta en arbetsplan, vilken
kostat kommunen 5 000 kronor. Detta
intresse för vägförbindelsen bevisar
att det föreligger ett stort behov av
densamma, och det visar dessutom eu
sällsynt stor ekonomisk uppoffring från
kommunens sida för något som rätteligen
är en statlig angelägenhet.

Förutom att en fast vägförbindelse
skulle bli av värde för genomfartstrafiken
och turisttrafiken, så har densamma
stor betydelse för den lokala samfärdseln.
Bolmsö församling hör till Unnaryds
kommun i kommunalt hänseende.
Det blir därför ett ganska stort antal
resor från Bolmsö till Unnaryd. Vid
vissa tillfällen, särskilt när sjön iir isbelagd
så att färjan inte kan gå och
isen inte bär trafiken, blir det ganska
dyrbart att företa en resa till Unnaryd,
då detta betyder eu förlängning av vä -

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Om en fast vägförbindelse över sjön Bolmen

gen med 42 km. Bolmsö församling är
dessutom delad av sjön Bolmen. Från
Bolmsö västerland (Sunnaryd) omkring
sjön Bolmens norra del till Bolmsö kyrka
är det 42 km. Vid begravningar t. ex.
kan man få företaga färden runt Bolmens
norra del. Att detta är besvärligt
och kostsamt för befolkningen torde väl
inte behöva framhållas.

Den kostnadsberäkning, som Skånska
cementgjuteriet i Malmö har gjort, visar
att en fast broförbindelse inte blir dyrare
än att hålla färjan. Jag förutsätter,
att beräkningen är tillförlitlig, vilket
man inte har anledning att betvivla. Det
är därför inte en fråga om några kostnadskrävande
nya utgifter utan en förnuftig
lösning av ett angeläget vägföretag.
Jag tror även att vägmyndigheterna
skulle ha god hjälp och nytta av den
plan, som är upprättad, för sina beräkningar,
vilka torde kunna inskränka sig
till en kontrollberäkning av den verkställda
utredningen. Det är knappast
tänkbart, att något nytt skulle inträffa,
som gör ett brobygge mellan Bolmsö och
Sunnaryd överflödigt i framtiden. Det
är väl föga troligt, att något sådant skulle
inträffa, utan detta vägföretag måste
förr eller senare utföras.

Jag ber också få anföra några siffror
som bevis för den trafikökning som har
skett under 1957. Den trafikräkning,
som har utförts, visar en ökning jämfört
med föregående redogörelse som är
intagen i motionen. Denna trafikräkning
omfattar åtta och en halv månad
och visar följande siffror: 501 lastbilar,
117 bussar, 13 660 bilar, och vägtrafikanternas
antal är 22 553. Det betyder
alltså, att det har skett en ganska stor
ökning sedan 1956, då antalet bilar var
11 088 och antalet trafikanter 18 516.
Vidare har man kört extra turer med
färjan under 1957 till ett antal av 691;
1956 hade man 670 extra turer. Detta
visar, att även antalet extra turer har
ökat. Färjan lastar högst fem personbilar,
om de inte är alltför stora, och
gäller det en lastbil med släpvagn, kan
man inte ta mer än en. Detta gör ju, att
trafiken hindras vid vissa tillfällen. Se -

dan är det ju turisttrafiken, som också
har ökat väldigt under senare år. Många
resande med bilar, som inte har tid att
invänta färjan, måste vända och köra
runt sjön Bolmens norra del, vilket förlänger
resan betydligt och givetvis ökar
kostnaderna. Hur många resande, som
på så sätt får vända om och inte kommer
över med färjan, finns det ju ingen
statistik över.

Länsstyrelsen i länet har uttalat sig
för att en arbetsplan upprättas i det fall
att medelstilldelningen i flerårsplanen
1958—1962 kunde ökas, så att även
Bolmsö-vägförbindelsen kunde byggas inom
de närmaste åren. Man är alltså från
länsstyrelsens sida ense med motionärerna
om behovet av en fast vägförbindelse.
Det är alltså endast den begränsade
medelstilldelningen, som föranlett
att vägföretaget inte kunnat beredas plats
i flerårsplanen. Då kostnaden för färjhållningen
ökar för varje år och är så
betydande, synes det vara en ekonomiskt
riktig sak att ordna med en fast broförbindelse.
Företaget torde kunna ge
en skälig ränta på nedlagda kostnader.
Enligt beräkningen skulle man erhålla
4 procents ränta på nedlagt kapital.

Motionärerna hade väntat, att utskottet
skulle ha tillstyrkt den utredning,
som har begärts i den här frågan. Då
utskottet inte har tillstyrkt motionen,
anser jag inte heller att det är möjligt
att få kammarens ledamöter att inta
någon annan ställning, och jag skall,
herr talman, inte heller göra något yrkande
i frågan vid detta tillfälle.

Herr WEILAND (fp):

Herr talman! Jag ber att få instämma
med den föregående talaren. Jag anser
att behovet av denna förbindelse är
så utomordentligt stort, att man borde
ha gått in för att åstadkomma densamma.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

148, i anledning av väckt motion angående
viss ersättning till värnpliktige
Bengt Ryding;

nr 149, i anledning av väckt motion
angående ersättning till värnpliktige Rune
Ljunggren för skada, åsamkad under
militär fälttjänstövning;

nr 150, i anledning av väckt motion
angående ytterligare understöd till Harry
Karl Bernhard Carlzén med anledning
av invaliditet, ådragen under militärtjänstgöring; nr

151, i anledning av väckt motion
angående stöd åt svenska grammofoninspelningar
av seriös musik genom restitution
av varuskatt på grammofonskivor
m. in.;

nr 153, i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande gäldandet
av kostnader för hemtransport av
befattningshavare, som avlider under
tjänstgöring på annan ort.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning
av preliminär skatt

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 154, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag angående visst
lotteriförfarande i samband med återbetalning
av överskjutande preliminär skatt
jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten proposition,
nr 181, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 17 oktober
1957, föreslagit riksdagen att dels
besluta, att genom fullmäktiges i riksgäldskontoret
försorg skulle utfärdas
skattepremieobligationer och anordnas

vinstutlottning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen
förordat, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1957/58 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
å 7 200 000 kronor till Anordnande av
vinstutlottning m. in. i samband med
återbetalning av överskjutande preliminär
skatt.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalyd ande motioner, väckta
den ena inom första1 kammaren av herrar
Mannerskantz och Bergh (1:555)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Diekson och Eliasson i Moholm
(11:701), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 181, dels ock antaga ett i
motionerna framställt förslag angående
ändring av 69 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Danmans (1:556) samt den andra
inom andra kammaren av herrar
Boija och Carlsson i Tibro (II: 702), i
vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

A. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:555 och 11:701 samt I:
556 och 11:702, förstnämnda bägge motioner
såvitt här vore i fråga,

1. besluta, att genom fullmäktiges i
riksgäldskontoret försorg skulle utfärdas
skattepremieobligationer och anordnas
vinstutlottning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 17 oktober
1957 förordats;

2. till Anordnande av vinstutlottning
in. in. i samband med återbetalningen av
överskjutande preliminär skatt å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1957/
58 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 7 200 000 kronor;

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

B. att motionerna 1:555 och 11:701,
såvitt de avsåge ändring av uppbördsförordningen,
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Ohlon, Sundelin och Jacobsson,
fröken Elmén, herr Widén, fröken
Vinge samt herr Nelander, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 555 och II: 701 samt 1:556
och II: 702, förstnämnda bägge motioner
såvitt här vore i fråga, avslå Kungl.
Maj:ts förevarande proposition;

B. att motionerna 1:555 och 11:701,
såvitt de avsåge ändring av uppbördsförordningen,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

2) av fröken Andersson samt herrar
Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort lyda
på sätt i denna reservation angivits
och avslutas med en hemställan,

A. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:555 och 11:701 samt I:
556 och II: 702, förstnämnda bägge motioner
såvitt här vore i fråga, avslå
Kungl. Maj:ts förevarande proposition;

B. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 555 och II: 701, såvitt här
vore i fråga, för sin del antaga följande
förslag till

Förordning

angående ändring av 69 § 1 mom. upp bördsförordningen

den 5 juni 1953
(nr 272)

Härigenom förordnas att 69 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272) skall erhålla följande ändrade
lydelse.

69 §.

1 mom. Därest den---preliminär

skatt.

Ränta som —---den skattskyldige.

Därest skattskyldig, för vilken den
slutliga skatten överstiger den preliminära,
låter det belopp, som enligt debet -

sedel å slutlig skatt tillkommer honom,
innestå till den 15 juni året efter det debitering
skett, äger han erhålla ränta
med 4 % å det innestående beloppet, avrundat
till närmast lägre hundratal kronor.

Därest sålunda innestående belopp
jämte ränta icke uttagits av den skattskyldige
senast den 15 juli, skall beloppet
för den skattskyldiges räkning överföras
å sparkonto bos bank som den
skattskyldige angivit eller som eljest bedömes
vara den för den skattskyldige
lämpligaste.

Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t bestämmer äger utfärda för
tillämpningen av tredje och fjärde styckena
erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt därom
meddelad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och skall
tillämpas jämväl med avseende å överskjutande
skatt enligt debetsedel å slutlig
skatt 1957.

På framställning av herr talmannen
beslöts att utlåtandet skulle företagas till
avgörande punktvis.

Punkten A

Herr SUNDELIN (fp):

Herr talman! Kungl. Maj:ts förslag såväl
förra året som i år angående ett visst
lotteriförfarande i samband med återbetalning
av överskjutande preliminär
skatt har motiverats med angelägenheten
av att söka få till stånd en utjämning
över budgetåret av de säsongmässiga
variationerna mellan utgifts- och
inkomstöverskott i statsbudgeten. Man
hade tänkt sig, att om man genom ett
lotteriförfarande med — liksom i andra
lotterier — förespegling om stora vinster,
kunde locka dem som hade att återfå
överskjutande preliminär skatt att
uppskjuta uttagandet av dessa återbetalningsbelopp,
skulle detta medverka till
en utjämning av här nämnt slag.

Förra året betonades, att detta var ett
försök och att det skulle bli beroende

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

av hur det försöket utföll, om förfarandet
skulle upprepas eller inte. Departementschefen
erkänner nu att försöket
inte lyckats så särskilt bra, men säger
departementschefen, att lotteriet vann
relativt liten anslutning torde i första
hand bero på att förfarandet var nytt
och oprövat.

Ja, man kan ju hålla med om att förfarandet
att i bokstavlig mening spela
lotteri med skattemedel var nytt och
oprövat. Dock är väl inte lotterispel något
för svenska folket främmande, så
många lotterier av olika slag som vi har
här i landet.

Nu är utgångsläget ett annat, anser
departementschefen. Förfarandet har
tillvunnit sig en vidsträckt publicitet och
blivit känt bland allmänheten. Ja, visst
har väl skattelotteriet fått en viss publicitet,
men såvitt jag förstår har den
publiciteten knappast gått i positiv riktning.
Andra lotterier, t. ex. penninglotteriet,
vinner stor publicitet och får väl
också ganska stor reklam genom att tidningarna
såvitt det är möjligt efter varje
dragning med fotografier presenterar
den eller dem som har vunnit högsta
vinsten. Då det gäller skattelotteriet förra
året, har vi emellertid icke i tidningarna
fått se något fotografi av den lycklige
vinnaren. Det lär ju inte vara riktigt
utrett vem som fått de 300 000 kronor
som utgjorde högsta vinsten. Men
staten deltog ju själv i dragningen med
nära en tredjedel av de deltagande obligationerna,
så det är i varje fall en tänkbar
möjlighet att vinsten kan ha hamnat
där. I så fall kan det ha sina svårigheter
att presentera ett fotografi av
vinnaren.

Då förslaget om ett skattelotteri behandlades
förra året, ansåg jag för min
del att försöket borde få göras. Då nu
detta försök, såsom jag ser det, i stort
sett misslyckades, tycker jag att det
inte borde upprepas. Även om det i år
kommer att gå något bättre, jag vill inte
utesluta den möjligheten, och försäljningen
av skatteobligationer exempelvis
skulle komma upp till 100 miljoner
kronor — förra året blev det inte
mer än 08,5 miljoner kronor — har jag

svårt att förstå, att detta skulle kunna
ha någon avgörande betydelse för utjämningen
av de säsongsmässiga variationerna
mellan utgifts- och inkomstöverskott
i statsbudgeten.

Med det sagda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den i utskottets
utlåtande fogade med nr 1 betecknade
reservationen av herr Olilon m. fl.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag kan i långa stycken
instämma med herr Sundelin, och jag
skall inte upprepa vad han har sagt.
Alla är eniga om att syftet med detta
lotteri skall vara att åstadkomma en utjämning
av inkomster och utgifter över
budgetåret. Det är när det gäller tillvägagångssättet
att nå detta mål, som
meningarna går isär. Man har nu just
på grund av erfarenheten från förra
året försökt taga till en mindre summa,
så att staten inte i samma utsträckning
som då skall behöva deltaga i lotteriet.
Jag skall be att få understryka vad herr
Sundelin här sade om att det blev litet
oro i lägret då man började undra vart
trehundratusenkronorsvinsten tagit vägen.
Jag skall inte rikta någon kritik mot
förfarandet, ty jag förstår att det av tekniska
skäl var nödvändigt att det gick
till på det sättet. Visst är det sant vad
departementschefen säger, att lotteriet
har nått en vidsträckt publicitet och blivit
känt bland allmänheten. Men frågan
är, som det sagts, om förfarandet har
blivit välkänt. Därpå beror själva utfallet
av det fortsatta försöket i år. Det
är klart att saken blivit känd när man
har lagt ned så pass stora kostnader
som det här är fråga om. Jag frågar
mig emellertid om det var väl använda
pengar.

Statsutskottet sade ju förra året i sitt
utlåtande nr 180, att vissa invändningar
kunde göras ur principiell synpunkt,
och utskottet sade då klart ifrån, att frågan
borde hållas helt öppen ocli andra
utvägar eventuellt prövas. Det är rätt
intressant att studera utskottsbetänkande!
i år, ty där förekommer ingenting
om de principiella betänkligheterna.
Man frågar sig då, om det förhållandet

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

att utfallet av förra årets försök blev
sämre än väntat kan ändra på uppfattningen
om det principiellt lämpliga i
att gå fram på den här vägen.

Här begäres nu ett anslag på mer
än 7 miljoner kronor, och det är väl
pengar, det också, föreställer jag mig.
Jag frågar ännu en gång, om det kan
vara klokt att använda så stora summor
till detta ändamål. Personligen tror
jag det inte. Men hur än utfallet blir —
därom skall jag inte försöka att sia, ty
det vet jag ingenting om — måste väl
i alla fall förfarandet som sådant innebära
en viss konkurrens med statens
övriga upplåning, och staten behöver
som bekant låna och låna rätt så mycket.

Nu går man i reservationen nr 1
fram på den linjen att yrka klart avslag,
vilket vi nyss hörde. Man säger
att man kan inte nu bifalla detta förslag,
och man har heller inte kunnat gå
på den linje som reservationen nr 2 innebär.
I denna reservation hänvisar vi
just till en av de andra utvägar, om vilka
utskottet talade förra året. Det är
ju klart att man med detta lotteri kan
uppskjuta en viss del av uttagningarna
av den överskjutande skatten, men
det blir dock endast verkningar på kort
sikt. Frågan är för övrigt, när man ser
på den psykologiska sidan av saken, om
man inte i längden snarare skadar sparviljan,
eftersom spela och spara inte
står riktigt väl tillsammans, åtminstone
inte enligt min uppfattning.

N’u föreslår vi i reservation nr 2 i
stället en temporärt höjd ränta för att
nå syftet. Vi har ju exempel från andra
sammanhang, av vilka det framgår att
man inte ens från regeringshåll är så
värst rädd för att smälla till med rätt
höga räntesatser. Nu menar emellertid
vi reservanter under nr 2, att denna temporära
räntehöjning inte borde bli en
engångsföreteelse, och därför föreslår vi
viss ändring i uppbördsförordningen.
Hela problemet gäller dock att öka sparviljan
på lång sikt, och det är ju klart,
som det sagts ett otal gånger från denna
talarstol, att detta bäst sker genom en
stabilisering av penningvärdet, men till

dess vi har fått den stabiliseringen, som
alla önskar, så bör ju även andra utvägar
prövas och däribland den som
vi här har föreslagit. Den innebär ju ingenting
principiellt nytt; jag kan bara
hänvisa till premiesparandet, som infördes
för ett par år sedan. Det låg ju samma
tanke bakom detta som nu ligger bakom
det föreliggande förslaget.

Herr talman! Jag skall inte upptaga
tiden längre utan ber att få yrka bifall
till reservationen nr 2.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr talman! Fröken Andersson framhöll
ju, att när det gäller själva syftet
med åtgärden, d. v. s. att åstadkomma
en utjämning under budgetåret i fråga
om statens utbetalningar, så är både utskottets
majoritet och de tre reservanterna
fröken Andersson samt herrar Skoglund
och Staxäng egentligen överens.
Dessa reservanter vill vara med om att
försöka åstadkomma utjämning men säger
att detta kan ske på andra vägar än
genom lotteri. Man tänker sig att locka
med en rätt hög ränta: 8 procent — 4
procent för ett halvt år — skulle skattebetalaren
få på sina pengar, om han lät
dem stå inne.

Det är klart att man kan bedöma effekten
av de båda sparformerna olika.
Den ena metoden har prövats, och man
kan naturligtvis tycka att det borde ha
kommit in mer än de 68,5 miljonerna
för att resultatet skulle anses gott. Men
vi är sämre ställda, när det gäller att bedöma
vilket resultat som kan nås på den
väg som fröken Andersson anvisar. Om
jag har 100 kronor och låter pengarna
stå inne ett halvt år och jag vet med mig
att jag får 4 kronor i ränta, är det ju
inte säkert att det lockar mig i lika hög
grad, som om jag vet att jag har chansen
att kunna vinna ett stort belopp på
att låta pengarna stå inne.

Jag tror därför att man kan ha anledning
att säga, att vi väl åtminstone
bör försöka ett år till och pröva denna
metod. I och för sig har jag inte någonting
emot den anordning som anvisats i
reservation 2 — och jag tror inte heller
att utskottet i princip haft det — men

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

jag tror för min del inte att det är en
lika effektiv metod som den vi förordat.

Däremot är det svårare att försöka
förstå vad de reservanter, som står bakom
reservation 1, egentligen har menat.
De konstaterar att resultatet har blivit
sämre än vad man föreställt sig. I motionen
talar man emellertid mycket om
det olustiga i att en del lotter blir osålda;
det antyds att staten skulle ha vunnit
högsta vinsten. I och för sig är den
där diskussionen inte så särskilt fruktbar,
i synnerhet som det i år föreslås en
helt ny organisation beträffande detta
lotteri.

Jag har svårt att förstå herr Sundelin,
när han försöker gör det till någon stor
fråga i detta sammanhang, om en vinst
har utfallit eller inte. Vi som sitter här
i salen ha väl de flesta varit eller är anslutna
till folkrörelserna, och jag vågar
gå i god för att de flesta också någon
gång varit lotteriarrangörer. Men, herr
Sundelin, om det anordnas ett lotteri på
en sommarfest och det blir regn den dag
man skall ha festen, inte kommer väl då
någon av lottköparna på tanken att kräva
av herr Sundelin om han är lotteriarrangör
att han ovillkorligen skall lämna
ut högsta vinsten, om inte lotterna
var utsålda. Ja, så är det med lotterier;
det kan naturligtvis inte lämnas någon
garanti för att en lottköpare skall få något
utbyte av lotten, utan man kan självfallet
bli helt utan någon utdelning. Är
det bara därför att staten är arrangör
som man skulle frångå principer, som
är självklara när det gäller anordnande
av lotteri?

När man nu dessutom bär ordnat så
att det på förhand kan sägas, att det inte
är någon risk att detta förhållande skall
upprepas, tycker jag inte att herr Sundelin
borde ha avhållit sig från att stödja
förslaget.

Fröken Andersson påpekade att det är
en viss skillnad på utskottets utlåtande
i år och i fjol. Förra året talade man om
principiella betänkligheter. Ja, herr Sundelin
var med på förslaget i fjol, men
kanske de principiella betänkligheterna
har bortfallit, när herr Sundelin nu inte
står bakom utskottets förslag i år.

Vi som står för utskottets utlåtande
vill gärna understryka att erfarenheterna
hittills kanske inte varit enbart goda.
Man skulle ju kunna önska att resultatet
blivit bättre. Emellertid ligger det väl
mycket i vad som anförts i propositionen,
att det tar tid innan en sådan här
sak blir uppmärksammad. Visst bär det
skrivits en hel del i pressen om denna
fråga — herr Sundelin kanske bara läser
vissa tidningar — men nog har det
också skrivits om skattelotteriet på ett
annat sätt än det som herr Sundelin här
skildrat. Det kan ju tilläggas, att förutom
att lotteriet har blivit mera känt
har det vidtagits en organisatorisk förändring,
som bör kunna utesluta en sådan
kritik, som här har riktats mot förslaget.
Jag tror därför att man lugnt kan
rekommendera kammaren att vi gör försöket
åtminstone ytterligare ett år.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
förslag.

Herr SUNDELIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara på en
punkt göra en anmärkning till herr
Holmqvists anförande.

Han gjorde en jämförelse med andra
lotterier och sade — om jag uppfattade
honom rätt — att om lotteriet får vinster
kvar, så gör väl inte de, som köpt
lotter, någon anmärkning härpå. Jag har
inte alls påstått någonting i den riktningen,
utan jag yttrade mig om högsta
vinsten i skattelotteriet i ett annat sammanhang,
nämligen då det gällde att
skapa publicitet för lotteriet. 1 det fallet
ansåg jag att skattelotteriet blivit
handikappat genom att man inte kan
visa på att högsta vinsten har utgått.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle
:

Herr talman! Om jag kunde fatta andemeningen
i herr Holmqvists framställning
riitt, tyckte han inte att reservation
2 var så förfärligt motbjudande; det
framgick ganska klart av resonemanget.
Men vad som återkommer nu och vad
som mött oss tidigare under utskottsbehandlingen
är invändningen, att den litet
högre räntan inte betyder så mycket.

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. vinstutlottning i samband med återbetalning av preliminär skatt

I det fallet har vi dock högt föredöme,
även om vi inte precis haft det för ögonen,
nämligen då finansministern vill
förmå folk att ordentligt betala in sina
skatter genom att pålägga en väl tilltagen
straffränta. Reservanterna vill se
problemet från motsatta sidan och försöka
stimulera människorna att låta sina
pengar stå inne viss tid mot att de
får en högre ränta. I princip kan jag inte
se någon skillnad mellan de båda betraktelsesätten.

Även om man räknar med att resultatet
av skattelotteriet i år skall bli
litet bättre, frågar jag mig än en
gång: Är det motiverat att lägga ned
över 7 miljoner för att få in den summan?
Det stannar för övrigt inte vid
dessa 7 miljoner, eftersom posten också
skall ha viss ersättning för sitt arbete
med detta. Jag tycker att det är direkt
opraktiskt att trycka en massa obligationer,
agitera och lura folk att bli spelare
i större utsträckning än de redan
är. Det är, jag höll på att säga, en mer
naturlig utväg att via en gratifikation i
form av högre ränta stimulera till att
låta den överskjutande skatten stå kvar.

Nu hänger ju detta fullkomligt »på
gärsgårn». Lapparna som skall läggas
in i övermorgon är väl redan tryckta,
och därför misstänker jag att det inte
är så mycket att göra åt saken.

Herr HOLMQVIST (s):

Her talman! Det måste uppenbart kosta
pengar, om skattebetalarna skall kunna
förmås att låta sin överskjutande skatt
stå kvar under ett halvår. Om sedan dessa
pengar betalas ut i form av ränta eller
vinster är ju tämligen likgiltigt, sett
ur statens synpunkt. Men att vissa kostnader
uppstår måste vi vara införstådda
med.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Jag ber endast att få ge
ett svar till herr Holmqvist.

Han frågade med adress till oss som
avgivit reservation 1: Vad har reservanterna
menat? Jo, vi anser att fjolårets
erfarenhet visat, att detta lotteri haft

mycket liten betydelse för statens likviditet.
Mot bakgrunden av att riksgäldens
korta lån mot skattkammarväxlar i december
månad förra året belöpte sig till
inte mindre än 2 350 miljoner kronor
betyder de här 68 miljonerna fasligt litet.
Detta är den faktiska sidan av saken.

Men sedan tillkommer en annan omständighet.
Jag anser principiellt, att det
inte är staten värdigt att i skattesammanhang
etablera ett lotteri. Den synpunkten
hade nog också finansministern
i fjol, när han några dagar efter propositionens
avlåtande använde uttrycket,
att han hade »gett sig speldjävulen i
våld». Nu har nämnde potentat inte varit
finansministern gunstig, men han vill
i alla fall fortsätta spelet. Han resonerar
kanske på samma sätt som hustrun
till den man, som hade bedrivit totalisatorspel
på Åby travbana och kom hem
till henne och berättade, att han hade
förlorat pengar. Frun lugnade honom
med att säga: »Om du går tillbaka till
dem och talar om som sanningen är, att
du höll på fel häst, så kanske du får tillbaka
dina pengar!»

Herr HOLMQVIST (s):

Jag vill bara notera som en nyhet, att
man från folkpartiets sida menar att
skattefrågorna och vad därmed sammanhänger
skall behandlas i mycket seriös
anda. Det brukar ju faktiskt eljest inte
vara fallet från det hållet.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den under behandling varande
punkten hemställt samt vidare på antagande
av de förslag, som innefattades i
motsvarande punkter i de båda vid utlåtandet
fogade reservationerna; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Fröken Andersson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter gi -

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Om utredning ang. lantbruksnämndernas avskaffande m. m.

ven varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 154 punkten
A, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antagas de förslag, som
innefattas i motsvarande punkter i de
båda vid utlåtandet fogade reservationerna.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid fröken Andersson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —- 83;

Nej — 35.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Fru Sjöström-Bengtsson anmälde, att
hon vid omröstningen av misstag nedtryckt
den ja-knapp, som befunne sig
vid herr Norlings bänkplats. Å omröstningstavlan
hade följaktligen för herr
Norling markerats en ja-röst, oaktat han
vid tillfället varit frånvarande, medan
fru Sjöström-Bengtsson, som avsett att
rösta ja för egen del, å tavlan utmärkts
såsom frånvarande.

Punkten B

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 155, i anledning av
väckt motion om utredning huruvida
ovillkorligt förhud hör gälla för att med

2 Första kammarens protokoll 1957. Nr 25

tjänst såsom domare förena skiljemannauppdrag
m. m., bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Om utredning ang. lantbruksnämndernas
avskaffande m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 34, i anledning av väckta
motioner om utredning angående lantbruksnämndernas
avskaffande m. m.

I de inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 93 av herr Weiland och
herr Andersson, Axel, samt II: 112 av
herrar Nelander och Hamrin i Kalmar
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att handläggningen av ärenden rörande
jordbrukets rationalisering måtte
bli föremål för utredning, syftande till
lantbruksnämndernas avskaffande och
överförande av deras uppgifter till andra
nu befintliga organ.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:93 och II: 112 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr WEILAND (fp):

Herr talman! Redan då lantbruksnämnderna
kom till, uttalades från
många håll den meningen, att det var
otillräckligt motiverat att denna nya organisation
skulle inrättas, och man befarade
att vissa svårigheter skulle uppstå
när det gällde gränsdragningen mellan
redan befintliga organisationers arbetsuppgifter
och vad denna nya organisation
skulle utföra. Lantbruksnämndernas
tillkomst skulle medföra risk för
onödigt dubbelarbete och därigenom förorsaka
samhället ökade utgifter, som i
stor utsträckning borde ha kunnat undvikas,
om redan befintliga organ hade
fått i uppdrag att utföra vad som nu
skulle komma att åläggas lantbruksnämnderna.

Det torde nog kunna påstås, att det är
mycket få institutioner i vårt land som
kommit till under de senaste åren som

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Om utredning ang. lantbruksnämndernas avskaffande m. m.

så befunnit sig i diskussionens centrum
som lantbruksnämnderna. Den kritik,
som de utsatts för, har också åtminstone
för den utomstående i åtskilliga fall varit
väl befogad. En sak, som icke heller
kan förnekas, är att de åsamkat staten
stora utgifter, som enligt åtskilligas mening
till stor del varit onödiga. Säkert
skulle flera miljoner kronor ha kunnat
sparas, om man överförde lantbruksnämndernas
uppgifter på andra närbesläktade,
redan befintliga organ. Till
dessa hör enligt mitt sätt att se hushållningssällskapen,
som tillvunnit sig lantbruksbefolkningens
i stort sett odelade
förtroende, vilket tyvärr ej kan sägas om
lantbruksnämnderna.

Det är — därom är vi alla eniga —
ur sociala synpunkter av största vikt att
vid jordbruket på landsbygden uppehälles
en stabil och i ekonomiskt hänseende
tryggad befolkning. En förutsättning
härför är, att jordbruken i tillräcklig
omfattning behålles i den i jordbruket
arbetande befolkningens händer. Att vidta
åtgärder, som befrämjar detta syfte,
kan dock lika väl uppdragas åt hushållningssällskapen
och åt andra befintliga
organ som åt lantbruksnämnderna.

Det har infordrats yttranden av en hel
del institutioner över de motioner det
här gäller. Bl. a. har statskontoret yttrat
sig i detta ärende och därvid hänvisat
till ett tidigare yttrande i ämnet, där det
sades, att det ej vore osannolikt, att dubbelarbete
i viss utsträckning förekomme
mellan de organ, som bure ansvaret för
de olika verksamhetsgrenarna, samt att
över huvud taget en viss överorganisation
syntes prägla jordbruksområdet.

Vidare säger statskontoret i sitt i år
avgivna yttrande, att statskontoret i
princip därför alltjämt är av den meningen,
att skäl föreligger för en utredning
i det av motionärerna angivna syftet.

Till och med lantbruksstyrelsen anser
i sitt yttrande, att det inte är omöjligt
att genomföra det förslag, som framlägges
i motionerna. Men sedan säger lantbruksstyrelsen,
att den inte anser att
man bör fortsätta med att kritisera de
förhållanden som nu är rådande, och

uttrycker sig nästan en smula hotfullt i
slutet av sitt yttrande och säger, att man
bör låta de organ, som nu har hand om
de arbetsuppgifter det här gäller, vara
i fred, så att den kan utföra sina uppgifter
på ett riktigt sätt.

Hushållningssällskapens förbund har
också yttrat sig och anför i sitt yttrande:
»De gångna årens erfarenheter har
givit belägg för att den lokala organisationen
av de utav det allmänna understödda
åtgärderna för jordbrukets rationalisering
icke i alla avseenden är fullt
tillfredsställande utformad.» Förbundet
har alltså ungefär samma mening som
kommit till uttryck i motionerna. Däremot
har inte utskottet velat gå på den
linjen utan avstyrkt motionerna i fråga.

Herr talman! Jag skall inte yrka bifall
till motionerna, då jag finner det
vara lönlöst. Jag vill emellertid säga, att
jag finner denna fråga vara av den art,
att den nog kommer åter i fortsättningen,
och förr eller senare måste en ändring
komma till stånd.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Då det inte framställts
något yrkande, kunde det kanske vara
onödigt att säga någonting. Jag skall
därför inte mycket förlänga debatten.
Jag vill emellertid ändå understryka,
att jag tror att motionären, herr Weiland,
tar väl lättvindigt på detta problem.
Vi bör komma ihåg, att vår landsbygd
f. n. genomgår en omfattande omställningsprocess
och att lantbruksnämnderna
i stor utsträckning formar
den samhällsbildning och den strukturomställning,
som försiggår på landsbygden,
där jordbruket intar en central
ställning.

Jag vill också erinra om att det —
såsom angivits i utskottets utlåtande —
pågår en utredning om gränsdragningen
mellan hushållningssällskapens och
lantbruksnämndernas arbetsuppgifter
och frågan hur man på bästa sätt skall
kunna utnyttja de inom båda organisationerna
tillgängliga resurserna.

Vidare är sedan ett antal år tillbaka
fastighetsbildningskommittén sysselsatt
med att omarbeta bestämmelserna om

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Om utredning ang. lantbruksnämndernas avskaffande m. m.

delning av jord på landet. Jag hoppas
att dessa bestämmelser skall kunna ändras
så, att också sammanläggning kan
komma in på ett mera positivt sätt än
tidigare. Kommittén förväntas kunna
framlägga sina förslag i varje fall inom
ett par år, och man får då se hur mycket
förfarandet kan förenklas.

Det föreslås i motionen, att man skall
överlämna rationaliseringsarbetet, d. v. s.
de uppgifter som åvilar lantbruksnämnderna
i fråga om fastighetsbildning,
sammanläggning, komplettering m. m.
av fastigheter, till lantmäteristyrelsen.
Med anledning härav vill jag rekommendera
motionärerna att läsa vad lantmäteristyrelsen
anför i sina petita till
nionde huvudtiteln. Styrelsen säger att
den har tillgång till så liten personal,
att man inte kan hinna med arbetet
utan har ådragit sig en omfattande eftersläpning.
Skulle man då också lägga på
styrelsen lantbruksnämndernas uppgifter,
skulle eftersläpningen bli än större Det

brukar ofta erinras om att den nuvarande
organisationen för med sig så
stora merkostnader. Naturligtvis kan
det bli någon merkostnad, men när man
sätter in kritiken på denna punkt, förefaller
det nog, som om man utgår från
att om lantmäteristyrelsen övertar den
yttre rationaliseringen och hushållningssällskapen
de uppgifter, som lantbruksnämnderna
har när det gäller den inre
rationaliseringen, skulle det inte kosta
något nämnvärt. Men det förstår väl var
och en, att detta är att räkna alltför
lättvindigt på dessa uppgifter.

Till sist vill jag ta upp en sak, som
lantbruksstyrelsen varit inne på och
som jag tror är riktig. Styrelsen yttrar
att hushållningssällskapen numera är
tämligen fristående organisationer, som
arbetar ganska fritt. Skulle det bli fråga
om ett mera väsentligt överförande
från lantbruksnämnderna av deras verksamhet
med den inre rationaliseringen
till hushållningssällskapen, är det klart
att staten kommer att begära större kontroll
över sällskapens verksamhet och
på det sättet i större utsträckning binda
hushållningssällskapen.

Jag har slutligen, herr talman, den
uppfattningen, att det är riktigt vad lantbruksstyrelsen
säger, nämligen att både
lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen
har sina stora, avgränsade
uppgifter. På grund av den omfattande
förändring som sker inom jordbruket
till följd av avflyttning och den starka
mekaniseringen, vilket medför stort
behov av upplysnings- och kursverksamhet,
har såväl lantbruksnämnderna som
hushållningssällskapen en stor uppgift
att fylla till landets fromma. Jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall inte yttra mig
om lantbruksnämndernas vara eller icke
vara. Det är väl så att man har lyckats
vid i vissa län och mindre väl i andra.
Men det är en sak som redan från början
påtalades här i riksdagen, och det
är frågan om lantbruksnämndernas och
länsbostadsnämndernas kompetensområden.
Vad vi då befarade har besannats.

Om en jordbrukare söker statligt stöd
för att bygga bostad, skall först lantbruksnämnden
och sedan länsbostadsnämnden
yttra sig. Om lantbruksnämnden
ur sina synpunkter, ur jordbruksrationaliseringssynpunkter
o. s. v., anser
att byggnadsföretaget inte är lämpligt,
blir det avslag, oavsett hur dålig
bostad vederbörande jordbrukare än
kan ha. Jag för min del påpekade redan
vid tillkomsten av lantbruksnämnderna,
att detta inte kunde vara ett sakernas
tillstånd som är gott. Erfarenheten
har nog visat, att det blir en dragkamp
mellan dessa nämnder och kanske
också fastighetsägaren. När lantbruksnämnden
avstyrkt en framställning om
lån, måste länsbostadsnämnden göra sig
den frågan: Skall familjen alltjämt bo
i en dålig bostad? Hur skall man bära
sig åt för att den skall få eu någorlunda
dräglig bostadslägenhet?

Ja, i en hel del fall går det så till, att
dessa arma människor får lov att avstycka
ett tomtområde från sin jordbruksfastighet.
Gör en jordbrukare det,
kan han bygga en ny bostad åt sill fa -

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. utformningen av statens lantbrukskemiska laboratorium

milj. Om lian alltså kringgår lagen på
det sättet lyckas det, annars inte.

Den här saken borde rättas till så
fort ske kan. Jag för min del anser, att
antingen bör lantbruksnämnderna avgöra
en sådan bostadsfråga eller också
länsbostadsnämnderna. Den tudelning
som nu förekommer är minst sagt mindre
lyckad.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Jag vill helt instämma i
vad herr Näsström här har sagt. Han
är ordförande i en länsbostadsnämnd
och ser det ur den synpunkten, och jag
är med i en lantbruksnämnd och ser det
ur den synpunkten, och vi kommer till
precis samma resultat. Jag tror att det
är mycket besvärligt för både länsbostadsnämnder
och lantbruksnämnder att
ha det som det är, och jag anser det
mycket angeläget att man kommer fram
till en översyn av bestämmelserna och
även kan avge förslag, som på ett mera
rationellt sätt klarar upp denna gränsdragning.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Ang. utformningen av statens lantbrukskemiska
laboratorium

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av väckt motion
angående den definitiva utformningen
av statens lantbrukskemiska laboratorium.

I en inom första kammaren väckt, till
jordbruksutskottet hänvisad motion, nr
232, av herr Osvald, hade yrkats, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om förslag till
1958 års riksdag rörande den definitiva
utformningen av statens lantbrukskemiska
laboratorium samt angående ny institutionsbyggnad,
personalbehov och utrustning
för laboratoriet.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet anfört:

»Enligt vad utskottet inhämtat har chefen
för jordbruksdepartementet jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 maj
1957 tillkallat en sakkunnig för att verkställa
utredning och avge förslag rörande
den statsunderstödda lantbrukskemiska
analys- och kontrollverksamheten ävensom
rörande behovet av personal, utrustning
och lokaler vid statens lantbrukskemiska
laboratorium. Av de för utredningsarbetet
lämnade direktiven framgår,
att utredningen bör bedrivas skyndsamt.
Med hänsyn till det anförda torde motionärens
framställning icke böra föranleda
något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet hemställer sålunda, att motionen
I: 232 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.»

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Jag vill inte underlåta
att säga några ord i anledning av detta
utlåtande. Den kemiska kontrollverksamheten
utgör ju ett mycket viktigt led
i många olika grenar av jordbruksvetenskaplig
forskning, och det är därför
för jordbruksforskningen och därmed
också för jordbruket av mycket stort intresse,
att den kemiska kontrollverksamheten
verkligen motsvarar de krav,
som man nu måste ställa på den. Den
nuvarande kemiska kontrollanstalten,
alltså statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
arbetar ju för närvarande
under mycket otillfredsställande förhållanden
både i fråga om lokaler och utrustning
samt dessutom också i fråga
om tillgängliga personalresurser. Det var
i avsikt att råda bot på bristfälligheterna
på detta område, som riksdagen år
1956 fattade beslut om en sådan förändring
av den kemiska kontrollverksamheten,
att analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt skulle sammanföras till
en anstalt och förläggas till Ultuna. Det
principbeslutet fattades som sagt av
riksdagen år 1956. Sedan dess har emellertid
ingenting blivit gjort.

Nu har i remissyttrandena från lantbrukskemiska
kontrollanstalten bland
annat framhållits, att »ur både anstaltens
och dess personals synpunkter är

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. försäljning av f. d. skolhemmanet Slogstorp 6'' i Malmöhus lan

det fördelaktigt att förkorta perioden av
ovisshet så mycket som möjligt och att
få ett beslut vid 1958 års riksdag angående
det nya laboratoriets definitiva utformning,
den nya institutionsbyggnaden,
personalbehovet och utrustningen».
Jag vill tillägga att lantbrukshögskolans
lärarkollegium, som ju i detta fall måste
sägas vara i allra högsta grad sakkunnigt,
anför att det både för analyslaboratoriet
och för kontrollanstalten
»är oundgängligen nödvändigt att lokalfrågan
snarast löses».

Det var alltså i syfte att snabbt få en
lösning på denna fråga som jag tillät
mig att motionera i ärendet. Nu har det
som utskottet här meddelar tillkallats
en utredningsman — det skedde i maj
detta år — med uppdrag att skyndsamt
utreda frågan om förläggningen och
utrustningen av denna anstalt. Det är i
och för sig mycket tacknämligt att man
får en skyndsam utredning. Vad som
möjligtvis kan sägas vara något oroande
är det som har yttrats av jordbrukshögskoleutredningen,
vilken meddelar att
frågan om den lantbrukskemiska kontrollanstalten
också har samband med
en del av de utredningsuppdrag som
jordbrukshögskoleutredningen har fått
sig anförtrodda. Det kan ändock inte i
längden få fortsätta på det viset, att utredningen
skall stå i vägen för en ytterligt
nödvändig upprustning av den
jordbruksvetenskapliga forskningen.

Jag skall, herr talman, inte framställa
något yrkande, men jag skulle gärna vilja
rikta en enträgen vädjan till jordbruksministern
att tillse, att den utredning,
som nu är tillsatt, snarast måtte
färdigställas, så att man kan få en proposition
om den lantbrukskemiska kontrollverksamheten
till 1958 års riksdag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 36, i anledning
av väckta motioner angående utredningar
och förslag på trädgårdsnäringens

område m. m., bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets utlåtande
nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar in. in., såvitt avser
Åstad l1 i Östergötlands län in. fl. fastigheter.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Ang. försäljning av f. d. skolhemmanet
Slogstorp 61 i Malmöhus län

I en till riksdagen avlåten proposition,
nr 15, hade Kungl. Maj:t under punkten
4 föreslagit riksdagen att medgiva, att
f. d. skolhemmanet Slogstorp 61 i Hanv
marlunda socken, Malmöhus län, finge
försäljas till egendomens arrendator Arvid
Jönsson för en köpeskilling av 91 000
kronor samt på i huvudsak de villkor i
övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
framställning under förevarande punkt.

Reservation hade anmälts av herr
Franzén, som dock ej antytt sin mening.

Herr FRANZÉN (ep):

Herr talman! När detta utskottsutlåtande
justerades, anmälde jag blank reservation
under punkterna 3 och 4. Att
jag reserverat mig beror inte på att jag
har en annan uppfattning än jordbruksutskottet,
utan det beror på att jag vill
framföra vissa principiella synpunkter.

Uppskattningsnämnden, som värderat
gårdarna och en gång tidigare gjort en
värdering, och riksdagen bär år 1954
beslutat i ärendet. Senare har uppskattningsnämnden
räknat upp köpeskillingarna
med 5 procent. En delegation från
utskottet har besökt gårdarna och kommit
till den uppfattningen, att priset
var för lågt. Jag föreställer mig, att det

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. försäljning av f. d. skolhemmanet Slogstorp 61 i Malmöhus län

måste vara mycket svårt för uppskattningsnämnden,
som väl har att följa de
principer som riksdagen härvidlag har
fastslagit, att en gång och två gånger
fastställa ett visst värde och sedan, när
riksdagen säger att det är för lågt, komma
fram till någon saklig motivering för
högre uppskattning nästa gång. Jag föreställer
mig också, att det är mycket
svårt för en delegation att komma till
ett absolut bestämt värde. Jag underskattar
givetvis inte erfarenheten hos den
delegation från utskottet, som varit utsänd,
men det måste vara mycket svårt
för eu delegation, som besöker en gård
kanske en eller två timmar, att i detalj
värdera gården lika noggrant som en
uppskattningsnämnd, som använder
kanske flera dagar för värderingen. Och
jag har även svårt att förstå, hur uppskattningsnämnden
skall kunna komma
till annat resultat så länge samma metod
användes.

. I det fall som behandlas under punkt
3 — Slogstorp 61 — har uppskattningsnämnden
värderat jorden till 3 800 kronor
per hektar. Delegationen anser, att
detta är för låg summa. På Starrarp har
uppskattningsnämnden värderat jorden
till 3 000 kronor per hektar. Delegationen
anser att också detta pris är för
lågt. Uppskattningsnämnden uttalar, att
egendomen är belägen i en »karg och
mager bygd». Det tycker jag är underligt,
när den ligger i Skåne, men det
måste väl vara så. Om en jord som är
mager betalas med 3 000 kronor per
hektar, anser jag emellertid att det är
ett högt pris.

Beträffande Starrarp 8 heter det, att
byggnadsbeståndet på huvudgården är
i huvudsak gammalt och otidsenligt och
att ett garage och värmeledningsanläggning
i boningshuset m. m. tillhör arrendatorn.
Det finns ingen skog att tala
om på Starrarp.

Men nu skall jag säga några ord om
punkt 2, som vi nyss beslöt om. Den avsåg
Skyllinge 2 i Östergötlands län. Där
är jorden värderad till 1 830 kronor per
hektar. Delegationen har sagt att detta
är för högt pris: vi skall slå ner priset
och sälja egendomen billigare. Där finns

det ändå — utom 34 hektar åker — nära
17 hektar betesmark och en hel del
skog. Jag föreställer mig att delegationen
menar att det är skogen som har
värderats för högt.

Jag kommer, när jag sammanfattar
detta, fram till att det är oerhört svårt
för riksdagen att i ett visst fall säga,
att jorden värderats för lågt eller för
högt. Jag tror att vi bör lita på uppskattningsnämnderna,
som ändå värderar
efter de principer som riksdagen
fastslagit. Om vi vill att en uppskattningsnämnd
skall komma till annat resultat,
måste vi ändra de fastställda principerna
för värderingen.

Man kan säga, att taxeringsvärdena är
högre än de köpesummor som arrendatorerna
skall betala. Men fastighetstaxeringen
bygger inte på en så detaljerad
värdering som uppskattningsnämndens,
utan sker mera schablonmässigt. Jag
tror därför att man inte skall fästa så
stort avseende vid taxeringsvärdet.

Jag för min del har mycket svårt att
förstå denna kritik mot uppskattningsnämnderna.
Skall priset på fastigheterna
bli högre, måste vi också ändra principerna
för värderingen. Herr talman!
Jag har velat framföra dessa synpunkter,
men jag har intet yrkande.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Jag tror att i sådana här
saker får man försöka använda det sunda
bondförståndet, som det brukar sägas,
och gå fram efter vissa grunder.
Det är kanske frestande att acceptera den
föregående talarens uppfattning. Han säger
att vi har en värderingsnämnd, som
har tagit god tid på sig att gå igenom
och värdera en fastighet, och sedan kommer
en delegation från jordbruksutskottet
och är på platsen två eller tre timmar,
och den kan naturligtvis inte i detalj
göra en värdering. Jag har varit med
i denna delegation och i någon tidigare.
Dessa delegationer har varit sammansatta
av utskottsledamöter, soin har varit
med i många år och som sålunda
haft god erfarenhet av dessa saker. Vi
har kommit till samstämmiga resultat efter
våra värderingar och överläggningar.

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. försäljning av f. d. skolhemmanet Slogstorp 6'' i Malmöhus lan

Vi har handlat efter bästa förstånd då vi
framfört våra synpunkter. Om de är riktiga
eller inte tillkommer inte oss att bedöma,
men i de fall vi har framlagt våra
synpunkter i jordbruksutskottet har
utskottet följt delegationens förslag. Herr
Franzén var med i utskottet, och han har
varit med förut när delegationer framlagt
sina betänkanden. Han var med när
utskottet sakbehandlade frågan. Det förvånar
mig att han då ingenting hade att
invända, utan det var först när vi skulle
justera utlåtandet, som han kom med sina
principiella synpunkter.

Herr talman! Eftersom herr Franzén
gick tillbaka till de två fall, som behandlas
i punkterna 2 och 3 i utlåtandet,
skall jag också be att få gå tillbaka till
dem och göra jämförelser. Vi bör väl
kunna utgå ifrån att taxeringsvärdena
utgör en norm, som genom taxeringsnämnderna
och genom de förberedande
nämnderna ändå är acceptabla när det
gäller fastighetsvärdet i orten. När det
gäller punkt 2 där kammaren har bifallit
utskottets förslag, vill jag erinra om
att det nya taxeringsvärdet var 116 500
kronor och försäljningsvärdet 134 000
kronor, men utöver detta försäljningspris
skulle en klappalättstämpling värd 25 000
kronor tas undan. Lägger man det till
134 000 kronor, kommer man avsevärt
över det taxeringsvärde som är fastställt
för egendomen.

När vi kommer till egendomen under
punkt 3, Skogstorp, blir förhållandet helt
annat. Där understiger försäljningssumman
taxeringsvärdet. Det visar sig att
det nya taxeringsvärdet är 100 400 kronor
och försäljningssumman är 91 000
kronor. Denna summa anser vi ligga för
långt under taxeringsvärdet med hänsyn
till förhållandena i orten. Efter den värdering
vi har gjort vid ett besök på trakten
har vi kommit fram till att detta
pris är för lågt, liksom också fallet är
när det gäller egendomen Starrarp under
punkt 4.

Vi har därför kommit till det resultatet,
att riksdagen bör avslå dessa framställningar.
Nya värderingar och nya
förslag får föreläggas riksdagen ett annat
år.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr FRANZÉN (ep):

Herr talman! Jag har inte, herr Jonsson,
anmärkt på delegationen. Jag endast
ifrågasätter, om inte en värderingsnämnd,
som har längre tid på sig att i
detalj värdera fastigheterna, ändå måste
ha större möjlighet än en delegation,
som besöker en plats någon timme för
värderingen. Det är det jag har sagt.

Herr Jonsson gjorde vidare en invändning
emot att jag icke ställde något yrkande
vid sakbehandlingen i utskottet.
Det gjorde jag inte, men diskussionen
rörde sig i utskottet om dessa saker. Jag
var kritisk redan då, men jag ställde intet
yrkande. Jag har väl ändå rättighet
att anmäla en blank reservation när vi
justerade ärendet? Vi brukar använda
det förfaringssättet i utskottet, att vi får
göra det 24 eller 48 timmar efter justeringen.
Det är bara detta jag har gjort.

Herr WOLGAST (ep):

Herr talman! Jag har här intet annat
yrkande än om bifall till utskottets förslag,
men då herr Jonsson kom in på
vissa spekulationer angående taxeringsvärdena
kan jag inte underlåta att ge uttryck
åt diverse reflexioner, som jag
gjorde när jag läste detta utskottsutlåtande.

Jag vill inte säga att utskottet betraktar
taxeringsvärdena såsom normgivande,
och det är ju mycket bra, herr Jonsson.
Men som stöd för sin uppfattning har
dock utskottet åberopat taxeringsvärdet.
Bevisvärdet av detta undanrycker emellertid
utskottet självt då det i ett fall anser
sig nödsakat att sälja nästan oberoende
av taxeringsvärdet. Då var försäljningsvärdet
för högt. Och i ett annat fall
var det för lågt.

Var och en av oss, som deltagit i taxeringsarbete,
får väl lov att medge, att
taxeringsvärdena visst inte är så värst
objektiva, om man gör en jämförelse
med det resultat värderingsnämnden
kommit till och det värde som sedan delegationen
ifrån jordbruksutskottet kommit
till. Jag tror mera på båda dessa in -

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. försäljning av f. d. skolhemmanet Slogstorp 61 i Malmöhus län

stanser än jag tror på de beredningsnämnder
som utförde taxeringsarbetet.

Vi vet ju hur det har gått till. Vi har
från taxeringsmyndigheterna helt enkelt
fått ett föreläggande att jordbruksvärdena
skall stiga med så och så många procent.
Hade inte vederbörande nått det
resultatet fick man i fastiglietstaxeringsnämnderna
lov att justera beloppen och
på tämligen godtyckligt sätt placera ut
de höjda värdena så att man kom fram
till de 60, 63 eller 65 procent, som man
åstundade. Jag kan inte se att det kan
finnas så stor objektivitet i detta.

När jag satt med i fastighetsprövningsnämnden
kunde jag likaledes se de väldiga
divergenser, som fanns mellan de
olika beredningsnämnderna, och man
kunde se att det var mycket oriktiga resultat
som hade kommit fram. Jag tror
att man då det gäller bedömningen av
värdena just efter taxeringsvärdena bör
vara försiktig.

Vidare vill jag påpeka att man när det
gäller fastighetstaxeringen dock rör sig
med femårsperioder. Under en sådan
femårsperiod kan man alltid göra den
iakttagelsen, att jordbruksfastigheter av
sämre beskaffenhet faller i pris och till
slut har svårt att uppnå taxeringsvärdena.
Dessa sämre jordbruk måste många
gånger säljas under de åsatta värdena.

Jag bär velat göra denna reflexion
med anledning av att taxeringsvärdena
åberopats. Jag tror att det skulle vara
bra inte bara i detta utan även i andra
sammanhang, då det gäller värdering
över huvud taget vid jordförsäljning och
vid jordköp, om man kunde få ett mera
enhetligt statligt instrument, som på olika
områden skulle kunna åstadkomma
en mer objektiv värdesättning.

Jag har inte något särskilt yrkande
utan instämmer i yrkandet om bifall till
utskottets förslag.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag anser, att vad herr
Wolgast här sagt om beredningsnämndernas
arbete icke bör stå oemotsagt i
kammarens protokoll. För min del måste
jag säga, att så långt min erfarenhet

räcker har beredningsnämnderna utfört
ett mycke samvetsgrant och objektivt
arbete. Det har ingalunda gått till på
det sättet, att beredningsnämnderna
schablonmässigt på order från högre ort
generellt har höjt fastighetsvärdena med
vissa procent, utan varje fastighet har
bedömts för sig, sakligt och alldeles oberoende
av de bestämmelser, som eventuellt
kan ha kommit. Dessa procenttal
som herr Wolgast nämnde har ju grundat
sig på de försäljningsvärden, som
under den gångna perioden uppnåtts.
Den liöjningsprocent, som har kommit
fram, är alltså statistiskt underbyggd.

Även om man inte på kronan eller
hundrakronan kan säga, att ett taxeringsvärde
är det riktiga för en fastighet,
så ger det dock en viss antydan. Ett
taxeringsvärde, som ligger i närheten av
till exempel 100 000 kronor, ger en antydan
om att ett försäljningsvärde, som
ligger avsevärt under det, måste anses
vara för lågt.

Herr talman, jag liar ansett, att detta
bör komma till kammarens protokoll.

Herr WOLGAST (ep):

Herr talman! Jag vill inte betvivla, att
beredningsnämnderna har gjort så gott
de kunnat, men nog fanns det klara direktiv
just på grund av den statistik,
som förelåg. Och när det gäller statistik
vet vi ju, herr Spetz, hur vi skall karakterisera
den — den beror helt och
hållet på det material, som legat till grund
för statistiken. Sannolikheten av att man
räknat fram de riktiga medelvärdena beror
på den spridning, som materialet
har. Var och en, som har tagit del av
det i sin hemort, har funnit, att spridningen
i försäljningspriserna och i den
procentuella stegringen är mycket stor,
och att man därför ingalunda här kan
dra några säkra slutsatser.

Det går inte att bara säga, att allting
är statistiskt grundat. Man kommer fram
till vissa värden, som visst inte bär något
annat än det mer eller mindre osannolikas
prägel, men som man, eftersom
det inte finns några andra siffror, ändå
får lägga till grund.

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. försäljning av kronoegendomen Starrarp 81 i Malmöhus län

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Eftersom det har blivit
debatt om försäljningsärendena, vill jag
också säga några ord. Jag har nämligen
fått förtroendet av jordbruksutskottet att
vara med i de delegationer, som rest ut
och besiktigat gårdarna, och jag har
därför någon erfarenhet på området. Jag
har dock inte varit med vid granskningen
av de försäljningsärenden, som det
under de här båda punkterna är fråga
om.

Jag vill då först vitsorda, att vi från
delegationernas sida har en mycket stor
respekt för den värdering, som utföres
av vederbörande uppskattningsnämnder.
Den förefaller att utföras efter mycket
noggranna regler, där man försöker få
en så objektiv värdering av fastigheterna
som möjligt. Men det hindrar inte, att vi
från jordbruksutskottets sida och från
delegationernas sida kan komma till ett
annat resultat än det, som föreligger i
propositionen.

Jag kan inte underlåta att säga några
ord om den punkt, som nyss behandlades
och avgjordes utan ett ords debatt.
Det gällde en fastighet i Östergötlands
län, där jordbruksutskottet ändrat på
Kungl. Maj:ts förslag. Vid delegationens
besiktning och vid de undersökningar,
som företagits, innan delegationen besökte
gården, har man kommit fram till
en ganska bestämd uppfattning om att
här hade uppskattningsnämnden kommit
till ett pris, som inte kunde anses
riktigt med hänsyn till byggnadernas
tillstånd och jordens beskaffenhet m. m.
Där föreslog därför jordbruksutskottets
delegation en ändring av förslaget, vilken
också nyss har bifallits av kammaren.

När det gäller de båda fastigheterna i
Malmöhus län, den som vi nu behandlar
under punkt 3 och den som vi kommer
att behandla under punkt 4, föreligger,
som redan sagts, det förhållandet, att
ärendena en gång tidigare har behandlats
här i riksdagen. År 1952 hade fastigheten
Slogstorp av uppskattningsnämnden
värderats till 86 700 kronor. 1954
ansåg riksdagen, att priset var för lågt.
Vad gör då uppskattningsnämnden, som

får ärendet återremitterat till sig? Jo,
den anser, att det inte finns någon anledning
att ändra på värderingen från
1952, men med hänsyn till penningvärdets
fall höjer den saluvärdet med 5 procent.
För folk, som något sysslar med
fastighetsvärdering och fastighetsförsäljning,
förefaller det ju ganska egendomligt,
att ett sådant förslag kommer tillbaka
efter fem år. Med tanke på den utveckling
som skett på detta område kan
det inte vara riktigt att man nöjer sig
med en höjning med 5 procent av ett pris
som tidigare underkänts. När därtill
kommer, att taxeringsvärdet i båda de
fall, som det är fråga om, ligger en bra
bit över det föreslagna försäljningsvärdet,
är det väl inte egendomligt, om jordbruksutskottet
vidhåller sin inställning
från 1954, att värderingen här har kommit
till ett för lågt belopp. Därför bör
hela försäljningsfrågan bli föremål för
ny behandling.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i den
nu ifrågavarande punkten hemställt.

Punkten 4

Ang. försäljning av kronoegendomen
Starrarp 81 i Malmöhus län

Under punkten 5 i propositionen nr 15
hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
medgiva, att av kronoegendomen Starrarp
81 med tillhörande fastigheter i
Fränninge socken, Malmöhus län, finge
säljas dels huvudgården Starrarp 81 till
Wille Lagnebo och Evy Lagnebo för en
köpeskilling av 58 000 kronor, dels ägolotten
Starrarp 88, varav 2,5 hektar till
Axel Johansson och Astrid Johansson för
en köpeskilling av 5 360 kronor samt
4,68 hektar till Gunnar Kristiansson och
Martha Kristiansson för en köpeskilling
av 9 240 kronor, allt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1) avslå Kungl. Maj:ts försäljningsför -

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. försäljning av kronoegendomen Starrarp 81 i Malmöhus län

slag i vad avsåge huvudgården Starrarp

81;

2) medgiva, att ett område om 2,5
hektar av ägolotten Starrarp 83 finge säljas
till Axel Johansson och Astrid Johansson
för en köpeskilling av 5 360 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit;

3) medgiva, att ett område om 4,68
hektar, utgörande återstående del av ägolotten
Starrarp 88, finge säljas till Gunnar
Kristiansson och Martha Kristiansson
för en köpeskilling av 9 240 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.

Reservation hade anmälts av herr
Franzén, som likväl ej antytt sin åsikt.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep):

Herr talman! Jag avstod från att begära
ordet under närmast föregående
punkt, men jag lyssnade med mycket
stor uppmärksamhet till debatten och
vill nu säga några ord i denna fråga.

När detta ärende förra gången var
uppe i riksdagen, beslöt man att återremittera
frågan till värderingsnämnden
för ny värdering. En sådan har också
nu ägt rum. Värderingsnämnden har
emellertid även denna gång åsatt egendomen
ett värde, som jordbruksutskottet
inte kunnat godta.

Jag känner väl till egendomen Starrarp.
Själv tillhör jag värderingsnämnden
i Kristianstads län. Starrarp ligger
visserligen i Malmöhus län, men domänintendenten
där anmodade mig att tillsammans
med Malmöhus läns värderingsnämnd
titta på egendomen. Han ville
nämligen veta, om man värderar på
ett annat sätt i Malmöhus län än vi gör
i Kristianstads län. Jag kom emellertid
till det resultatet, att värderingsmännen
i Malmöhus län värderar egendomen
precis så som vi skulle ha gjort i Kristianstads
län.

Jag vill erinra om att det på denna
egendom är nödvändigt att göra betydande
reparationer på byggnadsbeståndet,
eftersom underhållet betydligt eftersatts.
Enbart boningshuset behöver
repareras för 34 000 kronor. Arrenda -

torn har själv gjort en del förbättringar
på boningshuset. Han har dragit in
en liten värmeledning bl. a. Men jag
tror ändå inte att man skulle kunna förmå
någon anställd att bo i huset utan
att stora reparationer först finge göras.

Nu gör man gällande att denna egendom
är för lågt värderad. Många här i
kammaren tror kanske att denna egendom,
därför att den ligger i Skåne, i
Malmöhus län, består av ypperlig jord.
Jag vill då tala om, att den ligger på
Linderödsåsen, omgiven av skog och
backar, och att jorden är mycket ojämn
till kvaliteten. Den bästa jorden ligger
i dalarna, men där är inte tillräckligt
dränerat, och dräneringsarbeten behöver
göras för omkring 15 000 kronor.

Det är ganska egendomligt, att jordbruksutskottet
på detta sätt vill nonchalera
det resultat som en värderingsnämnd,
som sysslar med ärenden av
denna art året runt, kommit till. Domänverket
anser som sagt att saluvärdet
är skäligt, men har överklagat det höjda
taxeringsvärdet, då man anser att
egendomen blivit för högt taxerad.

Nu anser jordbruksutskottet, att försäljningsvärdet
är för lågt. Här har i
dag upplysts om att en delegation från
utskottet varit och tittat på egendomen.
Varför har inte denna delegation angivit,
vad den anser att egendomen bör
kosta? Det hade väl bara varit tillbörligt,
att utskottets delegation lagt fram
en siffra i stället för att bara säga att
egendomen är för lågt värderad. Det
blir olidligt i fortsättningen för dem,
som har att svara för värderingen av
kronans egendomar, om vi nu skulle följa
utskottets förslag.

Domänverkets representanter, domänintendenterna,
kommer att känna sig
mycket illa berörda av vad som här
sker. Alla, eller åtminstone största delen
av dem, har ju agronomutbildning, och
det kan väl tyckas, att de skulle besitta
tillräckliga kunskaper för att värdera en
sådan egendom, som det här är fråga
om, så att man inte från riksdagens sida
skall behöva säga, att värderingen
inte är till fyllest.

Jag vill vidare erinra om en annan

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

Ang. försäljning av kronoegendomen Starrarp 81 i Malmöhus län

försäljningsfråga som var uppe här i
riksdagen i våras. Det gällde den gången
försäljning till Malmö stad av en
egendom strax utanför staden. Marken
på den egendomen kan nog sägas tillhöra
Malmöhus läns bästa jordar.
Malmö stad skulle nu köpa den marken
dels för att ha den till en idrottsplats
och dels för annat ändamål. Det var
den gången mycket bråttom, och man
ville att ärendet skulle avgöras omedelbart.
Egendomens taxeringsvärde hade
höjts avsevärt, men man ville inte avvakta
att det skulle definitivt fastställas,
utan försäljningen skulle komma
till stånd genast. Egendomen såldes
också till Malmö stad för ett mycket
billigt pris. Man motiverade det med att
Malmö stad hade avstått mark till ett
flygfält, varför man ansåg att staden i
gengäld borde få köpa denna mark billigt.
Men Malmö stad hade väl ändå i
vanlig ordning fått ersättning för den
mark som staden tidigare hade sålt.

Naturligtvis kan det ibland vara befogat
med en dylik utbytesaffär. Faktum
är väl dock att en stad som köper en
egendom har större möjligheter att klara
finanserna än en jordbrukare som
kanske är skuldsatt upp över öronen
och övertar en egendom på en sådan
ås som det här är fråga om. Jordbrukaren
tvingas ju nu att erlägga ett betydligt
högre pris än vad värderingsmännen
från början föreslagit. Taxeringsvärdet
har höjts från 65 700 kronor
till 97 800, alltså med 32 000 kronor.
Domänverket har förklarat att man inte
kan godta den höjda taxeringen och
har yrkat på en avsevärd nedsättning
av densamma.

Jag skall inte här fortsätta den debatt
som förekom under föregående
punkt angående beredningsnämndernas
värderingar. Jag vill bara konstatera,
att även om värderingsnämnderna naturligtvis
alltid handlar efter bästa förstånd,
så kan de ju någon gång göra
sig skyldiga till ett misstag. Det bevisas
ju bl. a. av det faktum, att många
värderingar ändras av prövningsnämnderna
eller bögre instans. Det är ju
bara mänskligt, ty alla kan begå fel.

Man kan naturligtvis inte heller frita
domänverkets värderingsmän för att
kanske någon gång kunna ta fel. Här är
det dock ett faktum, att denna egendom
värderats på nytt sedan den första
värderingen underkänts. Inte heller vid
den andra värderingen kunde man emellertid
komma fram till högre pris än
vad man från början åsatt egendomen
med tillägg för den skedda penningvärdeförsämringen.

Både boningshuset och uthusen på
Starrarp är i Behov av stora reparationer.
Om egendomen nu inte säljs utgår
jag ifrån att man blir tvungen att utarrendera
den. Då måste domänverket
säkerligen punga ut åtskilligt med
pengar för att göra de nödvändiga reparationerna
på byggnaderna och sätta
dem i stånd på sådant sätt, att de fyller
de anspråk som man numera ställer.

Jag anser, herr talman, att riksdagen
bör bifalla Kungl. Maj :ts proposition i
denna del. Jag hemställer därför om bifall
till densamma.

Herr ANDERBERG (s):

Herr talman! Det har under punkt 4
av detta utlåtande varit en ingående diskussion
om de principer som tillämpas
vid värderingar av sådana egendomar
som det här är fråga om.

1954 års riksdag ansåg, att det värde,
som uppskattningsnämnden kommit fram
till år 1952, var för lågt, varför ärendet
återremitterades. Värderingsnämnden
höjde sedan värdet med 5 procent. Mellan
åren 1952 och 1957 har det emellertid
skett en väsentligt högre jordvärdestegring
på grund av penningvärdeförändringen.
Av den anledningen har taxeringsvärdet
också höjts.

Den föregående talaren gjorde gällande,
att byggnadsbeståndet på denna
egendom skulle vara mycket dåligt. Ingen
av ledamöterna i den delegation från
jordbruksutskottet som var nere och tittade
på egendomen kunde emellertid
finna att boningshuset skulle vara så dåligt
soin herr Elofsson gjorde gällande.
Man ansåg tvärtom att byggnadsbeståndet
var medelgott, varför någon siink -

Nr 25

Onsdagen den 13 november 1957

Ang. försäljning av kronoegendomen Starrarp 81 i Malmöhus län

ning av värdet av den anledningen inte
borde ske. Beredningsnämndens ordförande
i distriktet är en gammal kommunalman
från socknen. Han har deltagit
i värderingsarbetet vid flera olika tillfällen
och har alltid mycket omsorgsfullt
skött sina uppdrag. Fastighetsberedningsnämnden
föreslog en höjning av
taxeringsvärdet till 97 800 kronor, medan
uppskattningsnämnden hade värderat
fastigheten till 58 000 kronor. Då förslag
förelåg om försäljning blev det ingående
diskussion av ärendet. Fastighetstaxeringsnämnden
beslöt därefter enhälligt
att fastställa beredningsnämndens
förslag.

Domänstyrelsen klagade hos fastighetsprövningsnämnden.
Efter undersökning
fastställde även prövningsnämnden
det av beredningsnämnden föreslagna
taxeringsvärdet. Detta värde har alltså
inte satts på en höft utan efter undersökning
av förståndiga människor, som
har sysslat med jordbrukstaxering i dessa
trakter och väl känner bygden och
dess förhållanden. Jag kan försäkra kammaren,
att det inte följts andra principer
i detta fall än i alla andra fall inom
detta distrikt, ty jag har själv varit fastighetstaxeringsnämndsordförande
i distriktet.

Jag kan inte finna att här har begåtts
någon mannamån, och att uppskattningsnämnden
har tagit så lätt på saken, att
den endast höjt beräkningen med 5 procent
och sagt att det är nog, det kan
jag inte finna riktigt. Jag har sällan sett
något försäljningsärende i jordbruksutskottet,
där det varit så stor skillnad
mellan försäljningsvärde och taxeringsvärde.
Försäljningsvärdena brukar ligga
15 å 20 procent över taxeringsvärdena,
det har nog var och en som sysslat med
dessa saker sett, och då kan jag inte
finna annat än att man här har kommit
för lågt i värderingen.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

kets egna byggnadssakkunniga föreslagit
31 000 kronor till reparationer?

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att med anledning
av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt beträffande
mom. 1 av utskottets i den nu föredragna
punkten gjorda hemställan samt
särskilt angående mom. 2 och 3.

I fråga om mom. 1, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels bifall till utskottets
hemställan, dels ock bifall till
Kungl. Maj :ts ifrågavarande försäljningsförslag.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Elofsson, Gustaf, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 38 punkten
4 mom. 1, röstar
Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles Kungl. Maj:ts ifrågavarande
försäljningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. 2 och 3 hemställt.

Punkten 5

Utskottets hemställan bifölls.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep):

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Anmäldes statsutskottets förslag till
föregående talare: Om byggnadsbestån- riksdagens skrivelse, nr 366, till Konungdet
är så bra, varför har då domänver- en i anledning av Kungl. Maj:ts proposi -

Onsdagen den 13 november 1957

Nr 25

tion med förslag angående visst lotteriförfarande
i samband med återbetalning
av överskjutande preliminär skatt.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 154 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 367, i anledning av väckta motioner
angående utredningar och förslag på
trädgårdsnäringens område m. m.;

nr 368, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m., såvitt avser
Fettjestad Ågården 21 i Östergötlands län
m. fl. fastigheter; och

nr 369, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m., såvitt avser
Åstad l1 i Östergötlands län m. fl. fastigheter.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och bordlädes en av herr Johansson,
Theodor, under sammanträdet
till herr talmannen avlämnad av honom
och herr Andersson, Torsten, undertecknad
motion, nr 558, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till en kampanj för lönsparande.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.06.

In fidem
G. H. Berggren