Onsdagen den 11 Maj 1870 (Riksdagens protokoll 1870:511)

Onsdagen den 11 Maj 1870.

Kammaren sammanträdde kl. 10 förmiddagen.

Justerades fem protokollsutdrag för den 10 dennes ock protokollet
för den 27 sistlidne April eftermiddagen.

Sedan Herr (trefven och Talmannen tillkännagifvit, att Herr
Statsrådet von Ehrenheim anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts nådiga
befallning till Kammaren aflemna en Kongl. Skrifvelse;
framträdde Herr Statsrådet och öfverlemnade till Herr Grefven och
Talmannen Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse i fråga om förnyad lönereglering
för indelta arméen.

Härefter blef den Kongl. Skrifvelsen föredragen och bordlagd.

Grefve Wachtmeister, Axel Fredrik: Efter uppdrag får
jag anmäla, att Grefve Axel Knut Wachtmeister, som genom telegram
blifvit underrättad om sin faders hastiga och farliga insjuknande,
vördsammast anhåller om ledighet från riksdagsgöromålen
under 14 dagar, räknadt från och med denna dag.

Denna anhållan bifölls.

Anställdes omröstning, jemlikt 65 § Riksdags-ordningen, öfver
följande, af Stats-Utskottet i dess Memorial N:o 89 föreslagna och
af båda Kamrarne godkända voteringsproposition:

Den som vill, att Riksdagen uppdrager åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret,
att, till bestridande af de vid innevarande riksdag
beviljade anslag till Statens jernvägsbyggnader, äfvensom för att be -

528

Den 11 Maj, f. m

reda tillgång- till inlösande af den del utaf Riksgälds-kontorets år
1867 utfärdade obligationer, som under innevarande och nästkommande
år till betalning förfaller, upplåna ett belopp, motsvarande
Åtta millioner Femhundratusen Riksdaler, mot obligationer lydande
å Svenskt mynt. ställda till innehafvaren att återbetalas å bestämda
tider, Indika uti obligationerna böra angifvas, ej kortare än fem år
och ej längre än tio år från obligationernas utgifningsdag; och må
Fullmäktige bestämma obligationernas räntefot och valörer samt
bevilja den kapitalrabatt, som af omständigheterna möjligen påkallas;
röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen tattat följande beslut:
mom. a). Riksdagen uppdrager åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
att, till bestridande af de vid innevarande riksdag beviljade
anslag till Statens jern vägsbyggnader, äfvensom för att bereda tillgång
dels för blifvande anslag till jern vägsbyggnader, dels ock för
inlösande af 1867 och 1869 årens för jernvägsbyggnaderna upptagna
lån, mot fonderade statsobligationer i Svenskt mynt å ett sammanräknad!.
nominelt belopp åf högst Fyratio millioner. Riksdaler samt
löpande med högst 5 procents ränta, som halfårsvis förfaller, upplägga
ett fåll, att återbetalas genom årlig amortering inom loppet af
40 år; egande Fullmäktige att icke allenast bestämma obligationernas
valörer och försäljningspris, utan äfven i öfrigt vid upplåningen
tillvägagå på det sätt de finna lämpligast och med det allmännas
fördel mest öfverensstämmande; dock må under åren 1870 och 1871
mot förenämnda obligationer icke upplånas större belopp än Åtta
millioner Femhundratusen Riksdaler;

mom. b). 1 afseende på föryttrandet af återstående obligations beloppet

ega kommande Riksdagar att för hvarje gång bestämma det
belopp, som för året må i rörelsen utsläppas;

mom. c). Penningar, som genom ifrågavarande upplåning inflyta,
må icke användas för andra än de i mom. a) omförmälda ändamål
;

mom. d). Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering anvisas
ett årligt anslag, motsvarande det belopp, som hvarje år erfordras
för sagde liqviders och amorterings verkställande; börande
detta anslag, tilldess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald,
årligen utaf Riksgälds-kontorets medel afsättas;

mom. e). De uti nästföregående moment omförmälda ränte- och
amorteringsanslag skola ingå till en särskild! redovisad liqvidationsoch
amortissementsfond, hvars behållning skall för det med dessa
medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så
att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen
fullgjorda och skuldens betalning i föreskrifven ordning verkställd;
och skola de till liqvidations- och amortissementsfonden influtna medel,
så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider medgifva,
städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.

529

Den 11 Maj, f. m.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 31;

Nej — 75.

. Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades och afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds för-''
lopp "ett protokollsutdrag N:o 260, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 85 Ja och 76 Nej
samt att bada Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
116 Ja och 151 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Anställdes omröstning, jemlikt 65 § Riksdagsordningen, öfver
följande, af Bevillnings-Utskottet i lista punkten af dess Memorial
N.o 15 föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition
:

Den, som bifaller Utskottets af Andra Kammaren gillade förslag,
att det nu gällande frankeringstvånget för inrikes bref icke måtte
upphäfvas, röstar

J a;

Den det icke vill, röstar

Nej; .

Vinner Nej,, har Riksdagen, i öfverensstämmelse med Första
Kammarens mening, beslutat medgifva frankeringsfrihet för inrikes
bref mot eu enda tilläggs afgift''af 8 öre för hvarje ofrankeradt bref.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja - 37;

Nej — 71.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds
förlopp ett protokollsutdrag N:o 261, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 128 Ja och BO
Nej samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
165 Ja.och .101 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i enlighet med ja-propositionens innehåll.

Anställdes .omröstning, jemlikt 65 § Riksdags-ordningen, öfver
följande, af Bevillnings-Utskottet i 2:dra punkten af dess Memorial
N:o 15 föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition
:

Den, som bifaller Utskottets af Första Kammaren gillade hemRiksd.
Prof. 1870. 1 Afd. 3 Band. 34

530

Den 11 Maj, f''. m.

ställan, att, i öfverensstämmelse med Kong! Maj:ts nådiga Proposition,
frankeringsafgifterna för inrikes bref bestämmas sålunda, att
enkel afgift erlägges för bref intill jemnt fyra ort i vigt; dubbel afgift
erlägges för alla dem, hvilkas vigt öfverstiger 4, men ej 25 ort,
samt tredubbel sådan för bref af mer än 25 och högst 50 ort, hvaremot
tyngre postförsändelser må hänföras till paketer, röstar

J B-;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen beslutat bibehålla de nu gällande
bestämmelserna angående frankeringsafgifterna för inrikes bref oförändrade.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja - 58;

Nej — 47.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 262, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 32 Ja och 116 Nej
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
90 Ja och 163 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Anställdes omröstning, jemlik!, 65 § Riksdagsordningen, öfver
följande, af Bevillnings-Utskottet i 3:dje punkten af dess Memorial
N:o 15 föreslagna och af båda Kamrarne godkända voteringsproposition
:

Den, som bifaller Utskottets af Första Kammaren godkända
hemställan, att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, för små
paketer, hvarmed förstås sådana, som väga högst två skålpund, befordringsafgiften
må, utan afseende å afståndet emellan afgångs- och
adressorterna, få utgöra, då paketets vigt icke öfverstiger ett skål ?und,

50 öre, och då vigten öfverstiger ett, men icke två skålpund.
5 öre, röstar

Ja;

Den det icke vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, är ifrågavarande hemställan afslagen.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja — 65:

Nej — 36.''

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes

531

Den 11 Maj, f. m.

till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunda förlopp
ett protokollsutdrag N:o 263, som upplästes ock hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 29 Ja och 110 Nej
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
94 Ja och 146 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Upplästes och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 35, om ett tillägg till 11 kap. 7 § Rättegångs-balken,
rörande delgivning af stämning.

Herr Nordström: Emot Kammarens i förrgår fattade beslut
i fråga om 40-millioners lånet ber jag att få till protokollet anmäla
min reservation.

Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 9 och 10 dennes bordlagda
Memorial N:o 84, i anledning af väckt fråga om påbyggnad af flyglarne
till riksdagshuset samt verkställande af åtskilliga andra arbeten
inom nämnda hus.

Herr Bergstedt: Om någon anledning funnes att antaga, det
Riksdagen under en längre följd af år kunde nöja sig med det nuvarande
. riksdagshuset, vore det visserligen skäl att göra detta så beqvämligt
som möjligt; men då Andra Kammarens sessionssal erbjuder
ett.så inskränkt utrymme, att ej ens talmannens plats på bänken står
ledig, och då i denna Kammare notariernas plats är så otjenlig, att
ensamt till följd häraf en önsklig förändring i protokollsföringen icke
torde kunna åstadkommas, synes mig, att man med afseende å riksdagshuset
icke . bör vidtaga andra förändringar än som äro oundgängligen
nödvändiga, på det detta hus må kunna användas för sin bestämmelse
intill dess. ett nytt representanthus blifvit uppfördt. På
grund häraf och då jag icke kan finna, att annat reparationsarbete,
än ombygnad af sydöstra flygeln, hvilken håller på att ramla, för
närvarande icke kan undvikas, hemställer jag, att endast första afdelningen
af Utskottets förslag måtte bifallas samt att Kammaren således
måtte besluta att “uppdraga åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret,
att, så snart innevarande riksdag slutat, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de uppgjorda och af Öfverintendents-embetet granskade
och godkända ritningarne jemte dertill hörande kostnadsförslag, låta
verkställa ombyggnad af sydöstra flygeln till f. d. Rikets Ständers
hus.11

Herr von Ko oh: Jag är väsendtligen förekommen af den förre
värde talaren, med hvilken jag i allo instämmer. Jag tror icke, att

532

Den 11 Maj, f. m.

det kan vara skäl, att nu företaga en kostsam reparation på riksdagshuset,
enär detta måste anses såsom endast provisoriskt, och ehuru
jag sannolikt icke kommer att upplefva den tidpunkt, då svenska nationen
hunnit förskaffa sina representanter ett värdigare samlingshus,
hoppas jag, att dermed icke skall dröja länge.

Skulle några större förändringar med sessionsrummen vidtagas
och nya dörrar upptagas, befarar jag, att de få platser, der man icke
är utsatt för ett ständigt drag, skulle ytterligare inskränkas, så att
kanske knappast någon plats funnes, der man kunde sitta qvar en
längre stund utan att förkyla sig. Visserligen kunde man då icke
behöfva någon extra ventilation, utan hade tillräckligt af den naturliga,
men dylika anordningar torde i allt fall få anses ganska otjenliga.

Herr Leijonancker: .Då, såsom bekant, två af Stats-Utskottets
afdelningar för närvarande icke kunnat inrymmas i riksdagshuset,
samt andra afdelningar af Riksdagen haft ett ganska knappt utrymme
sig tillmätt, har Utskottet ansett sig höra undanrödja denna olägenhet
genom att föreslå påbyggnad af både sydöstra och sydvestra
dygd ar ne; och enär den förra i alla händelser måste ombyggas samt
tillökningen i kostnad, om arbetet utsträckes äfven till den sydvestra
flygeln, icke utgör mera än omkring 25,000 R:dr, under det att man
då kan försätta detta hus i sådant skick, att det för närvarande kan
åtminstone temligen väl fylla sin bestämmelse, anser jag dessa skäl
tala tillräckligt för bifall till Utskottets förslag, hvarom jag således
anhåller.

Grefve Mörner, Carl Göran: Den här af den siste värde talaren
anmärkta omständighet, att två af Stats-Utskottets afdelningar icke
hafva lokal inom riksdagshuset, synes mig icke vara af den vigt, att
den ifrågasatta påbyggnaden derför bör ega rum å detta hus, som
redan kostat Staten så sura penningar. De tvenne Stats-Utskottsafdelningarne
sitta för närvarande i Statskontoret och detta må väl
anses ganska tjenligt och praktiskt, då till följd häraf afdelningarne
omedelbart kunna erhålla nödiga upplysningar från detta embetsverk
och således budskickning mellan afdelningarne och Statskontoret undvikas.

Jag förenar mig derföre med dem, som yrkat att bygnadsförslaget
måtte inskränkas till ombyggnad af sydöstra flygeln.

Grefve Hamilton, Henning: Måhända får jag påtaga, mig en
liten försummelse såsom fullmäktig i Riksgälds-kontoret, då jag icke
ingått i eu närmare pröfning af det förslag, som blifvit af Stats-Utskottet
framstäldt. Orsaken härtill är den, att, ehuru fullmäktige ansågo
nödigt, att någon åtgärd vidtoges till förstärkande af sydöstra
flygeln, som, enligt hvad sakkunnige vitsordat, bort ramla redan för
20 ä 30 år sedan, var man deremot tveksam, huru långt byggnadsföretaget
borde sträckas och trodde i sjelfva verket icke, att Riksdagen
skulle, under nuvarande knappa tillgång, vilja nedlägga en stor kostnad
på ett hus, som ändock ej blir fullt ändamålsenligt.

533

Den 11 Maj, f. m.

Skulle emellertid Riksdagen vilja betala några och femtiotusen
R:dr för att ytterligare kasta ett ankare och hålla sig qvar vid denna
tomt, synes mig denna summa lämpligast kunna användas på det sätt,
att å nordvestra delen af tomten uppfördes, i stället för den förfallna
flygeln, en ny flygel, tillräckligt stor för att Andra Kammaren
der kunde hafva sitt samlingsrum, hvarefter Första Kammaren kunde
inflytta i Andra Kammarens nuvarande rum, som för detta ändamål
blef fullt tillräckligt. På så sätt blefve penningarne, efter min åsigt,
bättre använda —- förutsatt att Riksdagen anser huset böra försättas
i det skick, att det en längre tid skulle kunna användas för sin nuvarande
bestämmelse.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr
trefven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels
bifall till Utskottets hemställan i dess helhet och dels af HerrBergstedt,
att Kammaren måtte bifalla den första delen af samma hemställan,
slutande med orden sydöstra flygeln till f. d. Rikets Ständers hus,
men afstå den öfriga delen deraf; framställde Herr (trefven och Talmannen
först proposition på bifall till Utskottets förslag i dess helhet,
hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera
proposition på Herr Bergstedts ofvan omförmälda yrkande, då svaren
utföll o med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.

Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 9 och 10 dennes bordlagda
Memorial Nio 85, med förslag till de stadganden angående Riksgäldskontorets
skulder och fordringar, som böra införas i det nya reglementet
för detta verk.

Herr vice Talmannen: Jag anser mig böra hemställa, att i
afseende å föredragningen af detta memorial måtte, på sätt förut
varit vanligt, sålunda förfaras, att föredragningen väl sker paragrafvis,
men utan att de särskilda paragraferna uppläsas, så framt icke
någon af Kammarens ledamöter det äskar, äfvensom att proposition
till beslut å hvarje särskild paragraf icke måtte framställas, derest
yrkande derom ej väckes, utan att alla de paragrafer, som lemnats
utan anmärkning, måtte efter Memorialets genomgående göras till
föremål för en gemensam proposition.

Sedan Kammaren, uppå gjord proposition, härtill lemnat bifall,
föredrogs:

§ i Lemnades

utan anmärkning.

$ 2 jemte Utskottets hemställan öfverst å sid. 2.

534

Deri 11 Maj, f. m.

Herr Berger: Med anledning af en inom Stats-Utskottet gjord

framställning har Utskottet föreslagit, att i 2 § af reglementet för
Riksgälds-kontoret skulle under mom. a intagas ett så lydande stadgande:
“att till innehafvaren ställd obligation må, då derom hos
kommissariatet göres framställning, på viss namngifven person öfverlåtas,
för att endast i dennes hand vara gällande, samt, derest egaren
sedermera de: önskar, ånyo kunna göras gällande i hvarje innehafvares
hand, allt under de vilkor i afseende på behöriga anteckningar
å sjelfva obligationen samt i kontorets räkenskaper, som Fullmäktige
ega föreskrifva11.

Innan Utskottet fattade detta beslut, både riksgälds-afdelningen
infordrat Fullmäktiges utlåtande i frågan och i detta utlåtande yttra
Fullmäktige bland annat: “Då, såsom Fullmäktige i sin vid Riks dagens

början till Stats-Utskottet aflemnade berättelse tillkännagifvit,
alla obligationerna för Riksgälds-kontorets sist upptagna lån redan
för derå månader sedan blifvit försålda, kunna följaktligen, hvad
dessa obligationer beträffar, medgifvandet af rättigheten för deras
innehafvare att, om så önskas, få dem öfverlåtna på viss person och
dessa obligationers härigenom möjligen åstadkomna ökade begärlighet
och afsättlighet numera icke bereda någon egentlig fördel åt Riksgälds-kontoret.
I fråga åter om eu dylik rättighets tillerkännande
åt innehafvare af obligationer, som hädanefter varda af Riksgäldskontoret
utfärdade, anse sig Fullmäktige, oaktadt visserligen icke
några hinder från Riksgälds-kontorets sida deremot förekomma, dock
böra fästa uppmärksamheten å de ökade göromål, hvilka skyldigheten
att ej allenast å obligationerna utan äfven i räkenskaperna anteckna
hvarje sådan öfverlåtelse måste medföra, samt den särskilda
granskning, som i sådant fall kommer att erfordras vid liqviderandet
af hvarje till inlösen företedd obligation. Vidkommande den med
dylik öfverlåtelse åsyftade fördelen för obligationsinnehafvaren, torde
jemväl böra erinras, att den derigenom för honom beredda säkerhet
att någon annan icke skall kunna af Riksgälds-kontoret erhålla betalning
för den med öfverlåtelseanteckningen försedda obligation inskränker
sig till endast lyftningen af det i obligationerna föreskrifna
kapitalbelopp, emedan de till samma obligationer hörande räntekuponer,
måste, utan afseende å en på sjelfva obligationen gjord anteckning,
ovilkorligen af Riksgälds-kontoret inlösas, då de förfallit
och i sådant ändamål företes. En obligations på viss namngifven
person skedda öfverlåtelse synes således för denne egentligen vara
af någon vigt och fördel, i fall han genom olyckshändelse förlorat sin
innehafvande obligation, vid hvilket fall den uti Riksgälds-kontorets
räkenskaper antecknade öfverlåtelsen möjligen kan för honom underlätta.
utbekommandet af den belöpande valutan för den förlorade obligationen11.

Men förutom hvad Fullmäktige sålunda anfört emot det ifrågavarande
stadgandet förekommer, att tveksamhet verkligen kan ega
runa, huruvida icke detsamma kommer i kollision med allmänna lagen, då
deri val omnämnes “viss namngifven person11, som vore innehafvare
af obligationen, mén icke något säges om dennes rättsinnehafvare
samt huru öfverlåtelse från innehafvarens sida må ega rum.

535

Den 11 Maj, f. m.

Att Riksgälds-kontoret af detta stadgande icke kan hafva någon
fördel, synes mig temmeligen klart, och att äfven den enskilde dermed
icke vore synnerligen gagnad, förefaller mig antagligt, då_ obligationen
utan kupon har blott ringa värde och någon anteckning om öfverlåtelse
af kuponer icke kan ega rum, utan dessa ovilkorligen höra
inlösas när och af hvem de än företes. Det har i. öfrigt visat sig
att vid försäljning af Riksgälds-kontorets sednast utgifna obligationer
blott en enda person anmält sig att erhålla personlig öfverlåtelse af
de obligationer, han ernade köpa, och att, då detta ej kunde medgifvas,
obligationsköpet ändock blifvit af honom verkstäldt.

Skulle emellertid, i händelse det föreslagna stadgandet ant oges
ett större antal obligationsinnehafvare anmäla sig till erhållande, af
personlig öfverlåtelse finge Riksgälds-kontoret föra ganska vidlyftiga
anteckningar öfver dessa sina många fordringsägare, hvilket, utom
det att granskningen af öfverlåtna obligationer mången gång kunde
föranleda tvistiga rättsförhållanden, skulle medföra ett ganska vidtomfattande
bokhålleri, synnerligast som stadgandet torde ega tillämplighet
ej blott på de lån, som hädanefter kunde komma att upptagas,
utan äfven på de äldre lån, för hvilka dylik öfverlåtelse ännu icke
blifvit beviljad.

Af skäl, som jag nu haft äran anföra, skulle jag önska, att Kammaren
ville afslå momentet.

Herr (trefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till sammanträdets fortsättning kl. 7 e. in.

Friherre Funck: Då Stats-Utskottet naturligtvis tagit fullstän dig

kännedom om innehållet af Fullmäktiges . skrifvelse, kunde det
icke vara för Utskottet obekant, att Fullmäktige, ehuru de icke afstyra
förslaget, icke för detsamma hyste någon benägenhet.. Förslaget
har emellertid ursprungligen blifvit väckt hos Fullmäktige och
af eu bland Fullmäktige.

Jag medgifver riktigheten af hvad den föregående värde talaren
anfört derom, att förändringen icke skulle medföra något särdeles
gagn för Riksgälds-kontoret och det allmänna. Men detta var icke
heller motivet till förändringen, utan motivet var det, att man ville
gå till mötes en billig önskan hos obligationsinnehafvarne, som länge
låtit förspörja sig. Nu säger man, å ena sidan, att häraf skulle uppstå
en betydlig förökning af göromålen i Riksgälds-kontoret, och, å
andra sidan, att icke många skulle begagna sig af den dem beredda ^
förmånen. Detta är dock en motsägelse, ty förhåller det sig så, att
icke många skola begagna sig af medgifvandet, då blifva ju göromålen
icke mycket ökade. Dessutom bär allmänna hypotheksbanken
lemnat enahanda medgifvande, utan att derför behöfva öka sin personal,
hvilken torde jemförelsevis vara mindre än Riksgälds-kontorets.
Vidare är att märka, det sådana medgifvande^ redan gjorts åt Riksgälds-kontoret
för vissa äldre lån; och jag frågar då: hvarföre kan
man icke göra detsamma med de andra lånen? Man säger visserligen
att det ej skulle medföra någon egentlig fördel för allmänheten,
men bäst är väl att låta allmänheten sjelf bedöma hvad som i det

536

Den 11 Maj, f. m.

fallet kan vara dess fördel, och då mången obligationshafvare, som
önskar att hans obligation icke må vara löpande, kan efter denna
förändring beredas trygghet i detta hänseende, bör man enligt min
åsigt tillmötesgå allmänhetens önskan i det fallet. Ostridligt är väl
ock, att, då en obligation, ställd till viss man, förkommer, det är
lättare att utfå sin. rätt, än då obligationen är löpande i hvar mans
hand. Deri ligger ju alltid en fördel. Att tryggheten ej skulle vara
stol nog, da i allt fall kuponerna vore löpande, kan visserligen vara
en sanning å ena sidan, men å den andra är det dock en fördel att åtminstone,
ha kapitalet betryggadt och med kuponerna kan naturligtvis
denna åtgärd ej vidtagas. Jag yrkar bifall till momentet sådant
det i Utskottets Betänkande förekommer.

„ Hen'' von Kock: Jag begärde ordet egentligen med anledning
, yttrande, som här blifvit framstäldt, att Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
icke afstyrkt förslaget. Detta är visserligen sapnt,
men vi hafva ofta sett och orsaken dertill är lätt förklarlig, att, då
förslag äro å bane, som skulle för Fullmäktige medföra ökadt besvär,
de . icke vilja afstyrka dem, då de. icke såsom Riksdagens delegerade
vilja undandraga sig den personliga mödan. Det torde derföre icke
vara skål, att alltför mycket fästa sig dervid, att Fullmäktige icke
femmat något bestämdt afstyrkande.. En af Fullmäktige har emellertid
här anfört skäl, som göra, att jag förenar mig med honom i yrkande
om anslag å denna punkt. Ett annat skäl dertill förutom det
ökade besväret, för Riksgälds-kontoret är, att, när kuponerna äro
inlösta har obligationen icke längre något värde. Jag medgifyer, att
under tiden innan de äro inlösta det kan vara en liten vinst för den
som mister en obligation, att i följd af det här föreslagna sättet
lättare erhålla ersättning för den. Men jag är ej fullt säker, huru
det skulle gå, om tvist: rörande eganderätt till en obligation med sådan
påteckning^ droges under domstolspröfning. Vi hafva här i landet
exempel på, huru personer, af Högsta Domstolen blifvit dömda att
infria reverser, ställda till viss man eller ordres, ehuru de icke varit
transporterade. I England är förhållandet helt annorlunda. Der
skiljer man dokumenter, som äro ställda till innehafvaren, från dem,
som äro ställda till viss man eller ordres, på så sätt, att de sednare
icke anses gällande, om de icke äro transporterade. Då jag anser
att vinsten, att,, i händelse en obligation förkommer, för den som ej
fager vara på sina tillhörigheter med lätthet få den ersatt är alltför
ringa ijemförelse med vådan.af att kasta sig in på så tvetydiga
föreskrifter, som dem förslaget innehåller, får jag anhålla om afslag
a momentet A).

Herr Nordström: Hvad Utskottet i denna punkt a) under § 2
föreslagit anser jag, för min de], vara grundadt på goda skal, och
kan således ej annat än motsätta mig yrkandet af de talare, som
uppträdt deremot. Att en stats skuldobligationer ställas på innehafvaren,
är nödigt derför, att de sålunda blifva lättare transferabla
°ch^ verkliga börspapper, såsom man säger, eller kunna med ett ord
erhålla en lättare och vidsträcktare cirkulation. Men denna i all -

537

Den 11 Maj, f. m.

mänhet erforderliga lättare öfverlåtlighet kan äfven medföra åtskilliga
olägenheter. Obligationen förblifver uti innehafvarens hand vid
full kraft i alla afseenden, så vida ej giltiga skäl till misstanke
mot hans person förekomma, hvithet nu icke hör hit; men som en
och annan innehafvare, och särskildt publika samt enskilda korporationers
kassor, samt sådana personer, som lefva af sina räntor,
kunde finna det för sig säkrare och beqvämare att inskränka den
lätta öfverlåtligheten, genom att låta ställa sina obligationer på sitt
personliga namn, med eller utan förbehåll att åter kunna särskildt
öfverlåta de obligationer, de sålunda innehafva, på annan person
eller ånyo på innehafvaren, bör en sådan operation ej heller blifva
dem förnekad, helst Staten, eller, om man så vill, Kiksgälds-kontoret
derpå i alla fall intet förlorar, och denna rättighet, eller denna förmån
är det nu, som Utskottet föreslår, med hemställan, att den måtte
under ifrågavarande punkt i reglementet till efterrättelse intagas,
jemte bemyndigande för F ull mäktige att närmare bestämma hvad i
afseende å så beskaffade anteckningar bör iakttagas. Erinras må
dessutom, att liknande operationer äfven inom den för affärslifvet så
vigtiga vexelcirkulationen kunna förekommas. Vexlar kunna öfverlåtas,
eller indosseras, från namn till namn med tillägg af orden
“till ordres“, eller ock endast i blanco, som sker, då trassent eller
indossent på vexeln tecknar sitt namn utan något tillägg, och sålunda
öfverlåtna vexlar förblifva med full vexelrätt gällande i hvarje indossats
hand, ej blott med godkännaren och trassenten, utan ock mot
hvarje föregående indossent; men tillägger vexelutgifvaren eller en
efterföljande indossent orden “icke till ordres", förlorar sådan vexel
all vexelrätt mot alla dem, som, efter den, från hvilken tillägget kom,
mäjligen kunde blifvit deraf innehafvare.

diet har ock af åtskilliga bland de talare, som uppträdt mot Utskottets
förslag, blifvit anmärkt, att cirkulationen af de till obligationen
hörande kuponer dock ej på det föreslagna sättet kunde hindras eller
förlust af dem förekommas; må vara: men det är likväl alltid en bestämd
skilnad emellan kapital och ränta, och om eu eller flera kuponer
skulle för rätta innehafvaren gå förlorade, så är väl anledningen
till en sådan förlust att jeinnföras med den ofrivilliga förlusten
af en summa i papperssedlar.''— För min del tillstyrker jag, att förslaget
måtte godkännas.

Herr Hallenborg: En talare har såsom stöd för sitt yrkande
om bifall omnämnt, att man från allmänna hypoteksbanken har den
erfarenhet, att innehafvare af obligationer ofta önska få antecknadt,
att de äro egare till obligationen. Jag får då vitsorda, att sådant
händer nästan dagligen. Obligationen förses då med kamrerarens påskrift
och detta åstadkommer alldeles inga svårigheter, ty den, som
fått sin obligation på det sättet påtecknad, har sedermera, i fall han
vill afyttra den, endast att förse den med sin transport. Att någon
vill motsätta sig ett så i alla afseenden förnuftigt förslag, som det
föreliggande, kan jag således icke förstå. Då obligationens nummer
äfven finnes på kuponen, blifver det naturligtvis en lätt sak att,
när kuponen presenteras till inlösen, om så beliöfves, efterse hvem

538

Den 11 Maj, f. m.

som är egare till den, och man kan således, då en obligation anmäles
vara förkommen, hafva en kontroll, huruvida kuponen innehafves af
behörig person. Att åter utsträcka hvad här föreslagits till kuponerna
är naturligtvis ej lämpligt, ty dessa böra vara sådana, att de
kunna begagnas vid liq vider såsom kontanta penningar.

Min öfvertygelse är, att ett bifall till det föreliggande momentet
skulle i hög grad underlätta omsättningen af Riksgälds-kontorets
obligationer och får jag derföre anhålla om bifall.

Herr Caspersson: Emedan några af de föregående talarne yttrat
en viss tvekan om hvad verkan detta förslag skulle medföra, är det i detta
afseende jag vill yttra några ord. Så har en af dem påpekat de olika
åsigter man i skilda länder och till och med i samma land vid olika
domstolar har om betydelsen af de förbindelser, som äro ställda till
viss man eller ordres i jemförelse med dem som äro ställda till innehafvaren.
Då det emellertid icke är ifrågasatt, att Statens obligationer
skola ställas till viss man eller ordres, tror jag detta
resonnement vara öfverflödigt och att det är mera skäl att se till,
hvilken skilnad det är emellan en obligation, ställd till innehafvaren,
och en, som är ställd till viss man. De förra äro gällande i hvars
mans hand och är det derföre icke gerna möjligt, att, om en sådan
obligation brinner upp eller eljest förkommer, få den ersatt. År
obligationen åter ställd till viss person, är det möjligt för egaren
att, i fall den förkommer, vid förfallotiden få sina penningar tillbaka
emot ett enkelt qvitto, ty om rätter man utqvitterat penningarne,
kan ej någon, som sedermera kommer med obligationen, ega anspråk på
liqvid, då en sednare innehafvare ej står i annat rättsförhållande till

fäldenären, än den till hvilken obligationen var ställd. Det är på
enna skilnad, som jag velat fästa uppmärksamheten.

Grefve Hamilton, Henning: Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
hafva visserligen, på sätt redan blifvit anmärkt, i sitt till Stats-Utskottet
afgifna memorial antydt, att den föreslagna åtgärden skulle
medföra ökade besväf, men de hafva icke deraf tagit sig anledning
att motsätta sig förslaget, emedan, om det verkligen skulle medföra
några fördelar för Riksgälds-kontoret eller allmänheten, såväl Kontorets
tjensteman som fullmäktige gerna underkasta sig det ökade besväret,
hvars omfattning dock icke kan på förhand beräknas. Någon annan
erfarenhet i detta afseende tinnes nemligen icke än den man egen af
de tyska obligationerna, men af dem hafva fullmäktige i detta hänseende
haft ganska ringa besvär.

Hvad åter sjelfva frågan beträffar, blef den väckt inom fullmäktige
af en ledamot, som tillika är i Hypoteksbankens styrelse och som
på grund af den erfarenhet, han der inhemtat, trodde sig hafva funnit,
att allmänheten önskade att kunna få obligationer ställda på viss
man. Fullmäktige tvekade dock, huruvida en så beskaffad transport
borde medgifvas, helst som de med afseende på vår närvarande lagstiftning
och osäkerheten om den lagliga verkan af en sådan åtgärd,
fruktade att Riksgälds-kontoret derigenom skulle kunna komma i en
mängd rättstvister. Dessutom befarade man, att, då transport af

Den 11 Maj, f. in.

539

Riksgälds-kontorets obligationer hittills icke varit vanlig, det skulle
inträffa, att personer köpte dem, utan att se efter om de vore behörigen
transporterade, hvaraf följden skulle blifva, att, då de presenterade
dem till inlösen, sådant icke kunde ske förrän man fått reda
på den person, till hvilken de voro ställda. Fogade då händelsen,
att denne vore död eller ock hans vistelseort okänd, kunde tvekan
uppstå huru man skulle förfara. Det var egentligen med afseende på
ovissheten om transportens verkan och om de fördelar, den skulle
mediöra, som Fullmäktige icke vågade tillstyrka en åtgärd, genom
hvilken man så mycket mindre kunde hoppas att Riksgälds-kontorets
obligationer skulle erhålla ökad begärlighet, som transport endast en
gång blifvit inom Kontoret begärd, utan att kommissariernes vägran
hindrade köpet. Så vidt de uppgifter, jag erhållit, äro riktiga, förhåller
det sig så med Hypotheksbankens obligationer, att, sedan transport
en gång blifvit af kamreraren påtecknad, egaren af en obligation
icke sjelf kan transportera den till annan man, eller till innehafvaren,
utan att ny påskrift verkställes i Hypoteksbanken. År detta
förhållandet, måste obligationerna derpå snarare förlora än vinna i
begärlighet.

Grefve Mörner, Carl Göran: För min del får jag förena mig
med dem, som anhållit om bifall till Utskottets förslag, emedan det
är min öfvertygelse att man måste, så vida Riksgälds-kontorets obligationer
skola blifva begärliga för mängden af svenska folket, medgifva
egaren af en obligation rätt att, på sätt förslaget afser, betrygga
sin. egendom. Jag vill med ett exempel visa faran af att dessa
obligationer äro ställda till innehafvare!!. Man kan tänka sig att i
ett sterbhus, der sådana obligationer finnas, den tillförordnade förmyndaren
för sina egna skulder pantsätter de obligationer, som tillhöra
de omyndiga. Sådant omöjliggöres, om egarens namn finnes
antecknadt på obligationen. Enligt mitt förmenande har Utskottet
just gått den rätta vägen och förtjena!'' dess förslag derföre att bifallas.

Herr Nordström:

Herr Peyron: För mig är det så klart att det förevarande förslaget
skulle medföra stora fördelar, att jag icke kan annat än förundra
mig öfver det någon vill motsätta sig detsamma. Det är tydligt
att, i händelse en obligation, som är ställd till innehafvare^ förkommer,
det skall blifva svårare för egaren till obligationen att bevisa
sig hafva varit innehafvare af densamma, än om obligationen
vant ställd till viss man. Jag får derföre på det högsta tillstyrka
bifall till förslaget, men har begärt ordet hufvudsakligen för att, med
anledning af den betänklighet en föregående talare här i mitt grannskap
sade sig hysa, nemligen att, om en till viss man ställd obligation
försåldes, skulle det kunna hända, att köparen ej såg sig för,
att den var ställd till viss man utan glömde att begära transport,
nämna att dervid icke bör fästas något afseende, ty dylika papper

540

Den 11 Maj, f. m.

förekomma dagligen bland allmänheten, vanligen i form af aktier, så
att dervid är allmänheten redan tillräckligt vand.

Friherre Funck: Jag skall icke vara vidlyftig, men jag har fäst
mig vid några ord af föregående talare, hvilka jag vill bemöta. Det
har nemligen blifvit sagdt att man borde akta sig för nyheter. Reclan
vid mitt första anförande har jag förklarat att uti förslaget icke
ligger någon nyhet, ty denna rätt linnes redan för timme Riksgäldskontorets
lån, nemligen de af 1858, 1861 och 1868, på grund af bestämmelsen
i de kontrakt, som afslutas med utländska hus och dessa
lån. Vidare har jag upplyst, att å hypoteksbankens obligationer man
egt att begära att de. ställas till viss man. Huruvida det då kan anses
vara en betänklig nyhet lemnar jag derhän. Det är klart att
svårigheter alltid kunna uppstå. Fn del af de anmärkningar, som
blifvit gjorda, hafva redan blifvit vederlagda, såsom t. ex. att köpare
af en obligation icke skulle gifva akt på att den vore ställd till viss
man och till följd häraf icke bry sig om att få den transporterad, och
vill jag i afseende derpå endast särskildt erinra att slutet af § 2 momentet
a, lyder sålunda: “allt under de vilkor i afseende på behöriga
anteckningar å sjelfva obligationen samt i Kontorets räkenskaper,
som Fullmäktige ega föreskrifva;" och vid sådant förhållande skulle
jag tro att Fullmäktige icke lära uraktlåta att föranstalta så att anteckningen
blir fullt tydlig för en hvar, som ser obligationen.

Äfven har här blifvit sagdt att förändringen icke skulle medföra
någon synnerlig fördel för allmänheten, men jag tillåter mig upprepa,
hvarföre kan icke allmänheten få bedöma den saken sjelf. För min
del får jag fortfarande tillstyrka bifall till förslaget.

Herr von K och: Jag anser mig skyldig att besvara åtskilligt,
som här blifvit sagdt, och särdeles det att förslaget icke innefattar
någon nyhet. Det är visserligen möjligt att det för åtskilliga icke
innehåller något nytt, men åtminstone för mig och, såsom jag inbillar
mig, för åtskilliga andra, som skola deltaga i beslutet, är det dock
något nytt. Ett sådant stadgande finnes icke förut i Riksgälds-kontorets
reglemente och nu hafva vi visserligen fått höra att det finnes
i vissa kontrakter mellan Riksgälds-kontoret och utländska bolag,
men det visste åtminstone jag ej förut. Då man hittills ansett det
nog att endast föra in det i kontrakterna, kan det ju fortfarande ske
på det sättet. . Man har vidare sagt, att förändringen skulle medföra
en fördel för innehafvare!! af en obligation. Ja! jag medger att en
fördel skulle uppstå i visst afseende, nemligen sålunda, att man skulle
kunna lättare få rätt på tjufven, i fall obligationen blefve stulen,
men man bör väl också betänka hvilket obehag det skulle vara om
kanske, hvar och en, som kommer och vill hafva sin kupon inlöst,
blir misstänkt för att hafva stulit den. Jag tror icke att det kan
vara fördelaktigt, att göra kuponerna så osäkra, utan anser det vi da
värre för allmänna krediten emot den lilla fördel, som genom förändringen
sKulie vinnas. Om Herrarne hunnit läsa igenom det der
Betänkandet om den stackars Landtmätaren Hallqvist, som förlorat
sitt depositionsbevis på 3,500 riksdaler, så hafva Herrarne helt säkert

541

Den 11 Maj, f. m.

funnit till hvilka svårigheter man kan komma, äfven om papperet är
stäldt till viss man. Jag har mig äfven enskildt bekant, att dylika
svårigheter inträffat i enskilda banker, hvilka hotat med obehagliga
rättstvister, ehuru jag visserligen i allmänhet likasom Herr Caspersson
tror, att man, genom att taga låntagarens qvitto, lugnt skulle
kunna betala ut summan, men man hesiterar dock att göra det.

Redaktionen synes mig dessutom besynnerlig. Der står nemligen
att obligationen kan göras gällande endast i innehafvarens hand och
ordet rättsinnehafvare är uteslutet, men obligationen bör väl vara
betalbar, äfven till en sådan, och någon tvetydighet bör icke af ordalydelsen
kunna hemtas, hvilket helt säkert blifver fallet, om ordalydelsen
bibehålies sådan, den blifvit föreslagen. Jag vidhåller yrkandet
om afslag.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (Trefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels
bifall till §:n i dess helhet och dels att Kammaren, med afslag å mom.
A, måtte godkänna §:n i (ifrigt; framställde Herr (trefven och Talmannen
proposition på bifall till §:n i dess helhet och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

§ 3 jemte Utskottets hemställan medlerst å sid. 2.

Lemnades utan anmärkning.

Sedan Memorialet sålunda blifvit genomgånget, hemställde Herr
(Trefven och Talmannen, huruvida Kammaren godkände alla de delar
deraf, som icke förut utgjort föremål för Kammarens beslut.

Ropades ja.

Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 9 och 10 dennes bordlagda
Memorial N:o 86, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets
reglemente, angående de vid föregående riksdagar beviljade men ännu
icke utbetalda statsbidrag.

Herr vice Talmannen: Jag får till Kammaren hemställa, att
enahanda föredragningssätt måtte följas vid behandlingen af detta
Memorial som det, hvilket blifvit iakttaget nyss förut vid handläggningen
af Stats-Utskottets Memorial N:o 85.

Sedan Kammaren, uppå gjord proposition, härtill lemnat bifall,
föredrogs:

Utskottets hemställan öfverst ä sid. 2.

Bifölls.

542

Den 11 Maj, f. ni.

§§ 4-9.

Lemnades utan anmärkning.

§ 10.

Grefve Hamilton, Henning: Uti 3:dje momentet af denna § kar
Stats-Utskottet upptagit bland sådana anslagssummor, som skulle
vara anvisade, och hvilka således Riksgälds-kontoret skulle hafva att
betala, 352.000 R:dr utaf det för verkställande af nödiga rensningar
i Lule-elf samt anläggande af kanaler förbi Hedens och Eds forsar
utan återbetalningsskyldighet beviljade anslag å 852.000 R:dr.

Det bolag, till hvilket ett dylikt anslag blifvit beviljadt, har gjort
cession och Riksdagen har beslutat en åtgärd, åsyftande att åtminstone
göra sig underrättad om Riksdagen på laglig väg kan återfå
hvad som redan till detta bolag blifvit utbetaldt. Under det antagande
att något vidare af detta anslag enligt Fullmäktiges mening
icke vidare kunde komma att utbetalas, hade Fullmäktige till StatsUtskottet
hemställt, huruvida icke denna betalningsskyldighet Unge ur
reglementet utgå. men så har likväl icke skett, hvarföre jag anhåller
att någon af Stats-Utskottets ledamöter måtte upplysa, hvarföre anslaget
qvarstår såsom en Riksgälds-kontorets utbetalningsskyldighet.
Det kan visserligen synas likgiltigt, om det qvarstår eller icke, då
någon utbetalning icke lärer kunna ifrågakomma, men jag befarar att
det har den olägenhet att det kan framkalla vissa anspråk hos det
eller de bolag, som möjligen bilda sig för fortsättning af företaget,
enär här icke blifvit uttaladt hvilket bolag, som skall komma i åtnjutande
af anslaget, utan blott att ett anslag blifvit för ifrågavarande
ändamål beviljadt.

Friherre Funck: Inom Stats-Utskottets riksgälds-afdelning har
öfverläggningen varit ganska vidlyftig derom, huruvida ifrågavarande
anslag skulle kunna uteslutas eller icke. Å ena sidan förekom visserligen
att det ifrågavarande bolaget försutit sin rätt, enär det arbete,
som det åtagit sig, skulle varit fullbordadt inom 1869 års slut
och sådant icke skett, men å den andra sidan anmärktes åter, att
Kongl. Maj:t redan för länge sedan beviljat en förlängning åt bolaget
och Stats-Utskottet ansåg sig icke fullt förvissadt om huru saken
stod, då från Kongl. Maj:t icke ankommit någon underrättelse
att detta anslag numera icke skulle komma att utgå.

Vid sistlidne riksdag stod visserligen i den Kongl. Propositionen
en antydan derom, att en afskrifning af detta anslag skulle komma
att ske, sedermera har någon underrättelse ej ankommit från Regeringen
och, om jag icke misstager mig, har ytterligare en förfrågan
från Fullmäktiges sida blifvit gjord hos Regeringen, hvilken icke
heller föranledt till något svar. Vid sådant förhållande ansåg sig
Stats-Utskottet icke kunna ur reglementet utesluta anslagssumman.
I allt fall torde det vara likgiltigt, om den qvarstår eller icke, då
någon betalning icke lärer kunna ifrågakomma, men kan den uteslutas,
så har jag deremot visst ingenting att invända.

Den 11 Maj, f. m

54S

Herr Berger: Då Riksdagen förut fattat ett beslut, som afser
att återbekomma hvad som redan blifvit af detta anslag utbetaldt,
så synes det besynnerligt att en föreskrift om utbetalande af återstoden
i reglementet qvarstår. Jag anser det derföre nödvändigt, att
B mom. i förevarande 10:de § ur reglementet uteslutes, men anhåller
på samma gång att Kammaren måtte besluta att den skuld af 352,000
It:dr, som i räkenskaperna ännu balanseras för det i momentet om#
förmälda ändamål, måtte få afskrifvas, om hvilket allt jag anhåller
om proposition.

Herr Lei jo nan eker: Det är visserligen möjligt att en utbetalning
af detta anslag icke vidare kan ifrågakomma, men då det beror uteslutande
på Kongl. Maj:t om arbetet kommer att fortsättas eller icke,
då de 352,000 R:dr äro lemnade till Kongl. Maj:ts disposition och då
Kongl. Maj:t aldrig tillkännagifvit, att denna anslagssumma icke kommer
att användas, så förefaller det mig väl våldsamt att utan någon
framställning från Kongl. Maj:t indraga denna summa. Stats-Utskottet
har gått så långt det kunnat, då det icke i budgetsförslaget beräknat
denna utgift. Ett ytterligare skäl att bifalla momentet är,
att detsamma redan blifvit af Andra Kammaren antaget och att således,
om denna Kammare fattar ett annat beslut, gemensam votering
är att emotse, hvilket kunde komma att fördröja riksdagens afstötande.

Herr Nordström: Enär det bolag, som fått sig ifrågavarande
medel såsom understöd anvisade, notoriskt är upplöst, så synes mig
deraf tydligen följa, att en disposition för dess räkning i Riksgäldskontorét
icke vidare kan qvarstå. Den af eu ledamot af Statsutskottet
meddelade upplysning, att medlen voro ställda till Kongl.
Maj:ts disposition må vara riktig, men dervid bör dock anmärkas,
att Riksgälds-kontoret egde skyldighet tillse, att bolaget uppfyllde
sina förbindelser innan medlen kunna komma att utbetalas. Om Regeringen
icke gjort speciel framställning uti ifrågavarande hänseende,
är det dock ett faktum, att bolaget förlorat all rätt till vidare
understöd, och att då uppföra denna summa under en särskild
rubrik i räkenskaperna, det är att drifva samvetsgrannheten alltför
långt. Denna punkt borde, enligt min tanke, återremitteras, men då
tiden dertill är allt för knapp och jag icke kan inse af hvad anledning
föreskriften behöfver bibehållas, ber jag att få förena mig med
Herr Berger.

Friherre af Ugglas: Jag anhåller att få förena mig med Herr
Leijonancker och får till hvad af honom blifvit anfördt ytterligare
lägga ett formelt skäl, hvarföre jag icke tror, att ett beslut kan fattas
i den syftning Grefve Hamilton antyda Hvarken någon motion
har nemligen blifvit väckt eller någon framställning från Regeringen
skett i den syftningen och all förutsättning saknas således för att
fatta ett dylikt beslut, hvarföre jag tror det vara omöjligt nu göra
annat än bifalla Stats-Utskottets hemställan.

544

Den 11 Maj, f. m.

Herr Berger: Skulle någon tvekan kunna uppstå om behörigheten
för Riksdagen att nu genast fatta ett sådant beslut som jag
yrkat,_ vill jag icke vidhålla detta mitt yrkande, men då jag det oaktadt
icke anser att detta moment bör bibehållas, får jag i stället
föreslå, att Kammaren ville återremittera denna punkt af Betänkandet,
helst Stats-Utskottet lätt kan medhinna att på en sådan återremiss
lemna svar och något hinder för Riksdagens afstötande inom
tid, som derföre redan kan vara bestämd, icke af en återremiss bör
kunna uppkomma.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (trefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till §:en i dess helhet och dels att mom. 3 måtte återförvisas,
men §:en i öfrigt bifallas; framställde Herr (Trefven och Talmannen
proposition på bifall till §:en i dess helhet och, då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.

§ U Friherre

Raab, Adam: I denna § har Utskottet föreslagit återupplifvande
af ett beslut, som Rikets Ständer vid 1862—1863 års riksdag
fattat, nemligen att de medel, som för utarbetande och utgifvande
af en teknisk-ekonomisk beskrifning öfver de för Statens, räkning utförda
jern vägsbyggnader erfordrades, skulle utgå af Riksgälds-kontoret
af ett för sådant ändamål anvisadt förslagsanslag. Jag ber att
i minnet få återföra, att vi för få dagar sedan voterat öfver frågan,
antingen detta arbete skulle fortsättas efter en mindre kostsam plan
eller icke fortsättas alls, vid hvilken votering den sednare meningen
segrade. Nu förekommer det besynnerligt för den oinvigde, att icke
blott den der större sparsamheten numera är en öfyervunnen ståndpunkt,
utan att man gått ända derhän att man låtit anslaget qvarstå
såsom förslagsanslag. Vi veta att detta arbete redan medfört en
utgift af 50,000 R:diymen skall nu detta förslagsanslag stå qvar, så
komma kanske ytterligare 50,000 R:dr att åtgå och vi kunna icke
veta hvar det skall stanna. Tidens knapphet har icke medgifvit mig
att inhemta nöjaktig förklaring öfver frågan af någon ledamot i
Stats-Utskottet, men som jag tyckte mig höra att en af dessa begärt
ordet, så och på det vi icke måtte komma att fatta ett beslut i rak
strid emot ett af Riksdagen förut fattadt, anhåller jag att han måtte
meddela nödig upplysning i frågan.

Friherre Funck: Lyckligtvis är denna fråga icke af så invecklad
beskaffenhet att jag icke kan tilltro mig att lemna den siste
ärade talaren alla de upplysningar derom, som kunna för honom
vara behöfliga. Hvad som nu föreligger är den paragraf, som innehåller
det beslut, Rikets Ständer fattade vid 1862—1863 årens Riksdag,
då man ställde till. Kong! Ma,j:ts disposition för detta ändamål
ett förslagsanslag af tio tusen Riksdaler. Om indragning af detta

anslag

545

Den 11 Maj, f. m

anslag liar vid denna riksdag ej någon fråga varit väckt. Kongl.
Majits Proposition i ämnet innehåller för det första en underrättelse
att Kongl. Maj:t bemyndigat byggnadsstyrelsen att föranstalta om
en teknisk-ekonomisk beskrifning öfver södra stambanan och innehåller
lika tydligt att medel dertill skulle tagas af detta förslagsanslag.
_ Detta var eu underrättelse! Vidare innehåller Kong!. Maj ds
Proposition eu framställning till Riksdagen, och detta är ingen annan
än den att Kongl. Maj:t föreslår att för nordvestra stambanan, sammanbmdningsbanan
samt norra och östra stambanorna skulle den förändring
vidtagas i afseende å de för denna beskrifning erforderliga
medel, att dessa skulle tagas af anslaget till jernvägsbyggnader. Det
är härom Riksdagen öfverlagt, och denna Kongl. Proposition, hvarom
Riksdagen voterat. Voteringspropositionen innehöll att den, söm gillade
fetats-Utskottets förslag, deri Utskottet tillstyrkt bifall till Kong!.
Maj ds Proposition, men vid meddelandet af detta bifall tillika, framställt
en önskan, att arbetet skulle fortsättas efter en mindre kostsam
plan, skulle rösta ja, men att den, som det ej ville, borde rösta
nej, i hvilket sednare fall Stats-Utskottets hemställan blifvit afslagen.
När nu Kongl. Maj ds. Proposition innehöll, att anslaget till de tekmskt-ekonomiska
beskrifningarne öfver nyssnämnda banor skulle tagas
af j ern vägs bygga adsmedl e 11, så är det ju tydligt att det är härom,
som är vordet voteradt. Jag anser det väl möjligt att Andra Kammarens
_ pluralitet och de, som med denna voterade lika, antog att
man. alslagit äfven förslagsanslaget, men Andra Kammaren såg sig
härvid ej riktigt för och oaktadt afl den vältalighet, som inom Utskottet
utvecklades för en sådan uppfattning, stadnade Utskottets
ledamöter med 21 röster mot B för den åsigt, att denna paragraf
nödvändigt måste behållas i reglementet. Jag yrkar bifall till Utskottets
förslag.

Herr Rydqvist: Efter de upplysningar, som den siste talaren
lemna!, anser jag intet annat återstå än att finna sig uti Utskottets
förslag.

Friherre Raab: Jag anser de af Friherre Funck meddelade upplysningar
för särdeles värderika i det hänseendet att de lära Kammarens
^ ledamöter att för en annan gång se upp, så att de icke bidraga
till beslut, om Indika de aldrig egt eu aning eller föreställning.
för öfrigt kan man på detta fäll tillämpa Skriftens ord: “att bokstafven
dödar, men andan gör lefvande.*1 Om jag således af formela
skäl måste afstå från att yrka utslag, så kan jag dock icke derföre
anse saken vara lyckligt löst.

Ofverläggningen förklarades slutad och paragrafen godkändes.

§§ 12—19.

Lemnades utan anmärkning.

Riksd. Prof. 1X7U. 1 Af (i. O Band. 35

540

Deri il Maj, i. in

§ 20.

Grefve M örn er, Carl Göran: Ett tryckfel skall jag be att få
anmärka. Denna paragraf afser de för år 1868 anvisade utgifter,
men här står: “vid sistlidne riksdag beviljade och till Kong!. Map.ts
disposition på Riksgälds-kontoret anvisade statsbidrag." Orden “vid
sistlidne riksdag” torde derföre böra ändras till orden “vid 186b ars
riksdag”.

Grefve Hamilton, Henning: Anmärkningen är otvifvelaktigt

riktig, ty här är frågan om anslag, som beviljades vid 1868 års riksdag,
och hvaraf en del möjligen kan komma att utgå år 1871 eller
sednare. Man finner detta lätt, om man t. ex. med denna paragraf
jemför 15 §.

Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord proposition
bifölls §:n med rättelse af de i första^ stycket förekommande orden
vid sistlidne riksdag till orden vid 1868 avs riksdag.

§§ 21—26.

Lemnades utan anmärkning.

''Sedan Memorialet sålunda blifvit genomgånget, framställdes proposition
på bifall till alla de delar deraf, som ej förut utgjort föremål
för beslut; och besvarades denna proposition med jä.

Föredrogs Stats-Utskottets den 10 dennes bordlagda Memorial
N:o 87, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om förhöjning
af legan för kronoskjuts.

Herr von Kock: Det förefaller mig litet besynnerligt, att man

anser frågan om förhöjning af skjutslegan utgöra ett önskningsmål
och således tillhöra den ekonomiska lagstiftningen. Mig förefaller
det, som skulle den förevarande, frågan böra slutas genom gemensam
votering, emedan jag icke kan inse annat än att den verkar på Statons
utgifter. Jcig vill dock icke framställa- något yrkande, utanhai
blott velat tillkännagifva mina betänkligheter emot Utskottets uppfattning.

Herr WEern: Jag måste återkomma till tolkningen af 65 § Riks dags-ordningen,

der det heter “när i fråga om statsutgifter eller bevillning
etc.“, då skall gemensam votering ske. Här är det nu, fråga
om något, som visserligen kan inverka på Statens utgifter, men det
är icke frågan om någon utgift, ty något anslag finnes icke till detta
ändamål och då kan enligt mitt förmenande ej heller någon gemensam
votering ega rum.

Den 11 Maj, f. m 547

Grefve Mörn er, Carl Göran: Jag anhåller blott att få till
don siste talaren framställa den frågan: Kan Kongl. Maj:t förhöja
skjutslegan^ när han så finner för godt utan Riksdagens hörande?
Om denna fråga besvaras med nej, såsom väl måste ske, så är väl
tragan, om gemensam votering eller ej bort ega rum, icke så alldeles
klar.

Herr von K och: Jag har icke yttrat mig om den gemensamma
Voteringen utan blott hemställt, huruvida denna fråga kan anses tillhöra
den ekonomiska lagstiftningen. Här är det fråga om en lindring
föi de skattdi ägande och detta bör väl enligt 57 § Regeringsformen
behandlas af Riksdagen. För öfrig! har jag i den brådska, som är
radande, icke hunnit mer än kasta ögonen på Utskottets Betänkande
och vill, såsom jag förut nämnt, icke framställa något bestämdt yrkande,
utan endast till protokollet fa antecknade mina betänkligheter
emot behörigheten åt Utskottets motivering.

Herr Wasrn: Jag liar ansett det enda, hvarom här vore tal,
vara frågan om gemensam votering borde ega rum eller icke och
derom har jag yttrat mig.. Om den del af motiveringen, deri Utskottet
gifvit tillkänna sin åsigt att frågan skulle tillhöra den ekonomiska
lagstiftningen, vill jag deremot icke inlåta mig i någon tvist,
utan böjer jag mig för hvad så lärda män, som de föregående båda
talarne derutinnan anfört.

Öfverläggningen förklarades slutad och Memorialet lades till
handlingar^.

Föredrogs btats-Utskottets den 10 dennes bordlagda Memorial
N:o 92, angående den under innevarande riksdag verkställda statsreglering
och den för bestridande af Riksgälds-kontorets utgifter erforderliga
bevillning.

Flere ledamöter begärde detta Memorial ånyo på bordet; hvarjemte
anmälde sig och yttrade

Grefve Hamilton, Henning: Enligt från Andra Kammaren
ankommet protokollsutdrag hav denna Kammare afslagit Stats-Utskottets
i Memorial N:o 84 gjorda hemställan angående ombyggnad
af sydöstra flygeln till £ d. Rikets Ständers hus. Första Kammaren
har deremot bifallit denna hemställan och till bestridande af
kostnaderna derför anvisat 18,000 R:dr. Gemensam votering kommer
således att ega rum. 1 Stats-Utskottets nu föredragna memorial
är hela den af Utskottet till reparationer och ombyggnader inom
nämnda hus föreslagna summa 55,000 R:dr upptagen, men ovisst är,
huruvida intet af sistnämnda belopp eller de förutnämnda 18,000 R:dr
kommer att utgå. Jag anhåller derför att Stats-Utskottets nu föredragna
memorial måtte uppföras på föredragningslistan i det plenum.

548

Den 11 Maj, f. m.

då votering kommer att försiggå derom, huruvida 18,000 R:dr kommer
att anslås för ombyggnad af sydöstra flygeln eller framställningen
om ett sådant anslag afslås, samt företagas till behandling
näst efter det denna votering egt rum.

,|,J|r j.^ | f | | |**1 I ‘ i ;;|||''|''!iu; !llt;''-.j|OinO^ , filt»

Denna hemställan bifölls.

ii tgin I" .
-V. 11 *d t intill

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

rgilim in/ fen n.u.-u» »•»« • > <

ui inne nKhirid ml, i gnj. fiid.....Igifiö .-.«>! .img/iJ.mdi.Sf

!iij;.mf:l Muito.-M''.) mj irui.rgö i;UnA in; tull .hmnni

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna Me
morial, nemligen från

liliiniiibn.
.ibiuibirt
ii

jl(l ,.jnStats-Utskottet: tji

N:o 90, med förslag till stadgande!! i det nya reglementet för
Riksgälds kontoret angående de under innevarande riksdag på nänmda
Kontor anvisade statsutgifter;

,;| ;N:o93, angående den nya Riksstaten; , ‘mjöd

. indin! unna! in eib oiruslBT

Hif -d

N:o
Utskott;

Banko-Utskottet:

((;| tulurioiiol/i Imf illa -.‘du; i*d>Hds tergiuiignklfr/tO

10, angående instruktioner för nästkommande Riksdags Banko-,

Särskilda Utskottet:

nr«oin->M idig); i flux i

]Sf:o 3, angående arfvoden

ui if-ib K-ftoKtd uhi.K •.xunb-rnrij

åt dess sekreterare och vaktmästare.

bil In •..hnnhi-Ma-nl ii''i md> it»» gurmigtri
------------- n;.......! ...i,-, .i

Kammaren åtskiljdes kl. i 2 eftermiddagen.

abii-iftv ilo» nU obijimm; a.tmoj

irmuniiiB/i in bn I
I''I-atniB tignlain
bKilggvdiHO • * i > i!'' 51
nmiunri ji.la-10''d
In ebjinbiite.-id il

in Ku /o ii-iiu .in
( H H I.H i libninj;

11 > • i'' I

In fidem

•. ii.uiir...I umiob ; 7 ■gK,il)fiiHllo>lo.to‘n{ ntiumoHirj-.

O. Brakel.

mai uedmiiffd etsdifl .1» .1 IIIt ulegvfi !;Mtaöbve Ib
ii (i lo nidIiifaueul .miii-di till.nfiil tonrrmb fisii mn
n-:f{!''»ii|.iD/ 111;‘I iMIO.hl tneiviu; •lökmb .ufredtmiteoii
;■ ij lo , d j inf t", | .niii i liga tffi -abidfia mm

i d in i • > i i < i i i!; i j; (| -11 Olif iuttodefi I ‘In null iliad fn fart
Viiiijfji! (Kl! I.iV, .mimiiia flirgilie-rud -nid nhfttifiiif

tf in Öl di i >li>i (iqobtii idmnijiiiteie In mini nbiviruiil

.:,''f nij Btutto/Iefi! ulmdd tfn fiilfidi
unnmlq tf!) i iifiteilevifinginbfiii''1 ■ iuj

i tinm

iigt»

Sfi; fommoa
nrijinfl)

Den ll r^VIaj,

e. in

549

Onsdagen den 11 Maj 1870.

Kammaren sammanträdde kl. 7 eftermiddagen.

Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga . .skrifvelse N:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition angående bemyndigande för Kongl. Maj it att till uppförande
af nytt posthus i Stockholm använda erforderligt belopp af
postverkets öfverskottsmedel för innevarande och nästföljande år.

Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag till nedannärnnde
paragrafer i Riksdagsbeslutet nemligen:

N:o 12, angående statsregleringen;

N:o 13, om ett tillägg till 11 Kap. 7 § Rättegångs-balken, rörande
delgifning af stämning, samt

N:o 14, angående val af Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Memorial:

N:o 91, med förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente
angående de med ordinarie statsregleringen gemenskap egande utgifter
samt de på kontoret anvisade kreditiver och derifrån utgående
riksdags- och revisionskostnader, ailöningar m. m.; samt

N:o 95,_ med förslag till voteringsproposition i anledning afKamrarnes
skiljaktiga beslut rörande Stats-Utskottets Memorial N:o 84,
i anledning af väckt fråga om påbyggnad af flyglarne till riksdagshuset
samt verkställande af åtskilliga andra arbeten inom nämnda hus.

Kammaren åtskiljdes kl. ] 8 e. m.

thin:<!M>ip*h

In fidem
O. Brakel.