Onsdagen den 10 januari Sid
ProtokollRiksdagens protokoll 1968:1
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 1
ANDRA KAMMAREN
1968
10—16 januari
Debatter m. in.
Onsdagen den 10 januari Sid.
Ålderspresidentens hälsningsanförande........................... 3
Anföranden av ålderspresidenten och talmannen efter talmansvalen 5
Meddelande ang. sammanträdestider, m. m....................... 6
Torsdagen den 11 januari
Talmannens anförande vid riksdagens öppnande. .
Fredagen den 12 januari
Interpellationer av:
herr Franzén i Motala (s) ang. en enhetlig lönestatistik för hela
arbetsmarknaden, m. m.......................
herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. larmtelefoner vid motorvägar
herr Börjesson i Glömminge (ep) ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen
i oskarshamnsområdet.......................
herr Wennerfors (h) ang. åtgärder till förebyggande av våld i samband
med demonstrationer......................
herr Hermansson (vpk) ang. de allmänna principer som Sveriges
delegation kommer att företräda vid världshandelskonferensen i
New Delhi........................
herr Lorentzon (vpk) ang. företagsetableringar i Ådalen..........
fru Ryding (vpk) ang. utökad service inom bostadsområden......
herr Jansson (vpk) ang. kostnadsfri arbetsförmedling för tonkonstnärer
..........................
fröken Bergegren (s) ang. barns medborgarrättsliga ställning......
herr Åkerlind (h) ang. ytterligare åtgärder för att motverka barnmisshandel
..........................
herr Krönmark (h) ang. den fortsatta handläggningen av länsindel
ningsfrågan.
............................
Meddelande om enkla frågor av:
herr Mellqvist (s) ang. förfarandet vid överväganden rörande omfattande
rationaliseringsåtgärder.................
herr Petersson (h) ang. gränshandeln mellan Sverige och Finland
fröken Sandell (s) ang. följderna av fri försäljning av starköl......
1—Andra kammarens protokoll 1968. Nr 1
9
10
11
12
14
14
15
16
17
19
19
22
22
22
2
Nr 1
Innehåll
Sid.
herr Hamrin i Jönköping (fp) ang. följ derna av frif örsälj ning av starköl 22
herr Karlsson i Huddinge (vpk) ang. handläggningen av frågor om
offentliga demonstrationer.................................. 22
herr Karlsson i Huddinge (vpk) ang. åtgärder för att förhindra att
läkarutbildning vid sjukhus temporärt avbrytes.............. 22
herr Nilsson i Gävle (vpk) ang. sänkning av diskontot i sysselsätt
ningsfrämj
ande syfte...................................... 22
fru Ryding (vpk) ang. konsumentupplysningen om kvicksilverhalten
i fisk................................................. 22
herr Turesson (h) ang. det tekniska systemet vid intagning till universitets
och högskolors spärrade linjer....................... 22
fru Kristensson (h) ang. tidpunkten för framläggande av förslag
om en reformerad familj ebeskattning........................ 22
herr Nordstrandh (h) ang. ifrågasatt minskning av den s. k. lärartätheten
................................................. 22
fru Thunvall (s) ang. enhetliga nordiska trafikregler för framförande
av sparkstötting..................................... 22
Tisdagen den 16 januari
Interpellationer av:
fru Nettelbrandt (fp) ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms
universitet.......................................... 30
herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. åtgärder mot ungdomens alkohol-
och narkotikamissbruk................................. 32
Meddelande om enkla frågor av:
herr Nilsson i Tvärålund (ep) ang. tidpunkten för framläggande av
förslag om förbättrat besittningsskydd för bostäder och lokaler 36
herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. statens järnvägars pendeltrafik
inom stockholmsområdet................................... 36
herr Westberg(fp) ang. åtgärder mot arbetslösheten i ljusdalsregionen 36
herr Westberg (fp) ang. placeringen av beställningar för försvarets
räkning på utländska fabriker............................... 36
herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. åtgärder mot arbetslösheten i
ljusdalsregionen........................................... 36
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 10 januari
Val av talman och vice talmän.................................. 5
Val av sekreterare............................................. 6
Fredagen den 12 januari
Val av talmanskonferens....................................... 8
» » kanslideputerade....................................... 8
» » kanslitillsättare......................................... 9
Tisdagen den 16 januari
Val av ledamöter i de ständiga utskotten......................... 23
» » statsrevisorer med suppleanter........................... 24
» » ledamöter och suppleanter i riksdagens krigsdelegation...... 25
» i> medlemmar i Nordiska rådet............................. 26
» » suppleanter i de ständiga utskotten....................... 26
» » suppleanter i Nordiska rådet............................. 29
Onsdagen den 10 januari 1968
Nr 1
3
I enlighet med § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen sammanträdde
andra kammaren här i huvudstaden i den uti riksdagens hus för kammaren anordnade
samlingssalen.
Onsdagen den 10 januari
Kl. 11.00
§ 1
Hälsningsanförande
Sammanträdet öppnades av representanten
för Stockholms stad herr ERLANDER
såsom den ledamot, vilken bevistat
de flesta riksdagarna, med följande ord:
Ärade kammarledamöter! I enlighet
med grundlagens bud hälsar jag er välkomna
till 1968 års riksdag efter en
helg, som jag hoppas har varit vilsam
och avkopplande.
Årets riksdag kommer att få ta ställning
till många viktiga frågor med räckvidd
långt in i framtiden. En av de mest
betydelsefulla frågorna blir förslaget om
revision av grundlagarna.
Om grundlagberedningens förslag om
en enkammarriksdag bestående av 350
ledamöter vinner riksdagens bifall och
sålunda genomföres fr. o. m. 1971 har
vi att också ta ställning till var den
nya enkammarriksdagen skall förläggas.
Som bekant måste beslut fattas om såväl
den långsiktiga lösningen av riksdagens
lokalfrågor som den övergångslösning
vi under alla omständigheter
måste leva med ett antal år.
Det är i år 50 år sedan riksdagen fattade
beslut om att avlägsna de sista resterna
av det fördemokratiska statsskicket
för att införa ett fullt ut demokratiskt
system. Det demokratiska styrelseskicket
erövrades först efter hård kamp.
Den kampen fördes med intensitet i
riksdagen och i pressen, och runtom i
landet samlades väldiga människomassor
för att manifestera sina krav på eu
verklig folkmakt. Slutligen lyckades
man på den fredliga övertygelsens väg
bryta det konservativa motståndet.
Men, ärade kammarledamöter, demokrati
är inte bara en fråga om antalet
kamrar, folkrepresentationens storlek
eller det valsystem med vars hjälp väljarnas
röster förvandlas till riksdagsmandat.
Demokratin, så som vi vill att
den skall fungera, är mer än så — en
livsform, ett sätt att leva och verka i en
samhällsgemenskap, en statsform som
engagerar och aktiverar medborgarna,
en samlevnadsform där respekten för
medmänniskan är en självklarhet.
Vi kan utan förhävelse påstå att demokratin
fungerat väl i vårt land, att
vi successivt lyckats förbättra människornas
materiella betingelser och skapa
respekt för de demokratiska grundprinciperna.
Och rätten att på olika sätt
få manifestera meningsyttringar, framföra
kritik och skarpa protester utgör
en omistlig del av den politiska demokratin,
detta oavsett om adressaten är
ett främmande lands regering, den egna
regeringen eller någon annan instans
i vårt land. Men rätten att demonstrera
och protestera kan aldrig få innebära
en rätt till skadegörelse eller överfall
på enskilda personer. Att förhindra sådant
hör också till grundreglerna i en
demokrati.
Vi inleder nu en riksdagssession, som
kommer att bli arbetsfylld och krävande.
Året 1968 lovar att bli ett politiskt
högintressant år. Trots den förestående
valrörelsen vågar jag uttrycka en förhoppning
om samling kring de stora
och för medborgarna centrala frågor
1* — Andra kammarens protokoll 1968. Nr 1
4
Nr 1
Onsdagen den 10 januari 1968
som vårriksdagen kommer att besluta
om. I den förhoppningen hälsar jag er
än en gång välkomna till 1968 års riksdag.
Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.
§ 2
Herr ordföranden tillkännagav, att
han anmodat undertecknade att föra
protokollet till dess sekreterare hunnit
utses ävensom att kanslipersonal blivit
av honom till erforderligt antal för tillfället
antagen; och blev dessa åtgärder
på framställd proposition av kammaren
godkända.
§ 3
Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen:
Protokoll
hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 196S.
Till justitiedepartementet har inkommit
fullmakter för 4 personer som vid
nya röstsammanräkningar utsetts till
ledamöter av riksdagens andra kammare
i stället för avgångna ledamöter av
kammaren.
Granskning av fullmakterna företas
inför departementschefen enligt § 32
riksdagsordningen.
Av fullmäktige i riksbanken är herrar
Åsbrink, Wärnberg och Holmberg närvarande
vid granskningen och av fullmäktige
i riksgäldskontoret herrar
Strand, Johansson och Östman.
Någon anmärkning framställs ej mot
fullmakterna.
Protokoll över granskningen och förteckning
över de granskade fullmakterna
skall tillsammans med fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.
Enligt uppdrag:
Margit Hirén
Den i protokollet omförmälda förteckningen
var av följande lydelse:
Förteckning över ledamöter av riksdagens
andra kammare enligt fullmakter
som granskats inför chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1968
Södermanlands län
1 Fru Ingrid Ludvigsson i Torshälla
2 Drätselchefen Sven Zetterström i
Oxelösund
Västmanlands län
3 Godsägaren Tage Adolfsson i Solinge,
Västerås
Norrbottens län
4 Redaktören Eivor Marklund i Kiruna
Vid
nämnda protokoll var vidare fogade
de däri avsedda fullmakterna för
fru Ludvigsson, herrar Zetterström och
Adolfsson samt fru Marklund, att inträda
såsom ledamöter av kammaren
för tiden till den 1 januari 1969 efter
respektive fröken Andersson i Strängnäs
samt herrar Berg, Edlund och
Andersson i Luleå.
§ 4
Företogs upprop av kammarens ledamöter.
Vid uppropet befanns herrar Nihlfors,
Zetterberg, Söderström, Gustavsson
i Alvesta, Karlsson i Olofström,
Hector, Persson i Tandö och öhvall
vara frånvarande.
Herrar Nihlfors, Gustavsson i Alvesta
och Hector hade i till kammaren ingivna
ansökningar, som nu upplästes,
anhållit om ledighet från riksdagsgöromålen,
herr Hector med åberopande av
läkarintyg.
Från herrar Zetterberg och Öhvall
hade till kammaren inkommit läkarintyg,
vilka likaledes nu upplästes.
Enligt till kammarens kansli inkomna
meddelanden var herrar Söderström,
Karlsson i Olofström och Persson i
Tandö förhindrade att närvara vid uppropet.
Onsdagen den 10 januari 1968
Nr 1
o
§ 5
Anställdes val av talman.
Efter det valsedlarna blivit öppnade
och uppräknade befanns valet hava så
utfallit, att 213 röster tillfallit herr
Thapper, 1 herr Persson i Heden och
1 herr Wikner; och hade kammaren
alltså till talman utsett herr Thapper.
§ 6
Företogs val av förste vice talman.
Efter det valsedlarna blivit öppnade
och uppräknade befanns valet hava så
utfallit, att 176 röster tillfallit herr von
Friesen, 8 herr Cassel och 6 herr Tobé;
en valsedel var ogill.
Kammaren hade alltså till förste vice
talman utsett herr von Friesen.
§ 7
Anställdes val av andre vice talman.
Sedan valsedlarna öppnats och uppräknats
befanns 159 röster hava tillfallit
herr Cassel, 2 herr von Friesen,
1 herr Turesson, 1 herr Antonsson, 1
herr Vigelsbo och 1 fru Lindberg.
Kammaren hade alltså till andre vice
talman utsett herr Cassel.
§ 8
Herr ERLANDER, som nu lämnade
talmansplatsen, yttrade därvid till herr
talmannen:
Jag ber att få överlämna kammarens
klubba till den nyss valde talmannen.
Herr TALMANNEN intog talmansplatsen
och anförde:
Herr ålderspresident, ärade kammarledamöter!
Å egna och herrar vice talmäns
vägnar ber jag att få tacka för det
förnyade stora förtroende som visats
oss genom de nyss förrättade valen.
§ 9
Upplästes ånyo och lades till handlingarna
under § 4 här ovan omförmälda
ansökningar och läkarintyg.
Ansökningarna var så lydande:
Till Riksdagens andra kammare
Undertecknad får härmed anhålla
om tjänstledighet från riksdagsarbetet
den 10—12 januari 1968 på grund av att
jag då befinner mig på utrikes ort.
Farsta den 28 december 1967
Folke Nihlfors
Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet den 10 januari för
enskilda angelägenheter.
Stockholm den 9 januari 1968
Rune Gustavsson
Till Riksdagens andra kammare
Under hänvisning till läkarintyg anhålles
härmed om tjänstledighet på
grund av sjukdom t. o. m. den 9
februari.
Nyskoga, Kristinefors den 3 januari
1968
S. Hector
Kammaren biföll dessa ansökningar.
Av de för herrar Zetterberg och
öhvall utfärdade läkarintygen inhämtades
att de vore förhindrade att deltaga
i riksdagsarbetet, herr Zetterberg under
tiden den 1 januari—den 31 december
innevarande år och herr öhvall under
tiden den 1—den 31 innevarande
januari; och beviljades herrar Zetterberg
och Öhvall ledighet från riksdagsarbetet
under angivna tid.
§ 10
Föredrogs åter det under § 3 här
ovan intagna protokollet, varefter kammaren
beslöt att, med godkännande av
de däri avsedda fullmakterna, lägga
protokollet till handlingarna.
I anslutning härtill hälsade herr talmannen
de nya ledamöterna av kammaren
välkomna.
6
Nr 1
Onsdagen den 10 januari 1968
§11
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren att genast företaga val
av sekreterare, varefter det sålunda beslutade
valet företogs; och befanns efter
valsedlarnas öppnande och uppräknande
valet ha så utfallit, att till sekreterare
utsetts sekreteraren Sune K. Johansson
med samtliga avgivna eller 150 röster.
Sedan sekreteraren på kallelse infunnit
sig, meddelade herr talmannen honom
underrättelse om valets utgång och
hälsade honom välkommen.
Protokollföringen övertogs härefter
av sekreteraren.
Nancy Eriksson Bo Turesson
§ 12
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag får tillkännagiva, att Kungl. Maj :t
låtit genom offentligt anslag bjuda och
kalla riksdagens samtliga ledamöter att
torsdagen den 11 innevarande månad
kl. 11.00 infinna sig i slottskapellet
samt, efter förrättad gudstjänst, enligt
§ 34 riksdagsordningen begiva sig till
rikssalen för att där inhämta vad Kungl.
Maj :t har att meddela riksdagen.
§ 13
Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid
riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelning av dessa biljetter finge
ske genom kammarens kansli med iakttagande,
att de för ledamöterna från
var och en av rikets valkretsar avsedda
biljetterna utlämnades till valkretsens
äldste närvarande representant, som sedermera
finge ombesörja den vidare utdelningen.
Detta förslag blev av kammaren bifallet.
§ 14
Meddelande ang. sammanträdestider,
m. m.
Herr TALMANNEN anförde:
Till kammarens ledamöter har utdelats
bl. a. en preliminär plan för sammanträdena
under vårsessionen 1968.
Därav framgår att val av ledamöter och
suppleanter i utskott avses skola äga
rum vid sammanträdet tisdagen den 16
januari kl. 14.00 och att remissdebatten,
såsom tidigare preliminärt meddelats,
kommer att ta sin början torsdagen den
18 januari kl. 10.00.
Av planen framgår vidare att frågestunderna
liksom under föregående år
kommer att förläggas till torsdagarna
och ta sin början kl. 15.30. Med hänsyn
till att remissdebatten börjar torsdagen
den 18 januari hålles dock den första
frågestunden fredagen den 19 januari
kl. 11.00. Under maj månad anordnas
arbetsplena på torsdagarna och frågestunderna
kommer därigenom att börja
tidigare än kl. 15.30, vanligen kl. 14.00.
Fredagarnas arbetsplena tar fr. o. m.
den 19 april sin början kl. 10.00.
Till kammarens ledamöter har vidare
utdelats en förteckning över å andra
kammarens kansli tillgängliga statistiska
sammanställningar avseende riksdagens
arbetsmaterial, sammanträden, debatter
m. m.
Av ett likaledes utdelat meddelande
framgår att talprov, avsedda att ingå
i kungl. bibliotekets nationalfonotek,
kommer att upptagas av samtliga riksdagens
ledamöter. Vidare erinras om att
kostnadsfri skrivhjälp tillhan dahålles
på samma sätt som under tidigare år
och att vissa riksdagsstenografer står
till förfogande för bl. a. utredningsarbete
och kvalificerade sekreteraruppdrag
åt kammarens ledamöter.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.16.
In fidem
Sune K. Johansson
Torsdagen den 11 januari 1968
Nr 1
7
Torsdagen den 11 januari
Kl. 10.30
§ 1
På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig ha om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum fredagen
den 12 innevarande januari företaga
val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
två kanslideputerade samt
sex ledamöter att jämte talmannen och
vice talmännen tillsätta tjänstemän hos
kammaren.
§ 2
På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig ha om tiden för jämväl
dessa val samrått med första kammarens
talman, beslöt kammaren att vid
plenum tisdagen den 16 i denna månad
företaga val av dels ledamöter och
suppleanter i de ständiga utskotten, dels
revisorer och revisorssuppleanter för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, dels ledamöter och
suppleanter i krigsdelegationen, dels
ock medlemmar och suppleanter i Nordiska
rådet.
§ 3
Herr talmannen och kammarens ledamöter
begav sig kl. 10.45 till slottskapellet,
där riksdagspredikan hölls av kyrkoherden
i Borås, Gustav Adolfs och
Brämhults församlingars pastorat, Egon
Allmän. Efter slutad gudstjänst begav
sig kammaren till rikssalen. Hans Maj :t
Konungen öppnade där riksdagen med
ett tal. Sedan första kammarens talman
härefter framfört första kammarens
vördnad, framträdde ANDRA KAMMARENS
TALMAN och yttrade:
Eders Majestät!
En viss avspänning i förhållandet mellan
stormakterna synes kunna skönjas
i Europa, men läget i andra delar av
världen, främst i Mellersta Östern och
i Vietnam, ger anledning till allvarlig
oro. Det svenska folket sluter helhjärtat
upp kring Förenta Nationernas strävanden
att trygga freden genom att bilägga
tvister och utjämna motsättningar. Under
senare år har inte minst vår ungdom
visat en stark känsla av medansvar
för de internationella förhållandena.
Det är med hänsyn härtill glädjande att
stödet till utvecklingsländerna i årets
budgetförslag hänförs till de områden
som har hög angelägenhetsgrad. En ökning
av det svenska utvecklingsbiståndet
utgör ett betydelsefullt led i de fortsatta
fredssträvandena. Vissa under den
senaste tiden förekommande opinionsyttringar
i utrikespolitiska frågor har
däremot tyvärr givits sådana former att
de på intet sätt kan bidra till bättre förståelse
och samförstånd mellan folken.
Den reform av kammar- och valsystem,
som nu föreslås, förväntas komma
att medföra en effektivisering av riksdagens
arbete och utgöra en god grund
för arbetet med utformning av en helt
ny författning.
Det är glädjande att både den yttre
och den inre balansen i vår ekonomi
har förbättrats. Då Sveriges ekonomiska
förutsättningar i hög grad är beroende
av vår export till andra länder framstår
föreslagna åtgärder för att stärka
företagens konkurrenskraft på världsmarknaden
som väl motiverade. Ökningen
av stödet till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete torde
8
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
få stor betydelse för den ekonomiska
utvecklingen på längre sikt.
Att bostadsbyggandet även i fortsättningen
kommer att hållas på sin nuvarande
höga nivå är utomordentligt värdefullt.
Det är dock ofrånkomligt att
stor uppmärksamhet också ägnas åt frågan
hur den fortgående höjningen av
boendekostnaderna skall kunna motverkas.
En angelägen uppgift för samhället
är att på hästa sätt sörja för de arbetstagare
som drabbas av arbetslöshet. De
bebådade ökningarna av anslagen till
arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska
åtgärder hälsas därför
med tillfredsställelse.
Väsentliga förbättringar föreslås i fråga
om stödet till barnfamiljer, åldringar,
handikappade och befolkningen i glesbygderna.
Forskning och utbildning tillföres
kraftigt ökade resurser, varvid
särskilt naturvårdsområdet uppmärksammas.
Med glädje och tacksamhet
konstateras att det bedömes vara möjligt
att genom allmän återhållsamhet i
övrigt åstadkomma detta vid en i stort
sett oförändrad skattenivå.
Andra kammaren kommer att i positiv
anda och med sedvanlig grundlighet
pröva av Eders Majestät framlagda
förslag.
Andra kammaren betygar Eders Majestät
sin undersåtliga vördnad.
Till envar av talmännen överlämnades
nu ett exemplar av dels Kungl. Maj ds
proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1968/69, dels ock Kungl. Maj ds berättelse
till 1968 års riksdag om vad i rikets
styrelse sig tilldragit, varefter ceremonien
på rikssalen avslutades; och åtskildes
kammaren vid utgåendet från
rikssalen, enligt beslut fattat före avgången
från dess samlingsrum.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 12 januari
Kl. 11.00
§ 1
Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen;
och blev därtill utsedda
herr
Bengtsson i Varberg (s),
herr Hedlund (ep),
herr Turesson (h) och
herr Wedén (fp),
envar med 78 röster.
§ 2
Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till
Herr BENGTSSON i Varberg (s), som
yttrade:
Herr talman! För vart ocli ett av de
ytterligare val som skall företagas vid
detta plenum ber jag att få avlämna en
gemensam lista, vilken godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.
Den av herr Bengtsson i Varberg beträffande
detta val avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:
Kristenson (s)
Nyberg (fp).
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
Fredagen den 12 januari 19G8
Nr 1
9
Interpellation ang. en enhetlig lönestatistik för hela arbetsmarknaden, m. m
Kristenson och Nyberg utsedda till
kansli deputerade.
§ 3
Företogs val av sex ledamöter att jämte
herr talmannen och herrar vice talmän
tillsätta tjänstemän hos kammaren.
Herr Bengtsson i Varberg avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Ekström i Björkvik (s)
Levin (s)
Nelander (fp)
Bengtsson i Landskrona (s)
Wahlund (ep)
Björkman (h).
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.
§ 4
Ordet lämnades på begäran till
Herr BENGTSSON i Varberg (s), som
anförde:
Herr talman! Jag hemställer, att kammaren
måtte vid plenum tisdagen den
16 innevarande januari utse suppleanter
i de ständiga utskotten till ett antal av
20 i konstitutionsutskottet och jordbruksutskottet,
33 i statsutskottet, 21 i
bevillningsutskottet och allmänna beredningsutskottet,
18 i bankoutskottet, 19
i andra lagutskottet samt 17 i vart och
ett av de övriga utskotten utom i utrikesutskottet,
där antalet grundlagsenligt
skall vara åtta.
Denna hemställan bifölls.
§ 5
Interpellation ang. en enhetlig lönestatistik
för hela arbetsmarknaden, m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr FRANZÉN i Motala (s), som
yttrade:
Herr talman! De senaste årens erfarenheter
av inkomstutvecklingen har,
delvis som en följd av avtalsmekanismen
med procenttänkandet i löneförhöjningarna,
visat en icke önskvärd
tendens till ökad spännvidd mellan olika
löntagargrupper i samhället. Detta
har resulterat i en ur allmänt demokratiska
synpunkter besvärande utveckling
för låglönegrupperna.
Vid 1965 års riksdag motionerade
jag och några andra kammarledamöter
om att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
en allsidig och förutsättningslös utredning
i syfte att, vid sidan av fackliga
åtgärder, lösa låglönegruppernas problem.
Allmänna beredningsutskottet, som
behandlade motionen, framhöll i sitt
utlåtande nr 17/1965 bl. a. följande: »En
undersökning med det syfte motionärerna
framhållit bör — oavsett vilket
grundmaterial som anses lämpligt — avse
aktuell tid och om möjligt genomföras
så att fortlöpande resultatredovisning
med nytt material som grund
---kan lämnas. I fråga om en
ny undersökning av låginkomstgrupperna
har i den allmänna debatten
framhållits att den bör avse ej blott
de rent statistiska förhållandena utan
även ekonomiska, socialpsykologiska
och andra omständigheter i inkomstbildningen
för ensamstående och familjer.
För utskottet framträder det som
angeläget att få en fullständigare och
objektiv bild av det faktiska tillståndet
men även att i möjligaste män få
detta tillstånd och dess förändringar
förklarade och analyserade.»
Utskottet underströk också angelägenheten
av att undersökningen »bedrives
med sådan arbetsteknik att en
allsidig belysning av problemen erhålles.
Därvid bör även möjligheter prövas
till en mer enhetligt redovisad lönestatistik,
som om möjligt täcker hela
10
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. larmtelefoner vid motorvägar
arbetsmarknaden, och till riktlinjer för
en så rättvisande bedömning som möjligt
av olika löntagargrupper.»
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag om en utredning för en
kartläggning av låginkomstgruppernas
ställning i samhället.
Det synes angeläget inför de förestående
avtalsförhandlingarna 1968—1969,
att en så enhetlig och överskådlig lönestatistik
som möjligt finns tillgänglig
för arbetsmarknadens organisationer.
Inom den allmänna opinionen i landet,
framför allt hos den fackliga rörelsen,
framstår det som självklart med en
mer rättvisande bedömning av olika
löntagargrupper.
Jag hemställer om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få framställa följande
frågor:
1. Är inrikesministern villig medverka
till, att i god tid före 1968—1969 års
avtalsrörelse, genom utredningens försorg
redovisa en mer enhetlig lönestatistik
som omsluter hela arbetsmarknaden?
2.
Kan statsrådet i övrigt lämna någon
uppgift om när låginkomstutredningen
beräknas vara avslutad eller om något
delbetänkande kan förväntas?
Denna anhållan bordlädes.
§ 6
Interpellation ang. larmtelefoner
vid motorvägar
Ordet lämnades på begäran till
Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:
Herr talman! En olycka på s. k. motorväg
får enligt erfarenheter i synnerhet
i USA ofta ett svårare förlopp
och större omfattning än en motsvarande
händelse under miera ordinära
trafikförhållanden, vilket anses sammanhänga
med den allmänt höga hastigheten
och tendensen hos många trafikanter
på motorvägar alt »klumpa
ihop sig» genom att söka hålla allt högre
hastigheter. Händer en olycka med ett
fordon dras då ofta många andra in
i denna.
En god olycksfallsberedskap framstår
därför som särskilt angelägen vid
motorvägar. För närvarande kan denna
beredskap inte anses tillfredsställande
i vårt land, då dessa vägar i motsats
till vad som är vanligt i utlandet, t. ex.
i Västtyskland, saknar larmtelefonposter
utplacerade på visst avstånd från
varandra utmed vägen. Benägenheten
att stanna för att ge bistånd åt olycksdrabbade
är hos medtrafikanterna naturligt
nog ofta nedsatt, beroende på
de höga hastigheterna som gör att
olyckshändelser inte observeras lika
lätt som vid andra trafikförhållanden.
Dessutom ger stoppförbudet på motorväg
säkerligen en psykologisk förklaring
till att medtrafikanter lätt förhåller
sig passiva t. o. in. då deras hjälp direkt
påkallas. Vid akut svårare sjukdomsfall
på en motorväg, då yttre dramatik kanske
är obefintlig, kan också avsaknaden
av larmtelefon få svårare följder
än om det funnes tillgång till dylik,
eftersom eu sådan händelse av naturliga
skäl inte drar till sig omgivningens
uppmärksamhet soim fallet är vid t. ex.
en katastrofartad olycka med många
fordon inblandade.
Svårigheten att påkalla och få hjälp
vid olycks- och/eller sjukdomsfall ökar
också på motorvägar av den anledningen
att dessa vägar ofta dras genom
glest bebyggda eller obebyggda områden
och att fria områden, belägna närmast
intill och utmed en dylik väg,
på grund av bullerstörningar och luftföroreningar
inte heller torde komma
att bebyggas i någon större utsträckning.
Erfarenheten visar, att bostadsfastigheter,
som redan befinner sig vid
motorväg, av sådana skäl lätt övergives
och kommer till annan användning än
som bostäder.
■g) Det uppstår av antydda skäl ofta »iso
*„lerade»
områden i trakter närmast intill
Fredagen den 12 januari 1968
Nr 1
11
Interpellation ang. åtgärder för att lösa
rådet
motorvägarna. Möjligheten att påkalla
hjälp från bofast befolkning vid olyckseller
sjukdomsfall reduceras därmed
kraftigt på dessa vägar.
I Fredhällstunneln på Essingeleden i
Stockholm har sex larmtelefoner installerats
och på den nya Älvsborgsbron
med till- och avfart sramp er i Göteborg
ett feimtontal dylika telefoner, direkt anknutna
till SOS-telefonnumret 90 000,
detta trots att dessa trafikleder går genom
områden, där hjälp vid svårare
olyeks- och sjukdomsfall torde vara lättare
att uppbåda än vid de vanliga motorvägarna,
t. ex. vid motorvägen mellan
Stockholm och Södertälje eller mellan
Stockholm och Uppsala. Att till fots bege
sig en längre sträcka utmed en motorväg
för att påkalla hjälp är f. ö. inte
riskfritt och därtill tidskrävande. Såsom
i diskussionerna inom Europarådet
(och dess underlydande organ för
dylika frågor) om trafikolycksfallen
och om lämpliga åtgärder för att minska
dessas skadeverkningar påpekats, är en
av de viktigaste av dessa åtgärder att
kraftigt stärka olycksfallsberedskapen
bl. a. just vid vägar med snabbgående
trafik. Man har med rätta ofta betonat
i dessa diskussioner att alltför många
dödsfall inträffar som följd av lång väntan
på transport till sjukhus, t. ex. i de
många fall då risk för förblödning är
stor.
Självfallet har en bättre olycksfallsberedskap
vid motorvägarna även en kostnadssida.
Fråga är dock om inte installation
av larmtelefoner är en av de billigaste
och effektivaste åtgärderna i
detta syfte. Invändningen att våra motorvägar
i jämförelse med kontinentala
motorvägar har relativt korta väglängder
är av skäl som ovan antytts inte bärande.
Vägsträckorna är tillräckligt
långa för att utan larmtelefoner innebära
alltför stora svårigheter att påkalla
hjälp vid olycksfall. Finns det
egentligen något rimligt skäl att exempelvis
E4:an från den europeiska kon2*
— Andra kammarens protokoll 1968.
sysselsättningskrisen i oskarshamnsom
tinenten
vid Sveriges gräns plötsligt gives
en lägre vägstandard på motorvägsavsnitten
i ovan berörda avseende än
vad denna väg har i Europa i övrigt?
För särskilt utlänningar måste antydda
förhållande vid denna väg och andra
svenska vägar, som delvis har motorvägskaraktär,
te sig märkligt.
Med stöd av vad jag sålunda anfört
får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
rikta följande frågor:
1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den brist i olycksfallsberedskapen
vid motorvägarna som avsaknaden av
larmtelefoner vid dessa innebär?
2. Har herr statsrådet vid jakande
svar på fråga 1 för avsikt att vidta åtgärder
för att höja standarden hos denna
beredskap i nu berörda avseende?
Denna anhållan bordlädes.
§ 7
Interpellation ang. åtgärder för att lösa
sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet
Ordet
lämnades på begäran till
Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep),
som yttrade:
Herr talman! Sedan ett flertal år tillbaka
har sysselsättningsläget i Oskarshamn
och trakten däromkring varit
mycket besvärligt. Svårigheterna har till
övervägande del berott på att Oskarshamns
varv inte kunnat ge sysselsättning
åt sina anställda. Från att ha varit
Kalmar läns största industri, med i runt
tal 1 500 anställda i början av 1960-talet,
har varvet etappvis minskat sin verksamhet.
Från och med det senaste årsskiftet
är den totala nedläggningen av
varvsverksamheten ett faktum.
Denna utveckling har självfallet hårdast
drabbat de anställda arbetarna och
tjänstemännen vid ifrågavarande företag.
Dessutom har, genom att varvet
haft en dominerande ställning i bygden,
Nr 1
12 Nr 1 Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. åtgärder till förebyggande av våld i samband med demonstrationer -
de sekundära verkningarna av driftinskränkningen
och den slutliga nedläggningen
blivit stora. Många affärsrörelser,
serviceföretag och underleverantörer
har fått betydande svårigheter på
grund av den uppkomna situationen.
Från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida har gjorts väsentliga insatser för att
underlätta lösningen av sysselsättningsproblemen.
Under tiden 1962—1966 tillskapades
cirka 700 nya arbetstillfällen i
nyetablerade och utvidgade företag i
samförstånd mellan myndigheterna och
berörda företag.
De omnämnda åtgärderna till trots
finns det dock i dag omkring 250 arbetslösa
i askar.sb amn somr ä de t. Arbetsmarknadsmyndigheternas
insatser bär
sålunda inte varit tillräckliga och försöken
att lokalisera företag till Oskarshamn
bär inte lyckats i önskvärd omfattning.
För att lösa sysselsättningsproblemen
bör frågan om fortsatt varvsdrift tagas
upp till förnyat övervägande. Det är,
som Oskarshamns fackliga centralorganisation
framhållit, svårt att värja sig
för tanken att varvets framtid bedömts
negativt alltför tidigt och med förutfattade
meningar. En fortsatt varvsdrift
synes vara en realistisk tanke. För
varvsdriften talar främst att yrkeskunnig
arbetskraft finns liksom den befintliga
v arvsanläggningen. Vad som erfordras
är statligt stöd för att rusta upp
och modernisera varvet. En satsning på
Oskarshamnsvarvet bör vara väl så motiverad
som de som gjorts på andra orter.
Vid sidan av ett återupptagande av
varvsverksamheten bör ökade insatser
göras för att skapa nya arbetstillfällen
inom regionen.
Även i övrigt finns goda förutsättningar
för en industriell utveckling i
oskarshamnsområdet. Tillgången på såväl
mark som bostäder och samhällsservice
är god. Bland annat står ett 70-tal nyuppförda lägenheter tomana för tillfället.
Vidare bör framhållas att Oskars
-
hamns stad är beredd att satsa åtskilligt
för att sysselsättningskrisen skall lösas.
Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:
Avser statsrådet att vidtaga några åtgärder
för att medverka till att sysselsättningskrisen
i oskarshamnsområdet
löses?
Denna anhållan bordlädes.
§ 8
Interpellation ang. åtgärder till förebyggande
av våld i samband med
demonstrationer
Ordet lämnades på begäran till
Herr WEN NERFÖRS (h), som yttrade
:
Herr talman! De senaste årens vietnamdemonstrationer
har stegvis genomförts
under alltmer uppseendeväckande
former. Att de för flertalet tett sig uppseendeväckande
beror icke minst på att
det sedan gammalt ansetts höra till vanlig
anständighet och mänsklig hänsyn
att inte använda politiska våldsmedel.
Det har också ansetts vara en förutsättning
för god demokrati att den politiska
debatten förs med sans och i ordnade
former.
Denna praxis har emellertid brutits
av vissa demonstrantgrupper som bl. a.
genom medveten skadegörelse velat nå
publicitet och uppmärksamhet i utrikespolitiska
frågor. Slagordsmålning på
fastigheter, fönsterkrossning, sönderskärande
av skyltfönster med glasmästardiamanter,
förstörelse av planteringar
med hjälp av kemikalier, angrepp
mot ambassader utgör exempel på sådan
skadegörelse, som under 1967 beräknas
kosta skattebetalarna i Stockholm
cirka en halv miljon kronor. Utöver
detta belopp tillkommer avsevärda
kostnader för särskild polisbevakning
av exempelvis ambassadbyggnader.
13
Fredagen den 12 januari 1968 Nr 1
Interpellation ang. åtgärder till förebyggande av våld i samband med demonstra
tioner
Dessa yttringar av de senaste årens
demonstrationer och den stegvisa upptrapp
ningen borde ha varit tillräckliga
skäl lör samhälleliga åtgärder. I svar på
en enkel fråga av herr Fridolfsson den
30 november 1967 i denna kammare angående
skadegörelse i samband med demonstrationer
uttalade chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Kling: »Jag
vill emellertid begagna detta tillfälle att
djupt beklaga att rätten till fria åsiktsyttringar
genom demonstrationer på senare
tid ofta har utnyttjats på ett sätt
som innebär ett klart överskridande av
de lagliga gränserna för den medborgerliga
handlingsfriheten och att därigenom
utomstående personers egendom
har kommit att utsättas för omfattande
skadegörelse. Det är givetvis angeläget
att samhället vidtar effektiva åtgärder
till förebyggande av händelser av detta
slag. Jag kommer som hittills att ägna
dessa frågor ingående uppmärksamhet.»
En månad senare strax före julhelgen
fick justitieministerns uttalande beträffande
effektiva åtgärder förnyad aktualitet
genom en tumultartad demonstration,
som efteråt kommenterades av vissa
demonstrantledare med bl. a. hot om
mera långtgående våldsmetoder. Att dessa
märkliga uttalanden var avsedda att
uppfattas som allvarligt menade bekräftades
torsdagen den 4 januari, då eu
grupp demonstranter genomförde en demonstration
utanför kanslihuset mot
den gästande amerikanska OECD-ambassadören
under synnerligen uppseendeväckande
former. Metoden att kasta
snöbollar, ägg o. d. på enskilda personer
har mig veterligen icke tidigare
förekommit i den politiska opinionsbildningens
historia i vårt land.
Denna händelse föranledde statsministern
att i skarpa ordalag uttala sig
emot våldsdemonstrationer av detta
slag. Jag konstaterar detta med tillfredsställelse
särskilt med tanke på att statsministerns
tidigare uttalanden förefallit
något svävande. Det bör således fram
-
hållas att statsministerns senaste uttalande
tveklöst har svenska folkets fulla
stöd. Till demokratins spelregler i vårt
svenska samhälle hör rätten till fria
åsiktsyttringar genom exempelvis demonstrationer.
Ingen ifrågasätter den
rätten. Men lika självklara framstår reglerna
för genomförandet. Vad lag och
ordningsstadga föreskriver måste följas.
Vidare skall i detta sammanhang kraftigt
understrykas att principen om utländska
diplomaters och beskickningars
säkerhet icke får ifrågasättas.
Emellertid måste varje ansvarsmedveten
samhällsmedborgare fråga sig om
inte åtgärder utöver nämnda uttalanden
bör vidtagas. Exempelvis kunde det
uppdragas åt en grupp sakkunniga att
analysera de bakomliggande orsakerna
till den av demonstranterna visade bristen
på kunskap och förståelse för vårt
lands demokratiska principer och spelregler.
En sådan analys skulle möjligen
ge anvisning om lämpliga åtgärder i förebyggande
syfte.
I ett brev som statsministern har avgivit
som svar på ett från »arbetsgruppen
för stöd åt FNL» framfört krav att han
skall deltaga i ett offentligt möte avböjer
statsministern att deltaga i en diskussion
med arbetsgruppen i dessa frågor.
I och för sig synes detta ställningstagande
förståeligt med hänsyn till demonstranternas
tidigare uppträdande,
men det kan samtidigt ge allmänheten
det intrycket att ytterligare åtgärder
icke är behövliga.
Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till hans
excellens herr statsministern få ställa
följande fråga:
Vilka åtgärder till förebyggande av
händelser liknande den senaste tidens
våldsmetoder i samband med demonstrationer
kommer regeringen att vidtaga?
Denna
anhållan bordlädes.
14
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. företagsetableringar i Ådalen
§ 9
Interpellation ang. de allmänna principer
som Sveriges delegation kommer
att företräda vid världshandelskonferensen
i New Delhi
Ordet lämnades på begäran till
Herr HERMANSSON (vpk), som yttrade:
Herr
talman! Den 24 oktober 1967 antog
representanter foa- u-länderna, samlade
i Alger vid ministermötet för »de
77:s grupp», enhälligt den s. k. Algerchartan.
I denna framhålles bl. a. följande
fakta:
Läget för mer än en miljard människor
i u-länderna fortsätter att försämras
som resultat av utvecklingstendenserna
i de internationella ekonomiska
förhållandena.
Den ekonomiska tillväxthastigheten
för uiländerna har minskat och klyftan
växer mellan dom och överflödsländerna.
Medan de utvecklade länderna varje
år lägger i runt tal 60 dollar till sin befolknings
inkomst per capita uppgår
den genomsnittliga ökningen av inkomsten
per capita i u-länderna till
mindre än 2 dollar per år.
U-ländernas andel i den samlade
världsexporten sjönk från 27 procent år
1953 till endast 19,3 procent år 1966.
Köpkraften hos exporten från u-länderna
har fortsatt att minska. Förlusten
i köpkraft bär årligen uppgått till omkring
2lU miljard dollar, vilket motsvarar
nästan hälften av tillflödet av ickeprivata
finansiella resiurser till u-länderna.
Detta har försvårat problemet om uländernas
ökade skuldbörda. Räntebetalningarna
har ökat kraftigt och kommer
vid decenniets slut att vara lika stora
sam hela tillflödet av resurser om
nuvarande utveckling fortsätter.
Läget är alltså utomordentligt allvarligt.
Vid det första mötet med FN :s konferens
för handel och utveckling
(UNCTAD) år 1964 antogs en rad rekommendationer
som sammanfattades i en
»Final Act». I Alger-chartan konstateras
bittert att de givna löftena icke bär infriats.
De rika länderna har icke på något
avgörande sätt förändrat sin politik.
De fattiga ländernas läge har undergått
en fortsatt försämring.
Inför den förestående andra världshan
delskonferensen i New Delhi 1 februari—25
mars sammanfattade u-länderna
i Alger-chartan ett omfattande
praktiskt handlingsprogram.
Med hänvisning till frågans utomordentliga
betydelse anhåller jag om andra
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande fråga:
Vill statsrådet snarast ge riksdagen
en redogörelse för de allmänna principer
som Sveriges delegation vid andra
världshandelskonferensen kommer åt!
företräda och särskilt för ställningstagandet
till huvudförslagen i Alger-chartan?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. företagsetableringar
i Ådalen
Ordet lämnades på begäran till
Herr LORENTZON (vpk), som yttrade:
Herr
talman! Sysselsättningsläget i
Ådalen är alltjämt synnerligen allvarligt.
Utflyttningen fortsätter. Av de tre
narrlandsstäder, som även under det
gångna året noterat befolkningsminskning,
hänför sig två till Ådalen, nämligen
Kramfors och Härnösand.
Denna utveckling har varit förutsedd.
Det är nu mer än ett och ett halvt år
sedan inrikesministern vid en sammankomst
i Kramfors anförde, att Ådalen
måste räkna med att på kort tid förlora
15
Fredagen den
Interpellation
omkring 1 000 årliga arbetstillfällen genom
företagsnedläggningar. Denna utveckling
har också ägt rum. Det enda
företag som i egentlig mening nyetablerats
i Ådalen under senare tid är den
av landstinget igångsatta skyddade
verkstaden i den gamla Nensjöfabriken.
Denna verkstad startade i slutet av förra
året med 19 arbetare och beräknas
sysselsätta 40 å 50 arbetare.
Ensidigheten i näringslivet har satt
sin prägel på detta område. De privatägda
bolagen har saknat intresse för ett
differentierat näringsliv. Tyvärr gäller
omdömet även de offentliga myndigheterna.
När därför staten år 1961 började
att anlägga en sötvattenstunnel skedde
det på inrådan av de privata cellulosabolagen.
De framhöll att om cellulosaindustrin
skall kunna utbyggas i
Ådalen för en vidareutveckling av
skogsråvaran måste sötvattenförsörjningen
klaras. Tunneln är nu klar. Hela
projektet kostade 42 miljoner kronor.
Men sedan tunnelbygget påbörjades har
tillskyn daren till detta, nämligen SCA,
lagt ned en av sina fabriker med 190
anställda; även Svanö sulfitfabrik har
lagts ned. Frågan är alltså huruvida de
stora statliga investeringarna i sötvattentunneln
i någorlunda rimlig grad
konuner att kunna utnyttjas.
Samma företag har haft hela sju år
på sig att verkställa en utbyggnad av
sin fabrik i Kramfors och att bygga det
pappersbruk man upprepade gånger
signalerat. Men i stället för meddelanden
om utvidgning och nybyggnad har
befolkningen inom området fått ta del
av uppgifter om SCA:s omfattande investeringar
i en råd olika länder. Senaste
exemplet härpå kommer från Västtyskland
där vidareförädling sker av
den svenska pappersmassan. SCA är sålunda
stor aktieägare i det västtsyka
Aschaffenburger Zellstoffwerke (AZ),
som bygger ut sitt finpappersbruk i
Stockstadt nära Frankfurt med en andra
pappersmaskin. Den samlade kapaciteten
blir 120 000 årston och därmed den
12 januari 1968 Nr 1
ang. ökad service inom bostadsområden
största europeiska enheten för tillverkning
av grafiskt papper.
Det är inte märkligt om befolkningen
i Ådalen ställer sig synnerligen kritisk
till sådana fakta. En berättigad undran
råder i vidaste kretsar huruvida den
aviserade utbyggnaden över huvud taget
blir av. Skulle så vara fallet, innebär
detta bara till dels en lösning på sysselsättningsproblemet.
Blir den åsyftade
utbyggnaden inhiberad framstår i så
mycket högre grad angelägenheten av
att andra företagsetableringar kommer
till stånd. I detta sammanhang måste
särskilt understrykas betydelsen av en
differentierad industri i området; närmast
behövs det verkstadsindustri.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:
Har statsrådet upplysningar om huruvida
tidigare planer på industrietablering
i Ådalen väsentligen ändrats eller
uppgivits?
Därest detta är fallet, kan statsrådet
upplysa om huruvida några initiativ
kan förväntas i syfte att åstadkomma
andra företagsetableringar, i första
hand verkstadsindustri, i Ådalen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. utökad service
inom bostadsområden
Ordet lämnades på begäran till
Fru RYDING (vpk), som yttrade:
Herr talman! Efter ett mångårigt
starkt tryck på myndigheterna tillsattes
under föregående år en utredning om
bättre boendeservice. Dagens famiijepolitik
kräver helt nya grepp, varvid en
väsentlig utbyggnad av olika slag av
service i bostadsområdena måste vara
ett nödvändigt komplement till en vettig
16
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. kostnadsfri arbetsförmedling för tonkonstnärer
arbetsmarknadspolitik och samtidigt
ett viktigt led i jämlikhetssträvandena
och i en förstärkt och utbyggd familjepolitik.
Sådan service skall naturligtvis också
betjäna pensionärer, studerande, ungdomar
i Övrigt samt handikappade. Alla
bostadsområden bör därför på sikt utrustas
med servicecentraler eller serviceområden.
I de planerade bostadsområdena
måste sådana anordningar ingå
som en naturlig beståndsdel redan från
början.
Kostnaderna för denna service är
emellertid avgörande för den stora delen
av befolkningen. Ungefär 90 procent
av dem som för närvarande bor i de få
kollektivhus som finns på några enstaka
platser i landet kommer från socialgrupp
1 och 2. Husen har byggts och drivs också
oftast privat, varför kostnaderna är
höga. Skall servicehus och serviceområden
bli till avsedd nytta för hela folket
måste samhället genom egna insatser
bringa ned kostnaderna. Samhället måste
inom detta område liksom så många
andra få möjlighet att styra utvecklingen
på ett sunt sätt. En kommersialisering
av denna verksamhet får icke
utveckla sig, utan samhället måste här
ta på sig hela initiativet och planeringen.
Låne- och bidragsvillkoren för bostadskomplement
av servioekaraktär är
för närvarande icke gynnsamma och stimulerar
inte kommunerna till initiativ.
Den statliga utredning som tillsattes förra
året och som jag inledningsvis nämnt
har tyvärr inte fått direktiv att se på
denna mycket viktiga detalj. Frågan är
väl om man skall behöva tolka detta
som en anvisning om att det också i
framtiden bör vara dyrt att antingen bo
i servicehus eller kunna köpa service i
ett bostadsområde.
Man må komma fram till aldrig så
goda lösningar på problemet hur man
skall kunna planera för god boendeservice
— huvudpunkten ligger dock på
det ekonomiska planet så till vida som
servicen skall vara tillgänglig för alla
och inte bara för de ekonomiskt bättre
situerade. Det är därför nödvändigt att
utan dröjsmål och utan att avvakta pågående
utredning se över låne- och bidragsvillkoren
i detta avseende.
Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:
1. Avser statsrådet att ta initiativ till
att ordna med gynnsammare låne- och
bidragsvillkor för anordnandet av bostadskomplement
av servicekaraktär?
2. Anser statsrådet att staten också
på annat sätt kan stimulera kommunerna
att ordna sådan service, att samhället
på detta område verkligen tar hand
om initiativet och planeringen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Interpellation ang. kostnadsfri arbetsförmedling
för tonkonstnärer
Ordet lämnades på begäran till
Herr JANSSON (vpk), som yttrade:
Herr talman! Sverige ratificerade redan
år 1933 en internationell konvention
om kostnadsfri arbetsförmedling
för alla arbetstagare. Trots detta har regeringen
fortlöpande förlängt den dispens
för privat arbetsförmedling som
gavs Konsertbolaget i Stockholm, vilket
förmedlar engagemang för in- och utländska
tonkonstnärer. 35 år efter det
att konventionen antagits tillämpas i
Sverige, till skillnad mot i flertalet andra
länder, undantagsregler som missgynnar
den yrkesgrupp det här gäller.
Av en förmedlingsverksamhet krävs,
för att den skall vara i nivå med tidens
krav, att den inordnas i den allmämnna
arbetsmarknadspolitiska målsättningen
att trygga jämn sysselsättning åt den
vrkesgrupp som berörs. Genom den
ständigt förlängda dispensen har emel
-
Fredagen den 12 januari 1968
Nr 1
17
Interpellation
lertid tonkonstnärerna kommit att utgöra
ett undantag.
I sitt remissvar över konsertbyråutredningens
betänkande II, »Förmedling
av tonkonstnärer», avlämnat den 12 oktober
1965, föreslog Svenska tonkonstnärsförbundet
»att
ingen kommersiell förmedling
tillätes verka inom området,
att en statlig kon&ertförmedlingsbyrå
görs till föremål för snabbutredning,
att denna byrå snarast möjligt träder
i verksamhet».
Det kan erinras om att Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS) i sitt yttrande anförde
med Tonkonstnärsförbundets identiska
synpun kter. Trots de starka och entydiga
framställningar som gjorts från
denna yrkesgrupps organisationer har
ingen åtgärd till förändring vidtagits.
Till skillnad från alla övriga arbetstagare
i vårt land är tonkonstnärerna alltjämt
hänvisade till kommersiell arbetsförmedling.
Med hänvisning till det anförda hemställer
jag att till statsrådet och chefen
för utbildningsdepartementet få ställa
följande fråga:
Är statsrådet beredd att vidta omedelbara
åtgärder för att den av Sverige redan
år 1933 ratificerade konventionen
om kostnadsfri arbetsförmedling även
skall gälla i Sverige verksamma tonkonstnärer?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 13
Interpellation ang. barns medborgarrättsliga
ställning
Ordet lämnades på begäran till
Fröken BERGEGREN (s), som yttrade:
Herr
talman! Den under de senaste
decennierna allt livligare internationella
samfärdseln samt det kraftigt ökade
utbytet av arbetskraft mellan länderna,
ang. barns medborgarrättsliga ställning
som för vårt lands vidkommande medfört
en inte obetydlig invandring av
utländsk arbetskraft, har i stigande
grad aktualiserat behovet av internationell
samordning av lagar och regler som
berör den mänskliga samlevnaden. Detta
gäller i särskilt hög grad äktenskapsocli
medborgarskapslagstiftningen.
1950 års lag om svenskt medborgarskap,
som tillkom i nära samarbete med
de övriga nordiska länderna, kan väl i
jämlikhetshänseende lämna åtskilligt
övrigt att önska, men främst bör den
ses som ett framgångsrikt försök att
stadfästa eller åstadkomma en enhetlig
lagstiftning och praxis inte bara i Norden
utan i hela den västerländska världen.
En väsentlig förbättring i den nya lagen
var bestämmelserna om rätt för
svensk kvinna, som ingår äktenskap
med utländsk man, att behålla sitt svenska
medborgarskap även vid avflyttning
från riket. Först om hon söker och erhåller
medborgarrätt i makens hemland
mister hon sitt medborgarskap här. I
princip skall gift kvinna sålunda inte
kunna ha medborgarskap i mer än ett
land. I stort sett gäller nu samma förhållande
i hela Västeuropa, och reglerna
torde även överensstämma med vad
som eftersträvas inom Förenta Nationerna.
Man kan sålunda säga att vår nuvarande
medborgarlagstiftning inte innebär
några egentliga olägenheter för
svenska medborgare som ingår äktenskap
med medborgare i annat land, för
så vitt inte landet i fråga på detta område
bär väsentligt avvikande rättsregler,
vilket torde vara fallet i åtskilliga
stater utanför Europa och Amerika.
Annorlunda förhåller det sig när det
gäller barn till föräldrar av olika nationalitet.
Barn i äktenskap får samma medborgarskap
som fadern, d. v. s. är han
svensk medborgare blir barnet automatiskt
svensk medborgare, är han av utländsk
nationalitet erhåller barnet med
-
18
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. barns medborgarrättsliga ställning
borgarskap i det land där fadern är
medborgare. Barn utom äktenskap följer
i medborgarrättsligt hänseende modern.
Särskilda regler gäller i det fall
föräldrarna senare ingår äktenskap med
varandra.
Så länge barnet och dess föräldrar
förblir bosatta i Sverige innebär väl i
regel det förhållandet att barnet ej har
svenskt medborgarskap inga egentliga
olägenheter. Det är dock möjligt att här
bosatta barn med utländskt medborgarskap
i vissa avseenden kan vara ekonomiskt
eller socialt handikappade på
grund av sin främmande nationalitet,
men det borde inte möta några oöverkomliga
svårigheter att lagstiftningsvägen
i så fall åstadkomma bättre jämlikhet
mellan barn med svenskt och barn
med utländskt medborgarskap.
Betydligt svårare är det att komma
till rätta med de problem som uppstår
på grund av det utländska medborgarskapet
vid fall av hemskillnad, äktenskapsskillnad
och tvistigheter rörande
vårdnaden av barn samt speciellt i sådana
fall då den utländske föräldern
egenmäktigt för barnet ur riket. Den
svenska lagen ger visserligen myndigheterna
stora befogenheter att snabbt
ingripa, om sådant bortförande kan befaras,
men någon hundraprocentig rättsgaranti
kan aldrig åstadkommas den
vägen. En ensidig svensk lagstiftning,
som t. ex. en ändring av medborgarskapslagen
så att varje i Sverige fött
barn automatiskt erhåller svenskt medborgarskap,
så snart den ena av föräldrarna
är svensk, är icke en framkomlig
väg, eftersom en sådan svensk lag skulle
vara helt utan verkan vid begäran om
utlämnande av barn som egenmäktigt
bortförts ur riket av den utländske föräldern
och dennes hemland inte erkänner
de svenska rättsreglerna.
Med hänsyn till att vi i framtiden
måste räkna med ständigt ökande folkförflyttningar
med därav följande »blandade
äktenskap» samt i följd därav också
en stigande frekvens av tvister röran
-
de vårdnaden om barn är de nuvarande
förhållandena ej tillfredsställande. En
vidgad samverkan på det internationella
planet i syfte att utsträcka skyddet för
gift kvinnas nationalitet till allt flera
länder samt att förbättra barnens medborgarrättsliga
ställning ter sig alltmera
nödvändig. Detta är ett problem som
endast kan lösas på lång sikt, men Sverige
har ju genom sitt medlemskap i
Nordiska rådet, Europarådet och Förenta
Nationerna möjlighet att väcka
förslag om förbättringar och överenskommelser
i dessa avseenden.
Under åberopande av det anförda får
jag därför anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet ställa följande frågor:
1.
Kan statsrådet upplysa om huruvida
någon utredning gjorts eller pågår
rörande eventuella ekonomiska och sociala
nackdelar här i riket bosatta barn
av främmande nationalitet kan ha av att
de inte är svenska medborgare?
2. Har regeringen för avsikt att om
sådana nackdelar skulle påvisas föreslå
lagändringar för att åstadkomma jämställdhet
i berörda avseenden mellan
svenska och utländska barn bosatta i
Sverige?
3. Anser statsrådet det önskvärt att
genom ändring av den svenska imedborgarlagstiftningen
ge barn födda i Sverige,
vilkas ene förälder icke är svensk
medborgare, vidgade möjligheter att erhålla
naturalisation, eller har erfarenheten
visat att det är möjligt att med en
generös tillämpning av nu gällande lag
komma till rätta med de olägenheter,
som kan följa av barns automatiska
medborgarskap ?
4. Har regeringen för avsikt att väcka
förslag i Nordiska rådet, Europarådets
minister kommitté eller Förenta Nationerna
i syfte att befrämja en enhetligare
internationell lagstiftning för värnande
av barnens rättmätiga intressen i
medborgarrättsligt hänseende?
Denna anhållan bordlädes.
Fredagen den 12 januari 1968
Nr 1
19
Interpellation ang. den fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan
§ 14
Interpellation ang. ytterligare åtgärder
för att motverka barnmisshandel
Ordet lämnades på begäran till
Herr ÅKERLIND (h), som yttrade:
Herr talman! Barnmisshandel är en
av de mest ohyggliga företeelser, som
utmärker brottsligheten i vårt land.
Inte sällan offentliggörs fall, som knappast
står tillbaka för något annat när
det gäller grymhet och hrutalitet. Eftersom
offren ofta är av så späd ålder, att
de inte själva medvetet kan bidra till att
avslöja de brott de utsätts för, finns
anledning förmoda att antalet kända
fall vida överträffas av antalet verkliga
fall. Även om ett misshandlat barn kommer
under läkarvård är det inte alldeles
säkert att läkarnas misstankar om
misshandel kan styrkas.
Det är dock vanligen i samband med
läkarvård som barnmisshandel avslöjas.
Men då har barnen ibland så svåra skador,
som för övrigt kanske tillfogats dem
långt före vårdtillfället, att alla medicinska
insatser är fåfänga.
Genom beslut år 1966 bär 93 § barnavårdslagen
fått ett tillägg med följande
lydelse: »Den som får kännedom om att
någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas
i hemmet eller eljest där behandlas
på sådant sätt att hans kroppsliga
eller själsliga hälsa utsättes för fara
bör anmäla detta till barnavårdsnämnd.
»
Det skulle vara av intresse att veta
om denna ändring lett till åsyftat resultat.
Visserligen brukar onödigt hårdhänt
aga inför utomstående vittnen ibland
anmälas av någon av dessa, men det torde
inte i första hand vara sådana fall
man genom lagstiftningen vill komma
åt — såvida det inte rör sig om »uppfostringsmetoder»
av den karaktär som
åsyftas i 93 § barnavårdslagen — utan
de allvarliga övergreppen mot kanske
ovälkomna spädbarn.
Med hänvisning till vad bär anförts
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:
1. Anser herr statsrådet att ändringen
den 16 juni 1966 av 93 § barnavårdslagen
bär fått den effekt som åsyftades?
2. Anser herr statsrådet att ytterligare
åtgärder behövs för att motverka barnmisshandel?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 15
Interpellation ang. den fortsatta handläggningen
av länsindelningsfrågan
Ordet lämnades på begäran till
Herr KRÖNMARK (h), som yttrade:
Herr talman! Efter direktiv från
Kungl. Maj :t har tre olika statliga utredningar
under de senaste åren behandlat
frågor med anknytning till länen och
länsförvaltningen.
Frågan om framtida länsindelning
och formerna för en ny indelning har
utretts av länsindelningsutredningen,
länsförvaltningens organisation har utretts
av länsförvaltningsutredningen,
och kompetensdragningen mellan statsoch
regionorgan jämte formerna för
länsdemokratin bär utretts av länsdemokratiutredningen.
Alla de tre aktuella utredningarna har
behandlat ytterst angelägna och centrala
frågeställningar, och det har allmänt
antagits att remissbehandling och beslutsförfarande
skulle ske samtidigt.
Länsindelningsutredningen och länsförvaltningsutredningen
har slutfört sina
arbeten, och betänkandena har sänts på
remiss. Länsdemokratiutredningen
»stoppades» saimma dag som slutjustering
av betänkandet skulle göras.
Det bär här uppkommit en situation
sona förbryllar och oroar.
I nuläget sker remissbehandling endast
av länsförvaltningsutredningen, se
-
20
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
Interpellation ang. den fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan
dan även länsindelningsutredningen
»lagts på is».
Den helhetsbild av den framtida länsorganisationens
arbetsformer, kompetens,
förvaltning och regionala indelning
som bort eftersträvas har därigenom
omöjliggjorts.
Att länsindelningsutredningens förslag
var kontroversiellt har inte minst
framgått av remisserna. Besked måste
emellertid nu lämnas om frågans fortsatta
handläggning. För vissa län kan
själva förslaget om att de skall uppgå i
andra län ha så allvarliga konsekvenser
att ett snabbt besked om att den nya
länsindelningen icke skall genomföras
måste ges för att länets utvecklingsmöjligheter
inte skall störas. Detta gäller
inte minst Jämtlands län, där dessa synpunkter
anförts och där närings- och
arbetsmarknadssituationen är sådan att
dunkla besked inte onödigtvis får verka
försvårande. Det synes därför vara nödvändigt
att från regeringen erhålla besked
inte bara om den framtida länsindelningen
utan också om den framtida
handläggningen av de två övriga
1 i in s u t r e d n i n g ar nas förslag.
Med hänvisning till vad som anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:
1. Kan statsrådet ge klart besked om
den fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan
?
2. Kan statsrådet ge besked om hur
den framtida handläggningen av de tre
länsutredningarna kommer att ske?
3. Är det statsrådets mening att proposition
om länsförvaltningen skall
föreläggas riksdagen innan länsdemokratiutredningen
remissbehandlats?
Denna anhållan bordlädes.
§ 16
Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj ds den 11 innevarande januari på
rikssalen avlämnade
dels proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1968/69,
dels ock berättelse till 1968 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.
Vidare anmäldes till bordläggning:
justitieombudsmannens ämbetsberättelse;
militieombudsmannens
ämbetsberättelse;
samt
riksdagens revisorers berättelser över
den år 1967 av dem verkställda granskningen
av statsverket, riksbanken och
riksgäldskontoret.
§ 17
Anmäldes, att följande Kungl. Maj ds
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen
nr 4, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål,
nr 6, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
riksdagsärenden som enligt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet, samt
nr 12, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin, in. in.
Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.
§ 18
Anmäldes följande motioner:
nr 1, av herr Sjöholm in. fl., om ändring
av valbarhetsbestämmelserna för
ledamot av byggnads- eller fastighetsnämnd,
nr 2, av herrar Sjöholm och Rubin,
om stadgande i grundlag beträffande
medlemskap i politiskt parti,
nr 3, av herr Hamrin i Kalmar m. fl.,
om utbildning av psykoterapeuter,
in. in.,
Fredagen den 12 januari 1968
Nr 1
21
nr 4, av herr Lundberg, om inrättande
vid Uppsala universitet av en professur
i barnkirurgi,
nr 5, av herr Nordstrandh, om inrättande
av en professur i u-landsfrågor,
nr 6, av herrar Andersson i Örebro
och Larsson i Umeå, om anslag till utbildning
av företagareföreningarnas
personal,
nr 7, av herr Hermansson m. fl., angående
barnstugeverksamheten, in. m.,
nr 8, av fru Ryding m. fl., om en översyn
av arkivarbetarnas anställningsoch
löneförhållanden,
nr 9, av herr Werbro in. fl., angående
statens järnvägars planer för bibehållande
av stationer å affärsbanenätet,
nr 10, av herr Hamrin i Jönköping
in. fl., angående stödet till boxningssp
orten,
nr 11, av herr Hermansson m. fl., angående
fördelningen mellan stat och
kommun av vissa utgifter,
nr 12, av herr Lindberg m. fl., om
efterskänkande av rättegångskostnader
i visst mål, m. m.,
nr 13, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om försäljning till allmänheten av
aktier i statliga företag,
nr 14, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om försäljning till allmänheten
av aktier i LKAB,
nr 15, av herr Thylén in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Handelssekreterare,
nr 16, av herrar Fridolfsson i Stockholm
och Werner, om rätt till avdrag
vid inkomstbeskattningen för gåvor till
religiösa m. fl. ändamål,
nr 17, av fru Marklund m. fl., om tulloch
skattebefrielse för handikappade
vid anskaffande av motorfordon,
nr 18, av herr Sjöholm, om införande
av en s. k. tjänstemannataxering,
nr 19, av herr Sjöholm, om ändring
av bestämmelserna angående kvittning
och utmätning beträffande överskjutande
skatt,
nr 20, av herr Sjöholm m. fl., om
skattefrihet för folkpension,
nr 21, av herr Thylén, angående vissa
sparstimulerande åtgärder inom beskattningen,
nr 22, av herr Dickson, om tillskapande
av ett minnesföremål för ledamot av
riksdagen,
nr 23, av herr Karlsson i Huddinge
m. fl., om skärpta regler för svenska
företags utlandsinvesteringar, m. m.,
nr 24, av herrar Fridolfsson i Stockholm
och Nilsson i Agnäs, om vidgad
befogenhet för vigselförrättare inom
annat trossamfund än svenska kyrkan,
nr 25, av herr Hamrin i Jönköping,
om förbud mot professionell boxning,
nr 26, av herr Sjöholm in. fl., om allmän
försäkring vid våldsbrott,
nr 27, av herrar Sjöholm och Rubin,
om boxnings straffbarhet,
nr 28, av herrar Sjöholm och Rubin,
om en fast organisation för offentlig
försvarare i brottmål,
nr 29, av herr Sjönell, om obligatoriskt
stöldskydd på bilar,
nr 30, av herrar Ekström i Iggesund
och Lindahl, om ersättning från försäkringskassa
åt donator av transplantat,
nr 31, av herr Werbro, om ersättning
från försäkringskassa åt donator av
transplantat,
nr 32, av fru Marklund in. fl., om
graderade vårdbidrag till handikappade
barn under 16 år,
nr 33, av herr Andersson i Örebro
m. fl., angående slopande av obligatoriskt
läkarintyg för körkort,
nr 34, av herr Börjesson i Falköping
in. fl., om viss översyn av reglerna för
hyresgästs rätt till skadestånd,
nr 35, av herr Börjesson i Falköping,
angående särskilda lagfartsbevis, m. in.,
nr 36, av herrar Fridolfsson i Stockholm
och Söderström, om upphävande
av affärstidslagen,
nr 37, av herr Hermansson in. fl., om
lagstiftning rörande miljövård, m. in.,
nr 38, av herr Johansson i Skärstad
in. fl., om särskilda filer för långsam
trafik,
nr 39, av herr Lundmark, angående
placeringen av prästlönefondsmedel,
22
Nr 1
Fredagen den 12 januari 1968
nr 40, av herr Sjönell, om effektivare
åtgärder mot vanvård av fastighet,
nr 41, av herr Sjönell, angående bestämmelserna
för återkallelse av körkort,
nr 42, av herr Thylén m. fl., angående
övergångsställe för gående,
nr 43, av herr Bohman in. fl., angående
svensk invandrings- och minoritetspolitik,
nr 44, av herrar Börjesson i Falköping
och Rimmerfors, angående en
statlig propagandakampanj för bättre
förebyggande hälsovård,
nr 45, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, angående
centraler för information till
medborgare,
nr 46, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, om
åtgärder mot ocker vid försträckning,
nr 47, av herr Hermansson m. fl., angående
en omvärdering av kvinnans
roll i samhället, samt
nr 48, av herr Persson i Heden m. fl.,
angående kontroll av bilhandel och bilreparationer.
Dessa motioner bordlädes.
§ 19
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret
1968/69 skulle uppföras sist å föredragningslistan
för kammarens nästkommande
sammanträde.
§ 20
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
12 enkla frågor, nämligen av:
herr Mellqvist (s), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående förfarandet vid överväganden
rörande omfattande rationaliseringsåtgärder,
herr Petersson (h), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående gränshandeln mellan Sverige
och Finland,
fröken Sandell (s), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående
följderna av fri försäljning av
starköl,
herr Hamrin i Jönköping (fp), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående följderna av
fri försäljning av starköl,
herr Karlsson i Huddinge (vpk), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående handläggningen
av frågor om offentliga demonstrationer,
herr Karlsson i Huddinge (vpk), till
herr statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående åtgärder
för att förhindra att läkarutbildning vid
sjukhus temporärt avbrytes,
herr Nilsson i Gävle (vpk), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående sänkning av diskontot
i sysselsättningsfrämjande syfte,
fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående konsumentupplysningen om
kvicksilverhalten i fisk,
herr Turesson (h), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående det tekniska systemet vid
intagning till universitets och högskolors
spärrade linjer,
fru Kristensson (h), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående tidpunkten för framläggande
av förslag om en reformerad familjebeskattning,
herr Nordstrandh (h), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående ifrågasatt minskning
av den s. k. lärartätheten, samt
fru Thunvall (s), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående enhetliga nordiska
trafikregler för framförande av sparkstötting.
§ 21
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.22.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 12 januari 1968
Nr 1
23
Tisdagen den 16 januari
Kl. 14.00
Herr talmannen meddelade, att fröken
Ljungberg enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under
tiden den 15—den 21 innevarande
januari.
Fröken Ljungberg beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.
utrikesutskottet:
Renström-Ingenäs, fru (s)
Alemyr (s)
Ohlin (fp)
Skoglund (s)
Hedlund (ep)
Bohman (h)
Mellqvist (s)
Wedén (fp)
§ 2
Företogs val av föreskrivet antal ledamöter
i de ständiga utskotten, nämligen
åtta i utrikesutskottet, tio i konstitutionsutskottet,
femton i statsutskottet,
tio i bevillningsutskottet, åtta i bankoutskottet
samt i vart och ett av lagutskotten,
tio i jordbruksutskottet och
tolv i allmänna beredningsutskottet.
Beträffande dessa och övriga till dagens
sammanträde utsatta val lämnades
på begäran ordet till
Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som yttrade:
Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.
Sedan herr andre vice talmannen härefter
avlämnat för nu ifrågavarande val
avsedda tio listor, alla försedda med
partibeteckningen »Gemensam lista»,
samt listorna blivit i ovan upptagen
ordning av herr talmannen upplästa och
av kammaren godkända, befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits å respektive listor, ha
utsetts till ledamöter i
konstitutionsutskottet:
Adamsson (s)
Nilsson i Östersund (s)
Hamrin i Jönköping (fp)
Henningsson (s)
Wahlund (ep)
Magnusson i Tumhult (h)
Thunvall, fru (s)
Johansson i Trollhättan (s)
Nelander (fp)
Larsson i Luttra (ep)
statsutskottet:
Karlsson i Olofström (s)
Blidfors (s)
Ståhl (fp)
Almgren (s)
Eliasson i Sundborn (ep)
Bohman (h)
Mellqvist (s)
Lewén-Eliasson, fru (s)
Nihlfors (fp)
Bergman (s)
Mattsson (ep)
Turesson (h)
Olsson, fröken (s)
Gustafsson i Skellefteå (fp)
Lindholm (s)
bevillningsutskottet:
Brand! (s)
Allard (s)
Gustafson i Göteborg (fp)
24
Nr 1
Tisdagen den IG januari 1968
Engkvist (s)
Vigelsbo (ep)
Magnusson i Borås (h)
Asp (s)
Andersson i Essvik (s)
Nettelbrandt, fru (fp)
Eriksson i Bäckmora (ep)
bankoutskottet:
Renström-Ingenäs, fru (s)
Hagnell (s)
Berglund (fp)
Franzén i Motala (s)
Börjesson i Glömminge (ep)
Regnéll (h)
Bengtsson i Landskrona (s)
Larsson i Umeå (fp)
första lagutskottet:
Johansson, fru (s)
Ekström i Björkvik (s)
Gärde Widemar, fru (fp)
Löfqvist, fru (s)
Svensson i Vä (ep)
Kristensson, fru (h)
Bergegren, fröken (s)
Gustafsson i Borås (fp)
andra lagutskottet:
Lundberg (s)
Odhe (s)
Rimmerfors (fp)
Ekendahl, fru (s)
Gustavsson i Alvesta (ep)
Wetterström, fröken (h)
Bengtsson i Varberg (s)
Anderson i Sundsvall (fp)
tredje lagutskottet:
Johansson i Torp (s)
Levin (s)
Nyberg (fp)
Torbrink, fru (s)
Grebäck (ep)
Hedin (h)
Persson i Tandö (s)
Tobé (fp)
jordbruksutskottet:
Lindström (s)
Lindskog, fru (s)
Antby (fp)
Arweson (s)
Hansson i Skegrie (ep)
Eliasson i Moholm (h)
Johanson i Västervik (s)
Persson i Skänninge (s)
Nilsson i Lönsboda (fp)
Jonasson (ep)
allmänna beredningsutskottet:
Eriksson i Stockholm, fru (s)
Jäderberg, fru (s)
Hamrin i Kalmar (fp)
Svensson i Kungälv (s)
Skoglösa (ep)
Dickson (h)
Lundmark (s)
Haglund (s)
Rimås (fp)
Wikner (s)
Larsson i Borrby (ep)
Nilsson i Bästekille (h).
I samband med valet av ledamöter i
utrikesutskottet beslöts på framställningav
herr talmannen, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av
protokollet underrättas om kammarens
val av ledamöter ävensom om det likaledes
till dagens sammanträde utsatta
valet av suppleanter i nämnda utskott
samt anmodas låta uppsätta och till
kamrarna ingiva förslag till den skrivelse
i ämnet, som borde till Konungen
avlåtas.
§ 3
Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning samt sex suppleanter
för dessa revisorer.
För detta val avlämnade herr andre
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som bar partibeteckningen
»Gemensam lista» och hade
följande utseende:
Tisdagen den 10 januari 1908
Nr 1
25
Revisorer | Suppleanter |
Riksdagsman Levin, H. S. (s), | Riksdagsman Andersson, A. E. (s), |
Riksdagsledamot fru Johansson, V. E. (s), Skövde | Riksdagsman Lindström, H. B. (s), |
Riksdagsman von Friesen, 0. B. (fp), Göteborg | Riksdagsman Jacobsson, Per (fp), |
Riksdagsman Odhe, N. S. (s), Vinninga | Riksdagsledamot fru Torbrink, T. J. L. (s), Kalmar |
Riksdagsman Hansson, N. G. (ep), | Riksdagsman Larsson, G. K. V. (ep), |
Riksdagsman Dickson, J. I. A. (h), | Riksdagsman Magnusson, E. 0. B. (h), |
Sedan denna lista upplästs och av | § 4 |
tammaren godkänts, förklarades ha bli-vit utsedda till statsrevisorer herr Le-vin, fru Johansson samt herrar von | Företogs val av tjugofem ledamöter |
Ledamöter | Suppleanter |
Erlander (s) | Edenman (s) |
Nilsson i Stockholm (s) | Gustafsson i Stockholm (s) |
Ohlin (fp) | Ståhl (fp) |
Johansson i Ljungby (s) | Lundkvist (s) |
Hedlund (ep) | Eriksson i Bäckmora (ep) |
Cassel (h) | Magnusson i Borås (h) |
Thapper (s) | Lindholm (s) |
Allard (s) | Bergman (s) |
Wedén (fp) | von Friesen (fp) |
Levin (s) | Blidfors (s) |
Hansson i Skegrie (ep) | Svensson i Vä (ep) |
Bohman (h) | Björkman (h) |
Bergegren, fröken (s) | Johansson i Simrishamn (s) |
Gustafsson i Skellefteå (fp) | Antby (fp) |
Eriksson i Stockholm, fru (s) | Hagnell (s) |
26
Nr 1
Tisdagen den 16 januari 1968
Ledamöter | Suppleanter |
Skoglund (s) | Lindahl (s) |
Eliasson i Sundborn (ep) | Larsson i Norderön (ep) |
Bengtsson i Varberg (s) | Svanberg (s) |
Eliasson i Moholm (h) | Wetterström, fröken (h) |
Nihlfors (fp) | Wiklund i Stockholm (fp) |
Renström-Ingenäs, fru (s) | Martinsson (s) |
Mellqvist (s) | Ekroth, fru (s) |
Wahlund (ep) | Larsson i Luttra (ep) |
Alemyr (s) | Carlsson i Tyresö (s) |
Nettelbrandt, fru (fp) | Mundebo (fp) |
Efter det denna lista av herr talman-nen upplästs och av kammaren god-känts, förklarades de å listan upptagna § 5 | lemmar i Nordiska rådet och om de |
Företogs val av åtta medlemmar i | § 6 |
Nordiska rådet för tiden intill dess val För detta val avlämnade herr andre Ekendahl, fru (s) Tliapper (s) Ohlin (fp) Skoglund (s) Gustafsson i Kårby (ep) Cassel (h) Mellqvist (s) Gärde Widemar, fru (fp). Efter det denna lista upplästs och av | Anställdes val av beslutat antal supp Sedan herr andre vice talmannen här |
listan upptagna personerna ha blivit ut-sedda till medlemmar i Nordiska rådet. På framställning av herr talmannen | utrikesutskottet: Allard (s) Eriksson i Stockholm, fru (s) Bengtsson i Varberg (s) Wahlund (ep) |
Tisdagen den 16 januari 1968
Nr 1
27
Cassel (h)
Carlsson i Tyresö (s)
Eliasson i Moholm (h)
konstitutionsutskottet:
Andersson i Billingsfors (s)
Lindahl (s)
Werbro (fp)
Andersson i Storfors (s)
Dockered (ep)
Wennerfors (h)
Zetterberg (s)
Mossberg (s)
Norrby (fp)
Nilsson i Kristianstad (s)
Boo (ep)
Lothigius (h)
Henrikson (s)
Jonsson (fp)
Martinsson (s)
Zetterström (s)
Gustafsson i Stenkyrka (ep)
Werner (h)
Ohlin (fp)
Lindberg (ep)
statsutskottet:
Arvidson (s)
Johansson i Norrköping (s)
Källstad (fp)
Alemyr (s)
Gustafsson i Kårby (ep)
Cassel (h)
Gustafsson i Uddevalla (s)
Lindahl (s)
Tobé (fp)
Kellgren (s)
Antonsson (ep)
Ljungberg, fröken (h)
Fagerlund (s)
Mundebo (fp)
Eskel (s)
Holmberg, fru (s)
Nilsson 1 Tvärålund (ep)
Blomkvist (s)
Björkman (h)
Westberg (fp)
Svanberg (s)
Lindkvist (s)
Sjönell (ep)
Jönsson i Arlöv (s)
Ullsten (fp)
Nordstrandh (h)
Nilsson i Kristianstad (s)
Ryding, fru (vpk)
Gustavsson i Ängelholm (s)
Sterne (fp)
Ludvigsson, fru (s)
Elmstedt (ep)
Petersson (h)
bevillningsutskottet:
Holmqvist, fru (s)
Forsberg (s)
Enskog (fp)
Kristenson (s)
Boo (ep)
Björkman (h)
Carlsson i Västerås (s)
Carlstein (s)
Larsson i Umeå (fp)
Nyström (s)
Franzén i Träkumla (ep)
Lothigius (h)
Hammarsten (s)
Öhvall (fp)
Wikner (s)
Josefsson i Halmstad (s)
Dahlgren (ep)
Wiklund i Härnösand (s)
Söderström (h)
Andersson i Örebro (fp)
Börjesson i Falköping (ep)
bankoutskottet:
Ekström i Iggesund (s)
Rask (s)
Löfgren (fp)
Haglund (s)
Sjönell (ep)
Nordgren (h)
Hörnlund, fru (s)
Fridolfsson i Rödeby (s)
Hyltander (fp)
Lindberg, fru (s)
Börjesson i Falköping (ep)
Ringaby (h)
Gustavsson i Ängelholm (s)
Ullsten (fp)
Jönsson i Arlöv (s)
Antonsson (ep)
Bengtson i Solna (h)
Gustafson i Göteborg (fp)
28
Nr 1
Tisdagen den 16 januari 1968
första lagutskottet:
Sjövall, fru (s)
Zetterberg (s)
Keijer (fp)
Martinsson (s)
Dockered (ep)
Oskarson (h)
Lindekvist, fru (s)
Jönsson i Malmö (s)
Wiklund i Stockholm (fp)
Björk (s)
Larsson i Norderön (ep)
Fridolfsson i Stockholm (h)
Hansson i Piteå (s)
Sjöholm (fp)
Zetterström (s)
Johansson i Växjö (ep)
Heurlin, fru (h)
andra lagutskottet:
Sandell, fröken (s)
Johansson i Södertälje (s)
Wiklund i Stockholm (fp)
Fredriksson (s)
Gomér (ep)
Ringaby (h)
Sundelin (s)
Svensson, fru (s)
Jönsson i Ingemarsgården (fp)
Svensson i Kungälv (s)
Johansson i Skärstad (ep)
Åkerlind (h)
Carlsson i Göteborg (s)
Jonsson (fp)
Skantz, fru (s)
Göransson (s)
Larsson i öskeviksby (ep)
Carlshamre (h)
Frsenkel, fru (fp)
tredje lagutskottet:
Svenning (s)
Ekström i Iggesund (s)
Hamrin i Kalmar (fp)
Sundelin (s)
Franzén i Träkumla (ep)
Bengtson i Solna (h)
Anderson i Lerum, fröken (s)
Ekroth, fru (s)
From (fp)
Hammarberg (s)
Larsson i Borrby (ep)
Krönmark (h)
Sundström, fri! (s)
Åberg (fp)
Hugosson (s)
Josefson i Arrie (ep)
Adolfsson (h)
jordbruksutskottet:
Jäderberg, fru (s)
Lundmark (s)
Rimås (fp)
Trana (s)
Persson i Heden (ep)
Sundberg, fru (h)
Eskilsson (s)
Johansson i Simrishamn (s)
Jönsson i Ingemarsgården (fp)
Lindberg, fru (s)
Dahlgren (ep)
Hedin (h)
Björk (s)
Berndtsson (fp)
Jönsson i Malmö (s)
Fridolfsson i Rödeby (s)
Larsson i Norderön (ep)
Nilsson i Bästekille (h)
Åberg (fp)
Sundkvist (ep)
allmänna beredningsutskottet:
Gustafsson i Uddevalla (s)
Rask (s)
Hyltander (fp)
Hörnlund, fru (s)
Gustafsson i Stenkyrka (ep)
Nordgren (h)
Nyström (s)
Ekroth, fru (s)
Andersson i Örebro (fp)
Johansson i Simrishamn (s)
Johansson i Växjö (ep)
Nilsson i Agnäs (h)
Wiklund i Härnösand (s)
From (fp)
Hansson i Piteå (s)
Hugosson (s)
Johansson i Skärstad (ep)
Andersson i Billingsfors (s)
Thylén (h)
Fraenkel, fru (fp)
Josefson i Arrie (ep).
Tisdagen den 16 januari 1968
Nr 1
29
§ 7
Företogs val av åtta suppleanter för
de av kammaren utsedda medlemmarna
av Nordiska rådet.
Herr andre vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen »Gemensam
lista» upptog följande namn:
Kellgren (s)
Hammarberg (s)
Edström (fp)
Bergman (s)
Nilsson i Tvärålund (ep)
Eliasson i Moholm (h)
Adamsson (s)
Wedén (fp).
Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till suppleanter i
Nordiska rådet.
§ 8
Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 2—7 omförmälda valen.
§ 9
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts på rikssalen överlämnade
berättelse till 1968 års riksdag om vad i
rikets styrelse sig tilldragit.
§ 10
Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 4, med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
21 mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.
§ 11
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj ds skrivelse, nr 6, till riksdagen
med tillkännagivande, att Kungl.
Maj :t förordnat statsrådet Lennart
Geijer att under innevarande riksdag
utöva den befattning med riksdagsären
-
den, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;
och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.
§ 12
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet
vilande proposition nr 12, med förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin,
m. in.
§ 13
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till konstitutionsutskottet motionerna
nr 1 och 2;
till statsutskottet motionerna nr 3—•
15;
till bevillningsutskottet motionerna
nr 16—21;
till bankoutskottet motionerna nr 22
och 23;
till lagutskott motionerna nr 24—37;
till statsutskottet motionen nr 38;
till lagutskott motionerna nr 39—42;
samt
till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 43—48.
§ 14
Föredrogs var för sig och hänvisades
till lagutskott justitieombudsmannens
och militieombudsmannens till innevarande
riksdag avgivna ämbetsberättelser.
§ 15
Vid föredragning av riksdagens revisorers
å bordet vilande berättelse över
den år 1967 av dem verkställda granskningen
av statsverket hänvisades berättelsen,
såvitt avsåg § 5 till lagutskott, i
vad gällde §§ 12, 15, 16 och 17 till be
-
30
Nr 1
Tisdagen den 16 januari 1968
Interpellation ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms universitet
villningsutskottet, i vad angick §§ 29
och 30 till jordbruksutskottet samt i
övrigt till statsutskottet.
§ 16
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bankoutskottet riksdagens
revisorers å bordet vilande berättelser
över den år 1967 av dem verkställda
granskningen av riksbanken och riksgäldskontoret.
§ 17
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Franzén i Motala (s), till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående en enhetlig lönestatistik
för hela arbetsmarknaden, m. in.,
herr Wiklund i Stockholm (fp), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående larmtelefoner
vid motorvägar,
herr Börjesson i Glömminge (ep), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder för
att lösa sysselsättningskrisen i oskarshämnsområdet,
herr Wennerfors (h), till hans excellens
herr statsministern angående åtgärder
till förebyggande av våld i samband
med demonstrationer,
herr Hermansson (vpk), till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående de allmänna principer
som Sveriges delegation kommer
att företräda vid världshandelskonferensen
i New Delhi,
herr Lorentzon (vpk), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående företagsetableringar i
Ådalen,
fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående utökad service inom bostadsområden,
herr Jansson (vpk), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående kostnadsfri arbetsförmedling
för tonkonstnärer,
fröken Bergegren (s), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående barns medborgarrättsliga
ställning,
herr Åkerlind (h), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
ytterligare åtgärder för att motverka
barnmisshandel, och
herr Krönmark (h), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående den fortsatta
handläggningen av länsindelningsfrågan.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 18
Interpellation ang. nybebyggelsen vid
Frescati för Stockholms universitet
Ordet lämnades på begäran till
Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade:
Herr
talman! Redan en av de första
dagarna under riksdagens höstsession
förra året framställde jag en interpellation
till dåvarande ecklesiastikministern
angående den 1959 beslutade men nu
kraftigt försenade utflyttningen av
Stockholms universitet till Frescati-området.
Tyvärr förblev denna interpellation
obesvarad hela hösten, vilket jag
finner utomordentligt beklagligt. Med
tanke på att aktuella prognoser om
studentantal alltmer kontrasterar mot nuvarande
dimensioneringsplaner för det
nya universitetet och bakgrunden till
riksdagens tidigare beslut därmed alltmer
förändras, hade det varit lyckligt
om några av de problem detta föranleder
kunnat diskuteras här redan i höstas.
Och då universitetets lokalsvårigheter
givetvis är lika prekära, träng
-
Tisdagen den 16 januari 1968
Nr 1
31
Interpellation ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms universitet
seln i lektionssalarna lika svår och
ovissheten om regeringens planer lika
besvärande som tidigare, finns all anledning
att nu återkomma och aktualisera
den tidigare väckta frågan. Visserligen
kommer i årets statsverksproposition
det välkomna beskedet, att nybyggnadsarbeten
för institutionen för
samhällskunskap beräknas kunna igångsättas
vid Frescati under 1968, men
trots detta kvarstår stora och synnerligen
väsentliga problemställningar, vilket
också torde framgå av följande.
De akuta ekonomiska problem som
dåvarande Stockholms högskola drabbades
av under 1950-talet var en av anledningarna
till att staten kom att överta
ansvaret för högskolan. Då lokalbristen
var svår aktualiserade övertagandet
också utbyggnadsmöjligheterna. Utredningsarbete
igångsattes, vilket resulterade
i att en utflyttning till Frescati
av hela universitetet visade sig vara
det lämpligaste alternativet, i synnerhet
som detta kostnadsmässigt låg i paritet
med den andra lösningen —• utbyggnad
i innerstaden. 1959 fattade
riksdagen det mycket betydelsefulla beslutet.
Avtal ingicks sedan mellan Stockholms
stad, skolan och staten om bl. a.
exploatering och planering av Frescati.
Som bekant har ingen reell utflyttning
ägt rum. Efter 1965 har ingenting
byggts i Frescati. Mellan 1959 och 1965
tillkom lokaler av en omfattning som
innebar att ungefär 300 studenter kunde
få sina studier förlagda där. Departementschefen
ansåg då att verksamheten
var högt uppdriven och att man
byggde i den takt resurserna medgav.
Planeringen av universitetet startade
1960. Utgångspunkten var att studerandeantalet
icke skulle överskrida 10 000.
Denna siffra måste revideras i proposition
141:1965 och angavs där till
15140, som sålunda är det ramtal för
den lokalmässiga dimensioneringen som
fortfarande gäller. Men detta har redan
passerats med vid marginal. För närvarande
kan bruttoantalet studerande
uppskattas till 23 000. Nettoantalet är
osäkert. Det kan vara tillräckligt att
konstatera, att detta 1966 kunde beräknas
till 17 000. Universitetet kommer
att med nuvarande målsättning vara för
litet när det en gång är färdigbyggt.
Nuvarande utflyttningsprogram omfattar
tiden 1970—1975. Det torde bli
svårt att hålla det — ett färdigställande
av första etappen under 1970 förutsätter
antagligen en byggstart våren
1968. Då måste noteras att programmet
redan tidigare försenats två år. Enligt
det senaste beslutet 1965 skulle den totala
utbyggnaden vara klar 1972/1973.
I en debatt i maj förra året ansåg departementschefen
att det var svårigheter
för de planerande organen som i
första hand hade orsakat fördröjningen.
Men Frescati-kommittén och LUP-kommittén
har framlagt lokalprogram 1962,
1964 och 1966 — tydligen successivt reviderade
på grund av nya direktiv —
och byggnadsstyrelsen har åtminstone
vid tre tillfällen kunnat lämna in byggnadsprogram
eller huvudhandlingar,
det senaste i juni 1967, till Kungl. Maj:t
för prövning. I jämförelse med planeringsorganens
aktivitet är departementets
långsamhet påfallande.
Studerandeantalets stora tillväxt med
åtföljande utvidgningar av planeringsramarna
har tydligen fått den beklagliga
följden att byggnadsverksamheten
i Frescati de senaste åren helt har lamslagits.
Lokalsvårigheterna är därför på
många håll i innerstaden olidliga. Det
har framkommit exempel på att 65
elever trängs i undervisningslokaler
avsedda för 20, att i en del salar inte
ens minimigränsen för friskluftstillförsel
nåtts, att professorer inte ens har
eget skrivbord, än mindre eget tjänsterum
etc. Den förhyrning av tillfälliga
lokaler som universitetsmyndigheterna
tvingats tillgripa är omfattande och
kostsam. Vårterminen 1967 hyrdes lokaler
i 33 fastigheter spridda över
västra Kungsholmen, Norrmalm och''
Östermalm. De förhyrda lokalerna torde
32
Nr 1
Tisdagen den 16 januari 1968
Interpellation ang. åtgärder mot ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk
uppgå till mellan en tredjedel och hälften
av universitetets totala lokalbestånd.
Det är onekligen nödvändigt att i
planeringen redan nu inkludera en del
av den utbyggnadsmöjlighet på 100
procent man från början förutsatt. Då
bruttoantalet inskrivna — som förut
nämnts — för närvarande är ca 23 000,
är en planering med sikte på en lokalmässig
kapacitet av 25 000—30 000 och
ej 15 000 studerande naturligtvis det enda
realistiska. Man bör också ta hänsyn
till hittills obeaktade faktorer som ökad
och förbättrad vuxenutbildning i framtiden
samt den liberalisering av tillträdesbestämmelserna
till universitetsutbildning
som kompetensutredningen
har i uppgift att föreslå, vilket kommer
att ytterligare öka tillströmningen till
den postgymnasiala utbildningen.
Med stöd av det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
få framställa följande frågor:
Vilka
åtgärder är herr statsrådet villig
att vidtaga för att påskynda den redan
starkt försenade utbyggnaden av
Frescati-universitetet?
Är herr statsrådet beredd att medverka
till att planeringen av detta universitet
utvidgas till att gälla anläggningar
med en lokalmässig kapacitet av
25 000—30 000 studerande 1975?
Denna anhållan bordlädes.
§ 19
Interpellation ang. åtgärder mot ungdomens
alkohol- och narkotikamissbruk
Ordet lämnades på begäran till
Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:
Herr talman! Den under 1960-talet
fortsatta ökningen av missbruket av alkoholdrycker
— bl. a. vissa ölsorter —■
och läkemedel bland barn och ungdom
har naturligt nog väckt oro i vida kret
-
sar av föräldrar liksom även hos en
rad andra myndigheter än barnavårdsoch
nykterhetsnämnderna, bl. a. polisoch
skolmyndigheterna, samt hos olika
medicinska vårdorgan. Lokalt tycks experimentverksamheten
med starköl ha
skapat stor oro i Värmlands och Göteborgs
och Bohus län. Då frågor om denna
verksamhets eventuella avbrytande
av andra riksdagsmän riktats till finansministern,
bortses här från detta särskilda
spörsmål.
Med ikraftträdandet av 1960 års barnavårdslag
kom alkohol- och/eller narkotikamissbrukande
barn och ungdom
att hänvisas till behandling enbart av
barnavårdsnämnden. Nykterhetsnämndens
rent praktiska vårdansvar för alkoholmissbrukare
begränsades samtidigt
till personer över 21 års ålder, utan att
någon bestämmelse härom infördes i
nvkterhetsvårdslagen.
Ovan åsyftade konsekvens av den nya
barnavårdslagen innebar en relativt
stark breddning av barnavårdsnämndernas
vårdansvar och ett ökat behov av
resurser för mera kvalificerade behandlingsåtgärder
avseende unga missbrukare
av alkohol och/eller narkotika. Den
kanske största gruppen sådana missbrukare
anmäles till barnavårdsnämnderna
av polisen, främst med anledning av
vanliga fylleriförseelser. En sådan förseelse
kan ju sammanhänga med såväl
alkoholmissbruk som missbruk av andra
narkotiska medel än alkohol, i vissa
fall med en kombination av båda dessa
typer av missbruk. Enligt för närvarande
tillgänglig statistik uppgick fylleriförseelserna
för manlig ungdom, mätt
per 1 000 individer i åldrarna 15—17
år, år 1955 till 8,5, år 1960 till 15,7 och
år 1965 till 18,7. Motsvarande tal för
åldersgruppen 18—20 år var 31,6, 41,4
och 48,6. Den relativt högsta fyllerifrekvensen
tycks nu finnas i sistnämnda
åldersgrupp, medan tyngdpunkten
före år 1956 låg i 21—24-årsåldrarna.
Då initialskedet för den nya ordningen
för behandling av unga alkohol- och/
Tisdagen den 16 januari 1968
Nr 1
33
Interpellation ang. åtgärder mot ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk
eller narkotikamissbrukare nu passerats,
torde vissa erfarenheter av denna ordning
föreligga. Då vidare någon minskning
av alkohol- och/eller läkemedelsmissbruket
bland ungdomsgrupperna i
stort sett inte kan iakttagas, synes anledning
föreligga att nu söka bilda sig
en samlad uppfattning om barnavårdsnämndernas
erfarenheter av arbetet med
sådana missbrukare och dessa nämnders
aktuella förutsättningar att fullgöra de
»nya» vårduppgifterna, t. ex. hur dessa
nämnders vårdresurser anpassats till
dessa uppgifter såsom en bland flera
samhälleliga åtgärder för att begränsa
här ifrågavarande missbruk bland ungdomen.
Uppgifter härom ingår inte i betänkandet
Nykterhetsvårdens läge (SOU
1967:36 och 37), vilket torde sammanhänga
med att åtgärder beträffande dessa
missbrukare inte redovisas särskilt
utan ingår i siffermaterialet angående
åtgärder enligt 25 § barnavårdslagen.
Av särskilt intresse i detta sammanhang
är verkan av ändringen i 3 § barnavårdslagen
(stöd åt ungdomsorganisationerna),
det 75-procentiga statsbidragets
utökande till att omfatta även
barnavårdsnämnds åtgärder avseende
alkoholmissbrukare samt när föreliggande
förslag om alkoholupplysning i ungdomsorganisationerna
kan väntas föranleda
förslag till riksdagen.
Med åberopande av det anförda får
jag anhålla om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet Camilla Odhnoff
få ställa följande frågor:
1. Är statsrådet villig att lämna riksdagen
en översiktlig redogörelse för
barnavårdsnämndernas praxis vad gäller
åtgärder för öppen vård och behandling
av unga alkohol- och/eller läkemedelsmissbrukare
i enlighet med
gällande barnavårdslags bestämmelser
och för omfattningen och erfarenheterna
hittills av dessa åtgärder? Avser
statsrådet att påkalla statistisk särredovisning
av dessa åtgärder?
2. Anser statsrådet att läget erfordrar
åtgärder för att åstadkomma en för
-
stärkning av de samhälleliga insatserna
genom främst barnavårdsnämnderna i
syfte att tränga tillbaka missbruket av
alkohol och narkotika bland ungdom?
3. Har statsrådet vid jakande svar på
fråga 2 för avsikt att medverka till i
denna fråga åsyftade åtgärder, bl. a.
ökad upplysningsverksamhet? När kan
förslag till riksdagen väntas med anledning
av det inom statens ungdomsråd
föreliggande förslaget »Alkoholupplysning
i ungdomsorganisationer»?
Denna anhållan bordlädes.
§ 20
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 2, angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1967/68,
nr 5, med förslag till förordning med
särskilda bestämmelser om insättning
på skogskonto,
nr 7, med förslag till narkotikastrafflag,
in. in.,
nr 8, angående livränta till vissa personer,
och
nr 9, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 § förordningen den
22 april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 21
Till bordläggning anmäldes riksdagens
lönedelegations redogörelse för
dess verksamhet under år 1967.
§ 22
Anmäldes följande motioner:
nr 49, av herr Hermansson m. fl., om
upprättande av diplomatiska förbindelser
med Demokratiska Republiken Vietnam,
nr 50, av herr Bohman m. fl., om åtgärder
för att fördjupa och stärka det
svenska folkstyret,
34
Nr 1
Tisdagen den 16 januari 1968
nr Öl, av herrar Ullsten och Gustavsson
i Alvesta, om hearings i riksdagens
utskott,
nr 52, av herr Hector in. fl., om hjälp
till återuppbyggnad av ödelagda områden
i Vietnam,
nr 53, av herr Werner in. fl., angående
användningen av statliga anslag till
utvecklingsbistånd,
nr 54, av herrar Enskog och Bergland,
om ökad utbildning och forskning
inom datatekniken,
nr 55, av herrar Berglund och Hyltander,
angående kostnaderna för s. k. polititransporter,
nr 56, av herr Bohman in. fl., om avslag
å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Bidrag till politiska partier,
nr 57, av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl., om byggande av enskilda vägar
som statskommunala beredskapsarbeten,
nr 58, av herr Westberg, om anskaffande
av ytterligare en statsisbrytare,
nr 59, av herrar Wiklund i Stockholm
och Rimmerfors, om utredning angående
lokalflygplats för Stockholm,
nr 60, av herr Dickson, om supplementärt
vederlag till vissa landsfiskaler,
nr 61, av herr Bohman m. fl., om vissa
sparstimulerande åtgärder,
nr 62, av herr Gustafsson i Borås
in. fl., om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen
för gåvor till utvecklingshjälpen
in. fl. ändamål,
nr 63, av herr Sjönell, om åtgärder
mot missbruk av s. k. T-sprit,
nr 64, av herr Hermansson in. fl., om
samordning av de statliga företagen,
in. in.,
nr 65, av fru Svensson m. fl., om viss
översyn av medborgarskapslagstiftningen,
nr 66, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om viss varudeklaration å cigarrettpaket,
nr 67, av herr Hermansson in. fl.,
angående vissa förhandlingar före beslut
om nedläggning av företag, m. m.,
nr 68, av herr Hermansson m. fl., om
lagstiftning angående viss minsta upp
-
sägningstid vid avskedande från arbetsanställning,
nr 69, av herr Jansson in. fl., om ändring
av bestämmelserna angående invali
ditetstillägg och invaliditetsersättning,
nr 70, av herr Lindahl m. fl, om förbud
mot tillsats av bly i motorbensin,
nr 71, av herr Westberg, om ökade
möjligheter att erhålla statliga studielån,
nr 72, av herr Bohman m. fl, angående
straffet för nedskräpning,
nr 73, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, angående besvärstiden
vid beslut om tomtindelning,
nr 74, av herr Gustafsson i Borås, om
införande av provisoriskt körkort,
nr 75, av herr Gustafsson i Borås, angående
utländsk medborgares rätt till
fritidsfiske,
nr 76, av herr Eliasson i Sundborn
in. fl, om viss uppräkning av det extra
mjölkpristillägget i norra Sverige,
nr 77, av herr Bohman m. fl, om åtgärder
för miljö- och naturvård, m. m.,
nr 78, av herr Bohman m. fl., om åtgärder
för att öka trafiksäkerheten,
samt
nr 79, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om inrättande av en trafikteknisk
försöksanstalt.
Dessa motioner bordlädes.
§ 23
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 1, angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret
1968/69, samt proposition nr 2, angående
utgifter på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästkommande sammanträde.
§ 24
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll:
-
Tisdagen den 16 januari 1968
Nr 1
35
Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 12 januari
1968.
§ 1
Sedan herr talmannen anmält, att han
utsett bankdirektören, jur. kand. Åke
Gustafsson till ersättare att från och
med den 12 januari 1968 vid förfall för
sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren m. m., beslöt
herrar deputerade att arvode till
Gustafsson skulle utgå med 1 000 kronor
per månad.
§ 2
Herrar deputerade beslöt utse:
kanslirådet, jur. kand. Erland Kock
till stomnotarie från och med den 10
januari 1968 mot ett arvode av 2 896
kronor per månad jämte personlig lönefyllnad
med 300 kronor per månad;
kronofogden, jur. kand. Bertil Björnsson
till biträdande jurist från och med
den 1 januari 1968 mot ett arvode av
2 100 kronor per månad; samt
fögderisekreteraren Curt Berggrén till
förste kanslist från och med den 1 januari
1968 mot ett arvode av 2 793
kronor per månad jämte personlig lönefyllnad
med 200 kronor per månad.
Arvodena skulle — i motsats till personlig
lönefyllnad — uppräknas i överensstämmelse
med vad som kunde komma
att följa av överenskommelser om
generella lönetillägg inom den övriga
delen av riksdagsförvaltningen.
§ 3
Herr talmannen anmälde dels att de
hos kammaren arvodesanställda förste
stenograferna herr Bertil Arborén, fru
Signhild Elfner och herr Hans Heimbiirger
ävensom stenograferna fröken
Anita Hallberg, herr Bengt Henningsson,
fru Ingrid Nilsson samt herrar
Göte Schenning, Rune Söderström och
Gustaf Titz inträtt i tjänstgöring hos
kammaren från och med den 10 januari
1968, dels ock att den likaledes arvodesanställde
förste stenografen herr
Anders Norrman, som på särskild anmodan
handhaft förberedelserna för
prov med stenografer och referenter,
inträtt i tjänstgöring från och med den
8 januari 1968.
§ 4
Herrar deputerade beslöt utse fru
Anna-Carin Brunnkvist och fru Eva
Klang till reservstenografer från och
med den 10 januari 1968.
§ 5
Herrar deputerade beslöt vidare utse
fru Ingegerd Carlsén, fru Ingrid Eldin,
fru Gunvor Elg, herr Vincent Landén,
fru Lillemor Miskar och fru Kerstin
Mörk till maskinskrivare vid snabbprotokollet
från och med den 10 januari
1968.
Med tillsättandet av en maskinskrivartjänst
skulle tills vidare anstå.
§ 6
I skrivelse den 8 januari 1968 hade
stenografen hos kammaren herr Lars
Nilsson anhållit om fortsatt tjänstledighet
för enskilda angelägenheter till och
med maj månad 1968.
Herrar deputerade beslöt dels bevilja
Nilsson begärd ledighet, dels ock förordna
reservstenografen fru Yvonne
Junestrand att under Nilssons tjänstledighet
från och med den 10 januari
1968 uppehålla dennes stenografbefattning.
§ 7
I skrivelse den 8 januari 1968 hade
reservstenografen fru Anna-Carin
Brunnkvist anhållit om tjänstledighet
under vårsessionen på grund av havandeskap.
Herrar deputerade beslöt dels bevilja
fru Brunnkvist begärd ledighet, dels
ock förordna fru Mary Malm att under
fru Brunnkvists ledighet uppehålla hennes
reservstenografbefattning.
Tisdagen den 16 januari 1968
36 Nr 1
§ 8
Sedan maskinskrivaren vid snabbprotokollet
fru Ingrid Eldin anhållit att
hennes tjänst från och med den 1 mars
1968 måtte omvandlas till en halvtidstjänst,
beslöt herrar deputerade dels bifalla
fru Eldins framställning, dels ock
förordna fru Kjerstin Sohlberg att uppehålla
en härigenom ledigbliven halvtidstjänst
som maskinskrivare.
§ 9
Herrar deputerade beslöt förordna
förste stenografen herr Hans Heimbiirger
att från och med den 10 januari
1968 vara föredragande i samtliga ärenden
rörande kammarens stenografkår
och maskinskrivare vid snabbprotokollet
samt att under kammarens sekreterare
självständigt avgöra frågor rörande
organisationen av stenografkårens arbete.
§ 10
Herrar deputerade beslöt slutligen
bemyndiga herr talmannen att i samråd
med sekreteraren förordna om vikarie
vid kortare ledigheter för kammarens
tjänstemän.
In fidem
Sune K. Johansson
§ 25
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
fem enkla frågor, nämligen av:
herr Nilsson i Tvärålund (ep), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående tidpunkten för
framläggande av förslag om förbättrat
besittningsskydd för bostäder och lokaler,
herr Wiklund i Stockholm (fp), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående statens
järnvägars pendeltrafik inom
stockholmsområdet,
herr Westberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder mot arbetslösheten
i ljusdalsregionen,
herr Westberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående placeringen av beställningar
för försvarets räkning på utländska
fabriker, samt
herr Eriksson i Bäckmora (ep), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder mot
arbetslösheten i ljusdalsregionen.
§ 26
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.28.
In fidem
Sune K. Johansson
ESSELTE AB, STHLM 68
814009