Onsdagen den 0 April

ProtokollRiksdagens protokoll 1873:409

392

IJen 9 April, f. m,

Onsdagen den 0 April.

Kl. 10 f. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 1 och 2 innevarande månad, äfvenbeslutPr0t0k°
SUtdra8 1Örancle de 1 sammanträdet den 7 dennes fattade

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Herr Carl Anders
Larssons motion, N:o 187, med förslag till bestämmelser i afseende å beskattning
af hvitbetssockertillverkning.

§ 3-

Till behandling förekom Stats-Utskottets utlåtande N:o 10, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Utskottets yttrande i ingressen till utlåtandet:
Lades till handlingarne.

Punkterna 1—6.
Biföllos.

Beträffande punkten 7 uppstod öfverläggning och yttrade

till S Statsrådet Wennerberg: Stats-Utskottet har afstyrkt bifall

för Hett!'' Jt j:tf tfraimStn Imng ?“ lfr^avarande anslaS, och såsom skäl
för detta sitt afstyrkande egentligen anfört, att, innan den medicinska

undemsnmgen i dess helhet blifvit ordnad i öfverensstämmelse med de i
Riksdagens underdåniga skrifvelse af den 3 Maj 1872 uttalade åsigter,

E Zn™ gr °r ZZ rde™gs upprätthållande vid universiteten
hora komma i fråga. I detta Utskottets motiv för afstyrkande torde få

nhSL''fff T Staikt Zal,ad Önskan derom- att den länge väntade lös°m
liela dea mechemska undervisningens ordnande måtte
påskyndas Detta synes äfven framgå af hvad Utskottet anfört i den näst

lTrtidPs?UdT’riZrH i Z hGterf rDenna underdåniga skrifvelse har emelertid,
såvidt Utskottet har sig bekant, icke ledt till någon annan påföljd,

Den 9 April, f. m.

393

än att vederbörandes yttranden deröfver blifvit infordrade." Det torde
dock vara klart, att någon annan påföljd än just denna icke gerna ännu
kunnat förväntas. Då en vigtig fråga är före till afgörande tillsättes vanligen
en komité för dess utredande, eller ock infordrar Kongl. Maj:t åtminstone
vederbörandes yttranden i ämnet. Onekligen skulle denna frågas
hänskjutande till en komité dragit längre ut på tiden, hvarföre Kongl.
Maj:t, enär frågan redan förut varit grundligt behandlad, fann för godt
att remittera ofvannämnda skrifvelse till Kanslers-embetet med befallning
att, efter samtliga vederbörandes hörande, inkomma med eget utlåtande i
ämnet. Åt'' det yttrande angående denna sak, hvilket af universitetens
kansler i förrgår afgafs i Första Kammaren, framgår, att han är färdig
att ofördröjligen till Kongl. Maj:t insända detta sitt utlåtande. Jag kan
sålunda icke se, att man haft eller har skälig anledning att befara något
ovanligare dröjsmål med frågans afgörande, och tror icke heller, att man
med skäl kan påstå, att genom något mitt åtgörande dess lösning blifvit
undanskjuten. I alla händelser torde genom beviljande eller afslående af
ett anslag för inrättande af en adjunktur och eu amanuensbefattning inom
medicinska fakulteten i Lund detta ärendes afgörande hvarken fortskyndas
eller försenas.

Den princip, som möjligen legat till grund för Stats-Utskottets afstyrkande
af detta anslag, har icke af Riksdagen blifvit godkänd; ty, såsom
vi veto, var det just under det att den medicinska frågan behandlades
vid förra Riksdagen, som medel beviljades till inrättande af en
adjunktur inom medicinska fakulteten i Upsala. Långt ifrån sålunda att
godkänna den princip Stats-Utskottet nu velat uppställa, att nemligen
icke några anslag till förstärkning af lärarekrafterna vid universitetens
medicinska fakulteter böra beviljas, så länge man ännu afvaktan den stora
frågans afgörande, har Riksdagen tvärtom genom beviljande af anslag för
inrättande af en adjunktur i fysiologi inom medicinska fakulteten i Upsala,
tydligen visat, att Riksdagen icke vill, att dylika speciela frågor skola med
den allmänna sammanblandas. Det torde dessutom vara klart, att, om
Riksdagen verkligen önskar vidtagande af en sådan åtgärd, som finnes
uttryckt uti dess skrifvelse — och härom torde icke något tvifvel böra
hysas — så, långtifrån att den medicinska frågans lösning skulle förhindras
eller försvåras genom ett bifall till hvad nu är af Kongl. Maj:t föreslaget,
skulle väl snarare en sådan lösning göras lättare i samma mån som de
medicinska fakulteterna erhölle en sådan utveckling, att vid dem medicinm
studiosi kunde genomgå såväl den teoretiska som praktiska kursen.

Jag vill nu vidröra den andra sidan af saken, nemligen, huruvida
verkligt behof förefinnes af en ny adjunktur och en ny amanuensbefattning
vid Lunds medicinska fakultet. För att riktigare bedöma detta beder
jag att få påminna derom, att vid Carolinska Institutet för närvarande
äro anställda 12 professorer, inom den medicinska fakulteten i Upsala 7
sådana och inom samma fakultet i Lund 5. Hvad adjunkterna beträffar,
så utgöra dessa vid Carolinska Institutet 7, vid Upsala medicinska fakultet
5 och vid Lunds 8. Docenternas antal är vid Carolinska Institutet 4, i
Upsala 2 samt i Lund 1. Hvad slutligen vidkommer antalet amanuenser,
så uppgår detta vid Carolinska Institutet till 6, vid medicinska fakulteten
i Upsala till 10, af hvilka en utom staten, samt i Lund till 3, af hvilka

394

Den 9 April, f, m.

dock ingen på stat uppförd. Summan af de lärare, som sköta den medicinska
undervisningen vid de särskilda undervisningsanstalterna belöper
sig alltså i Stockholm till 29, i Upsala till 24 samt i Lund endast till 12.
Man finner af denna öfversigt, att såväl Carolinska Institutet, som ock
medicinska fakulteten i Upsala under den förgångna tiden onekligen i
vida rikare mån än medicinska fakulteten i Lund blifvit med lärarekrafter
utrustad. Fortsätter man jemförelsen mellan dessa läroanstalters tillvext
under de sednaste fem åren, så finner man, att Carolinska institutet för
befrämjande af undervisningen i patologisk anatomi år 1868 erhöll ett
anslag af 1,550 Kali'', år 1870 för samma ändamål 1,000 R:dr samt år
1872 likaså 1,500 R:dr; att för den fysiologiska institutionen i Upsala
beviljades år 1870 ett anslag af 500 R:dr och år 1872 för en adjunktur
vid densamma 2,500 R:dr, samt att under samma tid den medicinska fakulteten
i Lund icke erhållit något anslag.

Under de sista åren har behofvet af biträdande lärare vid den kliniska
undervisningen vid universitetet i Lund blifvit alltmera känbart.
Lasarettet derstädes har blifvit utvidgadt och äfven antalet medicinse
studiosi har tillvext. Då det icke utan skäl kan sägas att i den folkrika
provinsen Skåne de nödlidandes och sjukas tillbörliga vård äfven
bör tagas i betraktande härvid, så torde deruti ligga en ytterligare bevekelsegrund
att icke undandraga medicinska fakulteten i Lund samma
hjelp, som man lemnat de andra tvänne medicinska läroanstalterna.

Det kan visserligen så förefalla, som om man kostade på den medicinska
undervisningen i Sverige, alltför stora summor; och det synes måhända
ännu för en och annan mer än troligt, att man lätt nog skulle kunna få
denna undervisning ordnad på ett sätt, hvarigenom man med mindre antal
lärare skulle kunna uppnå samma mål som nu, om nemligen undervisningen
blefve förlagd till ett enda ställe. Men denna åsigt har under
sednare tiden i betydlig mån blifvit frånträdd, och i dess ställe gör sig
alltmer den åsigten gällande, att den medicinska undervisningen icke bör
förläggas till en enda plats, hvarigenom skulle försvinna den fria täflan,
som för denna undervisning är af så stor nytta. Knappast torde derföre
någon numera på allvar tänka på de medicinska fakulteternas indragning
och förflyttandet af hela den medicinska undervisningen till Carolinska
Institutet, helst sedan denna läroanstalts egna lärare offentligt uttalat
den åsigt, att det för vetenskapen är af stort gagn att flera institutioner
för medicinsk undervisning finnas inom landet.

En likställighet i afseende på rättigheter och skyldigheter medför
icke nödvändigheten af likställighet i afseende å lärarekrafter. Detta
har visat sig sannt ej blott i utlandet utan äfven hos oss sjelfva. Lunds
medicinska fakultet har samma skyldighet och samma rättighet som
Upsala medicinska fakultet, och detta oaktadt den förra eger till sin
disposition ett betydligt mindre antal lärarekrafter än den sednare. Så
står äfven Upsala medicinska fakultet i ett dylikt förhållande till Carolinska
Institutet i Stockholm, ehuru disproportionen mellan dessa begge sistnämnda
läroverk icke är så stor, som mellan de begge medicinska fakulteterna.

Med afseende härå, och då jag icke funnit, att Stats-Utskottet på
något sätt ådagalagt obehöfligheten af det anslag, hvarom nu är fråga,

Den 9 April, f. m. 895

vågar jag hysa den förhoppning, att Kammaren skall finna skäligt bifalla
Kongl. Maj:ts framställning.

Herr Thomas son: Sedan Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet
yttrat sig i denna fråga, kan och bör jag inskränka
mig till att helt kort yrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning.
Det begärda anslaget afser ett ändamål, som torde kunna i denna Kammare
påräkna de varmaste sympatier. Ännu har aldrig, mig veterligen,
denna Kammare tillbakavisat något berättigadt anspråk på understöd för
bildningens och vetenskapens främjande, och jag hoppas derföre med så
mycket mera visshet, att icke heller i detta fall sådant skall inträffa.

Jag upprepar min anhållan om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Huss: Det kunde kanske vara öfverflödigt att yttra något i
denna fråga efter de upplysningar, Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet
nyss meddelat. Då emellertid jag är en gammal lärare
i medicin, anser jag mig icke böra undanhålla Kammaren min erfarenhet
i fråga om behofvet af det ifrågavarande anslaget. Möjligen
kunde denna erfarenhet i någon mån blifva en ledning för Kammarens
domslut.

Utskottet har afstyrkt bifall till denna Kongl. Majds framställning
om inrättande af eu ny adjunktur och eu ny amanuensplats vid universitetet
i Lund, ehuru det dertill äskade årliga anslag endast uppgår till
sammanlagdt 3,000 Rall1 samt de ifrågasatta lärareplatserna skulle tillhöra
eu så vigtig undervisningsgren som den medicinska. De skäl på
hvilka Utskottet stödt sin hemställan, anser jag mig böra underkasta
granskning, hvaraf, såsom jag tror, skall framgå, att, derest Utskottet
närmare undersökt de befintliga förhållandena, skulle Utskottet kommit
till motsatt resultat, mot hvad nu blifvit fallet.

Kongl. Majds proposition grundar sig på tre auktoriteters samstämmiga
utlåtanden om behofvet af ifrågavarande anslag. Medicinska fakulteten,
Consistorium Academicum och Kanslersembetet hafva alla instämt
i den förklaring, att nuvarande lärarekrafter inom Lunds universitets medicinska
fakultet äro otillräckliga för tillgodogörande af det befintliga
undervisningsmaterialet, särdeles det kliniska. Att Kongl. Majd och nämnde
auktoriteter hafva fullt rätt i detta hänseende kan ådagaläggas på två
sätt, (fels genom skärskådande af medicinska fakultetens i Lund sammansättning
och dels genom jemförelse mellan denna medicinska fakultet
och rikets öfriga medicinska läroverk. Hvad fakultetens sammansättning
angår, påpekade Herr Statsrådet dess fåtalighet, i det de ordinarie lärarnes
antal, då professorer och adjunkter sammanräknas, uppgår till allenast
åtta. Bland, dessa saknas representant för patologisk anatomi, ty
jag antager att den af fakulteten begärda adjunkturen uti patologi kommer
att hufvudsakligen egnas åt denna vetenskapsgren, hvilken är en
bland de vigtigaste för den medicinska bildningen. Denna vetenskapsgren
afhandlar de sjukliga förändringar inom menniskokroppen, som alstras
under de olika sjukdomsprocesserna, och om hvilka man måste ega kunskap
för att först kunna igenkänna sjukdomar^ och sedan förstå behandla dem.
Det är ock denna disciplin, som under de sista 40 eller 50 åren bragt m.edici -

396

Den 0 April, f. m.

nen upp till dess nuvarande ståndpunkt af mera visshet och vetenskaplighet.
Ifrågavarande vetenskapsgren representeras i Upsala af professor och
amanuens, i Stockholm af både professor, adjunkt och amanuens, men, i
Lund saknas helt och hållet särskild lärare derför. Häruti ligger antagligen
en bland orsakerna dertill, att medicinska fakulteten i Lund på
sednare tid fort, såsom det blifvit sagdt, ett tynande lif i jemförelse med
de två andra medicinska läroverken. Jag tror således, att om någonsin
en lärareplats erfordras för upprätthållande af en läroanstalts verksamhet
och för att gorå undervisningen derstädes tillräcklig och fullständig,
så gäller det i förevarande fall. Jag tror mig sålunda hafva visat, att,
så länge representant för patologi eller patologisk anatomi saknas,
läroverket ej eger tillräckliga krafter att bibringa fullständig läkarebildning.
Detta hvad angår sammansättningen af Lunds medicinska fakultet.

Beträffande åter jemförelsen mellan de medicinska läroanstalterna i
riket har Herr Statsrådet redan påmint hurusom, under det att i Lunds
medicinska fakultet endast finnas åtta ordinarie lärare, professorer och
adjunkter, har Upsala tolf och Stockholm aderton. Vid betraktande
häraf framställer sig otvunget den frågan: kunna åtta lärare undervisa
lika fullständigt som tolf eller aderton? Jag tror, att hvar och en måste
finna, att Lunds medicinska fakultet, genom det otillräckliga lärareantalet,
icke kan annat än stå efter de öfriga läroverken i förmåga att meddela
läkare bildning. Denna omständighet förklarar ock, hvarföre denna
fakultet på sednare tid haft endast ett fåtal lärjungar. Frågar man då,
huru medicine studerande i Lund erhålla den fullständiga läkarebildningen,
blir svaret: de nödgas komma hit till Stockholm lör att erhålla den
undervisning, de icke kunnat få vid akademien; ej så få begagna ock
någon tid undervisningen i Köpenhamn. Men detta förlänger och fördyrar
deras studiekurs och är derföre en orättvisa. Det är ock denna
orättvisa, som föranleder, att medicine studerande i Lund äro så fåtaliga.
Sedan jag nu, såsom jag hoppas, ådagalagt, att lärarekrafterna hos den
medicinska fakulteten i Lund äro ofullständiga såväl i och för sig som
i jemförelse med de andra medicinska läroverken i landet, går jag vidare
till granskning af Utskottets motiv.

Dessa äro uteslutande hemtade från innehållet af Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 3 Maj nästlidne år, i hvilken skrifvelse Riksdagen
anhöll, “det Kong!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke tidpunkten
vore inne att, till underlättande och främjande af den medicinska
undervisningen, examina och praktiska öfningar måtte blifva så ordnade,
att, jemte det ämnenas antal i den förberedande medico-filosofiska
examen, så vidt ske kunde, inskränktes, och åt universitetens medicinska
fakulteter öfverlemnades så stor delaktighet i den praktiska undervisningen,
som deras numera betydligt utvidgade kliniska inrättningar och statens
fordran på fullständig läkarebildning medgåfve, medicinse studiosi
måtte erhålla befogenhet att vid hvilket af rikets medicinska läroverk
som helst — universitetens medicinska fakulteter och Carolinska medicochirurgiska
institutet — aflägga såväl den teoretiskt-medicinska eller
kandidatexamen, som ock den praktiskt-medicinska eller licentiatexamen?1

Mine Herrar! Då jag läste, att detta anfördes såsom motiv för afsteg
å Kongl. Maj:ts proposition, tänkte jag: hvad sammanhang har den

Den 9 April, f. m.

397

omständigheten, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t begärt tillåtelse för medicinse
studiosi att vid hvilket af våra medicinska läroverk som helst aflägga
båda sina examina, med Utskottets hemställan att Riksdagen måtte
vägra anslag till en adjunktur i medicin vid universitetet i Lund. Jag
åtminstone förmår icke finna något sammanhang mellan den åberopade
skrifvelsen och den slutsats, hvartill Utskottet kommit. Förhållandet
blifver detsamma, äfven om jag granskar betänkandet ända till slutet och
således läser jemväl sista punkten deri, som lyder så: “innan den medicinska
undervisningen blifvit ordnad i öfverensstämmelse med de af Riksdagen
uti nämnde skrifvelse uttalade åsigter, lärer emellertid någon ytterligare
förstärkning af lärarekrafterna vid universitetens medicinska fakulteter
icke böra förekomma11. Jag frågar än en gång: hvad sammanhang
har detta med Utskottets slutsats, att ifrågavarande anslag till förstärkande
af lärarekrafterna vid medicinska fakulteten i Lund icke vore behöfligt?
Denna slutsats visar endast, att Utskottet eger ringa kännedom
om behofvet af lärarekrafter vid nämnda fakultet, och då, af hvad jag
nyss sagt, framgår, att detta behof är ovederläggligt, synes mig som Utskottets
hela resonnement förfaller.

Herr Statsrådet yttrade nyss, att han ansåge den i Riksdagens skrifvelse
af den 8 Maj nästlidne år berörda fråga angående de medicinska
läroverkens undervisningsrätt snart kunna komma att lösas på ett tillfredsställande
sätt i enlighet med Riksdagens år 1872 uttalade åsigter.
Jag frågar nu: då vi fått en sådan förklaring, bör icke då Utskottets
invändning, äfven om man skulle vilja tillerkänna den någon bevisningsförmåga,
helt och hållet förfalla? Kammaren måste väl hafva fullt förtroende
för ett så öppet uttalad! löfte af en Konungens rådgifvare.

Ofvan anförda sista sats i Utskottets motivering, att nemligen “någon
ytterligare förstärkning af lärarekrafterna vid universitetens medicinska
fakulteter icke böra ifrågakomma11, anser jag direkt bevisa, att Utskottet
ej haft kännedom om de faktiska förhållandena. Kongl. Maj:t och alla
vederbörande auktoriteter hafva uttryckligen sagt, att ifrågavarande förstärkning
behöfves. Hvadan har då Utskottet fått denna upplysning, att
densamma icke bör ifrågakomma? Kan Utskottet bedöma den frågan
bättre än fakulteten, konsistorium, kansler och Kongl. Maj:t. Jag har
icke uti betänkandet kunnat upptäcka, att Utskottet framlagt något motbevis
eller gittat ådagalägga, att förstärkning icke behöfves.

Jag vill slutligen betrakta saken icke från synpunkten af den obetydliga
frågan om dessa 2,500 R:dr, som genom ett afslag å Kongl.
Maj:ts proposition kunna besparas, utan från statsrättslig och social synpunkt.
Till hvilket resultat kommer jag då? Rvilka fordringar måste
staten, folket och sjuklingen ställa på läkaren? Måste icke af honom
fordras, att han skall ega det största möjliga kunskapsmått, som kan meddelas
vid ett fullständigt läroverk, då han derifrån utgår i det praktiska
lifvet? Huru skall medicinska fakulteten i Lund med endast åtta ordinarie
lärare kunna bibringa sina lärjungar samma kunskapsmått som de
andra medicinska läroverken med tolf eller aderton lärare? Hvad blir
följden af lärarekrafternas inskränkthet i Lund? Jo, att de från fakulteten
derstädes utgående läkarne skulle kunna komma att i vissa väsende
liga grenar af medicinen ega mindre insigter än de, som utgå från något

398

Den 9 April, f. in.

af de andra medicinska läroverken. Är detta rätt i statsrättsligt och
socialt hänseende? Är detta icke en orättvisa mot de medicine studerande
i Lund? Äfven från denna synpunkt anser jag det vara fullkomligt på
sin plats, ja oundgängligt, att medicinska fakulteten i Lund förstärkes,
för så vidt den skall förmå meddela sina examinandi enahanda kunskapsmått
som de tvänne andra medicinska läroverken.

Jag ber om ursäkt att jag så länge upptagit Kammarens tid, men
jag har ansett det nödigt för att visa, hurusom Stats-Utskottet i denna
fråga icke handlat i öfverensstämmelse med den medicinska undervisningens
bästa och behof, utan förbisett detta behof för att fästa sig vid en
principfråga, hvarom varit strid ej endast vid föregående riksdag utan
redan under ståndsriksdagarne. Då vi nu emellertid genom Statsrådets
och föredragandens för Ecklesiastik-departementet tillkännagifvande fått
visshet, att denna strid skall utjemnas, lär icke vidare finnas någon anledning
att från densamma hemta några skäl för ett utslag å Kongl.
Maj:ts nu ifrågavarande proposition.

Hvad jag hittills anfört rörer hufvudsakligen den föreslagna nya
adjunkturen. Hvad angår amanuensbefattningen vid medicinska kliniken,
är äfven dess behöflighet vitsordad af Kongl. Maj:t och de auktoriteter,
som yttrat sig i frågan. Yi hafva nyss hört Herr Statsrådet upplysa, att
amanuenser finnas inom medicinska läroverken både i Upsala och Stockholm,
men icke i Lund. Man frågar måhända, hvad en amanuens vid en
medicinsk klinik har att göra. Han har att biträda läraren i meddelande
af de enklaste preliminära insigter i vissa ämnen, till exempel undersökning
af sjukdomstillstånd uti inre organer medelst de s. k. fysikaliska metoderna,
uppsättande af sjukclomshistorier, skrifning af recepter m. m. m.m. Fältet
för amanuensens verksamhet är således att upplysa de studerande uti
sådana elementer, som lärarne icke kunna medhinna att särskild! sysselsätta
sig med. Då amanuenser visat sig beköfiiga och finnas i Upsala och i
Stockholm, hvarföre skulle de icke behöfvas och således böra finnas äfven
i Lund? Kort sagdt: jag finner Utskottets hemställan om utslag äfven i
denna punkt fullkomligt oberättigad.

Jag beder Eder, mine Herrar, ännu eu gång om ursäkt, att jag talat
för länge, men jag har såsom gammal lärare i medicin velat uttala min
mening. Jag har nemligen bekläd t en medicinsk lärostol i några och
tjugu år, och torde derföre måhända hafva något vitsord i dessa ämnen.
Mitt omdöme må gälla hvad det kan, det är i alla händelser min öfvertygelse,
jag uttalat. Jag står icke på något partis sida, vare sig universitetens
eller Carolinska Institutets, jag är således fullt opartisk; men jag
är icke opartisk i fråga om medicinska undervisningens bästa, ty det har
alltid legat och skall äfven framdeles ligga mig om hjerta!. I det allmännas
intresse, i statens, folkets och sjuklingens intresse har jag uttalat
min åsigt, att ifrågavarande adjunktur och amanuensplats äro oundgängligen
nödiga, så vida Lunds medicinska fakultet skall kunna meddela sådan
undervisning, att den uti väsendtligaste delar kan vara jemngod med
den som lemnas vid rikets öfriga medicinska läroverk. Jag hemställer
derföre vördsamt, att Kammaren ville i detta fall lita på mitt omdöme
såsom gammal lärare, samt således afslå Utskottets hemställan och bifalla
Kongl. Maj:ts nådiga proposition.

Den 9 April, f. m.

399

Herr Grefve Posse: Jag får anmäla, att jag af sjukdom varit

hindrad deltaga i Utskottets handläggning af de i betänkandets 14 första
punkter omhandlade frågor. Detta förhållande, som händelsevis icke
blifvit anmärkt i betänkandet, berättigar mig att i förevarande ämne sluta
mig till en annan åsigt än Utskottets; och jag kommer att rösta för bifall
till Rongl. Maj:ts proposition i denna punkt. De skäl, Stats-Utskottet
här anfört, ehuru fullkomligt giltiga vid den tid, då de anfördes, hafva
sedermera förlorat i vigt och betydenhet genom upplysningar som blifvit
lemnade och i väsendtlig mån försvaga desamma. Det har genom den
diskussion, som öfver detta ämne blifvit förd i första Kammaren, och
genom Herr Ecklesiastikministerns yttrande här blifvit utredt, att regeringen
med anledning af Riksdagens skrifvelse den 3 Maj sistlidne år
remitterat medicinska frågan till vederbörandes utlåtande. Vidare har
akademiernas kansler i Första Kammaren upplyst, att han och ingen annan
är skuld dertill, att frågan ännu icke blifvit i regeringen slutligen handlagd,
emedan han har handlingarne hos sig och icke varit i tillfälle att
afgifva infordradt utlåtande. Herrarne torde således finna, att detta uteblifvande
af åtgärd från regeringens sida, är följd af förhållanden, hvilka
regeringen icke kunnat afböja, och således icke alls följd af någon sorts
regeringens ringaktning för Riksdagens önskningar. Jag tror således, att
det skäl, som Stats-Utskottet åberopat, numera efter erhållande af förenämnda
upplysningar får anses vara så försvagadt, att det icke längre
kan gifva stöd för den hemställan, Utskottet gjort. Skulle här åter vara
fråga om, att genom beslutet i detta ärende gifva kraft och styrka åt
den önskan hos Riksdagens majoritet, att medicinska undervisningen med
det snaraste måtte anordnas på det sätt, Riksdagen antydt, synes mig
sådant vara öfverflödigt. Ty nämnda anordnande kan numera ingen hindra;
det kommer utan tvifvel att ske. Man kan med lugn anse striden i den
så kallade medicinska frågan faktiskt slutad.

Hvad sjelfva det ifrågavarande anslaget beträffar, så är tydligen ut
redt, att Lunds medicinska fakultet är relativt illa lottad i afseende på
antalet af lärarekrafter. Medicine professorer och adjunkter finnas vid
Carolinska Institutet 19 och vid fakulteten i Upsala 11, men i Lund endast
8. Då man vill upprätthålla tre undervisningsanstalter i samma
vetenskap, så är naturligtvis meningen, att genom konkurrens dem emellan
drifva vetenskapen framåt. Sådan konkurrens kan dock icke vinnas,
om icke anstalterna äro någorlunda likställda i afseende på lärarekrafter.
Då nu Lund är i detta afseende mindre väl lottaclt, torde i denna omständighet
ligga fullt skäl för beviljande af ifrågavarande obetydliga förstärkning
till dess medicinska fakultet.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att majoriteten i
denna Kammare aldrig hittills vägrat något af regeringen begärdt anslag
för vetenskapligt ändamål. Detta är ett tillvägagående, som utan tvifvel
har vunnit landets sympatier för Kammaren. Att nu i förevarande fall
härifrån göra ett undantag synes mig icke vara påkalladt af tillräckligt
starka skäl.

Jag anhåller att Kammaren måtte bifalla Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Dick son: Ehuru jag icke finner Stats-Utskottets anförda

400

Den 9 April, f. m.

motiv uti föreliggande punkt fullt giltiga, kan jag för min del likväl icke
annat än tillägga dem ganska mycken vigt. Hade Stats-Utskottet yrkat
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, skulle jag med stort nöje hafva slutit
mig till förslaget, ty jag anser behofvet af ökade lärarekrafter vid medicinska
fakulteten i Lund fullt konstateradt, och hade jag äfven i Statsutskottets
betänkande spårat någonting, som kunnat innebära att ett anslag
å regeringens begäran vore ett gynnande af Carolinska Institutet på
bekostnad af öfriga medicinska läroanstalter i riket — något som likväl icke
här kan vara förhållandet — så hade jag likväl biträdt Utskottets åsigt.
Då vid förliden riksdag frågan förevar, innehade jag plats uti Första
Kammaren och motsatte mig skrifvelseförslaget, ty jag ansåg det orätt,
att Riksdagen skulle ingripa i en administrativ åtgärd. Då emellertid icke
min åsigt segrade, utan tvärtom Riksdagen tog den medicinska undervisningen
under sitt särskilda hägn och skydd samt affärdade en underdånig
skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, så anser jag det fullt befogadt,
att Riksdagen i konseqvens dermed, innan den anslår medel till erforderlig
tillökning i lärarekrafterna vid ena eller andra anstalten, också afvakta!’
regeringens beslut i hufvudsaken. Någon fara af ett års uppskof
torde icke inträffa, då behofvet af ifrågavarande förstärkning uti lärarekrafterna
i Lund är alldeles uppenbart, och man således med trygghet
kan motse att kommande Riksdag beviljar erforderliga medel. Jag kan
således icke finna annat, än att Stats-Utskottet haft ganska goda skäl
för afslag ty, då Riksdagen en gång har fattat ett beslut, är det önskvärdt
att Riksdagen fortfarande vidhåller detsamma men skulle Kammaren likväl,
med underkännande af utskotts-betänkandet, vilja bifalla Kongl.
Maj:ts proposition, skall jag icke utsätta mig ett sådant beslut. Jag yrkar
för min del bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Nyblseus: Jag anser att man är tacksamhet skyldig för

den noggrant^, med hvilken Utskottet granskar de förslag, som dit remitteras
och jag anser äfven att, om ett anslag befinnes mindre behöfligt,
Stats-Utskottet är pligtigt att afstyrka detsamma. Om derjemte någon
nyttig påtryckning i en eller annan riktning sker, är det så mycket bättre;
dock bör Utskottet först och främst se till, huruvida ett visst anslag är
behöfligt eller icke, hvilken undersökning, enligt mitt förmenande, vid
ärendens behandling i Stats-Utskottet är hufvudsaken. Hvad ifrågavarande
anslag beträffar, har ingen bestrida att icke detsamma är alldeles
nödvändigt, såvida den medicinska undervisningen i Lund skall på ändamålsenligt
sätt kunna upprätthållas. Jag har sjelf många år varit medlem
af Lunds universitet och har erfarit, att man understundom derstädes
känner sig såsom ett stjufbarn och af omständigheterna tvingas
att resonnera på följande sätt: “IJpsala universitet och Carolinska Institutet
— de få nog hvad de begära, men vi, som ligga här undangömda,
äro hälft förgätna. “ Jag vill icke påstå, att någon afsigt från statsmakternas
sida ligger till grund för det mindre gynsamma behandlingssätt,
Lunds universitet ofta fått röna, men förhållandet är faktiskt, och
man må ursäkta, att en sådan tanke der kan uppstå. Det är likväl vigtig!,
att man icke gifver någon rättvis anledning till missnöje, och här

är

-Den 8 Aprii, f. in.

401

är just tillfälle att ådagalägga, det Regering och Riksdag hafva samma
omvårdnad om Lunds universitet som om Upsala universitet och Carolinska
institutet. Såsom jag redan haft äran påpeka, är icke mer än en
tanke derom, att ifrågavarande lärareplatser äro för undervisningens gång
alldeles nödvändiga, och då med ett afslag icke kan eller åtminstone icke
bör afses att vinna annat än ett uppskof på ett år, hvilket icke har något
verkligt motiv för sig, så kan jag icke finna annat än lämpligt, att Kammaren
bifaller Kongl. Maj:ts proposition, hvarom jag vördsamt anhåller
att Iierr Talmannen måtte framställa proposition.

Herr Key: Det är onekligen med någon tveksamhet jag begärt

ordet, efter att hafva åhört de utmärkta och sakrika föredrag, som blifvit
hållna i riktning af bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Herr Ecklesiastikministern
har först och främst gifvit eu högst löftesrik förklaring med
afseende å den medicinska frågans slutliga ordnande, och om jag det
oaktadt vågar vara af annan åsigt och opponerar mig såväl emot Herr
ministern och emot den stora auktoritet, som för eu stund sedan yttrade
sig från talarestolen, nemligen Herr Generaldirektör Huss, som ock i viss
mån mot eu annan sakkunnig man, hvilken nyss talade på göteborgsbänken,
så torde desse Herrar icke misstycka att jag för sakens skull
— ehuru med tveksamhet — tager till ordet för att försvara Statsutskottets
förslag, sedan detta blifvit lemnadt åt sitt öde till och med af
Utskottets egen ordförande.

Medicinska frågan i dess allmänhet ställer sig i sjelfva verket på det
sättet, att den verkligen har större sammanhang med den nu föreliggande
lilla frågan, än hvad man vid första påseendet tycker sig finna. Om
Herrarne tillåta, vill jag gå tillbaka i tiden och framställa en icke lång,
men lärorik historik. Man har talat så mycket på sista tiden om “regerande
Riksdagar4'' och den “förskräckliga Andra Kammaren", som har ett
sådant begär att dominera och mången gång gör det — enligt hvad man
trott sig finna — på ett alltför fordrande sätt; men med afseende å föreliggande
ärende vill jag påminna derom, att den stora medicinska frågan
redan eu hel mansålder varit å bane och ännu icke vunuit sin lösning.
Detta är den sjunde Riksdagen i ordningen under det nya statsskicket
och vi komrno oss först förlidet år åstad med en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med en allvarlig begäran, att representationens upprepade gånger
fattade beslut ändtligen måtte bringas till verkställighet. Under sådana
omständigheter kan icke ens den mest skuggrädde klaga öfver att någon
våldsam otålighet gifvit sig tillkänna — nej tvärtom — en alltför långt
drifven tålmodighet har utvecklats från representationens sida.

Man har i sin tid mot den medicinska frågans ordnande anfört rätt
kuriösa skäl. Att börja med sade man att det icke kunde vara nyttigt
att studera i den farliga hufvudstaden — nej! vid universiteten borde det
vara, och då detta skäl icke längre blef hållbart, emedan Riksdag och
Regering tid efter annan förläde andra bildningsanstalter, den ena efter
den andra, just uti hufvudstaden, så hittade man på ett annat skäl, nemligen
att det skulle göra de medicine studerande ofantligt godt att vid universiteten
erhålla inverkan af öfrig och allmän humanistisk bildning, men när

Riksd. Prot. 1873. 2 Afd. 3 Band. 26

402

Ten 9 April, f. rn.

icke heller detta skäl längre visade sig hållbart, då slog man reträtt och
sade att Carolinska institutet icke vore så ordnadt, att derstädes kunde
bibringas medicinsk undervisning med samma kraft som vid universiteten.
Äfven detta slutpåstående vederlädes, och skrifvelse i ämnet från Riksdagen
beslutades med påminnelse till Kongl. Maj:t att bringa till verkställighet
de beslut i liberal riktning som representationen, trots alla skråprotester
från universiteten, gång efter annan fattat.

Ett år har sedan dess förflutit och hvad säger man nu? Jo — att
frågan icke kan lösas, emedan universiteten först måste blifva likställda i
lärarekrafter sins emellan och med Carolinska institutet, innan någon
lösning af frågan kan åvägabringas. Mine Herrar! jag vill illustrera detta
med ett specielt exempel. Vid Carolinska institutet finnes en profession i
fysiologi, som i sex år varit obesatt. Platsen bar varit befintlig, erforderligt
löneanslag har varit utaf Riksdagen beviljadt, men man har sagt,
att orsaken hvarföre deuna profession det oaktadt icke blifvit tillsatt är
den, att vederbörande myndigheter icke velat gå den nya organisationen
i förväg och derigenom kanske lägga hinder i vägen för densamma. Detta
när det gäller Carolinska institutet, men när det gäller universiteten, så
anser sig likväl icke regeringen förhindrad att vid dem föreslå skapande
utaf nya tjenster, ehuru besättandet af eu redan befintlig tjenst vid Carolinska
institutet af samma Kongl. Maj:ts regering anses hindra genomförande
af den medicinska frågans lösning. Jag får verkligen tillstå att
det är mig omöjligt att fatta denna tankegång, och jag gör det med all
aktning i öfrigt för de åsigter i ämnet, som här gifvit sig tillkänna.

Man har åberopat den diskussion, som föregått i Första Kammaren,
och det yttrande af akademiekansleren som der blifvit afgifvet. Om jag
icke sett orätt uti tidningsreferaten, har kanslern just sagt, att detta
skapande af nya tjenster vid universiteten måste föregå, innan en fullständig
likställighet kan åvägabringas, och jag tror (det är möjligt att jag
misstager mig, ty jag har icke haft tillfälle att läsa det justerade diskussionsprotokollet)
det han till och med icke ansåg denna likställighet i dess
konseqvenser vara möjlig att införa, Nu har visserligen Herr Ecklesiastikministern
med afseende å de lärarekrafter, som finnas vid universiteten,
uppgifvit att de skulle vara till antalet 24 i Upsala, 29 vid Carolinska
institutet och blott 12 i Lund. Jag tillåter mig att något fullständiga
denna sammanställning med en annan sifferuppgift, som jag tror äfven
bör vara för denna Kammare af vigt och värde. Månne icke, när man
tager i betraktande lärarekrafterna, man å andra sidan äfven bör fästa
afseende vid huru många studerande tillgodogöra sig dessa lärarekrafter?
Ser man efter dessa studenters antal, så räknar Lund 30 medicine studerande,
när Upsala har 119, och om jag dividerar siffran 12 — antalet
lärare inom medicinska fakulteten i Lund enligt uppgift från statsrådsbänken
— med 30, eller antalet studenter derstädes, då finner jag att
det icke går 3 på hvarje lärare i Lund. Men om Herrarne betrakta hela
summan af studenter i Upsala, 1,536 och i Lund 537 —■ således omkring
1,000 mera i Upsala — kan det då med skäl sägas, att det nödvändigt
skall fordras fullständig likställighet i lärarekrafter vid båda akademierna ?
Nej, jag tror att Stats-Utskottet haft fullgiltiga skäl för sitt utlåtande,
då Utskottet först och främst tagit hänsyn till den medicinska frågans

Den 9 April, f. in.

403

nuvarande ställning, sedan densamma eu hel mansålder igenom stått
på dagordningen och det ännu i denna stund oaktadt de uttalanden
från representationens sida, som blifvit gjorda, ingalunda kan anses
säkert, att denna likställighet i en snar framtid blir genomförd. Att
Stats-Utskottet dernäst tagit hänsyn till det förmenta behofvet i och
för sig, och icke funnit detsamma trängande, derför tror jag mig nyss
också gifvit fullgod t skäl; ty siige hvad man vill — lärjungarne äro icke
till för lärarne, utan tvärtom; och är detta sannt, så är det också påtagligt,
att det icke för närvarande behöfs så många lärare i Lund som i
Upsala, och jag tror minsan icke heller att Lunds universitet skulle hafva
gjort anspråk på ifrågavarande nya lärareplatser, om icke 1871 års Riksdag,
då den underdåniga skrifvelsen om likställighet för de medicinska
läroverken beslutades, uti ett anfall af generositet velat visa, att det icke
var afvoghet mot universiteten, som dikterade detta beslut, och derföre i
en hastig vändning beviljade ett anslag till en ny adjunktur inom medicinska
fakulteten vid Upsala universitet. De goda fädren i Lund suto
helt lugna och slumrade, men då Upsala fått nämnda anslag, ville de
naturligtvis också hafva, oafsedt det större eller mindre behofvet, samma
fördel som Upsala; “skam den som icke bjuder till" säger ordspråket.

Jag tror att, huru man än ser saken, Stats-Utskottet, oaktadt de
talangfulla anföranden, livilka i dag hållits, likväl icke blifvit öfverbevisadt.
Utskottets ärade ordförande erinrade om och vädjade nyss till Kammaren
beträffande den beredvillighet, Kammaren städse visat i fråga om vetenskap
och kultur. Ja — detta är ett konseqvent drag af denna förkättrade
Kammare, men om det är någon förtjenst att göra sin pligt, så
torde jag äfven i min ringa mån kunna taga den åt mig, då jag städse i
Stats-Utskottet sutit på den afdelning, som handlägger åttonde hufvudtiteln,
och just derföre anser jag mig icke oberättigad att få fråga: i hvad
mån skulle Andra Kammaren frångå detta antydda karaktersdrag, om
man beslutar att uppskjuta ärendet ett år, efter hvars förlopp man hoppas
att likställigheten emellan de trenne medicinska läroanstalterna blifvit
fullbordad och uppnådd? Jag för min del kan icke inse att ett sådant
uppskof innebär någon afvoghet mot vetenskap och kultur, men jag anser
ett beslut i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets förslag såsom ett uttalande,
att Riksdagen menar allvar och vill se sin vilja respekterad. Ett
verksamt sätt för Riksdagen att vinna sina önskningsmål är onekligen att
under afvaktan på reformen neka penningar till något, som kan förstärka
det gamla. Går Riksdagen så till väga, är det min öfvertygelse att Riksdagen
långt hastigare än annars får sin önskan uppfylld, och derefter kan
man ju upptaga till förnyad pröfning förevarande anslagsfråga.

Jag anhåller således om bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Statsrådet Wennerberg: Jag skulle icke begärt ordet i denna
fråga ännu en gång, om icke den siste ärade talaren för Utskottets afstyrkande
framfört ett skäl, för hvilket jag känner en viss respekt; och
det är derföre min skyldighet att, i den mån jag förmår, söka bortjaga
den tvekan, som i anledning af detta skäl kan hafva uppstått hos en
eller annan af Kammarens ledamöter, som eljest varit sinnad att lemna
bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Innan jag vidrör denna, enligt mitt

404

Den 9 April, f. m.

förmenande, vigtigaste punkten i den förre talarens yttrande, vill jag dock
något litet uppehålla mig vid den mycket omtalade och af honom ånyo
framhållna likställigheten mellan de medicinska undervisningsanstalterna.
Det är nemligen högst vigtigt, att man i detta afseende icke — såsom
jag tyckt mig finna ofta vara fallet — gör någon förblandning. Det
gäller en fullkomlig likställighet i rättigheter och skyldigheter, men icke
eu dylik likställighet i krafter att uppbära dessa. Det vore besynnerligt,
om, då hittills både här i landet och i andra länder mindre institutioner
efter förmåga kunnat fullgöra samma åligganden som de större, enahanda
förhållande icke skulle fortfarande kunna ega rum. Det vore ju också ett
slöseri att utrusta medicinska fakulteterna vid Lunds och Upsala uni versitet

med lika lärarekrafter som Carolinska institutet. Sjelfva de lokala
förhållandena göra en sådan anordning orimlig; men detta hindrar ju

icke, att, då särskilda anledningar finnas ..... och sådana förefinnas nu —

vid Lunds universitet i ifrågavarande afseende, man bör tillse, att de
skyldigheter en mindre läroanstalt har att fullgöra, också utan alltför stor
olägenhet kunna fullgöras. Kammaren torde vidare finna, att hela den jemförelse,
som gjordes mellan studenternas och särskildt de medicine studerandes
antal vid de särskilda läroanstalterna, och hvarvid iärarnes antal
ställdes i proportion till elevernas, omöjligen kan hålla streck, då genom
ett sådant räknesätt man skulle komma derhän, att om det blott funnes t. ex.
20 lärjungar i Lund, det icke der behöfdes mera än en lärare inom medicinska
fakulteten. Men huru vore det väl möjligt, att denne ende man

skulle kunna undervisa i fysiologi, patologi, anatomi, psykiatri och alla
de andra medicinska vetenskaperna, hvilkas namn jag icke vill trötta
Kammaren med att uppräkna?

Jag kommer nu till det skäl, för hvilket jag sade mig känna en viss bäfvan.
Det var hemtadt från den obesatta professionen vid Carolinska institutet. För
några år tillbaka fanns vid institutet en profession i “Materia medica®, en nu
mera antiqverad benämning, hvilken professionansågs böra lemna ruin för
en annan, som skulle blifva för institutet af större vigt, nemligen i fysiologi.
Man ansåg temligen allmänt, att medgifvandet åt Carolinska institutet
af denna profession i fysiologi, under det att det ifrågasattes, huruvida
Carolinska institutet skulle få rätt att undervisa såväl teoretiskt som
praktiskt, vore detsamma som ett afgörande af hela den medicinska frågan
och att inrättandet af ifrågavarande profession såsom bestämdt teoretisk
innebure ett afgörande på förhand af Carolinska institutets rätt att
anställa såväl teoretisk som praktisk examen. Det är icke förr än på
sista tiden som det blifvit mera allmänt insedt, att en profession i fysiologi
är nödvändig för hvilken fullständigare medicinsk undervisningsanstalt
som helst, såsom utgörande sjelfva fundamental- eller elementarprofessionen
vid hvarje dylik anstalt. Häruti låg troligen skälet, hvarför
denna profession under de första vakansåren icke blef besatt. Derefter
upptogs den medicinska frågan i dess helhet, och då man trodde lösningen
af densamma ligga nära, ansågs den mer speciela frågan rörande
professionen lämpligen böra dermed tagas i sammanhang.

Jag förmodar att det numera finnes endast få personer, hvilka på
fullt allvar vilja frånkänna Carolinska institutet förmågan och rättigheten

Den 9 April, f. ra.

405

att undervisa fullständigt; men äfven om icke detta vore fallet, om mången
ännu skulle vilja strängt hålla på en sönderdelning af den medicinska
undervisningen, så torde professionen i fysiologi kunna tillsättas, utan att
dermed någon afgörande dom öfver den ena eller andra åsigtens befogenhet
må anses vara fälld.

I sammanhang härmed och medan Kammarens uppmärksamhet är
fästad på denna sak, tillåter jag mig upplysa derom, att Carolinska institutet
för kort tid sedan begärde, att, så vida icke professionen i fysiologi
finge genast besättas, institutet dock måtte få använda det till den
lediga tjensten anslagna lönebelopp för undervisningens upprätthållande i
nämnda ämne. Kansleren, som inberättade detta till Kongl. Maj:t,
nämnde, det han för sin del icke ansåg denna angelägenhet vara af den
brådskande art, att den borde särskildt och förut afgöras, då han inom
kort ämnade till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande rörande hela den
medicinska undervisningens ordnande.

På grund häraf ansåg jag, att ett tillsättande af den flerårigt lediga
professionen vid Carolinska institutet just då, när man hade att oförtöfvadt
invänta vederbörandes yttranden i hufvudfrågan, med allt skäl skulle
kunna anses såsom af omständigheterna icke påkalladt.

Genom hvad jag sålunda anfört hoppas jag nöjaktigt hafva bemött
de nyss framställda anmärkningarne.

Herr Clairfelt: Trots allt hvad en ledamot af Stats-Utskottet
anfört, finner jag för min del behofvet af ifrågavarande anslag fullkomligt
styrkt, något som jag icke heller kan finna att Utskottet i memorialet
bestridt, och då jag af diskussionen vunnit visshet derom, att detta anslag
icke allenast icke förhindrar ordnandet af medicinska undervisningen på
det sätt, Riksdagen önskar, utan fastmer påskyndar frågans lösning, så
förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Hörnfeldt: Jag borde måhända icke inlåta mig i diskussion,

emedan jag står utom det område, frågan rör, men då jag deltagit i så
väl afdelningens som Utskottets arbeten och beslut i denna sak, må det
tillåtas mig att angifva de skäl, hvilka föranledt mig att biträda det beslut,
hvaruti Utskottet stannat. Jag har tänkt mig att, relativt till iärjungarnes
nuvarande antal, i Upsala och Lund, lärarepersonalen vid det
förra universitetet måste anses betydligt mera sysselsatt, än vid det sednare
universitetet, och att det således under närvarande förhållanden
borde kunna ordnas på så sätt, att undervisningen i Lund fullkomligt
väl upprätthåJles af den redan befintliga lärarepersonalen. I Lund finnas
inom medicinska fakulteten 30 studenter, deremot 119 i Upsala, hvarföre
det synes mig tydligt, att Lunds universitet bör kunna vara tillfredsstäldt
med mindre lärarepersonal än Upsala. En talare har såsom skäl för
bifall framhållit nödvändigheten af att upprätthålla konkurrensen äfven
inom den medicinska undervisningen. För min del tror jag icke att särskilda
åtgärder derför behöfva vidtagas, ty det synes mig ganska bra
sörjdt härför förut, så vidt man med denna konkurrens afser att få anslag
till både den ena och andra undervisningsanstalten. Erfarenheten

406

Den 9 April, f. m.

har nemligen visat att, då regeringen hos representationen begärt och erhållit
något nytt löneanslag för Upsala universitet, regeringen vid nästa
riksdag begärt samma anslag till Lund. Vi hafva nyss behandlat regeringens
begäran om en ny profession i mekanik vid Upsala universitet,
och jag skulle mycket bedraga mig, om icke enahanda begäran för Lunds
universitet väntar representationen vid nästa riksmöte, men, som sagdt,
vid betraktandet af antalet studenter och andra omständigheter, anser jag
att Lunds universitet kan anses tillräckligt tillgodosedt med nuvarande
lärarekrafter och jag har blifvit stärkt uti denna min öfvertygelse genom
en händelse, som inträffade för ett par år sedan. Det uppstod nemligen
inom Wester-Norrlands län en ledighet bland ortens representanter i Första
Kammaren, och bland kandidaterne var äfven en Medicine Professor i
Lund. Han uppgå! för mig att han hade tråkigt i Lund, emedan han
saknade full sysselsättning, och att han derför önskade att företrädesvis
få vistas i hufvudstaden. Jag tror verkligen att då sålunda det visat sig
att lärarepersonalen i Lund icke har tillräcklig sysselsättning, det ligger
sanning uti påståendet, att Lunds universitet icke för närvarande behöfver
flere lärare, och jag har icke genom Herr Ecklesiastikministerns yttrande
eller öfriga talangfulla anföranden i ämnet funnit anledning att
frångå denna min synpunkt.

Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Jöns Pehrsson: Jag skulle visserligen icke hafva besvärat

Kammaren med något anförande i denna fråga, om icke en särdeles märkvärdig
omständighet yppat sig under diskussionens lopp. Man har velat
säga, och kanske det med skäl. att frågan skulle bero på universitetets
kansler. Om jag icke misstager mig, lär det just vara denne lärde man,
som, hvad på honom beror, söker tillbakahålla frågan. Skulle han emellertid
genom likgiltig försumlighet eller kanske med uppsåt fördröja frågans
lösning, så tror jag att regeringen bör vidtaga någon åtgärd i saken,
t. ex. föreskrifva honom viss tid för afgifvande af utlåtande, gifva honom
en påminnelse eller anhålla att han måtte afsåga sig sin befattning.

Jag vill medan jag har ordet vidröra ännu en sak. Ecklesiastikministern
har antydt ett förhållande, som förefaller mig så betecknande,
att jag till och med är färdig påstå, att skulden för frågans fördröjda
afgörande hufvudsakligen hvilar på regeringen sjelf. Statsrådet har nemligen
sagt, att tillsättandet utaf en ledig profession vid Carolinska institutet
skulle innebära ett afgörande af den medicinska frågan. När likställigheten
mellan de tre konkurrerande undervisningsverken kan åvägabringas
genom att besätta en ledig profession — ett förhållande, hvilket jag
icke är mäktig att bedöma, men måste tro på efter Herr Statsrådets egna
ord — då anser jag, att inga skäl föreligga för uppskof, hvarföre jag för
min del önskar biträda Stats-Utskottets förslag. Under de riksmöten, jag
varit närvarande, och Herr Statsrådet innehaft chefsplatsen för Ecklesiastik-departementet,
har knappast något förslag, utgånget från honom, blifvit
af denna Kammare förkastadt. Han torde derför i detta enda fall
kunna finna sig uti att frågan blifver uppskjuten, då han säger att han
sjelf har frågans lösning i sin hand. Jag tror således att här föreligger
fullt talande skäl för oss att biträda Stats-Utskottets förslag.

407

Den !i April, f. in.

Herr Huss: Jag anser mig böra tillägga några ord med anledning

af såväl Herr Keys som Herr Statsrådet Wennerbergs anföranden i frågan.
Hufvudsumman af Herr Keys skäl var det, att om Kammaren beviljar
anslag till de ifrågavarande nya tjensterna, den af förra Riksdagen
begiirda organisationen af medicinska undervisningen derigenom i väsendtlig
mån förhindras, och att meningen med ett afslag vore ingenting annat,
än ett sätt att från regeringen framtvinga ett skyndsamt ordnande af
denna undervisning enligt Riksdagens skrifvelse förlidet år. . Det må vara,
att representanten på calmarbänken anser sig böra framtvinga ett beslut
från regeringen, men detta är icke min ståndpunkt, som deremot uteslutande
afser den medicinska undervisningens bästa; enligt mitt förmenande
torde ett afslag i och för ett framtvingande af regeringens beslut i sagda
hänseende möjligen snarare medföra motsatt verkan och tillbakaslå uta
den medicinska undervisningens ordnande; skulle nemligen regeringen finna
att denna undervisning ej kan, med de lärarekrafter som ^nu finnas, så
ordnas, som Riksdagen äskat, torde regeringen nödgas att ånyo uppskjuta
frågans afgörande, intilldess nya anslag för ändamålet blifvit beviljade; ett
resultat, som jag icke anser öfverensstämma med statens och det allmännas
bästa. Vi stå således, Herr Ivey och jag, på helt olika ståndpunkter,
och hvilkendera är den rätta, det må Kammaren afgöra. Herr Ivey har
framkallat på tapeten — om jag så må uttrycka mig — frågan om likställighet
i den medicinska undervisningen, en fråga, som icke egentligen
hör hit, ty hvarken i Utskottets motivering eller Kongl. Maj:ts proposition
nämnes ett ord derom. Då likväl ordet är uttaladt, anser jag mig äfven
böra vidröra ämnet. Den vid lönn, riksdagen sk mycket omordade likställigheten
anser jag måste betraktas utur derå synpunkter. Hägra af
dessa punkter kunna lätt nog verkställas, andra svårare. Likställighet i
examensrättighet, som kan betraktas lika mycket såsom en ambitionssak,
som afseende undervisningens bästa, är lättast att dekretera. Likställighet
i undervisningsskyldighet för hvarje lärare särskild! måste ock finnas,
men det gifves också en tredje slags likställighet, som år vida vigtigare,
nemligen i afseende å de examinerades kunskaper. Denna _ likställighet i
kunskaper måste svenska folket hafva rätt att fordra hos sina. läkare, de
må utgå från Upsala, Stockholm eller Lund, och denna slags likställighet
anser jag för den vigtigaste samt påstår, att Lunds medicinska fakultet för
närvarande icke kan med hänsyn till dess inskränkta lärarekrafter anses
likstäldt med de andra undervisningsanstalterna i medicin, och således icke
kunna meddela undervisning i samma fullständiga mått som. dessa. . Samme
talare yttrade, att han hade all aktning såväl för Ecklesiastikministerns
löften som för min åsigt. För min del tackar jag visserligen för den aktning,
han lofvat mig, men beder honom också hysa aktning för sin motståndare,
då denne framställer giltiga skäl för eu åsigt, som framför allt
afser det allmänna bästa. Talaren, anmärkte äfven, att Lunds universitet
för närvarande räknar endast BO studenter inom medicinska fakulteten
mot 119 i Upsala, och då lärarnes antal i båda fakulteterna är ungefärligen
(?) detsamma, ansåg talaren således att i Lund förefanns öfverflöd
på lärarekrafter. Detta är ett skäl som jag icke kan gilla.. Ett alntal af
30 medicine studerande behöfva — enligt hvad Herr Ecklesiastikministern
redan anmärkt — undervisning i lika många kunskapsgrenar, som 100

408

Den 9 April, f. m.

eller derutöfver vid de öfriga läroanstalterna. Men hvad är orsaken till
det låga antalet i Lund? Jo, just otillräckligheten i lärarekrafter. Man
vet att en fullständig medicinsk undervisning icke kan erhållas på platsen,
och eu studerande söker väl helst den anstalt der han på ett och samma
ställe kan erhålla den fullständigaste undervisningen. Dessutom veta vi
att studenter från Lund stundom begifva sig till Köpenhamns universitet
för att skatta sig insigter i vissa bran eller, hvartill icke tinnes tillfälle
inom det egna universitetet. Vidare sade Herr Key att de lugna fäderna
i Lund började skaka på sig först då Upsala tick den nya adjunkturen i
medicin förliden riksdag. Jag kan icke tro, att de lugna fäderna skakade
på sig endast af denna anledning, utan äfven af ett annat skäl, nemligen
medvetandet att icke kunna fullgöra sina pligter så som de ansågo sig böra
göra. I öfrigt har jag icke funnit något skäl anfördt af denne talare,
som kunnat rubba min åsigt.

Hvad angår det sednaste yttrandet af Herr Statsrådet och Chefen för
Ecklesiastik-departementet, beder jag vördsamt om ursäkt, om jag äfven
med afseende derå nämner några ord. Herr Statsrådet sade — om min
ixppfattning är rätt — att vid den medicinska undervisningens ordnande
fråga vore om likställighet i skyldigheter och rättigheter, men icke i lärarekrafter
läroverken emellan. Jag anser tvärtom att den sistnämnda är
den vigtigaste och vida vigtigare än likställigheten i skyldigheter och rättigheter.
Ty om icke läroanstalten har krafter för att meddela undervisning,
huru beskaffad blifver då undervisningen ? Den måste blifva ofullständig
och detta i samma mån krafterna äro ofullständiga. Herr Statsrådet
häntydde äfven på att intet läroverk i Europa har lika lärarekraft
med ett annat. Detta kan visserligen till en del vara samt, men söka vi
efter orsaken till ett sådant förhållande, befinnes att t. ex. i Tyskland, der
universitetens antal är så högt och der de äro hvarandra så närliggande,
flytta eleverna från det ena till det andra universitetet för att draga nytta
af en lärare här och en der med mera framstående rykte uti någon viss
vetenskapsgren. Ungefär samma förhållande existerar i England och
Frankrike, och derföre behöfva icke alla medicinska undervisningsanstalter
inom dessa länder vara lika fullständigt utrustade uti vissa specialbrancher,
men uti de väsendtligaste vetenskapsgrenarne äro de det och måste
vara det.

Herr Statsrådet nämnde äfven med anledning af Herr Keys yttrande
några ord om professionen i fysiologi, som vid Carolinska institutet vore i
fråga att upprätta i stället för den nuvarande i materia eller, såsom den
numera torde benämnas, farmakodynamik. Huruvida den ena af dessa
professioner är nödvändigare än den andra, eller huruvida ej båda äro
lika nödvändiga, vill jag nu ej inlåta mig på ; dristar dock fästa Herr
Statsrådets uppmärksamhet derpå, att om ett medicinskt läroverk skall,
enligt nutidens forskningsriktning, anses vara fullständigt, kan eu lärostol uti
farmakodynamik icke undvaras. Denna vetenskapsgren blifver mer och mer
vigtig, sedan den börjat sysselsätta sig med att genom experimenter på djur
söka utforska läkemedlens verksamhetsförmåga och sedan tillämpa de härigenom
vunna resultaten på behandlingen af mena iskors sjukdomar. Dylika professioner
finnas vid de flesta af utlandets medicinska fakulteter. För vårt

Den 9 April, f. m.

409

land vore en enda sådan*profession tillräcklig; dess plats bör vara hufvudstaden.

Hvad Herr Hörnfeldt anfört oro en supplikant till en ledig plats i
Första Kammaren, torde icke höra till ämnet, och jag anser mig således
kunna afsluta mitt anförande under fortsatt yrkande på bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.

Herr Törnebladh: Min granne härbredvid erkände, att om ett

dylikt anslag möter motstånd, sker det icke af fiendtlighet mot vetenskap
och kultur. Det behöfver man icke misstänka, aldraminst från en sådan
man, som den ärade talaren, hvilkens intresse i det fallet är så tydligen
ådagalagdt och allmänt kändt. Men just detta intresse hos honom och
andra ledamöter i Kammaren gör också, att jag räknar på benäget öfverseende,
derför att jag för ett ögonblick i denna fråga tager Kammarens
uppmärksamhet i anspråk. Samme talare yttrade, att Riksdagen uti ett
anfall af generositet förlidet år skulle hafva, i ändamål att visa, det icke
något slags afvoghet mot universiteten dikterat Riksdagens beslut om en
underdånig skrifvelse i den medicinska frågan, uti en hastig vändning
beviljat lön för en ny adjunkt inom medicinska fakulteten vid Upsala
universitet. År det förhållandet, synes det mig vara största skäl att visa
samma generositet mot Lund. Jag föreställer mig dock, att det icke var
af sådant skäl, utan af insigt om ett verkligt behof, som Riksdagen föranleddes
att bevilja anslaget, och att Riksdagen likaväl nu af samma skäl
skall bevilja enahanda anslag till Lund.

Samme ärade talare sade, att det just var i anledning deraf att
fakulteten i Upsala fått nämnde anslag, som fäderna i Lund började röra
på sig för att äfven få motsvarande fördel. Jag undrar, om det icke
funnits ett annat skäl för Lund att framställa denna begäran. För min
de! åtminstone ser jag ett sådant uti Riksdagens'' egen skrifvelse förra
året. I denna skrifvelse autydes önskvärdheten af att, “jemte det ämnenas
antal i den förberedande medikofilosofiska examen, så vidt ske kan,
inskränkes, åt universitetens medicinska fakulteter öfverlemnas så stor delaktighet
i den praktiska undervisningen, som deras numera betydligt
utvidgade kliniska inrättningar och statens fordran på fullständig
läkarebildning medgifva." Således angifves uti skrifvelsen såsom ett
önskningsmål, att de studerande måtte få tillfälle till mera vidsträckt klinisk
undervisning. Hvad var då naturligare än att fakulteten såg sig om,
huruvida för den kliniska undervisningen verkligen tillräckliga krafter
funnos och, då den upptäckte att icke så var, inkom med ett förslag,
hvars hufvudsyfte tydligen angifves utaf följande strof uti bilagan till
Kongl. Maj:ts proposition: “Hvarföre ytterligare eu adjunkt i medicin
vore behöflig, hvilken med afseende å läroämnenas fördelning på de nuvarande
adjunkturerna ansetts böra undervisa i patologi och forensisk
medicin, dock med skyldighet att efter fakultetens anordnande deltaga i
den kliniska undervisningen, äfvensom att ett biträde för den kliniska
undervisningen nu mera vore af bebofvet påkalladt.“ Hvad således Lund
begärt det är endast möjligheten att bedrifva klinisk undervisning i större
skala, hvilket är ett steg att förverkliga hvad Riksdagen sjelf begärt, och
denna begäran betraktar jag för min del såsom ett särdeles praktiskt

410

Deri 9 April, f. in.

sätt härför. Det länder medicinska undervisningen till nytta och är äfven
ett medel att framtvinga likställighet, men detta framtvingande sker på
annat sätt än om man — såsom den ärade talaren föreslog — vägrar penningar.
Då det begärda anslaget i sjelfva verket icke motverkar utan
snarare befrämjar den af Riksdagen önskade reformen, så anser jag, att
Riksdagen i konseqvens med föregående beslut och uttalanden bör bevilja
anslaget, hvarföre jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Key: Jag skall icke blifva särdeles mångordig denna gång, men
jag anser mig uppfordrad att besvara några yttranden, som mitt förra
anförande gifvit anledning till. Herr Ecklesiastik-ministern anförde såsom
ett argument emot mig, att om man antoge lärjungarnes antal vid akademien
i Lund till endast 20, skulle man, efter mitt sätt att se, kanske
komma till den slutsatsen, att blott en lärare behöfdes, hvilket han ansåge
orimligt, emedan en enda man icke kan meddela högre undervisning i alla
ämnen på en gång. Men hitom oss vända om satsen efter Herr Ecklesiastikministerns
sätt att se — antag blott att en enda lärjunge funnes, månne
icke dennes undervisning då skulle erfordra samma antal lärare, som nu
finnes. Ja — för att undervisningen skulle vara fullständig, behöfde han ju
ensam för sig ytterligare en lärare? Det är konseqvenserna af satsen
omvänd!

Vi hafva haft elementarläroverk, der lärjungarnes antal varit ytterst
ringa, och som derföre blifvit indragna, och jag hemställer om det icke
vore mera skäl säga, då studentantalet vid Lunds universitet visat sig vara
i nedgående, att det långtifrån der erfordras ökade lärarekrafter; snarare
kanske att hela universitetet borde indragas, om det visar sig ur statsekonomisk
synpunkt att produkten blir för dyrköpt? Visserligen har eu
ärad talare midtöfver såsom orsak hvarför lärjungarnes antal skulle vara
så ringa vid Lunds universitet angifvit den nuvarande ofullständigheten i
undervisningen. Jag beder dock att till stöd för min mening få tillåtelse
att mot en så stor auktoritet, som den ärade talaren, anföra eu annan
auktoritet, nemligen universitetets nuvarande kansler, som vid det tillfälle
förliden riksdag, då medicinska frågan diskuterades inom Första Kammaren
bland annat yttrade: "Vid Lunds universitet fordrar examen i allmänhet
något längre tid; men om eu sådan olikhet eger rum, bör den
väl ej rättas derigenom, att kunskapsfordringarne nedsättas, utan genom
att man söker ordna förhållandena så att fordringarne blifva desamma vid
båda universiteten.14 Det tyckes således som om fordringarne äro strängare
och således undervisningen fullständigare i Lund än i Upsala, om
jag får döma af kanslerens nyss upplästa yttrande.

Herr Statsrådet erkände, att frågan om den fysiologiska professionen
var en kinkig sak, han erkände att tjensten när som helst kunde tillsättas,
och han yttrade till och med, såsom orden folio, eu viss “fruktan44 och
“bäfvan44 för att ingå i diskussion i det ämnet. Jag undrar verkligen
icke derpå, men — jag ber att få göra den rättvisan — representationen
kan icke tillskrifva honom orsaken till detta besynnerliga förhållande. Han
har tagit mot detta som arf och gjort det under onekligen svåra omständigheter.
Sedan Riksdagen afiät skrifvelse i medicinska frågan är emellertid
redan ett helt år förgånget, och ännu har ingen åtgärd vidtagits med

Deri 9 April, f. m.

411

afseende å den fysiologiska professionens besättande med lämplig person,
ehuru behofvet i detta fall är alldeles påträngande, bvilket tydligen visar
sig deraf, att lärjungekorpsen vid Carolinska institutet inom sig sammanskjutit
3,000 R:dr till instrumenter för att upprätthålla undervisningen i
detta ämne vid institutet, hvilken gratis meddelas af en dertill fullt kompetent
man. Detta varma nit för vetenskapen å ömse sidor utvisar att
behofvet är verkligt, och att akademikansleren misstager sig då han —
efter hvad Herr Statsrådet upplyst — skulle hafva sagt uti infordradt utlåtande,
att “denna fråga icke särskildt för sig i förväg behöfver afgöras.11
Skulle det skälet gälla för berörda profession, då måste det i ännu högre
grad gälla föreliggande fråga om nya tjenster i Lund, nemligen, att den
icke behöfver “särskildt i förväg afgöras", utan mycket väl kan anstå till
dess den stora medicinska frågan vunnit sin lösning.

Jag anhåller fortfarande om bifall till Stats-Utskottets förslag.

Herr Carl Anders Larsson: Den aktade ordföranden i Stats utskottet

har, i strid med sin vana att spara statens medel, denna gång,
då det gällde anslag för hans egen provins, frångått denna sin grundsats.
Hvad sjelfva saken angår, så har den, som icke är fackman, icke annan
råd än att hålla sig till de handlingar som angifva skälen för ett anslag
sådant som detta. Jag vill derföre gå till Kongl. Maj:ts proposition i
ämnet, der det yttras hurusom beträffande ifrågavarande anslag consistorium
academicum och medicinska fakulteten anfört, “att otillräckligheten
af fakultetens lärarekrafter länge varit märkbar, men på sednare tider i
följd af särskilda förhållanden blifvit ännu mera tydlig11.

Slår jag derefter upp kanslerns yttrande i denna fråga, tinner jag
honom säga, “att kanslerssmbetet med så mycket större skäl förordar
dessa anslag, som derigenom att en af medicinska fakultetens ordinarie
professorer redan under liera år haft ett annat uppdrag, hvilket aflägsna!
honom från universitetet och fästat honom vid hufvudstaden, det varit
och vore förenadt med icke obetydliga svårigheter att kunna inom nämnda
fakultet ordna undervisningen i de till densamma hörande läroämnen**
etc. För den oinvigde, som saknar speciel kännedom om hithörande förhållanden
vill det häraf synas, som om oförmågan att på tillbörligt sätt
uppehålla den medicinska undervisningen i Lund berott derpå, att en af
professorerne tagit annan befattning i Stockholm. Jag undrar då om
han kan uppbära lön på begge hållen; gör han det icke, då finnes ju
tillgång att användas till vikarie, och då faller ju detta, det enda skäl
jag hört anföras för inrättande af dessa nu föreslagna tjenstebefattningar.

På dessa skäl tror jag att Andra Kammaren bör förena sig med
Utskottet i dess afstyrkande utlåtande.

Öfverläggningen var slutad. Enligt derunder yttrade meningar gaf
Herr Talmannen propositioner såväl på bifall till Utskottets hemställan
som jemväl på yrkandet att, med utslag å berörda hemställan, de af
Kongl. Maj:t äskade, i denna punkt omförmälda anslag måtte beviljas;
och förklarade Herr Talmannen den förra propositionen hafva blifvit med
öfvervägande ja besvarad. Votering blef emellertid begärd, hvadan nu
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

412

Den 9 April, f. m.

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i sjunde punkten af
dess utlåtande N:o 10,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, bar Kammaren, med afsteg å Utskottets hemställan, bifallit
Kongl. Maj:ts af Utskottet i denna punkt besvarade nådiga framställningar.

Den omröstning, som enligt denna proposition verkställdes, utföll med
84 ja mot 43 nej; och hade alltså Utskottets hemställan blifvit af Kammaren
bifallen.

Punkten 8.

Bifölls.

Punkten 9.

Lades till handlingarne.

Punkterna 10 och 11.

Biföllos.

Punkten 12.

Litt. a.

Hvad Utskottet hemställt i detta inomeut blef af Kammaren bifallet.

Litt. b.

I afseende å förra delen af detta moment yttrade:

Herr Törnebladh: I § 4 mom. 1 af nu gällande folkskolestadga
äro vilkoren för åtnjutande af minimilön bestämda. Häri skedde ändring
genom Kongl. kungörelsen den 11 December 1863, som fastställde minimilönen
till 400 R:dr. Nu tillstyrker Stats-Utskottet förhöjning af detta
belopp till 500 Rdr; men denna hemställan förekommer egentligen endast
i motiveringen, hvaremot i sjelfva förslaget endast äro stadgade
grunderna för statsbidragets utgående. Jag vill derföre hemställa att
Kammaren, i likhet med hvad Första Kammaren redan gjort, ville besluta,
att detta stadgande må få en lydelse, hvarigenom det med bestämdhet
uttryckes att minimilönen skall vara 500 R:dr. Jag vill visserligen
medgifva, att denna redaktionsförändring icke är absolut nödvändig, men

Den 9 April, f. ni.

413

jag anser dock att den vore nyttig och skulle leda till enkelhet och reda.
Jag vill derföre, i öfverensstämmelse med det beslut Första Kammaren
redan fattat, föreslå att förra delen af punkten 12 litt. b. må erhålla följande
förändrade lydelse:

“att Riksdagen må uti de genom Kongl. kungörelsen den 11 December
1863, 1871 års Riksdags beslut och Kongl. kungörelsen den 22 Juni
samma år fastställda grunder i fråga om lönetillskott af allmänna medel
åt lärare vid folkskolor m. m. för sin del besluta den ändring,

att hvarje examinerad, vid folkskola antagen lärare eller lärarinna
skall i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder, åtnjuta, utom husrum,
vedbrand och kofoder, minst 500 R:dr, mot skyldighet att meddela undervisning
i skolan minst åtta månader af året, samt att skoldistriktet till
aflönande af sådan lärare eller lärarinna må ega att af statsmedel bekomma
ett årligt bidrag, motsvarande hälften af den lön, läraren eller lärarinnan,
förutom husrum, vedbrand och kofoder, åtnjuter, hvilket bidrag dock
icke må öfverstiga 300 R:dr.“

Jag förmodar, att Stats-Utskottets Herrar ledamöter icke skola motsätta
sig denna förändring, då det är uppenbart, att Utskottets mening
varit att meddela ett sådant stadgande som genom förändringen i bestämdare
ord skulle komma att uttryckas, och då densamma således
komme att leda till mera klarhet och reda.

Herr Key: Jag ber få förena mig med den siste ärade talaren;
ty det har verkligen varit Utskottets mening att punkten skulle få den
lydelse som han föreslagit och som jag erkänner vara bättre och klarare.
Jag anhåller derföre, lika med Herr Törnebladh, om den förändring i
afseende å redaktionen af denna punkt, att deri bestämdt säges att folkskolelärare
eller lärarinna skall i årlig lön åtnjuta 500 R:dr (förutom
öfriga förmåner) i stället för de mera obestämda och — lagen “som i
årlig lön — — — åtnjuter" etc.

Härmed var öfverläggningen slutad, och blef den förra delen af Utskottets
hemställan i detta moment godkänd med den förändrade lydelse
som af Herr Törnebladh i hans ofvan intagna yttrande föreslagits.

Angående samma moments sednare del anförde:

Herr Abr. Rundbäck: Jag förmodar att anledningen hvarföre
Första Kammaren återremitterat 2:dra mom. af litt. b i denna punkt är
den att, då genom föreskrifter i detta mom. en folkskolelärare eller lärarinna
skulle efter fem års val vitsordad tjenstgöring erhålla en kontant
lön af 600 R:dr om året, men efter 1871 års Riksdags beslut löneförhöjning
är medgifven först efter 10 års tjenstgöring och då allenast
till 500 R:dr, det kunde komma att inträffa, att en lärare eller lärarinna,
som tjenstgjort allenast fem år, åtnjöte en lön af 600 R:dr, under det
den som tjenstgjort 10 år icke hade mer än 500 R:dr. Detta vore naturligtvis
obilligt, och jag antager att det är af denna anledning som
Första Kammaren återförvisat detta mom. till Utskottet, på det nödig

414 Den 9 April, f. m.

rättelse må vinnas. Jag anhåller derföre att denna Kammare måtte besluta
en enahanda åtgärd.

Vidare yttrades ej. Propositioner gåfvos först på bifall och derefter
på återremiss; och då af dessa propositioner den sednare allmänt besvarades
med ja, hade följaktligen Kammaren till Utskottet återförvisat
den sednare delen af förevarande moment.

Litt. c.

Härvid yttrade:

Herr Abr. Rundbäck: I sammanhang med Kammarens vid 2
mom. af nästföregående litt. b fattade beslut torde Kammaren behaga
återremittera till Utskottet jemväl denna punkt litt. c.

Öfverläggningen var slutad. Jemväl detta moment blef till Utskottet
återförvisadt.

Punkten 13.

Herr Carl Anders Larsson anförde: Då denna punkt föranleder
till en ganska betydlig tillökning i lönerna för åtskilliga af Sundhetskollegii
embets- och tjenstemän, och då man förväntar att inom en ej
alltför långt aflägsen framtid få motse en reduktion i personalen inom
embetsmannakorpsen i allmänhet, så vill jag icke att detta anslag ställes
på ordinarie stat, utan hemställer att, med afslag å de begärda förhöjningarne
i lönerna, dessa må ställas på extra stat.

Herr Jöns Pebrsson: Det tyckes som om man bär ville gifva
ganska rundeliga löner, då man vill bestå 8,000 R:dr till en ordförande
i Sundhets-kollegium. Det må nu vara huru som helst med den höga lärdomen
hos våra herrar doktorer och läkare, de äro dock ganska vigtiga,
men deremot kan jag icke anse dessa befattningar i Sundhets-kollegium
af den vigt och betydelse, att deras innehafvare böra så drygt aflönas.
Jag vill icke precis säga, att läkarne äro obehöfliga, men säkert är att,
den bar den bästa belsan som sluppit anlita läkaren. Detta hör dock
egentligen icke hit, men hvad jag vill säga är, att dessa tjenstemän i
Sundhets-kollegium icke äro så nödvändiga som man förmenar. Den
praktiska läkaren är väl den bäste — och derföre anser jag att dessa
tjenstemän icke behöfva så höga löner, som man föreslagit, och kommer
derföre att yrka afslag å den begärda tillökningen i detta fall.

Herr Statsrådet Wennerberg: På de skäl, som i Kongl. Maj:ts
nådiga proposition temligen utförligt blifvit anförda och af Stats-Utskottet
enhälligt antagna, vågar jag hoppas att Kammaren skall lemna sitt bifall
till den ifrågavarande framställningen. Särskildt vill jag dock lästa
uppmärksamheten å hvad Stats-Utskottet mot slutet af sitt utlåtande
anfört, hvilket ock torde innebära det vigtigaste skälet för bifall, nemli -

Den 9 April, f. m.

415

gen det menliga förhållande, som måste uppstå genom ett ständigt vikariatsväsende,
hvarigenom sysslorna upprätthållas icke såsom de normalt
borde, utan såsom de af omständigheterna kunna.

Efter denna öfverläggning, som nu förklarades slutad, upptog Herr
Talmannen de yrkanden, som blifvit gjorda och afgaf propositioner dels
på bifall till Utskottets hemställan, dels på afslag derå, dels ock slutligen
på den särskilda mening, som Herr Carl Anders Larsson framställt.
Propositionen på bifall fann Herr Talmannen besvarad med öfvervägande
ja, men blef votering då begärd. Med anledning häraf, och sedan till
kontraproposition antagits afslag, skedde omröstning enligt en nu uppsatt
och justerad voteringsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 13:de punkten af
dess utlåtande N:o 10,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, är den ifrågasatta löneförhöjningen af Kammaren utslagen.

Röstsedlarne sammanräknades och visade 66 ja mot 52 nej, i följd
hvaraf Kammaren bifallit Utskottets förslag.

Punkten 14:

Blef jemväl bifallen.

I afseende på punkten 15 yttrade:

Herr Grenander: Herr Talman, mine Herrar! Skara veterinärinrättning,
snart hundraårig, hade till ursprungligt ändamål att på samma
gång vara ett läroverk för bildande af veterinärläkare och eu sjukvårdanstalt,
vid hvilken ortens innevånare hade tillfälle att kostnadsfritt erhålla
råd och vård för sjuka djur med förpligtelse för föreståndaren att
utexaminera elever, som kunde användas såsom hästläkare i statens tjenst.
Denna inrättning har haft sin uppkomst och tillvaro hufvudsakligen till
följd af en enskild mans storartade donation. Dess verksamhet fortgick
i 34 år, nemligen under den tid, stiftaren Professor Hernquist förestod densamma
eller från 1774 till 1808, i det skick som ursprungligen var afsedt.
År 1821 inrättades en veterinärskola äfven i Stockholm, och den
nuvarande föreståndaren för veterinärläroverket i Skara förordnades att
vara föreståndare jemväl för den nya läroanstalten i Stockholm, dit
han samma år afflyttade och der han blef boende i 35 år, utan att under
tiden någon annan föreståndare förordnades i Skara, hvarest andre

416

Den 9 April, f. m.

läraren ensam uppehöll undervisningen och sjukvården samt dessutom
utarbetade läroböcker, som, enligt hvad sakkunnige påstå, ända till en
senare tid varit nästan de enda användbara inom veterinärfacket på vårt
språk. Skara-läroverkets elever nödgades infinna sig i Stockholm för
att afstöta sin kurs och för att få kunskapsbetyg af läroverkets föreståndare,
hvarigenom ock den fullständiga afgångsexamen vid veterinärinrättningen
i Skara tillsvidare upphörde och således af eu tillfällighet blef
förbehållen läroverket i Stockholm allena.

Veterinärinrättningen i Skara har alltid uppehållit sig med små
statsbidrag, ty den har inkomster af enskilda donationer, uppskattade
och beräknade till 99,850 R:dr, hvaremot statens till denna institution
använda tillhörigheter och byggnadsanslag endast uppgå till 53,400 R:dr.
För denna anstalts uppehållande har tillkännagifvits varmt deltagande så
väl af Skaraborgs läns landsting som vid landtbruks- och industri-mötet
i Venersborg under sistlidet år. Skulle åsigten att endast ett fullständigt
veterinärläroverk hör, med afseende på besparing af kostnader för
staten, i vårt land underhållas, torde väl alltså skäl vara att gifva företräde
åt det i Skara, som ursprungligen varit härtill afsedt och hvarifrån
veterinärväsendet hos oss har sin upprinnelse och första utveckling,
särdeles då Skara stad är omgifven af en tätt bebygd landsort med rika
tillfällen till behandling af boskapssjukdomar; hvilket val ock torde hafva
bidragit till veterinärinrättningens första förläggande dit. Mig synes dock
riktigare den af direktionen öfver veterinärinrättningen i Skara uttalade
åsigt, att sådan inrättning hör finnas så väl i hufvudstaden, med dess
rikliga tillfällen till sjukvård af hästar, som i landsorten för klinik icke
blott af hästar utan äfven af nötkreatur, hvilka sednare för landthushållningen
måste anses af allra största vigt. Kongl. Sundhets-kollegium har
ju äfvenledes föreslagit upprätthållande af tvänne likställda fullständiga
läroverk för djurläkareundervisningen i riket; och nyttan af en vetenskaplig
täflan dememellan må väl skäligen anses beaktansvärd. Denna
åsigt öfverensstämmer ju ock hufvudsakligen med Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen den 18 Januari 1867 angående veterinärväsendets
ordnande, och är den som Kongl. Maj:ts proposition i ämnet nu
omfattar och till hvilken Kongl. proposition jag yrkar och med afseende
på landthushållningens intresse och rättvisa hoppas att denna Kammare
måtte, i likhet med Första Kammaren, afstående Stats-Utskottets utlåtande,
lemna bifall.

Herr Elfstedt instämde i Herr Grenanders anförande.

Herr Grefve Björnstjerna: Herr Talman, mine Herrar! Jag får
bekänna att jag är af olika tanke med den siste värde talaren och glad
att kunna instämma med Stats-Utskottet i dess afstyrkande af det utaf
Kongl. Maj:t begärda anslag.

Det är visserligen sannt, som Herr Grenader uppgaf, att veterinärinrättningen
i Skara grundar sig på en enskild donation; men densammas
storlek torde likväl behöfva betydligt nedprutas, från de af honom beräknade
90,000 R:dr. Från dessa måste nemligen afgå värdet af de byggnader,
staten låtit på det till inrättningen upplåtna kronohemman uppföra.

Donationen

417

Den 9 April, f. m.

Donationen torde derigenom med minst 30,000 Ihdr förminskas.
Det är ingalunda min mening att underskatta den storartade donation,
•som ligger till grund för Veterinärinrättningen i Skara; men å andra sidan,
då man vet att arrendet af den till inrättningen donerade jord blott
uppgår till omkring 2,000 R:dr om året, statsanslaget deremot till 4,100
Rall'', utom den årliga aikomsten af Bro kungsgård, som är till inrättningen
upplåten, tror jag icke man kan säga att statens bidrag är mindre
än den enskilda donationens räntor.

Hufvudfrågan är dock denna, behöfva vi två veterinärinstitut i landet.
Betraktar man de öfriga europeiska staterna, skall man finna, att det endast
är Ryssland, Frankrike och Preussen, som bestå sig mera än ett
sådant läroverk hvardera. Alla andra nöja sig med ett institut, jag tror
då att äfven Sverige kan hafva nog med detta sednare. Enligt den beräkning,
som af sakkunnige personer blifvit gjord på det för landet behöiliga
antal veterinärer, har man funnit att 10 eller 12 elever behöfva
årligen utexamineras för att icke blott bibehålla samma antal veterinärläkare
som nu, men för att småningom uppbringa summan deraf från de
nuvarande 156 till 300 eller det högsta antal landet anses kunna behöfva.

Jag hemställer till Herrarne om man för underhållet af ett så ringa
antal elever skall behöfva hafva två fullständiga veterinärläroverk. Härtill
kommer att vid en blifvande omorganisation af arméen, hästläkarnes
antal torde betydligt nedsättas, ty ingen enda stat mera än vi anser
sig hafva råd att hålla en examinerad veterinär på hvarje sqvadron eller
batteri; en på hvarje bataljon, anses utomlands fullt tillräckligt. Då sålunda
en större minskning bland armé-veterinärerna förestår samt de
civila djurläkarnes antal ganska väl kan med en förstärkning af 7 eller
8 om året uppehållas, finner jag häri ett ytterligare skäl att instämma
med Stats-Utskottet En

annan vigtig omständighet tillåter jag mig äfven påpeka, den nemligen
att fordringarne för inträde vid de båda veterinärläroverken äro fullkomligt
olika, 1865 års Riksdag, inseende nödvändigheten att böja veterinärernas
humanistiska bildning, aflat en underdånig skrifvelse med begäran att
något i detta hänseende måtte göras. Med anledning häraf stadgades att
för vinnande af inträde vid Veterinär-institutet i Stockholm erfordras aflagd
fullständig afgångsexamen från elementarläroverk. För inträde vid
läroverket i Skara deremot fordras blott att hafva genomgått fem eller
sex klasser vid elementarläroverk, eller ock att eleven godkännes i ett af lärarne
verkstäldt förhör. Följden häraf är gifven. Vid Stockholm emottagas
blott bildade personer, i Skara ofta nog motsatserna. Svårigheten
att vinna inträde är således helt olika vid de båda läroverken. Den vetenskapliga
bildningen blifver äfven vid båda helt olika, ty verklig vetenskap
fordrar alltid humanistisk underbyggnad. Om läroverket i Skara då
får utexaminera elever med samma rätt till praktik, som de hvilka utgå
från Stockholm, skall detta sistnämnda snart förlora alla sina elever, ty
ingen lärer väl onödigtvis vilja underkasta sig en längre förberedande kurs.
Följden häraf åter är den, att veterinär-vetenskapen aldrig kommer att
höja sig till sin rätta ståndpunkt.

I andra länder hafva veterinärer samma bildning som läkare. Hos

Riksd. Prof. 1873. 2 A/d. 3 Band. ^7

418

Den 9 April, f. m.

oss hemställer jag huru det står till. Den, som icke ens kan läsa ett
främmande språk, sålunda omöjligt kan följa med vetenskapens utveckling,
denne kali aldrig blifva annat än till hälften eu qvacksalfvare, såsom
våra veterinärer nu alltför ofta äro det. Detta onda kan icke utrotas
så länge tvärnie läroverk med så olika fordringar stå bredvid hvarandra.
Skara bör således förblifva endast en hofslagareskola, alla verkliga
djurläkare deremot bildas vid institutet i Stockholm, der undervisningen
både kan och bör ordnas på tidsenligt sätt. På dessa skäl yrkar
jag bifall till Stats-Utskottets utlåtande.

Herr Ehrenborg: Här är nu fråga om antingen ett fullständigt

veterinärinstitut här, eller ett der, eller ock två fullständiga på båda ställena.
Men mellan dessa ställen, hvilken jemförelse och hvilken motsats j
A ena sidan Sveriges hufvudstad, detta Stockholm, centralpunkten för allt''
stort och skönt, och äfven för all pedagogisk fulländning; och å andra
sidan — man kan draga sig för att i samma punkt nämna ett så oansenligt
namn — Skara; Skara, hvars ömkliga och korta beskrifning i
Palmblads geografi jag från barndomen minnes, så lydande: “Uppstad på
Westgötaslätten, liten, krokig och ful.- Det må visst icke vara att undra
på om man vill inom hufvudstaden förlägga både den ena och andra anstalten
inom kulturbildningens område, och aklraminst bör det förvåna att
man från ett sådant litet vanlottadt samhälle som Skara vill förflytta ett
läroverk, må vara af så prosaiskt syfte som det ifrågavarande, och förlägga
det under den sköna Mälare-drottningens spira och hägn. Detta
oaktadt lian det dock undantagsvis så förhålla sig, att från ett dylikt
litet samhälle har utgått och med detsamma icke blott kan utan äfven
framgent bör blifva förenadt ett undervisningsverk, som är afsedt att gagna
landet i dess helhet. Vare det långt ifrån mig att här föra talan för
något ortintresse. Visserligen hägrar för mig minnet af några års skolgång
i Skara, men jag har deremot icke ens det aflägsnaste ekonomiska
intresse vid att dervarande veterinärinrättning blir uppehållen; utan skulle
jag för egen del hafva vida större anledning att vid denna frågas behandling
försöka ställa mig väl hos det mäktiga Stockholm. Mera kunde jag vara frestad
att fästa allt för mycket afseende vid pieteten för eu uppoffrande och fosterlandsälskande
svensk mans minne, men jag vill icke en gång härtill taga
företrädesvis hänsigt, utan hufvudsakligen betrakta frågan i och för sig sjelf,
ur synpunkten af statens och veterinärvetenskapens bästa. I detta'' afseende
önskar jag lifligt, att Kammarens ledamöter måtte hafva uppmärksamt
genomläst flen af Lektor Forssell till direktionen afgifna innehållsrika
och på fakta stödda årsberättelse öfver Skara veterinärinrättnings verksamhet,
hvilken tyvärr allt för längesedan, ty den har troligen nu hunnit
undanläggas och glömmas, blifvit utdelad till Kammarens ledamöter. Denna
berättelse skulle, om den nu vore i färskt minne, säkerligen bidraga att
öfvervinna betänkligheterna mot att göra Skara veterinärinrättning till ett
fullständigt institut, samt förtaga intrycket af en i den offentliga pressen
nyligen införd, i motsatt syftning affattad uppsats i ämnet, hvilken varit,
minst sagdt, högst ensidig.

Det finnes tre namn under det sista århundradet och något längre
tillbaka, och alla Skara-namn, vid hvilka hela den svenska veterinärkun -

Den 9 April, 1. m.

419

skapen är fästad, och som beteckna detta kunskapsämnes grundläggare
bär i landet. Dessa namn äro: Peter Hernquist, Sven Adolf N orang och
Carl Tidén. Intetdera af dem är särdeles klingande, men alla äro de af
fosterländsk betydelse.

Hernquist kan med skäl kallas veterinärvetenskapens fader i Sverige.
Född straxt utanför Skara, blef lian vid Upsala universitet för sin vetenskap
uppammad af den store Linné, biträdde honom såsom medhjelpare,
läste korrektur på hans disputationer in. m. Hela hans lif var eu kedja
af försakelser. Genom Linnés hjelp kom han till Lyon, gjorde der bekantskap
med Bourgelat, korrigerade hvad denne skrifvit, och just
derföre att han icke smickrade honom, utan nagelfor hans arbeten, vann
han Bourgelats stora förtroende. Under sin vistelse i Frankrike ombetroddes
honom af Ludvig XV att efter Linnés system ordna dervarande
samlingar, hvarjemte honom erbjöds att, om han ville lemna Sverige,
blifva Bourgelats efterträdare; men han hade under intrycket al boskapspesten
i vårt land gjort till sin lefnad» uppgift att grundlägga och befrämja
den svenska veterinärvetenskapen och motstod derföre hvarje lockande
anbud i utlandet. Då han kommit tillbaka från Frankrike, försökte
han år 1769 att få grunda inrättningen i Skara, men några allmänna
medel fuuuos då icke att fä. Några år sednare lyckades han
bättre, men omedelbart efter sedan inrättningen med understöd af statsmedel
kommit till stånd, började ock Hernquists enskilda uppoffringar för
densamma. Man har velat påstå, att inrättningen underhölls af staten
långt innan den Ilernquistska donationen utföll, men detta är icke fullt
riktigt, ty inrättningen var från början så omfattande att det icke var
möjligt att drifva den endast med afkastningen af Brogården, plus det
lilla bidrag som staten gaf, hvarföre Hernquist, utom betydliga, för en
gång skänkta bidrag, väl kan anses hafva under större delen af de 34 år,
som förflöto intilldess vid hans död den betydliga donationen utföll, uppoffrat
årligen på inrättningen lika mycket som sedermera afkastats af donationen.
Denna var sålunda eu faktisk verklighet redan från början af
anläggningen, fastän den icke med kapital utföll förr än efter Hernquists
död. Man har också förnekat, att Hernquist från början afsett, att inrättningen
i Skara skulle blifva eu bildningsskola för verkliga veterinärläkare;
men att detta varit hans afsigt, bekräftas tydligen af 1813 års
reglemente för veterinärinrättningen i Skara, likasom af Hernquists testamente
lika tydligt framgår, att lians donation just skedde till förmån för
Artis veterinarii-buset i Skara, och icke annorstädes. Också voro de veterinärer,
som bildades i Skara, verkliga djurläkare efter den tidens fordringar,
ända till dess de sorgliga förhållanden inträffade, som bidrogo till
inrättningens aftynande.

Dermed äro vi inne på den andra mannen, öfverdirektören Norling,
som, uppfostrad af Hernquist, var från dennes död föreståndare för hela
veterinärväsendet i Sverige, under 48 års tid. Denne man egnade sig
helt och hållet åt inrättningen i Skara, till dess det behagade vederbörande
att förflytta honom till Stockholm; och detta var första steget till den
dom som nu tycks vilja öfvergå Skara veterinärinrättning. Man ställde
icke någon annan person i Hernquists ställe, utan det hette att Hernquist
skulle sköta både Skara-inrättningen och det nya institutet i Stockholm,

420

Den 9 April, f. m.

h vilket bildades 1821 och i början endast var en provisionel anstalt eller
en fihalafdelning, ehuru den nu vuxit modren öfver hufvudet.

Emellertid fanns i Skara den tredje mannen, Adjunkten och Kirurgie
Magistern Tiden. Mången _ torde ännu erinra sig den originelle, flitige
gubben, född i en torparekoja i Vestergötland af en lappskräddares hustru,
uppfostrad i nödens skola, men aldrig tiggande något annat, än att få låna
böcker, ur hvilka han. vid redan framskriden ålder, heintade underlaget
för sitt lits vetenskapliga arbete. Någon yttre bildning egde han icke.
Han var en arbetsmyra, som icke fick någon hvila förrän i grafven. Han
hade så brådtom, att han icke hade tid att gå, utan sprang, hvarföre också
skolgossarne, när de sågo honom, betecknade hans skyndsamhet med ordleken:
“Tempus fugit-, tiden flyr, Tidén springer. Tidén skötte allt; både
sin och den mestadels frånvarande föreståndarens tjenst; undervisade ensam
eleverne i 12 å 16 ämnen och fortsatte i ännu vidsträcktare mån,
än de båda föregångarne, det författarearbete i svenska veterinärkunskapen,
som nästan uteslutande kommit från Skara-inrättningen: men han var
dock icke mera än en menniska, och derföre måste inrättningen så småningom
aftyna.

Dessa tre mans oegennyttiga verksamhet och uppoffringar för just
Skara veterinärläroverk har grundlagt veterinärväsendet i vårt land; men
detta oaktadt är man nu betänkt på att, för koncentrerandet af hela veterinärundervisningen
i Stockholm och med risk att gå förlustig den Hernquistska
donationen, låta Skara-inrättningen bringas till sin undergång, sedan
den dock nu hunnit i yttre hänseende bli fullbordad, ändamålsenligt och
smakfullt ordnad. Låt oss då närmare eftersinna, huru denna för Skara
veterinärinrättning så, hotande situation uppkommit och om det går an att
låta denna ställning fortfara.

Tre beklagliga händelser hafva isynnerhet bidragit till inrättningens
iråkade vanmakt. Den första, hvilken jag redan angifvit, inträffade år
1821, då Hernquist togs ifrån Skara och ingen föreståndare sattes i hans
ställe. Det blef genom den förändringen nödvändigt för Skara-eleverna
att infinna sig i Stockholm för slutlig undervisning och examen; och man
till och med anbefallde kavalleriregementenas chefer att ej antaga andra
hästläkare än som utexaminerats vid det unga, provisoriska Stockholmsmstitutet.
Den andra händelsen bestod deri att, sedan Skara år 1813 erhållit
ett verkligt reglemente, upphäfdes detsamma och utfärdades i stället
år 1855 särskilda provisoriska reglementen för både Stockholm och Skara,
af hvilka Stockholm dock sedermera blifvit af med sitt, men deremot Skara
fortfarande intill dato qvarhållits vid det provisoriska, från början blott
“på försök" — i sanning ett särdeles olyckligt försök — utfärdade reglemente,
hvarigenom inrättningen blifvit nedsatt till en blott sjukvårdsanstalt
och hofbeslagareskola och frånkänd admissionsrätt till veterinärläkaretjenster
med verklig kompetens. Den tredje tilldragelsen, som nedsatte
Skara-inrättningen, var att, såsom jag vill minnas, år 1870 stadgades maturitetsexamen
vid elementarläroverken såsom vilkor för inträde vid veterinäiinstitutet
i Stockholm, men icke för det i Skara. Flere från Skara
utexaminerade elever hafva sedermera sökt kompetens, men Kongl. Maj:t
har måst, med hänsigt till de mera kunniga Stockholms-veterinärernes berättigade
anspråk, afstå de förras ansökningar, hvaraf åter följden har

421

Den 9 April, f. ni.

blifvit, att Skara-inrättningen blir öfvergifven af hvarje elev som vill egna
sig åt veterinäryrket, och icke blott åt hästskoning eller qvacksalfven. penna
inrättning har sålunda kommit i en kategori, som icke kan befrämja den
vetenskapliga bildningen, och som icke blott står i strid med dess åt stiltaren
afsedda ändamål, utan jemväl är till skada för Stockholmsmstitutet
hvars veterinärer underkastas intrång från yrkesmän, som i följd af Skarainrättningens
ofullständighet måste vara dem vida underlägsna.

Herrarne torde således finna, att status quo är omöjlig att bibehålla.
Lemnar man inrättningen i Skara i det provisoriska tillstånd hvari den nu
befinner sig eller, såsom Utskottet tyckes åsyfta, nedsätter den till en
blott hofbeslagareskola, sä är det klart att den går under, och institutet
i Stockholm blir såsom veterinärinrättning ensamt, första frågan ar dä,
om vi böra hafva två fullständiga anstalter, eller blott en sådan.

För min del får .jag bekänna, att jag, under förutsättning att det
begärda anslaget för nybyggnad af veterinärinstitutet i Stockholm kan betydligt
nedsättas, anser två fullständiga institut vara att föredraga framför
ett; ty, utan att just i första rummet fästa mig vid nyttan åt täflan och
faran af ensidighet — omständigheter, hvilka väl dock icke helt och hållet
sakna sin vigt — sä talar för två institut först och främst det förhållandet
att de fördelaktigt supplera och komplettera hvarandra. I Stockholm finnes
nemligen för kliniken större tillgång på vissa slag af sjukmaterial och i
Skara större tillgång på andra. 1 Stockholm har nästan uteslutande behandlats
hästar, jemte ett ringare antal af hundar och kattor, men högst
obetydligt af hornboskap. I Skara deremot ett ojemförligt öfvervägande
anta! af hornboskap. Tillgången på detta sistnämnda, sjukmateiial törne
i Stockholm vara svår att fylla genom. en ambulatorisk, utom den vidsträckta
stadens tullar sig sträckande klinik, och än svårare är fylla bristen
genom eu vid Stockholms institut af någon myndighet föreslagen större
ladugård, i hvilken det dessutom icke skulle hafva sig lätt att reglera det
antal djur som vid hvarje tid borde hållas sjuka. Om jag jemväl i någon
mån afser institutets egenskap af sjukvårdsanstalt, sa framstår .uppenbart
huru just i vårt vidsträckta och glest bebodda land det mer än i något
annat kan vara behof af två anstalter. Hvad vidare betraflar det bos
oss behöfliga antalet af veterinärer, och med afseende på tillfallet att
bättre tillgodose detta behof genom två än blott genom ett vetermarinstitut,
så tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på den tabell, som den
för veterinärväsendets ordnande nedsatta komité uppgjort för att visa huru
många veterinärläkare inom olika länder komma på ett visst antal djur.
Äfven om, såsom komitéen föreslagit, veterinärläkarnes antal i vårt land
höjes till 800, så skulle dock hos oss komma 0,383 nötkreatur på hvar
veterinär, emot t. ex. 3,000 i Sachsen och 3,794. i Frankrike, och samma
ungefärliga proportion eger rum i afseende på hästar och smakreatur, och
detta oaktadt Sverige bar vida större behof af veterinärer, då nemligen
landet är mera vidsträckt och glest befolkadt. Beholvet af många veterinärer
stiger oek i samma mån som djurens värden stiga; ty vanligen ar
det numera en långt större förlust än förr att nödgas för en sjukdom
eller ett olycksfall nedslagta eu mjölkko eller en tjenstbar dragare. Men
hvad som aldramest talar för bibehållandet af Skara veterinärinrättning

422

Den 9 April, f. m.

eller, hvilket är detsamma, dess utbildande till ett med Stockholmsinstitutet
likställigt fullständigt läroverk, och således för två institut, är den

in6n d°n atl°nen’ som , dock llPPgär till ett kapitalvärde af nära

100,000 K:dr; dess närvarande afkastning må af tillfälliga anledning
vaxa huru ringa som helst. Funnes icke denna kapitaltillgång, så kunde
saken möjligen falla sig annorlunda, men nu kan det icke vara skäl att
afsuga sig hela fordelen af denna statsegendom, hvilken, om Utskottets
oi,ilag bifolies, sannolikt komme att till Hernquists arfvingar återgå

vändi^ rU/wku Ä Skäl fÖr min åsiSt om nyttan och''nödvändigheten
af tva fullständiga veterinärinstitut i vårt land. Men vill

man nu icke underhålla två dylika, så ställer sig saken på ett annat sätt,
och frågan bill- då om det enda bor vara i Stockholm eller i Skara. Denna
tröga bor i så tall hållas öppen, och det första steget för Riksdagen torde

vndti^f »f/j® atfcuuomen stund vid en sednare punkt å denna hufvudtitel
afstå, saval Kongl. Maj:ts framställning som Utskottets förslag,
med afseende a ifrågasatt nybyggnad för veterinärinstitutet i Stockholm.
... a sarama jag förordat två fullständiga veterinärinstitut in stämmer

jag med deu nästföregående ärade talaren deruti, att det icke
skulle vara lämpligt om olikhet i afseende på kunskapsfordringarne föreunnes
emellan de båda instituten. Skulle detta vara meningen, så kan
1C“ f uim uiig tillfredsställd med Kongl. Maj:ts förevarande förslag,

fÄo t rVraM T °®fter8lfllpt vilkor för bifall till detsamma, vilja
asta, att likställighet mellan de båda läroverken i detta hänseende kommer
att imoras; men jag förmodar att af chefen för Ecklesiastik-departementet
upplysning har kommer att lemnas om att detta faller af sig sjelft. Under

orhahkT nf T? tS- !°V mm del yrka af''slag å Utskottets hemställan
och bifall till Kongl. Maj:ts proposition vid nu föredragna punkt.

Sedan Herr Ehrenborg slutat sitt anförande, skedde afbrott i öfverjaggningen
af den anledning nästföljande paragraf visar.

$

KnnJIeMa?atSrsä?et C: K W8erih. företrädde och aflemnade följande

frougl. Maj.ts nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:

in 1:°] T taststäilande af utgiftsstater för postverket, att tillämpas från
och med den 1 Januari 1874; ^

2:o) °m fastställande af utgiftsstater för telegrafverket, att gälla från
och med den 1 Januari 1874; °

3:o) om meddelande af bestämmelser, rörande lönevilkoren vid förenad
post- och telegrafanstalt; samt

... *:o) om afstående till förmån för Utvängstorps socken i Skaraborgs

lan åt kronans rätt till ett danaarf. 8

Herr Talmannen mottog dessa nådiga propositioner under förklarande
att Hammaren skulle åt dem egna grundlagsenlig behandling.

423

Deu 9 April, f. ra.

§ 5.

Fortsattes öfverläggningen angående 75:cfc punkten i Stats-Utskottets
här ofvan omförmälda utlåtande N:o 10.

Till erhållande af ordet var närmast i ordningen antecknad:

Herr Per Nilsson i Espö, som anförde: Jag har äfven, liksom den föregående
talaren, läst Palmblads geografi och det omdöme deri finnes uttaladt
om Skara. Men jag har också iakttagit, att äfven Skara tid efter annan
haft sina storhetsperioder och frambringat framstående män. Så lefde der
i början af föregående århundradet eu professor, som utgaf almanachor
för Skara horizont, hvaraf man kan draga den slutsatsen, att Skara äfven
haft ett observatorium, hvilket dock försvunnit på samma gång som mannen
sjelf.

Den ärade talaren nämnde äfven tre personer som lefvat och verkat
i Skara och hvilkas namn utgöra glanspunkten i vår historia. Den ena
af dem, Hernquist, har utmärkt sig genom sin donation till befrämjande
af veterinärbildningen i Sverige och staten har derför ock visat sig tacksam
genom att öka donationen och bevilja inrättningen årliga anslag, så
att den praktiska undervisningen kunnat befordras och höjas.

Med anledning af samme talares framställning tillåter jag mig erinra,
att det väl måtte hafva legat någon betydelse uti att öfyerdirektören Norling,
oaktadt han var elev af Hernquist och en lång tid själen uti veterinärinrättningen
i Skara, likväl sii mycket intresserade sig för institutet i
Stockholm och på allt sätt befrämjade dess utveckling.

Detta måtte väl visa att Norling, som var en framstående vetenskapsman
på sin tid, insett att Stockholm var eu bättre plats för eu veterinärinrättning
än Skara. ..

För min del kan jag icke finna behöfiigheten af två fullständiga veterinärinrättningar
i värf land, och anser ej heller att Skara skulle vara
en fördelaktigare plats för ett sådant, än Stockholm. Den siste talaien
sökte väl visa, att Skara genom större tillgång på hornboskap skulle erbjuda
bättre undervisningsmaterial för eu klinik, men då han nämnde att
det öfvervägande antalet djur, som vårdades å inrättningen här i Stockholm,
utgjordes af hästar, hundar och kattor, glömde han ganska försigtigt
att omtala huru inånga sådana djur vårdas i Skara, så att man
sväfvar i ovisshet om huruvida antalet här är så öfvervägande stort.

Det är klart att vid inrättningen här i Stockholm måtte finnas ett
större antal sjuka hästar än andra djur, emedan hästarne bär fordras
skarpt, köras mycket och lätt utsättas för förkylningar. Men jag _ kan icke
finna annat, än att det måste vara en stor fördel för inrättningen att
hafva en rik tillgång på ett sådant undervisningsmaterial, så att hästens
alla sjukdomar kunna grundligt studeras. .....

Hvad hornboskapen beträffar så tror jag att vid inrättningen har
finnas lika många som i Skara, om man antager att det område hvarifiåu
de sjuka djuren komma, sträcker sig en half eller hel qvadratmil utom
staden. Hvad svinen ankommer, så kan jag icke afgöra, om Skara eller
Stockholm bär största antalet, men detta torde icke inverka på saken.

m

Den 9 April, f. m.

För min del anser jag att veterinärinrättningen i Stockholm bör bibehålla
företrädet framför den i Skara, hvarföre jag yrkar bifall till Utskottets
hemställan.

Ilerr Sven And rea sson: Hå jag, som inom Utskottet deltagit i

denna frågas behandling, lemnat min röst för Utskottets hemställan, har
Ja8 8jort detta derföre att jag anser, att två fullständiga veterinärinrättningar
icke behöfvas i vårt land. l)et är tydligt, att om det begärda
anslaget beviljas, kommer inrättningen i Skara att göras lika fullständig
som den i Stockholm och då nu icke föreligger något förslag att förena
de två inrättningarne till en, har jag derföre ansett att skäl för närvarande
icke förefinnes att öka anslaget till inrättningen i Skara.

När 26:to punkten i Utskottets förevarande betänkande förekommer till
handläggning, skall jag tillåta mig närmare utveckla mina åsigter, angående
veterinärundervisningens ordnande och inskränker mig nu att yrka bifall
till Utskottets hemställan.

Herr Friherre Ericson: Het är eget, att då man annars alltid

talar om konkurrensens stora betydelse, man i denna fråga tyckes vilja
lemna densamma utan allt afseende. Onekligt är att det är i hög grad
vigtigt att i sådana frågor, som röra meddelandet af kunskaper,° något
monopol icke finnes, utan att tillfälle till ädel täflan lenmas, och att
det ena läroverket söker öfverbjuda det andra i gagnande och produktiv
verksamhet. I afseende på den medicinska undervisningen, hvarom nyligen
mycket talats, kom åsigten om konkurrensens nytta till heders, och
att samma åsigt icke skulle kunna göra sig gällande i fråga om den veterinärmedicinska
undervisningen, har jag svårt att förstå.

Såsom hufvudskål för sitt afstyrkande af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning har Utskottet anfört och det har här ytterligare upprepats,
att så få veterinärelever årligen behöfva bildas och att något större antal
personer ej heller egna sig åt ifrågavarande undervisning. Eu ledamot
på stockholmsbänken har derjemte nyss upplyst, att arméens behof af
veterinärer betydligt skulle kunna nedsättas. ‘Hetta vill jag visst icke
bestrida, men jag tillåter mig påpeka att ett tillräckligt antal veterinärer
är af högsta vigt för vår hufvudnäring, för jordbruket. Het är bekant,
att landstingen och hushållssällskapen på sednare tider bemödat sig myxket
om att skaffa sig dugliga veterinärer och förmå allmogen att vända sig
till dem för att utrota qvacksalfvarne, af hvilka ett godt förråd finnes
på landsbygden. Sträfvande!! i detta afseende hafva visat sig öfver hela
landet, och den nuvarande tillgången på veterinärer kan icke på långt
när tillfredsställa behofvet, så att Utskottets resonnement i detta afseende,
såsom endast baseradt på de nuvarande förhållandena utan blick för de
framtida, är utan allt värde. Jag tror tvärtom, att behofvet för framtiden
kommer att i väsendtlig mån ökas.

Bland vilkoren för att en inrättning sådan som den ifrågavarande
skall kunna utöfva en gagnande verksamhet, intager belägenheten ett
vigtigt rum. Hvad kontrollerna vidkommer, så tror jag att man, utan.
att underkänna vigten af vederbörande myndigheters kontroll, bör erkänna,
att den kontroll, som en lifligt intresserad allmänhet utöfvar, är
en vida bättre garanti för att inrättningen skall uppfylla sitt ändamål,

Den S April, }''. m.

425

äu myndigheternas kontroll, och att denna allmänhetens kontroll blir vidare
starkare i Skara än i Stockholm tror jag mig icke behöfva bevisa.
En annan omständighet, som jemväl bör tagas i betraktande ifråga om
belägenheten, är tillgången på, om jag så får uttrycka mig, undervisningsmaterial.
Det är utom all fråga, att Stockholm erbjuder ett större antal
hästar, men jag fruktar att undervisningen just i följd deraf i Stockholm
blir något ensidig, då antalet af öfriga djur, som vårdas å veterinärinrättningen
härstädes, dermed icke ens är jemförligt. Till komplettering
af den siste talarens uppgifter i detta hänseende vill jag nämna, att under
år 1871 vårdades å veterinärinstitutet härstädes 1,500 hästar, 784
hundar, 117 kattor, men endast 26 nötkreatur, 11 får och 3 svin. Herrarne
torde finna att detta är ett missförhållande och, utan att i någon måu
vilja underkänna värdet af hästskötseln, anser jag dock att vi på landet
hafva andra lika värdefulla och för jordbruket lika vigtiga djur, så att
det undervisningsmaterial, som är att tillgå här i Stockholm, icke kan
anses fullt tillräcklig och tillfredsställande, och jag torde knappast behöfva
påpeka, att i Skara förhållandet skulle blifva helt annat.

En annan icke ovigtig omständighet, som vid valet af den ena eller
andra platsen måste tagas i betraktande, är den inverkan, som belägenheten
i socialt hänseende kan utöfva på lärjungarne. De män, som uppfostras
till veterinärer, måste vara tarfligt folk, som iärt sig att nöja sig
med litet. Om man nu ställer fordringarne så högt, som för närvarande
är händelsen, för att blifva mottagen som elev vid veterinärläroverket, hvilket
jag anser vara ett fel, så blir saken derigenom värre; ty en yngling, som
aflagt maturitetsexamen och fått sin uppfostran i Stockholm, blir i allmänhet
mindre lämplig för den tarfliga sysselsättning och de ringa inkomster,
som kunna beredas honom såsom djurläkare på landet. Jag tror derföre,
att en landsortstad är vida lämpligare plats för ett veterinärinstitut än
hufvudstaden både i afseende på kontrollen öfver inrättningen och på
tillgången af undervisningsmaterial och såsom vistelseort för unga män,
som skola utbildas till ett i ekonomiskt hänseende tarfligt lefnadsyrke.

Vidare bör man fästa afseende vid skilnaden i kostnaden för det
ena eller andra institutet, och tager man då först i betraktande de kostnader
som falla på det allmänna, så se vi redan af Kongl. Maj:ts proposition
att till bekostande af byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen i
Skara endast fordrats 10,000 R:dr, då för samma ändamål för veterinärinstitutet
i Stockholm äskats ett anslag af 634,000 R:dr, och det är klart
att en byggnad i alla hänseenden blir dyrare här i Stockholm än i Skara.
Derjemte måste man taga i betraktande kostnaden för lärjungarne. Om
Stockholm skall blifva den enda platsen för en veterinärinrättning, tvingas
de blifvande veterinärerne att under flera år vistas på den dyraste
ort i landet, hvaremot de, om ett fullständigt institut inrättas i Skara,
kunna tillbringa sina läroår på den billigaste plats i Sverige, och vid en
uppfostran för ett yrke der icke höga ekonomiska vilkor kunna påräknas
får man icke ställa så till, att elevernas uppfostran fördyras utöfver hvad
nödigt är. Jag vill nu härmed icke hafva sagt, att icke veterinärinstitutet
i Stockholm bör upprätthållas, utan blott sökt framhålla de skäl,
som tala för en fullständig veterinärinrättning i Skara, och att icke låta
den nuvarande derstädes gå under. Sedan man fått se den täflan, som

426

Den 9 April, f. m.

kommer att uppstå emellan de båda inrättningarne och kommit i tillfälle
att jemföra resultaten af deras verksamhet, blir man bättre i stånd att
bedöma om Stockholm eller Skara är den lämpligaste platsen.

På de skäl jag nu anfört yrkar jag afslag å Utskottets hemställan
och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Friherre Lagerfelt förenade sig med Herr Friherre Ericson.

Vidare anförde:

Herr Key: Då, med undantag af två talare, alla öfrige föregående

talare ideligen yrkat bifall till Kong!. Maj:ts proposition, torde det tillåtas
en ledamot af Utskottet att söka försvara Utskottets betänkande.

De mest olika skäl hafva under diskussionen anförts till bifall för
Kongl. Maj:ts förslag. Så har en representant från Elfsborgs län hufvudsakligen
fästat sig vid de olika slagen af husdjur, företrädet dem emellan
och framhållit Skara som en riktig Noachs ark. En annan talare, en representant
från Ne rike, har hemtat sina skäl från Palmblads geografi, och har
talat om “den sköna Mälardrottningeiy* Carl von Linné och Gud vet allt.
Jag ber nu att i min ordning få vidare utveckla de skäl, som legat till
grund för Utskottets beslut och Indika, enligt mitt förmenande, äro mera
hållbara än alla de, som anförts för bifall till den Kongl. projiositionen.

För det första hafva nästan alla auktoriteter, som yttrat sig i denna
fråga, uttalat sig för ändamålsenligheten åt blott ett fullständigt veterinärläroverk
i vårt land och obehöfligheten af Minne sådana. Så. yttrar landtbruksakademien
i underdånigt utlåtande af den 13 September 1S62 följande:

“Beträffande frågan om veterinärinrättningarnes antal och ändamål
anser akademien tvänne fullständiga veterinärinrättningar icke vara behöfliga,
hvadan och derest veterinärinrättningen i Skara ej tillkommit
genom enskild donation, med föreskrift bland annat att derstädes vara
och förblifva, akademien skulle velat ifrågasätta denna inrättnings sammanslående
med veterinärinrättningen i Stockholm, då, genom bådas förnade
lärarekrafter och tillgångar, ett fullständigt veterinärläroverk i hufvudstaden
eller i dess granskap med minsta kostnad skulle kunna åstadkommas.
“ Vidare yttrar sig i eu den it Oktober 1862 till Kongl. Maj:t
ingifven skrift svenska veterinärläkareföreningen — och man får väl anse
denna förening såsom en auktoritet i förevarande fråga—på följande sätt:

“Särskildt i fråga om veterinär-inrättningarnes antal framhåller
föreningen deri åsigt, att för vårt land icke erfordras mer än ett veterinärläroverk
och att detta bör vara beläget i Stockholm, såsom erbjudande
bästa tillfälle till inhämtande af vetenskaplig bildning och praktisk duglighet
inom veterinärfacket.*1 Så säga veterinärläkarne sjelfva.

Den för afgifvande af förslag till ordnande af veterinärväsendet m. m.
tillsatta komité, ur hvilkens betänkande, datornät den 24 Maj 1865, jag
hemtat ofvan anförda citater, hemställer att veterinärinrättningen i Skara
bör bibehållas endast såsom en veterinärsjukvårdsanstalt och en hofbeslagareskola,
samt föreslår i 1 § af stadgarne för denna inrättning följande :

“Veterinärinrättningen i Skara skall hafva till ändamål dels att lemna
undervisning uti veterinärvetenskapen, och särskildt i den del deraf, som afser
hofbeslagct, dels äfven att vara en sju k vårdsanstalt för husdjur, som der -

Den 9 April, f. m.

427

slädes till botande anmälas". Derjemte tillägga komiterade, att donna
inrättning må apteras till ett mindre veterinärläroverlc i samma riktning
som hittills, utan rättighet att utexaminera elever. Ytterligare har en annan
auktoritet, nemligen ordföranden i Sundhets-koUegium, vid 1867 års
riksdag yttrat sig i Första Kammaren sålunda:

“Om de för veterinärundervisningens förbättrande begärda anslag beviljas,
hvilket jag anser vara oundgängligen nödvändigt, så vida denna
undervisning skall motsvara sitt ändamål, hemställer jag till Utskottets
bepröfvande, huruvida landets behof kan anses fordra och dess tillgångar
medgifva vidmakthållandet af tvänne veterinärläroverk, bland hvilka det
ena, hvars verksamhet är provisorisk och ofullständig, visserligen är grundadt
på enskild donation, men likväl åtnjuter statsbidrag, hvilket, likasom
ock läroverkets lärarekrafter, bättre kunde för det andra användas*1.

Således är äfven ordföranden i Sundhets-kollegium af samma tanke.

Vidare och då man såsom ett skäl för två veterinärinstitut anför,
att täflan emellan två läroverk skulle vara så nyttig, så må det tillåtas
mig fråga, hvarföre föreslår man då ej inrättandet af tre eller fyra
veterinärinstitut? Om det. är blott för denna tätlans skull, som man bör
hafva två veterinärläroverk, hvarföre går man ej vidare och anlägger
ytterligare ett par till, ett i Norrland och ett i Skåne?

Att Utskottet likväl icke utan fog afstyrkt bifall till den Kongl.
propositionen, synes såväl af de af mig citerade auktoriteters yttranden i
ämnet, som ock af ett annat skäl. Antalet af veterinärläkare i vårt land
uppgår för närvarande till 170, hvilket antal veterinärkomitéen ansett
böra uppbringas till 300. För att bibehålla veterinärkorpsen äfven vid
denna sednare numerär, behöfvas blott 11 eller 12 nya veterinär läkare
om året. Nu vill man för dessa skapa två fullständiga läroverk. Jag må
säga, att visst hafva vi ofta visat böjelse för stormaktsfunderingar i
kultur- och humanitetsfrågor, då vi icke längre kunna ega sådana i krigisk
eröfringsväg, men att anskaffa två stora apparater för att utbilda
12 nya veterinärtjenstemän om året, det måste dock anses för ett slöseri,
som Andra Kammaren, äfven med de rika tillgångar vi för närvarande
ega, torde besinna sig på. Man säger visserligen, att Professoren Hernquists
testamente skulle lägga hinder i vägen för den föreslagna mindre
veterinärinrättningen i Skara. Jag har här eu afskrift in extenso af
detta testamente och får förklara, att jag för min del icke kunnat finna
något stadgande deri, som hvarken påyrkar någon veterinärakademi eller
säger att i motsatt fall donationen skall anses förverkad. Det finnes deremot
i detta testamente andra uttryckliga bestämmelser, som redan nu
icke, ja aldrig blifvit tillämpade. Att testator sjelf tänkt sig veterinärinrättningen
i Skara blott såsom eu veterinärskola och icke såsom ett
högre läroverk, synes äfven deraf att han skänkt största delen af sitt
bibliotek icke till denna anstalt, utan till Skara högre elementarläroverk.
Dessutom har han till exekutor af sitt testamente förordnat just den af
eu föregående talare omnämnde Direktören Norling, hvilken under en tid
var föreståndare ensamt för veterinärinrättningen i Skara, men sedermera
förflyttades till Stockholm och såsom föreståndare äfven för veterinärinstitutet
härstädes under den tid, då Skara veterinärinrättning organiserades
såsom ett förberedande läroverk till Stockholms institut, icke, oak -

428

Den 9 April, f. in.

tadt han var exekutor af Ilernquists testamente, och samtidigt och alltjemt
äfven föreståndare för Skara, fann sig deraf förhindrad att medverka
till nu nämnda förändring med Skara veterinärskola.

Man har vidare talat om den stora förlust för staten, som skulle
uppkomma genom att nödgas afsåga sig deri Hernquistska donationen.
Jag upprepar att jag icke tror att det skall behöfvas, men äfven om så
blefve fallet, och donationen fråndömdes staten — än sen! Man finner,
att veterinärinrättningen i Skara till större delen bekostas af statsmedel.
Den Hernquistska donationen är blott eu god hjelp. Hela det af
Professoren Hernquist donerade kapital uppgår blott till något öfver
19,000 R:dr, hvaremot det årliga bidraget af statsmedel till ifrågavarande
läroanstalt utgör 4,100 R:dr. Dessutom är arealen af staten tillhörig
jord, som nu begagnas för Skara veterinärinrättnings upprätthållande, vida
större än den af Hernquist dertill anslagna. Den sednares donerade jordar
utgöra blott 165 tunnland, då deremot de staten tillhöriga innehålla
212 tunnland.

Man har sagt, att det vore för veterinärläkarnes utbildning mera
ändamålsenligt att hafva ett veterinärinstitut i Skara än i Stockholm,
enär läkarne icke skulle här i staden hafva tillfälle till praktisk undervisning
i lika hög grad som i Skara. Detta påstående saknar all giltig
grund. Det lärer väl icke kunna nekas, att det ädlaste af våra husdjur
och det, hvars sjukdom och frånfälle medför den största skada och förlust
för innehafvaren, är hästen; detta djurs sjukdomar äro dessutom af
en synnerligen invecklad beskaffenhet och deras botande är följaktligen
förenadt med ganska stora svårigheter. På hvilken ort i vårt land finnes
väl större tillfälle till praktik i detta fall, än just här i Stockholm! Men,
invänder man, det är icke nog, att veterinärläkaren har tillfälle till praktisk
undervisning i fråga om de sjukdomar, som förekomma hos hästkreatur,
han måste äfven lära sig att behandla sjukdomar hos hornboskap,
svin och får, och dertill bär han mera tillfälle i Skara. Huru härmed i
verkligheten sig förhåller, synes bäst deraf, att på Brogården finnes en
ladugård med blott 10 eller 12 kor; och på hvad sätt veterinärläkarne
der skulle få bättre tillfälle till praktisk undervisning än i Stockholm kan
jag icke förstå, då man väl icke får antaga att dessa kokreatur skola
befinna sig i ett permanent sjukdomstillstånd, hvilket vore till föga heder
för undervisningen derstädes. Tillfällen till praktisk undervisning kunna
väl erbjudas vid de tider, då dessa kokreatur framföda kalfva!'' och dessa
skola afvänjas, men dylika “praktiska prof" kunna ju äfven stå till buds
här i Stockholm vid de många ladugårdar, som äro dels i sjelfva staden
och dels i omgifningarne. Jag har mig ock bekant, att undervisning i
behandling af de sjukdomar, som vanligen förekomma hos hornboskapen,
meddelas vid de besök, som lärarne vid härvarande veterinärinstitut, åtföljde
af sina elever, för sådant ändamål pläga göra i ladugårdarne på
landet omkring Stockholm.

Jag vill icke vidare upptaga tiden med att bemöta de skäl, som blifva
af föregående talare anförda för bifall till den Kong!, propositionen.
Jag vill blott ännu eu gång — och innan jag slutar — hemställa, om
det kan vara något rimligt skäl uti att inrätta två akademier i vårt land
för att fylla vårt behof af 12 nya veterinärläkare om året, under det man

Den 9 April, f. m.

429

1 andra länder, tätare bebygda än vårt, nöjer sig med blott ett enda veterinärinstitut.
Preussen hade, innan Hannover annekterades, endast ett
sådant. Likaledes finnes blott ett veterinärinstitut i Danmark, ehuru detta
land har en långt större kreatursexport än Sverige. Man får sannerligen
leta länge, innan man finner ett land, som har sådana apparater för veterinär-undervisningen,
som vi sammanlagdt redan ega, men det är ej nog,
mera vill man förskaffa oss. Vi hafva kantänka nu så godt om penningar;
och vi vilja så gerna vara en stormakt i något. Det skulle visst icke förvåna
mig, om efter Vestergötland äfven Skåne framkommer med anspråk
på ett fullständigt veterinärläroverk, så att dessa 12 veterinärläkare,
hvilka årligen erfordras för att bibehålla veterinärkorpsen vid den af komitéen
föreslagna numerär, blifva fördelade med 4 på hvart institut.

Om Utskottets ifrågavarande förslag bifalles och Skara veterinärinrättning
följaktligen kommer att inträda i ett subordineradt förhållande till
Stockholms institut, så kan man uppställa den frågan: huru skall detta
ordnas ? , Man kan dervid tillvägagå på två sätt, nemligen att antingen
inskränka veterinärinrättningen i Skara till blott en hofbeslagareskola, derifrån
lärlingar i detta yrke utexamineras, eller ock att ställa detta läroverk
i samma förhållande till veterinärinstitutet i Stockholm, som ett högre
elementarläroverk står till universiteten, och att eleverna således få vid det
förra läroverket genomgå en första kurs, för att sedermera absolvera sin
examen vid Stockholms institut, Att så praktiserats i Norlings tid ådagalägger
att något hinder derför icke förefinnes i Professor Hernquists testamente.

Vill man nu mot det första förslaget anmärka, att detsamma leder till
uppmuntran af qvacksalveriet, så frågar jag: kan hvad som i Stockholm
sker med Regeringens samtycke, blifva förkastligare, derföre att detsamma
komme att ske i Skara? Under perioden 1870—1873 utexaminerades från
Stockholms veterinärinstitut 36 civila och 25 militära hofbeslagare. Af
de förra voro 5 från Östergötlands, 4 från Stockholms, 3 från Westmanlands,
3 från Nyköpings, 3 från Gefieborgs, 2 från Stora Kopparbergs och

2 från Wester-Norrlands län. Om detta ansetts nyttigt, så länge en sådan
undervisning meddelats i Stockholm, hvarföre skall detta anses skadligt,
då det sker i Skara?

Men hyser man det oaktadt af en eller annan anledning några betänkligheter
vid att biträda ett dylikt förslag, då må man göra veterinärinrättningen
i Skara till ett förberedande elementarläroverk, men man må
icke inrätta två fullständiga veterinärinstitut, ty vi hafva ej råd att stylta
upp dessa stora apparater för veterinärundervisningen i vårt land, och
hade vi än råd dertill, så hafva vi sannerligen icke folk för att fylla alla
lärosalarne. Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Kolm o din: Då många röster hafva höjts mot Stats-Utskottets

utlåtande i förevarande punkt, men endast två talare hittills uppträdt till försvar
för detsamma, och då man på sätt och vis kan anse den ene af
desse, såsom varande ledamot af Stats-Utskottet, för något partisk i frågan,
hvilket måhända äfven torde kunna sägas om de medlemmar af Kammaren,
som yttrat sig om den Kongl. propositionen, enär allesammans varit
Vestgötar; så har jag begärt ordet för att uttala några anspråkslösa,

■130 Jjen 9 April, f. m.

men fullt opartiska tankar i denna för jordbruket och ladugårdsskötseln
högst vigtiga fråga.

Jag vill icke följa den föregående talare, som sökte med de störa
namn, han anförde, inverka på Kammarens mening; jag vill icke låta den
pietet, hvilken jag af allt hjerta i yser för dessa namns egare, inverka mot
den sak, för hvilken de sjelfva under hela sitt lif arbetade. Här är den
fråga, som vi i främsta rummet skola söka att besvara, denna: behöfva
vi verkligen i Sverige två fullständiga institut för meddelande af undervisning
i veterinärvetenskapen? Den frågan hafva tvänne talare förut
med nej besvarat, hänvisande dels på antalet veterinärläkare, som årligen
behöfva utexamineras, äfven om vi skulle få dubbelt så många praktiserande
veterinärer i landet som för närvarande, dels ock på erfarenhet
hemtad från utlandet. Länder, mångfaldigt rikare äu vårt, åtnöja sig
med blott ett veterinärinstitut, och vi skulle hafva tvä?!

Från andra sidan hafva naturligtvis åtskilliga skäl blifvit anförda för
att vi så borde hafva. De två instituten skulle komplettera hvarandra;
de skulle blifva tvä Jialfvor, hvilkas summa vore lika med ett helt. Men
Sverige är icke betjent med sådana halfvor, utan behöfver ett fullständigt
institut någonstädes, hvar det nu än må komma att ligga. Ensidigheter
äro aldrig nyttiga i någon slags undervisning, och jag tror, att sådana
blefve att befara hos de två nämnda halfvorna. Den inbördes kompletteringen
skulle nemligen betingas deraf, att här i Stockholm behandlas hufvudsakligen
hästar, hundar och kattor, i Skara deremot hornboskap, får
och svin. Men jag ber få fästa uppmärksamheten derå, att de officiela
sifferuppgifterna öfver antalet djur, skötta vid veterinärinstitutet här i
Stockholm, icke angifva alla fall, behandlade af institutets elever och det
under ledning af någon bland iärarne; ty här är anordnad eu ambulatorisk
sjukvård på så sätt, att eleverna på kallelse resa ut till landet och
sköta både hornboskap, får och svin. allt under inseende af en medföljande
lärare. Antalet af sålunda skötta djur är möjligen här större än i
Skara, der man visserligen äfven har en ambulatorisk sjukvård, dock utan
inseende af lärare. Således torde veterinäreleverne här i Stockholm hafva
fullt tillfälle att genom förberedande praktik utbilda sig för sitt yrke.

Men man säger, att vårt land skulle kräfva två sådana institut,
emedan de tillika äro att betrakta såsom sjukvårdsanstalter. Då frågar
jag: hvad skulle väl dessa sjukvårdsanstalter, anlagda i Skara och i Stockholm,
kunna bringa för hjelp åt sjuka djur t. ex. i Skåne, eller på Gotland,
eller i Jemtland?

Hufvudsyftet med ett veterinärinstitut är icke, att det skall vara eu
sjukvårdsanstalt, utan att det skall meddela undervisning i veterinärvetenskapen,
bilda veterinärläkare, som sedan kunna spridas till alla delar af
landet för att der vårda den dyrbara egendom, som utgöres af våra husdjur;
och då den talare, som uppträdde såsom en ytterst nitisk försvarare
för Skara-institutet, bland annat äfven anförde till förmån för tvenne institut,
att en del husdjur kunde vara mycket dyra; så frågar jag åter:
hvad direkt skydd har jag väl för de dyra djur, som jag kan ega på Gotland,
utaf veterinäranstalterna i Skara och i Stockholm?

En talare framhöll den stora vinst för veterinärvetenskapen, §om
skulle ligga deruti, att allmänheten i Skai’a och trakten deromkring kunde

Den 9 April, f. ro.

431

utöfva en så ypperlig kontroll öfver veterinärinstitutet derstädes. lian
medgaf visserligen att myndigheternas kontroll kunde vara bra, men allmänhetens
vore dock vida bättre. Men äro väl Skaraboerna eller innevånarne
i trakten omkring Skara så kompetente att bedöma den vetenskapliga
utvecklingen hos ett verkligt veterinärinstitut? Veterinärvetenskapen
bär sent börjat idkas i Sverige och den har sent vunnit någon
högre utveckling hos oss. Först på de aldra sista åren har ett lyckligare
förhållande i detta hänseende inträda och jag tror att denna vetenskap i
närvarande stund vuxit öfver den kontroll, som allmänheten i Skaratrakten
tillförene kunnat egna densamma. Möjligen kan denna alllmänhet diima
om de mer eller mindre lyckade kurer som göras, men äfven dessa kunna
bero på andra omständigheter än läkarens skicklighet, ty många sjukdomar
finnas, der äfven den skickligaste läkare icke kan hjelpa.

Det sades vidare, att Skara vore ett så ypperligt ställe för ett veterinärinstitut,
emedan vi behöfde “tarfligt" folk till veterinärläkare; och det
beklagades i samma andetag att fordringarne för inträde vid Stockholms
veterinärinstitut blifvit höjda derhän, att eleverne först måste hafva aflagt
maturitets- eller studentexamen. Med den erfarenhet jag såsom landtbrukare
och uppfödare af djur egen, får jag säga, att jag anser dessa
höjda fordringar för eu lycka och en välsignelse, ty af “tarfliga" veterinärläkare
hafva vi haft nog — nu behöfva vi skicklige. Om vi nu, bredvid
undervisningsväsendets utveckling, blott höja deras aflöning i proportion
till våra fordringar, så skola vi snart nog erhålla dugliga män äfven
inom denna för vårt lands utveckling ganska vigtiga branche. Jag kan
således icke tillmäta nämnda, argument någon betydelse; men ville man
göra det, så skulle man följdriktigt komma till den slutsatsen, åtminstone
ur tarflighetssynpunkten, att Stockholm vore en särdeles olämplig plats
för ett veterinärinstitut, något som väl talaren sjelf ändock icke ville bevisa,
eftersom hans slutord voro, att han icke önskade, det veterinärinstitutet
i Stockholm skulle indragas.

Några skäl för tillräckligheten af ett enda veterinärinstitut för vårt
land anser jag mig icke behöfva anföra utöfver dem, som af några föregående
talare redan blifvit framhållna. En af de talare, som med mesta
nit uppträdt till förmån för ett andra institut i Skara, ordade åtskilligt
om den täflan, som vore så oundgängligen nödvändig för att icke undervisningen
skulle nedsjunka till död slentrian; men vi hafva ju blott en
enda krigsskola, ett skogsinstitut, och många andra dylika enstaka inrättningar
i landet, utan att någon sådan fara deraf visat sig uppstå.
Om emellertid satsen just här skulle ega någon tillämplighet, så följer
dock deraf icke ovilkorligen att vi böra hafva två veterinärinstitut; utan
kan den behöfliga täflan till bortjagande af all slentrianmessighet ega
rum, äfven om blott ett veterinärinstitut finnes, förutsatt att detta ligger
icke i Skara utan i Stockholm, ty här står institutet i beröring med andra
vetenskapliga anstalter, hvilkas undervisningsämnen äro dels grundläggande
för, dels beslägtade med veterinärvetenskapen. Jag är icke
darvinist, men jag tror, att lagarne för sjukdom och helsa hos menniska!!
alls icke äro fremmande för vår husdjurs-verld, utan framträda mycket
troget äfven der. Jag vågar uttala detta så mycket tryggare, som eu
talare, hvilken tillika är en frejdad läkare, förut i dag sagt, att man

432

Den 9 April, f, in.

inom farmakodynamiken gör försök på djur för att tillämpa resultaten
på menniskor. De två läkareyrkena hafva hittills stått mycket vidt
skilda från hvarandra, och detta just till följd af den låga bildningsgrad
hvarpå veterinärerne beklagligen hållits; men i samma mån denna distans
minskas, skall en i många hänseenden lifgifvande vexelverkan utöfvas
mellan mediko-kirurgiska institutet och veterinärinstitutet, då nemligen
båda ligga i Stockholm.

Här har mycket talats om det Hernquistska testamentet och vådan
af att taga bort veterinärinrättningen i Skara, emedan staten då skulle
gå miste om donationen. En ärad talare här i min närhet har med urkunden
i hand förklarat, att någon sådan våda alls icke förefunnes.
Huru härmed förhåller sig, känner jag icke så noga, och jag har icke
testamentet till hands; men när komiterade, som behandlat frågan, sagt
att den årliga inkomsten af donationen går till mellan 2 och 3 tusen
R:dr, så synes det mig, för den händelse inrättningen i Skara eljest icke
anses behöflig, vara temligen oklokt, att årligen utgifva 9,000 R:dr för
att komma i besittning af icke fullt 3,000 R:dr.

Jag har ansett mig böra yttra detta, just emedan jag för några år
tillbaka hade en viss förkärlek för Skara. Sedan dess har jag dock
dels genom komiterades betänkande, dels genom Landtbruks-akademiens
utlåtande kommit att ändra tankar; och jag har blifvit ännu mera stärkt
i min nuvarande åsigt genom ett bref från en person, med hvilken jag i
flera år varit bekant och som mycket väl känner till de förhållanden,
som här beröras. Denne man är först och främst född i Skara, vidare
är han till yrket praktiserande veterinärläkare, har studerat först i Skara
samt sedan i Stockholm, der han afslutade sin lärokurs, och blef för två
eller tre år sedan genom offentligt understöd satt i tillfälle att resa i
Tyskland, Belgien och Frankrike, för att der ytterligare fullfölja sina studier
i veterinärvetenskapen. Nu har han, som sagdt, skrifvit till mig
och meddelat sina tankar i ämnet, och jag får säga, att, om jag icke
fruktade, att flere af Herrarne måhända skulle beskylla mig för plagiat
- och detta med fog —- så vore jag hågad att uppläsa hans bref, på
det att Kammaren fullständigt måtte få del af hvad en infödd Vestgöte
och utbildad fackman, med kännedom om både in- och utländska förhållanden,
i detta hänseende tänker.

Jag anhåller om bifall till Utskottets utlåtande i ämnet.

Herr Malmberg: Då mycket förut blifvit yttradt i denna fråga,
så vill jag vara mycket kort. Jag anser att, när det ännu icke är afgjordt,
huruvida två eller endast ett veterinärinstitut skall finnas i landet,
så böra vi åt Regeringen öfverlemna att närmare pröfva den saken innan
vi derom döma. För min del hoppas jag, att Regeringen skall väl behjerta
hvad som härutinnan är för landet fördelaktigast, och framdeles
förelägga förslag i ämnet. Tilldess, och under antagande att KongL
Maj:t äfven med det nu framlagda förslaget åsyftat att främja ett godt
ändamål, vågar jag anhålla om bifall till den Kongl. propositionen.

Herr Statsrådet Wennerberg: Då Professoren Hernquist fick befallning -

Den 9 April, f. m.

433

fållning att inrätta veterinärinrättningen i Skara, innehöll denna befallning
vissa bestämmelser, af hvilka tydligen framgår, att inrättningen ursprungligen
varit afsedd att bilda veterinärläkare och tillika verka såsom
vårdanstalt för sjuka djur. Det var ej underligt om han, såsom skapare
af veterinärväsendet i Sverge, till eu början stod ensam i sitt fack, och
att derföre åt honom lemnades frihet att efter eget godtlinnande arbeta
för det mål, hvartill han syftade. Under hans oinskränkta styrelse fortgick
inrättningens verksamhet i 34 år, ända till hans död 1808. År
1813 utfärdades en Kongl. ordningsstadga, som väl icke bestämdt framhöll
inrättningens ändamål, men af hvilken tydligt syntes, att i detta
ändamål ingick att bilda veterinärläkare; och särsMdt sådana för kavalleriets
behof. Meningen var således fortfarande att eleverna vid detta
institut skulle erhålla den högsta veterinärbildning, som på den tiden
kunde lemnas.

Under den tid Öfverdirektören Nordlig förestod veterinärinrättningen
i Skara egnade han åt densamma all nödig omvårdnad. Då veterinärskolan
i Stockholm år 1821 inrättades, afflyttade han visserligen dit, men
delade under de följande 35 åren sin verksamhet mellan båda inrättningarne,
i Skara och Stockholm. Hvarje år fanns han tidtals än på det
ena, än det andra stället, ehuru han visserligen tillbragte en större del
af året i Stockholm än i Skara, der en nitisk underlärare uppehöll undervisningen
och i början gjorde hans personliga närvaro mindre nödvändig
än i Stockholm. Då eleverna emellertid, för genomgående af fullständig
kurs, måste infinna sig i Stockholm för att utexamineras af föreståndaren,
upphörde slutligen afgångsexamen i Skara och öfvergick till
stockholmsanstalten. Detta samt bristen på lärare förlamade småningom
den Hernquistska institutionens verksamhet. År 1855 utfärdades det
ännu gällande provisoriska reglementet för denna institution, hvari föga
afseende fastades vid den Hernquistska donationens syfte; men af sjelfva
detta provisoriska reglemente, visar det sig, att man ändock ej fann sig
kunna gå derhän i begränsning af inrättningens verksamhetsområde, att
man sänkte den till en blott hofslagareskola.

Då derföre från Skara veterinärläroverk fortfarande utgingo elever,
begärde desse hos Kongl. Maj:t att blifva såsom kompetente veterinärer
förklarade, och Kongl. Maj:t lemnade tid efter annan dertill sitt bifall,
oaktadt den olikhet i afseende å undervisning, som redan då förefanns
mellan de båda instituten, till följd af de betydligt starkare lärarekrafter,
hvaröfver det i Stockholm befintliga egde att förfoga. För några år
sedan blef det dock bestämdt, i ändamål att höja veterinärbildningen,
att såsom vilkor för tillträde till detta institut skulle fordras aflagd maturitetsexamen
vid elementarläroverk. Någon tid derefter inkom från
institutet i Skara framställning om medgifvande åt derifrån sednast utgångna
elever af deri vanliga kompetensen. Denna framställning remitterades
till Sundhetskollegium samt blef derefter, i öfverensstämmelse
med Kollegii yttrande, af Kongl. Maj:t utslagen. Då nemligen för inträde
vid veterinärinstitutet i Skara med afseende å förberedande studier inga
bestämda fordringar funnos fastställda, men vid läroverket i hufvudstaden
dessa fordringar voro så höga, att endast aflagd maturitetsexamen der
Rik.sd. Prof. 1873. 2 Afd. 3 Band. 28

434

Den 9 April, f. m.

berättigade till inskrifning, skulle ej utan stor orättvisa mot institutet i
Stockholm en sådan kompetensrätt kunnat medgifvas. Genom den af
förhållandena sålunda nödvändiggjorda vägran af bifall till den nämnda
ansökningen inträffade nu, att dessa lärjungar från inrättningen i Skara,
af hvilka flere redan utgått såsom praktiserande veterinärer inom olika
trakter af den omkringliggande nejden, funno sig utestängde från all vidare
framgång på den bana de valt och såsom veterinärläkare ej mera
användbare. Dem förnekades nemligen, på grund häraf, rättighet att
från apoteken utbekomma sådana starkare medikamenter, hvilka ofta äro
af nöden vid sjuka kreaturs botande.

Under sådana omständigheter och då från de provinser, som dragit
mesta nyttan af veterinärinrättningen i Skara, förspordes en högljudd
klagan öfver det härmed inträdda oefterrättlighetstillståndet, anbefalldes,
direktionen för veterinärinrättningen i Skara att inkomma med förslag
till nytt reglemente för inrättningen och, för att få det uppkomna missförhållandet
rättad t, har Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit förevarande
proposition. Ty det tillstånd, som för närvarande eger rum vid institutet
i Skara, är ohållbart och kan icke med Kongl. Maj:ts begifvande få
fortfara.

Om tvänne veterinärläroverk skola finnas, böra vid båda inträdesfordringarne
vara desamma, och afgångsexamen lika. Endast sålunda
kunna de med fullt gagn stå bredvid hvarandra. Anser man åter två
läroverk för mycket och vill, för att icke göra Skara-inrättningen om intet,
der bilda en hofslagareanstalt eller en skola, hvilken såsom subordinera
skall verka för veterinärbildningen, hyser jag för min del den farhågan,
att i sådant fall Hernquists arfvingar med skäl kunna återbörda
den donation han lemnat. Helt nyss har eu talare lemnat några upplysningar
i motsatt riktning om innehållet af det testamente, på grund
af hvilket donationen tillkommit. Här är icke rätta stället att pröfva,
huruvida sagda handling må innebära något hinder eller icke för eu sådan
begränsning af institutet i Skara, som af honom påyrkats. Men
visst är det att Kongl Maj:t hvarken 1813 eller 1855 funnit för godt
att afgöra saken till förmån för eu sådan tolkning af testamentet.

Det egentliga skälet, som Stats-Utskottet framhållit emot förslaget om
inrättande af ett fullständigt veterinärläroverk i Skara, är, att det blefve
för dyrt och att omkostnaderna ej komme att motsvaras af den nytta,
som vore att deraf förvänta. Stats-Utskottet har likväl samtidigt förklarat
sig ej "förbise den nytta, som veterinärundervisningen möjligen skulle
kunna hemta af en vetenskaplig täflan mellan tvänne fullständiga och likställda
läroverk “. Betydelsen af eu dylik täflan, framhållen äfven här
inom Kammaren, kan jag icke underlåta att, äfven i denna fråga, uttala.
Huruvida det likväl varit rätt att begära anslag för ett nytt och fullständigt
veterinärinstitut utom det redan befintliga, derest icke det särskilda
förhållandet med Hernquistska donationen förefunnits, lemnar jag derhän.
Jag tager nästautpör gifvet, att i ty fall Riksdagen skulle hafva afslagit
eu sådan begäran, äfven om den fullt erkänt fördelen af täflan jemväl
inom detta område för undervisning. Men här är förhållandet ett
annat. Det är icke nog med den nämnda donationen, hvilken man icke
må söka att förringa genom att framhålla den för tillfället obetydliga af -

Den 9 April, f. m.

435

kastning, som den gifver; härtill kommer äfven att staten nedlagt ej obetydliga
kostnader i byggnader vid institutet i Skara. Om uu veterinärbildningen
derstädes skulle komma att upphöra antingen derföre, att Hernqvists
slägtingar förklarades berättigade att återtaga donationen, eller man
icke ville hafva mera än ett veterinärinstitut, kornme i båda fallen de
statsverket tillhörande byggnader, som der finnas och ej kunna flyttas derifrån,
att erhålla ett högst ringa värde, och således kapitalförlusten för
staten kunna uppskattas till 150,000 R:dr.

En annan sida af saken torde äfven böra här tagas i betraktande,
nemligen den högst ringa sjukvård som vid inrättningen i Stockholm lemnas
åt andra djur än hästen. För att emellertid i detta hänseende gifva
institutet en rättvisa, som icke till fullo lemnats, anser jag mig böra
komplettera hvad ett par talare i sådant hänseende förut anfört. Utom
institutet hafva nemligen under samma år, som förut omnämnts, vårdats 76
hästar, 114 nötkreatur, 9 svin och 2 får. Detta visar, att vid inrättningen
funnits en ambulatorisk klinik, hvilken sträckt sig till flera sjuka djur,
med undantag af hästar, än som vårdats vid sjelf va institutet, men häraf
framgår ock, att denna ambulatoriska sjukvård äfven, hvad beträffar de
för landtmannen dyrbara och för höjandet af vårt jordbruk företrädesvis
vigtiga nötkreaturen, varit jemförelsevis mycket obetydlig. För större delen
af allmogen är det af lika stor om ej större vigt, att dess boskap, får
och svin, vid sjukdomstillfällen blifva ordentligt skötta och vårdade. Dertill
fordras dock, att tillräckligt antal veterinärläkare finnes att tillgå i
riket. Hvilket antal detta skulle vara, har man sökt att bestämma. För
min del tror jag likväl icke, att man träffat det rätta hvarken med siffran
200 eller 300. I mån af ökadt välstånd, ökas också behofvet af veterinärläkare.
I vestra delen af Sverige, der måhända största intresset råder
för Skara veterinärläroverk, hav det visat sig, att ej blott kommuner, utan
enskilde velat förskaffa sig djurläkare från institutet och användt dem i
sin tjenst.

Vid sådant förhållande och med all aktning för de skäl, hvilka blifvit
förebragta, vill jag hoppas, att Kammaren ej skall underkänna vigten af
Kongl. Maj:ts proposition i detta fäll. Svårligen lärer väl ett fullständigt
veterinärinstitut kunna inrättas och upprätthållas för ett billigare pris.
Tror man måhända icke att mot 13,000 R:drs årlig omkostnad svarar den
nytta, ett sådant läroverk skall göra landet?

En liflig öfvertygelse om denna nytta är rådande i Elfsborgs och
Skaraborgs län, och, som jag har skäl att tro, äfven inom de angränsande
länen. Denna öfvertygelse har visat sig äfven genom särskilda petitioner
till förmån för Skara veterinärinrättning från Skaraborgs läns landsting
och vestra Sveriges landtbruksmöte i Wenersborg.

Kongl. Maj:ts framställning åsyftar att åvägabringa två fullständiga
veterinärläroverk, så beskaffade, att båda läroverken blifva jemngoda och
likställda med hvarandra. Om läroverket i Skara under den sednare tiden
ej producerat elever jemförliga med dem, som utgått från institutet i
hufvudstaden, så kan anledningen härtill med skäl sökas just uti de olägenheter,
som den Kongl. propositionen syftar att undanrödja, nemligen det
vacklande tillstånd, hvaruti detta läroverk under många år sig befunnit
och de ringa lärarekrafter det haft att disponera.

436

Den 9 April, f. in.

Då så mycket redan blifvit under öfverläggningen yttradt rörande
detta ämne, vill jag ej längre upptaga Kammarens tid, utan slutar med
uttalande af min förhoppning, att Kammaren skall finna det fullt ändamålsenligt
att lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts framställning.

Herr Grefve Po sse: Herr Talman, mine Herrar! Det förefaller mig,

som skulle Kammaren, vid pröfning af denna fråga, åtminstone endast i
andra rummet och temligen oväsendtligt böra taga under öfvervägande
ett af de kardinalskäl, som här anförts för bifall till Kongl. Maj:ts proposition
i denna del — eller att ett ett större antal hästar, hundar och
kattor finnas i Stockholm och flera fäkreatur i Skara. En sådan bevisning
lärer ej få gälla allt för mycket. Frågan skall väl afgöras icke blott
hufvudsakligen utan uteslutande med fästadt afseende derå, om vi verkligen
må anses behöfva tvänne fullständiga veterinärläroverk. Der ligger
väl hufvudgrunden för bedömandet.

Jag skall med hänsyn dertill ej vara vidlyftig. Jag kan likväl ej
undgå att åberopa, hvad under denna öfverläggning ett par gånger förut
blifvit sagdt, att hela det antal djurläkare, som årligen höra utexamineras
för att tillfredsställa landets behof, uppgå till 12 och att kursen är fyraårig.
Vid sådant förhållande är ju klart, att eleverna årligen utgöra högst
48. Finnes det då någon rimlig grund att begära ännu ett fullständigt
veterinärinstitut, då, i regeln eleverna tillsammans icke äro flere än högst
48. Jag vågar påstå, att någon anledning dertill icke finnes, om icke möjligen
i det förhållande, som Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet
antydde, då han nära nog medgaf att anspråket vore orimligt,
derest det ej hade för sig någon grund i den omständigheten, att veterinärläroverket
i Skara fanns och att man icke kunde låta det förblifva i dess nuvarande
otillfredsställande skick. Detta är ett skäl, som låter höra sig, men
den anmärkta olägenheten torde dock kunna afhjelpas annorlunda än genom
läroverkets förfullständigande. Man kan i sådant fall hafva två sätt att välja
emellan: antingen att lägga ned veterinärskolan i Skara, eller att flytta
veterinärinstitutet från Stockholm till Skara. Det sednare alternativet
anser jag dock ej vara lämpligt, men att rent af lägga ned institutet i
Skara synes mig icke vara omöjligt. Man åberopar testamentet såsom ett
hinder för en sådan åtgärd. Detta skäl kan jag ej tillmäta någon vigt,
då den testatementariska donationen endast lemnar 3,000 R:dr i inkomst
och den nya utgiftsstat, som upprättats, slutar med en summa af
17,950 R:dr. Det är således klart, att staten skulle göra en betydlig förlust
på affären, om staten endast för bevarande af 3,000 R:dr donerade
medel åtager sig en utgift af nära 18,000 R:dr, hvilken i öfrigt är onödig.

Utom den uppgift jag nyss lemnat, beträffande det erforderliga årsantalet
veterinärelever, som icke behöfver öfverstiga 48, förekommer derjemte
i den Kongl. propositionen, pag. 27, en annan af ganska märklig beskaffenhet.
Der meddelas nemligen att “vid veterinärinstitutet i Stockholm
under innevarande läseår endast en, och detta först efter terminens början, anmält
sig till elev, och under de sednaste 3 åren allenast 7, af hvilka 3 utländingar,
så att de studerandes antal vid institutet har gått till 11
Häraf finner man sålunda, huru få eleverna äro vid detta läroverk, oaktadt
detsamma är fullständigt ordnadt och väl lottadt på lärarekrafter.

Den 9 April, f. m. 43 7

Om man nu skulle göra institutet i Skara i allo likstäldt med detta institut,
blefve väl närmaste följden den, att de elfva elever, hvilka nu studera
vid ett läroverk, komme att fördelas mellan båda. Jag tror alltså
för min del, att det är fullt tillräckligt, om staten upprätthåller ett fullständigt
veterinärinstitut. Och hvad särskildt beträffar det förmenta gagnet
af en täflan äfven inom detta område, hvaraf skulle betingas nödvändigheten
att inom veterinärfacket hafva tvänne läroverk, kan jag ej tillerkänna
detsamma synnerligt afseende. En talare har häremot förut
framhållit, huru många vetenskapliga verk och inrättningar hos oss redan
stå ensamma och utan täflan, samt huruledes det icke kan förnekas, att
de ändock utveckla en lifaktig och gagnande verksamhet. Enligt min
uppfattning länder det ock till större fördel för det allmänna, att det
fullständiga veterinärinstitut, som redan finnes i Stockholm, blir så doteradt,
att det kan erhålla tillräcklig tillgång till goda lärarekrafter.

Jag får slutligen fästa uppmärksamheten å eu särskild omständighet,
som talar för afslag å den Kongl. propositionen. Kongl. Maj:t har, såsom
Herrarne finna, begärt ett extra anslag af 10,000 R:dr, bland annat och
hufvudsakligen, till uppförande af en ny instruktionssmedja vid veterinärinrättningen
i Skara, men har verkligen glömt att i den föreslagna utgiftsstaten
uppföra anslag till någon instruktionssmed. I staten upptages lönen
till professorer och adjunkter m. fl., men, såsom sagdt är, icke till någon
instruktionssmed, och det är svårt att begripa, hvad man skall med en
instruktionssmedja, om man ej har instruktionssmed. Orsaken till utelemnandet
från staten af denne funktionär är förmodligen endast glömska.
Men det är i allt fall ett så beskaffadt fel, att man endast derför kunde
ega full anledning att afslå den nådiga framställningen. Jag anhåller alltså
om bifall till Utskottets betänkande i denna punkt.

Herr Grefve Sparre: Efter det sakrika anförande, vi nyss fått höra
af Herr Ecklesiastik-ministern, har jag endast några ord att genmäla med
anledning af den siste ärade talarens yttrande.

Det är klart, mine Herrar, att vi här befinna oss vid en af dessa
frågor, der olika ortintressen söka att göra sig gällande. Jag erkänner
således att det är till eu del såsom representant för Vestergötland,
som jag här begär ordet. Men jag upprepar derjemte Herr Ecklesiastikministerns
ord, att det icke endast är de båda Vestgötalänen med sina
500,000 innevånare, utan äfven Halland, Bohuslän, Wermland och Nerike,
som uttalat sig för bibehållande af veterinärinstitutet i Skara, der staten
på grund af enskild donation har ett kapitalvärde af öfver hundratusen
riksdaler, och derifrån, som bekant är, under en mängd af år utgått i
veterinärvetenskapen utmärkte män. Är det eller kan det vara Herrarnes
önskan att nu, i en tidpunkt när man sträfvar för utbredande af bildning
och upplysning i alla riktningar, förqväfva ett sådant institut t År
det Herrarnes önskan att i ett sådant ögonblick nedlägga en veterinäranstalt,
belägen just i en ort, hviken kanske företrädesvis, såsom synnerligen
rik på husdjur och företrädesvis nötkreatur, är förtjent af vår uppmärksamhet
i detta hänseende?

En talare har sagt, att om man behöfver ett särskildt veterinärinstitut
för Westergötland, så kunde med fog äfven begäras inrättandet

438

Deri 9 April, f'', m.

af ett sådant för Skåne Nåväl, om en testator kommer och skänker
hundratusen riksdaler till grundläggande af ett veterinärinstitut i Skåne
så kan det visserligen också ifrågasättas, huruvida icke staten hör lemna
ett litet bidrag äfven till detta; men så länge intet sådant hörts af, synes
det mig icke vara skäl att i detta hänseende gifva oss in på gissningarnes
område. 1 8

, ®ist.e arade Jalaren sade att antalet veterinärelever icke kunde komma
att tor hela riket uppgå till mer än ett mindre antal per år. Det tror
jag dock vara något för djerft att nu på förhand beräkna. För min del
kan jag intyga att inom det län, jag tillhör, uppstå beständigt frågor om
tillsättande af nya veterinärläkare. Under de tio landsting, jag inom detta
lan bevistat, har nästan alltid, med undantag af på sin höjd två gånger,
förekommit frågor om besättande af nya sådana platser, och detta, ehuru
redan det forsta landstinget på eu gång anslog medel till sju nya veterinai
ers anställande. Detta förhållande bevisar riktigheten af hvad Herr
Ucklesiastik-mmistern nyss nämnde, att behofvet af veterinärläkare ouppoiligt
tilltager, och således synes man icke hafva mycken grund för sitt
påstående, då man sager, att antalet veterinär elever icke kommer att öfverstiga
ett visst antal årligen.

Samme talare yttrade derjemte att antalet elever i Skara vore litet
Ja, det ar så; men Herr Ecklesiastik-ministern har ju redan upplyst att

vamda deSu- elev01i. lcke hafva näs°n fördel af att genomgå
institutet. Alltsedan början af 18o0-talet hafva de nemligen icke haft

rättighet att praktisera såsom veterinärläkare, och då tror jag icke man
kan vänta att synnerligen många elever skola besöka detta institut. Men
git dessa elever samma rättigheter som de vid veterinärinstitutet i Stockehmicke!
bed°m sedan huruvida veterinärläkare kunna utbildas i Skara

■ ■ , Dä na ^stitutet redan_ finnes och länge gagnat, samt då ett allmänt
intresse, såsom Herr Ecklesiastik-mmistern nämnde, finnes för dess bibe Q

nnn1CT?jt ar df fkid ?ä, neka ett jemförelsevis så ringa anslag som
.,00° K.dr om året för att behålla en sådan anstalt? Jag kan icke förealla
mig att Andra Kammaren — denna Kammare, som till så stor del
består af landtman, hvilka såsom sådana böra känna till behofvet af vetennarlakare
- skall beqväma sig dertill.

,,1, dao Vägar icke på denna sena timme längre upptaga Kammarens tid.
utan anhåller i de orters namn, som af veterinärinstitutet i Skara hafva
nytta och gagn, att Herrarne icke, jag ville nästan säga: lättsinnigt, dödade
denna anstalt genom vägran af ett så litet anslag, som det bär

inst?hiVtmfnSM thT °hlf “lstammer JaS 1 den asigten, att de tvänne
instituten Stockholms och Skara, utan tvifvel skola väl uppbära hvar anMJf

°C 1 a“1'' df laf an’ Som dem emelIan skall uppstå, icke kan annat

bbf''va Sinande för veterinärvetenskapens utveckling i vårt land, under
det att det deremot ligger i sakens natur att det lugn, man har såsom
ensam, lätt blir litet för mycket rogifvande.

■ ^err Grenander: Då en talare bestridt riktigheten af den upp isa

J¥/e.Tsat anSäende beloppet af den s. k. Hernquistska donationen,
torde det tillåtas mig att ur bilagan till den Kongl. propositionen, sidd. 28

439

Den 9 April, f. m.

och 29, få uppläsa följande af Herr Statsrådets och Chefens för Ecklesiastikdepartementet
anförande till statsråds-protokollet i ämnet: Hernquist,

som icke kunde uppehålla inrättningen med de understöd han åt allmänna
medel fått sig anvisade, bekostade emellertid af egna tillgångar
så väl åtskilliga byggnader som andra inrättningens behof, hvarförutan
han sedermera, för att betrygga institutionens framtid, testamenterade till
densamma nästan all sin efterlemnade egendom, som i jordegor, skogar,
q varnar, inventarier, instrumenter, böcker med mera, enligt Skara städs
jordebok och andra offentliga handlingar, uppskattats till ett pennmgevärde
af 90,600 R:dr, så att med de öfriga gåfvor, som från personer
eller myndigheter dessutom kommit inrättningen till godo, dess tillgångar
i gåfvomedel för närvarande, enligt en af direktionen bifogad uträkning,
uppgiuge inalles till 99,850 R:dr; hvaremot de jordegor, torp och skogar,
som tillhöra staten, vore i stadens jordebok taxerade till 34,400 R:dr,
utom värdet af inrättningens nya sjukstall, till hvars uppförande 1860. ars
Riksdag anslagit 19,000 R:dr, eller tillhopa 53,400 R:dr. Häraf framgmge
otvifvelaktigt, att veterinärinrättningen visserligen från början vant e‘fstatens
tillhörighet, men utrustad med så ringa understöd, att den hufvudsakligen
haft sin tillvaro och utkomst af Hernquistska donationen.
Under Hernquists lifstid var denna anstalt äfven den enda i sitt slag i
riket och utgjorde ett fullständigt veterinärläroverk med boskapsläkare^
såsom nödigt undervisningmateriel.“ Jag ber nu Herrarne döma, hvilkendera
uppgiften, min eller dens, som dervid gjort anmärkning, varit oriktig.

Med anledning deraf att en annan talare åberopat åtskilliga auktoriteter
för endast ett fullständigt veterinärläroverk i landet, helt och hållet
förglömmande dem, som uttalat en annan åsigt, ber jag få hänvisa, förutom
till direktionens för veterinärinrättningen i Skara framställning, till
hvad Kongl. Sundhets-kollegium i underdånigt utlåtande den 16 Juni 1862
yttrat (se sidan 15 af Stats-Utskottets utlåtande), att nemligen “för djurläkareundervisningen
borde upprätthållas tvänne läroverk, hvilka borcle
vara lika utrustade med fullständig lärarepersonal och med samma undervisningsskyldighet.
“

Öfverläggningen var slutad. Under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets hemställan och dels att, med afslag å nämnda hemställan,
den af Kongl. Maj:t i förevarande ämne afgifna proposition matte bifallas.
Efter att å dessa yrkanden hafva framställt propositioner, fann IJerr dalmannen
de derå erhållna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för
bifall till Utskottets förslag. Votering blef dock begärd och foretogs alltså,
enligt en så lydande af Kammaren godkänd omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 15:de punkten
af dess utlåtande N:o 10,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, bi -

440

Den 9 April, e. m.

fallit Kong! Maj:ts nådiga framställning i det ämne, hvarom förevarande
punkt handlar.

Omröstningen utföll med 94 ja mot 38 nej, i följd hvaraf Utskottets
hemställan af Kammaren hifalhts.

åter

Kammarens ledamöter åtskiljdes nu kl. l/i 4 e. m., men sammanträdde

Kl. 7 e. m.

§ 6.

Herr vice
ningen af detta

Den under __________________* „„„

Utskottets utlåtande N:o 10 fortsattes nu; och förekom Oordningen

Punkten 16, hvilken punkt äfvensom de dernäst följande:

Punkterna 17 — 25.

Blefvo af Kammaren bifallna.

Punkten 26.

Med anledning af Utskottets hemställan i denna punkt anförde:

Herr Statsrådet Wennerberg: I öfverensstämmelse med den af
Riksdagen, Sundhets-kollegium och Landtbruks-akademien 1867 uttryckta
åsigt, att veterinärinstitutet i Stockholm borde förläggas i stadens granskap,
helst utanför någon af tullarne å Ladugårdslandet, har Kongl. Makt
sokt att anvisa en dertill passande plats på det ställe, som i den Kongl.
propositionen finnes närmare omnämndt. Jag kan icke finna annat, än
att denna plats ar synnerligen lämpligt vald. Den tillåter äfven en för
ramnden mähanda nödig utvidgning, hvaremot veterinärinrättningens qvarnällande
på de tomter, hvarest den nu är förlagd, både är och ännu mer
framdeles skall befinnas olämpligt. Stats-Utskottet har i det utlåtande,
som nu föreligger, erkänt behofvet af nybyggnad för veterinärinrättningen
i hutvudstaden. Det är egentligen den höga byggnadssumman som synes
hafva gjort, att Utskottet ansett det önskligt, att Kongl. Maj:t, efter att
naiva tillsett, huruvida icke anläggningskostnaden väsendtligen skulle
unna mskrankas, måtte återkomma med förnyad framställning i ämnet.

, ar l a^™änhet dyrt att bygga i Stockholm, och under den sednaste
tiden har det sannerligen icke blifvit billigare än förut. Det an -

Talmannen utöfvade talmansbefattningen under fortsättsammanträde.

§ 7.

förmiddagens sammanträde böriade förprlrao-nlmmr, af sicter

Der. 9 April, e. m.

441

slag, som vid 1867 års riksdag af Kong!. Maj:t begärdes för uppförande
af nya byggnader vid veterinärinstitutet i Stockholm, uppgick, oaktadt
afdrag af en icke obetydlig summa för den förutsatta försäljningen af en
del af de tomter, som för närvarande användas för denna inrättning, till
390,000 R:dr. Om jag med denna summa jemför det belopp, 634,890 R:dr,
som nu är föreslaget, och äfven från denna sistnämnda summa afdrager
det belopp, hvartill, efter lägsta beräkning, försäljningen af institutets nuvarande
tomter skulle komma att uppgå, eller 190,000 R:dr, så återstå
444,890 R:dr, hvilket endast med 54,890 R:dr öfverstiger det kostnadsförslag
för dessa byggnader, hvilket vid 1867 års riksdag framlades.
Denna jemförelsevis obetydliga tillökning i kostnadsplanen är lätt förklarlig
genom de stegrade pris på dagsverken och byggnadsmaterialier, hvilka under
sednaste tiden inträffat. För hvar och en som genomläst bilagan till
Kongl Maj:ts proposition i detta ämne torde det äfven tydligen framgå
att de båda tomter, hvarest veterinärinrättningen för närvarande är förlagd,
till följd af sitt för många andra ändamål än veterinärbildning förmånliga
läge, komma att vid eu framledes skeende försäljning betinga ett
högre pris än hvad i den Kongl. propositionen finnes upptaget. Kongl.
Maj:t har dock ansett sig icke böra sätta detta pris högre, än hvad som
med säkerhet kunde vid försäljning beräknas, eller till 190,000 R:dr.

Det kan icke vara något tvifvel om, att ju icke för Riksdagen kunde
framläggas ett kostnadsförslag för ifrågavarande byggnader, som slutade
på eu betydligt lägre summa än hvad nu är föreslaget; men lika visst är
ock, att man i sådant fall icke erhölle vare sig byggnader eller inre anordningar
af sådan beskaffenhet som genom förevarande förslag. Vår tid
erkänner det vara af synnerlig vigt att vid all undervisning hafva tillgång
till nödig skolmateriel. Vid elementarläroverken hafva till följd häraf uppstått
stora, värderika samlingar, som lätt växa till små muséer. På samma
sätt söker man äfven vid andra läroanstalter göra den vetenskapliga undervisningen
så fullständig som möjligt genom att låta sig angeläget vara
att hafva den vetenskapliga apparaten till hands och väl anordna densamma
i lämpliga lokaler. Men man kan visserligen äfven uppföra en
byggnad för blott och bart den egentliga undervisningen, hvarest utrymme
för dylika samlingar och dermed förbundna anordningar icke anskaffas.
Det torde dock vara klart att man för den derigenom uppkommande
mindre kostnaden äfven vinner ett mindre mål.

Om man således får anse, att de båda tomterna i qvarteret Edelman
och Krabaten numera, till följd af den nedanför desamma anlagda strandgatan,
komma att få ett vida fördelaktigare läge än förut samt att de
derigenom äfven vid försäljning komma att inbringa en större summa än
som för närvarande i den Kongl. propositionen är beräknad, så torde
efter all sannolikhet beredas ett godt tillfälle att afkorta den onekligen
höga byggnadssumma, som nu är föreslagen, på samma gång man icke
afstode från den stora fördelen att erhålla en i afseende på allt som rör
det yttre fullständig och förträfflig läroanstalt.

Det är företrädesvis med afseende på detta ändamål, hvarvid sålunda
den ekonomiska sidan af saken först i andra rummet blifvit tagen i betraktande,
som Kongl. Maj:t framlagt den nu förevarande propositionen.

442

Den 9 April, e. m.

Jag har ansett mig böra lemna dessa upplysningar, innan diskussionen
vidare fortgår.

Herr Sven Andreas son: Som Herrarne finna, har jag vid denna
punkt fogat en reservation i det syfte, att i den skrifvelse, som angående
detta ämne är föreslagen att till Kongl. Maj:t afiåtas, äfven måtte inrymmas
en anhållan derom, att Kongl. Maj:t täcktes låta tillse, huruvida icke
den nuvarande platsen för veterinärinstitutet äfven för den närmaste framtiden
kunde bibehållas, samt att Kongl. Maj:t derom behagade låta uppgöra
förslag å reparationskostnader derpå, som sedan komme att för
Riksdagen framläggas. Med kännedom om att de tomter, som för denna
inrättning nu begagnas, ega ett mycket stort värde, hvilket måhända inom
kort och så snart den nya strandgatan, hvilken nu är under anläggning
och kommer att framgå längst efter dessa tomter, hunnit blifva färdig,
kommer att blifva större än man nu ens kan ana, inser jag nogsamt, att
denna plats icke gerna för någon längre framtid bör bibehållas för det
ändamål, hvartill densamma nu är upplåten. Men jag tror att man i en
så vigtig fråga som denna icke bör fatta något förhastadt beslut, och jag
har för denna min uppfattning funnit ett ökadt stöd i den diskussion,
som angående anslaget till veterinärinrättningen i Skara under förmiddagens
lopp försiggått, enär vid detta tillfälle ganska stridiga meningar
sökte göra sig gällande, dels om hvarjehanda detaljer i afseende å lämpligaste
sättet för denna undervisnings meddelande, dels ock med hänsyn
till det kunskapsmått, som borde erfordras för inträde vid veterinärinrättningen.
Likaså var det äfven under samma diskussion tvist underkastadt
om, till hvilken plats en sådan inrättning lämpligast borde förläggas,
äfvensom huruvida vi borde hafva en eller två sådana institutioner
inom värf land. T detta sistnämnda hänseende upprepar jag hvad jag på
förmiddagen yttrade, nemligen att jag, i betraktande af de små resurser
vi i förhållande till andra länder ega, anser det för oss vara alldeles
öfverflödigt att ega tvänne fullständiga veterinärinrättningar i riket; och
derföre är det ock som jag i förmiddags biträdde det slut, hvartill Utskottet
i den 15:de punkten af detta utlåtande kommit i afseende å den
begärda förhöjningen i anslaget till veterinärinrättningen i Skara. Jag
tror, att vid denna inrättning icke flere professorer böra tillsättas än
hvad behofvet oundgängligen krafvel’, och jag är äfven öfvertygad derom,
att saken för öfrig! ännu icke är så fullständigt utredd, att deri ej tål
vid att ännu något närmare tagas i skärskådande. Man säger visserligen
att vi hafva behof af en storartad institution, men å andra sidan är det
ock bevisadt, att elevernas antal vid denna läroanstalt under de sednaste
åren icke uppgått till högre siffra än 10 å 12, under det att professorernes
och lärarnes antal varit i det närmaste lika stort. Md sådant förhållande
är det lätt att förstå, till hvilket orimligt högt belopp undervisningskostnaden
för hvarje af dessa elever årligen måste uppgå, och
derföre anser jag ock att man noga bör tänka sig före, innan man ordnar
denna sak på ett sätt, som verkligen hos en hvar måste ingifva tvekan,
huruvida det skall lända landet till någon synnerlig båtnad och nytta.
Man finner uti Sundhets-kollegii skrifvelse af den 28 Oktober 1872 bland
annat omnämndt, att under de tre sednaste åren endast 7 inträdessökande

Den 9 April, e. m.

443

anmält sig för att genomgå denna lärokurs och att elevernas antal derstädes
numera nedgått till elfva. Jag må väl fråga: kan det finnas något
rimligt skäl att bygga en akademi endast för 11 å 12 studerande;
hvilken oerhörd summa skulle icke undervisningen för hvar och en af
dem årligen kosta statsverket? Saken torde sålunda böra närmare tagas
i öfvervägande, innan man fattar ett sådant beslut, hvarigenom man likasom
gifver på hand att dessa byggnader skola uppföras efter en kostsam
och storartad plan. Månne man icke, genom reparationer och måhända
äfven någon mindre tillbyggnad till de nuvarande husen vid veterinärinrättningen,
skulle för den närmaste framtiden kunna tillfredsställa de
behof, som i detta hänseende förefinnas. Då, såsom redan är sagdt, olika
tankar och åsigter blifvit uttalade såväl i ena som andra hänseendet, så
anser jag för min del det icke vara klokt att redan nu uttala ett definitivt
beslut i frågan och dymedelst alldeles binda sig vid hvad som nu
blifvit föreslaget. Men då Första Kammaren redan fattat beslut i enlighet
med Stats-Utskottets utlåtande, så tror jag det vara klokast om
Andra Kammaren för närvarande helt och hållet afslår såväl den Kongl.
propositionen, som ock Utshottets utlåtande i denna punkt; och anhåller
jag vördsamt hos Herr Talmannen om proposition å detta mitt yrkande.

Herr Jöns Pehr sson: Det är godt och väl att Utskottet har af slagit

Kongl. Maj:ts framställning i denna punkt, men jag är dock icke
fullt belåten med Utskottets hemställan i detta hänseende. Om man
•tänker litet närmare på saken, så tror jag man skulle komma till det
resultat, att den minsta omkostnaden för den undervisning, hvarom nu
är fråga, skulle uppkomma derigenom, att man såge till, huruvida det
icke möjligen läte sig göra att förena veterinärinrättningen med någotdera
af våra landtbruksinstitut. Åtminstone vet man, att liofbeslagarekonsten
lika väl utöfvas vid dessa landtbruksinstitut som vid veterinärinrättningen.
Det ligger ock nära till hands att inse, att den vetenskap,
hvarom nu är fråga, har så stort sammanhang och beröring med flera
delar af landtbruksläran, att jag tror det vara skäl att på praktisk väg
göra ett försök att öfverföra någon del af veterinärundervisningen till det
ena eller båda af våra landtbruksinstitut. Det är visserligen sannt, att
en sådan fråga nu icke föreligger, men det förefaller mig dock, såsom om
detta vore det lättaste sättet att på praktisk väg lösa frågan om veterinärundervisningens
ordnande. Jag tror att man derigenom skulle slippa
ifrån de dryga byggnadskostnader, som nu äro föreslagna, och om äfven
någon tillbyggnad i sådan händelse blefve erforderlig vid ettdera aflandtbruksinstituten,
så kunde den omöjligen och på långt när icke kosta så
oerhördt mycket som den nu föreslagna nya lokalen i Stockholm. Aid
Ultima finnes, såsom jag har mig bekant, ganska många byggnader, hvarföre
jag ock anser det icke vara ogörligt för regeringen att genomtänka
någon plan för veterinärundervisningens förläggande till detta institut.
Hvad för öfrigt beträflar de stora och dyra byggnader, till hvilka anslag
nu äro begärda, så tror jag icke att de äro så alldeles nödvändiga, ty,
äfven om det skulle kunna påstås, att den nuvarande platsen för veterinärinrättningen
i Stockholm icke är den aldra lämpligaste som man kan
tänka sig, så får jag dock såga, att jag mer än en gång besökt de nu -

444

Den 9 April, e. m.

varande byggnaderna och noga besett dem samt att jag dervid funnit,
att de möjligen icke i alla hänseenden äro fullt ändamålsenliga, men att
jag dock tror, att de med någon liten förändring eller tillökning skulle
komma att motsvara de behof, hvartill de äro afsedda. Men hufvudsumman
i denna sak anser jag dock vara, att man bör tänka på, huruvida
icke denna lärogren lämpligast kunde och borde förläggas i närheten
af ettdera eller båda af våra landtbruksinstitut, hvarest det åtminstone
icke skulle saknas tillfälle till sådana praktiska öfningar, hvartill man
måste taga hänsyn, om denna vetenskap skall kunna rätt utöfvas. Härtill
kommer äfven, att dessa landtbruksinstitut äro belägna i sådana delar
åt landet, att de allmännast förekommande husdjuren finnas i de omkritigliggande
trakterna, hvarigenom således tillfällen till praktiska öfningar i
dessa hänseenden underlättas.

Jag yrkar rent afslag å Utskottets utlåtande för denna gång samt bifall
till Herr Sven Andreassons reservation med uttryckande derjemte af en
önskan, det Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke möjlighet förefinnes
att förlägga denna läroanstalt till någotdera af våra landsbruksinstitut.

Herr Ehrenborg: Hå i dag på förmiddagen så många röster hafva,
i motsats mot min, höjt sig inom båda Kamrarne för den åsigt, att vi
hädanefter böra hafva icke två utan blott en fullständig veterinärundervisningsanstalt,
och för den händelse denna mening skulle vara och för
framtiden blifva Riksdagens mening, så synes det mig vara af högsta vigt
att den frågan hålles öppen, hvilkendera af de anstalter, på hvilka båda
den svenska staten nedlagt betydliga kostnader, skall blifva dess enda veterinärinstitut.

Jag skulle sålunda helst hafva sett att man för närvarande inskränkt
sig till ett sådant beslut, som innehålles i Herr Sven Andreassons reservation,
och att i sådant syfte punkten blefve af Kammaren återremitterad.
Men då Första Kammaren redan har bifallit Utskottets hemställan och
då en återremiss från denna Kammare sålunda icke skulle tjena till något
annat än att Andra Kammaren från Utskottets sida finge emottaga en
uppmaning att i ämnet fatta beslut, så kan jag för min del icke annat
än för närvarande yrka rent afslag å Utskottets utlåtande.

Herr Key: Man kan hysa olika åsigter, antingen vi böra ega ett

eller tvä veterinärinstitut i riket, men alla torde väl vara ense om att vi
böra hafva något. Vi befinna oss verkligen för närvarande i den ställning,
att, om icke snart en ombyggnad göres af veterinärinrättningen i Stockholm,
sa torde undervisningen derstädes inom kort icke längre kunna upprätthållas.
Jag beder att i detta hänseende få anföra några uppgifter,
som blifvit mig meddelade. De till denna inrättning hörande hus äro
verkligen för närvarande i ett så bristfälligt skick, att t. ex. de anatomiska
preparaten förvaras på vindar och i bodar, som förut varit magasin.
Följden af denna bristfälliga omvårdnad har äfven varit, att flera af dessa
preparat blifvit bortstulna, och endast den omständigheten att de varit numrerade
och märkta har gjort att man åter kunnat få reda på dem i

Den 9 April, e. m.

445

lumpbodar och sålunda återföra dem till institutet. Så förhåller det sig
med förvaringen af dessa samlingar.

Hvad nu beträffar det tvifvel som af en talare från Westergötland,
Herr Sven Andreasson, blifvit uttaladt angående lämpligaste platsen för
detta instituts förläggande, så har jag sjelf antydt, att de tomter, hvarest
denna inrättning nu är belägen, ega ett stort värde. Jag icke blott medgifver
detta utan tror till och med, att dessa gamla tomter hafva ett så
afgjordt högt värde, att det vore stor misshushållning vidare tänka på
att bibehålla veterinärinstitutet på dess nuvarande plats. Det vore ungefär
detsamma som att tänka på att hafva denna inrättning förlagd t. ex. vid
Skeppsbron med en obebyggd inhägnad plan för att å denna kunna släppa
ut de sjuka djuren för att motionera dem. Det är nemligen klart, att,
om man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna sköta sjuka djur, så måste
man äfven hafva tillgång till någon större inhägnad, inom hvilken man
kan släppa ut dem, så att de derstädes må kunnna fritt röra sig. Nu
äro, såsom man vet, de gamla tomterna belägna vid Nybrohamnen, hvarest
den nya strandgatan kommer att gå fram. Huru skulle det väl taga sig
ut, om man utefter denna dyrbara plan skulle ställa till med eu sådan
der större inhägnad för de sjuka djuren? Jag tror att jag blott behöfver
påpeka denna omständighet för att visa, att detta sätt att gå tillväga vore
ett stort slöseri med statens medel. Man har här uppgifvit att köpesumman
för dessa tomter inom kort skulle komma att uppgå till 3 å 400,000
R:dr, men jag har till och med hört att personer finnas, hvilka, med
kännedom om de faktiska förhållandena, anse, det dessa tomter inom
några år komma att ega ett värde af kanske närmare en half million
riksdaler.

De nya tomterna deremot, dit denna inrättning nu blifvit föreslagen
att anläggas, äro mera aflägset belägna och ega följaktligen ej på långt
när samma värde som de nyssnämnda, men erbjuda dock fullt tillräckligt
utrymme i alla hänseenden.

I den nu föreliggande Kongl. propositionen uppgår kostnadsförslaget
för de nya bygnaderna till 034,000 R:dr. Detta är eu alltför gigantiskt
tilltagen summa, derom kan icke vara tu tal; och för att visa detta skulle
jag icke behöfva mer än uppräkna de rum, samlingssalar och muséer, som
äro afsedda att enligt förslaget inrymmas. Denna byggnad är således nu
visserligen afsedd att blifva för storartad, men den bör å andra sidan
icke heller göras för liten.

Hvad åter frågan om läget för denna inrättning beträffar, så, med
all aktning för våra landtbruksinstitut och för veterinärinrättningen i Skara,
torde dock intet tvifvel vara derom att, så framt vi verkligen anse oss
böra hafva ett veterinärinstitut, detta bör vara förlagdt i Stockholm, först
och främst med afseende å den fullständiga undervisning, i synnerhet
hvad hästsjukdomar beträffar, som härstädes kan bibringas, men äfven
och ännu mer i afseende å den andliga vexelverkan, som en sådan inrättning
här i Stockholm kan erhålla af andra praktiska läroanstalter,
såsom Teknologiska institutet med flera, samt slutligen till följd af de
många tillfällen, som här finnas för eleverne vid ett sådant institut att
bese och studera muséer samt vetenskapliga samlingar af flera slag, och
främst af dessa statens naturhistoriska museum, hvilket allt på dem måste

446

Den 9 April, e. m.

utöfva ett helsosamt inflytande. Det finnes sålunda många skäl som tala
för bibehållande af veterinärinstitutet i Stockholm, och så framt icke
meningen är att nedbryta alla institutioner i detta hänseende, så får jag
saga, att det för mig är klart att denna läroanstalt fortfarande bör vara
förlagd i Stockholm. Om alltså de för ändamålet nödiga byggnaderna
komma att reduceras till de proportioner som för ett sådant institut må
anses berättigade, så tror jag att man ej bör motsätta sig hvarje anslag
till en sådan nybyggnad, hvarom nu är fråga; hvarföre jag ock anhåller
om bifall till Utskottets förslag, hvilket håller den rätta medelvägen, då
det för närvarande, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning, förordar en
närmare undersökning angående kostnaderna för det ifrågasatta byggnadsföretaget.

Herr Sven Magnusson: Efter den utgång frågan om Skara vetennannrättnmgs
ordnande i dag på förmiddagen erhållit, anhåller jag få
meddela några jemförande statistiska uppgifter, hvilka enligt min åsigt äro
egnade att visa befogenheten af förflyttandet af Stockholms veterinärinstitut
till Skara. Det är ju ett gammalt ordspråk att siffror tala. De
skola ock nu tala, men ur officiela handlingar. För närvarande utgår till
Stockholms veterinärinstitut: i statsanslag 35,300 Ratt; när härtill lägges
det belopp, som enligt Kongl. Maj:ts proposition nu är föreslaget till nybyggnad
af samma institut, 634,000 Ratt’, så uppkommer en summa af

669.000 R:dr. Till veterinärinrättningen i Skara utgår åter ett statsanslag
af 4,100 R:dr; om härtill läggas kostnadsförslag till nybyggnad,

10.000 R:dr, samt förhöjning i statsanslaget till dito, 9,000 Ratt, så uppkommer
en slutsumma af 23,100 R:dr.

Hvad vidare elevernas antal beträffar, så uppgår för närvarande detta vid
veterinärinstitutet i Stockholm till 15 och vid Skara veterinärinrättning
till 11, eller tillsammans 26 elever vid dessa begge läroanstalter. Man har
anledning tro, att, derest nyssnämnda nybyggnad i Skara kommer till utförande,
derstädes skulle komma att finnas plats för cirka 30 elever,
hvilka, efter att hafva blifvit vederbörligen utexaminerade, torde under
den närmaste framtiden vara tillräckligt många för att fylla det behof af
veterinärläkare som finnes inom vårt land. Men äfven för den händelse
att nybyggnad i större omfång förr eller sednare skulle behöfva vidtagas
för veterinärinrättningen i skara, så komme dock ett sådant företag att
ställa sig ytterst billigt, helst inrättningen har egen plats att bebygga
äfvensom en ypperlig skog, hvarest den kan taga erforderligt byggnadsvirke.

Åt hvad jag redan anfört framgår sålunda, att för veterinärinstitutet
i Stockholm erfordras: i anslag, för en gång, 634,000 Ratt och i årligt
anslag 35,300 Ratt; hvaremot till enahanda läroanstalt i Skara endast
behöfves: såsom anslag för en gång 10,000 R:dr, samt derefter årligen
13,100 Ratt-. . Skilnaden i det årliga anslaget till de båda instituten uppgår
sålunda till 22,200 R:dr, och skilnaden i nybyggnad till 624,000 R:dr,
hvilken sistnämnda summa sålunda skulle komma att för statsverket besparas,
derest hela denna undervisning komme att förläggas till Skara
veterinärinstitut, som sålunda skulle blifva i detta hänseende den enda
läroanstalten i riket.

447

Den 9 April, e. in.

Det är på grund af den besparing som genom en sådan anordning
skulle tillskyndas statsverket, som jag härmed tager mig friheten föreslå:
“att Kammaren, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition, måtte besluta en
underdånig skrifvelse med tillkännagifvande, att Stockholms veterinärinstitut
bör upphöra, samt hos Kongl. Maj:t tillika i underdånighet anhålla,
att ett enda institut för hela landet må bildas af den i Skara befintliga
veterinärinrättningen, hvarvid i öfrigt Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga de
vidare åtgärder, hvartill förhållandena gifva anledning11.

Jag anhåller hos Herr Talmannen vördsamt om proposition å detta
mitt yrkande.

Herr Grefve Björnstjerna: Jag skall icke besvära Kammaren med

något alltför långt anförande för att besvara de invändningar mot Kongl.
Maj:ts framställning, hvilka nyss af några föregående talare blifvit gjorda.
Det behöfves i sanning icke många ord för att tydligen ådagalägga, af
hvilken ofantlig vigt det måste vara för veterinärvetenskapen att hafva institutet
här i Stockholm mot att förlägga landets enda dylika inrättning till en
liten småstad som Skara. Redan vid derå tillfällen har i denna Kammare
blifvit framhållet det skadliga, eller åtminstone mindre gagneliga deri, att
våra begge universitet äro förlagda i småstäder, äfvensom de stora fördelar,
som skulle tillskyndas forskningen i allmänhet, derest en sådan högre
bildningsanstalt komme att inrättas här i hufvudstaden. Alldeles enahanda
skäl tala äfven för ett fortfarande bibehållande af veterinärinstitutet här
i staden. Herr Key har redan tydligt påvisat, att endast här i Stockholm,
ej i en obetydlig provinsstad såsom Skara, finnas tillfällen till den
vexelverkan, som är så nödvändig mellan denna lärogren, veterinärvetenskapen,
och de öfriga medicinska studierna. Lika litet tinnes i en landsortsstad
tillgång till sådana vetenskapliga samlingar och museer, hvilka
för studerande inom detta fack äro så oundgängligt nödvändiga. Jag anser
det följaktligen vara alldeles otänkbart att Riksdagen för sin del skulle ■
vilja gå in på det förslag, som här blifvit framstäldt, eller att hela veterinärundervisningen
skulle förläggas till Skara; icke heller kan jag föreställa
mig att Riksdagen skal! antaga det af en representant från Småland framställda
förslag, att förlägga denna undervisning till ettdera af våra landtbruksinstitut.
Det förundrar mig huru samme representant kunnat påstå
att vid veterinärinstitutet i Stockholm icke tinnes tillräcklig tillgång till
praktiska öfningar i olika grenar af veterinärvetenskapen. Jag ber att
härvid få påpeka att, så framt jag ej misstager mig, endast på Ladugårdsgärdet
och omkring liggande trakter under sommarmånaderna utsläppas
på bete omkring 1 ä 500 kokreatur, hvilka egas af de s. k. kogubbarne
på Ladugårdslandet, Då härtill lägges den stora mängden ladugårdar i hufvudstadens
närhet, kan man ej med skäl säga, att brist på praktik å nötkreatur
här förefinnes. Vill man göra sig besväret att gå till veterinärinrättningen
och genomögna dess journaler, skall man lätt finna, hurusom
institutets lärare, åtföljde af elever, resa omkring till gårdarne i hufvudstadens
granskap och der besigtiga samt anställa praktiska rön med kreatur
a alla slag. Påståendet om bristande tillfälle till praktik hvital'' sålunda
antingen på ett misstag eller på bristande kännedom om verkliga
förhållandet. Äfven beräkningen i afseende å antalet elever och den kost -

448

Den 9 april, e. in,

nåd hvar och en af dem tillskyndar statsverket samt jemförelsen i detta
hänseende mellan veterinärinstituten i Skara och Stockholm håller icke
streck. Att det fullständiga läroverket i Stockholm med dess talrika lärarepersonal
skall kosta mera än det högst ofullständiga i Skara, är gifvet.
Men lägges värdet af Bro kungsgård till det årliga penningeanslaget, skall
man finna att Skara icke kostar staten så obetydligt, som här förespeglas.
Hvad sjelfva undervisningen beträffar, som vid hvardera institutet meddelas,
kan icke heller någon jemförelse uppställas; under det att vid veterinärinrättningen
här i Stockholm bibringas en grundlig vetenskaplig
bildning, kan man nästan säga att institutet i Skara endast är ett slags
hofslageri. Hvad lärarekrafterna vidkommer äro dessa på det förra stället
tre gånger så stora som på det sednare. Beträffande slutligen omkostnaderna
för nödiga byggnader i Stockholm, uppgå dessa visserligen, enligt
det nu föreliggande förslaget, till 684,000 R:dr; men härvid är dock att
märka, att från denna summa bör afräknas minst 190,000 R:dr, hvilka
komma att inflyta genom försäljning af de tomter, hvarest för närvarande
veterinärinrättningen är belägen. Till följd häraf nedgår det begärda anslaget
till omkring 400,000 R:dr. Men icke nog härmed. Af en föregående talare har
redan blifvit påpekadt, att den beräkning, som ligger till grund för Kongl.
Majrts framställning i ämnet, blifvit uppgjord innan den nya strandgatan, som
kommer att dragas förbi dessa tomter, började att anläggas, samt att det sålunda
kan antagas att, när de gamla tomterna framdeles komma att försäljas,
de då skola betinga ett så högt pris, att hela det nu ifrågasatta
byggnadsföretaget skall dermed kunna fullbordas.

För att nu öfvergå till frågan om huruvida en ny byggnad verkligen
behöfves för veterinärinstitutet i Stockholm, tror jag att hvar och en,
som behagar kasta blicken på dervarande hus, skall finna, att hvad
redan på 1860-talet af Riksdagen godkändes eger sin fulla riktighet,
eller att kraftiga åtgärder snart och ovilkorligen måste vidtagas, såvida
ej nuvarande byggnaderna skola ramla omkull. Åtskilliga uthus äro af en
så usel beskaffenhet, att deri under vintertiden inga sjuka kreatur kunna
hysas, enär, om sådana derstädes för yttre åkommor insättas, de ovilkorligen
der ådraga sig lunginflamation eller frysa till döds. Då landets
enda fullständiga veterinärinrättning för närvarande befinner sig i detta
skick, kan man väl icke med skäl påstå det vara obehöfligt att något
göres . för att ordna saken. Jag ber att få återkomma till sjelfva kostnadsförslaget
och fäster uppmärksamheten derpå, att samma byggnader,
hvars uppförande för några år sedan beräknades kosta 486,000 R:dr,
numera, till följd af stegrade prisförhållanden i allmänhet, erfordra det
belopp, som i den Kong! propositionen finnes upptaget. Ritningar och
planer äro nemligen nu alldeles desamma som förra gången. Man finner
alltså vådan af att ånyo uppskjuta frågan, ty mycket troligt är, att ju
längre man dröjer desto dyrare kommer detta oundvikliga företag att
blifva. Enligt min förmening är det alltså eu misshushållning att icke
nu bifalla hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

Man har vidare sagt, att planen för dessa nya byggnader är alltför
kolossal. Den är uppgjord i enlighet med hvad institutets lärare ansett
oundgängligen nödigt. Hvad bostadslägenheterna beträffar, tror jag icke

att

Den 9 April, e. m.

44!)

att någon öfverdrift deri finnes. För föreståndaren äro beräknade 8
boställsrum, för den ene af adjunkterna 3 och för den andra 2 rum.
Detta kan ju icke kallas öfverdrifven lyx. Härtill kommer ytterligare
ett rum för hvar och en af de fyra äldre elever, kvilka skola vid den
praktiska undervisningen biträda lärarne, och hvilka elever således motsvara
hvad vid universiteten kallas amanuenser. Sådan är i sjelfva verket
den kolossala massan af bostadsrum, hvaröfver man så mycket klagat.
För öfrigt finnas naturligtvis i dessa byggnader bibliotek, tvänne föreläsningssalar,
apotek, operations- och obduktionsrum, samt framför allt
plats för inrättningens samlingar. Dessa samlingar, bland de vackraste
något land i den vägen har att uppvisa, äro nu inpackade i ett så obetydligt
rum, att de dels icke kunna rätt begagnas, dels äldre preparater
måste uppkastas på vindarne för att lemna plats åt de nyare hvilka
ständigt inkomma. Jag tror sålunda icke, att någon större nedprutning
kan ske i den föreslagna byggnadsplanen, och då härtill kommer, såsom jag
förut nämnt, att de gamla tomterna efter all anledning vid en blifvande
försäljning komma att inbringa en ganska betydlig summa, hvilken för
närvarande knappast approximativt kan beräknas, torde icke heller kostnadsförslaget
böra vara afskräckande. Hvad slutligen beträffar det omtalade utbytet
af en del af de nuvarande tomterna mot den s. k. Rydbergska stiftelsens
tomt i qvarteret Edelman mindre, har Herr Key redan upplyst, att den
plats som sålunda skulle erhållas i alla fall icke kan jemföras med den
af Kongl. Maj:t förordade. Att deremot reparera de nuvarande husen
torde vara i hög grad olämpligt. De ligga nemligen på hvar sin sida
om en mycket trafikerad gata, den ena hälften upptages för närvarande
till stor del af gamla ruckliga magasiner, färdiga att när som helst ramla
omkull, nu uthyrda till spanmålsbodar och dylikt. Den andra hälften
innehåller sjukstall och smedja. Tillökad med Rydbergska tomten blir utrymmet
der i alla fall så trångt, att icke någon öppen plan kan beredas,
der de sjuka djuren kunna i frihet röra sig. Förslaget att förlägga institutet
till qvarteret Terra Nova, i närheten af hästgardets kasern, är af
Kongl. Maj:t med rätta underkändt. Smittosamma sjukdomar kunde då lätt
spridas från institutet till regementet och förorsaka oberäkneliga förluster.
Enligt min förmening är således det enda rätta att, som Kongl Maj:t
föreslagit, lägga denna inrättning vid stadens ytterkant. Detta står äfven
i full öfverensstämmelse med Riksdagens underdåniga skrifvelse i ämnet
af den 8 Maj 1867. Enligt det förslag som nu föreligger kommer det
nya veterinärinstitutet att ligga i qvarteret Vedbäraren samt å der bakom
liggande delar af Ladugårdsgärdet vid Drottning Christinas väg; bättre
kan det aldrig förläggas. Platsen har äfven den fördel, att den lätt och
utan någon kostnad kan, om så erfordras vidare utvidgas på kronans mark.

På grund af hvad jag nu haft äran framföra, vågar jag vördsamt
hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Sven Andreasson: Det torde icke blifva så lätt för den

ärade representanten på calmarbänken att nu bevisa, att vi behöfva en
så storartad veterinärinrättning, sedan han på förmiddagen, vid behandling
af frågan om anslag till veterinärinrättningen i Skara, så väl för JiiJcstl.

Prot. 1873. 2 A/d. 3 Band. 29

450

Den 9 April, e. m.

fäktat motsatsen, eller att ett sådant behof icke förefunnes. Hvad beträffar
veterinärinstitutets nuvarande byggnader och tomter, som blifvit
så mycket omtalade, har jag, vid besök på stället, icke kunnat finna
byggnaderna så öfvermåttan dåliga eller tomterna olämpliga. Det finnes
små inhägnade lyckor för sjuka djur. Dock såg jag just icke till några
sjuka djur med undantag af några få hästar. De djur, jag såg, voro
hufvudsakligen döda hundar och kattor, som högtals lågo i anatomisalen.
Öfver hufvud syntes mig såsom om praktiken icke vore särdeles stor,
ehuru jag icke hörde klagomål deröfver att inrättningen skulle vara i så
oerhörd oordning. Tomternas belägenhet syntes mig ganska god. De
hafva fritt och öppet läge mot sjön. Det må väl vara, att man för framtiden
icke bör behålla dem, emedan, såsom jag verkligen tror, de äro
allt för dyra. Men icke falla de i pris, medan man närmare öfverlägger
och tänker på saken, huru denna inrättning bäst skall anordnas. Jag
påstår visst icke, att den bestämdt bör flyttas till Skara, men det kan
dock ifrågasättas, huruvida icke hela den teoretiska bildningen borde
flyttas till Skara och endast ett hofslagareinstitut och sjukstall för hästar
bibehållas i Stockholm.

Skulle man flytta härvarande veterinärinrättning till den föreslagna
nya platsen i stadens utkant, så komme sannolikt hofslagerirörelsen der att
alldeles försvinna. Men man bör ihågkomma, att hofslageriet vid inrättningen
under nuvarande förhållanden lemnat ända till 5,000 R:dr årlig
nettovinst, hvilken inkomst man icke utan skäl bör kasta bort.

I allt fall bör närmare utredning ske, innan en sådan fråga afgöres.
Skäl saknas icke, som tala för veterinärinstitutets förläggande till Skara.
I trakten kring Skara finnes mycket mera hornboskap än kring Stockholm:
och det måste så vara, då Stockholm är beläget bland sjöar och
berg, men Skara på slättland. Såsom jag förut sagt, vill jag icke härmed
hafva påstått, att institutet bör förläggas till Skara, men jag vill icke,
att man nu skall fatta ett beslut, som stänger vägen för frågans närmare
utredande, då densamma är af så stor vigt. Jag tror, att dessa
inrättningens hus, som blifvit så illa utmålade, icke äro så alldeles odugliga.
Husen äro byggda af tegel; på ett och annat tak finnas visserligen
bristfälligheter, men vid mitt besök på stället hörde jag ej talas
om några brister af sådan art, att undervisningens jemna fortgång deraf
skulle kunna äfventyras.

Jag medger, att det kunde vara vackert att för denna inrättning
såsom för åtskiiliga andra här i Stockholm få ett storartadt hus, men
jag tror, att vi böra vänta med ett sådant företag, till dess vi blifvit
fullt förvissade, eller åtminstone mera eniga om huru veterinärinstitutet
bör ordnas, och hvart det verkligen bör förläggas. Jag kan aliså icke
annat än fortfarande yrka utslag så väl å Kongl. Maj:ts proposition som
å Utskottets hemställan.

Herr IJörnfeldt: Saken ställer'' sig på det sätt, att de, som vilja,

att veterinärinrättningen måtte erhålla nya byggnader, äro benägna för
bifall till Utskottets hemställan, men de, som endast åstunda att undanskjuta
frågan, vilja afstå både den Kongl. propositionen och Utskottets
förslag. De, som lika med mig deltagit i ISO7 års riksdags beslut i detta ämne

J

Den 9 April, e. in.

451

torde hafva svårt att motsätta sig hvad Utskottet nu föreslagit. Kongl.
Maj:t hade då framlagt proposition med begäran om anslag till veterinärinstitutet
i Stockholm, och derpå svarade Riksdagen med den anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte låta närmare undersöka och utreda, huruvida icke
institutet, till besparing i kostnaderna, skulle kunna utan väsendtliga olägenheter
till någon plats vid hufvudstadens gräns förläggas, eller om icke,
i annan händelse, institutet skulle, utan byte med Rydbergska stiftelsens
tomt, kunna på ändamålsenligt sätt anordnas å den nuvarande lokalen
genom utvidgning och förändring af der befintliga byggnader. Riksdagen
har således år 1867 godkänt institutets ifrågavarande behof, och Utskottets
nu framlagda förslag går ut på detsamma som förenämnda riksdagsbeslut,
att nemligen kostnaden för de nya byggnaderna måtte inskränkas. Utskottet
har nu endast afvikit från 1867 års riksdagsbeslut deri, att Utskottet
icke föreslagit att alternativt hos Kongl. Maj:t begära utredning
om möjligheten att bibehålla inrättningen på dess nuvarande lokal. Skälet
dertill, att Utskottet så gjort, har redan blifvit angifvet och ligger i den
talande omständigheten, att man med visshet kan antaga, att de gamla
tomterna numera kunna försäljas till så högt pris, att kostnaden för
nybyggnad vid hufvudstadens gräns dermed skulle kunna till stor del
betäckas.

En talare har väl sagt, att någon väsendtlig nedsättning i det af
Kongl. Maj:t framlagda kostnadsförslaget icke skulle kunna göras. Jag har
emellertid genomläst förslaget och tror mig hafva funnit, att åtskilliga
poster deri ganska mycket kunde nedsättas. I förslaget upptagas t. ex.
en portvaktarestuga till 7,000 och ett staket till 6,000 R:dr. Helt säkert
kunde både portvaktarestugan och staketet uppföras för betydligt billigare
kostnad.

Jag vågar icke motsätta mig Utskottets förslag, emedan jag tror den
åsigt svårligen kunna vederläggas, att ifrågavarande nybyggnad är behöflig.
Men jag anser tillika, att utan men för institutet inskränkningar kunna
göras i det af Kongl. Maj:t framlagda kostnadsförslaget; och jag får således
på dessa skäl yrka bifall till Utskottets hemställan.

Herr Jöns Pehrsson: Det kan väl på sitt sätt vara öfverflödigt,

att jag i detta ärende tager till orda, då jag väl vet, att min åsigt icke
kommer att vinna understöd, men jag fann mig föranlåten att begära ordet,
då Herr Key påstod, att veterinärinstitutets nuvarande tomter skulle
kunna säljas måhända för en half million riksdaler. Detta hans hopp lärer
nog blifva sviket. Då frågan gäller att sälja statens tomter i Stockholm,
brukar det icke blifva någon lysande affär; vore meningen åter, att staten
skulle köpa en tomt, så kunde väl hända, att Herr Key lättare fingerätt
uti att uppskatta priset till en half million riksdaler.

Hvad förevarande fråga i öfrig! angår, kan jag icke lemna den tanke
ovidrörd, att det skulle vara en stor ekonomisk besparing, om man förläde
veterinärinrättningen till ett af våra landtbruksinstitut, t. ex. Ultuna.
Ultuna är beläget centralt inom riket på en ort försedd med goda kommunikationer
och nära Stockholm. Det kunde för veterinärinrättningens
förläggande till Ultuna icke beböfvas mycken nybyggnad, och såväl byggnadssom
underhållskostnader vore der i allt fall icke dyrare än i Stockholm

452

Den 9 April, e. m.

Den summa, hvartill man kunde sälja inrättningens gamla tomter härstädes,
skulle på detta sätt blifva så godt som ren vinst. Stockholms stad
borde icke kunna hafva något emot inrättningens bortflyttande härifrån,
ty det är visst icke något vackert, man har att se på anatomisalen vid
eu sådan inrättning, och nog lär Stockholms stad kunna hålla en eller
annan veterinärläkare för eget behof. Att samlingarne blefve flyttade,
vore väl ej heller så svårt för Stockholm, i fall de förlädes på ett så
närbeläget och lätt tillgängligt ställe som Ultuna.

Jag får alltså yrka rent afslag såväl å Kongl. Maj:ts proposition som
å Utskottets hemställan, med betonande tillika deraf att det vore fördelaktigt
att förlägga veterinärinstitutionen till Ultuna.

Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Denna fråga har stått
på dagordningen i så många år, att man hade trott, att man någon gång
skulle kunnat emotse dess lösning. Jag tror att det är fullkomligt ådagalagdt,
att den plats, som för närvarande är mest lämplig för ifrågavarande
läroanstalt, är hufvudstaden. Således gäller frågan nu bästa sättet
att bygga för billigaste pris och likväl med uppfyllande af tidens fordringar.
Detta anser jag icke kan göras lämpligare, än om man till byggnadsplats
begagnar de tomter, der institutet för närvarande ligger. Här
hafva visserligen gjorts stora förespeglingar om den ansenliga summa, man
skulle få, i fall dessa tomter såldes, men såsom Herr Jöns Pehrsson mycket
riktigt framhållit — när staten skall sälja, hålla sig spekulanterne på afstånd
och betala dåligt, då de deremot, när staten önskar köpa, ganska
väl förstå sig på att åsätta en sak höga värden.

Hvad nu vidare vidkommer läroanstalten i dess nuvarande skick, måste
man erkänna, att de byggnader, hvilka för närvarande finnas, icke äro tillräckliga.
Dock kan jag icke inse, att det behöfs många hundra tusen riksdaler
för att uppsätta några enkla byggnader på en plats, som kronan redan
eger, och hvarigenom institutet skulle kunna uppfylla sitt ändamål att
utbilda skicklige veterinärläkare.

Jag skulle nästan tro och nämner endast i förbigående, att en förflyttning.
af anstalten icke bör ske, på sätt Herr Jöns Pehrsson uttalat
såsom sin åsigt, till Ultuna landtbruksinstitut, utan snarare till Upsala
universitet. Jag tror likväl, att någon flyttning icke kan komma i fråga
för närmaste framtiden, men då den slutligen sker, blir det otvifvelaktigt
till ett universitet, liksom jag också tror, att våra landtbruksinstitut komma
att gå samma väg. Ty icke kommer staten att alltjemt bibehålla dessa,
utan förlägger troligtvis den högre bildningen i jordbruket till universiteten
och låter den lägre ske genom småskolor å landet. Jag skulle derföre
vilja instämma uti Herr Sven Andreassons reservation, men då jag
hört omtalas det resultat, hvartill Första Kammaren uti frågan kommit,
vore ett beslut i sådan riktning utan ändamål. Då jag vidare anser det
ganska svårt att biträda Utskottets förslag, emedan det icke afser att
regeringen måtte taga i betraktande, om ej det billigaste och ändamålsenligaste
sättet för sakens ordnande skulle ligga deruti, att man gjorde
tillbyggnader vid de nu begagnade byggnaderna på de tomter, der institutet
för närvarande är förlagdt, så nödgas jag yrka rent afslag.

453

Den 9 April, e. m.

Herr And. Peter Danielsson: Jag vill endast nämna att med
det omdöme, jag kunnat bilda mig i frågan, jag anser lämpligast, att Kammarens
beslut för närvarande blir ett afslag. Till en kommande Riksdag
kan frågan ånyo, men uti fullt utredt skick, öfverlemnas till pröfning.

Herr Gummlius: I motsats mot den föregående talaren finner jag

mig af de upplysningar, som under öfverläggningen framkommit, föranlåten
yrka bifall till betänkandet.

Herr Sven Magnusson: Jag återtager mitt yrkande och förenar

mig med Herr Sven Andreasson om afslag af såväl Stats-Utskottets betänkande
som Kongl. Maj:ts proposition.

Öfverläggningen förklarades slutad. Sedan Herr Sven Magnusson
återtagit sin särskilda mening, (jvarstodo de yrkanden som blifvit gjorda
dels på bifall till Utskottets hemställan, dels på afslag å såväl berörda hemställan
som Kongl. Maj:ts i förevarande ämne afgifna nådiga proposition,
dels ock slutligen på bifall till framställningen i den Kongl. propositionen.
I öfverensstämmelse med dessa yrkanden afgaf Herr vice Talmannen propositioner,
af hvilka den förklarades hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad,
som afsåg bifall till Utskottets förslag. Emellertid begärdes votering,
med anledning hvaraf, och sedan till kontraproposition antagits yrkandet
om afslag å så väl Utskottets förslag som Kongl. Maj:ts proposition,
omröstning företogs enligt en, behörigen justerad voteringsproposition al
följande lydelse:

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemställt i 26:te punkten af
dess utlåtande N:o 10,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Kongl. Maj:ts nådiga proposition
i ämnet, jemväl afslagit Utskottets i denna punkt gjorda hemställan.

Vid röstsedlarnes sammanräkning befunnos 49 ja mot 65 nej; och
hade Kammaren alltså beslutat i enlighet med nej-propositionen.

Punkterna 27—33.

Biföllos.

Punkten 34.

Härvid anförde:

Herr Törnfelt: Att ett stort behof utaf en dylik lagsamling före finnes,

det vet litet hvar af egen erfarenhet, och denna Kammare har

454

Den 9 April, e. m.

förut erkänt detsamma. Derföre, när jag fick korn på Doktor Thurgrens
“handbok i hela svenska lagfarenheten“, ansåg jag mig böra föreslå Riksdagen
att köpa vissa exemplar utaf arbetet, för att tilldelas kommunalstyrelserna,
på det att folket, då det behöfde upplysning uti någon lagfråga,
måtte hafva tillgång dertill, utan att behöfva gräfva uti det kaos
af lagar och författningar vi ega. Det är visserligen lätt att säga, det
kommunalstyrelsen kan mäkta med att sjelf inlösa denna bok, men jag
tror,_ att den som nedlagt så mycket arbete som Doktor Thurgren gjort
på sin bok, bör hafva en liten uppmuntran, åtminstone i så hög grad att
han icke gör förlust på företaget. Han bar arbetat natt och dag på sin
samling, och skulle denna ändå icke vara så fullständig som önskligt vore,
måste boken ändå vara den bästa, vi för närvarande ega; och om vi någonsin
få en bättre, kommer troligen det nya arbetet att i första hand
grundas på Doktor Thurgrens bok, och då är det således skäl att hålla

„ deslös'' JaS Jrkai derföre afslag å Utskottets betänkande och
bifall till min motion.

r, Hmr Carl Anders Larsson: Det bände en gång i det gamla

Bondeståndet, att en representant ifrån Elfsborgs län väckte motion om
inköp af ett arbete utaf Doktor Thurgren, utgörande en utredning af hvad
prester och klockare skola hafva i löneinkomster. Men ståndet ansåg att
prester och klockare sjelfva bäst veta huru mycket dem tillkommer, på
grund hvaraf motionen afslogs. Enligt mitt förmenande kan samma motivering
äfven nu begagnas, då en likartad motion blifvit väckt, och jag
yrkar således bifall till Utskottets afstyrkande förslag.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, bifölls punkten.

De vid utlåtandet fogade tabellerna godkändes, för så vidt deri förekommande
sifferuppgifter öfverensstämde med Kammarens ofvan antecknade
beslut.

§ 8.

Föredrogs Bevillnings-Utskottets memorial N:o 5, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande vissa punkter af Utskottets betänkande
N:o 3, angående tullbevillningen.

De i första och andra punkterna föreslagna voteringspropositioner
godkändes.

Med anledning af Utskottets hemställan i
Punkten 3.

blef nu till afgörande företagen 21:sta punkten i Utskottets betänkande
N:o 3.

Dea 9 April, e. m.

455

Ordet begärdes af

Herr Westerdal, som anförde: Efter den utgång frågan erhållit i Första
Kammaren, hyser jag icke förhoppning att för närvarande vinna den lagstiftning
jag önskar, men då Utskottet nu hemställt, att Kammaren måtte
fatta beslut i frågan, och jag icke vill råka i kollision med den franska
handelstraktaten, så tillåter jag mig att med anledning af den sympati
för motionen, som under förra diskussionen i ämnet här visade sig, framställa
följande yrkande: att denna Kammare måtte besluta utförselförbud
å all sorts rundvirke under 7 tums topp på 20 fots längd.

Herr Ehrenborg: Den sympati för motionen, hvilken den före gående

talaren omnämnt och som förra gången föranledt återremiss, bekänner
jag mig icke hafva delat. Jag deltog då icke i öfverläggningen, men
röstade för utskottsutlåtandet, hvari motionen var afstyrka. Jag gjorde
detta på det skäl, som från ena sidan då anfördes, nemligen att man
uenom förbud mot export af ungskog ingriper i alla äfven kloka skogshushållares
ekonomi blott derföre, att några gå så vanvettigt till våga,
att de visa sig hafva bort ställas under verkligt förmynderskap. Men vid
samma tillfälle anfördes ock från den motsatta sidan, att då man icke
vill en god sak, så gör man upp svårigheter vid hvarje medel som föreslås
till dess befrämjande. I detta afseende, och utan att kunna svara för
någon annan än för mig sjelf, vill jag gerna för min ringa del binda mig
genom att till protokollet nu afgifva den förklaring, att jag icke blott i
allmänhet vill den goda saken: förekommandet af framtida skogsbrist i
vårt land, utan ock verkligen är med om månget bland de på dagordningen
stående medel, hvarigenom detta syftemål kan vinnas. Vi halva
redan beviljat anslag för statens ökade skogskultur. Jag önskar vidare,
att den tid, hvarpå skogsafverkningsrätt får upplåtas, må förkortas. Jag
vill bidraga till en lagstiftning, som medgifver att skog kan upplåtas under
full eganderätt, i stället för att såsom nu nödvändigt utdivideras på alla
större och smärre hemmansdelar. Jag önskar, att den grundsats, som finnes
uttalad i 1 § stängsellagen, må till skogens besparing mera följdriktigt än
hittills utföras. Jag är ock med om att åverkan blir bestraffad såsom
stöld. Slutligen vill jag ock underkasta skogsegaren att, derest lian icke
inom visst antal år hvarken har för annat ändamål användt afröjd skogsmark
eller derå befordrat återväxt, sådan återväxt genom staten beredes
på skogsegarens bekostnad. Men deremot vill jag, på skäl som förut anförts,
icke vara med om beträdandet af en så betänklig väg, som att stadga
förbud mot vare sig utförsel eller utverkning af enskild produktion. Jag
hemställer om Kammarens bifall till den nu ånyo föredragna 21 :sta punkten
i Bevillnings-Utskottets utlåtande N:o B.

Öfverläggningen var slutad. Efter det att Herr 1 almannen upptagit
de gjorda yrkandena och i öfverensstämmelse dermed framställt propositioner,
biföll Kammaren hvad Bevillnings-Utskottet föreslagit i 21:sta punkten
af dess betänkande N:o 3.

456

Den 9 April, e. m.

§ 9.

Föredrogos och godkändes Riksdagens Kanslis förslag
till Riksdagens underdåniga skrivelser:

, N;0 11, angående beräkning af allmänna vägars längd efter hela mil
samma grand" ^ °m resekostnadsersättningars bestämmande efter

N:o 12, angående val af Fullmäktige i Riksbanken;

N:o 13, angående val af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret;

samt till Riksdagens förordnanden:

N:o 14, för Fullmäktige i Riksbanken;

N:o 15, för suppleanter till Fullmäktige i Riksbanken;
N:o 16, för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret;

N:° 17, för suppleanter till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret;

r... ,N:0 1®» ,för. styrelseledamöterne vid Riksbankens afdelningskontor i
Goteborg, Malmo och Wisby; samt

N;o 19, för suppleanter till styrelseledamöterne vid Riksbankens afdelningskontor
i Goteborg, Malmö och Wisby.

Likaledes blef, vid nu skedd föredragning, godkändt Sammansatta
Stats- och Bevillmngs-Utskottets förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse
N:0 20 angående ändring af 7:de punkten i nådiga kungörelsen den
21 Oktober 1871 om bevillmngsafgiften för spelkort m. m.

§ 10.

Anmäldes och bordlädes följande inkomna ärenden:

Kongl. Maj:ts under § 4 här ofvan omförmälda nådiga propositioner;

-o Konstitutions-Utskottets memorial N:o 10, med förslag om tillägg till
n9 § Riksdagsordningen; bb

Stats-Utskottets utlåtande N:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse med öfverlemnande af förteckningar öfver de för statsverkets
rakning utarrenderade egendomar;

■ Tv,Sam!1!a Ufskoffs memorial N:o 47, i fråga om rättighet för Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret att förfoga öfver lön och arvode för tjenst inom
namnda kontor, som är eller blifver ledig;

Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 6, angående väckt motion om
upphörande af den nu stadgade tullfriheten för varor, som för de Kona!
hotvens räkning införas; b

Banko-Utskottets memorial N:o 10, med förslag till omröstningsproposition
i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut angående användningen
af bankovinsten för år 1872;

Den 9 April, e. ra.

457

Lag-Utskottets utlåtanden:

N:o 19, i anledning af väckt motion om åtgärder till befrämjande af
en ändamålsenlig skogshushållning;

N:o 20, i anledning af väckt motion om ändring i gällande skiftesstadga;
och

N:o 21, i anledning af väckt motion, åsyftande närmare bestämmelserrörande
exsekutiv försäljning af fast egendom;

Lag-Utskottets memorial N:o 22, i anledning af återremiss af LagUtskottets
utlåtande N:o 18, angående väckt motion om tillägg till 5 och
26 §§ i Kongl. förordningen om egors fredande mot skada af annans
hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 December 1857; samt

Andra Kammarens andra Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 8, angående
väckt förslag om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om
indragning af Kongl. Krigshofrätten m. m.

§ Il Ledighet

från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr Uhr..........under 8 dagar från och med den 10 i denna månad

„ Nils Nilsson i Stäfvie „ 6 „ „ „ 10 „

„ Jöns Pehr sson . . . „ 6 „ „ „ 12 „

,, Jonas Andersson . . 5 „ „ „ 14 „

§ 12-

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. 3/4 9 e. m.

In iidem
II. Husberg.