Nr'7 ANDRA KAMMAREN (Riksdagens protokoll 1968:7)

PROTOKOLL

RIKSDAGENS

H-n

Nr''7 ANDRA KAMMAREN

1968

13—16 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 13 februari

Sid.

Interpellationer av:

herr Lorentzon (vpk) ang. bortforslingen av muddermassor....... 5

herr Adolfsson (h) ang. ungdomsarbetslösheten.................. 6

herr Vigelsbo (ep) ang. principerna för befrielse från erläggande av

investeringsavgift....... 6

Meddelande om enkel fråga av fröken Ljungberg (h) ang. beskattningen
av vissa tävlingsvinster................................ 7

Onsdagen den 14 februari

Meddelande ang. arbetsplenum onsdagen den 21 februari........... 8

Meddelande ang. plan för behandling i kamrarna av utskottsutlåtanden 8

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten....... 9

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m...................... 11

Omställningsbidrag till vissa fiskare............................. 16

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond, m. m........... 18

Interpellationer av:

herr Persson i Heden (ep) ang. principerna för import av textil- och

konfektionsprodukter.................. 21

herr Lindkvist (s) ang. hjälpinsatser för Vietnams barn.......... 22

herr Ringaby (h) ang. avrundningen av månadsbelopp för folkpension
..................................................... 22

herr Fridolfsson i Stockholm (h) ang. åtgärder för att förhindra att

utrymda fastigheter blir tillhåll för asociala element........... 23

Meddelande om enkel fråga av herr Sjöholm (fp) ang. en allmän övergång
från direkt till indirekt beskattning........................ 25

1—Andra kammarens protokoll 1968. Nr 7

Nr 7

Innehåll

Sid.

Torsdagen den 15 februari

Svar på frågor av:

herr Gustafson i Göteborg (fp) ang. hjälp till dem som drabbats av

jordbävningskatastrofen på Sicilien.......................... 26

herr Carlshamre (h) ang. åtgärder för att begränsa utsläppet av

kvicksilverhaltigt avloppsvatten i Östersjön................... 28

fru Sundberg (h) ang. informationen till lärare om från utlandet inflyttade
elevers religionstillhörighet.......................... 29

Interpellation av herr Lorentzon (vpk) ang. flygtrafiken på länder där
krigshandlingar förekommer.................................. 31

Fredagen den 16 februari

Interpellation av herr Ekström i Iggesund (s) ang. elevvården vid
skolorna................................................... 32

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 14 februari

Statsutskottets utlåtande nr 1, rörande utgifterna för kungl. hov- och

slottsstaterna.............................................. 8

— nr 12, rörande utgifterna inom civildepartementets verksamhetsområde
................................................... 8

— nr 13, om anslag till oförutsedda utgifter..................... 8

•—• nr 14, ang. för flera huvudtitlar gemensamma frågor............ 8

— nr 15, om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
..................................................... 9

— nr 16, ang. utgifter på tilläggsstat II (försvarsdepartementet). ... 11

-— nr 17, ang. utgifter på tilläggsstat II (socialdepartementet)...... 11

— nr 18, ang. utgifter på tilläggsstat II (kommunikationsdepartementet).
.................................................. 11

— nr 19, ang. utgifter på tilläggsstat II (finansdepartementet)...... 11

—- nr 20, ang. utgifter på tilläggsstat II (anslag till studiemedelsfon den).

..................................................... 11

— nr 21, ang. utgifter på tilläggsstat II (anslag till jubileumsgåva till

Finland).................................................. 11

— nr 22, ang. utgifter på tilläggsstat II (inrikesdepartementet)..... 11

•— nr 23, ang. utgifter på tilläggsstat II (civildepartementet)....... 16

— nr 24, ang. utgifter på tilläggsstat II (staten för statens allmänna

fastighetsfond)............................................. 16

—• nr 25, ang. ändrat huvudmannaskap för serafimerlasarettet m. m. 16

— nr 26, om omställningsbidrag till vissa fiskare.................. 16

— nr 27, om anslag på tilläggsstat II (statens hantverks- och industrilånefond,
m. m.)........................................ 18

Innehåll

Nr 7

Sid.

— nr 28, om anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlus ter.

...................................................... 21

— nr 29, ang. överlåtelse av staten tillhörig mark m. m............ 21

— nr 30, ang. fortsatt disposition av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.................. 21

— nr 31, ang. livränta till vissa personer......................... 21

Bevillningsutskottets betänkande nr 2, ang. det promilletal, varmed

skogsvårdsavgiften skall utgå för år 1968...................... 21

Bankoutskottets utlåtande nr 3, angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning...................... 21

Första lagutskottets utlåtande nr 3, ang. ändrad lydelse av 2 § 1 mom.

och 20 § lagen om domkapitel, m. m.......................... 21

— nr 4, ang. fortsatt giltighet av lagen med särskilda bestämmelser

om tvångsmedel i vissa brottmål............................. 21

1 *—Andra kammarens protokoll 1968. Nr 7

Tisdagen den 13 februari 1968

Nr 7

Tisdagen den 13 februari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollet för den 2 innevarande
februari.

§ 2

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 25,
med förslag till atomansvarighetslag
in. m.; och

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 27, med förslag till ändringar
i regeringsformen, m. m.

§ 3

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 12—31,
bevillningsutskottets betänkande nr 2,
bankoutskottets utlåtande nr 3 samt
första lagutskottets utlåtanden nr 3
och 4.

§ 4

Interpellation ang. bortforslingen av
muddermassor

Ordet lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (vpk), som yttrade: Herr

talman! Föroreningarna av landets
sjöar och vattendrag har på senaste
tiden alltmera kommit i blickpunkten.
Flera fall av uppenbara missförhållanden
runt om i landet skulle kunna anföras.
Framför allt gäller detta kloralkalifabrikerna,
vilka utan någon egentlig
rening utsläpper stora mängder
kvicksilver. Ett exempel på företag som
i detta sammanhang blivit föremål för
naturvårdsverkets uppmärksamhet är
Mo och Domsjö AB:s fabriker i Alfredshem
i örnsköldsviksområdet. Verket har

i skrivelse till företaget krävt åtgärder
för att reducera kvicksilverutsläppen.
Vattenföroreningarna i örnsköldsviksfjärden
är i största utsträckning orsakade
av utsläppet från detta företag. Tidigare
var denna vackra fjärd med sina
öar och stränder ett omtyckt fritidsområde
för ortsbefolkningen. Nu är det
helt förstört i detta avseende.

De regelbundna muddringar som Mo
och Domsjös fabriker vid örnsköldsviksfjärden
vidtar förbättrar inte förhållandena
då Nedre Norrbygdens vattendomstol
hittills medgivit att muddermassorna
tömmes inne i örnsköldsviksfjärden.
Resultatet är att — särskilt under den
varmare årstiden — denna blivit en
sannskyldig pesthärd med kväljande
odörer över stad och omkringliggande
bygd. Som exempel kan nämnas att målningen
på fastigheter i närbelägna bostadsområden
missfärgats och flagnat
av. Vid företagen fastighetstaxering av
fritidsstugor omkring stränderna i fjärden
sänkte taxeringsmyndigheten det
beräknade byggnadsvärdet med omkring
25 procent.

Förhållandet har under en följd av
år gett anledning till omfattande opinionsyttringar
från ortsbefolkningens
sida. Oron har inte blivit mindre sedan
Mo och Domsjö hos vattendomstolen
återigen ansökt om att få utföra muddring
i det aktuella området och som tidigare
få tömma muddermassan i örnsköldsviksfjärden,
d. v. s. på ett område
beläget innanför en starkt markerad
tröskel med vattendjup som är betydligt
lägre än i omkringliggande vatten.

Eftersom sådant medgivande lämnats
tidigare föreligger möjligheten att vattendomstolen
återigen bifaller företagets
framställning. Det borde inte vara
förenat med några större svårigheter

Nr 7

Tisdagen den 13 februari 1968

Interpellation ang. ungdomsarbetslösheten — Interpellation ang. principerna för
befrielse från erläggande av investeringsavgift

eller kostnader att tömma muddermassorna
längre ut till havs. I sammanhanget
kan nämnas att Stockholms stad, som
har utsläpp för en stor del av sitt avloppsvatten
i det inre skärgårdsområdet
och innanför en markerad tröskel på
havsbottnen, såg sig nödsakad att sänka
denna från cirka 12 till 19 meter under
vattenytan. Härigenom uppnåddes
en ökning av den inåtgående reaktionsströmmen
av havsvatten med resultat
att en väsentlig förbättring av vattnet
inne i viken kunde uppnås.

Det förefaller emellertid som om det
inte är en allmän företeelse att så snart
behov därav föreligger vidta betryggande
åtgärder av nyssnämnt slag. Detta
aktualiserar frågan huruvida gällande
bestämmelser är otillfredsställande utformade
och om kontrollen över deras
efterlevnad är otillräcklig.

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta följande frågor:

Anser statsrådet nuvarande bestämmelser
tillfredsställande när det gäller
att på ett ur sanitär synpunkt godtagbart
sätt trygga bortforsling och tömning
av muddermassor? Om så icke är
fallet, överväger statsrådet några initiativ
i syfte att skärpa dessa bestämmelser
samt att säkerställa en effektiv
kontroll över deras efterlevnad?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Interpellation ang. ungdomsarbetslösheten Ordet

lämnades på begäran till

Herr ADOLFSSON (h), som yttrade:

Herr talman! Arbetslösheten har under
de senare åren ökat avsevärt och är
i dag mycket stor. Ett förhållande som
är speciellt oroande är det stora antalet
arbetslösa ungdomar. För flertalet
av dagens ungdomar är arbetslöshet en

ny situation, som i sin tur för med sig
andra allvarliga problem.

De yrkesinriktade ungdomarna har i
dag sämre möjligheter att få arbete än
tidigare. Många ungdomar lever i dag
på arbetslöshetsunderstöd. Genom arbetslöshet
uppstår problem inte bara
för de berörda ungdomarna utan också
för deras föräldrar. Arbetslöshet innebär
också en icke önskvärd psykologisk
press på de overksamma ungdomarna.
Hos dessa ungdomar uppstår
lätt en felaktig och snedvriden bild av
samhället. Det är uppenbart att dagens
ungdomsarbetslöshet är ett allvarligt
problem.

Ett beklagligt förhållande är att drygt
C 200 lediga platser finns i de kommunala
yrkesskolorna, samtidigt som 5 200
ungdomar under 22 år är arbetslösa.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

Vill herr statsrådet lämna kammaren
en utförlig redovisning av ungdomsarbetslösheten
samt de åtgärder regeringen
vidtagit på grund av densamma?

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit
med anledning av att antalet vakanta
yrkesskoleplatser är större än antalet
arbetslösa ungdomar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. principerna för befrielse
från erläggande av investeringsavgift Ordet

lämnades på begäran till

Herr VIGELSBO (ep), som yttrade:

Herr talman! Under senare tid har
det införts en rad restriktioner beträffande
det oprioriterade byggandet. En
av dessa restriktioner är den 25-procentiga
investeringsavgiften, från vilken
Kungl. Maj :t har möjlighet att medge
befrielse.

Tisdagen den 13 februari 1968 Nr 7 7

Interpellation ang. principerna för befrielse från erläggande av investeringsavgift

I det följande skall återges två exempel
på hur möjligheten att medge befrielse
från investeringsavgift tillämpas
av Kungl. Maj:t. En missionsförsamling
har ansökt om befrielse från att erlägga
investeringsavgift vid om- och tillbyggnad
av en församlingen tillhörig
samlingslokal. Lokalen utnyttjas även
av andra föreningar på orten. Projektet
var kostnadsberäknat till 101 000
kronor och genom insamlingar bland
ortens befolkning hade virke och annat
material erhållits i betydande utsträckning.
Länsarbetsnämnden tillstyrkte befrielse
från investeringsavgift, men
Kungl. Maj :t avslog församlingens anhållan.

Ungefär samtidigt planerades byggandet
av en bensinstation på en annan
ort inom samma län. Kostnaderna
för detta projekt beräknades till 190 000
kronor. På orten fanns tidigare två bensinstationer.
Byggherren ansökte om
befrielse från erläggande av investeringsavgift
och länsarbetsnämnden tillstyrkte.
Kungl. Maj :t biföll framställningen.

Enligt min mening synes det märkligt
att sistnämnda projekt befrias från investeringsavgift
medan det förstnämnda
icke erhåller sådan befrielse. En redogörelse
för de principer som tillämpas
vid avgörandet av dylika framställningar
är därför på sin plats.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Yill statsrådet redovisa vilka principer
som tillämpas vid beslut om be -

frielse från erläggande av investeringsavgift? Denna

anhållan bordlädes.

§ 7

Ordet lämnades på begäran till

Herr ELIASSON i Sundborn (ep),
som yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville besluta, att tiden
för avgivande av motioner i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 27,
med förslag till ändringar i regeringsformen,
m. in., måtte med hänsyn till
ärendets omfattning utsträckas till det
sammanträde som infaller näst efter
femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa, d. v. s. första
plenum efter lördagen den 24 innevarande
februari.

Denna hemställan bifölls.

§ 8

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av fröken Ljungberg
(h) till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående beskattningen
av vissa tävlingsvinster.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.05.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Onsdagen den 14 februari

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 6 innevarande
februari.

§ 2

Meddelande ang. arbetsplenum onsdagen
den 21 februari

Herr TALMANNEN yttrade:

Kammarens arbetsplenum onsdagen
den 21 februari, som i den preliminära
planen utsatts till kl. 10.00 eller 14.00,
kommer att börja kl. 14.00.

§ 3

Meddelande ang. plan för behandling

i kamrarna av utskottsutlåtanden

Ilerr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats
en preliminär plan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden
under vårsessionen fram till påskuppehållet.
Planens fullföljande är beroende
av bl. a. om aviserade propositioner
avlämnas å tid som preliminärt uppgivits
från departementen. För tiden efter
påskuppehållet kommer plan att
lämnas senare.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Lorentzon (vpk), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående bortforslingen av inuddermassor,

herr Adolfsson (h), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående ungdomsarbetslösheten,
och

herr Vigelsbo (ep), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående principerna för befrielse från
erläggande av investeringsavgift.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 5

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
1, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 för kungl. hov- och slottsstaterna.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 6

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
12, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 inom civildepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—8

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9

Lades till handlingarna.

§ 7

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968
/69 till oförutsedda utgifter, och

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen behandlade för
flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

§ 8

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
15, i anledning av motioner om ändrad
ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten.

I de likalydande motionerna 1:620
av herr Strandberg och II: 774 av herr
Magnusson i Borås in. fl., hade hemställts,

dels att riksdagen måtte med avslag
på Kungl. Maj :ts proposition nr 1, såvitt
här var i fråga, ur budgeten, med
undantag för anslag under beteckningen
»avlöningar», avföra samtliga anslagsposter
som ej överstege 600 000 kr.
samt anslag till kommittéer under andra—åttonde
och tionde—tolfte huvudtitlarna,

dels att anslag till Omkostnader hos
diverse myndigheter måtte beräknas till
vissa angivna belopp under andra, fjärde—åttonde
och tionde—tolfte huvudtitlarna,

dels att reservationsanslag till Diverse
utgifter måtte beräknas till vissa angivna
belopp under andra—åttonde och
tionde—tolfte huvudtitlarna,

dels att riksdagen måtte, med ändring
av Kungl. Maj:ts proposition nr 1,
såvitt här var i fråga, besluta att samtliga
omkostnadsanslag överstigande
600 000 kr. under andra—åttonde och
tionde—tolfte huvudtitlarna skulle vara
obetecknade samt minskas med vartdera
en tiondel av det föreslagna anslagsheloppet,

dels att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att under
de avförda anslagen föreliggande medelsbehov
måtte i mån av medelstillgång
tillgodoses inom ramen för varje
huvudtitels här ifrågavarande anslag,
dels att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan
ändring av de administrativa reglerna
beträffande omkostnadsanslag, att dessa
såsom maximerade totalbelopp utan

bindande specificering ställdes till vederbörande
myndigheters förfogande,
dels att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t hemställa att vid varje budgetårs
slut till riksdagen lämnades en redovisning
för användningen under förflutna
budgetår av anslagen till Diverse
utgifter och till Omkostnader hos diverse
myndigheter.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå motionerna 1:620 och II:
774.

Reservation hade avgivits av herrar
Kaijser, Ottosson, Holmberg, Bohman
och Björkman (samtliga h), som ansett
att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av motionerna
1:620 och 11:774

1. godkänna i motionerna förordad
överflyttning av medel från sak- och
bidragsanslag till anslag till Diverse utgifter
respektive Omkostnader hos diverse
myndigheter, vilken överflyttning
beräknades medge en total minskning av
medelsbehovet med omkring 10 procent,

2. godkänna i motionerna förordad
ändring beträffande vissa angivna större
omkostnadsanslag, vilken ändring
beräknades medge en total minskning
av medelsbehovet med omkring 10 procent,

3. hos Kungl. Maj:t hemställa att efter
utgången av varje budgetår till riksdagen
lämnades en redovisning för användningen
under budgetåret av de i
motionerna föreslagna anslagen till Diverse
utgifter respektive Omkostnader
hos diverse myndigheter.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Det är nionde året i
följd som vi från högerhåll framlägger
denna motion om ändrad ordning för
vissa, de s. k. småanslagens uppförande
i budgeten. Vi har hittills inte vunnit
gehör för denna rationalisering och
koncentration av det stora antalet småposter
i budgeten.

En avvikelse från tidigare års mo -

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Andrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

tioner har vi emellertid gjort. Vi bär
uteslutit bilagorna med specifikationer
över de anslagsposter som enligt välmening
borde sammanföras. Enbart dessa
bilagor omfattade tretton sidor. Det
rörde sig om sammanlagt omkring 230
anslagsposter »Omkostnader» och »Diverse
utgifter» under 500 000 kronor.
Det är alltså ett avsevärt antal poster
som skulle kunna sammanföras, varigenom
en förenkling kunde åstadkommas.
Vi har således gjort en besparing
åtminstone i fråga om tryckningskostnaderna
och bär därvidlag föregått med
gott exempel, eftersom syftet med vår
motion ju bl. a. är att åstadkomma besparingar.

1 statsutskottets utlåtande i fjol —
det hade samma nummer som årets
utlåtande, nämligen nr 15 — erinrade
utskottsmajoriteten om den utredning
som pågick och som utfördes av
statskontoret i samråd med riksrevisionsverket
rörande bokföring, kostnadsredovisning
och programbudgetering
inom statsverksamheten. Det är
möjligt att statsutskottet gjorde en sådan
hänvisning även något år tidigare
när denna utredning sattes i gång. Vad
vi anfört i motionerna förutsattes, enligt
vad utskottet då uttalade, komma
under övervägande i samband med utredningsarbete,
och därmed avstyrktes
motionerna.

I år förekommer dock inte detta åberopande
av nämnda utredning, ty den
är slutförd. Nej, i år inskränker sig utskottet
till följande korta uttalande: »Då
några skäl för ett ändrat ståndpunktstagande
inte föreligger avstyrker utskottet
bifall till de förevarande motionerna.
» Trycksvärtan på detta utskottsutlåtande
eller kanske snarare förslagtill
utlåtande liade när det kom upp till
behandling i plenum i statsutskottet
knappt hunnit torka förrän riksdagsledamöterna
på sina bänkar fick försvarskostnadsutredningens
första delbetänkande
Ekonomisystem för försvaret.

Enligt pressreferaten är principen för
detta system en strävan till effektivitet
på samma sätt som inom näringslivet.
Chefen får en klumpsumma att
röra sig med och har ekonomiskt ansvar
för resultatet, vilket bör medföra
ett starkare kostnadsmedvetande hos
alla, bättre samordning, större balans
och decentraliserat ansvar.

För några dagar sedan fattade regeringen
i konselj beslut om att programbudgetering
skall prövas inom ett stort
antal områden. Vad vi alltså eftersträvat
med våra motioner i nio år men
inte lyckats få förståelse för här i riksdagen
vinner uppenbarligen terräng på
andra håll utanför detta hus. Motionerna
har följaktligen så till vida inte blivit
utan resultat.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid
statsutskottets utlåtande nr 15 fogade
reservationen av herr Kaijser m. fl.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt
som herr Björkman säger att högern
under nio års tid har motionerat på
denna punkt. Man har regelmässigt velat
få till stånd en schablonsänkning
av vissa omkostnadsanslag med 10 procent
och det är detta vi har motsatt
oss. Däremot har vi medverkat till programbudgetering
och har inte heller varit
ovilliga till rationaliseringar i syfte
att skapa besparingar och större överskådlighet
i budgeteringen.

Herr Björkman hänvisar nu till att
vi i utlåtandet i år anfört att det inte
framkommit några nya skäl som motiverar
ett ändrat ståndpunktstagande.
Kammarens ledamöter torde också ha
uppmärksammat att argumenteringen
för motionen i år är praktiskt taget
exakt densamma som tidigare år, dock
med den skillnaden att herr Björkman
nu tycks vara mera nöjd med utvecklingen
än han tidigare varit.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag skall ge herr Lindholm
rätt i att jag är mera nöjd med
utvecklingen, men jag är därför inte
mera nöjd med utskottets utlåtande i
år.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 15, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 162 ja och 27 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 9

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser för -

svarsdepartementets verksamhetsområde.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

§ K)

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde,

nr 18, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,

nr 19, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggssiat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 20, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till studiemedelsfonden, och

nr 21, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till jubileumsgåva till Finland.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 11

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
22, i anledning av Kungl. Maj ds pro -

— Andra kammarens protokoll 1968. Nr 7

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

position angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte motioner.

Punkten 1

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
2, bilaga 7 (punkt 1, s. 31) föreslagit
riksdagen att till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

I de likalydande motionerna 1:555
av herrar Dahlén och Bengtson samt
II: 71b av herrar Hedlund och Wedén
hade hemställts att riksdagen måtte till
Allmänna beredskapsarbeten m. m. på
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 80 000 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj ds förslag och med avslag
å motionerna I: 555 och II: 714 till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Reservation hade avgivits av herrar
Nyman (fp), Per Jacobsson (fp) och
Nils-Eric Gustafsson (ep), fru Elvy
Olsson (ep) samt herrar Ståhl (fp),
Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Nilsson i Tvärålund (ep) och Westberg
(fp), som ansett att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj ds förslag och med bifall
till motionerna 1:555 och 11:714 till
Allmänna beredskapsarbeten m. m. på
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservations -

anslag av 80 000 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Ilerr

GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Statsutskottets tredje
avdelning har i år att behandla ett mycket
stort antal motioner som rör arbetsmarknadspolitiska
frågor, ett väsentligt
större antal än vi haft under
tidigare år. Det visar att intresset för
arbetsmarknadspolitiken av kända skäl
är särskilt stort just nu. En del tidningar
har talat om en arbetslöshetspsykos,
men det är enligt min mening att överdriva.
Det intresse som här kommer
till uttryck är väl ganska naturligt.

Yi får återkomma till arbetsmarknadspolitiken
i samband med den
egentliga behandlingen av huvudtiteln,
då vi har tillfälle att diskutera saken
mer grundligt än nu, när det endast
gäller ett detalj spörsmål. Redan nu
finns emellertid anledning att understryka
att det är ytterst angeläget att
arbetsmarknadsmyndigheterna förfogar
över medel för att effektivt hjälpa dem
som av olika anledningar blir arbetslösa.
Löntagarna i vårt land har lyckligtvis
förhållit sig välvilliga till nödvändiga
strukturrationaliseringar trots
att dessa medför minskad sysselsättning
och, åtminstone tillfälligt, arbetslöshet.
Men förutsättningen för att denna
positiva inställning skall bestå är
att löntagarna får tydliga bevis på att
vi är beredda att göra vad som kan göras
för att omställningen skall medföra
så små olägenheter som möjligt för dem
som närmast berörs.

Det motionspar från mittenpartierna
som behandlas under förevarande punkt
i utlåtandet och vari föreslås att riksdagen
skall på tilläggsstat anvisa 80
miljoner kronor till beredskapsarbeten
— alltså 50 miljoner mer än regeringen
föreslår — har tillkommit dels därför
att motionärerna med hänsyn till arbetslöshetens
omfattning anser att an -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

slaget kommer att behövas, dels därför
att ett bifall till motionerna skulle
visa att riksdagen är beredd att ställa
nödvändiga medel till förfogande.

Utskottsmajoriteten anför att tillgängliga
ytterligare uppgifter om den registrerade
arbetslösheten och en därpå
grundad bedömning av utvecklingen
enligt utskottsmajoritetens mening inte
nu kan motivera en medelsanvisning
utöver Kungl. Maj :ts förslag. Det är
väl ett påstående som man kan ha delade
meningar om. Antalet vid arbetsförmedlingen
anmälda arbetslösa uppgick
i mitten av januari i år till 64 366
personer. Antalet personer i beredskapsarbeten
var 18 417 och under omskolning
30 172. Tillsammans utgör dessa
grupper i runt tal 113 000 personer.
Man kan väl inte hävda att alla dessa
är arbetslösa, men siffrorna ger dock
ett begrepp om omfattningen av de besvär
som vi har med sysselsättningen
just nu.

De som är anmälda som arbetslösa
och de som sysselsätts i beredskapsarbeten
utgör tillsammans omkring 82 000
personer. Av dessa har alltså inte mer
än en fjärdedel kunnat placeras i beredskapsarbeten.
Det är svårt att göra
gällande att det är ett tillfredsställande
resultat. När man tar del av arbetslöshetssiffrornas
utveckling visar det sig
också att ökningen av antalet personer
i beredskapsarbete ingalunda kunnat
hålla jämna steg med ökningen av antalet
anmälda arbetslösa från december
1967 till januari 1968. Antalet arbetslösa
har nämligen stigit från 43 315 till
64 366, d. v. s. med nära 50 procent,
medan antalet personer i beredskapsarbete
bara har ökat från 16 386 till
18 417, vilket innebär en ökning med
knappt 13 procent. Det kan säkerligen
påvisas att också andra omständigheter
än brist på medel medverkar till
att beredskapsarbeten inte kunnat tillkomma
i takt med stegringen av arbetslösheten,
men att förhållandet inte
är tillfredsställande bör vi ändå kunna

Allmänna beredskapsarbeten m. in.

enas om. Även utskottsmajoriteten tycker
jag borde ha kunnat konstatera
detta.

I början av mitt inlägg talade jag något
om strukturomvandlingen inom näringslivet.
Härtill kommer att vi befinner
oss i en konjunktursvacka och
att det inte finns några säkra tecken
på konjunkturuppgång, i varje fall inte
under första hälften av år 1968. En
betydande del av arbetslösheten kan
naturligtvis skrivas på konjunkturens
konto. Åtgärder för att komma till rätta
med den sortens arbetslöshet bör vidtas
snabbt och i första hand så att
de verkar redan under innevarande
budgetår. Vi har lagt fram flera förslag
avsedda att förbättra sysselsättningen
just under första hälften av år
1968. Ett annat förslag i samma syfte,
som vi också skall behandla i dag, gäller
höjning av anslaget på tilläggsstat
till företagareföreningarna. Andra yrkanden
med samma motivering kommer
riksdagen att få ta ställning till senare.

Jag upprepar vad jag sade tidigare,
nämligen att det säkerligen är av betydelse
för stämningen bland de arbetslösa
att riksdagen själv tar initiativ och
inte endast väntar på förslag från regeringen.
Det kan inte heller göras gällande
att de arbeten det här är fråga
om, vägarbeten, inte är en produktiv
sysselsättning.

Med dessa ord vill jag, herr talman,
yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):

Herr talman! De pengar som det här
är fråga om skall anvisas av bilskattemedel,
och det är meningen att man
skall använda dem för att ytterligare
upprusta vägarna. Mittenpartierna föreslår
en höjning med 50 miljoner kronor
i förhållande till Kungl. Maj ds förslag.
Man kan kanske fråga sig, om
så mycket pengar verkligen kan användas
för vägbyggande. Planeringsläget i
fråga om vägbyggande torde emeller -

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

tid vara sådant att det ger möjligheter
att utöka arbetena så pass mycket.

Man liör ofta sägas att det inte är
så alldeles lämpligt att anordna beredskapsarbeten
på vägarna på grund
av att arbetena sysselsätter så få personer
och att antalet dagsverken därför
blir lågt. Detta var säkerligen tidigare
riktigt. Men man bör erinra sig
att den nya typ av beredskapsarbeten
på vägarna som nu praktiseras innebär
att arbetsplatserna blir relativt stora,
varigenom man får större möjligheter
att utnyttja de manuella insatserna
än tidigare, då de arbetsplatser
där beredskapsarbete utfördes var mycket
små och punktvis insatta på skilda
håll i landet.

Den nya typen av beredskapsarbeten
kan också ha den inverkan, att samtidigt
med att många som inte längre
har kvar sitt gamla arbete får sysselsättning,
så sysselsätts ganska många
arbetare inom andra områden, där sysselsättningen
kanske inte helt avbrutits
men ändå är sviktande. Jag tänker
framför allt på transportsidan men också
på materialsidan. Man måste komma
ihåg att vi här i landet för närvarande
har ett relativt stort icke utnyttjat
maskinkapital för vägbyggande,
vilket kan komma till användning vid
beredskapsarbeten på vägarna samtidigt
som de människor som har förlorat
sitt ordinarie jobb ges sysselsättning.

Även utskottet är givetvis oroat av
läget, och dess skrivning andas också
en viss osäkerhet. Detta är naturligt.
Läget har inte heller förbättrats sedan
utskottets utlåtande skrevs, utan det
torde i stället snarast ha försämrats.
Det skulle vara märkligt om inte inom
en mycket nära framtid förslag kommer
att avges som visar att vad utskottet
skriver är förståndigt. I utlåtandet står
nämligen, att om det uppkommer
»opåräknade» — nåja, ordet »opåräknade»
är det kanske inte särskilt förståndigt
att använda i detta samman -

hang — »behov av ytterligare medel» på
denna sektor, så kan dessa tillgodoses
genom förslag om ytterligare utgifter på
tilläggsstat II. Reservanterna menar väl,
att många tecken tyder på att det finns
anledning att också på detta område
komma till snara beslut och att ytterligare
medel därför snarast bör anslås.
Det skall bli intressant att få höra av
utskottets talesman huruvida det inte
är riktigt att det inom en mycket näraliggande
tid kommer att krävas medel
utöver vad utskottsmajoriteten här har
tillstyrkt. Genom bifall till den reservation
som föreligger kan vi redan i dag
åstadkomma en gardering härvidlag.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! I anledning av detta
utskottsutlåtande beträffande tilläggsstat
II föreligger en reservation.

Jag tror det är viktigt att påpeka,
att Kungl. Maj:t i proposition nr 2 föreslår
att sammanlagt 160 miljoner kronor
skall användas till allmänna och
särskilda beredskapsarbeten. Den av
Kungl. Maj:t föreslagna höjningen ligger
till största delen på vad vi nu kallar
särskilda beredskapsarbeten, som
skall ordnas för svårplacerad äldre arbetskraft
och för den arbetskraft som
är lokalt bunden. Tillsammans med det
belopp som arbetsmarknadsstyrelsen
hade till sitt förfogande vid budgetårets
ingång uppgår tillgängliga medel
till 608 miljoner kronor. Propositionen
bygger på det förslag som arbetsmarknadsstyrelsen
har inlämnat och som har
bedömts vara realistiskt. 245 miljoner
kronor härav har föreslagits bli avräknade
mot bilskattemedel, d. v. s. användas
till väg- och gatubyggnadsarbeten.
Av beloppet 245 miljoner kronor ligger
170 miljoner kronor på anslaget till
allmänna beredskapsarbeten.

Utskottets majoritet tillstyrker bifall
till propositionens förslag. Reservanterna
vill ha ytterligare 50 miljoner kronor
anvisade till allmänna beredskaps -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

arbeten. Som argument hänvisar man
till vad som framhållits i motionerna,
nämligen att sysselsättningen har försämrats
sedan Kungl. Maj :t gjorde sin
bedömning och att en ökning av vägbyggandet
inte bör hämmas av brist
på medel.

Ett bifall till utskottsmajoritetens förslag
innebär att medel ställes till förfogande
för tre miljoner dagsverken i
beredskapsarbeten. Detta är mer än eu
fördubbling från föregående år. Såsom
herr Gustafsson i Kårby redan sagt anser
vi det vara riktigt att om så behövs
uppta ytterligare erforderliga medel
på tilläggsstat II senare i vår. För
min del är jag liksom herr Gustafsson
i Kårby övertygad om att anslagsäskanden
på tilläggsstat II kommer att göras.
Det finns en hel del arbeten på
gång vilka måste leda till yrkanden om
större anslag.

Inom utskottet vill vi dock att man
skall ta ställning till dessa saker först
när möjligheter till en säkrare bedömning
föreligger. Om man i likhet med
herr Gustafsson i Skellefteå gör en bedömning
på grundval av antalet arbetslösa
den 15 januari, föreligger risk
för att denna beräkning inte står sig
den 15 februari. Arbetslösheten i januari
kan ha påverkats av väderleksförhållanden
och en hel del andra saker.

Utskottsmajoriteten anser därför att
man skall vänta med bedömningen till
dess att man har säkrare uppgifter.
Herr Gustafsson i Skellefteå nämnde att
det föreligger flera partimotioner än
den nu behandlade, som syftar till anvisande
av medel till arbetsmarknadsbefrämjande
åtgärder. Man föreslår
bl. a. anvisning på tilläggsstat av 100
miljoner kronor för beställningar avseende
bistånd till u-länderna. Folkpartiet
vill ha medel till ytterligare beställningar
för kommunal verksamhet,
och enskilda mittenpartister vill beställa
försvarsmateriel i beredskapssyfte
för 50 miljoner kronor.

Man kan ju fråga sig, om det finns

Allmänna beredskapsarbeten m. in.

någon gradering av dessa önskemål och
om man gjort upp någon rangordning
eller om det bara är fråga om olika
förslag. Herr Gustafsson i Skellefteå säger
att många motioner har väckts i
arbetsmarknadspolitiska frågor och att
intresset för arbetsmarknadspolitiken
är särskilt stort. Att intresset är stort
bör vi hälsa med tillfredsställelse. Den
som upplevt folkparti sti sk arbetslöshetspolitik
med 4:20 kr. i veckan i
kontantunderstöd hälsar med glädje
den omsvängning som ägt rum. Jag ser
den som ett bevis både på ett gemensamt
intresse för att genom omskolningskurser,
beredskapsarbeten etc.
hjälpa dem som drabbas av strukturomvandlingen
och som kanske ogärna
flyttar från sin bygd och på viljan att
bedriva en allmän arbetsmarknadspolitik
som syftar till att åstadkomma full
sysselsättning.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Jag vill erinra om vad
jag sade i mitt förra anförande, att
om endast 18 000 av 82 000 arbetslösa
sysselsättes i beredskapsarbete är det
inte något särskilt gott resultat. Det är
tydligt att denna verksamhet behöver
ökas även om arbetslöshetssiffrorna inte
stigit sedan den 15 januari, vilket de
kanske inte har gjort.

Anledningen till att jag begärde ordet
var emellertid talet om folkpartiets
omsvängning i denna fråga —- något
som jag hört påstås flera gånger, senast
av statsministern i remissdebatten.
Det har varit svårt för mig att få klarhet
i när denna omsvängning skulle
ha ägt rum, men statsministern förläde
den till 1962 då vi skulle ha intagit
en snäv hållning mot arbetsmarknadspolitiken.

1962 hände faktiskt någonting. Vi
väckte nämligen då eu motion om utredning
av arbetsmarknadsfrågorna. Dessförinnan
hade frågorna utretts i en de -

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Omställningsbidrag till vissa fiskare

legation för vilken jag var ordförande,
och jag blev ganska häpen när jag hörde
att den motionen kunde användas
som bevis för att vi var negativt inställda
till arbetsmarknadspolitiken. Jag
har därför efteråt läst igenom motionen,
och jag kan försäkra att den är klart
positiv till en modern arbetsmarknadspolitik.
Är det denna motion som också
herr Fagerlund syftar på har det
inte skett någon omsvängning alls.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Jag syftade inte alls
på vad herr Gustafsson i Skellefteå nu
tog upp; jag konstaterade endast att
jag hade upplevt kanske inte folkpartistisk
men liberalistisk arbetsmarknadspolitik
med 4:20 kr. i veckan i
kontantunderstöd.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 1)
i utskottets utlåtande nr 22, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Nyman m. fl.

begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 126 ja och
64 nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 2 och 3

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 12

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
civildepartementets verksamhetsområde,

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastighetsfond,
och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrat huvudmannaskap
för serafimerlasarettet m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 13

Omställningsbidrag till vissa fiskare

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
26, i anledning av motioner om omställningsbidrag
till vissa fiskare.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr HYLTANDER (fp);

Herr talman! Föreliggande motioner
anknyter till den s. k. KSA-utredningens
förslag om kontant omställningsbidrag.
Sådant bidrag skulle enligt för -

Nr 7

Onsdagen den

slaget utgå till personer, som fyllt 60
år och inte har folkpension eller liknande
och som efter viss anställningstid
oförskyllt drabbas av arbetslöshet.
Vid långvarig anställning skulle åldersgränsen
efter arbetsmarknadsstyrelsens
beslut kunna sänkas till under 60 år
vid arbetslöshet i samband med nedläggning
av eller bestående driftsändring
hos vederbörande företag.

Herr Erik Filip Petersson m. fl. har
i ett särskilt yttrande till utredningens
betänkande framhållit, att det inte finns
skäl att från möjligheterna att erhålla
omställningsbidrag utesluta stora grupper
av människor, t. ex. småföretagare,
lantbrukare, entreprenörer och underleverantörer,
vilka blivit utan arbete
och utkomstmöjligheter på grund av
omständigheter över vilka de själva inte
kunnat råda.

I motionerna har vi föreslagit, att eu
mycket begränsad grupp skulle komma
i fråga för omställningsbidrag, nämligen
de fiskare som drabbats av antikvicksilverpropagandan,
sannerligen en
sak som de själva inte haft möjligheter
att påverka men som drabbat många
av dem mycket hårt, speciellt dem som
är över 60 år. Tillgängligt material visar,
att en mycket stor del av dessa
fiskare befinner sig i denna åldersgrupp.

Vi anser att denna grupp mycket väl
skulle kunna inrangeras bland dem som
arbetsmarknadsstyrelsen skulle äga förklara
berättigade till omställningsbidrag.
Hade t. ex. fiskarna runt Vänern
varit sammanslutna till ett driftföretag
och anställda i detta, så skulle enligt
KSA-utredningens förslag omställningsbidrag
utgå till dem. Detta belyser hur
litet det är som avgör, om vederbörande
skall komma i fråga för bidrag
eller inte. Faktum är att de drabbade
i båda fallen har samma svårigheter.

Då enligt förslaget kostnaderna för
omställningsbidrag och därmed sammanhängande
förvaltningskostnader
skulle helt bestridas av statsmedel, an -

14 februari 1968

Omställningsbidrag till vissa fiskare

ser vi motionärer att det är en rättvisefråga,
att alla som oförskyllt drabbas
av sysselsättningssvårigheter skall
ha möjligheter att erhålla denna samhällets
hjälp, oavsett anställnings- eller
arbetsform.

Utskottet anser att riksdagen bör pröva
frågan om kontant stöd till vissa
arbetslösa i ett sammanhang och anser
det olämpligt att nu gå in på den
sakprövning som ett bifall till motionerna
skulle kräva. Jag förutsätter, herr
talman, att utskottet i sak är positivt
inställt till motionernas syfte, något som
kommer att visa sig den dag ett förslag
i ärendet föreligger. Jag vill gärna
ha denna uppfattning bekräftad av
utskottets talesman.

Riksdagens arbete är som vi alla
vet formbundet; det följer gärna vissa
linjer, och man går ogärna utanför de
linjerna. Förhoppningen att man skulle
vara beredd att acceptera en ovanlig
men enligt vår mening ingalunda
omöjlig ärendesgång — vilket ju ett bifall
till motionerna skulle innebära —
var kanske därför överdriven. Då den
aviserade propositionen beräknas komma
att lämnas till riksdagen redan i
slutet av innevarande månad — närmare
bestämt den 27 februari 1968 —
och det i samband därmed blir anledning
att återkomma till denna angelägna
delfråga i ett större komplex, som
sannerligen också det är angeläget, har
jag, herr talman, inget yrkande.

I detta anförande instämde herrar
Börjesson i Falköping (ep), Berglund
(fp) och Andersson i Örebro (fp).

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Utskottet har uttalat
att det är svårt att pröva detta förslag
nu, och att skriva och begära ändringar
i en proposition som man beräknar
skall läggas fram den 27 februari, d.v.s.
om en vecka, tror utskottet är utsiktslöst.
Däremot kan man väl säga att detta
är något som skall prövas, och vi
hoppas väl alla att de som drabbats av

18 Nr 7 Onsdagen den 14 februari 1968

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond, m. in,

oförvållad arbetslöshet skall få ett så
gott bidrag som möjligt. Med den förhoppningen
yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Herr HYLTANDER (fp);

Herr talman! Jag kanske måste förtydliga
mig för att få det positiva besked
i sakfragan som jag efterlyste av
utskottets talesman. Kan jag tolka det
besked som nu lämnades som en positiv
inställning i sak?

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Vi har ju inte tagit upp
sakfrågan till någon större debatt, och
det finns väl många aspekter på den.
Men jag tror att man skall hålla frågan
öppen och försöka göra så mycket som
möjligt för alla som drabbas av omställning
och för svårplacerad arbetskraft
så att de på något sätt kommer med i
det allmänna stödet.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 14

Anslag till statens hantverks- och
industrilånefond, m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
27, i anledning av motioner om anslag
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetaret
196//G8 till statens hantverksoch
industrilånefond, m. m.

I de likalydande motionerna 1:609
av herr Ernulf och II: 761 av herr Andersson
i Örebro m. fl. hade hemställts,
såvitt nu var i fråga, att riksdagen
måtte besluta 1) att lånetaket för direktlån
från företagareföreningarna höjdes
till 150 000 kr. att gälla från och
med den 1 mars 1968 eller den tidigare
dag som riksdagsbehandlingen gjorde
möjlig och 2) att på tilläggsstat för
budgetåret 1967/68 till Statens hantverks-
och industrilånefond anvisa ett
investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå motionerna 1:609 och II:
761 i vad de avsåge

1. höjning senast från och med den
1 mars 1968 av lånetaket för direktlån
från företagareföreningarna,

2. medelsanvisning på tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1967/68.

Reservation hade avgivits av herrar
Nyman (fp), Per Jacobsson (fp) och
Nils-Eric Gustafsson (ep), fru Elvij
Olsson (ep) samt herrar Ståhl (fp),
Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors
(fp), Nilsson i Tvärålund (ep) och
1 Vestberg (fp), som ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte med
bifall till motionerna I: 609 och II: 761,
såvitt nu var i fråga,

1. besluta att lånetaket för direktlån
från företagareföreningarna höjdes till
150 000 kr. från och med den 1 mars
1968,

2. till Statens hantverks- och industrilånefond
på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av
20 000 000 kr.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Det förslag vi här behandlar
avser sysselsättningsfrämjande
åtgärder som vi anser det vara motiverat
att vidta redan under innevarande
budgetår. Förslaget om att höja lånetaket
för direktlån från företagareföreningarna
till 150 000 kronor "fr. o. m.
1 mars 1968 och att i samband därmed
höja anslaget till företagareföreningarnas
låneverksamhet med 20 miljoner
kronor har alltså tillkommit därför ali
denna låneverksamhet har en sysselsättningsfrämjande
effekt och därför att det
är angeläget att föreningarna så snart
som möjligt får besked om förändringen.
Det är alldeles klart att det är vär -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond, m. m.

defullare om beslutet träder i kraft fyra
månader tidigare än vad som kan bli
fallet om man väntar med att fatta beslut
tills propositionen om företagareföreningarnas
organisation kommer.

Utskottet anser nu tydligen, kan jag
läsa mellan raderna, att en höjd gräns
för direktlånen skulle innebära att man
föregriper behandlingen av propositionen,
som ju beräknas avlämnas i mitten
av mars. Det kan man möjligen hävda,
om man är osäker om huruvida denna
gräns behöver höjas. Men det är vi inte.
Vi är på det klara med att den bör
höjas. Därför kan ett beslut om höjning
ingalunda innebära att man går händelserna
i förväg.

Gränserna för direktlånen har ju varit
desamma ända sedan 1960. Det förefaller
alldeles tydligt att det är motiverat
med en höjning. Det är inte endast
försämringen av penningvärdet sedan
1960 som motiverar detta, utan även
den ökning av kraven på maskinutrustning
och lokaler som ägt rum under tiden
sedan dess.

Det kan ju inte heller bestridas att
de mindre företagen har stor betydelse
ur både produktions- och sysselsättningssynpunkt.
De fusioner och de samarbetsavtal
som förekommer i stor utsträckning
just nu, i större utsträckning
än tidigare, är ju led i en övergång till
större enheter på vissa betydelsefulla
områden inom näringslivet. Men denna
förskjutning mot större företag får inte
tolkas som om de mindre företagen
skulle komma att försvinna eller förlora
i betydelse. Det kommer nog att finnas
lämpliga arbetsuppgifter i fortsättningen
även för den företagsformen. Även
dessa företag behöver kapital för rationalisering
av verksamheten och för de
förändringar som utvecklingen kan
komma att framtvinga. Det är därför
motiverat att understödja de mindre företagens
rationalisering och utveckling,
och det sker bl. a. genom att ge
större resurser till företagareföreningarna.

Jag ber därför att få yrka bifall till
reservationen.

I detta anförande instämde herr Westberg
(fp).

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! I föreliggande motioner
som statsutskottet har behandlat i sitt
utlåtande nr 27 tar vi motionärer upp
frågorna angående höjning av lånetaket
och ökat kapitaltillskott till hantverksoch
industrilånefonden. Herr Gustafsson
i Skellefteå har ju redogjort för våra
förslag och framhållit att vi vill ha
en höjning upp till 150 000 kronor av
lånetaket på företagareföreningarnas direktlån
och 20 miljoner kronor på tillläggsstat
II till hantverks- och industrilånefonden.

Det har ju i olika sammanhang hävdats,
och det med all rätt, att de mindre
och medelstora företagen har utomordentligt
svårt att på ett tillfredsställande
sätt ordna sin kapitalförsörjning.
Mot bakgrunden av dessa företags minskade
självfinansieringsgrad utgör företagareföreningarnas
kapitalutlåning
från statens hantverks- och industrilånefond
ett mycket viktigt komplement
för deras kapitalförsörjning.

De mindre och medelstora företagen
är från saväl produktions- som sysselsättningssynpunkt
av utomordentligt
stor betydelse för vårt land. Därför
måste det vara en framsynt planering
att på olika sätt underlätta rationalisering
och utveckling av denna företagsgrupp.
De mindre och medelstora företagen
spelar alltså en mycket betydelsefull
roll i vårt samhälle och behöver
därför en bättre ordnad kapitalförsörjning,
detta inte bara därför att de svarar
för en stor del av produktionen och
sysselsättningen utan också därför att
de i så hög grad leder den tekniska utvecklingen.
Detta påstående kan kanske
verka överraskande, men undersökningar
i Amerika har visat, att det faktiskt
ligger till på det sättet. I undersökningarna
har också redovisats skälen för att

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond, in. in.

de mindre företagen ofta har större förutsättningar
än de stora koncernerna
då det gäller nyskapande. Det finns en
naturlig tendens inom de stora företagen
och deras utvecklings- och forskningsavdelningar
att i första hand syssla
med marginella förbättringar av tidigare
produkter och produktionsmetoder.
Helt avvikande idéer har svårt att
göra sig gällande i en stor organisation;
nya uppslag och idéer fastnar lätt
på vägen i administrationen. Det är vid
lanserandet av nyskapande idéer som
det lilla företaget har ett övertag. Ser
man på utvecklingen i Sverige kan man
också konstatera, att många storföretags
köp av mindre företag har berott på att
de velat komma över de mindre företagens
produkter och produktionsidéer.

Utskottet framhåller i utlåtandet, att
beslut om lånebeloppsgränserna och anslag
till statens hantverks- och industrilånefond
bör behandlas i samband med
den väntade propositionen om företagareföreningarnas
organisation och verksamhet.

I dagens besvärliga arbetsmarknadsläge
finns det enligt min mening alla
skäl till att dels höja lånetaket, dels
stärka statens hantverks- och industrilånefond.
Företagareföreningarna kan
kanske på ett helt annat sätt än de andra,
statliga kreditorganen snabbt se till
att det lämnas kapital till företagen. Nu
ligger lånegränsen vid 75 000 kronor.
Skall ett företag bygga nytt eller investera
på annat sätt och det kostar över
75 000 kronor blir det i regel fråga om
industrigarantilån, och det tar rätt lång
tid innan dessa blir godkända. Handläggningstiden
är litet för lång och ofta
gäller det aktuella projekt som av sådana
orsaker måste falla.

Herr talman! Jag vill härmed yrka
bifall till reservationen av herr Nyman
in. fl.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! När det gäller denna
fråga kan man väl säga att ett bifall till

utskottets förslag inte innebär ett sakavgörande.
Utskottet har bara tagit ställning
till den del av frågan som påverkar
medelsanvisningen på tilläggsstaten,
d. v. s. en höjning senast den 1
mars i år av företagareföreningarnas
tak för direktlån. Detta betyder att sakfrågan
står öppen för avgörande i samband
med den särproposition om företagareföreningarna
som väntas i vår —
kanske redan i mars månad. Jag vill påminna
om att 1967 års riksdag beslutade
att skjuta på frågan med anledning
av den då pågående utredningen, som
nu varit ute på remissbehandling. Skalen
för att avvakta ett beslut i frågan
är desamma i dag. Av reservationen
framgår det också att inte heller reservanterna
är så säkra, ty de skriver

»---nu förordar gälla fr. o. m. den

1 mars 1968.» Kanske även de behöver
ta sig ytterligare en funderare innan det
slutgiltiga avgörandet träffas.

Jag skall kanske också påminna om
att utredningen föreslog en höjning till
100 000 kronor, och det fanns inga reservationer
på den punkten. Bland andra
deltog från mittenpartierna herrar
Stefanson och Torsten Andersson i första
kammaren.

Till slut bara en ytterligare anmärkning!
Kommerskollegium kan redan nu
bevilja lån på belopp över 75 000 kronor.

Herr talman! Härmed ber jag få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafsson i Skellefteå begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Interpellation ang. principerna för import av textil- och konfektionsprodukter

statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 27, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Nyman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 125 ja och 65 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 15

Föredrogs vart för sig
statsutskottets utlåtanden:
nr 28, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968
/69 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster,

nr 29, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående överlåtelse av staten
tillhörig mark in. in.,

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 31, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående livränta till vissa
personer;

bevillningsutskottets betänkande nr 2,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 1, såvitt propositionen angår det
promilletal, varmed skogsvårdsavgift^!
skall utgå för år 1968;

bankoutskottets utlåtande nr 3, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning;
samt

första lagutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
och 20 § lagen den 13 november 1936
(nr 567) om domkapitel, m. in., och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden och betänkande
hemställt.

§ 16

Interpellation ang. principerna för import
av textil- och konfektionsprodukter

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som
yttrade:

Herr talman! Enligt uppgörelse mellan
utrikesdepartementet och Sydkoreas
stockliolmsambassad upphävs kvoteringen
av koreaimporten från 1 mars.
Detta innebär att importrestriktionerna
som infördes den 20 februari 1967
upphör. Med bestörtning frågar man
sig vilka konsekvenser detta skall få
för den svenska textilindustrin, som redan
nu befinner sig i ett sådant läge att
arbetslösheten inom denna industrigren
snart nog kan bli total. Genom avskaffande
av en tidigare synnerligen generöst
tilltagen importkvot ges nu utrymme
för obegränsad införsel.

Med de framställningskostnader med
bl. a. synnerligen låga löner som betalas
i Sydkorea är den svenska industrin
helt utlämnad i denna konkurrens till
dumpingpriser. Jämförelsevis kan nämnas
att Danmark har satt sin kvot till

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Interpellation ang. hjälpinsatser för Vietnams barn — Interpellation ang. avrundningen
av månadsbelopp för folkpension

700 000 kronor och Norge till 600 000
kronor, under det att Sverige har satt
sin kvot till över 40 miljoner kronor.

Stor oro råder på arbetsmarknaden,
som uppvisar höga arbetslöshetssiffror.
I ett sådant läge borde regeringens uppgift
närmast vara att begränsa importen,
i synnerhet dumpingimporten, för
att härigenom öka arbetsmöjligheterna
inom landet.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande frågor: 1.

Är herr statsrådet villig att i det
nuvarande krisläget inom textil- och
konfektionsindustrin medverka till en
omprövning av principerna för import
av Tekoprodukter?

2. Är herr statsrådet villig att, om en
sådan omprövning sker, pröva möjligheten
att fastställa kvoten för import
av Tekoprodukter till ett lägre belopp
än det nu gällande?

Denna anhållan bordlädes.

§ 17

Interpellation ang. hjälpinsatser för
Vietnams barn

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDKVIST (s), som yttrade:

Herr talman! Kriget i Vietnam upprör
en hel värld. TV matar oss dagligen
med rapporter om nya bombningar och
bränder, om ytterligare tiotusentals
människor vilkas hem utplånats, om tusentals
sårade och döda civila, om barn
som söker fly undan svält och dödsbringande
eldvapen.

Det internationella Röda korset gör
goda insatser för att tillgodose de mest
påträngande hjälpbehoven, liksom lokala
rödakorsavdelningar och Rädda barnen.
Men frågan är om det inte, när
kriget nu vidgas till en upptrappning
med reguljära arméer, är hög tid för

en samlad insats av världens FN-nationer
för att i första hand hjälpa barn
och ungdom undan krigets fasor. Ett
svenskt initiativ i den riktningen vore
utomordentligt värdefullt och skulle
kunna tänkas ge resultat dels med hänsyn
till att vårt land står neutralt till
maktblocken i världen, dels med hänsyn
till de traditioner vårt land har när
det gäller humanitära insatser för människor
som drabbats av krig och ockupation.

Om man tvekar om utsikterna att genom
FN få till stånd en allomfattande
humanitär aktion för Vietnams folk,
kunde ett samlat nordiskt initiativ te
sig som ett alternativ. Och under alla
omständigheter måste enligt min mening
vårt land med eller utan andra
länder nu ge frågan om en stor humanitär
hjälpinsats för de vietnamesiska
barnen hög prioritet. Det kan ske pa
många sätt. Ett är att vietnamesiska
barn under den tid kriget varar får
komma över till Sverige och bo i svenska
fosterhem, ett annat att ordna barnbyar
i länder vilkas kultur mer påminner
om hemlandets, i länder där de i
lugn och ro kan gå i skola och utbilda
sig att en gång åter bygga upp det land
som nu plundras och skövlas. En sådan
insats skulle vara helt i linje med de
traditioner vi har på det här området.

Med hänsyn till det anförda anhåller
jag att till hans excellens statsministern
få ställa följande fråga:

Är regeringen beredd ta initiativ
till hjälpinsatser på bred front för
Vietnams barn?

Denna anhållan bordlädes.

i 18

Interpellation ang. avrundningen av
månadsbelopp för folkpension

Ordet lämnades på begäran till

Herr RINGABY (h), som yttrade:

Onsdagen den 14 februari 1968 Nr 7

Interpellation ang. åtgärder för att förhindra att utrymda fastigheter blir tillhåll
för asociala element

Hem talman! I samband med förra
årets riksdagsbeslut om basbeloppsanknytning
av folkpensionerna beslutades,
också i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition
nr 73/1967, att bl. a. 12 § lagen
den 25 maj 1962 angående införande av
lagen om allmän försäkring skulle upphöra
att gälla. Det medförde att de gamla
principerna i enlighet med lagen den
29 juni 1946 om folkpensionering för
beräkning och utbetalning av folkpension
till försäkrad, som inte tillika åtnjuter
tilläggspension enligt lagen om
allmän försäkring, upphörde att tillämpas.
Innan det ovannämnda beslutet
trädde i kraft den 1 juli 1967 var det så
vid utbetalning av folkpension till ifrågavarande
folkpensionärer, att beloppet
när det inte uppgick till helt antal kronor
skulle avrundas till närmaste hela
krontal. Vid utbetalning skulle därvid
denna pension -— bortsett från indextillägg
— anses belöpa på december
månad med högst 11 kronor högre belopp
än på envar av årets övriga månader.
I fråga om indextilläggen skulle
öretal, som hänförde sig till månaderna
januari—november, anses belöpa på
december.

Sedan den 1 juli 1967 tillämpas 16
kap. 4 § i lagen om allmän försäkring
även för de folkpensionärer som står
utan ATP. Det innebär att vid beräkning
av månadsbeloppet för pensionen
skall den nominella årspensionen avrundas
till närmast lägre hela krontal
som är jämnt delbart med 12.

Det har från flera håll, bl. a. i dagspressen,
antytts att staten på detta sätt
besparar sig relativt stora penningbelopp
på bekostnad av sådana folkpensionärer,
som ändå ofta har det dåligt
ekonomiskt ställt, nämligen de som står
utanför ATP.

Med hänvisning till vad ovan anförts
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Kan herr statsrådet upplysa kam -

maren om hur mycket alla de ifrågavarande
pensionärerna tillsammans årligen
går miste om i anledning av den
nu generellt tillämpade avrundningsprincipen
vid pensionsutbetalning?

2. Är herr statsrådet beredd medverka
till sådana bestämmelser som innebär
att de ifrågavarande folkpensionärerna
kompenseras i de fall det sammanlagda
beloppet av 12 månaders pension
under året blir mindre än det nominella
årsbeloppet med den nu tillämpade
avrundningsprincipen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. åtgärder för att förhindra
att utrymda fastigheter blir tillhåll
för asociala element

Ordet lämnades på begäran till

Ilerr FRIDOLFSSON i Stockholm (h),
som yttrade:

Herr talman! I de flesta större städer
i vårt land pågår för närvarande omfattande
saneringsarbeten inom de
egentliga cityområdena. Anledningen
härtill är givetvis att man måste åstadkomma
en tidsenlig stadsplanering samtidigt
som äldre och förslummade fastigheter
måste rivas. Sådan saneringsverksamhet
kan också bli nödvändig i
mindre centralt belägna delar av de
större städerna.

Om saneringsarbetet skall kunna genomföras
inom rimlig tid och till rimliga
kostnader, måste det ske en samordning
mellan fastighetsägare, hyresgäster
och berörda myndigheter. Denna
samordning leder ofta till en utsträckning
av tiden från evakuering av
hyresgästerna till avslutningen av rivningsarbetena.

Det förhållandet att stora delar av
rivningsfastigheterna under längre tid
står obebodda utnyttjas i många fall av
ett asocialt klientel som saknar fast bo -

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Interpellation ang. åtgärder för att förhindra att utrymda fastigheter blir tillhåll
för asociala element

stad. I rivningsfastigheterna uppstår
härigenom en kriminell slum i form av
s. k. knarkarkvartar och tillhåll för alkoholister.
Det är naturligt att en rivningsfastighet
som på detta sätt invaderas
av främmande element allvarligt
kan förstöra trevnaden inom stora områden.

De senaste årens mycket kraftiga saneringsintensitet
har givit vid handen
att lagstiftningen då det gäller att freda
fastigheterna mot ovälkomna element
är minst sagt bristfällig. Inom justitiedepartementet
pågår enligt uppgift en
utredning för att undersöka behovet av
speciella maktmedel mot de fastighetsägare
som försummar sina fastigheter.
Det borde vara minst lika motiverat att
undersöka möjligheterna att förhindra
obehörig inflyttning. Möjligheterna att
med nuvarande lagstiftning komma till
rätta med problemen är emellertid ytterligt
begränsade.

Hälsovårdsnämndernas möjligheter
att ålägga fastighetsägare att hålla fastigheterna
i sådant skick att sanitär
olägenhet icke uppstår för dem som uppehåller
sig i byggnaden kan rimligtvis
inte få tillämpas då det rör sig om människor,
som utan någon som helst rättighet
helt enkelt tagit de tömda fastigheterna
i besittning. I vissa fall kan det
dock vara befogat med ett åläggande för
fastighetsägaren att se till att rivningsfastigheterna
inte leder till sanitär olägenhet
för de omgivande bostadskvarteren.
En framkomlig väg är att genom
bevakning tillse att obehöriga icke vistas
i rivningsfastigheterna.

Men bevakningsuppgiften för rivningsfastigheterna
bör till väsentlig del
åligga polismyndigheterna. Det kan
knappast vara den enskilde fastighetsägarens
uppgift att utföra polisiär övervakning.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till åtgärder
för att förhindra att helt eller
delvis utrymda fastigheter blir tillhåll
för asociala element?

Denna anhållan bordlädes.

§ 20

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 för kungl. hov- och
slottsstaterna;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 inom civildepartementets
verksamhetsområde;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968
/69 till oförutsedda utgifter;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

53, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde; nr

55, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på till -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

läggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; nr

57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till studiemedelsfonden;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till jubileumsgåva till Finland; nr

59, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

60, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
civildepartementets verksamhetsområde; nr

61, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastighetsfond; nr

62, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ändrat huvudmannaskap
för serafimerlasarettet
m. in.;

nr 63, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968
/69 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster; -

nr 64, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående överlåtelse av
staten tillhörig mark m. in.;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 66, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående livränta till vissa
personer.

§ 21

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj ds propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 20, angående nordiskt institut för
samhällsplanering, och

nr 22, angående vissa anslag ur kyrkofonden,
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 22

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Sjöholm
(fp) till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet angående en allmän
övergång från direkt till indirekt
beskattning.

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.11.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 7

Torsdagen den 15 februari 1968

Torsdagen den 15 februari

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. hjälp till dem som
drabbats av jordbävningskatastrofen på
Sicilien

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena NILSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Gustafson i Göteborg
har frågat mig vilka åtgärder regeringen
vidtagit mot bakgrund av Europarådets
ministerkommittés resolution
den 26 januari, vari medlemsregeringarna
uppmanas att sända största
möjliga och effektiva hjälp till dem
som drabbats av jordbävningskatastrofen
på Sicilien.

Regeringen informerades skyndsamt
om omfattningen av den tragiska katastrofen
på Sicilien och om möjligheterna
för officiella svenska hjälpinsatser.
Därvid fick regeringen uppgifter
som visade att man på italiensk sida
hedömde sig ha tillräckliga resurser för
att avhjälpa katastrofen och att man
därför inte avsåg att begära internationell
hjälp. Skulle de italienska myndigheterna
ändra sin bedömning, kommer
vi att i välvillig anda behandla eventuella
framställningar om hjälp, liksom
vi gjorde i samband med översvämningskatastrofen
i Norditalien för något
år sedan.

Vidare anförde:

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern
för svaret på min fråga.

Omfattningen av jordbävningskatastrofen
på Sicilien känner vi alla till,
bl. a. från rapporter i tidningarna och
från Danilo Dolcis besök här i Sverige
i dagarna. Katastrofen berör tiotusentals
människor och vi är väl därför alla
ense om att hjälp är motiverad. Det ansåg
också Europarådets ministerkommitté
som antog uttalandet om hjälp
till Italien — med Sveriges och Italiens
röster, om jag är riktigt underrättad.
Vidare har det förekommit spontana
hjälpaktioner av Röda korset och
Dolci-kommittén samt från andra håll.
Allt tyder emellertid på att de åtgärder
som hittills vidtagits är otillräckliga.

Utrikesministern säger i svaret: »Skulle
de italienska myndigheterna ändra
sin bedömning, kommer vi att i välvillig
anda behandla eventuella framställningar
---.» Jag vill då fråga:

Vilka möjligheter har utrikesministern
att snabbt ingripa, om det skulle komma
en begäran om hjälp från de italienska
myndigheterna? Såvitt jag vet
har det tidigare till utrikesministerns
förfogande stått ett anslag, som kunde
användas vid t. ex. jordbävningskatastrofen
i Skoplje för någon tid sedan.
Om det kommer en liknande begäran,
finns det då några möjligheter att ingripa
utan att ärendet först måste presenteras
i en proposition och behandlas
här i riksdagen?

Min andra fråga lyder: Om privata
organisationer gör insatser i detta avseende,
är regeringen då villig att understödja
de insatserna? I går riktades
en skrivelse till statsministern från representanter
för samtliga partier här
i riksdagen, och man begärde däri att
Danilo Dolci för sitt arbete i det aktuella
området skulle få 100 000 kronor,

Torsdagen den 15 februari 1968 Nr 7

Svar pa fråga ang. hjälp till dem som drabbats av jordbävningskatastrofen på Sicilien

d. v. s. lika mycket som hade samlats
in av den svenska Dolci-kommittén. Det
vore intressant om utrikesministern
kunde säga någonting om den svenska
regeringens inställning i det fallet.

Hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena NILSSON:

Herr talman! Det har tydligen förbigått
herr Gustafson i Göteborg alt
det i den resolution som antogs av ministerkommittén
står att ministerkommittén
»rekommenderar Europarådets
medlemsregeringar att inför denna olycka,
i så stor utsträckning och så effektivt
de kan, lämna sådant bistånd som
Italien må begära —- —• -—.»

Italien har inte begärt något sådant
bistånd, och i det läget har vi ansett
att vi inte skall vidta några åtgärder.
Dessutom kan jag tala om för herr
Gustafson att vi på direkt förfrågan
hos det italienska utrikesministeriet har
meddelats att »ingen internationell vädjan
är påtänkt, enär läget håller på att
normaliseras».

Vidare kan jag nämna att inte heller
ltöda korset här i Sverige har vidtagit
några speciella åtgärder ■— inte satt
i gång insamlingar e. d. —- eftersom
det internationella Röda korset icke
har sänt ut någon hjälpappell, också
det i enlighet med det italienska Röda
korsets och den italienska regeringens
mening. Jag förstår inte vad vi i ett
sådant läge skulle ha för anledning att
rycka in — allra helst som genom
Svenska röda korsets försorg, trots att
det internationella Röda korset inte har
tänkt skicka ut någon hemställan om
hjälp, från Lions clubs, från Föreningen
Rädda barnen, från den svenska
Dolci-kommittén och från Sveriges frikyrkoråd
redan ställts till förfogande
i runt tal 260 000 kronor.

På den direkta fråga som herr Gustafson
i Göteborg ställde huruvida jag,
i händelse en hemställan görs från italienska
regeringen, skulle ha möjlighet

att snabbt fatta ett beslut om att ställa
pengar till förfogande, kan jag svara
att den möjligheten står mig till buds.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag har resolutionen
framför mig. Där står det att man uppmanar
regeringarna att ge den hjälp
»varav Italien kan ha behov». Det är
så saken är formulerad i originalresolutionen,
som jag alltså har här. Och
att det finns ett behov av hjälp i Italien
är väl odiskutabelt.

Utrikesministern hänvisade till de
privata spontana hjälpaktioner som
gjorts, och jag antar att utrikesministern
tycker det är bra att man från
olika håll har ingripit. Det visar att
den italienska regeringens bedömning
kanske är litet för optimistisk. Och den
italienska representant, som deltog i
ministerkommitténs ställföreträdarsammanträde,
hade givetvis inte röstat för
en resolution av detta slag, om han på
förhand hade bedömt frågan så, att
Italien inte skulle behöva någ m hjälp.
Det var elva dagar efter det att katastrofen
hade inträffat.

Nåja, detta har mindre betydelse. Det
viktiga i sammanhanget är att det från
regeringshåll uttalats, att så fort det
kommer en officiell framställning från
Italien är man redo att snabbt ingripa.
Jag hoppas att jag får tolka utrikesministerns
uttalande så, att man är positiv
till de frivilliga hjälpinsatser som
har gjorts.

Hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena NILSSON:

Herr talman! I den text som jag har
tillgänglig står det faktiskt, i överensstämmelse
med den översättning som
jag meddelade, »such aid as Italy may
require». Jag förstår inte hur herr Gustafson
i Göteborg skulle kunna få detta
till någonting annat än det jag har
meddelat kammaren.

28 Nr 7 Torsdagen den 15 februari 1968

Svar på fråga ang. åtgärder för att begränsa utsläppet av kvicksilverhaltigt avlopps
vatten i Östersjön

Jag vill understryka att jag tror att
det kan finnas ett behov av hjälp. Men
om Italien självt anser sig kunna klara
de problem som landet har ställts inför,
så kunde det faktiskt misstolkas om
vi nu, trots att Italien ingen hjälp begärt,
skulle förklara att vi anser att det
finns ett hjälpbehov av det slag att den
svenska regeringen skall ta ett initiativ.
— Tänk bara efter, herr Gustafson,
hur det skulle ha ställt sig om Sverige
befunnit sig i en liknande situation.
Låt mig säga att vi då, exempelvis
på en direkt förfrågan från
ett annat lands regering huruvida vi
behövde hjälp, skulle ha förklarat att
vi klarar saken själva men att denna
andra regering ändå skulle ha beslutat
ingripa. Jag tror inte att detta utan
vidare från svensk sida skulle ha betraktats
som någonting i och för sig
önskvärt.

Avslutningsvis vill jag säga, att om
man inom Röda korset och på annat
privat håll är beredd att satsa pengar,
så har detta naturligtvis i allra högsta
grad den svenska regeringens välsignelse.
Men då är det fråga om en hjälp
som ges på ett helt annat plan än den
herr Gustafson har varit ute efter.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag har den franska
resolutionstexten här, och i den står
det »l’aide dont elle pourra avoir
besoin»; »besoin» betyder otvivelaktigt
behov. »Require» är, som vi alla vet,
ett ord som kan översättas med både
behöva och begära. Därav har kanske
denna oklarhet uppkommit. Den 26 januari
ansåg tydligen Italiens representant
i alla fall att det skulle kunna bli
aktuellt med en sådan hjälp.

Denna diskussion förefaller mig relativt
överflödig. Jag har inte krävt att
den svenska regeringen skulle tvinga på
den italienska regeringen någon hjälp,
utan jag har konstaterat att utrikesministern
har sagt att för den händelse

den begär hjälp ställer sig den svenska
regeringen positiv. Det är jag glad över.

Dessutom har jag sagt att jag hoppas
att den svenska regeringen vill understödja
det frivilliga arbete som nu bedrivs.
Det är oomtvistligt att det finns
behov av sådana insatser.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. åtgärder för att begränsa
utsläppet av kvicksilverhaltigt
avloppsvatten i Östersjön

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Carlshamre har
frågat utrikesministern om han är beredd
att medverka till en internationell
överenskommelse mellan östersjöstaterna
om åtgärder för en begränsning av
utsläppet av kvicksilverhaltigt avloppsvatten
i Östersjön.

Frågan har överlämnats till mig för
besvarande.

Vattenföroreningarna har efter hand
blivit allt större problem i många länder.
Ett flertal internationella organisationer
har därför tagit upp dessa frågor.
I år anordnas flera internationella
konferenser, där problemen i större
vattenområden — t. ex. Östersjön — behandlas.
Sverige har åtagit sig att i
samverkan med OECD i maj i år anordna
ett internationellt symposium om
stora sjöars föroreningsproblem.

De forskningsresultat, som nu finns
om kvicksilver och andra föroreningar
i insjöar och vattendrag, är inte direkt
tillämpliga i fråga om större vattenområden.
När det föreligger tillräckliga
undersökningsresultat, som kan bilda
underlag för en överenskommelse mel -

Torsdagen den 15 februari 1968

Nr 7

lan östersjöländerna, är regeringen beredd
medverka till en sådan.

Vidare anförde

Herr CARLSHAMRE (h):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern
för svaret, som jag vågar beteckna
som positivt. Jordbruksministern
säger att de forskningsresultat som
hittills föreligger i fråga om kvicksilver
och andra föroreningar i sjöar och vattendrag
inte är direkt tillämpliga på
större vattenområden. Det är naturligtvis
riktigt. Frågan är bara om man kan
betrakta Östersjön som ett större vattenområde
i detta speciella sammanhang.

Som bekant har en stor svensk läkemedelsindustri
nyligen helt lagt ned
en viss tillverkning därför att den inte
kunde hitta något annat sätt att bli av
med kvicksilveravfall än att släppa
ut dot i Östersjön. Det rörde sig om en
mycket liten kvantitet — 6 kg per år,
har jag låtit mig berättas — men ändå
har man på vetenskapligt håll ansett
att även detta lilla utsläpp i den grunda
Östersjön skulle kunna innebära en
risk för att i fiskevatten i vissa områden
av Östersjön kvicksilverhalten i
fisk skulle kunna nå den gräns, som
nyligen i Sverige har fastslagits som
den farliga gränsen.

Jag är helt beredd att tro att det inte
finns tillräckliga forskningsresultat ännu.
Det är möjligt att Östersjön, som
är ett ganska litet och framför allt grunt
vatten och inte är jämförbar med oceanerna
i förmåga att svälja föroreningar,
snarare borde behandlas som en av
dessa större sjöar, om vilka man skall
förhandla i Sverige i maj. Emellertid
får vi väl, som jordbruksministern säger,
avvakta. Jag är glad åt beskedet
att regeringen är beredd att medverka
till en internationell överenskommelse
och kanske rent av, om det skulle bli
aktuellt, att ta initiativ till en sådan
överenskommelse. Tack för svaret!

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. informationen till

lärare om från utlandet inflyttade
elevers religionstillhörighet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Fru Sundberg har frågat
på vilket sätt lärare blir informerade
om från utlandet inflyttade elevers
religionstillhörighet.

I de allmänna anvisningarna för skolans
verksamhet understryks att skolan
bör ta kontakt med elevernas hem
för att lära känna varje elevs enskilda
förhållanden. Denna kontakt är naturligtvis
särskilt viktig när det gäller sådana
elever vilkas föräldrar av olika
skäl kan antas vara mindre väl förtrogna
med det svenska skolsystemet,
dess mål, innehåll och arbetsformer.

I den information som lämnas till
Sverige inflyttade utlänningar bör också
ingå uppgifter om skolans religionsundervisning.
Enligt vad jag inhämtat
innehåller t. ex. boken Ny i Sverige —
som utkommit på flera utländska språk
— uppgift bl. a. om möjligheterna till
befrielse från religionsundervisning i
grundskolan.

Vidare anförde:

Fru SUNDBERG (h):

Herr talman! Jag ber att få framföra
mitt tack till statsrådet för svaret på
min fråga. Det gladde mig speciellt
därför att det visade att statsrådet uppmärksammat
problemet. I svaret upplyste
emellertid statsrådet framför allt
om hur barnens föräldrar skall informeras
om religionsundervisningen i
den svenska skolan, medan min fråga i
första hand gällde informationen till
lärarna. Anledningen till att jag ställde
frågan var att jag inte kunnat finna att
någon sådan information i dag lämnas.

Om man tar för givet, som statsrådet
gör, att lärarna själva tar kontakt med
hemmen kvarstår ändå det faktum, att

Nr 7

Torsdagen den 15 februari 1968

Svar på fråga ang. informationen till lärare om från utlandet inflyttade elevers
religionstillhörighet

vi i dag har bortåt 3 000 barn i Sveriges
skolor som inte talar svenska och
som behöver extra undervisning i språket.
Vid inskrivningen av barnen har
man tillfälle att söka överbrygga språksvårigheterna
eftersom man då har tillgång
till tolk. Kunde inte föräldrarna
beredas möjlighet att på inskrivningsblanketten
lämna frivillig upplysning
om familjens religionstillhörighet?

Statsrådet nämner också i svaret möjligheten
till befrielse från religionsundervisningen.
Det är inte detta det är
fråga om. Visserligen är cirka 700 barn
befriade från religionsundervisning,
men det är barn som bor på de större
orterna, och de blir befriade endast i
de fall där det samfund de tillhör kan
lämna annan religionsundervisning. De
flesta barnen bor på orter där annan
religionsundervisning inte kan lämnas.

Vi borde försäkra oss om att lärarna
har möjlighet att ta hänsyn till barnens
religionstillhörighet. Även om invandrargrupperna
är minoriteter får de inte
behandlas som »ut-grupper». Vi kanske
tycker att deras tankar och vanor
är konstiga, men vi måste försöka förstå
dem, och det är kanske inte minst
viktigt när det gäller barnen. Jag har
exempel på lärare som i upp till ett par
år har undervisat muhammedanska
barn utan att ha en aning om att i deras
familjer har Koranen utgjort rättesnöret.

Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! De principiella synpunkter
som fru Sundberg anförde kan
jag helt dela. Vi håller på att bli ett
ganska pluralistiskt samhälle. Människor
från andra länder flyttar hit. De
kanske vill bevara en del av sin egenart,
och det tycker jag att vi skall respektera.

Jag försökte i mitt svar ta upp det
centrala: att lärarna enligt anvisningarna
skall försöka skapa sig en bild av

de enskilda elevernas förhållanden.
Detta har de inte gjort, om de på ett
par år inte har tagit reda på att några
elever kommer från ett muhammedanskt
hem. Då har det brustit i kontakten
mellan skolan och hemmet, och sådant
kan naturligtvis förekomma. I dylika
fall hjälper det dock knappast med en
blankett eller något sådant. Det måste
ligga i lärarens egen ambition att få
denna kontakt med hemmet.

Om jag får göra ett allmänt uttalande
vill jag säga, att jag tycker det är
.särskilt viktigt att lärare och andra
befattningshavare i skolorna vårdar sig
om kontakten med invandrarfamiljer
och familjer från minoritetsgrupper.
Man får nämligen förutsätta att dessa
har större svårigheter än andra att anpassa
sig i det svenska samhället. Man
får anta att skolans värld för dessa
familjer är speciellt ny och kanske ter
sig främmande. Det är därför min förhoppning
att lärarna särskilt skall beflita
sig om kontakten med invandrarhemmen.
Jag är tacksam över att fru
Sundberg givit mig tillfälle att framhålla
detta.

Fru SUNDBERG (h):

Herr talman! Statsrådet Palme och
jag är osedvanligt överens i denna fråga.
Den enda punkt där jag kan finna
att vi inte är överens är blankettfrågan.
Statsrådet talar i detta sammanhang
som om alla lärare vore idealiska lärare.
Enligt min uppfattning borde det
nog åligga myndigheterna att hjälpa lärarna
att bli så idealiska, att de kan
upprätta och vidmakthålla en kontakt
med familjerna. Där direkta språksvårigheter
föreligger kan man underlätta
detta genom en så enkel åtgärd som en
uppgift på en blankett.

Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! Jag har ingen principiell
motvilja mot blanketter. Det är

Nr 7

Interpellation ang.

möjligt att man kan använda sådana i
ett sammanhang som detta, men det kan
jag inte yttra mig om. Jag vill emellertid
säga att det centrala är den direkta
kontakten mellan läraren och hemmet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Justerades protokollet för den 7 innevarande
februari.

§ s

Herr andre vice talmannen meddelade,
att herr Magnusson i Borås enligt
till kammaren inkommet läkarintyg
vore sjukskriven under tiden den 13—
den 19 innevarande februari.

Herr Magnusson i Borås beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 6

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj ds å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen nr 20,
angående nordiskt institut för samhällsplanering;
och

till lagutskott propositionen nr 22,
angående vissa anslag ur kyrkofonden,
in. in.

§ 7

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Persson i Heden (ep), till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående principerna för import
av textil- och konfektionsprodukter,

herr Lindkvist (s), till hans excellens
herr statsministern angående hjälpinsatser
för Vietnams barn,

herr Ringaby (h), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet

länder där krigshandlingar förekommer

angående avrundningen av månadsbelopp
för folkpension, samt

herr Fridolfsson i Stockholm (h), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder för
att förhindra att utrymda fastigheter
blir tillhåll för asociala element.

Kammaren biföll dessa framställningar.

i s

Interpellation ang. flygtrafiken på länder
där krigshandlingar förekommer

Ordet lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (vpk), som yttrade: Ilerr

talman! Under det pågående
USA-kriget i Vietnam upprätthåller det
av SAS delägda thailändska flygbolaget
Thai International reguljär flygtrafik
på linjen Bangkok—Saigon med av SAS
ägda flygplan och utlånade svenska besättningar.
För flygbolaget är med stor
sannolikhet denna flygrutt under nuvarande
förhållanden synnerligen vinstgivande.

Den omständigheten att USA inte avgivit
någon formell krigsförklaring innebär
att trafikförsäkringarna gäller.
Besättningarna på flygplanen måste
dock med fara för sina liv landa på och
lyfta från Saigons flygfält. Flygplanen
dirigeras från marken genom instruktioner
till förarna om hur de skall flyga
för att inte löpa risken att träffas
av eldgivningen. Det kan dock av förklarliga
skäl starkt ifrågasättas om de
för civilflyget eljest gällande normala
säkerhetsföreskrifterna under sådana
förhållanden blir tillämpade. Även om
den relativt gynnsammare »utlandslönen»
kan förefalla attraktiv för svenska
flygare, måste dock dessa flygningar ur
säkerhetssynpunkt te sig synnerligen
betänkliga. Under alla förhållanden föreligger
skäl till övervägande om anställd
personal bör utsättas för de uppenbara
risker till liv och lem, som i

Torsdagen den 15 februari 1968
flygtrafiken på

32 Nr 7

Fredagen den 16 februari 1968

fall som detta är förbundna med tjänstens
utövande.

Det finns givetvis anledning att
granska denna fråga även ur synpunkten
huruvida en indirekt medverkan
från svensk sida i trafikerandet av denna
flyglinje, bl. a. med tanke på det
statliga engagemanget i SAS, under rådande
förhållanden är förenlig med en
svensk neutralitetsståndpunkt och med
tanke på krigshändelsernas innebörd i
Vietnam kan anses moraliskt försvarbar.
Uppgifter i pressen ger stöd för
antagandet att flyglinjen utnyttjas för
amerikansk permittenttrafik. Att andra
slag av transporter kan förekomma torde
inte heller kunna uteslutas. Det ges
emellertid tillfälle att återkomma till
hithörande frågor i annat sammanhang.
Närmast anser jag att den nämnda säkerhetsaspekten
förtjänar att påtalas.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande
fråga:

Anser statsrådet gällande trafiksäkerhetslagar
för flygtrafiken och reglerna
för deras tillämpning medgiva en tra -

fikering på länder, där krigshandlingar
utsätter den flygande personalen för
stora faror till liv och lem?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och
20 § lagen den 13 november 1936 (nr
567) om domkapitel, m. m.; och

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.56.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 16 februari

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 8 innevarande
februari.

§ 2

Föredrogs den av herr Lorentzon
(vpk) vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kom -

munikationsdepartementet angående
flygtrafiken på länder där krigshandlingar
förekommer.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Interpellation ang. elevvården vid
skolorna

Ordet lämnades på begäran till

Fredagen den 16 februari 1968

Nr 7

Interpellation ang. elevvården vid skolorna

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s), som
yttrade:

Herr talman! Ett betydelsefullt element
i grundskolans funktion är att åt
elever med mycket skiftande förutsättningar,
en del med svårigheter i anpassningen
till skolan, skapa en så långt
möjligt gemensam grund för kunskapstillägnandet
och personlighetsutvecklingen.

I denna skolans funktion utgör elevvården
en mycket viktig komponent.
Ett led i statsmakternas strävan att underlätta
för kommunerna att för en god
elevvård utnyttja skolpsykologisk expertis
utgjorde Kungl. Maj :ts skrivelse
den 25 augusti 1967 med bestämmelser
angående statsbidrag åt kommuner för
vikariatskostnader i samband med av
länsskolnämnd beviljad nedsättning i
undervisningsskyldigheten för vissa lärare.
I princip utgår statsbidrag för
halva antalet nedsättningstimmar.

Detta system kan emellertid endast i
begränsad utsträckning medverka till
att kommunernas behov av skolpsykologisk
expertis tillgodoses. Medan många
kommuner helt utan hjälp av statsbidrag
heltidsanställt skolpsykologer,
undviker andra att göra detta på grund
av de stora kostnaderna.

För att åstadkomma en tillfredsställande
materiell grundval för elevvården
såväl vid grundskolan som i de
högre skolformerna torde det bl. a. vara
nödvändigt att det för anställande
av skolpsykologer skapas regler beträffande
elevunderlag och statsbidragsbestämmelser
som i princip motsvarar
de för lärarpersonal gällande reglerna.

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet Moberg få framställa följande
fråga:

Överväger statsrådet några åtgärder
för att förbättra kommunernas möjligheter
att bygga upp en tillfredsställande
elevvård vid skolorna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 4

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av motioner om
upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag
från riksdagsarvode,

nr 2, i anledning av motioner om
ändrad konstruktion av grupplivförsäkringen
för riksdagens ledamöter,

nr 3, i anledning av motion om stadgande
i grundlag angående förvärv av
medlemskap i politiskt parti,

nr 4, i anledning av motioner om
poströstning vid kriminalvårdsanstalter,

nr 5, i anledning av motioner om
åtgärder för att underlätta de handikappades
valdeltagande,

nr 6, i anledning av motioner angående
titelskyddet för periodisk tidskrift,
och

nr 7, i anledning av motioner om
ändrade bestämmelser i riksdagsstadgan
om riksdagens krigsdelegation;

statsutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående beredskapsstat för
försvarsväsendet för budgetåret 1968/
69,

nr 33, i anledning av motioner om
statsbidrag till Religionspedagogiska institutet,
och

nr 34, i anledning av motioner om
viss religionssociologisk forskning;

bevillningsutskottets betänkande nr
3, med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om insättning
på skogskonto;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 4, angående verkställd granskning
av riksdagens lönedelegations verksamhet
under år 1967,

nr 5, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksbanken om förflyttning
av riksbankens sedeltryckeri
till Tumba in. m.,

nr 6, i anledning av framställning

Nr 7

Fredagen den 16 februari 1968

från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående familjepension åt
fru Carin Vänner, och

nr 7, i anledning av motioner om
utredning rörande kommunernas investeringar
och lånebehov;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av motioner om
arvode av kommunala medel till överförmyndare,

nr 6, i anledning av motioner om
registrering av ideell förening,

nr 7, i anledning av motioner om
avskaffande av förmånsrätten för vissa
skatter, och

nr 8, i anledning av motion om sänkning
av den civilrättsliga myndighetsåldern
;

jordbruksutskottets utlåtande nr 2, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1967/68, så -

vitt propositionen avser jordbruksärenden;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av motion om
åtgärder mot ocker vid försträckning.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 17, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 7 kap. 8 § och 54 kap. 9 §
rättegångsbalken m. m., samt

nr 24, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av § 6 lagen den 30
maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Dessa propositioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.01.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB, STHLM 68

814126