Nr4 ANDRA KAMMAREN 1968 (Riksdagens protokoll 1968:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr4 ANDRA KAMMAREN 1968

23—26 januari

Debatter m. m.

Tisdagen den 23 januari

Sid.

Meddelande om enkla frågor av:

herr Nyberg (fp) ang. underlättande av röstavlämning........... 5

herr Sundkvist (ep) ang. avskrivningsreglerna beträffande investeringar
för vatten- och luftvård............................. 5

herr Wiklund i Härnösand (s) ang. samarbetet mellan olika former
av räddningstjänst........................................ 5

Torsdagen den 25 januari

Svar på frågor av:

herr Nilsson i Tvärålund (ep) ang. tidpunkten för framläggande av
förslag om förbättrat besittningsskydd för bostäder och lokaler. . 11

herr Westberg (fp) ang. åtgärder mot arbetslösheten i Ijusdalsregio nen

och herr Eriksson i Bäckmora (ep) i samma ämne.......... 11

herr Hamrin i Kalmar (fp) ang. åtgärder för att bereda sysselsättning
åt dem som i vår slutar sin värnpliktstjänstgöring........ 15

herr Mossberg (s) ang. åtgärder med anledning av industrinedläggningar
och personalinskränkningar i Värmland och herr Andersson
i Storfors (s) ang. åtgärder mot arbetslöshet i östra Värmland.. . 17

herr Ullsten (fp) ang. anteckning i kyrkobok om sinnesslöhet eller

sinnessjukdom............................................ 19

herr Nihlfors (fp) ang. utskriften av recept och remisser från läkare 22
herr Åkerlind (h) ang. ålderspensionen till försäkrade i tunga och

hälsovådliga yrken........................................ 24

herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. statens järnvägars pendeltrafik

inom stockholmsområdet.................................. 26

1—Andra kammarens protokoll 1968. Nr 4

Nr 4

Innehåll

Sid.

herr Norrby (fp) ang. obehörig trafikdirigering i samband med snö röjning

m. m............................................. 27

Meddelande om enkel fråga av fru Renström-Ingenäs (s) ang. vidareutbildning
av icke kompetenta vikarier på låg- och mellanstadiet . 35

Fredagen den 26 januari fm.

Svar på interpellation av herr Hermansson (vph) ang. de allmänna
principer som Sveriges delegation kommer att företräda vid världs handelskonferensen

i New Delhi.... .......................... 36

Interpellation av herr Andersson i Storfors (s) ang. lagstiftning om renhållning
vid väg............................................ 43

Meddelande om enkla frågor av:

herr Nordstrandh (h) ang. artistförmedlingsverksamheten....... 47

herr Björkman (h) ang. åtgärder för att sprida kännedom om möjligheten
för utlandssvenskar att deltaga i andrakammarval..... 47

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 24 januari

Val av valmän och suppleanter för utseende av fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret med suppleanter......................... 6

Fredagen den 26 januari em.

Val av suppleanter i styrelsen för riksdagens förvaltningskontor..... 58

Tisdagen den 23 januari 1968

Nr. 4

Tisdagen den 23 januari

Kl. 16.00

§ 1

Herr talmannen meddelade, att herr
Gustavsson i Alvesta enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
under tiden den 22—den 30
innevarande januari.

Herr Gustavsson i Alvesta beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid. .

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 200
—203;

till bankoutskottet motionen nr 204;
och

till bevillningsutskottet motionen nr
205.

§ 3

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 16,
till Konungen angående val av medlemmar
och suppleanter i Nordiska rådet;

dels till riksdagens förordnanden, nr
17—32, för

fröken Dagmar Ranmark
herr Arne Geijer
» Lars Larsson
» Yngve Holmberg
» Birger Lundström
» Sven Sundin
» Tage Johansson
» Folke Björkman
» talmannen Thapper
» andre vice talmannen Cassel
fru Sigrid Ekendahl
herr Bertil Ohlin

herr Einar Gustafsson
» Gösta Skoglund
» Sven Mellqvist och
fru Ingrid Gärde Widemar 1 , * ;

att vara medlemmar i Nordiska rådet;

dels ock till riksdagens förordnanden^
nr 33—48, för

herr Axel Andersson
» Nils Erik Wååg :

» Allan Hernelius . . ,

fru Ingrid Segerstedt Wiberg
herr Eric Carlsson i ,;

» Sture Palm ; (

.» Paul Jansson •

» Rune Hedlund ■

» Nils Kellgren
» Gunnar Edström
» Sven Hammarberg
» Jan-Ivan Nilsson
» Rolf Eliasson

» Per Bergman .....

» Erik Adamssom och , ,

» Sven Wedén

att vara suppleanter i Nordiska rådet.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens
skrivelse, nr 49, till Konungen angående
val av ledamöter och suppleanter i riksdagens
lönedelegation.

§ 4

Anmäldes följande motioner:
nr 206, av herr Werner m.fL, angående
samordningen 1 mottagarlandet av
projekt för utvecklingsbistånd,

nr 207, av herr Ullste:n m. fl., angående
mandatperioden för stads- och
kommunalfullmäktige samt landstingsman,
■ !:.h! -

nr 208, av herr Bohman in. fl, angående
det svenska biståndet till u-länderna,

Nr 4

Tisdagen den 23 januari 1968

nr 209, av herrar Werner och Rubin,
om inrättande av befattningar som biståndsattachéer
i u-liinderna,

nr 210, av herr Andersson i Örebro
m. fl., om statsbidrag till nämndemannaföreningarnas
studieverksamhet,
nr 211, av herr Gustafsson i Uddevalla
m. fl., om statsbidrag till Restenässkolan,

nr 212, av herrar Mattsson och Källstad,
om ytterligare professurer i åldringsforskning,

nr 213, av fru Ryding m. fl., om inrättande
av professurer i medicinsk
statistik vid karolinska institutet och
Göteborgs universitet,

nr 214, av herrar Andersson i Örebro
och Larsson i Umeå, om skyddad sysselsättning
inom skogsbruket,

nr 215, av herrar Börjesson i Falköping
och Larsson i Norderön, om
ökade resurser för behandling med
konstgjord njure,

nr 216, av herr Gustafsson i Borås,
angående normerna för den statliga
bostadslånegivningen,

nr 217, av herr Hermansson in. fl.,
angående bostadspolitiken,

nr 218, av herr Karlsson i Huddinge
in. fl., om statlig totalfinansiering av
bostadsbyggandet,

nr 219, av fru Marklund m. fl., om ett
enhetligt huvudmannaskap för bl. a. de
skyddade verkstäderna, in. in.,

nr 220, av herr Sjönell, om utnyttjande
av vinds- och källarutrymmen
för bostads- respektive lagerändamål,
nr 221, av herr Svensson i Vä, angående
ersättningsbeloppen till övervakare,
m. m.,

nr 222, av herrar Bengtson i Solna
och Nilsson i Agnäs, angående lokaliseringen
av flygplatser inom stockholmsregionen,

nr 223, av herrar Nilsson i Agnäs
och Fridolfsson i Stockholm, om ändring
av fyr- och båkavgifterna,

nr 224, av herr Petersson, om anpassning
av telefontaxesystemet till ändrade
kommungränser,

nr 225, av herrar Petersson och Nils -

son i Agnäs, om försöksverksamhet för
ökad regional radioverksamhet,

nr 226, av herr Bohman in. fl., om
avslag å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Teckning av aktier i Sveriges
Investeringsbank AB, in. in.,

nr 227, av herr Jonsson in. fl., om
överflyttning av vissa kommuner i Dalarna
till skattekraftsområde 2,

nr 228, av fröken Wetterström in. florn
rationaliseringsåtgärder inom statsförvaltningen,

nr 229, av herrar Antby och Berndtsson,
om rätt till avdrag vid beskattningen
för nyanläggning genom skogsplantering,

nr 230, av herr Bohman m. fl., om
skattefrihet för folkpension,

nr 231, av herr Bohman m.fl., angående
det svenska biståndet till uländerna,

nr 232, av fröken Ljungberg in. florn
rätt för handikappade till särskilda
avdrag vid beskattningen,

nr 233, av herr Lothigius, om avdrag
vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande,

nr 234, av herr Magnusson i Borås
in. fl., angående resultatutjämning vid
beskattningen,

nr 235, av fru Skantz, angående skattefriheten
för invaliders motorfordon,
in. in.,

nr 236, av herr Svensson i Vä, om
rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen
för kostnad i samband med övervakningsuppdrag,

nr 237, av herr Wennerfors, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
12, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin, in. in.,

nr 238, av herr Bohman in. fl., om
en ombildning av Sveriges Investeringsbank
AB, in. in.,

nr 239, av herr Lundberg, om ökat
statligt inflytande inom vissa industrier,
in. in.,

nr 240, av herr Magnusson i Borås
m. fl., om åtgärder till skydd åt vissa
hemmamarknadsindustrier,

Nr 4

Tisdagen den 23 januari 1968

nr 241, av herr Nordgren m. fl., angående
återlån från allmänna pensionsfonden,

nr 242, av herrar Sundelin och Ekström
i Iggesund, angående viss upphandling
vid lokaliseringsstöd,

nr 243, av herr Nilsson i Agnas, angående
kungörande i kyrka,

nr 244, av herr Nyberg in. fl., om ersättning
av statsmedel vid personskada
genom brott,

nr 245, av herrar Börjesson i Falköping
och Larsson i Norderön, om
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen
vid transplantation,

nr 246, av herrar Gomér och Svensson
i Vä, angående socialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare,
nr 247, av herr Jansson m. fl., om
åtgärder för att hindra olyckor inom
sprängämnesindustrin,

nr 248, av fru Kristensson och fröken
Wetterström, om frivillig sjukpenningförsäkring
för ålderspensionärer,

nr 249, av herrar Nordstrandh och
Wennerfors, om höjning av åldersgränsen
för erhållande av studiemedel,
m. m.,

nr 250, av herr Ringaby, angående
rätten till sjukpenning vid utlandsresa,
nr 251, av fru Ryding in. fl., om lagfäst
rätt till tjänstledighet för deltagande
i vuxenutbildning,

nr 252, av herr Hedin in. fl., om
skyldighet att borttaga gammal taggtråd,

nr 253, av herr Nihlfors m. fl., om
viss utbildning för erhållande av körkort,

nr 254, av herr Persson i Tandö,
angående nedläggning och avlysning av
flottled,

nr 255, av fröken Sandell in. fl., om
vissa åtgärder mot djurplågeri,

nr 256, av fröken Wetterström och
herr Carlshamre, om borttagande i
kyrkoböcker av anteckning om psykisk
sjukdom,

nr 257, av herr Carlshamre in. fl.,
angående fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet,

nr 258, av herr Hansson i Skegrie
m. fl., om åtgärder för att åstadkomma
bärkraftiga och effektiva familjejordbruk,

nr 259, av fru Lindberg och herr
Alemyr, om utredning angående rening
av avloppsvatten från industrin, m. m.,
nr 260, av herr Persson i Heden
m. fl., om statligt kreditstöd vid förvärv
av skogsfastighet,

nr 261, av herr Bohman in. fl., om
rabatt på statens järnvägar för förtidspensionärer,
m. m.,

nr 262, av herrar Nyberg och Nilsson
i Agnäs, om särskilda naturcentra vid
Vindelälven för forskning och turism,
nr 263, av herr Svensson i Kungälv
in. fl., angående den psykiska hälsovården,

nr 264, av herrar Wedén och Hedlund,
om förbättrade arbetsförhållanden
in. in. för de handikappade, samt
nr 265, av fru Gärde Widemar in. fl.,
angående kulturpolitiken.

Dessa motioner bordlädes.

§ 5

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:

herr Nyberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
underlättande av röstavlämning,
herr Sundkvist (ep), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående avskrivningsreglerna beträffande
investeringar för vatten- och
luftvård, samt

herr Wiklund i Härnösand (s), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående samarbetet
mellan olika former av räddningstjänst.

§ 6

Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.08.

In fidem

Sune K. Johansson

:Nr 4

Onsdagen den 24 januari 19C8

Onsdagen den 24 januari

KL 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 16 inneATarande
januari.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Börjesson i Glömminge, som vid kammarens
sammanträde den 18 innevarande
januari med läkarintyg styrkt sig under
tiden den 16—den 25 januari vara
liindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i
kammaren.

§ 3

Herr talmannen meddelade vidare,
att herr Hector enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
under tiden den 10—den 28 nästkommande
februari.

Herr Hector beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.

§ 4

I enlighet med kammarens därom den
19 innevarande januari på förmiddagen
fattade beslut företogs nu val av tjugufyra
valmän för utseende av dels fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret,
dels ock suppleanter för dessa
fullmäktige.

Ordet lämnades på begäran till

rensen. Listan upptar namn å så många
personer, som det ifrågavarande valet
avser.

Den av herr andre vice talmannen
för valet av valmän avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Bengtsson i Varberg (s)

Johansson i Torp (s)

Nelander (fp)

Asp (s)

Svensson i Vä (ep)

Dickson (h)

Karlsson i Olofström (s)

Odhe (s)

Antby (fp)

Persson i Skänninge (s)

Larsson i Luttra (ep)

Cassel (b)

Renström-Ingenäs, fru (s)

Gustafsson i Borås (fp)

Almgren (s)

Forsberg (s)

Börjesson i Glömminge (ep)

Bengtsson i Landskrona (s)

Magnusson i Tumhult (h)

Enskog (fp)

Ilagnell (s)

Lundmark (s)

Dockered (ep)

Bohman (b).

Herr talmannen uppläste nu denna
lista, vilken kammaren godkände; och
förklarades de personer, vilkas namn
upptagits å listan, utsedda till valmän.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN, § 5

som yttrade: Anställdes val av suppleanter för de

Herr talmän! För vart och ett av de under nästföregående paragraf omförval
som skall företagas vid detta plenum mälda valmännen. Herr andre vice tal ber

jag att få avlämna en gemensam mannen avlämnade en lista, vilken un lista,

vilken godkänts av de av kamma- der partibeteckningen »Gemensam

ren valda ledamöterna i talmanskonfe- lista» upptog följande namn:

Onsdagen den 24 januari 1968

Nr 4

Andersson i Billingsfors (s)

Carlstein (s)

Källstad (fp)

Haglund (s)

Larsson i Norderön (ep)

Magnusson i Borås (h)

Gustafsson i Uddevalla (s)

Anderson i Lerum, fröken (s)

Löfgren (fp)

Hammarsten (s)

Eriksson i Bäckmora (ep)

Hedin (h).

Sedan denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts
förklarades de personer, vilkas namn
fanns upptagna å listan, utsedda till
suppleanter för här ifrågavarande valmän.

§ 6

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 206;
till konstitutionsutskottet motionen
nr 207;

till statsutskottet motionerna nr 208
—228;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 229—237;

till bankoutskottet motionerna nr 238
—242;

till lagutskott motionerna nr 243—
246;

till statsutskottet motionen nr 247;
till lagutskott motionerna nr 248—
256;

till jordbruksutskottet motionerna nr
257—260; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 261—265.

§ 7

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 14, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
och 20 § lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel, m. in., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 8

Anmäldes följande motioner:
nr 266, av herr Rimås, om upptagande
av diplomatiska förbindelser med
Vatikanstaten,

nr 267, av herrar Hedin och Bengtson
i Solna, om översyn av kommunallagen,
nr 268, av herr Mundebo m. fl., om
sänkning av rösträttsåldern,

nr 269, av herr Rask m. fl., om ändrad
tid för granskning av röstlängd,
nr 270, av herr Wedén m. fl., om
poströstning vid kriminalvårdsanstalter,

nr 271, av fru Eriksson i Stockholm
och herr Svensson i Kungälv, angående
det svenska biståndet till u-länderna,
nr 272, av fru Lewén-Eliasson, om
bidrag till FN:s fredsbevarande verksamhet,

nr 273, av herr Werbro, om ändrade
inryckningstider för vissa värnpliktiga,
nr 274, av herr Elmstedt m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till vissa elevorganisationer,

nr 275, av herr Elmstedt m. fl., angående
det studiesociala stödet till korrespondensstuderande,

nr 276, av herrar Källstad och Mattsson,
om en allmän förskola,

nr 277, av herrar Källstad och Nordstraridh,
om viss utökning av juristutbildningen
vid Göteborgs universitet,
nr 278, av fröken Ljungberg m. fl., om
visst tillgodoräknande av fackskola som
praktik,

nr 279, av fru Marklund m. fl., angående
utbildningen vid tandläkarhögskolorna,

nr 280, av herr Nelander m. fl., om
statsbidrag till Religionspedagogiska Institutet,

nr 281, av herr Sjönell m. fl., om utbyte
av en laboratur i klinisk alkoholforskning
vid karolinska institutet mot
en professur, m. m.,

Nr 4

Onsdagen den 24 januari 1968

nr 282, av herrar Wedén och Hedlund,
angående vuxenutbildningen,

nr 283, av herr Eriksson i Bäckmora,
in. fl., om ökat utnyttjande av vägbyggen
såsom beredskapsarbete,

nr 284, av herrar Gomér och Gustavsson
i Alvesta, angående fria resor för
handikappade barn och ungdomar på
institutioner,

nr 285, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, om
lokaliseringsstöd till Gotland,

nr 286, av herr Gustafsson i Uddevalla
m. fl., om ökat byggande av bostäder
för handikappade,

nr 287, av herr Gustafsson i Uddevalla
in. fl., om inrättande av en tjänst
som länshälsovårdskonsulent i Göteborgs
och Bohus län,
nr 288, av herr Hermansson in. fl., om
höjning av anslaget till Allmänna barnbidrag,
in. in.,

nr 289, av fru Marklund in. fl., angående
ungdomstandvården,

nr 290, av herr Mattsson in. fl., angående
bostadskvoten för kommuner
inom turist- och fritidsområden,

nr 291, av herrar Nilsson i Agnäs och
Petersson, om ökat stöd till handikappade
vid vidareutbildning,

nr 292, av herrar Persson i Heden
och Börjesson i Falköping, om statsbidrag
för invalidbil i vissa fall,

nr 293, av herrar Sjönell och Dahlgren,
om statsbidrag till kommun för
uppförande av vissa lokaler,

nr 294, av herr Sundelin m. fl., om
inrättande av visst informationsorgan
inom arbetsmarknadsstyrelsen,

nr 295, av herr Thylén m. fl., angående
TV-bevakning av trafiken vid
Tingstadstunneln i Göteborg,

nr 296, av herrar Wedén och Hedlund,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Ungdomsvårdsskolorna
: Avlöningar,

nr 297, av herr Wedén m. fl., angående
kriminalvården,

nr 298, av herr Wedén m. fl., angående
anslag till kriminalvården,
nr 299, av herr Wedén in. fl., angående
hälso- och sjukvården,

nr 300, av herr Werbro, om rätt till
bostadsanskaffningslån för köp av egnahemsfastighet,

nr 301, av herrar Bengtson i Solna
och Lothigius, angående vägväsendets
framtida finansiering,

nr 302, av herrar Björk och Bengtsson
i Landskrona, om hjälp telefoner
vid vissa vägar,

nr 303, av herr Grebäek in. fl., angående
samordningen av arbetsuppgifterna
för statens trafiksäkerhetsverk
och NTF,

nr 304, av herr Josef son i Arrie m. fl.,
om regionala järnvägsnämnder,

nr 305, av herrar Lothigius och
Bengtson i Solna, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning om anslag till Statens
trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader,

nr 306, av herr Persson i Tandö
in. fl., om en mellanriksväg Dalarna—
norra Värmland—Oslo,

nr 307, av herrar Andersson i Örebro
och Enskog, angående kompensation
till Nordiska kulturfonden för devalveringsförluster,

nr 308, av herr Björkman och fru
Kristensson, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till Bidrag
till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet,

nr 309, av herr Björkman och fru
Kristensson, om slopande av statsbidraget
till utbildning av ungdomsledare för
politiska organisationer,

nr 310, av herr Blidfors m. fl., om
pension åt förre byråföreståndaren
Anna-Brita Pontén vid centralbyrån i
Lund för populära vetenskapliga föreläsningar,

nr 311, av herrar Johansson i Trollhättan
och Blidfors, angående den fortsatta
statliga stödverksamheten för tidskrifter,

nr 312, av herr Krönmark m. fl., om
avslag å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till statens ungdomsråd, m. m.,
nr 313, av fröken Olsson in. fl., om
översyn av landsantikvariernas anställningsförhållanden,

nr 314, av herr Ståhl, angående de

Onsdagen den 24 januari 1968

Nr 4

statliga insatserna på atomenergins område,

nr 315, av herr Svanberg m. fl., om
höjt anslag till tidningen Samefolket,
nr 316, av herr Werbro, angående
förvaltningen av Varbergs fästning,
nr 317, av herr Almgren, om rätt för
personal vid statens järnvägar till avdrag
vid beskattningen för fördyrade
levnadsomkostnader,

nr 318, av herrar Almgren och Rask,
om förbud mot reklam för spritdrycker,
m. in.,

nr 319, av herrar Björkman och Fridolfsson
i Stockholm, om befrielse från
investeringsavgift för Eugeniaförsamlingens
planerade nybygge i Stockholm,
nr 320, av herr Björkman och fru
Sundberg, om undantag från allmän
varuskatt för musikalier,

nr 321, av herr Fridolfsson i Stockholm
m. fl., om indexreglering av ingångsvärde
in. in. vid beräkning av utskiftningsskatt,

nr 322, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om befrielse jämväl från arvsskatt
för stiftelser och sammanslutningar
som är befriade från gåvoskatt,
nr 323, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, om
skattemässig täckning av kommuns
kostnader för fritidsbebyggelse,

nr 324, av herr Hedlund in. fl., om
åtgärder för att underlätta konsolidering
och självfinansiering av jordbruk,
nr 325, av herr Jonasson in. fl., angående
avskrivningsunderlaget för skogsbilvägar,

nr 326, av herr Josefson i Arrie, om
höjning av det extra avdraget för inkomst
av kapital,

nr 327, av herrar Magnusson i Borås
och Björkman, om skattefri avsättning
av medel till egen pensionsfond,

nr 328, av fru Sundberg, angående
arbetsgivares skyldighet att lämna kontrolluppgift
beträffande naturaförmåner,

nr 329, av fru Sundberg m. fl., om
upphävande av förordningen om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

nr 330, av fru Sundberg m. fl., angående
beskattningen av inkomst från
grus-, torv- eller lertäkt,

nr 331, av herr Westberg in. fl., angående
befrielsen från automobilskatt
för invalidfordon,

nr 332, av fröken Wetterström in. fl.,
om sänkning av den statliga inkomstskatten
för ensamstående,

nr 333, av herr Asp m. fl., angående
lokaliseringspolitikens framtida utformning,

nr 334, av herr Lundberg, om avslag
på styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
framställning om ändrad
lönegradsplacering av tjänsten som chef
för förvaltningskontoret,

nr 335, av herrar Magnusson i Borås
och Björkman, angående avsättningen
till allmänna pensionsfonden,

nr 336, av herr Söderström in. fl., om
tillsättande av en riksdagens pressombudsman,

nr 337, av herrar Andersson i Örebro
och Nordgren, om offentlig auktorisation
av låssmeder,

nr 338, av herrar Berndtsson och
IVerbro, angående ansvar för skada i
samband med kontroll av motorfordon,
nr 339, av herrar Sjönell och Johansson
i Växjö, angående tillståndstvånget
beträffande demonstrationer,

nr 340, av herrar Boo och Eriksson
i Bäckmora, om förtidspension åt hemmadöttrar,
m. in.,

nr 341, av herr Dahlgren in. fl., angående
studiehjälpen,

nr 342, av herr Dickson in. fl., om
upphävande av lagen om tillsättning av
fluor till vattenledningsvatten,

nr 343, av herr Fredriksson in. fl.,
om sänkning av pensionsåldern för vissa
gruvarbetare,

nr 344, av herr Hamrin i Kalmar
in. fl., om ökade möjligheter till förtidspension,

nr 345, av herr Hermansson in. fl.,
om höjning av det allmänna barnbidraget,
m. in.,

nr 346, av herr Jansson in. fl., om
sänkning av pensionsåldern för vissa
gruvarbetare,

Nr 4

Onsdagen den 24 januari 1968

nr 347, av herr Jönsson i Arlöv m. fl.,
om ersättning från den allmänna försäkringen
för resekostnad vid sjukgymnastisk
behandling,

nr 348, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., angående barnpensionen
inom den allmänna försäkringen,

nr 349, av herr Larsson i öskeviksby
m. fl., om ett statligt grundbelopp i det
kommunala bostadstillägget,

nr 350, av herrar Wedén och Hedlund,
angående det studiesociala stödet
vid korrespondensstudier,

nr 351, av herrar Enskog och Andersson
i Örebro, angående avgiften för
kontrollbesiktning av motorfordon,
nr 352, av herr Nihlfors m. fl., angående
parkeringstillstånd för handikappad,

nr 353, av herr Nyström in. fl., om
viss utbildning för erhållande av körkort,

nr 354, av herr Svenning m. fl., om
införande i hyreslagstiftningen av bestämmelser
om bytesrätt och reparationsskyldighet,

nr 355, av herr Werbro, om höjning
av maximihastigheten för fordon med
släpvagn,

nr 356, av herr Dockered, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Vägbyggnader på skogar i enskild
ägo,

nr 357, av herrar Johansson i Växjö
och Sundkvist, om en översyn av de
kommunala naturvårdsombudens uppgifter,

nr 358, av herrar Jonasson och Dockered,
angående dispositionen av domänverkets
markfond,

nr 359, av herrar Larsson i Norderön
och Nilsson i Tvärålund, om upprätthållande
av jordbruksproduktionen i
norra Sverige,

nr 360, av herr Larsson i Umeå, om
anslag till mjölktransporter inom glesbygdsområden,

nr 361, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
om kreditgarantier till deltidsjordbrukare,

nr 362, av herr Petersson, angående
skogspolitiken i Norrland,

nr 363, av herr Petersson m. fl., angående
kronans fiskerätt i Torne älv,
nr 364, av herr Vigelsbo m. fl., om ett
ränte- och amorteringsfritt lån till djursjukhuset
i Strömsholm,

nr 365, av herr Börjesson i Falköping
in. fl., om förbättring av folkpensionärernas
ställning i samhället,

nr 366, av herrar Dahlgren och
Johansson i Skärstad, angående statens
järnvägars rabatter för studerande,
nr 367, av herrar Johansson i Skärstad
och Lindberg, angående ungdomsvården,

nr 368, av herrar Josef son i Arrie och
Elmstedt, angående statens järnvägars
rabatter för studerande,

nr 369, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., om åtgärder till hjälp åt
ensamstående,

nr 370, av herrar Lindberg och
Johansson i Skärstad, angående användningen
av RFSU:s upplysningsskrift
Samspel i skolundervisningen,
nr 371, av herr Lothigius, om förbud
mot utsläppande i vissa fall av avloppsvatten
i Vättern,

nr 372, av herr Nilsson i Agnäs, om
utarbetande av en kristen elementarlärobok
för skolundervisningen,

nr 373, av herr Norrby, angående utvecklingen
i skärgårdsområdena,

nr 374, av herr Nyberg, om åtgärder
mot den ökande brottsligheten,

nr 375, av fröken Olsson in. fl., om
förstärkning av de statliga organens
press- och informationstjänst,

nr 376, av herr Wedén in. fl., om en
upplysningskampanj beträffande de
straffades problem,

nr 377, av herr Wedén in. fl., angående
den psykiska folkhälsan, samt

nr 378, av herr Wiklund i Stockholm,
om effektivisering av polisnämndernas
verksamhet i syfte att förbättra förhållandet
mellan polisen och allmänheten.

Dessa motioner bordlädes.

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

§ 9

Justerades protokollsutdrag. 1° fidem

Kammarens ledamöter åtskildes här- Sune K. Johansson

efter kl. 14.12.

Torsdagen den 25 januari

Kl. 15.30

§ 1

Svar på fråga ang. tidpunkten för
framläggandcr av förslag om förbättrat

besittningsskydd för bostäder och
lokaler

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet,
herr statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund
har frågat mig när jag avser att
lägga fram förslag om förbättrat besittningsskydd
för bostäder och lokaler.

I samband med återkallelsen av hyreslagförslaget
förklarade jag att ett
nytt förslag om bl. a. förstärkt besittningsskydd
för hyresgäst skulle utarbelas
för att om möjligt läggas fram för
1968 års riksdag. Överväganden härom
pågår i justitiedepartementet, men det
är ännu för tidigt att ange när i år ett
sådant förslag kan läggas fram.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.

Orsaken till att jag framställde frågan
var bl. a. det uttalande som statsrådet
själv åberopade i sitt svar just
nu. Även andra uttalanden har tytt på
att regeringen haft för avsikt att framlägga
förslag till partiella reformer på
det område som proposition nr 141 omfattade.
I årets propositionsförteckning

har inte något sådant förslag aviserats,
och detta var alltså orsaken till att jag
framställde min fråga.

Nu framgår det av svaret att vi kan
förvänta att riksdagen får ta ställning
till eventuella förslag på området. Jag
skall nu inte ta upp någon diskussion
om sakfrågan, utan ber endast att få
uttrycka den förhoppningen att utredningen
göres i sådan takt att förslag
kan föreläggas riksdagen i år.

Chefen för justitiedepartementet,
herr statsrådet KLING:

Herr talman! Anledningen till att en
kommande proposition i denna fråga
inte har tagits upp i den officiella propositionsförteckningen
är helt enkelt
att när den förteckningen upprättades
kunde jag inte ange något mera preciserat
datum för propositionen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på frågor ang. åtgärder mot
arbetslösheten i ljusdalsregionen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Westberg har frågat
om jag vill lämna kammaren en redogörelse
för vilka åtgärder som är avsedda
att vidtas för att komma till rätta
med den aktuella arbetslöshetssituatio -

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 19(58

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslösheten i ljusdalsregionen

nen i ljusdalsregionen och herr Eriksson
i Bäckmora har frågat om jag har
för avsikt att vidta särskilda åtgärder i
syfte att stimulera till ökade sysselsättningsmöjligheter
i ljusdalsregionen. Då
frågorna är av likartad innebörd synes
det mig lämpligt att de besvaras i ett
sammanhang.

Den arbetslöshet som uppträtt i ljusdalsregionen
har liksom i liknande situationer
i andra delar av landet föranlett
en rad olika åtgärder såsom intensifierad
arbetsförmedling, ekonomiska
bidrag till omflyttning, beredskapsarbeten
och omskolning. För att
få rådrum för att pröva olika lösningar
på problemen undersöks vidare möjligheterna
att lägga ut stödbeställningar
hos en nedläggningshotad industri.

Inom ljusdalsregionen undersöker
för närvarande en kommitté med representanter
för bl. a. länsarbetsnämnden
de olika industriföretagens möjligheter
till utvidgning och expansion.

Det har vidare upplysts att Ljusdals
kommun har planer på att uppföra lokaler
för skyddad verksamhet. Realiseras
dessa planer kan 60 personer,
som av olika skäl inte kan få arbete i
öppna marknaden, sysselsättas i skyddad
verksamhet.

Slutligen vill jag nämna att drygt 5
miljoner kronor har utgått i lokaliseringsstöd
till fem olika företag inom
ljusdalsregionen, som under de senaste
fyra åren har investerat totalt cirka 12
miljoner kronor i industribyggnader
och maskiner.

Vidare anförde:

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret på min fråga.
Det innehöll väl inte något särskilt
nytt, utan var snarare en redogörelse
för vad vi redan vet är på gång. Man
kan väl om svaret säga att det är positivt
när det gäller hjälpen till de drabbade
arbetstagarna men kanske mindre

tillfredsställande i fråga om åtgärder
till hjälp för bygden som sådan.

Sysselsättningssvårigheterna drabbar
ju inte bara de enskilda arbetstagarna,
vilket dock är svårt nog — ja, det kan
innebära något av en tragedi för dem
som drabbas av arbetslöshet, i synnerhet
när, såsom i vissa fall skett här i
Ljusdal, detta hänt två makar. Men företagsnedläggningen
och arbetslösheten
drabbar även bygden. Man löser inte
problemen bara genom att flytta människorna
eller ordna med beredskapsarbeten
och omskolning. Sådana åtgärder
är i och för sig värdefulla, men de
är inte tillräckliga. För en bygd som
kämpar med avfolkningsproblem —
och det gör man tyvärr inom ljusdalsregionen
— kan en avflyttning, även
om den inte är av särskilt stor omfattning
få mycket negativa verkningar.
Detta gäller framför allt om underlaget
för den samhälleliga servicen redan tidigare
närmat sig en undre gräns. Jag
tänker i det sammanhanget på skolväsendet,
sjukvården o. d.

Jag vill inte påstå att ett sådant läge
råder i ljusdalsregionen, men vi måste
faktiskt se mycket allvarligt på situationen
just nu. Det är ett livsintresse
för oss att det skapas nya sysselsättningsmöjligheter
inom regionen och att
vi verkligen får den hjälp vi behöver.
Det borde ju inte vara omöjligt att få
nya företag lokaliserade till Ljusdal.
Där finns god miljö, god samhällelig
service och gott om arbetskraft. Ljusdal
är en mycket viktig centralort för
en stor del av landskapet Hälsingland.
Jag vet också att åtminstone ett företag
är berett att förlägga tillverkning till
Ljusdal om staten bara svarar för vissa
beställningar — detta är det krav som
man ställt för att starta verksamheten.

Jag är övertygad om att inrikesministern
förstår oss när vi ser allvarligt
på situationen just nu. Vi hade ju redan
innan företagsnedläggningarna aviserades
en betydande arbetslöshet; den
har ökat med cirka 70 procent sedan

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslösheten i ljusdalsregionen

samma tid föregående år. När nu dessa
företagsnedläggningar kommer till blir
situationen utomordentligt allvarlig.
Jag tror att statsrådet är beredd att
hjälpa oss. Låt mig endast understryka
att det måste bli fråga om konkreta
lijälpåtgärder i form av ökade sysselsättningsmöjligheter
och att det är nödvändigt
att hjälpen kommer snabbt.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för den redogörelse han
nyss lämnat i anledning av min fråga
rörande sysselsättningssvårigheterna
inom ljusdalsregionen.

Problemet har främst aktualiserats
:genom den nedläggning som två företag
inom regionen i dagarna varslat
om. För det hundratal anställda som
kommer att friställas gäller det nu närmast
vilken annan sysselsättning som
står att få. I det kärva arbetsmarknadsläge
som råder är svårigheterna att placera
om arbetskraften självfallet större
.än vanligt. Inom länet är antalet arbetslösa
nu uppe i, noga räknat, 3 317
personer.

Jag vill gärna instämma i vad inrikesministern
i går sade i ett tal i Gävle.
Han framhöll bl. a. att det i nuvarande
läge blir alltmer klart vilken betydelse
lokaliseringspolitiken får för att stimulera
en expansion i näringslivet. Inom
ljusdalsregionen behöver vi konkreta
lijälpåtgärder och, framför allt, en betydande
basindustri.

Jag vill i detta sammanhang kraftigt
understryka — det framgår väl också
av statsrådets svar — att de kommunala
myndigheterna i Ljusdal gör berömvärda
ansträngningar för att intressera
företag för etablering i orten
och för att skapa ökade sysselsättningsmöjligheter.

Ljusdalsregionen är dessutom en
trakt som har alla förutsättningar att
expandera, om den bara kan få en ordentlig
basindustri. Det är också där -

för vi har velat aktualisera frågan hos
regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna.

På denna punkt skulle jag naturligtvis
i dag ha önskat att inrikesministern
i sitt svar hade kunnat peka på
några mera konkreta åtgärder än vad
som framgår av svaret. Jag vill ändå
uttala den förhoppningen att inrikesministern
med sitt intresse för dessa
frågor inte glömmer bort ljusdalsregionen
när det gäller att bevilja lokaliseringsstöd
och främja möjligheterna
att skapa sysselsättning inom denna
framåtsträvande region.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Eriksson i Bäckmora
har alldeles rätt i att de kommunala
myndigheterna gör lovvärda ansträngningar
att försöka få företag lokaliserade
till ljusdalsregionen. Jag
har haft anledning till kontakter med
dem i detta avseende vid åtskilliga tillfällen
och är självfallet beredd att ge
dem allt det stöd jag kan.

Det förhåller sig ingalunda på det
sättet att denna region inte har möjligheter
till lokaliseringsstöd eller till
användning av investeringsfonderna,
utan svårigheten är där — liksom på en
rad andra orter — att få kontakt med
företag som i detta konjunkturläge är
beredda till en lokalisering eller, om de
redan är befintliga på platsen, till expansion.

Enligt de uppgifter jag har inhämtat
från arbetsmarknadsstyrelsen finns det
en gemensam utredningskommitté med
representanter för länsarbetsnämnden
i Gävleborgs län och kommunerna i
ljusdalsregionen som gör en »undersökning
om de olika industriföretagens
möjligheter till utvidgning och expansion».
Det gäller alltså befintliga företag.
Vidare sägs det: »Under förutsättning
att erforderliga lokaliseringsmedel
ställes till förfogande för sådana ända -

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslösheten i ljusdalsregionen

mål beräknas ca 100 personer kunna
sysselsättas vid företag inom ljusdalsregionen.
»

Jag har bara att säga att företagen
och kommunerna är välkomna med
sina ansökningar till arbetsmarknadsmyndigheten
eller att -— om dessa är
av sådan storlek att de går till Kungl.
Maj:t — lägga dem under våra ögon.
Är det fråga om seriösa företag, kommer
de att få erforderligt stöd.

Det problem, herr talman, som vi står
inför är,att i detta konjunkturläge kunna
påverka företag till utbyggnad och
till lokalisering. Här gäller det att med
gemensamma krafter söka nå kontakter
med företagen. Situationen i Gävleborgs
län, inbegripet Hälsingland, är
besvärlig — jag är den förste att medge
det — men den saknar heller inte ljuspunkter.
Den förra veckan meddelade
utbyggnaden av L M Ericssons företag
i Söderhamn och Hudiksvall tillhör
de glädjande inslagen i den del som vi
ser framför oss. Kanske man alltför litet
upplyser om och diskuterar en pågående
industriexpansion. Den genomförda
utbyggnaden i L M Ericssons regi kommer
ju att medföra mer än 600 nya anställningsplatser
i Gävleborgs län.

Det hjälper inte ljusdalsregionen i
detta ögonblick, kan man invända. Givetvis
gör det i och för sig inte det,
men det visar ändå att det finns möjligheter,
att det finns företag som är
inne i ett expansivt skede. Dem får vi
naturligtvis söka ta kontakter med.

Herr Westberg ansåg att de besked
som jag har lämnat beträffande den
mer långsiktiga utvecklingen var mindre
tillfredsställande. Lokaliseringsproblemet
har jag redan diskuterat. De åtgärder,
som vi i allmänhet är beredda
att vidta i glesbygdsområden, innefattar
även denna region — det må sedan
gälla det speciella glesbygdsstödet eller
den utvidgade lokaliseringspolitiska
verksamheten.

Jag anser, herr talman, att det är angeläget
att i samverkan söka åstadkomma

resultat. Det gör man genom en vidgad
kontaktverksamhet med företag som är
påverkbara för en lokalisering eller en
expansion.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Jag är medveten om de
svårigheter som i dag föreligger för vissa
orter att dra till sig industri och företag.
Därför gläder det mig när inrikesministern
nu säger att regeringen
och arbetsmarknadsstyrelsen är beredda
att lämna de kommunala myndigheterna
i Ljusdal allt det stöd som de kan
ge. Jag kanske därmed har anledning
att se något ljusare på möjligheterna
för ljusdalsregionen. Det lokaliseringsstöd
som ljusdalsorten kan påräkna kan
naturligtvis bidra till att den situation
som nu råder förbättras, vilket jag livligt
hoppas. Jag tackar därför inrikesministern
för det stöd som han har
sagt sig vara beredd att i fortsättningen
ge ljusdalsregionen, och som ger mig
anledning hoppas på en gynnsam utveckling.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Också jag vill uttala
min tillfredsställelse med att inrikesministern
lovat stödja de positiva åtgärder
som på lokalt håll kan vidtagas för
att vidga sysselsättningsmöjligheterna.
Redan nu på lördag skall vi samlas till
en stor konferens för att diskutera vad
som kan göras för Ljusdals framtid,
och självfallet skall vi försöka göra allt
vad vi kan. Läget är emellertid mycket
allvarligt, och inrikesministern förstår
säkerligen att det är nödvändigt att vi
får allt det stöd som kan lämnas.

Statsrådet sade att det för närvarande
är svårt att få företag intresserade
av att starta verksamhet i t. ex. ljusdalsorten.
Ett företag har redan visat
intresse av lokalisering dit, men man
fick inte de beställningar som man behövde
för att kunna starta verksamheten.
Om det skall bli någon lokalisering
hänger alltså på i vad mån statsmakter -

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

Svar på fråga ang. åtgärder för att bereda sysselsättning åt dem som i vår slutar
sin värnpliktstjänstgöring

na kan ge de! stöd som erfordras för
att ny verksamhet skall komma i gång.

Inrikesministern sade också att det
finns vissa ljuspunkter — han talade
om vad som hänt på andra håll i Hälsingland,
och jag vet att han i ett tal
i Östersund har sagt att folk från Ljusdal
kan flytta dit. Men som han själv
också antydde hjälper det inte oss i
Ljusdal. För oss gäller det att bereda
så många människor som möjligt sysselsättning
i orten och inom regionen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. åtgärder för att
bereda sysselsättning åt dem som i vår
slutar sin värnpliktstjänstgöring

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Hamrin i Kalmar
har frågat vilka åtgärder som vidtagits
eller kommer att vidtas för att i rådande
arbetsmarknadsläge bereda dem sysselsättning
som i vår slutar sin värnpliktstjänstgöring.

Antalet värnpliktiga som slutar sin
tjänstgöring under våren uppgår till
drygt 30 000. Praktiskt taget samtliga
rycker ut under april. I samband med
utryckningen kommer i likhet med tidigare
år vissa av arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och försvarsstabens
personalvårdsbyrå i samråd beslutade
åtgärder att vidtas för att underlätta
de värnpliktigas övergång till
arbetsmarknaden. Information om arbetsmarknaden,
arbetsförmedlingsservice,
efterfrågan på arbetskraft, utbildningsmöjligheter,
olika former av studiestöd
inberäknat utbildningsbidrag
in. m. kommer att delges de värnpliktiga
i tre specialnummer av tidskriften
Arbetsmarknaden. Dessa specialnummer
kommer att distribueras till de

värnpliktiga. Länsarbetsnämnderna har
anmodats att efter samråd med de militära
personalvårdsorganen så långt
möjligt genom kollektiv information vid
förbanden och genom arbetsmarknadsverkets
regionalradioprogram understödja
och komplettera den centralt bedrivna
informationen.

Liksom tidigare år kan man räkna
med att en stor del av de värnpliktiga
som före inryckningen haft förvärvsarbete
kommer att återvända till sir
förra anställning. För att vidga de värnpliktigas
utbildningsval och för att kunna
hålla en viss beredskap för ökade
utbildningsbehov kommer genom skolöverstyrelsens
försorg möjligheter till
extra intagning av elever vid yrkesskolor
inom det ordinarie utbildningsväsendet
att ordnas i anslutning till utryckningen.
Möjligheterna att erbjuda
de utryckande värnpliktiga omskolning
har ökat genom regeringens beslut att
sänka åldersgränsen för deltagande i
omskolning till 20 år för dem av de
värnpliktiga som tidigare haft förvärvsarbete.

Vidare anförde:

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag tackar inrikesministern
för svaret på min fråga. Svaret
är något mer nyanserat än vad som
framhålles i en artikel, som publicerades
i pressen några dagar efter det att
jag framställt frågan. Det hette där:
»Dagens glada nyhet för 35 000 värnpliktiga
som muckar i vår: Det finns
jobb åt er!» Något längre fram skrev
man: »Var har man ännu ingen aning
om. På något sätt brukar det dock ordna
sig. De unga som muckar tillhör
den del av arbetskraften som har lättast
att få arbete.»

Anledningen till att jag framställt min
fråga är ganska självklar. Vi har ett arbetsmarknadsläge
som är pressat. Inrikesministern
framhöll att antalet värn -

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. åtgärder för att bereda sysselsättning åt dem som i vår slutar
sin värnpliktstjänstgöring

pliktiga som slutar sin tjänstgöring under
våren uppgår till ungefär 30 000.
Det rör sig i varje fall om mellan 30 000
och 35 000 i slutet på april. Jag tror inte
att denna kategori är den som har det
lättast att få arbete i detta läge. Svårast
är det givetvis för den äldre arbetskraften,
men jag skulle tro att det, om man
gör en utredning — och en sådan kanske
är genomförd -— kommer att visa
sig att ungdomen har det synnerligen
besvärligt för närvarande.

Av svaret att döma torde det dess
bättre ha gjorts åtskilligt i detta avseende,
liksom andra år, men jag vill påpeka
att läget i år är betydligt kärvare
än det varit någon gång under de senaste
efterkrigsåren.

Jag vill få inrikesministerns svar
kompletterat och ställer därför ytterligare
några frågor. Först vill jag dock
konstatera att detta också är en ungdomsvårdsfråga.
De ungdomar som avslutar
sin värnplikt utan att veta vad de
i fortsättningen skall sysselsätta sig med
kan nämligen bli ett svårt problem i ett
läge som det nuvarande.

Jag vill alltså i syfte att få svaret
kompletterat ställa ytterligare ett par
frågor. Har personalkonsulenterna vid
förbanden den arbetskraft, som erfordras
för att ta itu med den del av arbetet
som de skall ta hand om? Kan man
inte tänka sig att på detta område göra
en snabbinventering för att få reda
på hur de unga ser på sin framtida situation?
En hel del av dem går givetvis
till fortsatt utbildning och en hel
del har arbete. Såsom inrikesministern
framhåller torde det vara fråga om en
tredjedel av ungdomarna. Det vore dock
bra att få veta exakt hur många det rör
sig om och gärna också att få reda på
fördelningen på olika yrkesområden, så
att man kan få ett bättre grepp på frågan.

Jag tror inte att det skulle bereda så
särskilt stora svårigheter för arbetsvärden
att klara denna uppgift.

Slutligen är en omskolning, som inrikesministern
talar om, givetvis nödvändig
i många fall, men att omskola
sig vid 20 års ålder är kanske litet bekymmersamt
ibland.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Beträffande det sista
som herr Hamrin i Kalmar sade vill jag
svara att omskolning ju också kan innefatta
en kompletterande utbildning eller
en påbyggnadsutbildning, och därför
tycker jag vi bör vara litet försiktiga
med att använda begreppet omskolning,
varmed ju egentligen menas att
vederbörande nyutbildar sig för en annan
uppgift än den han sysslat med tidigare.
Det är inte bara det som det
bär är fråga om. Jag menar alltså att
unga människor kan ha en utomordentlig
nytta av en kurs på fyra—fem månader
strax efter det att pojkarna har
fullgjort sin värnplikt.

Jag vill också fästa uppmärksamheten
på det sista beskedet i mitt svar,
att vi har sänkt åldersgränsen från 21
till 20 år. Det betyder att de ungdomar,
som rycker in till militärtjänst vid 19
års ålder och kommer därifrån när de
är 20, nu kan påbörja en sådan utbildning
eller omskolning som de själva
anser vara lämplig.

Om jag sedan går baklänges i frågeställningarna,
stannar jag ett ögonblick
vid informationen. Redan före julledigheten
tog man vid den militära personalvårdsbyrån
i samråd med arbetsförmedlingen
kontakt med de värnpliktiga
vid regementena och uppmanade dem
att sätta sig i förbindelse med arbetsförmedlingen
och meddela sina sysselsättningsproblem
vid utryckningen.
Detta var sålunda redan tre å fyra månader
innan utryckningen blev aktuell.

Vidare har det frågats huruvida personalvårdsorganisationen
vid regementena
är tillräcklig. Jag vill svara att i
den mån man behöver stöd eller hjälp

Torsdagen den 25 januari 1968 Nr 4

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslöshet i Värmland

av arbetsmarknadsmyndigheterna kommer
man att få det. Jag föreställer mig
att det kommer att bli där som i skolorna
att man begär en medverkan av
dem som direkt är sysselsatta med de
arbetsförmedlande uppgifterna.

Sedan har jag ingen erinran att göra
mot herr Hamrins i Kalmar allmänna
kommentar. Besvärligheterna är stora
just nu. Men hittills har det varit så att
vi under vårmånaderna fått en ökad
efterfrågan på arbetsmarknaden, och vi
har inte kunnat finna att utvecklingen
kommer att väsentligt avvika från tidigare
mönster i det avseendet. Det är i
varje fall vår förhoppning.

Jag vill också rikta uppmärksamheten
på de senaste arbetslöshetssiffrorna,
alltså den arbetslöshetsstatistik som offentliggjordes
för bara någon dag sedan.
Där redovisas att metallarbetarnas
arbetslöshetskassa hade 7 procent färre
arbetslösa i mitten av januari än i mitten
på december. Detta betyder sålunda
att en ökad verksamhet har kommit
i gång. Vi hoppas att den trenden
kommer att fortsätta. De maskinbeställningar,
som möjliggöres av frisläppta
investeringsfondmedel, och de särskilda
beställningar, som lägges ut med användande
av statsbidrag, kommer säkerligen
att påverka verkstadsindustrin
och resultera i en ökad arbetskraftefterfrågan,
som vi hoppas att de unga kommer
att få del av.

Jag skulle vilja rikta en uppmaning
till ungdomarna att använda sig av de
möjligheter som erbjudes till yrkesutbildning
och omskolning. I det ungdomsprogram
som arbetsmarknadsmyndigheterna
i samverkan med skolöverstyrelsen
sänt ut erbjöds 10 000 nya
platser vid yrkesskolor. Men tyvärr var
det vid årsskiftet inte mer än 3 000 ungdomar
som hade tagit detta tillfälle i
akt. Det tycker jag är litet beklagligt.
Där skulle vi vilja möta en mera aktiv,
för att inte säga positiv, attityd från
ungdomen själv.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag vill uttrycka min
glädje över den tendens som siffrorna
från den senaste räkningen utvisar.
Ingen kan väl ha någon annan uppfattning
än att om trenden nu verkligen
vänder, så skall vi vara glada för det.

Beträffande omskolningsverksamheten
vill jag, för undvikande av missförstånd,
framhålla att jag i princip inte
har någonting emot omskolning, om
man i detta begrepp inkluderar också
vidareutbildning vid unga år. Det gäller
alltså närmast en strid om ord.

Jag har med stort intresse tagit del
av arbetsmarknadsstyrelsens meddelande
av den 5 december 1967 rörande de
åtgärder som vidtages. Jag tror det är
ett riktigt grepp när det gäller att försöka
lösa dessa problem. Vad jag med
min enkla fråga velat påpeka är att
problemen i år är större än någonsin
och att vi måste vidtaga åtgärder för
att klara frågan på ett vettigt och hyggligt
sätt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslöshet
i Värmland

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Storfors
har frågat vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att lösa de arbetslöshetsproblem
som kommer att uppstå vid
Gefas nedläggning i Nykroppa, och herr
Mossberg har frågat vilka åtgärder jag
ämnar vidta för att skapa nya arbetstillfällen
eller andra aktiviteter för dem
som drabbas av industrinedläggelser
och personalinskränkningar i Värmland.
Frågorna berör samma problem

2 — Andra kammarens protokoll 1968. Nr 4

18 Nr 4 Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på frågor ang. åtgärder mot arbetslöshet i Värmland

och det synes därför lämpligt att besvara
dem i ett sammanhang.

För att motverka arbetslösheten i
Värmland har olika åtgärder vidtagits.
Sålunda har arbetsförmedlingsverksamheten
intensifierats. Vidare lämnas ekonomiskt
bidrag vid omflyttning och bedrivs
arbetsmarknadsutbildning i stor
omfattning. Under år 1967 deltog i medeltal
varje månad 820 personer inom
länet i sådan utbildning. Verksamheten
kan snabbt vidgas så att den ger utrymme
för ytterligare 400—500 personer.

Den 15 januari var 900 personer placerade
i beredskapsarbeten och under
de följande vintermånaderna kan cirka
1 200—1 300 personer beredas sysselsättning
i sådana arbeten. Genom utökning
av kvoterna för bostads-, skol-,
sjukhus- och ålderdomsheinsbyggande
beräknas sysselsättningen inom byggnadsverksamheten
under vintern ha
tillförts cirka 600 arbetstillfällen.

Efter den 1 juli 1965 har lokaliseringsstöd
utgått till 39 företag i länet
med 54 miljoner kronor. Den totala investeringskostnaden
för dessa projekt
uppgår till 100 miljoner kronor. Investeringarna
har också stimulerats genom
frisläppandet av investeringsfonderna.

Beträffande speciellt situationen i
Nykroppa kan jag nämna att undersökningar
pågår om förutsättningarna för
att lägga ut en statlig industribeställning
i syfte att uppehålla sysselsättningen.

Vidare anförde:

Herr MOSSBERG (s):

Herr talman! Jag vill tacka inrikesministern
för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är det dystra
sysselsättningsläget i Värmland, vilket
tyvärr synes bli värre undan för undan.
Strukturförändringarna får allt
större omfattning, och vi upplever så
gott som dagligen långtgående friställningar
eller varsel om sådana. Det är
arbetsvilliga människor — stundom

med lång anställningstid — som rationaliseras
bort. Det hemska i det hela —
om jag får använda detta uttryck — är
att en minoritet av befolkningen direkt,
genom arbetslöshet av kortare eller
längre varaktighet, får betala priset för
en utveckling som det är meningen
skall gagna oss alla. Jag tycker inte det
bör vara så att den enskilde arbetstagaren,
och i regel den som har det sämst,
skall betala priset för de allmänna
framstegen på detta sätt. Nej, vi skall
alla i solidaritetens namn vara med och
betala.

Sådana här omställningar är väl mest
kännbara för dem som direkt drabbas
därav, men de går också ut över ifrågavarande
kommuner och de där kvarboende.

Jag bar tyvärr inga förslag till konkreta
hjälpåtgärder på området att
framföra, men jag bar velat erinra om
de svårigheter som många människor
får vidkännas till följd av strukturomvandlingen.
Och jag vill gärna tillägga,
att det finns väl ingen sysselsättningspolitik
och inte heller någon arbetsmarknadspolitik
som i alla svåra lägen
kan garantera omedelbar hjälp i form
av nytt arbete eller andra aktiviteter.

Trots att vi här i landet i mer än 30
år har fört — som jag vill kalla det —
en högsysselsättningspolitik och även
under samma tid har upplevt en människovårdande
arbetsmarknadspolitik
blir många människor drabbade av det
omilda öde som jag nu talar om. Det
är därför mycket glädjande att det för
det nya budgetåret föreslås ökade resurser
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vad gäller speciellt Värmlands svåra
belägenhet bör man inte råka i panik.
Låt oss se lägets verkliga allvar och
med enade ansträngningar, med lugn
och sans ta oss an svårigheterna! Det
tror jag gagnar det hela bäst.

Inrikesministern anger i sitt svar en
hel del åtgärder som jag inte behöver
räkna upp. De är mycket glädjande. Jag

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

tror dock att det måste till flera speciella
åtgärder för att hjälpa de många
strukturrationaliseringsoffren i den
landsdel som min fråga berör.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för det svar jag har fått
tillsammans med herr Mossberg, .lag
skall fatta mig kort; mina röstresurser
är i dag inte de allra bästa.

Jag kan instämma i vad herr Mossberg
nyss har anfört, men det problem
jag har tagit upp —- Gefas nedläggning
i Nykroppa — ligger mig så oändligt
nära att jag har velat behandla det för
sig.

Inrikesministern framhåller att man
har möjlighet att föra över vissa statliga
industribeställningar till Gefa. Det
är bra att så sker, eftersom man därigenom
kan förlänga tidsfristen för
kvinnorna där uppe — i varje fall ett
hundratal —• innan de ställs helt utan
arbete.

Ett samhälle av Nykroppas struktur
kommer att drabbas oerhört hårt av
den nedläggning det nu är fråga om.
Dess 2 000 invånare har bara en tung
industri på järnsidan av Uddeholm, och
det finns inga chanser att bereda kvinnor
arbete. Möjligheterna för kommunen
att skapa ersättningsindustrier är
praktiskt taget obefintliga. Det är därför
nödvändigt att statsmakterna gör
allt för att åstadkomma nya arbetstillfällen
för dem som ställs utan sysselsättning.
De östvärmländska problemen
bör på alla sätt följas. Vi har under den
senaste tiden sett både arbetare och
tjänstemän i dessa bygder undan för
undan drabbas av Uddeholms nedläggningar
på alla områden.

Jag är tacksam för svaret men önskar
att inrikesministern i vanlig ordning
har Värmland i åtanke för nya möjligheter
till lokalisering.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. anteckning i kyrkobok
om sinnesslöhet eller
sinnessjukdom

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, lierr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Ullsten bär frågat
mig vilka åtgärder jag avser att vidtaga
med anledning av uppgiften att ett stort
antal personer är upptagna i folkbokföringen
som sinnesslöa eller sinnessjuka
med därmed sammanhängande
äktenskapshinder, trots att de av allt
att döma är fullt friska och generellt
äktenskapshinder på grund av tidigare
mentala besvär inte längre föreligger.

De förhållanden som här påpekas
måste självfallet betecknas som otillfredsställande.
Centrala folkbokföringsocli
uppbördsnämnden, som svarar för
tillsynen över kyrkobokföringen, har
sin uppmärksamhet riktad på problemet.
Givetvis skall förhållandena rättas
till.

Vidare anförde:

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Enligt en undersökning
som tidningen Expressen gjort genom
att ringa runt till samtliga pastorsexpeditioner
i landet har det visat sig att
inte mindre än 60 811 personer står antecknade
som sinnesslöa eller sinnessjuka
i våra kyrkoböcker. Det är ungefär
0,8 procent av befolkningén eller
cirka 40 000 flera än vad som enligt
uppskattning av den tidigare medicinalstyrelsen
motsvarar verkligheten.
I själva verket är det alltså 40 000 friska
människor som står antecknade.

Denna uppgift publicerades bara två
—tre dagar innan centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden utfärdade
sina nya instruktioner — den nämnd
som socialministern säger har sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga. De
nya instruktionerna var i stort sett identiska
med de gamla.

20 Nr 4 Torsdagen den 25 januäri 1968

Svar på fråga ang. anteckning i kyrkobok om sinnesslöhet eller sinnessjukdom

För de flesta människor innebär dessa
anteckningar ingenting, eftersom de
aldrig aktualiseras. Men för många kan
de få ganska tragiska följder. Detta är
vad som kan hända.

En ung man drabbas av överansträngning
under sin studietid. Hans
tillstånd är tillräckligt allvarligt för att
det skall krävas sjukhusvård. Han tas
in på ett mentalsjukhus, vars läkare enligt
de tidigare instruktionerna anmälde
intagningen till pastorsämbetet. Där
gjordes anteckningen SSJ — sinnessjuk
—- i kyrkoboken och i personakten. Efter
några veckor skrivs patienten ut, i
stort sett fri från besvär, men eftersom
han inte är helt symtomfri står anteckningen
kvar i kyrkoboken. Så småningom
blir han helt frisk. Han återupptar
sina studier, tar sin examen, får en
ansvarsfull befattning i förvaltningen
eller på annat håll och hela sjukhusvistelsen
glöms bort. Men så kommer den
obehagliga överraskningen när han
skall ta ut lysning. Då möts han nämligen
av beskedet att kyrkoboken innehåller
en uppgift om att han är sinnessjuk
och att han inte kan få något äktenskapsintyg
innan han visat ett friskintyg.
Det kan vara en okomplicerad
sak att ordna detta, men det är lätt att
förstå att det för ett ungt par måste innebära
en allvarlig psykisk chock att få
en sådan upplysning utan att vara förberedd
på den.

Denna situation har också lett till att
Kungl. Maj:t har dragit in bestämmelserna
om att anteckning måste göras
vid intagningen — man menar väl att i
den mån det anses föreligga äktenskapshinder
kan uppgift härom lämnas på
annat sätt. De gamla anteckningarna,
alla de 60 000 anteckningar som finns i
kyrkoböckerna, skall emellertid stå
kvar. Man måste fråga sig varför. De är
inaktuella, de fyller ingen praktisk uppgift,
de drabbar ganska godtyckligt eftersom
praxis varit varierande under
en lång tid. Framför allt står de i bjärt
kontrast till en modern och human syn

på mentalsjukvårdsproblemen, och därför
borde de försvinna.

Om en person har en så grav psykisk
störning att det är motiverat att införa
äktenskapshinder, är han i regel redan
omhändertagen och känd av samhället;
då behövs inte anteckningen. För
övrigt är anteckningen i praktiskt taget
samtliga fall felaktig och måste rättas
till genom en tidsödande, psykiskt påfrestande
och onödig läkarundersökning.

Jag kan inte se något skäl till att anteckningarna
skall finnas kvar. I den
män socialministerns svar att förhållandena
skall rättas till innebär att anteckningarna
skall strykas omedelbart och
utan onödigt dröjsmål, har jag fått ett
tillfredsställande svar. Om det däremot
innebär någonting annat har jag fått
ett mycket otillfredsställande svar.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Det problem som herr
Ullsten har tagit upp berör flera departements
verksamhetsområden. Det
gäller delvis mycket komplicerade
spörsmål, som det inte är möjligt att i
detalj belysa inom den tid som står till
förfogande för en enkel fråga. Jag skall
emellertid ta upp några punkter.

Herr Ullsten gick igenom frågan på
sitt sätt. Man skall emellertid komma
ihåg att sinnessjukdom och sinnesslöhet
enligt giftermålsbalken utgör äktenskapshinder.
Den som är sinnessjuk
eller sinnesslö får inte ingå äktenskap
utan tillstånd av socialstyrelsen. På
grundval av framlagda betänkanden
och nordiska departementsöverläggningar
förbereds för närvarande inom
justitiedepartementet förslag till vissa
ändringar i giftermålsbalken. Dessa förslag
berör bl. a. giftermålsbalkens bestämmelser
om medicinska äktenskapshinder.
Enligt vad jag inhämtat bedrivs
arbetet efter följande riktlinjer.

Bestämmelserna om äktenskapshinder
för den som är sinnessjuk eller sin -

Torsdagen den 25 januari 1968 Nr 4

Svar på fråga ang. anteckning i kyrkobok om sinnesslöhet eller sinnessjukdom

nesslö skall i princip stå kvar men med
en modernare utformning. Kommittéförslagen
om en utvidgning av hindret
till allvarliga former av psykopati följs
inte. De nuvarande bestämmelserna om
äktenskapshinder vid epilepsi och vid
venerisk sjukdom i smittsamt skede
skall upphävas. Avsikten är att lagförslagen
skall remitteras till lagrådet under
våren 1968.

Det kan tilläggas att det råder så gott
som fullständig nordisk enhet i dessa
frågor. Jag har velat framhålla detta
inledningsvis och som en väsentlig bakgrund.
Låt mig så, herr talman, göra
ett tillägg.

Fram till den 1 januari 1967 ålåg det
överläkare vid mentalsjukhus och likaså
föreståndare för särskola eller
vårdsanstalt för psykiskt efterblivna att
göra anmälan till pastorsämbetet i fråga
om sinnessjukdom eller sinnesslöhet.
Jag vill i detta sammanhang understryka,
att anmälan om sinnessjukdom
inte fick göras förrän det till fullo utrönts
att patienten var sinnessjuk. När
det gäller överläkare med anmälningsskyldigheten
förbunden med åläggandet
att ge pastorsämbetet besked om huruvida
patienten var fri från symtom
när vederbörande utskrevs från sjukhuset.

1 samband med att den nya lagstiftningen
genomfördes på mentalsjukvårdens
område upphävdes de bestämmelser
om anmälningsskyldighet, som jag
nu i korthet har redogjort för. Enligt
övergångsbestämmelserna kvarstod
dock skyldigheten att anmäla när eu
patient, som tidigare anmälts som sinnessjuk
eller sinnesslö, var symtomfri
vid utskrivningen. Att denna övergångsbestämmelse
var nödvändig sammanhänger
med att det vid denna tidpunkt
alltjämt enligt folkbokföringsförordningen
och enligt kyrkobokföringskungörelsen
ålåg prästen i församlingen att
i kyrkoböckerna anteckna den som var
sinnessjuk eller sinnesslö.

I praktiken lär det för övrigt sällan

ha förekommit, i varje fall under senare
år, att någon sådan anteckning gjorts
annat än efter anmälan från läkare eller
vårdföreståndare. Skyldigheten att
göra anteckning var dock i princip inte
knuten till en sådan anmälan.

Enligt de nya regler för folkbokföringen,
som antogs av föregående års
riksdag och som tillämpats från den 1
januari i år, finns det inte längre någon
i författning bestämd skyldighet för
prästen i församlingen att göra anteckningar
om förekomsten av sinnessjukdom
eller sinnesslöhet. Vad som närmare
skall antecknas i kyrkoböckerna och
andra register avgörs av centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden,
CFU. Hur man definitivt skall lösa frågan
får bli föremål för fortsatta överväganden,
och jag har givit ett klart
besked på den punkten till herr Ullsten.

Jag vill slutligen, herr talman, göra
det tillägget, att det av herr Ullstens
fråga framgår, att han närmast avsett
att anteckningarna skall strykas för
personer, som numera är fullt friska.
En annan lösning vore att gå ett steg
längre än herr Ullsten önskar och undersöka,
om det är möjligt att stryka
samtliga anteckningar om sinnessjukdom
och sinnesslöhet i kyrkoböckerna.
Denna fråga kräver emellertid särskilda
överväganden, och jag skall inte diskutera
den i detta sammanhang.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Nej, jag menar inte att
man skulle begränsa strykningarna till
sådana antecknade, som man förutsätter
är helt friska. En sådan åtgärd tror jag
dessutom skulle vara ganska svår att
genomföra, eftersom man då ändå tvingas
göra en undersökning. Det enda sättet
att lösa detta problem är att stryka
anteckningarna helt och hållet eller att
inte fästa något avseende vid dem.

Socialministerns uttalande i svaret
att förhållandena skall rättas till har
ju ingen faktisk innebörd annat än om

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. utskriften av recept och remisser från läkare

socialministern instämmer i att dessa
anteckningar inte längre fyller någon
vettig uppgift utan kan strykas. Om man
inte stryker dem, rättar man nämligen
inte till förhållandet utan detta kvarstår
då för de personer, beträffande vilka
dessa anteckningar gjorts.

Samtidigt som en rad kommittéer
och statliga utredningar, som varit inne
på denna fråga, inte vågat föreslå
att anteckningsskyldigheten skall upphöra
utan endast har velat göra modifikationer
i denna, såsom att den skall
gälla bara i mentalt hänseende gravt
störda, har dessutom Kungl. Maj:t själv
föregripit lagstiftningen genom att upphäva
den aktuella kungörelsen och helt
avskaffa anteckningsskyldigheten.

Man kan säga att det för kommitténs
del var logiskt att inte kräva att de gamlä
anteckningarna skulle strykas, eftersom
det ansågs att de behövdes. Men
då är det knappast logiskt av Kungl.
Maj :t att för det första föreslå att några
nya inte skall antecknas och för det
andra att de gamla anteckningarna skall
vara kvar, med den restverkan de tidigare
haft.

Hela systemet blir då mycket godtyckligt.
Den statliga kommitté som
sysslat med frågan om fysiskt äktenskapshinder
har förklarat, att anteckningarna
i icke ringa omfattning har
tillkommit på otillräckliga grunder. Det
är alltså en godtycklighet. En annan
är att praxis har varierat. Den ene läkaren
har antecknat en person med äktenskapshinder,
den andre har inte
gjort det. Det har varierat från tid till
annan. Och nu får vi den verkliga godtyckligheten
genom att personer som
togs in innan anteckningsskyldigheten
upphörde kan bli antecknade, medan
de som kommer in efteråt inte blir det.

Såvitt jag förstår finns det ingen annan
möjlighet att rätta till dessa förhållanden
än att stryka de gamla anteckningarna.
Det finns desto större skäl
att göra det som de inte fyller någon
som helst praktisk uppgift men kan

drabba den enskilde mycket hårt och
på ett orimligt sätt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. utskriften av recept
och remisser från läkare

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Nihlfors har frågat,
om jag vill medverka till att sådana bestämmelser
utfärdas, att recept och remisser
från läkare utskrivs på maskin
eller textas för hand för att undvika att
allvarliga missförstånd uppstår.

Vad beträffar remisserna föreskrivs i
allmänna läkarinstruktionen, att varje
läkare vid utfärdande av intyg eller utlåtande
skall iaktta synnerlig omsorg
och samvetsgrannhet samt ställa sig till
efterrättelse de anvisningar, som medicinalstyrelsen
—■ numera socialstyrelsen
— meddelar. I ett cirkulär den 1
juni 1964 har medicinalstyrelsen lämnat
anvisningar om hur läkarintyg skall
skrivas. I cirkuläret föreskrivs att, om
ett läkarintyg skrivs för hand, skall stilen
göras så tydlig, att den utan svårighet
kan läsas.

I medicinalstyrelsens receptkungörelse
sägs bl.a., att recept skall avfattas tydligt
och utan sådana förkortningar eller
ändringar som kan föranleda tveksamhet
rörande dess rätta tolkning. Apotekspersonalen
är skyldig att begära förtydligande
eller rättelse från receptutfärdaren
om ett recept är otydligt. Varje
recept kontrolleras rutinmässigt av
minst två personer på apoteket innan
medicinen lämnas ut. För kraftigt verkande
läkemedel finns en fastställd
maximaldos, och apoteket skall särskilt
kontrollera att denna dos inte överskrids.

Årligen utfärdas här i landet ungefär
35 miljoner recept. Under de senaste
tre åren har medicinalstyrelsens disci -

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. utskriften av recept och remisser från läkare

plinnämnd enligt vad som upplysts behandlat
sammanlagt fem fall i vilka
läkare utfärdat svårläsliga recept. Endast
i ett av dessa fall har en felexpediering
skett, dock utan att patienten fått någon
skada. I de andra fallen har felexpediering
undvikits, men läkaren har tilldelats
varning och i ett fall uppmanats
att i fortsättningen skriva sina recept
på maskin.

Ett krav på att läkarna alltid skall
använda maskinskrift vid utfärdandet
av recept torde inte vara praktiskt genomförbart.
Det är inte heller troligt
att en generell föreskrift om att recept
skall textas skulle medföra ökad säkerhet.

Jag anser det angeläget, att socialstyrelsen
även i fortsättningen uppmärksamt
följer utvecklingen på området
och vidtar de åtgärder som kan anses
påkallade.

Vidare anförde:

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag ställde min fråga till
socialministern för en tid sedan, därför
att det i pressen hade förekommit skildringar
av hur en läkare i Norrland hade
kritiserat en viss myndighet för att den
inte ville utfärda en lokal bestämmelse
om att läkarrecept och läkarremisser
borde vara utskrivna på maskin för att
undvika misstolkningar. Nu framgår det
av socialministerns svar för vilket jag
tackar, att det finns av medicinalstyrelsen,
numera socialstyrelsen, utfärdade
bestämmelser som stadgar att recepten
skall skrivas på läsligt sätt. Tydligen är
det så, att bestämmelsernas efterlevnad
klickar, kanske inte överallt men förmodligen
ganska ofta.

Att döma av bestämmelserna rörande
kontroll av handstilens läsbarhet utgår
ifrågavarande myndighet från att det
även i fortsättningen kommer att förekomma
svårläst handstil på recept från
läkare. Trots vad socialministern sagt
i sitt svar måste jag därför vidhålla
att jag finner rådande ordning otill -

fredsställande. Det är helt enkelt för riskabelt
att tillåta att recept och remisser
skrivs ut för hand. Man måste ju ha en
omfattande kontrollapparat, med en
mängd personer inkopplade, för att tolka
recepten, så att det inte uppstår några
fel. — Det är glädjande att disciplinnämnden
inte haft så många fall att
redovisa. Men jag skulle tro att ganska
många missöden kunnat undvikas genom
att kontrollen har varit så ingående.

Då inställer sig frågan: Är det rationellt
att ha så många människor sysselsatta
för att tolka läkarrecept och läkarremisser?
Socialministern sade att det
årligen här i landet utfärdas ungefär 35
miljoner recept. Om alla dessa skall
kontrolleras noggrant, så att det inte
kan bli några missuppfattningar på
grund av svårläst handstil, blir det enligt
min mening en orimlig tidsåtgång.
Och hela denna apparat måste till bara
därför att man — som socialministern
säger — inte anser det vara praktiskt
genomförbart att kräva att läkarna alltid
skall använda maskinskrift vid utfärdandet
av recept.

Jag ställer helt enkelt den kompletterande
frågan: Varför är det inte praktiskt
genomförbart att kräva utskrivning
på maskin? Det finns ju på olika
områden så många bestämmelser som
förutsätter insatser av olika slag från
medborgarnas sida. Varför skulle det då
inte kunna krävas att läkarna skall använda
maskinskrift på recept och remisser?
Läkarna har ju en mycket viktig
uppgift i samhället, och om de skriver
med slarvig handstil kan följden
rent av bli döden för en patient. Och
om någon läkare är obildbar i fråga
om maskinskrivning kan väl läkarens
biträden — sköterskor och andra —
hjälpa till.

Jag vill också fråga varför inte en
föreskrift om att recept skall textas
skulle kunna medföra ökad säkerhet.
All textad skrift är ju tydligare än skrivstil.

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. ålderspensionen till försäkrade i tunga och hälsovådliga yrken

Herr talman! Vi kan inte bara vänta
på att något fasansfullt skall inträffa.
Jag anser det inte acceptabelt att endast
— som socialministern sade i slutet
av svaret — låta socialstyrelsen uppmärksamt
följa utvecklingen på området
och vidtaga de åtgärder som kan anses
påkallade. På det sättet gör man ju alltid.
Nej, situationen är så allvarlig att
det är påkallat med skärpta åtgärder för
att se till att skriften på recept och remisser
är läsbar.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Kontrollen av recepten
avser inte bara handstilens tydlighet
utan även receptens rent medicinska
innehåll — dosering etc. Det är utomordentligt
viktigt att en noggrann kontroll
härvidlag sker på apoteken, såsom
jag redogjort för i mitt svar.

Låt mig tillägga att åtskilliga läkare
redan skriver sina recept på maskin
men att det stora flertalet alltjämt skriver
för hand. Eftersom allt bör göras för
att öka säkerheten vid läkemedelshanteringen
är en övergång till maskinskrivna
recept önskvärd — det har jag klart
sagt. Det är uppenbarligen en säkerhetsfråga
av vikt att läkarnas recept och remisser
är skrivna på sådant sätt, att
varje möjlighet till feltolkning utesluts.

Såsom framgått av mitt svar har denna
säkerhetsfråga sedan länge uppmärksammats
av de ansvariga myndigheterna,
som har utfärdat åtskilliga föreskrifter
i ämnet. Jag har också redogjort
för detta. Otydligt skrivna recept innebär
— det vill jag också understryka —
betydande merarbete för apotekspersonalen.
Det är även av denna orsak angeläget
att läkarna bemödar sig om att
följa de föreskrifter i detta avseende
som finns i receptkungörelsen. Att direkt
ålägga en läkare att texta eller
skriva på maskin är dock enligt min
mening i detta läge att gå ett steg för
långt. Det är ju inte säkert att det textade
receptet a priori blir tydligare.

Man har emellertid uppmärksamheten
riktad på frågan. Socialstyrelsen — tidigare
medicinalstyrelsen — har under
lång tid varit medveten om angelägenheten
av att läkarna verkligen observerar
detta problem. Jag har, herr talman,
så tydligt understrukit detta i mitt
svar, att det — låt mig hoppas det —
i sig självt bör vara en appell i den debatt
vi nu för.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Socialministerns senaste
inlägg gav ett bättre uttryck för vad jag
ville åstadkomma med min fråga. Han
gick nu in på det jag berörde, nämligen
den tidsspillan och den föga rationella
ordning som är för handen då man
måste sätta till arbetskraft för att läsa
dessa handskrivna recept. Jag finner
det mycket värdefullt att denna aspekt
också kom fram.

Den investering som läkarna till äventyrs
måste göra för att skaffa skrivmaskiner
tas igen på apoteken genom
den tidsvinst man där gör då man inte
behöver använda så mycken arbetskraft
för att tolka recepten.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. ålderspensionen till

försäkrade i tunga och hälsovådliga
yrken

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Åkerlind har frågat,
om jag är beredd medverka till
ändring av lagen om allmän försäkring
så att försäkringstagare i tunga och
hälsovådliga yrken kan erhålla full pension
redan före 67 års ålder.

Spörsmålet om en differentiering av
pensionsåldern inom den allmänna försäkringen
behandlades av 1958 års socialförsäkringskommitté.
I sitt år 1961

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

25''

Svar pa fråga ang. ålderspensionen till försäkrade i tunga och hälsovådliga yrken

avlämnade betänkande fann kommittén
att övertygande skäl talade mot en sådan
differentiering. Vid införandet av lagen
om allmän försäkring anslöt sig riksdagen
till denna mening. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande uttalade därvid
andra lagutskottet bl. a., att frågan
borde lösas utanför den allmänna pensioneringens
ram och att avtalsvägen
syntes utgöra den lämpligaste lösningen.
Därefter bär frågan vid skilda tillfällen
varit föremål för riksdagens prövning
i anslutning till motionsyrkanden,
senast vid 1967 års riksdag. Riksdagen
har därvid intagit samma ståndpunkt.
Jag delar den uppfattning som kommit
till uttryck i riksdagens ställningstaganden.

Vidare anförde:

Herr ÅKERLIND (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
socialministern för svaret.

I vårt högrationaliserade samhälle
krävs det att varje arbetare skall kunna
följa med i arbetstakten, men många
äldre orkar inte det hur gärna de än
vill. De är helt enkelt utslitna. En
skogsarbetare som närmar sig pensionsåldern
kan inte fullgöra samma
arbetsinsats som 20—25 år tidigare.
Samma problem kan uppstå för gruvarbetare,
byggnadsgrovarbetare, stuveriarbetare
och många andra.

De människor som arbetar i tunga
yrken har ofta en lägre lön än löntagarna
i genomsnitt. De blir på grund
av sin låga lön ytterligare drabbade
genom att de får lägre ATP och lägre
ersättning vid sjukdom. De får dessutom
inte sällan mindre semesterersättning
och kortare semester än grupper
med tungt och ansvarsfullt arbete inom
intellektuella yrken.

Man talar ibland om utsugning. Det
måste konstateras, att är det några som
blir utsugna i vårt samhälle så är det
arbetare i tunga yrken. Möjligheten för
dem att få full ålderspension redan

före 67 års ålder är en viktig trvgghetsfråga.

Jag är, herr talman, medveten om att
svårigheterna att rättvist differentiera
pensionsåldern är mycket stora. Det är
möjligt att detta inte kan genomföras
lagstiftningsvägen, men jag är inte
övertygad om att det verkligen är
omöjligt.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag vill gärna understryka
att det finns många tunga och
för människorna krävande yrken och
att stora svårigheter kan uppstå för enskilda
människor i dessa yrken då de
kommer upp i åren — det problemet
känner vi väl till.

Jag har emellertid svarat på en fråga
av herr Åkerlind om en ändring av
lagen om allmän försäkring så att försäkringstagare
i tunga och hälsovådliga
yrken kan erhålla full pension redare
före 67 års ålder. Frågan om att lagstiftningsvägen
införa regler om lägre
pensionsålder för vissa grupper reser''
onekligen många problem. Jag har
framhållit att socialförsäkringskommittén
på sin tid fann att det inte var
möjligt att genomföra en rättvis värdering
och indelning i grupper, bl. a. därför
att yrken byter karaktär och människor
byter yrken många gånger under
sin levnad. Sannolikt kommer de att
göra det i ännu större utsträckning i
framtiden. Det är inte heller ovanligt
att en arbetstagare i högre ålder övergår
från tyngre till lättare arbete inom
eller utom yrket.

De varierande förhållandena inom
näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd
före 67 år utöver det, som
i vissa fall kan erhållas genom förtidspensionering
eller genom anordningen
med förtida pensionsuttag, föreligger
inte bara för de i detta sammanhang
aktualiserade grupperna utan också för
andra grupper anställda. I sådana fall
erfordras en kompletterande försörj -

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. statens järnvägars pendeltrafik inom stockholmsområdet

ning för att fylla ut luckor mellan den
generella pensionsåldern och den lägre
avgångsålder som tillämpas eller aktualiseras
inom vissa företag och yrken.

Detta behov är svårt att på ett godtagbart
sätt tillgodose inom den allmänna
pensioneringens ram. Det skulle
bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande
mer individuell kontroll avgöra
vilka arbetstagare som under sin
aktiva tid fullgjort arbetsinsatser inom
yrken med lägre pensionsålder i sådan
omfattning, att rätten till den lägre
pensionsåldern vore intjänad. Om för
vissa grupper skall gälla förmånligare
pensionsbestämmelser än för övriga
grupper torde en särskild finansiering
av de bättre pensionerna krävas. En
sådan kan inte ordnas inom ramen för
folkpensioneringen och svårligen inom
ramen för tilläggspensioneringen.

Jag har med dessa ord, herr talman,
velat peka på att detta inte är någon
lätt fråga. Den har också varit aktualiserad
och diskuterad under lång tid
inom fackföreningsrörelsen. Jag vill erinra
herr Åkerlind om att den var uppe
på LO:s senaste kongress 1966. Kongressen
uttalade då den meningen, att man
i första hand bör försöka lösa frågan
avtalsvägen. Detta är vad riksdagen
tidigare har uttalat, och jag har velat
iunderstryka detta i mitt svar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. statens järnvägars
pendeltrafik inom stockholmsområdet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Wiklund i Stockholm
har frågat mig, om jag anser SJ:s
nuvarande spårsystem med endast ett
spårpar mellan Centralstationen och
Årstabrons södra landfäste i Stockholm

dimensionerat för att i full utsträckning,
t. ex. vid rusningstid, tillåta förutom
gods- och fj ärrtrafik även den
pendeltrafik varom principöverenskommelse
träffats år 1964. Vidare har
herr Wiklund frågat när pendeltrafiken
kommer att börja.

Dubbelspåret mellan Stockholm C
och Årstabrons södra landfäste har enligt
de uppgifter jag inhämtat kapacitet
för både fjärrtåg och pendeltåg under
alla normala trafik- och driftförhållanden.
Häri inräknar jag även pendeltrafiken
under rusningstid eftersom SJ:s
godståg har sina trafiktoppar vid andra
tider. Varken för SJ :s trafik eller för
den kommande pendeltrafiken förutses
något behov av ytterligare spår inom
överskådlig tid. Det antal lokaltåg som
SJ :s entreprenadåtagande omfattar enligt
överenskommelsen med KSL bedöms
som fullt tillräckligt för att ombesörja
pendeltrafiken på ett tillfredsställande
sätt.

Pendeltrafiken startar den 12 maj
1968 på sträckan Kungsängen—Södertälje
och i maj 1970 på sträckorna
Kungsängen—Västerhaninge och Märsta—Södertälje.

Vidare anförde:

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Såsom infödd stockholmare,
uppvuxen här i Gamla stan, har
jag funnit det naturligt att intressera
mig speciellt för förhållandena i stockholmsregionen.
Alldeles särskilt är detta
fallet med frågor som rör holmarna
i stadens centrum.

Jag ber nu först att få tacka statsrådet
för svaret på mina frågor.

Principöverenskommelsen 1964 om
att statens järnvägar skulle som entreprenör
åt trafikföretaget SL integrera
sitt spårsystem vid Centralen i Stockholm
med storstockholmsregionens övriga
trafik för att skapa förutsättningar
för pendeltrafik Märsta—Södertälje respektive
Kungsängen—Västerhaninge

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

Svar pa fråga ang. obehörig trafikdirigering i samband med snöröjning m. m.

var ju mycket glädjande för invånarna
i denna region.

Staden har också tagit konsekvenserna
genom ändrade arrangemang för
trafikleder i anslutning till SJ:s spårområde
norr om Centralstationen. De
genomgående spåren i detta områdes
norra del har därigenom kunnat utökas
från tre till sex. Ett spårpar har därigenom
helt kunnat reserveras för pendeltrafiken
och ett för fj ärrtrafiken.
Norr om Centralen kan pendeltrafiken
alltså försiggå oberoende av fjärrtrafiken.

.lag besitter givetvis inte någon sakkunskap
på järnvägstrafikens område,
men jag vill påpeka att allmänheten i
Stockholm nog har undrat om spårutrymmet
söderut verkligen är tillräckligt
för den beslutade pendeltrafiken.
Man skall ju där använda ett enda spårpar
för både pendel-, fjärr- och godstrafiken.

Det förefaller mig mot bakgrund av
statsrådets svar som om utbyggnaden
norrut varit onödig. Eller också är anledningen
till olikheterna i utbyggnaden
att det föreligger så stora skillnader
i trafikintensitet norrut respektive
söderut, att man räknar med att kunna
klara pendeltrafiken söderut utan en
utbyggnad av spårområdet motsvarande
den som gjorts norrut.

Man får nu hoppas att det verkligen
kommer att bli möjligt att fullt ut klara
pendeltrafiken, eftersom det är stora
intressen som i detta sammanhang står
på spel. Att bygga ut spårområdet söderut
skulle ju också vara ett ytterst
känsligt företag. Jag skulle föreställa
mig att det därvid kunde bli nödvändigt
att lägga spåren ungefär så, att de
kom att gå rakt genom Riddarliolmskyrkans
kor. — Det är väl ingen som
egentligen överväger denna möjlighet.

Efter det besked som herr statsrådet
nu givit undrar jag hur det blir
med trafikintensiteten på de båda
pendlarna? Med vilken tågtäthet avser
man att bedriva trafiken söderut? Jag

har hört sägas att det vid rusningstid
skulle komma att röra sig om 40 tåg
per timme. Det förefaller i varje fall
en lekman i trafikfrågor inte vara
praktiskt möjligt med en sådan tågtäthet
söder om Centralen. Men herr
statsrådet har ju givit ett klart besked
att det skall gå att klara detta, och då
undrar jag bara åter, om man kanske
har byggt ut spårområdet norrut i
onödan?

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Situationen när det gäller
trafiken norrut är inte direkt jämförbar
med trafiksituationen söderut.
Norrut, mot Hagalund, är det nämligen
bl. a. persontrafikbangårdarna som nödvändiggör
en större kapacitet i den riktningen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på fråga ang. obehörig trafikdirigering
i samband med snöröjning m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Norrby har frågat
mig, om jag uppmärksammat att obehörig
trafikdirigering ofta förekommer
t. ex. i samband med snöröjning och
takskottning och vilka trafiksäkerhetsbefrämjande
åtgärder detta kan föranleda.

Det är en i allmänna ordningsstadgan
fastställd skyldighet att från tak,
rännor och dylikt avlägsna snö och is
som genom ras kan vålla olycksfall för
vägtrafikanterna. Snöröjning och undanskaffande
av snö och is från gator
och andra allmänna platser är också
föreskriven. Det är uppenbart att när
sådana åtgärder vidtas det ofta för att
förebygga olyckor måste vara påkallat

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

Svar på fråga ang. obehörig trafikdirigering i samband med snöröjning m. m.

att placera ut en eller flera personer
med uppgift att varna trafikanterna
eller att hänvisa dem tillfälligt till en
mer framkomlig väg. Sådana vakter har
inga befogenheter i den meningen att
det skulle vara straffbart att inte lyda
anvisningarna, men därmed är inte på
något sätt sagt att sådana anvisningar
är obehöriga. Det ligger i allmänhet i
trafikanternas eget intresse att följa
dem, och i vissa fall kan det säkerligen
anses vårdslöst av en trafikant om han
åsidosätter dem, vilket kan ha betydelse
både när det gäller ansvar och skadestånd.

Jag anser för min del afl det inte
minst med hänsyn till trafiksäkerheten
är angeläget att denna form av varning
till trafikanterna förekommer.

Vidare anförde

Herr NORRBY (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern
för svaret på min fråga,
som jag framställde efter att ha blivit
utsatt för vad jag kallar obehörig trafikdirigering.
I det fallet var omständigheterna
betydligt allvarligare än i de
fall som tydligen har föresvävat kommunikationsministern.
Jag blev nämligen
anmodad att köra på fel sida om en
trafikdelare, och om det med anledning
härav hade inträffat en olycka, så hade
jag enligt polisens uppgifter blivit ansvarig
för den.

Snöröjning är självfallet nödvändig,
inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt,
och för att öka trafiksäkerheten har
man också på senare år förbättrat snöröjningsmaskinerna
och använder nu i
stor utsträckning bl. a. maskiner med
roterande varningsljus. Man måste givetvis
göra en avvägning mellan olika
trafiksäkerhetsfaktorer, så att man får
en optimal säkerhet.

Takskottning är ju ett i ordets egentliga
bemärkelse överhängande problem
så här års, men jag vill inte påstå att
det är någon fara på taket, Snarare är

det trafiken nere på gatan jag här vilt
uppmärksamma. Som alla känner till
brukar det vid takskottning och även
vid annan snöröjning utposteras vakter,
som för att fullgöra sin uppgift
ibland måste utföra vad jag kallat obehörig
trafikdirigering. Trafikanterna
behöver visserligen inte rätta sig efter
vakternas anvisningar — det har också
kommunikationsministern påpekat —
men jag tror ändå att de flesta gör det
av ren självbevarelsedrift. Det råder
ingen tvekan om att vakterna är nödvändiga.
Men inte desto mindre torde
deras verksamhet i vissa fall snudda
vid olaglig dirigering.

Vakten själv blir också utsatt för
trafikfara när han står ute i körbanan.
Som framgår av svaret är även hans
ansvarsställning ganska oklar. Ur arbetarskyddssynpunkt
vore det angeläget
att utrusta honom med exempelvis
varningsväst av samma typ som vägförvaltningens
personal använder vid
arbete på trafikerade vägar. Likaså
skulle säkert skyddshjälm vara mycket
bra. Och om nu dessa vakter — naturligtvis
efter särskilt beslut — får rätt
att dirigera trafiken, måste det givetvis
utarbetas lämpliga instruktioner och
kurser härför.

Även avspärrningarna för gång- och
körbanor är ofta provisoriska. De borde
utgöras av ordentliga bockar försedda
med blinkande varningsljus och
förbudsskyltar av fastställd typ och
vägmärkeskaraktär.

Man kan också tänka sig att stadgaskyldighet
att anmäla förestående takskottningsarbeten
till polisen. Auktorisation
av takskottningsentreprenören
är också en åtgärd, som sannolikt har
stöd av både arbetstagare och arbetsgivare.

Som kommunikationsministern framhållit
har dessa problem tagits upp i allmänna
ordningsstadgan, men t. ex. i
den lokala ordningsstadgan för Stockholm
har allmänna ordningsstadgan
byggts på med föreskrifter om att man

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

Svar på fråga ang. obehörig trafikdirigering i samband med snorojning m. m.

vid avlägsnande av snö och is från tak
vid allmän plats skall tillse att åtgärder
vidtages för att fara för person eller
egendom inte uppkommer samt att trafiken
på platsen inte onödigtvis störes.
Där förutsättes tydligen att någon form
av trafikdirigering skall förekomma.
Det är ju litet anmärkningsvärt.

Stockholms polisdistrikt skrev i februari
1967 till en berörd branschorganisation
om skyddsåtgärder vid snöskottning
från tak och erinrade om ordningsstadgans
innehåll. Man gav även
en del allmänna råd. Till och med polismyndigheten
har uppenbarligen förutsatt
en viss trafikdirigering, avspärrning
av körbana o. s. v., men polisen
lägger hela ansvaret på skottarlaget och
dess uppdragsgivare. Med hänsyn till
att takskottarna och vakterna ofta är
tillfällig arbetskraft utan särskilda kvalifikationer
framstår missförhållandena
som allvarliga. Givetvis måste man även
härvidlag iaktta vanliga krav på nykterhet
i trafiken.

Sammanfattningsvis vill jag säga att
denna verksamhet är nödvändig men
att det är uppenbart att den måste
regleras — samhället måste bekräfta
viss befogenhet för ifrågavarande personer
att på ett eller annat sätt ingripa
i trafiken. Jag förutsätter att kommunikationsministern
— eller låt mig i detta
sammanhang säga trafiksäkerhetsministern
— vill vidtaga snara åtgärder
för att rätta till de praktiska missförhållanden
som föreligger.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Herr talmannen meddelade, att herr
Karlsson i Olofström enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
från och med den 22 innevarande
januari tills vidare.

Herr Karlsson i Olofström beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen tills
vidare.

§ 11

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
proposition nr 14, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
och 20 § lagen den 13 november 1936
(nr 567) om domkapitel, m. m.

§ 12

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 266;
till konstitutionsutskottet motionerna
nr 267—270;

till statsutskottet motionerna nr 271—■
316;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 317—332;

till bankoutskottet motionerna nr
333—336;

till lagutskott motionerna nr 337 och
338;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 339;

till lagutskott motionerna nr 340—
348;

till statsutskottet motionen nr 349;
till lagutskott motionerna nr 350—
355;

till jordbruksutskottet motionerna nr
356—364; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 365—378.

§ 13

Anmäldes följande motioner:
nr 379, av herr Werbro, om avskaffande
av främlingslegionerna,

nr 380, av herr Hamrin i Jönköping,
om översyn av § 90 regeringsformen,
nr 381, av herr Rubin, angående
tjänstledighet för politiska förtroendeuppdrag,

nr 382, av fru Sundberg, angående de

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

kommunala landstingsrådens ställning i
kommunalrättsligt hänseende,

nr 383, av herrar Wedén och Ohlin,
angående utlandssvenskarnas rösträtt,
nr 384, av herr Werner m. fl., om
vidgad rätt för församling inom svenska
kyrkan att anslå medel till svensk sjömansvård
utomlands,

nr 385, av herr Werner m. fl., om
offentliggörande av handlingarna rörande
utlämningen av de haitiska flyktingarna
år 1946,

nr 386, av herr Gomér in. fl., om viss
ersättning till arrendatorer i anledning
av utvidgning av Prästtomta skjutfält,
nr 387, av herr Rimmerfors, angående
ökad möjlighet för studerande från
u-land att erhålla stipendium,
nr 388, av herr Antonsson in. fl., angående
cancerforskningen,

nr 389, av herr Berndtsson m. fl., om
gymnasial utbildning i Strömstad,

nr 390, av herr Björkman in. fl., om
statsbidrag till estniska folkskolor, Hillelskolan
in. in.,

nr 391, av fru Eriksson i Stockholm
och fru Thunvall, om viss utbildning av
läkarterapeuter,

nr 392, av herr Hedlund in. fl., angående
vissa skolfrågor,

nr 393, av herr Källstad och fru
Frsenkel, angående komplettering av
skolbetyg,

nr 394, av herr A1eländer in. fl., om
anslag för decentraliserad akademisk
undervisning i kristendomskunskap,
nr 395, av fru Nettelbrandt in. fl., om
komplettering av utbildningen av småskollärare,

nr 396, av herr Nordstrandh, om inrättande
av en tjänst som universitetslektor
i administrativ databehandling
vid Lunds universitet,

nr 397, av herr Nordstrandh, angående
användningen av vissa bidrag till
studieförbunden,

nr 398, av herr Skoglund m. fl., om
inrättande av en laboratur i gynekologisk
radioterapi vid Umeå universitet,
nr 399, av fru Sundberg in. fl., angående
undervisningen i miljövård,

nr 400, av herr Tobé m.fl., om höjning
av anslaget till Bidrag till hälsooch
sjukvård samt motionsverksamliet
för studerande,

nr 401, av herr Westberg in. fl., angående
yrkespedagogisk forskning och
utvecklingsverksamhet,

nr 402, av herr Adolfsson, om avslag
å Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Lånefonden för kommunala markförvärv,

nr 403, av herrar Anderson i Sundsvall
och Larsson i Umeå, angående statsbidraget
till kommunala familjedaghem,
nr 404, av herrar Antonsson och Dahlgren,
angående huvudmannaskapet för
ålderdomshem,

nr 405, av herr Antonsson m. fl., om
medgivande att igångsätta småhusbyggen
utöver bostadsbyggnadsplanen,
nr 406, av herrar Blomkvist och Odhe,
angående fördelningen av medlen för
bostadslån,

nr 407, av herr Bohman in. fl., angående
vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,

nr 408, av herr Börjesson i Glömininge,
om förbättringslån till vissa låginkomstgrupper,

nr 409, av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., om ökat företagsstöd till
sysselsättningssvaga områden i östra
Götaland,

nr 410, av fru Ekendalil m.fl., angående
grundbidragen för omskolning
in. in.,

nr 411, av herr Franzén i Motala
in. fl., om värdesäkring av driftsbidragen
för dag- och fritidshem,

nr 412, av herr Fridolfsson i Stockholm
m. fl., om statsbidrag till hjälpverksamhet
bland dövblinda,

nr 413, av herr Gustafsson i Skellefteå
in. fl., angående vissa beredskapsarbeten
i glesbygd,

nr 414, av herr Hamrin i Kalmar
m. fl., angående den förebyggande tandvården,

nr 415, av herr Hedlund m.fl., angående
bostadspolitiken,

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

nr 416, av herr Hermansson m. fl.,
om höjt statsanslag till folkpensioner,
nr 417, av fru Holmqvist m. fl., angående
grunderna för bidrag till kommunala
familjedaghem,

nr 418, av herrar Johansson i Växjö
och Gustausson i Alvesta, angående arbetsmarknadspolitiken,

nr 419, av herrar Kellgren och Lindkvist,
angående renoveringsarbetet i
Gamla stan i Stockholm,

nr 420, av fru Kristensson, om utbildningsbidrag
till ensamstående förälder
med minderåriga barn,

nr 421, av herr Krönmark, angående
lokaliseringsstödet till Gotland och
Öland m. in.,

nr 422, av fru Lindberg m. fl., om
utbildningsbidrag till person som ej
fyllt 20 år,

nr 423, av herr Lindkvist m. fl., om
viss utvidgning av rätten att erhålla
bosättningslån,

nr 424, av herr Martinsson m. fl., om
en ökad produktion av tvårumslägenheter,
m. m.,

nr 425, av herr Rubin, om avslag å
Kungl. Maj ds framställning om anslag
till Bidrag till politiska partier,

nr 426, av herrar Wedén och Hedlund,
om förstärkning av polisens resurser,

nr 427, av herr Wedén m. fl., angående
arbetsmarknadspolitiken,

nr 428, av herr Wedén m. fl., angående
bostadspolitiken,

nr 429, av herr Werner in. fl., angående
statsbidragen till kommunala familjedaghem,

nr 430, av herr Wiklund i Stockholm
in. fl., om grupplivförsäkring för handikappade
i hemarbete,

nr 431, av herr Antonsson m. fl., om
statligt stöd till visning av viss film,
nr 432, av herr Bohman m. fl., om ett
fristående reklamfinansierat televisionsbolag,
färg-TV, in. in.,

nr 433, av herr Carlshamre m. fl., om
ersättningstrafik vid nedläggning av
järnväg,

nr 434, av herr Gustafsson i Kårby

m. fl., om upprättande av regionala
transportförsörjningsplaner,

nr 435, av herrar Hedlund och Wedén,
om höjt anslag till vägunderhåll,

nr 436, av herr Hyltander in. fl., om
utbyggnad av Göta kanal inom Västergötland,

nr 437, av herr Josef son i Arrie m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds framställning
om anslag till Ersättning till trafikföretag
för drift av icke lönsamma busslinjer,

nr 438, av herr Josef son i Arrie m. fl.,
om en regional trafikservice,

nr 439, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Jonsson, angående folkpensionärs
avgift för installation av telefon,
nr 440, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
om samordning mellan statens järnvägars
zontaxa samt järnvägens och
postverkets busstaxor,

nr 441, av herrar Oskarson och Thylén,
angående den statliga trafikpolitiken,

nr 442, av herr Rubin, om distribution
av vissa radioprogram i utskrift
till kommunala bibliotek,

nr 443, av herr Thylén m. fl., angående
fyr- och båkavgifterna,

nr 444, av herr Wedén in. fl., om ett
fristående reklamfinansierat televisionsbolag,
färg-TV, m. m.,

nr 445, av herr Wedén in. fl., angående
trafiksäkerheten,

nr 446, av herr Andersson i Örebro
m. fl., om inrättande av en intendenttjänst
vid nationalfonoteket,

nr 447, av herr Andersson i Örebro
in. fl., om förstärkt stöd till vissa exportfrämjande
organ,

nr 448, av herrar Björkman och Fridolfsson
i Stockholm, om inrättande av
vissa ytterligare tjänster vid kungl. biblioteket,

nr 449, av herrar Björkman och
Wennerfors, om statsbidrag till Estniska
Sångarförbundet i Sverige,

nr 450, av herr Björkman m. fl., om
statsbidrag till vissa estniska sammanslutningar
i Sverige,

nr 451, av fru Gärde Widemar, om

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

höjning av anslaget till Nordiska kulturfonden,

nr 452, av herr Hammarsten in, fl.,
om visst statsbidrag till statens geologiska
undersökning,

nr 453, av herr Hamrin i Jönköping,
angående statens heraldiska nämnd,
nr 454, av herr Hamrin i Kalmar
m. fl., angående användningen av markfotogrammetri
inom kulturminnesvården,

nr 455, av herr Hedlund m. fl., om
.avveckling av dyrortsgrupperingen av
de statsanställdas löner,

nr 456, av fru Hörnlund m. fl., om
höjt statsbidrag till stadsteatrar och
därmed likställda teatrar,

nr 457, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, om höjning av anslaget till
Bidrag till nykterhetsorganisationer
m. m.,

nr 458, av fru Lewén-Eliasson
in. fl., angående konsumentupplysningen
m. in.,

nr 459, av herr Löfgren m. fl., i anledning
av Kungl. Majrts framställning om
.anslag till Patent- och registreringsverket:
Avlöningar,

nr 460, av herr Nordstrandh, angående
arbetsformerna vid de kungliga teatrarna,

nr 461, av herr Nordstrandh, om höjning
av statsbidraget till stadsteatrar
och därmed likställda teatrar,

nr 462, av herr Sjönell in. fl., om vissa
•exportfrämjande åtgärder,

nr 463, av fru Sundberg och herr
Nordstrandh, om översyn av museiverksamheten,

nr 464, av herr Thylén in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
.anslag till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet,

nr 465, av herrar Andersson i Örebro
och Berndtsson, om slopande av den
•särskilda varuskatten på vissa halvfabrikat,

nr 466, av herr Bohman in. fl., om rätt
till avdrag vid beskattningen för forskningskostnad,

nr 467, av herr Bohman in. fl., om

skattefri avsättning till omställningsoch
utbildningsfonder,

nr 468, av herrar Boo och Dahlgren,
om införande av ett särskilt schablonavdrag
vid taxeringen till kommunal
inkomstskatt,

nr 469, av herr Engkvist in. fl., angående
den samhälleliga kontrollen av
tillverkning och distribution av Öl,
nr 470, av herr Fridolfsson i Stockholm
in. fl., angående beskattningen av
eldningsoljor,

nr 471, av herr From in. fl., angående
resultatutjämning vid beskattningen,
nr 472, av herr Hamrin i Kalmar
in. fl., i anledning av Kungl. Majrts proposition
nr 12, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 §
1 mom. förordningen den 24 maj 1957
(nr 209) om skatt på sprit och vin,
in. m.,

nr 473, av herr Hermansson m. fl.,
angående skattepolitiken,

nr 474, av herr Hyltander in. fl., om
rätt till avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd till fadderbarn i
u-land,

nr 475, av herr Johansson i Skärstad
m. fl., om inkomstutjämning för konstnärer,

nr 476, av herr Johansson i Trollhättan
in. fl., om förbud mot reklam för
starksprit,

nr 477, av herr Johansson i Växjö
in. fl., angående beskattningen av
idrottsp riser,

nr 478, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Mundebo, om avdrag vid
beskattningen för periodiskt understöd
till studerande samt för amortering av
studieskulder,

nr 479, av herr Karlsson i Huddinge
m. fl., om en differentierad progressiv
konsumtionsbeskattning,

nr 480, av fru Kristensson och herr
Hedin, angående särbeskattningen,
nr 481, av fru Kristensson och herr
Nordgren, om rätt för den som biträder
make i rörelse eller jordbruk att deklarera
för inkomst därav,

nr 482, av herr Krönmark, om över -

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

låtelse av AB Tipstjänst till Sveriges
riksidrottsförbund,

nr 483, av herr Larsson i Umeå, om
undantag från markvärdebeskattningen
vid reinvestering i villafastighet,

nr 484, av herrar Lindberg och Persson
i Heden, om skattefrihet för folkpension,

nr 485, av herrar Nilsson i Bästekille
och Lothigius, om rätt till avdrag vid
beskattningen för nyanläggning genom
skogsplantering,

nr 486, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Henrlin, angående rätten för
yrkesfruktodlare till avdrag vid beskattningen
för omplantering av fruktträd,
nr 487, av herr Nordgren m. fl., om
Utredning angående skattesystemets
\erkningar,

nr 488, av herr Nordgren in. fl., om
avveckling av försäljningsskatten på
guldsmedsvaror,

nr 489, av herr Oskarson, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 12, med
förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på
sprit och vin, m. in.,

nr 490, av herr Werbro m. fl., angående
tidpunkten för kommuns besvär över
taxering till kommunal inkomstskatt,
nr 491, av herr Bohman in. fl., om
vissa näringspolitiska åtgärder,

nr 492, av herr Carlstein och fru
Hörnlund, angående lokaliseringspolitiska
åtgärder avseende södra delen av
Älvsborgs län,

nr 493, av herr Haglund in. fl., angående
principerna för den fortsatta
strukturrationaliseringen,

nr 494, av herr Kellgren m. fl., om
utredning angående bankväsendet,
nr 495, av herr Nilsson i Östersund
in. fl., angående industrilokaliseringen,
nr 496, av herr Nordgren m. fl., om
utredning angående den mindre företagsamheten,

nr 497, av fröken Sandell, om åtgärder
för att meddela journalister upplysning
angående riksdagens arbetsformer,

nr 498, av fru Ekroth och herr Svenning,
angående förvaringen av oljecisterner,

nr 499, av herrar Hugosson och Bergman,
angående förfarandet vid bodelning
i anledning av hem- och äktenskapsskillnad,

nr 500, av herr Martinsson, angående
vårdnaden om barn i visst fall,

nr 501, av herr Martinsson, angående
arvsrätten för barn utom äktenskap,
nr 502, av herr Nihlfors m. fl., om
obligatorisk förarplatsförsäkring,

nr 503, av herr Oskarson in. fl., om
arvode av kommunala medel till överförmyndare,

nr 504, av herr Rimås m. fl., angående
preskriptionstiden för talan om
äktenskaplig börd,

nr 505, av herr Rubin, om ändring av
reglerna för hemskillnad,

nr 506, av herrar Rubin och Sjöholm,
om ersättning åt enskild för kostnad i
förvaltningsförfarande,

nr 507, av fröken Anderson i Lerum
och herr Blomkvist, angående privata
sjuk- och vårdhem,

nr 508, av herr Bohman m. fl., om en
allmän arbetslöshetsförsäkring, in. in.,
nr 509, av fru Eriksson i Stockholm
in. fl., angående rätten till bidrag för
vård av barn,

nr 510, av herr Hamrin i Kalmar
in. fl., om vidgad rätt för ungdom till
tandvårdsförmåner,

nr 511, av herr Hermansson in. fl.,
om höjning av folkpensionen,

nr 512, av fru Kristensson, om reformering
av gällande bestämmelser angående
studiemedel m. in.,

nr 513, av fru Lindberg och fru Ludvigsson,
om vårdbidrag till fosterföräldrar,

nr 514, av fru Lindberg och herr
Fagerlund, angående den frivilliga sjukpenningförsäkringen,

nr 515, av herr Lorentzon in. fl., om
en tryggare arbetsanställning för äldre
och handikappade,

nr 516, av fru Sundberg, angående de
arbetshygieniska kraven på traktorer,

Andra kammarens protokoll 1968. Nr 4

Nr 4

Torsdagen den 25 januari 1968

nr 517, av herr Adolfsson m.fl., om
skyldighet för kommun att upplåta
mark för viss bostadsbebyggelse,

nr 518, av herr Andersson i Storfors,
om periodisk hälsokontroll av körkortsinnehavare,

nr 519, av herr Bengtson i Solna
in. fl., angående visst kungörelseförfarande
i mål om vattenförorening,

nr 520, av herr Börjesson i Glömminge
m. fl., om utjämning genom kyrkofonden
av kostnad för lön till kyrkovaktmästare,

nr 521, av herr Dockered, om vissa
åtgärder i samband med grustäkt,

nr 522, av herrar Gustafsson i Skellefteå
och Westberg, angående provisoriska
byggnadsförbud,

nr 523, av herr Gustafsson i Skellefteå
in. fl., angående besittningsskyddet för
hyresgäst, m. in.,

nr 524, av herr Nilsson i Agnäs, angående
förande av sparkstötting,

nr 525, av herr Rubin, om skyldighet
för fotgängare att vara försedd med
reflex eller lykta,

nr 526, av herr Skoglund m. fl., om
ökat lokalt inflytande över allmänningsskog,

nr 527, av herr Tobé, om vissa ändringar
i jorddelningslagen,

nr 528, av herr Tobé m.fl., angående
påföljderna vid oljeutsläpp från fartyg,
nr 529, av herr Wedén in. fl., om obligatorisk
defroster och vindrutespolare
på bil, in. in.,

nr 530, av herr W er b ro in. fl., om
kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt
av utländska motorfordon genom tullverkets
försorg,

nr 531, av fröken W etter ström in. fl.,
om undantag för handikappade från
parkerings- och stoppförbud för motorfordon,

nr 532, av herr Wikner in. fl., angående
placeringen av huvudstrålkastare
på plogfordon,

nr 533, av herr Wikner m. fl., angående
belysningsanordningar för traktorer
och motorredskap,

nr 534, av herr Andersson i Storfors,

om inrättande av ett skadedjurslaboratorium,

nr 535, av herrar Eriksson i Bäckmora
och Westberg, om slopande av
slaktdjursavgiften i de fem nordligaste
länen,

nr 536, av herrar Grebäck och Tobé,
om samordning av jordbruks- och naturvårdspolitiken,
in. m.,

nr 537, av herr Grebäck in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till den praktiskt vetenskapliga
verksamheten vid Weibullsholm,
nr 538, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Johansson i Växjö, angående ersättningen
för älgskada,

nr 539, av herr Hedin m. fl., angående
ersättningen för intrång enligt naturvårdslagen,

nr 540, av herr Henningsson in. fl.,
om avgiftsfritt tillträde till Kullaberg,
in. m.,

nr 541, av herr Lothigius m.fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Vägbyggnader på skogar
i enskild ägo,

nr 542, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Larsson i Norderön, angående
rationaliseringsstödet för kombinerat
jord- och skogsbruk,

nr 543, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Sundberg, om ersättning för
stormskada å skog i Malmöhus in. fl.
län,

nr 544, av herr Svanberg m. fl., om
vissa skogsvårdsåtgärder, m. m. å kronoskog
i arbetsmarknadspolitisk! syfte,
nr 545, av herr Adamsson m.fl., om
ett utvidgat samarbete mellan polisnämnder
och polischefer,

nr 546, av herrar Berglund och Hamrin
i Jönköping, om en upplysningskampanj
angående alkoholens skadeverkningar,

nr 547, av herr From m. fl., om kartläggning
av vattentillgångarna, m. in.,
nr 548, av herr Hedlund m. fl., om ett
miljöpolitiskt samordnings- och handlingsprogram,

nr 549, av fru Heurlin m. fl., om förbättrade
arbetsförhållanden för polisnämnderna,

Torsdagen den 25 januari 1968

Nr 4

nr 550, av herrar Hyltander och
Rimås, om skyldighet att inlösa engångsglas,

nr 551, av herr Kellgren in. fl., om
hälso- och sjukvård utomlands för
svenska medborgare,

nr 552, av herr Kellgren in. fl., om
kollektivt ägande av bostäder i flerfamiljsfastighet,
m. m.,

nr 553, av fru Kristensson in. fl., angående
vattenvården i mälarområdet,
nr 554, av herrar Nelander och Hamrin
i Jönköping, om granskning av
bredvidläsningsböcker i sexualundervisning,

nr 555, av herrar Nihlfors och Werbro,
om en allmän identitetshandling,
nr 556, av herrar Oskarson och
Adolfsson, angående den kristna etikens
roll vid ungdomens fostran,

nr 557, av herr Rubin, om överlämnande
av svenska skolböcker till skolor
i Finland,

nr 558, av herr Wennerfors in. fl.,
om normer för högsta tillåtna bullervärden,
samt

nr 559, av fru Gärde Widemar, om
utredning angående orsakerna till butiksstölder.

Dessa motioner bordlädes.

§ 14

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om befrielse
från riksdagsarbetet under tiden den
29 januari—2 februari 1968 för deltagande
i Europarådets session i Strasbourg.

Stockholm den 25 januari 1968

Gösta Bohman

Kammaren biföll denna ansökan.

§15

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av fru RenströmIngenäs
(s) till herr statsrådet Moberg
angående vidareutbildning av icke kompetenta
vikarier på låg- och mellanstadiet.

§ 16

Justerades prolokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.53.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Fredagen den 26 januari

Kl. 11.00

§ 1

Justerades protokollen för den 18 innevarande
januari.

§ 2

Svar på interpellation ang. de allmänna
principer som Sveriges delegation kommer
att företräda vid världshandelskonferensen
i New Delhi

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Hermansson har
frågat, om jag är villig att snarast lämna
en redogörelse för de allmänna principer
som Sveriges delegation vid andra
världslian delskonferensen kommer att
företräda och särskilt för ställningstagandet
till huvudförslagen i Alger-chartan.

Jag vill erinra om att jag vid höstsessionens
slut som svar på en enkel
fråga av herr Wiklund i Stockholm förklarade
mig beredd att i januari redogöra
för läget inför den förestående
världshandelskonferensen.

Herr Wiklund önskade att denna redogörelse
skulle belysa världshandelns
läge och utvecklingstendenser särskilt
beträffande u-länderna och deras skuldsättningsproblem,
systemet för tullpreferenser,
supplementär finansiering och
trade-promotion-aktivitet i övrigt samt
den svenska regeringens inställning till
dessa problem.

Jag hade under remissdebatten i förra
veckan tillfälle att lämna en sådan redogörelse
såväl i denna kammare som i
första kammaren. Denna förhållandevis
utförliga redogörelse bör också kunna
tillgodose de önskemål herr Hermans -

son framför i sin interpellation. Jag ber
därför att få besvara denna med en hänvisning
till det berörda anförandet under
remissdebatten.

Vidare anförde:

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Min interpellation inlämnades
vid riksdagens början. Jag
lyssnade naturligtvis till handelsministerns
inlägg sent en kväll under remissdebatten.
Eftersom han då inte nämnde
min interpellation förutsatte jag att han
avsåg att återkomma och lämna en fylligare
redogörelse. Över huvud taget anser
jag att det hade varit till fördel om
den begärda redogörelsen hade förelegat
skriftligt för studium av riksdagens
ledamöter. Det hade också varit bra om
ett sådant dokument som Alger-chartan
hade tillställts riksdagen.

I sitt tal i andra kammaren under remissdebatten
den 18 januari sade handelsministern
att den svenska ståndpunkten
i hög grad — ja, ganska fullständigt
— sammanfaller med utvecklingsländernas
syn. Han framhöll också
att den svenska delegationen vid
UNCTAD II nog skulle stå på sig i våra
önskemål och rekommendationer. Jag
hoppas, som jag sade i remissdebatten,
att detta innebär att Sverige också i
praktiken helhjärtat kommer att stödja
u-ländernas krav. Vid den föregående
handels- och utvecklingskonferensen i
Geneve 1964 var detta som bekant inte
i alla frågor fallet.

Den uppgift som den nya utvecklingsoch
handelskonferensen står inför är
naturligtvis utomordentligt svår. I
Alger-chartan har representanter för
u-länderna med en viss bitterhet konstaterat
att de löften som besluten vid

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

Svar på interpellation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid världshandelskonferensen i New Delhi

föregående konferens gav på intet sätt
har infriats. U-ländernas läge har fortsatt
att försämras. Klyftan mellan dem
och de rika länderna har vidgats i stället
för att krympa.

De nuvarande handelsrelationerna i
världen privilegierar de redan rika länderna.
Handelsrelationerna måste ändras
därhän att de i stället gynnar de
industriellt outvecklade länderna. Så
kan man kort skildra den allmänna uppgiften.
Men ansträngningarna härför
försvåras av att nuvarande förbindelser
mellan rika och fattiga länder naturligtvis
inte är någon tillfällighet. De är en
produkt av ett bestämt ekonomiskt system,
det imperialistiska systemet, i vilket
såväl de rika utsugarländerna som
de fattiga utplundrade länderna ingår.
Underutvecklingen innebär i grunden
en historiskt påtvingad och till intressena
i metropolerna anpassad användning
av de undertryckta samhällenas
ekonomiska överskott.

Man kan också uttrycka det så att den
strukturella underutvecklingen väsentligen
är orsakad och upprätthållen av
imperialismen och u-ländernas därav
betingade beroendeförhållande. Kampen
mot underutvecklingen är alltså
identisk med kampen mot imperialismen.

Fn avgörande förändring av de internationella
ekonomiska förbindelserna
kan troligen vinnas först genom ett
skeende som bryter ned det imperialistiska
systemet. Men denna allmänna
målsättning får givetvis inte hindra att
allt omedelbart göres som är möjligt att
göra för att söka förbättra u-ländernas
situation. Idén om internationell solidaritet
måste hävdas och försvaras även
mot egna kortsiktiga intressen och egen
nationalism.

I sitt inlägg i remissdebatten gick
handelsministern in på olika konkreta
frågor som berörts också i Alger-chartan.
Det gäller t. ex. förslaget om internationella
råvaruavtal i syfte bl. a. att

stabilisera priserna. Sådana avtal skulle
underbyggas med buffertlager som en
korttidsåtgärd och med speciella fonder
att användas för en breddning, en
diversifiering av u-ländernas produktion
som en avgörande åtgärd på något
längre sikt.

U-länderna har ju också begärt att
alla handelshinder i industriländerna
mot deras råvaror och halvfärdiga produkter
skall avlägsnas. Jag instämmer i
synpunkten att sådana åtgärder kan få
full effekt endast om de sätts in samfällt
av alla industriländer. Men man måste
ställa frågan vad vi skall göra, om detta
inte sker. Enligt vår uppfattning bör
Sverige då separat avskaffa alla tullar
och skatter som fortfarande drabbar
vissa tropiska produkter.

Ett komplicerat problem är givetvis
prisfrågorna. Vi känner alla till den
minskning av köpkraften i u-ländernas
export, som skett under de senaste åren
genom utvecklingen av priserna på råvaror
i förhållande till priserna på färdigvaror.
Handelsministern sade i sitt
anförande ungefär så här: Vi anser oss
på svensk sida böra syfta till ett pris
som på lång sikt skapar jämvikt på
marknaden mellan tillgång och efterfrågan.
En politik som inriktar sig på
högre priser än jämviktspriset skulle
vara olycklig.

Men vad är jämviktspris och vilka
faktorer är det som bestämmer tillgång
och efterfrågan? Tillgång och efterfrågan
och därmed prisförhållandena bestäms
nu i hög grad av de rika staternas
och de stora kapitalistiska monopolens
inflytande och manipulationer. Ett
konstlat pris går det naturligtvis å andra
sidan inte att i längden upprätthålla.
Det väsentliga måste vara att förändra
de faktorer, som bestämmer tillgång
och efterfrågan på de produkter det
gäller.

Jag vill erinra om att u-länderna i
Alger-chartan ställer flera krav på prispolitiken,
inte endast på eliminering av

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Svar på interpeiiation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid väridshandelskonferensen i New Delhi

starka prisfluktuationer utan också på
högsta möjliga inkomster från exporten
av primärprodukter samt på upprätthållande
och ökning av köpkraften hos
sina exportvaror i relation till sina
importvaror. Hur skall den uppkomna
prissaxen kunna klämmas ihop, så att
köpkraften i u-ländernas exportinkomster
kan öka? Detta är en helt avgörande
fråga.

Det skulle vara oriktigt att omöjliggöra
en realistisk analys genom att söka
bortse från de motsättningar som i olika
avseenden finns mellan u-ländernas intressen
och intressena hos vissa etablerade
grupper och företag inom de rika
länderna. I vår diskussion sökte man
ju länge upprätthålla illusionen att
Kennedyronden och dess resultat skulle
vara till fördel för alla länder. Från uländerna
påpekas emellertid att så ingalunda
var fallet. Man uttrycker där besvikelse
över resultaten av Kennedyronden.
Därmed visas än en gång att de
liberala harmoniföreställningarna också
på världshandelns och de internationella
ekonomiska relationernas område är
helt felaktiga.

Ett avgörande krav som framförts
från u-länderna gäller ju upprättandet
av ett allmänt system av preferenser
som gagnar deras intressen. Frågan var
uppe redan på konferensen i Geneve
och återkommer nu som en huvudfråga.
Handelsministern intog för några år sedan
en rätt avvisande hållning till uländernas
krav om preferenser för sina
industriprodukter.

Jag har med tillfredsställelse noterat
den mera positiva hållning han numera
intar, en hållning som han ju också gav
uttryck för i remissdebatten. Det är endast
en fråga jag vill ta upp till diskussion
när det gäller detta problem.

Herr Lange sade i det anförande, som
han hänvisar till, att ett system av preferenser
måste bli av temporär natur.
Allteftersom strävandena att frigöra
världshandeln går: vidare förlorar pre -

ferenserna med nödvändighet i värde.
Frågan är emellertid vad som härvidlag
menas med temporär. I Alger-chartan
ställer u-länderna kravet att en
överenskommelse om ett allmänt preferenssystem
i första omgången bör gälla
20 år. Efter denna första period bör
man göra en översyn av överenskommelsen.
U-länderna avser alltså en relativt
lång tidrymd.

Herr talman! Det skulle vara mycket
att tillägga om betydelsen av att förslaget
rörande s. k. supplementär finansiering
verkligen genomförs, om vikten av
att u-ländernas marknadsföring med
olika medel underlättas och om den förändring
av lånevillkoren och över huvud
taget inflödet av resurser utifrån,
som skarpt aktualiserats av u-ländernas
hastigt växande skuldbörda, liksom naturligtvis
om den allmänna omfattningen
och inriktningen av vår u-landspolitik.
Det blir emellertid många tillfällen
att återkomma till dessa frågor — kanske
både under världshandelskonferensens
förlopp och när den är avslutad.

Jag tackar handelsministern för svaret
på min interpellation — även om
det i huvudsak hade formen av en hänvisning
— och vill än en gång uttrycka
förhoppningen att den svenska delegationen
vid handels- och utvecklingskonferensen
i New Delhi helhjärtat skall
stödja u-ländernas krav.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag framställde förra
året en enkel fråga — som besvarades
den 14 december — om handelsministern
vore villig att lämna riksdagen en
redogörelse jämte tillgängligt dokumentariskt
material rörande de problem
som skulle komma att behandlas vid
UNCTAD-konferensen i februari-mars
och rörande regeringens inställning till
dessa problem. Vi har — som statsrådet
Lange påpekar i dagens interpellationssvar
— med anledning av min fråga
fått en sådan redogörelse i den formen,

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

Svar på interpellation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid världshandelskonferensen i New Delhi

att handelsministern under remissdebatten
gav en ganska utförlig redovisning
av problematiken kring UNCTAD
II, och jag vill begagna tillfället att uttrycka
min tillfredsställelse däröver,
även om redogörelsen inte innehöll upplysningar
i alla de avseenden där jag
önskade besked.

Låt mig här mot denna bakgrund ställa
t. ex. denna fråga: Skulle statsrådet
vilja ge bättre besked om det som herr
Hermansson var inne på i slutet av sitt
anförande, nämligen den supplementära
finansieringen och därmed sammanhängande
spörsmål? Det lades ju fram
ett brittiskt-svenskt förslag i denna
fråga i april 1966. Planen vann helhjärtat
stöd från u-landsgruppen inom
UNCTAD och stöddes i princip av flera
industriländer, men man förordade en
vidareutveckling av planen genom en
särskild arbetsgrupp. Jag tillåter mig
alltså nu fråga hur det ligger till med
denna saks vidare behandling? Vad kan
resultatet ha blivit av verksamheten
inom den nämnda arbetsgruppen? Är
arbetet avslutat och finns det sålunda
ett konkret resultat att redovisa rörande
den supplementära finansieringen?

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag känner mig anmodad
att gå upp i talarstolen och göra
några påpekanden, först i anledning av
herr Hermanssons anförande.

Interpellationen framställdes — det
är alldeles riktigt — vid riksdagens början,
men den kom mig till handa förra
veckan, d. v. s. samma vecka som remissdebatten
ägde rum. Några tekniska
möjligheter att formellt besvara interpellationen
i anslutning till remissdebatten
förelåg därför inte.

Nu menade herr Hermansson att jag
borde ha varit mera utförlig och helst
tillställt riksdagen en skriftlig redogörelse
för de frågor som jag behandlade
i mitt inlägg under remissdebatten.

Jag hade ett ganska långt anförande
under remissdebatten — i själva verket
tog det 35 minuter, herr talman. Jag
tror inte att ett svar skulle kunna vara
mycket längre än så, även om jag erkänner
att dessa problemställningar,
som gäller u-landshandeln, sannerligen
är värda volymer och inte bara debattinlägg
eller 35-minutersanföranden. Vad
den skriftliga redogörelsen beträffar
föreligger den alltså i riksdagens protokoll,
och den hade inte sett annorlunda
ut om den delats ut i form av ett interpellationssvar.
Möjligen hade riksdagens
ledamöter kunnat få del av mina synpunkter
några dagar tidigare än vad
som nu blev fallet.

Alger-stadgan finns tillgänglig, men
dess värre inte i översättning. Vem som
helst kan få tillgång till den. Jag tror
att vi inom handelsdepartementet är
villiga att effektuera eventuella rekvisitioner
från riksdagens ledamöter. —
Detta om det mer formella.

Herr Hermansson gjorde, enligt mitt
förmenande, sig skyldig till en icke
oväsentlig förenkling i sitt anförande.
Han delade upp intressenterna mellan
å ena sidan kapitalistiska länder — tidigare
kolonialländer — och å andra sidan
u-länderna själva. Men det finns,
herr Hermansson, en tredje och i sammanhanget
icke oväsentlig part. Det
känner herr Hermansson säkert till.
Jag avser de statssocialistiska eller kommunistiska
staterna. Även de har ett
betydande ansvar för utvecklingen i
u-länderna, och de kan själva knappast
hänföras till denna kategori.

Vår uppgift måste vara inte bara att
överbrygga motsättningarna mellan staterna
med blandekonomi eller — för att
använda herr Hermanssons något förenklade
terminologi — de kapitalistiska
staterna, utan också att få de s. k. öststaterna
att ta på sig sitt ansvar och
göra sina insatser när det gäller att bereda
ökade möjligheter för u-landshandeln.
Kanske det inte råder motsätt -

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Svar på interpellation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid världshandelskonferensen i New Delhi

ningar mellan herr Hermansson och
mig därvidlag. Jag vill bara betona att
verkligheten inte är så enkel att man
kan dela upp parterna vid världshandelskonferensen
i två block.

I slutet av sitt anförande uppehöll
sig herr Hermansson vid preferensfrågan.
Han fastslog att u-länderna i Algerchartan
har uttryckt som sin uppfattning
att om de preferenser som de önskar
genomförs skall de gälla i tjugo år.
Han frågar hur jag ställer mig till det.

Det är nästan omöjligt att på förhand
säga hur länge preferenserna skall vara
i kraft. Men jag anser att om de skall
gälla i sin hela omfattning — sådana
jag hoppas att de kommer att utformas
— i tjugo år skulle det vara ett tecken
på att vi misslyckats i våra strävanden
att för en avsevärd tidsperiod minska
handelsliindren och frigöra världshandeln
över huvud taget. Jag hoppas alltså
att preferenserna inte skall gälla så
länge.

Jag ser inte någon anledning att invända
mot att preferenserna kommer
att vara i kraft, i den omfattning de kan
få, så länge de nuvarande tullförhållandena
föreligger. Jag hoppas dock verkligen
att vi skall kunna göra snabbare
framsteg än hittills när det gäller den
allmänna frigörelsen av världshandeln.
Då får vi också ta konsekvenserna i
form av t. ex. kortare giltighetstid än
tjugo år för u-landspreferenserna.

Jag vill säga -— vilket jag även betonade
i mitt anförande under remissdebatten
i förra veckan — att Kennedyronden
i viss män var en besvikelse för
u-länderna. Men den var inte helt värdelös,
och det har de aldrig gjort gällande
själva. De hade hoppats på ganska
mycket; de fick betydligt mindre än
vad som motsvarade deras förväntningar.
Men det är en sak. En del åstadkoms
ändå. Inte minst från svensk sida har
som ett resultat av Kennedyronden medgivanden
med speciellt sikte på u-länderna
gjorts beträffande tullarna. Där -

för är även detta något av en förenkling,
som ger en lätt skev bild av verkligheten.

Vad herr Wiklunds i Stockholm fråga
om den supplementära finansieringen
beträffar var det inte år 1966 som Storbritannien
och Sverige lade fram ett
förslag, utan det skedde redan vid konferensen
år 1964. Sedan överarbetades
och undersöktes denna rekommendation
av Världsbanken, som också utformade
ett förslag. Detta har granskats
i en kommitté inom OECD, i vilken
Sverige också deltagit. Därom är att
säga att alla länder egentligen är överens
i princip, men förutsättningarna för
att det hela snabbt skall sättas i gång
och bli verkningsfullt är att tillräckliga
finansiella resurser ställs till förfogande.
Därvidlag föreligger i nuvarande
ekonomiska läge vissa svårigheter. Jag
räknar därför knappast med att vi vid
världshandelskonferensen skall nå fram
till ett antagande av ett bestämt schema
för den supplementära finansieringen
-— däremot återigen till en kraftig rekommendation,
som i huvudsak hänvisar
till den utredning banken har verkställt
och de överväganden som gjorts
av OECD-gruppen.

Jag kan tillägga att det allra sista skedet
i detta övervägande har förbehållits
några av de ledande industristaterna.
Sverige har inte ens inbjudits att deltaga
i denna grupp.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall bara göra några
anmärkningar till vad herr Lange
senast yttrade. När det gällde effekten
av Kennedyronden använde jag precis
samma ordval som handelsministern i
sitt anförande i remissdebatten. Det är
möjligt att det innebar en viss förenkling
av frågan, men vad jag ville påtala
var just detta uttryck för besvikelse hos
u-länderna över resultaten av Kennedyronden.

Detta problem är naturligtvis betyd -

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

Svar på interpellation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid världshandelskonferensen i New Delhi

ligt mera komplicerat. Herr Lange anförde
ytterligare en synpunkt, nämligen
att man i Kennedyronden också hade
fått igenom vissa bestämmelser som
kunde gynna u-länderna i viss utsträckning.
I så fall bör man också framhålla
den andra effekten av Kennedyronden,
nämligen att den allmänt underlättar
och säkerligen kommer att bidra till en
ökning av handeln mellan de rika länderna
inbördes. Det kan mycket väl
hända att detta blir ännu ett bidrag till
den kumulativa utveckling som vi nu
bar, i det att de rika länderna undan för
undan ökar sin inbördes handel, vilket
leder till en relativ minskning av de
fattiga ländernas andel av världshandeln
och försvårar för dem att utveckla
sin handel med de rika länderna. Det
finns alltså många aspekter att anlägga
på detta problem, om man skall gå
igenom det i alla detaljer.

I fråga om under vilken tidrymd ett
preferenssystem skulle gälla erinrade
jag om det uttryckliga krav som framställs
av u-länderna i Alger-chartan,
vari de själva nämner tiden 20 år, som
enligt deras värderingar tycks vara en
minimipcriod. Jag kan gärna instämma
i den optimistiska förhoppning handelsministern
uttryckte, nämligen att vi
skall få en allmän frigörelse av världshandeln,
som kan medföra att problemet
tidigare framstår på ett annat sätt.

Men från u-ländernas sida tycks man
se relativt pessimistiskt på de möjligheter
som här kan yppa sig, och detta
måste väl vara förklaringen till de mycket
långsiktiga perspektiv som de anlägger
på denna fråga.

Sedan är det alldeles självklart — för
att ta upp ytterligare en punkt i handelsministerns
anförande — att det
finns flera parter i denna diskussion
än enbart de rika kapitalistiska länderna
och de fattiga, d. v. s. de tidigare
koloniala länderna. Jag tycker det är
riktigt när u-länderna riktar kritik mot
de rika och utvecklade socialistiska sta -

terna för att dessa icke gör tillräckligt
för att tillmötesgå u-ländernas krav. En
sådan kritik finns utvecklad i Algerchartan,
och det är en kritik som bör
understödjas. Men vi lever ju här i Sverige
fortfarande i ett kapitalistiskt land
— även om handelsministern vill använda
en annan terminologi än jag när
det gäller att beteckna produktionsförhållandena
i vårt land — och det var
framför allt vår ställning till u-ländernas
krav som vi skulle diskutera.

När detta problem nu har kommit
upp vill jag ytterligare understryka vad
som har påpekats i den internationella
debatten, nämligen att u-länderna sinsemellan
också kan indelas i skilda grupper
med mycket olika ekonomisk tillväxthastighet
och mycket olika handelsförhållanden.

Generalsekreterare Raul Prebisch har
gjort en sådan indelning i tre grupper
som refererats i pressen. Den visar att
man måste differentiera också mellan
de fattiga länderna. Det finns ett antal
av dessa länder som har mycket svårt
att få någonting med av den allmänna
utvecklingen och vilkas läge och förhållanden
mycket starkt försämras.

Jag tror alltså att det är riktigt att
fästa uppmärksamheten vid alla dessa
aspekter, men kvar står att huvudmotsättningen
finns mellan de rika kapitalistiska
staterna, som är bärare av det
imperialistiska världssystemet, och de
fattiga länderna som sådana. Frågan är
vad som kan åstadkommas för att ändra
detta dominerande ekonomiska system,
detta dominerande handelssystem som
har härskat mycket länge och lett till
sådana negativa konsekvenser för de
fattiga länderna, som vi tyvärr är tvungna
att konstatera och som de själva
konstaterar.

Herr talman! Jag skall begränsa mig
till dessa anmärkningar.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Det vore givetvis myc -

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Svar på interpellation ang. de allmänna principer som Sveriges delegation kommer

att företräda vid väridshandelskonferensen i New Delhi

ket att resonera om här, men jag skall
för min del inte förlänga debatten, särskilt
som herr Gustafson i Göteborg i
remissdebatten utförligt uppehållit sig
vid UNCTAD-problemen och han också
nu begärt ordet i denna debatt.

Anledningen till att jag likväl på nytt
yttrar mig är uppgiften om när planen
för den supplementära finansieringen
lades fram. — Det är riktigt som statsrådet
Lange säger att detta skedde 1964.
Vad jag syftade på var emellertid när
den nådde fram till behandling inom
finansieringskommittén inom UNCTAD,
och enligit den uppgift jag fått skedde
detta i april 1966.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Handelsminister Lange
och jag hade tillfälle att utbyta åsikter
om UNCTAD-konferensen under remissdebatten,
och vi kom underfund med
att vi var ganska överens. Jag har inte
nu mycket att tillägga, men handelsministern
kom i sitt senaste anförande
med en uppgift som var en nyhet för
mig.

Om jag uppfattade handelsministern
riktigt är det så, att det ytterligare ställningstagandet
till frågan om supplementär
finansiering skett inom en grupp av
de stora länderna, där Sverige inte alls
varit inbjudet att deltaga. Jag vill säga
att detta bekräftar de farhågor som vi
har hyst tidigare, att intresset för frågan
om supplementär finansiering tyvärr
inte är så stort bland de rika länderna
som skulle vara med om att betala
detta.

Det borde annars vara helt naturligt
att Sverige såsom en av de två förslagsställarna
skulle få vara med på detta
senare stadium.

Vad jag vill säga i denna liksom i de
andra frågorna gäller den svenska delegationens
uppträdande i New Delhi.
Det förhållandet att man på vissa punkter
märker ett bristande intresse från
andra högt industrialiserade länder får

inte innebära att Sverige liksom säger:
Här går det inte att få fram någon enig
inställning bland industriländerna. Därför
får väl vi »ligga lågt». Tvärtom tror
jag att Sverige i detta läge måste vara
det onda samvetet för de rika industriländerna.
Personligen är jag övertygad
om att just förslaget om en supplementär
finansiering kommer att spela en
mycket stor roll i strävandena att förbättra
förhållandena i de fattiga länderna.

Det var endast denna lilla uppmaning
som jag ville skicka med handelsministern
när han ganska snart ger sig iväg
till New Delhi.

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag kan försäkra herr
Gustafson i Göteborg att den svenska
delegationen har fått klara direktiv i
detta hänseende. Vi har all anledning
att göra allt som står i vår makt för att
verkligen få till stånd ett system med
supplementär finansiering vid första
möjliga tidpunkt.

Jag kanske uttryckte mig litet otydligt
när jag redogjorde för frågans handläggning
sedan den varit föremål för
Världsbankens utredning. Det är inte
bara OECD som har diskuterat frågan,
utan OECD-gruppen har sedan inom en
särskild grupp av UNCTAD bestående
av 14 länder haft den uppe för vidare
överväganden. Där kom man fram till
att alla i princip var överens, men när
det gällde vissa modaliteter — bl. a.
frågan om tidpunkt och finansiella resurser
— ansåg några länder att tidpunkten
för deras vidkommande inte
var den bäst valda. De gick tillsammans
i en grupp som inte gärna ser att frågans
mer väsentliga detaljproblem löses
vid UNCTAD-konferensen. En principdeklaration
kommer emellertid att föreligga.

Även om några av de ledande länderna
— bland dem Förenta staterna, som

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

Interpellation

liar svårigheter med sin betalningsbalans,
och Storbritannien, som tillsammans
med Sverige var förslagsställare
— bär en annan uppfattning beträffande
den rätta tidpunkten, kommer vi
ändå att säga att detta inte får skymma
blicken för det mål som alla varit överens
om och vars uppnående inte kan
fördröjas hur länge som lielst.

Detta tror jag är allt, herr talman,
som jag behöver säga som tillägg till
vad jag redan har anfört.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 379;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 380—385;

till statsutskottet motionerna nr 386—
464;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 465—490;

till bankoutskottet motionerna nr
491—497;

till lagutskott motionerna nr 498—
509;

till statsutskottet motionen nr 510;

till lagutskott motionerna nr 511—
533;

till jordbruksutskottet motionerna nr
534—544; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 545—559.

§ 4

Interpellation ang. lagstiftning om
renhållning vid väg

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDERSSON i Storfors (s), som
yttrade:

Herr talman! Nedskräpningen längs

ang. lagstiftning om renhållning vid väg

våra vägar har blivit ett allt allvarligare
problem inom hela landet.

Det finns ingen gräns för vår förmåga
att skräpa ned omkring oss. Stanna vid
en rastplats var som helst utmed en
svensk landsväg och se er omkring!
Eller promenera en sträcka längs en
dikesren. Ni får bevis i tusental.

Vägförvaltningarna beskylls för att de
inte städar upp efter slarviga trafikanter,
för att tunnor fattas, för att tunnor
som finns inte töms nog ofta.

Men i själva verket har vägmyndigheterna
inte laglig skyldighet att agera
städgummor. De gör det ändå — med
medel ur posten för vägunderhåll. 1963
kostade enligt uppgifter städarbetet
600 000 kronor, 1964 850 000 kronor.
År 1967 uppskattas städarbetet till ungefär
1 miljon kronor.

Kommunerna drabbas hårt av nedskräpningen.
De växande mängderna
av avfall efter våra vägar har gjort att
många kommuner anordnar särskilda
städaktioner för att hålla sin kommun
ren. Kostnaderna därför är mycket stora.
Men kommunerna har ansett det
vara nödvändigt att rensa upp efter
vägar inom sina respektive områden.

Förhoppningarna ställdes till 1960
års vägsaklcunniga som enligt direktiven
skulle bedriva sitt arbete skyndsamt.
De sakkunniga har mycket kortfattat
uttalat sig om renhållningen längs
de allmänna vägarna i två remissyttranden
över fritidsutredningens betänkande.
I det första yttrandet uttalade man
endast, att vägväsendets renhållningsskyldighet
borde inskränkas till det
egentliga vägområdet. Med vägområde
menas därvid, vad som i 2 § lag
om allmänna vägar definieras som väg,
nämligen »vägbana och de områden därinvid,
som stadigvarande tarvas för
vägbanans bestånd och underhåll, såsom
slänt, bankett, dike och upplagsplats,
ävensom trumma, skyddsvärn,
vägmärke och annan för vägens bestånd
eller brukande utförd anordning.

Lika med väg anses till väg ansluten

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Interpellation ang. lagstiftning om renhållning vid vag

brygga, bro eller färja med färjläge,
så ock för den allmänna samfärdseln
allenast vintertid avsedd körled.»

I remissyttrandet över det tredje friluftslivsbetänkandet
berördes ett förslag
av fritidsutredningen att utvidga
vägbegreppet till att omfatta även rastplatser
av olika slag. Vägsakkunniga
ansåg, att det ur kostnadssynpunkt är
angeläget att »vägväsendets insats beträffande
dylika anordningar begränsas
till anordningar som mera påtagligt
hör samman med färden på trafikleden».
Man ansåg det därför mindre angeläget,
att vägväsendets resurser ägnas
biluppställningsplatser för besök i kyrkor
och affärer, vid badplatser o. d.
Då det gäller särskilt renhållningsåtgärder
uttalade vägsakkunniga åter, att
väghållaren bör ombesörja renhållningen
av allmänt vägområde på landsbygden.
Man begränsade emellertid denna
skyldighet till att hålla vägen i »det
skick, som krävs för vägens funktion
och som i övrigt tillgodoser skäliga
anspråk».

Då viss oklarhet synes råda om vem
skyldigheterna att biträda med åtgärder
till eliminerande av olägenheterna i
samband med dessa frågor åvilar bör
ett klarläggande här ske.

Låt mig här bara dra ett exempel. I
en skrivelse från en vägförvaltning i
landet, som föranletts av att kommunen
tillställt vägförvaltningen räkningar, avseende
emottagande av avfall från allmänna
vägar hävdade vägförvaltningen,
att all renhållning enligt gällande författningar
åvilar kommun. Denna kommunala
renhållningsskyldighet omfattade
enligt vägförvaltningens uppfattning
följaktligen även avfall, som härrörde
från rastplatser utmed de allmänna vägarna.
Då det allmänna vägväsendet
emellertid tills vidare på egen bekostnad
i det allmännas intresse ombesörjer
uppsamling och transport av ifrågavarande
avfall, ansåg vägförvaltningen
att kostnaderna för den del av renhållningen,
som avsåg destruktionen, skulle

bäras av de kommuner som omfattades
av ifrågavarande vägmästarområde.

Vägförvaltningens uppfattning måste
vara felaktig. Hälsovårdsstadgans renhållningsbestämmelser
tar sikte på den
fasta bebyggelsen och avser således ej
rastplatser utmed allmänna vägar.

I själva verket saknas för närvarande
författningsbestämmelser angående ifrågavarande
renhållning.

De vägsakkunniga har enligt direktiven
i uppdrag att avge förslag i ämnet.

Det ligger väl närmast till hands att
väghållaren får påtaga sig ansvaret för
den renhållning som huvudsakligen
nödvändiggöres av den genomgående
trafiken.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:

Är herr statsrådet beredd att inför
kammaren lämna en redogörelse över
nu rådande lagbestämmelser gällande
renhållningen efter våra vägar?

Är herr statsrådet beredd föreslå en
sådan lagändring att klarhet skapas om
renhållningen efter allmänna vägar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Anmäldes följande motioner:

nr 560, av herr Björkman och fru
Sundberg, om vidgad rösträtt för utlandssvenskar,

nr 561, av herrar Boo och Larsson
i Borrby, om rätt för borgerlig primärkommun
och landstingskommun att bevilja
anslag till politiskt parti för viss
informationsverksamhet,

nr 562, av herrar Larsson i Luttra
och Boo, om stärkande av den kommunala
demokratin,

nr 563, av herr Hermansson m. fl.,
angående det svenska biståndet till uländerna,

nr 564, av herr Jansson in. fl., om

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

förbättring av de värnpliktigas ekonomiska
och sociala förmåner,

nr 565, av herr Johansson i Yäxjö
in. fl., om fria resor för värnpliktiga,
nr 566, av herr Carlshamre, om anslag
till kurativ verksamhet vid studiemedelsnämnderna,

nr 567, av herr Carlshamre, om anslag
för arvoden till praktikhandledare
vid journalisthögskolorna,

nr 568, av herr förste vice talmannen
von Friesen, om inrättande av en lärartjänst
i rättspsykiatri vid rättspsykiatriska
kliniken i Stockholm,

nr 569, av fru Ryding in. fl., om beredande
av plats för SECO i skolöverstyrelsens
styrelse, m. in.,

nr 570, av herr Turesson, om avslag
på Kungl. Maj ds framställning om
visst bemyndigande beträffande skollokaler
och elevhem,

nr 571, av herr Westberg, om sänkning
av åldern för intagning av elever
till sjukvårdsbiträdeskurser,

nr 572, av herr Carlshamre, i anledning
av Kungl. Maj ds framställning
om anslag till Ungdomsvårdsskolorna:
Avlöningar,

nr 573, av fru Ekendahl och fru
Skantz, angående riktlinjerna för barnstugornas
verksamhet,

nr 574, av herrar Hugosson och
Allard, angående boendekostnaderna
inom saneringsområden,

nr 575, av herrar Hgltander och
Rimås, om omställningsbidrag till vissa
fiskare,

nr 576, av herr Jonasson, om medel
för ytterligare beredskapsarbeten för
byggande av vägar i Värmlands län,
nr 577, av herrar Larsson i Borrby
och Mundebo, om anslag till Riksförbundet
för kriminalvårdens humanisering,

nr 578, av herrar Larsson i Norderön,
och Eriksson i Bäckmora, angående
räntesatsen på lån från företagareförening,

nr 579, av herrar Larsson i Norderön
och Jönsson i Ingemarsgården, om ökat

lokaliseringsstöd inom norra stödområdets
inland, m. in.,

nr 580, av fröken Ljungberg in. fl.,
angående bostadslån för ombyggnad,
nr 581, av herr Nilsson i Lönsboda
in. fl., om placering av en flygambulans
i simrishamnsområdet,

nr 582, av fru Ryding m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Arbetarskyddsstyrelsen:
Omkostnader,

nr 583, av herr Turesson, om lokaliseringsstöd
åt gemensamhetsanläggningar
för turiständamål,

nr 584, av herr Jonsson in. fl., om
elektrifiering av järnvägen Borlänge—
Mora,

nr 585, av herr Westberg in. fl., om
översyn av den statliga trafikpolitiken,
nr 586, av herrar Boo och Larsson i
Borrby, om sänkning av nedre åldersgränsen
för deltagande i statsbidragsberättigad
fritidsgrupp,

nr 587, av herr Dahlgren in. fl., angående
statsbidraget till hemslöjdskonsulentverksamheten,

nr 588, av herr Ringaby, angående
skatteutjämningsbidraget till kommunerna,

nr 589, av herr Westberg in. fl, om
höjning av anslaget till Utbildning av
ungdomsledare,

nr 590, av herr Wiklund i Stockholm
in. fl., angående biblioteksverksamheten
för blinda,

nr 591, av herr Wiklund i Stockholm
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Bidrag till
nykterhetsorganisationer in. in.,

nr 592, av herr Åberg, angående befrielse
för fiskefartyg i utrikes trafik
från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring,

nr 593, av herr Åberg, om samordning
av den statliga verksamheten avseende
kustområdena, samt

nr 594, av herrar Carlstein och Fagerlund,
om särskild deklarationsblankett
för vissa folkpensionärer.

Dessa motioner bordlädes.

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

§ 6

Anmäldes motionen nr 595, av herr
Engkvist in. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 12, med förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin, in. in.

Denna motion hänvisades omedelbart
till bevillningsutskottet.

§ 7

Anmäldes följande motioner:
nr 596, av herr Hyltander, om befrielse
i vissa fall från indrivningsavgift
vid försummad skatteinbetalning,
nr 597, av herrar Johansson i Skärstad
och Boo, om åtgärder för att stimulera
gåvor till religiösa in. fl. ändamål,

nr 598, av herrar Johansson i Skärstad
och Svensson i Va, om undantagande
från beskattning som naturaförmån
av fritt bränsle från egen fastighet,

nr 599, av herrar Larsson i Norderön
och Jönsson i Ingemarsgården, angående
beräkningen av lagfartsstämpel vid
köp av kronomark,

nr 600, av herr Oskarson in. fl., angående
beräkningen av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,

nr 601, av herr Turesson, om fri
rättshjälp i skattemål,

nr 602, av herr Åberg, om rätt för
yrkesfiskare att avgiftsfritt införa vissa
varor,

nr 603, av herr Åberg, om rätt för
yrkesfiskare till skattefri avsättning till
resultatutjömningsfond,

nr 604, av herr Jansson in. fl., om
förstatligande av krigsmaterielindustri!!,
nr 605, av herr Gustafsson i Borås
in. fl., om åtgärder mot oljeläckage,
nr 606, av herrar Larsson i Norderön
och Nilsson i Tvärålund, om företagsinteckning
vid renskötsel,

nr 607, av herr Jansson in. fl., om

förbättring av de värnpliktigas ekonomiska
och sociala förmåner,

nr 608, av herrar Johansson i Skärstad
och Svensson i Vä, om viss läkarundersökning
av nyfödda barn,

nr 609, av herr Johanson i Västervik,
angående sjukpenningklass vid arbetslöshet
in. m.

nr 610, av herrar Jonsson och Johansson
i Skärstad, angående hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

nr 611, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Nelander, om förbud mot
eller begränsning av tobaksreklamen,
nr 612, av herr Åkerlind in. fl., angående
värnpliktstjänstgöringen för
handelsflottans personal,

nr 613, av herr Larsson i Norderön
in. fl., om förenkling av lantmäteriförrättningar,

nr 614, av fröken Ljungberg in. fl.,
om successiv avveckling av hyresregleringen,

nr 615, av herr Nilsson i Gävle in. fl.,
om obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

nr 616, av herrar Nordstrandh och
Bengtson i Solna, angående upplåtelse
av kommunal mark för statliga ändamål,

nr 617, av herr Wikner, om slopande
av vissa bestämmelser angående jakt
med användande av hund,

nr 618, av herrar Wikner och Nilsson
i Östersund, om ändring av bestämmelserna
angående tid för jakt,

nr 619, av herr Carlshamre in. fl.,
om utredning angående fiskerinäringens
framtid,

nr 620, av herr Larsson i Norderön
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Rikets allmänna
kartverk: Kartarbeten in. in.,
nr 621, av herr Nihlfors, angående
taxorna inom lantmäteriväsendet och
lantbruksnämnderna,

nr 622, av herrar Nilsson i Bästekille
och Hedin, om stöd till vallfröodling,
in. m.,

nr 623, av herr Nilsson i Bästekille

Fredagen den 26 januari 1968 fm.

Nr 4

och fru Sundberg, om skydd mot erosion
vid Löderups strandbad,

nr 624, av herr Wikner in. fl., om
statsbidrag till Jägarnas riksförbund,
nr 625, av herrar Boo och Larsson
i Borrby, om forskning angående ungdomens
situation i samhället,

nr 626, av herrar Grebäck och Norrby,
om en dokumentationscentral för
miljövårdsforskning,

nr 627, av herr Gustafsson i Skellefteå
in. fl., om vissa stödåtgärder inom vindelälvsområdet,

nr 628, av herrar Johansson i Skärstad
och Svensson i Vä, angående undervisningen
i kristendomskunskap,
nr 629, av herr Nordslrandh, angående
studiehjälpen till utländsk studerande,

nr 630, av fru Skantz m. fl., angående
ungdomsfängelsevården, samt

nr 631, av herr Tobé m. fl., om en
långsiktig planering av miljövården.

Dessa motioner bordlädes.

§ 8

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kanunare
Härmed anhåller vi om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden 28 januari

— 3 februari för deltagande i Europarådets
rådgivande församlings session
i Strasbourg.

Stockholm den 25 januari 1968

Sven Gustafson i Göteborg
Anders Forsberg
Bo Martinsson
Astrid Bergegren
Bengt Sjönell

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 9

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

herr Nordstrandh (h), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående artistförmedlingsverksamheten,
och

herr Björkman (h), till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena angående
åtgärder för att sprida kännedom
om möjligheten för utlandssvenskar
att deltaga i andrakammarval.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.36.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 era.

Fredagen den 26 januari

Kl. 19.30

I anledning därav, att motionstiden
denna dag utgick, var kammarens ledamöter
kallade att jämväl nu sammanträda;
och leddes förhandlingarna därvid
av herr förste vice talmannen.

§ 1

Anmäldes följande motioner:
nr 632, av herr andre vice talmannen
Cassel och herr Björkman, angående
riktlinjerna för utrikespolitiken,

nr 633, av herr Hector m. fl., om stöd
åt befrielserörelserna i de portugisiska
kolonierna,

nr 634, av herr Hermansson m. fl.,
om förhandlingar angående möjligheterna
att skapa ett nordiskt neutralitetsförbund,

nr 635, av fru Torbrink m. fl., om
inrättande av en handelskammare i Tyska
Demokratiska Republiken,

nr 636, av herr Bohman, om kvinnlig
tronföljd,

nr 637, av herr Boo in. fl., om sänkning
av rösträttsåldern,

nr 638, av herr Jansson in. fl., om
sänkning av rösträtts- och valbarhetsåldern,

nr 639, av herr Larsson i Borrby
in. fl., om sänkning av valbarhetsåldern,
nr 640, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
angående författningsreformen,

nr 641, av fru Lewén-Eliasson och
herr Ekström i Iggesund, om översyn
av kommunallagarna,

nr 642, av herrar Magnusson i Borås
och Björkman, om inrättande av ett
skattelagråd,

nr 643, av herrar Mundebo och Larsson
i Borrby, om ändring i stadgan om
ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande,

nr 644, av herr Mundebo in. fl., om

åtgärder för att underlätta de handikappades
valdeltagande,

nr 645, av herrar Nihlfors och Björkman,
angående uppgifterna för riksdagens
krigsdelegation i fredstid,

nr 646, av herrar Norrby och Mundebo,
om sänkning av valbarhetsåldern,
nr 647, av herr Bubin, angående reglerna
om pension till riksdagsledamot,
nr 648, av herr Rubin, angående antalet
ledamöter i en blivande enkammarriksdag,

nr 649, av herr Rubin, om utredning
angående utformningen av partistödet,
nr 650, av herr Bohman in. fl., angående
försvarsfrågan,

nr 651, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, om
begränsning av den nuvarande försvarsattachéorganisationen,

nr 652, av herrar Eliasson i Sundborn
och Nihlfors, om främjande av
sysselsättningen genom beställningar av
materiel för försvaret,

nr 653, av herrar Elmstedt och Antonsson,
angående meritvärdet av tjänstgöring
i u-land,

nr 654, av herr Hector in. fl., om stöd
till visst uppbyggnadsarbete i portugisiska
Guinea,

nr 655, av herrar Hedlund och Wedén,
om främjande av sysselsättningen inom
industrin genom beställningar av
varor att ingå i biståndet till u-länderna,

nr 656, av herr Hermansson m. fl.,
om tillsättande av en ny försvarsutredning,

nr 657, av herr Krönmark in. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Försvarsupplysning,
nr 658, av herr Martinsson m. fl., om
statsbidrag till Europarörelsens svenska
råd,

Fredagen den 26 januari 1968 em.

Nr 4

nr 659, av herrar Nihlfors och Sjönell,
angående behandlingen av värnpliktsfrågor,

nr 660, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Heurlin, om export av fisk
till u-länderna,

nr 661, av herr Norrby, om u-hjälp
genom stöd till svensk exportindustri,
nr 662, av herr Oskarson m. fl., angående
stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna,

nr 663, av herr Rubin in. fl., om vissa
åtgärder för att öka intresset för bistånd
till u-länderna,

nr 664, av herr Wedén m. fl., angående
försvarsfrågan,

nr 665, av herr Arvidson in. fl., om
en riksorganisation för internatskolorna,

nr 666, av herr Bengtson i Solna
in. fl., om samordning av viss forskning
m. in. på näringslärans område,
nr 667, av herrar Björkman och Nordstrandh,
angående studentkårernas
verksamhet,

nr 668, av herr Björkman in. fl., angående
den fortsatta utbyggnaden av
Stockholms universitet vid Frescati,
nr 669, av herr Bohman m. fl., angående
den postgymnasiala utbildningen,

nr 670, av fru Eriksson i Stockholm
och herr Martinsson, om åtgärder för
att trygga viss kärlkirurgisk verksamhet,

nr 671, av herr förste vice talmannen
von Friesen och herr Persson i
Heden, angående professur i oral kirurgi
vid odontologisk fakultet,

nr 672, av herr förste vice talmannen
von Friesen m. fl., om inrättande av en
professur i klinisk näringslära vid Göteborgs
universitet,

nr 673, av fru Heurlin m. fl., om
ökade resurser för narkomanvården,
nr 674, av fru Kristensson och herr
Björkman, om upptagande av allergologin
som självständig specialitet,

nr 675, av fru Kristensson och fröken
Ljungberg, om inrättande av en

tjänst som biträdande överläkare vid
rättspsykiatriska kliniken i Stockholm,
nr 676, av herr Källstad och fru
Frxnkel, angående vissa pedagogiska
och undervisningsorganisatoriska frågor,
in. in.,

nr 677, av herr Källstad in. fl., om
inrättande av särskilda organ för undervisning
och utbildning genom radio
och TV,

nr 678, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, angående undervisning och
utbildning i miljöfrågor,

nr 679, av herr Larsson i Borrby
in. fl., om viss samordning av de akademiska
ett- och tvåbetygskurserna,
nr 680, av herr Mattsson in. fl., om
bibehållande under en övergångsperiod
av de gymnasiala kompletteringskurserna
vid universiteten,

nr 681, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl., om inrättandet av ett gymnasium
i Simrishamn,

nr 682, av herr Nilsson i Kristianstad
m. fl., om höjning av statsbidraget
till SECO,

nr 683, av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., om inrättande av en professur
i informationsbehandling vid Umeå universitet,

nr 684, av herr Nilsson i Tvärålund
in. fl., angående den kurativa verksamheten
vid studiehjälpsnämnderna,

nr 685, av herr Nordgren in. fl., om
höjning av anslaget till Resestipendier
för yrkesutbildning,

nr 686, av herr Nordgren in. fl., om
höjning av anslaget till Främjande av
lärlingsutbildning hos hantverksmästare
in. in.,

nr 687, av herr Nordstrandh in. fl.,
angående forskningspolitiken,

nr 688, av herr Nordstrandh in. fl.,
om ökat stöd till korrespondensstuderande,

nr 689, av herr Nordstrandh in. fl.,
om höjt statsbidrag till Solbacka läroverk,

nr 690, av herr Ullsten m. fl., angående
utbildningen av u-landsexperter,
nr 691, av herr Wennerfors, om an -

4 — Andra kammarens protokoll 1968. Nr 4

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 em.

passning av skrivundervisningen till
datatekniken,

nr 692, av herr Werinerfors, om tillskapande
av ett institut för utbildning
av talpedagoger,

nr 693, av herr Westberg in. fl., om
viss religionssociologisk undersökning,
nr 694, av herrar Andersson i Storfors
och Jonasson, om kontinuerlig hälsoupplysning,

nr 695, av herrar Bengtson i Solna
och Adolfsson, angående den övre lånegränsen
för statliga lån till bostadsändamål,
in. in.,

nr 696, av herrar Bengtson i Solna
och Krönmark, om ytterligare beredskapsarbeten
inom vägväsendet,

nr 697, av herrar Björkman och
Wennerfors, om inrättande av samarbetsnämnder
för att underlätta invandrares
anpassning,

nr 698, av herr Blomkvist in. fl., angående
särskilda beredskapsarbeten för
handikappade, in. in.,

nr 699, av herr Bohman m. fl., om
bekostande av försvarsmateriel med arbetsmarknadsmedel,

nr 700, av herrar Börjesson i Falköping
och Gomér, angående vidgade
möjligheter att inrätta halvskyddad sysselsättning,

nr 701, av herr Dahlgren, angående
lokaliseringsstödet till Kalmar län,
nr 702, av herr Dahlgren in. fl., om
främjande av sysselsättningen genom
vissa beredskapsarbeten,

nr 703, av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl., angående personalbristen inom
sjukvården,

nr 704, av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl., angående sammansättningen av
låginkomstutredningen,

nr 705, av fru Frsenkel in. fl., angående
föräldrautbildning och familjerådgivning,

nr 706, av herr Fridolfsson i Stockholm,
om anslag till Västernorrlands
läns företagareförening för viss försöksverksamhet,

nr 707, av herr Fridolfsson i Stockholm
m. fl., om viss höjning av anslagen
till företagareföreningar,

nr 708, av herrar Gomér och Börjesson
i Falköping, angående näringshjälpen
till handikappad,

nr 709, av herrar Gomér och Nilsson
i Tvärålund, angående familjerådgivningen,

nr 710, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Larsson i Borrby, om bibehållande
av djurskötsel vid ungdomsvårdsskolorna,

nr 711, av herr Gustafsson i Skellefteå
in. fl., om vidgning av ramen för
lokaliseringslån,

nr 712, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, om
samordning av vissa åtgärder för att
lösa glesbygdernas problem,

nr 713, av herrar Hedlund och Wedén,
angående familjedaghem och lekskolor,

nr 714, av herrar Hedlund och Wedén,
om höjning av anslaget till Allmänna
beredskapsarbeten, m. m.,
nr 715, av herrar Hedlund och Wedén,
om höjning av anslaget till Allmänna
barnbidrag,

nr 716, av herr Hedlund in. fl., om
höjning av räntan på amorteringspliktiga
tilläggslån,

nr 717, av herr Hedlund m. fl., angående
lokaliseringsstödet,

nr 718, av herr Hedlund in. fl., om
ytterligare lokaliseringspolitiska åtgärder
i glesbygdsområden, m. in.,

nr 719, av fru Heurlin in. fl., om
förstärkning av det polisiära skyddet
vid tunnelbanan i Stockholm,

nr 720, av herr Jonasson m. fl., om
en översyn av provinsialläkarväsendet,
nr 721, av fru Kristensson, om en
allmän gynekologisk hälsokontroll,
nr 722, av herr Lindkvist, angående
möjligheterna till avskrivning av bostadslån,

nr 723, av herr Lindkvist m. fl., om
ökad produktion av lägenheter med uthyrningsrum,

nr 724, av fru Nettelbrandt in. fl., angående
den statliga belåningen för servicehus,

nr 725, av herr Nilsson i Bästekille,
om åstadkommande av bättre överens -

Fredagen den 26 januari 1968 em.

Nr 4

stämmelse mellan länsindelning och
domkretsindelning, m. m.,

nr 726, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Sundberg, om lokaliseringspolitiskt
stöd till Österlen,

nr 727, av herr Nilsson i Tvärålund
in. fl., om lokaliseringsstöd i form av
lån till rörelsekapital,

nr 728, av herrar Nordgren och Nilsson
i Agnäs, angående lokaliseringsstödet
i Norrlands glesbygdsområden,
nr 729, av herr Petersson m. fl., om
höjning av räntan på amorteringspliktiga
tilläggslån,

nr 730, av herr Petersson in. fl., om
vissa åtgärder till stöd för glesbygdernas
befolkning,

nr 731, av herr Rimmerfors in. fl.,
om inrättande av fyra studiekonsulenttjänster
inom handikapporganisationerna,

nr 732, av fru Ryding m. fl., om inrättande
av ytterligare elva tjänster vid
arbetarskyddsstyrelsen,

nr 733, av herr Trana, angående verksamheten
vid skyddade verkstäder,
nr 734, av herr Wedén m. fl., om
fördelning av köpeskillingen för polishus
på fyra i stället för tre budgetår,
nr 735, av herr Wedén m. fl., om
vidgning av ramen för .statsbidrag till
kommunala beställningar,

nr 736, av herr Wennerfors in. fl., om
lokaliseringspolitiskt stöd till Stockholms
skärgård,

nr 737, av herr Westberg, angående
inlösen av egnahem vid flyttning av
arbetsmarknadsskäl,

nr 738, av herr Vigelsbo in. fl., om
användning av spritskattemedel för stöd
åt nykterhetsarbetet,

nr 739, av herr Bengtson i Solna,
om bestridande med statsmedel av kostnad
för belysning på riksvägar,

nr 740, av herr Bengtson i Solna,
om förbättring av trafikservicen i glesbygder,

nr 741, av herrar Bengtson i Solna
och Oskarson, om statligt stöd till taxitrafiken
i glesbygder, m. m.,

nr 742, av herr Bengtson i Solna

m. fl., om inrättande av regionala transportnämnder,

nr 743, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, om vidgad
rätt till statsbidrag till enskilda vägar,
m. m.,

nr 744, av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., om ökad trafikinformation
genom radio,

nr 745, av herr Krönmark, angående
frågan om en fast förbindelse över
Öresund,

nr 746, av herrar Krönmark och
Nilsson i Bästekille, angående den framtida
trafikpolitiken,

nr 747, av fru Nettelbrandt m. fl.,
angående den framtida trafikpolitiken,
nr 748, av fru Nettelbrandt m. fl.,
om effektivare utnyttjande av väganslagen,

nr 749, av herr Nihlfors in. fl., om
åtgärder mot skattefusk,

nr 750, av herr Nilsson i Tvärålund,
om viss ändring av teletaxorna,

nr 751, av herrar Nilsson i Agnäs
och Ringaby, om förbud mot spridande
av vägsalt,

nr 752, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Antby, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Bidrag till
underhåll av enskilda vägar, in. m.,
nr 753, av herr Nordgren, angående
vägbyggnad och vägunderhåll i Jämtlands
län,

nr 754, av herrar Norrby och Wiklund
i Stockholm, angående åtgärder
för att stimulera båtsporten,

nr 755, av herr Petersson, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Ersättning till trafikföretag
för drift av icke lönsamma busslinjer,
nr 756, av herrar Rubin och Regnéll,
om en storflygplats på Saltholm,
nr 757, av herr Sjönell in. fl., om
ytterligare prov med färg-TV,

nr 758, av herrar Thylén och Bengtson
i Solna, angående kostnaderna för
utprickning av vissa farleder,

nr 759, av herr Thylén m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till småbåtshamnar
in. m.,

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 em.

nr 760, av herrar Vigelsbo och Sundkvist,
om ersättning till abonnent vid
skada å telefonförbindelse,

nr 761, av herr Andersson i Örebro
in. fl., om anslag till statens hantverksoch
industrilånefond, m. m.,

nr 762, av herrar Antonsson och
Dahlgren, om förarplatsförsäkring för
av stat och kommun ägda fordon,

nr 763, av herr Arvidson, om höjning
av biblioteksersiittningens grundbelopp,
nr 764, av herr Arvidson, angående
stipendier till författare från de övriga
nordiska länderna,

nr 765, av herrar Arvidson och Lindkvist,
om litterär uppläsningsverksamhet
i skolor och bildningsorganisationer,

nr 766, av herrar Bengtson i Solna
och Lothigins, angående huvudmannaskapet
för teatrarna, m. in.,

nr 767, av herr Björkman in. fl., om
utredning angående ett industri- och
hantverksmuseum,

nr 768, av herr Björkman in. fl., angående
Skansens framtida verksamhet,
nr 769, av herr Boo m. fl., om höjning
av anslaget till Utbildning av ungdomsledare,

nr 770, av herr Boo in. fl., om höjning
av anslaget till Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet,

nr 771, av fru Gärde Widemar, om
höjning av anslaget till statens konstråd
och av biblioteksersättningens
grundbelopp,

nr 772, av herrar Josefson i Arrie
och Mattsson, angående beräkningen av
skatteersättning åt kyrklig kommun,
nr 773, av herr Lothigins in. fl., om
statliga åtgärder för att öka exporten,
nr 774, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten,

nr 775, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om en propagandakampanj för
avsättning av svenska produkter på den
svenska marknaden,

nr 776, av fru Marklund in. fl., om
främjande av verksamheten i barnfilmklubbar,

nr 777, av herr Nihlfors m. fl., angående
konsumentvaruforskning och
konsumentupplysning,

nr 778, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Svensson i Vä, angående konkurrens-
och prisövervakningen,

nr 779, av herr Nordgren m. fl., om
sänkning av anslaget till Inköp av fastigheter
för förvaltningsändamål in. m.,
nr 780, av herr Nordstrandh, om
höjning av anslaget till Bidrag till föreläsningsverksamhet
in. m.,

nr 781, av herr Rimmerfors in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till Föreningen
Fruktdrycker,

nr 782, av herr Rubin, om livränta
åt Edwin Alksnis,

nr 783, av herr Rubin, angående rationaliseringen
av statsförvaltningen,
nr 784, av herr Sjönell m. fl., om
tilläggsdirektiv för utredningen om statens
institut för hantverk och industri,
nr 785, av herr Sjönell in. fl., om
forskning och utredning angående
mindre och medelstora företags förhållanden,

nr 786, av fru Sundberg och herr
Lothigins, om inrättande av en forskningstjänst
i emballageteknik vid statens
tekniska forskningsråd,

nr 787, av fru Sundberg och herr
Åkerlind, om statsbidrag till utbildning
av söndagsskollärare,

nr 788, av fru Svensson och fru
Lindberg, angående hemslöjdens framtida
organisation,

nr 789, av herr Wennerfors in. fl.,
om en utvidgning av filmstudiorörelsens
verksamhet,

nr 790, av herr Antbg, om premiering
av personligt bostadssparande,
nr 791, av herr Antonsson, om rätt
till skatteavdrag för periodiskt understöd
till studerande,

nr 792, av herr Berglund m. fl., om
visst undantag för stat och kommun
från den allmänna varubeskattningen,
nr 793, av herrar Bengtson i Solna
och Ringaby, angående rätten till avdrag
för reparations- och underhållskostnader
å en- och tvåfamiljshus,

Fredagen den 26 januari 1968 em.

Nr 4

nr 794, av herr Bengtson i Solna
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 13, med förslag till förordning
om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt,
nr 795, av herr Bohman in. fl., angående
skattepolitiken,

nr 796, av herrar Eliasson i Sundborn
och Boo, om avdrag vid beskattningen
för fördyrade levnadsomkostnader
å annan ort,

nr 797, av herrar Elmstedt och Dahlgren,
om extra avdrag vid beskattningen
för skogsvägbyggnad i sysselsättningsfrämjande
syfte,

nr 798, av herrar Elmstedt och
Sundkvist, om skatt på utlandsresor,
nr 799, av herr Eliasson i Moholm
in. fl., angående jordbrukets kapitaloch
skatteproblem,

nr 800, av herrar Josefsson i Halmstad
och Arweson, angående beskattningen
av avgångsvederlag i vissa fall,
nr 801, av herr Gustafsson i Stenkyrka
in. fl., om avveckling av den statliga
beredningsskatten på fårskinn,
nr 802, av herrar Hedlund och Wedén,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 13, med förslag till förordning
om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt,
nr 803, av herrar Hedin och Nordstrandh,
angående tidpunkten för ingivande
av ansökan om frivillig särbeskattning,

nr 804, av herrar Hedin och Krönmark,
om ökad rättssäkerhet i deklarationsärenden,

nr 805, av herr Hedin och fröken
Wetterström, om rätt för handikappad
till avdrag vid beskattningen för tekniska
hjälpmedel m. m.,

nr 806, av herr Josef son i Arrie in. fl.,
angående beräkningen av skattepliktig
realisationsvinst vid avyttring av fastighet,

nr 807, av herr Josef son i Arrie in. fl.,
angående den öppna resultatutjämningen
vid beskattningen,

nr 808, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Antonsson, om premie5
— Andra kammarens protokoll 1968. N

ring av sparande på särskilt sparkonto
och målinriktat bostadssparande,

nr 809, av herr Larsson i Borrby
in. fl., om bättre avskrivningsmöjligheter
för växthus,

nr 810, av herr Larsson i Norderön
in. fl., angående beräkningen av avdrag
för värdeminskning å skog vid tillköp
av skogsfastighet,

nr 811, av herrar Lothigius och Petersson,
om vidgad rätt till avdrag vid
beskattningen för landskapsvårdande
åtgärder,

nr 812, av herr Magnusson i Borås,
angående rätten till avdrag vid beskattningen
för avsättning till garantireserv,
nr 813, av herr Magnusson i Borås
in. fl., angående beskattningen av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet,

nr 814, av herr Magnusson i Borås
in. fl., angående mervärdeskattens utformning,
samt

nr 815, av herr Nilsson i Bästekille
in. fl., angående tillverkningen och försäljningen
av cider.

Dessa motioner bordlädes.

§ 2

Anmäldes motionen nr 816, av herr
Nordgren och fru Kristensson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 12, med förslag til] förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin, in. in.

Denna motion hänvisades omedelbart
till bevillningsutskottet.

§ 3

Anmäldes följande motioner:
nr 817, av herr Nordgren in. fl., angående
beskattningen av företagsvinster,

nr 818, av herrar Norrbg och Larsson
i Borrby, om användning av skattesystemet
som miljöpolitiskt instrument,
nr 819, av herr Rubin, om avveckling
av försäljningsskatten på guldsmedsvaror,

r 5

■54

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 em.

nr 820, av herrar Sundkvist och Josefson
i Arrie, angående förmånsrätten

1 samband med arbetsgivares underlåtenhet
att verkställa skatteavdrag,

nr 821, av herr Söderström m. fl.,
om avveckling av den särskilda varuskatten
på choklad och konfektyr, samt
nr 822, av herrar Ullsten och Wedén,
om vissa åtgärder för att stimulera svenska
investeringar i u-länderna.

Dessa motioner bordlädes.

§ 4

Anmäldes följande motioner:
nr 823, av herrar Wedén och Hedlund,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 12, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av

2 § 1 mom. förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och
vin, in. m., samt

nr 824, av herrar Wedén och Hedlund,
om höjning av skatten på tobaksvaror.

Dessa motioner hänvisades omedelbart
till bevillningsutskottet.

§ 5

Anmäldes följande motioner:
nr 825, av herrar Wedén och Hedlund,
angående skattepolitiken,

nr 826, av herrar Werner och Fridolfsson
i Stockholm, angående beskattningen
av totalisatorspel,

nr 827, av herr Wiklund i Stockholm,
om höjning av inkomstgränsen för skattefrihet
beträffande vissa studerande
från Finland,

nr 828, av herr Åkerlind, angående
behandlingen i skattehänseende av traktamenten
och reseersättningar,

nr 829, av herr Antonsson, om effektivisering
av statliga företag,

nr 830, av herr Bohman m. fl., angående
företagsdemokratin,

nr 831, av herr Bohman in. fl., angående
den ekonomiska politiken,

nr 832, av herr Bohman m. fl., angående
den statliga lokaliseringspolitiken,

nr 833, av herr Carlshamre, om åtgärder
för att nå stabilitet i ekonomin
och förbättring av sysselsättningen,
nr 834, av fru Ekroth, angående viss
försäkringsverksamhet,

nr 835, av herrar Hedlund och Wedén,
angående näringspolitiken,

nr 836, av herrar Hedlund och Wedén,
angående den ekonomiska politiken,

nr 837, av herrar Johansson i Växjö
och Sundkvist, angående företagsdemokratin,

nr 838, av herrar Larsson i Luttra
och Larsson i Borrby, om utredning
rörande kommunernas investeringar
och lånebehov,

nr 839, av herr Lorentzon in. fl., angående
statlig företagsamhet i Norrland,
in. m.,

nr 840, av herr Lorentzon in. fl., om
förstatligande av gruvindustrin in. m.,
nr 841, av fru Nettelbrandt in. fl., om
kostnadsfritt tillhandahållande av
broschyren Sveriges riksdag,

nr 842, av herr Nordgren in. fl., angående
turistnäringen,

nr 843, av herr Nordgren in. fl., om
tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på kommunal upphandling,

nr 844, av herr Persson i Heden, om
importkvotering av textil- och konfektionsvaror,
in. m.,

nr 845, av herr Ringaby in. fl., om
avslag på styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
framställning om ändrad
lönegradsplacering av tjänsten som
chef för förvaltningskontoret,

nr 846, av herr Sjönell, angående
kapitalförsörjningen för mindre och
medelstora företag,

nr 847, av herr Sjönell m. fl., angående
ett statligt utvecklingsbolag,
nr 848, av herr Sjönell in. fl., angående
småföretagsamheten,

nr 849, av herr Sjönell in. fl., angående
kapitalförsörjningen för mindre
och medelstora företag,

nr 850, av herrar Sundkvist och
Dahlgren, om inordnande av den re -

Fredagen den 26 januari 1968 em.

Nr 4

gionala planeringen i den samhällsekonomiska
målsättningen,

nr 851, av herr Wedén in. fl., angående
det långsiktiga företagssparandet,

nr 852, av herrar Börjesson i Falköping
och Gomér, om begränsning av
utredningar beträffande bagatellförseelser,

nr 853, av herr Gustafsson i Borås,
om domstolsmässig prövning av rättsfrågor
i förvaltningen,

nr 854, av fru Heurlin, angående
straff för försök till frihetskränkande
otukt och till våldförande,

nr 855, av herr Jansson in. fl., om
sänkning av den civilrättsliga myndighetsåldern,

nr 856, av herr Larsson i Borrby
in. fl., angående föreskrifterna om sotning,

nr 857, av herr Larsson i Borrby
in. fl., om företagsinteckning vid yrkesmässig
trädgårdsodling,

nr 858, av herr Lindkvist in. fl., angående
tillståndsgivningen för demonstrationer,

nr 859, av herr Lothigius in. fl., om
vidgad revisionsplikt för företag,

nr 860, av herr Rubin, om lagfäst
skyldighet för tidning och radio att
införa beriktigande,

nr 861, av herr Rubin, om viss begränsning
av rätten att göra bandupptagning
in. in.,

nr 862, av herrar Thylén och Nordstrandh,
om medborgarvittnen vid demonstrationer
in. in.,

nr 863, av herr Arvidson, om viss
ändring av skollagens bestämmelser angående
undervisningens målsättning,
nr 864, av herr Börjesson i Falköping,
om införande av viss försäkring för utländsk
medborgare,

nr 865, av herr Elmstedt in. fl., angående
arbetsgivaravgiften inom den
allmänna försäkringen,

nr 866, av herrar Eriksson i Bäckmora
och Börjesson i Falköping, om
fri sjukhusvård under obegränsad tid
för folkpensionärer in. fl.,

nr 867, av herrar Gomér och Börjesson
i Falköping, angående änkepensionen
inom den allmänna försäkringen,

nr 868, av herrar Ggstafsson i Stenkyrka
och Elmstedt, om avskaffande av
inkomstprövningen beträffande änkepension
inom den allmänna försäkringen,

nr 869, av herr Hamrin i Kalmar
m. fl., angående vissa försäkringsförmåner
för hemarbetande,

nr 870, av herrar Hedlund och Wedén,
angående familjepolitiken,

nr 871, av herr Jansson, om precisering
av hälsovårdsstadgans bestämmelse
om rumstemperatur,

nr 872, av herrar Johansson i Skärstad
och Svensson i Va, om upptagande
av visst näringspireparat i förteckningen
över kostnadsfria läkemedel,
nr 873, av herr Jonasson m. fl., angående
förmånerna inom den allmänna
försäkringen för deltids- och korttidsanställda
samt lågavlönade,

nr 874, av fru Kristensson, om harmonisering
av den ekonomiska och socialrättsliga
lagstiftningen i enlighet
med EEC-fördraget,

nr 875, av herr Larsson i Borrby,
om vissa trygghets- och arbetsmarknadsfrågor
avseende hemarbetande
kvinnor m. fl.,

nr 876, av herrar Larsson i Borrby
och Josefson i Arrie, om ersättning
från den allmänna försäkringen för resekostnad
vid sjukgymnastisk behandling,

nr 877, av fru Néttelbrandt m. fl.,
om ökat skydd för arbetstagare mot
obefogad uppsägning,

nr 878, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Boo, om rätt att för förmån
inom den allmänna försäkringen tillgodoräkna
vård av barn i hemmet,

nr 879, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Gomér, angående samhällets
stöd till barnfamiljerna,

nr 880, av herrar Persson i Heden
och Jonasson, angående bestämmelserna
om s. k. föräldrainkomst i studiehjälpsreglementet,

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 em.

nr 881, av herr Ringaby m. fl., om
sänkning av statsbidraget till den allmänna
sjukförsäkringen,

nr 882, av fru Ryding in. fl., om
rätt för lokal facklig organisation att
deltaga i förhandling om arbetsanvisning,

nr 883, av herrar Sundkvist och Johansson
i Skärstad, angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel,

nr 884, av herr Ullsten, om föreningsrättsskydd
för arbetssökande,

nr 885, av herr Wedén in. fl., om en
allmän sysselsättningsförsäkring,

nr 886, av herr Åkerlind, om förbud
mot reklam för tobaksvaror in. in.,

nr 887, av herr Bengtson i Solna,
om översyn av de nuvarande hyressättningsnormerna,

nr 888, av herrar Elmstedt och Larsson
i Borrby, angående användningen
av medel i prästlönefonden,

nr 889, av herrar Hedin och Krönmark,
om viss utredning i mål angående
vattenförorening,

nr 890, av fru IAndekvist och fru
Lindberg, om vissa åtgärder mot barnolycksfall,

nr 891, av fru Löfqvist in. fl., om
framflyttning av den för tillämpning
av ensittarlagen avgörande tidpunkten,
nr 892, av herrar Mattsson och Sundkvist,
om skydd mot skadeverkningarna
av oskäligt långvariga byggnadsförbud,

nr 893, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Heurlin, angående den kommunala
förköpsrätten till fastighet,

nr 894, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Heurlin, angående ålfisket,
nr 895, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Dahlgren, angående rätten att
förvärva skogsfastighet,

nr 896, av fru Sundberg, angående
rätten att utföra skolskjuts,

nr 897, av herr Åkerlind, om avveckling
av hyresregleringen beträffande
en- och tvåfamiljsvillor,

nr 898, av herrar Åkerlind och Oskarson,
om viss ändring av bestämmelserna
angående återkallelse av körkort,

nr 899, av herr Blomkvist m. fl., angående
ersättning till fiskare för inkomstbortfall
på grund av kvicksilverförorening,

nr 900, av herr Dahlgren in. fl., om
svensk skoglig representation i Nordamerika
och Sovjetunionen,

nr 901, av herr Dahlgren in. fl., om
höjning av anslaget till Kostnader i
samband med permanent skördeskadeskydd,

nr 902, av herr Grebäck, om inrättande
av vissa ytterligare tjänster vid lantbrukshögskolan,

nr 903, av herr Grebäck in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställningar
om anslag till lantbrukshögskolan,
nr 904, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Elmstedt, angående det statliga stödet
till förvärv av brukningsenhet med
både jordbruk och skogsbruk,

nr 905, av herr Hedin m. fl., om viss
omläggning av skördeskadeskyddet,
nr 906, av herr Hedin in. fl., om införande
av ett system med förskott å
skördeskadeersättning,

nr 907, av herr Jonasson in. fl., angående
rationaliseringsstödet till jordbruket,

nr 908, av herrar Josef son i Arrie och
Larsson i Borrby, om ersättning till
skogsägare vid stormskada,
nr 909, av herrar Jönsson i Ingemarsgärden
och Antby, om höjning av mjölkpristillägget
i norra Sverige,

nr 910, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Larsson i Norderön, angående
statsbidraget till skogsodlingsåtgärder
på sämre jordbruksmark,
in. in.,

nr 911, av herr Lolhigius, om statliga
lån för anläggande av reningsverk vid
Vättern,

nr 912, av herr Lundberg, om inrättande
av en tjänst som förste konsulent
för ensileringsforskning vid lantbrukshögskolan,

nr 913, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten,

nr 914, av herr Nilsson i Bästekille

Fredagen den 26 januari 1968 em.

Nr 4

m. fl., om utredning angående en konserveringsindustri
för fisk på ostkusten,
nr 915, av herr Nilsson i Lönsboda
in. fl., angående trädgårdsnäringen,
nr 916, av herr Nilsson i Lönsboda
m. fl., om vissa stödåtgärder i glesbygdsområden,

nr 917, av herr Nilsson i Tvärålund
ni. fl., om försäljning av domänverksskogar
i sysselsättningsfrämjande syfte,
nr 918, av herr Nordgren, om ersättning
för snöskada å skog,

nr 919, av herr Oskarson in. fl., om
vissa landskapsvårdande åtgärder,

nr 920, av herrar Petersson och Nilsson
i Agnäs, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Särskilt
stöd åt det mindre jordbruket,

nr 921, av herr Riinås m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Statens växtskyddsanstalt:
Avlöningar,

nr 922, av herr Berglund, om reserabatter
på statens järnvägars busslinjer,

nr 923, av herr Bohman in. fl., angående
barn- och ungdomsfostran,

nr 924, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, angående
de hemarbetandes situation,
nr 925, av herr Carlshamre, om åtgärder
för att tillgodose de hemlösas
hjälpbehov,

nr 926, av herr Elmstedt in. fl., om
utredning angående strukturförändringarna
i samhället,

nr 927, av herr Elmstedt m. fl., om
femdagarsvecka året om inom försvaret,
nr 928, av herr Grebäck m. fl., angående
samhällsplaneringen,

nr 929, av herr Gustafsson i Borås,
angående verkan av i annat nordiskt
land verkställd kontroll av elmateriel,
nr 930, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Sundkvist, om införande av
professionell fotboll,

nr 931, av herr Hedlund m. fl., om
tillgodoseende av jämlikhets- och grundtrygghetsprincipen
vid utformningen
av socialpolitiken m. in.,

nr 932, av herr Hedlund in. fl., om
riktlinjer för en regional miljövård,

nr 933, av fru Heurlin, angående
granskningen av läromedel i sexualkunskap,

nr 934, av herr Jansson m. fl., om
utredning angående nyttiggörande av
hushålls- och industriavfall,

nr 935, av herr Jansson m. fl., angående
ungdomens bostadsfråga,

nr 936, av herr Jönsson i Ingemarsgården,
om utredning angående de
språkliga och kulturella minoriteternas
ställning i Sverige,

nr 937, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, om inrättande av en ungdomens
bostadsrättsorganisation,

nr 938, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, angående samhällsplaneringen
och välfärdsutvecklingen,

nr 939, av herrar Larsson i Borrby
och Norrby, om åtgärder för att bekämpa
störningar genom buller,

nr 940, av fru Lewén-Eliasson in. fl.,
angående ungdomens bostadsfråga,
nr 941, av herr Lundberg, om en för
riksdag och regering gemensam utredningscentral,

nr 942, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Gomér, om förbättrade ekonomiska
villkor för diabetiker,

nr 943, av herr Nilsson i Östersund
in. fl., om förläggande till Östersund av
1976 års olympiska vinterspel,

nr 944, av herr Norrby m. fl., om en
plan för vindelälvsområdets användning
för friluftsliv och rekreation,

nr 945, av herr Nordgren m. fl., angående
arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskvldighet,
m. in.,

nr 946, av herrar Svensson i Vä och
Persson i Heden, angående rättsvården,
nr 947, av herr Petersson in. fl., om
viss utvidgning av statens järnvägars
reserabatter,

nr 948, av herrar Sjönell och Grebäck,
om åtgärder för att lösa trafikproblemen
inom större tätorter, samt

nr 949, av herr Åkerlind in. fl., om
utredning angående de ensamståendes
problem.

Dessa motioner bordlädes.

Nr 4

Fredagen den 26 januari 1968 em.

§ 6

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed anhåller undertecknad om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
28 januari—1 februari för deltagande
i Europarådets rådgivande församlings
session i Strasbourg.

Stockholm den 25 januari 1968

Daniel Wiklund

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 7

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1968 den 26 januari sammanträdde
de valmän, som av kamrarna fått i
uppdrag att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret jämte suppleanter
för dessa fullmäktige, för anställande
av val av

dels en personlig suppleant för ledamoten
i styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
herr Erik Gunnar Wärnberg
efter herr Helge Gunnar Karlsson,
som den 24 januari 1968 erhållit befrielse
från uppdraget; och befanns efter
valförrättningens slut ha blivit utsedd
till

suppleant för herr Wärnberg, E. G.
herr Larsson, Karl Åke,
ledamot av första kammaren med 14
röster

dels en personlig suppleant för ledamoten
i samma styrelse herr Johan
Albert Gillis Augustsson efter herr Karl
Adolf Damström, som lämnat riksdagen;
och befanns efter valförrättningens slut
ha blivit utsedd till

suppleant för herr Augustsson, J. A. G.
herr Wååg, Nils Erik,
ledamot av första kammaren med 13
röster.

Gustaf Svensson Eric Mossberger

Carl Eriksson Stig Stefanson

Protokollet lades till handlingarna;
och skulle riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om dessa val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag till förordnanden för de valda.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 19.50.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB, STHLM 68
814081