Nr 8 ANDRA KAMMAREN 1965
ProtokollRiksdagens protokoll 1965:8
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 8 ANDRA KAMMAREN 1965
16—19 februari
Debatter m. m.
Tisdagen den 16 februari
Svar på frågor av: Sid.
herr Nilsson i Bästekille ang. kompensation för penningsparande.. 3
herr Hamrin i Jönköping ang. påföljd för den som på offentlig plats
bjuder minderårig på alkoholdrycker........................ 4
herr Nilsson i Bästekille ang. bostadsbyggnadskvoten för Kristianstads
län.......... 4
herr Jansson ang. obligatorisk bostadsförmedling inom storstockholmsområdet
............................................ 6
Svar på interpellation av herr Hamrin i Kalmar ang. ändring av
gällande ordning vid försäljning av kronans mark till kommun.... 6
Interpellationer av:
herr Göransson ang. underhållet av teleutrustningar m. m........ 10
herr Ullsten ang. straffbarheten i Sverige för utomlands företagna
handlingar............................................... 12
Meddelande om enkla frågor av:
herr Jonsson ang. förenkling av deklarationsförfarandet för folkpensionärer.
.............................................. 13
herr Holmberg ang. anläggningen av en mellanriksväg västerut från
Kiruna.................................................. 13
herr Wiklund ang. begärd översyn av familjerådgivningen inklusive
verksamheten för hjälp till kvinnor i abortsituation........... 13
Onsdagen den 17 februari
Vissa ändringar i grundlagarna.................................. 14
Skattefrihet för ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse 18
1—Andra kammarens protokoll 1965. Nr 8
2
Nr 8
Innehåll
Interpellationer av: Sid.
herr Eriksson i Bäckmora ang. undantag från den allmänna varuskatten
för begagnade traktorer............................. 19
herr Franzén i Träkumla ang. hamnförhållandena på Gotland..... 19
Meddelande om enkla frågor av:
herr Andersson i Örebro ang. personalförstärkning å länsstyrelsernas
varuskattekontor...........,............................. 20
herr From ang. tidpunkten för delgivande av inkallelse till första
värnpliktstjänstgöring .................................... 20
Fredagen den 19 februari
Interpellation av fru Löfqvist ang. åtgärder för att åstadkomma ett
effektivt träskydd...................................... 21
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 17 februari
Konstitutionsutskottets memorial nr 1, ang. vissa vilande förslag till
ändringar i grundlagarna.................................... 14
— utlåtande nr 2, ang. antalet riksdagens ombudsmän och deras
ämbetstitlar............................................... 18
Statsutskottets utlåtande nr 16, ang. fråga om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan....................................... 18
— nr 17, ang. livränta till vissa personer......................... 18
— nr 18, ang. frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan m. m............................................... 18
Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. det promilletal, varmed
skogsvårdsavgiften för år 1965 skall utgå...................... 18
— nr 2, ang. förordning om skattefrihet för ersättning till offer för nationalsocialistisk
förföljelse.................................. 18
Banko utskottets utlåtande nr 4, ang. granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning................................ 18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II (jord
bruksärenden).
............................................ 19
— nr 3, ang. försäljning av viss kronan tillhörig mark m. m........ 19
Tisdagen den 16 februari 1965
Nr 8
3
Tisdagen den 16 februari
Kl. 15.30
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Svar på fråga ang. kompensation för
penningsparande
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat huruvida jag har för
avsikt att framlägga förslag för att öka
penningsparandet. Som svar får jag
meddela att jag inte har för avsikt att
framlägga några förslag utöver dem
som redan anmälts i propositionsförteckningen
till innevarande års riksdag.
Det problem som frågeställaren
aktualiserat är där icke upptaget.
Vidare anförde
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för att han har svarat
på frågan, men jag må i samma ögonblick
tillägga, att jag inte är nöjd med
svaret på den fråga jag ställde. Jag hade
väntat mig något annat.
Att jag tog upp denna fråga berodde
till stor del på att jag i tidningarna
läste det tal som finansministern hade
hållit i Göteborg, där han hade propagerat
för ökat penningsparande. Det
tycker jag var riktigt gjort av finansministern.
Det är behövligt med sparande
över hela linjen. Det enskilda
sparandet måste öka. Men jag trodde
också att finansministern var beredd
att hjälpa till med en ökad kompensation
för detta. Småspararna tycker jag
efter alla dessa år behöver någon form
av uppmuntran. Det är dock så — vilket
finansministern väl känner till — att
småspararna under årens lopp har fått
ringa eller mycket ringa ersättning för
sitt sparande.
Jag hade för min del tänkt mig att
svaret skulle innehålla bl. a. att finansministern
var beredd att höja det belopp
på 800 kronor, som i dag får avdragas
från ränteinkomsten, exempelvis
till 1 000 kronor. Det hade åtminstone
visat god vilja, och det hade varit
värdefullt. Jag tror att det också skulle
ha varit till nytta för de hundratusentals
människor som har ett litet sparkapital
och som nog gärna någon gång
skulle vilja ha någon uppmuntran för
sitt sparande.
Inflationen har berövat spararna
mycket, det vet vi alla. Det går inte att
bortförklara ens om vi är aldrig så
skickliga. Nu vill jag ställa frågan: Om
vi i fortsättningen skall få prishöjningar
varje år, skall man då även finna
sig i att småspararna inte bara förlorar
sin ränteinkomst utan även viss del
av sitt sparade kapital? I så fall är vi,
herr finansminister, ute på en synnerligen
felaktig och mycket farlig väg.
Vi vet alltför väl att vi måste ha ett
ökat penningsparande. Samhället behöver
oerhörda mängder av kapital —
det kan man gott säga — som skall investeras
på olika områden. Vill vi ha
fram detta kapital, måste vi också se
till att vissa åtgärder vidtas i form av
ökad kompensation för sparviljan.
Jag skulle vilja vädja till finansministern,
som jag tycker många gånger
är en resolut karl och som verkligen
kan göra insatser, att han tar sig samman
och ser till att vi en gång skall
4
Nr 8
Tisdagen den 16 februari 1965
Svar pa fråga ang. påföljd för den som på offentlig plats bjuder minderårig på
alkoholdrycker — Svar på fråga ang. bostadsbyggnadskvoten för Kristianstads län
kunna säga att även på detta område
gjorde finansministern en insats: han
såg till att småspararna i Sverige fick
någon form av ersättning för sin vilja
att hjälpa till.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 2
Svar på fråga ang. påföljd för den som
på offentlig plats bjuder minderårig på
alkoholdrycker
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Hamrin i Jönköping
har frågat mig om jag är i tillfälle
att lämna upplysning om när
riksdagen kan emotse förslag rörande
påföljd för den som på offentlig plats
eller under liknande förhållanden bjuder
minderåriga på alkoholdrycker, i
vilken fråga riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 24 april 1964 anhöll
om skyndsam utredning och förslag.
Frågan om vidtagande av åtgärder
mot den som bjuder ungdom på alkoholhaltiga
drycker är för närvarande
under utredning inom finansdepartementet.
Spörsmålet rymmer emellertid
flera svårlösta problem, och jag kan
inte uttala mig om när förslag i ämnet
kan föreläggas riksdagen.
Vidare anförde
Herr HAMRIN i Jönköping (fp):
Herr talman! Jag är naturligtvis herr
statsrådet tack skyldig för att min fråga
tagits upp till besvarande här i dag. Jag
kan ju också säga att jag i stort sett är
tillfredsställd med det substantiella innehållet
i svaret. Emellertid vill jag understryka
att vad riksdagen begärde var
en skyndsam utredning med förslag.
Jag hoppas att det alltså inte skall be
-
höva dröja alltför länge, innan det på
riksdagens bord ligger ett sådant förslag.
Jag tycker mig möjligen i statsrådet
svar skönja något uttryck för pessimism.
Det talas om att problemet är
svårlöst. Jag föreställer mig dock att
statsrådet varit med om att lösa många
intrikata problem som varit betydligt
svårare än detta.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Svar på fråga ang. bostadsbyggnadskvoten
för Kristianstads län
Ordet lämnades på begäran till
Herr statsrådet PALME, som yttrade:
Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat om chefen för inrikesdepartementet
vill medverka till att en
ökad bostadskvot tilldelas Kristianstads
län.
Som svar vill jag meddela att bostadslånemedlens
fördelning på de olika länen
ankommer på bostadsstyrelsen. Regeringens
allmänna syn på fördelningsfrågan
har tillkännagivits genom uttalande
av inrikesministern i statsverkspropositionen.
Jag vill i detta sammanhang
erinra om det i statsverkspropositionen
gjorda uttalandet att ramen för
bostadslångivningen kommer att utvidgas,
om utvecklingen av samhällsekonomi
och arbetsmarknad gör detta möjligt.
Vidare anförde:
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Jag tackar statsrådet
Palme för att han har lämnat svar på
den fråga jag ställt angående en ökad
bostadsbyggnadskvot för Kristianstads
län.
Herr statsrådet meddelade i sitt svar
att det är bostadsstyrelsen som har med
Tisdagen den 16 februari 1965
Nr 8
5
Svar på fråga ang. bostadsbyggnadskvoten för Kristianstads län
denna fråga att göra. Ja, jag vet mycket
väl att det är bostadsstyrelsen, men jag
har den bestämda uppfattningen att
även regeringen har en trasa med i byken
och har någonting att säga till om
när det gäller denna sak. Jag tror inte
att vi utan vidare bör placera regeringen
vid sidan om, såsom varande endast
en välvillig iakttagare, utan jag anser att
regeringen har ett ansvar även i denna
sak.
Sedan vill jag säga till herr statsrådet
Palme, att vi i detta län — mitt hemlän
—• tidigare har brottats med samma
problem. Länet har varit ett avfolkningslän,
men vi har lyckats bryta denna
trend och fått utvecklingen att gå i
positiv riktning i stället. I detta läge
har vi fått veta, att när det nu börjar
arta sig för länet, då skall det inte vara
möjligt att skaffa bostäder för de människor
som vill ha sitt arbete förlagt
inom länet! Detta är naturligtvis inte
särskilt uppmuntrande.
Den 16 januari i år hade landshövdingen
kallat in en mängd förtroendemän
— alla länets riksdagsmän och alla
sina avdelningschefer — för att dryfta
frågan. Man fann då inte på något enda
håll annat än att man var bekymrad för
utvecklingen. Här har vi på olika områden
försökt att göra vad på oss ankommer
och så möts vi av detta nedslående
meddelande. Här söker sig företag över
från den västra kanten till den östra. Det
finns möjlighet att där etablera förtag,
visserligen små men i alla fall företag
som kan blomstra och där människor
vill ha sysselsättning. Men så kommer
nästa fråga: Finns det bostäder för
dem? »Vi skall göra vad vi kan för att
skaffa bostäder», säger länsmyndigheterna,
och vi som är kommunala förtroendemän
ute i bygderna lovar också
att göra så gott vi kan. När vi har
kommit överens om detta säger man
emellertid i Stockholm: »Nu skall ni få
mycket färre bostäder än vad ni haft
tidigare». Detta är helt enkelt .sabotage
mot allt vad vi har försökt göra där
1* — Andra kammarens protokoll 19C>5.
nere. Vi är inte ensamma om att råka
ut för dessa förhållanden, det vet jag;
de förekommer även i andra län; men
skall vi försöka få någon rätsida på de
län som vill få det bättre måste vi försöka
ställa saker till rätta på ett annat
sätt än som görs i dag.
I sista meningen av svaret står att
statsrådet än en gång vill understryka
att därest förhållandena medger kanske
vi kan få det litet bättre i länen genom
att ramen för bostadslångivningen utvidgas.
Herr statsråd! Var snäll och kom
ihåg Kristianstads län den gången! Vi
har en storstadsregion redan nu och där
trängs man tillräckligt. Låt någon människa
finnas kvar där nere och kunna
leva som en människa — det gör man
snart inte i storstäderna! Men vi vill
ha det gjort nu; vi har inte tid att
vänta!
Herr statsrådet PALME:
Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Nilsson i Bästekille att hela frågan
om bostäderna, bostadskvotens
fördelning och därmed även problemen
i Kristianstads och andra län kommer
att bli föremål för en utförlig behandling
här i kammaren i samband med
bostadsdebatten. Då har ju också företrädare
för herr Nilssons parti möjlighet
att kräva en ökning av bostadsbyggandet,
om det är detta de önskar.
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr statsråd! Vi har i Kristianstads
län inte tid att vänta utan vill ha besked
så snabbt som möjligt. Detta är inte
någonting som jag själv har funderat
ut, utan alla i oansvarig ställning där
nere anser att det är nödvändigt. Därför
vill jag än en gång understryka
nödvändigheten av att vi får det litet
bättre. Om vi inte kan få alla 740 lägenheter
som ni har berövat oss, så kan
vi väl åtminstone få någonting tillbaka,
tycker jag.
Härmed var överläggningen slutad.
Nr 8
Nr 8
6
Tisdagen den IG februari 1965
Svar på interpellation ang. ändring av gällande ordning vid försäljning av kronans
mark till kommun
§ 4
Svar på fråga ang. obligatorisk bostadsförmedling
inom storstockholmsområdet
Ordet lämnades på begäran till
Herr statsrådet PALME, som yttrade:
Herr talman! Herr Axel Jansson har
frågat chefen för inrikesdepartementet
om upplysning kan lämnas när den till
bostadsförmedlingsutredningen med förtur
överlämnade frågan om möjligheterna
till obligatorisk bostadsförmedling
inom storstockholmsområdet kan
förväntas bli färdigutredd och resultatet
därav framlagt.
Enligt vad utredningens ordförande
upplyst har arbetet med den av herr
Jansson åsyftade delen av utredningsarbetet
forcerats. Det är min förhoppning
att ett resultat skall föreligga inom
några månader. Någon bestämd tidpunkt
för avlämnande av förslag i ämnet
kan dock inte anges i dag.
Vidare anförde
Herr JANSSON (k):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min enkla fråga.
Han säger att det är hans förhoppning
att resultatet skall föreligga om
några månader, och då finner jag ingen
anledning till någon annan kommentar
till detta än att jag ansluter mig till den
förhoppningen. Om den eventuellt skulle
grusas, så ber jag att få återkomma
i ärendet.
Härmed var överläggningen slutad.
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade:
Herr
talman! Herr Hamrin i Kalmar
har frågat, om jag vill medverka till en
sådan ändring av gällande ordning vid
försäljning av kronans mark till kommun
att fastställd detaljplan inte behöver
föreligga vid markens försäljning.
Till svar vill jag meddela att krav
på detaljplan, som fastställts på sätt
byggnadslagen föreskriver, inte uppställs
för försäljning till kommun av
kronomark under domänstyrelsens förvaltning.
Däremot anser sig styrelsen
för försäljningsärendenas handläggning
i regel behöva ha tillgång till detaljplan
som behandlats av kommunal
instans. En sådan plan har nämligen
visat sig underlätta inte endast markens
värdering utan även bedömningen av
kommunens aktuella behov av marken.
Jag vill erinra om att frågan om riktlinjer
för överlåtelse av statlig mark till
kommun, jämte andra markpolitiska
frågor, berörts i ett år 1963 av statsutskottet
avgivet utlåtande som godkänts
av riksdagen. Utskottet förutsatte
att vissa i utlåtandet behandlade förhållanden
skulle beaktas vid en blivande
översyn av ifrågavarande riktlinjer.
Frågan har därefter hänvisats till markpolitiska
utredningen. I avvaktan på
resultatet av utredningens arbete är
jag inte beredd att vidta av herr Hamrin
åsyftad åtgärd.
Vidare anförde:
§ 5
Justerades protokollen för den 9 och
den 10 innevarande februari.
§ 6
Svar på interpellation ang. ändring av
gällande ordning vid försäljning av
kronans mark till kommun
Ordet lämnades på begäran till
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern
för svaret.
Kommunernas bekymmer när det gäller
markfrågorna är ju alltför välkända
för att jag skall behöva gå närmare in
på dem. Det finns inte mindre än tre
olika kommittéer som sysslar med dessa
frågor för närvarande: vi har markpolitiska
utredningen, vi har markvär
-
7
Tisdagen den 16 februari 1965 Nr 8
Svar på interpellation ang. ändring av gällande ordning vid försäljning av kronans
mark till kommun
dckommittén och vi bär expropriationsutredningen.
Samtliga tre grupper sysslar
med just frågorna om den aktiva
kommunala markpolitiken och markvärdestegringen.
Att jag frågade jordbruksministern
hur staten i detta fall förfar, då kommunerna
önskar förvärva mark, hänger
samman med att man i detta fall, enligt
vad jag kan förstå, förfar på ett annat
sätt än vad den enskilde gör då kommunen
förvärvar mark i enskild ägo.
Vad är det som händer när kommunen
begär att få förvärva mark från
kronan? Jo, enligt svaret — och detta
är bakgrunden till min fråga — är det
på det sättet, att kronan begär att kommunerna
skall visa en detaljplan.
I interpellationen utgick jag från att
det behövdes en fastställd detaljplan.
Enligt svaret nöjer man sig emellertid
med en upprättad detaljplan. Skillnaden
är ju ganska hårfin.
Varför begär kronan att man skall
visa en detaljplan över området? Enligt
svaret är det, vilket jag visste förut, av
två skäl, nämligen att det är så mycket
lättare att värdera marken och att kommunen
skall visa att det föreligger ett
aktuellt behov för kommunen att förvärva
marken. Att det är lättare att värdera
marken kan man uttrycka på ett
annat sätt. Man kan säga att det är lättare
för säljaren att tillgodogöra sig den
markvärdestegring som alltid uppkommer,
om det visas att marken skall användas
på ett visst sätt enligt en fastställd
eller upprättad detaljplan.
Enligt min mening bör, om man nu
ålägger kommunerna att föra en aktiv
markpolitik och om man anser att man
skall försöka få kontroll över den s. k.
oförtjänta markvärdestegringen, detta
gälla inte bara den enskilde utan också
staten. Jag brukar säga i olika sammanhang
att staten bör föregå med gott
exempel i olika avseenden.
Vad är det jordbruksministern åberopar
i sitt svar i denna fråga? Han bar
bl. a. åberopat ett utskottsutlåtande,
statsutskottets utlåtande nr 42 1963, och
det tycker jag är ganska belysande för
dessa saker. Där säger utskottet med
anledning av en motion rörande statens
försäljningar till kommunerna bl. a.:
»Av särskild vikt synes vara att markresurser
i tillräcklig omfattning och i
god tid ställes till förfogande. Det förefaller
tydligt, att den förda markpolitiken
på många håll inte har varit tillräckligt
framgångsrik i detta avseende.
Skälen härtill är flera. Det torde här
räcka med att peka på att kommunernas
markförvärv ofta måste äga rum under
former, som medför en betydande tidsutdräkt,
och att anskaffningen av erforderliga
krediter i många fall berett
kommunerna svårigheter.» Sedan heter
det: »Med hänsyn till vikten av att kommunerna
för en aktiv markpolitik bör
därjämte övervägas, om inte statsmakterna
i någon form bör stimulera kommunerna
till önskvärda insatser.» Vidare
säger utskottet: »Det förefaller självklart,
att staten inte genom prissättningen
vid marköverlåtelser till kommunerna
bör medverka till att den på
orten utbildade markprisnivån stiger.»
I fortsättningen säger utskottet bl. a.:
»Det synes emellertid ligga i klarhetens
intresse att direktiven till de markförvaltande
myndigheterna ges en avfattning
som bättre än f. n. överensstämmer
med nämnda praxis.» — Det är den
praxis som innebär att kommunerna
skall tillerkännas faktisk förtur framför
andra köpare att förvärva statlig
mark. — »Utskottet anser sig kunna
förutsätta att detta önskemål beaktas
i en blivande översyn av nämnda direktiv.
» Det är fråga om direktiven för den
kommitté som enligt utskottets förslag
skulle tillsiittas, vilket även blev riksdagens
beslut. Den kommitté som tillsattes
med1 anledning av riksdagens
beslut är den markpolitiska utredningen.
Del står också i svaret att frågan
därefter hänvisats till markpolitiska utredningen.
Denna utredning har avgivit sitt första
8 Nr 8 Tisdagen den 16 februari 1965
Svar på interpellation ang. ändring av gällande ordning vid försäljning av kronans
mark till kommun
delbetänkande, »Kommunal markpolitik».
I det betänkandet finns på sid. 40
under rubriken »Riktlinjer för kommunal
markpolitik» en underrrubrik
som är ganska talande: »Kommunen bör
köpa mark.» Där står följande: »Markförvärven
måste ligga långt före byggandet
i tiden. Detaljplanering och byggnadsprojektering
tar 3—4 år. Förvärven
bör vara helt genomförda innan detaljplaneringen
påbörjas. Förhandlingar
om förvärven kan ta lång tid, och ibland
måste expropriation tillgripas. Förhandlingar
om markförvärv måste därför
från dessa synpunkter påbörjas senast
6—7 år före den beräknade byggstarten.
Dessutom bör beaktas att ändringar i
utbyggnadsplanerna av olika orsaker —
t. ex. snabbare ökning i efterfrågan än
beräknats, ändrad lokalisering av bebyggelsen
på grund av vägfrågor och
annat — ej sällan aktualiseras under
planeringsprocessens gång. På grund
av dylika omständigheter måste tidsschemat
för planläggningsarbetet ha en
betydande flexibilitet. Tidsperspektivet
för markförvärv bör därför vara ca
10 år.»
Sedan fortsätter utredningen med ett
resonemang som går ut på att kommunerna
skall förvärva mark i god tid
för att kunna successivt detaljplanlägga.
Man säger att det inte bara skall gälla
den enskilde utan även statens markpolitik.
Här bär alltså den utredning
statsrådet åberopar klart sagt ifrån och
påpekat behovet av en aktiv kommunal
markpolitik.
För närvarande finns det en reserv
för tre å fyra år, vilket är klart otillräckligt,
säger utredningen. Det är jag
fullt på det klara med. Utredningen
säger vidare som jag nyss läste upp,
att en tioårsreserv bör vara rimlig och
riktig. Utredningen säger även att planeringen
bör ske successivt. Motivet
härför är självklart också att man inte
skall få planer som inte är å jour med
liden.
Även om man här alltså har ett delbetänkande
och kommittén inte avgivit
sitt slutbetänkande är väl kommitténs
ställningstagande ganska klart. Jag tror
därför inte att det är relevant i sammanhanget
att i svaret åberopas att man
avvaktar resultatet av utredningens arbete.
lag tycker över huvud taget inte
att det i en sådan här fråga, vars lösning
på denna punkt förefaller vara
alldeles klar, skall behövas ytterligare
utredning, utan oavsett resultatet av
markpolitiska utredningens arbete skulle
man kunna införa den praxis att
kommunerna bör kunna förvärva mark
utan att visa upprättade detaljplaner.
Därmed har jag inte sagt att kommunerna
bara skall behöva påstå att de behöver
köpa det och det markområdet
från kronan. Kommunerna bör genom
en översiktlig planläggning eller genom
en grundlig översyn av markförhållandena
göra klart för sig vilka områden
som det är angeläget att förvärva.
Vilken politik som skall föras från
kommunalt håll sammanhänger också
med kreditmöjligheterna. Varken skälet
att det är lättare att värdera — underförstått
att markvärdestegringen bör tillkomma
det allmänna i form av staten
— eller skälet att behovet skall styrkas
för det statliga organ som säljer tycker
jag för min del är bärande. Man bör
kunna införa en annan praxis på detta
område.
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:
Herr talman! Herr Hamrin i Kalmar
talade om hur kommunerna bör handha
en fråga och hur staten bör kunna vara
generös med att tillmötesgå kommunerna.
Jag kan gärna hålla med honom i
denna allmänna deklaration. Men även
med den utgångspunkten hamnar man i
situationer där man har delade meningar
om vad som är skäligt. Även om man
sålunda utgår från att man skall taga
9
Tisdagen den IG februari 1965 Nr 8
Svar på interpellation ang. ändring av gällande ordning vid försäljning av kronans
mark till kommun
hänsyn till varandra kan man vid bedömningen
komma till olika resultat.
Visst kan man dra paralleller med
den enskilde markägaren som säljer till
kommunen. Han kräver kanske inte att
kommunen skall redovisa långtgående
planer för hur marken skall användas.
Men han har dock möjlighet att neka att
sälja och kan få sin sak prövad vid expropriationsdomstol.
Därvid får han
också fastställt vilket värde marken kan
tänkas få för kommunen. Vi har inte
expropriationsförfarande beträffande
mark som tillhör staten. Därför föreställer
jag mig att detta tillvägagångssätt,
att man från statens sida vill avvakta
besked beträffande markens användning,
är en viss kompensation härför.
Domänverket vill alltså ha vetskap
om vad marken skall användas till. Det
har tyvärr inträffat att kommunerna
köpt mark och sagt att den skulle användas
för visst ändamål, t. ex. för en
park. Domänverket har då accepterat
ett lägre pris för att efteråt finna att
marken tagits i anspråk för något helt
annat. Om man hade haft vetskap härom
hade priset blivit annorlunda.
Även om man har de bästa föresatser
kan det alltså inträffa konflikter. Därför
tror jag att den ordning som hittills
tillämpats inte varit alltför besvärande.
Kommunen kan alltid räkna med att om
det finns kronomark står den till förfogande
för kommunen när tiden är mogen,
om inte staten har intresse av att
bebygga den marken.
Som jag framhållit bör vi emellertid
invänta utredningen, som tar upp hela
frågan om kommunernas möjligheter
till förvärv av mark. Därefter finns det
kanske anledning att återkomma till ytterligare
diskussion.
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Visst kan det vara förargligt
att markanvändningen blir en
annan än kronan tänkt sig när kommu
-
nen köpt mark från kronan. Men detta
är kanske just vad den enskilde i de
allra flesta fall råkar ut för. Jag säger
än en gång att det är just här man kommer
in på den mycket svåra frågan om
hur man skall komma till rätta med den
oförtjänta markvärdestegringen och
vem som skall dra fördel av den. Kommunen
svarar för planering och, i stort
sett, för bostadsbyggande — även om
huvudmannaskapet kanske ligger på
riksplanet — och bör då ha den fördelen
att den får mark till ett hyggligt
pris för att sedan kunna göra den planläggning
och de investeringar i form av
ledningar och vägar som det är kommunens
skyldighet att göra.
Denna fråga blir alltmer aktuell och
alltmer svårlöst på grund av den linje
som staten förfäktar. Denna blir alltmer
ohållbar på grund av de större och större
områden som kommunerna vill förvärva
för fritidsändamål. Det går att
lösa frågan när det rör sig om ett utökat
samhällsbyggande i en tätort, framför
allt då det gäller sanering av en tätort,
eftersom man då vet att det föreligger
eu plan över området, även om
man inte förrän detaljplanen är klar vet
vilket byggnadssätt det blir fråga om.
Men när man kommer in på fritidsfrågorna
— som jag hoppas att kommunerna
skall bli alltmer intresserade av
eftersom en stor del av intentionerna
säkerligen annars inte kan genomföras
— kommer saken i ett helt annat läge.
Då fordras det nämligen att det finns
eu upprättad detaljplan för en fastighet,
som kommunen rent allmänt anser
bör begagnas för kulturellt eller socialt
ändamål, för naturvård, turism, bad och
dylikt. Det tycker jag är ganska hårt.
Jag tycker att detta inte heller är nödvändigt,
ty den markvärdestegring, som
en fastighet i så fall undergår, bör enligt
min mening kommunen lika väl
som staten kunna göra anspråk på.
Det är väl över huvud taget litet svårt
att komma till rätta med dessa problem.
Nr 8
10
Tisdagen den 16 februari 1965
Interpellation ang. underhållet av teleutrustningar m. m.
om inte staten — som jag nyss sade —
visar god vilja och gott föredöme, ty annars
blir det nog svårt att få den enskilde
att förstå att han bör göra det.
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:
Herr talman! Jag ser kanske något annorlunda
på frågan om den oförtjänta
markvärdestegringen än vad herr Hamrin
i Kalmar gör. För mig är det ganska
likgiltigt, om denna värdestegring kommer
staten eller den enskilda kommunen
till godo. För herr Hamrin kan det
väl vara anledning att glädja sig över
att staten tillgodogör sig den lika väl
som det för herr Hamrin kan vara anledning
att glädja sig över om Kalmar
stad gör en lyckad affär och på det
sättet kan sägas bli delaktig av den
oförtjänta markvärdestegringen.
Nu uppkommer ju, som vi vet, den
oförtjänta markvärdestegringen på
grund av insatser, som kommunerna
gör, och ofta på grund av insatser som
staten medverkat till i någon form, antingen
genom bidrag till kommunerna
eller också genom statlig verksamhet.
Vi är väl därför alla överens om att
både staten och kommunerna bidrar till
att skapa underlaget för värdestegringen.
För mig är det därför mera likgiltigt,
om det är kommunen eller staten
som får del därav. Däremot tycker jag
att det är mera motbjudande att enskilda
människor, som inte på något sätt
har medverkat i utvecklingen, kan kamma
in mycket stora vinster.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 7
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 750.
§ 8
Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial och utlåtan
-
de nr 1 och 2, statsutskottets utlåtanden
nr 16—18, bevillningsutskottets betänkanden
nr 1 och 2, bankoutskottets utlåtande
nr 4 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 2 och 3.
§ 9
Föredrogs den av herr Elmwall vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående överförandet
av kollektiv lokaltrafik från järnväg
till landsväg.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 10
Interpellation ang. underhållet av teleutrustningar
m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr GÖRANSSON (s), som yttrade:
Herr talman! Den 18 mars 1961 tillkallade
chefen för försvarsdepartementet
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
en utredning med uppgift att
»utarbeta ett underlag för bedömning
av de lämpligaste formerna ur ekonomiska
och organisatoriska synpunkter
för underhåll» av tygmateriel.
Utredningen, som antog benämningen
försvarets underhållsutredning, ingav
den 23 januari 1962 en promemoria till
departementschefen, vari bl. a. betonades
vikten av snabba organisatoriska
åtgärder för att nå en tillfredsställande
lösning av problemet med underhåll av
krigsmaktens materiel inom tele- och
robotområdet.
Med utgångspunkt från i nämnda promemoria
framförda förslag tillkallade
chefen för försvarsdepartementet med
Kungl. Maj:ts bemyndigande fem experter
för att fullfölja underhållsutredningens
arbete på tele- och robotområdet.
Statsrådet anför härom i skrivelse den
16 mars 1962 till försvarets civilförvalt
-
11
Tisdagen den 16 februari 1965 Nr 8
Interpellation ang. underhållet av teleutrustningar m. m.
ning följande. »Med skrivelse den 23
januari 1962 har försvarets underhållsutredning
ingivit promemoria angående
underhållstjänsten inom försvaret i fråga
om viss teknisk materiel. I promemorian
har utredningen bl. a. anfört,
att civila tillverkare av teleutrustningar
m. m. lämpligen bör medverka till
underhåll av sådana utrustningar. Med
hänsyn till att väsentliga delar av teleunderhållet
lämpligen ej bör förläggas
till en eller några få av de befintliga
tillverkarna inom området har utredningen
föreslagit, att särskilt för ändamålet
bildat bolag utnyttjas. I anslutning
härtill har utredningen föreslagit
att en arbetsgrupp snarast tillsättes för
att bland annat taga ställning till hur ett
aktiebolag för närmast aktuella underhållsproblem
inom tele- och robotområdet
skall utformas. Utredningen har vidare
förordat att en översyn kommer
till stånd av bland annat nuvarande
ekonomiska redovisningssystem m. m.»
Denna arbetsgrupp (FATU) framlade
ett betänkande med förslag, som bl. a.
beräknade att behovet av teleunderhåll
på C-nivå kommer att fördubblas under
den aktuella perioden. Beräkningarna
visar vidare att de största ökningarna
sker för datautrustningar och radarmateriel.
Personalorganisationernas styrelse
har hela tiden följt utvecklingen på detta
område för att på bästa sätt kunna
hålla sina medlemmar informerade. Sålunda
samlade FCPF:s och FCTFrs arbogaavdelningar
redan den 15 maj 1961
sina medlemmar till ett gemensamt möte
för att informera om bakgrunden till
och tillkomsten av FATU. I samband
med offentliggörandet av FATU:s betänkande
samlades man på nytt för att
direkt från utredningsgruppen få information
i frågan. Så sent som sommaren
1964 bibringades vi den uppfattningen
att underhåll och översyn av
fjärrskrivmaskiner skulle bli placerade
på CVA. Men genom skrivelse av den
13 november 1964 överflyttades denna
verksamhet till TELUB från den 1 januari
1965.
Med anledning av denna snabba omkastning
samt oro för att ytterligare arbetsobjekt
på samma sätt skall fråntagas
CVA finner jag det angeläget att
försvarsministern lämnar en redogörelse
för denna fråga.
Den oro som CVA-personalen känner
blir mera märkbar genom vetskapen
att FATU:s beräkningar av underhållsvolymen
i praktiken inte stämmer, vilket
medfört att TELUB :s omfattning
skurits ned högst betydligt.
Personalen vill givetvis sätta sin tilllit
till de försäkringar som uttalats att
CVA-verkstaden icke skall minska och
att sysselsättningen skall vara tryggad.
Det må dock icke förvåna om personalen
hyser viss oro då inget besked föreligger
om hur det blir med bl. a. motoröversyner
av RM 6C och underhåll av
robot 68. Ovisshet råder också om i vilken
utsträckning de militära beställarna
kan väntas medverka till att TELUB
utbyggs på bekostnad av CVA.
Detta är en synnerligen angelägen
sak även för Arboga stad som till stor
del byggt och bygger sin utveckling på
CVA:s verksamhet och som räknat med
den utbyggnadstakt på CVA som redovisats
i proposition 114/1963.
Med hänvisning till vad ovan anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få rikta följande
interpellation:
Föreligger enligt statsrådet behov av
en televerkstad (TELUB) enligt nu gällande
beläggningsplaner?
Vilken dimensionering av C-nivåpersonal
ligger till grund för statsverkspropositionen?
Vilka
nya arbeten kommer att tillföras
CVA — dels som ersättning, dels
som utökning (enl. FATU)?
Kommer översyn av RM 6C och underhall
av rb 68 att även i fortsättningen
ske på CVA?
Denna anhållan bordlädes.
12
Nr 8
Tisdagen den 16 februari 1965
§ 11
Interpellation ang. straffbarheten i Sverige
för utomlands företagna handlingar
Ordet lämnades på begäran till
Herr ULLSTEN (fp), som yttrade:
Herr talman! Frågan huruvida svensk
medborgare som tillfälligt vistas utomlands
är skyldig att inte bara följa det
främmande landets lagar utan i viss utsträckning
också svensk lag har nyligen
aktualiserats genom de uppmärksammade
»abortresorna» till Polen. På en
förfrågan från länsåklagaren i Jönköpings
län har riksåklagaren uttalat att
han för sin del anser att gällande svensk
lag föreskriver att svensk medborgare
även vid vistelse utomlands är skyldig
att följa svensk rättsordning. För det
aktuella fallet åberopar riksåklagaren
att »foster varmed svensk kvinna är
havande» är att betrakta som svenskt
intresse och att både de kvinnor som
erhållit abort och den eller de som förmedlat
de polska kontakterna kan åtalas
enligt svensk lag.
En viss oklarhet tycks emellertid ha
rått beträffande denna tolkning. Det är
t. ex. anmärkningsvärt att något ingripande
från åklagarmyndighetens sida
inte skett tidigare, trots att det länge
varit känt att svenska kvinnor rest till
Polen för att få abort. Före riksåklagarens
utlåtande har av företrädare för
medicinalstyrelsen gjorts uttalanden
som styrkt uppfattningen att abortingrepp
på svensk kvinna i utlandet inte
var straffbart.
Sedan riksåklagarens uppfattning blivit
känd har en mycket livlig debatt
uppstått, om åtal och straff i det aktuella
fallet skulle stå i överensstämmelse
med svenskt rättsmedvetande. Många
ledande pressorgan har, oavsett inställning
i abortfrågan och utan att ifrågasätta
det juridiskt korrekta i riksåklagarens
tolkning kommit till slutsatsen
att en bestraffning såväl av de kvinnor,
som beviljats aborterna, som av den
eller dem, som varit dem behjälpliga,
vore stötande.
Mot bakgrunden av vad som ovan
anförts reser sig den för varje svensk
medborgare väsentliga och mer generella
frågan, hur långt den svenska jurisdiktionen
sträcker sig och lämpligen
bör sträcka sig. Det vore därför önskvärt
med en redogörelse inför kammaren
för hur man från regeringens sida
ser på dessa frågor.
Med hänvisning till de i interpellatioen
anförda motiveringarna hemställer
jag därför om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande frågor:
1.
Anser justitieministern det önskvärt
och möjligt att den svenska lagstiftningen
utformas så att den ger
svenska medborgare klarare vägledning
om vilka handlingar, företagna utomlands
och i överensstämmelse med det
främmande landets lag, som är åtalbara
och straffbara i Sverige?
2. Anser justitieministern att brottsbalkens
regler i detta hänseende är tillräckligt
klara?
3. Om svaret härpå är jakande, anser
justitieministern att dessa regler står i
god överensstämmelse med svenskt
rättsmedvetande?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
1, till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för
budgetåret 1965/66 för kungl. hov- och
slottsstaterna.
§ 13
Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 23, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 och 13 §§
lagen den 26 november 1920 (nr 796)
om val till riksdagen, överlämnats till
kammaren.
Denna proposition bordlädes.
Onsdagen den 17 februari 1965
Nr 8
13
§ 14
Anmäldes följande till herr förste vice
talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 19, angående vissa
frågor rörande älgjakt m. m., nämligen
nr
751, av herr Hamrin i Kalmar,
nr 752, av herrar Jonasson och Börjesson
i Glömminge,
nr 753, av herr Larsson i Norderön
m. fl.,
nr 754, av herr Lundberg, samt
nr 755, av herr Wikner m. fl.
Dessa motioner bordlädes.
§ 15
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:
herr Jonsson, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
förenkling av deklarationsförfarandet
för folkpensionärer,
herr Holmberg, till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående anläggningen av en mellanriksväg
västerut från Kiruna, och
herr Wiklund, till statsrådet fru Lindström
angående begärd översyn av familjerådgivningen
inklusive verksamheten
för hjälp till kvinnor i abortsituation.
§ 16
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.06.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 17 februari
Kl. 14.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Bengtsson i Varberg, som
vid kammarens sammanträde den 12
nästlidne januari beviljats ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den
14 januari tills vidare, denna dag åter
intagit sin plats i kammaren.
§ 2
Herr förste vice talmannen meddelade
vidare, att fru Hörnlund enligt till
kammaren inkommet läkarintyg vore
sjukskriven från och med den 15 innevarande
februari tills vidare.
Fru Hörnlund beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen tills vidare.
§ 3
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition nr 23, med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 12
och 13 §§ lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen.
§ 4
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till jordbruksutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 751—755.
§ 5
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträ
-
14
Nr 8
Onsdagen den 17 februari 1965
Vissa ändringar i grundlagarna
de gjorda men då bordlagda interpellationsfraniställningar,
nämligen av:
herr Göransson, till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående underhållet av teleutrustningar
m. m., och
herr Ullsten, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
straffbarheten i Sverige för utomlands
företagna handlingar.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 6
Vissa ändringar i grundlagarna
Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 1, med uppgift på vissa vilande
förslag till ändringar i grundlagarna.
Till grundlagsenlig behandling hade
utskottet för riksdagen anmält sex vid
1964 års riksdag jämlikt 64 § riksdagsordningen
som vilande antagna, i memorialet
intagna förslag till ändringar
i rikets grundlagar, avseende
1) ändrad lydelse av §§ 39, 41 och
93 regeringsformen, §§ 53 och 67 riksdagsordningen
samt § 2 successionsordningen,
innebärande att den lägsta
ålder, vid vilken Konung skulle äga tillträda
riksstyrelsen, bestämdes till tjugofem
år, att samma åldersgräns skulle
gälla för prins som skulle fungera som
regent, att benämningen förmyndare i
regeringsformen ändrades till riksföreståndare,
att möjlighet att välja fler än
en riksföreståndare ej skulle föreligga
samt att kamrarna skulle äga välja riksföreståndare,
dock att i händelse av
skiljaktighet valet skulle tillkomma en
nämnd bestående av sextiofyra personer,
av vilka vardera kammaren utsåge
hälften;
2) ändrad lydelse av § 81 regeringsformen;
3)
ändrad lydelse av §§ 96—102, 106
och 110 regeringsformen samt §§42 och
68 riksdagsordningen;
4) ändrad lydelse av § 110 regeringsformen
;
5) ändrad lydelse av § 33 regeringsformen;
samt
6) ändrad lydelse av 7 kap. 3, 4, 6
och 8 §§ tryckfrihetsförordningen.
Utskottets anmälan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr WAHLUND (ep):
Herr talman! Här föreligger ett memorial
från konstitutionsutskottet, och
det innebär att utskottet bara har fungerat
som en expeditionsinstans. Det
har därför inte varit möjligt för oss,
som haft en avvikande mening mot den
majoritet som vi vet finns inom utskottet,
att reservationsvis ge vår mening
till känna. Vi får därför göra det
här i kammaren. Jag vill då fästa kammarens
uppmärksamhet på förslaget
under 1) i föreliggande memorial, som
gäller statschefens behörighetsålder.
Under diskussionen om denna fråga
bär man ofta gjort internationella jämförelser,
och jag vill i det sammanhanget
erinra om att när det gäller med
oss jämförliga monarkier så är statschefens
behörighetsålder 21 år eller
lägre. I Storbritannien, Belgien, Nederländerna
och Danmark är den 18 år och
i Norge 21 år.
Men när vi diskuterade denna fråga
för ett år sedan, sades det — och jag
blev den gången inte i tillfälle att bemöta
detta — att det dock finns vissa
republiker, där behörighetsåldern är
högre än hos oss. Man frågade varför
vi skall göra skillnad mellan en monarki
och en republik. Ja, herr talman, jag
skall gärna erkänna att det ligger en
hel del i det resonemanget. Vad vi får
göra är att gå till land för land och
se efter vad statschefen har för befogenheter.
Då kan vi konstatera — vilket jag
uppehöll mig vid utförligt i fjol — att
om vi undantar det rent traditionellt
ceremoniella, som är det viktigaste, så
har statschefen till uppgift att fungera
Onsdagen den 17 februari 1965
Nr 8
15
1. vid riksdagens upplösning
2. vid regeringsbildning
3. som ordförande i utrikesnämnden
4. som ordförande i konseljen.
I sistnämnda fall har han teoretiskt
om också inte praktiskt möjligheter att
säga nej till ett konseljbeslut.
Detta är hans viktigaste uppgifter.
Jag sade i fjol, att om vi ser på vår
konstitution sådan den nu är, så finns
det inte något nämnvärt utrymme för
en personlig kungamakt. I år vill jag
emellertid också se framåt. Vi har ju
en författningsrevision igång och diskuterar
nu författningsfrågorna. Där
har det kärvat till sig på en del punkter,
men inte i frågor som är väsentliga
i detta sammanhang. Och om författningsreformen
blir färdig snart, vilket
jag hoppas, så kommer Konungenstatschefen
med all säkerhet att få behålla
de representativa och ceremoniella
uppgifter han av gammal tradition
har, och i övrigt får han fungera som
en expeditionsinstans vid sådana tillfällen
och i sådana sammanhang där
det av praktiska skäl är fördelaktigt att
ha en person utanför partipolitiken som
agerar. Men det är säkert att man i
den kommande författningen inte lämnar
utrymme för en personlig maktställning
hos monarken. Redan av den
anledningen kan jag inte förstå varför
man nu vill höja behörighetsåldern.
Jag konstaterade i fjol, och jag upprepar
det i dag, att tendensen i hela
vårt samhälle nu går däråt att människor
skall få sina samhälleliga rättigheter
och skyldigheter tidigare än
förr. Jag vill här endast peka på ett
par saker som mycket snart blir aktuella.
Under denna riksdag har förslag
väckts om sänkning av rösträttsåldern.
Vidare erinrar jag om att justitieministern
häromdagen initierade eu utredning,
som skall ta sikte på att sänka
den myndighetsålder som nu gäller för
alla medborgare. I statschefens fall vill
man alltså gå den motsatta vägen.
Vissa ändringar i grundlagarna
Jag skall i dag inte ingå på någon
ytterligare debatt — det är möjligt att
jag får återkomma, om det blir en mera
ingående diskussion i ämnet — utan
jag nöjer mig med vad jag här anfört
och ber att få yrka avslag på det vilande
förslag till grundlag som i konstitutionsutskottets
föreliggande memorial
är betecknad som nr 1).
Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):
Herr talman! Inte heller jag har för
avsikt att gå in i detaljer beträffande
denna fråga, som herr Wahlund och
jag hade möjligheter att diskutera med
varandra ganska ofta förra våren, bl. a.
en vacker vårlördag här i kammaren
när det rådde uppbrottsstämning.
Men låt mig på en punkt få instämma
med herr Wahlund. Jag delar hans
uppfattning att en statschef i en parlamentarisk
demokrati inte skall ha några
självständiga maktutövningsmöjligheter.
När det gäller behörighetsåldern
kan jag emellertid inte förena mig med
herr Wahlund. Det ligger nära till
hands för oss att tänka på att behörighetsåldern
för ledamotskap i denna
kammaren inte sammanfaller med rösträttsåldern
eller myndighetsåldern. Det
har allmänt ansetts att denna behörighetsålder
skall ligga något högre, och
jag har svårt att se varför behörighetsåldern
skulle vara lägre för statschefen.
Den huvudsakliga motiveringen för
mitt ståndpunktstagande ligger emellertid
på ett annat plan. Det gäller att
sätta behörighetsåldern så att den som
skall vara kung har fått möjligheter
till en utbildning som svarar mot uppgiften.
Det räcker här enligt min mening
inte med att vederbörande går
igenom gymnasiet — inte ens det nya
gymnasium som herr Wahlund och jag
varit med om att utforma i utskottet i
höstas. Häröver får man räkna med
militärtjänstgöring men också viss eftergymnasial,
akademisk utbildning, åtminstone
i vissa ämnen. Det finns inte
16
Nr 8
Onsdagen den 17 februari 1965
Vissa ändringar i grundlagarna
möjligheter att hinna med en sådan
utbildning före fyllda 21 år. Även om
den akademiska undervisningen börjar
tidigare än vad som nu är fallet, får
man nog räkna med att den kommer
att sträcka sig upp till 25-årsåldern -—
det är ganska normalt. Den akademiska
undervisningen behövs, och det är
mitt huvudskäl för att jag intar en annan
ståndpunkt än herr Wahlund.
Herr HAMRIN i Jönköping (fp):
Herr talman! Inte heller jag ämnar
här ingå på sakfrågan, men jag vill
ändå deklarera för egen del att jag
inte har någon anledning att frångå den
ståndpunkt som jag tillkännagav vid
frågans tidigare behandling i utskottet
och också här i kammaren. Jag kan
alltså inte biträda det föreliggande förslaget
till grundlagsändring i vad avser
den första punkten, tronföljarens tillträdesålder.
Kanske skall jag ändå inom parentes
tillägga, att de iakttagelser man kunnat
göra, sedan det första beslutet fattades
beträffande den nu aktuelle tronföljarens
representativa förpliktelser
och hans sätt att uppfylla dem, är sådana,
så tillfredsställande och betryggande,
att jag inte tycker att det på
något sätt ger stöd för ett yrkande om
en ändring av behörighetsåldern.
Jag ber alltså att få yrka avslag på
det föreliggande förslaget i denna del.
Herr ADAMSSON (s):
Herr talman! Jag avser inte att ta
upp någon sakdebatt med de ärade talarna.
Vi hade ju en sådan under fjolåret,
och herr Johansson i Trollhättan
har i väsentliga stycken anfört de motiveringar
som har varit utskottsmajoritetens.
Jag vill bara helt stillsamt till
herr Wahlund säga, att det ju i denna
kammare också finns ledamöter som
vill ha en betydligt högre ålder för
statschefens tillträde än 25 år, som här
angivits; vid fjolårets riksdag motio
-
nerades om att behörighetsåldern skulle
vara 30 år.
Herr talman! Att jag begärt ordet
sammanhänger med ett rent formellt
förhållande, nämligen att i kammaren
måste framställas yrkande om antagande
av de föreliggande grundlagsändringsförslagen.
Jag ber alltså att få
yrka att de i utskottets memorial under
punkterna 1—6 upptagna grundlagsändringsförslagen
måtte antagas.
Herr LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag skall inte heller
gå in på själva sakfrågan, även om jag
måste uttala en viss förvåning över vad
min kamrat på uppsalalänsbänken yttrade.
Det tycktes mig som om han talade
om förhållanden vilka hänför sig
till tiden före första världskriget, och
jag uttalar min förvåning över att man
kan ha en sådan tro på en ärvd uppgift
i svenskt samhällsliv.
Herr Hamrin i Jönköping var så imponerad
av, som han sade, den blivande
konungens representativa förmåga.
Jag måste då säga, att mig veterligt har
denne unge pojke representerat bara
vid en bandvmatch i Uppsala, och att
man av det framträdandet kan dra sådana
slutsatser som dem herr Hamrin
gav uttryck åt förvånar mig.
Men, ärade kammarledamöter, vi har
talat om en ny författning, vi har diskuterat
frågan om ett folkstyre och
man har sagt att de som skall representera
folket skall väljas direkt. Varför
skall vi då gå kring denna fråga
som katten kring het gröt? När författningsfrågan
tas upp i sitt verkliga
sammanhang är det väl ändå givet att
den ärvda kungakronan måste komma
under debatt. För mig framstår det då
som otänkbart -— det är lika gott att
jag säger det —- att vi i ett folkstyre
skulle få en ung kung på den svenska
tronen.
Herr talman! Jag har velat avge denna
deklaration därför att en författningsrevision
aldrig kan ske utan att
Onsdagen den 17 februari 1905
Nr 8
17
frågan om republik eller monarki kommer
i förgrunden för debatten.
Herr WAHLUND (ep):
Herr talman! Herr Lundberg uttryckte
sin förvåning över »bänkkamraten
på uppsalalänsbänken». Ja, herr Lundberg,
jag för min del har ibland förvånat
mig över min bänkkamrat, herr
Lundberg, även om jag inte givit uttryck
för det från denna talarstol.
Herr Lundberg sade att jag levde i
det förflutna på något sätt, och herr
Lundberg menade att det var orimligt
att man i en demokrati av vår typ skall
ha ärvda uppgifter. Jag håller med
herr Lundberg mycket långt på den senare
punkten.
Jag menar att det är orimligt och
inte hör ihop med demokrati att en
person skall få ett inflytande som ärvts
från far till son. Jag vill behålla konungainstitutionen
men jag vill inte ha
kvar en personlig konungamakt.
Medan jag ändå, herr talman, har
ordet vill jag framhålla, att herr Johansson
i Trollhättan något övervärderade
den akademiska utbildningen. Han övervärderade
den när det gällde riksdagsmännen
och även när det gällde statschefen.
Det har gått hra, herr talman,
med en låg behörighetsålder för statschefen
i Storbritannien, Nederländerna,
Belgien, Danmark och Norge. Varför
skall det då inte gå bra i vårt land?
Herr LUNDBERG (s):
Herr talman! Min förvåning över att
herr Walilund tog till orda berodde på
den speciella fråga som förelåg till
behandling. Att man inte blir förvånad
varje gång herr Wahlund och jag inte
går på samma linje är ganska naturligt.
Det skulle vara onormalt för mig som
socialdemokrat om jag inte hade åsikter
som avvek från herr Wahlunds.
Herr Wahlund sade att han vill ha eu
monark utan inflytande, såsom en galjonsfigur
på ett skepp. Om herr Wahlund
menar allvar med detta, vill jag
Vissa ändringar i grundlagarna
fråga huruvida denna åsikt kom till
uttryck i författningsutredningen. Innebar
vidare författningsutredningens
förslag verkligen att man ville beskära
konungamakten i sådan utsträckning,
att den blev lika med noll?
Herr WAHLUND (ep):
Herr talman! Bara några få ord. Herr
Lundberg drog in författningsutredningen
i detta sammanhang. Han behagade
observera att jag på en viktig
punkt i detta sammanhang, nämligen i
fråga om riksdagsupplösningsinstitutet,
anförde reservation inom utredningen.
Härmed var överläggningen slutad.
Förslag till ändrad lydelse av §§ 39,
il och 93 regeringsformen, §§ 53 och
67 riksdagsordningen samt § 2 successionsordningen
Herr
förste vice talmannen gav propositioner
dels på antagande av förslaget,
dels ock på förkastande av detsamma;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Wahlund
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:
Den, som vill, att kammaren antager
det genom konstitutionsutskottets memorial
nr 1 anmälda förslaget till ändrad
lydelse av §§ 39, 41 och 93 regeringsformen,
§§53 och 67 riksdagsordningen
samt § 2 successionsordningen,
röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren förkastat
berörda förslag.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
18
Nr 8
Onsdagen den 17 februari 1965
Skattefrihet för ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse
kammarens ledamöter röstat för ja-pro- proposition med förslag till förordning
positionen och att kammaren alltså an- om skattefrihet för ersättning till offer
tagit förevarande förslag. för nationalsocialistisk förföljelse.
Övriga förslag till ändringar i rikets Sedan utskottets hemställan föredragrundlagar
aRförde
Herr förste vice talmannen gav särskilda
propositioner beträffande vart
och ett av de under punkterna 2)—6)
i utskottets memorial intagna förslagen,
nämligen dels på antagande av förslagen,
dels ock på förkastande av desamma;
och antog kammaren förevarande
förslag till ändringar i grundlagarna.
§ 7
Föredrogs vart för sig
konstitutionsutskottets utlåtande nr 2,
i anledning av motion angående antalet
riksdagens ombudsmän och deras ämbetstitlar;
statsutskottets
utlåtanden:
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fråga om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan,
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående livränta till vissa
personer, och
nr 18, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
m. m.; samt
bevillningsutskottets betänkande nr 1,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 1, såvitt propositionen angår
det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1965 skall utgå.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden och betänkande
hemställt.
§ 8
Skattefrihet för ersättning till offer för
nationalsocialistisk förföljelse
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds
Herr LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag har inget annat yrkande
än bifall till bevillningsutskottets
betänkande.
Det är tacknämligt med denna skattefrihet
för nazisternas offer i vårt land.
Men jag fick ett brev i går som gav
den upplysningen att ett par av dessa
offer som vi har här i Sverige hade
ringt till utrikesdepartementet för att
få vetskap om när utdelning av dessa
medel skulle kunna ske. Man hade där
av en byråchef fått uppgiften att någon
utdelning inte kommer att ske förrän
sommaren kommer, d. v. s. att det
skulle dröja ungefärligen ett år efter
det att vi fick från Tyskland dessa 1,3
miljoner kronor som vi skulle använda
för ersättningar till svenska medborgare
som utsatts för nazistisk förföljelse.
Jag skulle därför vilja vädja till utrikesdepartementet
att ta under omprövning
huruvida snabbare utdelning
kan företagas. De två personer som det
i detta fall gäller är i den ekonomiska
situation, på grund av sjukdom och
familjeförhållanden, att de har behov
av medlen. Därför hoppas jag att beslutet
om skattebefrielse skall följas av
mycket snabb beredning och att man
inte skall vidta byråkratiska åtgärder
som fördröjer utbetalandet.
Vidare yttrades ej.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 9
Föredrogs vart för sig
bankoutskottets utlåtande nr 4, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning;
samt
Onsdagen den 17 februari 1965
Nr 8
19
Interpellation ang. undantag från den allmänna varuskatten för begagnade traktorer
— Interpellation ang. hamnförhållandena på Gotland
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, såvitt propositionen avser jordbruksärenden,
och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av viss
kronan tillhörig mark m. m.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden hemställt.
§ 10
Interpellation ang. undantag från den
allmänna varuskatten för begagnade
traktorer
Ordet lämnades på begäran till
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep), som
yttrade:
Herr talman! Vid flera tillfällen under
senare år har frågan om undantag
för begagnade traktorer och lantbruksmaskiner
från skattskyldighet enligt
förordningen om allmän varuskatt varit
föremål för handläggning i riksdagen.
När frågan senast var aktuell 1963
beslöt riksdagen att hemställa hos
Kungl. Maj:t att en utredning måtte
företagas beträffande möjligheterna att
undantaga begagnade traktorer från varuskatt.
Något resultat av denna utredning
har veterligen inte redovisats.
Bakgrunden till motionerna i denna
fråga har varit dels inkomstutvecklingen
inom jordbruket och jordbrukets
kapitalbehov, dels det förhållandet att
den allmänna varuskattens princip borde
anses vara, att skatt skulle utgå endast
en gång på samma vara på dennas
väg från tillverkare till konsument.
Såvitt kan förstås skulle många av
de problem som nu föreligger på grund
av den flerfaldiga beskattningen av nya
och begagnade traktorer komma att lösas
genom införandet av den föreslagna
mervärdeskatten. Då detta förslag
emellertid skjutits på framtiden finns
enligt min mening anledning att ånyo
aktualisera den av riksdagen begärda
utredningen av frågan om de begagnade
traktorernas undantagande från varuskatt.
Visserligen kan sägas att den av regeringen
i proposition nr 14 år 1965
föreslagna reduceringsregeln för investeringsobjekt
medför att någon ändring
beträffande den hittillsvarande beskattningen
av traktorer inte kommer att
äga rum, men den av riksdagen begärda
utredningen syftade ett steg längre,
nämligen till att inom nuvarande
skattesystem göra undantag för begagnade
traktorer.
Mot bakgrund av det ovan anförda
hemställer jag härmed om kammarens
tillstånd att få framställa följande interpellation
till statsrådet och chefen
för finansdepartementet:
Vilka åtgärder har herr statsrådet
vidtagit i anledning av riksdagens hemställan
om utredning av frågan om undantagande
från allmän varuskatt av
begagnade traktorer?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. hamnförhållandena
på Gotland
Ordet lämnades på begäran till
Herr FRANZÉN i Träkumla (ep), som
yttrade:
Herr talman! Betydande summor har
under senare år investerats i Visby
hamn. Trots detta är hamnförhållandena
inte tillfredsställande. Under den
allra senaste tiden har det vid flera
tillfällen hänt att båtarna måst vända
utanför Visby på grund av att hamnen
inte kunnat angöras vid rådande väderleksförhållanden.
Båtarna har kunnat
lämna fastlandshamnen och klara överfarten
över öppna sjön, men hamnförhållandena
i Visby har inte varit sådana
att hamnen har kunnat angöras.
20
Nr 8
Onsdagen den 17 februari 1965
Interpellation ang. hamnförhållandena på Gotland
Detta förhållande är otillfredsställande
och det förorsakar extra kostnader för
trafikapparaten och obehag för passagerarna.
Bäst klargörs förmodligen förhållandena
i Visby hamn av det faktum att
fartygen vid något tillfälle blivit skadade
vid kajen genom sjöhävningen inne
i hamnbassängen.
Svårigheterna att för närvarande angöra
Visby hamn i hårt väder aktualiserar
frågan om alternativhamnar. Sådana
kan åstadkommas såväl i Klintehamn
som i Kappelshamn. Båda dessa
hamnar har tidigare använts som alternativa
stödhamnar då inte Visby kunnat
användas. Med de nya större fartyg
som nu används kan emellertid
inte dessa hamnar användas. Båda dessa
sistnämnda hamnar har emellertid sådant
läge att de kan angöras därest
väderleksförhållandena är sådana att
de tillåter överfart över havet.
Klintehamn har sedan flera år tillbaka
dessutom varit angöringsplats för
reguljär trafik och samma förhållande
inträder under våren beträffande Kappelshamn.
Båda dessa hamnar bär följaktligen
stor betydelse för trafiken mellan
Gotland och fastlandet även ur
andra synpunkter än som alternativhamnar
till Visby.
Från kommunalt håll har uppvaktningar
gjorts för att få till stånd utbyggnad
av alternativhamnarna. Vid
dessa uppvaktningar har emellertid
hänvisning gjorts till den av kommunikationsministern
1964 tillsatta utredningen
rörande trafiken mellan Gotland
och fastlandet. Denna utrednng kom
till stånd med anledning av motioner
till höstriksdagen 1963. Utredningen
har emellertid inte fått några direktiv
för sitt arbete och under fjolåret höll
den endast ett sammanträde och dess
arbete beräknas fortsätta under hela
detta år.
Men vad som här anförts som motivering
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande frågor:
Har den av statsrådet 1964 tillsatta
utredningen angående trafiken mellan
Gotland och fastlandet i uppdrag att
se över hamnförhållandena på Gotland?
Om så inte skulle vara fallet, är då
statsrådet beredd att i annat sammanhang
skyndsamt pröva frågan om byggandet
av alternativhamnar för gotlandstrafiken?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 12
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:
herr Andersson i Örebro, till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående personalförstärkning
å länsstyrelsernas varuskattekontor, och
herr From, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
tidpunkten för delgivande av inkallelse
till första värnpliktstjänstgöring.
§ 13
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.40.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 19 februari 1965
Nr 8
21
Fredagen den 19 februari
Kl. 14.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollet för den 12 innevarande
februari.
§ 2
Herr andre vice talmannen meddelade,
att herr Nilsson i Svalöv, som vid
kammarens sammanträde den 27 nästlidne
januari beviljats ledighet från riksdagsgöromålen
från och med den 28
januari tills vidare, denna dag åter intagit
sin plats i kammaren.
§ 3
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Eriksson i Bäckmora, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående undantag från den
allmänna varuskatten för begagnade
traktorer, och
herr Franzén i Träkumla, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående hamnförhållandena
på Gotland.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 4
Interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma
ett effektivt träskydd
Ordet lämnades på begäran till
Fru LöFQVIST (s), som yttrade:
Herr talman! Den 1/4 1959 riktade
jag i en interpellation till statsrådet
och chefen för socialdepartementet vissa
frågor angående husbockens skadeverkningar.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet Skoglund, svarade
på denna min interpellation bl. a. att
efter vad han inhämtat hade byggnadsstyrelsen
för avsikt att söka få till stånd
informationskurser gällande bekämpandet
av husbocken samt att »spörsmålet
om hur forskningen på hithörande entomologiska
område i fortsättningen skall
bedrivas torde komma att beröras av
1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté».
Det har nu gått sex år sedan statsrådet
Skoglund lämnade dessa upplysningar.
Under denna tid har byggnadsstyrelsen
mig veterligt icke lyckats få till
stånd en enda sådan informationskurs
och ej heller har 1956 års skogshögskole-
och skogsforskningskommitté ansett
sig behörig upptaga spörsmålet under
sitt utredningsarbete.
Även om enbart husbockens härjningar
är ett i och för sig mycket stort problem,
bör dock i dag detta problem ses
som en integrerande del av det större
problemet om virkesförstöring såväl genom
insekter som genom rötsvampar.
För att i någon mån belysa problemets
storleksgrad kan jag nämna att
under de sex år jag nyss nämnde har
svampar och träskadeinsekter vållat
skador på konstruktionsvirke med en
sammanlagd reparationskostnad beräknad
till cirka en miljard åttahundra
miljoner kronor.
Kungl. järnvägsstyrelsen, kungl. telestyrelsen
och kungl. vattenfallsstyrelsen
bildade redan 1941 den s. k. träskyddskommittén,
till vilken även Svenska vat
-
22
Nr 8
Fredagen den 19 februari 1965
Interpellation ang. åtgärder för att åstadkomma ett effektivt träskydd
tenkraftföreningen och Sveriges lantbruksförbund
anslöt sig 1959. Träskyddskommittén
har beräknat att insekter
och rötsvampar i Sverige förstör
monterat virke för cirka 300 miljoner
kronor per år. Till denna i och för sig
stora summa måste läggas mycket stora
förlustbelopp förorsakade av olycksfall
och andra följder av att virket varit
förstört.
Träskyddskommittén har vidare klart
visat att det finns effektiva och relativt
billiga vägar att högst avsevärt minska
eller helt förhindra denna skadegörelse
genom att behandla virket redan innan
det monteras. Så har t. ex. televerket
genom s. k. tryckimpregnering femdubblat
livslängden på sina stolpar.
Träskyddskommittén arbetar emellertid
endast för sina ovannämnda uppdragsgivare.
Övriga konsumentgrupper,
d. v. s. den stora allmänheten, vet föga
eller intet om dess existens.
Med hänsyn till den oerhörda national-
och privatekonomiska betydelsen
av att allmänheten snabbt skall kunna
informeras om hur virke rätt skyddas
mot såväl insekter som rötsvampar,
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:
Vilka
åtgärder har vidtagits eller kan
tänkas vidtagas för att informera allmänheten
om de möjligheter som i dag
finns för åstadkommandet av ett effektivt
träskydd?
Vilka möjligheter finns det att få till
stånd en samlad forskning och upplysning
på detta område?
Vilka möjligheter finns att genom lagstiftning
åstadkomma att byggnadsvirke
genom preparering redan på sågningsplatsen
— alternativt vid brädgårdarna
-—■ får ett effektivt skydd mot
röta och insekter?
Är statsrådet beredd att medverka till
att sådana bestämmelser beträffande
byggnads- och inteckningslån skapas att
effektiva åtgärder, exempelvis tryck
-
impregnering av byggnadsvirket, innan
byggnadsarbetet påbörjas ingår som ett
villkor för erhållande av nämnda lån,
i analogi med nuvarande krav på brandförsäkring?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 5
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom finansdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner,
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom civildepartementets
verksamhetsområde,
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/
66 till oförutsedda utgifter,
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor,
nr 15, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten,
nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde,
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
Fredagen den 19 februari 1965
Nr 8
23
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde,
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde,
och
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
första
lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning,
nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning,
och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angåen
-
de fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; samt
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag,
och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den
30 juni 1944 (nr 461).
§ 6
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1965 skall utgå; och
nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om skattefrihet för ersättning till offer
för nationalsocialistisk förföljelse.
§ 7
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.04.
In fidem
Sune K. Johansson