Nr 7 ANDRA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:7)

RIKSDAGENS

mm?:

PROTOKOLL

Nr 7 ANDRA KAMMAREN 1964

11—14 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 11 februari

Sid.

Interpellationer av:

herr Bengtsson i Varberg ang. effekten på folkpensions- och sjukförsäkringsavgifterna
av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga
herr Hagberg ang. åtgärder i anledning av den sydafrikanska regeringens
apartheidpolitik................................. • •''

herr Gustavsson i Alvesta ang. hemmafruarnas ställning inom den

allmänna försäkringen.....................................

Meddelande om enkel fråga av herr Johansson i Öckerö ang. lokalisering
och undersökning av det förlista fartyget Hansa..........

Onsdagen den 12 februari

Meddelande ang. av Sveriges Civilförsvarsförbund anordnad information
.......................................................

Bankofullmäktiges berättelse...................................

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning..........

Interpellationer av:

fru Ryding ang. femdagarsvecka i skolan...................... 24

herr Dahlgren ang. planeringen av vårdanläggningar inom mentalsjukvården.
.............................................. 24

herr Grebäck ang. den kemiska forskningen vid skogshögskolan .. 25

Meddelande om enkel fråga av herr Bengtson i Solna ang. principerna
för storstockholmsregionens indelning i kommunblock........... 27

Fredagen den 14 februari

Meddelande om enkel fråga av herr Christenson i Malmö ang. avdraget
vid beskattningen för traktamentsersättning................ 29

6
7

1 —Andra kammarens protokoll 1964. Nr 7

Nr 7

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 12 februari

Sid.

Val av valmän och suppleanter för utseende av fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret med suppleanter................ 6

Utrikesutskottets utlåtande nr 1, om godkännande av avtal med Portugal
rörande import till Sverige av portugisiska jordbruksprodukter,
m. m......................i;.......................... 7

Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. det promilletal, varmed
skogsvårdsavgiften för år 1964 skall utgå...................... 7

— nr 2, ang. ändrad lydelse av 3 § förordningen om arvsskatt och

gåvoskatt...............;................................. 7

— nr 3, ang. godkännande av tilläggsavtal till avtalet med Amerikas

förenta stater för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
inkomst- och andra skatter......................... 7

Bankoutskottets memorial nr 1, med överlämnande av fullmäktiges i
riksbanken till bankoutskottet avgivna berättelse.............. 7

— nr 2, med överlämnande av fullmäktiges i riksgäldskontoret till

innevarande riksdag avgivna, till bankoutskottet avlämnade berättelse
................................................... 10

— nr 3, med överlämnande av kommitténs för firande av representa tionsreformens

100-årsjubileum till fullmäktige i riksgäldskontoret
avgivna berättelse över kommitténs verksamhet under år 1963... 10

— utlåtande nr 4, ang. granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och

förvaltning............. 10

Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning.................................. 10

— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning 24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II (jord bruksärenden).

............................................ 24

Fredagen den 14 februari

Val av suppleant för fullmäktig i riksbanken..................... 27

Tisdagen den 11 februari 19C4

Nr 7

Tisdagen den 11 februari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollet för den 4 innevarande
februari.

§ 2

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 40, med förslag till förordning om
särskilt investeringsavdrag i vissa fall
vid taxering till statlig inkomstskatt,
m. m.; och

till statsutskottet propositionen nr 41,
angående bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens
rätt till arv, m. m.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan
jämlikt § 21 riksdagsstadgan fogad, å
bordet vilande framställning från fullmäktige
i riksgäldskontoret angående
medgivande för riksgäldskontoret att
lämna dagslån, m. m.

§ 4

Föredrogs, men bordlädes åter utrikesutskottets
utlåtande nr 1, bevillningsutskottets
betänkanden nr 1—3, bankoutskottets
memorial och utlåtande nr
1—4, första lagutskottets utlåtanden nr
1 och 2 samt jordbruksutskottets utlåtande
nr 2.

§ 5

Föredrogs den av herr Carlsson i Göteborg
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation

till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående handelsflottans
beredskapsfrågor.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Interpellation ang. effekten på folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifterna av
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga

Ordet lämnades på begäran till

Herr BENGTSSON i Varberg (s), som
yttrade:

Herr talman! I samband med att lagen
om allmän försäkring antogs ändrades
bestämmelserna om extra avdrag
för nedsatt skatteförmåga på sådant
sätt, att även beräkningen av folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifterna
skulle påverkas av medgivet extra avdrag.
Frågan regleras i lagen om allmän
försäkring 19 kap. 2 § fjärde stycket
samt i 4 § lag om finansiering av folkpensioneringen.
I specialmotiveringen
till paragraferna anfördes i propositionen,
att det ansetts rimligt att reglerna
om skattelindring vid nedsatt skatteförmåga
får motsvarande effekt beträffande
avgifterna i fråga.

Enligt vad jag erfarit har taxeringsintendenterna
lämnat anvisningar som
leder till att man inte uppnår den effekt
man förutsatte vid lagens antagande.
Speciellt gäller detta ogifta personer
som medges samma ortsavdrag som
gift skattskyldig. Taxeringsnämnderna
medger nämligen extra avdrag högst
med belopp motsvarande skillnaden
mellan den taxerade inkomsten och
ortsavdraget. Ett exempel belyser effekten
av anvisningarnas tillämpning.
En änka med minderårigt barn har en

4 Nr 7 Tisdagen den 11 februari 1964

Interpellation ang. åtgärder i anledning av den sydafrikanska regeringens apartheidpolitik -

inkomst på 5 000 kronor. Hon får extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga på
500 kronor och hennes inkomst blir då
4 500 kronor, vilket betyder att hon befrias
från skatt men inte från de båda
avgifterna. Hade det däremot rört sig
om en skattskyldig utan barn skulle
taxeringsnämnden förmodligen medgivit
ett extra avdrag på 2 750 kronor
—- högsta medgivna belopp 3 000 kronor
— så att vederbörande kommit ner till
ortsavdraget eller 2 250 kronor varvid
hon befriats från såväl skatten som
avgifterna i fråga.

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens medgivande att till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Anser sig herr statsrådet kunna vidtaga
sådana åtgärder, att extra avdrag
för nedsatt skatteförmåga redan vid
årets taxering får samma effekt beträffande
avgifterna till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen som för skatten? Denna

anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. åtgärder i anledning
av den sydafrikanska regeringens apartheidpolitik Ordet

lämnades på begäran till

Herr HAGBERG (k), som yttrade:

Herr talman! Genom den sydafrikanska
regeringens beslut att vägra FXkommittén
under ambassadör Alva Myrdals
ledning möjligheter att fullgöra
sitt uppdrag i Sydafrika och samtidigt
införa apartheidpolitiken över det av
FN överlämnade mandatområdet i f. d.
tyska Sydvästafrika har världsopinionen
återigen alarmerats om den skändliga
och mot hela världsopinionen
kränkande raspolitik som genomföres
av den nuvarande sydafrikanska regeringen.

Hela världen har fördömt denna politik.
FN-församlingen har rekommenderat
de mest långtgående sanktioner
och avbrytande av diplomatiska och
andra relationer med regimen. I FN:s
säkerhetsråd har beslutats att förhindra
exporten av krigsmateriel liksom
maskiner och material för att framställa
sådan. Sverige har helt anslutit sig
därtill och utrikesministern har uttalat
sympati för icke officiella bojkottaktioner.

Om FN godtar de senaste utmaningarna
har en stor skada tillfogats världsorganisationen
och dess medlemsstater
och slussarna öppnats för en skärpning
av terrorn mot den inte vita folkmajoriteten,
med alla de konsekvenser som
detta kan medföra.

Inom några dagar sammanträder Nordiska
rådet i Stockholm. Redan delta
borde bli ett forum för att behandla
frågan om en internationell och en
samordnad nordisk aktion för att göra
slut på rasdiskrimineringen i Sydafrika.

Men särskilt viktigt är naturligtvis att
frågan föres vidare till Förenta Nationerna.
Det finns samtidigt anledning
överväga aktioner för att effektivisera
svenska åtgärder. I fjol minskade visserligen
de svenska inköpen från Sydafrika,
men samtidigt ökade den svenska
exporten dit.

Jag hemställer med hänvisning härtill
om kammarens tillstånd att till herr
ministern för utrikes ärendena få framställa
följande spörsmål:

Kommer några initiativ att tas från
den svenska regeringens sida i FN,
vid Nordiska rådets möten i Stockholm
eller på annat sätt i syfte att genomföra
FN-församlingens rekommendationer
om ekonomiska sanktioner och FN-staternas
avbrytande av diplomatiska förbindelser
med den sydafrikanska regeringen
för att göra slut på dess apartheidpolitik? Denna

anhållan bordlädes.

Tisdagen den 11 februari 1964

Nr 7

§ 8

Interpellation ang. hemmafruarnas ställning
inom den allmänna försäkringen

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:

Herr talman! Hemmafruar och förvärvsarbetande
kvinnor intar inte samma
ställning inom de allmänna försäkringarna.
Särskilt i fråga om moderskapsförsäkringen
är skillnaden stor.

En förvärvsarbetande kvinna, vilkens
inkomst överstiger den s. k. grundsjukpenningsnivån,
är obligatoriskt försäkrad
för tilläggssjukpenning, medan
hemmafru har möjlighet att teckna frivillig
tilläggssjukpenningsförsäkring.
Till både förvärvsarbetande kvinnor
och hemmafruar utgår vid barnsbörd
grundpenning med 900 kronor, d. v. s.
med ett belopp som motsvaras av grundsjukpenning
under 180 dagar. Till förvärvsarbetande
kvinnor, som omfattas
av den obligatoriska tilläggssjukpenningsförsäkringen,
utgår därjämte tillläggspenning,
som motsvarar tilläggssjukpenning
under högst 180 dagar.
Hemmafruar, som är med i den frivilliga
tilläggssjukpenningsförsäkringen,
har emellertid inte rätt till motsvarande
tilläggspenning.

Enligt min mening är denna skiljelinje
mellan hemmafruar och förvärvsarbetande
kvinnor inte motiverad. Man

bör söka tillskapa en sådan ordning, att
hemmafruarna får en med de förvärvsarbetande
kvinnorna likvärdig ställning.
De olika tekniska möjligheter otc.
som kan stå till buds härvidlag bör bli
föremål för närmare prövning.

Med hänvisning till vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framställa följande
fråga:

Är statsrådet villig att skyndsamt pröva
frågan om sådana ändringar inom
den allmänna försäkringen, att hemmafruar
vid barnsbörd tillerkännes förmåner
som är likvärdiga de förmåner,
som kommer förvärvsarbetande kvinnor
till del?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Johansson
i öckerö till herr statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet angående
lokalisering och undersökning av det
förlista fartyget Hansa.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.06.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Onsdagen den 12 februari

Kl. 14.00

§ 1

Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av dels fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, dels ock
suppleanter för dessa fullmäktige.

Ordet lämnades därvid på begäran
till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! För vart och ett av de
val som kommer att förrättas vid detta
plenum ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn på så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Denna hemställan bifölls.

Den av herr förste vice talmannen
för valet av valmän avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Sköldin

Nilsson i Göteborg

Malmborg

Dickson

Bengtsson i Varberg
Svensson i Stenkyrka
Johansson i Torp
Asp

Christenson i Malmö
Regnéll

Karlsson i Olofström
Börjesson i Glömminge
Odhe

Persson i Skänninge

Löfroth

Gunne, fru

Renström-Ingenäs, fru
Almgren

Larsson i Hedenäset
Forsberg
Nelander
Bohman

Bengtsson i Landskrona
Larsson i Luttra.

Herr talmannen uppläste nu denna
lista, vilken kammaren godkände; och
förklarades de personer, vilkas namn
upptagits å listan, utsedda till valmän.

§ 2

Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen. Herr förste vice talmannen
avlämnade en lista, vilken under
partibeteckningen »Gemensam lista»
upptog följande namn:

Hagnell

Lundmark

Antby

Gassel

Andersson i Billingsfors

Hansson i önnarp

Carlstein

Lindkvist

Gustafsson i Borås

Magnusson i Tumhult

Berg

Johansson i Dockered.

Sedan denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts
förklarades de personer, vilkas namn
fanns upptagna å listan, utsedda till
suppleanter för här ifrågavarande valmän.

§ 3

Meddelande ang. av Sveriges Civilförsvarsförbund
anordnad information

Herr TALMANNEN yttrade:

Sveriges Civilförsvarsförbund har in -

Onsdagen den 12 februari 1964

Nr 7

bjudit riksdagens ledamöter till information
om »Personligt skydd» på Armémuseum
torsdagen den 27 februari
kl. 9.30—12.30. Buss avgår från riksdagshuset
kl. 9.15. Programmet har angivits
i till kammarens ledamöter utdelade
inbjudningskort, vilka försetts med
svarstalong. För planeringen av denna
information är det angeläget att förhandsuppgifterna
om deltagarantalet
blir så tillförlitliga som möjligt. Jag
hemställer därför att ledamöterna —
även de som icke har tillfälle att deltaga
i informationen — benäget ville
inlämna sina svarstalonger till vaktmästarna
i kapprummet före den i inbjudan
angivna tidpunkten, torsdagen den
20 februari.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 42, med
förslag till lag om ändring i vattenlagen.

§ 5

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Bengtsson i Varberg, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående effekten på folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifterna av
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,

herr Hagberg, till hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena angående
åtgärder i anledning av den sydafrikanska
regeringens apartheidpolitik,
samt

herr Gustavsson i Alvesta, till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående hemmafruarnas ställning
inom den allmänna försäkringen.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 0

Föredrogs vart för sig
utrikesutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
om godkännande av avtal mellan Sverige
och Portugal rörande import till
Sverige av portugisiska jordbruksprodukter,
m. in.; samt

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1964 skall utgå,
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt, samt

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet den 23 mars 1939
mellan Sverige och Amerikas förenta
stater för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande
inkomst- och andra skatter.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtande och betänkanden
hemställt.

§ 7

Bankofullmäktiges berättelse

Föredrogs bankoutskottets memorial
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet avgivna
berättelse.

Därvid yttrade:

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Av bankoutskottets memorial
framgår bl. a. att man återigen
har beträtt räntehöjningens väg. Om jag
räknar med vad som har skett under det
gångna året och därtill lägger den senaste
räntehöjningen kan jag konstatera
att räntan höjts med en procent.

Åtgärden att höja räntan motiveras
med att likviditetsgränsen för bankerna,

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Bankofullmäktiges berättelse

vilken delvis fastställes av riksbanken
själv, har blivit tangerad. Det är en
ganska märklig motivering.

Vi har nyss förrättat val av valmän
för utseende av nya förtroendemän för
riksdagen i riksbanken. Jag tyckte att
det kunde passa bra att i detta sammanhang
anmäla att det finns åtminstone en
ledamot ■— ja, kanske man kan säga ett
parti -—• i denna kammare som inte är
överens med majoriteten när det gäller
den räntepolitik som nu förs. Det är för
mig uppenbart att bostadskostnaderna
för bostadsinnehavarna efter dessa räntehöjningar
kommer att pressas upp
med i allmänhet 500—600 kronor, och
man kommer att ge denna kroniska inflation
nya impulser. Därför vill jag
passa på att uttrycka mitt missnöje över
den lek med penningvärdet som bedrivs
under motiveringen att man måste skydda
penningvärdet.

Jag kan också konstatera att det inte
finns någon planmässig inriktning av
riksbankens penningpolitik, avsedd att
verkligen motverka inflationen och
skydda de »vanliga» människorna i det
här landet. De som kan vinna på denna
räntehöjning är lätt räknade och är i
varje fall inte att finna bland vanliga
bostadskonsumenter, hyresgäster och
likställda.

Herr talman! Jag vill också passa på
tillfället att ställa några frågor i anledning
av en annan sak som annonseras
i här föreliggande memorial, dagtecknat
i bankoutskottet den 16 januari
1964. När jag tittar igenom den berättelse
som finns intagen i memorialet
finner jag att den i visst avseende sträcker
sig fram till detta datum och kanske
t. o. m. litet längre. I berättelsen omnämns
bl. a. de förhandlingar som förts
mellan Civilförvaltningens personalförbund
och det nya Aktiebolaget Tumba
bruk. Det meddelas att vid dessa förhandlingar
även närvarit en delegation
från riksbanken och att statens avtalsnämnd
biträtt vid förhandlingarna.

Jag är en av de 115 ledamöter som i

denna kammare för åtta månader sedan
röstade för beslutet att bilda ett särskilt
statligt bolag som skulle ta hand om
Tumba pappersbruk. Jag gjorde det därför
att jag tyckte att man hade anfört
övertygande skäl för att en sådan åtgärd
var rationell. Det starkaste skälet
var kanske att man vid en fördubbling
av arbetarantalet skulle kunna ernå eu
tiodubbling av produktionen.

Nu har hela denna sak av kända skäl,
som riksdagsordningen inte tillåter mig
att ingå på, vänts upp och ner. Det beslut
som majoriteten i riksdagen fattade
i april 1963 är upphävt. Jag skulle vilja
ställa några frågor för att få reda på i
vilken utsträckning beslutet är upphävt.
Jag ber sålunda, herr talman, att till
bankoutskottets föredragande i denna
sak få ställa följande frågor:

1. Kommer riksdagen inom den närmaste
tiden att få ta ställning till de beslutade
åtgärderna att nedlägga Tumba
pappersbruk? Jag inlägger i denna fråga
också en undran om det beslut som fattats
av riksbanksledningen är att betrakta
som definitivt, eller om riksdagen
skall fatta det slutliga avgörandet i
denna fråga.

2. Är det meningen att riksdagen först
i februari nästa år skall ges tillfälle att
ta ställning i ansvarsfrågan när det gäller
dem som har fattat beslutet att nedlägga
Tumba pappersbruk och upphävt
riksdagens beslut så kort tid efter dess
fattande?

Jag hoppas att dessa frågor besvaras
innan talmannens klubba faller.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Det föreligger under
denna punkt på föredragningslistan en
anmälan från bankoutskottet om att
riksbankens berättelse har inkommit i
laga ordning. Det föreligger däremot inte
något förslag att diskutera eller besluta
om.

Berättelsen skall nu behandlas av
bankoutskottet, och bankoutskottet
framlägger sedan sitt utlåtande över be -

Onsdagen den 12 februari 1904

Nr 7

rättelsen med de erinringar som kan
framställas inom utskottet och med angivande
av den ställning till decharge
åt fullmäktige som utskottet kan ha tagit.
Det föreligger alltså inte heller något
ärende att remittera. Man måste därför
ställa sig ytterligt konfunderad inför
den föregående ärade talarens anförande.
Vad är det för slags debatt han
vill inleda? Det är i alla fall något som
tidigare är okänt i riksdagens historia.
Jag skall ändå säga några ord.

Vad först räntepolitiken beträffar, så
är en av bankoutskottets uppgifter att
granska fullmäktiges inställning i den
frågan och därom ge utlåtande. När
bankoutskottets utlåtande kommer på
kamrarnas bord, råder det full frihet att
diskutera och att fatta de beslut som
riksdagens majoritet vill fatta. Jag har
mycket svårt att förstå vad herr Hagbergs
yttrande på denna punkt kan innebära.
Om han bara ville ge en upplysning
om att han ogillar räntepolitiken,
så var det ju helt onödigt: riksdagen
känner ju väl till herr Hagbergs inställning.

Men så sade herr Hagberg att han
ville ställa några frågor. Det är alltså
ett slags frågeinstitut. Det förekommer
ju —• och det är en godtagen ordning -—
att man frågar och interpellerar statsråd.
Nu inför herr Hagberg en ny
praxis, att man skall kunna fråga andra,
vem det nu är som skall frågas. Jag vet
inte riktigt vem det är. När man frågar
ett statsråd, får statsrådet åtminstone en
liten respittid, innan han lämnar sitt
svar. Här begär herr Hagberg att det
på stående fot skall ges ett svar utan
någon förliandsvarning. Jag tycker inte
att det är särskilt hänsynsfullt, men jag
har aldrig väntat mig någon hänsynsfullhet
av herr Hagberg. Jag skall i alla
fall tillåta mig att ge svar på herr Hagbergs
frågor.

Jag vill då först påpeka att riksbanksfullmäktiges
berättelse är daterad den 8
januari. Till den dagen går berättelsen
fram, icke till den 16 januari.

Uankofullmäktiges berättelse

Så frågar herr Hagberg hur det kan
ha gått till när riksdagens beslut av i
fjol om utbyggnad av Tumba pappersbruk
annulerades. Detta beslut har icke
annullerats. Aktiebolaget Tumba bruks
styrelse har förklarat, att med den utgång
som avtalsfrågan har fått vill inte
styrelsen ta på sitt ansvar att genomföra
utbyggnaden. Detta är anmält till riksbanksfullmäktige,
och fullmäktige har
för sin del gått ut från som självklart
att denna fråga skall underställas riksdagen.
Den kommer också att underställas
riksdagen så snart som materialet
hinner sammanställas.

Bokslutet över Tumba bruks verksamhet
de sista tio månader, under vilka
bruket drivits i riksbankens regi, är
ännu inte klart. Men riksdagens ledamöter
svävar inte i okunnighet om att
riksbanksfullmäktiges majoritet har
gjort den bedömningen, att ett drivande
av Tumba bruk i nuvarande omfattning
och med nuvarande inriktning är ekonomiskt
oförsvarbart. Fullmäktige föreslog
att man skulle rädda bruket genom
att göra en utbyggnad, och detta förklarades
från deras sida vara den enda
möjligheten att göra driften vid bruket
försvarlig. Kunde icke detta ske, var det
fullmäktigemajoritetens mening att bruket
borde läggas ned. Men den frågan
har aldrig förelagts riksdagen. I det
läge som nu uppstått kommer fullmäktige
emellertid, om inget särskilt inträffar,
att förelägga riksdagen erforderliga
förslag, och frågan kommer att bedömas
här i riksdagen i laga ordning. Beslut
kommer därvid att fattas.

Därmed behöver jag väl inte svara på
herr Hagbergs andra fråga, hur man
skall utkräva ansvaret av dem som upphävt
riksdagens beslut. Riksdagens beslut
är icke upphävt. Ansvaret för vad
som sker på detta område bär riksbanksfullmäktige,
och det ansvaret kan
riksdagen utkräva i laga ordning.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Efter herr Skölds ut -

10 Nr 7 Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

sökta framställning av hänsynsfullhetens
bud skall jag nöja mig med ett par
korta anmärkningar. I räntefrågan vill
jag endast konstatera vad herr Sköld
egentligen kunde konstatera själv, nämligen
att vad jag framförde var en opinionsyttring
och att det inte förelegat
någon möjlighet att här ställa några som
helst förslag. Denna opinionsyttring ansåg
jag för min del fullt motiverad, medan
herr Sköld ansåg att den var omotiverad.

Beträffande den andra frågan är det
ju uppenbart att det svar som herr
Sköld har givit ganska väsentligt avviker
från den opinionsbildning och den
informationstjänst, som har bedrivits
rörande innebörden av riksbanksledningens
beslut om Tumba pappersbruk.
Detta kan man väl bara uttrycka sin
tillfredsställelse med, liksom med herr
Skölds förklaring att denna fråga kommer
att underställas riksdagen. Herr
Sköld gjorde visserligen en liten reservation,
men jag antar välvilligt att han
endast avsåg eventualiteten av att riksbanksledningen
återtoge sitt beslut i
frågan.

Därmed tror jag att jag har uppnått
syftet med mitt anförande.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Till herr Hagbergs senaste
yttrande vill jag bara foga den anmärkningen
att någon särskild informationstjänst
icke har bedrivits i denna
fråga —- vare sig av riksbanken eller
av Aktiebolaget Tumba bruk — som på
något sätt stått i motsägelse till vad jag
här har framfört. Vi kan inte ta ansvar
för tidningarnas olika reportage.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Det är klart att man inte
gärna kan tvinga herr Sköld eller riksbanksledningen
i övrigt att ta ansvar
för vad tidningarna skriver, men det har
dock meddelats att beslut fattats om att
lägga ned Tumba pappersbruk. Jag har
inte påstått — och ingen annan heller

—- att beslutet har fattats av riksdagen.
Det har fattats av riksbanksledningen.

De kommentarer som i övrigt gjorts
exempelvis av herr Sköld närstående
organ såsom Stockholms-Tidningen tyder
på att man egentligen anser denna
sak i det väsentliga utagerad: det som
skett kommer inte att ändras. Jag tolkar
emellertid herr Skölds uttalande så att
dylika slutsatser är helt förhastade.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Jag vill bara än en gång
understryka att riksbanksledningen icke
har fattat något beslut om att lägga ned
Tumba pappersbruk. Därtill saknar den
befogenhet.

Efter härmed slutad överläggning lädes
memorialet till handlingarna.

§ 8

Föredrogs vart efter annat och lades
till handlingarna bankoutskottets memorial: nr

2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse, och

nr 3, med överlämnande av kommitténs
för firande av representationsreformens
100-årsjubileum till fullmäktige
i riksgäldskontoret avgivna berättelse
över kommitténs verksamhet under
år 1963.

§ 9

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 4, angående verkställd granskning av
riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10

Granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

Onsdagen den 12 februari 1901

Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

Sedan utskottets anmälan föredragits
yttrade:

Ilerr LUNDBERG (s):

Herr talman! Man kan ju fråga sig
vad man skall diskutera med anledning
av de tre rader som utskottet har kostat
på justitieombudsmannens berättelse.
När jag nu tar till orda är det emellertid
inte för att jag vill uttala någon
som helst besvikelse över att åt detta
ärende bara har ägnats tre rader. Utskottet
kanske inte finner att en av
riksdagen utsedd ombudsman skall ägnas
mer än tre rader i detta sammanhang.
Jag vill dock erinra om att justitieombudsmannainstitutionen
har existerat
ända sedan 1809. Det märkliga
med JO-ämbetet är att riksdagen under
drygt 150 år har haft en befullmäktigad
med uppgift att pröva rättsfall och
tolka lagtext samt ge uttryck åt politiska
uppfattningar. Det bör kanske hållas
i minnet att den förste justitieombudsmannen
var politiker — för övrigt
mycket aktiv politiker — men jämväl
jurist, och han utförde ett betydande
arbete. Om man läser riksdagens historia,
kommer man underfund med hur
justitieombudsmännens sätt att verka
har skiftat under tidernas lopp.

Jag vill erinra om att justitieombudsmannen
Törnebladh införde den praxis
att tillämpas av JO, nämligen att då det
är fråga om ett förfarande i ämbetet,
som inte står i klar strid mot ett bestämt
lagbud men dock innefattar en
på bristande insikt beroende felaktig
lagtillämpning, kan i lindrigare fall
vederbörande genom att erkänna felet
och anmärkningarnas riktighet undgå
åtal, men om han inte gör ett sådant
erkännande blir det åtal.

Anledningen till att jag tagit upp frågan
om JO här i dag är att tidningarna
under januari meddelat, att JO-utredningen
framlagt förslag om att ytterligare
ombudsmän bör tillsättas. Efter
vad jag kan förstå, anser utredningen,
att man skall ha enmansstyrda institu -

tioner, och den har även förutsatt att
det behövs grundlagsändring för att
möjliggöra en sådan ordning. Utredningen
har också ansett att JO:s tillsyn
över förvaltningen bör effektiviseras.
På den punkten kan jag hålla med utredningen;
men JO bör ägna frågorna
en mera praktisk än en teoretisk bedömning.
Pappersexercis i detta sammanhang
löser inte de frågor som det
ur riksdagens synpunkt måste anses angeläget
att komma till rätta med. JOinstitutionen
får inte anse sig vara någon
sorts fackförbund för tjänstemän
utan JO skall granska och pröva frågor
i den anda vari de av riksdagen behandlats
och fått sitt innehåll, men inte
ur andra synpunkter. Det är självklart
att man här ställs inför en principiell
fråga. Jag har redan förut givit
uttryck åt den uppfattningen att riksdagens
granskningsrätt över huvud taget
skall ligga hos konstitutionsutskottet
och denna uppfattning anser jag vara
av vital betydelse.

Konstitutionsutskottet bör få den
kanslipersonal som är erforderlig för
att det skall kunna pröva de frågor som
kan aktualiseras av vissa händelser under
året. JO och MO och även JK borde
vara tjänstemän hos konstitutionsutskottet
och fullgöra den juridiska
granskning som kan tillkomma utskottet.
Vi skall emellertid komma ihåg att
det inom konstitutionsutskottet finns
expertis också i juridiskt avseende.
Men där finns även politisk och samhällskunnig
folkvald expertis, som kan
bereda men jämväl i ett kollektiv pröva
och föreslå åtgärder i frågor som
föreläggs utskottet, och sedan blir det
ytterst riksdagen själv som skall pröva,
om den skall acceptera de förslag konstitutionsutskottet
framlägger.

Det är självklart att när man har haft
tillfälle att följa ett visst ärende som
behandlas i årets berättelse av JO, så
gör man sig den frågan, om verkligen
en prövning i olika avseenden blivit
presenterad. Jag avser fritidsfrågorna

12 Nr 7 Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

som för närvarande tillhör de viktigaste
som vi har att behandla. Det gäller
här prövning av frågor om naturvård,
allemansrätten och tillämpningen av
strandlagen. Även när en juridisk myndighet
prövar sådana spörsmål, måste
man ställa sig frågan: Har ett aktiebolags
ledning rätt att avhända sig egendom
till någon tjänsteman, som inte är
anställd i företaget utan i ett sidoordnat
bolag? Man frågar sig även: Hur
kan en tjänsteman, när en myndighet
säger att en olaglig handling har utförts,
omedelbart förete en fullmakt,
enligt vilken tjänstemannen får göra
stora utfästelser för bolagets räkning?
.lag är inte jurist, men av olika skäl har
jag ändå fått anledning att studera aktiebolagslagen,
och det förefaller mig
som om det endast är i ringa utsträckning
och då det är fråga om ett samhälleligt
intresse, som aktiebolagslagen
kan tillämpas på det sättet. Men även
om en lag kan tolkas på olika sätt förefaller
det mig anmärkningsvärt att aktieägarna
i ett bolag kan få bevittna hur
styrelsen låter tjänstemän utnyttja bolagets
egendom för personlig vinning.
Så länge vi har enmansstyrda företeelser
i vårt land, där en person ensam
bestämmer inom ett län och bisittarna
endast får anteckna avvikande mening,
är det emellertid självklart att praktiskt
taget allting kan tolkas såsom lagligt.

Jag skall inte gå in på det aktuella
fall jag närmast tänker på. Olyckan är
redan inträffad och förstörelsen har påbörjats.
Fallet har i dagarna utvecklats
så, att när landstinget i det län jag tillhör
försökte lösa fritidsfrågorna kastade
vederbörande bolag ut en ytterligare
plan som innebär en femdubbling av
de priser som vi i somras var erbjudna
att köpa mark för.

När man ser eu sådan utveckling frågar
man sig om inte möjligheten till enmansbeslut
borde undanröjas och konstitutionsutskottet
ges möjlighet att företa
sakprövning. Det har tidigare diskuterats
huruvida inte konstitutionsut -

skottet vore lämpligaste forum därtill.
När JO-institutionen hade skapats uppstod
sålunda eu tvist om huruvida första
lagutskottet endast skulle pröva lagtolkningsfrågor.
Ur de synpunkter som
riksdagen måste hävda tror jag dock
det är rimligt och riktigt att dessa frågor
behandlas av konstitutionsutskottet
och att konstitutionsutskottet får de
befogenheter som gör det möjligt för utskottet
att fungera.

Ja, herr talman, det skulle kunna vara
mycket att tillägga. Åt de redan inträffade
olyckorna är det väl dock inte
mycket man kan göra. De skador man
åstadkommer när man förstör naturen
kan man aldrig reparera. Jag skulle
emellertid till Kungl. Maj :t vilja uttala
den förhoppningen att Kungl. Maj:t inte
tillskapar flera ombudsmän utan i stället
försöker avveckla JO- och MO-ämbetena
och samtidigt i grundlagsenlig
ordning ger konstitutionsutskottet den
granskande uppgiften. Under sådana
förhållanden kommer konstitutionsutskottet
att inta en annan ställning än
för närvarande och dess arbetsuppgifter
kommer att utvidgas.

Jag betraktar inte JO:s berättelse och
de politiska och juridiska reflexioner
som där framföres som ett uttryck för
riksdagens ställningstagande. Med den
reservationen är det naturligt att jag
i detta sammanhang inte kan ställa något
yrkande. Hade jag, herr talman,
haft möjlighet att interpellationsvägcn
ta upp denna fråga när den var aktuell,
skulle jag givetvis ha gjort det. Som
riksdagsman anser jag mig nämligen ha
skyldighet att bevaka att de beslut som
här fattas också kommer ut till allmänheten.
Men eftersom riksdagen hade
sommarferier kunde jag inte interpellera
i frågan.

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! De synpunkter som herr
Lundberg framfört kommer väl att diskuteras
i annat sammanhang. Hem
Lundberg har ju vid årets riksdag väckt

Onsdagen den 12 februari 1964 Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

en motion i grundlagsfrågor som gör att
riksdagen får anledning att diskutera
iivcn JO-institutcts utformning. Men det
kan ändå vara befogat att erinra om
att det svenska JO-ämbctet har rönt
stor uppskattning i andra länder och
varit vägledande för tillkomsten av liknande
institutioner utomlands.

Naturligtvis kan man ha den uppfattningen
att granskningen av JO:s ämbetsförvaltning
bör ligga hos konstitutionsutskottet
och inte hos första lagutskottet.
Jag förmodar att inte någon i
första lagutskottet skulle sörja, om utskottet
miste denna arbetsuppgift. Jag
vill emellertid framhålla att vi inom
första lagutskottet har vid granskningen
av JO:s berättelse lagt ned mycken
möda på att tränga in i de frågeställningar
som JO ställts inför. Det är även
fallet med det ärende som herr Lundberg
talar om och som är återgivet på
sid. 335 i JO:s berättelse.

I detta ärende har JO också gjort några
uttalanden rörande en viss länsstyrelse
och dess bedömning av en del frågor.
Jag tror att man vid utskottsgranskningen
var helt överens om att dessa
JO:s uttalanden varit motiverade. Det
är dock praxis inom JO-institutionen
att JO kan underlåta att åtala och i stället
till ledning för den fortsatta rättstillämpningen
göra uttalanden om det
mer eller mindre lämpliga i olika tjänstemäns
sätt att handlägga frågorna.

Jag tror alltså att om man studerar
JO-berättelsen och framför allt det ärende,
som här närmast diskuteras, skall
man finna att JO med hänsyn till de
lagar som gäller och som herr Lundberg
talat om har kommit till en riktig
avvägning i sina uttalanden.

Herr talman! Jag har inte något yrkande.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Som herr Martinsson redan
anfört kommer kammaren med all
sannolikhet senare under sessionen att
få debattera dessa frågor, bl. a. i sam -

band med eu väntad proposition om
en grundlagsändring.

Jag har, herr talman, begärt ordet
endast för att rätta till ett missförstånd
som herr Lundberg tydligen råkat ut
för. Det ligger nämligen inte till på det
sättet att den s. k. JO-utredningen, vilken
jag har äran att tillhöra, har kommit
fram till ett ställningstagande att
mer än två ombudsmän skall tillsättas,
Detta är inte alls fallet. När vi från utredningens
sida har föreslagit Kungl.
Maj :t att lägga fram ett grundlagsförslag,
som möjliggör att utse mer än två
ombudsmän, är detta ingenting annat
är en beredskapsåtgärd. I den händelse
ett sådant beslut icke fattas detta år, ges
det ingen möjlighet förrän efter 1968
års val att utöka antalet ombudsmän utöver
två, om man så skulle önska. Det
är alltså en ren beredskapsåtgärd som
utredningen har föreslagit. Jag vill än
en gång framhålla att utredningen inte
på något sätt har tagit ståndpunkt till
huruvida fler än två ombudsmän behövs
eller inte.

Vad herr Lundberg ytterligare anfört
här ger mig bara anledning att uttala
den glädje jag känner över det nyvunna
förtroende som han har fått för konstitutionsutskottet.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag har ingen anledning
att ta upp herr Anderssons i Linköping
påstående om mitt nyvunna förtroende
för konstitutionsutskottet, eftersom jag
i mitt anförande inte berörde den sidan
av saken. Vad jag uttalade mig om var
bara frågan om hur konstitutionsutskottet
skall utföra sin granskande uppgift
och vilka resurser konstitutionsutskottet
behöver i framtiden för att klara den
uppgiften. I en demokrati är det angeläget
att det finns ett granskande organ
och att detta organ har tillräckligt med
arbetskrafter och andra resurser för att
kunna utföra sitt arbete.

Herr Andersson i Linköping talade
också om JO-utredningen. Jag skall vil -

14 Nr 7 Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

ligt erkänna att jag inte har tagit del
av utredningen i övrigt, utan bara bar
läst ett referat i Svenska Dagbladet för
den 29 januari, där det heter att »JOutredningen
har lämnat frågan om antalet
ombudsmän öppen, men föreslår
grundlagsändring redan i år för att
riksdagen vid behov skall kunna besluta
om en ökning». Eftersom den motion
om folkstyret i vårt land som jag har
väckt kanske inte hinner behandlas
förrän Kungl. Maj:t skall ta ställning
till utredningens förslag, så ansåg jag
det vara angeläget att nu ge till känna
min synpunkt vid frågan om granskningen
av JO:s ämbetsförvaltning, även
om detta är en fråga som inte direkt,
jag höll på att säga, angår Kungl. Maj:t.
Det gäller ju formerna för riksdagens
granskning av Kungl. Maj:ts verksamhet.
Jag tror att det är angeläget att vi
i olika sammanhang håller den saken i
minnet. Med all respekt för regeringen
och Kungl. Maj :t måste jag säga: skall
vi ha ett folkstyre i vårt land och en
demokrati, så gäller det att omutligt
söka klargöra vad som sker i olika avseenden.
Om jag fattade herr Andersson
i Linköping riktigt, accepterade
han också den uppfattningen att konstitutionsutskottet
är rätta platsen för denna
granskning och att man därför måste
få till stånd ett konstitutionsutskott
som verkligen kan utföra arbetet därmed.

Det är riktigt som herr Martinsson
säger att jag inte har förutsatt att JO
eller MO skall använda sin åklagarmakt.
Något sådant vare mig fjärran. Vårt
rättsväsende är för närvarande alltför
dyrt och tillkrånglat för att mellanskikten
mellan de verkligt rika och de fattiga
skall kunna göra sin rätt gällande.
Av den skrivning och handläggning av
det aktuella ärendet, som jag har haft
möjlighet ta del av, framgår inte heller
med säkerhet huruvida JO under hand
har meddelat den berörda parten lämpligheten
av att förfara på ett visst sätt.
Men har JO fullgjort denna sin uppgift,
då är jag givetvis honom tack skyldig.

Jag har emellertid inte tagit upp dessa
frågor bara från denna synpunkt.
Den landsfiskal som hade ärendet under
behandling var mycket upprörd, därför
att han hade en känsla av att om man
har egendom av en viss storleksordning
behandlas man på ett visst sätt, men
om man är fattig och inte har tillräckligt
med egendom kommer man i en annan
dager. I skrivelsen framhåller
landsfiskalen att han finner det vara
ganska besvärligt att åt ett bolag ges
favörer som enskilda icke skulle kunna
få. Han har tagit upp frågan från allmän
rättssynpunkt, eftersom allmänheten
inte får respekt för den lag och de
förordningar som gäller. Det är självklart
att det efter den tiden byggs svart,
och det är väl ingenting att göra åt den
saken. Det märkliga är emellertid att
bolaget inte behöver flytta en sommarstuga
medan däremot vanliga arbetare
nu har fått föreläggande att flytta sina.
Då börjar man undra vad man skall gå
efter. Det måste finnas vissa regler.

Eftersom fritidsfrågan är så viktig
för allmänheten har jag sysselsatt mig
med den. Personligen har jag fritidsmöjligheter
i den utsträckning jag behöver,
men det är sorgligt när ett bolag
finner det angeläget att göra en
byggnadsplan för en direktör. Det är
också anmärkningsvärt att man just nu,
när vi håller på att planera för att ordna
fritidsfrågorna för länets befolkning,
kastar ut en ny byggnadsplan, som väl
redan är godkänd eftersom bolagen
själva har arkitekter och lantmätare,
pengar och jurister. Detta innebär att
länets befolkning får betala minst fem
gånger så mycket för mark som den
skulle ha fått göra om den hade sluppit
denna händelse.

Herr MARTINSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är tydligen nödvändigt
att litet mer i detalj diskutera
just det ärende som herr Lundberg tagit
upp.

Det är riktigt att landsfiskalen har
skrivit till länsstyrelsen och begärt ett

Onsdagen den 12 februari 1904 Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

vitesföreläggande för vederbörande att
ta bort stugan. Men det träffades ju en
förlikning — eller vad man skall kalla
det — som JO har uttalat sig ganska reserverat
om; han säger att det inte
fanns någon laglig förutsättning för
upprättandet av en byggnadsplan. Härutinnan
har det alltså gjorts ett ganska
bestämt uttalande från JO:s sida till
länsstyrelsen. Å andra sidan är det
ganska naturligt att länsstyrelsen, sedan
den löst frågan genom att godta byggnadsplanen,
måste ogilla framställningen
om vitesföreläggande.

Om man tar en viss ståndpunkt, låt
vara att den är diskutabel, måste den
påverka också andra ställningstaganden.
Det förtjänar att framhållas att vederbörande,
som byggt, blev åtalad och
fick bötesstraff. Där har alltså inte
skett någon mannamån, utan rent straffrättsligt
har det meddelats en dom.

Herr talman! Jag vet inte om det
finns anledning att fördjupa sig i denna
fråga och i vilken mån det kan
komma att strida mot våra grundlagar
att i detalj diskutera länsstyrelsens bedömning,
men jag vill understryka att
JO ganska bestämt har uttalat sig på
denna punkt, och detta har vi inom utskottet
ansett vara till fyllest.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag gör som man bör
göra när det gäller att tala till en ombudsman
för riksdagen, och då vill jag
påpeka att i det aktuella fallet hade den
som byggde svart inte något tillstånd.
Detta fick han vid besöket på platsen.
Stämningen gällde bolaget men överfördes
sedan till en direktör. Han har
helt och hållet byggt svart, och vi vet
fortsättningen.

Det är naturligtvis inte det aktuella
fallet i och för sig utan följderna för
dem som inte kan följa med i de juridiska
irrgångarna som är det väsentliga.
De frågar sig: Är likhet inför lag
gällande? Det är ganska allvarligt om
man kommer i en sådan situation. Ef -

tersom jag lever i länet och där möter
de människor som behöver fritidsutrymme
har jag ansett att jag som riksdagsman
borde kunna ge dem en vettig
förklaring, vilket hittills har varit omöjligt.
Jag har därför tagit upp denna fråga
för att om möjligt få en ändring till
stånd när det gäller tillämpningen av
reglerna.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag vill deklarera att
jag i denna debatt om JO:s ämbetsförvaltning
inte har några invändningar
att göra mot slutsatserna i första lagutskottets
utlåtande. Om jag skulle tilllägga
någonting därutöver, vilket jag
lätt kan göra från denna talarstol, vore
det att den nuvarande innehavaren av
JO-ämbetet synes mig ha ryktat sitt
värv på ett sätt som vittnar inte bara
om nit, skicklighet och oväld utan också
om en mindre vanlig arbetsförmåga.

Felet med det nuvarande JO-ämbetet
är att arbetsuppgifterna där är alldeles
för många och ämbetet underbemannat.
Det förefaller mig därför rimligt att
rikta den rekommendationen till den
utredning, som på riksdagens initiativ
håller på att dra upp riktlinjerna för
ämbetets arbete, att man i utredningen
bestämt uttalar sig för en utökning av
antalet ombudsmän. Även om JO-ämbetet
praktiskt taget är dubblerat genom
att ämbetets ställföreträdare också
självständigt handlägger en rad ärenden,
så räcker detta inte. Arbetskraften
behöver också utökas.

Herr Lundberg berörde här bl. a. frågan
vilket organ inom riksdagen som
skall vara granskningsmyndighet för
JO:s och MO:s ämbetsberättelser och
förvaltning, och det är självfallet en
sak som kan övervägas. Det är en omdömesfråga
huruvida lagutskottet eller
konstitutionsutskottet skall göra det.
Men jag vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten
på en sak, nämligen att
vem det än blir som får denna granskningsuppgift
kan det knappast ifråga -

16 Nr 7 Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

komma att utskottet detaljgranskar de
olika ärendena och sedan kommer med
kritik rörande ämbetsmännens åtgärder
i flera av de fall de handlagt. Då
blir det alldeles omöjligt att få så kvalificerade
ämbetsmän som vi trots allt
har haft för dessa uppgifter hittills, om
det varje år i riksdagen skall riktas
kritik mot och framställas anmärkningar
på en hel rad punkter i deras ämbetsutövning.

Självfallet skall kritik förekomma,
då riksdagens organ anser att uppenbara
missförhållanden föreligger. Den saken
behöver jag väl inte närmare understryka.
Men jag är övertygad om att
oavsett vem som får hand om denna
granskning måste man här vara mycket
restriktiv i sin kritik.

Vad beträffar herr Lundbergs förslag
att konstitutionsutskottet skall få
denna granskningsuppgift vill jag bara
säga att utskottet för närvarande är alldeles
för underbemannat för att man
skall kunna ålägga utskottet ytterligare
uppgifter av detta slag. Vi befinner oss
för närvarande i en nära nog kritisk
situation, när det gäller utskottets möjligheter
att till sig knyta den arbetskraft
från framför allt domstolarna som behövs
för att dels kunna fungera som
dechargeorgan och dels på ett riktigt
sätt behandla de många och ganska svåra
propositioner och motioner som avlämnats,
inte minst i författningsfrågan.

Om herr Lundberg och riksdagens
övriga ledamöter vill vara med om att
förstärka konstitutionsutskottets kansli,
så finns det möjligheter att göra det redan
i år. Det föreligger nämligen en
motion, som just nu behandlas i ett
sammansatt konstitutions- och bankoutskott,
och som syftar till en förstärkning
som skulle innebära att till konstitutionsutskottet
skall kunna knytas högt
kvalificerade ämbetsmän, som oberoende
av obehöriga inflytanden från olika
håll kan fullgöra de mycket svåra och
ansvarsfulla granskningsuppgifter som
åligger utskottet. Herr Lundberg med -

gav också i sitt första anförande att det
behövs en sådan förstärkning. Jag räknar
därför med hans och andra ledamöters
medverkan, så att vi kan få till
stånd en första upprustning för framtiden
redan vid innevarande års riksdag.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Om man utgår från
JO:s och MO:s funktioner sådana de
ursprungligen var, så är det ingen tvekan
om att herr Lundberg i princip har
alldeles rätt. Men när man kritiserar
JO och MO, får man inte glömma att
riksdagens ombudsmän på grund av
hela förvaltningsmaskineriets utökning
har fått en mycket större arbetsbörda.
Därför är det kanske inte så konstigt,
om man inte alltid och i rätt tid kan ge
JO:s och MO:s kanslier de tjänstemän
man där behöver.

När man läser JO:s ämbetsberättelser
och ser de mycket grundliga undersökningar
som gjorts under de senaste
åren — en del av dem upptar 50 å 60
sidor — så står det alldeles klart att
ämbetsverket inte kan hinna med att
fullgöra alla sina skyldigheter. Men det
finns ingen anledning att bagatellisera
de förhållanden som herr Lundberg här
påtalat. Det skall inte här sägas att herr
Lundberg varit ute i ogjort väder. Jag
undrar faktiskt hur MO-institutionen
med nuvarande resurser över huvud taget
skall kunna utöva den kontroll av
militärförläggningarna, som den en
gång var avsedd att utöva. Jag anser
också att riksdagen inte har några större
möjligheter att avgöra om JO och
MO kan uppfylla sina funktioner. Jag
vill i sammanhanget erinra om att JO
vid flera tillfällen har påpekat detta,
och man behöver ju bara läsa JO:s ämbetsberättelse
för att finna belägg härför.

Vårt kontrollsystem har aktualiserats
genom den mycket egendomliga debatt,
som förts från statsrevisorerna och som
herr Lundberg känner till. Man har

Onsdagen den 12 februari 1904

Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

attackerat en kanslichef på grund av
de extrema politiska åsikter lian eu
gång i sin ungdom haft. På det sättet
gör man en attack mot en ämbetsman
när man vill komma åt hela institutionen.
Jag undrar om man vinner särskilt
mycket på en sådan debatt. Vi har här
i riksdagen brukat skilja på befattningshavare
under statsrevisorerna och andra
befattningshavare. Jag vill säga det
med anledning av denna kritik, som
jag tycker är ganska beklämmande.
Skulle man börja syna även mycket
framstående statsmäns ungdomssynder

1 politiskt avseende, undrar jag vilka
som egentligen är renläriga. Jag vill
inte alls försvara den mentalitet, som jag
själv angripit hos vederbörande. Men
man kan inte komma ifrån att det är
riksdagen som har ansvaret för statsrevisorernas
resurser.

Hela debatten uppstod därför att man
tyckte att statsrevisorerna när det gällde
kritiken mot ett verk handlat felaktigt.
Även om herr Lundberg kanske inte
avser att utöva personkritik och trots
att han har rätt från sina allmänna utgångspunkter,
har man en känsla av
att det hos herr Lundberg blir litet för
mycket kritik mot personer och inte
kritik mot riksdagens egna försummelser
i detta fall.

Jag kan instämma i vad herr von
Friesen sade om konstitutionsutskottet.
Även därvidlag har pressen underrättat
allmänheten om hur det förhåller sig.
Vad man kan läsa i tidningarna om
konstitutionsutskottets möjligheter till
granskning är nog inga överdrifter. Det
ser tilltalande ut när t. ex. statsrådet
Ulla Lindström säger: »Ni skall få alla
handlingar på bordet när det gäller
NIB.» Jag undrar om konstitutionsutskottet
med nuvarande resurser har
möjlighet att göra den detaljgranskning,
som hennes uttalande egentligen skulle
förutsätta. Allmänheten får ju i debatt
efter debatt den uppfattningen att riksdagen
här har stora kontrollmöjligheter.
I själva verket har riksdagen inte

2 — Andra kammarens protokoll 196b. X

alls någon kontrollmöjlighet av det slaget.

Detta erkändes för tio år sedan av
konstitutionsutskottets dåvarande ordförande
herr Hallén i en lång debatt.
Då utlovades att vi skulle få en författningsreform
i slutet av 50-talet — och
sedan har åren gått. Här skulle man
verkligen kunna tala om en underutvecklad
riksdag i fråga om kontrollmakt.
Detta har erkänts av författningsutredningen,
som utgår från att vi i
detta hus skall vara suveräna när det
gäller lagstiftning. Man utgår alltså
ifrån att vi själva skall skriva lagarna.
Hur många utskott skulle kunna göra
detta utan att få propositioner från regeringen?
Hur skulle det vara möjligt
att göra de oerhört omfattande utredningar
som behövs, inte minst för mycket
besvärliga propositioner? Vi behöver
bara ta fideikommisslagen — för
att nämna en icke politisk fråga ■— för
att se hur långt riksdagen är från denna
möjlighet.

Men vi skall få en ny författning senast
19G9. Vad har riksdagen då gjort
för att skapa underlaget för en sådan
författningsreform? Praktiskt taget
ingenting alls. Riksdagen är i ett mycket
sämre läge i dag beträffande konstitutionsutskottets
granskning än på 20-talet och 30-talet, när kapaciteter som
Herbert Tingsten och andra skrev utlåtandena
i konstitutionsutskottet •—
landets främsta experter på detta område.
Dem har vi inte längre i detta hus.

Herr Lundberg som statsrevisor har
alldeles rätt i att det här brister i kontrollmakten.
Det brister också i JO:s
och MO:s möjligheter. Det är illusionsmakeri
utan like att vi låtit dessa år
gå utan att vi förstärkt riksdagens kanslier
på det sätt författningsutredningens
betänkande ger uttryck åt. Författningsutredningens
ordförande herr
Sandler har också i sina uttalanden vittnat
om de besvärligheter som riksdagen
har vid utövandet av sina funktioner.

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

Herr Lundberg är en övertygad demokrat.
Han vill förlägga makten till
riksdagen, och därför har han alldeles
rätt när han går till angrepp mot slentrian.
Skulden till de nuvarande oefterrättliga
förhållandena — den svenska
riksdagen håller på att bli en inregistreringsapparat
och inte mycket mer

— är vår egen. Det är därför, herr talman,
det kan ha sin betydelse att en

— om jag får bruka uttrycket — frifräsare
som herr Lundberg riktar kritik,
även om hans kritik kanske ibland slår
fel.

Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att debatten
börjar sväva ut allt längre från sitt ursprungliga
ämne. Men vad herr Braconier
sade här gör det kanske ändå nödvändigt
att en representant även från
regeringssidan säger några ord beträffande
konstitutionsutskottets svårigheter
att få personal.

Herr Braconier önskade ju vitsorda
vad pressen har skrivit om personalsituationen
i konstitutionsutskottet. Delvis
kan jag också vitsorda vad som skrivits
— i så måtto nämligen att konstitutionsutskottet
haft svårigheter att få
tillräckligt med personal. Men om herr
Braconiers vitsord också gäller orsaken
till dessa svårigheter, måste jag anmäla
att det icke föreligger någon enig mening
därutinnan i konstitutionsutskottet.
Det har ju sagts att svårigheten att få
jurister att tjänstgöra i konstitutionsutskottet
beror på att de höga juristerna
är rädda om sin karriär och av hänsyn
till regeringen inte vill biträda i dechargearbetet,
framför allt inte när det
gäller fallet Wennerström. —- Om herr
Braconier — såsom jag fattar det —
ville vitsorda även den uppgiften måste
jag alltså anmäla att det råder starkt
delade meningar i konstitutionsutskottet
på denna punkt.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade ingenting om

anledningarna till konstitutionsutskottets
svårigheter att få personal. Herr
Andersson i Linköping vet mycket väl
att jag föregående år vid tre tillfällen
tog upp frågan om sekreterare i konstitutionsutskottet
— det var kanske jag
ensam som gjorde det då. Jag underströk
angelägenheten av att vi vid denna
riksdag fick ett kansli; jag gjorde
detta både vid första sammanträdet på
hösten och vid första sammanträdet på
våren. Herr Andersson får själv vitsorda
om han var mycket intresserad av
att lösa problemet.

Alltså: Det är ingen klokhet i efterhand
jag ger uttryck åt, eftersom jag
utan vidare kan peka på att jag varit
mycket intresserad bl. a. av att få
statsvetare i konstitutionsutskottet. Det
gäller sålunda inte alls den fråga herr
Andersson tog upp om karriären i departementen.
Forskarna behöver ju inte
hysa någon fruktan ur den synpunkten.
För mig har det varit angeläget att
få forskare av detta slag — jag nämnde
t. ex. att professor Tingsten varit sekreterare
i konstitutionsutskottet. Vi får
nämligen vid årets riksdag inte bara den
vanliga konstitutionella granskningen.
Det blir i hög grad en författningsriksdag
beroende på att partierna väckt en
rad stora motioner av principiell betydelse
också för den kommande författningsreformen.
Det är betänkligt att
riksdagen i den situationen inte har de
statsvetenskapligt utbildade krafter som
jag många gånger föregående år har efterlyst.

Jag uttalar mig alltså inte på något
sätt om den fråga som herr Andersson
i Linköping gick in på. Jag vill bara
vitsorda att när pressen skriver att vi
har haft svårt att få sekreterare, är det
uppenbarligen riktigt. Med det intresse
som även herr Andersson i Linköping
har för denna fråga är det väl naturligt
att beklaga att vi står i denna situation.
Det är också naturligt att man tar
upp frågan när herr Lundberg vill göra
konstitutionsutskottet till en sådan

Onsdagen den 12 februari 1964

Nr 7

Granskning av

granskningsinstitution, att hela JO-ämbetet
inrymmes i konstitutionsutskottet.
Detta är inte, herr Andersson i Linköping,
att gå utanför debatten, ty debatten
gäller ju just den fråga herr
Lundberg tog upp.

Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Självfallet är vi i konstitutionsutskottet
lika angelägna, oavsett
vilket parti vi tillhör, att utskottet
förfogar över en tillräckligt stor och
kvalificerad personal. Om den saken
behöver inga skilda meningar föreligga.

Vad som föranledde mitt inlägg var
att herr Braconier anförde, enligt min
anteckning, att vad pressen skrivit om
personalsituationen önskade herr Braconier
vitsorda. Vad har då pressen
skrivit? Jo, den har skrivit att det är
svårt att få tillräckligt med personal.
Det är den ena punkten. Men pressen
har också skrivit — och det är den
andra punkten — att svårigheterna beror
på hänsyn till regeringen.

Jag har emellertid med mitt korta
inlägg uppnått vad jag önskade, nämligen
om inte ett avståndstagande av herr
Braconier rörande vad pressen skrivit
på denna andra punkt, så i varje fall en
klar utsaga, att han inte står bakom
detta.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är mycket svårt att
uttala sig om varför departementen numera
inte kan avstå arbetskraft till
riksdagen. Men så mycket kan ju sägas,
att tydligen har departementen ingen arbetskraft
att undvara — som de hade
många gånger förr, eftersom vi vid flera
tillfällen i konstitutionsutskottet haft
revisionssekreterare och andra som
tjänstgjort inom domstolsväsendet och
även i justitiedepartementet. Också ur
denna synpunkt är det nu mycket besvärligt
för konstitutionsutskottet.

Jag vill å andra sidan intyga — och

justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

därvidlag kan jag hänvisa till fackorganen
— att många departementstjänstemän
anser att de har en alltför stor
arbetsbörda i förhållande till tidigare,
varför de inte kan ta sådant här arbete.
Om detta har det skrivits i Juristnytt
och andra fackorgan, där man
klagat över denna mycket stora arbetsbörda.
Det är möjligt att denna faktor
bidragit till svårigheterna för konstitutionsutskottet.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag skulle till herr
von Friesen bara vilja säga att vad jag
huvudsakligen vänt mig mot är att riksdagen
till en man delegerar vissa för
samhället betydelsefulla frågor för bedömning
och beslut. Man skall aldrig
delegera uppgifter från en demokratisk
församling till en enda man eller
kvinna. Från vår synpunkt är det angeläget,
att det organ som skall granska
vad som sker i vårt samhälle har möjligheter
att i en demokratisk församling
ge uttryck för riksdagens mening,
och det kan inte vara en ombudsmannafråga.
Detta var fallet år 1809, eftersom
riksdagen då var annorlunda uppbyggd.
Då var riksdagen inte demokratiskt
vald, medan vi har en sådan valordning
nu.

Vidare har jag klart och tydligt sagt
ifrån att jag anser, att konstitutionsutskottet
är underbemannat. Jag förutsätter
att man, om man överflyttar JOoch
MO-tjänstemännen till konstitutionsutskottet
och underställer dem detta
utskott — varvid dess sekreterare väl
skulle bli personalchef — också skall
uppdraga åt konstitutionsutskottets
tjänstemän att utreda ärendena. I sista
hand blir det sedan konstitutionsutskottet
självt — den folkvalda delen — som
skall pröva och besluta om man kan
godtaga de bedömningar som gjorts.

Dessa frågor löses självfallet inte
från i dag till i morgon. Det krävs bl. a.
grundlagsändring för detta. Jag har
utgått från att konstitutionsutskottet

20 Nr 7 Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

skall arbeta under hela aret, varigenom
det också skulle få möjligheter att årsanställa
personal. Enligt mitt sätt att se
skall man inte heller utöver vad som
nu sker ta personal från departementen.
Jag menar att konstitutionsutskottet
skall få en självständigare ställning. Ytterst
är det sedan riksdagen själv som
skall pröva frågorna.

Till herr Braconier, som dragit in
statsrevisorerna i detta sammanhang, vill
jag framhålla att detta är två skilda saker.
Ombudsmännen är nämligen direkt
anställda av riksdagen, som är huvudmannen
och har ansvaret för dessa. Det
är genom dessa som vi har möjlighet
att påtala olika förhållanden. Statsrevisionen
har sina egna tjänstemän. Om vi
fattar ett beslut, och dessa tjänstemän
icke enligt revisorernas mening har begått
något fel i sin granskning, är det
revisorerna som har ansvaret, och det
är så jag vill ha det. De viktiga frågorna
skall underställas riksdagen själv
för prövning.

Beträffande vem som har skulden till
den nuvarande situationen när det gäller
granskningen m. m., vill jag säga
till herr Braconier, att jag förutsätter
att han, som är intresserad av författningsfrågor
och statsvetenskapliga
spörsmål, liksom jag läst protokollen
från riksdagarna under låt oss säga ett
par hundra år tillbaka. I förhållande
till vad man kan finna i dessa protokoll
är det vi i dag diskuterar kanske
inte så mycket att resonera om. Men vi
talar inte om en gången tid utan om
nutiden, och det är från nutidssvnpunkt
som jag velat framhålla min åsikt
i syfte att riksdagen bättre skall kunna
hävda sig och upprätthålla en självständig
granskning. .Tåg är medveten
om att riksdagen själv bär frångått denna
princip, när den för en tid sedan
icke motsatte sig att tillsätta en kommission
för granskning av ett ärende.
Det må emellertid vara hänt om riksdagen
gör en felbedömning. T detta fall
anser jag emellertid att det är viktigare
frågor som står på spel.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Eftersom det är första
lagutskottet som haft hand om granskningen
av JO:s ämbetsberättelse, finner
jag mig föranlåten att säga några
ord i den debatt som nu pågår.

Till en början skall jag be att helt fä
instämma i vad herr von Friesen sade
om justitieombudsmannens nit och
skicklighet och den enastående arbetsförmåga,
som han har visat prov på,
inte bara under det senaste årets
granskning utan också under hela den
tid som han innehaft sitt ämbete. Vi
har all anledning att vara ytterst tacksamma
mot justitieombudsmannen för
den prestation han utfört. Vi är väl
medvetna om att arbetsuppgifterna
vuxit ut mycket mer än beräknat under
de senaste åren, och det har från
riksdagen varje gång som förstärkningar
har begärts visats stort tillmötesgående.

.lag tror inte heller att det föreligger
några klagomål från ombudsmännen
mot riksdagens sätt att behandla de
personalförstärkningsfrågor, som uppkommit.
Det pågår för närvarande en
utredning om JO- och MO-ämbetenas
framtida uppgifter och organisation.
Jag kan inte finna att vi i dag har anledning
att föregripa den debatt, som
en gång måste komma med anledning
av denna utrednings förslag genom att
diskutera om man skall flytta granskningen
av ämbetsberättelserna från
första lagutskottet till konstitutionsutskottet.

Vi har absolut ingen anledning att
ta ställning till konstitutionsutskottets
personal- och arbetsfrågor i dag och inte
heller till kanslihusets personalfrågor,
vilka av någon talare också dragits in
i debatten. Uppenbarligen är konstitutionsutskottet
för närvarande inte i
stånd att ta hand om denna granskning.
Däremot har vi i första lagutskottet
inte haft några svårigheter att
med den personal vi för närvarande
förfogar över klara de uppgifter som
ålagts oss, trots att också vi haft en

Onsdagen den 12 februari 1901 Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

stor arbetsbörda. Det förefaller därför
meningslöst att flytta ett ärende från ett
utskott som har personal för denna
uppgift till ett annat utskott, som saknar
sådan personal.

Herr Braconier försökte ta upp vad
jag närmast skulle vilja kalla för en debatt
i författningsfrågor i detta sammanhang,
och det kan väl knappast höra
ihop med dagens ärende, .lag vill inte
ta upp hans påståenden till närmare
diskussion, men jag måste ta avstånd
från hans omdöme, att det föreligger
oefterrättliga förhållanden och att riksdagen
blivit bara en registreringsapparat;
jag tror det var på det viset
han uttryckte sig. Riksdagen är dock
det forum, där vi alla har möjligheter
både att fritt framföra våra åsikter med
anledning av JO:s ämbetsberättelse och
ta upp andra saker. Jag tycker att det
är att förringa och underskatta våra
uppgifter om man påstår att vi bara
är en registreringsapparat.

Jag tror inte att herr Lundberg är
den ende frifräsaren, d. v. s. enligt herr
Braconier liktydigt med verklig demokrat;
vi känner alla att vi har möjligheter
att framföra våra synpunkter och
ta upp de frågor som vi vill ha behandlade
i riksdagen. Att herr Lundberg
är en övertygad demokrat vill jag
inte bestrida. Tvärtom uppskattar jag
herr Lundbergs entusiasm för sin uppgift.
Men jag kan inte dela hans slutsats
att man vid en demokratisk granskning
måste gå ifrån enmansuppdragen.
Hur skulle vi för övrigt komma någon
vart om vi inte hade enmansuppdrag
för både den ena och andra uppgiften.
Herr Lundberg talar också delvis emot
sig själv; det är oss inte helt obekant
från behandlingen av tidigare ärenden
att herr Lundberg är överförmyndare i
Uppsala, och det är om något ett granskningsuppdrag
som sköts av en man.
Men vi skall kanske inte begära att herr
Lundberg skall dra ut konsekvenserna
till alla sina privata uppdrag. I varje
fall behöver vi inte diskutera dem här
i riksdagen.

Herr talman! Jag har inte någonting
ytterligare att tilliigga och ber att fa
yrka alt första lagutskottets utlåtande
lägges till handlingarna.

Herr BRACONIER (li):

Herr talman! Det jag sade om registreringsapparat
är ingenting nytt.
Det framfördes av sedermera socialdemokratiska
statsrådet Gunnar Myrdal i
en bok redan 1944, där det finns ett
kapitel i vilket jag skulle kunna hänvisa
till varje rad. Jag har också läst
folkpartimotionen till årets riksdag angående
kontrollen av NIB. Det är en
mycket intressant motion, där man
framhåller hur små möjligheter riksdagen
har att utöva sin kontrollmakt.

Vad jag berörde var frågan om kontrollmakten,
där jag anser att riksdagen
håller på att bli en registreringsapparat
och inte mycket annat. Varje år
påpekas det att vi förbigått saker under
tidigare år och att vi inte upptäckt
det och det. Allmänheten måste få intrycket
att riksdagen många gånger har
sovit eftersom vi inte slagit larm. Jag
tror att det till stor del beror på att
vi inte har tillräckliga resurser för att
utöva kontroll. En helt annan sak är
de allmänpolitiska frågorna; där är det
givet att vi har debatter i riksdagen.
Hela författningsutredningen vittnar för
övrigt om att riksdagen inte har tillräckliga
resurser för att utöva kontrollmakten.
Det var i det sammanhanget,
herr Lundberg, som jag drog in statsrevisorerna.

Det är väsentligt för hela demokratien
att riksdagen kan utöva kontrollmakten.
Vill vi ha en parlamentarism,
vilket författningsutredningen förutsätter,
måste vi också ha kontrollmöjligheter.

Vi bör heller inte ge allmänheten föreställning
om att riksdagen har dessa
möjligheter, när de i själva verket saknas.
Vad jag sagt är inte något sensationellt
för den som följt med denna
debatt, när till och med en socialdemokratisk
rättsvetenskapsman under -

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

strukit att rättsstaten nästan är i fara
på grund av bristande kontrollmöjligheter.
Jag kan också hänvisa fru Gärde
Widemar till de många inlägg som
folkpartiledaren gjort från denna talarstol
just i fråga om kontrollmöjligheterna.

leva att verkschefer anordnar presskonferenser
m. m., innan riksdagen fått
ta del av granskningen. Det är i högsta
grad anmärkningsvärt för att inte säga
omdömeslöst. Men det är en fråga som
vi får ta upp till diskussion i ett annat
sammanhang.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Det var fru Gärde Widemar
som uppkallade mig när hon
drog in frågan om överförmynderskapet
i denna debatt.

Jag hoppas att fru Gärde Widemar
vet att en omyndigförklaring görs av
rådhusrätten och att rådhusrätten även
prövar förmyndare samt att en vuxen
person inte kan omyndigförklaras utan
läkarintyg m. m. Här är det alltså inte
fråga om en enmansprövning, utan prövningen
sker i ett kollektiv. Men även
på detta område finns det en del fläckar
som bör tas bort.

Jag vet inte om fru Gärde Widemar
gjorde sig skyldig till en felsägning,
men vi skall komma ihåg att de uppgifter
som åvilar riksdagens ombudsmän
är uppgifter som riksdagen själv
skall besluta om och pröva och inte
överlämna till en enda person. Ty hur
bra en person än månde vara, så vet
vi att olika människor har olika uppfattningar;
det erfar vi inte minst här
i riksdagen. Vi vet ju också att ledamöterna
av högsta domstolen kan Iia
olika uppfattningar och resultatet av
omröstningen i ett mål kan bli 4—3.
Det visar att även en granskning av den
högsta juridiska expertisen kan föranleda
olika bedömningar. Det är därför
angeläget att bedömningen i sakfrågan
tillkommer det organ som svenska folket
självt har utsett.

Jag håller med om att frågan om
kontrollen är oerhört viktig, speciellt
när det gäller verk. Jag vill villigt erkänna
att det är märkligt att de revisorer
som har att pröva förvaltningen av
riksdagen underställda verk får upp -

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Herr Braconier återkommer
till författningsutredningen.
Jag förstår att det är ett alldeles särskilt
kärt ämne för honom, men fortfarande
kan jag inte inse vad den saken
har med dagens debatt att göra.

Som stöd för sina påståenden drog
her Braconier fram uttalanden av Gunnar
Myrdal från 1944. Och han åberopade
Gunnar Myrdal såsom rättsvetenskapsman.
Det har väl ändå hänt ganska
mycket under de 20 år som gått
sedan dessa uttalanden fälldes, och jag
tycker att det är svagt att inte kunna
åberopa färskare uttalanden. Vidare
hänvisade herr Braconier till en folkpartimotion.
Det är naturligtvis glädjande
att herr Braconier fäster så stor vikt
vid vad vi skriver i våra motioner,
men det var dock ett svaghetstecken att
inte herr Braconier hade något eget
uttalande eller någon egen motion att
falla tillbaka på.

Till herr Lundberg vill jag säga att
jag naturligtvis mycket väl vet att överförmyndaren
inte utfärdar omyndigförklaringar.
Men här gäller det granskningsfrågan.
Granskningen utövas ju i
alla fall av överförmyndaren.

Vi skall inte glömma bort att JO:s
granskning i en hel del fall resulterar
i att han anmäler vederbörande till åtal.
Då blir JO:s åtgärder föremål för bedömanden
av olika domstolsinstanser.
JO säger alltså inte det enda avgörande
ordet i granskningsfrågan, utan i de
flesta fall då ett ingripande görs blir det
en domstolsfråga. Dessutom finns riksdagens
granskning, som alltså för närvarande
sker genom första lagutskottet.

Onsdagen den 12 februari 1901 Nr 7

Granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Fru Gärde Widemar
tyckte att det var konstigt att jag citerade
en folkpartimotion. Jag gjorde det
därför att jag är anhängare av borgerlig
samverkan. Men samma synpunkter
finns också i högerns motion i fråga
om NIB.

Fru Gärde Widemar gjorde gällande
att det har hänt mycket sedan Myrdal
sade detta. Vad har hänt? Skulle fru
Gärde Widemar från denna talarstol
vilja säga i vilka avseenden som Gunnar
Myrdals uttalanden 1944 inte gäller
1904? Eftersom hon menar att mitt uttalande
inte var aktuellt i dagens situation,
vill jag gärna ha bevis på det.
.lag vill inte framstå såsom ovederhäftig
när jag citerar denne ansedde rättsvetenskapsman.
Dessutom är fru Gärde
Widemar ordförande i ett lagutskott.
När hon kritiserar mig, vill jag gärna
ha närmare belägg, så att jag kan bemöta
kritiken.

Gunnar Myrdal har i en utomordentligt
skarp kritik av riksdagens kontrollmöjligheter
hävdat att rättsstaten är i
fara om inte dessa möjligheter ökas. På
vilket sätt har riksdagens kontrollmöjligheter
ökat sedan 1944?

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Till fru Gärde Widemar
får jag upplysa att sedan överförmyndaren
har granskat årsräkningarna har
han skyldighet att före den 1 september
överlämna dem till rådhusrätten för
prövning och granskning och även för
beslut. Jag anser nog att jag har följt
reglerna. Detta ligger litet vid sidan av
diskussionsämnet, men eftersom det har
åberopats har jag velat ge dessa upplysningar.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Jag är inte beredd att
fullständigt redogöra för vilka ändringar
som har skett i den svenska riksdagen
sedan 1944. Jag skulle inte vilja
ta kammarens tid i anspråk för det

ändamålet. Jag kan bara påpeka att
kanslipersonalen har vuxit avsevärt i
riksdagen under de senaste 20 åren,
och även JO:s och MO:s personal har
förstärkts.

Till herr Lundberg vill jag säga att
överförmyndarens överlämnande av
årsräkningen till rådhusrätten motsvaras
närmast av JO:s överlämnande av
ämbetsberättelsen till riksdagen.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det enda argument som
fru Gärde Widemar kunde komma med
var att kanslipersonalen har vuxit avsevärt
sedan 1944. Har den gjort det i
förhållande till antalet frågor som vi
har att diskutera? I varje fall har den
inte gjort det i konstitutionsutskottet,
som har utomordentligt stora frågor att
behandla vid årets riksdag.

Vi har inte haft någon stor författningsrevision
under dessa 20 år, men
vi står nu inför uppgiften att skriva en
ny författning. Under TV-debatten i går
underströk professor Herlitz, som har
erfarenhet både såsom statsvetare och
politiker, att dessa problem är oerhört
besvärliga. Då kan väl ändå ingen påstå
att riksdagen står väl rustad när
den skall skriva en ny författning. Det
motsägs också av författningsutredningens
eget betänkande.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Jag har inte i denna debatt
avsett att framlägga något argument
utan endast önskat ge bevis på
något som hänt sedan 1944 såsom svar
på herr Braconiers fråga. Jag har dessutom
aldrig påstått att riksdagen står
väl rustad inför en författningsreform,
ty den saken anser jag mig inte ha någon
möjlighet att bedöma och den ingår
dessutom inte i dagens överläggningsämne.

Vad jag har sagt är att första lagutskottet,
som handhar granskningen av
JO:s och MO:s berättelser, för närvarande
har tillräckliga förutsättningar i

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Interpellation ang. femdagarsvecka i skolan — Interpellation ang. planeringen av
vårdanläggningar inom mentalsjukvården

fråga om personal för att gå i land med
granskningen.

Efter härmed slutad överläggning lädes
utlåtandet till handlingarna.

§ 11

Föredrogs och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtande nr 2, i
anledning av verkställd granskning av
militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

§ 12

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 13

Interpellation ang. femdagarsvecka i
skolan

Ordet lämnades på begäran till

Fru RYDING (k), som yttrade:

Herr talman! På ett stort antal platser
i landet har sedan några år försöksverksamhet
pågått med 5-dagarsvecka i
skolan under vår och höst, och ett
mindre antal platser har haft 5-dagarsvecka
i skolan under hela läsåret. Erfarenheterna
från denna försöksverksamhet
är övervägande positiva både
från elevers, lärares och föräldrars sida.

5-dagarsveckan inom arbetslivet har
kommit för att stanna. Tiden torde därför
nu vara mogen att även införa
5-dagarsveckan i skolan under hela läsåret.
För att detta skall kunna ske på
ett sådant sätt att skolans studiemål bevaras
oförändrat och varken elever eller
lärare kommer att pressas för hårt
erfordras en justering och effektivisering
av kursplanerna och eventuellt
smärre förändringar i ämnessamman -

sättningen. Främst torde detta gälla
mellan- och högstadiet. En sådan förändring
torde också vara nödvändig
med tanke på att skoldagen ej får förlängas
och 5-dagarsveckan i skolan inte
heller gå ut över vårvinterlov eller inskränka
för mycket på frilufts- och
idrottsdagar.

Det är viktigt att en effektivare kursplanering
genomföres omsorgsfullt och
att tillräckligt lång tid står till förfogande
för en sådan omläggning. Goda
erfarenheter finns att bygga på från
försöksverksamheten. Det är också värdefullt
— inte minst ur familjernas
synpunkt — att en generell 5-dagarsvecka
genomföres under hela läsåret
snarast möjligt.

Med hänvisning till det ovan anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
fråga:

Har statsrådet planer på att snarast
genomföra en sådan justering och effektivisering
av kursplaneringen och
sådan eventuell ändring av ämnessammansättningen
i grundskolan som erfordras
för att 5-dagarsveckan skall
kunna införas generellt under hela läsåret? Denna

anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. planeringen av vårdanläggningar
inom mentalsjukvården

Ordet lämnades på begäran till

Herr DAHLGREN (ep), som yttrade:

Herr talman! De materiella vårdresurserna
inom mentalsjukvården är för
närvarande otillräckliga och i betydelsefulla
avseenden otidsenliga. En omfattande
upprustning är nödvändig om
det inom denna sjukvårdsgren skall
skapas samma förutsättningar för en
riktig vård som inom andra sjukvårdsgrenar.
Det får också anses nödvändigt

Onsdagen den 12 februari 1904

Nr 7

Interpellation ang. den kemiska forskningen vid skogshögskolan

att denna upprustning i största möjliga
utsträckning genomföres innan landstingskommunerna
övertar huvudmannaskapet
för mentalsjukvården.

Det är över huvud taget av stor vikt
att den statliga anläggnings- och byggnadsverksamheten
planeras på bästa
sätt så att arbetena i fråga kan genomföras
snabbt och till lägsta möjliga
kostnad. Att detta bör gälla även vid
den angelägna men kostnadskrävande
upprustningen av mentalsjukvården
torde knappast behöva poängteras. Tyvärr
synes dock planeringen inte vara
sådan att den i alla avseenden kan godtagas.

Vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik
har nyligen uppförts en paviljong avsedd
för 180 mentalpatienter. Kostnaden
för paviljongen torde icke understiga
5 miljoner kronor. I och för sig
är det givetvis glädjande att denna ökning
av mentalsjukvårdens kapacitet
kommit till stånd. Dess värre är det
dock oklart när den sålunda ökade
vårdkapaciteten kan utnyttjas. Trots
att byggnaden nu står färdig kan det
komma att dröja år innan den får tagas
i bruk.

Orsaken härtill är att de sanitära frågorna
inte lösts i tid. Det synes inte
vara förenligt med gällande bestämmelser
på hälsovårdens område att medge
utsläpp av avloppsvatten från sjukhuspaviljongen
om inte särskilda åtgärder
vidtages. Västerviks stad planerar
ett nytt reningsverk, vars uppförande
skulle lösa avloppsproblemet för
bl. a. här nämnda sjukhuspaviljong.
Reningsverket torde dock inte bli färdigt
förrän omkring år 1969. Dtet torde
vara möjligt att i avvaktan på det nya
reningsverket lösa avloppsfrågan genom
provisoriska anordningar. En sådan
lösning medför dock ytterligare betydande
kostnader och ytterligare dröjsmål.
Oavsett hur man förfar synes de
nu färdigställda 180 vårdplatserna komma
att stå outnyttjade under avsevärd
tid framöver.

Förfarandet och omständigheterna i
detta fall tyder inte på god och förutseende
planering. De rent institutionella
förutsättningarna för en sådan
planering torde dock finnas. Arbetenas
planering har åvilat mentalsjukvårdsberedningen,
som tillkallats för att inom
inrikesdepartementet biträda vid
handläggningen av frågorna om mentalsjukvårdens
utbyggande och upprustning.
Beredningen har numera överförts
till socialdepartementet och omorganiserats.
Med hänsyn till att även
hälsovårdsfrågorna under den aktuella
tiden varit underställda inrikesdepartementet
borde sådana uppenbara brister
i planeringen som här påtalats ha kunnat
undvikas.

Enligt min mening är det upprörande
och måste betecknas som slöseri
med värdefulla och synnerligen välbehövliga
vårdresurser att ett stort antal
vårdplatser skall behöva stå outnyttjade
på grund av att tämligen elementära
krav inte iakttagits vid planeringen.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande
frågor:

Anser statsrådet att den ordning som
tillämpas vid planering av vårdanläggningar
inom mentalsjukvården är tillfredsställande? Avser

statsrådet att skyndsamt vidtaga
åtgärder för att förbättra nämnda
planering?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. den kemiska forskningen
vid skogshögskolan

Ordet lämnades på begäran till

Herr GREBÄCK (ep), som yttrade:

Herr talman! Skogsbrukets stora betydelse
för vår samhällsekonomi är allmänt
omvittnad.

Den alltmer hårdnande konkurrensen

Nr 7

Onsdagen den 12 februari 1964

Interpellation ang. den kemiska forskningen vid skogshögskolan

på världsmarknaden bar tvingat skogsbrukets
företrädare att vidtaga omfattande
rationaliseringsåtgärder för att
nedbringa kostnaderna inom liela det
område skogsbruket omspänner. Intresset
härför har dock i mycket hög grad
koncentrerats till det tekniska förfarandet
i fråga om avverkning och drivning
av virket. Men mycket stora besparingar
torde också stå att vinna,
om förvngringsåtgärder av olika slag
kunde effektiviseras, så att omloppstiden
för skogsbeståndet kunde nedbringas.

Skogsindustrien i vårt land är nu utbyggd
eller planeras bli utbyggd till en
sådan storleksordning, att knapphet på
råvara snart kan motses, om icke radikala
åtgärder vidtages för att öka tillgängliga
råvaruresurser.

I arbetet härför spelar skogsforskningen
en avgörande roll. Icke minst är
kännedomen om skogsmarkens fysikaliska
och kemiska beskaffenhet av
grundläggande betydelse, då det gäller
att avgöra vilka föryngringsåtgärder
som skall vidtagas för att man snabbast
möjligt skall få ny produktion till
stånd. Dessutom har det visat sig att
markens produktionsförmåga och möjligheterna
att övergå till trädslag, som
ger bättre ekonomiskt utbyte, i hög
grad bestäms av markens innehåll av
olika växtnäringsämnen. Allt talar för
att kemiska analyser inom skogsbruket
kommer att spela en allt större roll.
Vad som kräves är ett intensivt arbete
för att utarbeta lämpliga metoder för
provtagning, analys och utvärderingsnormer.

För detta arbete är skogshögskolan
för närvarande synnerligen dåligt utrustad,
trots att det föreligger många
och skiftande kemiska problem inom
den skogliga forskningen. Gemensamt
för dem alla är att det kräver betydande
sakkunskap inom analytisk och
fysikalisk kemi. Det kan icke vara rimligt,
att en högskola av skogshögskolans
karaktär skall förfoga över så bristfäl -

liga resurser i fråga om forskning på
kemiens område som för närvarande är
fallet.

Det måste därför vara en angelägen
samhällsuppgift att behovet av ett modernt
utrustat kemilaboratorium av tillräcklig
omfattning och med erforderlig
personal under kvalificerad ledning
med det snaraste blir tillgodosett. Detta
gäller inte minst med tanke på de forskningsuppgifter,
som snarast måste lösas
för att man skall kunna lämna det
praktiska skogsbruket de råd och upplysningar
som erfordras.

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés
betänkande utmynnade
i ett förslag om ett gemensamt
kemiskt laboratorium, förlagt till
skogsekologiska institutionen och med
en väl kvalificerad kemisk forskare
(laborator) som chef. Statsmakterna
har vid sitt ställningstagande (propositionen
nr 118 år 1961 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 38 år 1961) icke
haft något att invända mot denna organisation.
Emellertid föreslog kommittén
en viss turordning för de olika förslagen
till upprustning, innebärande
att de skulle genomföras i tre etapper.

Det kemiska laboratoriet skulle enligt
denna ordning inrättas först under
tredje etappen. Med riksdagsbeslutet
1961 togs dock inte definitiv ställning
till upprustningsprogrammet. En bedömning
av i vilken takt de ifrågavarande
resurserna borde utvidgas skulle
göras mot bakgrunden av det statsfinansiella
läget och möjligheterna att
vid den årliga budgetbehandlingen inrymma
anslagsökningar för ändamålet.
Enligt min mening är det angeläget att
vid denna bedömning upprustningsprogrammet
utformas på sådant sätt,
att det kemiska laboratoriet kan inrättas
under andra etappen.

Med hänsyn till det angelägna i att
den kemiska forskningen vid skogshögskolan
snarast möjligt beredes bättre
arbetsmöjligheter än vad som nu är
fallet och med hänvisning till vad här

Fredagen den 14 februari 1964

Nr 7

i övrigt anförts anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
rikta följande frågor:

1. Är herr statsrådet villig att ompröva
angelägenlietsgraden för olika åtgärder
i den planerade upprustningen
på skogsforskningens område i syfte
att möjliggöra, att det kemiska laboratoriet
vid skogshögskolan kan inrättas
redan under den andra upprustningsetappen? 2.

Kan herr statsrådet ange den ungefärliga
tidpunkten, då ett modernt
utrustat kemiskt laboratorium kan beräknas
stå färdigt vid skogshögskolan?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från utrikesutskottet:

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av avtal
mellan Sverige och Portugal rörande
import till Sverige av portugisiska jordbruksprodukter,
m. m.; och

från jordbruksutskottet:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.

§ 17

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 39, angående ändring i riktlinjerna
för den statliga exportkreditgarantiverksamheten,
överlämnats till
kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 18

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Bengtson
i Solna till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet angående
principerna för storstockholmsregionens
indelning i kommunblock.

§ 19

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.52.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 14 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 7 innevarande
februari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1964 den 13 februari sammanträdde
de valmän, som av kamrarna fått i
uppdrag att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret jämte suppleanter
för dessa fullmäktige, för anställande
av val av en suppleant för en
fullmäktig i riksbanken efter herr Otto
Ragnar Sundén, som den 4 februari
1964 erhållit entledigande från sitt uppdrag
att vara suppleant för herr Nils
Gunnar Svärd i dennes egenskap av
fullmäktig i riksbanken; och befanns

Nr 7

Fredagen den 14 februari 1964

efter valförrättningens slut ha blivit
utsedd till

suppleant för herr Svärd, N. G.
under återstående delen av valperioden
1962—1965:
herr Holmberg, Yngve,
ledamot av första
kammaren ......... med 34 röster.

Gustaf Elofsson Oscar Malmborg
Ingemar Bengtsson G. Ivar Virgin

Protokollet lades till handlingarna;
och skulle riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnande för den
valde, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det verkställda
valet.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 39, angående ändring i
riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

fru Ryding, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående femdagarsvecka i skolan,
herr Dahlgren, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
planeringen av vårdanläggningar
inom mentalsjukvården, och

herr Grebäck, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
den kemiska forskningen vid
skogshögskolan.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 5

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 för kungl. hov- och
slottsstaterna,

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1964/65 till oförutsedda utgifter,

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor,

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1964/65 till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster,

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
kronan tillhörig mark in. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207), och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
vissa utfästelser rörande införsel och utförsel
av varor m. in. (krigshandelslag);
samt

Fredagen don 14 februari 1904

Nr 7

jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av viss kronan tillhörig
mark, m. m.

§ 6

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1964 skall utgå;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt; och

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet den 23 mars 1939

mellan Sverige och Amerikas förenta
stater för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande
inkomst- och andra skatter.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Christenson
i Malmö till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående
avdraget vid beskattningen för traktamentsersättning.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.05.

In fidem

Sune K. Johansson