Nr 6 FÖRSTA KAMMAREN 1965 (Riksdagens protokoll 1965:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 6 FÖRSTA KAMMAREN 1965

1—5 februari

Debatter m. in.

Fredagen den 5 februari Sid.

Svar på interpellation av herr Nyman ang. skadeverkningarna av
kemiska bekämpningsmedel ................................ 6

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 6

v ’•* •• .VI

V r 4~i > ; f i v
■s fl W ? r t '' !. f ; ''

''sniiaiwåa i:v

; ?:t''; ?i''vl i; ■

•tfi .Öl yi.ttU?4‘V

- ><* .■••• f.

•••

iv VA "IV<U \W ;v ,v-A V\VA-V f

Måndagen den 1 februari 1965

Nr 6

Måndagen den 1 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 22, 25
och 26 nästlidne januari.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Åberopande bilagda läkarintyg får jag
härmed anhålla om förlängd ledighet
från riksdagsarbetet till och med den
7 februari 1965.

Brämhult den 30/1 1965.

Torsten Andersson

Att riksdagsmannen Torsten Andersson
i Brämhult alltjämt på grund av
sjukdom är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
till och med den 7 februari
1965, intygas.

Borås den 29/1 1965.

Olof Wretborn
Provinsialläkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 263 till utrikesutskottet,
motionen nr 264 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 265—298 till statsutskottet,

motionerna nr 299—311 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 312—314 till bankoutskottet
och

motionerna nr 315—324 till lagutskott.

Vid föredragning av motionen nr 325,
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
lagstiftning, till lagutskott och i
övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 326—331 till lagutskott,

motionerna nr 332—339 till jordbruksutskottet
och

motionerna nr 340—342 till allmänna
beredningsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr 343
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
statens järnvägars rabattresor, till allmänna
beredningsutskottet och i övrigt
till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 344—346 till allmänna
beredningsutskottet,

motionerna nr 347—349 till statsutskottet,

motionen nr 350 till bevillningsutskottet,

motionen nr 351 till utrikesutskottet,
motionerna nr 352—361 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 362—391 till statsutskottet,

motionen nr 392 till allmänna beredningsutskottet
och

motionerna nr 393—420 till statsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr 421
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
medelsanvisning, till statsutskottet
och i övrigt till bankoutskottet.

Nr 6

Måndagen den 1 februari 1965

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 422—428.

Vid föredragning av motionen nr 429
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
medelsanvisning, till statsutskottet och
i övrigt till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 430 till statsutskottet,
motionen nr 431 till lagutskott,
motionerna nr 432—455 till statsutskottet,

motionen nr 456 till bankoutskottet,
motionerna nr 457—464 till statsutskottet,

motionerna nr 465-—484 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 485—496 till bankoutskottet,

motionerna nr 497—500 till lagutskott,

motionen nr 501 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 502—520 till lagutskott,

motionen nr 521 till statsutskottet,
motionerna nr 522—541 till lagutskott,

motionerna nr 542—572 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 573—575 till allmänna
beredningsutskottet,

motionen nr 576 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 577—582 till allmänna
beredningsutskottet,

motionen nr 583 till bankoutskottet,
motionerna nr 584—596 till allmänna
beredningsutskottet,

motionen nr 597 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 598—600 till allmänna
beredningsutskottet,
motionen nr 601 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 602—607 till statsutskottet,

motionen nr 608 till bevillningsutskottet
och

motionerna nr 609—611 till lagutskott.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade skrivelse nr
3, med redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.05.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 2 februari 1965

Nr 6

Tisdagen den 2 februari

Kammaren sammanträdde kl. 15.00.

Justerades protokollen för den 27
nästlidne januari.

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungi. Maj:ts skrivelse nr 3, med redogörelse
för behandlingen hos Kungl.
Maj :t av riksdagens skrivelser.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: -

nr 11, angående kostnader för deltagande
i FN:s fredsstyrka på Cypern;
och

nr 18, med förslag till lag om polisregister
m. m.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.02.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 6

Fredagen den 5 februari 1965

Fredagen den 5 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Ang. skadeverkningarna av kemiska
bekämpningsmedel

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
HOLMQVIST, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Nymans interpellation angående skadeverkningarna
av kemiska bekämpningsmedel,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Nyman har frågat
vilka åtgärder jag ämnar vidta för att
skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel
snabbt skall motverkas och
övergång till biologiska bekämpningsmedel
skall kunna ske inom snar framtid.

Som svar vill jag meddela, att vad
gäller de kvicksilverhaltiga betningsmedlen
flera åtgärder vidtagits för att
nedbringa befarade risker. Sålunda har
de ansvariga myndigheterna rekommenderat
att betning bör begränsas till det
behov som kan konstateras vid frökontroll
i varje särskilt fall. Vidare har förordats
generell sänkning av de tidigare
använda kvicksilverdoserna till hälften.
En omfattande upplysningsverksamhet
har också igångsatts för att sprida kännedom
om riskerna med kemiska bekämpningsmedel.

För att ytterligare begränsa användningen
av kemiska bekämpningsmedel
pågår omfattande undersökningar för
att få fram biologiska medel och metoder,
som kan användas i bekämpningssyfte.
Några möjligheter att i nämnvärd
utsträckning ersätta de kemiska
medlen med biologiska medel — såsom

bakterier och virus — föreligger emellertid
inte f. n. enligt vad jag inhämtat
från experthåll. Däremot kan man räkna
med att genom resistensförädling få
fram växtsorter med större motståndskraft
mot parasiter och växtsjukdomar.

Jag vill gärna avslutningsvis understryka,
att den s. k. biocidfrågan är en
mycket allvarlig samhällsfråga. Jag hoppas,
att det forsknings- och utredningsarbete
som nu pågår snart skall ge erforderligt
underlag för det fortsatta
handlandet på detta område.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra mitt tack för
svaret på min interpellation.

Jordbruksministern har i sitt svar
strukit under att den s. k. biocidfrågan,
konkretiserad genom vissa följdverkningar
vid användande av kemiska bekämpningsmedel
mot växtsjukdomar,
är en mycket allvarlig samhällsfråga.
Den har också väckt en hel del oro och
föranlett skriverier i pressen och uttalanden
i radion, inte minst i samband
med fasanförgiftningen.

Jag vill tillåta mig, herr talman, att
i all korthet försöka återge vad olika
intressegrupper och experter har anfört
i frågan om kvicksilverhaltiga betningsmedel
för utsäde och deras sidoverkningar.

Från naturskyddshåll framhålles, att
utsädesbetningen med kvicksilvermedel
starkt hotar vår fågelfauna, vårt bestånd
av vissa fröätande fåglar och rovfåglar,
som genom förgiftade bytesdjur
faller offer för kvicksilverdöden och
därigenom håller på att utrotas; det
gäller två sådana arter som havsörn

Fredagen den 5 februari 1965

Nr 6

Ang. skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel

och berguv. Alldeles särskilt har man
märkt detta i södra och mellersta Sverige.

Svenska naturskyddsföreningen och
Sveriges ornitologiska förening har i
skrivelse till Konungen i början av
1964 föreslagit, att omedelbara provisoriska
åtgärder m. in. vidtages i syfte
att begränsa och reglera användningen
av kemiska bekämpningsmedel, i första
hand betningsmedel, så att fortsatta
skadeverkningar förebyggs.

Effektiva möjligheter till kontroll av
gällande författningars efterlevnad saknas
alltfort, och hanteringen av de aktuella
medlen lämnar kanske en hel del
övrigt att önska. Ett snabbt förbud mot
användning av framför allt höggiftiga
ogräsmedel bör även övervägas, enligt
nämnda organisationers skrivelse.

Trots tillkomsten av den nya bekämpningsmedelsförordningen
och dess tilllämpningsbestämmelser,
giftnämnden
och vidtagna åtgärder i övrigt, känner
sig tydligen naturskyddsfolket inte till
freds, och jag tycker att man kan förstå
deras oro.

Från jordbrukshåll hävdas att naturskyddsfrågan
är en ny aspekt på utsädesbetningen.
I 30—40 år har utsädet
betats i Sverige med kvicksilver av olika
slag. Betningen slog snabbt igenom
som en enkel och effektiv åtgärd att
befria grödorna från utsädesburna sjukdomar
och medförde att avkastningen
har höjts och att man har vunnit odlingssäkerhet.
Praktiskt taget all höstsäd
och en stor del av vårsäden sås sedan
länge i betat skick, likaså sockerbetsfrö
och en hel del trädgårdsfröer.
Några allvarliga sidoverkningar på djur
och människor har inte framkommit,
säger man, förrän under senare hälften
av 1950-talet, då fågelförgiftningarna
uppmärksammats.

Jag citerar ur en motion till årets
riksdag: »Ingen ansvarskännande odlare
förnekar att det är hög tid att söka
nya vägar för att ernå odlingssäkerhet
utan allvarliga sidoverkningar.»

Ett förbud för användning av kemis -

ka betningsmedel skulle få stora ekonomiska
och sociala konsekvenser. Professor
Lilinell vid statens växtskyddsanstalt
talar i detta sammanhang om en
intressekonflikt, som nu rullas upp. Å
ena sidan har vi nyttosynpunkter och
ekonomiska intressen, å den andra naturvärden,
lätta att förlora, svåra att
återvinna. Hur konflikten skall lösas
blir en avvägningsfråga.

Experterna säger ungefär så här: För
en rationellt bedriven växtodling är ett
smittofritt utsäde en av de väsentligaste
förutsättningarna. I detta sammanhang
har betningen otvivelaktigt stor betydelse
under åtskilliga år framåt.

Professor Björling vid lantbrukshögskolan
framhåller: »Tanken på en stråsädesodling,
särskilt av vete, helt utan
betning av utsädet, måste i dagens läge
te sig orealistisk för såväl odlarna som
för jordbruksforskarna.»

I nämnda motion sägs: »De kemiska
bekämpningsmedlen kommer under
lång tid framöver att vara den främsta
möjlighet som står odlaren till buds för
att klara parasitangreppen.»

Kravet på kvantitativt och kvalitativt
högtstående skördar kan inte tillgodoses
utan kemisk bekämpning, anser
man allmänt från jordbrukarhåll.
Värdet av denna bekämpning kan uppskattas
till många tiotal miljoner kronor.
Talande exempel är bekämpningen
av potatismögel och utsädesbetning
mot svampar m. in.

Det måste nog sägas att våra nuvarande
kunskaper på det här området är
otillräckliga. Vi vet t. ex. alldeles för
litet om hur mycket kvicksilver som
förekommer i den levande organismen
och hur mycket den tål. Frågan behöver
mer utforskas. De undersökningar
som gjorts av ett forskarlag vid statens
veterinärmedicinska anstalt om förekomst
av stora kvicksilverkoncentrationer
hos fasaner har ännu inte framlagts,
och vi får emotse vad man där
kan komma fram till.

Jordbruksministern har i sitt svar
nämnt några åtgärder som man har vid -

Nr 6

Fredagen den 5 februari 1965

Ang. skadeverkningarna av kemiska
tagit för att nedbringa befarade risker
med kvicksilverbetade bekämpningsmedel.
En sådan åtgärd är ju frökontrollanstalternas
analyser av utsädeskvalitet
och betningsbehov efter en viss gradering.
Man försöker efter en analys ge
jordbrukarna råd, om de behöver beta
eller inte. Den verksamheten är säkerligen
värdefull i den mån jordbrukarna
utnyttjar frökontrollanstalterna. Jag vet
inte i vilken utsträckning det sker, och
det vore kanske intressant att få höra
det.

En annan åtgärd är den anpassade
eller doserade betningen, som har börjat
tillämpas på rekommendation av
växtskvddsanstalten i fjol, att man skulle
försöka gå ner till en halv dos. Det
var säkerligen ett mycket värdefullt råd
som då lämnades, och det innebar också
vissa besparingar för jordbruket.

Den tredje åtgärd som jordbruksministern
nämner är upplysningsverksamhet
för att sprida kännedom om
riskerna med kemiska bekämpningsmedel.
I detta sammanhang skulle jag vilja
peka på de företags ansvar som tillhandahåller
betat utsäde och annonserar
om detta. Det får givetvis inte ske
på ett ensidigt säljande sätt. Här har
det kanske något syndats.

I fråga om möjligheterna att snabbt
få fram biologiska medel och metoder
som kan ersätta de kemiska i bekämpande
syfte konstaterar jordbruksministern,
att utsikterna för närvarande
är relativt små och att resistensförädling
är den mest framkomliga vägen.
Jag har fått samma uppfattning som
jordbruksministern vid mina kontakter,
nämligen att den biologiska vägen,
d. v. s. framställning av biologiska bekämpningsmedel,
främst mot mikroorganismer,
ännu inte lett till godtagbara
resultat.

Användningen av de biologiska bekämpningsmedlen
har hitintills inskränkts
till att gälla bekämpning av
insekter. Vissa förhoppningar har fästs
vid ett tyskt preparat, men det har ännu
inte givit tillfredsställande resultat.

bekämpningsmedel

Det är dock möjligt, tror jag, att man
på den kemiska vägen ändå skall kunna
komma fram till verksamma och ekonomiskt
lämpliga preparat, som inte har
kvicksilverpreparatens sidoverkningar.
Vi har ju i detta land en förnämlig kemisk
industri och forskning. Frågan
i dag kanske därför inte gäller kemiska
preparat eller biologiska, utan hur vi
skall kunna begränsa skadeverkningarna
av nuvarande preparat och hur vi
skall kunna få fram bättre preparat.

Tyvärr är det ju så att växtskyddsanstalten
har begränsade resurser och
måste koncentrera sin forskning på att
försöka finna lämpliga medel mot sådana
växtsjukdomar som nuvarande
preparat icke är effektiva mot.

Den resistensbiologiska forskningen
— att få fram mot växtsjukdomar motståndskraftiga
växter, som är både köldhärdiga
och ger god avkastning — har
en mycket viktig uppgift, men jag tror
att den ger utslag endast på relativt
lång sikt.

Andra åtgärder, som jordbruksministern
inte nämnde, är att studera skadegörarnas
levnadsförhållanden, d. v. s.
deras ekologi, liksom möjligheten att
förutsäga lämpligaste tidpunkten för en
bekämpning, så att upprepade bekämpningar
kan undvikas — ett slags varningstjänst.

Det är beklagligt att jordbruksministern
inte har kunnat gå med på växtskvddsanstaltens
yrkande om två tjänster
för uppgifter som avser arbetet på
lång sikt och för vilka tillfälliga forskningsanslag
inte är till fyllest.

Jordbruksministern hoppas, att det
forskningsarbete och utredningsarbete
som nu pågår skall ge erforderligt underlag
för det fortsatta handlandet på
området. Det är en önskan som många
delar med jordbruksministern.

Till sist, herr talman, vill jag ställa
några frågor till jordbruksministern.
Den första frågan är: Kan några speciella
åtgärder vidtas redan i samband
med vårsådden för att nedbringa omfattningen
av betat utsäde, t. ex. en in -

Fredagen den 5 februari 1965

Nr 6

Ang. skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel

tensifierad upplysningsverksamhet?
Den andra frågan jag vill ställa är denna:
Kan vi räkna med ökade anslag för
biocidforskning och ekologiska undersökningar? -

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Herr statsrådet och interpellanten
herr Nyman får ursäkta,
om jag något blandar mig i denna debatt.
Jag gör det därför att jag är jordbrukare
och tycker att både jag själv
och mina yrkesbröder i någon mån har
kommit i kläm i den allmänna debatten
och tidningsdebatten kring dessa frågor.
Där har yttrats en hel del som jag
tycker att man vid ett sådant här tillfälle
inte kan låta stå oemotsagt.

Det är naturligt att jordbrukarna och
trädgårdsodlarna framstår som »busen»
i detta sammanhang, eftersom de sprider
ut de giftiga ämnena och följaktligen
bär stor del av skulden till fågeldöden
och de risker som har uppstått.
Men vi måste komma ihåg att jordbruk
och trädgårdsodling är en ekonomisk
verksamhet och att man aldrig kan
bortse från de ekonomiska intressena
vid bedömningen av dessa problem. Vi
vet att bekämpningsmedlen i dag har
en sådan betydelse för jordbrukets produktionsapparat
att vi helt enkelt inte
kan avvara sådana medel. Många av
dem är helt enkelt nödvändiga i ett modernt
jordbruk, som ofta genom utvecklingens
inneboende nödvändighet tvingas
till en specialisering. I den gamla
goda tiden var brukningen av jorden
mera balanserad — vallproduktion var
t. ex. i mycket stor utsträckning inlagd
mellan spannmålsgrödorna och oljeväxtskördarna,
och under de förhållandena
var inte växtskyddspreparaten
lika aktuella som nu. Ensidighet i brukningen
skapar alltid problem. Men även
nödvändigheten att åstadkomma allt
bättre och biittre skördar har gjort att
vi måste använda bekämpningsmedel.

Det är kanske framför allt kvicksilverpreparaten
som har kommit i blick -

fältet och bär skulden exempelvis till
fasandöden, som nu har rapporterats
under stora rubriker, och till rovfågelsdöden,
som drabbat kungsörnar m. fl.
Men växtodlingen tvingas också utnyttja
en råd andra medel, t. ex. DDT-preparaten,
som naturligtvis på längre sikt
inte är ofarliga när de adderas upp i
människokroppen eller djurkroppen; så
småningom kan en sådan påverkan vålla
direkta skador.

Under senaste tiden har emellertid
mycket hänt, som kanske också bör rapporteras
i detta sammanhang. Vi har
fått en ny bekämpningsmedelsförordning
som trädde i kraft den 1 januari
1964, jag anser att den säkerligen skall
leda till betydande förbättringar och
framsteg när det gäller att lösa problemen.
En jordbrukare eller växtodlare
får i fortsättningen inte använda dessa
giftiga medel med mindre än att han
känner till preparatens följdverkningar
och vet hur medlen skall användas.
Enligt lag är det helt enkelt straffbart
att använda bekämpningsmedel av klass
1 om man inte är kompetent för uppgiften
och har den fullmakt lantbruksstvrelsen
kan utfärda på grundvalen av
genomgångna prov.

Jordbrukets organisationer har också
gjort sitt bästa för att sprida kunskap
om bekämpningsmedlen och försöka göra
jordbrukarna kompetenta att handha
dem. Hushållningssällskapen har anordnat
ett stort antal kurser, dit jordbrukarna
inbjudits och där de fått avlägga
prov. Jordbrukets egna organisationer
har låtit utarbeta en bok som
heter »Rätt bekämpning». Den utgavs
i våras av DTK korrespondensskola i
eu upplaga på 6 000 exemplar och har
studerats mycket flitigt i studiecirklar
litet varstans i landet.

Jordbrukarna är alltså utomordentligt
intresserade av att lära sig bättre
bemästra dessa problem i framtiden,
och jag tror att man i fortsättningen
inte kommer att begå dumheter på samma
sätt som tidigare ibland kanske
gjorts på grund av okunnighet. Jag an -

Nr 6

Fredagen den 5 februari 1965

Ang. skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel

ser att förutsättningarna är mycket goda
för att vi skall komma ifrån en hel
del av de problem som uppstått på
grund av en viss okunnighet hos dem
som handhaft bekämpningsmedlen.

Men jag vill också säga att de ekonomiska
intressena i detta sammanhang
är så betydelsefulla att man inte får
nonchalera dem på det sätt som vissa
tidningar gör. Jag kan inte underlåta
att citera en ledare i Dagens Nyheter
där det står: »Men dessutom måste krävas
att vissa av de farligaste gifterna
förbjuds. Åtminstone under en övergångstid
kan det vara befogat att staten
griper in med stöd åt dem vilkas
skördar drabbas av svåra angrepp av
insekter, sjukdomar eller ogräs till följd
av utebliven behandling med förbjudna
växtskyddsmedel. För skördesltadeskyddet
har man redan utarbetade metoder
och en organisation för att mäta
och värdera skador på skördarna.»

Jag skulle vilja fråga herr statsrådet
huruvida han är inställd på att staten
skall träda in och hålla jordbrukarna
skadeslösa om de upphör med kvicksilverbetning
eller användningen av
andra farliga gifter. Jag tror knappast
att han är det. Och formuleringen i ledaren
visar att skribenten tyvärr inte
känner till hur skördeskadeskyddet fungerar
— en jordbrukare som råkar ut
för skördeskador på grund av parasitangrepp
har inte möjlighet att få ersättning
genom skördeskadeskyddet; så
är det inte uppbyggt.

Men när jag nu har ordet skulle jag
vilja säga en sak till. Jag tycker att jordbrukets
intressen har kommit i kläm
också på ett annat sätt — det förvånar
mig t. ex. att jordbruket fortfarande
inte har någon representant i giftnämnden.
I mitten av mars förra året skrev
Sveriges lantbruksförbund till regeringen
och påpekade att jordbruket borde
vara företrätt i denna nämnd, eftersom
det är den största konsumenten av bekämpningsmedlen.
Tillverkarna är väl
företrädda i giftnämnden, men inte avnämarna
av dessa giftiga medel. Denna

skrivelse remitterades till giftnämnden
i slutet av mars, och mig veterligt har
giftnämnden inte ännu behagat besvara
skrivelsen. Det tycker jag är ett mycket
märkligt förhållande. Det bevisar
något hur giftnämnden ser på jordbruket
i detta sammanhang, och jag tycker
att det inte bådar gott för framtiden.

En av frågeställningarna i detta sammanhang
är också, om vi t. ex. skall få
till stånd en biologisk prövning när det
gäller ogräsbekämpningsmedlen. Lantbrukshögskolan
har begärt att få medel
för detta ändamål, men framställningen
har avvisats av jordbruksministern. En
av dem som sagt nej till en sådan medelsanvisning
är just giftnämnden.

Jag vill hoppas att denna fråga snart
blir löst, ty det är nödvändigt att också
ogräsbekämpningsmedlen blir föremål
för biologisk prövning, så att inte bekämpningsmedel,
som vi faktiskt kan
undvara och som har direkta skadeverkningar,
i onödan saluföres och användes.

Det finns alltså mycket på detta område
som snarast måste rättas till, om
det skall bli en bättre ordning.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Nyman har refererat
uppfattningar, som kommit till uttryck
i uttalanden och resolutioner från
vissa ideella organisationer. Det är
utomordentligt viktigt att vi har ideella
föreningar som följer denna fråga med
intresse, men jag tycker nog att man
inte alltid har observerat att det i verkligheten
redan har gjorts åtskilligt från
myndigheternas sida när det gäller dessa
frågor.

Jag har kunnat konstatera, att det
ibland har gjorts uttalanden, där man
tydligen inte har beaktat vad som redan
har gjorts. Det är alltså inte på det sättet,
att vi i vårt samhälle har en grupp
av idealister eller andra opinionsbildare,
som företräder några djärva önskemål
på detta område, medan myndig -

Fredagen den 5 februari 1965

Nr 6

Ang. skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel

heterna är oförstående inför dessa problem.
Jag tror tvärtom att man kan
säga, att våra myndigheter i många fall
har handlat med utomordentlig snabbhet.

Jag kan bara erinra om att giftnämnden,
som tillkom den 1 januari 1964,
redan i mars månad samma år kunde
ta ställning till och förbjuda saluförandet
av några av de preparat som bedömdes
vara allra farligast. Det anser jag
vara ett uttryck för att myndigheterna
är vakna och intresserade och gärna
vill följa dessa frågor med intresse.

Jag kan också nämna att vid ungefär
samma tidpunkt, alltså förra våren,
startades en upplysningskampanj, i vilken
växtskyddsanstalten, centrala förkontrollanstalten
och lantbrukshögskolan
var engagerade. De gav ut ett specialnummer
av en tidskrift om växtskyddet,
och jag tror att det var en sak
som observerades på många håll. Jag
har redan i mitt svar erinrat om den rekommendation
som då utfärdades. Jag
vet att man från myndigheternas sida
följt upp denna sak genom kontakter
med intresseorganisationerna. Fröhandelns
branschorganisationer har således
åtminstone i viss utsträckning anslutit
sig till dessa rekommendationer.
Tjänstemän har medverkat vid olika
konferenser och överläggningar, och jag
tror därför man kan säga att myndigheterna
bidragit till att på ett mycket förtjänstfullt
sätt rikta uppmärksamheten
på dessa förhållanden.

Herr Nyman frågade om några speciella
åtgärder kommer att vidtagas inför
vårsådden. Ja, den rekommendation
som utfärdades i fjol kom kanske
en aning sent. Många av utsädesfirmorna
hade kanske då redan betat utsädet
och vi kom måhända som sagt en smula
i efterhand. Jag är övertygad om att
rekommendationen i år kommer att få
eu mycket större effekt. Det framgår
av utsädesfirmornas kataloger, att en
del av firmorna har tagit mycket seriöst
på detta och redovisat att man tillhandahåller
ett obetat utsäde. Därige -

nom har ju också firmorna medverkat,
och jag är därför övertygad om att effekten
i år skall bli bättre. Men självfallet
måste vi se till att upplysningsverksamheten
fortsätter. Det är min
förhoppning att inte bara myndigheterna
utan även jordbrukarnas organisationer
härvidlag skall medverka till ett
positivt resultat.

Herr Nyman frågade också, om man
kunde påräkna ett ökat anslag till forskningen.
Jag har i ett tidigare sammanhang
gett till känna att vi räknar med
att i den proposition om bidrag till
forskningen, som så småningom skall
föreläggas riksdagen, kommer anslaget
för biocidforskning att kunna uppräknas.

Jag vill här inskjuta, att myndigheternas
intressen även när det gäller anslagstilldelningen
kommit till starkt uttryck.
När vi behandlade petitaframställningarna
i höstas tror jag att cirka
1 1/2 miljon kronor yrkades för nya
tjänster, för utrustning m. m. i syfte att
få till stånd en intensifierad forskning
på detta område. Många myndigheter
berörs av detta — folkhälsoinstitutet,
växtskyddsanstalten, veterinärmedicinska
anstalten, lantbrukshögskolan och
flera andra organisationer — men det
är alldeles tydligt att vi får se till
att forskningen inte blir alltför splittrad;
den måste organiseras från början,
och det måste finnas ett klart samband
mellan åtgärderna på olika håll.

Därför har vi överlämnat dessa framställningar
till den särskilda utredning,
naturresursutredningen, som tillsattes
under våren 1964. Denna utredning har
uttalat att man för det närmaste året
bör ge ökade anslag till jordbrukets
forskningsråd, som i sin tur i nära samförstånd
med dem som sysslar med dessa
frågor skall fördela medlen för den
fortsatta forskningen. Utredningen anser
att vi inte på detta stadium bör binda
oss för den organisatoriska upprustning,
som man kan förmoda så småningom
måste komma. Det torde vara
för tidigt att i dag avgöra, var forsk -

Nr 6

Fredagen den 5 februari 1965

Ang. skadeverkningarna av kemiska
ningen skall placeras in och hur den
skall avvägas.

Här kan jag knyta an till vad herr
Isacson sade. Han beklagade att inte
lantbrukshögskolan hade fått förståelse
för kravet på att få sätta i gång en provningsverksamhet
och en bedömning av
de olika preparaten i lantbrukshögskolans
regi. Han sade att giftnämnden
hade ställt sig tveksam inför detta. Det
är uppenbart att vi får lov att göra mer
på detta område, men här kommer
självfallet också in det intresse, som
giftnämnden har av att kunna pröva
andra medel än rena bekämpningsmedel
— medel som ändå är farliga ur
folkhälsosynpunkt. Därför kan vi måhända
inte i dag vara beredda att ta
ställning till var denna verksamhet skall
förläggas. Jag föreställer mig att lantbrukshögskolan
måste kopplas in på
ett eller annat sätt, men jag tycker nog
att det finns starka skäl att dröja en
smula innan man tar ställning till det.

Låt mig sluta med att säga, att jag
tror att viljan finns på alla håll att komma
till rätta med det här problemet. Vad
vi saknar är ett tillräckligt underlag
för åtgärderna. Vetenskapen måste ge
oss mera vägledning om hur vi skall
handla i framtiden. Därför är det ytterst
viktigt att vi får se resultat av de
undersökningar som pågår — vissa av
dem har enligt uppgift pågått under
flera år — och att det som publiceras
kan bli föremål för en kritisk granskning
av andra vetenskapsmän än dem
som själva har utfört undersökningarna.
Jag tror att det är först sedan vi
har fått denna inträngande belysning
av hela problematiken, som statsmakterna
kan ta avgörande ställning i dessa
frågor.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Det var intressant för
mig att lyssna till dessa anföranden av
jordbruksministern och herr Isacson,
och jag har också fått en känsla av —
inte bara av dessa yttranden här i kam -

bekämpningsmedel

maren utan också av de kontakter jag
har haft —- att det i dag finns en god
vilja till att lösa problemet med giftfaran.
Jag hoppas därför att min interpellation
och vår diskussion här i dag
skall medverka till att allmänheten får
den uppfattningen, att det finns en sådan
god vilja både på jordbrukarhåll
och hos myndigheterna. Vi hoppas ju
alla att det skall bli möjligt att få fram
en god lösning för alla parter.

Med detta ber jag än en gång att få
tacka statsrådet för svaret.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Jag skulle bara vilja
tillägga, att jag vet att det för jordbrukets
del givetvis måste vara ett utomordentligt
väsentligt intresse att man framställer
produkter som i alla avseenden
är säkra för konsumenten. Det skall ju
aldrig behöva vara fråga om att konsumenten
kan ifrågasätta att t. ex. ägg
innehåller kvicksilver eller något annat
skadligt ämne. Detta tycker jag är så
självklart, att det är varje jordbrukares
verkliga intresse att medverka till
säkerhet i dessa avseenden.

Men sedan uppstår problemen: Vilka
medel skall man använda? Hur skall
man bära sig åt för att undvika alla
skadeverkningar? Det är många frågeställningar
som kommer upp.

En av dessa frågeställningar, som
jordbruket brottas med, är vilka ogräsbekämpningsmedel
som har biologiska
biverkningar som vi inte känner till
men som kan vara farliga. Det är därför
lantbrukshögskolan ansett det nödvändigt
att pröva detta, och det är därför
som jag fortfarande är förvånad
över att lantbrukshögskolan inte har
fått anslag för ändamålet. Det är ingen
idé att vänta, utan här gäller det att
handla för att man fort skall kunna ingripa.

Jag tror inte att skadorna på det här
området är så stora, men det är väl ändå
på det sättet, att Sverige är det enda
landet i Norden där man använder

Fredagen den 5 februari 1965

Nr 6

Ang. skadeverkningarna av kemiska bekämpningsmedel
ogräsbekämpningsmedel som inte är utbekomma allmänna handlingar, till

biologiskt prövade. I de andra nordiska konstitutionsutskottet, såvitt den an länderna

sker en biologisk prövning, ginge ändring av rusdrycksförsäljnings Vi

är tydligen i det fallet helt enkelt förordningen, till bevillningsutskottet

något av ett u-land, herr jordbruksmi- samt i övrigt till lagutskott,

nister!

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Nej, herr Isacson, jag
tror nog inte att vi behöver betrakta
Sverige som ett u-land på det här området.
I stället för att säga att vi är efterblivna,
kan vi nog säga att flertalet
andra länder inte ens har kommit så
långt som vi när det gäller att uppmärksamma
den här frågan.

Det är klart att herr Isacson kan tycka,
att det för honom mest intressanta
vore att få klarhet i frågan om hur biologiska
bekämpningsmedel inverkar på
växterna. Andra människor anser att
det är mycket viktigare att institutet för
folkhälsan får pengar, så att vi får en
verklig garanti för att våra livsmedel
är helt fria från t. ex. kvicksilver, som
herr Isacson nämnde.

Det är här fråga om en avvägning,
som kanske inte alltid är så lätt att göra.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 11,
angående kostnader för deltagande i
FN :s fredsstyrka på Cypern.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 18, med förslag till lag
om polisregister m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge ändring
i lagen om inskränkningar i rätten att

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 19, angående vissa frågor rörande
älgjakt m. m.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1965/
66 för kungl. hov- och slottsstaterna;
samt

bankoutskottets memorial:
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse;

nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse; och

nr 3, med överlämnande av kommitténs
för firande av representationsreformens
100-årsjubileum till fullmäktige
i riksgäldskontoret avgivna berättelse
över kommitténs verksamhet under år
1964.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.38.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM 1965