Nr 6 ANDRA KAMMAREN 1963 (Riksdagens protokoll 1963:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 6 ANDRA KAMMAREN 1963

12—15 februari
Debatter m. m.

Tisdagen den 12 februari

Sid.

Svar på fråga av herr Eliasson i Sundborn ang. förslag om grupplivförsäkring
för värnpliktiga, in. ................................... 3

Svar på interpellation av herr Blidfors ang. fackrepresentationen i

skolstyrelserna.................................................... 4

Interpellationer av:

herr Hamrin i Kalmar ang. utbildningen av lantmätare........... 5

herr Wiklund ang. förenkling av deklarationsblanketterna........ 5

Onsdagen den 13 februari

Svar på fråga av herr Nilsson i Bästekille ang. fiskerinäringens ekonomiska
svårigheter på grund av den stränga och långvariga ky -

lan ................................................................ 8

Remiss av motioner om allmän flaggning å valdag................... 10

Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning............ 11

Interpellationer av:

herr Persson i Heden ang. ersättning för vård i hemmet av neuro sedynskadade

barn.............................................. 13

fru Ryding ang. likalönsprincipens tillämpning inom statsförvaltningen
.......................................................... 13

Fredagen den 15 februari

Meddelande ang. sammanträdestider................................. 15

Svar på fråga av herr Eskilsson i anledning av planerat nedläggande
av statens järnvägars persontrafik på sträckan Hagfors—Karlstad- 15
Interpellationer av:

herr Hamrin i Kalmar ang. kommunindelningen.................. 16

herr Rimås ang. viss upplysningsverksamhet i fråga om trädgårds pro

dukter....................................................... 17

herr Grebäck ang. långfristiga lån för skolbyggnader.............. 18

1 —Andra kammarens protokoll 1963. Nr 6

Nr 6

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Sid.

Onsdagen den 13 februari

Bevillningsutskottets betänkande nr 3, ang. godkännande av avtal
mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap........................ 10

Bankoutskottets utlåtande nr 3, ang. granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning..................................... 11

Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning................................. 11

— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.
............................................................. 11

— nr 3, ang. fortsatt giltighet av lagen om fullgörande i vissa fall av

betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m............. 12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II
(jordbruksärenden)............................................... 13

— nr 3, ang. försäljning av vissa kronoegendomar, m. m........... 13

— nr 4, ang. befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan,
m. m........................................................ 13

Tisdagen den 12 februari 1963

Nr 6

Tisdagen den 12 februari

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 5 innevarande
februari.

§ 2

Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Jansson i Benestad enligt
till kammaren inkommet läkarintyg vore
sjukskriven från och med den 8 innevarande
fehruari tills vidare.

Herr Jansson i Benestad beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 3

Svar på fråga ang. förslag om grupplivförsäkring
för värnpliktiga, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Eliasson i Sundborn
har frågat mig, om jag avser att
skyndsamt låta utreda frågan om grupplivförsäkring
eller motsvarande skydd
för värnpliktigas efterlevande samt om
ersättning till värnpliktig som drabbats
av invaliditet, så att förslag kan föreläggas
riksdagen under innevarande
vårsession.

Till svar härpå vill jag meddela, att
en utredning pågår inom försvarsdepartementet
om möjligheterna att ge
grupplivförsäkring åt värnpliktiga. Utredningen
sker med sikte på att ställning
till frågan om möjligt skall kunna
tas i vår. Yad gäller invaliditetsersätt -

ningar till värnpliktiga vill jag erinra
om att sådana utgår enligt bestämmelserna
i militärersättningsförordningen.
Som jag meddelat i ett interpellationssvar
i denna kammare den 5 december
1962 överväges frågan om förbättring
av ersättningarna för personskador under
militärtjänstgöring av den av chefen
för socialdepartementet tillsatta yrkesskadeutredningen.
Förslag från utredningen
är ej att emotse i vår.

Vidare anförde

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Såsom alla i kammaren
känner till liar försvarskommittén
i ett nyligen avlämnat betänkande förordat
en avsevärd förbättring av de
värnpliktigas förmåner i fråga om penningbidrag,
utryckningsbidrag, premier,
fria resor, familjepenningens maximibelopp
o. s. v. Men vi har i kommittén
haft att fullgöra vårt utredningsuppdrag
med kort tidsfrist och därför
har vi inte, när vi tagit upp frågan om
efterlevandeskydd för de värnpliktigas
anhöriga, kunnat framlägga något detaljerat
förslag. Den allmänna uppfattningen
inom kommittén har emellertid
varit att den nuvarande ordningen
inte är tillfredsställande. När vi har
allmän värnplikt och när vissa risker
trots alla säkerhetsåtgärder hör samman
med värnpliktstjänstgöringen, så bör
man se till att det finns ett tillfredsställande
efterlevandeskydd för de värnpliktigas
anhöriga och även rimliga ersättningsnormer
för det fall då en värnpliktig
drabbas av invaliditet.

Vi har i kommittén sålunda fått nöja
oss med att begära en skyndsam översyn
av spörsmålet, och jag bär med
min fråga till försvarsministern bara

Nr 6

Tisdagen den 12 februari 1963

Svar på interpellation ang. fackrepresentationen i skolstyrelserna

velat skapa klarhet om huruvida det
kan förväntas ett förslag till årets riksdag.
Det är ju synnerligen önskvärt att
ett positivt beslut kan fattas utan onödigt
dröjsmål.

Jag ber, herr talman, att få tacka försvarsministern
för svaret på min fråga
och för det glädjande beskedet att utredningen
om möjligheterna att ge
grupplivskydd åt de värnpliktiga bedrives
med sikte på att ett förslag skall
kunna framläggas redan i vår. Jag utgår
ifrån att med den expertis, som
finns här i landet när det gäller statistik
på området, skall det inte möta
några svårigheter att åstadkomma en
konstruktion som kan ligga till grund
för ett sådant förslag.

När jag även har tagit upp frågan
om huruvida ett grupplivskydd skulle
kunna förenas med något slags invaliditetsskydd
för de värnpliktiga, så har
jag förutsatt att detta inte skulle komplicera
det hela. Men möjligen bör man
hålla den saken avskild från frågan
om grupplivskyddet. Det kommer dock
att ta lång tid innan förslaget om yrkesskadeförsäkring
föreligger. Jag skall
emellertid inte gå närmare in på detta;
det är kanske fråga om ganska invecklade
förhållanden och jag gör inte
anspråk på att kunna bedöma i vad
mån det är möjligt att snabbt pressa
fram ett förslag på riksdagens bord.

Jag ber än en gång att få tacka försvarsministern
för svaret och hoppas
att det redan i vår skall föreligga ett
positivt förslag beträffande en motsvarighet
till grupplivskyddet för de värnpliktiga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. fackrepresentationen
i skolstyrelserna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! I en interpellation har

herr Blidfors frågat mig, vilka åtgärder
som vidtagits eller planerats i anledning
av 1962 års riksdags uttalande rörande
fackrepresentationen i skolstyrelserna.

Som kammarens ledamöter erinrar
sig framfördes i samband med riksdagsbehandlingen
av 1962 års skolreform
kritik mot det alltsedan år 1958
tillämpade systemet för fackrepresentationen.
Riksdagens ställningstagande
till denna fråga utmynnade i att önskemål
framfördes om en snar begränsning
av fackrepresentationens omfång
och därefter en mera genomgripande
omprövning av formerna för samverkan
mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare.

Med anledning av den ställda frågan
vill jag meddela, aitt de av riksdagen
aktualiserade spörsmålen sedan en tid
bearbetas inom ecklesiastikdepartementet
och att överläggningar i saken i dagarna
— närmare bestämt nu på torsdag
— kommer att upptagas med berörda
kommunförbund och personalorganisationer.
Det är min förhoppning
att det pågående arbetet skall leda till
att förslag i ämnet kan redovisas för
riksdagen under innevarande vårsession.

Vidare anförde

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på min interpellation.
Svaret är helt tillfredsställande,
och jag skall därför inte göra
några kommentarer.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionen
nr 693; och

till statsutskottet motionen nr 694.

Tisdagen den 12 februari 1963 Nr 6 5

Interpellation ang. utbildningen av lantmätare — Interpellation ang. förenkling av
deklarationsblanketterna

§ 6

Föredrogs, men bordlädes äter konstitutionsutskottets
memorial nr 1, bevillningsutskottets
betänkande nr 3,
bankoutskottets utlåtande nr 3, första
lagutskottets utlåtanden nr 1—3 och
jordbruksutskottets utlåtanden nr 2—4.

§ 7

Föredrogs den av herr Westberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående skolmåltidernas
utformning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Interpellation ang. utbildningen av lantmätare Ordet

lämnades på begäran till

Herr HAMRIN i Kalmar (fp), som yttrade
:

Herr talman! För närvarande utbildas
vid tekniska högskolan i Stockholm
cirka 26 lantmätare årligen. Antalet
har under 1950-talet växlat men har i
regel icke överstigit 30. För närvarande
studerar vid L-sektionens fyra årskurser
102 iteknologer, d. v. s. 25 per
årskurs.

Under tiden har ett ökat behov av
lantmätare uppstått. Kommunerna, statsförvaltningen
utanför lantmäteristaten,
bolag och enskilda har i ökad utsträckning
anställt lantmätare för olika uppgifter.
Samtidigt som denna efterfrågan
på högskoleutbildad lantmäteripersonal
inom den kommunala och enskilda
sektorn vuxit har också det statliga
lantmäteriets uppgifter ökat och kommer
sannolikt inom den närmaste framtiden
att ytterligare öka.

På grund av bristande tillgång på
1*—Andra kammarens protokoll 1963. i

lantmätare befinner sig nu det statliga
lantmäteri^ i det läget, att antalet vakanta
lantmätarbefattningar är cirka
40.

Situationen kommer inom en snar
framtid att bli ohållbar, om inte en utökning
av lantmätarutbildningen på
tekniska högskolan kommer till stånd.

Jag har mig bekant att lantmäteri -styrelsen i detta läge i samråd med
avdelningen för lantmäteri vid tekniska
högskolan gjort en framställning om
en snar utökning av antalet studerande
vid L-sektionen.

På grund av ovanstående får jag anhålla
om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
fråga:

Vill statsrådet medverka till att en
utökning av antalet lantmätare så snart
som möjligt kommer till stånd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. förenkling av deklarationsblanketterna Ordet

lämnades på begäran till

Herr WIKLUND (fp), som yttrade:

Herr talman! Det praktiska fullgörandet
av den vid denna tid på året aktuella
medborgerliga skyldigheten att
inom viss lagstadga d tid avge allmän
självdeklaration rörande inkomst- och
•förmögenhetsförhållanden under närmast
föregående år borde egentligen
inte kräva mer än att var och en med
någorlunda normal skolunderbyggnad
— inklusive genom skolan förvärvad
kunskap i att fylla i blanketter — och
med genomsnittliga förståndsgåvor skulle
vara i stånd att själv på godtagbart
sätt deklarera. Detta framstår som än
rimligare mot bakgrunden av straffhotet
vid underlåtenhet att deklarera eller
då oriktig deklaration avgivits och av
''r 6

Nr 6

Tisdagen den 12 februari 1963

Interpellation ang. förenkling'' av deklarationsblanketterna

det nu åter aktualiserade och viktiga
kravet på en hög skattemoral.

Erfarenheten visar emellertid, att
svårigheterna för den enskilde att deklarera
rätt alltjämt är mycket betydande.
De många deklarationsbyråerna och den
starka aktiviteten för att ge allmänheten
upplysningar i deklarationsfrågor som
just nu utvecklas särskilt av pressen
och TV är symptom på detta förhållande,
hur värdefulla insatser av detta slag
i och för sig än måste anses vara, t. ex.
genom nämnda massmedias medverkan.

Så länge frågan om en definitiv källskatt
inte lösts — utredning om hl. a.
sådan skatt pågår — och sålunda självdeklarationerna
inte kan avvaras, ligger
utöver förenklingar i själva skattelagstiftningen
två vägar nära till hands
för att underlätta medborgarnas antydda
svårigheter: ökad och än bättre information
från samhällets sida och förenkling
av själva deklarationsförfarandet,
varvid främst deklarationsblanketterna
erbjuder intresse. Båda vägarna
har använts, och vissa förbättringar är
påtagliga. Likväl anser sig tydligen betydande
delar av allmänheten inte i stånd
att själva deklarera utan tvingas att mot
mer eller mindre rimliga avgifter skaffa
sig mer eller mindre sakkunnig hjälp
vid deklarationspliktens fullgörande.
Det stora behovet av hjälp framgick senast
på ett nästan chockerande sätt av
ett TV-reportage om deklarationsbyråerna
under den gångna veckan. Vissa
personer låter väl av rena bekvämlighetsskäl
en sådan byrå utarbeta självdeklarationen
åt sig, men sannolikt driver
andra omständigheter, till exempel
svårigheterna att förstå den speciella
deklarations- och skatteterminologien,
det stora flertalet att anlita den i vissa
fall ganska diskutabla hjälp som kan stå
till buds för att fullgöra deklarationsplikten.
Som nyssnämnda TV-reportage
visade kan sådan hjälp t. o. m. leda till
eu rad svåra felaktigheter i deklarationen,
beroende på tydligen ibland förekommande
frånvaro av även eu gans -

ka enkel kunskap i vederbörande deklarationsbyrå
om deklarationsbestämmelserna.

Ett kanske särskilt vanligt motiv för
deklaranten att söka skaffa sig hjälp är
en trots all upplysning kvarstående
känsla av osäkerhet om deklarationspliktens
omfattning i det enskilda fallet
samt rörande avdragsmöjligheterna och
en naturlig önskan att dels inte begå fel,
dels inte bli för högt beskattad genom
att dylika möjligheter förbises. Det mycket
uppmärksammade taxeringsärendet
i Stockholm angående felaktigheter med
avseende på ortsavdrag vid taxering av
ensamstående torde inte ha skapat större
säkerhet hos den breda allmänheten
utan snarare verkat i motsatt riktning.
Enligt uppgift lär minst var tredje självdeklaration
vara behäftad med sådana
brister, att taxeringsnämnden måste besluta
göra avvikelser från den avgivna
deklarationen. Man kan lätt föreställa
sig vilken ökad arbetsbelastning detta
medför för taxeringsmyndigheterna med
ökade kostnader för det allmänna, vartill
kommer de enskildas besvär och i
vissa fall även kostnader. En av de vanligaste
bristerna i deklarationerna lär
bestå däri, att man alltjämt begär avdrag
med t. ex. hela den slutliga skatten
och inte enbart med kommunalskatten,
då det gäller uppgifterna i deklarationerna
för taxeringen till statlig inkomstskatt.
Huruvida sådana och andra väsentliga
fel förekommer mest i självdeklarationer
i egentlig mening eller i
de deklarationer, som utarbetats under
medverkan av annan, torde inte vara
närmare undersökt.

Säkerligen är det ett mycket betydande
antal deklaranter bland den breda
allmänheten, som endast med svårighet
eller inte alls kan förstå stora partier
av texterna i deklarationsblanketterna
eller i den officiella publikationen
»Deklarationsupplysningar». Lovvärda
ansträngningar att göra dessa texter
förståeliga för gemene man har
gjorts men har tydligen inte varit till -

Tisdagen den 12 februari 1963 Nr 6

Interpellation ang. förenkling av deklarationsblanketterna

räckliga. Speciellt i upplysningsskriften
synes man till exempel överskatta
allmänhetens kunskaper i skattefrågor
och praktiska möjligheter att slå upp
bestämmelser i lagtexterna. För många
torde däri förekommande hänvisningar
till dessa texter sakna värde, då de inte
har tillgång till dessa. På flera ställen
finns alltjämt för den vanlige läsaren
invecklade och i varje fall svårbegripliga
satser. Därtill kommer att terminologien
i blanketterna och särskilt i upplysningsskriften
alltjämt belastas av
skattejuridiska eller ålderdomliga ord
och uttryck, som för vanligt folk oftast är
obegripliga utan förklaringar (t. ex. »intäkt»,
»garantibelopp i förvärvskällan»,
»oskift dödsbo», »publikt boställe eller
på lön anslagen jord», »... det år, då intäkt
blivit tillgänglig för lyftning», »ränta
å gäld», »yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom», »skyldeman»,
»fång», »vederlag», »villkorlig skuld»,
»oguldna skatter»).

Stora brister torde sålunda alltfort
kvarstå, då det gäller att från samhällets
sida på olika sätt komma deklaranterna
till hjälp. Jag är medveten om
att det kan finnas svårigheter att företaga
förenklingar av deklarationstexterna,
eftersom skattejuridiken är komplicerad
och liksom juridiken i övrigt
beroende av termer med alldeles speciell
juridisk innebörd. Det torde dock
gå att till exempel utarbeta en förklarande
ordlista eller dylikt över de vanligaste
specialorden och -uttrycken, om
dessa inte kan översättas till det språk
som de flesta nutidsmänniskor mest läser
och därför bäst förstår, tidningssvenskan.

Fn textmässig överarbetning i förenklingssyfte
av tryckt deklarationsmaterial
av olika slag tillika med en ingående
granskning av detta material från
blankettkonstruktiv synpunkt kunde säkerligen
med viss framgång företagas,
sedan uppslag, som kunde komma fram
genom en offentlig tävlan med deltagande
av blankettexpertis, reklamfolk

och journalister, insamlats och bearbetats.
Alltjämt anser många till exempel
att deklarationsblanketterna i vissa avsnitt
lämnar för litet utrymme för begärda
uppgifter till och med i de ordinära
fallen och att i varje fall de stora
blanketterna är svåröverskådliga och
därför svåra att använda.

Med hänvisning till det anförda får
undertecknad hemställa om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
framställa följande frågor:

1) Anser herr statsrådet en överarbetning
i förenklingssyfte av det offentliga
deklarationstrycket av olika slag från
språklig och blanketteknisk synpunkt
vara behövlig?

2) År herr statsrådet villig att medverka
till att eu dylik överarbetning snarast
kommer till stånd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 29, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1962 vid dess fyrtiosjätte
sammanträde fattade beslut,

nr 31, angående medelsbehovet under
anslaget Flygförvaltningen: Avlöningar
för budgetåret 1963/64,

nr 33, angående medelsbehovet under
anslaget Marinförvaltningen: Avlöningar
för budgetåret 1963/64,

nr 34, angående avlösning av vissa
pensionsförpliktelser i Enskilda järnvägarnes
pensionskassa, och

nr 35, angående överlåtelse av viss
kronan tillhörig mark.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:

Nr 6

Onsdagen den 13 februari 1963

nr 695, av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 24, med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
in. in., och

nr 696, av herr Walircndorff in. fl.,
likaledes i anledning av Kungl. Maj ds
proposition nr 24.

Dessa motioner bordlädes.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.11.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 13 februari

Kl. 14.00

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
16—21 februari 1963 på grund av
utrikesresa.

Stockholm den 12 februari 1963

Tage Erlander

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 2

Svar på fråga ang. fiskerinäringens ekonomiska
svårigheter på grund av den
stränga och långvariga kylan

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat mig vad jag ämnar vidta för
åtgärder med anledning av de återverkningar
som den stränga och långvariga
kylan får på fiskerinäringen.

Enligt de upplysningar jag erhållit
har utbytet av fisket under januari i år

i allmänhet varit ovanligt gott. Någon
brydsam ekonomisk belägenhet för näringen,
som herr Nilsson talar om i sin
fråga, synes inte föreligga. Antalet arbetslöshetsanmälda
fiskare bär ej heller
varit större än under föregående vintr
rar.

För att motverka issvårigheterna har
liksom under tidigare år med hjälp av
särskilda anslagsmedel ordnats isbrytning
till igenfrusna större fiskehamnar.
Då ett större antal fiskebåtar blivit infrusna
bär de kostnadsfritt hjälpts ut till
fritt vatten. Efter framställning bär vidare
de norska myndigheterna gått med
på att om svenska fiskare på grund av
ishinder inte kan anlöpa hemmahamnarna
får deras fångst transiteras till
Sverige genom.Norge. Motsvarande medgivande
bär lämnats av de danska myndigheterna
för visst slag av fångster.

Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Nilssons fråga.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Först ber jag att få
tacka herr statsrådet för svaret på min
enkla fråga. Dessutom kan jag ge ett
särskilt tack för att han tagit hänsyn

Onsdagen den 13 februari 1963

Nr 6

Svar på fråga ang. fiskerinäringens ekonomiska svårigheter på grund av den
stränga och långvariga kylan

till mig personligen och svarat när det
bäst lämpar sig för mig.

När jag lämnade denna enkla fråga
den 23 januari — om jag inte minns fel
— såg det onekligen ganska hotfullt ut.
Kylan tilltog för varje dag, och issvårigheterna
ökade givetvis också. Vi kunde
inte undgå att ganska snart erinra
oss issvårigheterna vid Skånes sydkust
1956/57, då fiskarna inte på sex veckor
kunde utöva sin näring. Det var besvärligt
den gången, och jag tyckte att det
var lika bra att först som sist fråga, om
vår beredskap vore bättre denna gång,
så att eu liknande situation inte skulle
behöva uppstå.

Sedan frågan ställdes har man, som
statsrådet mycket riktigt säger, i vissa
delar av Östersjön fått ovanligt goda
fångster av torsk. Det är lika riktigt att
säga, att de senaste dagarna medfört
en situation, som ser helt annorlunda
ut än situationen för en vecka sedan.
På hela ostsidan proppas havet igen
på ett förvånande sätt. I torsdags gick
havet ganska öppet med isbälten här
och där. I lördags var hela havet tillfruset.
Så sent som i måndags, då jag
besökte Simrishamn, var förhållandena
likadana; hela hamnen var full av is.
Vinden, som driver på, kommer att ytterligare
proppa igen, och man kommer
inte att kunna klara sig.

Vad jag tänkte på i den situationen,
herr statsråd, när jag ställde min enkla
fråga, var just de svårigheter man hade
1956/57 när det gällde att betala amorteringar
och räntor. Det är oss båda
mycket väl bekant att det i dag kostar
mycket pengar att införskaffa båtar och
redskap, och det är också bekant att
fordringsägarna vill ha sina pengar på
de dagar då de skall ha dem. .lag menar,
att man i god tid skulle kunna ge
fiskarna ett litet stöd, så att de inte
råkade i ekonomiska svårigheter.

Det är riktigt som sägs i svaret, att
antalet arbetslöshetsanmälda fiskare
inte är större än vanligt. Man bär egent -

ligen ingen idé om hur många som verkligen
är arbetslösa, eftersom fiskarna
inte bär nytta av en anmälan förrän den
1 juli i år.

Det var beklagligt att inte den motion,
som lämnades till riksdagen i fjol på
våren, blev behandlad förrän precis till
jul; vad som där föreslogs kunde annars
redan i år ha verkställts och gjort sin
lilla nytta.

Statsrådet vet säkert om att kylliusen
och fryshusen på ostsidan, i Visby,
Karlskrona och Västervik, är överfyllda
av sill och strömming. Det är en sak
som inte hör till denna fråga, men sett
ur fiskarnas synpunkt skulle det vara
angeläget om statsrådet vid förhandlingar
med öststaterna kunde se till att vi
fick exportera dessa stora- mängder.

.Tåg ber ännu en gång att få tacka för
svaret.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill bemöta herr
Nilsson i Bästekille bara på en punkt.
När jag talar om att antalet anmälda till
arbetsförmedlingarna inte varit större
i år än i fjol, så tycker jag nog att den
siffran ändå är talände. Herr Nilsson
erinrar om att när arbetslöshetskassan
kommer att göra utbetalningar till fiskarna,
kommer intresset förmodligen att
bli större för att anmäla sig som arbetslös.
Men man får föreställa sig att de
som är verkligt nödlidande bär intresse
av att skaffa sig annat arbete under den
tid då de går utan sysselsättning, och
det synes inte ha varit någon ökning
av antalet anmälningar till förmedlingarna.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Det är riktigt som statsrådet
säger, att antalet arbetslöshetsanmälda
fiskare i år inte har varit större
än i fjol. Men det är lika riktigt att de
svårigheter för fiskarna, som jag här
nämnt om, kommer att öka för varje

Nr 6

Onsdagen den 13 februari 1963

Svar på fråga ang. fiskerinäringens ekonomiska svårigheter på grund av den
stränga och långvariga kylan — Remiss av motioner om allmän flaggning å valdag

vécfca som går, och det är det som här
är deh ömma punkten.

Jag skulle vilja vädja till statsrådet
att han följer denna fråga och försöker
se till så att vi inte får likadana förhållanden
som vi hade 1956/57. Fiskarnas
inkomster av sin näring är som vi vet
inte stora, men trots detta skall de ändå
ut med vissa belopp på bestämda dagar.
Även de som inte har dålig ekonomi
i vanlig mening får det då mycket besvärligt.
Vi måste därför försöka finna
någon form av hjälp till dem i deras
ekonomiska trångmål.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 29, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1962 vid dess fyrtiosjätte
sammanträde fattade beslut; samt
till statsutskottet propositionerna:
nr 31, angående medelsbehovet under
anslaget Flygförvaltningen: Avlöningar
för budgetåret 1963/64,

nr 33, angående medelsbehovet under
anslaget Marinförvaltningen: Avlöningar
för budgetåret 1963/64,

nr 34, angående avlösning av vissa
pensionsförpliktelser i Enskilda järnvägarnes
pensionskassa, och

nr 35, angående överlåtelse av viss
kronan tillhörig mark.

§ 4

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bevillningsutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 695 och 696.

8 5

Föredrogs den av herr Hamrin i Kalmar
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda

anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet angående utbildningen
av lantmätare.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av herr Wiklund vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående förenkling av deklarationsblanketterna.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Remiss av motioner om allmän flaggning
å valdag

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 1, i anledning av att motionerna
I: 189 och II: 113 om allmän flaggning
å valdag hänvisats till konstitutionsutskottet.

Efter föredragning av utskottets i memorialet
gjorda anmälan yttrade

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Herr talman! Sedan konstitutionsutskottet
genom sitt memorial nr 1 återlämnat
de likalydande motionerna nr
1:189 och 11:113 om allmän flaggning
å valdag, får jag hemställa att kammaren
måtte besluta lägga memorialet till
handlingarna och hänvisa motionen nr
11:113 till allmänna beredningesutskottet.

Vidare yttrades ej.

Vad herr förste vice talmannen sålunda
hemställt bifölls.

§ 8

Föredrogs vart för sig

bevillningsutskottets betänkande nr 3,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Österrike för und -

Onsdagen den 13 februari 1963 Nr 6

Granskning'' av

vikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap; samt

bankoutskottets utlåtande nr 3, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkande och utlåtande hemställt.

§ 9

Föredrogs och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av verkställd granskning av
justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

§ 10

Granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av verkställd
granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

Sedan utskottets anmälan föredragits
an förde

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! I den MO-berättelse som
förelåg vid förra årets riksdag lämnades
på sidan 69 en redogörelse för det åtal,
som militieombudsmannen låtit anhängiggöra
vid Svea hovrätt mot generaldirektören
och chefen för fortifikationsförvaltningen
på grund av händelserna
i samband med den svåra sprängningsolvckan
vid avgasning och utluftning av
brännoljeförrådet i Moheda, Kronobergs
län, den 23 juli 1958. Vid olyckan dödades
tre personer och vållades omfattande
materiella skador. Luften i samhället
och trakten däromkring bemängdes med
oljegaser, som nödvändiggjorde yttersta
försiktighet med eld och föranledde förbud
mot rökning även utomhus under
åtskilliga dagar.

Eftersom olyckan var av ovanligt slag,
var det naturligt att den väckte stor
uppmärksamhet både i pressen och ute

militieombudsmannens ämbetsförvaltning

bland allmänheten. Det finns ju oljeförråd
på många andra -håll, och man frågade
sig självfallet efter orsaken till
olyckan och om inte -något -så allvarligt
fel blivit begånget att någon därför
ansvarig borde ställas inför rätta.

Utredning om förspelet till olyckan
verkställdes också -av landsfogden i Kronobergs
län. Denn-a utredning ledde
emellertid till sådana resultat, att landsfogden
inte fann skäl föreligga till åtal.
Ytterligare utredning utfördes då genom
militieombudsmannens försorg.
Följden av denna utredning blev att generaldirektören
för fortifikationsförvaltningen
instämdes till Svea -hovrätt för
tjänstefel och, jag citerar ur åtalsinlagan,
»under påstående att -han av oförstånd
eller oskicklighet eftersatt sin
tjänsteplikt därigenom att han såsom
chef för fortifikationsförvaltnigen underlåtit
att vidtaga sådana åtgärder med
avseende å den inom ämbetsverket föreliggande
arbetsbalansen beträffande
skötselinstruktioner, som skulle ha lett
till att erforderlig dylik instruktion skulle
ha blivit utfärdad för bl. a. den genom
explosionen -förstörda drivmedelsanläggningen
i Moheda».

MO:s åtalsinstruktion är dagtecknad
den 8 september 1961, och redogörelse
för det intressanta målet finns inte införd
i den ämbetsberättelse, som nu
föreligger, av den anledningen -att målet
ännu inte var slutbehandlat då berättelsen
trycktes. Svea -hovrätt -avkunnade
nämligen -sin dom den 18 -december
1962, och redogörelse torde alltså
komma att inflyta i MO-berättelsen nästa
är.

Att jag det oaktat redan nu bär ansett
mig böra fästa uppmärksamhet på
detta åtal och den därpå följande domen
bär sin grund i den stora uppmärksamhet
som åtalet på sin tid väckte. Det
säger sig självt att detta åtal på många
sätt — inte minst psykologiskt — drabbade
befattningshavaren mycket hårt.
Men hovrättens dom blev i alla delar
helt frikännande. Det måste då sägas

Nr 6

Onsdagen den 13 februari 1963

Granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning

vara eif angeläget led i rättssäkerheten
att även en ämbetsman, som under stor
uppmärksamhet åtalats för tjänstefel,
också får en frikännande dom på motsvarande
sätt observerad. Annars kan
det, herr talman, utvecklas därhän att
själva åtalet kommer att framstå som
ett straff, vilket den åtalade bär svårt
att bli rentvådd ifrån och kanske aldrig
blir det riktigt helt.

Detta är i hög grad otillfredsställande.
Man skulle därför önska att det
funnes någon metod, som för både JO
och MO möjliggjorde att omgående
meddela riksdagen och därmed allmänheten
utslaget efter ett anhängiggjort
åtal, särskilt som det såsom i detta fall
föreligger fullständigt frikännande. För
dessa båda ämbeten liksom för åklagarna
över huvud måste ju enda intresset
vara att få ett rättsfall bragt under
domstolsprövning. Men i verkligheten
fungerar rättsväsendet nu lätt också så,
att en fällande dom ges stor publicitet,
större alltefter domens hårdhetsgrad,
medan frikännande domar ofta
helt förbigår allmänheten. Det vore
önskvärt att någon reform av detta ur
synpunkten av den enskildes rättssäkerhet
otillfredsställande förhållande
snarast kunde genomföras. De lidanden
och personliga påfrestningar som
ett åtal av denna art — det gällde ju
bl. a. indirekt vållande av tre människors
död — medför för den åtalade
kan en utomstående svårligen helt förstå
eller sätta sig in i.

I Mohedafallet är hovrättsutslaget av
särskilt intresse på grund av sin utförlighet.
På ett femtiotal sidor redovisar
hovrätten, varför anklagelsen för tjänstefel
på den grunden, att nöjaktig skötselinstruktion
icke skulle ha delgivits
de vid förrådet sysselsatta, saknar allt
fog och vad som inträffat inte i något
avseende kan läggas chefstjänstemannen
till last. Hovrättens ingående redovisning
leder i stället snarast fram till den
motsatta ståndpunkten, nämligen att
både generaldirektören och hans un -

derordnade, närmast chefen för byggnadsbyrån,
år efter år gjort försök och
framställningar för att få personalen så
kompletterad, att arbetsuppgifterna nöjaktigt
skulle kunna lösas — allt i stort
sett utan resultat. Det är onekligen
ganska märkligt, ocli därtill en smula
trist, att det skall behövas ett hovrättsutslag
för att ge tillräckligt eftertryck
åt dylika framställningar, särskilt som
ämbetsverket år efter år upprepat dem.
Bl. a. från denna synpunkt vill man,
herr talman, hoppas att förslag till ny
organisation för fortifikationsförvaltningen
äntligen skall kunna föreläggas
årets riksdag.

Riksdagens JO- och MO-ämbeten fyller
odiskutabelt viktiga funktioner i
vårt svenska rättsliv. Med dessa kommentarer
till ett uppmärksammat rättsfall
har jag velat dels understryka det
självklara i att åtalsvägen bör tillgripas
då det inte gäller uppenbara bagatellärenden
och då misstanke om brott
eller tjänstefel verkligen föreligger —
icke i andra fall — dels också framhålla
att i händelse av frikännande, såsom
i detta fall, allt skall göras för att i
rättssäkerhetens intresse så snabbt och
effektivt som möjligt även inför allmänheten
ge den åtalade den fulla upprättelse
som domstolen tillerkänt honom,
som därför från alla synpunkter
tillkommer honom och som den allmänna
rättskänslan fordrar att han får.

Jag har, herr talman, självfallet inget
yrkande.

I detta anförande instämde herr Wiklund
(fp).

Vidare yttrades ej.

Utlåtandet lades till handlingarna.

§ 11

Föredrogs vart för sig

första lagutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 16 februari 1934

Onsdagen den 13 februari 1963

Nr 6

Interpellation ang. ersättning för vård i hemmet av neurosedynskadade barn —
Interpellation ang. likalönsprincipens tillämpning inom statsförvaltningen

(nr 19) om fullgörande i vissa fall av
betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet in. m.; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsslat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, såvitt propositionen avser jordbruksärenden,

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av vdssa
kronoegendomar, in. in., och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan,
m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 12

Interpellation ang. ersättning för vård i
hemmet av neurosedynskadade barn

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som yttrade: Herr

talman! Tragedien med de neurosedynskadade
barnen har djupt skakat
opinionen såväl här hemma som i
ett flertal andra länder. Det står enligt
min mening klart, att man här från
samhällets sida måste göra allt som
står inom möjligheternas gräns för att
ge dessa barn och deras familjer det
stöd de behöver för specialvård •—• även
om detta givetvis aldrig helt kan reparera
eller gottgöra de olyckor som
drabbat dessa barn och deras anhöriga.
Det är därför glädjande att man
från statsmakternas sida nu synes vara
beredd att ge de neurosedynskadade
barnen specialvård, bl. a. på sådana institutioner
som Eugeniahemmct. Å andra
sidan måste man hysa stor förståelse
för de föräldrar som inte vill lämna
sina barn ifrån sig utan i största
möjliga utsträckning vill ge dem den
vård de behöver i hemmet.

Enligt nu gällande bestämmelser kan
sjukvård i hemmet inte ersättas genom
sjukförsäkringen, trots att sådan vård
i många fall skulle ställa sig billigare
för samhället än vård på sjukhus och
andra liknande institutioner. Frågan
om en översyn av sjukförsäkringslagen
utredes f. n. av 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Denna utredning kan
dock inte väntas slutföra sitt arbete
förrän tidigast nästa år. Även i övrigt
kan uppstå vissa gränsdragningsproblem
i fråga om till vilken kategori
sjuka de neurosedynskadade skall hänföras.

Den olycka som redan drabbat de
neurosedynskadade och deras familjer
är stor nog för att motivera åtgärder,
vilka förhindrar att de dessutom faller
offer för de administrativa besvär
som kan vara förknippade med en lösning
av ersättningsfrågan inom ramen
för nu gällande lagstiftning. Med hänsyn
till den .speciella vård de behöver
bör de även ur ersättningssynpunkt
kunna behandlas som specialfall, åtminstone
i avvaktan på att pågående
utredning hunnit slutföra sitt arbete
och nya regler hunnit utformas.

Med stöd av vad ovan anförts anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka
till sådana åtgärder att ersättning av
statsmedel kan utgå till de föräldrar
som helt eller delvis vill vårda sina
neurosedynskadade barn i hemmet i
enlighet med vad i interpellationen anförts? Denna

anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. likalönsprincipens

tillämpning inom statsförvaltningen

Ordet lämnades på begäran till

Fm RYDING (k), som yttrade:

Herr talman! I måndags meddelades

Nr 6

Onsdagen den 13 februari 1963

Interpellation ang. likalönsprincipens

att statsrådet och chefen för civildepartementet
tagit initiativ till att man
vid annonsering av lediga tjänster icke
längre skall markera om det är manliga
eller kvinnliga befattningshavare
som sökes. Detta är rent principiellt
ett riktigt påpekande.

Inom den statliga förvaltningen är
den kvinnliga genomsnittslönegraden
7,4 under det att männens genomsnitt
är 11,4. Inom den statliga chefslönelistan
återfinnes bortåt 3 000 män mot endast
38 kvinnor. Däremot återfinnes
de flesta kvinnorna i de lägsta bottenlöneklasserna.
Likalönsprincipen är
fastslagen, men ändock kvarstår en stor
olikhet i värderingarna beroende på
om tjänsten innehas av en man eller
en kvinna.

Riksdagen anslöt sig i fjol till ILOkonventionen
om likalön. För att detta
inte endast skall bli en vacker gest utan
verkligen likalönen skall kunna bli genomförd
inom hela det svenska arbetslivet
anser jag att staten måste föregå
med gott exempel och vara ett föredömligt
mönster. Trots detta är läget
i dag sådant, att av alla kvinnor i statlig
tjänst nära hälften eller 38 807, motsvarande
44,5 procent av samtliga, har
löner som ligger under den manliga
bottenlönenivån.

Med utgångspunkt från det faktiska
förhållande som här anförts hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för civildepartementet
få framställa följande frågor:

Har statsrådet uppmärksamheten riktad
på att alltjämt, trots utvecklingen
den senare tiden på kvinnolönefronten
och trots riksdagens anslutning i fjol
till ILO-konventionen om likalön, man
i dag i praktiken inom den statliga förvaltningen
gör avsevärda avsteg från
denna princips genomförande?

tillämpning inom statsförvaltningen

Är statsrådet beredd att ta initiativ
till att lönenivån för kvinnliga statstjänstemän
med lön under den manliga
bottenlönen lyftes upp till samma nivå
som denna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, såvitt propositionen avser jordbruksärenden; nr

50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar, in. m.; och

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan,
m. in.

§ 15

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
697, av herr Larsson i Norderön m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 28, med förslag till vissa kreditgarantier
åt svensk varvsindustri, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.24.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 15 februari 1963

Nr 6

Fredagen den 15 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 8 innevarande
februari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till riksdagens andra kammare

Undertecknade anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen för deltagande
i Nordiska rådets elfte session i Oslo
för tiden 16—22 februari 1963.

Stockholm den 30 januari 1963

Bertil Ohlin Sigrid Ekendahl

Leif Cassel Hans Gustafsson

Einar Gustafsson Fridolf Thapper

Ragnar Lassinantti Gunnar Helén

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Meddelande ang. sammanträdestider

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Till

kammarens ledamöter har utdelats
en stencilerad sammanställning över
sammanträdestider under instundande
mars och april månader. Därav framgår
bl. a. att en handelspolitisk debatt kommer
att hållas onsdagen den 13 mars
med början kl. 10.00 och att en allmän
utrikespolitisk debatt avses skola äga
rum senare under vårsessionen, att
påskuppehållet kommer att omfatta tiden
fr. o. m. lördagen den 6 april t. o. m.
tisdagen den 16 april och att något plenum
icke torde komma att anordnas under
tiden den 27—30 april.

Beträffande några sammanträden har
angivits .alternativa klockslag, och även
i fråga om övriga plena kan det befinnas
nödvändigt att frångå den nu uppgjorda
preliminära planen.

Till kammarens ledamöter bär vidare
utdelats en preliminär plan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden
under tiden fr. o. m. den 20 februari till
påskuppehållet.

§ 4

Svar på fråga i anledning av planerat
nedläggande av statens järnvägars persontrafik
på sträckan Hagfors—Karlstad

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Eskilsson har frågat
mig om jag anser att det är förenligt
med norra Värmlands befolkningsintressen
att persontrafiken Hagfors—Karlstad
skall nedläggas.

Med anledning härav vill jag meddela
att den ifrågavarande järnvägstrafiken
enligt gällande koncession inte kan läggas
ned utan att Kungl. Maj:ts tillstånd
därtill inhämtats. Någon ansökan härom
har inte inkommit. Det är därför ännu
för tidigt att göra några uttalanden om
eventuell nedläggning av persontrafiken
på linjen Hagfors—Karlstad.

Vidare anförde

Herr ESKILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min
enkla fråga som närmast var föranledd
av att Uddeholmsbolaget varslat om att

Nr 6

Fredagen den 15 februari 1963

Interpellation ang. Kommunindelningen

persontrafiken på bandelen Karlstad—
Hagfors kommer att läggas ned.

Om dessa bolagets planer kommer att
gå i verkställighet, blir den utefter ifrågavarande
handel bosatta befolkningen
berövad den enda direkta förbindelsen
mellan de båda städerna.

Nedläggandet av persontrafiken på
bandelen Karlstad—Hagfors kommer
dessutom att för den befolkning — cirka
15 000 personer — som är bosatt i Klarälvdalen
norr om Hagfors att få ännu
svårare konsekvenser, för såvitt inte
kommunikationerna kan upprätthållas
på annat tillfredsställande sätt.

Den befolkning som närmast beröres
av de alltmer försämrade kommunikationerna
hyser stark — och såvitt jag
förstår — välmotiverad oro inför framtiden,
och det är framför allt detta, herr
talman, som jag har velat fästa statsrådets
uppmärksamhet på.

Vi förlitar oss på att vi får allt länkbart
stöd av herr statsrådet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 697.

§ 6

Föredrogs den av herr Persson i Heden
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att fä framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående ersättning
för vård i hemmet av neurosedynskadade
barn.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av fru Rijding vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för civildeparte -

mentet angående likalönsprincipens
tillämpning inom statsförvaltningen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Interpellation ang. kommunindelningen

Ordet lämnades på begäran till

Herr HAMRIN i Kalmar (fp), som yttrade: Herr

talman! Enligt beslut av föregående
års riksdag skall för varje län
finnas en av Kungl. Maj :t fastställd plan,
som utvisar den lämpligaste indelningen
av länet i kommuner. Förslaget skall av
länsstyrelsen insändas till Kungl. Maj:t
senast den 31 mars detta år.

Huvudlinjen i det fattade beslutet är
att kommunerna skall utgöras av näringsgeografiska
sammanhängande regioner
och byggas upp kring centralorter
samt omfatta områden som kommersiellt,
ekonomiskt och koinmunikationsmässigt
hör samman med dessa centra
och därigenom bildar s. k. kommunblock.
Enligt riksdagens beslut skall bildandet
av kommunblock ske under frivilliga
former. Ingen kommun skall
tvingas ingå i ett visst kommunblock.

Kommunerna i blocken förväntas i
fortsättningen arbeta för att främja gemensamma
intressen och i framtiden
begära sammanläggning till större kommunenheter
genom frivilliga överenskommelser.

Den rådande länsindelningen skall ej
utgöra hinder för kommunblockens tillskapande.
Således kan i kommunblock
komma att ingå kommuner från olika
län. Av primär betydelse skall vara att
utforma de mindre enheterna, d. v. s.
kommunerna, och sedan vid behov anpassa
länsgränserna efter kommunblocken.
Under sådana förhållanden är det
av vikt att samförstånd uppnås mellan
de olika länen.

Det synes dock som om svårigheter
i vissa fall uppstått vid blockindelningen
att nå samförstånd mellan olika

Fredagen den 15 februari 1963

Nr 6

Interpellation ang. viss upplysningsverksamhet i fråga om trädgårdsprodukter

län. En allmän översyn av länsgränserna
har nyligen påbörjats genom den tillsatta
utredningen om länsindelningen.
Det ligger i sakens natur att en sådan
översyn kommer att ta en längre tid innan
den blir helt färdig. Det måste emellertid
anses ytterst önskvärt att utredningen
arbetar snabbt, och helst parallellt
med blockindelningen. Hinder bör
inte föreligga för utredningen att uppta
till prövning med förtur sådana fall, där
en omedelbar mindre justering av länsgränserna
skulle uppenbart underlätta
en ändamålsenlig kommunindelning.
Men även oberoende av länsindelningsutredningens
arbete torde de problem
som uppkommer vid kommunsamarbete
eller kommunsammanslagning över nu
existerande länsgränser kräva särskild
uppmärksamhet från det ansvariga statsrådets
sida. Av denna anledning är det
av värde att få en redogörelse för hur
statsrådet ser på ifrågavarande problem
och vilka särskilda åtgärder som enligt
statsrådets uppfattning bör vidtagas för
att underlätta det från kommersiella,
ekonomiska och kommunikationsmässiga
synpunkter ändamålsenliga kommunsamarbete
som kommunreformen avser
att skapa i frivilliga former.

Ett annat hinder för frivilliga kommunsammanslagningar
är svårigheterna
att överblicka konsekvenserna av en
sammanslagning av landskommun med
stadskommun. För närvarande föreligger
åtskilliga olikheter mellan dessa
kommuntyper, t. ex. fastighetsbildningen,
väghållningen med mera. En enhetlig
kommuntyp skulle underlätta samarbetet
och tanken på kommunsammanslagningar.
Frågorna rörande den enhetliga
kommuntypen ligger också under
utredning sedan någon tid tillbaka. Det
ingår emellertid i det omfattande utredningsuppdrag
som åvilar kommunalrättskommittén.
Enligt redovisningen i
årets riksdagsberättelse har kommittén,
som fått uppdraget att utreda frågorna
rörande enhetlig kommuntyp i tilläggsdirektiv
av den 18 maj 1962, inte för

avsikt att ta upp dessa problem under
1963. Det finns därför anledning att
överväga annan form för utredningsarbetet
i fråga om den enhetliga kommuntypen.

Med hänvisning till den stora betydelse
dessa frågor har för ställningstagandet
till kommunblocksbildningen
samt till vad i övrigt anförts ovan, hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
frågor:

Är herr statsrådet i tillfälle att i kammaren
redogöra för sin uppfattning rörande
de samarbetsproblem som uppkommer
då en ur kommersiell, ekonomisk
och kommunikationsmässig synvinvinkel
ändamålsenlig kommunblocksbildning
förutsätter samarbete över existerande
länsgräns och vilka särskilda
åtgärder som planeras för att underlätta
ett kommunalt samarbete i sådana fall?

Vill herr statsrådet medverka till att
de med införandet av en enhetlig kommuntyp
sammanhängande problemen
behandlas med förtur av pågående utredning
rörande skilda kommunalrättsliga
frågor eller eljest särbehandlas så
att utredningsarbetet rörande dem kan
underlättas och påskyndas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. viss upplysningsverksamhet
i fråga om trädgårdsprodukter

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMÅS (fp), som yttrade:

Herr talman! År 1955 beslutade riksdagen
att införa bestämmelser om rätt
till kollektiv återbäring av bensinskatt
till trädgårdsodlare för i trädgårdsnäringen
förbrukad bensin. Från början
blev de verksamhetsområden, inom vilka
medlen skulle få användas, starkt begränsade
men har under åren utvidgats
till att omfatta allt fler områden och tor -

Nr 6

Fredagen den 15 februari 1963

Interpellation ang. långfristiga lån för skolbyggnader

de nu i stort sett fylla näringens önskemål.

Ett önskemål, som förts fram ända
från början har dock ännu ej blivit tillgodosett.
Det är rätten att ur reservationsanslaget
»Gottgörelse till trädgårdsnäringen
för av dess utövare erlagd bensinskatt»
få disponera medel till upplysningsverksamhet
bland konsumenter
och odlare. På departementschefens förslag
beslöt 1961 års riksdag att medel
skulle få användas till detta ändamål.
Utskottet rekommenderade att man undersökte
om informationsverksamheten
bland konsumenterna kunde ske i en
form liknande den som tillämpas av organisationen
Svensk matpotatiskontroll
(SMAK). Kungl. Maj:t skulle utfärda tilllämpningsföreskrifter
i frågan.

Några tillämpningsföreskrifter bär
emellertid ännu inte utfärdats, varför
den beslutade upplysningsverksamheten
ännu inte kommit till stånd.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande fråga:

Vill herr statsrådet tillse att den upplysningsverksamhet
bland konsumenter
och odlare i fråga om trädgårdsprodukter
som 1961 års riksdag fattade beslut
om kan komma till stånd utan ytterligare
dröjsmål?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. långfristiga lån för
skolbyggnader

Ordet lämnades på begäran till

Herr GREBÄCK (ep), som yttrade:

Herr talman! Grundskolans genomförande
kommer att för den närmaste
framtiden medföra betydande investeringar
i skolbyggnader. För tiden fram
till 1970 beräknas investeringarna i det
obligatoriska skolväsendet till mer än 2
miljarder kronor, varav största delen
skulle falla på de närmaste åren.

Ett angeläget krav på detta område
liksom i fråga om andra uppgifter, som
handhas av kommunerna, är en rimligare
kostnadsfördelning mellan staten och
kommunerna. Vid fjolårets grundskolereform
beslutades visserligen, att någon
ändring i relationerna inte nu skulle
vidtas mellan staten och kommunerna i
fråga om kostnaderna för skolväsendet.
Men särskilda utskottet underströk samtidigt
i sitt utlåtande angelägenheten av
att frågan om en rättvisare kostnadsfördelning
mellan stat och kommun beaktas
vid den översyn av statsbidragsbestämmelserna,
som utföres av 1958 års
skatteutjämningskommitté. Förslag från
denna kommitté torde kunna förväntas
inom de närmaste månaderna.

För de närmaste åren kommer alltså
kommunerna att belastas med kraftigt
ökade skolbyggnadskostnader. Även om
man kan förutsätta, att beslut kan fattas
inom relativt snar framtid om en
rimligare kostnadsfördelning mellan
staten och kommunerna, torde man även
framgent få räkna med en väsentlig kostnadsandel
på kommunerna. I en mycket
stor del av fallen är det fråga om så
stora kostnader, att en skattefinansiering
på ett eller några få år inte blir
möjlig utan en oproportionerlig höjning
av utdebiteringen. Det skulle exempelvis
bli fallet för många förortskommuner
kring de större städerna, där antalet
barnfamiljer är särskilt stort och behovet
av skolutbyggnad därför oftast avsevärt
större än normalt. I sådana fall
framstår det som nödvändigt, att kostnaderna
fördelas över en längre tidsperiod.
Ett sådant tillvägagångssätt måste
ju också anses riktigt med hänsyn till
att skolbyggnader avses att utnyttjas under
förhållandevis lång tid. För en sådan
periodicering av kostnaderna synes
det emellertid angeläget, att kommunerna
på smidigare sätt än för närvarande
beredes möjligheter till långfristiga lån
för ändamålet.

Enligt nuvarande kommunallagsbestämmelser
är kommunernas rätt att

Fredagen den 15 februari 1963

Nr 6

Interpellation ang. långfristiga lån för skolbyggnader

utan tillstånd av Kungl. Maj:t uppta lån
begränsad. Den allmänna, underställningsfria
lånerätten är för primärkommuner
i allmänhet begränsad till ett belopp,
motsvarande fem kronor för varje
å kommunen belöpande skattekrona enligt
den under nästföregående år fastställda
taxeringen. Städer, som ej deltar
i landsting, får underställningsfritt låna
sju kronor per skattekrona. Sådana lån
skall vara ställda att återbetalas inom
fem år. Därutöver äger kommun att utan
Kungl. Maj :ts medgivande uppta statliga
bostadslån och tvätterilån och i anslutning
därtill bottenlån hos bank eller
annan kreditinrättning för byggnadsföretag,
för vilka beviljats lån enligt de
ifrågavarande lånekungörelserna. Vidare
har kommun numera rätt att underställningsfritt
uppta lån för nyanläggningar
för vattenförsörjning och avlopp.
Bestämmelserna i fråga om bostäder,
vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar
samt tvätterier ger kommunerna
möjligheter till långfristiga lån.

Motsvarande möjligheter till långfristiga
lån för skolbyggnader står inte till
kommunernas förfogande. I sådana fall
måste låneärendena sålunda underställas
Kungl. Maj:t. Lånerätt kan då medges
för belopp, som svarar mot det s. k.
bidragsunderlaget, vilket emellertid innebär,
att en väsentlig del av de verkliga
kostnaderna kan falla utanför möjligheterna
av lånefinansiering. Lånetiderna
varierar upp till 30 år, beroende
på läneobjektens varaktighet. Inför de
kraftigt ökade investeringar, som grundskolans
genomförande medför, kan nuvarande
system med Kungl. Maj :t underställda
lån inte anses tillfredsställande.
Ofta blir det på det sättet inte möjligt
att erhålla det erforderliga lånebeloppet.
Men framför allt måste den nuvarande
ordningen anses medför onödiga
praktiska och administrativa avigsidor
och svårigheter.

Det finns enligt min mening starka
skäl att låta kommunerna underställningsfritt
få uppta lån även för skol -

byggnader. Olika former för en sådan
långfristig långivning torde böra övervägas.
Av betydelse skulle exempelvis
vara ett särskilt hypoteksinstitut för utlåning
till kommunerna, en utväg som
i viss mån redan prövats. Men framför
allt torde man för skolbyggnadsområdet,
som gäller en allmän samhällelig
angelägenhet, böra pröva möjligheterna
av en särskild statlig långivning. Då
den större delen av byggnadsinvesteringarna
för grundskolan måste beslutas
inom de närmaste åren, synes det mig
angeläget, att dessa frågor prövas skyndsamt.

Med anledning av vad jag här bär anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
finansdepartementet ställa följande
fråga:

År herr statsrådet beredd medverka
till skyndsamma åtgärder i syfte att lämna
kommunerna bättre möjligheter till
långfristiga lån för skolbyggnader?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Till bordläggning anmäldes statsutskottets
utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1963/64 för kungl. hov- och
slottsstaterna jämte i ämnet väckta motioner,

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen behandlade för
flera huvudtitlar gemensamma frågor
jämte en i ämnet väckt motion,

nr 15, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten,

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde,

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts

Nr 6

Fredagen den 15 februari 1963

proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/
63, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/
63, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsslat
II till riksstaten för budgetåret 1962/
63, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/
63, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/
63, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
m. m.,

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till
Maj-Britt Nyström m. fl., och

nr 26, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående försäljning av viss
allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom
;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, såvitt propositionen angår
det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1963 skall utgå, och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370), m. in.;

andra lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående förslag till förordning med
provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden
för vissa värnpliktiga;
samt

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 3 juni
1955 (nr 272) om inskränkning i rätten
att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)
jämte i anledning av propositionen
väckta motioner, dels ock
motioner om åtgärder till befrämjande
av jordbrukets rationalisering, och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

§ 12

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 52, till Konungen, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet
in. in.

§ 13

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 32, angående riktlinjer för
organisationen av folkbokförings- och
uppbördsväsendet, m. in., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 14

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: -

Fredagen den 15 februari 1963

Nr 6

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra
kammare samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta kammarens kanslipersonal,
den 13 februari 1963.

Vid sammanträde den 15 nästlidna
januari beslöt herrar deputerade att med
tillsättandet av en kanslistbefattning och
en kanslist- tillika kansliskrivarbefattning
skulle anstå i avvaktan på utgången
av ansökningstiden för en ledigkungjord
kanslistbefattning; och förordnades
byrådirektören, jur. kand. Hans
Ehrén att intill den 1 mars uppehålla
förstnämnda kanslistbefattning.

Herrar deputerade beslöt nu dels antaga
fru Margareta Berglund till kanslist,
tillika kansliskrivare, hos kammaren
från och med denna dag samt godkänna
att fru Berglund på särskild anmodan

inträtt i tjänstgöring från och med den
1 innevarande februari, dels förordna
innehavaren av en kanslist- tillika kansliskrivarbefattning
hos kammaren, fru
Marianne Wanneinark, att från och med
den 1 mars tills vidare uppehålla en
kanslistbefattning, dels ock förordna fru
Mailis Nahlin att från och med den 1
mars tills vidare uppehålla fru Wannemarks
befattning som kanslist, tillika
kansliskrivare.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.11.

In fidem

Sune K. Johansson