Nr 5 FÖRSTA KAMMAREN 1968
ProtokollRiksdagens protokoll 1968:5
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 5 FÖRSTA KAMMAREN 1968
30 januari—2 februari
Debatter m. m.
Torsdagen den 1 februari Sid.
Svar på enkel fråga av herr Arv!dson (h) om förbud att använda
spö vid trav- och galopptävlingar.................... 5
Interpellation av herr Ahlmark (fp) ang. civilt överljudsflyg .... 7
Svar på enkel fråga av herr Lokander (s) ang. upphandlingsbestämmelserna
för försvarsmakten .......................... 8
Fredagen den 2 februari
Höjning av skatten på sprit och vin, m. m..................... 10
Meddelande ang. enkel fråga av herr Ahlmark (fp) ang. svenskt
bistånd till Tanzania och Zambia .......................... 32
Samtliga avgjorda ärenden
Fredagen den 2 februari
Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. ändrad lydelse av 2 §
1 mom. förordningen om skatt på sprit och vin, m. m....... 10
1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 5
*• ''
Tisdagen den 30 januari 1968
Nr 5
3
Tisdagen den 30 januari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00.
Justerades protokollen för den 19 innevarande
månad.
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:
Till riksdagens första kammare
Undertecknad anhåller om ledighet
från riksdagsarbetet för nedrustningsförhandlingar
i Geneve under tiden den
5—den 20 februari 1968.
Stockholm den 26 januari 1968
Alva Myrdal
Till riksdagens första kammare
Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 31/1—den 9/2 1968 för deltagande
i världshandelskonferensen i New
Delhi.
Stockholm i handelsdepartementet
den 29/1 1968
Gunnar Lange
Till riksdagens första kammare
Härmed har jag äran anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 31/1-—den 6/2 1968 för att deltaga
i nedrustningsdelegationens arbete i
Geneve.
Stockholm den 30 januari 1968
G. Ivar Virgin
De begärda ledigheterna beviljades.
Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 450 och 451 till konstitutionsutskottet,
motionerna nr 452—472 till statsutskottet,
motionerna nr 473—477 till bevillningsutskottet,
motionerna nr 478 och 479 till bankoutskottet,
motionerna nr 480—482 till lagutskott,
motionen nr 483 till statsutskottet,
motionerna nr 484—489 till lagutskott,
motionen nr 490 till bevillningsutskottet,
motionerna nr 491—497 till jordbruksutskottet,
motionen nr 498 till allmänna beredningsutskottet,
motionen nr 499 till statsutskottet,
motionerna nr 500—502 till allmänna
beredningsutskottet,
motionen nr 503 till lagutskott,
motionerna nr 504—507 till utrikesutskottet,
motionerna nr 508—517 till konstitutionsutskottet,
motionerna nr 518—523 till statsutskottet,
motionen nr 524 till utrikesutskottet,
motionerna nr 525—576 till statsutskottet,
motionen nr 577 till allmänna beredningsutskottet,
motionerna nr 578—625 till statsutskottet,
motionerna nr 626—628, 630, 632—
647 samt 649—654 till bevillningsutskottet,
motionerna nr 655—671 till bankoutskottet,
motionerna nr 672—703 till lagutskott,
motionerna nr 704—724 till jordbruksutskottet,
motionerna nr 725—734 till allmänna
beredningsutskottet,
motionen nr 735 till lagutskott,
4
Nr 5
Tisdagen den 30 januari 1968
motionerna nr 736—738 till allmänna
beredningsutskottet,
motionen nr 739 till statsutskottet
ävensom
motionerna nr 740—743 till allmänna
beredningsutskottet.
Anmäldes och bordlädes följande motioner:
nr
744, av herr Hubinette, i anledning
av styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
skrivelse angående lönegradsplaceringen
av tjänsten som chef
för förvaltningskontoret; och
nr 745, av herr Svenungsson m. fl.,
i anledning av styrelsens för riksdagens
förvaltningskontor skrivelse angående
projektering av provisoriska lokaler för
riksdagen i kv. Garnisonen.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.03.
In fidem
K.-G. Lindelöw
/Solveig Gemert
Torsdagen den 1 februari 1968
Nr 5
5
Torsdagen den 1 februari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.
Justerades protokollen för den 23 och
den 24 nästlidne januari.
På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren medgiva, att
eftersom herr statsrådet Andersson
vore upptagen av frågesvar i andra
kammaren — svar å den av herr Arvidson
framställda enkla frågan finge
lämnas först.
Om förbud att använda spö vid travoch
galopptävlingar
Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Kl.INO erhöll ordet för
att besvara herr Arvidsons (h) fråga
om förbud att använda spö vid trav- och
galopptävlingar, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll för den 24 januari,
och anförde:
Herr talman! Herr Arvidson har frågat
mig om jag är beredd att medverka
till åtgärder för att förhindra djurplågeri
genom användande av spö vid travoch
galopptävlingar.
I överensstämmelse med nya bestämmelser
som har trätt i kraft den 1 januari
1967 har veterinärstyrelsen förordnat
banveterinärer och ställföreträdare
för dessa vid landets tävlingsbanor
för trav- och galoppsport. Om djur
utsätts för eller befaras kunna bli utsatt
för djurplågeri, kan dessa veterinärer
med omedelbar verkan helt eller
delvis förbjuda att tävlingen hålls eller
att visst eller vissa djur deltar i tävlingen.
Enligt vad jag har inhämtat från ve -
terinärstyrelsen har något ingripande
på grund av olämplig spödrivning av
häst under tävling inte skett från banveterinärs
sida under det år som det
nya övervakningssystemet har varit i
tillämpning. Det behöver givetvis inte
betyda att förhållandena är helt tillfredsställande.
Veterinärstyrelsen har för avsikt att
senare i vår samla banveterinärerna för
överläggningar om de erfarenheter som
hittills har vunnits. Jag kommer att
med intresse ta del av vad som då framkommer
och därefter bestämma mitt
agerande.
Herr ARVIDSON (h):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få framföra mitt tack för det svar som
jag erhållit på min enkla fråga. Vad
som gett mig anledning till att framställa
frågan är tidningsrubriker som
förekommit i skånepressen och som
omtalat att en kusk slagit en häst på
Jägersro. Enligt kameran som varit i
gång skulle hästen ha tilldelats över 20
piskrapp.
Statsrådet omnämnde att nya bestämmelser
trätt i kraft, innebärande att om
djur utsättes för eller befaras kunna bli
utsatt för djurplågeri kan åtgärder vidtas
med omedelbar verkan. Det gläder
mig att veterinärstyrelsen har för avsikt
att samla banveterinärerna för
överläggningar om de erfarenheter som
vunnits med de nya bestämmelserna.
Det är betryggande, och än mera betryggande
är att statsrådet följer denna
fråga med intresse.
Det sägs också i svaret att »enligt vad
jag har inhämtat från veterinärstyrelsen
har något ingripande på grund av
olämplig spödrivning av häst under
6
Nr 5
Torsdagen den 1 februari 1968
Om förbud att använda spö vid trav- och galopptävlingar
tävling inte skett från banveterinärs
sida». Detta uttalande förvånar mig något
eftersom de där 21 eller 22 piskrappen
i Malmö på något sätt väl måste
ha kommit till veterinärstyrelsens kännedom.
Jag tycker att detta är en aning
underligt, men referaten i tidningarna
har kanske varit något överdrivna.
Jag vill rent allmänt säga — jag grundar
det på mer än 40 års erfarenhet
som hästuppfödare — att spö är ett
nödvändigt ont i vissa fall när en häst
skall köras in eller ridas in. Hästen
skall ha klart för sig att den skall lyda
sin kusk och sin ryttare. Ryttaren skall
sätta sig i respekt, och därför är det
nödvändigt att använda spö. Men att ha
spö som pådrivare vid tävlingar anser
jag vara ett absolut fördärv. Det skall
kunna gå lika bra ändå, och jag hoppas
verkligen att det inte skall ta så lång
tid förrän spöet kommer bort från tävlingsbanorna,
i synnerhet då det förekommer
spel i sammanhanget. Vi kan
inte komma ifrån att kuskarna vid travtävlingarna
många gånger får sina vinkar
från publiken som spelar och satsar
stora pengar. Publiken kräver att
spö skall användas, och det är nu kanske
inte så lätt för kusken att låta bli
att ta till det. Om han däremot inte tilllåtes
att ha spö, kan ju ingen klanka på
honom.
Jag ber än en gång att få tacka för
svaret, som jag finner vara positivt.
Herr statsrådet KLING:
Herr talman! Eftersom statsrådet Andersson
ännu inte har hunnit anlända,
kanske jag får säga ytterligare några
ord i frågan om djurplågeriet och dess
behandling för närvarande.
Det är inte så länge sedan riksdagen
hade att besluta om mycket väsentliga
reformer och skärpningar i vår djurskyddslagstiftning.
Icke förty har jag
nu, genom att andra utredningar blivit
färdiga, lyckats friställa arbetskraft
som tar upp ytterligare frågor på djurskyddets
område, bl. a. en mycket dis
-
kuterad fråga om eventuellt förbud för
den som har dömts till straff för djurplågeri
att vidare inneha djur. När den
frågan behandlades i anledning av propositionen,
uttalade jag mig mycket
tveksamt för en sådan reform, som jag
ansåg vara alltför ingripande. Vad som
har förekommit i särskilda fall sedan
dess har gjort att jag tänkt om, och jag
avser att så småningom återkomma till
riksdagen med förslag i frågan.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Kammaren medgav — eftersom herr
statsrådet Andersson fortfarande vore
upptagen av debatt i andra kammaren
— att handläggningen av övriga ärenden
å föredragningslistan finge ske
före återstående frågesvar.
Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
motionerna nr 744 och 745.
Anmäldes att till kammaren överlämnats
dels
Kungl. Maj :ts skrivelse nr 3, med
redogörelse för behandlingen hos
Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser,
dels ock Kungl. Maj :ts proposition nr
16, angående överlåtelse av viss staten
tillhörig mark, m. m.
Den kungl. skrivelsen och den kungl.
propositionen blevo nu var för sig föredragna
och lagda på bordet.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets
betänkande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin, m. m. jämte motioner.
Torsdagen den 1 februari 1968
Nr 5
Interpellation ang. civilt överljudsflyg
Herr AHLMARK (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! Frågorna om det civila
överljudsflyget blir viktigare för varje
år. Vi kommer allt närmare den dag då
det första exemplaret av ett civilt överljudsplan
är i luften. I Frankrike, England,
Förenta staterna och Sovjetunionen
bedrivs arbete på tre konkurrerande
och ytterst dyrbara överljudsprojekt.
Samtidigt har kritiken mot det civila
överljudsprogrammet skärpts i flera
länder. I USA har opinionsbildningen
mot SST-planen (SuperSonicTransport)
intensifierats under 1967. Flera inflytelserika
medlemmar av senat och representanthus
har instämt i kritiken,
och motståndet mot anslagen för det
amerikanska projektet har hårdnat.
Debatten har först och främst gällt
bullerriskerna. Om överljudsplan av
den storlek som nu planeras tillåts passera
befolkat territorium är det möjligt
att SST-planen i framtiden lägger ut
drygt 100 kilometer breda band av
fruktansvärt oväsen över kontinenterna.
Det är beklämmande att dessa risker
inte har undersökts noggrannare innan
man beslutat satsa väldiga belopp på
projekten.
Frågan om överljud strafik tas nu upp
också i några internationella organisationer,
bl. a. ICAO och OECD. I september
möts ICAO:s generalkonferens i
Buenos Aires och skall där bl. a. ta
ställning till en rapport om det civila
överljudsflyget.
I Sverige har flygtekniska försöksanstalten
tidigare bedrivit mycket avancerade
studier om överljudsflyget och
dess verkningar. Dess förre chef, generaldirektör
Bo Lundberg, har under
hela 1960-talet gjort ingående analyser
av och bedrivit upplysning om SSTplanens
tekniska, ekonomiska och miljöhotande
effekter. Hans skrifter i ämnet
har blivit föremål för stor internationell
uppmärksamhet. Det är knap
-
past överord att påstå att Lundberg genom
sina ingående analyser blivit den
mest uppmärksammade kritikern i
världen av planerna på civil överljudstrafik.
Han har gjort avgörande insatser
för att fästa uppmärksamheten på de
bullermattor, som blir följden av denna
trafik.
Under Lundbergs tid som verkschef
var flera personer vid flygtekniska försöksanstalten
inkopplade på dessa studier.
Men i och med att Bo Lundberg
i mitten av förra året lämnade flygtekniska
försöksanstalten tycks detta
arbete i huvudsak ha avstannat. Samtal
med nuvarande verkschefen leder mig
till slutsatsen att inte på många år har
SST-frågan ägnat så litet studium vid
försöksanstalten som just nu.
Detta är speciellt allvarligt eftersom
nödvändigheten av en självständig,
svensk prövning av utländska rapporter
och utredningar blir alltmer påtaglig.
Bristen på egna, kontinuerliga studier
i denna fråga kan göra det svårt
för svenska myndigheter att ta ställning
till rapporter också från internationella
organisationer.
Framtiden för flygtekniska försöksanstalten
är i dag under övervägande
och proposition skall föreläggas riksdagen
längre fram i vår. Innan den frågan
behandlas av riksdagen är det emellertid
viktigt att få veta hur regeringen
tänkt sig att de svenska studierna avcivilt
överljudsflyg skall bedrivas. Mot
bakgrund av vad som ovan anförts anhåller
jag därför om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande frågor:
1. I vilka former anser statsrådet att
forskning och studier i Sverige om det
civila överljudsflyget bör bedrivas?
2. Kommer regeringen att genom direktiv
och anslag göra det möjligt för
flygtekniska försöksanstalten att fortsätta
sina undersökningar om problemen
vid SST-trafik?
3. Hur tänker statsrådet utnyttja förre
generaldirektör Bo Lundbergs er
-
8
Nr 5
Torsdagen den 1 februari 1968
Ang. upphandlingsbestämmelserna för försvarsmakten
farenhet och kunskaper beträffande
studier av problem förknippade med
civilt överljudsflyg?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes följande avlämnade
motioner:
nr 746, av herr Högström och fru
Ohlsson, Lilly,
nr 747, av herr Strandberg,
nr 748, av herr Strandberg,
nr 749, av herrar Sörenson och Svanström,
samt
nr 750, av herr Tistad och fru Segerstedt
Wiberg,
alla i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 7, med förslag till narkotikastrafflag,
m. m.
Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag.
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
anförde:
Om så erfordras på grund av att kamrarna
vid sammanträde fredagen den
2 februari kl. 11.00 fattar olika beslut
i skattefråga, hålles samma dag ytterligare
två sammanträden, nämligen dels
två timmar efter det båda kamrarna
fattat beslut beträffande bevillningsutskottets
betänkande nr 1, för godkännande
av eventuell voteringsproposition
för gemensam omröstning, dels tio
minuter efter sistnämnda sammanträdes
början, för gemensam omröstning.
Ang. upphandlingsbestämmelserna för
försvarsmakten
Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Lokanders
(s) fråga angående upphandlingsbestämmelserna
för försvarsmakten, vilken
fråga intagits i kammarens proto
-
koll för den 18 januari förmiddagen,
och yttrade:
Herr talman! Herr Lokander har frågat
mig, om jag anser att gällande uppbandlingshestämmelser
för försvaret är
utformade på ett sätt som gör det möjligt
att i förekommande fall i önskvärd
utsträckning beakta arbetsmarknadsläget
i vissa branscher eller regioner.
Upphandlingsbestämmelserna för försvaret
är desamma som för statsverket
i övrigt. Andra än affärsmässigt betingade
förhållanden får inte beaktas
av de upphandlande myndigheterna.
Med hänsyn till sysselsättningen i de
norra delarna av landet har Kungl.
Maj:t föreskrivit om visst samrådsförfarande
mellan överbefälhavaren, försvarets
centrala förvaltningsmyndigheter
och arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
kan denna finna önskvärt att den
upphandlande myndigheten gör beställning
hos visst företag eller i viss del av
landet. Om detta strider mot en affärsmässig
bedömning blir frågan underställd
Kungl. Maj :t. Vid avgörandet måste
tas hänsyn även till handelspolitiska
faktorer.
Herr LOKANDER (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka
försvarsministern för svaret. Jag har
emellertid några kommentarer som jag
skulle vilja göra.
Statsrådet säger i sitt svar att andra
än affärsmässigt betingade förhållanden
inte får beaktas av de upphandlande
myndigheterna. Det är klart att vissa
normer måste tillämpas och att avtal
skall hållas. Men, herr statsråd, man
blir litet bekymrad när man ser att planeringen
och samordningen i detta fall
inte är riktigt bra. Det rör sig om ett
par samhällen — jag håller mig till Nykroppa
som ligger i mitt län — där
kommunen investerat mycket pengar
och plötsligt befinner sig i den situationen
att det företag som drivit vederbörande
fabrik helt plötsligt bara flyt
-
Torsdagen den 1 februari 1968
Nr 5
9
Ang. upphandlingsbestämmelserna för försvarsmakten
tar över till Portugal. Det är klart att
människor på dessa orter, både i Nykroppa
och i Ljusdal, frågar sig hur det
kan gå till på detta sätt. Det är helt naturligt
att den som blir arbetslös undrar:
Vårtor skall vi bli arbetslösa, när
vi kanske hade en möjlighet att få fortsätta
här i stället för att företaget flyttar
till Portugal?
Jag har emellertid noterat med tillfredsställelse
att inrikesministern i andra
kammaren i förra veckan meddelade
herrar Andersson och Mossberg att det
skulle finnas vissa möjligheter att förlägga
ny industri dit till dessa orter.
Jag vill för min del understryka att det
är nödvändigt att så sker, men jag förstår
att oro fortfarande finns hos dem
som arbetar i Nykroppa och Ljusdal.
Även om vi här i kammaren möjligen
kan förstå de affärsmässiga synpunkterna
vill jag till sist fråga: Finns det
inga möjligheter, herr statsråd, att i
fortsättningen se till att Kungl. Maj:t
och arbetsmarknadsstyrelsen har litet
större kontroll över vad företagen i
vårt land företar sig?
Herr statsrådet ANDERSSON:
Herr talman! Jag kan inte gå in på
frågan om svenska företag som flyttar
till Portugal eller någon annanstans. Jag
ogillar det om jag skall säga min personliga
mening. Men det hör inte till
den fråga vi nu diskuterar, utan frågan
är om försvaret genom att upphandla
hos det svenska företagets fabrik i Portugal
har åstadkommit att ett företag
i Sverige blivit nedlagt. På den frågan
kan jag svara ett bestämt nej, ty den
order som det här gäller har inte varit
av den storleksordningen att man behövde
lägga ner ett företag. Det var eu
mycket liten order i förhållande till den
upphandling som sker genom intendenturverket.
Det är alltså andra skäl som
gör att man lägger ned GEFA-industrierna
i Ljusdal och Nykroppa.
För att inga missförstånd skall uppstå
vill jag säga att en mycket liten del
It Första kammarens protokoll 1968. Nr 5
av intendenturverkets beställningar av
textilier och vävnader går till utlandet.
I genomsnitt är det ungefär 10 procent
genom åren — vissa år har det varit
mindre. Här gäller det dessutom ett område
där vi som privata konsumenter
praktiskt taget alla har övergått till att
köpa det som kommer utifrån. Där har
alltså intendenturverket i samråd med
arbetsmarknadsmyndigheterna faktiskt
lyckats hålla beställningarna inom landet.
Men när prisskillnaderna blir så
stora som i det här upphandlingsärendet
— över 50 procent — så har arbetsmarknadsmyndigheterna
inte ansett sig
kunna råda intendenturverket till annat
än att göra upphandlingen i Portugal.
Så har jag uppfattat ärendet. I varje
fall har dessa båda myndigheter inte
ansett det nödvändigt att gå till Kungl.
Maj :t med ärendet. Arbetsmarknadsmyndigheterna
och Kungl. Maj :t har
den möjligheten, vilken har utnyttjats
under senare år vid många tillfällen
och kan utnyttjas nu igen, att vid svenska
industrier lägga ut statliga beställningar
som motiveras med arbetsmarknadsskäl
och där en sådan konkurrens
med utlandet icke strider mot våra internationella
handelsavtal. Det är därför
man måste gå den vägen.
Herr LOKANDER (s):
Herr talman! Jag förstår för min del
mycket väl de synpunkter statsrådet
anförde.
Vad jag vill understryka är emellertid
att även om frågan i och för sig gäller
bara denna upphandlingshistoria, så
kan den ändå sammankopplas med frågan
om beställningar i Portugal och
nedläggandet av industrier i Nykroppa
och Ljusdal. Det var därför min fråga
kom till. Jag undrar om inte människorna
skulle bli mera nöjda, om vi
kunde komma fram till att inte förfara
på det sättet, i varje fall så länge vi tillhör
EFTA, utan låter arbetsgivarna förstå
att de inte kan handla hur som helst.
10
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Även det enkla folket vill i sådana här Kammarens sammanträde avslutades
fall ha sin mening med i laget. kl. 16.27.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
- /Solveig Gemert
In fidem
K.-G. Lindelöw
Fredagen den 2 februari
Kammaren sammanträdde kl. 11.00.
Justerades protokollet för den 25
nästlidne januari.
Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens förordnanden:
nr
51, för herr Karl Åke Larsson
att vara suppleant i riksdagens förvaltningskontor;
och
nr 52, för herr Nils Erik Wååg att
vara suppleant i riksdagens förvaltningskontor.
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts skrivelse nr 3, med
redogörelse för behandlingen hos
Kungl. Maj :t av riksdagens skrivelser.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 16, angående överlåtelse av viss
staten tillhörig mark, m. m.
Föredrogos och hänvisades
motionen nr 746 till lagutskott,
motionen nr 747 till statsutskottet och
motionen nr 748 till lagutskott.
Vid föredragning av motionen nr 749
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
åtgärder för att totalförbjuda centralstimulantia,
till lagutskott och i övrigt
till statsutskottet.
Vid föredragning av motionen nr 750
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
1961 års narkotikakonvention, till
lagutskott och i övrigt till statsutskottet.
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
m. m.
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av
2 § 1 mom. förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och
vin, m. m. jämte motioner.
I en den 3 januari 1968 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 12, hade Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin,
2) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt,
3) förordning om ändring i tulltaxan
den 12 september 1958 (nr 475).
I propositionen hade föreslagits att
grundavgiften för sprit skulle höjas från
34 till 38 öre per volymprocent, inne
-
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
11
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
bärande en drygt tioprocentig höjning,
och att grundavgifterna för vin skulle
anpassas i enlighet härmed. Förslaget
påverkade också procentavgifterna, den
allmänna varuskatten på dessa drycker
liksom systembolagets vinst och medförde
en genomsnittlig höjning av priset
på spritdrycker med 9 procent, på
starkvin med 8 procent och på lättvin
med 7 procent. Samtidigt hade föreslagits
en mot prishöjningen svarande höjning
av schablontullarna vid införsel av
spritdrycker. Skattehöjningen avsåges
träda i kraft den 5 februari 1968.
Vidare hade i propositionen föreslagits
en ytterligare differentiering av tobaksskatten
på cigarretter, varigenom
skatten på cigarretter av större format
höjdes. En motsvarande ändring föresloges
beträffande skatten på cigarrettpapper
och cigarretthylsor.
Genom dessa åtgärder beräknades
statens inkomster öka med cirka 200
miljoner kronor under budgetåret 1968/
69.
Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:176,
av herr Hiibinette, och II: 237, av herr
Wennerfors, vari hemställts, att riksdaden,
med ändring av Kungl. Maj:ts proposition
nr 12, till den del den avsåge
förordningen den 24 maj 1957 om skatt
på sprit och vin måtte antaga i motionerna
infört förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin, vilket förslag
avsåg ett bibehållande av vinbeskattningen
vid nuvarande nivå samt en höjning
av grundavgiften för sprit till 40
öre per volymprocent alkohol;
II) de likalydande motionerna I: 384,
av herr Schött, och 11:489, av herr
Oskarson, vari anhållits, att riksdagen,
med ändring av Kungl. Maj:ts proposition
nr 12, till den del den avsåge förordningen
den 24 maj 1957 om skatt på
sprit och vin, måtte antaga i dessa motioner
infört förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin, vilket förslag
gällde, att den föreslagna spritbeskattningen
skulle genomföras men att nuvarande
beskattning av vin skulle bibehållas;
III)
de likalydande motionerna I:
390, av herr T istad m. fl., och II: 472, av
herr Hamrin i Kalmar in. fl., vari yrkats,
att riksdagen skulle besluta
1. att skattegrupperna för cigarretter
vid tobaksbeskattningen skulle bestämmas
på grundval av den i varje cigarrett
ingående mängden tobak på sätt i
motionerna närmare angivits;
2. att samma indelning i viktgrupper
skulle gälla vid uttagande av schablontull;
samt
3. att vikten av den i varje cigarrett
ingående mängden tobak vid uttagande
av schablontull skulle anses vara lika
med cigarrettens bruttovikt med avdrag
av 0,20 gram för cigarrett med filter
eller munstycke och 0,05 gram för
annan cigarrett;
IV) de likalydande motionerna I:
629, av herrar Bengtson och Dahlén,
samt II: 823, av herrar Wedén och Hedlund,
vari föreslagits, att riksdagen vid
sin behandling av proposition nr 12
skulle besluta, att skatten på sprit och
vin 1968 skulle höjas med 15 procent
i stället för av departementschefen föreslagna
10 procent;
V) de likalydande motionerna I: 648,
av herr Erik Svedberg m. fl., och II:
595, av herr Engkvist m. fl., vari anhållits,
att riksdagen vid behandlingen av
proposition nr 12, i vad den avsåge alkoholbeskattningen,
måtte antaga i motionerna
införda
1) förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209) om
skatt på sprit och vin; samt
2) förslag till förordning om ändring
i tulltaxan den 12 september 1958 (nr
12
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1988
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
475), vilka förslag bland annat gällde
en höjning av grundavgiften för sprit
till 42 öre per volymprocent alkohol
samt ett accepterande av den i propositionen
förordade vinbeskattningen;
ävensom
VI) motionen 11:816, av herr Nordgren
och fru Kristensson.
I detta sammanhang hade utskottet
jämväl behandlat de likalydande motionerna
I: 631, av herrar Dahlén och
Bengtson, samt II: 824, av herrar Wedén
och Hedlund, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta om höjning av
skatten på tobaksvaror från och med
den 1 juli 1968 i den omfattning, som
angåves i motionerna, vilket förslag avsåg
en höjning med två öre i genomsnitt
per cigarrett och motsvarande
höjning av skatten på övriga tobaksvaror.
Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
A. att riksdagen, med bifall till
Kungl. Maj:ts proposition nr 12 och
med avslag på motionerna 1:176 och
11:237, 1:384 och 11:489, 1:390 och
11:472, 1:629 och 11:823, 1:648 och
II: 595 samt II: 816, måtte anta de vid
propositionen fogade förslagen till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin,
2) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt,
3) förordning om ändring i tulltaxan
den 12 september 1958 (nr 475),
B. att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om skyndsam
utredning beträffande tobaksbeskattningen
i dess helhet,
C. att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 631 och II: 824.
Därjämte hade utskottet hemställt, att
förevarande ärende måtte företagas till
avgörande efter allenast en bordläggning.
m. m.
Reservationer hade avgivits
1) av herr Tage Johansson (s) och
herr Wärnberg (s), vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under A
hemställa, att riksdagen, med bifall till
motionerna 1:648 och 11:595 samt
med avslag dels på propositionen, i vad
den avsåge alkoholbeskattningen, dels
på motionerna I: 176 och II: 237, I: 384
och 11:489, 1:390 och 11:472, 1:629
och 11:823 samt 11:816, måtte antaga
i reservationen införda förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin;
2) förordning angående---( =
utskottet) —---om tobaksskatt; samt
3) förordning om ändring i tulltaxan
den 12 september 1958 (nr 475);
2) av herr T istad (fp) och fru Nettelbrandt
(fp), vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under A hemställa,
att riksdagen måtte avslå propositionen
nr 12, i vad den avsåge tobaksbeskattningen;
3)
av herrar Erik Filip Petersson
(fp), Tistad (fp), Fälldin (ep) och Vigelsbo
(ep), fru Nettelbrandt (fp) samt
herr Eriksson i Bäckmora (ep) och herr
Enskog (fp), vilka ansett, att utskottets
yttrande i vissa angivna delar bort hava
den ändrade avfattning, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort under A och C hemställa,
A. att riksdagen, med bifall till motionerna
1:629 och 11:823 samt 1:631
och II: 824 samt med avslag på propositionen
och på motionerna I: 176 och
11:237, 1:384 och 11:489, 1:390 och
11:472, 1:648 och 11:595 samt 11:816,
måtte antaga i denna reservation införda
förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
13
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. in.
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin;
2) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt; samt
3) förordning om ändring i tulltaxan
den 12 september 1958 (nr 475).
På gjord proposition beslöt kammaren,
att förevarande ärende skulle nu
företagas till avgörande.
Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):
Herr talman! Den proposition som
vi i dag behandlar har mycket kortfattade
motiveringar, och därför inbjuder
den inte heller till någon längre diskussion.
Den motivering som anföres för en
höjning av spritskatterna talar om ett
återställande av anpassningen till den
allmänna konsumentprisnivån. Men nu
är de alkoholhaltiga dryckerna inte vilken
konsumtionsvara som helst, och
därför anmäler sig också andra synpunkter
på denna fråga. Ehuru det
egentligen inte har nämnts, saknar inte
heller den statsfinansiella aspekten betydelse
i det här sammanhanget.
En annan aspekt som anmäler sig
med största skärpa är den rent nykterhetspolitiska.
Jag vågar påstå att det är
den som har det största värdet i denna
debatt. Riksdagen bär ju ansvaret för
den nykterhetspolitiska situationen, sådan
den utvecklat sig efter de åtgärder
som riksdagen vidtagit.
De rapporter som på senare år har
kommit från läkarvetenskapen och även
från andra håll är mycket allvarliga
och nedslående, och det talar för att vi
i dag bör se den här frågan med större
allvar än vad vi kanske gjort tidigare
just ur den nykterhetspolitiska aspekten.
Jag skall inte alls ta upp någon debatt
om den sidan av saken i dag, ty
i denna fråga liksom i nästan alla andra
pågår ju en utredning. När utredningen
kommer fram till något resultat vet man
inte, men då vi i dag skall ta ståndpunkt
i den föreliggande frågan, så bör
vi också beakta den effekt som prishöjlingar
har ur nykterhetspolitisk synpunkt.
Under alla förhållanden måste en av
de huvudsakliga faktorerna i nykterhetspolitiken
vara att hålla tillbaka
konsumtionen, och det kan man göra
via prishöjningar. Mittenpartierna har
därför i sin reservation velat gå ett steg
längre än vad finansministern gjort i
fråga om skatteökning. Vi motiverar
vårt förslag med att det gäller att återställa
relationen mellan inkomstutvecklingen
och spritpriserna, om man inte
skall skapa gynnsamma förhållanden
för ökad konsumtion.
Herr talman! Jag ber därmed att få
yrka bifall till reservation nr 3. Eftersom
också andra talare kommer att beröra
problemet, skall jag nöja mig med
det yrkandet.
Herr TISTAD (fp):
Herr talman! Om man gör sig besväret
att försöka tränga in i den svenska
tobaksbeskattningens enskildheter, så
upptäcker man att tobaken är mycket
olika beskattad alltefter den skepnad
som den uppträder i. Om man räknar
ut skatten på varje gram tobak i den
färdiga varan, så finner man att snus
är billigast i skatt med något mindre
än ett öre per gram. Därnäst kommer
tuggtobak, som kostar något mer än två
öre i skatt för varje gram. Man skulle
kanske vänta sig att röktobak skulle
komma därnäst. Men nej — vissa cigarrer
är billigare och drar inte högre
skatt än något mer än 3 öre per gram.
Röktobak kostar hela 6 öre per gram.
Dyrast i skatt är cigarretterna. För de
vanligaste märkena varierar skatten,
räknad på netto vikten av tobaken, mellan
11 och 18 öre per gram.
För cigarretter har man som bekant
två skatteklasser alltefter vad cigarretterna
väger, inklusive papper och eventuella
filter. Cigarretter som väger
högst 0,85 gram per styck hör till en
skatteklass, cigarretter som väger mer
14
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
än 0,85 gram till en annan, och i den
klassen är skatten 5,5 öre högre per
styck än i den första.
I fjol, när riksdagen ungefär vid den
här tiden behandlade ett förslag från
Kungl. Maj:t om höjning av tobaksskatten,
påtalade bevillningsutskottet, att så
som cigarrettskatten var utformad, med
en enhetlig skatt per styck för alla cigarretter
som väger över 0,85 gram,
gynnas stora cigarretter i skattehänseende.
Utskottet hade en del att säga
också på ett par andra punkter, som
jag här kan gå förbi, och fortsatte: »Det
är enligt utskottets mening önskvärt, att
tobaksbeskattningen utformas efter i
förväg prövade principer om hur skattebelastningen
bör fördelas mellan de
olika varugrupperna och inte uteslutande
med utgångspunkt från möjligheterna
att öka statsinkomsterna.» Och utskottet
slutade med att uttala en förväntan
att »här redovisade spörsmål tas
upp till prövning snarast möjligt i samband
med en översyn av gällande bestämmelser
i fråga om tobaksbeskattningen».
Resultatet blev att kontrollstyrelsen
fick i uppdrag att göra en översyn. I
fråga om cigarrettbeskattningen gick
kontrollstyrelsen på en helt ny linje.
Styrelsen föreslog nämligen att man
skulle låta cigarretternas volym i stället
för vikten vara avgörande för indelningen
i skatteklasser. När man fastställde
volymen, skulle man inte räkna
in filter och man skulle göra avdrag för
normal fimplängd. Man kan alltså säga
att skatten skulle beräknas på den tobak
man röker upp och inte på den
tobak man kastar med fimpen och inte
heller på eventuellt filter.
Kontrollstyrelsens förslag blev — enligt
propositionen — utsatt för mycken
kritik vid remissbehandlingen, och finansministern
har inte ansett sig kunna
bygga på det. Han säger i propositionen
att frågan om tobaksbeskattningen
bör övervägas ytterligare. Den allmänna
översyn som riksdagen — genom
att godta bevillningsutskottets betänkan
-
de — uttalade sig för i fjol har alltså ännu
inte kommit till stånd. Men finansministern
har brutit ut ett par detaljer ur
hela komplexet och lagt fram förslag
om dem. Det ena gäller beskattningen
av cigarrettpapper — och det förslaget
har jag ingen anledning att kommentera.
Det andra förslaget går ut på att
antalet skattegrupper för cigarretter,
som nu är två, skall ökas till fem. Skatten
i de två lägsta grupperna föreslås
bli oförändrad. Sedan kommer tre nya
skattegrupper ovanför med ett påslag
av 4 öre i varje grupp.
Vi var några ledamöter i kamrarna
som — när vi läste propositionen —
tyckte att det trots allt låg någonting i
kontrollstyrelsens förslag att man skulle
beskatta cigarretterna efter den
mängd tobak som de innehåller och
inte räkna in filter och papper. Tanken
att också räkna ifrån fimpen, som man
inte röker, är naturligtvis bestickande,
men rökvanorna är ju så olika — en
del personer kastar bort halva cigarretten,
andra röker tills de bränner fingrarna
— så den tanken förkastade vi.
Vi samlade oss till en motion, underskriven
i båda kamrarna av ledamöter
från fyra partier, där vi föreslog att indelningen
i skatteklasser skulle bygga
på vikten av den tobak som ingår i
cigarretterna och inte på cigarretternas
bruttovikt.
Motionen har fått ett förhållandevis
välvilligt mottagande i utskottet. Visserligen
avstyrker utskottet den, men utskottet
ställer sig inte avvisande till de
tankegångar som kommit till uttryck i
motionen. »Det förefaller inte uteslutet»,
skriver utskottet, »att en fortsatt
översyn kan komma fram till resultat
som i huvudsak tillgodoser syftet med
motionerna.» Utskottet uttalar sig för
att man överväger en ännu radikalare
lösning, nämligen att klassindelningen
slopas och att beskattningen knyts till
vikt- eller volymenhet tobak.
Utskottet vidhåller sin ståndpunkt
från i fjol, att tobaksbeskattningen bör
ses över ordentligt i sin helhet och att
Fredagen den 2 februari 1988
Nr 5
15
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. in.
resultatet av översynen skall föreläggas
höstriksdagen. På den punkten står utskottet
enigt. Men när utskottet i avvaktan
på den begärda översynen vill
gå med på Kungl. Maj:ts förslag som
ett provisorium, är enigheten inte fullständig.
Vi är två reservanter, fru Nettelbrandt
i medkammaren och jag, som tycker
att det är riktigast att inför den översyn
av hela komplexet som kommer att
ske inte göra några detaljändringar i
tobaksbeskattningen utan låta den vara
som den är tills översynen är klar och
riksdagen skall ta ställning till resultatet
av den.
Om man ser till effekten av det förslag
till ändring av cigarrettbeskattningen
som utskottet föreslår att vi
skall anta som ett provisorium, så finner
man att av alla cigarrettmärken av
någon betydelse på den svenska marknaden
är det bara fyra som drabbas av
skattehöjning. För alla andra märken
blir skatten oförändrad. Alla märken
som tillverkas eller importeras av
Svenska Tobaks AB klarar sig undan
höjd skatt. De märken som drabbas importeras
av andra företag.
Att cigarretter av dessa fyra märken,
som betecknas som extra långa, kommer
över den viktgräns som föreslagits som
tak i den vanligaste skatteklassen beror
beträffande tre av dem på att de är försedda
med filter. De innehåller emellertid
mindre tobak än en del av de cigarretter,
som kommer att ligga kvar i den
lägre skatteklassen.
Men, säger någon, staten kommer väl
att förtjäna en hel del pengar på en sådan
skattehöjning, och pengar i statskassan
är ju alltid välkomna. Sannolikt
kommer staten inte att få in ett öre mer
i tobaksskatt på den här skattehöjningen.
De cigarrettmärken som kommer
upp i högre skatt eklass blir osäljbara
därför att de inte tål en skattehöjning
med 4 öre per styck. De blir för dyra
och kan inte konkurrera med andra
märken som ligger i lägre skatteklass.
Det betyder att de försvinner från den
svenska marknaden och att de som köpt
dessa cigarretter går över till andra
märken.
Av de cigarretter som alltså kommer
att bli utslagna på den svenska marknaden
på grund av den provisoriska
ändring i tobaksbeskattningen som föreslås
är de vanligaste och mest sålda
märkena tillverkade i England och Danmark
på brittisk licens. Vi har läst i
tidningarna att de brittiska och danska
regeringarna genom sina ambassader
har gjort demarscher i utrikesdepartementet
och framhållit att åtgärden innebär
en diskriminering av brittiska
och danska varor och att den strider
mot EFTA-konventionen. I utskottet har
upplysts att ändringen enligt utrikesdepartementets
uppfattning inte står i
strid mot EFTA-avtalet. Klart är emellertid
att man i Storbritannien och
Danmark är illa berörd av vad som
håller på att ske.
Också detta borde, herr talman, vara
ett skäl att vänta med alla ändringar
i utformningen av tobaksbeskattningen
till hösten och då låta allt ske i ett sammanhang.
Det enda riktiga är att inte
föregripa den allsidiga översyn som vi
begär. Därför bör propositionen avslås
i vad den rör ändringar i tobaksbeskattningen.
Herr talman! Med vad jag nu har sagt
ber jag att få yrka bifall till reservation
nr 2. I övrigt ber jag att få instämma
i det yrkande om bifall till reservation
nr 3 som ställts av herr Erik Filip Petersson.
Herr WÄRNBERG (s):
Herr talman! Svensk nykterhetspolitik
ansågs vid omläggningen 1955 ha
misslyckats. Motboken och restriktionssystemet
hade inte förmått hålla konsumtionen
av alkoholdrycker tillbaka.
Som bevis för detta tog man det förhållandet
att fylleriförseelserna under motbokstiden
ökade mest hos de grupper
som saknade motbok.
Frihet under ansvar när det gäller
16
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
alkoholdrycker var den paroll under
vilken man skulle arbeta vidare. I konsekvens
härmed gjorde man nästan rent
hus med hela det gamla restriktionssystemet.
Tyvärr måste man väl i dag,
12—13 år senare, konstatera att inte
heller den nya alkoholpolitiken har
lyckats bättre. Efter de första årens frihetsyra
med våldsamma konsumtionsökningar
och därmed sammanhängande
ökning av fylleriet sjönk visserligen så
småningom i början på 1960-talet konsumtionssiffrorna
ned till motbokstidens
nivå, men fylleriförseelserna låg
fortfarande kvar på en hög nivå. Detta
förhållande har av förståsigpåare tolkats
på det sättet, att den stora alkoholförtäraren,
i dagligt tal kallad missbrukaren,
ständigt ökar sin konsumtion
medan måttlighetsförbrukaren blivit ännu
måttligare.
Jag har på den här punkten en något
avvikande mening. Jag hävdar att de
stora siffrorna på fylleriförseelserna
från 1956—1957 gick ned mycket kraftigt
till i början av 1960-talet. Det syns
emellertid inte i statistiken då polisen
de första frihetsåren inte på långa vägar
hade varken tid eller plats att ta
hand om alla de fyllerister som då
fanns. Med detta har jag velat säga att
i varje fall jag tror att det finns ett
mycket klart samband mellan totalkonsumtionen
av alkohol och antalet missbrukare.
När nu konsumtionen de senaste åren
av 1960-talet åter skjutit i höjden utan
motsvarande höjning av fylleriförseelserna
— med undantag av 1967 års
siffror då statistiken visar en oroande
uppgång av fyllerisiffrorna -— tas detta
återigen som intäkt för att det är storförbrukarna
som ökar sin andel, nämligen
att den som söp mycket har fortsatt
att supa ännu mera och att den som
söp litet super ännu mindre. Jag tror
att detta är fel. Jag tror att vi i dag balett
missbruk som är betydligt större
eller nästan lika stort som det vi hade
under de första frihetsåren i slutet på
1950-talet, och jag tror att fylleriet och
m. m.
missbruket mera och mera tenderar att
bli det dolda missbruket, det blir dolt
tills det är för sent att bota det. Uttalanden
av kända läkare bekräftar att så
är fallet. Det hänger bl. a. samman med
den höjda levnadsstandarden. Ett exempel
som jag vill åberopa är att man efter
den glada festen numera inte längre
går på gatorna och skrålar, utan man
tar en taxi hem. Däri ligger säkerligen
något av förklaringen till att antalet
missbrukare är större i socialgrupp 3
än i socialgrupp 1. En annan förklaring
till att fylleriförseelserna inte nu helt
följer konsumtionskurvan är det nya
synsättet att en stor alkoholförtäring är
en sjukdom och att de påverkade inte
skall finkas.
Mitt synsätt på dessa frågor leder
fram till det enkla resultatet, att det är
konsumtionen som helhet som måste
begränsas, därför att jag tror att konsumtionskurvan
och missbrukarkurvan
är två parallella ting.
Vi förfasar oss väl i dag alla — och
här skall jag moralisera något — över
de ligistfasoner som har kommit till uttryck
i tunnelbanan och på andra ställen.
Men har vi egentligen klart för oss
att de flesta av dem som är med om
eländet i förväg styrkt sig med alkohol?
Har vi klart för oss att de flesta brott
begås av människor med en ganska
stor mängd alkohol i kroppen? Det är
således inte bara missbrukare som ställer
till skador.
I dag förfasar vi oss alla över narkotikabruket
i vårt land, och vi ger
myndigheterna all välsignelse i deras
kamp både mot langare och mot konsumenter.
Ändå finns det stora likheter
mellan narkotikabruket och alkoholbruket.
Det står för mig också klart att de
narkotikapreparat som ger svåra verkningar
är vanebildande i mycket högre
grad än alkoholen, men andra narkotikapreparat
är det inte. Jag kan nämna
att många stora länder i världen tillåter
haschisch men förbjuder alkohol.
Jag är glad över att den svenska opinionen
som en enda man sluter upp
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
17
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
bakom bekämpandet av narkotikan,
men jag efterlyser konsekvensen när
det gäller en opinion mot alkoholbruket
som i vårt land är ett oändligt mycket
större problem än narkotikabruket.
Tyvärr skyddas alkoholen av tusenåriga
traditioner inte bara i vårt land
utan också ute i världen, och på den
punkten är svenska folket oerhört konservativt.
Från denna mera historiska och principiella
deklaration i ämnet vill jag något
beröra sakfrågan i bevillningsutskottets
betänkande.
Vid 1955 års reform var en av kungstankarna
att konsumtionen skulle överföras
från de starka alkoholsorterna till
de svagare. Systembolaget har också
kraftigt propagerat för en sådan övergång,
och finansministern har vid förslaget
om införande av mellanöl förfäktat
att detta skulle bli ett medel att
få bort starkölet och bli ett alternativ
till ännu starkare drycker. Detta sades
tydligare när förslaget första gången
framlades än den sista.
När man i dag konstaterar att man
lyckats med denna övergång och som
bevis härför anför att Öl- och vinkonsumtionen
nu har betydligt större andel
av totalkonsumtionen än tidigare
är det verkligen ett hårresande sätt att
använda statistik. Det enda man hittills
har lyckats med är nämligen inte en
övergång från sprit till vin och Öl, utan
man har fått en enorm ökning av öloch
vinkonsumtionen, samtidigt som
man har fått en »normal» ökning av
spritkonsumtionen.
Vad som har skett är att reklamen
för dessa svagare varor lett till att vinet
slagit ut kaffet på syjuntorna och familjebjudningarna
och att mellanölet
har slagit ut den svagare pilsnern. Det
har alltså gått i rakt felaktig riktning.
Påståendet att spriten har slagit ut kaffet
på syjuntor och familjefester har jag
inget bevis för, men det senare påståendet
har jag mycket klara bevis för i
konsumtionsstatistiken. Frågan är om
inte detta förhållande har skapat nya
alkoholkonsumenter, varav en och annan
efter vederbörlig tillvänjning så
småningom kommer att hamna i missbrukarnas
led.
Felet med försöket till övergång från
sprit till svagare sorter har varit att
man alltid vidtagit åtgärder för de svagare
sorterna men sällan eller aldrig
någonting mot spriten. Någon gång har
väl finansministern vidtagit nykterhetspolitiskt
motiverade höjningar av alkoholskatten,
och det har lett till visst resultat.
För några år sedan fick vi en
arbetskonflikt som radikalt ändrade
villkoren för trevnaden i samhället och
polisens arbete, men den åtgärden kan
knappast politikerna ta äran av.
När utskottet nu tillstyrker propositionens
förslag och anser att detta överensstämmer
med fastställda alkoholpolitiska
principer, har därför två reservanter,
herr Tage Johansson och jag,
protesterat och ansett att den motion
som vill använda prisvapnet i högre
grad mot spriten än mot svagare sorter
bäst överensstämmer med riksdagens
intentioner. Reservation nr 1 innebär
att höjningen på spritskatten blir dubbelt
så stor som i propositionens förslag,
medan vinskatten blir densamma.
Utskottsmajoriteten hävdar att det
ankommer på alkoholpolitiska utredningen
att framlägga förslag i prisfrågorna.
Så är givetvis fallet, men får det
verkligen hindra riksdagen från att i
åratal använda sig av alla möjligheter
att göra någonting mot en för stor och
felaktig konsumtion?
Alkoholpolitiska utredningen synes
ju också ha behov av viss experimentverksamhet
för att skaffa sig underlag
för framtida bedömningar, och då måste
differentierade skattehöjningar som
medel att styra konsumtionen vara bra
att ha som erfarenhet. Det måste i varje
fall ha ett betydligt större värde än den
något grönköpingsmässiga försöksverksamheten
vid våra teatrar.
Att vi inte kunnat ansluta oss till mittenpartiernas
motioner och reservation
i denna fråga beror på att deras förslag
18
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
är sådant att det av dem själva inte beräknas
få någon nykterhetspolitisk effekt
utan endast budgeteffekt.
Herr talman! Jag ber med det sagda
att få yrka bifall till reservation nr 1.
Herr FÄLLDIN (ep):
Herr talman! Efter vad herr Erik
Filip Petersson och herr Tistad har anfört
med anledning av reservation nr 3,
skulle jag vilja tillfoga ytterligare några
synpunkter. Jag vill dock först beröra
det som herr Wärnberg tog upp sist i
sitt anförande.
Efter att i huvudsak ha argumenterat
för att en höjning av spritskatten skulle
ha en konsumtionsdämpande effekt och
därför av nykterhetspolitiska motiv vara
angelägen avslutade herr Wärnberg
sitt anförande med att framhålla, att
han inte kan ansluta sig till mittenreservationen,
eftersom den uteslutande
skulle ha en finanspolitisk motivering
—■ om jag uppfattade herr Wärnberg
rätt. Jag har dock svårt att se, att den
ena höjningen skulle ha en nykterhetspolitisk
effekt och den andra en finanspolitisk.
För båda höjningarna måste
väl ändå finnas både en finanspolitisk
och en nykterhetspolitisk motivering.
Jag tror inte att man kan komma ifrån
det.
Jag noterade också att herr Wärnberg
deklarerade, att alkoholkonsumtionen
i sin helhet måste begränsas.
Vårt förslag innebär också på vin en
höjning utöver regeringens förslag. Vin
får väl sägas höra till alkoholkonsumtionen
i dess helhet. Med den deklarationen
som utgångspunkt borde det finnas
skäl för herr Wärnberg m. fl. att
ansluta sig till mittenreservationen.
Beträffande resonemanget om den finanspolitiska
effekten vill jag framhålla,
att vi uppenbarligen vet väldigt litet
om priselasticiteten samt om hur denna
höjning kan komma att slå. Jag föreställer
mig att man i finansdepartementet
har haft svårigheter att beräkna hur
stor effekt den av regeringen föreslagna
m. m.
höjningen kommer att få på statsinkomsterna.
Vi har föreslagit 5 procent
till, men har även räknat med att det
skulle innebära sänkt konsumtion. Därför
har vi inte räknat proportionellt
utan förutsatt att de extra 5 procenten
bara skulle ge cirka 80 miljoner kronor.
Beträffande tobaksbeskattningen vill
jag apropå den diskussion som herr
Tistad tog upp säga, att det väl i utskottet
egentligen inte rådde några delade
meningar om att man måste söka sig
fram till andra regler för denna beskattning.
Eftersom det gick att nå enighet
i utskottet om att ta initiativ och
faktiskt beställa en beskattning, som
antingen tar sikte på volym eller vikt
och som skulle möjliggöra ett slopande
av den klassindelning som självklart
alltid kommer att ha sina tröskeleffekter,
har jag för min del ansett det vara
något mycket värdefullt att utskottet
här utnyttjar sin initiativrätt. Även om
det kan anföras invändningar i och för
sig mot den tilläggskonstruktion — om
jag så får kalla den —- som föreslås i
propositionen, skulle den ju komma att
bli uteslutande av provisorisk karaktär,
om man fattar utskottets skrivning rätt,
vilket jag förmodar att man kommer
att göra i finansdepartementet.
Men även på tobakssidan har vi föreslagit
en högre skatt än den nu gällande,
två öre för cigarretter och proportionellt
för den andra tobaken. Vi har
framhållit att allt fler och fler rapporter
tyder på ett samband mellan tobaksbruket
och vissa sjukdomar. Man kan
naturligtvis diskutera i vilken utsträckning
skatt på dessa varor kommer att
påverka konsumtionen, förmå folk att
avhålla sig från att använda tobak osv.;
det är jag medveten om. Men man kan
å andra sidan inte säga att skatten inte
har någon betydelse i detta hänseende
— säger vi det skulle vi ju hamna i att
all skatt på tobak bara är ett sätt att
skaffa staten inkomster och inte ens
i någon grad skulle vara ägnad att påverka
konsumtionens nivå.
Vi har ansett att det ur den här syn -
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
19
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
punkten finns anledning att höja skatten,
men vi fördöljer inte heller att vi
under vår granskning av Kungl. Maj :ts
budget har funnit olika åtgärder angelägna
och nödvändiga. Även om vi är
litet osäkra på konsumtionsutvecklingen
tror vi att det på denna väg är möjligt
att till en del få fram de pengar
som är nödvändiga för att kunna genomföra
de åtgärder vi finner angelägna.
Jag avser inte att nu ta upp ett
budgetresonemang — vi får väl så småningom
tillfälle att diskutera våra förslag
vart och ett för sig; och sedan brukar
man ju längre fram på våren ha en
diskussion om hela budgetalternativet.
Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till reservation 3.
Herr SVEDBERG, ERIK, (s):
Herr talman! I motionerna I: 648 och
II: 595 yrkas att skatten på sprit höjes
med 20 procent, medan beträffande vinet
propositionens förslag till skatt
godtas. Det är enbart nykterhetspolitiska
värderingar som ligger till grund
för dessa motioner, vilka för övrigt tillkommit
efter diskussion inom de bägge
nykterhetsgrupperna här i riksdagen.
Ur många synpunkter skulle det vara
värdefullt om alkoholvanorna finge en
mera markerad dragning från starksprit
till alkoholsvagare sortiment. När
restriktionerna vid inköp av alkoholdrycker
numera blivit så gott som avskaffade
är det, förutom i någon mån
upplysning och undervisning, i allt väsentligt
bara priset eller rättare sagt
storleken av skatten på dessa drycker
som är det instrument eller den regulator
varmed konsumtionsvalet kan styras.
De hittills praktiserade prisdifferenserna
synes i det stycket inte vara
tillräckliga. Enligt motionärernas mening
är därför en kraftig höjning av
spritskatten angelägen för att få avsett
resultat.
Även jag vill gärna poängtera att den
i motionerna föreslagna ytterligare höjningen
av spritbeskatiningen inte är av
-
sedd att tillföra statskassan ökade inkomster
för att därmed finansiera olika,
i och för sig angelägna projekt. Avsikten
är helt enkelt att bringa ned
spritkonsumtionen över lag och få en
kanalisering av alkoholvanorna mot
andra sortiment, med statsfinansiellt
resultat att skatteintäkterna inte ökar
nämnvärt, eller helst inte alls utöver
vad som kan utläsas i propositionen.
Mittenpartiernas motion, som herr
Fälldin senast talade för och i vilken
man räknar med ökade skatteintäkter,
kan ur dessa synpunkter inte godtas.
Däremot torde opinionen ute i landet
på nytt hålla på att vakna för de rent
nykterhetspolitiska aspekterna på dessa
problem. Läkare, socialvårdare och
andra kategorier av samhällsarbetare
håller på att få klart för sig att den allt
stridare spritfloden måste dämmas upp.
I avvaktan på de utredningar som
pågår och vad de kan komma att föreslå
när det gäller att tillvarata samhällets
ansvar i dessa stycken torde det
vara en lämplig introduktion för kommande
åtgärder att nu besluta om den
i de nämnda motionerna förordade
kraftigare höjningen av skatten på sprit.
Vad jag här sagt överensstämmer med
den reservation, nr 1, som har fogats
till utskottets betänkande av herrar
Tage Johansson och Wärnberg och som
hem Wärnberg nyss har talat för.
Jag ber även jag, herr talman, att få
yrka bifall till denna reservation.
Herr ERICSSON, JOHN, (s):
Herr talman! Den proposition som vi
nu behandlar syftar till att återställa
prisrelationerna när det gäller sprit och
vin, jämfört med andra varuprisers utveckling,
till den reella nivå som rådde
år 1966 då vi som bekant senast höjde
sprit- och vinskatterna. Det har ju varit
på det sättet — tyvärr skall man väl
säga — att prisutvecklingen har haft en
sådan tendens att man gång efter annan
måste anpassa skatterna i förhållande
till denna utveckling. Vi kan konstatera
20
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. in.
att ingen i princip har haft någonting
att invända mot denna höjning av skatterna
och att ingen yrkar på en sänkning
av de nu gällande skatterna. Det
är i och för sig angeläget att konstatera
detta.
När det gäller skattens avvägning
syftar man till, som herr Wärnberg
framhöll, från utskottsmajoritetens sida
att underlätta en övergång från starkare
till svagare drycker. Den nu föreliggande
propositionen följer samma linje.
Man vågar nog också påstå att statsmakterna
någorlunda lyckats styra konsumtionen
via skatterna.
Spritförsäljningen har under det sist
förflutna året varit oförändrad i kvantitet,
men en förändring har skett så
till vida att dyrare sortiment har försålts.
Därför har också skatterna på
sprit och vin sammantaget ökat trots
att skattesatserna har varit oförändrade.
Vinförsäljningen däremot har ökat,
och det gäller framför allt svagvinerna.
När det gäller de starkare vinerna har
det inte skett någon ökning, utan det
har tvärtom blivit en oförändrad försäljning.
Försäljningen av de svaga vinerna
har däremot ökat mycket kraftigt,
eller med nära 15 procent. Om man
tar hela vinkonsumtionen totalt sett har
ökningen under år 1967 varit ungefär
10 procent.
Riksdagen har ju vid sin behandling
av dessa skatter haft den inställningen
att man skall ha relativt låg skatt på
vin. Det blir heller inga stora pengar
av vinbeskattningen, om man ser på de
totala intäkterna. Förra året var vinbeskattningen
178 miljoner kronor. Däremot
inbragte skatten på sprit inte
mindre än 1 735 miljoner kronor. Sammanlagt
gav alltså vin- och spritskatterna
1 913 miljoner. Till dessa intäkter
kan man dessutom lägga den allmänna
varuskatten, som uppgår till cirka 300
miljoner kronor. Då blir det en slutsiffra
på 2,2 miljarder.
Det är rätt intressant att se på dessa
siffror. När jag kom hit till riksdagen
svarade intäkterna av skatten på sprit
och vin mot 9 procent av budgetens utgiftssumma.
Nu är det många som säger
att finansministern blir alltmer beroende
av att spritkonsumtionen hålles uppe
eller ökar, men detta är felaktigt. Den
nuvarande finansministern är alltså
mindre beroende av dessa skatteintäkter
än hans företrädare. Den siffra jag
nyss nämnde, 2,2 miljarder, svarar nu
bara mot 6 procent av budgetens utgiftssumma.
Dessa intäkter har alltså
relativt mindre betydelse än tidigare.
Det finns anledning att slå fast detta,
tycker jag, eftersom man ofta hör dylika
talesätt, som inte har någon verklig
grund.
Nu arbetar den s. k. alkoholpolitiska
kommittén, och dess resultat skall vi
väl avvakta innan vi gör några principiella
förändringar i själva skatteutformningen.
Vi har inom utskottets majoritet
funnit att finansministern har
fått en bra avvägning av skattehöjningarna.
Vi räknar då med att det stora
flertalet konsumenter inte är missbrukare.
När det talas om att dessa nya
skatter skall ge så och så många hundra
miljoner, kan man därför sätta ett
frågetecken efter ett sådant tips. Om
man skall förenkla litet, kan man i stället
för att tala om procent i höjning
uttrycka saken så att regeringen föreslår
en höjning av priset på en helbutelj
renat brännvin med drygt 3 kronor,
mittpartierna föreslår en höjning med
4:50, och herrar Wärnberg och Tage
Johansson tycker att det kan vara lagom
med 6 kronor för varje helbutelj
i höjning — och för andra spritsorter
i relation därtill.
Beträffande spriten tror jag att inkomsternas
storlek blir mycket beroende
av det allmänna läget på arbetsmarknaden.
I den mån det blir oro, driftinställelser
och liknande företeelser
tror jag att konsumtionen kommer att
gå ned. Då blir det inte ens så stora
ökningar som man räknar med i propositionen,
långt mindre de belopp man
räknar med i reservationen från mittenpartierna.
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
21
Ang.
En sak är jag tämligen säker på. Om
vi tar förslaget i propositionen om höjning
av skatten på starkvin kommer
den konsumtionen att gå ned. Det är en
mycket tydlig tendens redan nu, och
i och för sig finns väl inget att invända
mot det. Men därvidlag är jag'' mera bestämd
än när det gäller spritförsäljningen.
Jag tror vidare att svagvinsförsäljningen
kommer att öka ytterligare,
därför att priserna är relativt låga och
skattehöjningen är mycket måttlig.
Jag skall inte återge någon statistik
från de senaste månaderna som är aktuella,
men jag vill gärna ha sagt att
jag har respekt för de motionärer som
yrkar på en skattestegring med 20 procent,
de som säger att de är ute efter
en nedpressning av konsumtionen och
att om man skall lyckas med det skall
man höja mer än vad regeringen föreslår
och mer än vad mittenpartierna
föreslår. Jag vill som sagt betyga min
respekt för en sådan inställning. Det är
klara besked, och herr Wärnberg har
motiverat varför man går fram på det
sättet. Men om man har denna inställning
kan man inte kombinera den med
att säga att intäkterna blir allt större.
Det går inte ihop. När nu mittenpartierna
säger att deras 4 kronor 50 öre eller
15 procent kommer att ge 90 miljoner
kronor mera förstår jag att de måste
räkna på det sättet för att få intäkter
till sin s. k. skuggbudget, men jag vill
inte uttala mig mera bestämt på dessa
punkter.
Det andra förslaget i propositionen
gäller tobaken. Detta förslag från regeringen
är av relativt begränsad omfattning.
Men bevillningsutskottet har tidigare
varit inne på dessa saker. Utskottet
har skrivit till Kungl. Maj :t och
hemställt om en översyn av tobaksbeskattningen.
Det verkställdes en utredning,
men den kunde inte läggas till
grund för ett nytt skattesystem. Utskottet
nöjer sig inte med det beskedet, utan
vill att Kungl. Maj :t vidtar en snabbutredning
och att vi får förslag redan
till höstriksdagen. Om den skrivelsen
höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
är utskottet ense. Jag lägger vikt uppå
att om det inte inträffar något alldeles
särskilt som kan motivera ett ytterligare
uppskov, vill vi ha förslag till höstriksdagen.
Det förslag som nu föreligger om nya
skattesatser för de långa cigarretterna
och som utskottet med undantag av två
reservanter ställt sig bakom sammanhänger
med att det nuvarande skattesystemet
favoriserar dessa cigarretter.
Det kan inte vara rimligt att så sker.
Man kan uttrycka saken så att det finns
en del affärsmän som har balanserat på
författningens ytterkanter. Det har inte
förekommit någonting olagligt, men vad
som har förekommit är av sådan karaktär
att det statliga tobaksbolaget inte
har kunnat vara med och konkurrera
på det sätt som vederbörande affärsmän
gjort. Vi bör akta oss för att uppmuntra
sådana tendenser. Därför menar
jag att vi bör sträva efter att vår
skattelagstiftning skall bli konkurrensneutral.
Jag hoppas att regeringens nya
förslag kommer att medföra detta. Den
justering som föreslagits har sådan karaktär
att utskottets majoritet kan tillstyrka
den.
Herr talman! Jag hemställer om bifall
till utskottets hemställan i samtliga
punkter.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Det diskuteras ibland i
riksdagen om konkurrensneutrala konsumtionsskatter
som drabbar alla och
om punktskatter. Vi har kommit in i
ett skede då man mer och mer måste
reagera mot den nedgång av konsumtionsförmågan
som den allmänna varubeskattningen
medför, och det har även
ifrågasatts att man skall göra vissa justeringar
på den punkten.
I dag står vi inför en annan sida av
saken, nämligen punktbeskattningen.
För min del har jag alltid varit motståndare
till beskattning av sådant som
är nödvändigheter för människor i små
omständigheter och som sålunda drab
-
22
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
bar dessa på ett allt annat än konkurrensneutralt
sätt. Andra har tvärtom
bekämpat skatten på lyx- och umbärliga
varor.
Yi har sett förslag att lätta på skatten
för guldvaror. Vi har sett detsamma när
det gäller pälsverk, och vi har sett andra
uttryck för samma tankegång. Jag
har hela tiden haft uppfattningen att
detta är en osund utveckling inom beskattningen.
Det rimliga är att man tar
bättre hänsyn till vad som är umbärligt
och beskattar den konsumtion som
är umbärlig och som vederbörande sålunda
vid behov kan reducera.
Jag skall inte ingå på några subtiliteter.
Våra vänner yrkesnykteristerna har
ju försökt göra denna statsfinansiella
debatt till en nykterhetsdebatt, men jag
tror inte mycket på realiteten i argumentet
att den fördyring av brännvinet
med kronor 4: 50 som mittenpartierna
föreslår inte räcker till för att minska
konsumtionen, medan en höjning med
6 kronor kommer att resultera i en
minskning av konsumtionen. Detta är
knappt ens ett önsketänkande. Man tror
nog inte riktigt på det själv. Därmed
har jag inte sagt något illa om den reservationen,
som enligt min uppfattning
med hänsyn till omständigheterna skulle
kunna bidra till att minska annan
beskattning som jag anser felaktig och
öka en beskattning som jag anser riktig.
Men motiveringen i reservationen
vill jag reagera en smula emot.
Vi har flera gånger diskuterat frågan
om spritbeskattningen, och då säger
min gode vän John Lundberg, min länskamrat
i andra kammaren: Vad är detta
för ett spektakel? Skulle jag som är
nykterist och skötsam ha bättre bärkraft
än de som slarvar och super? Det
kan jag aldrig finna något rimligt i!
Så säger John Lundberg. Det ligger
väl något i detta resonemang också. Jag
tycker därför att det bör nämnas i sammanhanget.
Det säger dock en smula
om eu aspekt på detta problem. Men för
mig står det klart att det stora problemet
är frågan om beskattning av um
-
m. m.
bärliga varor i stället för beskattning
av nödtorften, och den linjen vill jag
för min del hålla fast vid.
Från centerhåll framhålles vidare att
en höjd spritbeskattning drabbar måttlighetsförtärarna,
vilka i viss utsträckning
kan balansera prishöjningen genom
minskad konsumtion. Det beror
som herr John Ericsson antyder mycket
på de ekonomiska omständigheterna
och på konjunkturutvecklingen i
vilken mån så kommer att ske. Men det
finns en grupp som drabbas på ett upprörande
orättvist sätt av spritbeskattningen.
Det är de sjuka människorna
— dem som man kallar för alkoholister,
de som inte kan låta bli att dricka
sprit. Dessa människor beskattas så
länge de har en styver kvar. Därför har
ett antal motionärer i båda kamrarna
— herr Vigelsbo står först i andra kammaren
och jag här — gått in för ett förslag
där vi säger, att om man tar ut så
stora belopp som Kungl. Maj:t vill, så
stora belopp som mittenpartierna vill,
så stora belopp som riksdagens nykterhetsgrupp
har yrkat på, så bör en viss
del därav verkligen gå till positivt individuellt
nykterhetsarbete. Denna fråga
står inte på dagordningen i dag, men
jag anser mig böra beröra den, ty den
är för mig av avgörande betydelse när
jag nu röstar. Såvitt jag förstår är det
rimligt och riktigt att man, eftersom en
del av skatteuttaget träffar en del människor
som är sjuka, som är alkoholskadade,
också anslår en del av dessa
medel till att hjälpa dem, och då till
individuell hjälp i anknytning till en
rörelse som jag har sett uträtta bra saker,
nämligen Länkarna.
Med dessa ord har jag antytt ett ställningstagande
till detta problem, som
jag sedan kommer att fullfölja vid voteringen.
Jag har ingen anledning att
ställa nya yrkanden eller att i onödan
instämma i de yrkanden som ställts —
det hela får bero på hur propositionsordningen
kommer att utveckla sig. Jag
har emellertid med detta velat ange den
grunduppfattning som jag har i detta:
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
23
Ang.
ärende och som jag kommer att fullfölja.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s):
Herr talman! Finansministerns motiv
för en höjning av skatten på sprit och
vin är ju det enklast tänkbara: Höjningen
motsvarar den allmänna konsumentprisnivån.
Det är ett motiv som
i varje fall jag inte gör några reservationer
till.
Herr Wärnberg vill i sin reservation
gå längre i fråga om höjning av priset
på starksprit än finansministern och
utskottsmajoriteten, men det är med en
klar nykterhetspolitisk motivering. Jag
brukar ta upp diskussioner med herr
Wärnberg om de nykterhetspolitiska
motiven i sådana här sammanhang. Jag
kan i dag helt avstå från dem, eftersom
utskottets värderade ordförande i klartext
ändå redogjort för skälen till att
utskottsmajoriteten i varje fall vid detta
tillfälle inte vill föra en nykterhetspolitisk
diskussion och därför bortser
ifrån de nykterhetspolitiska värderingarna
som sådana.
Nej, jag har ett helt annat ärende när
jag går upp i talarstolen. Det gäller de
reservationer som rör både spritskatten
och tobaksskatten, som har knåpats
ihop av de s. k. mittenpartierna. Dessa
reservationer har ju ett klart politiskt
innehåll, även om man försöker dölja
det med s. k. moraliska motiv, och ingår
för övrigt, som jag kan se det, som
ett senkommet inlägg i remissdebatten.
Eller med andra ord: Reservationen
ingår som ett väsentligt led i den pågående
budgetdebatten.
Jag viil inleda mina synpunkter med
att citera Expressens ledarkommentarer
dagen efter sista motionsdagen. I en
stor rubrik säger ledarskribenten följande:
»Mitten sätter tänder i budgeten.
» Så fortsätter man i ledarrubriken:
»Årets budget är säreget tandlöst...
Utlovade reformer har bantats ner till
oigenkännlighet. Av ett framtidsperspektiv
hittar man ingenting. I går pre
-
höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
senterade oppositionen sina alternativ
på centrala punkter — alternativ som
är viktigare i år än på många år därför
att de antagligen blir regeringspolitik
efter höstens val. Oppositionen är som
vanligt låst av de resultat som regeringens
politik har givit. Det anmärkningsvärda
är hur pass profilskarpt
mittenalternativet trots detta avtecknar
sig.»
Längre ned i ledaren står följande:
»Barnbidragshöjningen och den ökade
u-hjälpen är bägge betydande reformer
i förhållande till vad regeringen vågai
sig på. Men de kan trots detta inte ses
som annat än en anvisning om reformområden
där mittenpartierna avser att
satsa särskilt hårt. .. Men för de åtaganden
som görs i motionerna» — märk
väl, ärade kammarledamöter! —- »anvisas
via skattehöjningar på sprit och
tobak de pengar som behövs, utan att
man behöver skriva ut några växlar på
framtida förbättringar av den ekonomiska
utvecklingen.»
Det där är verkliga trumpetstötar!
Man får dock förmoda att Jerikos murar
eller i det här fallet snarare finansdepartementets
murar håller.
Får jag göra några principiella frågor
i sammanhanget? Anser verkligen
mittenpartierna det vara riktigt att bara
vissa grupper i samhället skall med
ökad skattebelastning betala allmänna
sociala reformer, som i det här fallet?
Kan ni verkligen på fullt allvar mena
att rökare och spritkonsumenter är just
den grupp som skall betala höjda barnbidrag
och ökad u-landshjälp? Eller för
att uttrycka mig mera rått: Menar mittenpartierna
verkligen att de är riktigt
och moraliskt att en familjefar skall
supa och röka ihop de pengar som behövs
för att förstärka hans egna barnbidrag?
Det kan väl inte vara rimligt?
Nog hade det varit mera politiskt
renhårigt, om mittenpartierna vill gå
längre i sin reformverksamhet än regeringen
anser sig förmå, att de hade
föreslagit en skattehöjning som drabbar
alla, både företagare och konsumenter.
24
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
Förmodligen kommer riksdagen inte
att falla för mittenpartiernas förförelsekonster
— det avgörs väl här i huset
i dag — och därmed har Expressens
och andra borgerliga tidningars trumpetstötar
varit förgäves. De där »tänderna»
som Expressen talar om, som
mittenpartierna ville placera in i
Strängs tandlösa budget, faller tydligen
ur bara en vecka efter monteringen,
och det är sannerligen ett dåligt jobb!
Herr ANDERSSON, AXEL, (fp) kort
genmäle:
Herr talman! Jag trodde verkligen
att den tiden var förbi då man förde ett
— ursäkta mig! — så enfaldigt resonemang
som herr Eriksson i Uppsala gör.
Han tror tydligen, att om han super
ihop en viss summa i skatt så ges just
de pengarna som barnbidrag till hans
granne och att om han röker cigarretter
och betalar skatt på det sättet, så
går just hans pengar till u-landshjälpen.
Vi resonerade en gång om att bilismen
skulle bära sina egna bördor, dvs.
att de pengar som staten fick in i bilskatt
skulle gå till ett visst ändamål. Det
är länge sedan det resonemanget föll
bort, herr Eriksson. I dag går bilskatten
in i den stora klumpsumman, och
jag som bilist vet inte om de pengar jag
betalar i bilskatt går till barnbidrag,
u-landshjälp eller någonting annat. Det
är ju orimligt att tala om att »supa
ihop» pengar till u-landshjälp och barnbidrag.
Jag nämnde att bilismen skulle bära
sina egna bördor. Man borde väl kunna
säga, herr Eriksson, att alkoholkonsumtionen
skulle bära sina egna bördor.
Det förhåller sig ju ändå så att de som
»offrar sig» så villigt för att supa ihop
och röka ihop pengar till statskassan
inte på långt när betalar de bördor som
spritkonsumtionen åsamkar det här
landet.
Vad man möjligen kan säga när det
gäller en ökad spritbeskattning skulle
vara att spritkonsumenterna då kom
-
m. m.
mer att bära en något större del av den
börda som de åsamkar detta samhälle.
Jag vägrar alltså helt att godkänna
herr Einar Erikssons resonemang, som
var så tandlöst som någonting kan vara.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag vet inte om jag i
fråga om tandbett behöver konkurrera
med herr Axel Andersson!
Han säger att det är orimligt att motivera
att spritskatten går till vissa reformer.
Herr Fälldin sade i utskottet
att »vi är inte vana vid att pengarna är
öronmärkta». Det kanske är riktigt. Jag
brukar också använda det där demagogiska
talesättet, men det är ju vid de
tillfällen då man är i argumentnöd som
man tillgriper det. Om man skall föra
ett riktigt resonemang, åtminstone med
denna utgångspunkt, så har jag ju citerat
Expressen. Jag förmodar att tidningen
kan läsa folkpartimotioner även
om de nu har beteckningen mittenpartimotioner.
Jag upprepar citatet: »Men
för de åtaganden som görs i motionerna
anvisas via skattehöjningar på sprit
och tobak de pengar som behövs.»
Detta är väl klart! Inte behöver man
vara speciell demagog för att läsa det
här såsom jag gjort det.
Herr ANDERSSON, AXEL, (fp) kort
genmäle:
Herr talman! Det finns en auktoritet
som herr Einar Eriksson tror på till det
yttersta, och det är herr Sträng. Om
herr Sträng hade föreslagit några fler
procent i detta fall, så är jag övertygad
om att herr Eriksson skulle ha försvarat
det till det yttersta.
Men nu är det ju ändå så, att herr
Sträng också för att klara budgeten yrkar
på en ökning av skatterna på sprit.
Är det då inte likadant med herr Sträng,
som herr Eriksson nu påstår att det är
med centerpartiet, att han måste utnyttja
de här arma människorna som
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
25
Ang.
super och röker för att klara sin budget.
Det är inte vi alla, utan det är dessa
vissa personer, som genom sitt ivriga
drickande och rökande betalar en
del av de utgifter som samhället i stort
har. Det är precis samma sak med herr
Strängs förslag.
Om Expressen nu använder det resonemang
som tidningen har fört, så är
det ju Expressens sak. Det underliga är
att herr Eriksson aldrig tror på Expressen
i andra sammanhang, men om Expressen
gör en sådan här liten kullerbytta
— om jag vågar använda det uttrycket
— då åberopar herr Eriksson
alltid Expressen som det verkliga sanningsvittnet,
som man skall tro på från
början till slut.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Axe! Anderssons
tolkning av hur jag uppfattar Expressen
är alldeles riktig. Alltid när de angriper
den politik, som regeringen för,
så anser jag att de är ensidiga i allra
högsta grad. När tidningen däremot
skriver om de partier, som den vårdar
sig om, så utgår jag ifrån att den åtminstone
är sanningsenlig och icke
lika ovederhäftig och okunnig som när
den angriper regeringen.
Men nu påstod herr Axel Andersson
att Expressen i det här fallet tydligen
gjort eu kullerbytta — som han uttryckte
det — när det gällde att referera
mittenpartiernas förslag.
Sedan instämmer jag i vad herr Andersson
sade — det är sällan jag gör
det — nämligen att om finansministern
lägger fram ett förslag, så brukar jag
vara den mest pålitliga att följa det.
Jag har aldrig skämts för det, ty jag
har den principiella uppfattningen att
om man skall föra en politik så får man
vara ense om den politiken. Man skall
verkligen samla sig omkring den.
Om Expressen har rätt när den gör
gällande att regeringens politik i höst
blir den, att sociala reformer skall fi
-
höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
nansieras med höjda skatter på sprit
och tobak, är det möjligt att herr Andersson
får kreera den roll som jag nu
har, nämligen att försvara den typ av
finansminister som då tillsätts.
Herr ANDERSSON, AXEL, (fp) kort
genmäle:
Herr talman! Jag vill helt kort uttala
min tacksamhet över att herr Eriksson
och jag mycket sällan står på samma
linje.
Herr TISTAD (fp):
Herr talman! Efter denna utflykt i
den högre budgetpolitiken är jag ledsen
att återföra debatten till det mera triviala
område som gäller utformningen
av tobaksbeskattningen.
Herr John Ericsson karaktäriserade
importörerna av långa filtercigarretter
som affärsmän som balanserade på bestämmelsernas
ytterkanter. Svenska Tobaksaktiebolaget
har inte kunnat vara
med och konkurrera, säger herr Ericsson,
och därför gäller det nu att införa
en konkurrensneutral beskattning.
Är inte detta att ställa sakerna en
smula på huvudet?
För det första måste man reagera
mot herr John Ericssons karaktäristik
av importörerna. De har underkastat
sig gällande skattebestämmelser, de som
alla andra. Därför att de inom ramen
för de bestämmelser som finns har lyckats
erövra några procent av en marknad
från en konkurrent, finns det ingen
anledning att här i kammaren avge några
förklenande omdömen om dem.
Om man läser bevillningsutskottets
betänkande nr 2 från i fjol får man ett
bidrag till historieskrivningen. Där står
det, att utskottet under hand hade inhämtat
från Svenska Tobaksaktiebolaget
att vissa importörer börjat saluföra
cigarretter av betydligt större format
än som tidigare förekommit på den
svenska marknaden och att dessa varor
kan anses gynnade genom att den
26
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
högsta skattesatsen, som omfattar den
vanliga typen av cigarretter, gäller för
alla cigarretter med en vikt över 0,85
gram per styck. Hur den kontakten har
kommit till vet man inte, men det är
väl inte osannolikt att det är Svenska
Tobaksaktiebolaget som har vänt sig
till utskottet för att få till stånd åtgärder
mot en konkurrens som förmodligen
blivit besvärlig.
Vid den tidpunkten, då några ändrade
skattebestämmelser ännu inte varit
på tal, kan man i varje fall inte beskylla
dessa importörer för någon illojalitet.
Att de när ändrade skattebestämmelser
kom på tal inte omedelbart lade ned sin
verksamhet i avvaktan på den höjning,
som man kunde vänta, är väl också
ganska förklarligt.
Skall man tala om en konkurrensneutral
skatt bör man överväga om den
ändring som nu är föreslagen verkligen
fyller kraven på konkurrensneutralitet.
Jag tycker det för min del knappast.
Därför har jag den uppfattningen, att
vi bör vänta med alltihop och göra en
mera grundlig utredning innan vi företar
några ändringar.
Under förutsättning att kammaren
skulle bifalla reservation nr 2 skall jag
be att få yrka bifall till reservation nr 3
med vissa ändringar som blir påkallade
av ett bifall till den föregående reservationen.
Dessa ändringar innebär
att i det med 2) betecknade författningsförslaget
grupperna III, IV och V
för cigarretter utgår ur tabellen i 2 §,
samt
att i det med 3) betecknade författningsförslaget
motsvarande skattegrupper
för cigarretter utgår i kap. 24.
Herr FÄLLDIN (ep):
Herr talman! Låt mig först peka på
något som jag förmodar var en felsägning
från utskottets värderade ordförande.
Det är inte så att vi har räknat
med ytterligare 90 miljoner kronor som
en följd av de fem extra procenten. Vi
har både i motioner och reservationer
m. m.
angivit detta belopp till 80 miljoner
kronor.
Låt mig sedan återkomma till diskussionen
om priselasticiteten. Herr
Ericsson i Kinna sade att han inte ens
trodde på den höjning som var redovisad
i propositionen om vi fick en
fortsättning av permitteringar, företagsnedläggelser
osv. Men han sade sig förstå
att vi måste räkna med ett belopp så
och så stort.
Ja, jag undrar vilka beskyllningar vi
hade råkat ut för om vi inte hade räknat.
Finansministern har tagit till ett belopp
som t. o. m. bevillningsutskottets
ordförande ställer sig tvivlande till. Vi
har inte alls räknat proportionellt utan
vi har reducerat för den konsumtionsminskning
som vi tror blir följden just
av skattehöjningen. Att vi sedan kan få
en ytterligare reduktion som en följd
av konjunkturutvecklingen ligger väl i
sakens natur.
Herr Eriksson i Uppsala inledde med
att säga, att i takt med prisstegringarna
höjer man sprit- och tobakspriserna och
det har han verkligen ingenting emot,
därför att det är precis vad man skall
göra.
Jag vill då hänvisa till indexserien
med 1949 som utgångsår, där man dels
har index för alkohol och tobak och
dels ett totalindex. Det skulle väl inte
göra sig så särskilt bra att här från talarstolen
läsa upp en hel lång indexserie,
men jag föreställer mig att herr
Eriksson och jag får tillfälle att studera
denna, och vi skall då finna att han
inte alls skapar den jämnhet, som han
i en av sina repliker sade, genom att i
varje läge »svära på vad finansministern
föreslår». Inom parentes sagt tycker
jag att detta är en mycket långtgående
deklaration av principiell natur
beträffande huvuduppgiften från en ledamot
av parlamentet. Det framgick i
varje fall av anförandet, att inriktningen
var att ta som huvuduppgift att svära
på vad statsrådet föreslår, låt vara att
han tillhör det egna partiet.
Sedan citerar herr Einar Eriksson
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
27
Ang.
tidningen Expressen. Jag skall inte gå
i svaromål för Expressen, men kan det
möjligen vara så att herr Einar Eriksson
i Uppsala tror att t. ex. jag och centerpartiet
och folkpartiet är så hårt
knutna till Expressen, att vi skulle svära
på varje ord som står där? Kan det
möjligen bero på att det råder ett sådant
förhållande mellan socialdemokratin
och Aftonbladet? Låt mig komma
med rådet, att om herr Eriksson har
något otalt med Expressen bör han göra
upp detta med Expressen.
Det har ställts några direkta frågor,
och eftersom herr Eriksson och jag har
diskuterat detta redan i utskottet, och
de var riktade till mittenpartierna skall
jag försöka svara. Skall bara vissa grupper
betala angelägna reformer, och skall
den ena familjefadern supa och röka
ihop till den andra familjens barnbidrag
eller till u-landshjälp osv.?
Låt mig fråga herr Einar Eriksson i
Uppsala: Utskottets ordförande lämnade
bär uppgiften att 1 913 miljoner kronor
utgjorde de totala inkomsterna från
vin och sprit under det senast kända
budgetåret. Kan herr Einar Eriksson
gå upp i talarstolen och — gärna med
utnyttjande av den expertis från finansdepartementet,
som finns här —
tala om exakt vilka speciella utgifter
som bestrides med dessa nära 2 miljarder?
Eller jag kan göra uppgiften
något enklare. Herr Sträng har räknat
med 200 miljoner kronor såsom statsinkomster
som en följd av hans spritskattehöjning.
Är herr Einar Eriksson
beredd att tala om för kammaren, till
vilka speciella statsutgifter denna inkomstförstärkning
för nästa budgetår
skulle användas?
Jag skulle tro att vi får lättare att
föra denna diskussion i fortsättningen
om vi så att säga har enahanda anspråk
på varandra.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s):
Herr talman! Herr Fälldin frågade
mig: Tror verkligen herr Eriksson att
höjning av skatten på sprit och vin, in. m.
mittenpartierna är beredda att svära på
vad Expressen skriver?
Nej, jag har aldrig riktat några sådana
anklagelser mot er! Det finns ingen anledning
att göra det. Jag har bara i min
enfald gått och inbillat mig att Expressen
på ett riktigt sätt refererar mittenpartiernas
motioner. Men om herr Fälldin
stiger upp här — eller någon annan
av mittenpartiernas representanter
— och säger, att Expressen inte är tillräckligt
kunnig och initierad för att referera
mittenpartiernas motioner — ja,
då måste jag ta tillbaka vad jag har påstått.
Jag bär dock, som sagt, uteslutande
litat till att Expressen och en hel del
andra borgerliga tidningar tydligen har
uppfattat motivet för mittenpartiernas
motioner på det sätt som jag har beskrivit.
Är jag vilseledd, får jag be kammaren
om ursäkt för det. Men då måste
ni själva ta avstånd åtminstone från
detta referat av motionen.
Herr FÄLLDIN (ep):
Herr talman! Herr Einar Eriksson i
Uppsala ville uppenbarligen inte anta
erbjudandet att för kammaren redovisa,
hur de totala inkomsterna av skatten på
vin och sprit används.
Han sade beträffande det som Expressen
skrivit, att han hade fäst sig vid
några ordval om »tänder» och vad det
nu var. Vi har aldrig använt oss av
något sådant ordval. Jag har i mitt
första anförande framhållit, att vi, även
om vi har räknat med en nedgång, har
angivit att det kommer att ge den och
den ökningen av statsinkomsterna. Vi
har ansett det nödvändigt att öka statsinkomsterna
för att kunna genomföra
angelägna åtgärder. Vi har sagt att vi
får ta diskussionen om dem när de
kommer.
Eftersom herr Einar Eriksson i Uppsala
menar, att man super och röker för
alldeles speciella ändamål — det är ju
herr Einar Eriksson i Uppsala som har
angivit den motiveringen — tycker jag
28
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin,
det skulle vara intressant att få en redovisning
för hur de nuvarande statsinkomsterna
från denna inkomstkälla används.
Det skulle då bli lättare att föra
denna diskussion.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s):
Herr talman! Jag citerade bara vad
Expressen skrev. Men klandret mot budgetens
»tandiöshet» riktades mot brister
i fråga om barnbidragen och den
ökade u-hjälpen och hade ingenting att
göra med skatten på sprit och tobak.
Eftersom monteringen av tänderna i
denna tandlösa budget skall finansieras
på det sätt, som man här beskriver,
nämligen med en höjning av sprit- och
tobaksskatten, drar jag den enkla slutsatsen
att man för att tänderna skall
sitta kvar måste supa och röka ihop
pengar till dem.
Är det rätt uppfattat eller inte?
Nu ställde herr Fälldin tidigare en
fråga till mig. Kan herr Eriksson, sade
han, redovisa till vilka ändamål pengarna
från den i propositionen föreslagna
höjda sprit- och tobaksskatten går?
Nej, det kan jag inte göra av den enkla
anledningen, att jag aldrig har sett
finansministern motivera sin finansiering
av reformer som föreslås, utan det
är en budgetfinansiering. Men ni har
ju den särskilda motiveringen, att ni
vill klara vissa reformer genom att höja
speciella skatter. Och det är en väsentlig
skillnad.
Herr FÄLLDIN (ep):
Herr talman! Till finansministerns
teknik hör ju att han räknar och räknar
och slutligen kommer fram till ett
upplåningsbehov, som han bedömer
rimligt för framtiden; och så svär han
på att just det antalet upplånade miljoner
är precis vad vi tål. Något annat
kan man inte tåla. I varje fall tål inte
finansministern och inte heller herr
Eriksson i Uppsala någon avvikelse
från denna siffra för upplåningen.
m. m.
Men för att komma fram till precis
detta upplåningstal måste finansministern
använda de 200 miljoner han vill
ta ut på vin och sprit. Då begränsar jag
min fråga och upprepar den: Hur använder
finansministern de 200 extra
miljoner som kommer fram genom
hans budgetåtgärder? Vilka speciella
nya utgifter har han använt dem till?
Herr DAHLÉN (fp):
Herr talman! Det var ju synd att jag
kom emellan —- jag var nämligen väldigt
spänd på att äntligen från herr
Eriksson få ett svar på herr Fälldins
mycket berättigade fråga.
Kammaren märkte ju att herr Eriksson
lade upp en propagandakampanj
och gjorde en stor affär av att mittenpartierna
föreslagit vissa utgiftsändringar
och vissa inkomstförstärkningar,
som han ville koppla ihop. Men själv
vägrar han nu gång på gång att ge besked
om vart till exempel de 200 nya
spritskattemiljonerna skall gå, som han
själv kommer att rösta på om några minuter.
Herr Erikssons propagandakampanj
har alltså torpederats av herr Fälldin,
och jag gratulerar herr Fälldin till det.
Men jag skall avvakta ett ögonblick till,
om herr Eriksson möjligen har ett svar
i sak att ge.
Herr ERIKSSON, EINAR, (s):
Herr talman! Varför smiter ni ifrån
den fråga som jag har ställt? Säg i
stället, så slipper vi hela den här debatten,
att tidningen Expressens ledarskribent
fullständigt har missförstått
mittenpartiernas motiv för att sätta tänder
i en tandlös budget.
Säg det, så är saken klar!
Herr FÄLLDIN (ep):
Herr talman! Expressens ledarartiklar
är inte föremål för kammarens behandling
i dag.
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
29
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
Herr DAHLÉN (fp):
Herr talman! Jag konstaterar endast,
att herr Eriksson icke heller denna gång
hade något svar.
överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att
med anledning av vad under överläggningen
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
punkt av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.
I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, komme propositioner att
framställas först särskilt angående frågan
om skatt och tull på sprit och vin
samt därefter särskilt rörande frågan
om skatt och tull på tobaksvaror.
Med avseende å punkten A i vad
gällde skatt och tull på sprit och vin,
anförde nu herr talmannen, hade yrkats
1
ro) att utskottets hemställan skulle
bifallas;
2:o), av herr Wärnberg, att det förslag
skulle antagas, som innefattades i
den av herr Tage Johansson och herr
Wärnberg vid betänkandet avgivna reservationen
i förevarande del; samt
3:o), av herr Petersson, Erik Filip,
att kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i den av honom
m. fl. vid betänkandet anförda reservationen
i denna del.
Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan i förevarande
del vara med övervägande
ja besvarad.
Herr Wärnberg begärde votering, i
anledning varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående
yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till
kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren
hava utfallit med övervägande ja
för deras åsikt, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Erik
Filip Peterssons yrkande.
Herr Wärnberg äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition:
Den,
som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 1 punkten A i
vad gäller skatt och tull på sprit och
vin antager det förslag, som innefattas
i den av herr Erik Filip Petersson m. fl.
vid betänkandet avgivna reservationen
i förevarande del, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits den av
herr Tage Johansson och herr Wärnberg
vid betänkandet avgivna reservationen
i förevarande del.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.
Då emellertid herr Wärnberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 80;
Nej — 22.
Därjämte hade 21 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
I följd härav uppsattes, upplästes
och godkändes för huvudvoteringen en
omröstningsproposition av följande lydelse:
Den,
som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 1
30
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
punkten A i vad gäller skatt och tull
på sprit och vin, röstar
Ju j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Erik Filip Petersson
m. fl. vid betänkandet avgivna
reservationen i förevarande del.
Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.
Då emellertid herr Petersson, Erik
Filip, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:
Ja —76;
Nej —38.
Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Rörande punkten A i vad gällde skatt
och tull på tobaksvaror, yttrade vidare
herr talmannen, komme propositioner
att framställas först särskilt såvitt avsåge
föreslagen ändrad indelning i
grupper samt därefter särskilt i vad
anginge föreslagen höjning av skatt och
tull.
Såvitt avsåge föreslagen ändring i
gruppindelningen beträffande skatt och
tull på tobaksvaror gjorde herr talmannen
propositioner, först på bifall
till vad utskottet härutinnan hemställt
samt vidare på godkännande av den av
herr Tistad och fru Nettelbrandt vid
betänkandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan i denna de!, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.
Herr Tistad begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter gi
-
ven varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 1
punkten A i vad gäller föreslagen ändring
i gruppindelningen beträffande
skatt och tull på tobaksvaror, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, godkännes den av herr
Tistad och fru Nettelbrandt vid betänkandet
avgivna reservationen.
Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.
Då emellertid herr Tistad begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 96;
Nej —22.
Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Ytterligare gjorde herr talmannen beträffande
fråga om höjning av skatt och
tull på tobaksvaror propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan i förevarande
del samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den av herr Erik Filip Petersson m. fl.
vid betänkandet avgivna reservationen,
såvitt nu vore i fråga; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan i denna del, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.
Herr Petersson, Erik Filip, begärde
votering, i anledning varav uppsattes;
samt efter given varsel upplästes och.
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:
Fredagen den 2 februari 1968
Nr 5
31
Ang. höjning av skatten på sprit och vin, m. m.
Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 1
punkten A i vad gäller fråga om höjning
av skatt och tull på tobaksvar or,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Erik Filip Petersson
m. fl. vid betänkandet avgivna
reservationen i förevarande del.
Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.
Då emellertid herr Petersson, Erik Filip,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:
Ja —- 85;
Nej — 39.
Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i punkten B gjorda hemställan.
Vidkommande punkten C, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr Erik
Filip Petersson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen i förevarande del.
Emellertid, fortsatte herr talmannen,
hade sistnämnda yrkande, nämligen såvitt
avsåge motionerna 1:631 och II:
824, besvarats med kammarens under
punkten A fattade beslut, varför här
endast återstode yrkande om bifall till
utskottets hemställan.
Slutligen bifölls på gjord proposition
utskottets hemställan i punkten C.
Herr TALMANNEN yttrade:
Eftersom enligt kammarens just fattade
beslut höjningen av skatt och tull
på sprit och vin skall träda i kraft nästa
måndag, den 5 dennes, samt andra kammaren
ännu ej fattat beslut i ärendet och
kamrarna kan fatta olika beslut rörande
beskattningen, med gemensam omröstning
som eventuell följd, samt denna
bör äga rum i dag, har ytterligare två
eventuella sammanträden utsatts i dag,
nämligen dels för godkännande av
eventuell proposition om gemensam votering
två timmar efter det beslut fattats
i båda kamrarna, alltså även i andra
kammaren vid tidpunkt som nu ej
kan anges, dels också tio minuter efter
det andra sammanträdets början.
Kallelse till dessa eventuella sammanträden
kommer att i förekommande fall
ges genom voteringsklockorna.
På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren nu, kl. 12.41, att —
för att avvakta andra kammarens beslut
— ajournera sina förhandlingar till
kl. 14.00.
Då förhandlingarna kl. 14.00 återupptogos
anförde herr TALMANNEN:
Då andra kammaren fattat samma beslut
som första kammaren rörande bevillningsutskottets
betänkande nr 1,
kommer gemensam votering icke att
äga rum.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 50, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin, m. m. jämte motioner.
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 15, med förslag till lag angående änd
-
32
Nr 5
Fredagen den 2 februari 1968
Meddelande ang. enkel fråga
ring i lagen den 3 juni 1965 (nr 186)
om lagrådet m. m.
Anmäldes och bordlädes
bankoutskottets memorial:
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och
nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse; samt
första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och
nr 2, i anledning av verkställd
granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.
Meddelande ang. enkel fråga
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Ahlmark (fp) till hans excellens herr
statsministern: »Tog Statsministern under
sin resa i Östafrika upp frågan om
svenskt bistånd i olika former till projekt
som är gemensamma för Tanzania
och Zambia och som kan underlätta
den orientering mot Östafrika som blivit
nödvändig för Zambia på grund av
Rhodesia-konflikten ?»
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.02.
In fidem
K.-G. Lindelöw
/Solveig Gemert
KUNGL. BOKTR. STHLM 1968