Nr 5 ANDRA KAMMAREN 1967 (Riksdagens protokoll 1967:5)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

lss

Nr 5 ANDRA KAMMAREN 1967

31 januari—3 februari

Debatter ra. m.

Tisdagen den 31 januari

Sid.

Interpellationer av:

herr Vigelsbo ang. administrationskostnaderna för hjälpen till u länderna.

................................................ 5

herr Petersson ang. avsättningsmöjligheterna för lapplandsmalmen,

m. m............................ 6

Meddelande om enkel fråga av herr Andersson i Essvik ang. verkningarna
av beslutad nedläggning av sulfitfabrik i Essvik........ 6

Torsdagen den 2 februari

Svar på frågor av:

herr Björkman ang. förhandlingar i syfte att undvika dubbelbe -

skattning på arvsbeskattningens område .................... 7

herr Nordgren ang. föreslagen indragning av flygflottiljer......... 8

herr Björk ang. militära övningar i stark kyla.................. 9

fru Löfqvist ang. ändringar i ensittarlagen...................... 10

herr Nordstrandh ang. den s. k. sommarskolpraktiken............ 10

fru Torbrink ang. skyddsrum i samband med byggande av barnstuga.
................................................... 13

herr Andersson i Essvik ang. verkningarna av beslutad nedläggning

av sulfitfabrik i Essvik..................................... 16

fröken Anderson i Lerum ang. ersättningen från försäkringskassa

för sjukgymnastbehandling................................. 19

herr Jansson ang. rabatt på statens järnvägar för förtidspensionärer 19
Interpellationer av:

herr Andersson i Örebro ang. verkningarna för företagare inom
saneringsfastigheter av den föreslagna investeringsavgiften för

vissa byggnadsarbeten..................................... 21

1—Andra kammarens protokoll 1967. Nr 5

Nr 5

Innehåll

Sid.

herr Hermansson ang. åtgärder mot arbetslösheten.............. 22

herr Nordgren ang. praktiken för elever vid gymnasiets tekniska

linje..................................................... 22

herr Börjesson i Falköping ang. kriminalitet hos personer med abnormt
sexuellt beteendemönster............................. 24

herr Werbro ang. praktiken för elever vid gymnasiets tekniska

linje..................................................... 25

Meddelande om enkla frågor av:

fru Lewén-Eliasson ang. beslutad utredning om förbättring av dagspressens
ekonomiska villkor m. m............................ 27

herr Nilsson i Tvärålund ang. skogliga beredskapsarbeten inom
domänverkets skogar...................................... 27

Fredagen den 3 februari

Meddelande om enkel fråga av herr Nordstrandh ang. tillhandahållandet
till studieförbunden av material för undervisning inför omläggningen
till högertrafik.................................... 28

Tisdagen den 31 januari 1967

Nr 5

Tisdagen den 31 januari

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollen för den 19,
den 20 och den 21 innevarande januari.

§ 2

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 15, angående försäljning
av vissa allmänna arvsfonden tillfallna
fastigheter.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts å
bordet vilande proposition nr 17, med
förslag till förordning om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning,
m. in., hänvisades propositionen,
såvitt avsåg ändring i lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma
allmänna handlingar, till konstitutionsutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Vidare föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionerna:

nr 18, med förslag till lag om klinisk
prövning av vissa medel för födelsekontroll,
och

nr 20, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 29 maj
1964 (nr 321) om kommunal trafikövervakning; till

statsutskottet propositionen nr 21,
angående anslag för budgetåret 1967/68
till vissa statsdepartement m. in.; samt

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 22, med förslag till lag om an1*
— Andra kammarens protokoll 1967.

talet statsdepartement och statsråd utan
departement.

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 474—479;

till statsutskottet motionerna nr 480
—527;

till bevillningsutskottet motionerna nr
528—542;

till bankoutskottet motionerna nr 543
—552;

till lagutskott motionerna nr 553—
576;

till jordbruksutskottet motionerna nr
577—580; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 581—589.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 590, om bistånd åt
befrielserörelsen i Mozambique, hänvisades
motionen, såvitt avsåg medelsanvisning,
till statsutskottet och i övrigt
till utrikesutskottet.

Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionerna nr 591
och 592; samt

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 593—599.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 600, om åtgärder vid
ärekränkning i massmedium, hänvisades
motionen, såvitt avsåg fri rättshjälp,
Nr 5

Nr 5

Tisdagen den 31 januari 1967

till lagutskott och i övrigt till konstitutionsutskottet.

Vidare föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen nr
SOI; och

till statsutskottet motionen nr 602.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 603, angående den
svenska hjälpen till u-länderna, hänvisades
motionen, såvitt avsåg ändringar
i skattelagstiftningen, till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 604—
651;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 652;

till statsutskottet motionerna nr 653—
697; och

till bevillningsutskottet motionerna nr
698—706.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 707, angående beskattningen
av skördeskadeersättning,
m. m., hänvisades motionen, såvitt avsåg
beskattningen av skördeskadeersättning,
till bevillningsutskottet och i övrigt
till jordbruksutskottet.

Vidare föredrogs var efter annan och
hänvisades till bevillningsutskottet de å
bordet vilande motionerna nr 708—716.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 717, angående fördelningen
av skattetrycket, hänvisades
motionen, såvitt avsåg statens övertagande
av kostnader för skolväsendet,
till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till bevillningsutskottet motionerna nr
718—745;

till bankoutskottet motionerna nr 746
—773;

till lagutskott motionerna nr 774—■
778;

till bevillningsutskottet motionen nr
779; och

till lagutskott motionerna nr 780—•
787.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 788, om vissa familjepolitiska
åtgärder, hänvisades motionen,
såvitt avsåg skattefrågor till bevillningsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Vidare föredrogs var efter annan och
hänvisades till lagutskott de å bordet
vilande motionerna nr 789—794.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 795, angående fainiljepolitiken,
hänvisades motionen,
såvitt avsåg skattefrågor, till bevillningsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till lagutskott motionerna nr 796—
815;

till jordbruksutskottet motionerna nr
816—819;

till lagutskott motionen nr 820;

till jordbruksutskottet motionerna nr
821—830; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 831—850.

Slutligen föredrogs den å bordet vilande
motionen nr 851, angående utskottsbehandlingen
av frågor rörande
hjälpen till u-länderna; och hänvisades
motionen till statsutskottet, bevillningsutskottet,
bankoutskottet och lagutskott.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

Tisdagen den 31 januari 1967

Nr 5

Interpellation ang. administrationskostnaderna för hjälpen till u-länderna

herr Larsson i Luttra, till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående generell befrielse från
stämpelskatt vid sammanslagning av
kommunala bostadsföretag i samband
med kommunsammanläggning,

herr Dahlgren, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
domänverkets förvärv av jordbruks-
och skogsfastigheter, samt
fru Johansson, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
utbetalandet av sjukpenning.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 5

Interpellation ang. administrationskostnaderna
för hjälpen till u-länderna

Ordet lämnades på begäran till

Herr VIGELSBO (ep), som yttrade:
Herr talman! I årets statsverksproposition
föreslås att den svenska u-landshjälpen
skall höjas med 66,9 miljoner
kronor till ett sammanlagt belopp av
404,3 miljoner kronor. Förslag om ytterligare
höjningar har framlagts under
den allmänna motionstiden. Bland skattebetalarna,
som önskar att deras pengar
kommer till nytta, finns ett stort intresse
av att medlen som anslås för uhjälpen
verkligen kommer människorna
i u-länderna till godo. Man är i högsta
grad angelägen om att veta att administrationen
inom de statliga u-hjälpsorganen
drar så små kostnader som möjligt.

Långt innan staten engagerade sig i
hjälpverksamheten hade en hel del religiösa
sammanslutningar, bl. a. Lutherhjälpen
och Svenska missionsförbundet,
ägnat sig åt motsvarande verksamhet.
Först på 1950-talet kom staten in
i bilden på ett mera påtagligt sätt genom
bildandet av Nämnden för internationellt
bistånd (NIB). Den fick till
uppgift att samordna och svara för den

statliga biståndsverksamheten. Hela
verksamheten har sedermera övertagits
av ämbetsverket SIDA (Styrelsen för internationell
utveckling) och byggnadsstyrelsen.

Enligt tillgängliga uppgifter, vilka varit
synliga i pressen och även i andra
sammanhang presenterats, skall nu emellertid
administrationskostnaderna för
de kristna organisationernas u-hjälpsverksamhet
vara väsentligt lägre än det
statliga organets motsvarande kostnader.
Hur det förhåller sig med denna
sak torde ha ett betydande allmänt intresse.

Vad som torde vara väsentligt i detta
sammanhang är att så mycket som möjligt
kommer de verkligt hjälpbehövande
till del. Ju större del av anslagen
som under vägen rinner bort på grund
av byråkrati och administration, desto
mindre blir givetvis slutligen det belopp
som blir över för avsett ändamål.
Här inställer sig frågan om man kan
ge de behövande större hjälp inom vissa
biståndsområden genom de kristna
samfundens verksamhet än vad fallet
är med den av statliga organ bedrivna.
Skulle det vara så som man har anledning
förmoda, att de kristna samfunden
gör sin tjänst för väsentligt lägre kostnader
utan att därmed brista i effektivitet,
finns det skäl att överväga ett
överförande av medel till de kristna
samfunden för biståndsverksamhet.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om andra kammarens medgivande att
till hans excellens herr utrikesministern
få ställa följande frågor:

1. Vill Ers Excellens redogöra för de
totala administrationskostnaderna för
den statligt bedrivna u-hjälpsverksamheten,
såväl beträffande kostnaderna för
verksamheten centralt här hemma som
den vilken äger rum för stödverksamhetens
fältmässiga genomförande i respektive
u-länder?

2. Om Ers Excellens vid en granskning
finner de kristna samfundens biståndsverksamhet
likvärdig med den

Nr 5

Tisdagen den 31 januari 1967

Interpellation ang. avsättningsmöjligheterna för lapplandsmalmen, m. m.

statliga men i fråga om administrationskostnaderna
väsentligt billigare, är då
Ers Excellens beredd att i effektivitetens
intresse avstå en större del av det
anslag, som riksdagen kan komma att
besluta om, till nämnda samfund?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. avsättningsmöjligheterna
för lapplandsmalmen, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr PETERSSON (h), som yttrade:

Herr talman! I slutet av år 1966 meddelade
LKAB:s ledning att produktionen
vid företagets gruvor i Norrbotten
måste sänkas. Produktionsminskningen
motiverades av de försämrade avsättningsmöjligheterna
på världsmarknaden.
Trots sänkta malmpriser har export
i erforderlig omfattning inte kunnat
ske. Även bedömningen av framtidsutsikterna
hade en mörk underton.

Helt naturligt har denna kris för
malmexporten skapat oro för framtiden
— inte bara hos LKAB:s egna anställda
utan även hos den mängd av underleverantörer
som LKAB utnyttjar vid normal
drift.

Det är självklart att man nu frågar
sig vilka framtidsutsikter den av LKAB
producerade malmen har. Kommer avsättningsmöjligheterna
att förbättras?

Enligt expertuttalanden är utsikterna
för framtiden i stor utsträckning beroende
av i vilken utsträckning en ytterligare
förädling kan ske av den fosforrika
norrbottensmalmen. Om denna
bedömning är riktig innebär detta också
att nya och dyrbara investeringar
blir nödvändiga. LKAB skulle alltså behöva
göra stora kapitalinsatser för att
uppnå en mera konkurrenskraftig malmproduktion.

Det är inte minst mot den bakgrunden
förvånande att taga del av de uppgifter
som cirkulerat i pressen — utan

att ha blivit dementerade — om att
LKAB planerat att ingå i ett konsortium
för utvinning av olja på den s. k.
kontinentalsockeln. En sådan verksamhet
måste rimligen komma att kräva
kapitalinsatser som kanske bättre skulle
ha behövts i den verksamhet som
LKAB enligt sin egen bolagsordning
har att bedriva. Enligt bolagsordningens
andra paragraf har bolaget till föremål
för sin verksamhet att »idka gruvdrift
och malmförädling jämte annan
därmed förenlig rörelse».

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande frågor:

1) Hur bedömer statsrådet lapplandsmalmens
avsättningsmöjligheter för
framtiden?

2) Anser statsrådet att en medverkan
från LKAB:s sida i oljeletning i Östersjön
kan anses vara förenligt med företagets
gällande bolagsordning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 23, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 32 § förordningen
den 14 december 1956 (nr 629)
om erkända arbetslöshetskassor, och

nr 24, angående ökning av statens andel
i lotterimedel.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 8

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Andersson
i Essvik till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet angående verkningarna
av beslutad nedläggning av
sulfitfabrik i Essvik.

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.09.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 2 februari

Kl. 16.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. förhandlingar i syfte
att undvika dubbelbeskattning på arvsbeskattningens
område

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Björkman har frågat
när de förhandlingar som inleddes
år 1960 med USA om ett dubbelbeskattningsavtal
på arvsbeskattningens område
kan väntas leda till resultat och
om förhandlingar i samma syfte upptagits
eller kommer att upptagas med
andra länder.

Vid förhandlingarna med USA år
1960 bedömdes det ligga i båda staternas
intresse att få till stånd regler om
undvikande av dubbelbeskattning i fråga
om arvsskatter. Senare påstötningar
från svenska regeringens sida har ej
gett resultat. Enligt uppgift har avtalsfrågan
mött vissa svårigheter i USA.
Jag har emellertid anledning tro att ett
arvsskatteavtal fortfarande anses önskvärt
även på amerikansk sida. Men det
är inte möjligt för mig att ange en tidpunkt
när ett färdigt avtal kan väntas
föreligga.

Förhandlingar om arvsskatteavtal har
förts med andra länder såväl före som
efter USA-förhandlingarna. Vi har nu
2*—Andra kammarens protokoll 1967.

15 arvsskatteavtal i kraft. Därmed torde
Sverige vara bland de länder som
slutit det största antalet sådana avtal.
Regeringen kommer också fortsättningsvis
att ta upp frågan om ingående
av arvsskatteavtal med andra stater.

Vidare anförde

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
för svaret på min fråga.
Svaret är ju försiktigt hållet, men jag
hoppas att jag får tolka det litet mer
positivt än ordalydelsen kan ge anledning
till.

Enligt uppgift förhåller det sig nämligen
på det sättet att en avtalstext upprättades
redan en kort tid efter det att
förhandlingarna börjat 1960. I realiteten
har det inte varit några problem på
svensk sida. Däremot har det, som finansministern
sade, på den amerikanska
sidan funnits vissa svårigheter, som
medfört att det krävts en ytterligare
granskning av avtalstexten. När avtalstexten
nu är sex, sju år gammal kan
man kanske förstå om den behöver ses
över litet närmare. Enligt uppgift skulle
ett positivt svar från USA också vara
att vänta inom den allra närmaste tiden,
och jag hoppas att det är innebörden
i vad finansministern har svarat
mig.

Jag inregistrerar också med tillfredsställelse
att regeringen i fortsättningen
skall ta upp frågan om slutande av dubNr
5

8 Nr 5 Torsdagen den

Svar på fråga ang. föreslagen indragning

belbeskattningsavtal även med andra
länder. Som finansministern nämnde
bär vi sådana avtal med 15 länder. De
flesta dubbelbeskattningsavtal gäller inkomst
och förmögenhet.

Som finansministern vet har amerikaarvet
spelat en icke oväsentlig roll i
Sveriges historia såväl i verkligheten
som i legenden och inte minst kanske
i drömmarna om de stora och oväntade
förmögenheter, som skulle komma
en och annan här i landet till del. Om
man inte undanröjer dubbelbeskattningen
kan det tänkas att en släkting i
Amerika blir mindre intresserad av att
testamentera till någon som bor kvar i
Sverige när han vet att arvet blir dubbelbeskattat.
Detta är anledningen till
att man så snart som möjligt bör se
till att få dubbelbeskattningen av arv ur
världen.

Jag hoppas att finansministern håller
ögonen på denna fråga, så att vi snart
får den löst.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. föreslagen indragning
av flygflottiljer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade
:

Herr talman! Herr Nordgren har frågat
mig, om jag vill meddela vilka de
två flygflottiljer är som i statsverkspropopsitionen
föreslås till indragning och
när indragningarna avses skola genomföras.

Till svar vill jag hänvisa till mitt
uttalande i statsverkspropositionen, att
man närmare måste utreda vilka flottiljer
som skall dras in och tidpunkten
för detta. Jag har för avsikt att i denna
veckas konselj begära Kungl. Maj :ts
medgivande att tillkalla en sakkunnig
för att pröva bl. a. dessa frågor. Något

2 februari 1967
av flygflottiljer

ytterligare besked på de ställda frågorna
kan jag således för närvarande inte
lämna.

Vidare anförde:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för svaret på min fråga.
Det är emellertid med beklagande jag
konstaterar att statsrådet inte anser sig
kunna redovisa vilka förband som berörs
av indragningarna och när dessa
indragningar kommer att ske, utan att
statsrådet först nu har för avsikt att
tillkalla en utredningsman. För den
som är kommunalt intresserad och engagerad
framstår det som orimligt att
åtgärder, som kan få så vittgående följder
för hela bygden, skall vidtagas utan
att de kommunala myndigheterna fått
tillfälle att framföra sina synpunkter
eller ens erhållit mer ingående information.
Vi ställer i dag krav på de privata
företagen att de inte skall genomföra
arbetsnedläggelser eller inskränkningar
av annan art utan att arbetstagarparten
i god tid informeras härom.
Är det verkligen förmätet att kräva
samma hänsynstagande från statsmakternas
sida i förhållande till kommunerna? Även

om jag förstår att denna fråga
ur många synpunkter är mycket känslig
kan jag inte underlåta att ge uttryck
för den oro som kommunalfolk på de
militära förläggningsorterna känner inför
den osäkerhet beträffande bygdens
framtida struktur som de i statsverkspropositionen
omnämnda indragningarna
av militära förband kan innebära.
Det var mot den bakgrunden jag hoppades
att herr statsrådet skulle lämna
åtminstone något besked.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Om jag i dag hade lämnat
besked om vilka två flottiljer som

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Svar på

skall nedläggas hade herr Nordgrens
kritik varit berättigad, ty då hade mitt
meddelande lämnats utan att kontakt
tagits med vare sig länsstyrelser, kommuner
eller andra berörda. Nu går jag
den andra vägen: jag låter en erfaren
sakkunnig uppta förhandlingar med
länsorgan och kommuner runtom i landet
för att få klarhet om vilka flottiljer
som bl. a. ur sociala synpunkter är
lättats att lägga ned. Naturligtvis kommer
också de militära synpunkterna in
i bilden. Men jag ämnar alltså gå den
väg som herr Nordgren tydligen efterlyste.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för denna sista upplysning.
Den innebär i varje fall att det blir sakliga
överläggningar med vederbörande
kommun, innan indragningarna sker
och det hälsas med tillfredsställelse.

Härmed var överläggningen slutad.

i 3

Svar på fråga ang. militära övningar
i stark kyla

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Björk har frågat
mig, om jag är i tillfälle att informera
om de regler som gäller för militära övningar
under stark kyla.

Som jag tidigare meddelat i denna
kammare har chefen för armén utfärdat
vissa restriktiva regler för militära övningar
under stark kyla. Dessa regler
föreskriver bl. a. vad som skall iakttas
före och under en övning. Vidare anges
under vilka förutsättningar övningar
skall bedrivas vid olika låga temperaturer.
Vid lägre temperatur än —30°
kan övningar utomhus komma att begränsas
och eventuellt inställas.

fråga ang. militära övningar i stark kyla

Detaljerade anvisningar för uppträdande
vintertid finns även angivna i
handboken »Vintersoldat», som utnyttjas
av alla försvarsgrenarna under soldatutbildningen.

Utöver dessa bestämmelser utfärdas
vid förband inom de norra militärområdena
särskilda föreskrifter samt råd
och anvisningar för uppträdande i stark
kyla. Härtill kommer de åtgärder som
varje chef självklart är skyldig att vidta
med hänsyn till omständigheterna.

Angivna bestämmelser, vilka fortlöpande
överses, har visat sig ändamålsenliga.

Slutligen vill jag bara tillägga att
försvarets forskningsanstalt sedan flera
år tillbaka bedriver forskningsarbete om
möjligheterna att motstå stark kyla.
Detta har bl. a. resulterat i att soldaternas
vinterutrustning successivt förbättras
och moderniseras.

Vidare anförde

Herr BJÖRK (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
för det svar han har lämnat.

Anledningen till min fråga är uppgifter
i dagspressen den 26 januari beträffande
rekryter som skulle ha köldskadats
vid övningar under fyra dagar
vid en övningsdivision i Östersund. Det
har uppgivits att totalt cirka en tredjedel
av divisionen hade behövt sjukskrivas.
Den lägsta uppmätta temperaturen
var vid detta tillfälle -—-42°.

Svaret innebär att vid lägre temperaturer
än —30° kan sådana övningar
begränsas eller inställas. Av det sagda
framgår alltså att det ställs krav på att
de ansvariga förbandscheferna vidtar
sådana åtgärder. Jag anser det vara
nödvändigt att man för framtiden i enlighet
med dessa bestämmelser tillser
att övningar under så svårartade förhållanden
som i det här nämnda inte
kommer att upprepas. De värden som
ur militär synpunkt kan utvinnas av
sådana övningar anser jag vara tvivel -

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. ändringar i ensittarlagen — Svar på fråga ang. den s. k. sommarskolpraktiken -

aktiga. Jag anser också att man har
utrönt tillräckligt i detta avseende. De
skador som kan drabba rekryterna vid
dylik utbildning äventyrar deras hälsa
och framtid, och de värnpliktiga bör
alltså inte utsättas för sådana risker.

Jag förväntar således att man med
uppmärksamhet kommer att följa dessa
bestämmelsers tillämpning, och naturligtvis
hälsar jag med tillfredsställelse
den forskning som sker på området.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. ändringar i
ensittarlagen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Löfqvist har frågat
mig, om jag är beredd att lämna kammaren
upplysning om och i så fall när
en proposition är att vänta angående
ändringar i ensittarlagen.

Fastighetsbildningskonunittén lade våren
1965 fram ett betänkande med förslag
till ändringar i ensittarlagen. Betänkandet
har remissbehandlats. Våren
1966 lade arrendelagsutredningen fram
förslag till ändringar i arrendelagstiftningen
i ett betänkande, »Bostadsarrende
m. m.». Även detta betänkande
har nu remissbehandlats. Mellan dessa
båda förslag finns ett visst samband.

Arbetet i departementet bedrivs för
närvarande med inriktning på att förslag
i båda ämnena skall föreläggas lagrådet
under första halvåret i år. Om
ingenting oförutsett inträffar, kommer
propositioner att föreläggas höstriksdagen
1967.

Vidare anförde

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Jag ber först att få tacka

statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för svaret på min enkla fråga.

Det kan möjligen verka otåligt att jag
nu ställt denna fråga, men ensittarlagens
1 § har under mer än 20 år ofta
debatterats bland dem som berörs därav.
Den har också varit föremål för
långa debatter här i kammaren, och
det har väckts flera motioner i ämnet
under den senaste 20-årsperioden. Det
är därför ganska förklarligt om otåligheten
börjar göra sig gällande bland
dem som är starkt beroende av att lagens
1 § ändras så, att det blir en framflyttning
så långt i tiden att vederbörande
har möjligheter att inlösa sina
torp. Jag avser därmed givetvis de
fasta bostadslägenheter, som i övrigt berörs
av ensittarlagen.

Eftersom svaret i dag är positivt —
att vi har att vänta en proposition inom
så pass snar framtid — kan man väl
säga att denna fråga har fallit framåt.
Men efter vad jag kan tolka ut av svaret
är propositionen i sin helhet ännu
inte utskriven. Jag vågar därför hysa
förhoppningen att propositionen, när
den så småningom kommer på bordet,
innebär att lagen i sin helhet kan avvecklas,
att förslaget alltså kommer att
gå litet längre än utredningsförslaget.

Med detta, herr talman, ber jag att
ännu en gång få framföra ett tack och
en förhoppning om en snar lösning av
frågan.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. den s. k. sommarskolpraktiken Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Herr Nordstrandh har
frågat, hur jag bedömer den negativa
reaktion mot den s. k. sommarskolpraktiken
som bl. a. i Göteborg fram -

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Svar på fråga ang. den s. k. sommarskolpraktiken

kommit från eleverna på det nya gymnasiets
tekniska linje.

Gymnasieutredningen föreslog, att
den praktik under ferier som bedömdes
erforderlig för eleverna på gymnasiets
tekniska linje skulle utformas
dels som skolpraktik på sommaren efter
årskurs 1, dels som miljöpraktik på
somrarna efter årskurserna 2 och 3.
Förslaget mottogs övervägande positivt,
bl. a. av näringslivets organisationer,
som uttalade särskilt gillande över den
föreslagna skolpraktiken. Utredningens
förslag biträddes såväl av regeringen
i propositionen om gymnasiereformen
som av riksdagen. Beträffande skolpraktikens
detaljutformning uttalade jag i
propositionen, att detta närmast var
ett läroplansproblem.

Skolpraktiken skall om möjligt förläggas
till yrkesskola. Skolstyrelserna
har frihet att bestämma den närmare
förläggningen av praktiken under sommartid.
Jag vill också nämna att statlig
studiehjälp utgår till eleverna under
praktiktiden.

Jag anser alltjämt att skolpraktiken
utgör ett värdefullt och viktigt led i
utbildningen på gymnasiets tekniska
linje, och elever som väljer denna utbildning
bör vara medvetna om detta
reguljära led i utbildningsgången. Å
andra sidan kan detaljutformningen behöva
modifieras allteftersom erfarenheter
vinns. Enligt vad jag inhämtat har
berörda myndigheter sin uppmärksamhet
fästad på denna fråga.

Vidare anförde:

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
ecklesiastikministern för svaret på min
fråga. Det ger en utförlig beskrivning
av vad sommarskolpraktiken innebär
men i mindre utsträckning en bedömning
och analys av den kritik som från
elevhåll har framförts mot densamma
— om vilken kritik ecklesiastikministern
givetvis inte kan vara okunnig.

Beveleelsegrunden till att jag så här tidigt
har tagit upp problemet är att jag
anser det väsentligt att starten för det
nya gymnasiet blir så gynnsam som
möjlig. Eventuella felarrangemang bör
rättas till omedelbart, om det går.

Det vanligaste är ju att lärarna riktar
kritik mot det nya gymnasiets konstruktion
och läroplaner. När det nu
framkommer en elevreaktion får vi inte
blunda för denna. Enligt min menipg
är det riktigt att även elevernas synpunkter
snabbt beaktas. Detta är bakgrunden
till min fråga.

Huvudinnehållet i kritiken, herr ecklesiastikminister,
är först och främst
att information om denna praktik —
såsom eleverna uppfattat det inte bara
i Göteborg utan också på andra håll,
vilket jag nu har fått belägg för — inte
har lämnats i så god tid, att de har
varit medvetna om vad som skulle
komma. På den punkten måste alltså
någonting glappa.

Bortser man från detta medför dock
denna praktik vissa ekonomiska konsekvenser
för eleverna. De berövas, menar
de, i stor utsträckning möjligheten
till feriearbete, och studiehjälpen, som
nämnts i svaret, ersätter inte inkomstbortfallet.

Vidare anser man att praktiken har
sociala konsekvenser. Eleverna kan få
stanna kvar i staden på föräldrarnas
semester. Sexton- och sjuttonåringar
lämnas alltså ensamma i en situation
som inte alltid kan vara så socialt lyckad.

Detta problem, herr ecklesiastikminister,
har väckt så stort intresse att —
efter vad jag har erfarit — tvenne interpellationer
i samma materia i dag kommer
att framställas. Jag är således bara
förstlingen, och vi skall väl inte uttömma
ämnet. Jag skulle dock vilja
fråga: Skulle ecklesiastikministern kunna
tänka sig att i detta läge med den
dåliga informationen medverka till att
det kan beviljas dispenser, så att eleverna
t. ex. kan få ha en frivillig, av -

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. den s. k. sommarskolpraktiken

lönad praktik som var och en skaffar
sig — s. k. miljöpraktik — för denna
gång även efter första årskursen och
inte bara efter andra och tredje? Och
skulle man dessutom kunna tänka sig
en obligatorisk skolpraktik men då
eventuellt på terminstid, om det går
att ordna lokaler härför? En del elever
skulle säkerligen vara tacksamma för
att redan nu få en antydan om huruvida
ecklesiastikministern med de möjligheter
som står till buds vill vara dem
behjälplig i denna situation.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag vågar inte på rak
arm uttala mig i dispensfrågan. Bakgrunden
är nämligen den, att i det nya
integrerade gymnasiet kommer eleverna
på den tekniska linjen att få inte
bara gymnasial utbildning utan, om de
fortsätter i den fjärde årskursen, även
yrkesutbildning. De skall från gymnasiet
gå direkt ut på arbetsmarknaden
som gymnasieingenjörer med rätt att
accepteras som ingenjörer, men då
måste de också ha en sådan bakgrund,
att näringsliv och andra avnämare accepterar
dem som sådana.

Gymnasieutredningen behandlade,
som herr Nordstrandh väl känner till,
ingående denna fråga. Det har varit ett
mycket starkt krav från alla avnämare,
framför allt från industrien, att denna
praktik måste läggas in under utbildningstiden
om man över huvud taget
skulle kunna betrakta dem som ingenjörer.

Jag vill understryka, herr talman, att
för fackskolans del har vi gått så långt,
att vi mellan årskurs 1 och årskurs 2
lagt in inte mindre än nio månaders
praktik, alltså egentligen ett helt läsår.
Ideligen vid mina ganska många samtal,
framför allt med representanter
från näringslivet, med ingenjörer, har
man efterlyst praktiken. Kan de någonting?
Kan man verkligen acceptera dem
i produktionen? Är det inte nödvändigt

att efter gymnasiegången lägga på ytterligare
praktik?

Mot den bakgrunden är det farligt för
statsmakterna och här närmast för
skolöverstyrelsen att redan vid första
missnöjesyttring falla undan. Denna
linje är något annorlunda än övriga
gymnasielinjer. Det är ingen tillfällighet
att det var integrationen mellan det
tekniska och det allmänna gymnasiet
som var svårast att åstadkomma.

Jag vill alltså inte uttala mig i dag
på denna punkt, men med hänsyn till
att ytterligare två interpellationer
ställts i denna fråga kanske jag kan
»ladda upp» och förbereda mig till
nästa gång, då den naturligtvis kommer
tillbaka.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Jag förstår situationen
fuller väl, herr ecklesiastikminister.
Frågan är emellertid ganska intressant
ur en allmännare synpunkt. Vi skapade
det nya gymnasiet för eleverna. Vi
skulle alltså få tacksamma elever, som
fick den utbildningsgång de ville ha.
Nu har vi fått en missnöjesyttring. Jag
tror inte att den är enbart tillfällig utan
att den är allvarligare än så. Frågan
berör eleverna ekonomiskt och socialt.
Därför tror jag att problemet måste
angripas så, att någon modifiering kan
komma till stånd.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det är alldeles riktigt,
herr Nordstrandh, att vi skapade det
nya gymnasiet för eleverna — men inte
bara för eleverna. Varje skola skall
också tjäna samhället. Vi har ingen
glädje av gymnasieingenjörer som samhället,
näringslivet och övriga avnämare
inte betraktar som färdiga produkter.
Då har vi misslyckats på den fronten.
Här måste det bli en balansgång mellan
det ena och det andra.

Härmed var överläggningen slutad.

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

§ 6

Svar på fråga ang. skyddsrum i sam band

med byggande av barnstuga

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet LUNDKVIST, som yttrade: Herr

talman! Fru Torbrink bär
frågat inrikesministern, om han har
uppmärksammat civilförsvarsstyrelsens
tolkning av bestämmelserna om skyddsrumsbyggnadsskyldighet
i samband med
byggande av barnstugor och om han
vill medverka till att utbyggnaden av
barnstugor inte utsätts för förseningar
på grund av denna tolkning. Enligt
fastställd fördelning av ärendena inom
inrikesdepartementet ankommer det på
mig att besvara frågorna.

Barnstuga är en sammanfattning av
begreppen barndaghem, förskola, lekstuga,
barnträdgård o. dyl. Civilförsvarsstyrelsen
har i cirkulär till länsstyrelserna
förklarat att skyddsrumsbyggnadsskyldighet
föreligger i fråga
om barnstugor. Styrelsen anser nämligen
att dessa är att betrakta som anläggningar,
vilka inrymmer undervisnings-
eller vårdanstalter. Enligt civilförsvarslagen
skall skyddsrum anordnas
vid sådana anläggningar om de är
avsedda att hysa minst 25 personer.

Det ankommer inte på regeringen att
överpröva civilförsvarsstyrelsens tolkning.
Regeringen har inte heller befogenhet
att i förevarande fall medge
undantag från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten.
Länsstyrelse äger dock,
om anordnande av skyddsrum prövas
medföra oskälig kostnad, medge undantag
från bestämmelserna.

I anslutning till det anförda vill jag
nämna, att jag avser att inom kort inhämta
bemyndigande att tillkalla en utredning
om vissa tekniskt-ekonomiska
skyddsrumsfrågor. En viktig fråga som
denna utredning får ta ställning till
gäller hur skyddsrumsbyggnadsskyldigheten
skall anpassas till moderna byggmetoder
och de källarlösa byggnader
som numera är vanliga. Hit hör en stor

del av de mer eller mindre permanenta
byggnader som uppförs för skol- och
barnstugeändamål.

Vidare anförde

Fru TORBRINK (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Lundkvist för svaret på min
fråga. Vi som sitter i riksdagen har ju
det privilegiet att vi, när det händer
något på hemmaplan, har möjlighet att
ställa en fråga direkt till regeringen och
få svar omgående.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med
svaret, ty det visar bara att civilförsvarsstyrelsen
i detta fall varit sig själv
nog. Jag är dock glad över den sista
passusen, där det ändå sägs att man är
beredd att tillkalla en utredning.

Jag frågade om statsrådet uppmärksammat
civilförsvarsstyrelsens tolkning
av ifrågavarande bestämmelser och har
nu fått beskedet att så är fallet. Jag
frågade också om statsrådet ville medverka
till att utbyggnaden av barnstugor
inte utsätts för förseningar på grund
av nämnda tolkning. Att det blir förseningar
är vi medvetna om, eftersom
civilförsvarsstyrelsen kräver att skyddsrum
skall inrättas i barnstugorna.

Jag kom i kontakt med detta problem
rent praktiskt. I Kalmar låg man i startgroparna
för att bygga ett mycket efterlängtat
barndaghem, men när man
skulle sätta spaden i jorden kom beskedet
att skyddsrum måste anordnas. Man
sökte dispens från denna skyldighet,
och det har man fått. Emellertid gäller
väl sådan dispens bara något år; sedan
måste man nog ändå bygga skyddsrummet.

Nu hör det till saken att det här uppe
i Stockholm finns en central arbetsgrupp
som har i uppdrag att försöka
åstadkomma fler barninstitutioner. Det
sker efter enträgna förfrågningar från
arbetsmarknadens parter, från sociala
myndigheter och från föräldrar och
andra som är intresserade av kollektiv
barntillsyn. Denna arbetsgrupp har i

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. skyddsrum i samband med byggande av barnstuga

sin tur hos länsstyrelserna begärt att
dessa skulle tillsätta grupper inom respektive
län med uppgift att förmå kommunerna
att börja bygga sådana efterlängtade
barninstitutioner. Så har också
skett, och jag har blivit ordförande
i en länsgrupp.

Jag har varit ute i bygderna med
falskt vittnesbörd. Jag har talat om de
väsentligt förhöjda statsbidragen och
om den allmänna önskan att förbättra
ifrågavarande familjeservice från samhällets
sida. Jag har talat om hur man
kan få både lån och direkta bidrag, och
jag har sagt att det kan gå kvickt, eftersom
man kan få bygga utanför den vanliga
byggkvoten. Man har fått allt större
intresse för denna fråga, åtminstone
i vårt län, och vi har många projekt i
gång.

Vad jag nu skulle vilja ha svar på är
frågan varför det är så dåliga kommunikationer
mellan verk, som i denna angelägenhet
ändå borde vara underkunniga
om varandras existens och om att
de också har ett visst gemensamt ansvar.
Kunde det inte redan från början
ha tagits sådan kontakt mellan civilförsvarsstyrelsen,
socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och
andra berörda myndigheter att det åtminstone
varit möjligt att i ärlighetens
namn tala om att det enligt den gamla
civilförsvarslagen — om man vill tolka
den så — föreligger skyldighet att bygga
skyddsrum till barnstugorna?

När jag frågade socialstyrelsen vad
man där visste om den cirkulärskrivelse
från civilförsvarsstyrelsen angående
skyldighet att bygga skyddsrum i anslutning
till barnstugor, som i mitten
av december gick ut till samtliga länsstyrelser
i detta land, fick jag klart besked:
man visste ingenting. Styrelsen
har emellertid begärt att få ett sammanträde
med civilförsvarsstyrelsen
och andra berörda myndigheter i slutet
av denna månad.

Vidare kan jag inte, herr statsråd,
med bästa vilja få barnstugorna att pas -

sa in under 24 § 1 mom. 3 punkten i
civilförsvarslagen. Här uppförs en liten
enplansbyggnad, oftast källarlös,
som står där så fint bland husen i ett
bostadsområde. Kan man kalla detta en
undervisningsanstalt? Nej, det kan jag
inte finna. Kan det vara en vårdanstalt?
Då får man hårdra begreppet
bra mycket. Några timmar på dagen
vistas småbarn där, men på en vårdanstalt
är man omhändertagen för vård
både natt och dag. Alltså kan det inte
vara en sådan och inte heller ett hotell
eller ett pensionat. Möjligen kan barnstugan
vara en sorts dagpensionat, men
jag vill hellre placera in den under
punkten 5, andra anläggningar. I så fall
är det länsstyrelsen som efter eget skön
beslutar om man skall vara skyldig att
bygga skyddsrum eller inte, vilket kan
betyda olika behandling i skilda län.

Det är sådana saker man behöver ha
reda på, både i länsgrupperna och i
kommunerna. Vi har fått statsmakternas
stöd och även rönt ett glädjande
intresse hos kommunerna för att få institutioner
byggda för barneftersyn till
förmån både för familjerna och — inte
minst — för arbetsmarknaden. Låt nu
inte tolkningen av civilförsvarslagen bli
en käpp i hjulet! Det positiva i svaret
är att en utredning skall komma till
stånd, vilket jag hälsar med tillfredsställelse.

Härefter meddelade herr andre vice
talmannen, att herr Werbro begärt ordet;
och beslöt kammaren att beträffande
denna fråga upphäva den i § 20 mom.
4 kammarens ordningsstadga föreskrivna
inskränkningen i yttranderätten.

I enlighet härmed överlämnades ordet
till

Herr WERBRO (fp), som yttrade:

Herr talman! Statsrådet säger här att
det inte sker någon överprövning av
civilförsvarsstyrelsens tolkning av bestämmelserna
i civilförsvarslagens 24 §.
Men det är kanske inte så enkelt att

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Svar på fråga ang. skyddsrum i samband med byggande av barnstuga

komma ifrån frågan som statsrådet här
gör genom att säga att barnstuga enligt
civilförsvarsstyrelsens uppfattning är
undervisnings- eller vårdanstalt. I de
tekniska beskrivningar som utfärdats av
civilförsvarsstyrelsen föreskrives att det
vid vårdanstalt skall anordnas dubbelt
så många platser i skyddsrum som man
har vårdplatser, och är det undervisningsanstalt
så är antalet platser med
den tolkning som civilförsvarsstyrelsen
har gjort 60 procent av det antal barn
som omhändertas på barnstuga.

Men, herr statsråd, då kommer vi in
på en helt annan fråga, nämligen statsbidragsfrågan.
Är det undervisningsanstalt,
skall det utgå två tredjedelar i
statsbidrag, och då bör skyddsrumsfrågan
vara en för regeringen mycket viktig
sak. Är det vårdanstalt, utgår däremot
inte statsbidrag. Tolkningsfrågan
ligger just hos länsstyrelserna. Det är de
som skall bedöma den. Enligt de tekniska
beskrivningarna skall barnstuga bedömas
som undervisningsanstalt, som är
statsbidragsberättigad, men enligt den
bestämmelse som i detta fall har utfärdats
är det vårdanstalt.

Jag anser det är av mycket stor vikt
att regeringen fingranskar sådana bestämmelser
som kan få ekonomiska konsekvenser,
inte minst då det saknas
statsbidragspengar till skyddsrum.

Vidare anförde:

Herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Det är kanske litet fel
när fru Torbrink säger att civilförsvarsstyrelsen
i detta sammanhang är sig
själv nog ■— styrelsen kan ju inte gärna
ha någon skuld till den konstitutionella
ordning som vi här tillämpar och som
dock innebär att överprövningen görs
av regeringsrätten. Detta är en lagprövningsfråga
som får avgöras i vanlig ordning
på grund av besvär som möjligen
kan komma att anföras därest man tycker
att civilförsvarsstyrelsens tolkning
inte rimmar med vad man anser vara
riktigt.

Emellertid har jag ju i mitt svar antytt
att vi i annat sammanhang får titta
närmare på dessa frågor. När jag ser
till de praktiska konsekvenserna så som
fru Torbrink nu har skildrat dem, måste
jag nog för min del säga att civilförsvarsstyrelsen
vid våra underhandskontakter
förklarat att det inte kommer
att möta något hinder att separat lösa
barnstugornas skyddsrumsfrågor. Därmed
bör det bli möjligt att undvika den
fördröjning i byggandet som fru Torbrink
tydligen ser som en olägenhet ocli
som synes vara hennes huvudargument
i sammanhanget. Det kan då bli antingen
en friliggande anläggning eller ett
skyddsrum i någon näraliggande byggnad.

Sedan får vi väl ta upp en principdiskussion
av frågan huruvida det är
riktigt att ha skyddsrumsanordningar
för anläggningar av detta slag. Det finns
en rad anläggningar av liknande karaktär,
och man kan nog förutsätta att utrymning
där kommer att ske i händelse
av krigsfara. Men man har ändå ansett
det riktigt att ordna skyddsrum, eftersom
man vill i någon mån vara förberedd
i händelse av överraskningar. Den
frågan ligger dock som sagt på ett mera
principiellt plan.

Avslutningsvis vill jag uttala den förhoppningen,
att man i umgänget myndigheterna
emellan skall kunna finna
rimliga lösningar i denna fråga. Jag
tror också att det skall vara möjligt att
nå både praktiska och ekonomiskt fördelaktiga
lösningar om man söker finna
sådana. Det gläder mig att man i Kalmar-fallet
som fru Torbrink åberopade
erfarenhet av uppenbarligen nu har
kommit fram till en lösning som, såvitt
jag förstår, kan anses vara tillfredsställande.

Fru TORBRINK (s):

Herr talman! Nu skall jag passa på
att tacka ordentligt för svaret! Jag ber
också civilförsvarsstyrelsen om överseende
för att jag sade att den var sig

16 Nr 5 Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. verkningarna av beslutad nedläggning av sulfitfabrik i Essvik

själv nog — jag använde inte det uttrycket
i något förringande syfte. När
inte ens regeringen kunnat säga till om
saken har jag emellertid ansett att någonting
ditåt kunde tänkas, fastän mitt
ordval blev dåligt.

För att återgå till barnstugorna vill
jag fråga: Varför skall man försöka göra
byggandet både dyrare och besvärligare?
Ty så blir det; och det blir även
tidsödande. När kommunen skall bygga
barnstugan och dessutom måste försöka
ordna ett särskilt skyddsrum någonstans
förstår man att det måste bli dyrbart
och att det tar lång tid innan anläggningen
är klar. Men faktum kvarstår:
om det skulle gå så illa att vi får
ett skärpt beredskapsläge, är just småbarnen
de allra första som evakueras.
Jag vågar hävda att barnstugorna inte
kommer att fungera ens den dag då vi
eventuellt får ett mycket lätt beredskapsläge.
Det är därför som jag, och
kanske flera med mig, anser att man
inte borde tolka lagen så restriktivt som
civilförsvarsstyrelsen har gjort.

Slutsatsen av de omständigheter jag
har nämnt blir alltså att kostnaderna
och tidsutdräkten vid byggandet av
barnstugor ökas. Det är desto mera
onödigt som barnstugorna icke kommer
att fungera i ett beredskapsläge.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. verkningarna av
beslutad nedläggning av sulfitfabrik
i Essvik

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Essvik
har frågat mig, om jag avser att vidta
några åtgärder för att lindra verkningarna
för de arbetare och tjänstemän
som kommer att friställas vid nedläggning
av Svenska cellulosaaktiebolagets
sulfitfabrik i Essvik.

Den 25 januari varslade SCA om att
driften vid Essviks sulfitfabrik i Njurunda
beräknas upphöra den 27 maj i
år. Företaget sysselsätter för närvarande
285 anställda varav 15 tjänstemän.
En avvecklingskommitté kommer att
bildas under de närmaste dagarna.

Njurunda kommun ingår i ett arbetsmarknadsområde
med ca 100 000 invånare
med Sundsvall som centralort.
Sundsvallsområdet har under senare år
kännetecknats av ett expansivt näringsliv
med god tillgång på arbetstillfällen.
Kommunikationerna mellan Njurunda
och angränsande orter är goda, vilket
gör det möjligt för de permitterade att
ta anställning vid annat företag inom
sundsvallsområdet.

Cirka 70 av de permitterade kommer
att flyttas över till andra fabriker inom
SCA-koncernen — de flesta till Svartviks
sulfitfabrik i Njurunda. Ett 30-tal
äldre personer kommer att erbjudas
pensionering från bolaget. Arbetsförmedlingen
i Sundsvall har vidare aviserat
att drygt 300 man behöver rekryteras
under vår- och sommarmånaderna.
Länsarbetsnämnden bedömer därför
möjligheterna att få nya anställningar
inom området såsom goda.

En industrinedläggning är givetvis
besvärlig för alla dem som berörs härav.
Det är därför en angelägen uppgift
för statliga och kommunala organ att
lämna det bistånd som behövs för att
underlätta nödvändiga omplaceringar.
I första hand är det en arbetsförmedlingens
uppgift att vidta alla de åtgärder
som är erforderliga. Jag förväntar
mig att speciell uppmärksamhet därvid
ägnas åt den äldre arbetskraftens problem.

Vidare anförde:

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret.

För att undvika alla missförstånd vill
jag börja med att säga, att jag är helt
införstådd med att företagen måste ra -

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967
Svar på fråga ang. verkningarna av beslutad nedläggning av sulfitfabrik i Essvik

tionalisera och koncentrera verksamheten
till större enheter, om de skall
kunna leva vidare.

Tragiken i fallet Essviks sulfitfabrik
är inte först och främst att Essvik är
min egen hembygd utan att fabriken
där var den första massafabrik som införde
kontinuerlig drift. Detta fick också
stor publicitet i hela landet. Tack
vare en klok personalpolitik av den dåvarande
ledningen för företaget gick
arbetarna med på att införa sådan drift,
och detta var väl en av grundorsakerna
till att företaget kunde leva vidare och
utvecklas. Nu har man ju svårt att tänka
sig eu cellulosafabrik som producerar
300 000—400 000 ton utan kontinuerlig
drift. Men arbetarna i Essvik var
nog inte vid den tidpunkten medvetna
om att de samtidigt slog den första spiken
i fabrikens egen likkista.

Av inrikesministerns svar framgår
att han tror att detta problem skall kunna
lösas på traditionellt sätt. Jag finner
av svaret att man räknat med att Svenska
cellulosabolaget skall kunna ta hand
om ett 70-tal arbetare, de flesta vid
Svartvik. Detta överraskar mig, ty vid
ett sammanträde som vi haft med ledningen
för SCA framgick det klart att
man inte räknade med att fabriken i
Svartvik skulle kunna ta emot någon
ytterligare arbetskraft. Detta förstår jag
också, eftersom det där pågår en kraftig
rationalisering. De ändrade virkesförhållandena
gör tvärtom att man räknar
med att rationalisera bort 38 å 40
man från fabriken.

Jag tror att problemet för Essvik
kommer att kvarstå till dess att åtgärder
vidtages för att hjälpa dem som nu
är illa utsatta. Givetvis drabbar svårigheterna
även kommunen, men där föreligger
ingen fara för katastrof och inte
heller för ett nytt 1930-tal. Det kommunala
problemet är att företaget avser att
ha kvar hela industrimarken intakt för
kommande behov. Det är en sträcka på
3 kilometer, belägen kring Ljungans utlopp
där det finns djuphamn, som vi

tycker skulle vara lämplig för annan
industri. Bolaget har dock förklarat att
det är villigt medverka till att annan
mark ställes till förfogande i omedelbar
närhet av Ess vik.

Tillåt mig slutligen säga, herr talman,
att för arbetare, förmän och tjänstemän
blir slaget hårdast, trots att de har anat
Essviks öde. Av de 278 som berörs kommer
30 över 64 år att pensioneras. Pensionsbeloppet
är ännu ej känt, men
man måste utgå från att 64-åringarna
tvingas söka sig annat arbete för att
skapa bättre existensmöjligheter. Vari
det arbetet skall bestå är det många
som frågar sig.

130 av de friställda är i åldern 45—63
år, och även för dem uppstår mycket
stora svårigheter. Också för de övriga
blir det besvärligheter men inte i samma
utsträckning som för de äldre. Vi
hoppas att något hundratal skall kunna
placeras vid Svenska aluminiumkompaniet,
som har sina anläggningar vid
gränsen till Njurunda. Det är, såvitt jag
vet, den enda arbetsplats som ligger
någorlunda nära Essvik och som skulle
kunna suga upp viss del av arbetskraften.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag har självfallet full
förståelse för de synpunkter herr Andersson
i Essvik framförde i sin kommentar.
Herr Andersson lade in en viss
känslobetoning i sitt anförande — han
kommer från trakten, han har kanske
just arbetat i den industri som nu läggs
ned. Men jag uppskattar också den sakliga
bedömning han gjorde. Vad vi nu
tvingas till är nämligen att möta en
utveckling som innebär att företag
kommer att läggas ned. Det gäller att
investera, att rationalisera, att effektivisera
för att vi skall kunna överleva
och för att vi skall få en tillräcklig konkurrenskraft
hos de företag som kommer
att finnas kvar.

Beträffande sysselsättningsmöjligjhe -

18 Nr 5 Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. verkningarna av beslutad nedläggning av sulfitfabrik i Essvik

terna har jag framför mig en redogörelse
från arbetsmarknadsstyrelsen,
vari redovisas att cirka 70 av de permitterade
kommer att flyttas över till
andra fabriker inom SCA-koncernen —
de flesta till Svartviks sulfitfabrik i
Njurunda. Jag kan inte gå in i diskussion
med herr Andersson huruvida antalet
är det riktiga, men jag har litat
till den uppgift som föreligger.

Låt mig emellertid, herr talman, också
göra en kortfattad kommentar.

Vi möter nu dagligen nyhetsorganens
besked om företagsnedläggningar och
om driftsinskränkningar. För de flesta
av oss framstår väl dessa besked som
det avgörande — det som vi lägger
märke till, det som vi tänker på. Den
omfattande verksamhet i fråga om nyorganisation
och nyindustrialisering
som pågår i vårt land möter vi inte på
samma sätt.

De siffror rörande rekryteringsbehovet
under vår- och sommarmånaderna
som jag redovisat i interpellationssvaret
— det gäller drygt 300 man — avser
företag i expansion, delvis påverkade
i sin utbyggnad av lokaliseringsbiståndet.
Svenska aluminiumkompaniet anger
ett behov av över 200 man, Stockholms
superfosfat fabriks AB ett behov
av cirka 75 man. Jag tror det kan
vara värdefullt att lämna dessa besked
också — de visar på industrier i expansion
och tillväxt. Och sådana finns inte
bara i denna region utan över hela vårt
land.

Dessutom vill jag tillfoga att jag under
dagen haft samtal med generaldirektören
i arbetsmarknadsstyrelsen. Jag
har efterhört i vilken omfattning det
till arbetsmarknadsverket inrapporterats
varsel om ytterligare industrinedläggningar
och har fått uppgiften att det
för dagen inte finns några besked om
nedläggningar som berör över 100 anställda.
Jag tror att det är värdefullt att
också kunna ge detta besked för att vi
inte bara skall stirra oss blinda på de
uppgifter om nedläggningar som nu

lämnas. Det finns också ett annat inslag
i bilden, som vi hoppas efter hand skall
ge ett ljusare intryck.

Därmed underskattar jag inte på något
sätt de besvärligheter i vilka de
människor råkar som får besked om
nedläggningar. Jag har i mitt svar velat
ge uttryck för uppfattningen att de
skall ha all hjälp som från samhällets
sida kan lämnas för att lindra omställningssvårigheterna.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Jag är glad om inrikesministerns
optimism i detta avseende
visar sig vara berättigad. Jag tror
att arbetarna och tjänstemännen i Essvik
om möjligt skulle vara ännu gladare
om så skulle vara fallet. Men jag
är inte lika optimistisk, och jag hoppas
alltså att jag åtminstone på den
punkten får fel.

Problematiken kring fabriken i Essvik
är något av ett koncentrat av den
norrländska industrilokaliseringen. I
Essvik finns 200 egnahemsvillor och
omkring 75 hyreslägenheter, alla med
vatten och avlopp, byggda delvis med
statliga och kommunala bidrag. Det är
industrier som efter den 27 maj kommer
att saknas. Måste inte alla dessa
faktorer komma med i bilden vid en
nationalekonomisk och driftekonomisk
bedömning av denna problematik?

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag skulle egentligen
bara vilja ställa ytterligare en enkel
fråga. Vad är alternativet? Är alternativet
att vi söker påverka företaget att
fortsätta att driva en verksamhet som
företaget självt bedömer vara omöjlig?
Jag tror att herr Andersson i Essvik och
jag är överens på den punkten. Därmed
är det klart. Det är industrien som har
tagit ställning till frågan om det är möjligt,
rationellt och företagsekonomiskt
rimligt att fortsätta verksamheten, och
den säger nej. Samhället har därefter

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Svar på fråga ang. ersättningen från försäkringskassa för sjukgymnastbehandling

— Svar på fråga ang. rabatt på statens

att ta konsekvenserna. Jag tror att man
skall ha rollfördelningen klar för sig.
Vi kommer visserligen in i efterhand.
Vi skulle önska att vi hade fått beskedet
tidigare, men vi kan i detta fall inte
göra annat än att säga att det är vår
skyldighet att solidariskt bistå dem som
råkar in i omställningssvårigheter, att
hjälpas åt att klara dessa svårigheter
på ett så hyggligt sätt som möjligt.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Jag är helt överens
med inrikesministern om att man inte
kan tänka sig en mängd industrier i
Essvik. Det finns ju bara plats för större
industrier om det hela skall kunna
fungera.

Min fråga avsåg ju att man skulle
söka mildra biverkningarna av denna
nedläggning. Alla åtgärder som vidtas
i form av kommunalt pyssel, byggnadsarbeten
m. m. blir bara av tillfällig
art. Om en effektiv hjälp åt de anställda
skall kunna ges, ser jag ingen
annan utväg än att man får försöka att
på något sätt få fram en annan industrianläggning.
Men jag förstår också
att inrikesministern inte omedelbart
kan ge något sådant löfte.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. ersättningen från

försäkringskassa för sjukgymnastbehandling Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fröken Anderson i Lerum
har frågat om det i samband med
pågående revision av läkarvårdstaxan
planeras en höjning av ersättningen
från försäkringskassa för sjukgymnastbehandling.

Till frågan om taxan för sjukgymnas -

järnvägar för förtidspensionärer

tisk behandling m. m. kommer regeringen
att ta ställning när förslaget om
läkarvårdstaxan föreligger.

Vidare anförde

Fröken ANDERSON i Lerum (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
för svaret på min enkla
fråga.

Många människor berörs av den detalj
inom vårt försäkringsväsen som
det här är fråga om, inte minst åtskilliga
av dem som blir skadade i trafikolyckor
och kanske i åratal framåt får
anlita sjukgymnast för vissa behandlingar.

Jag hade hoppats på det beskedet att
man skulle göra översynen i samband
med att man överser läkarvårdstaxan,
men så sker tydligen inte. Jag noterar
i alla fall med tillfredsställelse att frågan
om ersättningar kommer att bli
föremål för granskning. Det är angeläget,
anser jag, att så sker utan alltför
långt dröjsmål. Jag ber att få uttrycka
den förhoppningen att man skall nå
en snar och även god lösning av denna
fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på fråga ang. rabatt på statens
järnvägar för förtidspensionärer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade: Herr

talman! Herr Jansson har frågat
mig om jag överväger något initiativ i
syfte att med SJ överenskomma om
lämplig form för ett utsträckande av
det s. k. 67-kortet till att även gälla
förtidspensionärer.

Enligt de av 1963 års riksdag antag -

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Svar på fråga ang. rabatt på statens järnvägar för förtidspensionärer

na riktlinjerna för trafikpolitiken har
SJ att besluta om rabatter. En översyn
av hela taxesystemet för järnvägsresor
och bussresor omfattande alla biljettformer
och rabatter pågår inom SJ och
beräknas bli färdig hösten 1967.

Vidare anförde:

Herr JANSSON (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret, men jag måste beklaga
att han inte förutskickar något
initiativ utan skjuter frågan på framtiden.

Dessa pensionärer är med undantag
för åldern helt jämförbara med andra
pensionärer. Samma motiv som gällt
för att ge de sistnämnda litet rimligare
kostnader för resor kan åberopas också
beträffande förtidspensionärerna. De
har samma behov att till måttligt pris
kunna nå sina anhöriga. Om det finns
en grupp av pensionärer som befinner
sig i nästan exakt samma situation som
de som nu får 67-kortet, kan jag inte
komma ifrån att det närmast är ett förbiseende
från SJ att den inte togs med
från början.

Jag har inte svävat i tvivelsmål om
att SJ enligt de riktlinjer som riksdagen
antagit har att besluta i dessa frågor,
men om detta snarast är att betrakta
som ett förbiseende skulle man
enligt min uppfattning inte behöva invänta
den översyn som blir färdig i
höst. Om statsrådet delade min mening,
kanske han även skullt kunna
finna en lämplig form för en lösning
av problemet före hösten.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! Det kan i och för sig
inte vara fråga om förbiseenden, eftersom
denna fråga så ofta har diskuterats
i riksdagen. Riksdagen har emellertid
ansett att statens järnvägars
självständighet bör värnas. SJ bör få
bestämma vilka rabatter som skall ut -

gå. Detta är helt i överensstämmelse
med den trafikpolitik som riksdagen
enhälligt har antagit.

En rad olika frågor om rabatter har
varit föremål för stort intresse i den
allmänna debatten: rabatter åt förtidspensionärer,
tidpunkten för när rabatter
skall utgå, bussrabatter etc. SJ har
meddelat att man gör en total översyn
av hela rabattsystemet, varvid naturligtvis
även den fråga som herr Jansson
nu har tagit upp kommer in i bilden.
Jag finner ingen anledning att
göra ett inhopp i det arbete som SJ
nu bedriver, framför allt som detta
inhopp enligt min mening skulle stå
i strid med de principer för trafikpolitiken
som riksdagen har antagit.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Justerades protokollen för den 24 och
den 25 nästlidne januari.

§ 11

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 23,
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 32 § förordningen
den 14 december 1956 (nr 629) om erkända
arbetslöshetskassor; och
till bevillningsutskottet propositionen
nr 24, angående ökning av statens andel
i lotterimedel.

§ 12

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Vigelsbo, till hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena angående
administrationskostnaderna för hjälpen
till u-länderna, och

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Interpellation ang. verkningarna för företagare inom saneringsfastigheter av den
föreslagna investeringsavgiften för vissa byggnadsarbeten

herr Petersson, till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående avsättningsmöjligheterna för
lapplandsmalmen, m. m.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 13

Interpellation ang. verkningarna för
företagare inom saneringsfastigheter av
den föreslagna investeringsavgiften för
vissa byggnadsarbeten

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDERSSON i Örebro (fp), som
yttrade:

Herr talman! I Kungl. Maj:ts proposition
nr 10 föreslår finansministern att
vid sidan av nu tillämpad prövning av
igångsättningstillstånd en särskild investeringsavgift,
motsvarande 25 % på
byggnadskostnaden, skall uttagas för
vissa byggnadsarbeten. Investeringsavgift
skall enligt propositionen i huvudsak
erläggas för den byggnadsverksamhet,
vilken enligt byggnadsregleringen
är oprioriterad och underkastad prövning
vad gäller igångsättningstillstånd.
Undantagna från investeringsavgift föreslås
dock vissa med tillståndstvång
helagda byggnader, främst sjukhus och
ålderdomshem. I propositionen föreslår
finansministern att systemet med selektiv
investeringsavgift skall gälla under
tiden den 1 mars 1967—30 september
1968.

Det i propositionen förordade systemet
med en 25-procentig selektiv investeringsavgift
kan befaras få oskäliga
verkningar bl. a. för den kategori
företagare, som hyr butikslokaler i saneringsfärdiga
centrumfastigheter, i de
fall fastighetsägaren erhållit igångsättningstillstånd
för nybyggnad med början
fr. o. m. första kvartalet 1967. Efter
godkänd uppsägning av sina hyreskontrakt
har dessa företagare flyttat eller

står i begrepp att flytta till tillfälliga
evakueringslokaler.

Som regel har man varit tvungen att
acceptera mindre lokaler med betydligt
sämre affärsläge för att rörelsen ej
skall behöva nedläggas under byggnadstiden.
Detta har fått till naturlig följd
en krympning av verksamheten och
realisering av varulagret. Dessa företagare
har nu planerat för sin rörelse i
tillfälliga lokaler med 18—20 månaders
kontrakt för att sedan återinflytta i den
nya fastigheten.

Företagarna har verkställt en kostsam
och arbetskrävande planering för
sin rörelses evakuering, helt förlitande
sig på länsarbetsnämndens igångsättningstillstånd
för byggherren. Nu
kullkastas planen på återinflyttning i
nya lokaler genom den föreslagna utformningen
av den 25-procentiga investeringsavgiften.
Denna skall nämligen
gälla för redan planerade byggen,
som erhållit länsarbetsnämndens igångsättningstillstånd.

Även om alla förberedelser med planeringen
är klara för ett igångsättande
av byggnationen riskerar man, som finansministern
förutsätter i propositionen,
att ingen byggherre kommer att
vara villig betala en investeringsavgift
som motsvarar en fjärdedel av byggkostnaden.

Eftersom de olika rörelsernas art gör
att de är beroende av ett centralt läge
för att vara lönsamma, kommer företagarna
knappast att under en så lång
tid som investeringsavgiften skall gälla
ha ekonomiska möjligheter att bedriva
sin verksamhet i tillfälliga evakueringslokaler.
I vissa fall torde rent av en
ekonomisk katastrof för vederbörande
bli oundviklig.

Det synes rimligt att byggprojekt som
det ovan anförda befrias från den föreslagna
25-procentiga investeringsskatten.

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till stats -

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Interpellation ang. åtgärder mot arbetslösheten — Interpellation ang. praktiken för

elever vid gymnasiets tekniska linje

rådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den orättvisa som kan uppkomma
för företagare i vissa saneringsfastigheter
genom den föreslagna utformningen
av den 25-procentiga investeringsavgiften? 2.

Vilka åtgärder planerar herr statsrådet
—• för den händelse riksdagen bifaller
propositionen om investeringsavgiften
— i syfte att undanröja denna
orättvisa?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. åtgärder mot arbetslösheten Ordet

lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (k), som yttrade:

Herr talman! Sysselsättningsläget har
undergått en påtaglig försämring. Praktiskt
taget varje dag ges meddelanden
om nedläggning av företag eller anmärkningsvärda
reduceringar av arbetsstyrkan.
Enligt en för några dagar
sedan publicerad sammanställning för
landet som helhet uppgick arbetslöshetssiffran
till 48 600 och ligger nu troligen
högre. Nedläggningarna av företag
respektive reduceringarna är inte
begränsade till viss industri, exempelvis
den sedan en längre tid hårt ansatta
textil- och skoindustrien. De berör uppenbarligen
flertalet industrigrenar.
Oaktat den svåra bostadsbristen går för
närvarande cirka 20 000 byggnadsarbetare
arbetslösa.

Arbetslösheten har redan nu kommit
att anta en sådan omfattning, att situationen
måste bedömas som allvarlig.
Bland löntagarna kan märkas en tilltagande
oro för arbetet och framtiden.
En rad frågor inställer sig: Iakttager
företagen en i betraktande av det rådande
sysselsättningsläget tillbörlig tid

för att till kommuner och arbetsmarknadsmyndigheter
varsla om driftsnedläggning
eller stark reducering av arbetsstyrkan?
Förekommer någon prövning
av den driftsekonomiska situationen
i kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna,
som kan ge svar på frågan
huruvida nedläggningar och avskedanden
måste betraktas som ofrånkomliga?
Den senare frågan är berättigad med
hänsyn till konsekvenserna för samhället
och löntagarna av företagsnedläggningarna
och avskedandena. Vidare inställer
sig frågan huruvida regeringen
har ett sådant grepp över situationen,
att en samlad plan över åtgärder i syfte
att minska arbetslösheten kunnat utarbetas.
En annan fråga är huruvida de
hittills förutsedda medlen för olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder motsvarar
de på sistone ökade behoven.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammaren tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Vill statsrådet redovisa en samlad
plan över åtgärder i syfte att förebygga
en ytterligare tillväxt av arbetslösheten
och minska densamma?

2. Bedömer statsrådet föreliggande
och begärda medel för olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder tillräckliga
med hänsyn till arbetslöshetens tillväxt,
däri inbegripet arbetslösheten
bland kvinnorna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. praktiken för elever
vid gymnasiets tekniska linje

Ordet lämnades på begäran till

Herr NORDGREN (la), som yttrade:

Herr talman! Elever i det nya gymnasiets
tekniska linje är enligt skolstadgan
(11 kap. §§ 9 och 23) samt anvisningar
från skolöverstyrelsen skyldiga

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Interpellation ang. praktiken för elever vid gymnasiets tekniska linje

att deltaga i praktisk utbildning i skolverkstad.
Denna utbildning omfattar
fyra veckor och är förlagd till sommarlovet,
d. v. s. efter ordinarie skolavslutning.

I en del gymnasier, bl. a. i Göteborg,
Malmö och Söderhamn, har eleverna
först nu erhållit meddelande om denna
förlängning av läsåret. Detta betyder
att eleverna blir lediga någon eller några
veckor i juni för att sedan fortsätta
skolgången ytterligare fyra veckor under
sommaren. Många elever har av
ekonomiska skäl funnit det nödvändigt
att söka anställningar under sommaren
i form av semestervikariat. Därigenom
skaffar de sig både praktik från det område
vederbörande är intresserad av
samt inkomster för de fortsatta studierna.
För elever i den tekniska linjen
ställer sig, som bekant, skolgången tämligen
dyrbar. Dessa elever ser sig nu
nödsakade att lämna återbud till redan
träffade överenskommelser om anställningar
under sommaren. Det finns även
exempel på elever, som under sommaren
beretts tillfälle till studier utomlands
men som nu, enligt skolmyndighetens
besked, måste lämna återbud
härtill. För andra elever kommer de
extra skolveckorna att splittra familjernas
gemensamma semester. Helt naturligt
är eleverna i berörda klasser upprörda
över detta.

Enligt min uppfattning borde eleverna
vid linjevalet klart upplysas om det
förlängda skolåret. Vidare synes det
mig att den miljöpraktik som kan erhållas
i näringslivet inom eller utom
landet borde anses likvärdig med den
som erbjudes i en skolverkstad.

I de preliminära anvisningar som utfärdats
av skolöverstyrelsen heter det
bl. a.: »För att utbytet av miljöpraktiken
skall bli det bästa möjliga skall
praktikanterna sysselsättas med utbildningsmässigt
meningsfyllda manuella
arbetsuppgifter under verkliga förhållanden
i näringslivet.»

Längre fram i skolöverstyrelsens för -

slag heter det: »Utlandspraktik, om sådan
kan ordnas, bör förläggas till den
sista praktiksommaren.» Om elever lyckats
ordna »meningsfyllda manuella arbetsuppgifter
under verkliga förhållanden
i näringslivet» eller utlandspraktik
redan under den första praktiksommaren
bör de enligt min mening beredas
tillfälle att utnyttja dessa möjligheter
även i år, detta så mycket mer som informationen
synes ha varit bristfällig.

I den skrivelse från skolöverstyrelsen,
som den 16 juni 1966 utgick »till
rektorerna vid nuvarande allmänna och
tekniska gymnasiet» heter det bl. a.:
»Härmed översändes preliminära anvisningar
för praktik vid teknisk linje i
gymnasiet», och vidare säger man i
samma skrivelse: »Överläggningar angående
miljöpraktikens utformning pågår
fortfarande med representanter för
näringslivet. När dessa slutförts kommer
definitiva anvisningar att utfärdas.
» Det meddelas också att »skolöverstyrelsen
avser att under hösten utfärda
provisoriska anvisningar angående
praktik för elever vid fackskolans
tekniska linje». Av en särskild arbetsgrupp
inom skolöverstyrelsen utarbetas
förslag till definitiva anvisningar.
Dessa är enligt uppgift för närvarande
på remiss och väntas bli fastställda av
Kungl. Maj :t under april månad.

Skolöverstyrelsens skrivelser och
upplysningar tyder på att klara anvisningar
inte förelåg när eleverna hade
att ta ställning till den linje de skulle
välja.

Det är naturligtvis rimligt att inte
allt är definitivt färdigt när man snabbt
skall genomföra en ny skolform. Enligt
min uppfattning skall eleverna emellertid
icke, vare sig ekonomiskt eller på
annat sätt, få bli lidande på att anvisningar
ej hunnit utfärdas i samma takt
som skolreformen genomföres. Detta
synes emellertid bli fallet i varje fall för
de nuvarande eleverna.

Med stöd av vad jag här anfört hemställer
jag om kammarens tillstånd att

24 Nr 5 Torsdagen den 2 februari 1967

Interpellation ang. kriminalitet hos personer med abnormt sexuellt beteendemönster

till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande frågor: 1.

Anser herr statsrådet att det är tillfredsställande
att halva läsåret förflutit
innan skolmyndigheterna meddelar
eleverna vad respektive linje innebär?

2. Anser herr statsrådet att den miljöpraktik,
som kan erhållas ute i näringslivet,
är lika värdefull som den, som
kan erbjudas i en skolverkstad?

3. Är statsrådet villig att medverka
till att de elever, som icke upplysts om
de förpliktelser valet av vederbörande
linje innebär, beredes möjlighet till
dispens från den extra skolplikten under
sommaren?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Interpellation ang. kriminalitet hos personer
med abnormt sexuellt beteendemönster Ordet

lämnades på begäran till

Iierr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! I pressen får man allt
oftare ta del av redogörelser för upprörande
kriminalfall, där människor
med från det normala avvikande sexuella
beteendemönster varit inblandade.
Ofta har det hänt att t. ex. polisen haft
kännedom om dessa personer, men den
kriminalitet de gjort sig skyldiga till
har varit svårt att komma åt. Enskilda
människor har gjort anmälningar; därvid
har det emellertid ofta stannat, och
vederbörande har inte blivit omhändertagen
förrän han gjort sig skyldig till
mer grova brott. Dessa människor blir
då behandlade som vanliga kriminella,
tydligen på grund av att möjligheter
saknas till andra former av omhändertagande
när det gäller denna kategori
asociala personer.

Emellertid synes det finnas ett stort
antal personer som på grund av sina

avvikelser uppför sig på ett ytterst stötande
sätt. Inte sällan riktar sig deras
aktivitet mot minderåriga barn. Det
finns som bekant exempel på att grova
våldsbrott begåtts just mot barn innan
personerna i fråga blivit omhändertagna.
Inte sällan har det varit fråga
om människor mot vilka anmälningar
förelegat, utan att dessa lett till några
åtgärder från myndigheterna sida.

Ett uppmärksammat fall, där en åldring
varit inblandad, har nyligen avslöjats
i Skara. Han var enligt tidningsuppgifter
sedan åtskilliga år känd hos
ordningsmakten för asociala tendenser,
och vad han nu dömts för är omfattande
pornografisk fotografering i sin lägenhet,
där en minderårig flicka samt
ett par mentalsjuka kvinnor tjänstgjort
som objekt. Jag ifrågasätter om inte
samhället borde ha ingripit tidigare.
Självfallet kan det här, trots att mannen
är i 80-årsåldern, inte blir fråga
om intagning på ålderdomshem efter
avtjänat fängelsestraff. En människa
med abnorma anlag av detta slag är i
uppenbart behov av speciell vård.
Fängelsestraff torde också vara olämpligt.

Det finns s. k. arbetshem, till vilka
störande vårdtagare kan överflyttas
från ålderdomshem. Emellertid torde
vid dessa hem inte lämnas den vård
som människor med utpräglad sexuell
abnormitet är i behov av. Enligt min
uppfattning borde det för detta klientel,
oavsett ålder, finnas speciella hem.
Framför allt bör ju allmänheten skyddas
från dessa sjuka människor, men
samtidigt bör man se till att de får den
vård de behöver för att om möjligt kunna
återanpassas till normalt liv.

Med hänsyn till att det tydligen finns

— det gäller framför allt större städer
där anonymiteten är lättare att bevara

— ett stort antal personer med sexuellt
avvikande beteendemönster, som i regel
leder till kriminella handlingar, anser
jag det vara angeläget att möjligheterna
prövas att inrätta särskilda hem,

Torsdagen den 2 februari 1967

Nr 5

Interpellation ang. praktiken för elever vid gymnasiets tekniska linje

vid vilka också nödvändig vård lämnas
dessa personer. Det måste anses vara
synnerligen angeläget att så fort som
möjligt dels få dessa människor under
lämplig behandling, dels förebygga de
grova kriminella handlingar som abnormitet
av här nämnt slag kan leda
till. Av särskild vikt är att minderåriga
barn skyddas från dessa asociala personer.

Åberopande var jag nu anfört hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

Har herr statsrådet uppmärksammat
den relativt stora utbredningen av kriminalitet
hos personer med abnorma
sexuella beteendemönster?

Om så är fallet, vill statsrådet medverka
till att större uppmärksamhet än
hittills ägnas åt frågan om att omhändertaga
dessa personer i för ändamålet
speciellt inrättade hem, där de kan få
lämplig vård och tillsyn?

Denna anhållan bordlädes.

§ 17

Interpellation ang. praktiken för elever
vid gymnasiets tekniska linje

Ordet lämnades på begäran till

Herr WERBRO (fp), som yttrade:

Herr talman! Enligt skolöverstyrelsens
preliminära anvisningar för praktik
vid teknisk linje i gymnasiet, vilka
anvisningar tillämpas för första gången
under innevarande läsår, skall denna
praktik delas upp i skolpraktik och
miljöpraktik. Skolpraktiken kan anordnas
som deltidskurs vid yrkesskola efter
medgivande i vanlig ordning. Skolpraktiken
anordnas under cirka 2 veckor i
årskurs 1 samt under cirka 4 veckor
sommaren efter årskurs 1. Även i årskurs
2 skall skolpraktik omfattande 2
veckor förekomma. Totalt utgör skolpraktiken
således 8 veckor.

Miljöpraktiken skall äga rum i sam -

arbete med näringslivet och omfatta
minst 6 veckor under sommaren efter
årskurs 2 samt lika lång tid under sommaren
efter årskurs 3. Tillsammans
omfattar således skol- och miljöpraktiken
totalt 20 veckor.

Skolpraktiken skall äga rum under
skolans direkta ledning och under skolmässiga
former. Praktikanten är under
skolpraktiktiden elev vid gymnasiet
även om denna del av utbildningen är
förlagd till yrkesskola eller liknande
skola. Också miljöpraktiken utgör ett
obligatoriskt led i utbildningen. Även
denna praktikdel skall utnyttjas för studiearbetet.

Syftet med praktiken är vällovligt:
den avser att ge stöd åt de teoretiska
studierna, främst i de tekniska tillämpningsämnena.
Eleverna skall lära sig
vissa grundläggande moment i yrkesarbete,
arbetsoperationer, operationsföljder
m. m. Praktisk materialkännedom
och kännedom om den industriella
verksamhetens organisation ingår också
som moment i utbildningen. Skolpraktiken
skall ge praktisk undervisning
och miljöpraktiken verksamhet i
näringslivet.

Skolpraktiken kan delas upp i verkstadsmekaniskt
yrkesarbete som bänkarbete,
mätning, borrning, svarvning,
fräsning, svetsning m. m., byggnadstekniskt
yrkesarbete samt el- och teletekniskt
yrkesarbete. Skolpraktiken bör
om möjligt omfatta samtliga dessa tre
områden. Om bygg- eller elpraktik inte
kan ordnas kan verkstadsmekaniskt yrkesarbete
komma att utgöra hela skolpraktiken.

Den praktik det här är fråga om har
utsatts för viss kritik från bl. a. elevhåll.
Ett flertal av de elever som går
på gymnasiernas tekniska linjer har redan
före inträdet i gymnasiet fullgjort
en stor del av den praktik det är fråga
om. Deras tidigare erhållna praktik bör
därför få tillgodoräknas dem. Dessa elever
bör således befrias från den obligatoriska
praktiken i den utsträckning de

Nr 5

Torsdagen den 2 februari 1967

Interpellation ang. praktiken för elever vid gymnasiets tekniska linji

tidigare genomgått likartad praktik. Då
en stor del av skolpraktiken samt hela
miljöpraktiken dessutom är förlagd till
sommartid, då eleverna normalt har
ferier, kan man diskutera om inte arbetsbelastningen
blir relativt stor för
eleverna på de tekniska linjerna i förhållande
till gymnasiets övriga linjer.
Ett flertal av eleverna vid gymnasiets
tekniska linjer är familjeförsörjare, vilket
också bör tas med vid bedömningen
av frågan om praktik under ferierna. I
regel önskar dessa elever förvärvsarbeta
under ferierna.

Skolpraktiken läggs nu utanför den
övriga schemabundna undervisningen,
dvs. eleverna i årskurs 1 av teknisk
tillvalsgrupp har 2 veckotimmar mer
än övriga elever i gymnasiets årskurs
1. Det bör övervägas om inte läroplanerna
kan utformas på ett sådant sätt,
att de elever, som genomgår sådan
praktik, i stort sett får samma timantal
undervisning som övriga elever i
gymnasiet. Det bör vidare undersökas,
om inte den obligatoriska skolpraktiken
under sommaren efter årskurs 1 kan
utgå och läggas under läsårstid i stället.
På vissa håll i landet har så skett.
Därigenom erhåller eleverna vid de tekniska
linjerna lika långa sommarferier
som andra gymnasieelever. Ferierna
kan då användas till välbehövlig rekreation
eller förvärvsarbete för dem som
så önskar.

Ett tredje spörsmål, som bör diskuteras
i detta sammanhang, är det förhållandet,
att den skolpraktik, som nu
är förlagd till första årskursen, tidsmässigt
är placerad före elevernas val
av linje i gymnasiet. Det kan med skäl
ifrågasättas om eleverna redan i årskurs
1 skall behöva genomgå såväl verkstadsmekanisk
som bygg- och elpraktik
innan de själva valt inriktning för
sin utbildning. Vidare är det först i
årskurs 2 eleverna har att välja gren
(maskin-, bygg-, el- eller kemiteknisk
gren), varför det bör övervägas att flytta
skolpraktiken till ett senare stadium

i utbildningen, förslagsvis årskurs 3.
Miljöpraktiken torde däremot med fördel
kunna läggas in på tidigare stadier.

Med hänvisning till vad ovan anförts
hemställer jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa
följande frågor:

Vill herr statsrådet medverka till

1. att all den skolpraktik, som enligt
föreskrifterna skall äga rum vid teknisk
linje i gymnasiet, förläggs till schemabunden
tid under läsåret i stället för
som nu till viss del under sommarferierna,

2. att sådan skolpraktik förläggs till
tiden efter elevernas val av linje i
gymnasiet samt

3. att elev som på annat sätt erhållit
likartad praktik får tillgodoräkna sig
den och befrias från motsvarande moment
i den obligatoriska skolpraktiken?

Denna anhållan bordlädes.

§ 18

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts skrivelse och propositioner överlämnats
till kammaren:

nr 3, med redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj :t av riksdagens
skrivelser,

nr 14, angående tillägg till livräntor
enligt förordningen den 11 juni 1943
(nr 347) om vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av
tobaksvaror, och

nr 25, med förslag till lag om ändring
i lagen den 6 juni 1925 (nr 382)
angående uppvärmning av till kreatursföda
avsedd mjölk in. m.

Nämnda skrivelse och propositioner
bordlädes.

§ 19

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

Fredagen den 3 februari 1967

Nr 5

fru Lewén-Eliasson, till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående beslutad utredning om förbättring
av dagspressens ekonomiska
villkor m. m., och

herr Nilsson i Tvärålund, till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående skogliga beredskapsarbeten
inom domänverkets skogar.

§ 20

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.38.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 3 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollen för den 26
nästlidne januari.

§ 2

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts å bordet vilande skrivelse
nr 3, med redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser.

§ 3

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till lagutskott Kungl. Maj :ts å
bordet vilande propositioner:

nr 14, angående tillägg till livräntor
enligt förordningen den 11 juni 1943
(nr 347) om vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av
tobaksvaror, och

nr 25, med förslag till lag om ändring
i lagen den 6 juni 1925 (nr 382) angående
uppvärmning av till kreatursföda
avsedd mjölk m. m.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Andersson i Örebro, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående verkningarna för företagare
inom saneringsfastigheter av
den föreslagna investeringsavgiften för
vissa byggnadsarbeten,

herr Hermansson, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet angående
åtgärder mot arbetslösheten,

herr Nordgren, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
praktiken för elever vid gymnasiets
tekniska linje,

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående kriminalitet hos personer
med abnormt sexuellt beteendemönster,
och

herr Werbro, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående praktiken för elever vid gymnasiets
tekniska linje.

Kammaren biföll dessa framställningar.

Nr 5

Fredagen den 3 februari 1967

§ 5

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av § 2 i riksdagens
revisorers berättelse över 1965 års
granskning av statsverket,

nr 2, i anledning av motion om tidsbegränsning
av anförandena i kamrarna,

nr 3, i anledning av motioner om
sänkning av rösträttsåldern,

nr 4, i anledning av motioner om
sänkning av valbarhetsåldern,

nr 5, i anledning av motioner angående
kvinnlig tronföljd, och

nr 6, i anledning av motioner angående
riksdagens högtidliga öppnande;
statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1967/68 för kungl. hov- och
slottsstaterna, och

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1967/
68 till oförutsedda utgifter; samt
bankoutskottets memorial:
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse, och

nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.

§ 6

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 19, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 juni
1942 (nr 350) om fornminnen, m. m.,
överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Nordstrandh
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet angående
tillhandahållandet till studieförbunden
av material för undervisning
inför omläggningen till högertrafik.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.02.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 67
7Ö4579