Nr 38 FÖRSTA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:38)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 38 FÖRSTA KAMMAREN 1964

1—4 december

Debatter m. m.

Tisdagen den 1 december Sid.

Protokollsjustering .......................................... 5

Interpellationer:

av herr Lager ang. direktiven för den svenska FN-delegationens
ställningstagande i Kongofrågan, m. m................... 6

av herr Jacobsson, Gösta, om effektivisering av åtgärderna för
att hindra att havsvattnet förorenas genom olja.......... 7

Onsdagen den 2 december

Svar på interpellationer:

av herr Sundin ang. studiestöd åt elever vid realskolor m. fl... 9

av herr Sundin ang. det blivande nordiska odontologiska materialprovningsinstitutet
................................ 11

Om utredning rörande en allmän förskoleundervisning.......... 14

Om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för grundskolan
m. m............................................... 18

Sammansättningen av styrelsen för riksbankens jubileumsfond . . 23

Konsultarvodenas inverkan på byggnadskostnaderna............ 27

Om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram.......... 28

Om åtgärder mot kriminaliteten .............................. 29

Meddelande ang. enkel fråga av herr Adolfsson ang. proposition
till 1965 års vårriksdag rörande valkretsindelning vid primärkommunala
val............................................ 33

1 Första kammarens protokoll 196i. Nr 38

Nr 38

Innehåll

Fredagen den 4 december Sid.

Differentiering av slaktdjursavgifter m. m..................... 35

Om inrättande av ett statligt trafikinstitut...................... 43

Meddelande ang. enkel fråga av herr Lundström ang. rättelse vid
debitering av för hög slutlig skatt ........................ 46

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 2 december

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44, ang. handläggningen av frågor
om lokala trafikföreskrifter m. m....................... 14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 35, ang. ersättning för kommunala
uppdrag ............................................ 14

— nr 36, ang. heltidsanställda kommunala förtroendemän...... 14

— nr 37, ang. ändrad lydelse av 12 § lagen om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar.................. 14

Statsutskottets utlåtande nr 174, om besparingar inom försvaret . . 14

—- nr 175, ang. försvarsattachéorganisationen.................. 14

—■ nr 176, om införande av en allmän förskoleundervisning...... 14

— nr 177, ang. den framtida användningen av Bogesunds slott .. 18

— nr 178, ang. försäljning av en allmänna arvsfonden tillfallen

fastighet ................................................ 18

— nr 179, om förenkling av det tekniska avräkningsförfarandet

mellan stat och kommun .................................. 18

—- nr 180, om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna
för grundskolan och ålderdomshemmen, m. m............... 18

Bevillningsutskottets betänkande nr 64, ang. beskattning av ersättning
vid övergången till högertrafik, m. m................... 23

Bankoutskottets utlåtande nr 44, ang. närmare bestämmelser rörande
riksbankens jubileumsfonds handhavande och utnyttjande . 23

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 50, ang. konsultarvodenas
inverkan på byggnadskostnaderna ...................... 27

— nr 51, om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram . 28

—■ nr 52, om åtgärder mot kriminaliteten, m. m................. 29

Fredagen den 4 december

Protokoll från justitiedepartementet ang. fullmaktsgranskning .... 34

Bevillningsutskottets betänkande nr 65, ang. avtal med Storbritannien
och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap
.................................................... 34

— nr 66, ang. ändrings- och tilläggsprotokoll till avtalet med Ja pan

för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande inkomstskatter...................... 34

— nr 67, ang. ändring i tulltaxan, in. m....................... 34

Innehåll

Nr 38

Std.

Första lagutskottets utlåtande nr 47, ang. ändring i lagen om prästval
...................................................... 34

— nr 48, om översyn av abortlagstiftningen .................. 34

— nr 49, ang. ändrad lydelse av 1 § lagen om straff för vissa trafikbrott
................................................ 34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 28, ang. viss fråga rörande prisregleringen
på jordbrukets område ........................ 35

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53, om inrättande av
ett statligt trafikinstitut .................................. 43

— nr 54, om effektivare planeringsarbete för Storstockholm .... 45

— nr 55, om åtgärder för att bereda den äldre arbetskraften sysselsättning
.............................................. 45

V''’U'' i

■

v; >- V**4: ,

•

»Vvi -

si: v/

'',yic .''

ii4 •.*•■''.’• •*&] : 5M ‘1 »n •. .; ''‘ti... .

. 1! . ■ U*’

- yi - ■

i »• i

• ‘ !

Tisdagen den 1 december 1964

Nr 38

Tisdagen den 1 december

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna skrivelse
:

Till riksdagens första kammare

Sedan jag vid riksdagsmannaval i
Stockholms stads valkrets den 16 oktober
1961 blivit vald till ledamot av riksdagens
första kammare för en tid av
åtta år, räknade från och med den 1
januari 1962, har jag den 25 november
1964 vid förrättning enligt 26 § första
stycket lagen om val till riksdagen blivit
utsedd att inträda såsom ledamot av
samma kammare för tiden till den 1
januari 1969 för Gävleborgs läns valkrets.
Med anledning härav har jag i
skrivelse till överståthållarämbetet denna
dag anmält, att jag vill anses vald
till riksdagsman för sistnämnda valkrets.

Stockholm den 30 november 1964
Herman Kling

Justerades protokollet för kammarens
sammanträde den 24 nästlidne november.

Protokolls justering

Upplästes för justering kammarens
protokoll för den 25 november.

Herr SVENINGSSON (h):

Vid justeringen av protokollet för den
25 november ber jag att nu få till kammarens
protokoll anteckna att ett uttalande
av mig i kort genmäle till fru Segerstedt
Wiberg, anförande nr 42, kommit
att te sig såsom saknande underlag,
beroende på att fru Segerstedt Wiberg i
det anförande, varå jag replikerade,

strukit vad hon enligt stenografernas utskrift
yttrat om lösligt leverne.

Efter härmed slutad överläggning
godkändes det upplästa protokollet.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Då jag under tiden den 30 november
—den 4 december befinner mig utomlands
för uppdrag inom Fria Fackföreningsinternationalen,
får jag härmed
begära att under nämnda tid bli befriad
från riksdagsarbetet.

Stockholm den 27 november 1964

Arne Geijer

Till riksdagens första kammare

För deltagande i Nordiska rådets
samarbetsministermöte i Köpenhamn
och ministermöte inom OECD i Paris
får jag härmed anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 1/12—den 4/12 1964.

Stockholm den 28 november 1964

Gunnar Lange

Till riksdagens första kammare

Undertecknad får härmed anhålla om
ledighet från riksdagsuppdraget under
tiden den 1—den 12 december för att
deltaga i en konferens anordnad av Liberala
Internationalen i Istanbul.

Göteborg den 29 november 1964

Ingrid Segerstedt Wiberg

De begärda ledigheterna beviljades.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 340, till Konungen i anledning

6 Nr 38 Tisdagen den 1 december 1964

Interpellation ang. direktiven för den svenska FN-delegationens ställningstagande
i Kongofrågan, m. m.

av Kungl. Maj ds proposition angående
statlig kreditgaranti för lån avseende
anskaffning av vissa maskiner m. m. åt
domänverkets skogsarbetare.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 341, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående huvudmannaskapet
för rådshusrätterna m. m„ såvitt
propositionen hänvisats till statsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 342, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående avveckling av vissa
av städernas särskilda rättigheter
och skyldigheter i förhållande till staten,
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till statsutskottet;

nr 343, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ersättning för
skada å fiske till följd av militär verksamhet
in. m.; samt

nr 344, i anledning av väckta motioner
om utbildning av idrottsledare
m. m. och om instruktörsverksamheten
inom idrottsrörelsen.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 345, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj ds proposition med anhållan
om yttrande över vissa av Europarådets
rådgivande församling vid dess femtonde
ordinarie möte fattade beslut.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser: nr

346, till delegerade för riksdagens
verk i anledning av framställning från
delegerade angående beslutanderätten
i pensionsärenden vid riksdagens verk;
och

nr 347, till Konungen med anhållan
om att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt
statens personalpensionsverk att övertaga
beslutanderätten i pensionsären -

den avseende anställningsliavare vid
riksdagens verk, m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
204 angående lån till Upplands Bro
kommun.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
motionen nr 891.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 35—
37, statsutskottets utlåtanden nr 174—
180, bevillningsutskottets betänkande nr
64, bankoutskottets utlåtande nr 44,
tredje lagutskottets utlåtande nr 44 och
allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 50—52.

På framställning av herr talmannen
beslöts att tredje lagutskottets utlåtande
nr 44 skulle uppföras främst bland två
gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.

Interpellation ang. direktiven för den
svenska FN-delegationens ställningstagande
i Kongofrågan, m. m.

Herr LAGER (k) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Utvecklingen i den afrikanska
staten Kongo har under senare
år följts med stort intresse och deltagande
i hela världen. Under de senaste
dagarna har detta intresse förstärkts.
Orsaken är det inbördeskrig som uppenbarligen
omfattar hela staten. Detta inbördeskrig
är givetvis högst beklagligt
men måste dock betraktas som en
Kongos inre angelägenhet. Det berättigar
inte andra stater att blanda sig i
detta krig.

Så har dock skett. Den belgiska och
amerikanska interventionen med fall -

Tisdagen den'' 1 december 1904

Nr 38

skärmstrupper och på annat sätt strider
mot gällande statsrättsliga principer.
De nu aktuella ingripandena liar karaktären
av brutal och olaglig intervention
i en suverän stats inre angelägenheter.
Påståendet att humanitära skiil skulle
varit avgörande saknar stöd i verkligheten.

Vissa pressuppgifter ger vid handen
att militär aktivitet i Kongos inbördeskrig
utvecklas från Sydafrikanska unionen,
ett förhållande som på sitt sätt ger
politisk karaktär åt interventionen.

Tyvärr har också Sverige på ett indirekt
sätt dragits in som deltagare i
den grymma Kongotragedien. Svensktillverkade
stridsmedel har, enligt samstämmiga
tidningsuppgifter, använts av
Tshombetrupperna för likvidering av
motståndarna till hans regim. Svenska
medborgare har låtit sig värvas till
tjänst hos Tshomberegimen. Värvningen
sker enligt tidningsmeddelanden medelst
agenter och via ett amerikanskt företag
stationerat i Liechtenstein.

Det är inte uteslutet att frågan om
den olagliga inblandningen i Kongos
inre angelägenheter kommer upp vid
det möte med generalförsamlingen som
nu inletts.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till hans excellens statsministern få
framställa följande frågor:

Kan och vill herr statsministern ge
riksdagen en information över vilka direktiv
den svenska FN-delegationen fått
för ställningstagande i Kongofrågan?

Överväger regeringen åtgärder för att
hindra svenska medborgare att ta värvning
hos den kongolesiska Tshomberegimen? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om effektivisering av åtgärderna
för att hindra att havsvattnet
förorenas genom olja

Ordet lämnades på begäran till herr
JACOBSSON, GÖSTA, (h) som yttrade:

Herr talman. Jag anhåller om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande interpellation.

Genom gällande lagstiftning om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg
har vårt land lämnat sin medverkan till
de internationella strävandena till förhindrande
av havsvattnets förorening
genom olja som ett led i åtgärderna i
angivna syfte jämlikt Kungl. Maj ds kungörelse
den 30 juni 1960, och särskilda
anläggningar bär i vissa hamnar inrättats
för mottagande av oljerester från
fartyg. Dessa anläggningar torde emellertid
endast i mycken ringa utsträckning
utnyttjas av de fartyg, till vilkas
tjänst de inrättats.

Berörda förhållande innebär uppenbarligen
dels att den olja som fartygen
skulle lämna ifrån sig i stället utsläppes
i sjön, vilket lagstiftningen i ämnet
avser att förhindra, dels att de kommuner
som av Kungl. Maj :t ålagts att inrätta
oljemottagningsanläggningar, i den
män de ställt sig Kungl. Maj ds påbud
till efterrättelse — vilket icke överallt
torde vara fallet — åsamkats kostnader
utan att avsett ändamål i någon rimlig
grad tillgodoses. Förhållandet uppges
ytterst bero på bristfällig tillsyn och
övervakning från de ansvariga myndigheternas
sida, bottnande i otillräckliga
personalresurser hos det statliga organ
som närmast har ansvaret för tillsynen.
Med jämna mellanrum förekommer fortfarande
att oljeföroreningar utmed våra
kuster sker till oersättlig skada för fågellivet.
Sommartid förorenas också
badstränderna till stort obehag för befolkningens
friluftsliv.

Om de påtalade olägenheterna är
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
bekanta, är herr
statsrådet beredd att vidtaga åtgärder

Nr 38

Tisdagen den 1 december 1964

Interpellation om effektivisering av åtgärderna för att hindra att havsvattnet
förorenas genom olja

för effektivisering av tillsynen över att om ändring i tulltaxan den 12 septemlagstiftningen
på området efterleves? ber 1958 (nr 475), m. m.;

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 892, av herrar Holmberg och Åkerlund,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 190, angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1964/65; samt

nr 893, av herr Alexanderson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
200, angående vissa anslag för budgetåret
1964/65 till underrätterna, m. m.

Anmäldes och bordlädes
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap; nr

66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
ändrings- och tilläggsprotokoll till avtalet
mellan Sverige och Japan för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter;
samt

nr 67, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till förordning

första lagutskottets utlåtanden:
nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 oktober
1957 (nr 577) om prästval;

nr 48, i anledning av väckta motioner
om översyn av abortlagstiftningen;
samt

nr 49, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
28 september 1951 (nr 649) om straff
för vissa trafikbrott;

jordbruksutskottets utlåtande nr 28, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående viss fråga rörande prisregleringen
på jordbrukets område jämte i
ämnet väckta motioner; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

53, i anledning av väckta motioner
om inrättande av ett statligt trafikinstitut; nr

54, i anledning av väckta motioner
om ett effektivare planeringsarbete för
Storstockholm; samt

nr 55, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att bereda den äldre
arbetskraften sysselsättning.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.14.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 2 december 1964

Nr 38

Onsdagen den 2 december

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Herr Hernelius anmälde, att han åter
infunnit sig vid riksdagen.

Ang. studiestöd åt elever vid realskolor
m. fl.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
EDENMAN, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Sundins interpellation angående studiestöd
åt elever vid realskolor m. fl., erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! I en interpellation har
herr Sundin frågat mig, dels om jag
har uppmärksammat den situation som
realskoleelever och likställda samt studerande
vid statens läroverk för vuxna
råkat i genom den av riksdagen beslutade
studiestödsreformen, dels om jag
är villig att snarast medverka till att
nämnda missförhållanden undanröjes.

I skolberedningens betänkande framhölls
att behovsprövade stipendier i
princip inte hörde hemma i en obligatorisk
skola. Avvecklingen av utgående
stipendier av denna art ansågs emellertid
böra ske i samband med en omprövning
av de familjepolitiska åtgärderna.
Såväl i propositionen 1962:54
angående reformering av den obligatoriska
skolan som i särskilda utskottets
utlåtande vid 1962 års riksdag över denna
proposition biträddes denna uppfattning.
Utskottsutlåtandet godkändes
av riksdagen.

1962 års studiehjälpsutredning fick i
uppdrag att bl. a. behandla frågan om
avvecklingen av de behovsprövade stipendierna.
Utredningen kom till den
slutsatsen, att en avveckling rimligen
inte kunde inskränkas till att beröra enbart
grundskolans elever utan även bor -

de beröra elever i samtliga skolformer
som var jämställda med grundskolan. I
propositionen 1964:138 angående studiesocialt
stöd till studerande ungdom
framlades förslag om avveckling av de
behovsprövade stipendierna till elever
i grundskola och jämförbara skolformer.
Detta förslag biträddes av en i
frågan enig riksdag.

Jag vill i sammanhanget även erinra
om att elever i realskolorna erhåller
allmänt barnbidrag eller — om de är
över 16 år — förlängt barnbidrag. Vidare
kan resetillägg och inackorderingstillägg
utgå till realskoleelever enligt
samma grunder som dem som gäller för
studerande i gymnasier och motsvarande
skolor.

Man var således så sent som i våras
överens om tidpunkten för avvecklingen
av de behovsprövade stipendierna
till realskoleelever, och jag anser inte
att det finns anledning att nu ompröva
frågan.

Vad beträffar studiestödet till dem
som utbildar sig vid vuxen ålder vill
jag erinra om att såväl gymnasieutredningen
som yrkesutbildningsberedningen
nu arbetar med frågan om vuxenutbildningens
framtida organisation. Den
definitiva utformningen av studiehjälpen
till denna kategori elever bör anstå
till dess att klarhet vunnits om organisationen
av skolformerna i fråga.

Jag vill i sammanhanget erinra om
att riksdagen så sent som för två år sedan
beslutade om bidrag om högst 2 000
kr. att utgå i studiernas slutskede för
studerande inom vuxenutbildningens
skolformer. Detta beslut kan sägas innebära
att de studerande vid vuxengymnasierna
tidigare än andra fick del
av de förbättrade förmåner, varom årets
riksdag fattat beslut i anledning av
propositionen 1964: 138.

Samtliga studerande vid vuxengym -

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Ang. studiestöd åt elever vid realskolor m. fl.

nasierna kommer genom de i år genomförda
förändringarna som en följd av
riksdagens beslut i den studiesociala
frågan att utan behovsprövning få studiebidrag
under den muntliga kurstiden.
Jämfört med vad som utgått i bidrag
under tidigare år innebär beslutet
i år att den genomsnittliga bidragssumman
per vuxenelev kommer att bli
ungefär lika stor som tidigare beviljade
stipendier åt samma kategori elever.
Vidare har lånemöjligheterna förbättrats
för de vuxenstuderande.

Jag vill avslutningsvis citera vad jag
i hithörande frågor anförde i riksdagsdebatten
i våras: 1964:138, nämligen
»De studiesociala frågorna bör även i
fortsättningen stå på dagordningen, och
redan nu skymtar förbättringar som bör
genomföras i en framtid. Jag tänker då
bl. a. på behovet av en omprövning av
de studiesociala förmånerna inom vuxenutbildningen.
»

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Jag ber att få säga ett
tack till ecklesiastikministern för det
svar som han har lämnat på min interpellation.
Det skulle emellertid ha varit
betydligt angenämare om svaret, speciellt
när det gäller de ungdomar som
går i realskolorna, hade haft ett mera
positivt innehåll än det i och för sig
innebar.

När riksdagen beslutade om studiehjälpsverksamheten
jämställdes grundskolans
elever på högstadiet med de elever
som går i realskolan. Statsrådet
Edenman säger nu att elever i realskolorna
erhåller ett allmänt barnbidrag
och dessutom — om de är över 16 år
— ett förlängt barnbidrag. Men det förhållandet
förändrar ju inte situationen;
det föreligger ju ändå en skillnad mellan
de elever som går i grundskola och
de elever som går kvar i realskola. Till
detta vill jag lägga att eleverna, utan
egen eller målsmans förskyllan, är nödsakade
att gå i realskola. Det av mig
här påpekade missförhållandet förorsakas
väl dels av att man inte kunnat

enas om högstadiets förläggning och
dels av att vissa kommuner av rent ekonomiska
skäl inte har kunnat starta
grundskolan.

Låt mig för att belysa de verkningar
som blir följden vid en jämförelse mellan
dessa båda skolor ta ett exempel
från min egen hemkommun. Innan jag
gör det, vill jag fråga statsrådet, om han
anser att den princip, som har spikats
i fråga om studiehjälpen, ger samma
rättvisa åt dem som går i grundskolan
och åt dem som går kvar i realskolan.
För närvarande har grundskolans elever
fria böcker; jag förmodar att kostnaden
härför rör sig om cirka 60 kronor
per termin, men jag vill inte låta
påskina att det är den exakta siffran.
De elever i min kommun, som går i
Kramfors läroverk, får betala 140 kronor
i månaden för den dagliga resan
till och från skolan. Det bidrag som de
kan få enligt studiehjälpsnormerna utgör
för flertalet av dem 75 kronor i månaden,
men på grund av den cirkelmatematik
efter vilken ersättningarna uträknas
—- man räknar ju med både
färdväg och fågelväg —- får inte alla
elever dessa 75 kronor. Detta gör att de
rent ekonomiskt kommer i en sämre
situation. Jag vet från min hemkommun
att speciellt de mindre bemedlade
målsmännen för närvarande i det avseendet
har stora svårigheter.

Jag hade, herr talman, väntat att
statsrådet skulle gå till mötes så långt
att han ställt i utsikt att de icke behovsprövade
75 kronor per månad, som
nu ges till gymnasieelever, under en
övergångstid även skulle kunna ges till
realskolornas elever. Då jag velat påpeka
detta, inte i kritiska ordalag utan
rent sakligt, vill jag också i rättvisans
namn ha sagt att det — såsom statsrådet
nämner — var en enig riksdag som
godkände regeringens förslag; det fanns
inga avvikande meningar från något av
partierna, vilket jag beklagar, men detta
gör ju i och för sig inte saken bättre
vare sig för målsmännen eller för de
berörda eleverna.

Onsdagen den 2 december 1904

Nr 38

Ang. det blivande nordiska
Låt mig sedan komma över till vuxenutbildningen.
Det sägs i svaret att
dessa vuxna elever inte får det sämre
än hittills — men den nya given på detta
område innebar väl iindå, herr statsråd,
att det inte skulle bli någon försämring
utan en förbättring. Vi vet att
stödet bara skall utgå vid den muntliga
delen av vuxenundervisningen, och i
praktiken kommer det då troligen att
röra sig om en summa av 175 kronor.
Det andra bidraget på 2 000 kronor till
gymnasiestuderande utgår väl, om jag
tolkar saken rätt, herr statsråd, under
det sista året man studerar; och dessutom
är det ju bara 1 000 kronor för
den vuxenutbildning som försiggår vid
andra skolor än gymnasier.

Jag vill ändock se mera optimistiskt
på svaret när det gäller den andra frågan
i min interpellation, eftersom statsrådet
bl. a. åberopar vad han själv sagt
om att dessa spörsmål måste bli föremål
för en förnyad prövning och översyn.
Med hänsyn därtill kan man möjligen
hoppas att vi inom en snar framtid
kommer att få en större rättvisa för
denna kategori.

Vad som gör mig allra mest ledsen
i detta sammanhang, herr statsråd, är
det negativa svar som gavs beträffande
realskolornas elever. Det innebär väl,
om jag nu fattar svaret rätt, att vi på
intet sätt har att i den nya statsverkspropositionen
förvänta något förslag
som skulle göra att vi eventuellt från
nästa läsårs början kunde få en ordning
som ger större rättvisa åt dessa
elever.

Med det anförda ber jag att än en
gång få säga ett tack till statsrådet.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. det blivande nordiska odontologiska
materialprovningsinstitutet

Ordet lämnades härefter till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING, som meddelat, att han

odontologiska materialprovningsinstitutet
ämnade vid detta sammanträde besvara
herr Sundins interpellation angående
det blivande nordiska odontologiska
materialprovningsinstitutet, och nu yttrade; Herr

talman! Herr Sundin har frågat,
om jag vill lämna upplysningar rörande
det blivande nordiska odontologiska
materialprovningsinstitutets organisation
och ledning i sådana avseenden
som ar av betydelse för kravet på
objektivitet, särskilt i förhållande till
olika kommersiella intressen.

Nordiska rådet rekommenderade vid
1963 års session (rekommendation 25/
1963) regeringarna i de nordiska länderna
att i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av en nordisk kommitté
avgivet förslag (nordisk utredningsserie
1961:7) upprätta en gemensam institution
för provning av dentalmaterial
samt forskning i samband därmed.

Vid ett möte med de nordiska hälsovårdsministrarna
den 17 juni 1964
antogs vissa riktlinjer för samarbetet
mellan de nordiska länderna i denna
fråga. Enighet rådde mellan de nordiska
ländernas regeringar om att institutet
bör förläggas till Sverige.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
har jag tillkallat en utredningsman för
att verkställa en översyn av det i 1961
års nordiska betänkande framlagda förslaget
till lokalprogram och personalplan
för institutet samt att utarbeta ett
reviderat förslag till avtal i frågan mellan
de nordiska staterna.

I det nordiska kommittéförslaget betonades
vikten av att institutet får en
av enskilda intressen oberoende ställning.
Vid hälsovårdsministermötet rådde
enighet om att institutet skall vara
fristående. Vid det fortsatta utredningsarbetet
kommer det att vara en huvudlinje
att institutet skall få en sådan organisation
att det står fritt i förhållande
till kommersiella intressen.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Alltifrån att tanken på
en odontologisk materialprovningsan -

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Ang. det blivande nordiska odontologiska materialprovningsinstitutet

stalt fördes fram i Nordiska rådet har
jag med mycket stort intresse följt den
här frågan. Vid årets session väckte jag
också ett tilläggsförslag, som syftade
till att man så långt som det är möjligt
skulle föreskriva sådana regler att man
kunde lita till en fullständig objektivitet.
Jag har fortsatt bevakningen av detta
spörsmål genom att till försvarsministern
ställa en enkel fråga som i väsentliga
delar sammanfaller med den
interpellation som jag nu har fått svar
på. Frågan till försvarsministern gällde
främst det sätt på vilket försvarets sjukvårdsstyrelse
gör sin upphandling av
dentalmaterialet, och av svaret framgick
att de inkallade tandläkarna i mycket
stor utsträckning själva fick avgöra
vilket material de ville arbeta med,
även om det sedermera har visat sig
att det material som dessa tandläkare
valde var betydligt dyrare än likvärdigt
och kanske bättre material, som
kunnat köpas från ett annat företag.

Jag vill, herr talman, säga att det
inte förundrar mig så mycket, om de
inkallade tandläkarna gör det här valet,
när man vet att inte mindre än
6 000 tandläkare i vårt land gemensamt
äger ett företag som heter Dentalbolaget.
Därför är det kanske förståeligt,
men det är icke försvarligt, att de handlar
på det sätt som har skett.

För att ge en bakgrund till det hela
vill jag påminna om vad som i detta
ärende förekommit inom det norska
stortinget. Där tillsattes en särskild
kommission, sedan tandläkarnas handhavande
av material, vilket ju är en
fråga som rör de enskilda människorna,
blivit föremål för en interpellation. Jag
skall inte fördjupa mig i detta, men jag
vill nämna att denna kommission kom
fram till det resultatet att de norska
tandläkarna inte hade burit sig åt på
ett sätt som var rättfärdigt och riktigt.
Anledningen till att jag tar upp den affären
i det här sammanhanget, herr
statsråd, är att i den norska byken figurerade
även ett visst svenskt kommersiellt
företag.

Det är mot denna bakgrund som jag
än en gång har velat aktualisera den
här frågan medelst en interpellation,
och den har jag nu fått svar på, om än
ett mycket kortfattat sådant. Statsrådet
säger bl. a. att en utredningsman är tillsatt.
Jag vill tolka detta uttalande på
det sättet att statsrådet har tagit nödig
hänsyn till det som timat i Norge, och
jag vill hoppas att utredningsmannen
skall kunna se den här frågan på ett
objektivt sätt.

Av svaret framgår vidare att de nordiska
hälsovårdsministrarna vid sammanträde
den 17 juni i år antagit vissa
riktlinjer för samarbetet samt enats
om att materialprovningsinstitutet skall
förläggas till Sverige. Statsrådet talar
alltså om vissa riktlinjer. Det skulle
vara av intresse, herr statsråd, att få
en liten aning om vilka dessa riktlinjer
skulle vara. Vart institutet skall förläggas
vill jag i detta sammanhang inte
lägga mig i på något sätt. Jag vill bara
påpeka att inom den kommitté som på
Nordiska rådets uppdrag behandlade
denna fråga fanns det majoritet för att
institutet skulle förläggas till Norge. Socialministern
säger nu att enighet har
uppnåtts mellan de olika länderna om
att det skall ligga i vårt land. Vid den
senaste interpellationsdebatten i det
norska stortinget i den här frågan
nämnde det statsråd som där besvarade
interpellationen ingenting om att frågan
om institutets förläggning skulle
vara definitivt avgjord.

Av tidningsartiklar har framgått att
provningsanstalten skall förläggas till
tandläkarhögskolan i Göteborg. Statsrådet
säger ingenting om detta i sitt
svar utan nämner bara vårt land som
förläggningsplats. Att jag i detta sammanhang,
om institutet skulle förläggas
till tandläkarhögskolan, vill göra några
erinringar, beror på att jag av vissa
orsaker är mycket orolig för en sådan
förläggning. Jag vill här i kammaren
bara påpeka att vi, om vi ser på de
statliga institutionerna på detta område
— tandliikarliögskolorna i Stock -

Onsdagen den 2 december 19G4

Nr 38

Ang. det blivande nordiska odontologiska materialprovningsinstitutel

liolm och Malmö — finner, att i dessa
statliga institutioner ett kommersiellt
företag har sina försäljningslokaliteter
inrymda. Här vill jag stiilla en alldeles
speciell fråga till statsrådet, nämligen
om han anser ett dylikt förfaringssätt
vara med neutral objektivitet överensstämmande.

När det sedan gäller den objektiva
provning som här måste vidtagas, vill
jag såsom den lekman jag är ifrågasätta
om det är nödvändigt och om det över
huvud taget är riktigt att förläggningen
sker till en tandläkarhögskola. Enligt
de upplysningar som jag har inhämtat
i denna fråga bör provningarna utföras
av en kemist — helt naturligt — en
metallurg och en mätningstekniker. Det
som man från tandläkarhåll över huvud
taget skulle kunna ha något inflytande
på är ju de rent kliniska proven,
men de sker ju sedan mätningarna har
ägt rum.

När jag, herr talman, än en gång vill
uttrycka ett tack till statsrådet för det
lämnade svaret, vill jag samtidigt uttrycka
den förhoppningen, att de tendenser
till monopol på detta område
som tycks ha gjort sig gällande inte
skall få vara rådande i fortsättningen.
Låt mig avslutningsvis säga, att det företag
som jag nämnde om är anmält
till näringsfrihetsrådet i vårt land i detta
avseende.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag vill betona att det
hela tiden har varit fråga om att detta
institut måste bli oavhängigt, fristående
och i alla avseenden självständigt.
Jag kan försäkra herr Sundin, att den
utredning som nu kommer att verkställas
självklart har detta som huvudprincip
i sitt utredningsarbete. Någonting
annat är helt enkelt inte tänkbart.

Herr Sundin frågade om vilka riktlinjer
det var som vi dels hade diskuterat,
dels hade varit överens om i Göteborg.
Jag vill på detta svara, att vi
var överens om att institutet skulle pla -

ceras i Sverige, och det rådde, jag vill
betona det igen, fullkomlig enighet om
att institutet måste vara fristående. Det
framhölls också — det var en sak som
var helt naturlig — att det lokalmässigt
måste medföra praktiska fördelar att
kunna anknyta institutionen till tandläkarhögskolan.
Därmed är dock inte
sagt att placeringsfrågan i och för sig
är definitivt avgjord. Vi var vidare
överens om att kostnadsfördelningen
skulle baseras på bruttonationalprodukten
och att investeringskostnaderna lädes
ut i form av hyror.

Till detta bör fogas, att när vi nu
går att utreda spörsmålet är det just
den sak som herr Sundin har betonat
som måste vara avgörande, vilket jag
redan har upprepat, herr talman, nämligen
att institutet blir fritt, självständigt
och fristående. Jag kan försäkra
herr Sundin om att jag i hög grad kommer
att vara angelägen om detta.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Det senaste som herr
statsrådet här framförde medför, eftersom
jag tillhör dem som till fullo litar
på ett statsråds ord, att några bekymmer
för att handläggningen av denna
fråga i en framtid skall spåra ur i den
riktning som jag befarade över huvud
taget inte är till finnandes.

Jag vill här bara ställa ytterligare en
liten fråga och tillägga ett varför och
ett stort frågetecken. Det sägs nämligen
att när detta möte hölls i Göteborg,
fanns det närvarande vid överläggningarna
representanter från ett speciellt
kommersiellt företag. Är detta riktigt?

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! På herr Sundins senaste
fråga vill jag bara svara, att så inte
var fallet.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 892 och 893.

Föredrogos och bordlädes ånyo bevillningsutskottets
betänkanden nr 65—
67, första lagutskottets utlåtanden nr
47—49, jordbruksutskottets utlåtande nr
28 och allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 53—55.

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 44, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition angående
handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter
m. in., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Vad utskottet i detta utlåtande hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr 35, i anledning av väckta motioner
angående ersättning för kommunala
uppdrag;

nr 36, i anledning av väckta motioner
angående heltidsanställda kommunala
förtroendemän; och

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den 28
maj 1937 om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

174, i anledning av väckta motioner
om besparingar inom försvaret; och
nr 175 i anledning av väckta motioner
om utredning rörande försvarsattachéorganisationen.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om utredning rörande en allmän förskoleundervisning Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 176, i anledning av väckta motioner
om utredning om införande av en
allmän förskoleundenvisning.

Till behandling hade utskottet föreliaft
två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson m. fl. (1:8) och den
andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 10), i
vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam utredning och härav
föranledda förslag rörande förutsättningarna
och formerna m. m. för införande
av en allmän förskoleundervisning
enligt de riktlinjer, som anförts i
motionerna.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1:8 och 11:10, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en utredning
rörande förskoleverksamhetens, särskilt
lekskoleverksamhetens, mål och innehåll
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som i utlåtandet
angivits av utskottet.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Utlåtandet nr 176, som
lämnats av statsutskottet angående motionerna
nr 8 i första kammaren och
nr 10 i andra kammaren är enhälligt.
Trots detta har jag allvarligt övertänkt
att stiga upp i denna kammare och begära
avslag på det yrkande som det eniga
statsutskottet kommit fram till, nämligen
att riksdagen i anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa om en utredning rörande
förskoleverksamhetens, särskilt

Onsdagen den 2 december 1964 Nr 38 15

Om utredning rörande en allmän förskoleundervisning
tet tagit upp, att man skall göra en all -

lekskoleverksamhctens, mål och innehåll
i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer som angivits av utskottet.
Jag har gjort detta av den anledningen
att vissa av remissinstanserna
har varit mycket tveksamma om det
riktiga i denna rekommendation. Framför
allt bär jag kanske tagit intryck av
vad socialstyrelsen i sitt remissutlåtande
framhållit, nämligen att motionerna
iir mycket oklara. Det framgår inte
klart om motionärerna med en allmän
förskoleundervisning avser att alla barn
skall få förskoleundervisning eller om
de menar att kommunerna skall åläggas
att tillfredsställa efterfrågan på förskoleundervisning
eller, som det tredje
och sista alternativet, om förskoleverksamheten
skall ingå i det obligatoriska
skolväsendet. Det finns med andra ord
inga verkliga riktlinjer som anger vad
motionärerna har avsett.

Mot förslaget att man skall utreda huruvida
det så småningom skall bli en
allmän förskola och förslaget om att
man skall utreda förskoleverksamheten
över huvud taget och mer koppla in
skolöverstyrelsen på denna verksamhet
med dess pedagogiska syftning har jag
ingen allvarlig erinran att göra. Jag vill
emellertid å andra sidan framhålla, att
utskottet i sin behandling av detta ärende
inte har tagit hänsyn till vissa remissinstanser,
som kanske borde ha
hörts, om man vill se på förskoleverksamheten
och barnstugeverksamheten i
dess helhet och göra den till föremål
för allsidig, förutsättningslös utredning.
Det har inte varit någon remiss till arbetsmarknadsstyrelsen
och ingen till
Landsorganisationen, som ändock har
aktualiserat frågorna och intresserat sig
särskilt mycket för de frågor som sammanhänger
med barnstugeverksamheten.
Det förefaller mig som om det i utskottets
skrivning inte klart sagts ifrån
att någon annan än skolöverstyrelsen
skall ha rätt att ha en representant i
den blivande utredningen.

Jag tror att om man vill tolka motionärernas
krav, vilket krav även utskot -

män översyn över förskoleverksamheten,
man då också borde ha tagit hänsyn
till den samarbetsgrupp, som har
kommit till stånd mellan arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen,
eu samarbetsgrupp som
har i uppdrag att se över hela den verksamhet
som för närvarande finns på
daghem och lekskolor. Jag tror att det
hade varit värdefullt om någon representant
för denna samarbetsgrupp i
skrivningen hade rekommenderats att
delta i den tillämnade utredningen. Vidare
vet jag att man i dagens läge, jag
vill betona dagens läge, har en mycket
stor brist på dagliemsplatser liksom på
lekskoleplatser. Man räknar med att vi
vid 1964 års utgång skall ha 44 262 lekskoleplatser
och 12 234 dagliemsplatser.
Bristen på förskollärare är som alla vet
enorm, och detta har också medfört att
en av remissinstanserna, förskollärarnas
egen riksorganisation, liksom skolöverstyrelsen
har ansett sig vara mycket
tveksam om huruvida man i dagens
läge bör genomföra den av statsutskottet
rekommenderade utredningen. Av
den anledningen vill jag mycket, mycket
starkt betona önskvärdheten av att
man, för den händelse riksdagen bifaller
ifrågavarande motioner i enlighet
med det utlåtande som statsutskottet
avgivit, lägger huvudvikten på en
allmän översyn av hela frågekomplexet
och i direktiven också tar hänsyn till
detta och till andra arbetsgrupper som
sysslar med hithörande frågor, nämligen
bl. a. familjeberedningen och den
mycket aktiva samarbetsgrupp som bildats
mellan arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.
När utredningen börjar arbeta skulle
man på detta sätt få in representanter
som ser på denna verksamhet i dess
helhet enligt en av de tre tolkningar
som en av remissinstanserna vill ge
ifrågavarande motioner.

Man kan beklaga att motionerna inte
är klart utformade, men man kan också
klart slå fast att själva syftet med dem,

16 Nr 38 Onsdagen den 2 december 1964

Om utredning rörande en allmän förskoleundervisning

att undersöka och lägga huvudvikten
vid förskolornas pedagogiska betydelse
för kommande generationer, är mycket
behjärtansvärt. Av den anledningen,
herr talman, har jag intet yrkande. Jag
hoppas endast att direktiven blir förutsättningslösa
och skall ta mera hänsyn
till andra hithörande frågor, såsom daghem
och fritidshem, inte alltför mycket
enbart förskolorna.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! I nuvarande arbetskraftssituationen
är detta — i varje fall
enligt min uppfattning —- en mycket
viktig fråga. Statsutskottets andra avdelning
hade en ganska lång och ingående
överläggning om dessa problem,
och vi blev fullständigt överens om att
en allsidig utredning bör komma till
stånd. I det läge som vi nu befinner oss
i är det nödvändigt att få en mera allmän
anslutning till dessa lekskolor och
daghem. Som bekant är det inte särskilt
många städer och samhällen som
har börjat denna verksamhet på allvar,
men vi anser att tiden nu bör vara inne
för att vi skall få en mera allmän verksamhet
på detta område.

Jag måste säga att jag är något förvånad
över fröken Mattsons invändningar.
I andra avdelningen har vi den
uppfattningen att vi skulle kunna göra
mödrarna en viss tjänst genom att få
till stånd en förutsättningslös utredning
på detta område. Jag tycker mig
också i fröken Mattsons anförande
skymta en viss konkurrens mellan de
olika ämbetsverken. Från riksdagens
sida kan vi inte vara med på något sådant,
utan målet för vår strävan är ju
och bör vara att vi skall göra det bästa
möjliga även på detta område.

Fröken Mattson anförde också att motionerna
var oklara. Jag skall inte yttra
mig om den saken, ty jag tror att huvudmotionären
själv kommer att ta till
orda i denna kammare. I avdelningen
fick vi det gemensamma intrycket att
verkliga krafttag bör vidtas på detta

område. Jag tror också att man i detta
avsnitt får se till att de ekonomiska
förutsättningarna blir sådana att kommunerna
kan anordna dessa förskolor,
daghem och fritidshem samt att det inte
blir allt för betungande för de familjer
som skall använda sig av dessa. Vi anser
att även dessa ting bör ingå i utredningen.

Jag vill understryka vad vi skriver
på sidan 10: »Utskottet, som givetvis
icke avser att påverka den eventuella
sammansättningen av den kommande
utredningen, anser dock att intresse för
nu berörda frågeställningar jämväl kan
förefinnas hos de socialvårdande myndigheterna,
pedagogisk-barnpsykologisk
expertis, vederbörliga ''förskoleinstitutioners
huvudmän och lärarorganisationer
på områdena för förskolan och
grundskolans lågstadium.» Vi tror att
det behövs ett bättre samarbete mellan
förskolorna och grundskolans lågstadium.
De institutioner som vi har på
detta område bär såvitt mig är bekant
utfört ett gott arbete. Det råder inga
delade meningar om den saken, men
skall man ha en förskola, bör det väl
ändå vara ett nära och imtimt samarbete
med lågstadiet i grundskolan som
skall ta emot dessa elever.

I varje fall, herr talman, kan jag försäkra
att utskottet har strävat efter att
genom detta förslag kunna rädda verksamheten,
få till stånd mera förskolor
av olika typer och på det sättet gagna
de människor som främst berörs av
detta. Det gäller ju mödrar med små
barn som önskar delta i det produktiva
arbetet.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Även jag liksom herr
Näsström är förvånad över de inlägg
som här har gjorts gentemot utskottets
enhälliga utlåtande och gentemot motionerna.
Jag tror nämligen att detta är
att dra upp en hel del av de problem
som utredningen egentligen bör syssla

Onsdagen den 2 december 19G4

Nr 38

Om utredning rörande en allmän förakoleundervisning

med, vilket också fröken Mattson anförde.
Hon kritiserade också att vissa
grupper eller intresseområden inte
hade angivits som representanter i en
kommande utredning. Till det vill jag
anföra, att Kungl. Maj:t, som tillsätter
utredningar, nog kommer att se till att
representationen blir tillräcklig.

Vad själva sakfrågan i övrigt angår
tror jag de allra flesta i vår tid är helt
på det klara med att denna fråga måste
penetreras och utredas. Jag vill nämna
att svenska skolmässan i mycket stor
utsträckning uppehöll sig just vid förskoleverksamheten
under sitt sommarmöte
i år. Det uttalades mycket bestämda
önskemål, och jag minns den sittande
ordförandens sammanfattning av
diskussionen, där hon förväntade att
vi här i riksdagen skulle ta upp dessa
problem och se till att det blir en ökad
aktivitet på förskoleverksamhetens område.

När det gäller remissinstanserna må
jag säga, att det ju är ganska vanligt
att en sådan slutar med att avstyrka
en motion, men i t. ex. skolöverstyrelsens
yttrande i denna fråga finns även
mycket som är positivt till tankegångarna
i motionerna. Det sägs bl. a.: »Förskoleverksamhetens
pedagogiska nytta
är numera känd och erkänd.» Jag skall
be att få citera ytterligare ett avsnitt
i skolöverstyrelsens yttrande, där följande
säges: »Samtidigt som förskolan
fullgör en betydelsefull social samhällsfunktion,
har den primäruppgiften att
tjäna harnen och deras utveckling i de
åldrar, som finns företrädda inom den.»

Jag vill mycket livligt instämma i
vad utskottets andra avdelnings ordförande
herr Näsström sade, och jag tror
att det också finns ett starkt önskemål
från mödrasidan att få sina barn omhändertagna
just åren innan de börjar
skolan. Hur många exempel har inte
vi som sitter i skolstyrelser på att mödrar
kommer till oss och vill ha sina
pojkar och flickor testade, så att dessa
skall få början skolan före 7 årsåldern.
Samtidigt kan de då också dra

2 Första kammarens protokoll 196U. Nr 38

upp sina personliga problem som det
kan vara att ha en aktiv pojke eller
friska hemma i den åldern det här gäller.

Det är emellertid inte alltid så välbetänkt
att låta ett barn börja i den ordinarie
skolan för tidigt. I förskoleverksamheten
däremot, där man samtidigt
liksom bedriver en aktiv lekverksamhet,
byggs undervisningsmöjligheterna
upp för barnen. Det har visat sig
vara mycket hälsosamt och mycket befordrande
för deras utveckling.

Jag vill berätta om ytterligare en erfarenhet
på detta område som vi, några
nordiska parlamentariker, fick när
vi för en månad sedan var på resande
fot och bl. a. besökte Bryssel, Bonn och
Luxemburg. Vi fick bl. a. besöka den
s. k. Europaskolan i Luxemburg, och
rektorn där förordade just mycket
varmt det system de hade gått in för,
nämligen att låta barnen börja i förskola
vid fem eller sex års ålder. Han
uttalade sig så positivt om detta att jag,
även om jag visste en hel del tidigare,
blev ganska överraskad.

Jag tror att utskottet i sitt tillstyrkande
av dessa motioner har tagit upp
problemställningen på ett mycket aktivt
och mycket positivt sätt. Jag behöver
därför inte orda mer om dessa motioner
utan jag hoppas faktiskt att kammaren
följer utskottet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra
kammaren om att jag trots mina betänkligheter
inte ställt något yrkande. Jag
vill bara peka på den allmänna oklarhet,
som ligger i skrivningen i själva
motionerna, och en del av remissinstanserna
har inte heller varit riktigt på
det klara med vad motionerna avser.
Tolkningen bör därför inte ha varit alltför
lätt för utskottets del.

Jag vill ytterligare understryka det
som har sagts i utskottets utlåtande,
nämligen att den förordade utredning -

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för grundskolan m. m.

en inte får åberopas som hinder för
vare sig den erforderliga och viktiga
utbyggnaden av utbildningskapaciteten
för förskollärare eller den genom främst
kommunernas försorg pågående utbyggnaden
av de institutioner, som skall
svara mot det starkt ökande behovet
av förskole- och daghemsplatser. Jag
hoppas att detta uttalande kommer att
ligga till grund för de direktiv som
kommer att lämnas den kommande utredningen.

Jag vill också erinra om att TCO, som
ju ingående har penetrerat problemet,
också har understrukit behovet av samtidig
utbyggnad av barnstugeinstitutionerna
i övrigt, så att föräldrar som behöver
hjälp med tillsynen med mindre
barn och av skolbarn bereds möjligheter
härtill. Det är med andra ord alldeles
nödvändigt att den av utskottet
förordade utredningen också ägnar
barnstugeverksamheten mycket stor
uppmärksamhet. Det är av den anledningen
som jag vill erinra om att en
del nu verksamma organ håller på med
att överse denna fråga, nämligen bl. a.
samarbetsgruppen mellan skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen
och familjeberedningen.
Det har icke nämnts i detta utlåtande.

Jag har ansett det nödvändigt att
framhålla detta och peka på vissa remissinstanser,
som jag tror hade kunnat
förse utskottet med ytterligare och
väsentliga synpunkter, men jag har inte
något annat yrkande än om bifall till
utskottets förslag.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Från utskottets sida vill
vi endast framhålla, att det ju är vanligt
att en utredning sätter sig i förbindelse
med de olika organ som har att
göra med den ifrågasatta verksamheten.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

177, i anledning av väckta motioner
angående den framtida användningen
av Bogesunds slott;

nr 178, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av en
allmänna arvsfonden tillfallen fastighet;
samt

nr 179, i anledning av väckt motion
om förenkling av det tekniska avräkningsförfarande!
mellan stat och kommun.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om fördelning mellan stat och kommun
av kostnaderna för grundskolan m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 180, i anledning av väckta motioner
om fördelning mellan stat och
kommun av kostnaderna för grundskolan
och ålderdomshemmen samt om
maximering av kommunernas utgifter
för det obligatoriska skolväsendet.

I en inom första kammaren av herr
Ferdinand Nilsson m. fl. väckt motion
(1:494) hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag avseende
en rättvis och sakligt riktig fördelning
av kostnaderna för den obligatoriska
skolan mellan stat och kommuner samt
att därvid måtte beaktas principen, att
kostnader avhängiga av statsmakternas
målsättning om likvärdig utbildningsmöjlighet
åt alla unga betalades av staten,
medan kommunerna svarade för
kostnader, i den mån de berodde av
kommunernas självständiga beslutanderätt.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Harald Pettersson m. fl.
(1:526) och den andra inom andra
kammaren av herr Andersson i Knäred
m. fl. (II: 615) föreslagits, att riksdagen

Onsdagen den 2 december 1964

Nr 38

Om fördelning mellan stat och komi
i skrivelse till Kungl. Maj:l skulle anhålla
om skyndsam prövning och förslag
rörande nya grunder till statsbidrag för
ny- och ombyggnad av ålderdomshem,
så att den kostnadsfördelning mellan
stat och kommun, som avsåges när nu
gällande grunder infördes, bleve återställd.

Slutligen hade i en inom andra kammaren
av herr Hagberg in. fl. väckt motion
(11:428) yrkats, att riksdagen för
sin del skulle besluta maximera kommunernas
utgifter för det obligatoriska
skolväsendet till två kronor per skattekrona
och att överskjutande kostnader
skulle finansieras via statsbudgeten.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

a) att motionen I: 494 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

b) att motionerna 1:526 och 11:615
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

c) att motionen 11:428 icke måtte av
riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar
Ivar Johansson, Bengtson, Svensson i
Stenkyrka och Eliasson i Sundborn, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i
viss del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, i
anledning av motionerna 1:494, 1:526
och 11:615 samt 11:428, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört.

Reservanterna hade i sitt föreslagna
yttrande bland annat förutsatt, att proposition
på grundval av skatteutjämningskommitténs
betänkande skulle föreläggas
1965 års riksdag. Reservanterna
hade därför velat förorda att i samband
med propositionens framläggande
skulle ske ett ställningstagande till hela
kostnadsproblemet mellan stat och kommun
samt att därvid de i motionerna
framförda synpunkterna skulle beaktas.

un av kostnaderna för grundskolan ni. in.

llerr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Det finns olika sött att
klippa initiativ från riksdagens sida,
ocli i det samband som här föreligger
har åtminstone ett par av dessa metoder
prövats. Från vårt håll hade vi 1961
väckt eu motion (I: 14), i vilken frågan
om fördelningen av kostnaderna mellan
stat och kommun togs upp, och på
den tiden sades det, att man inte kunde
ta upp det hela på det sättet i ett stort
sammanhang utan att man fick tänka
sig att bedöma frågan i de olika fallen.
Nu har man vänt på fjärdingen,
när motionärerna går den vägen att
de tar upp en enskild och mycket stor
fråga, och sagt: »Nej, vi får ta upp det
hela i det stora sammanhanget, ty annars
blir det ingen ordning på det.» I
båda fallen blir det avslag —- det är det
centrala och sammanhängande — medan
däremot motiveringarna växlar.
Men de som röstar nej, de tycks bli evigt
beståndande. Det är samma människor
som har fört fram såväl den ena argumentationen
som den andra — huvudsaken
är att det inte skall tas något initiativ
i frågan från riksdagens sida.

När jag sedan litet allmänt ser på
denna fråga, vill jag säga att jag har
svårt att riktigt glädja mig åt den motivering
som utskottet har kommit till
för sitt förslag. Under flera år — bl. a.
aren 1962 och 1963 — har denna fråga
troget och klart hänvisats till den pågående
utredningen angående kommunal
skatteutjämning. När motionärerna
framhållit att det här inte är fråga om
kommunal skatteutjämning utan om hur
man fördelar uppgifterna — således
inte en utjämning för att kommunerna
skall fylla de och de uppgifterna utan
en fråga om kommunerna skall ha dessa
uppgifter eller inte — har man sagt
ungefär så här: »Ja, men det hela skall
behandlas ändå i samband med den
kommunala skatteutjämningen.» Jag kan
inte finna annat än att det är rätt egenartat
att man kunnat lägga upp det på
detta sätt.

I motionen har vi år från år — även

oo Nr 38 Onsdagen den 2 december 1964

Om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för grundskolan m. m.

1961 — pekat på den stora roll som
just skolkostnaderna spelar. När man
i höstas framförde den gamla motiveringen''
»Vi måste vänta på skatteutjämningskommitténs
arbete», försökte
vi att erinra om att regeringen hade skapat
en kostnadsram som redan gjorde
det omöjligt att ta upp denna fråga i
samband med skatteutjäniningen, eftersom
det här gäller en fråga av en
helt annan storhetsgrad. Det är dock
fråga om synnerligen stora belopp, som
dessa skolkostnader uppgår till.

Vad jag menar är det centrala på den
punkten är, att frågan om skolväsendet
inte lämpar sig synnerligen väl för kommunal
handläggning. Vi har en målsättning
för grundskolan: kravet på likvärdig
utbildning oavsett bostadsort.
Den målsättningen vinner inte på att
olika kommuner har ett avgörande inflvtande
på sin skolpolitik. Detta har de
i själva verket till all lycka inte heller
— i grund och botten har kommunerna
ett minimalt inflytande på skolväsendets
målsättning och på handhavandet
av uppgifter av en sådan rikspolitisk
karaktär. Och så skall det också
vara. Men då borde det enligt motionärernas
uppfattning också vara så, att
man strävar efter att åstadkomma en
rättvis och sakligt riktig fördelning av
kostnaderna enligt principen, att den
som vållar, den som bestämmer kostnaden
skall betala den. Det skall inte vara
så att en beslutar utgifterna och en annan
står för betalningen. På det viset
har vi nu fått en orimlig situation. Det
är bekymmer vållade av detta som ligger
till grund för dessa ideligen återkommande
motioner.

I år understryks, som jag tidigare berörde,
mycket hårt att utskottet tidigare
har haft anledning framhålla den
stora betydelse frågan om kostnadsfördelningen
har för såväl staten som kommunerna.
Det kan väl hända att de påpekat
det, men utskottet har just inte
dragit några slutsatser av dessa påpekanden,
utan det är bara en läpparnas
bekännelser, ett allmänt skönt tal.

Utskottet säger vidare, att man har
klart för sig, att skolkostnadernas bestridande
utgör en del av det spörsmålet.
I min kommun har det varit så, att
av tio kronors utdebitering i primärkommunen
går drygt fyra kronor till
skolväsendet. Vi står nu dessutom inför
ett skolbygge på 9,5 miljoner, och
det kommer eu tilläggshistoria på 3
miljoner. Man förstår lätt vilken andel
kostnaderna för skolväsendet blir för
kommunerna. Kommunerna får inte bestämma
hur skolorna skall byggas, inte
vad de skall kosta, ja, inte ens hur långt
de får ligga från landsvägen. Om man
ser realistiskt på problemet och talar
i enrum med ledande ledamöter av de
kommunala skolstyrelserna, kan man få
konstaterat detta. De har visserligen
inte rätt att bestämma hur skolskjutsarna
skall gå, men de har rätt att bestämma
vem som skall få skjutsa. De
har visserligen ett svagt inflytande på
kostnaden när det gäller skolfrukostarna,
men de har rätt att bestämma
vem som skall laga dem o. s. v. Expensen
är också en av de viktigare
saker som kommunerna får besluta om,
men det är just inte mycket mer heller.

Jag klagar i och för sig inte på detta.
Jag tycker det är relativt rimligt att
vi har denna fördelning. Men när inflytandet
fördelas på detta sätt, bör
kostnaderna också fördelas därefter.

Utskottet säger i år: »Enligt utskottets
mening finns därför all anledning
att återknyta till de tidigare gjorda uttalandena
om att frågan om kostnadsfördelningen
får inom en snar framtid
upptas till prövning i ett större finanspolitiskt
sammanhang.»

Ja, det där sade vi 1961, men då ansågs
det inte vara någon god förkunnelse.
Den gången ville motionärerna
ta upp prövningen i det sammanhanget,
men i år har vi inriktat oss på den
största och dominerande detaljen, skolkostnadsfrågan.
Då faller utskottet tillbaka
på våra synpunkter från 1961! Jag
kan inte finna annat än att det är fråga
om de obotfärdigas förhinder.

Onsdagen den 2 december 1904 Nr 38 21

Om fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för grundskolan m. m.

Jag vet från våra debatter förra hösten
att det påpekades hur värdefullt
det var att man väntade på den utredning
som nu skulle komma, men i årets
utlåtande erkänner utskottet utan vidare,
att till följd av under år 1963 meddelade
tilläggsdirektiv för utredningsarbetet,
som innebar att kostnadsramen
låstes, bär kommitténs uppgift kommit
att hamna utanför. Visste man inte det
hösten 1963? Lika fullt framhärdar man
från utskottets sida med att försinka
upptagandet av denna fråga till behandling.
Det kan inte vara rimligt att man
ideligen väntar och uppskjuter, när det
dock är fråga om problem som måste
komma till en lösning, som någorlunda
tar hänsyn till de reella förhållandena.

I våras hörde jag ett anförande av
chefen för finansdepartementet. Han talade
om hur det skulle komma att bli
med den kommunala utdebiteringen.
Han gav oss perspektivet att man skulle
komma upp till en sammanlagd kommunal
beskattning på 19—20 kronor
per skattekrona. Om man vill kan man
naturligtvis kalla det en sorts skatteutjämning:
alla skall få lika hög skatt.
Men vi för vår del menade, att skall
kommunerna på ett rimligt och vettigt
sätt kunna lösa de uppgifter, som på
löpande band prackas på både landsting
och primärkommuner, då måste
kommunerna också få ekonomiska möjligheter
att klara det utan sådana kommunalskatter.

Utskottet har hänvisat till att man
får börja igen och ta upp saken i hela
sammanhanget, och det kan jag förstå.
Jag tycker också det är rimligt att man
pekar på att både landstingens och primärkommunernas
problem måste beaktas
i detta sammanhang.

Sedan jag sålunda stickprovsvis berört
den argumentation man har åstadkommit
här, ber jag, herr talman, att få
fästa uppmärksamheten på den reservation
som avgivits till detta utlåtande.
Det står: »Utskottet, som förutsätter att
proposition på grundval av skatteutjämningskommitténs
betänkande före -

lägges 1965 års riksdag, vill därför förorda
att i samband med propositionens
framläggande ett ställningstagande sker
till hela kostnadsproblemet mellan stat
och kommun och att därvid de i motionerna
framförda synpunkterna beaktas.»
Men här gäller det inte bara dessa motioner
rörande skolkostnaderna, som vi
har kommit med år från år. Man bör i
detta sammanhang beakta också den
stora centerpartiframstöten 1961, tv den
innebar att man skulle ta upp frågan
om fördelningen av kostnaderna mellan
stat, primärkommuner och landsting.
Jag tror det är nödvändigt.

Förvaltningsutskotten i våra landsting
har nu fått till läsning skatteutjämningskommitténs
förslag. Från det
landsting jag tillhör har vi sagt ganska
klart ifrän, att vad som sägs där är av
ett mycket begränsat intresse och kanske
inget intresse alls för det stora
flertalet landsting. Vi har också den
bestämda uppfattningen — och den
har uttalats oavsett partiståndpunkt —
att det är nödvändigt att få en ny fördelning
av kostnaderna mellan primärkommuner,
landsting och stat. Jag har
mig bekant att liknande synpunkter
framförts i ett flertal landsting. När
man såg hur litet den kommunala skatteutjämningen
ger när det gäller detta,
har frågan aktualiserats på ett sätt som
gör att partiskiljaktigheterna, som ju på
det kommunala planet spelar ganska liten
roll, ännu mera tonats ned. Vi har
måst sii ga oss, att skall det vara möjligt
att på det sätt man begär av kommuner
och landsting lösa uppgifterna, då
måste andra åtgärder till.

I den situation som här föreligger
ber jag att få yrka bifall till den reservation
som avgivits av herrar Ivar Johansson,
Bengtson, Svensson i Stenkyrka
och Eliasson i Sundborn till detta
utlåtande.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har här citerat vad utskottet skri -

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Om fördelning mellan stat och kommun av

vit, och jag har inte mycket att tillägga
i själva sakfrågan. Yi är ense om att frågan
bör lösas så snart som möjligt, men
den skall lösas i ett större sammanhang.
Herr Ferdinand Nilsson glömde
att citera de sista raderna: »Utskottet
föreställer sig att den naturliga vägen
härvid måste bli, att överläggningar
upptas med de av frågan berörda parterna,
i första hand kommunförbunden.
Endast under sådana former torde det
f. ö. vara möjligt att tillgodose kravet
på en lösning inom rimlig tid.»

Med hänvisning till vad utskottet anfört
och då vi i sakfrågan är ense, ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Det är naturligtvis svårt
att föra en diskussion med en så snäll
man som herr Boman, som försäkrar
att vi är alldeles överens, fastän herr
Boman vill vänta på det ena och det
andra, medan reservanterna är något
aggressivare och vill ha ett avgörande
ganska snart. Det är väl egentligen den
sakliga skillnaden mellan utskott och
reservanter.

Men, herr Boman, låt mig säga att
den samstämmighet i åsikter, som förelegat
mellan utskottet och oss, som
år efter år motionerat, den har tagit
sig väldigt blyga uttryck. Har vi motionerat
att frågan skall tas upp i stort,
då säger utskottet, att vi måste vänta
på en stor utredning. Har vi i stället
tagit upp någon del som inte berör den
kommunala skatteutjämningen, då har
man svarat att man måste vänta ändå.
Det är den ståndpunkten vi finner att
utskottet fortfarande intar. Jag vägrar
att tro att överensstämmelsen är så stor
som man här har velat göra gällande,
men jag tar det som ett tecken på att
man har förhalat denna fråga så länge,
att man äntligen börjar begripa, att någonting
måste göras.

kostnaderna för grundskolan m. m.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Jag har mycket svårt
att förstå, att ett bifall till reservationen
här skulle påskynda frågans behandling.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
i förevarande utlåtande gjorda hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Nilsson, Ferdinand, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 180, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Nilsson, Ferdinand,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 119;

Nej — 18.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Onsdagen den 2 december 19(54

Nr 38

Ang. sammansättningen av
Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 64, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om beskattning
av ersättning vid övergången till
högertrafik, m. m., bifölls vad utskottet
i detta betänkande hemställt.

Ang. sammansättningen av styrelsen för
riksbankens jubileumsfond

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 44, i anledning av dels framställning
från kommittén för utredning
rörande riksbankens jubileumsfond angående
närmare bestämmelser rörande
fondens handhavande och utnyttjande,
dels i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen ställd skrivelse,
vilken hänvisats till bankoutskottet, hade
kommittén för utredning rörande
riksbankens jubileumsfond framlagt
förslag till närmare bestämmelser rörande
fondens handhavande och utnyttjande.
Kommittén hade därvid, med
understrykande av önskemålet att forskningen
genom tillkomsten av här ifrågavarande
fond skulle erhålla ett reellt
nettotillskott från det allmännas sida,
föreslagit, att riksdagen skulle dels antaga
stadgar för fonden av den lydelse
ett till kommitténs framställning fogat
förslag utvisade, dels ock godkänna de
grunder i övrigt för fondens verksamhet
och personalorganisation som angivits
i framställningen.

Till utskottet hade hänvisats den i anledning
av kommitténs framställning
väckta motionen nr 1010 i andra kammaren
av fru Kristensson.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen med avslag å motionen
II: 1010 måtte

dels antaga stadgar för Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond av den lydelse
utlåtandet bilagt förslag utvisade,

styrelsen för riksbankens jubileumsfond

dels godkänna grunder i övrigt för
stiftelsens verksamhet och personalorganisation
i enlighet med vad utskottet
i utlåtandet angivit.

Enligt utskottets förslag till stadgar
för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond
skulle stiftelsens verksamhet ledas
av en styrelse med nio ledamöter, varav
fyra skulle vara företrädare för riksdagen,
en för riksbanken samt de övriga
för forskningsråden och forskningsberedningen.

Reservation hade anförts av herrar
Nils Theodor Larsson, Hansson i Önnarp
och Hagnell, vilka ansett, dels att
utskottets yttrande i viss del bort hava
den lydelse, reservationen visade, dels
att i utskottets förslag till stadgar för
Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond
§ 4 första stycket bort erhålla i reservationen
angiven lydelse.

Reservanternas förslag till ändring i
fondens stadgar innebar en utökning av
antalet styrelseplatser från nio till elva
med sex företrädare för riksdagen.

Herr LARSSON, NILS THEODOR,

(ep):

Herr talman! I bankoutskottet inträffade
förra veckan ett olycksfall i arbete
därigenom att det vid justeringen
av detta ärende visade sig att det förelåg
olika uppfattningar om grunderna för
utskottets beslut. Samtidigt fann sig utskottet
bundet av protokollet, varför
ingen ändring kunde ske, ansåg man i
utskottet, och därmed var situationen
låst. Men en av utskottets ledamöter
hade varit mer förutseende än de andra
— det var herr Hagnell, som hade
förbehållit sig reservationsrätt. Så kom
denna reservation till, och till herr
Hagnell har herr Stig Hansson i önnarp
i andra kammaren och undertecknad
anslutit sig.

Jag vill erinra om att det bakom bankoutskottets
utlåtande ligger en framställning
efter en utredning verkställd
av en särskild kommitté, som har letts
av hans excellens herr statsministern.

Nr 38

Onsdagen den 2 decemiber 1964

Ang. sammansättningen av styrelsen för riksbankens jubileumsfond

I kommittén bär även ingått de ärade
talmännen i denna kammare och i andra
kammaren samt ytterligare fyra personer,
nämligen riksdagsmännen Erik
Grebäck, Gunnar Helén och Jonas Nordenson
samt riksbankschefen Per Ås-,
brink. Jag nämner de kommitterades
namn för att erinra om att detta utredningsuppdrag
bär tillmätts en särskild
betydelse; det märks av namnuppsättningen.

Jag vill beröra kommitténs förslag
med några få ord och därvid fästa uppmärksamheten
på att kommittén beträffande
fondstyrelsens sammansättning
föreslår, att i styrelsen skall ingå företrädare
för riksdagen och riksbanken
till sådant antal, att dessa tillsammans
erhåller majoritet i styrelsen. Därutöver
framhåller kommittén, att det erfordras
en stor lekmannarepresentation i fondstyrelsen
med hänsyn till den starka betoningen
av samhällsintresset, och vidare
att vid val av styrelse större hänsyn
bör tas till de tänkta ledamöternas
personliga förutsättningar och kvalifikationer
än till deras egenskap av företrädare
för viss institution eller organisation.

Som kammarens ledamöter ser av reservationen
så är det här fråga om en
eventuell ökning av antalet ledamöter
i styrelsen för fonden med två. Det kan
därför vara på sin plats att fästa uppmärksamheten
på antalet ledamöter i
andra liknande institutioner. I statens
medicinska forskningsråd är antalet ledamöter
16, i statens naturvetenskapliga
forskningsråd 11, i statens humanistiska
forskningsråd 13, i statens råd för
samhällsforskning 19, i statens råd för
atomforskning 11, medan jordbrukets
forskningsråd endast har 8 ledamöter
och statens tekniska forskningsråd 7. I
flertalet fall är det alltså ett ganska
stort antal representanter i dessa forskningsråd,
vilka motsvarar styrelsen för
riksbankens jubileumsfond.

Jag skall passa på tillfället att nämna
att utskottet föreslår nio ledamöter,
medan reservationen föreslår elva.

Jag vill ytterligare beträffande kommitténs
förslag angående riksbanksfondens
styrelse framhålla, att det innebär
att i den skall ingå en representant för
riksbanken samt företrädare för riksdagen,
forskningsråden och forskningsberedningen,
varvid företrädarna för
riksdagen och riksbanken tillsammans
skall ha majoritet. Kommittén säger i
det sammanhanget: »Antalet representanter
för riksdagen skulle då bestämmas
till fyra, d. v. s. en från vart och
ett av de partier som är företrädda i
utskott, och i styrelsen skulle ingå fyra
ledamöter utöver riksdagens och riksbankens
representanter.»

Vad har då utskottet sagt? Jo, utskottet
uttalar: »När det gäller representationen
i styrelsen för olika kategorier
bör enligt utskottets mening endast
reglerna i stadgarnas § 4 vara bindande,
beträffande riksdagsrepresentanterna
sålunda utan fastlagd fördelning
på riksdagspartierna.» Detta sistnämnda
står alltså i motsats till vad
kommitterade hade föreslagit.

Hur lyder då § 4? Eftersom denna paragraf
här kommit i förgrunden skall
jag be att få läsa upp den — paragrafen
har följande lydelse: »Stiftelsens
verksamhet skall handhavas av en styrelse,
bestående av nio av riksdagen utsedda
ledamöter. De väljes för en tid
av tre år genom de riksdagens valmän,
som har att verkställa val av fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret.
Ordförande i styrelsen väljes därvid
.särskilt. I styrelsen skall ingå fyra företrädare
för riksdagen, en representant
för riksbanken samt företrädare för
forskningsråden och forskningsberedningen.
» Sedan innehåller § 4 följande
viktiga sista stycke: »Förslag å styrelseledamöter
framlägges av riksdagens talmän
och vice talmän efter samråd med
företrädare för partigrupper, riksbanksfullmäktige,
forskningsråd och forskningsberedning.
»

Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten
på detta sista, att talmännen efter
samråd med företrädare för partigrup -

Onsdagen den 2 december 1964

Nr 38

2.'')

Ang. sammansättningen av styrelsen för riksbankens jubileumsfond

perna skall framlägga förslag för valkollegiet.
Reservanterna förutser, att
komplikationer kan tänkas komma att
uppstå för talmännen då de skall fullgöra
sin uppgift att efter samråd med
partiledningarna sammanställa sitt förslag
till fondens styrelse. Reservanterna
vill söka undvika möjligheten till
sådana komplikationer genom att utöka
antalet företrädare för riksdagen från
fyra till sex, varigenom alltså antalet
lekmannarepresentanter ökas med två.
Talmännen får därigenom en mycket
lättare uppgift. Antalet ledamöter i fondens
styrelse blir då så stort, att man
kan tillmötesgå de kommitterades förslag
att de fyra stora politiska partierna
blir representerade, varjämte man
även kan uppfylla önskemålet om proportionalitet.

Reservanterna har alltså framlagt sitt
förslag för att få till stånd en mer framkomlig
väg i valproceduren och undvika
alla komplikationer.

Herr talman! Jag ber att efter denna
redovisning få yrka bifall till reservationen.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! Jag ber att få instämma
med herr Nils Theodor Larsson i att
bestämmelserna för utseende av jubileumsfondens
styrelse kanske inte har blivit
fullt lyckade.

Den kommitté som utrett frågan från
början var överens om att de olika i
utskott representerade partierna i riksdagen
skall ha rätt att också vara representerade
i jubileumsfondens styrelse.
Det torde också vara värdefullt att
så blir fallet, eftersom det här rör sig
om uppgifter som givetvis i hög grad
måste intressera partierna även i riksdagsarbetet.

Bankoutskottet har emellertid på denna
punkt inte följt kommitténs förslag
utan endast uttalat, att i fondens styrelse
skall ingå fyra företrädare för riksdagen,
således utan fastlagd fördelning
på riksdagspartierna. Detta kommer

möjligen att kunna leda till oklarheter
och i värsta fall till kontroverser.

Vi vill för vår del inte bortse från
möjligheten att frågan ändå skall kunna
lösas på det sätt som är avsett och
vi anser vara riktigt. Jag förutsätter
emellertid att detta i så fall bör kräva
en deklaration, förslagsvis av den socialdemokratiska
gruppens ledare här
i kammaren innebärande att bestämmelserna
kommer att tillämpas så, att
en representant skall väljas från varje
demokratiskt parti.

Om inte herr Strand anser sig kunna
eller vilja lämna en sådan deklaration,
kommer vi för vår del att följa reservationen.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag kan förstå om
bankoutskottet har varit imponerat av
kommitténs sammansättning och utgått
ifrån att ett förslag från det hållet var
av den beskaffenheten, att det icke skulle
behöva föranleda någon ändring. Jag
delar nog reservanternas uppfattning,
att det kan finnas skäl att hålla på om
inte den princip, så dock den praxis
som har tillämpats i sådana sammanhang,
då riksdagen skall vara representerad,
d. v. s. att man har försökt att
få en proportionell fördelning i förhållande
till partiernas styrka och velat
sörja för att samtliga demokratiska partier
om möjligt har varit representerade.

Här har öppnats en möjlighet för
även andra än dem som i regel betraktas
som representanter för de demokratiska
partierna att få bli representerade.
Det talas nämligen om de partier
som är »företrädda i utskott». Ett
femte parti skulle ju kunna bli representerat
i utskott, och då räcker det
inte med fyra representanter.

Jag ansluter mig därför till reservanternas
mening med den motivering som
kommittén själv har använt, nämligen
att det skall finnas möjligheter för de i

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Ang. sammansättningen av styrelsen för riksbankens jubileumsfond

utskott företrädda partierna att bli representerade
i styrelsen.

Jag vill gärna göra den deklaration,
som herr Virgin önskade. Jag tycker
att det är naturligt att vi håller på den
praxis, som hittills i allmänhet tillämpats,
således att man har en proportionell
fördelning.

Jag ansluter mig alltså till herr Larssons
yrkande om bifall till reservationen.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Efter detta uttalande
av herr Strand ber jag att få yrka bifall
till reservationen av herr Hagnell
in. fl.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Herr Nils Theodor
Larsson nämnde i sitt anförande någonting
om att det måtte ha förelegat
ett olycksfall i arbetet inom utskottet.
Jag skulle vilja vända på den satsen
och säga, att olycksfallet i så fall måste
ha inträffat inom kommittén. Utskottet
bygger nämligen i huvudsak sitt
ståndpunktstagande på den framställning
som kommittén har gjort.

Kommittén, som har arbetat under
statsministerns ordförandeskap och i
övrigt bestått av bl. a. talman Thapper,
vår egen ärade talman herr Sundelin
samt riksbankschefen, har kommit fram
till den fördelning av platserna som
här föreslås. Delade meningar föreligger
inom utskottet endast i fråga om
sammansättningen av den styrelse som
skall handlägga frågan om fördelning
av anslagen. I övrigt är samtliga i utskottet
ense med kommittén.

Det bör också nämnas i sammanhanget,
att utskottet även diskuterade
frågan om en utökning av styrelsen när
det gäller forskningsområdet. Vårt problem
i utskottet var: är det klokt att
utse en jättestor styrelse, som för att
kunna driva ett ordnat arbete säkerligen
skulle i sin tur delegera sina upp -

gifter på ett arbetsutskott? Enligt vår
uppfattning skulle på det sättet färre
komma att deltaga i arbetet än om man
följer utskottets förslag.

Utskottet har ändock mjukat upp
kommitterades förslag på så sätt, att
man icke binder representationen från
riksdagen till partier utan bara säger
att i styrelsen skall ingå fyra företrädare
för riksdagen.

Jag tillåter mig att citera vad utskottet
yttrar på s. 16 i utlåtandet: »Då
stiftelsen torde vara bäst betjänt av en
någorlunda liten, effektivt arbetande
styrelse, vill utskottet förorda att den
får den av kommittén föreslagna numerären.
En utvidgning av styrelsen
skulle sannolikt leda till att ett mindre
arbetsutskott bildades inom styrelsen
och att sålunda i själva verket omfattningen
av den krets som närmast
leder verksamheten minskades.»

Om man skulle öka antalet forskare
i styrelsen på det sätt forskningsberedningen
önskat, skulle vi enligt utskottets
mening få en mastodontstyrelse,
alltför stor och otymplig för att kunna
arbeta effektivt och smidigt.

Med hänvisning till dessa synpunkter,
herr talman, ber jag att få yrka bifall
till bankoutskottets utlåtande.

Häri instämde herr Schmidt (fp).

Herr LARSSON, NILS THEODOR,
(ep):

Herr talman! Bankoutskottets ärade
herr vice ordförande uttryckte farhågor
beträffande det stora antalet ledamöter
av styrelsen. Jag trodde att jag
redan i mitt första anförande hade sagt
så mycket, att han knappast skulle vågat
framställa sådana farhågor — det
har ju framhållits och framgår även av
redovisningen i bankoutskottets utlåtande
att forskningsråden som regel har
flera ledamöter än elva, vilket antal ledamöter
stiftelsens styrelse skulle få
om den utökas med två parlamentariska
representanter på det sätt vi föreslagit.

Någon ökning av antalet representan -

Onsdagen den 2 december 1964

Nr 38

Ang. konsultarvodenas inverkan på byggnadskostnaderna

ter för forskarna har reservanterna avstått
från att föreslå. Vi har därvid stöd
av kommittén, som just betonar att lekmannarepresentationen
bör vara övervägande
i denna styrelse.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen i enlighet
med de därunder framkomna yrkandena
gjorde propositioner, först på bifall
till vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt samt vidare på bifall
till utskottets hemställan med den ändring,
som föranleddes av att det förslag
antoges, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan oförändrad, sig
finna denna proposition var med övervägande
ja besvarad.

Herr Larsson, Nils Theodor, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 44, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som föranledes
av att det förslag antages, som innefattas
i den vid utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Ståhle begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 35;

Nej — 89.

Därjämte hade 14 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. konsultarvodenas inverkan på
byggnadskostnaderna

Föredrogs ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 50, i anledning
av väckta motioner angående konsultarvodenas
inverkan på byggnadskostnaderna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna I:
174, av herrar Tage Johansson m. fl.
och II: 216, av herr Haglund m. fl., hade
föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl Maj:t skulle hemställa, att en
utredning måtte tillsättas med uppgift
att

1. förutsättningslöst utreda konsultarvodenas
roll inom byggnadskostnaderna,
varvid såväl bostadsbyggandet
som annan byggnads- och planeringsverksamhet
borde uppmärksammas,
samt att

2. framlägga förslag till de åtgärder,
som utredningen kunde giva anledning
till.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet hemställt, att de likalydande
motionerna 1:174 och II: 216 måtte anses
besvarade med vad utskottet i utlåtandet
anfört.

Herr JOHANSSON, TAGE, (s):

Herr talman! Jag har i utskottet ansett
mig kunna acceptera den behandling,
som min motion där fick och som
redovisas i detta utlåtande. Jag har
därför ingen anledning att nu ställa något
annat yrkande än om bifall till utskottets
förslag, men jag vill göra ett
par kommentarer.

Anledningen till att vi motionärer,
som var med vid utskottsbehandlingen,
inte yrkade på en särskild utredning

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

Om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram

är att man på senare tid och inte minst
sedan motionerna väcktes har börjat
göra en del för att få klarhet beträffande
arkitekt- och konsultarvodenas roll
i byggnadskostnaderna. Motionärerna
och utskottet förutsätter att den i utlåtandet
nämnda utredningen, som prisoch
kartellnämnden planerat och begärt
pengar till, skall få erforderliga resurser
för sitt arbete. Vi förutsätter också
att den signalerade offentliga utredningen
beträffande byggnadskostnaderna
får anledning att uppmärksamma
hithörande frågor.

Vi tror således att vad som nu planeras
i fråga om utredningar skall vara
tillräckligt för att göra en genomlysning
av detta ganska komplicerade problem,
och vi vågar därför också räkna
med att det från dessa utredningar
skall komma en del konkreta förslag i
denna fråga. Ett enhälligt utskottsutlåtande
med den skrivning som här föreligger
— som väl också kommer att
godkännas av riksdagen — bör, tycker
vi, betyda en del för det fortsatta arbetet
i dessa utredningar och i riksdagen
i framtiden.

Jag hemställer därför om bifall till utskottets
förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om utarbetande av ett miljöpolitiskt
handlingsprogram

Föredrogs ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 51, i anledning
av väckta motioner om utarbetande av
ett miljöpolitiskt handlingsprogram.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna I:
623, av herr Bengtson m. fl., och II: 773,
av herr Hedlund m. fl., hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att ett miljöpolitiskt
handlingsprogram i enlighet med
i motionerna anförda riktlinjer måtte

utarbetas så snart ske kunde och att
förslag, som därav föranleddes, skyndsamt
måtte föreläggas riksdagen.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
de likalydande motionerna 1:623 och
II: 773 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Eric Gustaf Peterson, fru Olsson samt
herrar Carlsson i Huskvarna, Börjesson
i Glömminge och Magnusson i Nennesholm,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen med bifall till
de likalydande motionerna I: 623 och
II: 773 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att ett miljöpolitiskt handlingsprogram
i enlighet med i motionerna
anförda riktlinjer måtte utarbetas så
snart ske kunde och att förslag som
därav föranleddes skyndsamt måtte föreläggas
riksdagen.

Herr PETERSON, ERIC GUSTAF,
(fp):

Herr talman! Jag har anslutit mig
till reservationen, vilken går ut på ett
bifall till centerpartiets partimotion i
miljöpolitiska frågor, och jag tar till
orda även om jag nog väntat mig att
någon annan skulle ha varit beredd att
först träda fram och försvara reservationen.

Anledningen till att jag anslutit mig
till reservanternas uppfattning är att
jag anser, att dessa frågor är av oerhörd
vikt och att jag tror att de inte
har fått den framträdande position i
samhällsdiskussionen som de är värda.
Jag tror också att de i en snar framtid
kommer att få den positionen, så att
man vid sidan av de ekonomiska debatterna
också diskuterar miljön och
dess inverkan, inte minst på ungdomen.

Den senaste tidens debatter i pressen
och i viss män också i radio och
TV har uppmärksammat dessa frågor
och visat på avigsidorna i den miljö

Nr 38

Onsdagen den 2 december 1964

vi har i dag. Vi är tvingade, anser jag,
alt för framtiden få ett miljöpolitiskt
program att arbeta efter. Svårigheterna
att få till stånd en sådan ordning har
hittills berott på brister på olika områden,
men vi får väl hoppas att dessa
brister så småningom avlägsnas, och
då finns det bättre möjligheter att tillgodogöra
sig ett miljöpolitiskt program
av den innebörd som beskrivits i motionen.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen.

Herr SÖRLIN (s):

Herr talman! Utskottet har i sitt utlåtande
påpekat att motioner av likartat
innehåll har förekommit vid såväl
1962 som 1963 års riksdagar. Den motion
som nu föreligger innebär egentligen
inget nytt i sakfrågan.

Utskottet har nu liksom tidigare velat
erinra om att de personella resurserna
är de mest avgörande på den här
punkten. Framtiden får väl utvisa, huruvida
det är möjligt att få fram dessa
människor, som bör veta så mycket om
det mesta.

Som utskottet också framhållit, förändras
vårt samhälle ständigt. Det sker
en fortgående utveckling, och utskottet
har den meningen, att de personella
resurser som finns i dagens läge kan
utnyttjas på andra områden av minst
samma aktualitet. Detta har gjort att
utskottsmajoriteten för sin del har kommit
fram till samma slutsats som vid
föregående tillfällen, vilket innebär ett
avstyrkande av motionerna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen enligt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att ha -

Om åtgärder mot kriminaliteten
va upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Peterson, Eric Gustaf, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad allmänna beredningsutskottet
hemställt i sitt utlåtande
nr 51, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Peterson, Eric
Gustaf, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja—97;

Nej—39.

Om åtgärder mot kriminaliteten

Föredrogs ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 52, i anledning
av väckta motioner dels om åtgärder
mot kriminaliteten och dels angående
miljöförändringars inverkan på kriminaliteten
bland de lägsta åldersgrupperna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 355, av herr Thorsten Larsson m. fl.,
och II: 415, av herr Kelander m. fl., hade
föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skulle hemställa,

Onsdagen den 2 december 1964

30 Nr 38

Om åtgärder mot kriminaliteten

A. om samordnande åtgärder för ungdomens
undervisning om lagar, brott
och brottspåföljder i samverkan främst
mellan skola och polis,

B. om undersökning av möjligheterna
att i större utsträckning engagera ungdomsorganisationerna
i det brottsförebyggande
arbetet,

C. om förslag till officiellt, plastinbakat
legitimationskort att företes vid utkvitterande
av penningmedel å postoch
bankinrättningar etc. för att minska
det stora antalet check- och postbedrägerier,

D. om anordnande av en rekryteringskampanj
för att få flera frivilliga övervakare
till sociala eftervårdsfall,

E. om förslag til bättre avvänjningsoch
vårdåtgärder för narkotikamissbrukare,

F. om utredning i syfte att för de eftervårdsfall
av olika kategorier, som
särskilt sökte sig till storstadsområdena,
skapa ökade förutsättningar när det
gällde bostad och arbete i ur social synpunkt
lämpliga miljöer.

I de likaledes till allmänna beredningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 33, av herr Erik Filip
Petersson och herr Eric Carlsson, samt
II: 41, av herr Hamrin i Jönköping, hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
beträffande frågan, huruvida vissa
pågående miljöförändringar påverkade
utveckling av kriminalitet bland de
lägsta åldersgrupperna och vilka åtgärder
som från samhällets sida kunde vidtagas.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna
I: 33 och II: 41 samt de likalydande motionerna
I: 355 och II: 415, i den mån
de icke kunde anses besvarade med vad
utskottet i utlåtandet anfört, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid utlåtandet fanns fogat ett särskilt
yttrande av herr Enarsson, fru Olsson,
herr Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar
Carlsson i Huskvarna, Dickson och
Nilsson i Bästekille samt fru Forsling.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Såsom motionär i denna
fråga -— det gäller motion I: 33 —
skall jag be att få säga några ord.

Såsom utskottet säger i sin motivering
behandlas här ett samhällsproblem
av mycket allvarlig art. Jag skulle vilja
tillägga att det gäller, ett problem,
eller rättare sagt flera problem, som
blir allvarligare och allvarligare för
varje år som går. Bara sedan motionen
skrevs har man kunnat få klart för sig,
att problemen nu är mera angelägna
att komma till rätta med än tidigare.
Låt mig bara ta ett par exempel.

Enligt den statistik som jag har fått
i min hand ökade antalet inbrottsstölder
från 56 460 år 1961 till 66 335 år
1963. I det rikliga nyhetsmaterial som
man kan finna i tidningarna om ungdomskriminalitet
kan man ibland hitta
mycket avskräckande exempel. Låt mig
bara erinra om att Huddingepolisen för
någon tid sedan rapporterade, att man
där hade att göra med ligor bestående
av åttaåringar, som systematiskt gav
sig in på att begå brottsliga handlingar.
Samma polis ger ett annat exempel då
den talar om en biltjuv — en rutinerad
biltjuv sägs det, som är bara 13 år
men i alla fall så rutinerad att han har
varit ledare för en liga, som specialiserat
sig på bilstölder. Polisen är förvånad
över att han alls kan köra bil,
då han inte ens når ned till pedalerna
i bilen.

Sådana saker måste göra oss alla
mycket allvarligt stämda.

De undersökningar som utskottet hänvisar
till och som utförts och publicerats
under hösten belyser i första hand,
att problemen är allvarligare än man
vanligen har tänkt sig. Utskottet motiverar
sin i stort sett negativa inställning

Onsdagen den 2 december 1964

Nr 38

främst med att spörsmålen hör hemma
inom den kriminologiska forskningen.
Att det här behövs forskning är jag
fullt på det klara med, och man hade
då kanske kunnat förvänta sig att utskottet
hade kommit med något positivt
uppslag till hur denna forskning
skulle utbyggas och bli mera effektiv.
Vissa delar av de orsakssammanhang,
som medför barn- och ungdomskriminalitet,
synes mig emellertid vara av
den beskaffenheten att man inte bör
fördröja åtgärders vidtagande genom
långa, kanske fleråriga forskningar. I
vissa fall är det naturligtvis nödvändigt
med djupgående och grundliga forskningar,
men det väsentliga i hela sammanhanget
är ju att komma fram till
positiva förebyggande åtgärder, och det
lar därför inte stanna vid undersökningar
och forskning.

I ett par avsnitt tycker jag nog att
utskottet har resonerat med något av
trötthet inför denna fråga, nämligen
när man på sidan 8 säger: »Frågorna
spänner över så många, delvis vitt skilda
ämnesområden, att de knappast torde
vara möjliga att överblicka av en
utredningskommitté.»

Detta tycker jag är att vara negativ
i överkant. Kan man verkligen inte lösa
detta problem utredningsvägen?

På sidan 9 säger utskottet: »Det torde
för ett land som vårt stöta på mycket
stora personella och ekonomiska
svårigheter att på egen hand organisera
en forskning av tillräcklig bredd och
intensitet.»

Det kan naturligtvis vara bra att
koppla in detta i internationella sammanhang,
men jag vågar nog påstå att
våra problem är ganska mycket nationella.
Det är känt att vi har besvärligheter
härvidlag, vilka kanske är speciellt
svenska. Därför tycker jag nog att
det är att gå litet från ämnet att i högre
grad lita på att vi skall få hjälp genom
en internationell forskning.

Här står vi inför ett så allvarligt
samhällsproblem att vi måste försöka
orka med ett krafttag, även om det ter

Om åtgärder mot kriminaliteten
sig mycket besvärligt, därför att det är
alltför stora värden som står på spel —
inte bara materiella värden utan värden
av betydligt högre klass. Det gäller
helt enkelt om vi skall bevara respekten
för lag och rätt i vårt samhälle
eller om rättsbegreppen skall bli så
uppluckrade att det uppstår svårigheter
som det till sist kanske blir omöjligt
att komma till rätta med.

Jag skall, herr talman, även om jag
skulle ha önskat yrka bifall till motionen,
då det i utskottet har avgivits ett
särskilt yttrande, som enligt min uppfattning
täcker ganska väsentliga saker,
nu nöja mig med att ansluta mig
till detta yttrande. Jag är förvissad om
att det inte är sista gången dessa frågor
kommer upp i riksdagen. De är av
den beskaffenheten att de tränger sig
fram, och vi måste, tror jag, i fortsättningen
ta kraftigare på denna fråga än
vad utskottet har vågat göra vid detta
tillfälle.

I detta anförande instämde herr
Carlsson, Eric, (ep).

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! Som redan antytts av
herr Petersson finns till detta utskottsutlåtande
fogat ett särskilt yttrande. Ett
särskilt yttrande bakom ett i övrigt
enigt utskottsutlåtande är självfallet
ingen plattform för en diskussion i sak
och det är inte heller min avsikt att
väcka någon sådan. Jag vill bara i någon
mån förklara varför detta yttrande
har kommit till. Vi vill med detsamma
ytterligare understryka hur allvarligt vi
ser på de problemställningar som motionärerna
berört.

Vi har ju måst konstatera att trots de
åtgärder som i förebyggande syfte vidtagits
från samhällets sida så ökar
brottsligheten, och detta inte minst
bland ungdomen. Detta är mycket betänkligt.
Vi har i yttrandet sagt, att tidsandan
med allt vad som i den kan inbegripas
inte är sådan, att den hjälper
oss när det gäller att komma till rätta

Nr 38

Onsdagen den 2 decemiber 1964

Om åtgärder mot kriminaliteten
med dessa problem, utan snarare, kan
man säga, tyvärr i viss mån befrämjar
den utveckling som är på gång.

Frågeställningen ;är hur man från
samhällets sida skall kunna komma till
rätta med dessa problem. Jag tror för
min del, och det är väl något ditåt som
vi vill ha sagt, att om man från samhällets
sida skall komma till rätta med
dessa problem med åtgärder, så måste
dessa åtgärder synkroniseras med de
uppbyggande krafterna i samhället och
inte minst med hemmen. Jag tror att
hemmets fostrande uppgifter här måste
få en renässans.

Herr talman! Med dessa ord vill jag
i övrigt yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SÖRLIN (s):

Herr talman! Jag vill erinra herr
Petersson om att utskottet har tagit
mycket allvarligt på de motioner som
behandlats i det föreliggande utskottsutlåtandet.
När herr Petersson uttalar
en stilla undran om varför inte utskottet
har kommit med ett positivt
uppslag i dessa frågor undrar jag om
inte utskottet på något sätt är oriktigt
sammansatt, då vi inte hade nöjet ha
herr Petersson vid bordet. Det skulle
ha varit utomordentligt tillfredsställande
att få uppslag på detta område. Som
utskottet i sin skrivning sagt gäller det
samhällsproblem av mycket stor omfattning.
Det är sannerligen inte lätt
att komma till rätta med dem.

Utskottet räknar emellertid med att
det är en rad åtgärder på gång och att
man trots allt bör avvakta resultaten
av dessa åtgärder, som nu skall genomföras
i det svenska samhället.

I sakfrågan har utskottet varit fullständigt
enigt. Det finns ingen reservation
på den punkten. Däremot har det
märkliga inträffat, att flera av utskottets
ledamöter har ett särskilt yttrande.
Vad innehåller detta yttrande? Såvitt
jag kan förstå är det ett allmänt uttalande
och i sak till intet förpliktande.

Det är klart att det är varje ledamot
obetaget att skriva sådana yttranden,
men å andra sidan kan man fråga sig
vad det tjänar till att riksdagens kamrar
säger ja eller eventuellt nej till ett
dylikt allmänt uttalande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Jag har också funnit
detta utskottsutlåtande tillfredsställande
och vill bara understryka, att det
egentligen är ganska betydelsefullt att
riksdagen diskuterar dessa stora problem.
Som det från olika håll framhållits
berör dessa motioner mycket stora
och vitala spörsmål.

Redan nu vill jag förutskicka, att jag
i detta sammanhang inte har något yrkande.
Kanske är jag något för positiv
i min tolkning, men jag måste säga
att utskottet i detta fall har ett ganska
väl penetrerat utlåtande, i vilket man
i varje fråga tar upp en diskussion. Jag
vill faktiskt tolka utskottets resonemang
som ganska positivt. Det är måhända
svårt att föreslå konkreta åtgärder, men
man får väl hoppas att de synpunkter,
som framhållits i motionerna och utskottsutlåtandet,
och de utredningar
som kommit igång skall leda till en aktivitet
på detta område från samhällets
sida till gagn för ungdomen. Det är väl
detta som ytterst är syftemålet.

Jag har velat betona den saken, herr
talman, i övrigt har jag inget yrkande
som motionär.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu förevarande utlåtandet hemställt.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag erinrar om att arbetsplenum hålles
nu på fredag med början kl. 11.00.
Ehuru antalet ärenden då är ringa, har
jag på grund av en anhopning av ärenden
till nästa vecka, då även skolpropositionen
skall behandlas, inte ansett

Onsdagen den 2 december 1964 Nr 38 33

det lämpligt att inställa fredagens arbetsplenum.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 348, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter
m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 349, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
189, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 12 § lagen den 28 maj
1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Adolfsson (k) till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet: »Har
Statsrådet för avsikt att till 1965 års
vårriksdag med anledning av från 1955
års valutredning ställda förslag förelägga
proposition rörande valkretsindelning
vid primärkommunala val?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.11.

In fidem
K.-G. Lindelöw

3 Första kammarens protokoll 196i. Nr 38

Nr 38

Fredagen den 4 december 1964

Fredagen den 4 december

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Justerades protokollet för den 27 nästlidne
november.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den i december 196ff.

Till justitiedepartementet hade den 3
december 1964 från länsstyrelsen i Malmöhus
län inkommit fullmakt för Anna
Rosvall, Dösjebro, vilken vid ny röstsammanräkning
den 2 december 1964
blivit utsedd såsom ledamot av riksdagens
första kammare i stället för avgången
ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs
inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes icke någon anmärkning
mot fullmakten.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Det skulle antecknas, att fru Rosvall
utsetts att inträda såsom ledamot av
kammaren i stället för herr Weibull, vilken
avlidit.

Fru Rosvall infann sig nu och intog
sin plats i kammaren.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 350, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om beskattning av ersättning
vid övergången till högertrafik,
m. m.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap; nr

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475), m. m.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 oktober 1957
(nr 577) om prästval;

nr 48, i anledning av väckta motioner
om översyn av abortlagstiftningen; och
nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 28
september 1951 (nr 649) om straff för
vissa trafikbrott.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Fredagen den I december 1904

Nr 38

Ang. differentiering av slaktdjursavgifter
m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 28, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående viss fråga
rörande prisregleringen på jordbrukets
område jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 oktober 1964 dagtecknad
proposition, nr 177, vilken hänvisats till
jordbruksutskottet, hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att bestämma den i förordningen
den 3 juni 1955 (nr 284) angående
slaktdjursavgift m. m. angivna övre
gränsen för slaktdjursavgifterna till 40
kronor för svin samt till 60 kronor för
nötkreatur, som efter nedslaktningen
vägde minst 150 kg, och till 40 kronor
för nötkreatur med lägre vikt. I anslutning
härtill hade begärts bemyndigande
att maximera avgiften vid utförsel av
levande djur till 60 kronor för nötkreatur,
som vägde minst 300 kg, och till 40
kronor för andra nötkreatur och för
svin.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1. de likalydande motionerna I: 840,
av herr Jonasson in. fl., och II: 1037, avherr
Persson i Heden m. fl., i vilka motioner
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 177 i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam prövning av differentiering
av slaktdjursavgifterna för svin i
enlighet med vad i motionerna anförts;

2. motionen II: 1042, av herrar Elmwall
och Hedin, vari föreslagits att riksdagen
vid behandlingen av propositionen
nr 177 skulle i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla

a) om skyndsam prövning, lämpligen
genom jordbruksnämnden i samråd med
jordbrukets organisationer, av frågan
om en differentiering områdesvis av
slaktdjursavgifterna för svin och nötkreatur
samt i samband härmed jämväl

av andra åtgärder, som kunde eliminera
eller begränsa exportöverskottet inom
fläskproduktionen, allt enligt motionens
syfte;

b) om en sådan tillämpning inom fodersädsregleringen
på grundval av riksdagens
beslut, att slaktdjursavgiftsmedel
icke behövde tagas 1 anspråk till
stöd för export av fodersäd; samt

c) om att slaktdjursavgift icke måtte
uttagas för häst i nuvarande produktionsläge;
ävensom

3. motionen II: 1043, av herr Magnusson
i Nennesholm m. fl.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

I. med avslag å motionerna 11:1042
och II: 1043, båda motionerna såvitt nu
vore i fråga, lämna utan erinran vad i
propositionen anförts rörande användningen
i vissa fall av slaktdjursavgiftsmedel
till stöd åt fodersädsexporten;

II. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionen
II: 1043, såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga ändringar
i regleringsförfattningen rörande slaktdjursavgift
i överensstämmelse med vad
som angivits i propositionen;

III. lämna motionen II: 1042, såvitt
avsåge slaktdjursavgift för häst, utan åtgärd; IV.

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att motionerna I: 840 och II: 1037
samt II: 1042, sistnämnda motion såvitt
densamma avsåge utredning av frågan
om differentiering av slaktdjursavgifter
m. in., måtte överlämnas till 1960 års
jordbruksutredning.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Hjalmar Nilsson, Mossberger,
Hedström, Manne Olsson och
Lindström, fru Lindskog samt herr Eskilsson
i Likenäs, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under IV

Nr 38

Fredagen dien 4 december 1964

Ang. differentiering av slaktdjursavgifter m. m.

hemställa, att riksdagen måtte lämna
motionerna 1:840 och 11:1037 samt
II: 1042, sistnämnda motion såvitt densamma
avsåge utredning av frågan om
differentiering av slaktdjursavgifter
in. m., utan åtgärd;

2) av herr Hedin, beträffande punkterna
I och III, utan angiven mening;
samt

3) av herr Lage Svedberg, beträffande
punkten II, likaledes utan angiven mening.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! I detta från jordbruksutskottet
avgivna utlåtande, som gäller
en proposition om prisreglering på jordbrukets
område, har även behandlats ett
antal motioner. Utskottets majoritet har
tillstyrkt eu motion, som avser utredning
av frågan om en differentering av
slaktdjursavgifter in. m. Frågan tas upp
under punkt IV i jordbruksutskottets utlåtande.
Jag har jämte flera av ledamöterna
i utskottet reserverat sig mot detta
majoritetsbeslut, och jag skall, herr
talman, helt kort motivera varför vi har
en annan mening än utskottsmajoriteten
och har avgivit denna reservation.

År 1961 väcktes ett antal motioner i
precis samma fråga som den föreliggande
i samband med den då avlämnade
propositionen om prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. Om man
studerar de tidigare motionerna om utredning
rörande differentiering av
slaktdjursavgifterna, finner man att de i
stort sett överensstämmer med de motioner
som har väckts vid denna riksdag.

Utskottet behandlade de år 1961
väckta motionerna välvilligt. Utskottet
hemställde att riksdagen skulle överlämna
frågan till utredning. Riksdagen
biföll vad utskottet hade föreslagit.
Kungl. Maj:t överlämnade ärendet till
jordbruksnämnden, som tillsammans
med jordbrukets föreningsrörelse — i
detta fall slakteriförbundet — har utrett
frågan i dess helhet. Materialet har

även behandlats av jordbruksnämnden
och har därefter överlämnats till
Kungl. Maj:t. I propositionen nr 177 till
innevarande års vårriksdag redovisades
såväl utredningsmaterialet som vidtagna
åtgärder, och i propositionen föreslogs
att materialet skulle överlämnas
till 1960 års jordbruksutredning,
vilket riksdagen inte hade någon erinran
mot.

Det har sålunda redan verkställts en
utredning i samarbete med jordbrukets
föreningsrörelse. Utredningsmaterialet
har överlämnats till 1960 års jordbruksutredning.
Vid behandlingen av ärendet
i utskottet fick vi en föredragning av
direktören i slakteriförbundet, varvid
denne bekräftade att man redan nu har
vidtagit eu områdesdifferentiering av
slaktdjursavgifterna, vilken innebär att
avgifterna är högst i södra Sverige. Sedan
sjunker avgifterna och är lägst i
Norrbotten. Fn differentiering av slaktdjursavgifterna
är således redan nu genomförd.

Då alltså frågan är utredd och materialet
är överlämnat till 1960 års jordbruksutredning,
anser vi reservanter
att det det är onödigt att på nytt belasta
denna utredning med precis samma
hemställan som riksdagen gjorde
1961 och som vårriksdagen i år godkände.
Vi anser att man bör ha någon
princip att följa när det gäller dessa
frågor. Har man en gång beslutat att få
till stånd en utredning, som nu verkställts,
och utredningsmaterialet överlämnats
för handläggning, bör man inte
besvära 1960 års jordbruksutredning
med en ny skrivelse i ärendet. Jag vet
inte om det är fråga om att förlänga utredningens
arbete så länge som möjligt,
eftersom det på detta sätt år från år
görs en hemställan om att material och
utredningar måtte överlämnas till 1960
års jordbruksutredning, som ändå enligt
sina direktiv har möjligheter att
göra alla dessa utredningar.

Detta är, herr talman, helt kort den
motivering jag har i denna fråga, och
jag hemställer om bifall till utskottets

Fredagen den 4 december 1904

Nr 38

Ang. differentiering av slaktdjuraavgifter m. m.

förslag under punkterna I, IT och III
samt om bifall till reservationen under
punkt IV.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Liksom herr Hjalmar
Nilsson vill jag poängtera att det i jordbruksutskottet
inte råder några delade
meningar om nödvändigheten och behovet
av att genomföra de höjningar
av slaktdjursavgifterna som Ivungl.
Maj:t i proposition nr 177 föreslagit.
Utvecklingen under senare tid har tyvärr
medfört, att man måst tillgripa
dessa åtgärder, och följaktligen har vi
i utskottet varit överens på dessa punkter.
Det innebär således att vi har avstyrkt
de motioner som inneburit avslag
på propositionen när det gäller slaktdjursavgift
för nötkreatur och för häst
och när det gäller att använda sådana
medel till stöd åt fodersädsexporten.

Som herr Hjalmar Nilsson anförde, är
det endast på en punkt vi har delade
uppfattningar om förfaringssättet, och
det gäller just differentieringen av
slaktdjursavgifterna. Denna fråga har
motionsledes förts fram under flera år
och även under innevarande år, i anslutning
till denna proposition. Herr
Hjalmar Nilsson anförde att han —
med hänsyn till att riksdagen 1961 och
1964 har beslutat om en sådan utredning
och lämnat detta uppdrag dels åt
jordbruksnämnden och dels åt 1960 års
jordbruksutredning — därmed ansåg
att man uppfyllt allan rättfärdighet.
Men, herr Nilsson, på denna punkt har
det ju ändå inte förekommit någon utredning
om en differentiering av framför
allt svinslakten, såsom motionärerna
har begärt. Det är riktigt som herr
Hjalmar Nilsson anförde, att vi har fått
en områdesdifferentiering, men det är
på storboskapens område och det gäller
Norrland. Följaktligen är det självklart
att när nu jordbruksnämnden föreslog
att denna sak skulle överlämnas
till 1960 års jordbruksutredning, var
det därför att den inte var färdig. Att

vi också har velat föra över årets motioner
till 1960 års jordbruksutredning
beror på att utredningen ännu inte har
hunnit behandla detta speciella område.
Trots att riksdagen begärde en
skyndsam utredning, har man alltså ännu
inte redovisat någonting till riksdagen
på detta område. Detta faktum, tillsammans
med att läget nu är ytterligt
aktuellt och prekärt samt de nya aspekter
som framkommit i årets motioner,
gör det angeläget att även dessa överförs
till 1960 års utredning.

Jag vill också i detta sammanhang
fiista kammarens uppmärksamhet på
att tre socialdemokrater i utskottet har
slutit upp på utskottsmajoritetens sida.
Det tyder på att man även på den kanten
funderar över huruvida det inte
vore lämpligt att få en sådan allsidig
och förutsättningslös utredning. Med
hänsyn till detta uttalade önskemål vill
jag gärna att kammaren observerar den
saken. Det är bara ett fullföljande av ett
tidigare beslut som riksdagen fattat.

Jag ber således, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! Frågan om slaktdjursavgifterna
har ju varit föremål för
långa debatter ända från år 1953 då de
infördes i vår prisreglering på jordbrukets
oinråde. Jag erinrar mig att det vid
den tidpunkten rörde sig om fem kronor
per gris. Från början var det inte infört
någon slaktdjursavgift på vare sig
storboskap eller hästar, och redan året
efter, således 1954, sänkte man slaktdjursavgiften
på grisar från fem till två
kronor, och detta belopp stod kvar fram
till 1956 då slaktdjursavgiften höjdes till
sju kronor. Samtidigt tog man itu med
problemet om slaktdjursavgift för storboskapen
och införde där en .slaktdjursavgift
på tolv kronor.

Det första avtal som upprättades inom
jordbruket var ett treårsavtal. Det berättigade
till ett importskydd som motsvarade
slaktdjursavgiften. Vid varje höj -

Nr 38

Fredagen den 4 december 1964

Ang. differentiering av slaktdjursavgifter

ning av slaktdjursavgiften höjdes importskyddet
i motsvarande mån. Mot
detta reagerade vi redan då i från norrlandsbänkarna
därför att praktiskt taget
övervägande delen av Sverige var då
som nu beroende av viss foderimport.

Från 1956 och framöver uppstod ett
överskott som vid utgången av regleringsåret
1959/60 uppgick till icke
mindre än 47 000 lön. Vid den nya sexårsuppgörelsen
ansåg företrädarna för
konsumenterna att man inte längre borde
uppmuntra en sådan exportproduktion
som genom stora förluster belastade
den svenska prisnivån. År 1959, vid
sexårsavtalets ingång, överflyttades betalningsansvaret
för exportförlusterna
på producenterna.

Meningen var att produktionen skulle
avvägas efter marknadsbehovet, men
vad är man i färd med att verkställa
nu? Jo, en slaktavgift på inte mindre
än 40 kronor per gris! Om vi går ut
ifrån att den bästa kvaliteten ligger vid
en slaktvikt på 60 kilo, då belastar man
prisnivån med inte mindre än 65 öre
per kilo. Redan nu har man en importreglering
på fodersäd, som i skånehamnarna
ligger på mellan 17 och 18 öre
per kilo, och det är givet att dessa importspärrar
gör sig ännu mera märkbara
i övre Norrland med de högre
fraktkostnaderna där.

Med den blanka reservation som jag
har fogat till utskottets utlåtande har
jag velat fästa uppmärksamheten på
problemet om slaktdjursavgiften. Jag
har inte motsatt mig Kungl. Maj :ts förslag,
men jag har i likhet med de övriga
bland utskottsmajoriteten ansett att
en översyn av de nya motiveringar som
framkommer i de här redovisade motionerna
borde göras av 1960 års utredning.
Det är, som herr Hermansson säger,
en viss skillnad emellan de motiveringar
som utskottets företrädare
och representanter för reservationen
har anfört. Det är en skillnad som i
varje fall jag har funnit motivera en
remiss till denna utredning.

Företrädare för 1960 års utredning

m. m.

säger att de tidigare motionerna ännu
icke har föredragits i beredningen, och
då kan det inte vara något större fel att
låta även de motioner som här rekommenderas
dit få följa med.

Slaktdjursavgiften har ju växlat även
om den är differentierad beträffande
storboskap och grisar. År 1959 var det
25 kronor, år 1960 var det 20 kronor
och åren 1961—1964 hade vi beloppen
21, 25, 23 och 21 kronor. I Norrland
hade vi en variation mellan 24 och 26
kronor. Landet var uppdelat i tre områden
där det växlade mellan beloppen
26, 24, 22 och 20 kronor.

Herr talman! Jag ansluter mig till
hemställan om bifall till utskottets förslag,
men jag hoppas att 1960 års utredning
skall ge ett resultat som eliminerar
de fraktsatser som framför allt belastar
det norrländska jordbruket, inte minst
dess produktion av grisar.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Herr Svedbergs uppfattning
är att slaktdjursavgifterna på svin
och nötkreatur är för höga och att man
därför bör göra en översyn av dem. Jag
kan förstå hans principiella inställning
i denna fråga, men, herr Svedberg, motionerna
har ingen hemställan på denna
punkt, de yrkar endast på en differentiering
av slaktdjursavgifterna på svin.

Jag skall ta mig friheten att referera
de motioner som väcktes 1961 och som
låg till grund för riksdagens beslut. Motionerna
kom från Norrland och finns i
trycket i andra kammaren, där motionen
bar nr 832, och undertecknare är
norrlänningar från olika partier. Man
säger: »På dessa grunder finner vi det
rimligt och motiverat, att slaktdjursavgift
för svin differentieras ungefär efter
samma grunder som gäller för nöt- och
hästslakt. En lämplig avvägning synes
oss vara att för norrbottensområdet bestämmes
en avgift av 40 %, Västerbotten
med Ångermanlands norra domsaga
60 % och Hälsingland, Medelpad, Jämtland
och återstående del av Ångerman -

Fredagen den 4 december 1 (bil

Nr 38

Ang.

land 80 % av den slaktdjursavgift som
vid varje tidpunkt gäller för riket i övrigt.
»

I klämmen hemställer man — med bifall
i övrigt till Kungl. Maj ds förslag —
att man måtte besluta uppdra åt Kungl.
Maj ds »att vid fastställande av slaktdijursavgift
för svin differentiera beloppen
i huvudsaklig överensstämmelse
med vad ovan anförts och som för
närvarande gäller i fråga om slakt av
nötkreatur och häst».

Detta var 1961. Vad säger man nu i
motionen från andra kammaren nr
1 042? Jo, i klämmen hemställer man
om »skyndsam prövning, lämpligen genom
jordbruksnämnden i samråd1 med
jordbrukets organisationer, av frågan
om en differentiering områdesvis av
slaktdjursavgifterna för svin och nötkreatur
samt i samband härmed jämväl
av andra åtgärder, som kan eliminera
eller begränsa exportöverskottet inom
fläskproduktionen, allt enligt motionens
syfte».

Båda motionerna är alltså ute efter en
områdesdifferentiering av slaktdjursavgifterna
på svin, vilket redan är genomfört.
Skulle det finnas någon nyansskillnad
mellan dessa motioner, kan den
icke ligga någon annanstans än i det
som kan innefattas i »m. m» — och
däri kan ju rymmas åtskilligt av åsikter.

Herr Hermansson måste, förstår jag,
ha eu dålig tro på utskottets egen hemställan,
eftersom han åberopar att tre
socialdemokrater har varit med om att
rösta för den här utredningen. Jag vet
inte om detta skulle vara det starkaste
argument som han hade att anföra.

Herr Hermansson påstod vidare att
differentieringen av slaktdjursavgifterna
endast gäller storboskap. Herr Hermansson,
läs handlingarna litet grundligare
i denna fråga! Jag har här i min
hand det cirkulär som statens jordbruksnämnd
utsänt angående slaktdjursavgiften
för svin och som gäller
för svin slaktade efter den 31 mars
1964. Där står att för hel kropp av svin,

differentiering av slaktdjursavgifter ni. m.

vägande 30 kg eller mer, skall i Götaland,
Svealand och Gästrikland uttas
en avgift av 30 kronor. Inom det s. k.
område 3, Hälsingland, Medelpad och
Ångermanland, utom det område, som
omfattas av Ångermanlands norra domsaga,
ävensom Jämtlands län är avgiften
28 kronor. Inom Västerbottens län
och det område, som omfattas av Ångermanlands
norra domsaga, utgår avgiften
med 26 kronor och för Norrbottens
län med 24 kronor.

Detta betyder, herr Hermansson, som
jag redan påpekat, att det redan har
genomförts en områdesdifferentiering
av slaktdjursavgiften på svin. I cirkuläret
finns för övrigt även siffror för
halv kropp av svin.

Då en områdesdifferentiering således
faktiskt är genomförd och hela materialet
har överlämnats till 1960 års jordbruksutredning
anser vi det vara onödigt
att på nytt belasta denna utredning
med en skrivelse från riksdagen i denna
fråga.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Jag hade inte tänkt att
lägga mig i denna debatt, men då jag
tycker att vissa väsentligheter har fallit
bort har jag begärt ordet.

Det har redan av tidigare talare framhållits
att utskottet fullständigt enigt
har biträtt Kungl. Maj:ts proposition.
I det fallet har vi således ingenting att
diskutera. Vad en minoritet inom utskottet
vänder sig emot är, såsom herr
Hjalmar Nilsson framhöll, behandlingen
av några motioner som väckts i anledning
av propositionen. Frågan gäller
kort sagt om motionernas innehåll
till någon del är av sådant värde att
synpunkterna bör prövas av 1960 års
jordbruksutredning som redan, enligt
vad herr Nilsson också erinrade om,
har likartat material från riksdagen för
behandling. Det väsentliga är då enligt
min mening om här har tillkommit något
nytt som är värt att underställas
1960 års jordbruksutredning för prövning.

Nr 38

Fredagen den 4 december 1964

Ang. differentiering av slaktdjursavgifter m. m.

Frågan om slaktdjursavgifternas differentiering
är för mig i detta sammanhang
inte en huvudsak då denna redan
är överlämnad till jordbruksutredningen.
Reservanterna har rätt i att 1961
års riksdag via Kungl. Maj :t har uppdragit
åt jordbruksnämnden att utreda
frågan om stöd av fläsk- och fodersädsproduktionen
och sambandet mellan
olika åtgärder till stöd för dessa
båda produktionsgrenar. Såsom herr
Nilsson också omtalade har av nämnden
senare framlagda förslag överlämnats
till 1960 års jordbruksutredning.

Reservanterna finner, såsom har
framgått av herr Nilssons anförande,
synbarligen att jordbruksutredningen
genom 1961 års handlingar har tillräckligt
med material för sitt bedömande
och att skäl alltså inte föreligger att
pröva de nu gjorda motionsyrkandena,
som i sak inte skulle innebära något
nytt. Reservanterna har då enligt min
mening förbisett att det ändock har
hänt en hel del sedan 1961 och speciellt
under den senaste tiden. Detta
nya motiverar, anser jag, att 1960 års
jordbruksutredning får pröva — observera
att utskottet skriver pröva —
några av de synpunkter som motionärerna
anfört. Dessa synpunkter kan inte
sägas tidigare ha framförts, i varje
fall inte med samma berättigande som
nu.

Jag understryker att beträffande
slaktdjursavgifterna går meningarna litet
isär. Jag kan där inte helt följa de
synpunkter som har framförts i motionerna.
Utskottet har heller inte på
den punkten tagit någon ställning.

Det har emellertid som jag redan påpekat
hänt en del nytt som motiverar
att motionerna överlämnas till 1960 års
jordbruksutredning.

Fn ny omständighet, som meddelas i
propositionen, är bl. a. att statens jordbruksnämnd
och jordbrukets förhandlingsdelegation
har träffat överenskommelse
om att för den händelse fodersädesexporten
skulle bli av mycket stor
omfattning slaktdjursavgifter delvis bör

få tas i anspråk för att finansiera dylik
export. Detta är en nyhet. Utskottet
har inte velat rikta någon erinran
mot den överenskommelse som här
träffats. Riksdagen har dock tidigare
som huvudregel för jordbruksregleringen
fastställt att införselavgifter för
en viss produkt skall användas för att
täcka förluster i samband med regleringsåtgärder
för samma eller likartade
produkter. Om slaktdjursavgifter nu
används till stöd för export av fodersäd
måste väl detta anses avvika från
den tidigare huvudregeln. Här har alltså
tillkommit en nyhet som jag anser
vara värd uppmärksamhet. Motionärerna
ifrågasätter också, som jag anser
med ett visst berättigande, om denna
lösning är den mest ändamålsenliga
från landets synpunkt. Motionärerna erinrar
om att riksdagen har uttalat att
ett system med stödköp och korttidslagring
av fodersäd borde prövas i ett läge
med nuvarande tillfälliga överskott av
fodersäd. Normalt har vi ju här i landet
inget överskott av fodersäd.

Utskottet tar inte ställning till den
här propån från motionärerna, men
det är en fråga som vi som tillhör majoriteten
inom utskottet funnit vara
värd uppmärksamhet, och det är kanske
det från min synpunkt tyngst vägande
motivet för att motionerna ändå
bör få prövas av 1960 års utredning.

En annan fråga, som också kan ställas
med visst berättigande, är huruvida
slaktdjursavgift bör erläggas för
häst. Vår import av hästkött är nio
gånger så stor som vår export av hästkött.
Under sådana förhållanden kan
man med fog ifrågasätta om det är motiverat
att belägga även hästarna med
slaktdjursavgift.

Jag skall inskränka mig till de här
två exemplen på att motionerna innehåller
nya frågor som har aktualitet
och som vi inom majoriteten har tyckt
vara värda att prövas av 1960 års jordbruksutredning.
Utskottet tar som sagt
ingen ställning utan kompletterar bara
det material som 1960 års jordbruksut -

Fredagen den 4 december 1904

Nr 38

Ang. differentiering av slaktdjursavgifter m. in.

redning redan har med de ifrågavarande
motionerna, till den verkan det
hava kan.

Jag må nu säga att den här frågan
inte är någon stor fråga, utan egentligen
en bagatell. Kungl. Maj:ts förslag
har vi tillstyrkt utan någon som helst
reservation, och meningsskiljaktigheterna
gäller bara bedömningen av motionernas
innehåll. Jag har där förenat
mig med majoriteten, fastän jag,
såsom herr Nilsson erinrar sig, i utskottet
önskat en litet annan formulering
av uttlåtandets två sista meningar. Jag
tror det är befogat att vi ger 1960 års
jordbruksutredning även detta material
för prövning och yrkar, herr talman,
bifall till utskottets förslag.

Herr HERMANSSON, (ep):

Herr talman! Herr Nilsson inskränkte
sig till att diskutera huruvida motionerna
bör överlämnas till 1960 års jordbruksutredning,
eftersom vi är överens
i det väsentliga på de andra punkterna.

När herr Nilsson framhåller att det
har gjorts förbättringar i fråga om områdesdifferentieringen
och sätter de
förbättringarna mot den motion som
har avlämnats i år och som speciellt tog
sikte på en områdesdifferentiering, måste
jag säga att framställningen är ensidig.
Vi har ju motioner med andra
aspekter också. Jag vill peka på t. ex.
motion nr 840 i denna kammare och
1 037 i andra kammaren. Det sägs där
bl. a. att en möjlighet synes vara att
per arealenhet ett visst antal till slakt
levererade svin undantas från avgift.
En annan möjlig utformning är en i
förhållande till produktionsstorleken
stigande avgiftsskala. Man bör även ta
hänsyn till lokala produktionsbetingelser.
Därmed skulle även norrlandsintressena
kunna tillgodoses. Här är det
alltså inte fråga bara om en områdesdifferentiering.
Jag vill ännu en gång
påpeka att vad som avses är en allsidig
och förutsättningslös utredning som

kan pröva dels en områdesdifferentiering,
dels en differentiering mellan
produktionsenheterna.

Jag vill peka på en utveckling som
pågår här i landet och som innebär att
vi får allt fler s. k. fläskfabriker. Alla
—■ inte minst herr Nilsson— måste erkänna
att det inte är familjejordbruket
som är boven i dramat här. I den produktion
som där förekommer skulle
inte sådana svårigheter och problem
visa sig som nu uppstår. Det är den fabriksmässigt
drivna, rationaliserade
produktionen av fläsk som gör att problemen
blir större undan för undan.
Det är detta som gör att vi anser det
finnas anledning och behov för utredningen
att göra en översyn. Enligt de
anteckningar jag gjorde i utskottet kom
år 1959 ungefär femton procent av
fläskproduktionen från enheter som
levererade mer än 500 svin per år. Motsvarande
siffra för 1963 var 24 procent,
medan de som levererade mer än 1 000
svin svarade för 14 procent av produktionen.
Vi ser alltså en tydlig och klar
tendens till ökning av den industrialiserade
fläskproduktionen. Det är att
anteckna i sammanhanget att vi kanske
är de som leder utvecklingen i världen
mot denna industriella produktion
och till och med ligger före Amerika.

Jag är angelägen att framhålla att vi
alla är överens om nödvändigheten av
att avgiften höjs även om det innebär
en belastning för producenterna, men
vi är nu liksom 1961 också angelägna
om att få till stånd en rättvisare differentiering
mellan producenterna.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till utskottets förslag.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! Jag finner det rätt anmärkningsvärt
att jordbruksutskottet,
som tydligen i sak är ense om att godkänna
Kungl. Maj:ts förslag till höjning
av slaktdjursavgiften, blivit oense på
den punkt som innebär att de föreliggande
motionerna skulle överlämnas till
1960 års jordbruksutredning.

Nr 38

Fredagen den 4 december 1964
Ang. differentiering av slaktdjursavgifter m. m.

Herr Svedbergs historieskrivning beträffande
slaktdjursavgifterna är alldeles
säkert riktig — från och med sexårsavtalets
ikraftträdande har inte de
s. k. kompensationsavgifterna höjts i
samma mån som slaktdjursavgifterna.
Den därefter vidtagna höjningen av
slaktdjursavgifterna har direkt pressat
ned producentpriset. Man kan alltså säga
att det för konsumenterna är likgiltigt
om slaktdjursavgifterna höjs ytterligare;
detta är mera en intern producentsak.
Jag tror det är riktigt att överlämna
motionerna till jordbruksutredningen.
Den har ju bl. a. att ta ställning
till frågan om den kommande produktionsvolymens
omfattning inom
jordbruket, bedömd med hänsyn till
både jordbrukets och konsumenternas
berättigade krav, där självfallet också
vår självförsörjning med jordbruksprodukter
kommer in i bilden.

Herr Hermansson nämnde att det
förekommer en mycket stark förskjutning
av svinproduktionen till större enheter,
ofta med industrimässig produktion,
utan samhörighet med jordbruk.
Då man faktiskt med slaktdjursavgifterna
i viss mån kan dirigera svinproduktionen
kommer man lätt in på frågeställningen
huruvida slaktdjursavgiften
bör differentieras med hänsyn till olika
producentkategorier. Jag skall dock
inte gå närmare in på det problemet.
Jag vill bara framhålla att det måste
vara riktigt att jordbruksutredningen
samtidigt som den prövar frågan om
produktionsvolymen också överväger
huruvida slaktdjursavgifterna och deras
inverkan bör tas med i bilden. Vid
en bedömning av våra framtida försörjningsmöjligheter
är det enligt min
uppfattning ingalunda likgiltigt om
fläskproduktionen bedrivs vid större enheter
som inte kan hållas i gång därest
det skulle bli en avspärrning. Jag tror
att det är rätt väsentligt att man behåller
en inte så liten del av fläskproduktionen
vid det egentliga jordbruket.

Med dessa ord, herr talman, vill jag
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag vill bara helt kort
ge en replik till herr Hansson när han
säger att det skulle vara två nyheter i
de här motionerna, dels sambandet
med stödet till fodermedelsimporten
och dels slaktdjursavgifterna på häst.
Jag vill upplysa herr Hansson om att
utskottet har avstyrkt motionsförslaget
om borttagande av slaktdjursavgifterna
på häst; det förslaget skall alltså inte
skickas till 1960 års jordbruksutredning.
Och när det gäller den första nyheten
skall jag be att få citera motionen,
som är tillstyrkt. Det heter på sid.
13 i motionen: »Det skall i sammanhanget
erinras om att riksdagen i tidigare
sammanhang begärt utredning om
sambandet mellan fodersädspriset och
den färdiga produktens pris och att
denna utredning verkställts av jordbruksnämnden.
Utredningsmaterialet
har sedermera överlämnats till 1960 års
jordbruksutredning, dock utan att det
redovisats för riksdagen.» Det var alltså
ingen nyhet, herr Hansson — frågan
ligger redan hos jordbruksutredningen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande punkterna I—III av
utskottets i förevarande utlåtande gjorda
hemställan samt därefter särskilt angående
punkten IV.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna I—III hemställt.

I fråga om punkten IV, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels bifall till
utskottets hemställan, dels ock att den
av herr Hjalmar Nilsson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen skulle
godkännas.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositio -

Fredagen den 4 december 1964

Nr 38

nen på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Hjalmar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 28
punkten IV, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Hjalmar Nilsson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja—54;

Nej—63.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om inrättande av ett statligt trafikinstitut Föredrogs

ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 53, i anledning
av väckta motioner om inrättande av ett
statligt trafikinstitut.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
1: 47, av herr Gösta Jacobsson och herr
Kaijser, samt II: 59, av fröken Karlsson
och herr Magnusson i Borås, hade hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om dels
skyndsam utredning av frågan om inrättande
av ett statligt trafikinstitut med

Om inrättande av ett statligt trafikinstitut
främsta uppgift att verka för trafikutbildning
enligt i motionerna angivna
riktlinjer, dels förslag till organisation
för ett sådant institut i så god tid, att
institutet kunde medverka vid genomförande
av beslutet om högertrafik.

I de likalydande, likaledes till allmänna
beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 636, av herr Svanström m. fl.,
samt II: 777, av herr Magnusson i Nennesholm
och herr Mattsson, hade föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle anhålla om en
skyndsam prövning av frågan om inrättande
av ett statligt trafikinstitut som
centralorgan för utbildning på trafikens
område i enlighet med vad i motionerna
anförts.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt, att motionerna
1:47 och 11:59 samt 1:636 och 11:777
måtte anses besvarade med vad utskottet
i utlåtandet anfört.

I sitt yttrande hade utskottet bland
annat anfört, att det inhämtat, att den
år 1962 tillsatta bilförarutredningen inom
kort komme att taga ställning till
frågan om ett statligt trafikinstitut samt
att ett betänkande vore att vänta under
första halvåret 1965. I detta läge hade
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
någon ny utredning.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Eftersom kammaren inte
är särskilt arbetstyngd i dag ber jag
att under några minuter få ta ledamöternas
uppmärksamhet i anspråk.

Frågan om inrättande av ett statligt
trafikinstitut är ingen ny sak. Förslag
därom väcktes första gången av 1945 års
trafiksäkerhetskommitté i dess betänkande
år 1948. Förslaget blev inte genomfört.
Det framfördes senare av organisationskommittén
för trafiksäkerhet i
ett betänkande år 1960. Inte heller detta
förslag blev genomfört. 1962 års riksdag
behandlade motioner i samma ämne.
Inte heller de ledde till resultat.

När nu frågan återigen tagits upp i de

Nr 38

Fredagen den 4 december 1964

Om inrättande av ett statligt trafikinstitut
föreliggande motionerna har delta skett
därför att motionärerna har ansett att
den skrämmande tendensen till en ökning
av antalet trafikolyckor — och inte
minst sådana med dödlig utgång respektive
med livsvarig invaliditet som följd
— påkallar uppmärksamhet och gör det
nödvändigt att verkliga insatser göres
för höjande av trafiksäkerheten. Jag vill
erinra om att siffran för antalet dödsoffer
i trafiken under oktober månad
var icke mindre än 130.

Sveriges bilskolors riksförbund har
grundat ett eget institut, Bilskolornas
trafikinstitut. Det är en bra sak, men institutet
har otillräckliga resurser.

Det land som är föregångaren på området
är Österrike, där man har inrättat
Kuratorium för Verkehrssicherheit
med ett omfattande program. Kuratoriet
har medverkat till att en väsentlig sänkning
av trafikolyckorna i Österrike har
kommit till stånd. I England har man sedan
något år någonting liknande, nämligen
Road Research Laboratory, ett försöks-
och forskningsinstitut, som också
gjort en värdefull insats.

Motionärerna har varit ledda av den
övertygelsen att det är hög tid att vi får
något liknande även här. Trafiksäkerhetens
höjande är en fråga av största angelägenhetsgrad.

Allmänna beredningsutskottet har
skrivit positivt —- jag är glad för det —
och uttryckt den meningen att ett statligt
trafikinstitut skulle fylla viktiga uppgifter.
Utskottet uppger att bilförarutredningen
redan skulle ha i uppdrag
bl. a. att utreda frågan om ett statligt
trafikinstitut. Detta är glädjande, men
trots noggrann genomläsning av direktiven
för bilförarutredningen har jag
inte kunnat finna att utredningen har
ett dylikt uppdrag. Det nämnes i varje
fall inte i direktiven. Visserligen talas det
om utbildningsfrågor i största allmänhet
men inte ett ord om något centralt institut
för ändamålet. Att bilförarutredningen
kan ha befogenhet att ta initiativ
i ärendet är en annan sak. Därmed
må vara hur som helst; jag skall inte

hänga upp mig på ordvalet. Jag hoppas
emellertid att utskottets uppgift att bilförarutredningen
tagit upp frågan och
väntas komma att under första hälften
av år 1965 framlägga förslag om ett statligt
trafikinstitut är riktig. Tillkomsten
av ett dylikt institut är nämligen starkt
av behovet påkallad. Jag vill emellertid
understryka att ett dylikt institut inte
endast bör syssla med undervisningsfrågor
utan även med forsknings- och försöksverksamhet.
Det bör kanske också
ta befattning med vissa rättsliga problem.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande
än om bifall till utskottets framställning.

Herr SöRLIN (s):

Herr talman! Eftersom herr Jacobsson
inte hade något särskilt yrkande,
som går vid sidan av vad utskottet förordat,
är det måhända onödigt att ta
till orda, men jag vill ändå beröra ett
par saker i herr Jacobssons anförande.

När herr Jacobsson tar upp de frågor
som beröres i motionerna vill jag erinra
om att utskottet har skrivit att de
anförda synpunkterna är värda allt beaktande.
Herr Jacobsson ifrågasatte vidare
om de frågor som aktualiserats i
motionerna ingår i direktiven för bilförarutredningen.
När det gäller den sista
frågan ber jag att få citera ett uttalande
av statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
Skoglund
den 12 maj i år som svar på en enkel
fråga i andra kammaren av herr Magnusson
i Nennesholm.

»Bilförarutredningen har enligt givna
direktiv att pröva spörsmålet om en
förbättrad utbildning av körskole- och
besiktningspersonal. Enligt vad jag inhämtat
upptager utredningen därvid
även frågan om inrättandet av ett centralt
trafikinstitut. Utredningen avser
att framlägga förslag härutinnan redan
till hösten.»

Därutöver vill jag tillägga ett enligt
vad jag under dagen har erfarit kom -

Fredagen den 4 december 1964

Nr 38

mer utredningen inom de närmaste dagarna
att uppta just dessa frågor till behandling.

Med det anförda vill jag, herr talman,
yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtanden:

nr 54, i anledning av väckta motioner
om ett effektivare planeringsarbete för
Storstockholm; och

nr 55, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att bereda den äldre arbetskraften
sysselsättning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 8, i anledning av Kungl. Maj ds
skrivelse med redogörelse från Nordiska
rådets svenska delegation;

nr 9, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående godkännande av fiskerikonvention; nr

10, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition rörande godkännande av
Förenta Nationernas konvention angående
statslösa personers rättsliga ställning;
samt

nr 11, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
ändringar i Förenta Nationernas stadga;

konstitutionsutskottets memorial och
utlåtande:

nr 38, angående televisionsutsändningar
av kamrarnas förhandlingar;
samt

nr 39, i anledning av väckta motioner
angående självstyrelsen på länsplanet;

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

181, i anledning av vissa paragrafer
i riksdagens år 1963 församlade re -

Om inrättande av ett statligt trafikinstitut

visorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverket jämte en i
ämnet väckt motion;

nr 182, i anledning av Kungl. Maj ds
skrivelse med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation,
i vad skrivelsen hänvisats till
statsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner; nr

183, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående tandläkarutbildning
m. m. i Göteborg jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 184, i anledning av väckta motioner
inom kriminalvårdens område
in. in.;

nr 185, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
överenskommelse rörande provisoriska
arrangemang för ett världsomspännande
kommersiellt telesatellitsystem;

nr 186, i anledning av väckta motioner
om ökade resurser för den tekniska
forskningen, såvitt motionerna avser utredning
rörande branschforskningsinstituten; nr

187, i anledning av väckta motioner
angående kapitalförsörjningen för
företag inom lastbilstrafikbranschen
samt angående bättre kreditmöjligheter
för den enskilda handeln;

nr 188, i anledning av väckta motioner
angående mindre och medelstora
företags avsättning på den internationella
marknaden;

nr 189, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ny organisation
av totalförsvarets regionala ledning
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 190, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om statsbidrag
till ett nytt ålderdomshem för svenskar
i London;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 62, i anledning av riksdagens år
1963 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverket,
m. m., såvitt berättelsen hänvisats
till bevillningsutskottet;

Fredagen dien 4 december 1964

46 Nr 38

Meddelande ang. enkel fråga

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med redogörelse för Nordiska
rådets tolfte session, såvitt skrivelsen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte
i anslutning härtill väckt motion; samt
nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 § lagen om fri
rättegång, m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 45, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
ordinariesättning av vissa tjänster
i riksgäldskontoret och vid riksdagens
ekonomibyrå;

nr 46, i anledning av framställning
från delegerade för riksdagens verk angående
bestämmelser om tjänstgöringstraktamente
till JO:s och MO:s ställföreträdare;
samt

nr 47, i anledning av dels framställning
från fullmäktige i riksbanken angående
Tumba pappersbruk, m. m., dels
i ämnet väckt motion;

första lagutskottets utlåtande nr 46, i
anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation, i
vad skrivelsen hänvisats till lagutskott
och tilldelats första lagutskottet;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 69, i anledning av §§ 15 och 23 i
riksdagens år 1963 församlade revisorers
berättelse angående verkställd
granskning av statsverket; samt

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation,
i vad skrivelsen hänvisats till
lagutskott och tilldelats andra lagutskottet; tredje

lagutskottets utlåtanden:
nr 41, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till naturvårdslag
m. m., dels i ämnet väckta
motioner, dels ock väckta motioner om
skärpta bestämmelser mot nedskräpning
i naturen, om förbud mot missprydandc
reklam invid vägarna samt angående

grunderna för ersättning av statsmedel
enligt strandlagen;

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation,
i vad skrivelsen hänvisats till
lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet,
jämte i ämnet väckt motion;
samt

nr 43, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
med vissa bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal
indelning in. in., dels ock i ämnet
väckta motioner;

jordbruksutskottets utlåtande nr 29, i
anledning av riksdagens år 1963 församlade
revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket,
in. in., såvitt berättelsen hänvisats till
jordbruksutskottet; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

56, i anledning av väckt motion
om samhälleliga insatser till stöd för
ungdomsverksamheten;

nr 57, i anledning av väckta motioner
om forskning rörande ungdomens situation
i dagens samhälle; samt

nr 58, i anledning av väckta motioner
om bättre ljudisolering av bostäder.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla fråga
denna dag framställts av herr Lundström
(fp) till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet: »Är Statsrådet
beredd vidtaga någon åtgärd för
att rättelse skall kunna ske snabbare än
som för närvarande är fallet, då skattebetalare
uppenbart debiterats för hög
slutlig skatt?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.10.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020